Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

7

Nr 37.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av lagen den 22 april 1927 (nr 115) örn
gäldande ur kyrkofonden i visst fall av pensionsavgift,
belöpande å innehavare av prästerlig emeritilön; given
Stockholms slott den 23 januari 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande dels av kyrkomötets bifogade
skrivelse den 31 oktober 1929, nr 20, i anledning av väckt motion angående
viss ändring i lagen örn gäldande i visst fall av pensionsavgift, belöpande
å innehavare av prästerlig emeritilön, dels ock närlagda utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 23 januari 1931, föreslå
riksdagen att för dess del antaga härvid fogade förslag till lag örn ändrad
lydelse av lagen den 22 april 1927 (nr 115) örn gäldande ur kyrkofonden
i visst fall av pensionsavgift, belöpande å innehavare av prästerlig emeritilön.

GUSTAF.

Sam. Städener.

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av lagen den 22 april 1927 (nr 115) om gäldande ur
kyrkofonden i visst fall av pensionsavgift, belöpande å innehavare av

prästerlig emeritilön.

Härigenom förordnas, att lagen den 22 april 1927 om gäldande ur kyrkofonden
i visst fall av pensionsavgift, belöpande å innehavare av prästerlig
emeritilön, skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

A innehavare — — — — — av kyrkofonden.

Vad nu är stadgat med avseende å pensionsavgift skall äga motsvarande
tillämpning i fråga örn årsavgift till kassan enligt reglementet den 6 november
1874 med däri senare vidtagna ändringar.

De närmare föreskrifterna angående avgifternas inbetalning till kassan
meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

9

Kyrkomötets underdåniga skrivelse, den 31 oktober 1929, nr 20, i
anledning av väckt motion angående viss ändring i lagen
om gäldande ur kyrkofonden i visst fall av pensionsavgift,
belöpande å innehavare av prästerlig emeritilön.

(Kyrkolagsutskottets betänkande nr 19.)

Till KONUNGEN.

I en vid kyrkomötet väckt motion, nr 2, har hemställts, att kyrkomötet
ville för sin del antaga följande förslag till lag örn ändrad lydelse av lagen
den 22 april 1927 om pensionsavgift för emeritilön från kyrkofonden:

A innehavare---gäldas av kyrkofonden.

Ännu utgående, å innehavare av prästerlig emeritilön enligt reglementet
för prästerskapets änke- och pupillkassa den 6 november 1874 med däri
senare vidtagna ändringar belöpande pensionsavgift till nämnda kassa skall
likaledes gäldas av kyrkofonden.

De närmare föreskrifterna angående avgifternas inbetalning till kassan
meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1930.

Genom kungörelse den 17 december 1926, som trädde i kraft den 1 maj
1927, har Eders Kungl. Maj:t förordnat bland annat, att nådårsrätten efter
präst skall upphöra; dock att därigenom skall lämnas oförkränkt den nådårsrätt,
vilken tillkommer efterlevande efter tjänstinnehavare, som avlidit
före den 1 maj 1927, eller som avlider vid tjänst, vilken han omedelbart
före sagda dag innehade eller ock erhållit eller tillträtt på grund av före
samma dag gjord ansökning, eller som före samma dag undfått emeritilön,
eller som framdeles erhåller emeritilön vid befattning, vid vilken nådårsrätten
kvarstått, därest emeritilön icke tilldelats tjänstinnehavaren.

Såsom vederlag för nådårsrättens upphörande skola änka och minderåriga
barn efter präst erhålla förhöjda pensionsbelopp från prästerskapets änkeoch
pupillkassa. För att kassan skall kunna bära denna ökade börda skall
kassan tillföras en särskild avgift, som för kyrkoherde och komminister samt
ständig adjunkt motsvarar 1,5 procent av den fastställda lönen eller arvodet,
ålderstillägg inberäknat, och för extra ordinarie präst utgår med 60 kronor
årligen. Denna pensionsavgift bekostas emellertid icke av delägaren i kassan,
utan utgår i form av lönetillägg, som erlägges för ordinarie präst i samma
ordning som lönen i övrigt — således eventuellt genom församlingsavgifter
men i flertalet fall ur kyrkofonden — och för extra ordinarie präst ur kyrko -

10

Kungl. Majlis proposition Nr 37.

fonden. Pensionsavgiften, som skall utgöras, intill dess delägaren i kassan
uppnått 75 års ålder, redovisas av vederbörande kyrkoråd direkt till kassan.

