Kungl. May.ts proposition nr S.

Nr 3.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar
för inteckning i stamfastighet m. m.; given Stockholms
slott den 30 december 1930.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till

1) lag örn avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning
i stamfastighet;

2) lag örn ändrad lydelse av 37 § 5 och 6 mom. förordningen den 16 juni
1875 angående inteckning i fast egendom; samt

3) lag örn ändrad lydelse av 121 § utsökningslagen.

GUSTAF.

N. Gärde.

Bihang till riksdagens jirotokoll 1931. 1 sami. 3 käft. (Nr 3.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Förslag

till

Lag

om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning
i stamfastighet.

Härigenom förordnas som följer:

Om ansvarets begränsning och avlösning.

Område, som avstyckats till särskild fastighet.

1 §•

Besväras område, som avstyckats till särskild fastighet enligt 19 kap. lagen
örn delning av jord å landet eller 5 kap. lagen örn fastighetsbildning i stad,
av inteckning i stamfastighet för fordran eller för rätt till avkomst eller annan
förman, ma det avstyckade områdets ansvar för sådan inteckning kunna
begränsas eller avlösas i den ordning 2—11 §§ stadga under förutsättning,

1. att stamfastigheten eller, där området tillhört flera fastigheter, någon av
stamfastigheterna är gemensamt med annan fastighet besvärad av inteckning,
som nyss sagts,

2. att området överlåtits till annan, samt

3. att överlåtelsen avsett tillgodoseende av bostads- eller egnahemsändamål
eller stärkande av befintligt mindre jordbruk eller inneburit försäljning av
utarrenderad jord till arrendatorn.

Utgöres det avstyckade området av mark, som varit samfälld för flera än
tio fastigheter med skilda ägare, vare för begränsning eller avlösning av inteckningsansvaret
ej erforderligt, att de under 1 och 3 angivna förutsättningarna
äro för handen.

2 §.

Vill ägare av avstyckat område utverka begränsning av områdets inteckningsansvar
eller avlösa ansvaret, skall han göra ansökan därom hos rätten i
den ort, där området ligger. Avser ansökningen begränsning av ansvaret eller
avlösning av detsamma utan att begränsning förut utverkats, skall ansökningen
göras sist å den rättegångsdag för inteckningsärenden, som infaller näst
efter ett år eller, där området utgöres av mark, som i 1 § sista stycket sägs,
två år sedan överlåtelsen skedde.

I ärendet skall sökanden visa, att lagfart sökts å fånget samt att fastställelse
å avstyckningen meddelats genom beslut, som vunnit laga kraft, ävensom
förete handling rörande särskild värdering av området.

Om ansökningen skall anteckning göras i intecknings- eller fastighetsboken.

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

3 §.

Värdering av området skall verkställas av tva ojäviga män. Dessa förordnas
å landet och i stad, där rådstuvurätt ej finnes, av häradsrätten eller domaren
bland ledamöterna i nämnden eller ägodelningsrätten eller de för lantmätenförrättningar
eller förrättningar enligt lagen örn fastighetsbildning i stad utsedda
gode män i det tingslag, där området ligger, eller ock bland dem, som förut
innehaft sådan befattning och äro därtill valbara. I stad, där rådstuvurätt
finnes, utser rätten värderingsmän bland de inom staden boende. Mot värderingsman
gälle de jäv, som enligt rättegångsbalken gälla mot domare.

Värderingen skall avse områdets värde vid den tid, da överlåtelsen skedde.
Fanns vid nämnda tid å området byggnad, som ej hörde till fastigheten, skall
sådan byggnad ej ingå i värderingen. Ej ma värdet sättas lägre än köpeskilling,
som betingats vid överlåtelsen.

4 §•

Då anledning därtill förekommer, äge rätten infordra ytterligare utredning
angående områdets värde eller annan omständighet ävensom bereda inteckningshavare
eller annan tillfälle att i ärendet avgiva yttrande.

5 §•

Möter ej på grund av vad i 1—3 §§ stadgas hinder mot ansökningen, meddele
rätten, evad ansökningen avser enbart ansvarets begränsning eller ej, beslut
angående det belopp, vartill rätten funnit områdets värde böra skattas,
och förklare rätten, att områdets inteckningsansvar skall vara begränsat till
nämnda belopp eller, där området tillhört flera fastigheter och dessa ej samtliga
besväras av inteckning, för vilken området häftar, till vad av områdets
värde belöper å envar av de besvärade stamfastighetema.

Har avlösning av ansvaret begärts, skall rätten, där ägare till den eller de
stamfastigheter, som sålunda besväras, samtyckt till åtgärden, tillika förklara,
att sökanden må avlösa ansvaret genom nedsättande av det belopp, vartill
ansvaret begränsats.

Innefattar rättens beslut allenast, att inteckningsansvaret skall vara begränsat,
må områdets ägare på särskild ansökan kunna i enlighet med vad i andra
stycket stadgas erhålla rättens förklaring, att han äger genom nedsättande
av det belopp, vartill ansvaret begränsats, avlösa ansvaret.

Är stamfastighet eller området utmätt, må beslut örn begränsning eller avlösning
av områdets inteckningsansvar ej meddelas, med mindre sig visat, att
utmätningen upphävts eller gått åter.

Då beslut meddelats enligt denna paragraf, skall anteckning därom göras i
intecknings- eller fastighetsboken.

6 §•

Sedan beslut, varigenom avstyckat områdes inteckningsansvar begränsats,
vunnit laga kraft, må ej, där inteckning i stamfastighet icke kan till fullo

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

utgå ur köpeskillingen för denna, till bristens gäldande ur området uttagas
mer än som motsvarar det belopp, vartill ansvaret begränsats.

7 §.

Har ägare av avstyckat område berättigats avlösa områdets inteckningsansvar,
och vill han verkställa sadan avlösning, skall han hos Konungens
befallningshavande i länet nedsätta det belopp, som blivit bestämt av rätten.

Vid nedsättningen skola ingivas gravationsbevis rörande området, rättens
protokoll och beslut i ärendet samt bevis, att beslutet vunnit laga kraft, vid
äventyr, örn det underlates, att det felande varder av Konungens befallningshavande
på ägarens bekostnad anskaffat.

Det nedsatta beloppet skall av Konungens befallningshavande ofördröjligen
insättas i bankinrättning för att där innestå mot ränta.

Örn nedsättningen skall Konungens befallningshavande, så snart ske kan,
göra anmälan till domaren å landet eller i stad, där rådstuvurätt finnes, till
rätten.

Nedsättning ma ej ske, örn stamfastighet eller området är utmätt.

8 §.

Sedan nedsättning efter ty i 7 § sägs blivit verkställd, vare området ej vidare
besvärat av inteckning i stamfastighet för fordran eller för rätt till avkomst
eller annan förmån. Anteckning härom skall, då anmälan om nedsättningen
inkommit till domaren eller rätten, göras i inteckningsprotokollet
å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden samt införas i intecknings- eller
fastighetsboken.

9 §•

I fråga örn utbetalning av det nedsatta beloppet jämte därå upplupen ränta
åge stadgandena örn fördelning hos överexekutor av köpeskilling för utmätningsvis
såld fast egendom motsvarande tillämpning. Fördelningen skall så
verkställas, som örn det nedsatta beloppet utgjorde köpeskilling för stamfastighet,
dock med iakttagande att utdelning skall tillkomma allenast innehavare
av sadan fordran eller rätt till avkomst eller annan förmån, för vilken
det avstyckade området häftat på grund av inteckning i stamfastigheten, att
innehavare av fordran eller rättighet, intecknad gemensamt i stamfastigheten
och annan fastighet, äger rätt till utdelning jämväl för belopp, för vilket
stamfastigheten svarar allenast efter andra stycket av 32 § förordningen angående
inteckning i fast egendom, samt att det belopp, som utfaller å inteckning
för fordran, skall avskrivas å dess huvudstol och upplupna ränta sålunda
att blott så stor del av räntan avskrives, som belöper på vad av huvudstolen
avskrives. Vad som ej efter ty nu sagts åtgår äge områdets ägare
återfå.

Sammanträde för fördelningen varde hållet så snart ske kan; skolande kallelse
till sammanträdet genom Konungens befallningshavandes försorg minst
fjorton dagar förut med posten sändas till .stamfastighetens och områdets

Kungl. Majlis proposition nr 3.

ägare saint kända innehavare av fordran eller annan rätt, som nu är sagd,
ävensom, där innehavare är okänd, införas i allmänna tidningarna och tidning
inom orten.

Kostnad för det nedsatta beloppets fördelning skall gäldas av områdets
ägare.

10 §.

Utfaller vid fördelningen likvid å intecknings huvudstol, vare inteckningen
till motsvarande del utan verkan.

Då likvid sålunda utfallit, åligger Konungens befallningsliavande att därom,
sedan fördelningen blivit godkänd eller vunnit laga kraft, ofördröjligen
göra anmälan till domaren å landet eller i stad, där rådstuvurätt finnes, till
rätten samt tillika insända fördelningslängden; och skall anteckning örn förhållandet
göras i inteckningsprotokollet, såsom i 8 § sägs, samt i intecknmgseller
fastighetsboken.

11 §•

Varder belopp, som utfallit å inteckning, icke genast avräknat å inteckningshavarens
fordran, skall beloppet, där den, som personligen ansvarar för
fordringen, det påyrkar, förvandlas i fullgoda obligationer eller andra därmed
jämförliga värdepapper.

12 §.

Är område avstyckat från lägenhet, som upplåtits genom jordavsöndring
efter den 31 december 1909, eller från fastighet, som tillkommit genom avstyckning
enligt 19 kap. lagen om delning av jord a landet, eller fran fastighet,
som efter den 30 juni 1921 bildats genom avstyckning enligt 5 kap. lagen
örn fastighetsbildning i stad, eller, där sådan avstyckning skett tidigare, överlåtits
efter sistnämnda dag, skall vad ovan i denna lag stadgas äga tillämpning
allenast såvitt angår begränsning av områdets inteckningsansvar.

13 §.

Vad ovan i denna lag stadgas i avseende å avstyckat område skall äga
motsvarande tillämpning å område, som av mark, samfälld för flera än tio
fastigheter med skilda ägare, utlagts till tomt eller tomtdel och jämlikt 1 kap.
3 § lagen örn fastighetsbildning i stad är att anse såsom avstyckat.

Område, som avstyckats för sammanläggning med annan fastighet.

14 §.

Vad i 1—12 §§ stadgas i avseende å område, som avstyckats till särskild
fastighet enligt 19 kap. lagen örn delning av jord å landet, skall äga motsvarande
tillämpning å område, som enligt samma kapitel avstyckats för att
sammanläggas med annan fastighet, varvid dock följande särskilda bestämmelser
skola gälla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Beslut om begränsning av områdets inteckningsansvar så ock beslut örn
avlösning av ansvaret utom i fall, varom i nästa stycke sägs, må ej meddelas
förr än förordnande om sammanläggning givits; och skall sådant beslut
ävensom verkan av nedsättning utav det för inteckningsansvarets avlösning
bestämda beloppet avse hela den nybildade fastigheten.

Är med hänsyn till inteckning i fastighet, varmed sammanläggning skall
ske, avlösning av områdets inteckningsansvar erforderlig för sammanläggningens
genomförande, skall sökanden visa, i stället för att avstyckningen fastställts,
att förrättningen avslutats. Beslutet om avlösning skall ej tillika innefatta
förklaring örn ansvarets begränsning. Nedsättning skall verkställas
inom nittio dagar fran det beslutet vunnit laga kraft, vid äventyr att detta
eljest är förfallet. Sedan anmälan örn nedsättningen inkommit till domaren,
skall denne, där han ej tillika är ägodelningsdomare, ofördröjligen underrätta
ägodelningsdomaren örn nedsättningen. Har nedsättning skett, vare området
fritt fran inteckningsansvar under förutsättning, att sammanläggningen kommer
till stånd. Anteckning örn befrielsen skall göras först efter det förordnandet
örn sammanläggning meddelats eller, där ägodelningsdomaren ej tillidia
är domare i domsagan, anmälan om förordnandet inkommit till denne.
Örn förordnandet skall, sedan det vunnit laga kraft, anmälan göras hos Konungens
befallningshavande. Innan anmälan inkommit, må fördelning ej äga
rum av belopp, som blivit för avlösning nedsatt.

Om ansvarets upphörande efter kungörelse.

15 §.

Besväras område, som av mark, samfälld för flera än tio fastigheter med
skilda ägare, avstyckats enligt 19 kap. lagen örn delning av jord å landet eller
5 kap. lagen örn fastighetsbildning i stad, av inteckning i stamfastighet för
fordran eller för rätt till avkomst eller annan förmån, må det avstyckade området,
där det överlåtits till annan, kunna i den ordning 16—19 §§ stadga befrias
från ansvar för sådan inteckning, såframt omständigheterna utgöra
grund för antagande, att inteckningshavares säkerhet icke därigenom avsevärt
minskas.

16 §.

Vill ägare av avstyckat område utverka områdets befriande från inteckningsansvar,
skall han göra ansökan därom hos rätten i den ort, där området
ligger, samt visa dels att lagfart sökts å fånget, dels, där området avstyckats
till särskild fastighet, att fastställelse å avstyckningen meddelats genom beslut,
som vunnit laga kraft, eller, där området avstyckats för sammanläggning
med annan fastighet, att förrättningen avslutats.

Örn ansökningen skall anteckning göras i intecknings- eller fastighetsboken.

17 §.

Möter ej på grund av vad i 15 och 16 §§ stadgas hinder mot ansökningen,
utförde rätten kungörelse örn densamma. Kungörelsen skall innehålla att, örn

Kungl. ~Maj:ts proposition nr S.

någon, vilkens rätt kan vara beroende av ansökningen, vill bestrida densamma,
han bar att vid talans förlust göra anmälan därom hos rätten sist å den rättegångsdag
för inteckningsärenden, som infaller näst efter sex månader, sedan
kungörelsen utfärdats, samt därvid uppgiva den eller de inteckningar, med avseende
varå ansökningen bestrides. .

Domaren eller rätten har att ofördröjligen låta kungörelsen inforas i allmänna
tidningarna och tidning inom orten, så ock uppläsas i kyrkan i den
församling, där området ligger, samt anslås i socken- eller rådstugan eller a

annan lämplig plats inom kommunen.

Kostnad för kungörandet skall gäldas av områdets ägare.

18 §.

Underlåtenhet att bestrida ansökningen må ej läggas någon till last såsom
försummelse i bevakande av honom eller annan tillkommande rättighet.

19 §.

Har ej ansökningen inom den i kungörelsen angivna tiden bestritts, vare området
ej vidare besvärat av inteckning i stamfastighet för fordran eller tor
rätt till avkomst eller annan förmån. Bestrides ansökningen, häfte område
fortfarande för inteckning, med avseende varå ansökningen bestntts, ävensom
för övriga inteckningar i den eller de stamfastigheter, som besväras av samma
inteckning. Inteckning, för vilken området icke längre skall häfta, galle oavkortad
i återstoden av intecknad fastighet. . . ,

Är fråga örn avstyckning för sammanläggning med annan fastighet, galle
befrielsen från inteckningsansvar under förutsättning, att sammanläggningen
kommer till stånd. Där till följd av sammanläggning inteckning i området
kommit att gälla i hela den nybildade fastigheten, skall befrielsen avse denna.

Med tillämpning av vad nu sagts fastställe rätten, i vilken man området fortfarande
häftar för inteckning i stamfastighet; och skall anteckning härom göras
i intecknings- eller fastighetsboken.

20 §.

yat] i 15_19 §§ stadgas i avseende å avstyckat område skall äga. mot svarande

tillämpning å lägenhet, som genom avsöndring för alltid upplåtits av
mark, samfälld för flera än tio fastigheter med skilda ägare.

Samma lag vare i fråga om tomt eller tomtdel, som i 13 § avses.

Allmän bestämmelse.

21 §.

Vad i denna lag är stadgat med avseende å inteckning^ skall galla jamval
i fråga om fordran eller rätt till avkomst eller annan förmån, för vilken stamfastighet
jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken häftar.

Kungl. Maj. ts proposition nr 8.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1932, vid vilken tid lagen den 14 juni
1929 (nr 161) om begränsning eller avlösning av avstyckat områdes ansvar
tor inteckning i stamfastigheten skall upphöra att gälla. Vad i nya lagen
stadgas örn begränsning och avlösning av inteckningsansvar må dock ej äga
tillämpning a område, som avstyckats för sammanläggning med annan fastighet
eller jämlikt 1 kap. 3 § lagen örn fastighetsbildning i stad är att anse såsom
avstyckat, där området överlåtits före nya lagens ikraftträdande.

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 37 § 5 och 6 mom. förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 37 § 5 och 6 mom. förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom, vilka moment senast ändrats, 5 mom. genom
lag den 25 april 1930 (nr 102) och 6 morn. genom lag den 14 juni 1929 (nr 162).
skola erhålla följande ändrade lydelse:

5 mom. Vad enligt 3 och 4 mom. gäller örn avsöndrad lägenhet skall ock
gälla örn område, som avstyckats enligt 19 kap. lagen örn delning av jord å
landet eller 5 kap. lagen örn fastighetsbildning i stad eller enligt lagen örn
delning av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera, dock icke där
stamfastigheten och det avstyckade området ännu äro i samma ägares hand.

Vad nu sagts i fråga om avstyckat område skall jämväl äga tillämpning i
avseende å område, som av mark, samfälld för flera fastigheter, utlagts till
tomt eller tomtdel och jämlikt 1 kap. 3 § lagen örn fastighetsbildning i stad
är att anse såsom avstyckat.

6 mom. Örn avstyckat eller avsöndrat områdes befriande fran ansvar för inteckning
i stamfastighet är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1932 och skall tillämpas jämväl i
fråga örn inteckning, som tillkommit därförinnan, men ej beträffande område,
som avstyckats för sammanläggning med annan fastighet eller jämlikt 1 kap.
3 § lagen örn fastighetsbildning i stad är att anse såsom avstyckat, där området
överlåtits före sagda dag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Förslag

till

Lag

om lindrad lydelse ar 121 § utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 121 § utsökningslagen, vilket lagrum senast ändrats
genom lag den 25 april 1930 (nr 103), skall i nedan intagna delar erhålla
följande lydelse:

Skola-----tillhöra.

Gå-----utropas.

Har från egendom, däri inteckning beviljats, lägenhet avsöndrats, eller har
från sådan egendom område avstyckats enligt 19 kap. lagen örn delning av jord
å landet eller 5 kap. lagen örn fastighetsbildning i stad eller enligt lagen örn
delning av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera, och ansvarar
lägenheten eller det avstyckade området för den inteckning allenast på sätt i
3 mom. 37 § förordningen angående inteckning i fast egendom sägs, må inteckningen
ej föranleda försäljning av den avsöndrade lägenheten eller det
avstyckade området, utan så är att vid utropet av stamfastigheten den därför
bjudna köpeskillingen funnits icke förslå till fulla gäldandet av inteckningshavarens
fordran och icke lägenhetens eller det avstyckade områdets ägare
genast erlägger vad däri brister eller, då fråga är örn avstyckat område, vars
ansvar är begränsat till visst bristen understigande belopp, vad sålunda må
uttagas ur området.

Vad nu sagts i fråga örn avsöndrat eller avstyckat område skall jämväl äga
tillämpning i avseende å område, som utlagts till tomt eller tomtdel och jämlikt
1 kap. 3 § lagen örn fastighetsbildning ! stad är att anse såsom avstyckat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1932.

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 28 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,
Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anför
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark:

»Svårigheten att enligt de vanliga reglerna örn relaxation frigöra styckningsiott
från ansvar för inteckning i stamfastigheten har städse utgjort ett väsentligt
hinder för egnahemsrörelsens utveckling, och frågan örn möjligheten att
undanröja detta hinder har länge varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.
Tid efter annan hava ock lagstiftningsåtgärder vidtagits i sådan
riktning. År 1909 infördes sålunda i fråga örn avsöndrad lägenhet subsidier
ansvarighet för inteckning i stamfastigheten, en förman, som utsträcktes ar
1921 till avstyckning enligt 5 kap. lagen örn fastighetsbildning i stad och år
1926 till avstyckning enligt 19 kap. lagen örn delning av jord å landet. Ehuruväl
den subsidiära ansvarigheten för styckningslottens ägare medför bland
andra fördelar jämväl den, att möjligheten för honom att fa inteckningen dödad
i styckningslotten väsentligt ökas, kvarstar dock alltjämt risken, att hans
fastighet tages i anspråk för täckande av brist i stamfastigheten, något som
skulle drabba honom särskilt hårt, därest han å sin fastighet nedlagt arbete
och kostnader, som givit densamma ett väsentligt högre värde än den hade
vid avskiljandet. Styckningslottens ägare är sålunda ej fullt tryggad genom
det subsidiära ansvaret, utan härför krävas ytterligare åtgärder.

I den proposition till 1909 års riksdag, däri subsidiär ansvarighet för avsöndrad
lägenhet föreslogs, framlades även ett förslag örn att lägenhetens ansvar
för stamfastighetens gäld skulle efter verkställd värdering fastställas till
visst maximibelopp. Härigenom skulle åtminstone det ökade värde, som lägenheten
efter avsöndringen erhållit, kunna räddas åt ägaren. Riksdagen godkände
visserligen den princip, som kommit till uttryck i förslaget, men, då
det föreslagna värderingsförfarandet ansågs för kostsamt, vann förslaget likväl
icke riksdagens bifall. Därmed blev frågan undanskjuten för flera år
framåt. Då den sedermera upptogs till behandling inom justitiedepartementet,

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

öveivägdes, huruvida icke inteckningsbefrielse för en styckningslott kunde vinnas
därigenom, att man i analogi med bestämmelserna i expropriationslagen
och ensittarlagen läte den, som förvärvat styckningslotten, nedsätta ett värdet
motsvarande belopp till fördelning mellan inteckningshavarna i den odelade
fastigheten. Ett av Kungl. Majit genom proposition nr 19 för 1927 års riksdag
framlagt förslag angående fastighets befriande i vissa fall från ansvar för
inteckning gick också i denna riktning. Förslaget avstyrktes av första lagutskottet,
huvudsakligen av det skäl att det enligt utskottets mening icke behörigen
tillgodosåge inteckningshavares och andra rättsägares intressen. Utskottet
framhöll emellertid angelägenheten av att ytterligare försök gjordes att
ty^fiffig egnahemsköpare mot ansvar för inteckningar i stamfastigheten. Därvid
ifrågasatte utskottet, huruvida icke i anslutning till det vid 1909 års riksdag
framlagda förslaget frågan om fastställande av visst maximibelopp för avskilt
områdes ansvarighet för stamfastighetens gäld borde ånyo komma under omprövning.
Utskottets utlåtande godkändes av båda kamrarna.

