Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

1

Nr 216.

Kungl. Maj:ta proposition till riksdagen angående vissa åtgärder till
spannmålsodlingens stödjande; given Stockholms slott den 24
april 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

B. v. Stockenström.

’( —

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 april
1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström anför:
Sedan Kungl. Majit i proposition till 1980 års riksdag, nr 108, föreslagit
åtskilliga åtgärder till det svenska jordbrukets stödjande, anhöll riksdagen,
efter förslag av särskilda utskottet, uti. nr 2, i skrivelse nr 376,
bland annat, att Kungl. Majit ville utfärda förordning rörande inmalnings-
och inblandningstvång beträffande vete och råg i huvudsaklig
överensstämmelse med av utskottet angivna riktlinjer. Riksdagen meddelade
tillika, att riksdagen beviljat anslag för inrättande av ett sär Bihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 190 hafi. (iSr 2/6.1 1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

skilt organ, statens spannmålsnämnd, avsett för den centrala handläggningen
av de ärenden, vilka av en dylik reglering föranleddes.

I anledning av vad sålunda förekommit utfärdade Kungl. Majit den 13
juni 1930 förordning (nr 219) örn användande av svenskt vete och svensk
råg vid framställning av mjöl m. m., i det följande benämnd inmalningsförordningen.
Berörda förordnings syfte är, enligt bestämmelse i 1 §, att
säkerställa, att till brödsäd lämplig svensk spannmål av vete och råg,
som ej åtgår för andra ändamål än den inhemska brödsädsförbrukningen,
blir använd såsom brödsäd. Till fullföljande av detta syfte stadgas i 2
att envar, som driver kvarn och därvid använder utländskt vete eller utländsk
råg, tillika skall vid framställning av vetemjöl och rågmjöl använda
svenskt vete, respektive svensk råg i omfattning, motsvarande vissprocent
(inmalningsprocent) av allt det vete, respektive all den råg, som
under viss förmalningsperiod förmales vid kvarnen. Vid framställning
av vetemjöl skall därjämte iakttagas, att den svenska vetemängden skall
uppgå till viss procent av varje för sig förmalt veteparti (minimiprocent).

Fastställandet av förmalningsperiod samt av inmalnings- och minimiprocent
ankommer på Kungl. Majit, Inmalningsprocentens storlek skall
enligt 3 § så bestämmas, att till brödsäd lämplig svensk spannmål av vete
och råg, som beräknas vid förmalningsperiods början inom riket förefinnas
och ej anses under konsumtionsåret åtgå för andra ändamål än den
inhemska brödsädsförbrukningen, kail antagas bliva under konsumtionsåret
såsom brödsäd använd, dock att procenten ej i något fall får bestämmas
högre än att framställning kan i erforderlig omfattning ske av olika
kvaliteter mjöl av god bakningsduglighet.

Vissa undantag från förordningens bestämmelser innehållas i 4 §.
Bland annat stadgas, att vid beräkning av de myckenheter vete eller råg,
som vid viss kvarn under förmalningsperiod förmalas, hänsyn ej skall
tagas till svenskt vete, som förmales tillsammans med annan brödsäd eller
svarar mot mjöl, som av kvarninnehavaren blandas med mjöl av annan
brödsäd.

Till skyddande av den inhemska produktionen av vete- och rågmjöl i
konkurrensen med utländskt mjöl stadgas i 5 §, att den, som till riket inför
vetemjöl, är pliktig att, medan varan ännu står under tullverkets
uppsikt, låta däri inblanda mjöl av svenskt vete så, att det svenska mjölet
kommer att i genomsnitt svara mot gällande inmalningsprocent och
ej för någon del av partiet understiger stadgad minimiprocent, samt att
vad sålunda stadgats skall, såvitt angår inblandning intill gällande inmalningsprocent,
äga motsvarande tillämpning i fråga örn rågmjöl. Vissa
undantag från omförmälda inblandningsskyldighet äro angivna i 6 §.

Inmalningsförordningen trädde icke omedelbart i kraft, men ett större
antal kvarnföretag förbundo sig frivilligt att under tiden till den
15 september 1930 tillämpa ett inmalningsförfarande, i allt väsentligt
överensstämmande med det i förordningen angivna. Samma kvarn -

3

Kungl. Majlis proposition Nr 216.

företag åtogo sig tillika att i minst elen omfattning, som av inmalningsskyldigheten
föranleddes, under sagda tid inköpa svenskt vete och svensk
råg till ett pris för 100 kilogram fritt kvarn av, för vete med en vikt av
77.5 kilogram per hektoliter minst 19 kronor och för råg med en vikt av
72.8 kilogram per hektoliter minst 16 kronor.

I ovanberörda syfte att bereda skydd mot den utländska mjölimporten
utfärdade Kungl. Majit den 13 juni 1930 kungörelse (nr 250) örn skyldighet
tillsvidare att vid införsel av vetemjöl eller rågmjöl däri inblanda
svensk vara m. m., vilken förordning trädde i kraft den 4 juli 1930 och
skulle gälla tillsvidare, intill dess inmalningsförordningen trädde i kraft.

Sedan spannmålsnämnden den 14 juli 1930 tillsatts och instruktion för
nämnden samma dag utfärdats, blev en av dess första uppgifter att undersöka,
huruvida villighet från kvarnarnas sida förelåge att frivilligt
åtaga sig inmalningsskyldighet och att förbinda sig att vid sina inköp
av vete och råg betala vissa lägsta pris jämväl för tiden efter den 15 september
1930. Vid de underhandlingar, som nämnden i anledning därav
upptog med kvarnarna, uppställde dessa såsom villkor för förnyade åtaganden,
bland annat, att inmalningsförordningen sattes i kraft, så att icke
vissa kvarnar skulle kunna förmala utländsk spannmål utan inblandning
av svensk vara.

Sedan Kungl. Majit genom kungörelse den 14 augusti 1930 (nr 330) förordnat,
att inmalningsförordningen skulle träda i kraft den 1 september 1930,
avlämnade vissa handelskvarnar den 15 augusti samma år till spannmålsnämnden
förbindelse att under tiden 1 september 1930^31 augusti 1931 vid
inköp av svenskt vete och svensk råg tillämpa betalning efter en successivt
stigande skala, så att för september 1930 skulle betalas för vete minst 18
kronor och för råg minst 15 kronor, allt för 100 kilogram, samt under maj
—augusti 1931 skulle erläggas, likaledes för 100 kilogram, för vete minst
20 kronor och för råg minst 17 kronor. Sagda pris skulle gälla fullgod
(frisk, oskadad) spannmål med en kvalitetsvikt av 77.r> kilogram per hektoliter
för vete och 72.8 kilogram per hektoliter för råg, allt fritt kvarn.
Beträffande villkoren i övrigt samt prisbestämningen för andra hektolitervikter
än de ovan angivna skulle de inom delegationen för svensk
spannmålsnotering överenskomna grunder iakttagas. Priserna skulle betalas
av kvarnar, belägna inne i landet (inlandskvarnar). Av kvarnar
belägna vid kusten (kustkvarnar) skulle betalas pris, som med minst 50
öre för 100 kilogram överstego de ovan angivna. Uppkomme tvistighet,
huruvida kvarn vore att hänföra till den ena eller andra gruppen, ägde
spannmålsnämnden härutinnan besluta.

I detta sammanhang må omnämnas, att vid tiden för förhandlingarna
med kvarnarna noterades Manitoba-vete nr’ II till något över 20 kronor
och La Plata-vete till omkring 19 kronor.

Åtagandet enligt förbindelsen skedde under förutsättning, att inmalningsförordningen
gällde under den tid, förbindelsen avsåg, samt att un -

Statens

spannmåls nämnd.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

der samma tid beträffande de kvarnar, som undertecknat förbindelsen,
ävensom de kvarnföretag, vilka före den 7 september 1930 utan förbehåll
skriftligen biträdde densamma, dels inmalningsprocenteu för vete och råg
ävensom minimiprocenten för vete finge understiga de jämlikt inmalningsförordningen
fastställda eller medgivna lägsta motsvarande procentsatserna
med minst 10 enheter, därvid emellertid icke avsåges sådan dispensvis
vid enstaka tillfällen för begränsad kvantitet medgiven inmatnings-
eller minimiprocent, som åsyftade förmälning för särskilt ändamål,
liggande utom ramen för den vanliga mjölhandeln, dels ock stadgandet
i sagda förordnings 4 § beträffande »svenskt vete, som förmales tillsammans
med annan brödsäd eller svarar mot mjöl, som av kvarninnehavaren
blandas med mjöl av annan brödsäd,» ej skulle äga tillämpning.

Den 28 augusti 1930 godkände Kungl. Maj:t ovannämnda förutsättningar
samt medgav för tiden 1 september 1930—31 augusti 1931 de
kvarnar, som undertecknat förbindelsen, och de kvarnar, som komme
att före den 7 september 1930 utan förbehåll biträda densamma, de i sagda
förutsättningar inbegripna förmåner, därvid den procentsats, varmed
ifrågavarande kvarnar skulle äga underskrida inmalnings- och minimiprocenterna,
fastställdes till tio eller det högre tal, som Kungl. Majit efter
förslag av spannmålsnämnden funne gott bestämma.

Förbindelsen har, enligt uppgift från spannmålsnämnden, biträtts av
sammanlagt ett åttiotal handelskvarnar, omfattande cirka 97 procent av
den i industristatistiken redovisade vetemjölsproduktioneu och cirka 80
procent av motsvarande rågmjölsproduktion i riket.

I skrivelse till Kungl. Majit den 21 april 1931 anför statens spannmålsnämnd,
efter en redogörelse för de i det föregående angivna förhållanden,
följande!

Kvarnförbindelsen utlöper den 31 augusti 1931. Spannmålspriset blir
därefter helt oreglerat, därest icke nytt åtagande från kvarnarna bringas
till stånd eller ingripande eljest sker från statens sida. Under sådana
förhållanden torde man vara berättigad till antagande, att kvarnarna inför
utsikten till snart inträdande lägre priser komma att visa stor återhållsamhet
vid sina inköp under de närmaste månaderna före nämnda
dag. Tydliga tendenser i denna riktning hava redan framträtt.

Nu verkställd inventering synes, såsom närmare framgår av en samtidigt
härmed till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
avgiven redogörelse för spannmålsnämndens verksamhet, giva vid handen,
att 1930 års veteskörd under normala förhållanden skulle vinna
full avsättning, innan vete av ny skörd allmänt kan användas. Beträffande
rågen synes däremot anledning förefinnas till det antagandet, att
ett överskott kan komma att kvarligga vid konsumtionsårets slut. En
inskränkning av kvarnarnas spannmålsköp enligt vad ovan anförts skulle
tydligen medföra en ökning av detta överskott och skulle jämväl kunna
medföra, att icke heller allt vete blir försålt under den tid, minimiprisen
gälla.

Det synes icke rimligt, att de spannmålsproducenter, vilka lojalt sökt

5

Kungl. Majds proposition Nr 216.

främja kvarnförbindelsens syfte genom att återhålla utbuden och icke
sälja annat än i anslutning till minimiprisen samt av sådan anledning
ännu vid utgången av förbindelsens giltighetstid icke kunnat avyttra sin
vara, skola bliva lidande för detta sitt handlingssätt genom att därefter
nödgas sälja till väsentligt lägre pris. Detsamma gäller i tillämpliga delar
spannmålshandlarna. Snarare torde det med hänsyn till omständigheterna
få anses, att såväl spannmålshandlarna som spannmålsproducenterna
skäligen bort kunna räkna med att under konsumtionsårets gång få
sälja sin vara till pris, svarande mot minimiprisen.

För spannmålsodlingen och därmed för landet i dess helhet torde det
vidare vara av väsentlig vikt, att icke en alltför tvär omkastning i berörda
odlings betingelser äger rum. Att emellertid en sådan omkastning
kommer att inträffa vid nästa konsumtionsårs början, därest spannmålsodlingen
lämnas helt utan bistånd från statens sida, synes ställt utom allt
tvivel.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har nämnden funnit statsmakternas
ytterligare mellankomst ofrånkomlig. Nämnden har härvid icke förbisett
de vanskligheter, som äro förenade med statens ingripande i den
fria näringsutövningen. Då nämnden övervägt möjligheterna och sättet
för statens fortsatta medverkan till lösningen av ifrågavarande problem,
tryggandet av den svenska brödspannmålens avsättning till priser, med
vilka producenterna skäligen kunna åtnöjas, har nämnden därför tagit
sikte på att tinna en form, som, samtidigt med att jordbruket skänkes den
erforderliga hjälpen, innebär möjligheter till en successiv avveckling.

I sådant syfte har nämnden, som förutsatt stödet av inmalningsförordningens
bestämmelser, i första hand sökt åstadkomma en förnyelse med
nödiga modifikationer av kvarnförbindelsen. Nämndens ansträngningar
härutinnan hava emellertid strandat på ett enhälligt motstånd från de
hittills förbundna kvarnarnas sida. Såsom skäl för sin avvisande hållning
mot nytt åtagande ifråga om minimipris hava kvarnarna främst åberopat,
att möjligheten för till förbindelsen icke anslutna kvarnar att erhålla
spannmål till väsentligt lägre pris än minimipriset, föranlett en
mycket svår konkurrens från sistnämnda kvarnars sida. I viss mån torde
jämväl svårigheten att kontrollera förbindelsens efterlevnad hava bidragit
till obenägenheten mot dess förnyande.

Då en frivillig överenskommelse örn minimipris sålunda icke stått att
uppnå, kunde det ligga nära till hands att till prövning upptaga tanken
på införande av minimipris på statlig väg. Antingen kitnde man därvid
tänka sig fastställande av minimipris för alla inköp av svensk brödspannmål,
vare sig de verkställdes av kvarnar eller andra, eller också kunde
man inskränka minimiprisbestämmelserna att allenast gälla beträffande
inköp från kvarnhåll. Ytterligare en möjlighet vore, att högre minimipris
bestämdes för kvarnar än för övriga köpare.

Yad först angår fastställande av minimipris vid samtliga inköp, torde
sådan bestämmelse svårligen kunna genomföras utan att därigenom ett
starkt och tillika synnerligen svårreglerat intrång i spannmålshandlarnas
näring komme att ske. Ett system mod minimipris allenast vid inköp
från kvarnar lider åter bland annat av den svagheten, att detsamma
lätt blir ineffektivt. Möjligheten att genom bulvanköp kringgå bestämmelser
uti sistberörda hänseende är stor liksom svårigheten att mot ett
sådant kringgående finna något verkligt skydd. Vad angår införande
av olika minimipris för olika kategorier av köpare, vidlådes ett system,

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

byggt efter dessa riktlinjer, av samma olägenheter som systemet med minimipris
för allenast kvarnar.

Med hänsyn till det ovan anförda Ilar nämnden övergivit tanken på minimiprisbestämmelser
samt inriktat sig på att i annan form söka uppnå
en lösning av spörsmålet. Nämnden har därvid stannat inför ett förslag,
som enligt nämndens förmenande är godtagbart ur de synpunkter, man
här vill beakta. Enligt detta skulle ett för ändamålet skapat organ till
visst pris inköpa all den svenska spannmål av vete och råg av kvarnduglig
beskaffenhet, som finnes inom landet, samt sedermera ombesörja försäljning
av denna spannmål till kvarnarna. Över verksamheten, som icke
skulle avse att bereda vinst, skulle tillbörlig statskontroll utövas.

Organets inköpsverksamhet bör förläggas till konsumtionsårets sista
månader. Detta följer redan av svårigheten att tidigare anskaffa erforderliga
lagringsutrymmen. Av hänsyn härtill torde inköpen icke böra
verkställas förrän tidigast den 1 juni. En begränsning av inköpen till
slutet av konsumtionsåret medför emellertid också den fördelen, att därigenom
marknaden lämnas fri under årets större del.

Genom en anordning av nu ifrågasatta slag skulle först och främst
avsättningen av spannmålen tryggas. Vidare torde också genom vissheten
härom samt kännedom örn inköpspriset vid konsumtionsårets slut
en viss stabilisering av priserna åstadkommas under hela året.

Vad angår de priser, till vilka det befintliga saluöverskottet skulle avett
organ sådant som det ovan tänkta inköpas, torde det få anses självklart,
att desamma för innevarande år sättas lika med dem, vilka enligt
kvarnförbindelsen gälla under konsumtionsårets sista månader. Örn emellertid
jordbrukarna skola beredas någon hjälp utöver den för stunden, synes
därjämte erforderligt, att systemet utsträckes att omfatta även skörden
innevarande år. Till de grunder, efter vilka priset för sistnämnda skörd
torde böra beräknas, återkommes hannat sammanhang.

För en lösning av problemet på ovanberörda väg erfordras, att den
spannmål, som övertages av omförmälda organ, sedermera vinner avsättning
vid kvarnarna. Säkerhet härför torde kunna erhållas därigenom, att
man gör kvarnarnas import av vete och råg beroende av deras åtagande
att övertaga den spannmål, organet köpt. Någon alltför snävt begränsad
tidrymd, inom vilken berörda övertagande skall ske, torde dock icke
böra fastställas. Icke heller torde man kunna begära, att övertagandet
sker till högre pris än det vid tiden för detsamma gällande marknadspriset.
Ett motsatt förfarande skulle innebära, att de kvarnar, vilka övertoge
den svenska spannmålen, komme i en ur konkurrenssynpunkt ogynnsam
ställning gentemot övriga kvarnar.

Då den nya skörden kommer i marknaden, inträffar normalt en sänkning
av spannmålspriset. Med hänsyn till vad nyss anförts uppstår, örn
kvarnarnas inköp från ovannämnda organ äger rum efter det denna prissänkning
inträtt, förlust för organet. Denna förlust måste täckas. Medel
härtill torde kunna beredas på det sätt, att vid införsel till riket av bröd:
spannmål samt mjöl och gryn därav under tid, systemet är gällande, av
importören uppbäres en särskild gottgörelse med belopp, ställt i relation
till kvantiteten av den spannmål, det mjöl eiler det gryn, som införes.
Då priset å den svenska brödspannmålen med all sannolikhet nästföljande
konsumtionsår icke kan hållas uppe till samma höjd som det i kvarnförbindelsen
fastställda pris, torde någon höjning av nu gällande mjölpris icke
behöva ske genom att sådan gottgörelse, som nyss nämnts, uttages.

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

För åstadkommande av enhetlighet och kontroll torde det vara lämpligt,
att importen av såväl vete och råg som därav framställt mjöl och
gryn överlämnas med ensamrätt åt förutberörda organ med befogenhet
och i vissa fall skyldighet för detta att medgiva import för dem, som
önska komma i åtnjutande härav, samt med rättighet att uppbära den
gottgörelse, varom ovan nämnts.

Beträffande den närmare gestaltningen av förslaget har det synts
nämnden lämpligt, att omförmälda försäljnings- och inköpsorgan gives
formen av en ekonomisk förening utan personlig ansvarighet. I överensstämmelse
med vad ovan anförts bör föreningen gentemot staten förbinda
sig att inköpa saluöverskottet av den svenska brödspannmålen samt
föreningen i gengäld av staten erhålla importmonopol i förut berörda omfattning
samt rättighet att till täckande av sina kostnader och förluster
uppbära gottgörelse, som ovan sagts. Medlemmar i föreningen böra vara
de kvarnföretag, vilka önska komma i åtnjutande av rätt till användning
av utländskt vete och utländsk råg. Med medlemskap i föreningen bör
följa skyldighet att för föreningens räkning lagra och av föreningen
övertaga den spannmål, föreningen enligt sitt åtagande inköper.

Nämnden övergår härefter till en redogörelse för, huru densamma i
syfte att åstadkomma bildande av en förening, sådan som nu nämnts, och
att åvägabringa avtal mellan föreningen och staten av förut berörda innehåll
fört ingående överläggningar med ett antal kvarnföretag i riket,
därvid nämnden förelagt kvarnföretagen förslag dels till stadgar för
en förening med angivna ändamål, i förslaget benämnd Svenska spannmålsföreningen
u. p. a., dels ock till kontrakt mellan föreningen och staten
jämte därtill hörande särskilda bestämmelser och prisregleringsskalor.
Sagda förslag, sådana desamma lyda efter däri under förhandlingarna
med kvarnarna vidtagna jämkningar, åtfölja nämndens skrivelse till
Kungl. Majit.

Nyss nämnda förslag till kontrakt jämte bilaga samt stadgar torde såsom
bilaga nr 1 och 2 fogas till detta protokoll.

Beträffande förhandlingarna med kvarnarna anför nämnden:

Sedan en av de största kvarnidkarna anmält sig för sin del icke
vilja bidraga till den föreslagna lösningen av problemet, hava jämväl
övriga i förhandlingarna deltagande kvarnföretag, under hänvisning
härtill samt under framhållande av dels att den föreslagna anordningens
inverkan på prisbildningen under hela konsumtionsåret vore svår att på
förhand beräkna, dels att enligt kvarnarnas förmenande förslaget komme
att medföra de mycket betydande olägenheter, som ingrepp i handelns
frihet och den därpå grundade fria prisbildningen alltid medförde, dels
ock att för förslagets genomförande i varje fall syntes krävas, att samtliga
landets större kvarnar anslöte sig till och godkände detsamma, förklarat
sig icke våga påtaga sig ansvaret härför.

Efter allvarlig vädjan från nämndens sida att taga frågan under ny
omprövning, därvid nämnden bland annat framhållit, att det föreslagna
ingreppet i den fria handeln dock endast vore avsett som en tillfällig, av

Kontraktet.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

jordbrukets nuvarande svårigheter påkallad anordning, hava samtliga
storkvarnar, med undantag av nyss omförmälde kvarnidkare, i skrivelse
till nämnden den 11 april 1931 meddelat följande: De hade ånyo förehaft
frågan. Ehuru de därvid icke funnit anledning frångå de betänkligheter,
de förut anfört, ville de dock hava uttalat, att de ansåge kvarnarna,
därest Kungl. Majit likväl skulle finna de framlagda förslagen innefatta
den med hänsyn till omständigheterna gynnsammaste lösningen av spörsmålet,
icke äga rätt att undandraga sig lojal medverkan härtill. De hade
därför beslutat på det sätt tillmötesgå den förnyade framställningen, att
de förklarade sig villiga att, därest Kungl. Majit för sin del godkände
omförmälda förslag, biträda desamma. Förutsättningen härför vore, att
sådana åtgärder vidtoges, som förhindrade import i spekulationssyfte, före
den föreslagna ordningens ikraftträdande, av vete och råg samt produkter
därav.

I anslutning till vad kvarnarna framhållit rörande faran för spekulativ
import under tiden före den av nämnden förordade ordningens ikraftträdande
anför nämnden följande:

Som framgår av 13 § i kontraktet har detsamma avsetts att träda i kraft
den 1 juni 1931 eller den tidigare dag, Kungl. Majit bestämmer. Med
hänsyn till kontraktets innehåll torde emellertid för dess giltighet erfordras
riksdagens samtycke. Erinran härom har intagits i kontraktets 16 §.
Riksdagens beslut kan måhända ej föreligga förrän i slutet av maj. För
tiden dessförinnan blir således importen såsom hittills fri, därest ej särskilda
åtgärder vidtagas. Detta förhållande kan, såsom i kvarnarnas
skrivelse antydes, missbrukas till import i spekulativt syfte. Vad föreningsmedlemmarna
beträffar, har korrektiv häremot vunnits genom bestämmelsen
i 7 § f) av föreningens stadgar. Att sistnämnda bestämmelse
avfattats att gälla allenast spannmål beror därpå, att med det prisfall,
som till hösten kan väntas inträffa å svensk brödsäd, någon större import
av mjöl dessförinnan icke gärna med hänsyn till gällande inblandningsbestämmelser
och priser kan tänkas ifrågakomma.

En lämplig utväg att förebygga missförhållanden av angiven art, såvitt
gäller andra än föreningsmedlemmar, torde vara att anordna en
interimistisk importreglering med licensförfarande exempelvis så, att all
import av vete och råg samt produkter därav för tiden till kontraktets
ikraftträdande lägges i händerna på spannmålsnämnden, som gives befogenhet
att vägra licens för sådan import, vilken kan antagas ske i spekulativt
syfte. Då nämnden varit i tillfälle att under en längre tid följa
importen jämväl i dess detaljer, torde den vara i stånd att utan större
svårighet fullgöra en dylik uppgift.

Härefter övergår nämnden till motivering av de särskilda paragraferna
i kontraktet och stadgarna. Beträffande kontraktet anföres följande:

1 §. Import av spannmålsblandningar äger icke för närvarande rum.
Bestämmelsen härutinnan har tillkommit för att utesluta möjligheten av
att efter kontraktets ikraftträdande genom sådan import kringgå detsamma.

Andra stycket i paragrafen har motiverats av samma skäl, vilka föranlett
de undantag uti ifrågavarande hänseenden, som i inmalningsför -

Kungl. Majlis proposition Nr 216.

9

ordningen stadgats beträffande inblandning av svenskt vete- och rågmjöl
vid införsel av sådan vara till riket.

2 §. Inköpstiden har framåt begränsats till den 1 augusti för att säkerställa,
att inköpen ske innan den nya skörden kommer i marknaden. Då
föreningen ansetts böra erhålla en tid av två månader för ordnande av
inköpen och den därmed sammanhängande fördelningen av leveranserna
till de olika kvarnarna, har stadgats, att spannmålen skall, med viss
jämkningsmöjlighet för innevarande år, heinbjudas föreningen före den
1 juni. Med hänsyn till kvarnarnas lagringsutrymmen har föreningens
inköpsskyldighet icke lämpligen ansetts kunna inträda tidigare än sistnämnda
dag.