I anledning av en vid 1926 års kyrkomöte väckt motion, däri motionären,
under erinran, att det ej sörjts för att präst, som tillträtt emeritilön före
fyllda 75 år, erhölle hjälp till erläggande av förenämnda pensionsavgift,
hemställde, att kyrkomötet måtte hos Eders Kungl. Majit anhålla örn sådan
lagbestämmelse, att dylik avgift finge gäldas ur kyrkofonden, tillkännagav
nämnda års kyrkomöte i skrivelse (nr 9) till Eders Kungl. Majit, att kyrkomötet
för sin del antagit i skrivelsen intaget lagförslag i ämnet. I skrivelsen
förklarade kyrkomötet, att kyrkomötet väl insåge, att ett bifall till motionen
skulle beträffande pensionsavgifterna från emeriti innebära en avvikelse från
de principer, som lagts till grund för lagstiftningen om lönetillägg åt i
tjänst varande präster. Emellertid skulle pensionsavgiften (lönetillägget) för
de i tjänst varande prästerna i flertalet fall utgå ur kyrkofonden. Vid sådant
förhållande och för att förebygga den av motionären påtalade obilligheten
mot emeriti syntes det kyrkomötet vara tillåtligt att göra en mindre avvikelse
från de former, som tillämpades på närliggande områden, så mycket mera
som det gällde endast obetydliga utgifter för kyrkofonden.

Därefter har genom lag den 22 april 1927 örn gäldande ur kyrkofonden
i visst fall av pensionsavgift, belöpande å innehavare av prästerlig emeritilön,
föreskrivits, att å innehavare av prästerlig emeritilön belöpande pensionsavgift
till prästerskapets änke- och pupillkassas försäkringsfond skall
gäldas av kyrkofonden.

Utöver nämnda pensionsavgift, som skall till prästerskapets änke- och
pupillkassa inbetalas för sådan delägare i kassan, som erhållit sin tjänst på
grund av ansökning efter den 1 maj 1927, skola till kassan erläggas vissa
andra avgifter. Kyrkomötet får i sådant hänseende erinra örn följande.

Enligt övergångsbestämmelserna till det den 17 december 1926 fastställda
reglementet för kassan skola i fråga om delägare, som före den 1 november
1926 inträtt i kassan, och hans efterlevande kapitlen I—IV i reglementet
den 6 november 1874 med däri senare vidtagna ändringar under vissa förutsättningar
fortfarande äga tillämpning. Sådan delägare, varå det äldre
reglementet är tillämpligt, skall bibehållas vid det delaktighetsbelopp i kassan,
som för honom gällde omedelbart före den 1 maj 1927. Emellertid
har delägare i kassan därjämte, därest han före den 1 januari 1929 anmält
sig vilja vinna delaktighet i kassans försäkringsfond, haft möjlighet att under
vissa villkor bereda efterlevande änka och minderåriga barn pension ur
nämnda fond. Sådan delaktighet i försäkringsfonden kan jämväl vinnas på
grund av befordran.

Den delägare i kassan, varå 1874 års reglemente i ovannämnda delar
fortfarande är tillämpligt, har, intill dess han avlider eller lämnar kassan,
att till denna erlägga en årsavgift med två procent av hans delaktighetsbelopp
i kassan, för ordinarie befattningshavare beräknat efter vissa i reg -

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

lementet angivna grunder och för extra ordinarie präst bestämt till 600
kronor. Därest sådan delägare anmält, att han önskar bereda efterlevande
änka och minderåriga barn pension ur försäkringsfonden, eller, örn han på
grund av befordran vunnit delaktighet i nämnda fond, har han för tid,
intill dess han fyller 75 år, att till kassan erlägga avgift för sådan pension.

Den delägare åter, som den 1 november 1926 eller därefter inträtt eller
inträder i kassan, har utöver den pensionsavgift (lönetillägg), som skall utgå
till försäkringsfonden, att till kassans tillskottsfond erlägga för tid intill
fyllda 75 år en årlig avgift, som uppgår till två procent å delägarens delaktighetsbelopp
i kassan.

