Kungl. Majus proposition nr 45,

1

Nr 45.

Kungl. Maj:ts -proposition till riksdagen angående försäljning
av den s. k. Getgärdan i Skinnarbyn i
Bygdeå socken av Västebottens län; given Stockholms
slott den 23 januari 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Carl Ekman.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Magd Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 23 januari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,
Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för försvarsdepartementet, statsministern Ekman anför:

I skrivelse till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet den 9 januari
1930 hava lantförsvarets markkommitterade gjort framställning örn försäljning
av den s. k. Getgärdan i Skinnarbyn i Bygdeå socken av Västerbottens
län samt därvid anfört följande.

Den s. k. gamla exercisplatsen eller Getgärdan i Skinnarbyn i Bygdea
socken av Västerbottens län torde utgöra en förutvarande kompaniövningsplats
för Bygdeå kompani av Västerbottens fältjägarekår, men hade sedan
länge icke tagits i anspråk för några militära ändamål. Området torde emellertid
få anses stå under chefen för Västerbottens regemente, ehuru några
åtgärder för dess förvaltning icke syntes hava vidtagits, liksom kronan ej
heller åtnjutit några inkomster av detsamma. Dess areal uppginge enligt
laga skifteshandlingarna för Skinnarbyn till 6. a o kvadratrev eller 0.5568 hektar.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 89 haft. (Nr 48.) 80 si

2 Kungl. Majus proposition nr 45.

Anledningen till att området icke försålts eller att annan åtgärd fördess
disposition icke vidtagits, torde få sökas i att kronans äganderätt till detsamma
icke vore fullt klar. Några handlingar, som visade kronans förvärv
av detsamma eller som eljest styrkte kronans äganderätt, vore nämligen
icke kända.

Av kommitterades skrivelse bilagda utredningar av vederbörande överlantmätare
och kammarkollegiets förutvarande lantmäteriarkivarie framginge
emellertid, att området vid de skiftesförrättningar, som sedan 1760-talet och
fram till och med laga skiftet 1858 —1859 övergått Skinnarbyn, utlagts med
i huvudsak samma läge och areal som vid sistnämnda förrättning och upptagits
bland från skiftet undantagen mark med anteckning angivande dess
karaktär av exercisplats, ävensom att icke vid någon av dessa förrättningar
beslut av skiftesdelägarna fattats örn dess avsättande av oskifto. Området
hade sålunda varit utlagt till exercisplats före den första kända skiftesförrättning,
som övergått Skinnarbyn. Överlantmätaren hade ansett detta utgöra
ett tillräckligt bestyrkande av områdets krononatur. .Kammarkollegiets lantmäteriarkivarie
åter hade ansett, att av tillgängliga uppgifter rörande avvittringen.
av Skinnarbyn kunde slutas, att det inom byns gräns varande området
icke fullt motsvarat det utmål, som vid avvittringen blivit byn tillerkänt,
samt att på grund härav och då något stadgande icke funnits örn avsättande
vid avvittringen för kronans räkning av mark till exercisplats, byområdet
i dess helhet och sålunda jämväl ifrågavarande område blivit tillagt
hemmanen i byn.

För egen del hade kommitterade, då berörda område vore av ringa värde
och dess bibehållande i kronans ägo torde medföra, att förvaltningsapparaten
vid olika tillfällen betungades med ärenden, vilka icke syntes komma att stå
i någon rimlig proportion till den av desamma härflyta tide nyttan, funnit
det angeläget att örn möjligt på ett enkelt sätt avveckla kronans tvistiga
äganderätt till området.

Vid underhandlingar, som kommitterade genom landsfiskalen i orten i
sådant sjdte inlett, hade kommitterade fått emottaga anbud å området dels
från flertalet av byamännen i Skinnarbyn gemensamt, vilket anbud lydde å
50 kronor, dels ock från en handlande Th. Jonsson i Skinnarbyn, vilket
senare anbud lydde å 250 kronor. Jonsson hade på förfrågan förklarat sig
vidhålla anbudet även under förutsättning, att kronan fritoge sig från all
hemulsskyldigket samt från skyldighet att tillhandahålla andra fångesliandlingar
än köpebref

Enligt uppgift från landsfiskalen kunde området anses äga ett värde av
300 kronor. Något taxeringsvärde syntes icke vara åsatt detsamma.

Det av byamännen i Skinnarbyn avgivna anbudet ansåge kommitterade
för lågt, medan däremot det av jonsson avgivna anbudet torde kunna anses
skäligt med hänsyn till de risker, som förelåge. Kommitterade hemställde
därför, att området i fråga måtte försäljas till Jonsson mot en köpeskilling
av 250 kronor samt under villkor, att kronan fritoge sig från all
hemulsskyldighet samt från skyldighet att tillhandahålla andra fångeshandlingar
än köpebref'', varjämte köparen ensam borde gälda med köpet och
lagfarten förenade kostnader.

Sedermera hava markkommitterade med skrivelse den 22 januari 1930
överlämnat en av tre personer »för Skinnarbyn byamän» undertecknad
skrivelse, däri anförts följande.