Föreningens inköpsskyldighet bör givetvis allenast omfatta spannmål,
lämplig att använda såsom brödsäd och så beskaffad, att den tål lagring.
Inköpsskyldigheten avser emellertid icke blott spannmål, som, då
sagda skyldighet inträder, ligger osåld hos odlarna, utan all den inom
landet odlade spannmål av nyssnämnda godhet, som utbjudes åt föreningen.
Även av kvarnarna för egen förmälning inköpt spannmål skall sålunda,
örn vederbörande kvarn så önskar, övertagas. Denna bestämmelse
syftar att stimulera kvarnarnas spannmålsköp under året. För lättande
av trycket på marknaden är det nämligen av vikt, att så stora inköp som
möjligt företagas av kvarnarna redan före den 1 juni. Vidare torde föreningens
uppköpsverksamhet förenklas, örn en avsevärd del av den spannmålsmängd,
föreningen måste inköpa, kan övertagas från kvarnar i stället
för från en mångfald smärre säljare.

Av förut nämnda anledning, stimulering av kvarnarnas intresse att
själva uppköpa spannmål, bör föreningen övertaga den av kvarnarna salubjudna
spannmålen så snart som möjligt efter den 1 juni. För år 1932
tillkommer såsom ett ytterligare skäl, varför föreningens inköp från kvarnarna
bör ske snarast möjligt, att därigenom föreningens utgifter minskas,
då enligt 4 § 2 mom. i kontraktet inköpspriset ökas med ett öre för
100 kilogram för var dag efter den 1 juni.

För att icke föreningen skall kunna påfordra en ur säljarnas synpunkt
oskäligt kort leveranstid har bestämts, att minsta leveranstermin skall
omfatta fjorton dagar.

Det har icke ansetts lämpligt ålägga föreningen att på en gång mottaga
större myckenheter spannmål än föreningsmedlemmarna kunna
lagra. Huru föreningsmedlemmarnas lagringsutrymmen för föreningen
tillhörig spannmål skall beräknas är angivet i 7 § a) och 8 § av stadgarna.

Av det nyss sagda framgår, att uppsamlingsställe såsom regel skall
vara någon till föreningen ansluten kvarn. Dessutom kan dock tänkas,
att andra lagringsutrymmen såsom statens spannmålslagerhus komma till
användning.

Vid fördelningen av leveranserna bör föreningens styrelse tillse, att
fraktkostnaderna bliva de minsta möjliga. Samtidigt bör emellertid hänsyn
tagas till att de leveransförhållanden, vilka förut varit rådande såväl
för producenter som kvarnar, så litet som möjligt rubbas.

3 §. Det har för nämnden framstått såsom ett önskemål att erhålla
möjlighet till ingripande, därest en anmärkningsvärd återhållsamhet i
fråga örn inköp av svensk brödsäd skulle framträda, vilken kunde verka
hindrande på uppnåendet av syftet med föreliggande kontrakt. Även
andra fall, då ett ingripande från nämnden kunde vara påkallat, kunna
tänkas, såsom t. ex. att inom visst odlingsdistrikt särskilda avsättnings -

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

svårigheter yppas, vilka skulle göra det önskvärt, att för någon tid inköpen
av spannmålen inom distriktet ökades i omfattning. Bestämmelserna
i förevarande paragraf hava av sådan anledning tillkommit. Att tiden
för nämndens befogenhet att påkalla inköp av spannmål begränsats till
den 1 juni 1932 beror därpå, att under juni och juli sistnämnda år föreningen
ändock har inköpsskyldighet enligt 2 § i kontraktet, samt att
efter den 31 juli, med hänsyn till att då kvarnarnas övertagande av den
utav föreningen under juni och juli inköpta spannmålen skall äga rum,
någon ytterligare lagrings- eller inköpsskyldighet icke ansetts kunna
åläggas dem, särskilt som kontraktet sedan skall upphöra redan den 31
december.

1 § 1 morn. Prisbestämmelserna i nu gällande kvarnförbindelse äro
sammanfattade under 2 § i förbindelsen. Det har icke ansetts lämpligt
att i fråga örn föreningens inköp under juni och juli i år införa bestämmelser,
avvikande från de enligt sagda förbindelse gällande. Viss komplettering
av dessa bestämmelser har emellertid skett genom stadgandet i
3 mom.

Då enligt förevarande kontrakt föreningen äger påfordra leverans även
till annat uppsamlingsställe än kvarn, hava bestämmelser intagits örn hur
sådant uppsamlingsställe i prishänseende skall anses.

Förteckning över de nu till kvarnförbindelsen anslutna kvarnarnas fördelning
i inlands- och kustkvarnar finnes upprättad av nämnden. Även
andra kvarnar än förstnämnda kunna emellertid ingå i föreningen. Det
har då synts lämpligt att tillerkänna nämnden befogenhet att avgöra
jämväl till vilken grupp dessa nya kvarnar skola hänföras. I överensstämmelse
härmed torde det även böra tillkomma nämnden att bestämma,
huruvida annat uppsamlingsställe än kvarn skall räknas såsom inlandseller
kustkvarn.

2 morn. Det har inom nämnden ansetts, att fordringarna på normalkvalitet
av vete och råg borde ställas relativt höga för att därigenom förmå
spannmålsodlarna att vinnlägga sig örn erhållande av kvalitativt goda
skördar. Emellertid har det visat sig, att de i kvarnförbindelsen fastställda
fordringarna i berörda hänseende, en kvalitetsvikt av för vete 77.5
kilogram per hektoliter och för råg 72.8 kilogram per hektoliter, oaktat
1930 års sällsynt goda skörd, varit väl höga. En jämkning nedåt har därför
vidtagits.

Frågan huruvida vid föreningens inköp av 1931 års skörd priset borde
sättas olika, allt efter som leveranserna skola ske till kustkvarnar eller
inlandskvarnar, bär varit föremål för ingående överläggningar. Då emellertid
prisbildningen avsetts att vara fri under hela konsumtionsåret med
undantag för köpen efter den 1 juni 1932, samt marknadspriset även under
normala förhållanden plägar under konsumtionsårets sista månader
vara tämligen lika vid samtliga kvarnar inom riket, har nämnden i samförstånd
med kvarnarna kommit till det resultatet, att ett enhetligt pris
borde fastställas.

Det kunde såväl ur kvarnarnas som ur spannmålsodlarnas synpunkt
hava varit önskvärt, att de priser, till vilka föreningens inköp under år
1932 skall äga rum, blivit bestämda redan nu. Emellertid äro åtskilliga
faktorer, vilka inverka på berörda prisbestämning, ännu okända. Det
är sålunda lämpligt, att avgörandet av prisfrågan uppskjutes till en tidpunkt,
då större möjligheter föreligga att bedöma skördens antagliga storlek
och kvalitet, och då man bättre än nu kan övei’blicka läget på världs -

Kungl. Maj.-ls proposition Nr 216.

11

marknaden för kommande konsumtionsår. Saken kan emellertid icke
uppskjutas, till dess fullständig klarhet härutinnan vunnits, då ju prissättningen
måste ske så tidigt, att odlarna vid saluförandet av 1931 års
skörd kunna inrikta sina priser efter de för föreningens inköp fastställda.

Fastställandet av ifrågavarande priser torde ankomma på Kungl. Maj:t.
Nämnden vill härvid hava såsom sin mening uttalat, att, örn än de enligt
kvarnförbindelsen gällande priserna kunna anses önskvärda ur odlarnas
synpunkt, det likväl framstår såsom nödvändigt, att priserna för inlösen
av 1931 års skörd sålunda bestämmas, att icke den för närvarande rådande
spänningen mellan brödsädspris och fodersädspris blir för kommande
konsumtionsår bestående. I detta sammanhang vill nämnden erinra örn
den stimulans till ökad odling av brödspannmål, särskilt av vete, som
berörda spänning medför, vilket i längden kan leda till en så stor produktion
av sådan spannmål, att dess avsättning inom landet såsom brödsäd
omöjliggöres. Inom nämnden har också framhållits, att, icke minst
ur sist angivna synpunkt, en så stor differens i förhållande till världsmarknadspriset
som den, vilken kommit att uppstå mellan sistnämnda
pris och de i kvarnförbindelsen fastställda priserna, icke i längden torde
kunna upprätthållas. Det må anmärkas, att då vid uppgörandet av föreliggande
förslag diskuterats möjligheten att redan nu fastställa priser för
föreningens inköp, med hänsyn till vad ovan anförts de priser, vilka inom
nämnden övervägts för normalkvaliteter av vete och råg, varit för vete
17 kronor 50 öre och 18 kronor samt för råg 15 kronor och 15 kronor 50 öre.

Med hänsyn till säljarnas lagringskostnader har stadgats förhöjning
av det pris, föreningen vid sina inköp har att betala, därest leveransen
avtalsenligt äger rum efter den 1 juni 1932. Beträffande frågan när leverans
skall anses fullgjord, torde hittills rådande praxis härutinnan böra
tillämpas.

3 moni. Enligt kvarnförbindelsen skall beträffande villkoren utöver
de i förbindelsen särskilt upptagna saint prisbestämningen Klandra
hektolitervikter än de i förbindelsen angivna iakttagas de
inom delegationen för svensk spannmålsnotering överenskomna, vid tiden
för förbindelsens ingående gällande grunder. Det i förevarande moment
av kontraktet intagna stadgande är av motsvarande innebörd. De
prisregleringsskalor, vilka återfinnas i de såsom bilaga till kontraktet fogade
särskilda bestämmelser, äro lika med dem, vilka tillämpas enligt
kvarnförbindelsen. Bestämmelserna i övrigt däremot skilja sig från de
enligt kvarnförbindelsen gällande dels så till vida, att fordringarna å leveransgill
vara fastslagits, dels ock därigenom att obligatoriskt tillägg till
priset för vårvete stadgats. Att fordringarna å leveransgill vara blivit
uti ifrågavarande bestämmelser definierade följer av föreningens inköpsskyldighet.
Det har synts angeläget att närmare bestämma omfattningen
av sagda skyldighet såvitt angår kvaliteten. Tillägget för vårvete sammanhänger
med en allmän önskan att premiera goda kvaliteter för att
därigenom öka intresset för åstadkommande av god brödsäd, vilket möjliggör
en ökad inmalning av svensk vara.

De prisregleringsskalor, vilka hittills tillämpats, och vilka jämväl enligt
kontraktet skola gälla, äro måhända icke ur alla synpunkter tillfredsställande.
Utredning pågår angående möjligheten att utarbeta skalor, som taga
större hänsyn till spannmålens verkliga värde än som kan ske genom dess
bedömande uteslutande efter rymdvikten. Denna utredning väntas snart
vara slutförd. Ej heller bestämmelserna rörande spannmålens kvalitetsbe -

12

Kungl. May.ts proposition Nr 216.

domning efter procenttalet grodda kärnor äro fullt normgivande för kvalitetens
värde. Även härutinnan är en utredning igångsatt, syftande till
att på kemisk väg fastställa groningens inverkan på spannmålens bakningsduglighet.
Genom stadgandet i sista punkten av förevarande moment
har möjlighet lämnats öppen att komplettera kvalitetsbestämmelserna
i nu berörda hänseenden.

4 mom, Bestämmelserna avse förebygga, att säljarna salubjuda
större myckenbeter spannmål än de veta sig disponera. Föreningen
mäste träffa anstalter för lagring av spannmål och kan få vidkännas
onödiga kostnader, örn säljarna fela uti angivna hänseende.

5 §. Föreningens verksamhet, i vad den avser utländsk spannmål samt
utländskt mjöl och gryn, bär tänkts huvudsakligen skola bedrivas på det
sätt, att föreningen meddelar licens för införsel till riket av önskad vara.
Dock måste föreningen jämväl hava möjlighet att, örn så skulle finnas
lämpligt, själv ombesörja importen för vederbörande köpares räkning.
Handel med importerad vara har föreningen icke ansetts böra idka.

Av hänsyn bland annat till mjöl- och grynimportörer har föreskrivits,
att införsel till riket av mjöl och gryn icke må, med viss angiven inskränkning
till förebyggande av spekulation, någon förvägras. Örn föreningsmedlemmarnas
import av vete och råg är stadgat i 13 § av föreningens
stadgar.

7 §. Det är ett allmänt intresse, att föreningens försäljning av svensk
spannmål icke sker till underpris. Bestämmelser hava därför införts av
innehåll, att försäljningen icke får ske under marknadspris. Under juni,
juli oell augusti 1931, då föreningen antingen är skyldig inköpa eller
också redan har inköpt all svensk salubjuden brödsäd till det i 4 § omförmälda
pris samt ny skörd ännu icke, åtminstone ej i större utsträckning,
kommit i marknaden, måste sagda pris anses såsom marknadspris.
Under motsvarande månader 1932 skall enligt samma paragraf föreningen
vid sina inköp för var dag, som leveransen i enlighet med köpeavtalet
sker efter den 1 juni, betala ett tillägg av 1 öre till det fastställda
priset. Under sistberörda månader bör därför marknadspriset anses
stiga med 1 öre örn dagen.

Spannmålsnämnden har tillerkänts kontrollrätt uti de i denna paragraf
omförmälda hänseenden.

8 §. För att i konkurrensen mellan mjöl- och grynimportörer samt inhemska
mjöl- och grynfabrikanter de förra ej skola gynnas, måste, om
gottgörelse uppbäres vid import av spannmål, viss gottgörelse uttagas vid
import även av mjöl och gryn.

Gottgörelsens belopp bör så anpassas, att om möjligt varken vinst eller
förlust för föreningen kvarstår den 31 december 1932. då kontraktet
föreslagits skola upphöra att gälla. Erinran härom har intagits i andra
stycket.

Det har ansetts, att förutsättning för uttagande av gottgörelse vid
import av råg och rågmjöl icke alltid förefinnes. För giltighet av beslut
härom fordras därför, att minst sex styrelseledamöter äro ense.

Stadgandet i femte stycket syftar att undanröja den osäkerhet för importörerna,
som skulle följa, därest täta växlingar i gottgörelsens storlek
kunde ske med allenast kort varsel före heslutets tillämpande.

Uttagandet av ifrågavarande gottgörelse torde för det fall, som antagligen
kommer att bliva mest vanligt, eller att köparen själv ombesörjer
varans införande till riket, lämpligen kunna ordnas sålunda, att den.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

13

som önskar verkställa importen, lios föreningen löser licens, lydande å
viss vara till angiven myckenhet och gällande för viss tid, samt därvid
erlägger den gottgörelse, som å sagda vara belöper. Då licensen sedermera
begagnas, måste anteckning härom av tullverket göras å densamma.
Därest importören finner sig helt eller delvis icke hava användning för
licensen, bör han givetvis äga att av föreningen återbekomma för mycket’
erlagt belopp.

9 §. Bestämmelserna hava tillkommit för att underlätta exporten.

10 §. Det förhållande, vari föreningen kommer att stå till spannmålsnämnden,
motiverar, att nämnden måste hava tillgång till alla föreningens
räkenskaper och andra handlingar ävensom rätt att av föreningen
erhålla de uppgifter, vilka för följande av föreningens verksamhet erfordras.

11 §. Då de till föreningen anslutna kvarnarna enligt 7 § b) i föreningens
stadgar äro pliktiga att av föreningen övertaga all den spannmål, föreningen
under juni och juli inköper, skulle inmalningsförordningens sättande
ur kraft kunna medföra, att kvarnarna bleve illa ställda, i konkurrensen
med mjölimportörerna. Genom inblandningstvångets upphörande
skulle nämligen importörerna beredas möjlighet att införa ett mjöl, i
vissa avseenden överlägset det, som de inhemska tilbrerkarna med hänsyn
till den nödvändiga användningen av innevarande lager svensk
spannmål kunde framställa. Det föreliggande förslaget utgår därför
från att nuvarande inmalnings- och inblandningsbestämmelser fortfarande
skola äga tillämpning.

Jämväl fastställandet av en mycket låg inmalningsprocent skulle för
kvarnarna kunna innebära en fara i ovanberörda hänseende. Inmalningsförordningen
bygger emellertid på att all till brödsäd lämplig
spannmål av vete och råg skall under konsumtionsåret finna användning
som brödsäd. Inmalningsproeenten skall enligt förordningen bestämmas
med hänsyn härtill. I förordningens syfte och avfattning ligger
sålunda med den storlek, våra skördar normalt hava, en garanti mot att inmalningsprocenten
bestämmes så låg, att därigenom skada i enlighet med
det ovan anförda tillskyndas kvarnarna. Kvarnarna hava dock önskat,
att i avtalet inflöte en uttrycklig bestämmelse, varigenom dels ytterligare
trygghet i berörda hänseende vunnes, dels ock skydd bereddes
kvarnarna mot andra väsentligare ingrepp från statsmakternas sida i
gällande förhållanden. Nämnden har icke funnit skäl motsätta sig denna
önskan.

Under överläggningarna med kvarnarna bär vidare från kvarnhåll
framförts önskemål örn erhållande av säkra garantier för att inmalningsprocenten
icke under kontraktstiden komme att bestämmas så hög,
att den mjölkvalitet, kvarnarna hittills kunnat upprätthålla, tydligt
försämrades. I sådant hänseende har till nämnden framförts förslag örn,
att i kontraktet måtte inflyta ett stadgande av innebörd, att inmalningsprocenten
för vete icke finge bestämmas högre än antingen den för närvarande
gällande motsvarande procentsatsen, eller att bakningsdugligheten
hos vetemjöl, framställt med tillämpning av den fastställda
procentsatsen, komme att motsvara bakningsdugligheten hos vetemjöl,
som under mars månad i år framställts med tillämpning av den inmalningsproeent,
som för sistnämnda månad gällde.

Häremot har från nämndens sida framhållits, att redan förordningens
bestämmelse, att inmalningsprocent icke i något fall får bestämmas

Stadgarna.

14 Kungl. Martts proposition Nr 216.

högre än att framställning kan i erforderlig omfattning ske av olika kvaliteter
mjöl av god bakningsduglighet, om bestämmelsen såsom sig bör
tillämpas, innefattar erforderliga garantier mot sådan försämring av
mjölkvaliteten, som den kvarnarna önskade förebygga. Nämnden har
emellertid förklarat, att nämnden icke hade något att erinra mot, att
sagda bestämmelse intoges i kontraktet såsom en förutsättning för dess
giltighet.

Med hänsyn till vad nämnden sålunda anfört rörande förordningens innebörd
och tillämpning hava kvarnarna låtit sig nöja med ett ordagrant
återgivande i kontraktet av bestämmelsen i fråga.

De föreningsmedlemmarna i andra och tredje styckena tillförsäkrade
förmåner äro samma som dem, vilka enligt kvarnförbindelsen tillkomma
de däri deltagande kvarnföretagen, med den inskränkningen dock, att den
lägre inmalningsprocenten nu bestämts att gälla för allenast vete.

12 §. Genom stadgandet i andra stycket har möjlighet beretts medlem av
föreningen att, därest han därtill finner sig befogad, direkt mot staten
framställa ersättningsanspråk, härledda av bestämmelserna i kontraktet.
Tvist mellan föreningsmedlem och staten skall avgöras i doms tols väg.

14 §. Möjlighet föreligger, att, örn än beloppet av den gottgörelse, föreningen
enligt 8 § skall uppbära, med hänsyn till omständigheterna väl
avvägts, förlust likväl kvarstår för föreningen, då enligt 13 § dess skyldigheter
upphöra den 31 december 1932. Det har ansetts nödvändigt, att
för täckande av sådan förlust föreningen äger åtnjuta den genom kontraktet
upplåtna rätt till import och gottgörelse jämväl för tiden efter
sistnämnda dag. Möjlighet till ingripande härvidlag från statens sida
har dock måst beredas.

Sådana förhållanden kunna jämväl tänkas utveckla sig, att det för
föreningen själv framstår såsom önskvärt att, innan uppkommen förlust
ännu täckts, återlämna importrätten till staten, vilken då givetvis
även måste övertaga föreningens skulder med de undantag, varom i paragrafen
förmälas. Föreningen har emellertid ansetts icke böra få undandraga
sig det arbete, som är förenat med utövandet av sistnämnda rätt,
förrän tidigast den 1 april 1933.

Beträffande de särskilda paragraferna i stadgarna anför nämnden som
följer:

4 §. Det är givetvis ett önskemål, att antalet deltagare i föreningen blir
stort. Anledningen till att tiden för inträde begränsats till den 1 juli i
år är den, att man velat förhindra, att kvarnarna skulle göra sitt deltagande
beroende av beskaffenheten av 1931 års skörd. Vid en skörd av
osedvanligt god kvalitet skulle vissa kvarnar kunna finna med sin fördel
förenligt att hålla sig utanför föreningen.

5 §. Med hänsyn till sin verksamhet och sina förpliktelser mot staten
är det nödvändigt, att föreningen erhåller ett betydande eget kapital.
Genom de kvarnföretag, vilka kunna beräknas ingå i föreningen,
torde, densamma komma att tillföras insatser till sammanlagt belopp av
omkring tio miljoner kronor.

0 §. Bestämmelserna avse huvudsakligen att hindra, att föreningens
soliditet och möjligheter över huvud att fullgöra sina skyldigheter gentemot
staten rubbas genom medlemmarnas utträde ur föreningen eller
andra deras åtgöranden.

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

7 ,§. Stadgandena under a) och b) sammanhänga med föreningens inköpsskyldighet
enligt 2 § i kontraktet. Med hänsyn dels till medlemmarnas
förmälning av utländsk spannmål dels ock därtill, att viss rörelsefrihet
måste tillerkännas dem, har deras lagringsskyldighet beträffande
den svenska brödsäden bestämts att gälla intill 2A av lagringsutrymmena.
Vid bestämmandet av sagda utrymmen enligt 8 § i stadgarna
bör hänsyn tagas icke blott till lagringslokaler, som vederbörande medlem
med äganderätt innehar, utan jämväl till andra sådana utrymmen,,
varöver medlemmen mera stadigvarande förfogar. Vid därom verkställd
utredning har det visat sig, att landets handelskvarnar av större betydelse
sammanlagt disponera över så stora lagringsutrymmen, att desamma
torde väl förslå för den skörd, föreningen kan tänkas bliva skyldig inköpa.

Det är, såsom i annat sammanhang anmärkts, ur det allmännas synpunkt
önskvärt, att medlemmarna utan föreningens förmedling företaga
inköp i största möjliga utsträckning. Därigenom tillförsäkra de sig
också själva förmånen att erhålla just den vara de önska. Av lämplighetsskäl
är det nämligen nödvändigt att, då föreningens försäljning
äger rum, vederbörande medlem i första hand övertager den spannmål,
som är lagrad hos honom.

Det ligger i sakens natur, att medlem vid beräknande av den myckenhet
spannmål, han är skyldig inköpa från föreningen, får tillgodoräkna
sig egna förråd av svensk spannmål av motsvarande slag. Bestämmelse
härom har införts i 10 §.

Stadgandet i 7 § c) kompletterar kontraktets 3 §. Den lagringsskyldighet,
som uti ifrågavarande hänseende ålagts föreningsmedlem, är bestämd
efter storleken av den spannmålsmängd, som de flesta kvarnar under
vanliga förhållanden var och en hava i lager. En mera omfattande skyldighet
härutinnan har icke ansetts kunna påfordras, enär lagringsutrymmena
icke hos samtliga kvarnar förslå till lagring av spannmål i större
myckenhet än som motsvarar en månads förmälning.

För motiven till bestämmelsen i 7 § f) har förut redogjorts. Såväl
nämnden som kvarnarna hava varit av den uppfattningen, att, till undvikande
av mjölfördyring, den gottgörelse, vartill föreningen är berättigad
enligt kontraktet, örn ej särskilda omständigheter annat föranleda,
icke bör uttagas före den 1 september 1931, då den nya skörden kommit i
marknaden och spannmålen följaktligen sjunkit i pris.

Enligt kungörelsen den 14 augusti 1930 (nr 331) med tillämpningsföreskrifter
till inmalningsförordningen äger spannmålsnämnden tillgångtill
bok, som spannmålsimportör enligt förordningen är skyldig föra
över införsel, försändning, inneliggande lager, inköp och försäljning ar
utländskt veto och utländsk råg. Däremot äger nämnden icke enligt sagda
kungörelse befogenhet att granska de egentliga handelsböckerna.
Med hänsyn särskilt till den nämnden i 7 § g) av stadgarna tillerkända
kontrollrätt måste emellertid nämnden erhålla jämväl sådan befogenhet.
Stadgandet i 7 § i) har av denna anledning tillkommit.

9 §. Vid statens spannmålslagerhus beräknas en lagringsförlust av i
regel 2 procent. Då lagringen därstädes högst omfattar en tid av åtta
månader, kan det icke anses oskäligt, att föreningsmedlemmarna få tillgodoräkna
sig en minskning av kvantitetsvikten per månad av ’/« procent.

För lagring av spannmål, vilken medlemmen på grund av honom enligt
stadgarna åliggande skyldighet inköper från föreningen, har med -

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

lemmen ansetts såsom regel icke böra erhålla ersättning. Anledningen
härtill är närmast den, att medlemmen även under normala förhållanden
skulle haft att ombesörja lagring av spannmål till omkring enahanda
myckenhet, som den han sålunda köper. Undantag från denna regel har
stadgats för det fall, att övertagandet sker under juni, juli och augusti
1932, enär under sagda månader det pris, till vilket övertagandet skall
ske, enligt 7 § i kontraktet, jämförd med 4 § 2 mom. därstädes, just med
hänsyn till kostnaderna för spannmålens lagring är successivt stigande.