De präster, som för närvarande innehava emeritilöner, äro skyldiga att
till kassan erlägga den i 1874 års reglemente omförmälda årsavgiften. Även
bland de präster, som framdeles utses till emeriti, komma att finnas sådana,
som skola erlägga dylik avgift. Därjämte komma emeritilöner att tilldelas
jämväl sådana delägare i kassan, som antingen vunnit delaktighet i försäkringsfonden
eller inträtt i kassan efter det 1926 års reglemente trädde i kraft.
Eftersom ordinarie präst enligt lagförslag, som godkänts av innevarande
års kyrkomöte, skall bliva pliktig att mot åtnjutande av emeritilön avgå
från tjänsten, när han fyllt 70 år, kan det inträffa, att emeriti, som framdeles
utses, bliva nödsakade att under några år intill fyllda 75 år erlägga
avgifter till kassan.

Kyrkomötet anser det icke vara med billighet överensstämmande, att innehavarna
av prästerliga emeritilöner skola vara skyldiga att till kassan erlägga
de nu nämnda avgifterna. Det är enligt kyrkomötets mening önskvärt,
att kyrkofonden i likhet med vad som skett beträffande pensionsavgifterna
(lönetilläggen) träder emellan och övertager betalningsskyldigheten för
avgifterna.

Liknande billighetsskäl torde jämväl tala för att motsvarande avgifter
till kassan från de biskopar, 6om erhållit eller erhålla emeritilön, gäldas ur
biskopslöneregleringsfonden.

Den i ifrågavarande motion gjorda framställningen avser emellertid endast
de innehavare av prästerliga emeritilöner, som skola till kassan erlägga den
i 1874 års reglemente omförmälda årsavgiften.

Ett bifall till motionärens förslag, att de å dessa emeriti belöpande årsavgifterna
skulle få gäldas av kyrkofonden, synes icke kunna bliva betungande
för fonden. Enligt vad kyrkomötet inhämtat uppgå dessa avgifter
för emeriti för närvarande sammanlagt till 11,183 kronor 60 öre för ordinarie
präster och 272 kronor för extra ordinarie prästmän. Även med hänsyn
till, att emeritiåldern för ordinarie präster kommer att sänkas till 70 år,
kan man icke befara, att avgifterna skola komma att uppgå till något alltför
betydande belopp. Kyrkomötet anser sig kunna utgå från, att kyrkofondens
betalningsskyldighet för avgifterna skall begränsas till ett belopp av högst
25,000 kronor årligen.

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

Ehuru kyrkomötet alltså nu icke anser sig kunna föreslå annan lagändring
i förevarande hänseende än som avser de av motionären omnämnda
emeriti, vill kyrkomötet emellertid uttala det önskemålet, att Eders Kungl.

'' Maj:t måtte vidtaga erforderliga åtgärder för att alla de delägare i prästerskapets
änke- och pupillkassa, som framdeles komma att utses till emeriti,
måtte erhålla de å dem belöpande avgifterna till kassan ersatta från kyrkofonden
respektive biskopslöneregleringsfonden.

Emellertid är det synnerligen angeläget, att förhållandena i omförmälda
hänseende beträffande de med motionen avsedda emeriti snarast möjligt
varda ordnade. Med hänsyn härtill bör tydligen den ifrågasatta utredningen
icke fördröja vidtagande av den för detta ändamåls vinnande erforderliga
lagändringen.

På grund av det ovan anförda får kyrkomötet, som funnit den av motionären
föreslagna ändrade lydelsen av lagen den 22 april 1927 böra undergå
en redaktionell ändring, i underdånighet anmält, att kyrkomötet i anledning
av ifrågavarande motion för sin del antagit följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av lagen den 22 april 1927 om gäldande ur kyrkofonden i
visst fall av pensionsavgift, belöpande å innehavare av prästerlig emeritilön.

Härigenom förordnas, att lagen den 22 april 1927 om gäldande ur kyrkofonden
i visst fall av pensionsavgift, belöpande å innehavare av prästerlig
emeritilön, skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

A innehavare-----— av kyrkofonden.

Vad nu är stadgat med avseende å pensionsavgift skall äga motsvarande
tillämpning i fråga örn årsavgift till kassan enligt reglementet den 6 november
1874 med däri senare vidtagna ändringar.

De närmare föreskrifterna angående avgifternas inbetalning till kassan
meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.