Genom landsfiskalen i distriktet hade byamännen i Skinnarbyn på sin tid
mottagit uppmaning att till markkommitterade inkomma med anbud angående
inlösen av den forna kompaniövningsplatsen Getgärdan. Vid det
sammanträde, som i anledning därav hölls för att besluta örn storleken av

3

Kungl. Majus proposition nr 45.

det anbud, som skulla avgivas, hade byamännen givetvis tagit under övervägande
alla med ärendet förknippade omständigheter. Enligt byamannens
uppfattning, vilken vore stödd på handlingar, som funnes angående platsen
ifråga vore densamma att betrakta som en byns samfällighet, i alla händelser
med bättre rätt än kronans. Härom kunde ju emellertid tvistas, och någon
dyrbar process kunde saken ej vara värd vare sig for kronan eller byamännen
Byamännen hade emellertid beslutat att stanna vid ett anbud av
50 kronor, då de med anledning av formen på kommitterades skrivelse levat
i den uppfattningen, att hela inlösnmgsforfarandet borde betraktas mera
som en formsak än som en verklig utlösen av markvarde. Uenom tagningarna
hade de emellertid erfarit, att Th. Jonsson i Skinnarbyn avgivit
anbud å 250 kronor, och att detta anbud av kommitterade forordats till

Byamännen kände sig illa berörda av att förord lämnats för försäljning till
en enskild person, utan att de själva blivit satta i tillfälle att närmare prova,
huruvida högre anbud bort från deras sida avgivas, detta desto mera som
en dylik åtgärd just vore ägnad att åstadkomma uppslitande tvister inom
byalaget Då de önskade bibehålla sin äganderätt okränkt, hade de nu hoj t
sitt anbud tipp till det belopp, vartill området tidigare varderats av landsfiskalen,
och förväntade därvid, att kommitterade med hänsyn till byamannens
obestridligen berättigade anspråk på marken, upptoge detta förnyade anbud
till prövning och gåve detsamma förord.

För egen del hava markkommitterade i anledning av berörda framställning
anfört, att, då byamännen sålunda avgivit ett fullt tillfredsställande anbud^
kommitterade ansåge, att avvecklingen av kronans rätt till ifrågavarande
område genom en försäljning till byamännen vore att föredraga. Kommitterade
förordade för den skull, att Getgärdan försåldes till byamännen i Skinnarbyn
mot den erbjudna köpeskillingen av 300 kronor.

Vidare hava markkommitterade med skrivelse den 3 februari 1930 överlämnat
en förnyad framställning i ämnet från Th. Jonsson, däri denne förklarat
sig villig höja sitt tidigare gjorda anbud å området till 400 kronor.

Med anledning av sistnämnda framställning hava markkommitterade, utan
att frånträda sin tidigare uttalade mening örn lämpligheten av områdets
avstående till byamännen i Skinnarbyn mot en ersättning av 300 kronor,
anmält, att enligt vad de under hand inhämtat det påfallande starka intiesset
för ett förvärv av ifrågavarande område icke torde hava förorsakats av det värde
detsamma i och för sig kunde äga utan sammanhängde med frågan örn dess
eventuella utnyttjande såsom skolhustomt. Under sådana omständigheter
hade kommitterade funnit sig böra förorda, att riksdagens medgivande inhämtades
till områdets avstående mot ett lägsta pris av 300 kronor eller
eventuellt utan angivande av belopp samt att åt länsstyrelsen därefter uppdroges
att efter eget beprövande avyttra området.

Arméförvaltningen# fortifikationsdepartement har i utlåtande i ärendet den
29 januari 1930 efter hörande av militärbefälhavaren för övre Norrland förklarat
sig intet hava att erinra mot att ifrågavarande fastighet avliändes
kronan för en köpeskilling av 300 kronor. Emellertid syntes försäljningsfrågan
icke böra upptagas till definitiv behandling, förrän samtliga byamän
i Skinnarbyn fått tillfälle att yttra sig i ärendet.

4

Departements chefen.

Kungl. Majus proposition nr 45.

Vidare Ilar kammarkollegium i utlåtande den 23 maj 1930 tillstyrkt för1
säljning av området i fråga till den högstbjudande med det förbehåll, att
Kungl. Majt och kronan icke iklädde sig annan hemulsskyldighet än återbäring
av köpeskillingen.

Av vid sist omförmälda utlåtande fogade handlingar framgår, att J. E.
Lundmark i Rickleå, Bygdeå, i skrivelse den 12 februari 1930 till länsstyrelsen
i Västerbottens län erbjudit sig att för Getgärdan erlägga en köpeskilling
av 520 kronor.

Då kronan icke vidare torde hava något behov av ifrågavarande markområde,
och da dess bibehållande i kronans hand för framtiden endast torde
komma att medföra kostnader för områdets förvaltning m. m. utan motsvarande
nytta, finner jag mig böra tillstyrka, att kronans rätt till detsamma
nu avvecklas. Såsom handlingarna i ärendet utvisa, hava köpeanbud å området
inkommit från olika håll, vårtid de såsom köpeskilling erbjudna beloppen
rätt väsentligt varierat. Med hänsyn till förekomna omständigheter
torde det icke vara lämpligt att nu fixera något bestämt köpeskillingsbelopp,
utan synes riksdagens medgivande böra utverkas till en försäljning av området
på de villkor, Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma, börande det
därvid vara Kungl. Majit obetaget att, för den händelse byamännen i Skinnarbyn
önska förvärva området, avyttra detsamma till dem mot en köpeskilling
ej understigande 300 kronor. På sätt kammarkollegium föreslagit
synes kronan vid försäljningen böra fritagas från varje annan hemulsskyldighet
än återbäring av för området erlagd köpeskilling, för den händelse
detsamma framdeles skulle komma att fråndömas den blivande köparen.
Uppkommande kostnader för erhållande av lagfart å området böra bekostas
av köparen.

I överensstämmelse med vad tidigare i liknande fall ägt rum, torde köpeskillingen
böra tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och andra
försvarsändamål.

Jag hemställer alitsa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förut omförmälda markområde örn 6.30 kvadratrev eller 0.5 553 hektar
må försäljas mot den köpeskilling och på de villkor i övrigt, Kungl. Majit
kan finna skäl bestämma, samt

att köpeskillingen tillgodoföres lantförsvarets fond för byggnader och
andra försvarsändamål.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

-4. Lindman.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1931.