För lagring av spannmål, som medlemmen icke själv köper, bör givetvis
ersättning utgå. De stadgade ersättningsbeloppen äro samma som de,
vilka betalas vid statens spannmålslagerhus, ehuru vid sagda lagerhus
ersättning beräknas särskilt för intagning och särskilt för utlossning med
10 öre för 100 kilogram för vartdera förfarandet. Då det ansetts, att ersättning
för intagning icke i något fall bör utgå beträffande hos medlem
lagrad spannmål, som samme medlem själv köper av föreningen, har
särskild bestämmelse örn sådan ersättning såsom onödig uteslutits och i
stället stadgats en utlossningsavgift av 20 öre för 100 kilogram.

11 §. Ifrågavarande bestämmelser föranledas av nödvändigheten för
föreningens styrelse att kontrollera stadgarnas efterlevnad.

13 §. Stadgandet örn begränsning för visst fall av medlemmens importrätt
sammanhänger med bestämmelsen i 7 § e), att medlem allenast i
undantagsfall får använda utländskt vete eller utländsk råg annat än för
egen förmälning i medlems kvarn.

14 §. Det synes rimligt, att föreningsmedlemmarna få åtnjuta skälig
ränta på sina kontanta insatser, oberoende av föreningens ekonomiska
ställning, så att, örn något år utdelning ej kunnat ske, densamma i stället
skall utgå av sedermera uppkommande vinst. Härmed sammanhänger
bestämmelsen i 14 § första stycket av kontraktet, att föreningens importrätt
skall fortfara för tiden jämväl till dess å medlemmarnas insatser
belöpande ogulden utdelning kan erläggas.

15 §. Det ligger i sakens natur, att staten tillerkännes visst inflytande
på föreningens förvaltning. Statens intresse härvidlag torde emellertid
vara i erforderlig mån tillgodosett genom bestämmelsen, att tre av de
åtta styrelseledamöterna, därav ordföranden, samt suppleanter för dem
utses av Kungl. Maj:!.

21 §. Sedan ändamålet med föreningens verksamhet fyllts, bör föreningen,
så snart så lämpligen kan ske med hänsyn till bestämmelsen i
14 § av kontraktet, träda i likvidation. Då det givetvis ligger utanför
syftet med föreningens verksamhet, att medlemmarna i densamma skola
tillföras vinst utöver utdelningen, har staten tillerkänts rätt till vid
föreningens upplösning kvarstående behållning.

22 §. Spannmålsnämndens befogenhet att påkalla utdömande av vite
är en naturlig följd av den nämnden enligt stadgarna tillkommande
kontrollrätt.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer nämnden slutligen,
att Kungl. Maj:t måtte dels under förutsättning av riksdagens godkännande
träffa avtal med Svenska spannmålsföreningen u. p. a. av den
lydelse, omförmälda kontraktsförslag utvisar, dels föreslå riksdagen att
godkänna kontraktet och såsom en följd därav besluta, att för tid, som
Kungl. Majit i anslutning till kontraktets syfte och innehåll bestämmer.

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

rätt att till riket införa vete och råg, spannmålsblandning, vari vete eller
råg ingår, mjöl, framställt av vete eller råg, samt gryn av vete icke skall
tillkomma annan än staten eller den eller dem, åt vilken eller vilka
staten överlåter sådan rätt, med undantag dock för sådan införsel, som
är att hänföra till gränstrafik, dels ock vidtaga åtgärder till förhindrande
av att för tiden innan kontraktet träder i kraft import av vete
och råg samt produkter därav i spekulativt syfte äger rum.

Inom nämnden har avvikande mening anmälts av ledamoten av riksdagens
andra kammare C. W. M. Andersson i Igelboda, som anfört, att,
sedan det visat sig omöjligt vinna allmän anslutning från de större
kvarnföretagen till föreliggande förslag, han ansåge sig icke kunna biträda
detsamma.

Samtidigt med att spannmålsnämndens ifrågavarande skrivelse inkommit
till Kungl. Maj:t har till mig av nämnden överlämnats en redogörelse
över nämndens verksamhet, innefattande en översikt över utvecklingen
å den svenska brödsädsmarknaden och mjölmarknaden under de
senaste åren med särskilt aktgivande på förhållandena innevarande konsumtionsår.
I redogörelsen lämnas en utförlig framställning av verkningarna
av inmalningsförordningen och kvarnarnas frivilliga åtaganden,
grundad bland annat på inhämtade uppgifter från hushållningssällskap,
jordbrukarsammanslutningar och spannmålshandlare, kvarnindustrien
samt bageriidkare och köpmannasammanslutningar. Rörande det
närmare innehållet anhåller jag att få hänvisa till redogörelsen, vilken
torde såsom bilaga nr 3 fogas till detta protokoll.

Över spannmålsnämndens förslag liava infordrade yttranden avgivits
av kommerskollegium, lantbruksstyrelsen och generaltullstyrelsen.

Kommerskollegium har i sitt yttrande, vilket torde såsom bilaga nr 4
fogas till detta protokoll, avstyrkt spannmålsnämndens förslag. Därvid
har kollegium, bland annat, uttalat den mening, att den tilltänkta ordningen
med all sannolikhet bomme att erbjuda betydande ekonomiska fördelar
för de stora spannmålsproducenterna och för mellanhänderna,
spannmålshandlare och kvarnar, medan de smärre spannmålsproducenterna
i allmänhet näppeligen bomme att i avsevärd grad profitera därav.
Vidare framhålles, att övervakningen av systemets efterlevnad skulle
komma att medföra betydande svårigheter. Under påpekande av att den
ifrågasatta föreningen skulle vara pliktig att, oberoende av huru stora
partier vete och råg, som salubjödes, inlösa dem till de på förhand fixerade
priserna, anför kollegium, att ett sådant system skulle innebära en
betydande risk för överproduktion. Kollegium uttrycker vidare betänkligheter
mot förslaget ur statsfinansiell synpunkt samt betonar, att de
betydande förluster, som vore att förvänta för föreningen, komme att
bäras av den konsumerande allmänheten genom importavgifter och i
sista hand folie statskassan till last. Det ifrågasatta importmonopolet
Bihang lill riksdagens protokoll 1931. 1 sand. 191) hafi. (Nr ‘216.) 2

yttranden.

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

betecknas av kollegium såsom ett allvarligt övergrepp mot en i lagliga
former bedriven näring, oförenlig med vår åt de svenska företagarna lagligen
tillförsäkrade näringsfrihet. Kollegium anmärker vidare på, att
bestämmanderätten över storleken av den gottgörelse, föreningen enligt
förslaget skulle äga uppbära i samband med importens ordnande, inom
vissa gränser lagts i händerna på styrelsen i denna formellt privata sammanslutning,
samt håller före, att denna bestämmanderätt i varje fall
borde ankomma på Kungl. Majit. Enligt kollegiets mening synes något
hinder ur traktatsynpunkt mot den föreslagna anordningen ej möta. Såsom
närmare framgår av yttrandet har kollegium slutligen framställt
erinringar mot vissa detaljer i förslaget.

Lantbruksstyrelsen har anfört, att styrelsen med hänsyn till rådande
förhållanden anser sig böra tillstyrka de av spannmålsnämnden föreslagna
åtgärderna.

Generaltullstyrelsen, som enligt remissen haft att yttra sig i vad spannmålsnämndens
förslag angår styrelsens förvaltningsområde, har icke funnit
annat att erinra mot vad spannmålsnämnden anfört och föreslagit,
än att 1 § i det framlagda kontraktsförslaget syntes böra i vissa delar
förtydligas och fullständigas. Styrelsen anför vidare:

Det föreningen enligt nämnda paragraf tillförsäkrade monopolet på införsel
av i förslaget omförmälda varor är, såvitt styrelsen kan finna,
icke avsett att utgöra hinder för annan än föreningen att utan föreningens
medgivande verkställa transitering eller uppläggning å tullager eller å
provianteringsfrilager av sådana varor. Det i början av 1 § andra stycket
gjorda undantaget beträffande vara, som införes till riket samt, utan att
hava för förfogande inom riket från tullverket utlämnats, åter utföres
giver stöd åt denna tolkning, utom för så vitt angår uppläggning å provianteringsfrilager.
I denna fråga må erinras, hurusom de införselförbud,
vilka meddelas i förordningen den 16 juli 1919 (nr 435) angående införselmonopol
å socker och i förordningen den 21 augusti 1919 (nr 547)
angående införselmonopol å vete och råg samt mjöl och gryn därav, icke
skulle utgöra hinder för uppläggande av i förordningarna avsedda varuslag
å transitupplag eller nederlag (tullager) i annat syfte än att därifrån
förtullas, eller, med viss begränsning beträffande dispositionsrätten, å
provianteringsfrilager och ej heller för omedelbar transitförsändning (numera
transitering) av dessa varuslag. Ar även det nu ifrågasatta införselmonopolet
ämnat att utgöra endast ett monopol på rätten att efter förtullning
förfoga över från utlandet inkommande partier spannmål, mjöl
och gryn av ovanberörda slag, synes detta böra mera tydligt komma till
uttryck i kontraktsförslaget.

I övrigt torde det böra vara envar tillåtet att utan medgivande av föreningen
låta verkställa i 146 § tullstadgan omförmäld s. k. returförtullning,
innefattande rätt att utan erläggande av tull eller annan införselavgift
återutföra hos tullverket kvarliggande gods, som anmälts till direkt
förtullning eller förtullning från transitupplag och underkastats tulltaxering,
varom ock kontraktet för tydlighetens skull bör innehålla uttrycklig
bestämmelse.

Medgivande till uttagning från provianteringsfrilager av varor av nu

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

19

ifrågakomna slag för annat ändamål än proviantering av fartyg synes,
såsom beträffande rusdrycker för närvarande är fallet och jämväl i de
tidigare förordningarna angående införselmonopol var stadgat, böra ankomma
på Kungl. Majit.

I enlighet med vad sålunda anförts skulle andra stycket av kontraktsförslagets
1 § kunna erhålla förslagsvis följande ändrade lydelse:

»Den föreningen sålunda tillerkända rätten skall icke utesluta rätt för
annan att utan föreningens medgivande företaga transitering, returförtullning
eller uppläggning å tullager eller provianteringsfrilager av varor,
som ovan nämnts, eller att införa varorna i egentlig gränstrafik eller under
sådana förhållanden, att tullfrihet åtnjutes enligt annan å varorna
tillämplig bestämmelse i 5 § i tulltaxeförordningen än den under s) upptagna
eller enligt 6 eller 8 § i samma förordning. Ej heller skall föreningens
medgivande vara erforderligt för uttagning från provianteringsfrilager
annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven ordning; i
stället skall sådant medgivade ankomma på Kungl. Majit.»

I sak innefattar detta förslag icke annan ändring i det av spannmålsnämnden
framlagda förslaget, än att jämväl befogenheten till uppläggning
å och uttagning från provianteringsfrilager av de varor, kontraktet
avser, reglerats.

I anledning av de utav kommerskollegium framställda erinringar mot
vissa detaljbestämmelser i- förevarande förslag har spannmålsnämnden
yttrat sig; och torde nämndens ifrågavarande yttrande såsom bilaga nr
5 fogas till detta protokoll.

I detta sammanhang må erinras örn ett föreliggande förslag rörande
inmalningsföreskrifter beträffande svensk grynhavre. Fjolårets riksdag
anhöll i skrivelse nr 397 — i anledning av motionerna 1:17 och 11:42 angående
bestämmelser örn märkning av importerad havre medelst färgning
samt under åberopande av jordbruksutskottets av riksdagen godkända memorial
nr 95 — att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning rörande
tänkbara möjligheter för vinnande av det i motionerna avsedda syftet
ävensom vidtaga de åtgärder, vartill utredningen kunde giva anledning,
eller för det fall, då sådant kunde befinnas erforderligt, underställa 1931
års riksdag förslag i ämnet. Jordbruksutskottet hade i nämnda memorial
framhållit, bland annat, att åtgärder, som kunde vara ägnade att förbättra
prisläget beträffande havre, vore i hög grad önskvärda, och angav utskottet
såsom exempel på dylika åtgärder inblandningstvång av svensk
vara vid tillverkning och införsel av havregryn. Den 8 augusti 1930 uppdrog
Kungl. Majit åt jordbruksutredningen att verkställa den av riksdagen
sålunda ifrågasatta utredningen samt att därmed ävensom med förslag
till erforderliga åtgärder å området inkomma till Kungl. Majit. Ett
antal under hösten 1930 till jordbruksdepartementet inkomna framställningar
angående läget å havremarknaden remitterades till jordbruksutredningen.
Med anledning av nyssnämnda uppdrag och remisser har jordbruksutredningen
med skrivelse den 27 december 1930 avlämnat utredning
och förslag beträffande åtgärder för ökad användning av svensk havre

Ifrågasätta
åtgärder beträffande
avsättningen

av grynhavre.

Departements chefen.

20 Kungl. Majlis proposition Nr 216.

vid tillverkning av havregryn. Jordbruksutredningen föreslår, i huvudsak,
att landets grynkvarnar måtte åläggas skyldighet att vid tillverkning
av havregryn förmala svensk havre i viss periodvis bestämd omfattning
eller att motsvarande åtgärder måtte vidtagas genom frivillig överenskommelse
med grynkvarnarna, samt att Kungl. Majit måtte bemyndigas
att, örn så skulle visa sig erforderligt, föreskriva viss skyldighet för importör
av havregryn att inköpa gryn, framställda av svensk råvara. Mot
jordbruksutredningens förslag hava reservationer anmälts av en ledamot,
som ej biträtt förslaget, samt av en annan ledamot, som förordat tullskydd
för havre. Över jordbruksutredningens utlåtande och förslag hava infordrade
yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen, kommerskollegium,
som hört vissa näringssammanslutningar m. fl., saint spannmålsnämnden.

Jordbrukets ekonomiska läge har under den senaste tiden föranlett särskilda
ingripanden i understödjande syfte från statsmakternas sida. Då
riksdagen förra året beslöt de åtgärder till hjälp åt spannmålsodlingen,
för vilka förut redogjorts, betecknades situationen såsom allvarlig och
farhågor yppades, att lågkonjunkturen kunde komma att fortsätta ytterligare
en avsevärd tid. Dessa farhågor synas icke hava varit ogrundade.
Icke minst tyder härpå den utveckling, som under innevarande konsumtionsår
ägt rum å den utländska spannmålsmarknaden. Sedan hösten
1930 har ett starkt och hastigt prisfall inträffat, och något tecken till
marknadens återhämtning har ännu icke visat sig.

Vad den svenska spannmålsmarknaden beträffar, har återverkan därstädes
av prisfallet å den utländska spannmålen, såvitt brödsäden angår,
hittills hämmats dels genom inmalningsförfarandet, dels ock genom den
förbindelse från kvarnarnas sida, varom förut nämnts, att vid inköp av
svensk brödsäd betala vissa lägsta pris. Av den från spannmålsnämnden
inkomna redogörelsen framgår sålunda, att inmalningsförordningen i förening
med nyssnämnda kvarnförbindelse verkat därhän, att prisbildningen
å svenskt vete och svensk råg under innevarande konsumtionsår, sedd
ur jordbrukarnas synpunkt, i stort sett kunnat betecknas som tillfredsställande.
Vad angår avsättningen av sagda spannmål, utvisar redogörelsen,
att 93 kvarnföretag, som under tiden september—januari föregående
konsumtionsår inköpt tillhopa 150,000 ton svenskt vete och svensk råg,
under motsvarande tid innevarande konsumtionsår köpt icke mindre än

207,000 ton sådan spannmål. Till jämförelse kan vidare nämnas, att inköpen
av svenskt vete och svensk råg vid 27 av de största kvarnföretagen utgjorde
under tiden september—mars förra konsumtionsåret, enligt uppgift
i särskilda utskottets utlåtande nr 2/1930, sid. 299, 156,000 ton samt under
motsvarande tid innevarande konsumtionsår, enligt vad jag inhämtat från
spannmålsnämnden, 197,000 ton. Att avsättningen det oaktat, enligt vad
som framgår av omförmälda redogörelse, vållat vissa svårigheter, torde
främst hava berott på dels den osedvanliga storleken av 1930 års jämväl

21

Kungl. May.ts proposition Nr 216.

kvalitativt goda skörd, dels att lantbrukarna på grund av den uppkomna
differensen mellan fodersäds- och brödsädspris i mindre utsträckning än
under de närmast föregående åren använt vete och råg till utfodring,
dels ock att till följd av världsmarknadens låga pris å brödsäd någon
export av svensk sådan spannmål praktiskt taget icke förekommit.

Möjligheterna att finna avsättning för svenskt vete och svensk råg hava
under de senaste månaderna försämrats. Ovissheten örn utvecklingen å
spannmålsmarknaden, då den av kvarnarna avgivna förbindelsen den 31
augusti 1931 upphör att gälla, har medfört, att uppköpen av brödspannmål
under sista tiden inskränkts. Ytterligare återhållsamhet härutinnan
torde, såsom spannmålsnämnden framhållit, vara att vänta. Med hänsyn
till resultatet av den verkställda inventeringen av landets förråd av
vete och råg den 1 februari 1931, varom närmare förmäles i omförmälda
redogörelse, måste man vid nu angivna förhållanden räkna med den
möjligheten, att 1930 års skörd av brödspannmål icke kommer att i sin
helhet hava vunnit avsättning före nästa konsumtionsårs början. Redan
under vanliga förhållanden inträder såsom regel en prissänkning, då den
nya skörden kommer i marknaden. Ett upphörande av kvarnförbindelsens
giltighet utan att andra prisreglerande bestämmelser träda i stället skulle
till följd av den förefintliga differensen mellan de i sagda förbindelse
fastställda priserna och världsmarknadens brödsädspriser medföra,
att denna prissänkning vid innevarande konsumtionsårs slut bleve synnerligen
kraftig. De odlare och spannmålshandlare, vilka icke kunnat tidigare
avyttra sina förråd av svensk brödspannmål, skulle därigenom bliva
nödsakade att sälja sin vara till priser, väsentligt under de i kvarnförbindelsen
angivna. På sätt spannmålsnämnden yttrat synas såväl spannmålsproducenter
som spannmålshandlare skäligen hava bort kunna räkna
med att vinna avsättning för sin kvarndugliga brödsäd av 1930 års skörd
till sistnämnda priser. Liksom spannmålsnämnden finner jag ett ingripande
från statens sida nödvändigt i syfte att säkerställa sådan avsättning.

Man torde emellertid, såsom spannmålsnämnden funnit, icke kunna
stanna enbart vid åtgärder i nyss berörda syfte. Frågan örn avsättningen
av och prisbildningen å 1931 års brödsädsskörd påkallar
jämväl uppmärksamhet. Till en början synes därvid uppenbart,
att inmalningsförordningen måste bibehållas. Emellertid torde till
förebyggande av alltför starkt och hastigt prisfall det jämväl vara
påkallat att företaga mera direkt prisreglerande åtgärder. Erfarenheten,
icke minst under innevarande konsumtionsår, har visat, att jordbrukarna,
till följd av bristande sammanhållning och organisation för
närvarande icko själva kunna i någon mera avsevärd grad inverka på
spannmålens avsättning och prisernas bestämmande i för sig förmånlig
riktning. Berörda brister skulle under rådande förhållanden å världsmarknaden
lätt kunna medföra ett nedpressande av priserna å den svenska

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

brödsäden till en nivå, som ytterligare skulle bidraga att skärpa det svåra
läge, vari jordbruket redan befinner sig. En omständighet, som härvidlag
särskilt förtjänar beaktande, är, att nedgång i spannmålspriset drabbar
jordbruket förhållandevis hårdare än prisfall å andra jordbruksprodukter,
enär möjlighet ätt i motsvarande grad nedbringa produktionskostnaderna
icke föreligger.

Det förslag, nämnden framlagt till en lösning av föreliggande problem
i vad gäller såväl 1930 som 1931 års skörd, synes mig ur olika synpunkter
godtagbart. Genom de föreslagna åtgärdernas genomförande torde ett
stöd lämnas den svenska brödsädsodlingen under förhållandevis ringa
intrång på den enskilda rörelsefriheten och med behörigt iakttagande av
konsumenternas intressen.

Den ur odlarnas synpunkt främsta fördelen med förslaget är givetvis
den, att avsättningen av den svenska brödspannmålen tryggas. Förslaget
kompletterar sålunda inmalningsförordningen och fullföljer det syfte,
statsmakterna med de av dem 1930 beslutade åtgärderna ifråga örn spannmålsodlingen
i första hand sökte uppnå.

Vidare torde den föreslagna anordningen kunna förhindra, att priserna å
svensk brödsäd oskäligt nedpressas. Priserna för den i förslaget omförmälda
föreningens inköp under konsumtionsårets sista månader bliva på förhand
bestämda. Prisbildningen blir visserligen i övrigt fri, men genom vissheten
örn att före årets slut få sälja sin spannmål till bestämt pris hava
producenterna möjlighet att vid sina tidigare försäljningar anpassa priserna
efter de sålunda för konsumtionsårets slut gällande samt därigenom
och genom att återhålla utbuden inverka reglerande på prisbildningen.
Samtidigt torde genom sagda möjlighet förslaget jämväl fylla en annan
ur jordbrukarnas synpunkt betydelsefull uppgift. För ett effektivt utnyttjande
av sagda möjlighet fordras nämligen samarbete och organisation
inom brödsädsproducenternas led. Farhågan att icke produkterna
skola till skäligt pris vinna avsättning bör genom den föreslagna anordningen
försvinna. Det är att hoppas, att härigenom skall främjas uppkomsten
av en organiserad samverkan mellan brödsädsproducenterna, som
sätter dem i stånd att framdeles i högre grad än hittills själva tillvarataga
sina intressen.

Då spannmålsmarknaden på sätt förut nämnts blir i prishänseende i
huvudsak obunden under årets större del, blir ingreppet i den enskilda rörelsefriheten
genom prisbestämningen förhållandevis ringa. Förslaget innebär
vidare ett tillvaratagande av kvarnarnas organisation och erfarenhet,
som synes värt beaktande. Ytterligare har genom förslaget möjlighet
beretts att tillförsäkra konsumenterna skäliga priser å mjöl och gryn
genom den i föreningens stadgar inryckta bestämmelsen, att kvarnarna
för sagda varor icke få betinga sig högre pris än att de erhålla normal
förmalningslön, därvid som beräkningsgrund angivits den genomsnittliga
förmalningslönen under de fem sista åren.

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Vad angår de priser, till vilka föreningens inköp skola ske, finner jag
lika med spannmålsnämnden, att för inlösen av 1930 års skörd böra gälla
de priser, vilka fastställts i kvarnförbindelsen. Vad priserna för föreningens
inköp av 1931 års skörd beträffar, torde, såsom nämnden anfört,
desamma böra bestämmas vid en tidpunkt, då större möjligheter än nu
föreligga att bedöma skördens antagliga storlek och kvalitet, och då man
bättre än nu kan överblicka läget på världsmarknaden för kommande
konsumtionsår. För att ifrågavarande priser skola kunna utöva någon
reglerande inverkan på prissättningarna tidigare under konsumtionsåret
måste emellertid, såsom nämnden jämväl framhållit, fastställandet av
priserna ske, innan skörden kommer i marknaden.

De synpunkter, nämnden anfört på frågan rörande priserna vid
föreningens inköp av 1931 års skörd, finner jag böra beaktas. Av
förut omförmälda från nämnden inkomna redogörelse framgår, att
den för årets skörd av vete och råg avsedda sammanlagda arealen ökat
i omfattning, jämfört med arealen för 1930 års skörd av nämnda sädesslag.
ökningen beror helt på stegrad veteodling, medan däremot den för
råg avsedda arealen i år är mindre än föregående år. Tendensen mot
ökad veteodling är tydlig och framgår än klarare vid en jämförelse med
uppgifterna rörande arealernas storlek före år 1930. En fara torde härvidlag
föreligga i det av spannmålsnämnden antydda hänseendet, eller
att veteproduktionen kan bliva större än vad som erfordras för landets
behov.

Den rådande spänningen mellan brödsädspris och fodersädspris innebär,
såsom spannmålsnämnden påpekat, en stimulans till ökad brödsädsodling.
Med hänsyn till vad nyss anförts torde därför kunna
ifrågasättas någon sänkning av priset å brödsäd under det enligt
kvarnarnas förbindelse gällande pris. Beaktas bör jämväl det starka
prisfall, som, sedan sistnämnda pris bestämdes, inträffat på världsmarknaden.
Den differens, som därigenom kommit att uppstå mellan
priserna å svensk brödspannmål och världsmarknadspriserna, torde
icke i längden kunna bibehållas. Med hänsyn till det anförda synes, såvitt
läget i närvarande stund kan bedömas, de av spannmålsnämnden
angivna priserna skäligt avvägda. För inlösen av 1931 års skörd vid den
i kontraktet avsedda tid skulle sålunda kunna tänkas ifrågakomma priser
av för normalkvalitet av vete 17 kronor 50 öre å 18 kronor samt för
normalkvalitet av råg 15 kronor å 15 kronor 50 öre, allt för 100 kilogram.