Stockholm den 31 oktober 1929.

Underdånigst

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

13

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23
januari 1931.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundquist.

Departementschefen, statsrådet Städener redogör vidare för kyrkomötets
skrivelse den 31 oktober 1929, nr 20, i anledning av väckt motion angående
viss ändring i lagen örn gäldande ur kyrkofonden i visst fall av pensionsavgift,
belöpande å innehavare av prästerlig emeritilön, och anför därefter:

I detta ärende hava utlåtanden avgivits av samtliga domkapitel och Stockholms
stads konsistorium samt direktionen för prästerskapets änke- och
pupillkassa, varjämte allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse inkommit
med en skrift. Därefter hava kammarkollegiet och statskontoret
den 30 oktober 1930 avgivit gemensamt yttrande i ärendet.

Domkapitlen och Stockholms stads konsistorium ävensom allmänna svenska
prästföreningens centralstyrelse hava samtliga tillstyrkt antagande av
ifrågavarande lagförslag. Direktionen för prästerskapets änke- och pupillkassa
har förklarat, att från kassans sida någon anledning till erinran mot
den ifrågasatta lagändringen icke förefinnes.

Kammarkollegiet och statskontoret hava anfört följande:

Beträffande det i lagen den 22 april 1927 meddelade stadgandet att å
innehavare av prästerlig emeritilön belöpande pensionsavgift till prästänkekassans
försäkringsfond skall gäldas av kyrkofonden, förelågo skäl, vilka i
väsentlig mån skilja sig från de skäl, som åberopats till stöd för den nu
föreliggande framställningen rörande enahanda stadgande i fråga om emeriti
åliggande avgifter till kassans tillskottsfond. I förra fallet gällde det avgifter,
vilkas utgörande icke äro betungande för de tjänstgörande prästerna,
enär de gäldas med anlitande av det lönetillägg av 1,5 % av lönen, som
utgår enligt lagen den 17 december 1926 (nr 526) eller, så vitt angår extra
ordinarie präster, av den häremot svarande arvodesförhöjningen, men däremot
skulle gäldas direkt av den som erhåller emeritilön, så länge han vore
under 75 år (se prop. 1927: 27). I senare fallet åter rör sig frågan örn avgifter,
vilka skola av delägaren gäldas av egna medel såväl under tjänstetiden
som efter emeritilönens tillträde.

Med hänsyn till den väsentliga minskning i inkomst, som i regel följer

14

Departe mentschefen.

Kungl. Majlis proposition Nr 37.

genom övergången till emeritilön, måste det givetvis för prästen kännas betungande
att fortfarande erlägga den icke obetydliga avgiften till kassans
tillskottsfond. I viss mån tala därför billigbetsskäl för att även i detta fall
avgiftsskyldigheten överflyttas på kyrkofonden.

Såsom av kyrkomötets skrivelse framgår komma med den föreslagna
formuleringen av lagrummet icke alla emeriti att bliva delaktiga av den
föreslagna förmånen. I den mån präster, vilkas avgifter till tillskottsfonden
grundas icke på 1874 års utan på 1926 års reglemente, undfå emeritilön,
falla de utanför det föreslagna stadgandet. Efter vad i kyrkomötets skrivelse
upplyses skulle emellertid någon till denna kategori hörande präst icke
för närvarande finnas.

För att göra även sådana emeriti som sist omförmälts delaktiga i förmånen
skulle fordras stiftandet av ytterligare en ny lag.

Med hänsyn till omförmälda ofullständigbet hos det av kyrkomötet antagna
lagförslaget synes det tveksamt, huruvida lagförslaget lämpligen bör
föreläggas riksdagen. Ämbetsverken vilja dock icke motsätta sig en sådan
åtgärd.

Den betalningsskyldighet, som för kyrkofonden skulle följa av den föreslagna
lagens antagande, har, med beaktande att emeritiåldern för ordinarie
präster komme att sänkas till 70 år, av kyrkomötet antagits skola begränsas
till ett belopp av högst 25,000 kronor årligen. Mot denna beräkning synes,
så länge de nuvarande inskränkningarna i rätten till emeritilön kvarstå och
så länge nu gällande delaktighetsbelopp för de särskilda prästerliga befattningshavarna
äro bibehållna, intet vara att erinra.