X anledning av de anmärkningar, som framställts mot 1927 års förslag, verkställdes
inom justitiedepartementet en omarbetning av detsamma, vilken resulterade
i ett för 1929 års riksdag genom proposition nr 4 framlagt förslag till lag
om begränsning eller avlösning av avstyckat områdes ansvar för inteckning
i stamfastigheten. Förslaget antogs efter vissa jämkningar av riksdagen, som
samtidigt antog av Kungl. Majit framlagda förslag till lagar örn ändrad lydelse
av 37 § 6 mom. inteckningsförordningen och av 121 § utsökningslagen. Lagarna
utfärdades därefter den 14 juni 1929 (S. F. S. nr 161—3).

Lagen om begränsning eller avlösning av avstyckat områdes ansvar för inteckning
i stamfastigheten avser att för främjande av egnahemsrörelsen och
annan ur social synpunkt önskvärd jordstyckning underlätta styckningslotts
befriande från ansvar för inteckning i stamfastigheten genom ansvarets avlösning
eller i allt fall förbättra dylik lotts ställning genom ansvarets begränsning.
I enlighet med lagens syfte gäller densamma allenast överlåtelser, som
avsett tillgodoseende av bostads- eller egnahemsändamål eller inneburit försäljning
av utarrenderad jord till arrendatorn. Avlösning av mteckningsansvaret
eller begränsning av detsamma kan under förutsättning av sådan överlåtelse
vinnas med avseende å område, som avstyckats till särskild fastighet
enligt 19 kap. jorddelningslagen eller 5 kap. fastighetsbildningslagen. För
lagens tillämplighet förutsättes vidare, att stamfastigheten är gemensamt intecknad
med annan fastighet. Begränsning eller avlösning kan vinnas allenast
i fråga om områdets ansvar för fordran eller rätt till avkomst eller annan förmån,
varför stamfastigheten på grund av inteckning eller enligt 11 kap. 2 §
jordabalken häftar. Vid begränsning skall rätten i beslutet utlåta sig örn
det belopp, vartill rätten funnit områdets värde böra skattas, samt förklara att
ansvaret skall vara begränsat till detta värde. Ur området får därefter till
gäldande av inteckning i stamfastigheten icke uttagas mer än som motsvarar
ansvarsbeloppet. Har avlösning begärts, skall rätten tillika förklara, att sökanden
äger avlösa ansvaret genom ansvarsbeloppets nedsättande. För tillstånd
till avlösning uppställes dock en särskild förutsättning, nämligen att

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

stamfastighetens ägare samtyckt till åtgärden. Sedan nedsättning verkställts,
är området ej vidare besvärat av fordran eller rättighet, varom nyss nämnts.
Nedsättning av beloppet sker hos Konungens befallningshavande, som fördelar
beloppet å vederbörande inteckningshavare och därmed likställda så som örn
beloppet utgjorde vid exekutiv auktion å stamfastigheten influten köpeskilling.
Vad som ej åtgår till utdelning äger områdets ägare återfå.

Vid riksdagens behandling av förslaget till förenämnda lag uppkom spörsmål
dels huruvida icke lagen skulle kunna utsträckas att gälla även vid områdes
avstyckning för sammanläggning med annan fastighet, dels örn ej ett enklare
förfarande skulle kunna införas för inteckningsbefrielse, såvitt gäller av
samfälld mark avstyckat område. Sålunda anhöll riksdagen efter hemställan
i utlåtande (nr 31) av första lagutskottet — att Kungl. Majit ville utreda,
huruvida och på vad sätt ändring i gällande lagstiftning borde komma
till stånd i syfte att underlätta avstyckning av område för sammanläggning
med annan fastighet i sådana fall, då avstyckning ägde rum från fastighet,
som besvärades av gemensamma inteckningar. Och beträffande den senare
frågan yttrade lagutskottet i samma utlåtande i anledning av två i ämnet väckta
motioner inom första kammaren (nr 50 och 51), däri berördes ett inom justitiedepartementet
redan väckt spörsmål, att utan tvivel behov ej sällan förese
att på ett enkelt sätt kunna erhålla begränsning eller avlösning av sådan
fastighets inteckningsansvar, som helt eller delvis bestode av förut samfälld
mark. Utskottet förklarade sig dela motionärernas uppfattning, att en lagändring
för tillgodoseende av detta behov såvitt möjligt borde komma till stånd.
Emellertid hänvisade utskottet till att denna .fråga var uppmärksammad inom
justitiedepartementet. Enär anledning förelage till antagande, att frågan med.
det snaraste komme att göras till föremål för undersökning, ansåg utskottet ej
nödigt, att riksdagen avläte en skrivelse till Kungl. Maj :t nied begäran örn utredning.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit har jag omedelbart latit fullfölja
utredningen av berörda båda spörsmål. Som resultat av utredningen föreligger
en inom justitiedepartementet utarbetad promemoria med tillhörande
förslag till lagar dels angående utsträckt tillämpning av lagen den 14 juni
1929 (nr 161) örn begränsning eller avlösning av avstyckat områdes ansvar
för inteckning i stamfastigheten, dels örn vissa av samfälld mark avstyckade
eller avsöndrade områdens befriande från inteckningsansvar jämte, därav
föranledda förslag till lagar örn ändrad lydelse av 5 och 6 mom. av 37 § inteckningsförordningen
samt 121 § utsökningslagen. Promemorian med lagförslag
torde få fogas såsom Bil. P. M. till detta protokoll.»

Efter redogörelse för lagförslagen anför departementschefen vidare: .

»Förslaget till lag angående utsträckt tillämpning av 1929 års lag innebär
en utvidgning av lagens tillämpningsområde till att gälla även avstyckning
för sammanläggning med annan fastighet, varjämte möjlighet beredes att i
vidgad omfattning erhålla begränsning eller avlösning av inteckningsansvar
i fråga örn område, som avstyckats fran mark, samfälld för visst stöirc antal

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

fastigheter. Beträffande avstyckning eller avsöndring från sådan mark har vidare
i förslaget till lag om vissa av samfälld mark avstyckade eller avsöndrade
områdens befriande från inteckningsansvar anordnats ett preklusionsförfarande
i nära anslutning till de regler, som givas i lagen den 18 oktober
1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall
från ansvar för inteckningar i stamfastigheten, och innebärande i huvudsak
att det avstyckade området efter därom gjord ansökan skall vara fritt från
inteckningsansvar, därest ej vederbörande rättsägare inom viss tid efter det
kungörelse i ämnet utfärdats bestritt ansökningen.

över lagförslagen hava yttranden avgivits av lantmäteristyrelsen, lantbruksstyrelsen,
statens egnahemsstyrelse, fastighetsregisterkommissionen,
samtliga länsstyrelser, svenska bankföreningen, svenska sparbanksföreningen
och Sveriges skogsägarförbund. Därjämte har Sveriges allmänna hypoteksbank
erhållit tillfälle att yttra sig i ärendet men icke funnit anledning att inkomma
med något yttrande.

Samtliga de hörda myndigheterna och sammanslutningarna — med undantag
möjligen för länsstyrelsen i Västernorrlands län, som ställt sig tveksam
till det föreslagna preklusionsförfarandet — hava antingen lämnat förslagen
utan erinran eller tillstyrkt lagstiftning i förslagens riktning. Flera hava
vitsordat behovet av en laglig reglering i ifrågavarande hänseenden och framhållit
angelägenheten av lagstiftningens genomförande. Mot vissa detaljer
hava dock erinringar framställts.

Även jag har funnit mig kunna i det stora hela giva min anslutning åt förslagen
såväl i vad avser de principer, varå de bygga, som detaljutformningen
av desamma. I anledning av de framställda erinringarna och det övervägande,
jag ägnat förslagen, hava dessa dock synts mig böra undergå vissa jämkningar,
och anhaller jag nu att fa lämna en redogörelse för de viktigaste erinringarna
och de ändringar jag funnit anledning vidtaga.

tniÖriSlaget 1 6tt Par aV yttrandena har ifrågasatts, huruvida det för begränsning eller
gående ut-" avlösnin° av avstyckat områdes inteckningsansvar i 1929 års lag uppsträckt
till- ställda villkoret, att överlåtelsen av området avsett tillgodoseende av bostadsaTäT^9inåls
eller egnahemsändamål eller inneburit försäljning av utarrenderad jord till
lag. arrendatorn, vore lämpligt jämväl i fråga örn avstyckning för sammanläggl
§ första nmg med annan fastighet, och huruvida det icke kunde befaras, att genom
stycket, berörda villkor skulle från ifrågavarande lagstiftnings tillämpningsområde
uteslutas åtskilliga fall, då väl den nybildade fastigheten icke kunde sägas
vara avsedd för bostads- eller egnahemsändamål, men fastighetsbildningen likväl
vore ur allmän synpunkt önskvärd. Länsstyrelsen i Kopparbergs län har
sålunda yttrat:

, ^°.r, -^-0PPai''bergs län finge avstyckning för sammanläggning sin största
betydelse da det gällde upplåtelse av trävarubolagens inägojord till förstärkning
av bondejordbruken. Många av de hemman och hemmansdelar, som tillhörde
bolag, vöre icke. bebyggda, utan inägojorden utarrenderades till jordbrukare
i byn. Försäljning av dylik obebyggd inägojord till granne för sam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

manläggning med dennes hemman vöre ur såväl social som jordbrukssynpunkt
synnerligen önskvärd, under förutsättning att köparen, vilket oftast vöre fallet
ägde tillräcklig skogsmark både för den egna mägojorden och den tillköpta
bolagsjorden. Väl vore det sant att överlåtelse av bolagsjord mangen
gång kunde anses avse tillgodoseende av egnahemsändamål. Men om begreppet
egnahemsändamål finge anses uppåt begränsat av de värden, som gällde
för beviljande av egnahemslån å bebyggd jordbruksfastighet (jfr kungl. kung.
den 8 juni 1928 med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda
egnahemslåne- och premielåneverksamheten, nr 218), kunde det med
fog befaras att den föreslagna lagen örn utsträckt tillämpning av 1929 ars
lag icke ansåges tillämplig, ehuru med avstyckningen avsetts en fastighetsbildning
som uppenbarligen vore mycket önskvärd ur allmän synpunkt, badana
bestämmelser borde alltså meddelas, att begränsnings- och avlösningsinstituten
alltid bleve tillämpliga för det fall, att område avstyckats tran
bolag tillhörig fastighet för utvidgning och förbättring av bestående bondejordbruk.

Å andra sidan har. fastighetsregisterkommissionen understrukit vikten av att
ifrågavarande villkor bibehölles samt anfört:

Särskilt vill kommissionen uttala sin tillfredsställelse över att möjligheten
till avlösning eller begränsning jämväl vid avstyckning för sammanläggning
inskränkts till områden, som frånskilts för det sociala ändamål, varom 1929
års lag talar. Vid avstyckning kan nämligen enligt kommissionens mening
föreligga risk för att bestämmelserna om inteckningsansvarets nedsattande till
endast subsidiärt och därefter dess begränsande eller avlösande i det avstyckade
området kunna vålla uiteckningshavariia skada. Avstyckning kan nämligen
numera ske till vilken storlek som helst av stamfastighetens areal.. Är det avstyckade
området stort i förhållande till den kvarstående stamfastigheten, mahanda
större än denna, och vidtages därefter ett begränsnings- eller avlösningförfarande
i det avstyckade området, kan det i framtiden visa sig, att mteckningshavare
gått miste örn säkerhet, som eljest skulle hava - •_ åtminstone i
högre grad än nu blivit fallet — täckt hans fordran.. Genom den inskränkning,
sorn det sociala villkoret innebär, torde emellertid i de förslag, varom nu är
fråga, hava erhållits en garanti för att det allenast blir fråga om. mindre områden,
som knappast kunna hava någon större betydelse för inteckningshavarna.
En viss reservation torde dock kunna göras för lämpligheten att jämväl låta
försäljning av utarrenderad jord till arrendatorn innefattas i de fall, da begränsning
eller avlösning är medgiven. Att det här kan bliva fråga om rätt
avsevärda områden framgår av promemorian s. 6 och ^följande.. I städer och
fastighetsregistersamhällen torde emellertid denna fråga få ringa räckvidd.
En viss risk för att inteckningshavare tillskyndas förluster kan ju dock föreligga
vid en fortgående egnahemsbildning pa en och samma fastighet. Vid
utarbetandet av 1929 års lag har emellertid denna omständighet beaktats och
remilativ mot dylika fall, vilka ansetts icke kunna bliva av någon praktisk
vikt, anvisats (jfr N. J. A. avd. II, årg. 1929 s. 201. 203—205) Det torde
kunna antagas, att vid avstyckning för sammanläggning fragans reella betydelse
är avsevärt mindre.

De av fastighetsregisterkommissionen sålunda framförda synpunkterna synas
mig befogade. I allt fall lärer det ej vara tillrådligt att, innan en mera ingående
erfarenhet vunnits rörande den redan gällande lagens verkningar, vid en utvidgning
av dess tillämpningsområde eftergiva det nu ifrågavarande till skydd
för inteckningshavaren uppställda kravet.

Kungl. Majds proposition nr 3.

1 § andra
stycket.

1 § tredje
stycket.

I detta sammanhang må nämnas, att jag ej heller ansett mig kunna tillmötesgå
på något håll uttalad önskan, att ansvaret för jämväl annan inteckning
än sådan för fordran eller för rätt till avkomst eller annan förmån måtte kunna
avlösas.

Da avstyckning för sammanläggning i teknisk mening kan ifrågakomma
allenast enligt 19 kap. jorddelningslagen, har hänvisning till sagda lagrum
upptagits i 1 §.

Stadgandet i 1 § andra stycket i det utremitterade förslaget — att
begränsning eller avlösning ej må äga rum av avstyckat områdes ansvar
för sådan inteckning i stamfastigheten, som besvärar jämväl den fastighet,
varmed sammanläggning skall ske — har i promemorian motiverats därmed,
att det vore utan mening att begränsa eller avlösa områdets ansvar för
sådan inteckning, enär området genom sammanläggningen skulle ånyo belastas
med ansvar för densamma. Möjligheten att kunna begränsa eller avlösa områdets
ansvar för dylik gemensam inteckning är emellertid stundom av betydelse.
Sa är exempelvis fallet, da det avstyckade området skall sammanläggas,
icke med den fastighet, varmed stamfastigheten är gemensamt intecknad, utan
med ett från den förra fastigheten avstyckat område. Fall kunna ock föreligga,
då sammanläggning icke är möjlig med mindre avlösning sker, till exempel då
den fastighet, med vilken det avstyckade området skall sammanläggas, besväras
förutom av den gemensamma inteckningen av en särinteckning med
bättre rätt. På grund härav har jag låtit nu ifrågavarande stadgande utgå.

I 1 § andra stycket, som motsvarar 1 § tredje stycket i det utremitterade förslaget,
hava vidtagits vissa formella jämkningar.

Enligt 1 § fjärde stycket i det utremitterade förslaget (tredje stycket i det
överarbetade förslaget) skulle sökanden för där angivet fall visa, i stället för
att avstyckningen fastställts, att den sökts. Då emellertid avstyckat område
med avseende å areal och gränser blir behörigen bestämt först genom avstyckningsförrättningens
avslutande, har den ändringen vidtagits, att sökanden
skall visa, att förrättningen avslutats. Vidare har den i det utremitterade förslaget
i detta stycke upptagna särbestämmelsen örn tiden för inteckningsbefrielsens
inträde ansetts lämpligen böra ersättas med en föreskrift av innehåll,
att, sedan nedsättning skett, området skall vara fritt från inteckningsansvar
under förutsättning, att sammanläggning kommer till stånd.

Beträffande anmälan örn nedsättningen har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län anfört:

• förslaget skall anmälan, örn avlösningsbeloppets nedsättning göras

icke till domaren utan till ägodelningsdomaren. Anteckning örn avlösningsbeslutet
skall emellertid jämväl i detta fall göras i intecknings- eller fastighetsboken.
Då beslutet bland annat innehåller, att nedsättning av beloppet skall
ske inom nittio dagar fran det beslutet vunnit laga kraft, vid äventyr att detta
eljest är förfallet, synes det mera följdriktigt, att anteckningen örn beslutet
kompletteras med en anteckning örn dagen för beloppets nedsättning. Länsstyrelsen
anser alitsa, att anmälan örn beloppets nedsättning i detta såväl som
i övriga fall bör göras till domaren och icke till ägodelningsdomaren. Härtill
kommer, att jämlikt 12 § sammanläggningslagen ägodelningsdomaren, i händelse
han icke jämväl är domare i domsagan, skall i sammanläggningsärendet

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

inhämta yttrande från denne, huruvida nied hänsyn till de i 13 och 14 §§ samina
lag stadgade villkor för sammanläggning hinder för den sökta sammanläggningen
föreligger. Domaren har sålunda att meddela huruvida hinder i mteckningsavseende
möter för sammanläggningen och bör då även känna till örn
ansökningen örn avlösning fullföljts genom beloppets nedsättning inom den
stadgade tiden.

Lika med länsstyrelsen anser jag, att anledning till undantag från den enligt
1929 års lag gällande regeln, att anmälan örn nedsättning av avlösningsbeloppet
skall göras till domaren, icke föreligger, i anledning varav jag låtit
den i det utremitterade förslaget upptagna särbestämmelsen utgå.

På grund av anmärkningar mot olikheten i avfattning av 2 och 3 §§ i det 3 §•
utremitterade förslaget hava dessa sammanslagits till en paragraf, 2 §, och
därvid redaktionellt omarbetats. Härjämte har för tillämpligheten av lagrummet
uppställts fordran, icke allenast att marken skall vara samfälld för flera
än tio fastigheter, utan jämväl att fastigheterna skola hava skilda ägare. Det
må nämnas, att denna begränsning förefinnes på ett närliggande område inom
ensittarlagstiftningen. __ 0 .

3 §, som motsvarar 4 § i det utremitterade förslaget, har — liksom övergångs- •’ ?-bestämmelsen -— redaktionellt jämkats. bestämmelsen.

I yttranden över förslaget till lag örn vissa av samfälld mark avstyckade ^Förslag-et^
eller avsöndrade områdens befriande från inteckningsansvar har ifragasatts, samfälld
huruvida den föreslagna begränsningen av lagens tillämplighetsområde, att örnrådet
varit samfällt för flera än tio fastigheter, vore tillfyllest för att under alla fn\n inteckförhållanden
skydda inteckningshavaren från förlust. ansvar

Lantmäteristyrelsen har sålunda anfört följande: .

I förslaget till lag om vissa av samfälld mark avstyckade eller avsöndrade
områdens befriande från inteckningsansvar har tillämpligheten gjorts beroende
av villkoret, att den samfällda marken skall tillhöra flera än tio fastigheter.

Därmed torde hava avsetts att inskränka lagens tillämplighet till sådana fall,
då samfällighetsandelarna icke äro av större värde i förhållande till stamfastigheterna.
Detta syfte, som torde vara fullt riktigt, synes emellertid knappast
kunna med säkerhet nås genom angivna villkor, som även i vissa fall kan
vara för strängt. Även örn samfälligheten tillhör flera än tio fastigheter, kail
för någon eller några av stamfastigheterna värdet av andelen vara jämförelsevis
stort i förhållande till stamfastighetens värde, och å andra sidan kan en
samfällighet, som tillhör endast ett fåtal fastigheter, vara av ringa värde. Då
ett villkor i avsedd riktning torde böra finnas, synes villkoret riktigare böra
anslutas till värdeförhållandet mellan samfälligheten och stamfastigheterna,
exempelvis i den riktning, att icke för någon andel värdet får överskrida viss
del av stamfastighetens värde. Införandet av ett sådant villkor förutsätter givetvis,
att nämnda värdeförhållande kan på ett någorlunda enkelt sätt utrönas.

Fastighetsregisterkommissionen har uttalat sig i samma riktning som lantmäteristyrelsen,
varjämte kommissionen ifrågasatt, örn befrielse enligt förevarande
lag bör medgivas i fråga örn annan samfälld mark än sådan, som vid jorddelningsförrättning
avsatts för gemensamt ändamål, såsom exempelvis oskiftad
skogsmark till en beträffande inägorna skiftad by; kommissionen har dock
framhållit, att även samfälld mark i nyss angivna, mera inskränkta bemärkelse
någon gång kail hava ett högt värde exempelvis om däri ingår ett strömfall.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. I sami. 3 haft. (Nr ■!). 2

Kungl. Majlis proposition nr 3.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har ställt sig tveksam till lagförslaget,
då det med hänsyn till fastighetskrediten syntes länsstyrelsen knappast tillrådligt
att medgiva befrielse från inteckningsansvar i den ordning, som föreslagits.
En samfällighet kunde stundom vara av betydande värde, exempelvis
då den bestode av strömfall eller strandområde med tillhörande rätt till
vatten. I dylika fall torde den omständigheten, att en fastighet ägde del i
samfälligheten, icke oväsentligt inverka vid bestämmande av fastighetens taxeringsvärde
och därmed vara av betydelse vid bedömande av inteckningssäkerheten.

Länsstyrelsen i Stockholms län har framhållit, att samfälld mark inom
stadsplanelagt område, som finge bebyggas, kunde hava så stort värde, att en
inteckningshavare ovillkorligen vid mottagandet av inteckningen fäst avseende
vid den intecknade fastighetens andel i samfälligheten. Genom att föreskriva,
att marken skulle vara samfälld för flera än tio fastigheter, hade dock risken
att skada inteckningshavaren nedbringats.