Den enligt förslaget av kvarnarna bildade föreningens åtagande att till
ovan omförmälda priser sörja för avsättningen av den svenska brödspannmålen
förutsätter statens medverkan för tillförsäkrande åt föreningen
av rätten, med vissa undantag, till importen av brödspannmål samt
därav framställt mjöl och gryn, med befogenhet för föreningen att för
införda myckenheter av berörda varor uppbära viss gottgörelse till täckande
av sina omkostnader samt förluster vid återförsäljningen av svensk

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

spannmål. I det föreliggande allvarliga läget för jordbruksnäringen synes
någon befogad invändning knappast kunna göras mot den sålunda
ifrågasatta medverkan från statens sida. Framhållas må, att genom vinnande
av medlemsskap i föreningen möjlighet till import står öppen för
varje handelskvarn. lie större kvarnarna ombesörja i regel själva importen
av sitt behov av utländsk spannmål, medan importen till de mindre
kvarnarna oftast sker genom förmedling av spannmålshandlare eller
större kvarnar. Förslaget synes ej behöva medföra några större rubbningar
härutinnan eller i avseende å importen av omalen brödsäd över
huvud taget. Vad mjöl- och grynimporten beträffar, innebär förslaget,
att sådan ej må vägras av föreningen. Den föreslagna gottgörelsen torde
icke komma att verka betungande, särskilt med hänsyn till den sannolika
prissänkningen å den svenska brödsäden och förbudet för kvarnarna
att beräkna mera än normal förmalningslön.

Ur traktatsynpunkt torde, såsom kommerskollegium oek anfört, något
hinder ej möta mot den föreslagna anordningen.

De anmärkningar av principiell art, vilka av kommerskollegium riktats
mot föreliggande förslag, har jag ej kunnat finna befogade, utan har
jag såsom av det anförda framgår för egen del ansett mig böra ansluta
mig till detsamma. Vad angår förslagets detaljbestämmelser hava jämväl
häremot vissa erinringar framställts från kommerskollegii sida.
Sagda erinringar, vilka till stor del äro av rent formell natur, hava bemötts
av spannmålsnämnden. Med hänsyn till vad nämnden härutinnan
anfört synes någon annan ändring i kontraktet eller stadgarna icke av
berörda erinringar böra föranledas, än att i stadgarna intages sådan bestämmelse
rörande styrelsebeslut, som följer av stadgandet i 8 § tredje
stycket i kontraktet. Jag förutsätter som självfallet, att berörda ändring,
vilken uteslutande är av formell art, så snart ske kan vidtages av
föreningen.

Min uppfattning, att förslaget bör bringas till verkställighet, har
Kungl. Majit förut denna dag gillat genom bemyndigande åt mig att
underteckna förenämnda kontrakt. Sedan föreningen numera bildats och
styrelse för densamma utsetts samt stadgar för föreningen av förut
angivet innehåll antagits och registrerats, har kontraktet undertecknats
av såväl mig som föreningens styrelse.

De kvarnföretag, vilka redan nu förklarat sig biträda förslaget, representera
cirka 73 procent av den i industristatistiken redovisade vetemjölsproduktionen
och cirka 58 procent av motsvarande rågmjölsproduktion.
Man torde kunna hysa förhoppning örn, att jämväl övriga handelskvarnar
i riket av betydelse komma att ingå i föreningen.

För kontraktets giltighet kräves riksdagens samtycke. På sätt spannmalsnämnden
anfört förutsättei* den föreslagna anordningen riksdagens
beslut, att för tid, som av Kungl. Majit bestämmes, rätt att till riket in -

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

föra spannmål, mjöl och gryn av ifrågavarande slag, icke skall tillkomma
annan än staten eller den, åt vilken Kungl. Majit överlåter samma rätt.

Meddelande av erforderliga närmare föreskrifter torde ankomma på
Kungl. Majit, som därvid givetvis iakttager, att importen lämnas fri
beträffande de i 1 § andra stycket av kontraktet angivna fall, samt tilllika
tager nödig hänsyn till det av generaltullstyrelsen gjorda påpekandet.

Av spannmålsnämndens skrivelse framgår, att kvarnföretagen, såsom
en förutsättning för anslutning till ifrågavarande förslag, uppställt krav
på, att åtgärder vidtagas till förhindrande av import i spekulativt syfte
av vete och råg samt produkter därav under tiden före kontraktets ikraftträdande.
De skäl, vilka föranlett uppställandet av berörda krav, torde
böra beaktas. Därest åtgärder av antytt slag icke vidtagas, riskerar man,
att genom sådan import anordningens genomförande försvåras.

Spannmålsnämndens förslag till förebyggande av berörda missförhållande
vill jag därför i princip tillstyrka. En dylik reglering synes lämpligen
kunna ske sålunda, att rätten till utbekommande från tullverket av
till förtullning anmäld vara göres beroende av erhållet särskilt tillstånd
att utfå importvaran till förfogande inom riket. Tillståndet torde böra
meddelas av spannmålsnämnden. Anordningen hör givetvis gälla de
varor, som avses i kontraktet.

Även för genomförandet av ifrågavarande tillfälliga anordning torde
riksdagens medverkan påkallas. För ändamålet erfordras sålunda beslut
av riksdagen, att för tiden till dess kontraktet träder i kraft,
dock längst till och med den 31 maj 1931, utlämnande från tullverket av
vete och råg, spannmålsblandning, vari vete eller råg ingår, mjöl, framställt
av vete eller råg, samt gryn av vete, där dessa varor anmälts eller
anmälas till förtullning, i regel icke må ske till annan än den, som
i av Kungl. Maj :t föreskriven ordning meddelats tillstånd att utfå varan
till förfogande inom riket. Det torde böra tillkomma Kungl. Majit att
träffa de närmare anstalter uti ifrågavarande hänseende, vilka kunna
befinnas erforderliga.

Med hänsyn till vikten av att omförmälda skyddsåtgärder skyndsammast
vidtagas, torde särskild proposition i ärendet böra avlåtas, och skall
jag senare i dag härom göra hemställan.

Vad slutligen angår förut omförmälda förslag rörande inmalningsförfarande
beträffande svensk grynhavre, har jag, i ändamål att åvägabringa
frivillig överenskommelse till säkerställande av syftet mod ett sådant förfarande,
fört underhandlingar med grynkvarnarna i riket. På grund av

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

ovillighet från vissa kvarnars sida har någon överenskommelse dock
icke kunnat ernås. Så vitt kunnat bedömas, synes utvecklingen under
den senaste tiden emellertid hava gått i den riktningen, att anledning
knappast finnes antaga, att överskott av osåld eller eljest
av jordbrukarna oanvänd havre kommer att förefinnas vid slutet av konsumtionsåret.
Priset å svensk havre har också under den senaste tiden
varit i stigande. Med hänsyn härtill hava vidare åtgärder för närvarande
icke av mig vidtagits. Emellertid kommer jag jämväl i fortsättningen
att med uppmärksamhet följa utvecklingen på havremarknaden och därmed
sammanhängande spörsmål. . > :ij ...i

Under framhållande, att de av mig i det föregående tillstyrkta förslagen
synas jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna, utan hinder av att dén
för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade tidén
gått till ända, föreläggas riksdagen, hemställer jag nu, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att >

dels besluta, att för tid, som Kungl. Maj:t i anslutning till det härvid såsom
bilaga nr 1 fogade kontraktets syfte och innehåll bestämmer, rätt att
till riket införa vete och råg, spannmålsblandning, vari vete eller råg ingår,
mjöl, framställt av vete eller råg, samt gryn av vete med av Kungl.
Majit stadgade undantag icke skall tillkomma annan än staten eller den,
åt vilken Kungl. Majit överlåter sådan rätt;

dels bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de närmare föreskrifter, som
må erfordras för upprätthållandet av nu angivna ensamrätt;

dels oek godkänna bifogade kontrakt mellan staten och Svenska spannmålsföreningen
u. p. a.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Hugo Nordlander.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

27

Bilaga nr 1.

Kontrakt

mellan svenska staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a.

Mellan svenska staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a., i det
följande benämnd föreningen, är, i anslutning till föreningens vid detta
kontrakt fogade stadgar, följande överenskommelse träffad.

1 %.

Staten tillförsäkrar föreningen för nedan i 13 § omförmälda tid, att
annan än föreningen ej skall äga laglig rätt att, utan föreningens medgivande,
till riket införa vete eller råg eller spannmålsblandning, varl
vete eller råg ingår, eller mjöl, framställt av vete eller råg, eller gryn
av vete.

Vad ovan sägs gäller ej i avseende å vara, som införes till riket samt,
utan att bava för förfogande inom riket från tullverket utlämnats, åter
under tullkontroll utföres, eller som införes i egentlig gränstrafik eller
eljest under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan åtnjutes på
grund av annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen den 4 oktober
1929 (nr 316) än den under s) upptagna eller på grund av 6 eller 8 %
samma förordning.

2 $.

Föreningen förbinder sig att till minst de priser, som i 4 § stadgas,
vartdera året 1931 och 1932 under tiden från och med den 1 juni till
oell med den 31 juli inköpa all inom landet odlad, salubjuden spannmål
av vete och råg, som är av fullgod (torr, frisk och oskadad) kvarnduglig
beskaffenhet och hembjudes föreningen före den 1 juni det år, inköpet
skall äga rum. För år 1931 skall hembudstiden, där så för beaktande
av säljarnas intressen erfordras med hänsyn till tidpunkten för
detta avtals godkännande av riksdagen, på sätt i 16 § sägs, av föreningens
styrelse förlängas till och med den 15 juni.

Leveransterminen för sålunda inköpt spannmål bestämmes av föreningens
styrelse, därvid dock skall iakttagas, att sagda termin icke utan
säljarens samtycke får bestämmas kortare än till 14 dagar från dagen
för inköpet, samt att leveransen skall äga rum senast den 31 juli det år,
inköpet sker. Där de till föreningen anslutna kvarnarnas lagerutrymmen,
med hänsyn till vad 7 § a) och 8 § i föreningens stadgar innehålla
rörande medlemmarnas skyldighet att mottaga och lagra föreningens
spannmål, ej förslå till spannmålens mottagande och förvarande under
ändamålsenlig skötsel inom den sålunda bestämda tiden, äger föreningens
styrelse i erforderlig mån förlänga leveranstiden. _ .

De partier spannmål, föreningen enligt det ovan sagda är skyldig in -

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

köpa, skola levereras till uppsamlingsställen, som av föreningens styrelse
anvisas. Föreningens styrelse skall söka fördela leveranserna så
rättvist som möjligt samt med hänsyn till att fraktkostnaderna i görligaste
mån inskränkas.

3 i

Det åligger föreningen att, då statens spannmålsnämnd så påfordrar,
efter anvisningar av nämnden, före den 1 juni 1932 även under andra tider
än de i 2 § omförmälda vidtaga inköp av svenskt vete och svensk
råg av den i sagda paragraf angivna beskaffenhet, örn och i den mån
de till föreningen anslutna kvarnarna enligt 7 § c) av föreningens stadgar
äro skyldiga att mottaga och lagra sålunda inköpt spannmål.

4 i

Mom. 1. Vid inköp under tiden 1 juni—31 juli 1931 skall föreningen
tillämpa betalning jämlikt de bestämmelser, som för samma tid gälla
enligt 2 § uti den i Kungl, brevet den 28 augusti 1930 till statens spannmålsnämnd
intagna förbindelse, därvid uppsamlingsställe å annan ort
än där kustkvarn är belägen skall likställas med inlandskvarn.

Uppkommer tvist, huruvida kvarn är att hänföra till inlandskvarn
eller kustkvarn eller huruvida uppsamlingsställe är att likställa med
inlandskvarn, äger statens spannmålsnämnd härutinnan besluta.

Mom. 2. Vid inköp under tiden 1 juni—31 juli 1932 skall för fullgod
(torr, frisk och oskadad) svensk spannmål med en kvalitetsvikt av 77
kilogram per hektoliter (129 holländska skålpund) för vete och 72.2 kilogram
per hektoliter (121 holländska skålpund) för råg betalas fritt anvisat
uppsamlingsställe det för hela riket enhetliga pris, Kungl. Maj:t
för vete respektive råg av nämnda kvaliteter finner skäligt bestämma.

Till de i detta moment angivna pris skall göras ett tillägg av ett öre
för varje fulla 100 kilogram för var dag, leveransen i enlighet med köpeavtalet
äger rum senare än den 1 juni.

Mom 3. Beträffande villkoren i övrigt samt prisbestämningen för
andra hektolitervikter än de ovan angivna skola de grunder iakttagas, vilka
finnas angivna i bilagda, efter förslag av delegationen för svensk
spannmålsnotering uppgjorda bestämmelser och prisregleringsskalor. Tilllägg
till ävensom annan förändring av sagda bestämmelser och skalor må
av statens spannmålsnämnd och föreningens styrelse, därest nämnden och
styrelsen därom äro ense, verkställas.

Mom. 4. Från de i mom. 1, 2 och 3 stadgade pris skall avdrag ske med
50 öre för varje fulla 100 kilogram, varmed den levererade myckenheten
med mer än 10 procent understiger den salubjudna, där ej underlåtenheten
kan anses ursäktlig.

5 §.

Föreningen må ej vägra att för annan införa eller att i för varje fall
angiven myckenhet låta annan införa mjöl av vete eller råg eller gryn
av vete, föreningens styrelse likväl obetaget att för tiden intill den 1 september
1931, örn statens spannmålsnämnd därtill lämnar tillstånd, motsätta
sig sådan import, i den mån den kan antagas ske i spekulativt syfte.

Föreningen må ej för egen räkning driva handel med utländsk spannmål
eller därav framställt mjöl eller gryn.

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

6 §.

Föreningens verksamhet skall bedrivas på ett lojalt sätt och så att
icke enskilt intresse obehörigen gynnas.

Angående föreningsmedlems skyldighet att tillämpa normal förmalningslön
skall gälla vad 7 § g) av föreningens stadgar härom innehåller.

7 %.

Föreningens försäljning av svenskt vete och svensk råg, inköpt på
grund av stadgandet i 2 § eller i annan ordning, må icke ske till pris,
understigande det vid tiden för försäljningen gällande marknadspris.

Marknadspriset för gammal skörd skall härvid under juni, juli och
augusti månader anses utgöra

år 1981 minst det pris, föreningen enligt 4 § har att betala för sina inköp
under juni och juli samma år, samt

år 1932 minst det pris, som föreningen jämlikt sistnämnda paragraf
skulle haft att erlägga vid inköp av samma spannmål för leverans vid
den tid, föreningens leverans enligt försäljningsavtalet sker.

Vid försäljning av spannmål av gammal skörd, sedan spannmål av ny
Skörd kommit i marknaden, skall föreningen beakta det mervärde, som
den gamla spannmålen kan hava i förhållande till spannmål av den nya
skörden.

Statens spannmålsnämnd äger utöva kontroll över att ovanberörda
pris icke underskrides. Finner nämnden, att det pris, föreningen vid
försäljningen betingat sig, är väsentligt lägre än det pris, som enligt
det ovan sagda hort erläggas, skall föreningen efter anmodan av nämnden
utkräva prisskillnaden av köparen. Uppstår därvid tvist med köparen
rörande prisets storlek, skall sådan tvist avgöras av Sveriges skiljenämnd
för spannmåls- och foderämneshandeln.

Föreningen skall vid sin försäljning göra de förbehåll, som erfordras
med hänsyn till ovan upptagna bestämmelser.

8 §.

Till täckande av sina kostnader samt förluster vid utövandet av sin
verksamhet äger föreningen för de myckenheter vete och råg, spannmålsblandningar,
vari vete eller råg ingår, vetemjöl, rågmjöl och gryn av
vete, vilka införas till riket, av vederbörande importör uppbära gottgörelse,
varom nedan stadgas.

Beloppet av sagda gottgörelse per 100 kilogram spannmål bestämmes
av föreningens styrelse, därvid bör eftersträvas dels att såvitt möjligt
vinst vid kontraktstidens utgång icke kvarstår, dels ock att den tid, under
vilken föreningen jämlikt 14 § första stycket äger fortfara med utövandet
av importrätten, icke över hövan förlänges.

Beträffande vete skall gälla, att örn de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna
av styrelsen äro eniga rörande storleken av berörda belopp och
beloppet av dem icke bestämmes högre än som motsvarar 20 procent av
det i Stockholm vid tiden för gottgörelsens bestämmande gällande marknadspriset
å svenskt vete av normalkvalitet, nämnda ledamöters beslut
skall tillämpas. För fastställande av högre belopp i fråga om vete fordras
att minst sex ledamöter äro örn beslutet ense, och att detsamma godkännes
av Kungl. Majit.

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

För fastställande av storleken av sagda gottgörelse för råg erfordras, att
minst sex ledamöter äro ense örn beslutet.

Gottgörelse, varom i denna paragraf stadgas, skall bestämmas för en
tid av minst två månader i sänder. Förändring i gottgörelsens belopp
skall tillkännagivas senast åtta dagar innan beslut härom skall tilllämpas.

Vid gottgörelsens uttagande beträffande mjöl skall gälla, att mot 100
kilogram finsikta! mjöl och gryn svara 160 kilogram spannmål samt
mot 100 kilogram sammalet mjöl 100 kilogram spannmål. I fråga örn
spannmålsblandning skall gottgörelsen beräknas efter den myckenhet
vete och råg, som ingår i blandningen.

9 *.

Den, som till riket infört vete eller råg eller spannmålsblandning, vari
vete eller råg ingår, och visar, att han ur riket utfört utländsk spannmål
av samma slag, mjöl, framställt inom riket av utländskt vete, utländsk
råg eller utländsk spannmålsblandning, gryn, framställt inom riket av
utländskt vete, eller spis- eller knäckebröd, vid vars tillverkning använts
mjöl, framställt inom riket av utländsk råg, äger av föreningen återfå den
gottgörelse, han erlagt till föreningen vid importen av motsvarande myckenhet
spannmål.

Likaledes äger den, som till riket infört vetemjöl, rågmjöl eller gryn av
vete, rätt att, örn han visar, att han ur riket utfört samma mjöl eller
gryn eller spis- eller knäckebröd, framställt av det införda rågmjölet,
återbekomma den gottgörelse, han vid importen erlagt.

I anledning av bestämmelserna i denna paragraf erforderliga kontrollföreskrifter
fastställas av statens spannmålsnämnd efter förslag av föreningens
styrelse.

10 §.

Föreningen skall samarbeta med statens spannmålsnämnd, som skall
äga tillgång till alla föreningen tillhörande handlingar och räkenskaper.

Det åligger föreningen att, vid anfordran, till statens spannmålsnämnd
lämna de uppgifter, nämnden finner erforderliga.

11 §.

Föreningens åtagande enligt detta kontrakt gäller under förutsättning
att statsmakterna under avtalstiden icke vidtaga åtgärder, som väsentligen
rubba de förhållanden, under vilka kvarnindustrien nu arbetar,
och att vid tillämpning av förordningen den 13 juni 1930 (nr 249) iakttages,
att inmalningsprocenten icke i något fall bestämmes högre än att
framställning kan i erforderlig omfattning ske av olika kvaliteter mjöl
av god bakningsduglighet.

Föreningsmedlemmarna berättigas att vid förmälning vid egna kvarnar
under den i 13 § omförmälda tid tillämpa en inmalnings- och minimiprocent
för vete, som understiger de jämlikt 2 § i nämnda förordning fastställda
eller medgivna lägsta motsvarande procentsatserna med 10 enheter,
därvid dock icke avses sådan dispensvis vid enstaka tillfällen för
begränsad kvantitet medgiven inmalnings- eller minimiprocent, som åsyf -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21b. 31

tar förmälning för särskilt ändamål, liggande utom ramen för den vanliga
mjölhandeln.

Föreningsmedlemmarna tillförsäkras vidare, att under nämnda tid stadgandet
i berörda förordnings 4 § beträffande »svenskt vete, som förmales
tillsammans med annan brödsäd eller svarar mot mjöl, som av kvarninnehavaren
blandas med mjöl av annan brödsäd,» ej skall äga tillämpning
beträffande dem.

12 §.

Skulle föreningen underlåta att fullgöra sina förpliktelser enligt detta
kontrakt, äger staten ombesörja, att vad som underlåtits utföres eller rättas
samt, där underlåtenheten är av väsentlig beskaffenhet, inträda i föreningens
rättigheter enligt kontraktet; och är föreningen, därest underlåtenheten
varit en följd av omständigheter, som föreningen skäligen bort
avvända, skyldig såväl att bära de kostnader, vilka härigenom åsamkats
staten, som även att till staten utgiva ersättning för av underlåtenheten
orsakad skada.

Skulle staten underlåta att fullgöra sina förpliktelser enligt kontraktet,
och uppkommer därigenom skada för föreningen eller någon dess
medlem, må den, som skadan lidit, mot staten föra den ersättningstalan,
vartill han kan äga fog.

13 §.

Detta kontrakt träder i kraft den dag, Kungl. Majit bestämmer, dock
senast den 1 juni 1931, och skall gälla till och med den 31 december 1932.

14 §.

Därest föreningens nettotillgångar den 31 december 1932 icke förslå till
återgäldande av medlemmarnas insatser i föreningen jämte ogulden utdelning,
skall föreningen fortfarande för tiden intill dess så kan ske, på
de i 5 %, 6 § första stycket, 8, 9 och 12 §§ av detta kontrakt stadgade villkor
äga åtnjuta den i 1§ av kontraktet omförmälda ensamrätt till införsel
av spannmål, mjöl och gryn.

De av Kungl. Majit utsedda ledamöterna av föreningens styrelse skola
hos Kungl. Majit göra anmälan örn den tidpunkt, då utövandet av omförmälda
ensamrätt enligt deras uppfattning med hänsyn till berörda
förhållanden må kunna upphöra.

Utan hinder av vad nyss sagts äger staten förordna, att från viss tidpunkt
efter den 31 december 1932, efter tillsägelse därom minst två månader
förut, föreningens importrätt skall upphöra. Staten skall därvid
övertaga föreningens möjligen kvarstående förlust och dess ekonomiska
förpliktelser och föreningen, där ej annat avtalas, upphöra med sin verksamhet
och träda i likvidation. Har föreningen obehörigen gynnat enskild
medlem eller eljest uppenbart åsidosatt föreningens intressen, och
har därigenom förlust för föreningen uppkommit, skall vid övertagandet,
varom ovan sägs, sådan förlust bäras av föreningen. Uppkommen tvist
härom skall avgöras av domstol.

Oberoende av föreningens ekonomiska ställning äger jämväl föreningens
styrelse besluta, att, efter anmälan till Kungl. Majit minst två månader
förut, sagda rätt skall upphöra från och med den 1 april 1933 eller
den senare tidpunkt, som styrelsen bestämmer. Vad ovan sägs örn sta -

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

tens övertagande av föreningens förlust och ekonomiska förpliktelser
samt föreningens trädande i likvidation skall även för sådant fall gälla.

15 §.

Skulle tvist uppstå mellan staten och föreningen rörande rätta tolkningen
eller tillämpningen av de i denna överenskommelse intagna bestämmelser,
skall, med undantag, varom i 14 § förmäles, dylik tvist avgöras
enligt gällande lag örn skiljemän, med iakttagande dock av att ledamöterna
skola vara fem, av vilka vardera parten utser två samt de sålunda
utsedda tillkalla den femte, samt att ordföranden skall hava såsom
ordinarie ledamot tjänstgjort i svensk överrätt.

16 $.

Detta avtal är för kontrahenterna bindande från dess undertecknande,
dock under förutsättning att det godkännes av 1931 års riksdag.

Stockholm den april 1931.

Kungl. Maj:t8 proposition Nr 216.

33

Bilaga till bilaga nr 1.

Prisberäkning och kvalitetsbestämning m. m. för vete och råg.

A. Prisberäkning och kvalitetsfordringar.

l:o. Genom avtal bestämda eller i noteringar offentliggjorda priser för
vete och råg av svensk produktion skola, örn ej annat angives, gälla per
100 kilogram netto för frisk, oskadad och i övrigt enligt bestämmelserna
under punkt 4:o leveransgill vara av viss avtalad kvalitetsvikt. Därest
prisreglering efter vattenhalt skall äga rum enligt nedanstående punkt
2:o, skall det avtalade priset därjämte hänföra sig till vara med normal
vattenhalt, varmed förstås en vattenhalt av 18 procent.

2:o. För frisk, oskadad och i övrigt leveransgill vara regleras priset i
visst förhållande till det avtalade vid avvikelse i varans verkliga kvalitetsvikt
från den enligt punkt l:o bestämda samt, därest så överenskommits,
vid avvikelse i varans verkliga vattenhalt från normal-vattenhalten.
För denna prisreglering kunna följande tvenne tillvägagångssätt
alternativt tillämpas.

Prisreglering sker antingen enbart med hänsyn till kvalitetsvikten efter
nedanstående skala eller efter denna skala samt med särskild tillläggsreglering
för vattenhalt. Även i sistnämnda fallet skall, när vattenhalten
ligger mellan 17.5 och 18.5 procent, priset uteslutande regleras efter
kvalitetsvikt enligt skalan, men då vattenhalten ligger utanför dessa
gränser göres (förutom reglering enligt skalan) för varje procent, varmed
vattenhalten över- eller understiger 18 procent, ett avdrag respektive tilllägg
på 1 procent av det överenskomna priset, dock att tillägg ej utgår för
mera än 2.5 procent vattenhalt under 18 procent.

Örn säljaren eller köparen vid affärens avslutande begärt tilläggsreglering
för vattenhalt, skall sådan äga rum.

Avdrag och tillägg för vattenhalt skola utgå efter hela tiondedelar av
procent vatten.

Vid prisregleringen med hänsyn till kvalitetsvikt skola minst de tilllägg
och högst de avdrag, som angivas i följande skala, tillämpas för
olika över- respektive undervikter gent emot den avtalade kvalitetsvikten.

Prisregleringsskala.

a) då kvalitetsvikten bestämts i kilogram per hektoliter:

Kg. pr hl. Pris

2.5

kg.