Kyrkofondens förmåga att bära ifrågavarande utgift lärer icke kunna
sättas i ifråga.

Jämte det ämbetsverken alltså anse framläggandet för riksdagen av det
av kyrkomötet nu antagna lagförslaget vara befogat, vilja ämbetsverken
uttala sig för att författningsförslag utarbetas för beredande även åt präster,
vilkas avgifter till prästänkekassans tillskottsfond grundas på 1926 års reglemente
för kassan, av förmånen att få dessa avgifter guldna av kyrkofonden,
vilket författningsförslag i sinom tid torde böra föreläggas såväl riksdagen
som kyrkomötet. Vid utarbetandet av detta förslag synes böra övervägas
huruvida ej 1927 års lag lämpligen bör ersättas med en helt ny lag
av huvudsakligt innehåll att å innehavare av prästerlig emeritilön belöpande
pensionsavgifter till prästerskapets änke- och pupillkassa skola gäldas av
kyrkofonden. Samtidigt med ifrågavarande författningsförslags framläggande
synes skäligt äska riksdagens och kyrkomötets medgivande att avgift
till prästänkekassan, som belöper å pensionerad biskop, må få utgå ur
biskopslöneregleringsf onden.

Som av det anförda framgår, avlyfter icke lagen den 22 april 1927 (nr
115) alla de bördor, som kunna åligga innehavare av prästerliga emeritilöner
med avseende å avgifters erläggande till prästerskapets änke- och pupillkassa.
Alltjämt finnes ett avsevärt antal prästerliga emeriti, å vilka reglementet
för prästerskapets änke- och pupillkassa av den 6 november 1874 i
viss omfattning äger tillämpning. Sådan emeritus har att, intill dess han
avlider eller lämnar kassan, till denna erlägga en årsavgift med två procent
av sitt delaktighetsbelopp i kassan. Av det förut sagda torde även framgå,
att en sådan betalningsskyldighet kan vara betungande nog. Det är denna

15

Kungl. May.ts proposition Nr 37.

I

betalningsskyldighet, som den nu föreslagna lagändringen avser att få överflyttad
på kyrkofonden. Då statstjänstemän i allmänhet upphöra att erlägga
avgifter till änke- och pupillpensionering i och med inträdet i pensionsåldern,
synes mig billigt, att även prästerliga emeriti befrias från utgifter
för sådant ändamål.

Emellertid komma icke ens med den föreslagna lagändringen alla emeriti
att bliva delaktiga av den föreslagna förmånen. I den mån präster, vilkas
avgifter till kassans tillskottsfond grundas icke på 1874 års utan på 1926
års reglemente, undfå emeritilön, falla dessa utanför det föreslagna stadgandet.
Det hade visserligen varit tillfredsställande, om redan nu ett lagförslag
kunnat framläggas, som inbegripit även sistberörda emeriti. Då
emellertid det nu föreliggande förslaget syftar till att avhjälpa de missförhållanden
på ifrågavarande område, som för närvarande äro mest kännbara,
torde förslagets ofullständighet icke få tagas till intäkt för hela frågans uppskjutande,
detta så mycket mindre som det är angeläget, att de emeriti,
varom i lagförslaget är fråga, snarast möjligt befrias från erläggandet av
avgifter. Jag får därför tillstyrka antagande av det föreliggande lagförslaget.

För åstadkommande av fullständig lagstiftning på ifrågavarande område
torde böra utarbetas och i sinom tid för riksdagen och kyrkomötet framläggas
förslag till ny lag örn gäldande ur kyrkofonden av pensionsavgifter,
belöpande å innehavare av prästerlig emeritilön. I sammanhang med denna
fråga lärer ävenledes böra tagas under övervägande utarbetande av bestämmelser
därom, att å biskop, som åtnjuter emeritilön, belöpande avgifter till
ifrågavarande kassa må gäldas ur biskopslöneregleringsfonden.

Föredragande departementschefen uppläser härefter ånyo förslag till lag
om ändrad lydelse av lagen den 22 april 1927 (nr 115) örn gäldande ur
kyrkofonden i visst fall av pensionsavgift, belöpande å innehavare av prästerlig
emeritilön samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för dess del antaga detta förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla, samt förordnar, att
proposition i ämnet av den lydelse bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Anna Meurling.