Även lantbruksstyrelsen har känt sig i viss mån tveksam beträffande preklusionsförfarandet,
som syntes styrelsen i vissa fall kunna innebära en reell
försämring i intecknings värde.

Slutligen har svenska sparbanksföreningen, under hänvisning till de möjligheter,
som enligt ryttartorpslagen och ensittarlagen ävensom enligt den nu föreslagna
lagen funnes för fastighetsägare att förminska sina borgenärers inteckningssäkerhet
utan deras medgivande eller hörande, hemställt örn en sådan
anordning, att de inteckningshavare, som hos myndighet -— länsstyrelse
eller underrätt framställde särskild begäran därom, erhölle personlig underrättelse
örn ansökning enligt någon av berörda lagar.

Å andra sidan har från flera håll förordats, att man i fråga örn frigörande
av avstyckning från samfälld mark ginge än längre än man i förslaget tänkt
sig. Länsstyrelserna i Kalmar län och i Norrbottens län hava sålunda ifrågasatt,
huruvida icke antalet fastigheter, för vilka avstyckat område varit samfällt,
borde bestämmas något lägre än i förslaget skett. Länsstyrelsen i Blekinge
län har uttalat önskemal, att stamfastigheternas antal finge vara mindre än
tio, där dessa fastigheter ägdes av större antal ägare. Av länsstyrelsen i
Kristianstads län har uttalats, att befrielse fran inteckningsansvar borde kunna
medgivas i alla sådana fall, där *avstycknmgens värde icke överstege viss
mindre del exempelvis 1/1000 av stamfastigheternas sammanlagda värde.

I sakens natur ligger, att ett preklusionsförfarande av den art, varom här är
fråga, för inteckningshavaren ej är lika betryggande som ett förfarande, vari
varje inteckningshavare är tillförsäkrad personlig underrättelse örn sökt befrielse.
Da sistnämnda förfarande är uteslutet redan av den grund, att lagen i
praktiken ej skulle medföra den nytta, som med densamma avsetts, gäller frågan
närmast pa vad sätt man vid preklusionsförfarandets genomförande skall
kunna behörigen tillvarataga inteckningshavarnas intressen. Att såsom lantmäteristyrelsen
föreslagit stadga, att den å envar stamfastighet belöpande
andel av det avstyckade området icke må hava högre värde än en viss bråkdel

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

av stamfastighetens värde är väl i och för sig tänkbart. Men bortsett från
svårigheten att finna en lämpligt avvägd relation bleve förfarandet varken
enkelt eller billigt. Utredning finge sålunda förebringas angående områdets
värde samt värdet av envar av de stamfastigheter, sorn vore intecknade. Härför
erfordrades till en början bevis, huruvida någon fastighet vöre gravationsfri,
och vidare bevis, huru stor andel av området belöpte å var och en av de
fastigheter, som vore graverade. Då särskilda taxeringsvärden måhända ej
alltid förelåge, kunde särskild värdering beträffande en eller flera egendomar
bliva nödig. Mot ett stadgande i den av lantmäteristyrelsen angivna riktningen
skulle ock kunna invändas, att rätten ofta redan av de ingivna handlingarna
skulle kunna se, att förlust icke kunde tillskyndas någon inteckningshavare genom
områdets frigörande från ansvar. Uppenbarligen måste för sådant fall det
mera omständliga förfarandet synas överflödigt. Å andra sidan skulle rätten
ofta nödgas igångsätta nämnda förfarande, oaktat rätten enligt vad den kunnat
inhämta av handlingarna måste inse, att områdets befrielse skulle medföra fara
för förlust för inteckningshavare. Vad angår den av fastighetsregisterkommissionen
ifrågasatta anordningen att från lagens tillämpningsområde undantaga
sådan samfälld mark, som icke vid jorddelningsförrättning avsatts för gemensamt
ändamål, skulle inteckningshavaren icke därigenom vara tillräckligt skyddad.
Såsom kommissionen påpekat torde även en vid jorddelningsförrättning
avsatt samfällighet kunna hava ett måhända ej alldeles obetydligt värde. I
själva verket lärer den i det utremitterade förslaget uppställda förutsättningen,
att den mark, varifrån avstyckning skett, skall vara samfälld för flera
än tio fastigheter, i allmänhet verka så, att från preklusionsförfarandet uteslutas
fall, då fara för förlust genom områdets frigörande uppkommer för inteckningshavaren.
Jag förutsätter därvid, att fastigheterna hava skilda ägare,
varom jag låtit upptaga föreskrift. Men därav följer uppenbarligen icke, att
ej området, ändå att det avstyckats från dylik samfällighet, någon gång kan
hava betydelse för inteckningshavaren till förstärkande av hans säkerhet.
Såsom exempel har nämnts, att området utgöres av ett strömfall, ett strandområde
med tillhörande rätt till vatten, skogsmark eller av mark inom
stadsplanelagt område, som får bebyggas. Huru här en avgränsning
lämpligen skall ske till förekommande å ena sidan att inteckningshavares intressen
trädas för nära, å andra sidan att sådana regler uppställas att lagen
i praktiken blir svårtillämplig och föga användbar, är vanskligt att avgöra.
Att från lagens tillämpning avskära vissa bestämda fall, har visat sig omöjligt.
Enda utvägen har synts vara att lita till domstolens förmåga att på grund
av tillgängliga handlingar och i övrigt lämnade upplysningar bilda sig en mening,
huruvida i det konkreta fallet anledning är att antaga, att inteckningshavares
säkerhet genom det avstyckade områdets befriande från inteckningsansvar
miirkligen minskas. En liknande säkerhetsbestämmelse hade upptagits
i det under hösten 1928 till lagrådet remitterade förslaget, som låg till grund
för 1929 års lag örn begränsning eller avlösning. Väl fick bestämmelsen sedermera
efter lagrådets hemställan utgå. De betänkligheter, som inom lagrådet
då framfördes mot ett dylikt stadgande, synas dock knappast behöva möta

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

här. Dels blir nämligen nu bestämmelsens räckvidd så till vida avsevärt begränsad,
som lagen endast avhandlar avstyckad mark, samfälld för flera än tio
fastigheter med skilda ägare, dels äro de faktorer, som äro bestämmande för
bedömandet av den fråga, det här gäller, mindre svåröverskådliga, dels slutligen
är på förevarande område behovet av en allmän prövningsrätt i domstolens
hand långt större. På grund av vad jag nu anfört har jag låtit i 1 § intaga
en bestämmelse av här angiven innebörd, i samband varmed första och
andra styckena sammanslagits till ett stycke.

I fråga om den föreslagna lagstiftningens tillämplighetsområde har fastighetsregisterkommissionen
ytterligare anfört:

Det vill synas, som örn förslagen förutsatte, att desamma, upphöjda till
lag, endast kunde vinna tillämpning, så länge det från samfälld mark frånskilda
området icke genom någon fortgående fastighetsbildning undergått
några ändringar till sitt omfång, d. v. s. delats eller helt eller delvis uppgått
i ^annan fastighet, m. a. o. att därefter någon befrielse av områdets ansvar,
någon begränsning eller avlösning av detsamma icke kunde äga rum. Måhända
hade denna sak bort klarare komma till synes i lagtexten. Därest kommissionens
uppfattning örn förslagens innebörd i denna fråga är riktig, torde
detta grunda sig på det förmenandet, att eljest efteråt kunde uppstå svårigheter
i inteckningsavseende i den förändrade fastigheten. Kommissionen har
emellertid svårt att se, att dylika svårigheter skulle kunna uppkomma. Vid
sammanläggning med annan fastighet, liksom ock vid rättsligt bildande av
tomt, mäste ju inteckningsförhållandena ordnas. Det fall, som för tillämpning
av de nu föreslagna stadgandena skall föreligga, måste alltså vara det, att
inteckningarna i det forna samfällda området efter sammanläggning eller
tomtbildnings rättsliga genomförande bliva gällande i den genom sammanläggningen
tillkomna fastigheten resp. i tomten. Den befrielse, begränsning
eller avlösning, som sålunda skulle komma ifråga, skulle alltså gälla hela den
nya fastigheten resp. tomten på samma sätt som förslaget i 5 § preklusionslagen
ordnat förhållandena vid avstyckning för sammanläggning. Om sedermera
skett avstyckning från den genom sammanläggning tillkomna fastigheten
eller av tomten efter ny tomtindelning frånskilts viss del, kan det teoretiskt
sett ej heller^gärna möta några hinder att medgiva rätt för de olika delarnas
ägare att få befrielse, begränsning och avlösning för huvudfastigheternas
. gäld å sina respektive delar. Örn således, så vitt kommissionen kunnat
sc, icke ur inteckningssynpunkt föreligger någon fara att låta förslagens bestämmelser
kunna tillämpas även efter den tidpunkt, som ovan sagts, så måste
det ock låta säga sig. att det i många fall skulle kunna va.ra obilligt att göra
förslagens tillämplighet beroende av en sådan omständighet som exempelvis
den, huruvida en ägare av ett eget hem sålt bort en jordremsa, innan han hunnit
eller^ kommit att tänka på att gå i författning örn inteckningarnas avlyftande
från sin fastighet.

I anledning av vad fastighetsregisterkommissionen sålunda anfört må erinras,
att det ju städse står den ursprungliga avstyckningslottens ägare fritt
att söka befrielse för sitt områdes vidkommande. Ernås befrielse, gäller denna
uppenbarligen till förmån jämväl för den ägolott, som avstyckats från
den första avstyckningen. Först för det fall, att dennas ägare icke är
villig att vare sig för egen eller annans räkning medverka till i n tecknings -befrielse, uppkommer det av fastighetsregisterkommissionen berörda spörsmå -

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

let. Någon speciell reglering i lag av dessa fall lärer icke vara nödig, utan
torde det utan olägenhet kunna överlämnas at rättspraxis att härutinnan träffa
avgörande, helst en analogisk tillämpning av lagens bestämmelser på förevarande
område ligger nära till hands. Vad nu yttrats avser frågan örn preklusionsförfarandets
användbarhet. Vidkommande begränsnings- eller avlösningsförfarandet
lärer ej möta hinder att medgiva begränsning eller avlösning
av inteckningsansvaret i fråga om den del av det avstyckade området, som
återstår sedan ytterligare avstyckning därifrån skett. Sådan begränsning
eller avlösning kommer jämväl den senare avstyckningen till godo. Begränsning
kan ock ske enbart av den senare avstyckningens ansvar. Därigenom ^begränsas
— till det avstyckade områdets värde — det belopp, som ur området må
uttagas till täckande av brist i den första avstyckningens stamfastighet. Avlösning
allenast av den senare avstyckningens ansvar kan däremot jämlikt 13 &
1929 års lag ej ske. Någon ändring härutinnan torde ej böra ifrågakomma
i detta sammanhang. Vad angår slutligen det av fastighetsregisterkommissionen
jämväl berörda fallet, då ett avstyckat område sammanlagts med annan
fastighet, torde det vara uppenbart, att en analogisk tillämpning av lagstiftningen
icke är utesluten.

Enligt stadgande i 2 § första stycket skulle sökanden i fråga om avstyckning
för sammanläggning visa, att avstyckningen sökts. Av samma skäl, som
anförts för motsvarande ändring i förslaget till utsträckningslagen, 1 § tredje
stycket, har den ändringen vidtagits, att sökanden skall visa, att förrättningen
avslutats

I 3 § har, då jämväl rådhusrätt kan komma att handlägga ansökning enligt
denna lag, kungörelsens publicerande m. m. angivits skola ske genom domarens
''eller rättens’ försorg.

På något håll har ifrågasatts, huruvida icke i rättssäkerhetens intresse borde
föreskrivas, att kungörelsen skulle anslås antingen, såsom vid årsstämning,
å rättens dörr eller också, på sätt för vissa fall är föreskrivet i ensittarlagen, i
socken- eller rådstugan eller å annan lämplig plats inom vederbörande kommun.
I anledning härav har upptagits stadgande av enahanda innebörd som den i
ensittarlagen innehållna föreskriften. —’ Med erinran örn den pågående utredningen
om inskränkning i kungörelseläsandet i kyrkorna har vidare hemställts,
att föreskriften örn kungörelsens uppläsande i kyrka måtte utgå. Denna forin
för spridande av kännedom örn kungörelsens innehåll har emellertid synts mig
lämpligen böra bibehållas i avbidan på att densamma genom blivande lagstiftning
å området ersättes genom annat publikationsmedel. — Uttalade önskemål
om förkortning — åtminstone i stad — av preklusionstidens längd samt angående
ansökningens bekantgörande på ett för det avstyckade områdets ägare
ekonomiskt mindre betungande sätt än som föreslagits hava ej heller föranlett

någon ändring i förslaget.

I 5 § har beträffande inteckningsbefrielsens inträde vid avstyckning för
sammanläggning vidtagits motsvarande ändring som i 1 § tredje stycket i
förslaget till utsträckningslagen. Denna ändring har varit så mycket mer av
behovet påkallad, som måhända eljest ordalagen i andra punkten av 3 ii i

2 §

3 §

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

förslaget till utsträckningslagen -— för det fall att avlösning sökts för sammanläggnings
genomförande — lagt hinder i vägen för avlösningens inskränkning
till inteckning i sådan stamfastighet, som beröres av inkommet bestridande
enligt denna lag. Vidare har sista punkten i 5 § andra stycket i det utremitterade
förslaget, liksom motsvarande stadgande i 1 § andra stycket i förslaget
till utsträckningslagen, uteslutits av skäl, som angivits vid sistnämnda lagrum.

^Har inteckningsbefrielse sökts i fråga örn tomtdel, men har denna före utgången
av den i kungörelsen stadgade tiden sammanlagts med annan tomtdel
till en rättsligt bestående tomt, torde utan uttrycklig bestämmelse gälla, att
den vid nämnda tids utgång inträdande befrielsen skall avse den nybildade
tomten.

Då lagens tillämplighet a avsöndring uppenbarligen bör begränsas till avsöndring
för alltid, har 6 § ändrats i enlighet härmed, varjämte här liksom i
1 § införts orden ''med skilda ägare’.

^Förslag.! ^ Genom proposition den 7 februari 1930, nr 86, har Kungl. Majit förelagt
ändring0!11 arets riksdag förslag till lag om delning av fastighet vid ändring i rikets

niSSr- m:!eIninff med mera'' Enligt 1 § 1 detta lagförslag skall, där Konungen förordningen.
ordnat örn ändring av området för stad, socken eller köping, som utgör egen
kommun, eller meddelat beslut angående sträckningen av gräns för sådant för''
av fastighet från ett förvaltningsområde till annat, delning av fastigheten verkställas
i överensstämmelse därmed. Likaledes skall, där Konungen förordnat,
att fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser skall föras för
samhälle å landet, och en och samma fastighet ligger dels inom dels utom gränsen
för samhället, fastigheten delas efter nämnda gräns. Enligt 2 § skall delning
a\ fastighet av anledning, som i 1 § sägs, ske genom avstyckning.

I det yttrande, som av lantmäteristyrelsen avgivits över berörda förslag,
Ilar ifrågasatts, huruvida icke område, som avstyckats enligt den föreslagna lagen,
borde beträffande ansvarighet för inteckningar i stamfastigheten likställas
med område, som avstyckats enligt 19 kap. jorddelningslagen eller 5 kap.
fastighetsbildningslagen. I anslutning till vad lantmäteristyrelsen sålunda
anfört har jag till det vid nämnda proposition fogade statsrådsprotokollet yttrat,
att den av styrelsen väckta frågan lämpligen borde upptagas till behandling
i samband med nu förevarande lagstiftningsärende.

Vid övervägande av föreliggande fråga hava skäl synts mig tala för att
avstyckning enligt den föreslagna lagen örn delning av fastighet vid ändring
i rikets indelning med mera i likhet med avstyckning enligt 19 kap. jorddelningslagen
och 5 kap. fastighetsbildningslagen kommer i åtnjutande av förmanen
av subsidiär ansvarighet för stamfastighetens inteckningar. I enahanda
riktning har lagrådet uttalat sig i sitt över förslaget till förstnämnda lag
(18 §) den 24 januari 1930 avgivna utlåtande. I överensstämmelse härmed har
jag vidtagit jämkning i 3< § 5 mom. i förslaget till lag örn ändring i inteckningsförordningen.

I övrigt hava vissa jämkningar av formell natur vidtagits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

I förslaget till lag om ändring i 121 § utsökningslagen har i sak vidtagits
allenast den ändring, som betingas därav, att subsidiär ansvarighet inforts ändrad lyjämväl
i fråga örn avstyckning enligt lagen örn delning av fastighet vid änd- 121Yutfikring
i rikets indelning med mera.» ningslagen.

Föredraganden uppläser härefter de sålunda överarbetade lagförslagen, av
den lydelse de vid detta protokoll fogade bilagor utvisa, samt hemställer, att
lagrådets utlåtande måtte för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamål inhämtas
över förslagen.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:
Axél Wennerholm.

A tiri r/L Maj:ts proposition nr 3.

Förslag

till

Lag

angående utsträckt tillämpning av lagen den 14 juni 1929 (nr 161) örn
begränsning eller avlösning av avstyckat områdes ansvar för inteckning

i stamfastigheten.

Härigenom förordnas som följer:

Vad i lagen den 14 juni 1929 om begränsning eller avlösning av avstyckat
områdes ansvar för inteckning i stamfastigheten är stadgat för det fall, att

T-in r enlift 19 kap: lagen om delning av jord å landet avstyckats till särskild
fastighet, skall jämväl äga tillämpning, där området enligt samma kapitel
avstyckats för att sammanläggas med annan fastighet, varvid dock följande
särskilda bestämmelser skola gälla:

Beslut örn begränsning av inteckningsansvaret så ock beslut örn avlösning av
detsamma utom i fall, varom i nästa stycke sägs, må ej meddelas förr än
förordnande om sammanläggning givits; och skall sådant beslut ävensom veran
av nedsättning utav det för inteckningsansvarets avlösning bestämda beloppet
avse nela den nybildade fastigheten.

Är med hänsyn till inteckning i fastighet, varmed sammanläggning skall
ske, avlösning av områdets inteckningsansvar erforderlig för sammanläggningens
genomförande, skall sökanden visa, i stället för att avstyckningen
fastställts, att förrättningen avslutats. Beslutet örn avlösning skall ej tillika
innefatta förklaring örn ansvarets begränsning. Nedsättning skall verkställas
inom nittio dagar från det beslutet vunnit laga kraft, vid äventyr att detta
eljest ar förfallet. Har nedsättning skett, vare området fritt från inteckningsansvar
under förutsättning, att sammanläggningen kommer till stånd. Anteckning
örn befrielsen skall göras först efter det förordnandet om sammanläggning
meddelats eller, där ägodelningsdomaren ej tillika är domare i domsagan,
anmälan örn förordnandet inkommit till denne. Om förordnandet skall, sedan
det vunnit laga kraft, anmälan göras hos Konungens befallningshavande.
Innan anmälan inkommit, må fördelning ej äga rum av belopp, som blivit för
avlösning nedsatt.

2 §.

Är mark, samfälld för flera än tio fastigheter med skilda ägare, avstyckad
enligt 19 kap. lagen om delning av jord å landet eller 5 kap. lagen örn

Kungl. Maj: ts proposition nr 8.

fastighetsbildning i stad eller att anse såsom avstyckad enligt 1 kap. 6 a §
3 mom. sistnämnda lag, må det avstyckade områdets inteckningsansvar kunna
begränsas eller avlösas, såframt området blivit av fastigheternas ägare överlåtet
till annan; dock vare ej erforderligt, att ansökan örn begränsning av ansvaret
eller örn avlösning av detsamma utan att begränsning förut utverkats
göres förr än å den rättegångsdag för inteckningsärenden, som infaller näst
efter två år från det överlåtelsen skedde.

3 §•

Utgöres avstyckat område av mark, som varit samfälld för flera fastigheter,
skall vad i lagen den 14 juni 1929 och denna lag sägs örn stamfastighet
hava avseende å envar av de fastigheter, för vilka området varit samfällt. Belopp,
vartill områdets inteckningsansvar skall vara begränsat eller med vilket
ansvaret må kunna avlösas, skall bestämmas allenast till vad av områdets värde
belöper å den eller de fastigheter, som besväras av inteckning, för vilken
området häftar. Samtycke till avlösning erfordras blott av ägare till fastighet,
som nu nämnts. Betalning ur belopp, som blivit för avlösning nedsatt, må
tilläggas endast innehavare av fordran eller rättighet, för vilken sådan fastighet
häftar. _

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1930 men skall ej äga tillämpning å
avstyckat område, som överlåtits därförinnan, med mindre området avstyckats
till särskild fastighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

Förslag

till

Lag

om vissa av samfälld mark avstyckade eller avsöndrade områdens befriande
från inteckningsansvar.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Är mark, samfälld för flera än tio fastigheter med skilda ägare, avstyckad
enligt 19 kap. lagen örn delning av jord å landet eller 5 kap. lagen örn
fastighetsbildning i stad eller att anse såsom avstyckad enligt 1 kap. 6 a §
3 mom. sistnämnda lag, må det avstyckade området kunna i den ordning nedan
sägs befrias från ansvar för inteckning för fordran eller för rätt till avkomst
eller annan förmån i stamfastighet, såframt området blivit överlåtet till
annan och särskilda skäl ej föranleda till antagande, att inteckningshavares
säkerhet genom områdets befriande märkligen minskas.

Lika med inteckning skall enligt denna lag anses fordran eller rätt till avkomst
eller annan förmån, för vilken fastighet jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken
häftar.

2 §•

Vill ägare av avstyckat område utverka områdets befriande från inteckmngsansvar,
skall han göra ansökan därom hos rätten i den ort, där området
ligger, samt visa dels att lagfart å fanget blivit sökt dels, där området avstyckats
till särskild fastighet eller utlagts genom tomtindelning, att fastställelse
å avstyckningen eller tomtindelningen meddelats genom beslut, som vunnit
laga kraft, eller, där området avstyckats för sammanläggning, att förrättningen
avslutats.