övervikt

2.o

O/

/O

tillägg

till

avtalat

pris

2.o

»

»

1.8

»

»

»

»

»

1.5

»

»

1.5

»

»

»

»

»

1.0

»

»

1.1

»

»

»

»

»

0.5

»

»

0.G

»

»

»

»

»

1 sami.

Ililläng lill riksdagens protokoll 1931.

190 höft. (Nr 21G.)

3

u

Kungl. Maj:is proposition Kr 216.

Avtalad kvalitetsvikt Avtalat pris

0.5 kg. undervikt

0.7 /o avdrag från

avtalat

pris

1.0

» »

1.5 » »

»

»

»

1.5

» »

2.5 » »

»

»

»

2.0

» »

3.7 » »

»

»

»

2.5

» »

5.i » »

»

»

3.0

» »

6.5 » »

»

»

»

kvalitetsvikten bestämts i

holländsk vikt:

Holl. vikt

Pris

4.o

skålpund övervikt

2.0 % tillägg

3.5

» »

1.9 » »

3.o

» »

1.7 » »

2.5

» »

1.5 » »

2.o

» »

1.3 » »

1.5

» »

1.0 » »

1.0

. » »

0.7 » »

0.5

» »

0.4 » »

Avtalad vikt

Avtalat pris

0.5 skålpund undervikt

0.4 % avdrag

1.0

» »

0.9» »

1.5

» »

1.4 » »

2.0

» »

2.o » »

2.5

» »

2.7 » »

3.0

» »

3.5 » »

3.5

» »

4.4 » »

4.o

» »

5.3 » »

4.5

» »

6.3 » »

Beträffande råg avdrages ytterligare för varje halvt kilogram undervikt
utöver 3 kilogram 1.5 procent eller för varje halvt skålpunds undervikt
utöver 4.5 skålpund 1 procent av det avtalade priset ned till en kvalitetsvikt
av 68 kilogram per hektoliter.

3:o. För vårvete, som klassificerats enligt nedan under punkt 7:o anförda
bestämmelser, göres, i stället för prisregleringen enligt punkt 2:o,
beträffande partier, hänförliga till:

grad III ett tillägg av 0.5 o kronor till avtalat pris,

» II » » » 1.— » » » » och

» I » » » 1.5 0 » » » »

I övrigt tillämpas vad som är föreskrivet i gällande bestämmelser örn
vårvetets klassificering.

. 4:o. För att varan skall anses såsom leveransgill enligt detta avtal,
skall den, förutom att vara frisk och oskadad, uppfylla följande villkor:

Halten av slökorn och dåligt utvecklade korn får i sin helhet ej uppgå
till sådan mängd, att en genom avrensning frånskild kvantitet, motsvarande
5 procent av provet, uppvisar en lägre hektolitervikt än, beträffande
vete 68 kilogram och beträffande råg 63 kilogram, då hektolitervikten
fastställes vid en vattenhalt av 17.5—18.5 procent.

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Inblandning av andra sädesslag än det, som köpet gäller, får uppgå till
högst 2 procent, dock att inblandning av vete i råg får utgöra högst 5
procent.

Annat avfall än slökorn får jämte ogräs, sotkorn och annan orenhet
ingå med högst 1.5 procent.

Kvalitetsvikten för av föreningen inköpt spannmål skall vara, beträffande
vete lägst 74.5 kilogram per hektoliter och beträffande råg lägst
68 kilogram per hektoliter.

Vattenhalten skall i såväl vete som råg vara högst 19.5 procent.

Påvisligen polerad eller putsad vara ävensom sådan, som är så starkt
körnad eller annorledes behandlad, att en undersökning av halten grodda
kärnor därigenom blivit omöjliggjord eller starkt försvårad, betraktas
såsom icke leveransgill.

5:o. Sönderslagna korn få, utan att särskilt avdrag härför göres, ingå
i spannmålspartiet till, beträffande vete högst l.s procent och beträffande
råg högst 2 procent. Vid större förekomst av sönderslagna korn än
ovan sagts är köparen berättigad göra ett avdrag med O.s procent av det
avtalade priset för varje påbörjad procent, varmed sagda förekomst överstiger
l.s respektive 2 procent. Därjämte skall prisreglering enligt punkt
2:o äga rum.

6:o. Spannmålen skall räknas såsom oskadad vid halt av högst 1 procent
grodda kärnor. Köparen är dock skyldig att emottaga spannmål,
vilken köpts såsom oskadad, även örn den visar sig innehålla högst 2 procent
grodda kärnor, men är berättigad att vid förekomst av l.i å 2 procent
grodda kärnor göra ett särskilt prisavdrag med 1 procent av det avtalade
priset. Spannmål med högre innehåll av grodda kärnor än 2 procent är
köparen icke skyldig mottaga, örn varan köpts såsom oskadad.

Groddprocenten skall beräknas allenast på kärnor med synliga groddar,
varmed förstås alla kärnor med utvuxna eller avslagna groddar samt
kärnor med sprucken groddhinna utom sådana, där sprickan icke är förorsakad
genom groning.

B. Klassificering av vårvete.

7:o. För klassificering av svenskt vårvete tillämpas följande normer:

Grud 1.

Skall vara glutenrikt vårvete, som har en proteinlialt av minst 13.5
procent räknat på torrsubstansen.

Kvalitetsvikten skall vara minst 79.5 kilogram per hektoliter, och fuktighetshalten
får vara högst 17 procent.

Mängden skadade korn får utgöra högst l.s procent, korn av annat veteslag
högst 5 procent och orenhet högst 1 procent.

Grad 11.

Skall vara vårvete, som har en proteinlialt av minst 12 procent, räknat
på torrsubstansen.

Kvalitetsvikten skall vara minst 78 kilogram per hektoliter, och fuktighetshalten
får vara högst 17.5 procent.

Mängden skadade korn får utgöra högst l.s procent, korn av annat veteslag
högst 10 procent och orenhet högst 1.5 procent,

Kungl. Majus proposition Nr 216.

36

Grad lil.

Skall vara vårvete, som har en proteinhalt av minst 11 procent räknat
på torrsubstansen.

Kvalitetsvikten skall vara minst 77 kilogram per hektoliter, och fuktighetshalten
får vara högst 18 procent.

Mängden skadade korn får utgöra högst 1.5 procent, korn av annat veteslag
högst 10 procent och orenhet högst 1.5 procent.

Med skadade korn menas: grodda korn, omogna och skrumpna korn.

1 orenhet inräknas andra sädesslag, sotkorn och främmande ämnen.

Kvalitetsvikten bestämmes med 1-liters normalvåg, justerad i överensstämmelse
med av tyska »Physikalisch-Technischen Reichsanstalt» vedertagna
grunder.

Proteinhalten bestämmes enligt Kjeldahls metod under användande av
reduktionsfaktorn 5.70.

Med procent menas alltid viktsprocent.

För att klassificering skall äga rum, skall det levererade partiet vara
av enhetlig beskaffenhet och utgöra minst 5 ton.

För veto, som hänföres till grad I, II eller III, och som vid leveransen
visar sig hava lägre fuktighetshalt än som ovan angivits, göres ett pristillägg
av 1.2 procent för varje procent, varmed vattenhalten understiger
den för respektive grader angivna högsta fuktighetshalten, dock ej till
lägre vattenhalt än 15 procent.

Skiljedom.

Om tvist uppstår mellan köpare och säljare örn den grad, till vilken
levererat vete skall hänföras, avgöres frågan av Sveriges skiljenämnd för
spannmåls- och foderämneshandeln efter analys och utlåtande av Sveriges
utsädesförening.

Kostnaden härför bestrides av den förlorande parten.

Örn vid köpeavtalets undertecknande endera parten påyrkar, att klassificering
skall direkt utföras av utsädesföreningen, skall detta ske, och
kostnaden delas i sådant fall lika mellan köpare och säljare.

Provtagning.

Generalprov, som insändes till utsädesföreningen för bedömning, skall
utgöra minst 400 gram och vara inneslutet i glasburk med paraffinerad
propp.

Råder oenighet örn kvalitetsvikten, skall generalprov uttagas särskilt
och utgöra 5 kilogram, som fylles i en påse och därefter väl inlindas i
vaxduk eller oljeduk. Det på detta sätt skyddade provet insändes skyndsammast
möjligt till utsädesföreningen.

Generalprov skall vara förseglat och innehålla attest i vanlig ordning.

C. Allmänna bestämmelser.

8:o. Kvalitetsvikten skall bestämmas på sätt, som tidigare överenskommits
inom delegationen för svensk spannmålsnotering.

9:o. Vattenhalten fastställes genom torkning av spannmålen i krossat
tillstånd under en timme vid 130° C. konstant under iakttagande av här
nedan närmare preciserade detaljbestämmelser för utförandet:

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Minst 25 gram av det väl blandade provet krossas hastigt till grovt
mjöl i en härför lämpad kvarn, som lätt kan söndertaga!* och rengöras.
Kvarnen skall hållas kall och noga rengöras före målningen av varje
prov. Av den krossade massan avvägas omedelbart tvenne medelprov
örn vartdera 2.5 gram, vilka utan substansförlust överföras i med iuslipat
lock försedda vågflaskor, vilkas taravikt fastställts efter torkning vid
130° C. samt avkylning i exsiccator till rumstemperatur. Vågflaskorna
skola hava en höjd av omkring 30 millimeter och en diameter av omkring
40 millimeter. Vågflaskorna med däri överförda prov inställas med locken
ställda på kant i ett elektriskt torkskåp med jämnt fördelad värme
och försett med termoregulator samt hållande en temperatur av 130° ±
3° C. och få där kvarstå under jämnt en timme, räknat från inställandet.
Efter denna tid påläggas locken, medan flaskorna ännu äro kvar i torkskåpet.
Flaskorna uttagas och placeras i en exsiccator med klorkalcium,
tills de svalnat till rumstemperatur (under minst 20 minuter), varefter
flaskorna med innehåll omedelbart vägas. Medeltalet av de båda parallellseriernas
viktminskning, omräknat i procent av provets vikt utgör
provets vattenhalt.

Endast speciellt utbildade personer böra tagas i anspråk för arbetets
utförande.

10:o. Kostnaden för kontrollanalyser vid tvister bekostas av den förlorande
parten.

38

Kungl. Majlis proposition Nr 216.

Bilaga nr 2.

Stadgar

för

Svenska spannmålsföreningen u. p. a.

1 i

Föremålet för föreningens verksamhet är att efter avtal med svenska
staten rörande importen av yete och råg m. m. driva handel med spannmål
och idka annan därmed förenlig verksamhet.

2 %.

Föreningens firma är Svenska spannmålsföreningen u. p. a.

3 §.

Styrelsen skall hava sitt säte i Stockholm.

4 §.

Varje enskild eller juridisk person, som driver handelskvarn, äger ingå
såsom medlem i föreningen, därest ansökan örn inträde göres före den 1
juli 1931; dock att, örn medlem överlåter sin kvarnrörelse eller del därav
å annan, denne må vinna inträde i föreningen, därest han sist inom en
månad efter överlåtelsen gör ansökan därom.

5 §.

Varje medlem skall i föreningen deltaga nied en insats av ettusen kronor
för varje påbörjade femtio ton vete och varje påbörjade femtio ton
råg av medelförmalningen för år räknat av dessa spannmålsslag, var för
sig, under tiden 1 januari 1928—31 december 1930 vid den kvarn eller de
kvarnar, medlemmen äger. Medlem må icke deltaga i föreningen med
mer än det antal insatser, som sålunda belöper å honom. Insatsernas antal
fastställes efter dessa grunder av styrelsen.

Har vid viss kvarn rörelsen icke börjat förrän efter den 1 januari 1928
eller kan delaktigheten av annan anledning för viss medlem icke avgöras
enligt nyssnämnda beräkningsgrund, eller åtnöjes icke medlem med styrelsens
beslut och anmäler han hos styrelsen missnöje däremot inom två
veckor efter delfåendet, äger statens spannmålsnämnd med ledning av
uppgifter rörande kvarnens förmälning och efter styrelsens hörande bestämma
det antal insatser, med vilket medlemmen skall deltaga i föreningen.

Insats skall erläggas, en tjugondedel kontant oell återstoden genom avlämnande
till föreningen av en av medlemmen till innehavaren utfärdad
skuldförbindelse, ställd att betalas tre månader efter uppsägning.

Erläggandet sker vid inträdet efter det antal insatser, för vilket medlemmen
anmält sig. Fastställes antalet insatser av styrelsen eller nämnden
annorlunda, skall felande insats omedelbart därefter erläggas.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216. 39

6 §.

Medlems uppsägning till utträde ur föreningen får ej ske förrän ett
år efter inträdet.

Upphör medlem att idka kvarnrörelse, medior detta hans avgång ur
föreningen.

Överlåter medlem utan styrelsens medgivande honom tillhörig kvarn
å annan, skall han, även efter avgången, för tid styrelsen bestämmer,
dock högst till den räkenskapsavslutning, som infaller näst efter ett år
och sex månader från inträdet, svara för fullgörande av honom enligt
dessa stadgar åliggande skyldigheter som örn han fortfarande vore medlem
av föreningen och ägare till samma kvarn.

Finnes uppenbart att medlem icke förmår fullgöra sina åtaganden och
förbindelser mot föreningen, åsidosätter lian i väsentlig mån sina skyldigheter
enligt dessa stadgar, eller har han lämnat väsentligen oriktiga
uppgifter för fastställandet av antalet insatser eller bedömandet av hans
skyldigheter, må han av styrelsen ur föreningen uteslutas.

Uteslutes medlem ur föreningen, skall avgången anses äga rum vid tidpunkt,
som föreningens styrelse bestämmer.

Avgång ur föreningen i annat fall skall anses ilga rum vid den tid för
räkenskapsavslutning, som infaller näst efter sex månader, sedan omständighet
inträffat, som föranlett avgången.

Avgången medlem äger ej, därest icke styrelsen för särskilt fall annorlunda
beslutar, återfå sin insats förrän tidigast ett år efter avgången.

7 §.

Medlem åligger:

a) att, intill dess två tredjedelar av de utrymmen för lagring, varöver
medlemmen, på sätt i 8 § sägs, skall anses förfoga, blivit belagda med
svensk spannmål av vete och råg, varje år för föreningens räkning mottaga,
lagra och vårda den svenska spannmål, föreningen jämlikt ovannämnda
avtal med staten inköpt under juni och juli månader samma år;

b) att, med den i 30 § omforma Ida inskränkning, varje år före den 31
december av den spannmål, föreningen köpt på sätt under a) sägs, av
föreningen köpa, av vete och råg var för sig, så stor myckenhet fullgod
(torr, frisk och oskadad) kvarnduglig vara, som vid spannmålens fördelning
å samtliga medlemmar i förhållande till deras insatser, särskilt för
vete oell särskilt för råg, belöper å vederbörande medlem, därvid medlemmen
i första hand skall, där det rättvisligen kan begäras, köpa av den
spannmål, som lagrats hos honom;

c) att, varje gång föreningens styrelse så påfordrar, för föreningens
räkning före den 1 juni 1932 mottaga, lagra och vårda av föreningen efter
anmodan av statens spannmålsnämnd under annan tid än juni och juli
månader inköpt svenskt vete och svensk råg av beskaffenhet, som under

b) sägs, till så stor myckenhet, att den, jämte hos medlemmen då inneliggande
lager av eller för leverans under den då närmast följande månaden
inköpt sådan spannmål, minst motsvarar, för vete och råg var för
sig, en tolftedel av årsförmalningen av vete, respektive råg, under närmast
föregående kalenderår vid medlemmens kvarn eller kvarnar, bestämd
i den ordning 5 § föreskriver rörande insatsens fastställande, åliggande
det vederbörande medlem att av föreningen inköpa sålunda mottagen
spannmål senast två månader efter emottagandet;

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

d) att vid inköp från föreningen betala gällande marknadspris i enlighet
med vad därom i om förmälda avtal med staten bestämmes samt underkasta
sig vad samma avtal stadgar örn jämkning i sålunda erlagt
pris;

e) att icke utan medgivande av föreningens styrelse använda utländskt
vete eller utländsk råg annat än för egen förmälning i medlems kvarn;

f) att för de myckenheter utländskt vete och utländsk råg samt spannmålsblandningar,
vari vete eller råg ingår, vilka inkommit till riket före
den 1 september 1931 och medlemmen sistnämnda dag äger eller därefter
under den tid, föreningens importrätt enligt avtalet med staten är gällande,
förvärvar, till föreningen under villkor och förutsättningar, som i
sagda avtal stadgas, utgiva gottgörelse med belopp, som där sägs, örn
och i den mån sådan gottgörelse icke förut utgått till föreningen för samma
spannmål;

g) att för vetemjöl, rågmjöl och gryn av vete, som framställts vid medlemmens
kvarn eller kvarnar, icke betinga sig högre pris än som bereder
normal förmalningslön, därvid som grund för beräkningen skall tillämpas
den genomsnittliga förmalningslönen i riket för motsvarande kvaliteter
under de fem senaste åren före den 1 januari 1931, ägande statens
spannmålsnämnd att utöva tillsyn uti ifrågavarande hänseende;

h) att till föreningens styrelse lämna uppgifter dels vid inträdet och
dels sedermera, då det av styrelsen begäres, i de hänseenden, efter vilka
medlems insatser och hans skyldigheter enligt detta kontrakt bestämmas;

i) att medgiva statens spannmålsnämnd att i den ordning, som stadgas
i kungörelse med tillämpningsföreskrifter till förordningen den 13 juni
1930 (nr 249) örn användande av svenskt vete och svensk råg vid framställning
av mjöl m. m., inhämta de uppgifter, nämnden finner erforderliga;
samt

j) att, därest medlem uraktlåter att fullgöra sina förpliktelser enligt
dessa stadgar eller lämnar oriktig uppgift i de under li) och i) avsedda
hänseenden, förutom skadestånd, för var gång dylik förseelse begås till
föreningen gälda vite från och med 100 till och med 50,000 kronor.

. 8 §.

Sedan medlem inträtt i föreningen, skall styrelsen så snart ske kan,
efter medlemmens hörande, fastställa storleken av de utrymmen för lagring
av spannmål under erforderlig skötsel, över vilka medlemmen vid
avgörandet av hans skyldighet enligt dessa stadgar skall anses förfoga,
styrelsen obetaget att därefter med hänsyn till inträffande förändring i
medlems lagerutrymme besluta de jämkningar, som härav påkallas.

Statens spannmålsnämnd eller medlem, som är missnöjd med styrelsens
härutinnan fattade beslut, äger inom två veckor efter det beslutet delgivits
hänskjuta frågan till avgörande av Sveriges skiljenämnd för spannmåls-
och foderämneshandeln vid äventyr att eljest hava förlorat sin rätt
till talan mot samma beslut.

Inträdande medlem äger icke påkalla ändring av beslut i ovannämnda
hänseende, som meddelats innan hans ansökan örn inträde i föreningen
göres.

9 §.

Det åligger medlem att ägna den spannmål, som medlemmen för föreningens
räkning mottagit, ändamålsenlig och erforderlig skötsel samt

Kungl. Majda proposition Nr 216. 41

ställa sig till noggrann efterrättelse de särskilda föreskrifter härutinnan,
styrelsen meddelar.

Medlemmen svarar för kvantitetsvikten av sålunda emottagen spannmål
med avdrag av */« procent för varje påbörjad månad. Förbättring
eller försämring av kvaliteten under lagringstiden i enlighet med de i avtalet
med staten omförmälda prisregleringsskalor med tillhörande bestämmelser
tillgodokommer, respektive bäres av medlemmen.

För lagring, skötsel och försäkring av sådan spannmål, som medlem
från föreningen enligt 7 § b) inköper under juni, juli och augusti 1932,
eller som åter för föreningens räkning utlossas, äger medlemmen av föreningen
erhålla ersättning, med 12 öre per 100 kilogram spannmål för
varje påbörjad månad samt, vid utlossning, ytterligare 20 öre för varje
100 kilogram.

Därest spannmålen av särskild anledning fordrar särskild skötsel, eller
örn annan under vanliga förhållanden ej uppkommande kostnad uppstår,
må skälig ersättning härför utgå.

10 $.

Vid beräknande av den myckenhet spannmål, medlem enligt stadgandet
i 7 § b) här ovan är skyldig inköpa av föreningen, äger medlem tillgodoräkna
sig eget inneliggande lager av svenskt vete, respektive svensk råg
den 31 juli det år, inköpet skall ske.

Styrelsen är berättigad att med hänsyn till svårighet för viss medlem
att bereda erforderliga lagerutrymmen medgiva den jämkning i berörda
skyldighet, som härav föranledes. När två eller flera medlemmar äro
ense örn annan fördelning av inköpsskyldigheten sinsemellan än den, varom
i nämnda stadgande förmäles, och sådan fördelning kan äga rum utan
förfång för någon av övriga medlemmar, äga de påkalla jämkning i berörda
skyldighet i enlighet därmed.

11 $.

Styrelsen äger utse opartisk person, som skall äga obehindrat tillträde
till arbets- och lagerlokaler vid medlemmarnas kvarnar ävensom att undersöka
medelförmalningen under den tid, som i 5 § sägs.

Styrelsen äger vidare rätt att hos statens spannmålsnämnd inhämta
upplysningar rörande storleken av medlemmarnas inneliggande lager av
vete och råg samt de myckenheter vete och råg, som vid kvarnarna förmalas.

12 $.

Därest medlem på grund av force majeure blir ur stånd att fullgöra
honom enligt dessa stadgar åliggande förpliktelse, utgår ej skadestånd
eller vite enligt 7 § j), ej heller må medlemmen ur föreningen uteslutas,
där det ej måste antagas, att hindret blir av varaktig beskaffenhet.

13 §.

Medlem, som uppfyller honom enligt dessa stadgar åvilande förpliktelser,
äger att genom föreningen införa vete och råg till riket samt att i för
varje fall angiven myckenhet få på sig överlåten rätt till införsel av sådan
spannmål. Därest den för import angivna myckenheten står i uppenbart
missförhållande till medlemmens förmälning, äger styrelsen begränsa
nämnda myckenhet.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 190 höft. (Nr 216.)

4

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

14 %.

Av föreningens årsvinst skall, sedan avdrag skett för täckande av möjligen
förefintlig brist från föregående år samt minst en procent avsatts
till reservfond, utdelning till medlemmarna å deras kontanta insatsbelopp
äga rum efter fem procent örn året. Har sådan utdelning under något år
ej ägt rum, skall densamma utgå av följande års vinst.

15 $.

Styrelsen består av åtta ledamöter med samma antal suppleanter.

Kungl. Majit äger för ett år i sänder utse ordförande och två ytterligare
ledamöter av styrelsen jämte suppleanter för dem. Övriga ledamöter
och suppleanter väljas på ordinarie föreningssammanträde, likaledes för
ett år i sänder. Därest Kungl. Majit icke begagnar sig av sin angivna
befogenhet, skola årligen för tiden intill dess så sker även de ledamöter
och suppleanter, Kungl. Majit äger utse, väljas å ordinarie föreningssammanträde.

16 $.

För granskning av styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper
skola finnas två revisorer och två suppleanter för dem. En revisor och
suppleant för honom utses av Kungl. Maj it för ett år i sänder. Den andre
revisorn och suppleanten väljas å ordinarie föreningssammanträde likaledes
för ett år i sänder. Begagnar Kungl. Majit sig icke av sin rätt att
utse revisor och suppleant, skola jämväl dessa årligen väljas å ordinarie
föreningssammanträde för tiden intill dess Kungl. Majit använder sig av
sagda rätt.

17 $.

Räkenskap savslutning skall äga rum den 31 augusti varje år.

Bokslut skall därjämte göras den 31 december 1932 samt, örn föreningens
verksamhet fortsätter efter sistnämnda dag, för varje månad, så snart
så påkallas av den av Kungl. Majit utsedde revisorn.

18 §.

Medlem äger å föreningssammanträde en röst för varje av honom gulden
insats.

19 $.

Ordinarie föreningssammanträde hålles varje år i Stockholm före december
månads utgång.

Å dylikt sammanträde skola, förutom i behörig ordning dit hänskjutna
frågor, förekomma följande ärenden i

1) Val av ordförande.

2) Fastställande av röstlängd.

3) Val av justeringsmän.

4) Föredragning av styrelse- och revisionsberättelse jämte vinst- och
förlusträkning samt balansräkning.

5) Fastställande av balansräkning.

6) Frågan örn beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen.

7) Fastställande av arvoden till styrelseledamöter och revisorer.

8) Val av styrelseledamöter och suppleanter för dem.

9) Val av revisorer och suppleanter för dem.

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

20 §.

Kallelse till föreningssammanträde skall ske genom rekommenderat
brev med allmänna posten minst fjorton dagar före ordinarie och minst
åtta dagar före extra sammanträde. På enahanda sätt delgivas andra
meddelanden till medlemmarna.

Skall, enligt vad ovan stadgats, viss tid beräknas från dagen för delgivning,
skall delgivningen anses hava ägt rum å andra dagen efter den,
då meddelandet blivit i rekommenderat brev med posten avsänt till vederbörande
medlem.

21 §.

Vid föreningens upplösning skola behållna tillgångar, sedan en var
medlem återbekommit sin insats jämte ogulden utdelning, tillfalla staten.

22 §.

Frågan örn skadestånd och vite enligt 7 § j) i dessa stadgar samt tvister
i övrigt mellan föreningen och föreningsmedlem eller mellan föreningen
och styrelsen eller ledamot därav skola, där ej i dessa stadgar
för särskilt fall annorlunda bestämts, avgöras enligt gällande lag örn
skiljemän. Skiljemännen skola vara tre av Stockholms handelskammare
utsedda personer, av vilka ordföranden skall hava såsom ordinarie ledamot
tjänstgjort i svensk överrätt.