Om ansökningen skall anteckning göras i intecknings- eller fastighetsboken.

3 §.

Rätten utförde kungörelse örn ansökningen. Kungörelsen skall innehålla,
att, örn någon, vilkens rätt kan vara beroende av ansökningen, vill bestrida
densamma, han har att vid talans förlust göra anmälan därom hos rätten sist
å den rättegångsdag för inteckningsärenden, som infaller näst efter sex må -

Kungl. Majlis proposition nr 3.

naclér, sedan kungörelsen utfärdats, samt därvid uppgiva den eller de inteckningar,
med avseende varå ansökningen bestrides.

Domaren eller rätten har att ofördröjligen låta kungörelsen införas i allmänna
tidningarna och tidning inom orten så ock uppläsas i kyrkan i den församling,
där området ligger, samt anslås i socken- eller rådstugan eller å annan
lämplig plats inom kommunen.

Kostnad för kungörelsen skall gäldas av områdets ägare.

4 §.

Underlåtenhet att bestrida ansökningen må ej läggas någon till last såsom
försummelse i bevakande av honom eller annan tillkommande rättighet.

5 §.

Har ej ansökningen inom den i kungörelsen angivna tiden bestritts, vare
området ej vidare besvärat av inteckning, som i 1 § avses. Bestrides ansökningen,
häfte området fortfarande för inteckning, med avseende varå ansökningen
bestritts, ävensom för övriga inteckningar i den eller de stamfastigheter,
som besväras av samma inteckning. Inteckning, för vilken området icke
längre skall häfta, gälle oavkortad i återstoden av intecknad fastighet.

Har avstyckning skett för sammanläggning, gälle befrielsen från inteckningsansvar
under förutsättning, att sammanläggningen kommer till stånd.
Där till följd av sammanläggning inteckning i området kommit att gälla i hela
den nybildade fastigheten, skall befrielsen avse denna.

Anteckning i vad mån området fortfarande häftar för inteckning skall göras
i intecknings- eller fastighetsboken.

6 §.

Vad i denna lag stadgats örn avstyckat områdes befriande från inteckningsansvar
skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn lägenhet, som genom avsöndring
för alltid upplåtits av mark, samfälld för flera än tio fastigheter med
skilda ägare. _

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1930.

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 37 § 5 och 6 moni. förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 37 § 5 och 6 mom. förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom, vilka moment senast ändrats, 5 mom.
genom lagen den 18 juni 1926 (nr 330) och 6 mom. genom lagen den 14 juni
1929 (nr 162), skola erhålla följande ändrade lydelse:

5 mom. Vad enligt 3 och 4 mom. gäller örn avsöndrad lägenhet skall ock
gälla örn område, som avstyckats enligt 19 kap. lagen örn delning av jord å
landet eller 5 kap. lagen örn fastighetsbildning i stad eller enligt lagen örn delning
av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera, dock icke där stamfastigheten
och det avstyckade området ännu äro i samma ägares hand.

Vad nu sagts i fråga örn avstyckat område skall jämväl äga tillämpning i
avseende å område, som är att anse såsom avstyckat enligt 1 kap. 6 a § 3 mom.
lagen örn fastighetsbildning i stad, där området utgöres av mark, som varit
samfälld för flera fastigheter.

6 mom. Huru avsöndrat eller avstyckat område må befrias från inteckningsansvar
samt huru avstyckat områdes inteckningsansvar må begränsas eller
avlösas, därom är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1930 och skall äga tillämpning jämväl i
fråga örn inteckning, som tillkommit före sagda dag, men ej beträffande avstyckat
område, som överlåtits därförinnan, med mindre området avstyckats
till särskild fastighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Förslag

till

Lag

örn ändrad lydelse av 121 § utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 121 § utsökningslagen, vilket lagrum senast ändrats
genom lagen den 14 juni 1929 (nr 163), skall i nedan intagna delar hava
följande ändrade lydelse:

Skola-----tillhöra.

Gå------utropas.

Har från egendom, däri inteckning beviljats, lägenhet avsöndrats eller område
avstyckats enligt 19 kap. lagen örn delning av jord a landet eller 5 kap.
lagen om fastighetsbildning i stad eller enligt lagen örn delning av fastighet vid
ändring i rikets indelning med mera, och ansvarar lägenheten eller det avstyckade
området för den inteckning allenast pa sätt i 3 mom. av 37 § förordningen
angående inteckning i fast egendom sägs, må inteckningen ej föranleda
försäljning av den avsöndrade lägenheten eller det avstyckade området, utan
så är att vid utropet av stamfastigheten den därför bjudna köpeskillingen funnits
icke förslå till fulla gäldandet av inteckningshavarens fordran och icke
lägenhetens eller det avstyckade områdets ägare genast erlägger vad däri
brister eller, då fråga är örn avstyckat område, vars ansvar är begränsat till
visst bristen understigande belopp, vad salunda ma uttagas ur området.

Vad nu sagts i fråga örn avsöndrat eller avstyckat område skall jämväl äga
tillämpning i avseende å område, som är att anse såsom avstyckat enligt
1 kap. 6 a § 3 mom. lagen örn fastighetsbildning i stad.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1930.

Kungl. Majlis proposition nr 3.

Bil. P. M.

P. M.

Genom lagen den 14 juni 1929 om begränsning eller avlösning av avstyckat
områdes ansvar för inteckning i stamfastigheten bar i vår lagstiftning införts
två institut, som avse att för främjande av egnahemsrörelsen och annan ur
social synpunkt önskvärd jordstyckning underlätta styckningslotts befriande
från ansvar för inteckning i stamfastigheten genom ansvarets avlösning eller
i allt fall förbättra dylik lotts ställning genom ansvarets begränsning. Lagens
huvudpunkter äro följande:

För vinnande av begränsning eller avlösning av inteckningsansvar fordras,
att den fastighet, vars ansvar skall begränsas eller avlösas, utgöres av område.!
som avstyckats till särskild fastighet enligt 19 kap. jorddelningslagen eller 5
kap. fastighetsbildningslagen, att stamfastigheten är gemensamt intecknad med
annan fastighet, att området blivit av stamfastighetens ägare till annan överlåtet,
samt att, i enlighet med lagens syfte, överlåtelsen skett för tillgodoseende
av bostads- eller egnahemsändamål eller inneburit försäljning av utarrenderad
jord till arrendatorn. Begränsning eller avlösning är medgiven allenast
i fråga örn områdets ansvar för fordran eller rätt till avkomst eller annan förmån,
varför stam fastigheten på grund av inteckning eller enligt 11 kap. 2 §
jordabalken häftar. Ansökan skall göras sist å den rättegångsdag för inteckningsärenden,
som infaller näst efter ett år från det överlåtelsen skedde, såvitt
fråga ej är om avlösning efter förut utverkad begränsning, då ansökningen
kan göras när som helst. Ansökan skall göras hos rätten i den ort, där området
ligger. Det åligger sökanden att visa, att fastställelse meddelats å avstyckningen
samt att lagfart å fånget blivit sökt. Områdets värde vid den
tid, då överlåtelsen skedde, skall styrkas genom särskild värdering. Bifalles
ansökningen, skall rätten, evad ansökningen avser enbart ansvarets begränsning
eller ej, i beslutet utlåta sig örn det belopp, vartill rätten funnit områdets
värde böra skattas, samt förklara att ansvaret skall vara begränsat till
detta belopp. Ur området får därefter till gäldande av inteckning i stamfastigheten
icke uttagas mer än som motsvarar ansvarsbeloppet. Har avlösning
begärts, skall rätten tillika förklara, att sökanden äger avlösa ansvaret
genom ansvarsbeloppets nedsättande. För tillstånd till avlösning uppställes
dock en särskild förutsättning, nämligen att stamfastighetens ägare samtyckt
till åtgärden. Sedan nedsättning verkställts, är området ej vidare besvärat av
inteckning i stamfastigheten. Nedsättning av beloppet sker hos Konungens
befallningshavande, som fördelar beloppet a vederbörande inteckningshavare
och därmed likställda så som örn beloppet utgjorde vid exekutiv auktion å
stamfastigheten influten köpeskilling. Vad som ej åtgår till utdelning äger
områdets ägare återfå.

Vid riksdagens behandling av förslaget till 1929 års lag uppkom spörsmål
dels huruvida icke lagen skulle kunna utsträckas att gälla även vid områdes
avstyckning för sammanläggning med annan fastighet, dels örn ej ett enklare
förfarande skulle kunna införas för inteckningsbefHeise, såvitt gäller av samfälld
mark avstyckat område.

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Efter hemställan i utlåtande (nr 31) av första lagutskottet anhöll riksdagen Utsträcki
den skrivelse (nr 210), varigenom anmälan gjordes örn antagande av .192.9 årsdag tUl
års lag, att Kungl. Maj it ville utreda, huruvida och pa vad sätt ändring i gäl- avstycklande
lagstiftning borde komma till stånd i syfte att underlätta avstyckning n[ng för
av område för sammanläggning nied annan fastighet i sådana fall, da avstyck- sammanningen
ägde rum från fastighet, som besvärades av gemensamma inteckningar, laggning.
Av utlåtandet framgår, att utskottet förmenade detta syfte kunna vinnas, örn Riksdagens
den förmån i avseende å ansvaret för stamfastighetens inteckningar, sommen- hemställan,
ligt 1929 års lag tillgodokommer ett till särskild fastighet avstyckat område,
utsträcktes jämväl till område, som avstyckas under villkor av sammanläggning
med annan fastighet. . .... ....

Då ur de synpunkter, 1929 års lagstifning bör ses, någon principiell skill- Förfarande

nåd mellan avstyckning till särskild fastighet och avstyckning för samman- ning ock
läggning icke föreligger, lärer hinder i och för sig icke möta mot en utsträck- sammanläggliing
av lagstiftningen i den av riksdagen antydda riktningen. Den praktiska betydelsen
av enbart en utsträckning av tillämpningsområdet för de redan antagna
bestämmelserna om ansvarets begränsning eller avlösning skulle dock helt
visst bliva ringa. Enligt 14 § lagen örn sammanläggning av fastigheter å landet
måste nämligen i allmänhet, för att sammanläggning skall fa ske, antingen det
område, som avstyckas, eller den fastighet, till vilken det lägges, vara utan
gravationer. Då i en mängd fall detta villkor ej torde utan olägenhet kunna
uppfyllas i fråga om fastigheten, lärer i praktiken stadgandet föranleda, att
sammanläggning icke kommer till stand, där ej området kan relaxeras. Eör
ernående av ett tillfredsställande resultat av den nu ifrågasätta lagstiftningsåtgärden
synes den alltså böra kombineras med sadan jämkning av reglerna
för begränsning eller avlösning, att, där relaxation i vanlig ordning icke, eller
allenast med svårighet, kan åvägabringas beträffande området, sammanläggning
blir möjlig. För bedömandet i vad man dylik jämkning är nödig, torde
till en början böra lämnas en redogörelse för jorddelningslagens och sammanläggningslagens
bestämmelser örn avstyckning, varom här är fråga.

För att avstyckning för sammanläggning skall kunna medgivas måste de
villkor vara uppfyllda, som lagen örn sammanläggning av fastigheter å landet
uppställer i avseende å detta institut. Nämnda villkor avse i huvudsak att
förhindra en ur det allmännas synpunkt ej önskvärd fastighetsbildning. Föreskrifter
äro ock, såsom redan antytts, meddelade för åstadkommande av rediga
inteckningsförhållanden i den genom sammanläggningen bildade fastigheten.
Avstyckningsförrättning kan påkallas såväl av ägaren till den fastighet, varifrån
avstyckningen skall ske, som, där ägovidden överlåtits till annau, av denne.
Ansökan örn avstyckning göres hos lantmätaren, medan frågan örn sammanläggning
anhängiggöres genom särskild ansökan hos ägodelningsdomaren.
Avstyckningsförrättningen verkställes med eller utan biträde av gode män. I
förrättningsprotokollet skall särskilt angivas, att ägovidden är avsedd att sammanläggas
med annan fastighet. Frågan om avstyckningens tillåtlighet skall
särskilt utredas och i vissa fall underställas ägodelningsrättens prövning. . Avstyckningen
skall av lantmätaren utmärkas å karta och genom avstyckningen
tillkomna gränser utstakas å marken. Därefter avslutas förrättningen. Klagan
mot förrättningen kan i vissa fall föras genom besvär hos ägodelningsrät1en.
Oavsett örn besvär anförts eller ej. skall särskild fastställelseprövning äga
rum (.T. D. L. 21 : 42 och 43). Hava besvär anförts över förrättningen, verkställes
sådan prövning städse av ägodelningsrätten, vilken, örn förrättningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

finnes lagligen beskaffad, därå meddelar fastställelse. I samband med fastställelse
av förrättningen avgöres ock sammanläggningsfrågan. Sålunda må
fastställelse ej meddelas, med mindre tillika giv,es förordnande örn sammanläggning.
Aro besvär ej anförda mot förrättningen, meddelas fastställelse av ägodelningsdomaren,
så framt anledning ej förekommer till annat än att förrättningen
är lagligen beskaffad; i motsatt fall går frågan till ägodelningsrätten för
behandling, som nyss nämnts. Även då skall beslut i sammanläggningsärendet
meddelas i sammanhang med fastställelsen å avstyckningen. I allmänhet får
klagan ej föras över beslut, varigenom fastställelse meddelats å avstyckningen
och förordnande örn sammanläggning givits. Är fullföljd medgiven, sker den
hos Konungen genom besvär, vilka emellertid ingivas till ägodelningsdomaren.
Fran . regeln.,, att. fastställelse a avstyckningen meddelas av ägodelningsrätten
eller ägodelningsdomaren, gäller det undantag att, då avstyckningen sker inom
vissa stadsliknande samhällen, fastställelseprövningen tillkommer Konungens
befallningshavande (J. D. L. 21: 58). Ändå att så sker, gives förordnandet örn
sammanläggning av ägodelningsrätten eller ägodelningsdomaren. På grund
härav är stadgat, å ena. sidan att Konungens befallningshavande må meddela
fastställelse å .avstyckningen allenast under villkor, att förordnande örn sammanläggning
gives, samt å andra sidan att sådant förordnande ej må ske, förrän
avstyckningen blivit genom laga kraft ägande beslut villkorligt fastställd
(b. L. L. 15 §).

förfarande^vid 611 överflyttning å avstyckning för sammanläggning av gällande regler

begränsning örn begränsning eller avlösning torde åtskillnad böra göras mellan å ena sidan
eller avlös- sådana fall, då sammanläggning överhuvud icke kan komma till stånd utan att
g i samband därmed området befrias från sitt inteckningsansva r, och å andra sidan
de fall, då sammanläggningen icke är beroende av att sådan åtgärd vidtages. I
sistnämnda fall lärer en tillämpning av 1929 års lag utan vidare låta sig genomforas
frånsett ett par smärre jämkningar, för vilka närmare redogörelse skall
lämnas i den speciella motiveringen.

I de fall åter, då med hänsyn till inteckning i den andra fastigheten hinder
möter mot sammanläggningen och där sålunda avlösning av områdets inteckmngsansvar
erfordras för sammanläggningens genomförande, påkallas i förfarandet
åtskilliga betydelsefulla jämkningar. Förfarandet lärer här kunna anordnas
på följande sätt. Ansökan örn avlösning göres i vanlig ordning. Då
avstyckningen vid nämnda tid icke kan vara fastställd (jfr dock J. D.
L. 21.58), skall sökanden allenast visa, att avstyckning sökts. Avstyckmngsförrättningen
och avlösningsärendet behandlas därefter var för sig.
Avstyckningsförrättmngen avslutas av lantmätaren, som vidarebefordrar förrattningshandlingama
för avstyckningens fastställande av vederbörande, i regel
ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten. Avlösningsärendet föres fram till
dess avlösningssumman nedsatts hos Konungens befallningshavande. Härvid
^att märka att da i förevarande fall avlösning av områdets inteckningsansvar
mäste ske för att sammanläggning skall kunna äga rum, beslutet om avlösning
ej bör tillika innefatta förklaring örn ansvarets begränsning, så mycket mindre
som beslutet uppenbarligen skall förfalla, därest sammanläggningen ej kommer
lill stånd och någon ny fastighetsbildning alltså ej äger rum. Sedan väl nedsättning
skett och således säkerhet vunnits att inteckningsansvaret verkligen
blir avlöst, möter ur inteckningssynpunkt intet hinder mot sammanläggnings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

frågans upptagande till slutligt avgörande. Denna fråga kan naturligen ej
hållas svävande hur länge som helst. Nedsättning bör alltså ske inom viss
kortare tid efter det avlösningsbeslutet meddelats. I likhet med vad som föreslagits
i det vid 1927 års riksdag (prop. nr 19) framlagda, men ej godtagna förslaget
till lag örn fastighets befriande i vissa fall från ansvar för inteckning,
torde nedsättningen lämpligen böra äga rum inom nittio dagar efter det rättens
beslut örn avlösning vunnit laga kraft, vid äventyr att beslutet eljest skall anses
förfallet. Konungens befallningshavande torde böra åläggas att, när nedsättning
verkställts, därom göra anmälan hos ägodelningsdomaren. Lika litet som
sammanläggning kan komma till stånd utan att avlösning fullbordas, lika litet
bör avlösning äga rum utan att sammanläggningen finnes lagligen kunna ske.
Föreskriften, att nedsättning omedelbart medför befrielse från inteckningsansvaret,
bör därför i förevarande fall jämkas sålunda, att dylik verkan ej inträder
förrän beslut örn sammanläggning gives. Och först när sammanläggning
skett, bör anteckning i inteckningsprotokollet och fastighetsboken verkställas.
Anmärkas må att ägodelningsdomaren, där han ej tillika är domare i domsagan,
redan jämlikt 19 § andra stycket sammanläggningslagen har att lämna denne
meddelande örn beslutet i sammanläggningsärendet. Självfallet bör ej heller
fördelning ske av det nedsatta beloppet, innan inteckningsansvaret upphävts.
Med hänsyn härtill behöver emellertid jämväl Konungens befallningshavande få
underrättelse om förordnandet. Att beloppet skall återgå, örn sammanläggning
ej kommer till stånd, torde utan särskild föreskrift vara klart.

I den förut berörda 14 § sammanläggningslagen stadgas, att sammanläggning
ej må ske, utan så är att icke mera än en av fastigheterna är besvärad
av beviljad eller sökt inteckning eller ock, där flera av fastigheterna äro sålunda
besvärade, icke någon av dem häftar för andra inteckningar än sådana,
som äro i samma inbördes ordning gällande jämväl i envar av de andra, dock
att den omständigheten, att i en av fastigheterna tillika finnes inteckning med
sämre rätt, ej utgör hinder mot sammanläggningen, såframt innehavaren av
sådan inteckning medgivit sammanläggningen. Huru med hänsyn till detta
stadgandes innehåll och jämväl i övrigt frågan om inteckningsansvars avlösning
ställer sig vid olika inteckningsförhållanden skall i det följande något
närmare belysas.

Avstyckas från fastighet område för sammanläggning med annan fastighet,
och häftar området för sådan inteckning i stamfastigheten, som besvärar
jämväl den andra fastigheten, vore det uppenbarligen utan mening att begränsa
eller avlösa områdets ansvar för nämnda inteckning. Genom sammanläggningen
skulle ju området ånyo belastas med ansvar för densamma
(jfr S. L. L. IG §). Finnes i området och den fastighet, varmed
sammanläggning skall äga rum, ej annan inteckning än dylik gemensam kan
enligt ovan intagna stadgande i 14 § sammanläggningslagen sammanläggning
ske utan hinder av inteckningsförhållandena. Den omständigheten att i endera
sammanläggningsdelen tillika finnes särskild inteckning med sämre rätt
utgör ej heller hinder mot sammanläggningen, såframt sådan inteckningsinnehavare
medgivit sammanläggningen. Häftar den fastighet, varmed samman Biliang

till riksdagens protokoll JOS t. 1 sami. S haft. (Nr 3.) 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

läggningen skall ske, allenast för inteckning, som den har gemensamt med
områdets stamfastighet eller häftar den icke för andra inteckningar än sådan
gemensam jämte särskild med sämre förmånsrätt utrustad inteckning,
vars innehavare medgivit sammanläggningen, kan, ändå att området besväras
av särskild inteckning, sammanläggning ske, därest områdets ansvar för dylik
särskild inteckning avlöses. Häftar däremot den fastighet, med vilken
sammanläggning skall äga rum, dels för inteckning, som tillika besvärar stamfastigheten,
dels ock för särskild inteckning med bättre rätt än den gemensamma
eller för särskild inteckning med sämre rätt, vars innehavare ej medgivit
sammanläggningen, leder ett avlösningsförfarande icke till målet. Det
gemensamma inteckningsansvaret kommer här att stå i vägen för sammanläggningen,
och någon annan utväg lärer ej finnas än ansvarets upplösning
i vanlig ordning.

Slutligen må här erinras därom att sammanläggning kan hindras av inteckning
i området för annat än fordran eller rätt till avkomst eller annan
förmån, exempelvis av inteckning för nyttjanderätt. Avlösning av ansvaret
för sådan inteckning lärer icke kunna anordnas utan stora svårigheter. Emellertid
torde relaxation i vanlig ordning av dylik inteckning i allmänhet kunna
genomföras jämförelsevis lätt, enär härför fordras medgivande allenast
av inteckningshavaren.

Villkoret om Örn sålunda 1929 års lag kan göras tillämplig jämväl å område som avstycbostad^egifå-
kuts för sammanläggning med annan fastighet, framställer sig till besvarande
hemsändamål frågan, huruvida jämväl vid sådan avstyckning skall behöva uppställas villm''
m'' koret att överlåtelse av området »avsett tillgodoseende av bostads- eller egnahemsändamål
eller inneburit försäljning av utarrenderad jord till arrendatorn».

I 1 § av det förslag till lag angående fastighets befriande i vissa fall från
ansvar för inteckning, som år 1926 remitterades till lagrådet, hade berörda
villkor givits den formen, att upplåtelsen skulle avse »friköp av utarrenderad
fastighet eller fastighets användande för bostads- eller egnahemsändamål».
Beträffande stadgandets innebörd yttrade departementschefen vid remissen:

Vad anginge förslagets räckvidd hade ansetts riktigast att till ledning för
rättstillämpningen i lagtexten uttryckligen angåves, att förslaget hade avseende
blott å sådana upplåtelser, som skedde till befrämjande av en ur social
synpunkt önskvärd jordstyckning. Däremot borde vara uteslutet att på nu
angivet sätt endast i spekulationssyfte få jord befriad från intecknad gäld.
Med ett uttryckligt angivande i lagtexten av nyss berörda förutsättning borde
till väsentlig del undanröjas de betänkligheter, som hade sin grund däri, att
inteckningshavarnas rätt skulle kunna trädas för nära.

Med föranledande av vissa erinringar inom lagrådet erhöll ifrågavarande
villkor den lydelse, lagen innehåller. Lagrådet yttrade bland annat:

»Syftet att begränsa förslagets räckvidd till sådana upplåtelser, som ske
till befrämjande av en ur social synpunkt önskvärd jordstyckning, är i förevarande
paragraf uttryckt därmed, att upplåtelsen skall avse friköp av utarrenderad
fastighet eller fastighets användande för bostads- eller egnahemsändamål.
Mot de härvid begagnade uttrycken ’friköp’ och ''egna hem’ kan anmärkas,
att deras betydelse, vilken icke kan anses vara ur rent språklig syn -

Kungl. Majlis proposition nr S.

punkt självklar, icke är i förslaget eller eljest i lag fastställd och att på grund
härav osäkerhet kan uppkomma vid tillämpningen. Båda lära vara avsedda
att angiva, att fråga är om jämförelsevis mindre områden för den mindre
bemedlade befolkningens räkning. Med avseende å begreppet egna hem, vilket
visserligen redan förut utan vidare förklaring använts i några författningar
av lags natur, synas emellertid betänkligheterna väsentligen, försvagas därigenom
att detsammas innebörd torde kunna anses hava vunnit en någorlunda
tillfredsställande bestämning genom föreskrifterna örn understöd från staten
till egnahemsverksamheten. I fråga om uttrycket friköp av utarrenderad
fastighet lärer däremot icke någon som helst auktoritativ begreppsbestämning
föreligga. Vad som i förevarande förslag är meningen att därmed utsäga
torde vara, att försäljningen av jorden skall ske till dess arrendator; att frågan
endast rör sig örn mindre områden, framgår redan av paragrafens begränsning
att gälla blott del av en fastighet.»

Av det nu anförda synes framgå att en viktig synpunkt vid bestämmandet
av lagens räckvidd var att den skulle bliva tillämplig allenast i avseende å
smärre, i förhållande till stamfastigheten mindre värdefulla områden på det att
det ingrepp i inteckningshavarens rätt, som förfarandet, även örn garantier
uppställts mot ekonomisk förlust, likväl innebär, skulle bliva så litet kännbart
som möjligt. Med denna utgångspunkt gäller det alltså att undersöka, huruvida
vid avstyckning för sammanläggning nämnda villkor kan eftergivas utan
att inteckningshavarens rätt äventyras. Härvid torde till en början lämnas
en redogörelse för vilka syften sammanläggningsinstitutet ursprungligen tillkommit.

Avstyckning för sammanläggning upptogs först av jordstyckningskommissionen
i dess förslag till jorddelningslagstiftning år 1920. Anordnandet av
denna särskilda avstyckningsform var föranlett av en riksdagens skrivelse år
1919 (nr 136), däri riksdagen anhöll, att Kungl. Majit ville taga under övervägande
möjligheten och lämpligheten av sådant undantag från gällande bestämmelser
angående jordavsöndring, att inom Kopparbergs län utsträckt möjlighet
bereddes att för sammanläggning med fastighet, omfattande otillräcklig
inägojord men skog till husbehov, förvärva till annan hemmansdel hörande inägojord.
I motiveringen till sitt förslag till sammanläggningslag yttrade kommissionen:
Kunde möjlighet beredas att avskilja inägojord från fastigheter, för
vilkas ägare innehavet av sådan jord icke vore någon fördel utan ofta nog
snarare en tunga, samt låta denna inägojord övergå till ägare, som hade behov
därav för jordbruksändamål, ökades därmed uppenbarligen utvecklingsmöjligheterna
för jordbruket i respektive orter på samma gång som
målsmännen för vissa andra näringar, närmast trävaruindustrien, befriades
från uppgifter som för dem tedde sig främmande eller likgiltiga.
Åstadkommandet av en sådan ordning vore följaktligen en icke oviktig
uppgift för lagstiftningen. Att trots den fria jorddelning, som i princip
rådde i vårt land, en dylik fråga kunnat uppstå, berodde i viss mån av begränsningen
överhuvud av rätten till avsöndring, men framför allt av de särskilda
bestämmelser, som gällde örn ägostyckning i de norrländska länen och Värmlands
län samt örn avsöndring av inägojord i dessa län jämte Kopparbergs
län. Lagstiftningsåtgärder, vidtagna i syfte att förebygga en för jordbruket
skadlig jordsplittring, hade alltså visat sig ägnade att i fall sådana som
avsåges i riksdagsskrivelsen tillika hindra en ur jordbrukssynpunkt önskvärd
ägoarrondering.

Kommissionen hade upptagit skifteslagstiftningskommissionens förslag örn

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

sammanförande av ägostycknings- oell avsöndringsinstituten till ett nytt institut,
avstyckning, för vilket icke föreslagits någon begränsning av samma slag
som den nu för avsöndring gällande i fråga örn den relativa storleken av den
areal, som finge avskiljas. Beträffande gällande inskränkningar i avseende
å rätten till ägostyckning och jordavsöndring inom vissa län hade kommissionen
visserligen frångått skifteslagstiftningskommissionens förslag i vad det
för avstyckning inom särskilda landsdelar upptoge bestämmelser av motsvarande
innehåll, men härvid hade icke uppgivits principen att vid delning av
fastigheter inägojord och befintlig skogstillgång icke finge skiljas på ett för
jordbrukets bestånd _ menligt sätt, utan hade i stället i detta ämne för riket
i allmänhet föreslagits bestämmelser, som enligt kommissionens mening borde
kunna verka ännu gynnsammare än de förefintliga för vissa landsdelar gällande
bestämmelserna i detta hänseende. Med kommissionens allmänna regler
för avstyckningsförfarandet skulle sålunda väl bliva möjligt att från exempelvis
en fastighet inom övre Dalarna — bortsett från det hinder, som tilläventyrs
kunde följa av stadgandena i lagen angående uppsikt å vissa jordbruk i
Norrland, Dalarna och Värmland — genom avstyckning skilja inägojorden
från skogsmarken utan avseende å förhållandet av det avstyckade områdets
areal till stamfastighetens. Men då enligt samina allmänna regler för avstyckningen
å andra sidan skulle fordras att med inägojorden följde för dess
användande såsom jordbruksfastighet erforderlig skogstillgång, vore föga vunnet
med eftergiften i fråga örn arealbegränsningen, eftersom man ju måste
räkna med att skogsägaren i allmänhet skulle vara mindre benägen att avstå
husbehovsskog, och att en spekulant å inägojorden icke alltid vore i stånd att
inköpa jämväl den erforderliga skogen. För behjärtande av den utav riksdagen
gjorda framställningen hade kommissionen därför funnit sig böra föreslå att rätten
att avstycka inägojord från skogsmark utsträcktes för det fall, att förvärvaren
av inägojorden förut hade tillräcklig husbehovsskog. Men för att
icke ett dylikt medgivande skulle leda till en fastighetsbildning, som det för
lagstiftningen måste vara angeläget att hindra, borde för medgivandet härutinnan
vara ett oeftergivligt villkor, att den avstyckade inägojorden genom laglig
sammanläggning förenades med den fastighet, som husbehovsskogen bildade
eller vilken den tillhörde, samt att avstyckningen och sammanläggningen
fastställdes i ett sammanhang. För avstyckningen komme enligt förslaget
alltså att krävas, att jämväl förutsättningarna för sammanläggning vore för
handen. Å andra sidan syntes icke någon anledning förefinnas att till de
landsdelar, där särskilda bestämmelser om ägostyckning och jordavsöndring
nu vore gällande, begränsa tillämpningen av rätten till avstyckning för sammanläggning,
utan borde denna rätt likasom de stadganden, som avsåge att
ersätta de nyssnämnda särbestämmelserna, böra gälla för rikets landsbygd i
allmänhet. Och då vidare en lämplig ägoarrondering borde kunna vinnas genom
avstyckning från en fastighet för sammanläggning med en annan även
i andra fall, än då fråga vore örn inägojord å ena och skogsmark å andra
sidan, hade bestämmelserna i ämnet ej heller synts böra begränsas till att
gälla för allenast vissa slag av mark.

Såsom framgår av kommissionens framställning rörande ändamålet med den
avstyckningsform, varom nu är fråga, lärer i viss mening varje överlåtelse för
avstyckning under villkor av sammanläggning vara ägnad att tillgodose en ur
social synpunkt önskvärd jämkning i rådande fastighetsindelning. Uteslutet
är emellertid icke att ett område, som avstyckats för sammanläggning, har så
stort värde i förhållande till stamfastigheten, att inteckningshavarnas rätt skulle
avsevärt kränkas, därest områdets inteckningsansvar begränsades eller avlöstes.

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Det torde sålunda i fråga om avstyckning för sammanläggning icke vara redligt
att — i varje fall innan erfarenhet vunnits om begränsnings- oell avlösningsinstitutens
verkningar — eftergiva villkoret, att överlåtelsen av området skall
hava avsett bostads- eller egnahemsändamål eller inneburit försäljning av utarrenderad
jord till arrendatorn. Tydligen bör här villkoret tillämpas så att —
bortsett från det fall då överlåtelsen inneburit försäljning av utarrenderad jord
till arrendatorn — den genom sammanläggningen bildade fastigheten skall vara
avsedd att användas till bostads- eller egnahemsändamål.

Såsom villkor för vinnande av begränsning eller avlösning av inteckningsansvar
utöver vad i det föregående berörts har i 1 § 1929 års lag stadgats att
det avstyckade områdets stamfastighet skall vara gemensamt intecknad med
annan fastighet samt att området skall hava överlåtits. De skäl, som föranlett
dessa villkors uppställande i fråga om avstyckning till särskild fastighet, äga
uppenbarligen sin fulla giltighet även vid avstyckning för sammanläggning.

Vid avstyckning för sammanläggning lärer med hänsyn till lnteckningsforhållandena
avlösning av områdets inteckningsansvar bliva det vanligaste.
Hindras sammanläggningen ej av inteckning i fastighet, varmed sammanläggningen
skall ske, kan emellertid såväl avlösning som begränsning av inteckningsansvaret
förekomma. Sker begränsning, kommer till följd av sammanläggningen
ansvaret att åvila hela den nybildade fastigheten. Dennas ägare
skulle dock icke hava nämnvärd nytta av ansvarets begränsning, om ej
detsamma samtidigt gjordes subsidiärt. Här torde sålunda böra undersökas,
huruvida icke reglerna i 37 § 5 mom. inteckningsförordningen örn avstyckat
områdes subsidiära ansvarighet för inteckning i stamfastigheten, vilka
regler avse allenast avstyckning till särskild fastighet, kunna göras gällande
jämväl i fråga örn avstyckning för sammanläggning. Väl framgår ej av förarbetena
till 37 § 5 mom. inteckningsförordningen i dess nuvarande lydelse, av
vilka skäl avstyckning för sammanläggning uteslutits från förmånen av subsidiär
ansvarighet, men de lämna dock viss ledning för bedömandet av spörsmålet
i fråga. Härutinnan är att erinra örn följande:

Förmånen av subsidiär ansvarighet tillkom ursprungligen blott jordavsöndring
När sedermera förslag väcktes om att på sätt sedan skedde genom
lagen örn delning av jord å landet — sammanslå jordavsöndring och ägo^t^ckning
till ett institut, avstyckning, yppade sig tvekan örn man överhuvud kunde
bibehålla regeln örn avstyckat områdes allenast subsidiära ansvarighet tor inteckning
i stamfastigheten. Orsaken härtill var att man ej beträitande avstyckning
bibehöll den i fråga örn jordavsöndring gällande principen örn begränsning
till visst relativt mått av det område,, som fick avskiljas, fekilteslagstiftningskommissionen
1918 stannade dock vid att bibehålla det subsidiära
ansvaret även beträffande avstyckning, dock med den inskränkning, som innefattas
i det alltjämt gällande villkoret örn skedd överlåtelse. Visserligen saknades
i 1918 års förslag orden i 37 § 5 mom. »till särskild fastighet» Men enligt
detta förslag skulle ej annat slag av avstyckning finnas an avstyckning till

särskild fastighet. . . .. ,

Jordstyckningskommissionen 1920 slog in pa en helt annan väg. Lniigt mo tiven

till kommissionens förslag till jorddelningslag skulle, lör avstyckningens
fastställande den odelade fastighetens inteckningar dödas i endera av stamlastigheten
eller området, där de ej uppdelades på båda de nya fastigheterna. 1

Sabsidiär

ansvarighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

fråga örn avstyckning för sammanläggning, som då föreslogs till införande, ansags
dock gravationsfrihet alltid böra vinnas beträffande det avstyckade området
och icke alternativt för stamfastigheten; av lagtexten, 22 kap. 24 §,
synes emellertid framgå, att vid bada slagen av avstyckning dödning skulle ske
beträffande, området, där uppdelning ej.skedde. Vid dylikt förhållande erlordrades
ej någon bestämmelse örn subsidiär ansvarighet för avstyckade områden.

I sitt utlåtande 1922 godtog lagrådet ej den av jordstyckningskommissionen
i denna del intagna ståndpunkten. Lagrådet ansåg det vara att gå för långt,
därest man för avstyckningens fastställande över lag skulle fordra det avstyckade
områdets frihet, fran gravationer. Liksom i fråga örn avstyckat område
i stod syntes man enligt lagrådets mening kunna, där avstyckning åsyftade bildande.
av särskild fastighet, stanna vid en tillämpning av de i fråga om jordavsöndring
redan förefintliga bestämmelserna örn det frånskilda områdets allenast
subsidiära ansvarighet för den i stamfastigheten intecknade gälden. Åtnojde
man sig härmed — menade lagrådet — borde detta icke hindra ett fortgående
pa den inslagna vägen fram mot ett mera tillfredsställande ordnande av
ifrågavarande förhållanden, därvid lagrådet närmast åsyftade ett införande av
särskild värdering av det avstyckade området i och för fastställande av dess
ansvarighet.

.?e Justitiedepartementet omarbetade, av riksdagen sedermera efter lagrådets
förnyade granskning år 1926 godkända förslagen avfattades så tillvida
i överensstämmelse med 1922 års lagråds förslag, att 22 kap. 24 § jorddelningslagen.
uteslots och förmånen av subsidiär ansvarighet infördes i 37 § 5 mom. inteckmngsförordningen
i avseende å område, som avstyckats »till särskild fastighet».

o I fråga om avstyckning för sammanläggning med annan fastighet gjorde lagrådet
ar 1922 icke något uttalande. Denna lagrådets tystnad torde få anses
innebära ett godkännande av jordstyckningskommissionens ståndpunkt, att inteckning
i område^ avstyckat för sammanläggning, alltid måste dödas i samband
med denna. Ehuru stadgande härom icke inflöt i den slutligen godkända
mn®i ^a£en> lärer i allt fall med hänsyn till de för sammanläggning uppställda
reglerna, örn fastigheternas inteckningsförhållanden, sammanläggming
ti® . tage^,,lc,re !Iunna komma till stånd, med mindre det avstyckade området.
frigöres från. inteckning. Vid sådant förhållande saknade frågan örn
?.f1Jn1^''r.etier. subsidiär ansvarighet varje betydelse. Häri lärer kunna ligga en
förklaring till att förmånen av subsidiär ansvarighet förbehölls avstyckning till
särskild fastighet.

Förarbetena till ifrågavarande lagstiftning synas sålunda giva stöd för den
uppfattningen, att sakliga hinder ej möta mot utvidgning av tillämpningsområdet
för reglerna örn subsidiär ansvarighet till avstyckning för sammanläggning.
På grund härav och då subsidiär ansvarighet såsom nämnts är ett önskvärt
komplement till begränsning av inteckningsansvar, torde förmånen av sådan
ansvarighet ock böra införas vid nu nämnda avstyckningsform. Med hänsyn
därtill att begränsningsinstitutet ansetts böra göras tillämpligt allenast i
sådana fall av avstyckning för sammanläggning, då överlåtelsen av det avstyckade
området skett för tillgodoseende av bostads- eller egnahemsändamål m. m.,
kunde det ifragasättas att på samma sätt inskränka förmånen av subsidiär ansvarighet.
Da emellertid inteckningshavares rätt beröres vida mindre av subsidiär
ansvarighet än av begränsning av inteckningsansvaret, torde subsidiär
ansvarighet kunna införas vid avstyckning för sammanläggning över lag, allenast
överlåtelse av avstyckningen skett.

Kungl. May.ts proposition nr 3.

I en inom första kammaren väckt motion (nr 50) i anledning av Kungl. gorenkUt.
Maj :ts proposition till 1929 års riksdag med förslag till lag örn begränsning fiir samfälld
eller avlösning av avstyckat områdes inteckningsansvar hemställdes att riks- ^marks be-^
dagen måtte hos Kungl. Maj* anhålla örn utredning, huruvida reglerna i la- ipteck.
gen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande ningsani
vissa fall från ansvar för inteckningar i stamfastigheten kunde göras till- Akning
lämpliga även i sådana fall, då fastighet bildats genom utbrytning av mark, . al]mänhet.
som varit samfälld för flera fastigheter. Och en annan motion inom samma
kammare (nr 51) avsåg likaledes utredning av frågan i vad mån jordområde,
som utgjort samfälld mark, kunde vinna lättnad eller minskning i områdets inteckningsansvar.
I anledning av dessa motioner — vari berördes ett inom
justitiedepartementet redan väckt spörsmål — yttrade första lagutskottet (i utlåtandet
nr 31), att utan tvivel behov ej sällan förelåge att på ett enkelt satt
kunna erhålla begränsning eller avlösning av sådan fastighets inteckningsansvar,
som helt eller delvis bestode av förut samfälld, mark, och utskottet sade
sig dela motionärernas uppfattning, att en lagändring för tillgodoseende av
detta behov såvitt möjligt borde komma till stånd. Emellertid hanvisade utskottet
till att denna fråga var uppmärksammad inom justitiedepartementet.

Enär anledning förelåge till antagande, att frågan med det snaraste komme att
göras till föremål för undersökning, ansåg utskottet ej nödigt, att riksdagen
avläte en skrivelse till Kungl. Majit med begäran örn utredning. Utskottet
framhöll dock angelägenheten av att utredningsarbetet bedreves skyndsamt, sa
att förslag i ämnet kunde framläggas för riksdagen inom den närmaste framtiden.
Att undersökningen jämväl komme att avse frågan, huruvida det i 19
års ryttartorpslag föreskrivna förfarandet här skulle komma till användning,
fann utskottet tydligt.

I fråga örn inteckning i fastighet, till vilken hör andel i mark, samland tor
denna och andra fastigheter, må till en början erinras, att i allmänhet denna
andel är av föga betydelse vid säkerhetens bedömande. Intecknmgshavaren
torde i själva verket knappast taga den i beräkning. I detta, avseende framhöll
sålunda chefen för justitiedepartementet i samband med viss ändring, som
år 1929 vidtagits i ensittarlagen (se prop. nr 36 till 1929 års riksdag sid. 39),
att''de flesta långivare torde vara okunniga om eller likgiltiga for huruvida till
ett hemman hör dylik andel eller ej, att många för övrigt sakna kunskap örn
att inteckning, som meddelats i någon av de fastigheter, till vilka samfälligheten
hör, belastar också motsvarande andel av ett område, som frånskiljes denna,
samt att beloppet av anparten i ansvaret för sådan inteckning i de flesta fall,
då ett större antal fastigheter äga del i samfälligheten, utgör en ren obetyd lghet,
ofta några få kronor.

Att vid ovan angivna förhållanden erhålla vederbörande rättsägares samtycke
till dödning av inteckningen, såvitt den besvärar andelen, kan i och för
sig knappast möta hinder. De svårigheter, som det oaktat ^i praktiken aro
förenade med dylik relaxation, bero sålunda i regeln blott på den mängd av
medgivanden från olika rättsägare, som måste införskaffas, särskilt där fastighet,
vartill hör del i samfälligheten, är gemensamt intecknad med annan fastig -

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

het. Ju större antalet av de fastigheter är, som hava del i samfälligheten
desto mera ökas ock svårigheterna. I nian av ökningen i fastigheternas antal
starkes a andra sidan skälet för antagande att vederbörande rättsägare ej skulle
undandraga sig att lämna erforderligt samtycke.

Det föreligger således anledning att undersöka, örn ej i dessa fall befrielse
kan vinnas på ett enklare sätt. Även örn möjligheten att vinna avlösning av inteckningsansvaret
innebär en betydande lättnad i jämförelse nied de vanliga reglerna
för relaxation, är avlösningen naturligen ändå i följd av det därmed förkmppade
varderingsforfarandet jämte nedsättning av ansvarssumman och dennas''
fördelning mellan inteckningshavarna förenad med en viss omgång och kostnad
jämte ej obetydligt besvär särskilt för länsstyrelserna. Härtill kommer
olagenheten för områdets ägare, där han ej får disponera köpeskillingen för
nedsattningens^ fullgörande utan måste på annat sätt anskaffa medel, som för
sadant ändamål erfordras. Och slutligen är det i förevarande fall, där inteckningshavaren
egentligen aldrig har räknat med någon säkerhet i samfäliigheten,
angelaget att finna en utväg, varigenom området frigöres från sitt
ansvar utan att därför en motsvarande avkortning sker av inteckningsbeloppet,
såvitt rör återstoden av intecknade fastigheten.