Jämväl statens spannmålsnämnd äger påkalla utdömande av vite, som
ovan sägs.

23 §.

Ändring av stadgarna må ej ske utan Kungl. Maj:ts tillstånd.

Bilaga nr 3,

P. M.

ANGÅENDE

STATENS SPANNMÅLSNÄMNDS
VERKSAMHET

STOCKHOLM 1931

ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

Innehållsförteckning.

Sid Sveriges

produktion av vete och råg under senare år av Byråchef E. Höijer #1

Storleken av de den 1 februari 1931 förefintliga förråden av vete och råg
av densamme....................................................................................................... *6

Cereala undersökningen av Fil. dr Å. Akerman ................................................ *6

Förbrukning av vete och råg av nämndens sekreterare E. Carlsson ................ *12

Spannmåls- och mjölpriser av densamme ........................................................... *18

Brödpriserna av densamme ........................... ...................................................... *23

Kvarnarnas mallöner av densamme .......A.«.A................................. *24

Verkningarna av inmalningstvånget och avtalsprisen av densamme ................ *27

Tabeller.................................................................................................................... *66»

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

1

Sveriges produktion av vete och råg under senare år.

Till belysning av den inhemska produktionen av vete och råg under
senare år har jordbruksutredningen i sitt den 18 januari 1930 avgivna
betänkande (nr I) angående åtgärder för vete- och rågmarknadens stödjande
framlagt uppgifter rörande den för vete- och rågodlingen använda
arealen samt den härå erhållna skörden för åren 1913—1915, 1919—1921
samt 1927—1929. Av nämnda sammanställning framgick, att den för veteoch
rågodling använda arealen som helhet betraktad sedan tiden närmast
före världskriget hållit sig i det närmaste oförändrad men att därinom en
stark förskjutning inträtt från råg- till veteodling, varjämte särskilt
arealen för vårvete undergått en mycket stark ökning. Arealen för råg är
visserligen alltjämt något större än den för vete använda arealen, men på
grund av vetets högre avkastning har under de sista åren veteskörden
avsevärt överstigit rågskörden.

Till belysning av utvecklingen på ifrågavarande område under de allra
sista åren framläggas uppgifter i omstående tabell, som komplettera jordbruksutredningens
förut nämnda sammanställning. Uppgifterna för
år 1930 äro hämtade från inventeringen av vete och råg den 1
februari 1931, som även utgör källan för de i samma tabell meddelade uppgifterna
angående de för 1931 års skörd av samma sädesslag avsedda arealerna.
Då bearbetningen av inventeringsmaterialet ännu icke fullständigt
avslutats, äro de från sagda inventering hämtade uppgifterna, vilka av
statistiska centralbyrån under hand överlämnats till spannmålsnämnden,
att betrakta som preliminära. Brukningsdelar med högst 2 hektar åker
voro undantagna från inventeringen, varjämte från omkring 3 procent av
åkerarealen vid de uppgiftspliktiga brukningsdelarna uppgifter icke inkommit.
En häremot svarande förhöjning har vidtagits av de vid inventeringen
direkt redovisade arealerna. För Norrland, som helt och hållet
var undantaget från inventeringen, hava arealuppgifterna för åren 1930 och
1931 oförändrat hämtats från 1927 års jordbruksräkning. De arealer, som
vid inventeringen uppgivits skola besås med vete och råg våren 1931,
kunna givetvis icke göra anspråk på att vara fullt exakta, enär i många
fall omfattningen av vårvete- och vårrågodlingen vid inventeringstillfället
ännu icke torde lia varit bestämd. På grund av svårigheten att i förväg''
angiva arealen för vårvete och vårråg år 1931 har ett antal jordbrukare,
som för år 1930 redovisat 3,217 hektar vårvete och 617 hektar vårråg,
helt och hållet underlåtit att för 1931 angiva motsvarande arealer. Do
korrigeringar, som med anledning härav måst verkställas, kunna möjligen
ha givit ett något för högt resultat, varför de i det följande för år
1931 angivna arealerna för vårvete och vårråg torde få betecknas som
maxi mita!.

De på ovan angivet sätt erhållna uppgifterna angående arealen för vete
och råg under åren 1930 och 1931, jämförda med år 1927, äro följande:

2*

Kungl. Maj:ts proposition Nr

216.

År 1927

År 1930

År 1931

hektar

hektar

hektar

Höstvete

.............................................. 195,011

201,160

214,366

Vårvete

............................................... 31,805

44,074

59,506

Summa vete 226,816

245,234

273,872

Höstråg

................................................ 267,852

236,454

221,290

Vårråg .........

............................................... 8,152

5,196

6,626

Summa råg 276,004

241,650

227,916

Summa vete och råg 502,820

486,884

501,788.

Enligt ovanstående sammanställning har mellan åren 1927 och 1930 en
tillbakagång inträtt i den totala arealen för vete och råg med drygt 16,000
hektar. Mellan 1930 och 1931 framträder emellertid åter en tydlig tendens
till ökning, som dock icke torde komma att fullt uppväga de tre föregående
årens tillbakagång. Under hela tiden mellan 1927 och 1931 har
den redan förut påbörjade förskjutningen inom brödsädsodlingen från råg
till vete fortgått. Höstvetet, som 1927 upptog en areal av 195,000 hektar,
har fått densamma ökad till 201,000 år 1930 och ytterligare till 214,000
hektar år 1931. För vårvete har arealen vuxit från 32,000 hektar år
1927 till 44,000 hektar år 1930 och synes komma att för 1931 ytterligare
avsevärt utökas nämligen till omkring 59,000 hektar. I stället visar höstrågens
areal en tillbakagång från 268,000 hektar år 1927 till 236,000 år
1930 och till 221,000 hektar år 1931. Den i och för sig obetydliga odlingen
av vårråg visar mellan 1927 och 1930 tillbakagång, som dock för 1931 synes
komma att förbytas i någon ökning.

De inom varje län i Svea- och Götaland inträffade förändringarna i
brödsädsodlingens omfattning mellan åren 1927 och 1931 belysas av efterföljande
tab. 1. Av intresse är därvid särskilt en jämförelse mellan
1930 års areal och motsvarande areal för 1931 års skörd. Vad beträffar
arealen för höstvete de båda sista åren, framträder i de flesta län en ökning,
som särskilt för Östergötlands, Hallands, Örebro och Västmanlands
län är ganska betydande. Å andra sidan visa Stockholms, Göteborgs och
Bohus samt Älvsborgs län tillbakagång i höstvetearealen. Arealen för
vårvete har under samma år inom alla län undergått en ökning, som för
Kristianstads, Malmöhus och Göteborgs och Bohus län uppgår till över
70 procent. Arealen för höstråg har mellan 1930 och 1931 i alla län undergått
en större eller mindre minskning. För de flesta län är denna
minskning ungefär lika stor som ökningen för höstvetearealen, vilket
alltså innebär en direkt övergång från det förra till det senare sädesslaget.
I vissa andra län åter, där minskningen i höstrågsarealen icke uppväges
av någon motsvarande arealökning för höstvetet, synes man ha
för avsikt att utbyta höstrågen mot vårvete. Vad slutligen beträffar
arealen för vårråg, som länge befunnit sig i oavbruten tillbakagång,
uppvisar denna för år 1931 inom de flesta län en ökning, som dock, på
grund av de obetydliga arealer det i detta fall rör sig om. icke bär
någon nämnvärd betydelse för den totala rågproduktionen.

Produktionen av vete och råg under senare år belyses av följande
sammanställning:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216. *3

År 1927

År 1928

År 1929

År 1930

Skörd per h

e k t a r, kg:

Höstvete........

....... 1,880

2,280

2,310

2,350

Vårvete.........

....... 1,570

1,700

1,800

1,700

Höstråg

....... 1,410

1,570

1,630

1,910

Vårråg

....... 1,110

1,180

1,320

1,380

Totalåkö

r d, ton

Höstvete......

...... 367,000

445,000

451,000

504,000

Vårvete.........

....... 50,000

54,000

67,000

80,000

Summa

vete 417,000

499,000

518,000

584,000

Höstråg........

....... 376,000

421,000

401,000

449,000

Vårråg ........

....... 9,000

10,000

12,000

8,000

Summa

råg 385,000

431,000

413,000

457,000

Summa

vete och

råg 802,000

930,000

931,000

1,041,000.

Av intresse är härvid den fortgående, starka ökningen i skörden av
vete samt den ur kvalitetssynpunkt betydelsefulla omständigheten, att
en allt större del av veteskörden utgöres av vårvete. En stegrad avkastning
per hektar under de sista åren har för höstrågen motverkat den inträffade
arealminskningen och förhindrat en eljest ofrånkomlig nedgång
i rågskörden.

Med tillhjälp av från inventeringen den 1 februari 1931 erhållna
uppgifter har det varit möjligt att i det föregående ungefärligt angiva
de arealer, som äro avsedda för 1931 års skörd av vete och råg. Huru
stor denna skörd kan komma att bliva, är däremot av naturliga skäl icke
möjligt att för närvarande ens gissningsvis angiva. Den enda uppskattning,
som i detta avseende kan utföras, är, huru stor skörden på de för
år 1931 avsedda arealerna skulle bliva, under antagande av medelgod
avkastning. Örn den i medeltal för åren 1926—1930 erhållna skörden per
hektar (för höstvete 2,220 kilogram, för vårvete 1,680 kilogram, för
höstråg 1,660 kilogram samt för vårråg 1,250 kilogram) kan anses motsvara
medelgod avkastning, skulle vid medelskörd de för år 1931 angivna
arealerna komma att lämna en skörd av 576,000 ton vete och 375,000 ton
råg. Av vetet skulle 100,000 ton utgöras av vårvete. Den sålunda beräknade
medelskörden för år 1931 skiljer sig i fråga örn vetet endast
obetydligt från 1930 års skörd men understiger i fråga örn rågen avsevärt
den sistnämnda år erhållna skörden.

Storleken av de den 1 februari 1931 förefintliga förråden av vete och råg.

Huvudändamålet med inventeringen av vete och råg den 1 februari
1931 var att erhålla kännedom örn storleken av de vid tidpunkten
för inventeringen förefintliga förråden av nämnda sädesslag.
Skyldig att vid inventeringen lämna uppgift angående berörda förhållanden
var dels envar, som inom Svea- och Götaland innehade fastighet
med en åkerareal av mera än två hektar, dels envar, som idkade

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

kvarnrörelse eller handel med vete eller råg. Bearbetningen av det insamlade
materialet, som verkställes av statistiska centralbyrån, har ännu
icke fullständigt avslutats, men vissa preliminära resultat hava av ämbetsverket
överlämnats till spannmålsnämnden.

Innan nämnda resultat framläggas, meddelas i efterföljande tabell,
till belysning av det från jordbrukarna insamlade materialets fullständighet,
en jämförelse mellan hela åkerarealen enligt 1927 års jordbruksräkning
vid de till inventeringen uppgiftspliktiga brukningsdelarna
samt den vid inventeringen faktiskt redovisade åkerarealen:

T ä b

Uppgiltspliktig

Kedovisad

åkerarea], hektar

åkerareal, hektar

Stockholms stad och län ........

158,418

148,309

Uppsala

län................

151,672

141,504

Södermanlands

» ................

176,801

171,196

Östergötlands

» ................

248,267

245,004

Jönköpings

» ................

128,834

126,232

Kronobergs

» ................

90,871

83,251

Kalmar

» ................

187,748

180,449

Gotlands

» ................

79,861

71,214

Blekinge

» ................

58,624

57,298

Kristianstads

» ................

231,307

229,988

Malmöhus

» ................

331,355

336,891

Hallands

» ................

140,449

138,353

Göteborgs o. Bohus » ................

87,604

83,727

Älvsborgs

» ................

196,739

188,516

Skaraborgs

» ................

317,658

310,110

Värmlands

» ................

177,818

169,357

Örebro

» ................

152,129

148,323

Västmanlands

» ................

161,763

156,033

Kopparbergs

» ................

95,641

81,321

Summa

3,173,559

3,067,076.

Då enligt ovanstående jämförelse den vid inventeringen redovisade
åkerarealen för alla län tillsammantagna endast med 3 procent understiger
de uppgiftspliktiga brukningsdelarnas åkerareal, kan materialets
fullständighet i stort sett betecknas som god. I vissa trakter, där de
inneliggande förråden varit jämförelsevis små och där man av denna
anledning synes hava omfattat inventeringen med mindre intresse, är materialet
något ofullständigare. Bland sådana trakter märkas Kronobergs,
Gotlands och Kopparbergs län samt de norra delarna av Stockholms
och Uppsala län.

I tab. 2 framläggas till en början uppgifter angående storleken av
hos jordbrukarna den 1 februari 1931 inneliggande, till försäljning avsedda
förråd av vete och råg. Vad värdet av ifrågavarande uppgifter
beträffar finnes med det rådande läget på spannmålsmarknaden ingen anledning
antaga, att de deklarerade förråden skulle vara för lågt angivna.
Tvärtom skulle det icke förvåna, örn en del jordbrukare i de deklarerade
förråden inräknat även spannmål av mindre god kvalitet, som av denna
grund kanske sedermera icke visar sig möjlig att sälja. I samma tabell
framlagda uppgifter örn skörden av vete och råg år 1930 grunda sig icke
på de vid inventeringen därom lämnade uppgifterna, utan äro hämtade

Kungl. Marits proposition Nr 216. *5

Tran statistiska centralbyråns preliminära beräkning av skörden. Däri
ingår alltså även skörden vid de från inventeringen undantagna minsta
brukningsdelarna, vilken dock är av så ringa omfattning, att jämförbarbeten
mellan uppgifterna örn skörd oell saluöverskott icke därigenom förryckes.

Enligt deli åberopade tabellen skulle vid inventeringstillfället bos
jordbrukarna inneligga inalles 110,000 ton vete och 71,000 ton råg, motsvarande
respektive 19 oell 16 procent av den beräknade skörden. Såsom
av samma tabell framgår, är saluöverskottets storlek ganska växlande
inom olika län, vartill förklaringen torde vara att finna i vissa fall i
överskottsproduktionens storlek överhuvud taget för hela skördeåret, i
andra fall åter i omfattningen av de redan verkställda uppköpen under
den gångna delen av samma period.

Vad beträffar de deklarerade saluöverskotten av vete, äro de i förhållande
till skörden störst i Blekinge län (28 procent) samt därnäst i
Östergötlands län (24 procent) och Malmöhus län (23 procent). I Mälarlandskapen
håller sig motsvarande procenttal omkring 20. Att saluöverskottet
i Kopparbergs län uppgår till icke mindre än 16 procent av skörden
kan synas anmärkningsvärt, men torde sammanhänga därmed, att
vete odlas endast i de sydliga delarna av länet och att veteskörden där
år 19,30 blev ovanligt riklig. De i förhållande till skörden minsta saluöverskotten
av vete förekomma i Kronobergs, Göteborgs och Bohus samt
Jönköpings län med respektive 7, 8 och 9 procent.

Saluöverskottet av råg är störst i Örebro och Hallands län med respektive
25 och 21 procent av skörden, varefter komma Östergötlands och Skaraborgs
län med överskott i båda fallen av 19 procent. T Gotlands län är
överskottet såväl absolut som relativt taget mycket obetydligt (3 procent
av skörden).

Angående de vid inventeringen av kvarnar och spannmålshandlare
deklarerade förråden av vete och råg lämnas uppgifter länsvis i efterföljande
tab. 3. Uppgifterna omfatta även utländsk spannmål. Enligt
tabellen utgjorde de hos kvarnarna den 1 februari 1931 inneliggande
förråden av vete 87,000 ton och av råg 41,000 ten. Spannmålshandlarnas
lager utgjorde vid samma tidpunkt 38,000 ton vete och 21,000 ton råg.
Angående förrådens storlek inom de särskilda länen hänvisas till nyss
åberopade tabell.

Sammanfattas de av såväl jordbrukare som kvarnar och spannmålshandlare
vid inventeringen deklarerade förråden, erhållas följande kvan -

titeter:

Vete, Kåg,

ton ton

Jordbrukare, saluöverskott ............................................ 110,000 71,000

Kvarnar, inneliggande förråd........................................ 87,000 41,000

Spannmålshandlare, inneliggande förråd .................... 38,000 21,000

Summa 235,000 133,000.

Inventeringen har alltså givit som slutresultat, att förutom den del
av 1930 års skörd, som jordbrukarna skulle komma att förbruka för eget
behov, den 1 februari innevarande år funnos tillgängliga inom landet

235,000 ton vete och 133,000 ton råg.

I do sålunda angivna förråden ingå emellertid jämväl de kvantiteter
utländskt vete och utländsk råg, som den 1 februari 1931 funnos hos hvar-,

6* Kungl. Marits proposition Nr 216.

nar och spannmålshandlare. Enligt till spannmålsnämnden ingivna rapporter
funnos vid nämnda tidpunkt hos dessa 21,000 ton utländskt vete
och 7,000 ton utländsk råg. Förråden av svensk brödsäd utgjorde således 214,

000 ton vete och 126,000 ten råg.

Cereala undersökningar.

Som redan förutsågs i riksdagens beslut rörande inmalniugst vangel,
behövde spannmålsnämnden för att kunna fylla sin uppgift att avgiva förslag
till inmalningsprocent för olika perioder låta utföra vissa cereala undersökningar.
Dessa hava planerats i samråd med föreståndaren för Sveriges
utsädesförenings vete- och havreavdelning, fil. dr Å. Åkerman i
Svalöv, vilken varit inkallad till alla de nämndens sammanträden, vid
vilka kvalitetsfrågor och därmed sammanhängande spörsmål behandlats.
Under dr Åkermans ledning hava för nämndens räkning utförts
ganska omfattande undersökningar vid utsädesförenil)gens cereallaboratorium
beträffande såväl kvaliteten hos 1930 års brödsädsskörd som
bakningsförmåga och vissa andra egenskaper hos det av kvarnarna
under olika förmalningsperioder framställda vetemjölet. Ifråga örn rågmjöl
hava däremot inga sådana undersökningar ansetts behövliga.

Förutom vid utsädesföreningens cereallaboratorium hava för spannmålsnämndens
räkning utförts omfattande och synnerligen värdefulla
undersökningar även vid laboratorierna vid Saltsjöqvarn, kvarnen TreKronor
samt vid Kalmar ångkvarn och Malmö stora valskvarn, därvid,
varans ursprung hemlighållits.

I. Undersökningar rörande kvaliteten hos 1930 års brödsädsskörd.

För att vinna nödig erfarenhet rörande kvaliteten hos 1930 års brödssädsskörd
beslöt nämnden vid sammanträde den 13 oktober 1930 uppdraga
åt dr Åkerman att genom utsädesföreningens filialföreståndare eller andra
lämpliga personer låta från de viktigaste jordbruksområdena i södra och
mellersta Sverige införskaffa ett antal prov av vete och råg samt vict
eereallaboratoriet på Svalöv låta undersöka dessa med hänsyn till renhet,
hektolitervikt, vattenhalt, proteinhalt och procenthalten grodda (mältade)
kärnor. På den korta tiden av fem dagar insamlades 166 prover av veta
och råg från Mälarområdet, Östergötland, Kalmar län, Halland och Västergötland.
1 Redan vid nämndens sammanträde den 28 samma oktober lämnade
dr Åkerman en preliminär redogörelse för de erfarenheter, som dels
med ledning av de undersökta proven och dels på grund av insamlade uppgifter
från jordbrukare, spannmålshandlare och kvarnmän kunnat göras
rörande brödsädens kvalitet i de ifrågavarande områdena.

De prover, som insamlades i oktober, voro emellertid helt naturligt
för få för att tillåta några mera bestämda slutsatser rörande kvaliteten
hos årets skörd. För vinnande av mera ingående kännedom härom
beslöt nämnden i enlighet med ett av dr Åkerman uppgjort förslag att
låta insamla och undersöka ytterligare cirka 600 prov av vete och råg,
uttagna hos lantmän i de viktigaste jordbruksområdena i södra och mellersta
Sverige. En sammanfattande redogörelse för resultatet från dessa

1 Från Skåne hade inga prov insamlats, emedan såväl spannmålshandlare som kvarnrepresentanter
ansågo kvaliteten där god.

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

»kvalitetsin venteringar» har lämnats av dr Åkerman i ett i utsädesföreningens
tidskrift, årg. 1930, offentliggjort meddelande.

Som framgår av nedanstående tabell hade insamlats tillsammans 755-prov, fördelade på olika landskap och sädesslag på följande sätt:

De vid kvalitetsinventeringen uttagna provens fördelning efter olika områden

Område

Höstvete

Vårvete

Råg

Uppland ............................................................

32

5

16

Södermanland ...................................................

32

2

18

Västmanland ......................................................

29

3

15

Närke ...............................................................

22

5

13

Östergötland ......................................................

58

27

27

Gotland ...........................................................

21

7

20

Kalmar län.........................................................

35

9

23

Blekinge ............................................................

14

4

9

Skåne ...............................................................

51

7

40

Halland ............................................................

31

20

30

Västergötland......................................................

53

14

34

Bohuslän............................................................

19

1

9

Summa

397

104

254

Av de gjorda undersökningarna framgick, att 1930 års brödsädsskörd i
allmänhet var av god kvalitet, och att den ifråga örn renhet, hektolitervikt
och vattenhalt i stort sett ganska väl fyllde de fordringar, som enligt de av
riksdagen i samband med inmalningsbestämmelserna godtagna normerna
borde ställas på för kvarnändamål lämplig spannmål. De fall, i vilka proven
i nämnda hänseenden icke fyllde dessa fordringar, voro så få, att
nämnden icke ansåg sig böra taga någon hänsyn därtill vid sin beräkning
av de för sagda ändamål inom landet disponibla kvantiteterna av
vete och råg. Halten av grodda kärnor var däremot, i synnerhet i Mälarområdet
och i västra Sverige, ofta så hög, att de bakom proven liggande
partierna icke utan vidare kunde anses lämpliga för kvarnändamål.
Som framgår av nedanstående tabell uppvisade höstvetet från Uppland
i medeltal en så hög halt av grodda kärnor som 6 procent; även x
Närke, Halland och Västergötland voro flera partier dåligt bärgade och
innehöllo en stor procent grodda kärnor. Hågen visade sig, som synes,
vara värst skadad i Uppland, Halland, Västergötland, Närke och Västmanland.

8''

Kungl. Majlis proposition Nr 216.

De undersökta provens halt av grodda kärnor.

1

Halt

av grodda kärnor

i %

Medel-

tal

Område och sädesslag

<1.0

1.1—2.0

2.1—3.0

w

i-»

i

rf*

o

4.1—5.0

> 5.0

Höstvete.

Uppland.......................................

10

2

4

4

1

11

6.0

Södermanland ..............................

16

10

_

3

2

1

1.6

Västmanland.................................

20

1

3

1

i

3

1.9

Närke.........................................

12

1

4

1

i

3

2.4

Östergötland.................................

37

10

4

2

2

3

1.5

1 Gotland .......................................

17

1

1

—

—

2

1.2

| Kalmar län .................................

29

4

1

—

—

i

0.7

Blekinge...................................••••

7

4

2

i

—

—

1.1

Skåne ........................................

42

7

1

i

—

—

0.7

Halland ......................................

13

5

2

i

5

5

2.7

Västergötland ..............................

32

9

3

i

2

6

2.3

Bohuslän .................... ...............

12

5

2

—

—

—

1.0

Vårvete.

Mälarområdet och Närke ...............

8

6

i

1.0

Östergötland.................................

19

4

i

—

3

1.2

Gotland .......................................

6

—

i

—

—

—

0.7

Kalmar län och Blekinge ...............

13

_

—

—

—

0.3

Skåne..........................................

7

—

—

—

—

—

0.1

Halland .......................................

19

1

_

—

—

—

0.4

Västergötland och Bohuslän............

15

—

_

0.2

Råg.

Uppland.......................................

9

i

2

i

3

4.0

Södermanland ..............................

9

5

2

—

i

1

1.6

Västmanland...............................

12

—

—

—

—

3

2.7

Närke..........................................

8

—

—

i

2

2

2.8

Östergötland.................................

9

9

5

2

—

2

1.7

Gotland .......................................

10

4

3

—

i

2

1.8

Kalmar län och Blekinge ...............

21

3

4

2

—

2

1.4

Skåne ..........................................

22

11

2

2

2

1

1.5

Halland .......................................

11

2

5

—

3

9

3.1 ’

Västergötland och Bohuslän............

9

7

8

7

6

6

3.0

Hos vårvetet var halten av grodda kärnor i allmänhet så låg, att den
saknade praktisk betydelse, vilket helt säkert sammanhänger med att
detta sädesslag, då det skördas, i regel icke uppnått samma grad av groningsmognad
som höstvete eller höstråg.

Enligt de av 1930 års riksdag godtagna kvalitetsnormerna, hör halten
av grodda kärnor hos den för kvarnändamål avsedda spannmålen icke

Kungl. May.ts proposition Nr 216.