I avseende härå må erinras örn det preklusionsförfarande, som stadgas i
den redan av riksdagen berörda 1907 års lag angående ryttartorp m. m. Enligt
nämnda lag kan beträffande ett visst jordområde på ansökan av ägaren anteckmng
ske i lagfartsprotokollet, att det varit anslaget till ständigt ryttare-,
soldat- eller båtsmanstorp. Efter sådan anteckning, som ex officio skall tillkännagivas
i lanskungörelserna och i allmänna tidningarna, är området, där
det överlåtits till annan och avsöndrats eller avstyckats till särskild fastighet,
fritt fran ansvar för. sådan inteckning i stamfastigheten, beträffande vilken
någon ramsågare ej sist vid det lagtima ting, som infaller näst efter sex månader
fran anteckningen, till inteckningsprotokollet anmält yrkande, att den
inteckningen skall undantagas från befrielsen.

Val torde samma förfarande icke låta sig utan vidare användas jämväl i nu
avsedda fall. Anteckning exempelvis därom, att ett avstyckat område utgjort
samfällighet för vissa fastigheter, lärer desto mindre kunna ifrågakomma, som
förhållandet torde framgå redan av de i protokollet och lagfartsboken gjorda
anteckningarna angående fånget. Även av andra skäl torde vara lämpligt föreskriva
ansökan hos rätten om inteclcningsbefrielse såsom utgångspunkt för ett
kungorelseforfarande. Kungörelsen bör innehålla en anmaning till rättsägare,
som vill bestrida ansökningen, att inom viss tid göra anmälan därom hos rätten.
Verkan av bestridande bör bliva att området fortfarande skall häfta för
inteckning, med avseende varå ansökningen bestritts, ävensom för övriga inteckningar
i den eller de fastigheter, som besväras av samma inteckning. Benelsen
bör sålunda gälla allenast ansvar för inteckning i fastighet, som icke
efter vad nu sagts beröres av de gjorda anmälningarna. Bestridandets verkan
utöver den inteckning, för vilken det avgivits, bero på omständigheter, som skola
angivas i specialmotiveringen.

Det nu skisserade preklusionsförfarandet bör med hänsyn till de synpunk -

Kungl. Maj.ts proposition nr 3.

ter, som ligga till grund för detsamma, icke göras tillämpligt i andra fall än
då område avstyckats från mark samfälld för ett större antal fastigheter. Vilket
antal härvid bör föreskrivas, kan vara föremål för delade meningar. Under
liknande förhållanden har gränsen »flera än tio fastigheter» kommit till användning
inom andra delar av lagstiftningen, exempelvis vid den ändring i ensittarlagen,
som genomfördes år 1929. Lämpligt torde vara att intill dess erfarenhet
vunnits här föreskriva samma gräns. Da huvudfastigheterna äro flera
än tio lärer i allmänhet kunna antagas, att den andel av det avstyckade området,
som belöper å en av huvudfastigheterna, saknar betydelse såsom förstärkning
av vederbörande inteckningshavares säkerhet. A andra sidan torde relaxation
i vanlig ordning i området icke kunna genomföras utan stora svårigheter.
Äro huvudfastigheterna tio eller därunder är berörda presumtion mindre stark,
varjämte relaxation under sadan förutsättning lättare kan avägabringas. Vidare
bör för preklusionsförfarandets tillämplighet fordras att det avstyckade
området av samfällighetens ägare överlåtits å annan. Innan överlåtelse ägt rum
torde i allmänhet ej förefinnas något behov att frigöra området från inteckningar.
Samma villkor är i 1929 års lag uppställt för erhållande av begränsning
eller avlösning av avstyckat områdes inteckningsansvar.

Genom det preklusionsförfarande, som i 1907 års lag föreskrivits, kan befrielse
vinnas från inteckning för fordran ävensom, beträffande inteckning
för rätt till avkomst eller annan förmån, det skadestånd, vartill rättighetens
innehavare må vara berättigad. I fall, varom nu är fråga, torde befrielsen
lämpligen böra avse fordran eller rätt till avkomst eller annan förman, som
besvärar stamfastighet på grund av inteckning eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken.
Att utsträcka befrielsen till övriga intecknade rättigheter torde ej
vara rådligt. Intecknad nyttjanderätt eller servitutsrätt kan ju vidlåda just
det område som skall befrias. Att då låta inteckningens bestånd bero av att
innehavaren uppmärksammar kungörelsen och på grund därav blir i tillfälle
att bevaka sin rätt synes ej vara lämpligt.

Befrielse på sätt ovan sagts från inteckningsansvar bör kunna erhållas jämväl
i fråga om lägenhet, som genom jordavsöndring upplåtits av mark, samfälld
för flera än tio fastigheter.

Har ansökan om inteckningsbefrielse bestritts av någon rättsägare bör avstyckat
områdes ägare kunna vinna begränsning eller avlösning av områdets
ansvar för inteckning, som på grund av bestridandet fortfarande skall gälla i
området. En lämplig anordning härvidlag torde vara att göra 1929 års lag
tillämplig å sådan avstyckning, i fråga om vilken befrielse genom preklusionsförfarande
kan åvägabringas, ändå att de i 1 § av lagen uppställda villkoren
för begränsning eller avlösning cj äro uppfyllda. Hår bör sålunda ej fordras
att stamfastighet är gemensamt intecknad med annan fastighet och ej heller att
överlåtelsen haft i sagda paragraf angivna syfte eller innebörd. Ehuru befrielse
genom preklusionsförfarande bör kunna vinnas jämväl i fråga örn avsöndrad
lägenhet, bör begränsning eller avlösning av sådan lägenhets inteckningsan -

Avsöndrad

lägenhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

svar ej medgivas. Upplåtelsen ligger i detta fall ofta så långt tillbaka i tiden,
att svårigheter skulle uppstå att vinna en riktig värdering av området.

Avstyckning I en den 14 november 1928 dagtecknad framställning från kommunalnämn6ena:iVnfom.
'' dens orclförancle med flera personer i Tierps köping har hemställts om lagfastighets-
ändring med syfte, att, där i stad, köping eller annat stadsliknande samhälle
"”lagen83" t°mtindelning övergått mark, samfälld för flera hemman, utlagd tomt eller
tomtdel måtte på ett enkelt sätt kunna befrias från ansvar för inteckningar i
hemmanen. Till stöd för nämnda hemställan anföres i huvudsak följande:

Köpingens i tomter indelade område vore bildat av mark från tre skifteslag,
till vilka hörde för delägarnas gemensamma behov undantagna vägar
jämte annan samfälld mark. Genom tomtindelningen hade delar av dessa samfälligheter
kommit att tillhöra ett hundratal särskilda tomter. Även vissa
stadsägor omfattade sådana delar. För att dessa administrativt bildade tomter
skulle järnväg rättsligt hänseende motsvara sådan beteckning, måste jämlikt
3 kap. fastighetsbildningslagen sammanläggning ske av de särskilda
fastighetsdelar, varav tomterna bestode. Härför krävdes dock, att ej mer
än en av de fastighetsdelar, som avsåges med sammanläggningen, häftade för
inteckning. Som den del av en tomt, vilken förut varit samfälld för visst
skifteslag, svarade för hela mängden av däri gällande inteckningar, vore i
praktiken ej möjligt att åvägabringa relaxation av denna del av tomten. För
sammanläggningen måste således dylik åtgärd städse vidtagas beträffande
återstoden därav. I och med sammanläggningen överfördes emellertid den
förra tomtdelens inteckningsansvar till hela tomten, vadan denna komme att
häfta ej blott för de i sammanläggningssyfte dödade inteckningarna utan därtill
för alla i skifteslagen i övrigt redan beviljade inteckningar.

I viss mån likartade förhållanden hava påtalats i den vid 1929 års riksdag
väckta, i det föregående berörda motionen nr 51 i avseende å Åstorps municipalsamhälle.

Utöver de former av avstyckning, som hittills behandlats, nämligen avstyckning
till särskild fastighet enligt 19 kap. jorddelningslagen och 5 kap. fastighetsbildningslagen
samt avstyckning för sammanläggning enligt förstnämnda
kapitel och lag, finnes ytterligare en avstyckningsform, nämligen den i 1 kap.
6 a § 3 mom. fastighetsbildningslagen reglerade. Det är denna avstyckningsform,
som åsyftas i framställningarna rörande Tierps köping och Åstorps municipalsamhälle
och med avseende varå ett förenklat förfarande för inteckningsbefrielse,
såvitt gäller samfälld mark, ifrågasättes.

I 1 kap. 6 a § 3 mom. fastighetsbildningslagen stadgas, att område, som genom
tomtindelning utlagts till tomt eller tomtdel, när lagfart sökes eller införande
i tomtboken skall ske, är att anse såsom genom fastställelsen å tomtindelningen
avstyckat från den fastighet eller det i fastighetsindelning ej ingående
område, som tomten eller tomtdelen förut tillhört. I motiveringen för
upptagande av ett stadgande med detta innehåll anförde kommittén för revision
av gällande bestämmelser angående stadsplan och tomtindelning i sitt
den 15 december 1920 avgivna betänkande bland annat följande:

Enligt kommitténs förslag skedde byggnadskvarters indelning till bebyggande
genom tomtindelning, verkställd i administrativ ordning. Vid denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

tomtindelning skulle hänsyn tagas förnämligast till lämpligaste sättet att utnyttja
kvartersmarken till bebyggande och endast i andra hand till möjligen
förhandenvarande ägogränser inom kvarteret. Endast sällan torde det inträffa,
att tomt komme att helt sammanfalla med en förutvarande fastighet. Vanligen
torde den komma att bestå av del av sådan fastighet eller delar av flera olika
fastigheter. En administrativt bildad tomt vore därför ej heller färdig! och
med fastställelsen å tomtindelningen; därtill måste även komma vissa åtgärder,
olika för olika fall, varigenom tomten gjordes till den rättsliga enhet,
som den skulle vara. Först sedan tomten blivit införd i tomtboken, eller, där
enligt 3 kap. fastighetsbildningslagen rättens medgivande till tomtbildningen
erfordrades, sådant medgivande blivit lämnat, vore den att anse som tomt i
rättslig mening. Tomtindelning hade sålunda en allenast _ villkorlig fastighetsbildande
verkan. Skulle av någon anledning tomtindelningen ej fullföljas
genom vidtagande av de åtgärder, som krävdes för att den administrativt bildade
tomten erhölle ställningen som rättsligt bestående tomt, vöre tomtindelningen
utan all verkan, och den förutvarande fastighetsindelningen kvarstode
orubbad. Men tomtindelningens fastighetsbildande verkan inträdde, då de åtgärder
vidtoges, som ledde till att tomten finge rättslig giltighet. Örn någon
förvärvade mark, som enligt tomtindelningen utgjorde tomt eller del av tomt,
så torde enligt 6 § 4 mom. lagfartsförordningen särskild åtgärd ej vara nödig
för markens avstyckande från den eller de fastigheter, som marken förut tillhört.
Tomtindelningen hade då samma verkan som avstyckning. Detsamma
syntes enligt 7 kap. 3 § fastighetsbildningslagen gälla, om ägare av en fastighet,
varav en del utlagts till tomt, ville lata införa denna tomt i tomtboken.
Denna lagens ståndpunkt vore givetvis beroende av det i 5 kap. 1 § fastighetsbildningslagen
inryckta förbudet mot avstyckning av mark inom område,. som
inginge i tomtindelning. Kommittén holle före, att åt fastighetsbildningslagens
innebörd i dessa hänseenden borde givas ett uttryck i det nya förslagets
första kapitel. o .

Behovet att kunna frigöra område, varom nu är fråga, från inteckningar är

uppenbarligen stort. Hinder synes ej föreligga att göra det ovan ifrågasätta
preklusionsförfarandet tillämpligt jämväl i förevarande fall. Därvid bör dock
på förut angivna skäl fordras, att mark, varifran området genom tomtindelningen
avstyckats, är samfälld för flera än tio fastigheter, samt att området
av fastigheternas ägare överlåtits. Da preklusionsförfarandet i händelse av
bestridande ej leder till åsyftat resultat, bör jämväl här begränsning eller avlösning
av sådan avstycknings ansvar kunna ifrågakomma, där nyssnämnda
fordringar äro uppfyllda. Likaså torde i föreliggande fall förmån av subsidiär
ansvarighet kunna medgivas. Härvid torde skäl saknas att fasthålla vid
förutsättningen, att marken i fråga skall vara samfälld för flera än tio fastigheter.
Det må vara tillfyllest, att marken är samfälld. Att medgiva subsidiär
ansvarighet jämväl där område på sätt nu är i fråga avstyckats från mark, som
icke är samfälld, synes däremot ej möjligt. I själva verket finnes då mången
gång ej någon stamfastighet, enär intet hindrar, att hela den ursprungliga fastigheten
omfattas av tomtindelningen.

I enlighet med ovan angivna grunder har inom justitiedepartementet upprättats
härvid fogade förslag till:

1) lag angående utsträckt tillämpning av lagen den 14 juni 1929 om be -

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

gränsning eller avlösning av avstyckat områdes ansvar för inteckning i stamfastigheten
;

2) lag örn vissa av samfälld mark avstyckade eller avsöndrade områdens
befriande från inteckningsansvar;

3) lag om ändrad lydelse av 5 och 6 mom. av 37 § förordningen den 16 juni
1875 angående inteckning i fast egendom;

4) lag örn ändrad lydelse av 121 § utsökningslagen.

Till motivering av de särskilda bestämmelserna må i korthet anföras följande
:

Förslaget till lag angående utsträckt tillämpning av lagen den 14 juni
1929 (ur 161) örn begränsning eller avlösning av avstyckat områdes ansvar
för inteckning i stamfastigheten.

1 §•

I första stycket har upptagits huvudstadgandet, att 1929 års lag skall äga
tillämpning jämväl där område avstyckats för att sammanläggas med annan
fastighet.

I de därpå följande styckena upptagas de särskilda bestämmelser, som skola
gälla vid avstyckning av ifrågavarande slag. Sålunda upptages först ett stadgande
av innehåll, att begränsning eller avlösning, såsom naturligt är, ej må
äga rum av avstyckat områdes ansvar för sådan inteckning i stamfastigheten,
som jämväl besvärar den fastighet, varmed sammanläggning skall ske. Denna
bestämmelse gäller, evad hinder eller ej möter för sammanläggning
med hänsyn till inteckningsförhållandena i fastigheterna. I tredje stycket
hava upptagits erforderliga särbestämmelser för de fall, då sammanläggning
ej hindras av inteckning. En tillämpning av föreskriften i
1929 års lag, att beslut örn begränsning eller avlösning ej må fattas,
innan fastställelse meddelats å avstyekningen, medför i fråga om avstyckning
för sammanläggning i nu nämnda fall, att jämväl sammanläggningsförordnandet
måste avvaktas. I regel fastställes, såsom i det föregående
nämnts, avstyckningen samtidigt med att dylikt förordnande gives. Härifrån
föreligger dock ett undantag, nämligen då Konungens befallningshavande -—
och alltså icke ägodelningsdomaren eller -rätten — har att fastställa avstyckning
inom vissa stadsliknande samhällen ( J. D. L. 21: 58). Med hänsyn
härtill erfordras en erinran, att beslut örn begränsning eller avlösning, ej må
meddelas förr än förordnande örn sammanläggning givits. Då genom förordnandet
örn sammanläggning inteckning i området kommer att gälla i hela den
genom sammanläggningen bildade fastigheten (J. D. L. 16 §), kräves ett
stadgande, att beslut örn begränsning eller avlösning så ock verkan av verkställd
nedsättning skall avse den nybildade fastigheten (jfr 1929 års lag 5 §

1 st. och 8 §).

I fjärde stycket äro intagna de särskilda bestämmelser, vilka äro nödiga med
hänsyn till fall, då sammanläggning hindras av inteckning i den fastighet, var -

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

med sammanläggning skall ske. Härutinnan hänvisas till den allmänna motiveringen.

2 §•

Första punkten innehåller ett stadgande, varigenom begränsnings- och avlösningsreglerna
göras tillämpliga å område, som enligt 19 kap. jorddelningslagen
och 5 kap. fastighetsbildningslagen avstyckats av mark, samfälld för flera
än tio fastigheter. Stadgandet innebär en utvidning av 1929 års lags tillämpningsområde
såtillvida, att i förevarande fall tva av de i nämnda lags 1 § uppställda
villkoren eftergivas, nämligen att stamfastigheten skall vara gemensamt
intecknad med annan fastighet samt att överlåtelsen haft i sagda paragraf angivna
syfte eller innebörd. Det fordras sålunda endast att området blivit av
samfälliglietens ägare överlåtet. I paragrafen är fråga örn saväl avstyckning
till särskild fastighet som avstyckning för sammanläggning. Reglerna för förfarandet
äro alltså att hämta både från 1929 års lag och denna lag. — I andra
punkten gives en särskild bestämmelse örn ansökningstiden. Det stadgas här,
att ansökan om begränsning eller ansökan örn avlösning i fall, där begränsning
förut ej utverkats, ej behöver göras förr än a den rättegångsdag för inteckningsärenden,
som infaller näst efter två år från överlåtelsen. Skälet till att ansökningstiden
här gjorts längre än i 1929 års lag är att man vill bereda områdets
ägare tillfälle att för vinnande av befrielse först använda det preklusionsförfarande,
som upptagits i förslaget till lag om vissa av samfälld mark avstyckade
eller avsöndrade områdens befriande från inteckningsansvar. Begränsning eller
avlösning torde ock i förevarande fall i regel komma att sökas endast, där preldusionsförfarandet
visat sig icke medföra asyftad verkan.

3 §.

Genom stadgandet i denna paragraf utsträckes tillämpningsområdet för 1929
års lag till fall, då område jämlikt 1 kap. 6 a § 3 morn. fastighetsbildningslagen
avstyckats från mark, samfälld för flera än tio fastigheter. Förutsättning
är här liksom i 2 § allenast att området blivit av samfällighetens ägare
överlåtet. Beträffande ansökningstiden gäller vad under 2 § sagts.

4§.

De här givna föreskrifterna skola tillämpas i fråga örn avstyckning från samfälld
mark i allmänhet. Att begränsning eller avlösning av områdes inteckningsansvar
icke gäller inteckningar i samtliga de fastigheter, till vilka samfälligheten
hör, kan bero antingen därpå, att i någon av dessa fastigheter från
början saknats inteckning, som tillika besvärat området, eller därpå att ansökan
enligt de bestämmelser, som upptagas i förslaget till lag örn vissa av
samfälld mark avstyckade eller avsöndrade områdens befriande från inteckningsansvar,
lämnats utan bestridande av rättsägare i viss fastighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

övergångsbestämmelserna.

Här avsedda områden hava enligt övergångsbestämmelserna i förslaget
till lag om ändring i 37 § 5 och 6 mom. inteckningsförordningen icke ansetts
kunna medgivas förmånen av subsidiär ansvarighet för inteckning i stamfastighet.
Begränsning eller avlösning av inteckningsansvaret bör då ej heller
medgivas.

Förslaget till lag om vissa av samfälld mark avstyckade eller avsöndrade
områdens befriande från inteckningsansvar.

1 §•

I denna hava upptagits huvudstadgandena rörande det föreslagna preklusionsförfarandet.
För förfarandets tillämplighet gälla samma förutsättningar
som för medgivande till begränsning eller avlösning enligt 2 och 3 §§
i näst föregående lagförslag. Befrielse kan endast vinnas från ansvar för inteckning
för fordran eller för rätt till avkomst eller annan förmån i fastighet,
som har del i samfälligheten. I tredje stycket likställes med inteckning fordran
eller rättighet enligt 11 kap. 2 § jordabalken.

2 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om ansökningen och vad sökanden
i samband med denna har att visa. "Viss ansökningstid har icke ansetts erforderlig.
Icke heller i 1907 års ryttartorpslag finnes någon tid bestämd för
anteckning i lagfartsprotokollet att område varit till ständigt ryttare-, soldateller
båtsmanstorp anslaget. Emellertid må här erinras att örn ansökningen
bestrides och områdets ägare i anledning därav önskar vinna begränsning eller
avlösning av inteckningsansvaret, han har att därom göra ansökan inom viss
tid från det området av samfällighetens ägare överläts. Denna tid har, såsom
framgår av det föregående, föreslagits till två år. Det kan sålunda vara av
betydelse, att icke för lång tid får förflyta från sagda överlåtelse, innan befrielseförfarandet
enligt denna lag sättes i gång, särskilt som enligt vad nedan
skall närmare utvecklas avlösning kan vara ett nödvändigt komplement till
berörda befrielseförfarande för att detta överhuvud skall få någon verkan.

Vad angår de sökanden enligt paragrafen åliggande prestanda har den särskilda
bestämmelsen i fråga örn avstyckning för sammanläggning sin grund
däri, att sökanden, då inteckningsförhållandena lägga hinder i vägen för
sammanläggningen, icke kan visa, att avstyckningen fastställts.

3 §.

Sedan ärendet kommit i det skick, som framgår av innehållet i 2 §, skall
rätten örn ansökningen utfärda kungörelse, som i 3 § angives. Med ''någon,

Kungl. Maj :ts proposition nr 8.

vilkens rätt kan vara beroende av ansökningen’ avses ägare av fastighet, som
har del i samfälligheten, eller av annan därmed gemensamt intecknad fastighet
eller inteckningshavare i fastighet, som nu nämnts. Anmälan om bestridande
skall göras sist å den rättegångsdag för inteckningsärenden, som infaller
näst efter sex månader, sedan kungörelsen utfärdats. Samma tid har i ryttartorpslagen
föreskrivits för anmälan av yrkande att viss inteckning skall undantagas
från befrielsen. Den bestridande skall alltid på ett eller annat sätt angiva
vilken eller vilka inteckningar bestridandet avser.

4 §•

Bestämmelsen i 4 § är hämtad från ryttartorpslagen och ensittarlagen efter
den ändring i sistnämnda lag, som genomfördes år 1929. Till belysande^ av
avsikten med bestämmelsen må anföras, att en förmyndare, som underlåter
bestrida ansökan enligt denna lag, icke därigenom gör sig skyldig till försummelse
i sin förvaltning.

5 §.

I 5 § angivas verkningarna dels därav att ansökningen lämnats obestridd
dels ock därav att anmälan örn bestridande inom den i kungörelsen angivna

tiden inkommer. o o

Har ansökan ej bestritts är området vid sagda tids utgång fritt fran inteckning
för fordran eller för rätt till avkomst eller annan förmån i fastighet,
som har del i samfälligheten. Har området avstyckats för sammanläggning
med annan fastighet, inträder dock ej befrielsen förrän förordnande^ om
sammanläggning gives. Innan sådant förordnande meddelats har ju området
icke blivit definitivt avskilt från de fastigheter, vartill det förut hort.

Bestrides ansökan skall området fortfarande häfta för inteckning, med avseende
varå ansökningen bestritts, men ej allenast för denna inteckning utan
jämväl för övriga inteckningar i den eller de fastigheter, som besväras av
samma inteckning. Att bestridande från en inteckningshavare i viss fastighet
gäller även till förmån för övriga inteckningshavare i fastigheten sammanhänger
därmed att områdets ansvar för inteckningarna i denna kan avlösas.
Det för avlösningen nedsatta beloppet skall fördelas såsom utgjorde
det vid exekutiv auktion å nämnda fastighet influten köpeskilling. Med
denna fördelningsregel överensstämmer emellertid ej att låta hela det nedsatta
beloppet tillfalla den inteckningshavare ensam, som bestritt ansökan
örn befrielse enligt förevarande lag. Bestämmelser av liknande art hava ar
1929 införts i 14 § ensittarlagen. — Efter utgången av den i kungörelsen
utsatta tid kan det alltså förhålla sig så, att området häftar för inteckningar
i vissa av de fastigheter, för vilka området varit samfällt, under det att ansvaret
upphört för inteckningar i andra. Har området avstyckats för sammanläggning,
inträder emellertid ej befrielse, förrän förordnande örn sammanläggning
gives. Hindras dylikt förordnande av de inteckningar, vilka pa
grund av bestridandet fortfarande skola gälla i området, mäste ansvaret för
dessa inteckningar avlösas för att befrielse enligt denna lag skall inträda.

Kungl. Majlis proposition nr 3.

Gives sedermera förordnande om sammanläggning, befrias området på en
gang fran allt inteckningsansvar. Där förordnande örn sammanläggning gives
före utgången av den i kungörelsen utsatta tid, kommer inteckning i området
jämlikt 16 § sammanläggningslagen att gälla i hela den nybildade fastigheten.
Den därefter inträdande befrielsen från inteckningsansvar skall alltså
avse sistnämnda fastighet. Att området ej kan befrias från inteckning, som
tillika besvärar den fastighet, varmed sammanläggningen skett, torde vara
tydligt.

6 §.

I denna paragraf utsäges att preklusionsförfarandet är tillämpligt jämväl då
genom jordavsöndring lägenhet upplåtits av mark, samfälld för flera än tio
fastigheter.

Förslaget till lag örn ändrad lydelse av 5 och 6 mom. av 37 § inteck ningsförordningen.

5 morn.

Ändringen i 5 mom. består däri, att orden »till särskild fastighet» uteslutits,
samt att ett andra stycke tillagts, enligt vilket subsidiärt ansvar införts för
vissa avstyckningar enligt 1 kap. 6 a § 3 mom. fastighetsbildningslagen. Härutinnan
hänvisas till den allmänna motiveringen.

6 mom.

Genom den ändring, som föreslås i 6 morn., avses att i momentet få in en
erinran jämväl örn det preklusionsförfarande, varom förmäles i förslaget till
lag örn vissa av samfälld mark avstyckade eller avsöndrade områdens befriande
från inteckningsansvar.

Övergångsbestämmelserna.

Övergångsbestämmelser torde påkallas för att ej den föreslagna utsträckningen
av subsidiärt ansvar skall inkräkta på rätt, som inteckningshavare redan
förvärvat. Har avstyckning för sammanläggning skett före dagen för
lagändringens ikraftträdande, skall salunda denna ej gälla, där jämväl överlåtelse
skett före samma dag. Regeln motsvarar vad som är stadgat i fråga
örn 1921 års ändring i 37 § 5 morn., varigenom lagrummet gjordes tillämpligt
å avstyckning enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen. Ej heller bör 5 mom. i
sin nya lydelse gälla område, som före ändringens ikraftträdande jämlikt 1
kap. 6 a § 3 mom. fastighetsbildningslagen varit att anse såsom avstyckat
och före samma tidpunkt överlåtits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Förslaget till lag om ändrad lydelse ay 121 § utsökningslagen.

Ändringen består däri att i tredje stycket orden »till särskild fastighet» uteslutits,
samt att till paragrafen fogats ett fjärde stycke, däri tredje styckets
bestämmelser med avseende å avsöndrat eller avstyckat område gjorts tillämpliga
beträffande område, som jämlikt 1 kap. 6 a§ 3 mom. fastighetsbildningslagen
skall anses avstyckat.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 3 käft. (Nr 8.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 3

Förslag

till

Lag

angående utsträckt tillämpning av lagen den 14 juni 1929 (nr 161) örn
begränsning eller avlösning av avstyckat områdes ansvar för inteckning

i stamfastigheten.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vad i lagen den 14 juni 1929 örn begränsning eller avlösning av avstyckat
områdes ansvar för inteckning i stamfastigheten är stadgat för det fall, att
område avstyckats till särskild fastighet, skall jämväl äga tillämpning, där
området avstyckats för att sammanläggas med annan fastighet, varvid dock
följande särskilda bestämmelser skola gälla:

Besvärar inteckning i stamfastigheten jämväl fastighet, varmed sammanläggning
skall ske, må begränsning eller avlösning av områdets ansvar för
nämnda inteckning ej äga rum.

Beslut örn begränsning så ock beslut örn avlösning utom i fall, varom i nästa
stycke sägs, må ej meddelas förr än förordnande örn sammanläggning givits;
och skall beslutet ävensom verkan av verkställd nedsättning avse hela den nybildade
fastigheten.

Är med hänsyn till inteckning i fastighet, varmed sammanläggning skall
ske, avlösning av områdets inteckningsansvar erforderlig för sammanläggningens
genomförande, skall sökanden visa, i stället för att avstyckningen
fastställts, att den sökts. Beslutet om avlösning skall ej tillika innefatta förklaring
örn ansvarets begränsning. Nedsättning skall verkställas inom nittio
dagar från det beslutet vunnit laga kraft, vid äventyr att detta eljest är förfallet.
Anmälan örn nedsättningen skall göras icke till domaren utan till ägodelningsdomaren.
Befrielse från inteckningsansvar skall ej inträda förr än förordnande
örn sammanläggning gives, i följd varav anteckning örn befrielsen skall göras
först efter det förordnandet meddelats eller, där ägodelningsdomaren ej tillika
är domare i domsagan, anmälan örn förordnandet inkommit till denne. Om förordnandet
skall, sedan det vunnit laga kraft, anmälan göras hos Konungens
befallningshavande. Innan anmälan inkommit, må fördelning ej äga Tinn av
belopp, som blivit för avlösning nedsatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

2 §•

Har av mark, samfälld för flera än tio fastigheter, område avstyckats enligt
19 kap. lagen örn delning av jord å landet eller 5 kap. lagen örn fastighetsbildning
i stad, må, där området blivit av fastigheternas ägare överlåtet
till annan, områdets inteckningsansvar kunna begränsas eller avlösas, ändå
att de därför i övrigt stadgade förutsättningar ej äro för handen.

I fall, som nu nämnts, vare ej erforderligt att ansökan örn begränsning av ansvaret
eller örn avlösning av detsamma utan att begränsning förut utverkats
göres förr än å den rättegångsdag för inteckningsärenden, som infaller näst
efter två år från det överlåtelsen skedde.

3 §.

Vad i lagen den 14 juni 1929 är stadgat i avseende å avstyckat område
skall äga motsvarande tillämpning å område, som av mark, samfälld för flera
än tio fastigheter, blivit genom tomtindelning utlagt till tomt eller tomtdel och
jämlikt 1 kap. 6 a § 3 mom. lagen örn fastighetsbildning i stad är att anse såsom
avstyckat, såframt området blivit av fastigheternas ägare överlåtet till annan;
dock vare i fråga örn den tid, inom vilken ansökan örn begränsning eller
avlösning skall göras, lag som i 2 § sägs.

4 §.

Där fråga är örn begränsning eller avlösning av inteckningsansvar, såvitt
angår område som avstyckats av samfälld mark, skall vad i lagen den 14 juni
1929 och denna lag sägs örn stamfastighet hava avseende å en var av de
fastigheter, för vilka området varit samfällt. Belopp, vartill områdets inteckningsansvar
skall vara begränsat eller med vilket ansvaret må kunna
avlösas, skall bestämmas allenast till vad av områdets värde belöper å den eller
de fastigheter, vari gäller inteckning, för vilken området häftar. Samtycke till
avlösning erfordras blott av ägare till fastighet, som nu nämnts. Betalning
ur belopp, som blivit för avlösning nedsatt, må tilläggas endast innehavare av
fordran eller rättighet, för vilken sådan fastighet häftar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1930 men skall ej äga tillämpning å
område, som vid nämnda tid är avstyckat för sammanläggning med annan
fastighet eller skall anses vara avstyckat enligt 1 kap. 6 a § 3 mom. lagen
om fastighetsbildning i stad, så framt området överlåtits före lagens ikraftträdande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Förslag

till

Lag

om vissa av samfälld mark avstyckade eller avsöndrade områdens befriande
från inteckningsansvar.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har av mark, samfälld för flera än tio fastigheter, område avstyckats en-‘
ligt 19 kap. lagen örn delning av jord å landet eller 5 kap. lagen örn fastighetsbildning
i stad, må området, där det blivit av fastigheternas ägare överlåtet
till annan, kunna i den ordning nedan sägs befrias från ansvar för inteckning
för fordran eller för rätt till avkomst eller annan förmån i fastighet, som har
del i samfälligheten.

Vad i första stycket är stadgat skall jämväl äga tillämpning i avseende å
område, som av mark, varom där förmäles, blivit genom tomtindelning utlagt
till tomt eller tomtdel och jämlikt 1 kap. 6 a § 3 mom. lagen örn fastighetsbildning
i stad är att anse såsom avstyckat.

Lika med inteckning skall enligt denna lag anses fordran eller rätt till avkomst
eller annan förmån, för vilken fastighet jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken
häftar.

2 §•

Vill ägare av avstyckat område utverka områdets befriande från inteckningsansvar,
skall han göra ansökan därom hos rätten i den ort, där området
ligger, samt visa dels att lagfart a fanget blivit sökt dels, i fråga örn avstyckning
till särskild fastighet eller tomtindelning, att fastställelse meddelats
genom beslut, som vunnit laga kraft, eller, i fråga örn avstyckning för sammanläggning,
att avstyckningen sökts.

Örn ansökningen skall anteckning göras i intecknings- eller fastighetsboken.

3 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Genom domarens försorg skall kungörelsen ofördröjligen införas i allmänna
tidningarna och tidning inom orten så ock avsändas till pastorsämbetet i den
församling, där området ligger, för uppläsande i kyrkan så snart ske kan.

Kostnad för kungörelsen skall gäldas av områdets ägare.

4 §•

Underlåtenhet att bestrida ansökningen må ej läggas någon till last såsom
försummelse i bevakande av honom eller annan tillkommande rättighet.

5 §.

Har ej ansökningen inom den i kungörelsen angivna tiden bestritts, vare
området ej vidare besvärat av inteckning, som i 1 § avses. Bestrides ansökningen,
häfte området fortfarande för inteckning, med avseende varå ansökningen
bestritts, ävensom för övriga inteckningar i den eller de fastigheter,
som besväras av samma inteckning. Inteckning, för vilken området icke längre
skall häfta, gälle oavkortad i återstoden av intecknad fastighet.

Har avstyckning skett för sammanläggning, skall områdets befrielse från
inteckningsansvar ej inträde förr än förordnande örn sammanläggning gives.
Där till följd av sammanläggning inteckning i området kommit att gälla i hela
den nybildade fastigheten, skall befrielsen avse denna. Besvärar inteckning
jämväl den fastighet, varmed sammanläggning skett, gälle befrielsen ej den
inteckning.

Anteckning i vad mån området fortfarande häftar för inteckning skall
göras i intecknings- eller fastighetsboken.

6 §.

Yad i denna lag stadgats örn avstyckat områdes befriande från inteckningsansvar
skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn lägenhet, som genom
jordavsöndring upplåtits av mark, samfälld för flera än tio fastigheter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1930.

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 5 och 6 mom. av 37 § förordningen den 16 juni
1875 angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 5 och 6 mom. av 37 § förordningen den 16 juni
1875 angående inteckning i fast egendom, vilka lagrum senast ändrats, 5 mom.
genom lagen den 18 juni 1926 (nr 330) och 6 mom. genom lagen den 14 juni
1929 (nr 162), skola erhålla följande ändrade lydelse:

5 mom. Vad enligt 3 och 4 mom. gäller örn avsöndrad lägenhet skall ock
gälla örn område, som avstyckats enligt 19 kap. lagen örn delning av jord å
landet eller 5 kap. lagen örn fastighetsbildning i stad, dock icke där stamfastigheten
och det avstyckade området ännu äro i samma ägares hand.

Vad nu sagts i fråga örn avstyckat område skall jämväl äga tillämpning i
avseende å område, som av samfälld mark blivit genom tomtindelning utlagt
till tomt eller tomtdel och jämlikt 1 kap. 6 a § 3 mom. lagen örn fastighetsbildning
i stad är att anse såsom avstyckat.

6 mom. Huru avsöndrat eller avstyckat område må befrias från inteckningsansvar
samt huru avstyckat områdes inteckningsansvar må begränsas
eller avlösas, därom är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1930 och skall tillämpas jämväl i fråga
örn inteckning, som tillkommit före sagda dag, men ej beträffande område,
som vid nämnda tid är avstyckat för sammanläggning med annan fastighet
eller skall anses vara avstyckat enligt 1 kap. 6 a § 3 mom. lagen örn fastighetsbildning
i stad, sa framt området överlåtits före lagens ikraftträdande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 121 § utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 121 § utsökningslagen, vilket lagrum erhållit sm
nuvarande lydelse genom lagen den 14 juni 1929 (nr 163), skall hava följande
ändrade lydelse:

Skola-----tillhöra.

Gå — —- — —- — utropas.

Har från egendom, däri inteckning beviljats, lägenhet avsöndrats eller område
enligt 19 kap. lagen örn delning av jord å landet eller 5 kap. lagen
örn fastighetsbildning i stad avstyckats, och ansvarar lägenheten eller det avstyckade
området för den inteckning allenast pa sätt i 3 mom. av 37 § förordningen
angående inteckning i fast egendom sägs, ma inteckningen ej föranleda
försäljning av den avsöndrade lägenheten eller det avstyckade området,
utan så är att vid utropet av stamfastigheten den därför bjudna köpeskillingen
funnits icke förslå till fulla gäldandet av inteckningshavarens fordran och icke
lägenhetens eller det avstyckade områdets ägare genast erlägger vad dan
brister eller, då fråga är örn avstyckat område, vars ansvar är begränsat till
visst bristen understigande belopp, vad salunda må uttagas ur området.

Vad nu sagts i fråga örn avsöndrat eller avstyckat område skall jämväl äga
tillämpning i avseende å område, som genom tomtindelning blivit utlagt till
tomt eller tomtdel och jämlikt 1 kap. 6 a § 3 mom. lagen örn fastighetsbildning
i stad är att anse såsom avstyckat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1930.

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 8 april
1930.

Närvarande:

justitieråden Stenberg,

Appelberg,

Tiselius,

regeringsrådet Söderwall.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Kungl. Höghet ‘Kronprinsen-Regenten i
statsrådet den 28 februari 1930, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över
upprättade förslag till lag angående utsträckt tillämpning av lagen den 14
juni 1929 (nr 161) om begränsning eller avlösning av avstyckat områdes ansvar
för inteckning i stamfastigheten, lag om vissa av samfälld mark avstyckade
eller avsöndrade områdens befriande från inteckning sansvar, lag örn ändrad
lydelse av 37 § 5 och 6 mom. förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning
i fast egendom och lag om ändrad lydelse av 121 § ut sökning sia g en.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av extra ledamoten a justitiedepartementets lagavdelning, hovrättsrådet
Ragnar Petré.

Lagrådet fann de tre förstnämnda förslagen föranleda följande erinringar.

Förslaget till lag angående utsträckt tillämpning av lagen den 14 juni
1929 (nr 161) om begränsning eller avlösning av avstyckat områdes
ansvar för inteckning i stamfastigheten.

1 §•

Då denna paragraf föreskriver, att vad i 1929 års lag stadgas för fall av
områdes avstyckning till särskild fastighet jämväl skall, med vissa modifikationer,
äga tillämpning i fall av avstyckning för sammanläggning med annan
fastighet, avses, att även i sistnämnda fall samtliga de i 1929 års lag angivna
förutsättningarna skola gälla; det fordras alltså för tillämpning av denna paragraf,
ej blott att området blivit av stamfastighetens ägare till annan överlätet,
utan ock till skillnad fran vad som skall gälla i fråga örn 2 § — att
stamfastigheten är intecknad gemensamt med annan fastighet samt att överlåtelsen
avsett tillgodoseende av bostads- eller egnahemsändamål eller inne -

Kungl. Majlis proposition nr 8.

burit försäljning av utarrenderad jord till arrendatorn. För att detta, såsom
lämpligt är, må direkt framgå av lagtexten kräves någon jämkning i densamma.

Vad beträffar det i fråga örn överlåtelsens ändamål uppställda villkoret kan,
såsom framhållits i ett av Konungens befallningshavande i Kopparbergs
län åberopat yttrande av överlantmätaren i länet, råda tvekan, örn icke genom
bibehållande av detsamma oförändrat syftet med förevarande lag skulle
i betydlig grad förfelas. Institutet avstyckning för sammanläggning har tillkommit
bland annat för att inom Norrland, Dalarna och Värmland bidraga
lill att inägojord, som tillhör trävarubolagen men för dem snarast är en tunga,
avstyckas från bolagens skogsmark och sammanlägges med närliggande jordbruksfastigheter,
som förut hava nödig husbehovsskog. En dylik socialt och
nationalekonomiskt önskvärd jorddelning skulle kunna betydligt underlättas,
örn förevarande lag kunde komma till tillämpning å sådana avstyckningar. Da
emellertid, när avstyckade områden sålunda skola sammanläggas med redan
befintliga bondejordbruk, avstyckningarna, åtminstone i allmänhet, näppeligen
kunna sägas avse »egnahemsändamål», synes man för att möjliggöra lagens
tillämpning i dylika fall böra modifiera de uppställda förutsättningarna, da
fråga är örn sammanläggning. Sker detta exempelvis så, att begränsning eller
avlösning av inteckningsansvar förklaras få äga rum jämväl då avstyckning
för sammanläggning med annan fastighet avser stärkande av befintligt mindre
jordbruk, torde någon risk icke uppkomma för att säkerheten för stamfastigheternas
inteckningar skall i någon män minskas.

En motsvarande jämkning av förutsättningarna synes emellertid önskvärd
även i fråga örn 1929 års lag, detta med hänsyn till de avstyckningar, som
verkställas med stöd av 2 § i lagen den 9 mars 1928 med särskilda bestämmelser
angående avstyckning inom vissa delar av Kopparbergs län. Dessa avstyckningar
måste nämligen juridiskt betraktas såsom avstyckningar till särskild
fastighet och äro således att bedöma enligt 1929 års lag, men då de hava
enahanda syfte och praktiska innebörd som nyssberörda, i de nordliga landskapen
förekommande avstyckningar för sammanläggning, böra de, på sätt
överlantmätaren också erinrat, skäligen i nu förevarande avseende likställas
med dessa. Att utan begränsning till fall, som avses i nämnda lag av år 1928,
vidtaga den ändring i 1929 års lag, som lagrådet salunda förordar, torde icke
möta betänklighet, enär till följd av de bestämmelser, som reglera avstyckningsinstitutet,
avstyckning till särskild fastighet i syfte att stärka befintligt
mindre jordbruk icke gärna kan ifrågakomma annat än i dessa fall. Avfattas
1929 års lag på nu antytt sätt, erfordras icke i detta hänseende ändring i lydelsen
av den nu behandlade paragrafen.

Enligt 7 § i 1929 års lag skall, när nedsättning av det för inteckningsansvarets
avlösning bestämda beloppet ägt rum, anmälan därom av Konungens befallningshavande
göras till domaren, såvitt angår jord a landet. I det inom
justitiedepartementet utarbetade preliminära förslaget till lag örn utsträckning
av 1929 års lags tillämplighet upptogs för det i fjärde stycket av 1 § avsedda

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

fallet en bestämmelse, att anmälan örn skedd nedsättning skulle göras icke till
domaren utan till ägodelningsdomaren. Orsaken härtill var tydligen det särskilda
förhållande, som i sammanläggningsfallen skulle äga rum mellan avstyckningsärendet,
som slutligen handlägges av ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten,
och det pa häradsrättens beslut ankommande avlösningsärendet.
Med anledning av ett över nämnda förslag avgivet yttrande, däri framhållits,
att domaren alltid borde erhålla underrättelse örn verkställd nedsättning,
har emellertid nämnda särbestämmelse uteslutits ur det nu föreliggande
förslaget. Härvid torde man hava förutsatt, att i det sällsynta fall, då domaren
och ägodelningsdomaren ej vore samma person, den senare till följd av
stadgandena i 12 § av 1926 års lag örn sammanläggning av fastigheter å lanlet
skulle genom domaren få kännedom örn nedsättningen. Då emellertid med
hänsyn till avfattningen av dessa stadganden det ej kan tagas för visst, att så
kommer att ske, synes det riktigast, att för det fall, som särbestämmelsen gällde,
i lagen föreskrives, att när domare, som ej tillika är ägodelningsdomare,
erhållit meddelande örn skedd nedsättning, han skall härom underrätta ägodelningsdomaren.