9

överstiga 2 procent. Hade man utan vidare fasthållit vid denna gräns
och gått ut därifrån vid kalkylerna, skulle, som framgår av nedanstående
tabell, i vissa områden en betydande del av de undersökta partierna av
höstvete och råg icke kunnat anses lämplig såsom kvarnvara. Genom
upplysning, som erhållits av spannmålshandlare och lantmän, har nämnden
emellertid kunnat konstatera, att kvarnarna trots den relativt höga
inmalningen av svensk spannmål dock inköpt stora kvantiteter av både
vete och råg med en ganska hög procent grodda kärnor. Som regel tyckas
kvarnarna, åtminstone under de sista månaderna av 1930, vanligen
hava satt gränsen vid 5 procent. På senare tiden hava de dock i de
områden, där en stor procent grodd spannmål förekommer, blivit strängare
vid sina inköp, och i genomsnitt torde den spannmål, de då emottagit,
icke hava innehållit över 2 procent grodda kärnor.

Översikt över halten av grodda kärnor.

.

Procent

partier med nedanstående %

Antal

grodda kärnor

prov

>2

>3

> 4

> 5

Höstvete.

1

Uppland ....................................

32

62

50

38

34

Södermanland.............................

32

19

19

9

3

Västmanland ..............................

29

24

14

10

/

Närke .......................................

22

41

23

18

14

Östergötland.................................

58

19

12

9

7

Gotland.......................................

21

14

10

10

10

Kalmar län .................................

35

6

3

3

3

Blekinge ....................................

14

21

7

• —

—

Skåne..........................................

52

4

2

—

—

Halland.......................................

31

42

35

32

13

Västergötland ..............................

53

23

13

13

11

Bohuslän....................................

19

11

—

—

—

Samtliga prov

398

23

15

12 *

9

Råg.

I -Uppland ....................................

16

44

38

25

19

j Södermanland..............................

18

22

11

11

6

i Västmanland ..............................

15

20

20

20

20

1 Närke..........................................

13

38

38

31

15

j Östergötland.................................

27

33

15

7

7

1 Gotland......................................

20

25

15

15

10

Kalmar län och Blekinge...............

32

25

13

10

10

Skåne.........................................

40

18

13

8

3

Halland.......................................

30

57

40

40

30

Västergötland och Bohuslän .........

43

60

42

28

14

i Samtliga prov

254

36

24

19

13

10

Kungl. Marits proposition Nr 216.

.På grund av vad som här ovan anförts har nämnden emellertid vid
sina första uppskattningar av den för kvarnändamål disponibla delen av
skörden icke ansett sig böra stanna vid 2 procent grodda kärnor
såsom övre gräns för den vara, kvarnarna inköpa. I stället har man ansett
sig kunna utgå ifrån att 2/.i av alla partier med över 2 procent grodda
kärnor skulle komma att inköpas. Vid på detta sätt utförda beräkningar
har man kommit till avdrag, varierande i olika områden mellan 4 och 24
procent för höst vetet samt 9 och 23 procent för rågen. Dessutom har man
vid dessa kalkyler naturligtvis också räknat med en normal avrensning,
vilken man på grund av den stora skillnaden mellan priset på kvarnspannmål
och fodersäd och därav följande benägenhet hos lantmännen
att avyttra så stora mängder spannmål som möjligt såsom kvarnvara icke
ansett sig böra beräkna högre än till 3 procent.

Hos vårvetet har halten av grodda kärnor som förut redan framhållits
i .allmänhet varit så låg, att man helt kunnat bortse därifrån. Avrensningsprocenten
för vårvete beräknades i stället något högre än för höstvete
eller till 5 procent.

Undersökningarna rörande råproteinhalten hos vetet gav till resultat,
att denna hos 1930 års skörd var ovanligt hög, och detta torde utan tvivel
vara en av orsakerna till att vetet i år, för så vitt det blott varit väl bärgat,
visat ovanligt god bakningsförmåga. Särskilt proteinrika voro höstveteproven
från Skåne samt vårveteproven från Mälarområdet, Östergötland
och Gotland.

Som ett viktigt resultat av dessa undersökningar har framgått, att
ogynnsamma bärgningsförhållanden och därav förorsakad fältgroning
varit den vanligaste orsaken till att en del av 1930 års skörd icke kunnat
anses lämplig såsom kvarnvara. Liknande erfarenheter har man ofta
tidigare kunnat göra, och det har även från kvarnhåll vid upprepade tillfällen
framhållits, att vår brödsäd skulle avsevärt förbättras i bakningsduglighet,
örn s. k. fältgroning kunde undvikas i högre grad än som hittills
varit fallet. Det råder icke något tvivel örn, att åtskilligt skullekunna
göras för att undgå dylika skador, framför allt genom att bärga
grödorna omsorgsfullare, än som nu är fallet. För ett lyckligt genomförande
av inmalningsförfarandet vore det i hög grad önskvärt, att våra.
lantmän allmänt komme till insikt härom. II.

II. Mjölundersökningar och baknmgsprov.

Den första serien undersökningar av detta slag igångsattes i början
av november månad. Ändamålet med desamma var dels att få fastslaget
kvaliteten hos det vetemjöl, kvarnarna under förmalningsperioden november—december
1930 framställde, och dels att få utrönt, i vad mån en
ytterligare ökning av inmalningen av svenskt vete, utöver den då förekommande,
kunde tänkas inverka på bakningsdugligheten hos olika mjöltyper.
1

För att få så tillförlitliga resultat som möjligt blevo parallella undersökningar
utförda dels på Svalöv och dels vid de förut omnämnda kvarnlaboratorierna.
De för undersökningen avsedda proven uttogos av nämndens
kontrollanter vid 7 olika kvarnar. Proven försändes till Svalöv, där
de, sedan i vissa prov inblandats 5 respektive 10 procent rent svenskt vetemjöl,
fördelades mellan de olika laboratorierna.

1 Inmalningsprocenten val- under denna period 65 för avtalskvarnarna och 75 för övriga
kvarnar med en minimiprocent å 40 resp. 50.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

11

Undersökningarna avsågo dels att ia konstaterat vissa från bakningssynpunkt
viktiga egenskaper hos mjölet, såsom vattenhalt, askhalt, råproteinhalt
och diastatisk kraft, dels också att genom direkta bakningsförsök
få utrönt de olika mjölens bakningsduglighet.

Undersökningarna voro avslutade i början av januari 1931, och i slutet
av sagda månad inlämnades av dr Akerman till nämnden en utförlig
redogörelse för resultaten av desamma.

Undersökningarna gåvo till resultat, att det mjöl, som framställdes under
november månad 1930, fyllde alla rimliga anspråk ifråga örn bakningsduglighet,
och det torde av allt att döma hava varit ungefär likvärdigt
med det, som kvarnarna brukade producera vid fri förmälning. Någon
minskning i deg- och brödutbyte kunde icke tydligt konstateras, och brödvolymen
var också densamma som den brukat vara.

De utförda bakningsproven med mjöl, i vilka inblandats ytterligare
5 respektive 10 procent rent svenskt vetemjöl, visade, att en ökning av
inmalningsprocenten med 10 procent svenskt vete utöver den, som förekom
i november, mycket väl kunde anses tillrådlig, under förutsättning att
någon mera märkbar försämring av genomsnittskvaliteten hos importvetet
icke ägde rum.

De prov av rent svenskt vetemjöl, som undersökts, visade förvånande
god bakningsduglighet, och de erfarenheter, man kunnat göra vid den
förut omnämnda kvalitetsinventeringen, blevo sålunda genom dessa undersökningar
bekräftade. Trots den höga mältningsgraden hos en del av
årets veteskörd, hade kvarnarna dock lyckats hålla den diastatiska kraften
på en sådan nivå, att någon ogynnsam inverkan på degens stabilitet och
brödvolymen icke förmärktes.

Sedan inmalningsprocenten för januari och februari 1931 ytterligare
höjts, beslöts att låta utföra en ny serie mjölundersökningar. Dessa avsågo
liksom de förut omtalade dels att fastställa kvaliteten hos det av kvarnarna
denna förmalningsperiod framställda mjölet, dels också att få fastslaget,
i vad mån en ytterligare ökning av inmalningen av svenskt vete
kunde ogynnsamt påverka bakningsförmågan.

Såsom det viktigaste resultatet av de verkställda undersökningarna har
framgått, att kvarnarna trots den förhållandevis höga inmalningen av
svenskt vete lyckats hålla sina mjölkvaliteter uppe på en mycket hög
nivå, vilket också erkänts av såväl mjölhandlare som bagare. Till detta
goda resultat har naturligtvis två omständigheter i hög grad bidragit,
nämligen dels den ovanligt goda kvaliteten hos 1930 års veteskörd och
dels den förhållandevis goda tillgången på vårvete av ovanligt prima
kvalitet.

Bland andra cereala undersökningar, som av spannmälsnämnden igångsatts
men ännu icke slutförts, skall här endast omnämnas provbakningar
av vissa av de insamlade proven, vilka undersökningar avse att
vinna närmare kännedom örn den relativa bakningsförmågan hos
de i landet mera allmänt odlade vetesorterna. Ifrågavarande undersökningar
utföras på Svalöv och vid Saltsjöqvarn. Vidare hava på
nämndens initiativ påbörjats undersökningar för åstadkommande av standardiserade
metoder vid utförandet av mjölundersökningar och provbakningar,
vilka planerats av direktören hos Svenska kvarnföreningen Kuno
Möller och dr Åkerman. Slutligen pågå undersökningar rörande mältningsgradens
inverkan på degkvalitet och brödutbyte hos olika vetesorter.

12*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Konsum tionen.

Förbrukning av vete och råg.

I oell med inmalningstvångets genomförande liava de konsumtionssiffror,
som i flera år publicerats i vår officiella statistik, blivit särskilt aktuella.
Av ännu större betydelse vore emellertid att äga kännedom örn
den brödspannmål, som åtgår till människoföda. Förefintliga uppgifter
härom äro emellertid allt för bristfälliga för att kunna läggas till
grund för beräkningar med anspråk på större tillförlitlighet. Tyvärr äro
dessutom socialstyrelsens undersökningar över vissa hushållsbudgeter liksom
statistiska centralbyråns publikation år 1928 över brödsädsförbrukningen
vid vissa smärre jordbruk byggda på ett alltför begränsat och tilllika
nu allt för föråldrat material för att kunna tillmätas någon avgörande
betydelse. Det är på grund härav icke möjligt att framlägga en tillförlitlig
konsumtionsstatistik, och just i detta viktiga avseende har spannmålsnämnden
haft synnerligen svårt att tillfyllest bemästra problemen. Den följande
framställningen får därför endast anses som ett försök att komma
till rätta med hithörande frågor.

Beträffande landets totala förbrukning av vete och råg må anföras nedanstående
från jordbruksutredningen hämtade och av nämnden vidare
bearbetade uppgifter:

Sveriges förbrukning av vete och råg.

Konsumtionsår

V« ~3lh

Skörd, ut-l Import av
säde av- j omalen
draget spannmål

ton ton

1 Export av
| omalen
i spannmål
ton

Import

1 av mjöl1

! ton

Export
| av mjöl1

j ton

1

Import
av gryn1

ton

Förbruk-

ning

ton

A. Vet

e.

1913—1914 .........

234,592

| 182,483

191

1 14.960

736

2,402

433,510

1914—1915 .........

216,306

155,108

58

25,300

—

1,136

397,792

1915—1916 .........

236,401

247,164

64

16,917

4

480

500,894

Medeltal

229,100

194,918

104

19,059

247

1,339

444,065

1919—1920 .........

224,100

188,729

113

9,087

59

556

422,300

1920—1921 .........

250,517

152,718

7,366

35,642

800

2,272

432,983

1921—1922 .........

305,484

101,141

579

23,466

19,141

2,990

413,361

Medeltal

260,034

147,529

2,686

22,732

6,667

1,939

422,881

1927—1928 .........

369,300

250.476

38,643

25,350

8,064

2,300

600,719

1928—1929 .........

450,114

277,239

77.290

26,838

7,798

2,254

671,357

1929—1930 .........

469,245

226,043

45,547

24,503

5,839

1,704

670,111

Medeltal

429,553

251,253

53,827

25,564

7,234

2,086

647,396

H. R å g

1913—1914 .........

508,875

99,o34

251

19,716

118

627,756

1914—1915 .........

605,301

43,773

35

3,733

_

652,772

1915—1916 .........

529,715

31,815

12

3,699

2

—

565,215

Medeltal

547,964

58,374

99

9,049

40

—

615,248

1919—1920 ........

502.558

15

3,479

105

2,773

496,426

1920—1921 ........

498,153

12,906

44,714

218

8,922

_

457,641

1921 —1929

606,183

580

37,018

378

10,414

—

559,709

Medeltal!

535,631

4,500

28,404

234

7,370

—

504,592

1927—1928 .........

332,036

97,871 ,

14,578

2,982

681

417,630

1928—1929 .........

376.844

115,870 i

6,108

3,710

488

489,828

1929—1930 .........

359,775

101,605

473

3,265

311

—

463,861

Medeltal;

356,218

105,115 1

7,053

3,319 |

493

— !

457,106

1 Omräknat till omalen spannmål.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

13

Dessa vippgifter belysa bättre än de förut anförda areal- oell skördesiffrorna
den förändring, som ägt rum sedan tiden före kriget och intill våra
dagar ifråga örn brödsädskonsumtionen. Med hänsyn tagen till folkmängdssiffrorna
erhåller man nämligen följande:

Förbruk ni

ing per

individ

Tidsperiod

Medelfolkmängd

Vete

Håg

Summa

kg

kg

kg

1913/14—1915/16

5,676,977

78.2

108.4

186.6

1927/28—1929/30

6,104,398

106.1

74.9

181.0

Beträffande totalförbrukningen av brödsäd per individ, giva ovanstående
uppgifter vid handen, att densamma vid båda dessa tidpunkter varit
ungefär lika stor. Den obetydliga nedgång, man kail iakttaga, får antagligen
väsentligen tillskrivas 1927 års synnerligen svaga skörd. Hade man
i stället haft uppgifter för ett annat år med normal skörd skulle totalförbrukningen
lier individ siffermässigt att döma sannolikt varit ungefär
densamma.

Det är av ovan omförmälda omständigheter tydligt, att örn man vill söka
beräkna den förbrukning av vete och råg, som äger rum till brödändamål,
man ställes inför nästan oöverstigliga svårigheter. Detta framgår även.
av de utredningar i ämnet, som företogos av riksdagens särskilda utskott
år 1930. Uppgiften att uppgöra en hushållsplan för brödsädsskörden är
därför synnerligen vansklig, vilket bäst framgår därav, att ett fel i medelkonsumtionssiffran
för individ på 10 kilogram och år motsvarar 61,000
ton spannmål.

Trots de antydda svårigheterna har spannmålsnämnden givetvis måst
söka beräkna de mängder vete och råg, vilka förbrukas till brödändamål.
Jordbruksutredningen kom beträffande vetet till det resultatet, att för
brödändamål förbrukades i genomsnitt för år för närvarande omkring

575,000 ton, vilket motsvarar 94.3 kilogram per individ. Godtager man denna
uppgift, skulle vad som förbrukats för industriellt behov och utfodring
under de tre senaste konsumtionsåren uppgått i medeltal till inemot 80,000
ton och under de två senaste konsumtionsåren till omkring 100,000 ton. Under
samma förutsättning skulle av vete utfodrats icke mindre än inemot
20 procent av den svenska veteskördens genomsnittliga storlek, som antages
vara något över 500,000 ton.

Beträffande de kvantiteter råg, som förbrukats för brödändamål, äro
beräkningar ännu svårare. Antages till en början, att utfodringen av
råg varit procentuellt lika stor som för vete, d. v. s. 20 procent av skörden,
skulle densamma under de tre sista konsumtionsåren uppgått till i
medeltal 85,000 ton. Därav följer, att förbrukningen till brödändamål
skulle varit i medeltal (457,000 — 85,000 =) 372,000 ton, vilket motsvarar
60.9 kilogram per individ.

Man har tidigare räknat med att omkring 5 procent av skörden gick
bort på grund utav skador, svinn o. s. v. och att denna del av skörden utfodrades.
Utgår man alltjämt härifrån och antager, att av såväl vete
som råg till industriella behov använts 10,000 ton, erhåller man följandepreliminärt
beräknade förbrukning till brödändamål:

14''

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 216.

Till brödändamål beräknade mängder vete och r&g.

Konsumtionsår

V*-51/?

,

Förbrukning
enligt tab.
å sid, *12.
ton

Avdrag för
svinn, industri
m. m.

ton

Återstår för-brukat till
förmälning
ton

Folkmängd

Förbrukning
per individ

kg

1927—1928.....................

600,719

671,357

33,351

V Vete.

567,368

6,081,146

93.3

1928—1929.....................

38,839

632,518

6,096,557

103. s

1929-1930.....................

670,111

38,157

631,954

6,112,635

103.4

1927—1928.....................

417,630

29,284

B. Råg.

388,346

6,081,146

63.9

1928—1929.....................

489,828

463,861

31,785

458,043

6,096,557

75.1

1929—1930.....................

30,649

433,212

6,112,635

70.9

I fråga om dessa konsumtionssiffror kan man med bestämdhet påstå,
att de för de två senaste konsumtionsåren äro allt för höga, d. v. s. att
det utfodrats betydligt större mängder brödspannmål än här försöksvis
antagna 5 procent. Huruvida de däremot för 1927—1928 kunna anses för
låga är tvivelaktigt. Både höstvetet och höstrågen hade detta år låg
hektolitervikt, och speciellt för höstrågen anmärkes i statistiska centralbyråns
berättelse över årsväxten, att densamma i många fall förstördes
av grodd. Det finns ingen möjlighet att fastställa, huruvida några från
föregående konsumtionsår kvarvarande lager i ovanligt hög grad kommit
till användning under konsumtionsåret 1927—1928. Men 1928 års
skörd var ovanligt sen, så att ett tidigt marknadsförande utav densamma
har varit uteslutet. Det är därför möjligt, att t. o. m. de för konsumtionsåret
1927—1928 erhållna förbrukningssiffrorna äro i högsta laget. I
varje fall kan man icke räkna med någon högre förbrukning. Under
denna förutsättning skulle således till brödändamål förbrukats per individ
högst 93.3 kilogram vete och 63.9 kilogram råg eller tillsammans 157.2 kilogram
brödsäd. Dessa tal överensstämma ganska väl med de här tidigare
nämnda, nämligen 94.3 kilogram vete och 60.9 kilogram råg eller tillsamman
155.2 kilogram per individ.

I särskilda utskottets utlåtande nr 2/1930 räknade man med en total brödsädsförbrukning
till brödändamål av 200 kilogram inom jordbrukarbefolkningen
och 145 kilogram inom den övriga befolkningen. Detta innebär
en förbrukning av vete och råg per individ av i genomsnitt 163 kilogram
örn året. Sänkas dessa förbrukningssiffror till 175 kilogram per
individ inom jordbrukarbefolkningen och 141 kilogram per individ inom
den övriga befolkningen — de lägsta siffror man i detta sammanhang
diskuterat — skulle man i genomsnitt erhålla en förbrukningssiffra av
152 kilogram per individ.

Antager man i anslutning till ovanstående, att för brödändamål förbrukas
94 kilogram vete och 62 kilogram råg, samt räknar man med en folkmängd
av 6,150,000, skulle behovet av brödsäd till brödändamål under
konsumtionsåret 1930—1931 kunna uppskattas till 578,000 ton vete och

381,000 ton råg. Det är fråga örn, huruvida man icke t. o. m. borde räkna
med ännu lägre förbrukning, särskilt beträffande råg, detta i anslutning
lill tidigare nämnda 60.9 kilogram per individ.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

*15

Av tidigare anförda uppgifter framgår, att 1930 års skörd uppskattats Importbehovet
till 584,000 ton vete och 457,000 ton råg. konsumtions Genom

av spannmålsnämnden företagna kvalitetsundersökningar, för året19139130—
vilka närmare redogöres å sid. *6 ff., har man kunnat fastställa, att i vissa
fall betydande partier grodd vara av denna skörd icke kunde betraktas
som kvarngill. Det har emellertid varit ganska svårt att tillförlitligt
beräkna, huru mycket av skörden, som på grund av dylik skada icke
skulle komma att mottagas av kvarnarna. Fil. dr Å. Åkerman i Svalöv
hade i ett till särskilda utskottet vid 1930 års riksdag ställt utlåtande
fixerat gränsen för kvarnduglig vara till 2 procent grodd. Man har
emellertid iakttagit, att kvarnarna innevarande konsumtionsår i viss
utsträckning köpt partier, som voro betydligt mer groddskadade. Med hänsyn
tagen härtill och omständigheterna i övrigt har beräknats att i genomsnitt
för riket av höstvetet 10 procent och av höstrågen 15 procent icke
skulle kunna anses dugliga till kvarnvara, motsvarande 49,670 ton höstvete
och 67,630 ton höstråg. För vårvete har räknats med 5 procents avdrag.

Utgående härifrån erhålles följande beräkning över den del av 1930
års skörd, som kan stå till förfogande för hrödändamål:

o-j . Skörd Utsäde. Grodd m. m. Industri ^

sädesslag brodandamal

ton ton ton ton ton

Vete................ 584,000 57,000 55,000 10,000 462,000

Råg ................ 457,000 46,000 68,000 7,000 336,000.

Med hänsyn till nyss antagna totala förbrukning, skulle man därför
under konsumtionsåret hava att räkna med ett importhehov, som skulle
uppgå till 116,000 ton vete och 45,000 ton råg.

Då det gällt att uppgöra en plan för beräkningen av inmalningsprocen- Imnainingsterna
under konsumtionsåret och dess olika förmalningsperioder, har man procentens besåledes
haft att taga hänsyn till de ovan diskuterade konsumtionssiff- räknmsroma
samt vidare det beräknade behovet av importvara. Dylika beräkningar
äro emellertid ganska osäkra. Man kan nämligen icke enbart göra
följande enkla kalkyl för att fastställa inmalningsprocenterna:

Beräknad förbrukning

Tillgänglig

Sädesslag

till brödändamål

svensk vara

ton

ton

Vete ..

................ 578,000

462,000

Råg.....

................ 381,000

336,000

Procent
svensk vara

79.6

88.2.

Man måste också taga i betraktande, att stora mängder vete men framför
allt råg förmalas för jordbrukarbefolkningens eget behov vid tullkvarnarna
och vid vissa mindre handelskvarnar. Vid sådan förmälning
användes enbart svensk vara. Inmalningsprocenten är härvid lika med
100. Det är i huvudsak endast storkvarnarna samt övriga inom industristatistiken
redovisade större kvarnar, vilka använda den utländska råvara,
som åtgår för att täcka vårt behov av hrödspannmål. Industristatistiken
redovisar emellertid icke råvaran, vadan här en lucka i materialet
förekommer.

Spannmålsnämnden har emellertid sökt verkställa behövliga totaluppskattningar,
vilka fått vara grundläggande för beräknandet av inmal Sihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 190 haft. (Nr 216). *2

16*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Inmalningsförfarandet
i
praktiken.

ningsprocenterna. Härvid har emellertid dessutom fått tagas hänsyn till
stadgandet i inmalningsförordningen, att mjölkvaliteterna skola hållas
vid viss angiven höjd. De inmalningsprocenter, som tillämpats under den
nu tilländalupna delen av konsumtionsåret, hava varit följande:

Förmalningsperiod

Inmalningsprocent för
vete råg

1930 september—oktober..................

.............. 60

70

november—december ..............

.............. 75

85

1931 januari—februari......................

.............. 80

95

mars ..........................................

............. 85

95

april .........................................

.............. 85

95.

Härtill hör anmärkas, att inmalningsprocenterna för de till kvarnförbindelsen
anslutna kvarnarna hela tiden varit 10 procent lägre än de ovan
angivna.

Då man redan tidigt fick klart för sig, att 1930 års skörd var osedvanligt
stor, hava inmalningsprocenterna hela tiden hållits så höga, som man
med hänsyn till mjölkvaliteterna kunnat sätta dem. För de ganska omfattande
cereala undersökningar, vilka företagits för att följa mjölkvaliteterna,
har redogörelse lämnats på annat ställe i denna undersökning.

Av det föregående framgår med all önskvärd tydlighet, att det statistiska
materialet, såväl beträffande skörde- och konsumtionssiffrorna
som industriens råvarubehov, vilket skall utgöra grundvalen för en hushållsplan,
är i många avseenden bristfälligt. Nämndens hemställan hos
Kungl. Maj:t rörande inventeringen av landets förråd av vete och råg
föranleddes härav. En sådan inventering ansågs nämligen av _såväl
nämnden som kvarnindustrien nödvändig, för att man skulle kunna
erhålla en överblick över den inhemska spannmålsmarknaden. Otvivelaktigt
hade en liknande inventering varit önskvärd även i fjol höst, enär
man då icke ägde fullgod kännedom örn inneliggande spannmåls- och
mjöllager. Det må i detta sammanhang påpekas såsom icke otänkbart,
att det vid inventeringen påvisade överskottet av råg i viss mån kan
förklaras med att ganska stora partier gammal råg funnos kvar, då den
nya skörden började marknadsföras.

Till spannmålsnämnden inrapporteras regelbundet varje halvmånad ungefär
98 procent av all industristatistikens vetemjölsförmalning och omkring
85 procent av dess rågmjölsförmalning. Detta gör, att man ganska
väl kan följa, hur den totala förmalningen bland industristatistikens
kvarnar gestaltat sig.

Beträffande kvarnarnas inköp av vete och råg hava följande siffror
framkommit:

Kvarnarnas inköp under tiden 1 september 1930—31 januari 1931.

År och månad

Inköpt vete

Inköpt råg

svenskt

ton

utländskt

ton

svensk

ton

utländsk

ton

1930 september.................................

63,061

21,591

20,290

7,471

oktober....................................

28,775

14,631

11,503

3,740

november.................................

27,015

15,864

10,446

1,433

december.................................