2 §.

Att förfarandet vid begränsning eller avlösning av inteckningsansvar enligt
förevarande paragraf skall vara detsamma som för olika fall bestämts i
1929 års lag och 1 § av den nu behandlade lagen, bör i paragrafen utsägas.
Ävenledes vore lämpligt, örn av paragrafens avfattning tydligt framginge den
skillnad i fråga om förutsättningarna för tillämpligheten, som, på sätt lagrådet
redan vid 1 § påpekat, består mellan 1 och 2 §§.

övergångsbestämmelsen.

Då begränsning eller avlösning av inteckningsansvar bör få ske allenast när
ansvaret är subsidiärt, och först genom det samtidigt med förevarande förslag
till lagrådet remitterade förslaget till ändring i inteckningsförordningen meddelas
stadgande örn subsidiärt ansvar i avseende å område, som avstyckats för
sammanläggning med annan fastighet, eller å område, som enligt 1 kap. 6 a § 3
mom. lagen örn fastighetsbildning i stad är att anse såsom avstyckat, har blivit
nödigt att, såvitt angar nu nämnda områden, i en övergångsbestämmelse till
förevarande lag göra enahanda förbehåll som förslaget till ändring i inteckningsförordningen
innehåller. Denna övergångsbestämmelsens innebörd skulle
framstå klarare, därest bestämmelsen, i enlighet med vad det inom justitiedepartementet
utarbetade förberedande förslaget innehöll, komme att hänföra sig till
nämnda båda slag av områden.

Förslaget till lag om vissa av samfälld mark avstyckade eller avsöndrade
områdens befriande från inteckningsansvar.

1 §>

När år 1907 åtgärd i lagstiftningsväg första gången vidtogs för underlättande
av mindre områdens befriande från ansvar för inteckningar i de fastig -

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

heter, från vilka de avskilts, gällde det områden — knektetorpen — vilkas
värde i förhållande till stamfastigheternas städse var så litet, att det för kreditgivaren
saknade egentlig betydelse, huruvida kreditunderlaget omfattade
även området eller örn detta frigjordes från inteckningsansvaret. Man fann sig
då kunna stadga ansvarsfrihet för området i förhållande till rättsägare, som icke
inom stadgad, genom offentlig kungörelse bekantgjord tid framställde erinran
däremot. Nu föreslås ett liknande preklusionsförfarande beträffande områden
i allmänhet, som avskilts från mark, samfälld för ett flertal fastigheter. De
samfälligheter, som här avses, kunna vara av den mest växlande art. Det
kan vara fråga örn rena obetydligheter, såsom för allmänt behov avsatta vägar
och diken, men också exempelvis örn vid skifte avsatt strömfall eller gemcnsamhetsskog
eller skog, som vid skifte enligt skiftesstadgan lämnats oskiftad.
Då samfälligheter av de senast nämnda slagen kunna vara av betydande värde,
kan det icke komma i fråga att här utan vidare tillämpa den i 1907
års lag upptagna principen. Att begränsa den blivande lagens tillämplighet
till vissa slag av samfälligheter eller eljest genom fixa regler ^bestämma, under
vilka omständigheter befrielse bör få inträda, torde svårligen låta sig göra. Vill
man vinna det praktiska syfte, som förslaget avser att realisera, synes
annan utväg icke stå till buds än att, såsom förslaget innehåller, åt domstolen
överlämna att efter omständigheterna i det särskilda fallet pröva, huruvida
risk föreligger, att det ifrågavarande områdets befriande från inteckningsansvar
kan bliva till skada för inteckningshavare. Men fråga är, huruvida
icke omsorgen örn fastighetskrediten bör föranleda, att prövningen blir något
strängare än som skulle följa av det föreslagna stadgandet. Det bör ej vara
nog med att utesluta de fall, då särskilda skäl tala för att säkerheten kunde
märkligt minskas, utan preklusion bör få inträda endast då omständigheterna
utgöra grund för antagande, att avsevärd minskning av säkerheten ej skall
uppstå. Härutinnan hemställes örn ändring av förevarande paragraf.

Vad som i första rummet kommer i betraktande vid domstolens bedömande
av nu berörda fråga är givetvis värdeförhållandet mellan området och stamfastigheterna.
Lagrådet anser sig härvid böra framhålla, att domstolarna
ingalunda alltid böra känna sig skyldiga att fordra särskild utredning om
värdet å området och stamfastigheterna; skulle praxis utbildas i denna riktning,
kunde lagens syfte bliva väsentligt motverkat. I de flesta fall — t. ex. då
området består av en jordremsa, som vid skifte undantagits till väg, eller av
mark, som avsatts till grustag men vars grustillgång uttömts — lärer det vara
uppenbart, att risk för säkerhetens minskande icke föreligger.

3 §.

Såsom förutsättning för att kungörelse angående gjord ansökning örn ansvarsbefrielse
skall utfärdas bör i lagen angivas, att hinder mot bifall till ansökningen
ej möter på grund av stadgandena i 1 och 2 §§.

För att hänsyn skall tagas till ett efter ansökningens kungörande gjort bestridande
av densamma förutsättes, att bestridandet framställts av »någon,
vilkens rätt kan vara beroende av ansökningen». Enligt motiven avses härmed

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

ägare av fastighet, som har del i den ifrågavarande samfälligheten, eller ägare
av annan, med sådan fastighet gemensamt intecknad fastighet eller innehavare
av inteckning i fastighet, som nu nämnts. I anledning av detta uttalande i
motiven må erinras förutom att även andra än personer av de nämnda kategorierna
undantagsvis kunna tänkas vara rättsägare i förevarande hänseende
att icke alla ägare av de fastigheter, till vilka samfälligheten hör, äro att
räkna hit. Det lärer tvärtom i regel förhålla sig så, att sådana fastighetsägares
rätt redan av den anledningen icke beröres av ansökningen, att vid områdets
överlåtande icke å köpeskillingen avräknats någon på området belöpande del
av stamfastigheternas inteckningar, vadan dessa fastigheters ägare gentemot
ägaren av det avstyckade området hava att helt svara för nämnda inteckningar.
Och härjämte är att märka, att därest till följd av numera gällande regler det
avstyckade områdets inteckningsansvar är allenast subsidiärt och följaktligen
primärt ansvar för hela gälden åvilar stamfastighetema, dessas ägare icke äro
rättsligt beroende av ansökningen; endast örn äldre lag är tillämplig beträffande
inteckningsansvaret, kan detta vara fallet.

o • 5 §-

Sedan den i kungörelsen utsatta tiden gått till ända, bör rätten meddela beslut,
varigenom med tillämpning av de i de två första styckena av denna paragraf
givna reglerna fastställes, i vilken mån området fortfarande häftar för
inteckning i stamfastighet. Härom bör bestämmelse införas i tredje stycket
före stadgandet, att anteckning örn nämnda förhållande skall göras i inteck
nings- eller fastighetsboken.

6 §.

Enligt 2 § är såsom förutsättning för avstyckat områdes befriande från inteckningsansvar
bland annat angivet, att fastställelse skall hava skett å avstycknmgen.
Då även denna bestämmelse skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om avsöndrad lägenhet, må erinras, att beträffande avsöndringar, som
tillkommit före den 1 januari 1897, fastställelse ej var erforderlig för lagfart å
desamma. Enligt lagrådets mening bör den omständigheten, att dylik avsöndring
ej fastställts, icke utgöra hinder för lagens tillämpning. Avfattningen
av förevarande paragraf torde ej heller utesluta en tolkning i enlighet härmed.

Efter godkännande av den nu föreslagna lagstiftningen skulle de regler,
som i lag givits till underlättande av att avsöndrade eller avstyckade områden
må befrias, helt eller delvis, från inteckningar i stamfastigheterna, vara att
söka i fyra särskilda lagar, nämligen 1907 års lag angående ryttare-, soldatoch
båtsmanstorp, 1929 års lag, avseende områden, som avstyckats enligt fastighetsbildningslagen
eller till särskilda fastigheter enligt jorddelningslagen, en
lag, innebärande huvudsakligen att 1929 års lag skall med vissa modifikationer
vara tillämplig jämväl med avseende å områden, som enligt jorddelningslagen
avstyckats för sammanläggning med annan fastighet, samt en lag, varigenom
ett enklare förfarande stadgas för det fall, att ett avstyckat’eller

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

avsöndrat område varit samfällt för ett större antal fastigheter. För sistnämnda
fall meddelas emellertid ett stadgande även i den tredje av berörda
lagar.

Av denna sammanställning torde framgå, att de fyra lagarna behandla sa
likartade och med varandra så sammanhängande ämnen, att det skulle bidraga
till större reda och lättare översikt, örn hithörande bestämmelser upptoges i en
lag. Beträffande den s. k. ryttartorpslagen vill dock lagrådet ej förorda dess
uppgående i en enhetlig lag, enär den är av i viss man tillfällig karaktär och
kan antagas hava till stor del redan vunnit den tillämpning, som var avsedd.
Men i fråga örn de tre övriga lagarna anser sig lagrådet böra hemställa örn
deras sammanförande till en enda lag, vilken skulle kunna rubriceras såsom
»Lag om begränsning eller upphävande av avstyckat eller avsöndrat områdes
ansvar för inteckning i stamfastighet». Med de jämkningar, som påkallas av
sammanslagningen, kunde i den enhetliga lagen i ett första avsnitt med överskrift
»Örn begränsning eller avlösning av inteckningsansvaret» upptagas innehållet
i dels 1—11 §§ i 1929 års lag, dels den föreslagna lagen örn utsträckt
tillämpning av denna lag och dels 13 § i 1929 års lag, varefter med överskrift
»Örn inteckningsansvarets upphörande på grund av preklusion» kunde införas
innehållet i den särskilda lagen angående samfälligheter, med undantag dock
av stadgandet i 1 § andra stycket. Som en »Allmän bestämmelse» kunde till
sist inflyta ett stadgande, motsvarande dem, som innehållas i nämnda stycke
och 12 § i 1929 års lag.

Förslaget till lag örn ändrad lydelse av 37 § 5 och 6 moni. förordningen
den 16 juni 1875 angående inkokning i fast egendom.

Den i 6 mom. upptagna hänvisningen till ifrågavarande speciallagstiftning på
inteckningsrättens område synes vara allt för allmänt hållen. Det vore lämpligare
att avfatta hänvisningen i anslutning till ordalagen i den av lagrådet
föreslagna rubriken till den lag, som skulle bildas genom den av lagrådet i
det föregående förordade sammanslagningen.

Enligt övergångsbestämmelsen skall den föreslagna lagen ej äga tillämpning
beträffande avstyckat område, som överlåtits före dagen för lagens ikraftträdande,
med mindre området avstyckats till särskild fastighet. Då ändringen i
inteckningsförordningen icke avser något fall av avstyckning till särskild fastighet,
bör förbehåll för dylikt fall ej upptagas i övergångsbestämmelsen.
— Därest övergångsbestämmelsen till den föreslagna lagen angående utsträckt
tillämpning av 1929 års lag avfattas i enlighet med lagrådets hemställan, är
lämpligt att giva övergångsbestämmelsen till förevarande lag en motsvarande
avfattning.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 121 § utsökningslagen

lämnades av lagrådet utan anmärkning.

Ur protokollet:

Hagnar Kihlgren.

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 30 december 1930.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,
Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anför chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Gärde:

»I statsråd den 28 februari 1930 har Kungl. Majit på föredragning av min
företrädare i ämbetet bestämt, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamål inhämtas över inom departementet upprättade
förslag till lag angående utsträckt tillämpning av lagen den 14 juni
1929 (nr 161) örn begränsning eller avlösning av avstyckat områdes ansvar för
inteckning i stamfastigheten, lag örn vissa av samfälld mark avstyckade eller
avsöndrade områdens befriande från inteckning sansvar, lag örn ändrad lydelse
av 37 §5 och 6 mom. förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast
egendom> och lag om ändrad lydelse av 121 § utsökning slag en. Över förslagen
har lagrådet avgivit utlåtande den 8 april 1930.

Lagrådet bär i det stora hela godkänt förslagen. Även jag giver dem min
anslutning. I formellt hänseende har lagrådet erinrat, att efter ett upphöjande
till lag av den föreslagna lagstiftningen reglerna örn avstyckade eller avsöndrade
områdens befriande från inteckningar i stamfastigheterna skulle vara att
söka i fyra särskilda lagar, nämligen 1907 års lag angående ryttare-, soldat- och
båtsmanstorp, 1929 års lag om begränsning eller avlösning av avstyckat områdes
ansvar för inteckning i stamfastigheten samt de båda nya lagarna i ämnet.
Då samtliga dessa lagar enligt lagrådets mening behandla så likartade och med
varandra så sammanhängande ämnen, att det skulle bidraga till större reda och
lättare översikt, om hithörande bestämmelser upptoges i en lag, har lagrådet,
som dock ej velat förorda den s. k. ryttartorpslagens uppgående i en enhetlig
lag, hemställt om de tre övriga lagarnas sammanförande i en enda lag. Uppenbarligen
har vid förslagens utarbetande förelegat en nog så naturlig önskan att
icke upphäva, örn också endast formellt, en lag som tillkommit så sent som år
1929. övervägande skäl synas mig dock tala för den av lagrådet föreslagna
anordningen, helst det visat sig möjligt att åtminstone delvis i varandra inarbeta
1929 års lag och förslaget örn dennas utsträckning. Härtill kommer, att jag

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

efter hemställan av lagrådet ämnar föreslå viss ändring i 1929 års lag, vilken
således ändå icke kan lämnas alldeles orörd. Vid sådant förhållande har jag
låtit inom departementet utarbeta förslag till en enhetlig lag med rubrik: Lag

om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i
stam fastighet.’

I en första avdelning av lagen med överskrift Örn ansvarets begränsning
och avlösning’ har jag låtit upptaga innehållet i dels 1929 års lag med undantag
av 12 §, och dels den föreslagna lagen örn utsträckt tillämpning av 1929 års lag.
Bestämmelserna hava fördelats i två grupper, försedda med underrubrikerna
''Område, som avstyckats till särskild fastighet’, omfattande 1—13 §§ samt ''Område,
som avstyckats för sammanläggning med annan fastighet, innefattande
14 §. Vidare har jag i en andra avdelning av lagen med överskrift ''Örn ansvarets
upphörande efter kungörelse’, omfattande 15—20 §§, låtit införa innehållet
i den föreslagna lagen örn vissa av samfälld mark avstyckade eller avsöndrade
områdens befriande från inteckningsansvar med undantag av 1 § andra stycket.
Under ''Allmän bestämmelse’ har slutligen såsom 21 § intagits innehållet i 12 §
i 1929 års lag och sistnämnda stycke.

Paragraferna 1—11 överensstämma nära med motsvarande paragrafer i 1929
års lag. Endast i 1 § första stycket har vidtagits en ändring av saklig innebörd,
i det att med överlåtelse för ''bostads- eller egnahemsändamål likställts
överlåtelse för ''stärkande av befintligt mindre jordbruk’. Härtill återkommer
jag vid 14 §. Därjämte lia från den föreslagna lagen angående utsträckt tilllämpning
av 1929 års lag överflyttats ett par bestämmelser. Sålunda har i
1 § andra stycket införts den i 2 § utsträckningslagen upptagna bestämmelsen
att, där området avstyckats av mark, samfälld för flera än tio fastigheter med
skilda ägare, för begränsning eller avlösning av inteckningsansvaret allenast
erfordras, att området överlåtits till annan. I 2 § har inarbetats den för sådant
område avsedda särbestämmelsen i fråga örn ansökningstiden, vilken likaledes
återfinnes i 2 § utsträckningslagen. I 5 § första och andra styckena hava
intagits regler motsvarande dem, som innehallas i andra och tredje punkterna
av 3 § utsträckningslagen. I fråga om 6 § må allenast erinras, att, där
endast en av flera stamfastigheter exekutivt försålts, ur området givetvis icke
kan till täckande av eventuell brist uttagas mer än vad enligt begränsnmgsbeslutet
av områdets värde belöper å den försålda stamfastigheten. 12 § överensstämmer
med 13 § i 1929 års lag. — I 13 § hava införts de i 2 § utsträckningslagen
innehållna bestämmelserna om begränsning eller avlösning av inteckningsansvaret
beträffande tomt- eller tomtdel. Då föreskrifterna örn tomtindelnings
avstyckande verkan i det förslag till ändring i fastighetsbildningslagen, som i
samband med ny stadsplanelagstiftning torde komma att föreläggas 1931 års
riksdag, hava sin plats i 1 kap. 3 §, har därav betingad ändring vidtagits i beskrivningen
av den tomt eller tomtdel, varom här är fråga. — Till U § hava
överförts reglerna i 1 § utsträckningslagen. Vid nämnda lagrum har lagrådet
förordat en mindre modifikation i de uppställda förutsättningarna för ansvarets
begränsning eller avlösning. Salunda har lagrådet i syfte att möjliggöra
den föreslagna lagens tillämpning även i sådant fall, då område avstyc -

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

kats för sammanläggning med redan befintligt bondejordbruk, utan att avstyckningen
kan sägas avse egnahemsändamål, hemställt om sådana föreskrifter,
att begränsning eller avlösning av inteckningsansvar må kunna äga rum
jämväl då avstyckning för sammanläggning med annan fastighet avser stärkande
av befintligt mindre jordbruk. Lagrådet har tillika förordat en motsvarande
jämkning av förutsättningarna även i fråga örn 1929 års lag,
detta med hänsyn till de avstyckningar, som verkställas med stöd av 2 §
lagen den 9 mars 1928 med särskilda bestämmelser angående avstyckning inom
vissa delar av Kopparbergs län och vilka torde vara de enda avstyckningar till
särskild fastighet i syfte att stärka befintligt mindre jordbruk, som kunna
ifrågakomma. Då det synes önskvärt att begränsning eller avlösning av inteckningsansvar
må kunna medgivas i den av lagrådet föreslagna utsträckningen
samt inteckningshavares rätt icke torde härigenom kränkas, har, på sätt
jag redan antytt, i överensstämmelse med lagrådets hemställan i 1 § av det omarbetade
förslaget med överlåtelse för ''bostads- eller egnahemsändamål’ likställts
överlåtelse för ''stärkande av befintligt mindre jordbruk’. Genom hänvisning
i 14 § till 1 § får denna ändring verkan även i fråga örn avstyckning
för sammanläggning med annan fastighet. -—- 15—20 §§ överensstämma i huvudsak
med de däremot svarande 1—6 §§ i förslaget till lag örn vissa av samfälld
mark avstyckade eller avsöndrade områdens befriande från inteckningsansvar
med allenast den ändringen i fråga örn uppställningen — bortsett från
det förut berörda stadgandet i 1 § andra stycket — att bestämmelserna örn
tomt och tomtdel, som ingått i remissförslagets 1 och 2 §§, icke intagits i de
däremot svarande 15 och 16 §§ utan upptagits särskilt för sig i det omarbetade
förslagets 20 § andra stycket. Lagrådet har ifrågasatt, huruvida icke omsorgen
örn fastighetskrediten bör föranleda, att prövningen, huruvida preklusionsförfarandet
må komma i tillämpning, blir något strängare än som skulle
följa av den i remissförslagets 1 § uppställda förutsättningen, ''såframt särskilda
skäl ej föranleda till antagande, att inteckningshavares säkerhet genom
områdets befriande märkligen minskas’. I sådant hänseende har lagrådet
hemställt örn den ändring, att preklusion må inträda endast ’då omständigheterna
utgöra grund för antagande, att avsevärd minskning av säkerheten ej
skall uppsta . Då en ändring i den av lagrådet föreslagna riktningen torde
bidraga till att ytterligare trygga inteckningshavares rätt och det ej torde behöva
befaras, att domstolarna därav skola föranledas att onödigtvis fordra
särskild utredning örn värdet av området och stamfastigheterna, har jag i det
omarbetade förslagets 15 § vidtagit den sålunda förordade ändringen. -— Övergångsbestämmelsen
har i överensstämmelse med lagrådets hemställan avfattats
så, att begränsning eller avlösning av inteckningsansvar uteslutits i fråga örn
sådant område — avstyckat för sammanläggning med annan fastighet eller
utlagt till tomt eller tomtdel — vars inteckningsansvar icke är subsidiärt.

Lagrådets anmärkningar i övrigt mot de båda huvudförslagen äro av
övervägande formell natur och hava synts mig böra beaktas. Jämväl därutöver
hava vissa redaktionella jämkningar vidtagits. Särskilt må nämnas, att
genom förslagens inarbetande tillika med 1929 års lag i en enhetlig lag stad -

Kungl. Majlis proposition nr 3.

gandet i första punkten av 3 § lagen angående utsträckt tillämpning av 1929
års lag blivit överflödigt, varjämte föreskriften i sista punkten av samma paragraf
såsom självklar ansetts kunna utgå.

Lagrådets anmärkningar mot förslaget till lag örn ändrad lydelse av 37 §
5 och 6 mom. inteckningsförordningen har jag funnit böra beaktas. Därjämte
har såväl detta förslag som förslaget till lag örn ändrad lydelse av 121 § utsökningslagen
undergått jämkningar av redaktionell art.

De nya lagarna hava ansetts böra träda i kraft den 1 januari 1932.»

Föredraganden uppläser härefter de i enlighet med vad sålunda anförts
upprättade förslagen till lag om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande
från ansvar för inteckning i stamfastighet, lag örn ändrad lydelse av 37 § 5
och 6 mom. förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom
och lag örn ändrad lydelse av 121 § utsökningslag en samt hemställer, att förslagen
måtte genom proposition föreläggas 1931 års riksdag till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till nästkommande
års riksdag skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Tidelius.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami.

3 käft. (Nr 3•)