16,461

12,407

5,305

488

1931 januari ......................................

20,138

1,350

4,835

425

Summa

155,450

65,843

52,379

13,557

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

*17

Redan dessa inköpssiffror äro utav synnerligen stort intresse, då man
ställer dem mot de uppgifter, jordbruksutredningen lämnat angående
kvarnarnas tidigare inköp och förbrukning av svenskt vete och svensk
råg. Under hela konsumtionsåret 1928—1929 inköptes av 36 större kvarnar
150,537 ton vete och 27,645 ton råg. Utgående från tidigare anförda
uppgifter angående huru stor del av hela industristatistikens förmälning*
dessa kvarnar representera, kan man beräkna, att de totala inköpen
uppgått till ungefär 164,000 ton vete och 34,000 ton råg. Till den 31 januari
innevarande konsumtionsår hade inköpts av svenskt vete ungefär

155,000 ton eller nästan samma kvantitet som under hela konsumtionsåret
1928—1929 och av svensk råg ungefär 52,000 ton under hela sistnämnda
period.

Vidare må anföras följande:

Av kvarnarna mottagna partier brödspannmål under tiden 1 september 1930—31

januari 1931.

Mottaget vete

Mottagen råg

År och månad

Svenskt

ton

Utländskt

ton

Svensk

ton

Utländsk

ton

1930 september.................................

52,036

19,186

17,659

4,004

oktober....................................

34,722

14,816

13,106

5,596

november ................................

34,385

18,296

13,277

2,899

december...........................••.....

22,514

17,852 i

7,973

955

1931 januari ....................................

17,352

4,939

6,530

1,229

Summa

161,009

75,089 |

58,545

14,683

Ehuru de inköpta kvantiteterna i vissa fall blivit något ofullständigt
redovisade, äro de mottagna partierna icke obetydligt större än de inköpta.
Detta beror delvis därpå, att vissa utav inköpen hänföra sig till
leveransköp, men förklaras ännu mer därav, att kvarnarna i slutet av
augusti 1930, sedan den nya kvarnförbindelsen blivit undertecknad, företogo
stora inköp av 1929 års brödsädsskörd och att vissa köp effektuerats
först efter den 1 september.

Av kvarnarna förmalda kvantiteter vete och råg under tiden 1 september 1930—

31 januari 1931.

År och månad

Förmalt vete

Förmald råg

Svenskt

ton

Utländskt

ton

Summa

ton

Svensk

ton

Utländsk

ton

Summa

ton

1930 september..................

22,865

18,826

41,691

8,353

4,530

12,883

oktober .....................

26,985

25,869,

52,854

10,498

6,458

16,956

november .................

27,130

14,445

41,575

8,581

2,659

11,240

december ..................

23,919

11,920

35,639

9,701

2,716

12,417

1931 januari .....................

15,857

6,913

22,770

5,677

774

6,451

Summa

116,756

77,973

194,529

42,810

17,137

59,947

Av dessa uppgifter framgår, att den genomsnittliga inmalningsprocenten
under denna tid för vete varit 60.o och för råg 71.4.

Under förutsättning av en månatligen lika stor förmälning skulle de
för avtalskvarnarna gällande inmalningsprocenterna hava uppgått till
i genomsnitt för vete 60.n och för råg 70.o procent. Den under den för -

18*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Spannmåls priser.

sta tiden starkt forcerade förmalningen har således ungefär fullständigt
neutraliserat de högre inmalningsprocenter, som varit gällande vid de
utanför kvarnförbindelsen stående kvarnarna. Det kan i detta sammanhang
vara utav ett visst intresse att undersöka, huru förmalningen gestaltat
sig vid avtals- och icke-avtalskvarnarna under den tid, inmalningsförordningen
varit i kraft. En sådan undersökning kan även tjäna
till att närmare belysa storleksordningen mellan dessa kvarnar. Det måste
dock sägas, att de uppgifter, som i detta avseende lämnas här nedan, och
vilka endast avse tiden 16 september 1930—31 januari 1931, icke lämna en
fullständig bild utav läget, enär antalet av de utom förbindelsen stående
kvarnar, som avgivit rapporter till spannmålsnämnden, var avsevärt lägre
i början av ovannämnda tid än för närvarande är fallet. Förmalningen
har emellertid gestaltat sig sålunda:

Förmälning av vete och råg vid rapporterande avtals- och icke-avtaiskvarnar
under tiden 16 september 1930—31 Januari 1931.

Kvarnar

Förmalt vete

Förmald råg

Svenskt

ton

Utländskt

ton

Summa

ton

Svensk

ton

Utländsk

ton

Summa

ton

Avtalskvarnar.....................

Icke-avtaiskvarnar ............

103,512

2,366

68,513

406

172,025

2,772

35,753

3,019

14,416

449

50,169

3,468

Icke-avtalskvarnarna representera en veteförmalning, som icke uppgår
till mer än 1.6 procent av all rapporterad veteförmalning. Beträffande
rågen utgör emellertid motsvarande procenttal icke mindre än 6.9. Det
råder således en synnerligen utpräglad skillnad mellan avtals- och ickeavtalskvarnarna
ifråga örn vete- och rågförmalningen. Detta är givetvis
en utav anledningarna till, att icke-avtalskvarnarnas konkurrens varit
starkast framträdande å rågmarknaden.

Spannmåls- och mjölpriser.

Det mest karakteristiska för den utländska spannmålsmarknaden i närvarande
stund är de synnerligen låga priserna på såväl brödsäd som
fodermedel. Under senare hälften av år 1930 folio samtliga dylika priser
ned till prislägen, som torde kunna betecknas såsom fullständigt katastrofala.
I en rapport till utrikesdepartementet meddelas, att Manitoba I
på Winnipegs spannmålsbörs, då priset var som högst under år 1929, betalades
med 1:82 Va cents för bushel, men att noteringen för samma kvalitet
i slutet av december år 1930 utgjorde 50 cents för bushel. Samtidigt
meddelas, att frakter och diverse omkostnader kunna beräknas till 16
cents för bushel, varför det belopp, farmarna vid sistnämnda tidpunkt
erhölle för sitt vete, var 34 cents för bushel, motsvarande ungefär 5 kronor
för 100 kilogram.

»The London Grain, Seed and Oil Keporter» den 2 januari 1931 säger,
att det år som nu gått till ända — alltså år 1930 — varit ett av de svåraste
under innevarande sekel för veteodlarna samt att man måste gå
tillbaka ända till år 1894 för att finna vetepriser, som legat så lågt
eller lägre än de priser, som noterades den sista veckan i december
1930. Vidare säges, att det torde vara tvivelaktigt, huruvida de canadensiska
farmarna någon gång erhållit så låga priser för sitt vete, sedan
Canada börjat uppträda som veteexportör.

Visserligen hava priserna på världsmarknaden undergått en liten för -

*19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

bättring sedan december månad. Denna har dock varit ytterst obetydlig.
Så vitt man nu kan bedöma situationen, äro utsikterna ytterligt små,
att någon väsentlig förbättring skall inträda under den närmaste tiden.
De synliga förråden i Amerika av vete äro betydligt större i år
än i fjol vid samma tid. De sydliga veteproducerande länderna hava till
synes erhållit stora och goda skördar, och från Ryssland uppgives, att
vetearealerna komma att betydligt utvidgas. Något djupare inträngande
i frågan örn den internationella marknaden kan det emellertid icke bliva
fråga örn i detta sammanhang, utan kommer i det följande huvudsakligen
att sysslas med våra egna förhållanden.

Ehuru prisutvecklingen å vete- och rågmarknaden under de senaste
åren är utav utomordentligt stor betydelse för bedömandet av situationen
å vår egen marknad, torde det icke vara nödvändigt att här rekapitulera
de uppgifter i detta hänseende, som jordbruksutredningen en gång lämnat.
För att erhålla en tydligare bild utav dessa förhållanden, må dock
i det följande anföras en del priser, hänförande sig till de två senaste
åren.

Enligt Svensk spannmålsnotering hava priserna å svenskt och importerat
vete under sagda tid gestaltat sig sålunda.

Priser å importerat och svenskt vete enligt Svensk spannmålsnotering januari

1929—februari 1931 i kronor för 100 kg.

Ar och månad

Mani

toba

Hard
Winter
nr 2

La Plata

Billigaste

Svenskt

I

II

III

IV

sort

vete

1929

Januari............

_

24.75

24.10

23.35

—

22.15

20.69

18.87

Februari .........

—

25.6 0

24.98

24.38

—

22.24

21.35

19.60

Mars ...............

—

. 25.20

24.59

24.10

—

22.09

21.64

19.65

April...............

Maj..................

Juni ...............

—

24.4 5

23.80

23.2 6

—

21.62

21.39

18.96

—

22.96

22.4 9

21.94

—

20.24

20.2 4

18.16

—

23.05

22.89

22.38

—

19.96

19.96

17.69

28.5 5

27.65

26.7 9

—

23.17

23.17

19.74

Augusti............

September.........

_

28.95

27.9 5

27.06

24.4 6

23.14

22.40

19.69

—

27.40

26.93

26.06

23.7 6

22.4 7

20.7 7

18.67

Oktober............

—

25.99

25.54

—

23.12

21.68

21.49

18.26

November.........

—

25.81

24.83

—

22.90

21.69

21.69

18.16

December.........

—

26.23

25.66

—

23.9 7

22.63

22.6 3

18.44

1930

Januari............

25.29

24.7 9

23.91

22.2 7

22.27

18.60

Februari .........

—

23.24

22.7 3

—

21.86

20.2 7

20.2 7

18.08

Mars ...............

—

21.56

21.06

—

20.7 4

19.04

19.04

17.85

April ...............

—

22.04

21.56

—

20.83

20.08

20.08

17.56

Maj..................

Juni ...............

—

21.49

21.14

—

20.7 6

19.61

18.31

17.42

—

20.71

20.44

—

19.78

19.04

18.22

18.97

Juli..................

19.78

19.43

19.08

—

18.43

18.19

18.18

18.91

Augusti............

19.58

19.28

—

—

18.6 7

18.4 7

18.46

18.81

September.........

17.77

17.49

—

—

17,51

16.76

16.76

818.60

Oktober............

16.92

16.60

—

—

1 16.6 2

15.42

15.42

2 18.80

November........

15.98

15.67

—

—

1 16.68

14.33

14.33

2 19.20

December.........

15.09

14.82

—

—

—

13.56

13.56

2 19.60

1931

Januari ............

14.67

14.49

—

—

—

12.4 9

12.49

>19.90

Februari .........

15.4 1

15.31

—

—

—

12.73

12.73

>20.10

1 Hard Winter nr 1. 2 Priset vid kustkvarn enligt kvarnförbindelsen.

20*

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 216.

Vad som här först faller i ögonen är det synnerligen kraftiga prisfallet
på importvaran. Således kostade Manitoba II i början av år 1929 ungefär
tio kronor mer än i december år 1930. Vidare är att märka, att, tillfölje
stödåtgärderna för vår spannmålsodling, svenskt vete vid årsskiftet
1930—1931 betalades högre än två år tidigare. I juni år 1930 var priset
å svenskt vete nästan detsamma som priset för La Plata-vete, på grund
utav den avvaktande hållning, jordbrukarna iakttogo efter riksdagsbeslutet
angående inmalning av svenskt vete och svensk råg. Eljest har som
synes under hela tiden före stödaktionen i juli 1930 det svenska vetet icke
nått upp till priset å det mjuka La Plata-vetet. I december 1929
var denna prisdifferens t. o. m. uppe i 4 kronor 19 öre. Dessa noteringar
förtjäna emellertid en viss uppmärksamhet även från en annan synpunkt.
Under hela år 1929 och i början av år 1930 angives icke här Manitoba I,
men däremot de lägre kvaliteterna Manitoba II, III och IV. Efter den
starka prisstegringen på utlandsmarknaden i juli 1929 noteras även det
billigare amerikanska vetet Hard Winter nr 2. Sedan noteringarna i
Amerika och Canada i slutet av 1930 tillfölje det fortsatta prisfallet å
den senare marknaden icke längre följas åt angives dock icke längre Hard
Winter nr 2.

Beträffande rågen har före stödåtgärderna prisutvecklingen här i landet
varit ännu ofördelaktigare. Noteringarna å svensk och importerad
råg återgivas i följande tabell.

Priser å importerad och svensk råg enligt Svensk spannm&lsnotering januari
1929—februari 1931 i kronor för 100 kg.

År och
månad

Tysk

Rysk

La

Plata

Svensk

År och
månad

Tysk

Rysk

La

Plata

Svensk

1929

Mars .........

12.li

13.28

Januari ......

20.19

—

22.28

18.62

April .........

13.38

—

—

13.63

Februari ...

20.68

—

22.4 4

18.68

Maj............

11.59

—

—

13.29

Mars .........

20.61

—

22.18

19.17

Juni .........

10.89

—

—

13.32

_

21.47

18.83

Juli............

12.44

_

,

15.94

Maj............

18.89

—

19.82

17.93

Augusti ......

12.54

—

—

15.81

Juni ... ......

18.11

—

19.14

16.7 5

September...

11.38

10.93

—

1 15.50

Juli............

18.32

—

20.96

17.63

Oktober......

11.23

10.9 6

—

1 15.80

Augusti ......

17.66

—

21.40

17.02

November...

11.16

10.35

—

1 16.20

September •

16.78

—

—

16.26

December ...

—

10.92

—

1 16.60

Oktober......

16.31

—

-T-

15.86

November •••

15.79

—

—

15.68

December •••

15.67

—

—

15.49

1931

1930

Januari ......

10.75

(11.16)

—

1 16.90

Februari ...

(10.4 0)

—

—

1 17.10

Januari ......

14.37

—

—

14.94

Februari ...

13.31

—

—

14.12

Det är intressant att iakttaga, att den svenska rågen kunnat hålla sig
i ett prisläge, högre än importerad råg fr. o. m. ingången av år
1930. Synnerligen stor praktisk betydelse hade detta måhända icke, ty
under samma tid synas kvarnarna övergått att i större utsträckning inköpa
utländsk råg. Huruvida den påtalade prisbildningen helt skall tillskrivas
jordbrukarnas återhållsamhet beträffande utbuden eller andra orsaker,
lämnas här obesvarat. Den relativt stora prisskillnaden mellan svensk
och utländsk råg under första halvåret 1929 kan måhända i viss mån för -

1 Priset vid kustkvarn enligt kvarnförbindelsen.

*21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Maras därav, att den svenska rågen av 1928 års skörd i stor utsträckning
var skadad av grodd.

Prisbildningen å världsmarknaden för spannmål och mjöl är normerande
för de priser, vilka här i landet noteras för olika mjölkvaliteter. Prisbildningen
å mjölet har emellertid tillfölje inmalningstvånget och den i
samband därmed, minskade mjölimporten blivit i stort sett oberoende av
mjölpriset på världsmarknaden. Tidigare har denna import kunnat verka
som en regulator å mjölpriserna å hemmamarknaden. Den hårda konkurrens,
som är rådande å vår hemmamarknad, torde dock medföra, att
icke i förhållande till råvarupriserna oskäliga mjölpriser skola komma att
hållas. Under nuvarande förhållanden hava avtalskvarnarna därjämte
förbundit sig att icke betinga sig mer än normal förmalningslön. För den
händelse inmalningstvånget kommer att bibehållas torde det vara utav
stor betydelse att noggrant följa prisbildningen å mjölmarknaden.

Till belysande utav priserna å svenskt och importerat vetemjöl återgivas
här nedan priserna för inom landet framställt extra kärnmjöl enligt
Svenska kvarnföreningens noteringar samt för det av jordbruksutredningen
till jämförelsematerial använda mjölmärket Canadian Spring
Patent.

Priser å svenskt extra kärnmjöl och Canadian Spring Patent under tiden januari
1929—februari 1931 i kronor för 100 kg.

1929

1930

1931

Månad

Extra

kärnmjöl

Canadian

Spring

Patent1

Extra

kärnmjöl

Canadian

Spring

Patent1

Extra

kärnmjöl

Canadian

Spring

Patent1

j Januari .....................

36.11

34.04

37.42

35.32

34.00

26.44

Februari.....................

36.4 0

35.10

36.54

33.72

34.0 0

27.4 4

Mars .......................

36.76

35.49

35.27

32.66

April ........................

35-98

33.98

35.35

31.51

Maj ...........................

34.94

32.65

35.00

31.01

Juni ........................

34-90

332 2

35.37

30.6 6

! Juli...........................

37.98

39.5 9

35.50

30.14

] Augusti .....................

39.5 7

40.2 4

35.6 8

31.02

i September..................

38.68

39.61

35.85

30.29

'' Oktober.....................

37-84

38.44

34.16

29.12

November ..................

36.82

36.05

34.00

27.10

December ..................

37.47

36.07

34.00

25.51

I december 1930 var prisskillnaden mellan det i Sverige tillverkade mjölet
och det importerade icke mindre än 8 kronor 49 öre. Det amerikanska
mjölet noterades strax före julen 1930 förtullat i svensk hamn till 23 kronor
83 öre. I detta sammanhang förtjänar framhållas, att priset å importmjölet
var högre i januari 1931 än i december, under det att beträffande
importvete ett motsatt förhållande rådde.

I det följande skall närmare redogöras för prisutvecklingen å inom landet
framställt mjöl under de två senaste åren. Man bör härvid observera,
att priset å svenskt vete genom statsåtgärderna för närvarande är
högre än någon gång sedan augusti 1928 samt att priset å den svenska
rågen nu är högre än sedan april 1929.

Priserna å vetemjöl hava enligt Svenska kvarn för eningens noteringar
gestaltat sig sålunda:

1 Priserna avse varan eif Göteborg och förtullad.

Mjölpriser.

22*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Priser & inom landet framställt vetemjöl under tiden Januari 1929—
februari 1931 i kronor för 100 kg. I

År och månad

Extra
kamm j öl

Kärnmjöl

Bagerimjöl

Flormjöl

Extra l:a
svenskt

lia

svenskt

1929

Januari .....................

38.li

34.11

32.11

30.il

29.86

27.86

Februari....................

36.40

34.40

32.4 0

30.40

30.15

28.15

Mars ........................

36.7 5

34.7 5

32.7 5

30.7 5

30.50

28.60

April ........................

35.98

33.98

31.98

29.98

29.73

27.78

Maj ...........................

34.94

32.94

30.94

28.94

29 02

26.69

Juni ........................

34.90

32.90

30.90

28.90

28.66

28.6 5

Juli...........................

37.93

35.98

33.98

31.98

31.68

29.68

Augusti .....................

39.67

37.57

35.5 7

33.5 7

33.20

31.82

September..................

38.68

36.68

34.63

32.68

31.28

29.28

Oktober.....................

37.84

35.34

33.34

31.84

29.88

27.88

November..................

36.82

34.82

32.82

30.82

28.90

26.90

December ..................

37.4 7

35.4 7

33.4 7

31.4 7

29.7 2

27.72

1930

Januari .....................

37.42

35.42

33.4 2

31.42

29.6 7

27.67

Februari.....................

36.54

34.54

32.54

30.54

28.7 9

26.79

Mars ........................

35.27

33.2 7

31.27

29.2 7

27.8 3

25.88

April ........................

35.35

33.35

31.36

29.35

28.10

26.10

Maj...........................

35.00

33.00

31.oo

29.00

27.7 5

25.76

Juni ........................

35.8 7

33.87

31.37

29.87

28.48

26.48

Juli...........................

35.60

33.50

31.50

29.50

29.72

27.72

Augusti .....................

35.68

33.68

31.68

29.68

29.93

27.98

September..................

35.36

33.8 5

31.85

29.85

29.76

27.75

Oktober.....................

34.16

32.16

30.16

28.16

29.76

28.40

November..................

34.00

32.oo

30. oo

28.00

29.7 6

29.76

December ..................

34.00

32.00

30. oo

28.00

29.7 5

29.76

1931

Januari .....................

34.00

32.00

30. oo

28.00

29.7 5

29.7 5

Februari.....................

34.00

32.00

30. oo

28.oo

29.7 6

29.76

(Slutet av mars) .........

33.00

31.oo

29.oo

27.50

28.00

27.00

I fråga om de högsta mjölmärkena må nämnas, att priserna
nu äro lägre än någon gång sedan år 1924. Det förtjänar härjämte framhållas,
att Svenska kvarnföreningen fr. o. m. den 27 mars 1931 nedsatt
priserna å dessa märken ytterligare 1 krona för 100 kilogram samt prisen
å de svenska mjölerna såväl den 4 som den 27 mars, så att dessa i
slutet av mars noteras som ovan anförts. Dessa i mars månad företagna
prissänkningar torde helt kunna tillskrivas konkurrensen mellan avtalskvarnarna
och icke-avtalskvarnarna. Denna konkurrens är särskilt
framträdande, örn man betraktar priset på Ira svenskt mjöl, som
är så lågt, att det knappast kan täcka förmalningskostnaderna. Storkvarnarna
betalade nämligen i mars månad 20 kronor 10 öre för svenskt vete
av normalkvalitet och erhålla således icke ens 2 kronor som bruttomallön
för ett vetemjöl, som betalas med 27 kronor fritt kvarn inklusive säck.

Beträffande priserna å rågmjöl lämnas följande sammanställning även
den avseende Svenska kvarnföreningens noteringar:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

*23

Priser å inom landet framställd rågsikt under tiden januari 1929—
februari 1931 i kronor för 100 kg.

År och månad

000

00

01

Samsikt
nr 1

Samsikt
nr 2

1929.

Januari...................................................

32.3 9

30.8 9

29.89

27.89

Februari ................................................

32.90

31.40

29.90

28.40

—

Mars ......................................................

33.2 6

31.75

30.2 6

28.75

—

April....................................................

32.54

31.04

29.54

28.04

—

Maj.........................................................

31.69

30.19

28.69

27.19

—

Juni ....................................••.................

31.19

29.6 9

28.19

26.69

—

Juli .................................»''....................

32.20

30.70

29.2 0

27.70

—

Augusti...................................................

33.00

31.50

30. oo

28.50

—

September .............................................

31.28

29.78

28.28

26.78

—

Oktober ................................................

29.2 9

27.2 9

26.29

24.79

—

November .............................................

28.60

27.oo

25.60

24.00

- ''

December...............................................

28.97

27.47

25.97

24.4 7

—

1930.

Januari...................................................

28.4 2

26.92

25.42

23.92

22.00

Februari ................................................

27.52

26.0 2

24.56

23.02

21.62

Mars ......................................................

25.60

24.10

22.60

21.10

19.60

April......................................................

26.80

24.80

23.80

21.80

20.80

Maj.........................................................

26.00

24.50

23.00

21.50

20. oo

Juni ....................................................

26.87

25.87

23.8 7

22.3 7

20.8 7

Juli ......................................................

29.08

27.58

26.0 8

24.58

23.08

Augusti...................................................

29.68

28.18

26.68

25.18

23.6 8

September................................................

29.85

27.8 5

26.85

24.85

23.8 5

Oktober ................................................

28.50

27.00

25.50

24.00

22.50

November................................................

28.50

27.oo

25.66

24.00

22.60

December...............................................

28.60

27.00

25.60

24.00

22.60

1931.

Januari...................................................

28.50

27.00

25.60

24.00

22.50

Februari ................................................

28.0 7

26.57

25.0 7

23.57

22.0 7

Mars ......................................................

27.00

25.50

24.00

22.50

21.oo

I fråga om dessa priser förmärkes en delvis annan utveckling än i fråga
örn vetemjölpriserna, enär den i juli år 1930 igångsatta stödaktionen
medförde en betydligt kraftigare prisstegring för rågmjölet än för vetemjölet.
De i mars månad noterade rågsiktspriserna äro emellertid i likhet
med de senaste noteringarna å vetemjölet framtvingade av konkurrensen
mellan avtals- och icke-avtalskvarnarna.

Brödpriserna.

I tab. 4 återgivas detaljhandelspriserna på mjöl och bröd enligt socialstyrelsens
statistik över livsmedelspriser. Några särskilda kommentarer
till desamma torde icke vara erforderliga. Man fäster sig dock vid,
att brödpriserna i allmänhet ligga betydligt fastare än mjölpriserna. Av
ganska stort intresse är dock att undersöka, huru prisläget å mjöl och
bröd förändrats sedan tiden före kriget. I tab. 5 hava därför återgivits
indextal för mjöl- och brödpriserna med 1913 års medelpriser som
bas. Man iakttager dels att brödpriserna ligga avsevärt högre än mjöl -

Vetemjöl

24* Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

priserna och dels att de från början av år 1929 nästan ständigt sjunkande
mjölpriserna icke medfört en på långt när lika kraftig reducering av
brödpriserna. Detta senare förhållande har givetvis sin förklaring däruti,
att mjölpriserna ganska litet påverka priserna på de slutliga produkterna,
men är icke desto mindre ägnat påkalla uppmärksamhet.

Kvarnarnas mallöner.

Då kvarnarnas råvarupriser och deras utbyten vid förmalningen icke
exakt kunna angivas, hava vid de följande beräkningarna företagits vissa
schematiseringar och förenklingar. Undersökningen omfattar tiden juni
1929—februari 1931. Denna tidsbegränsning har använts på grund därav,
att genom de undersökningar, som verkställts av jordbruksutredningen
och särskilda utskottet vid 1930 års riksdag, kännedom erhållits
örn, i vilken utsträckning storkvarnarna använt sig utav utländsk spannmål
vid sin förmälning under tiden intill maj 1930. Fr. o. m. den 1 juli
1930 äger man likaledes kännedom örn detta förhållande. För månaderna
maj och juni 1930 saknas visserligen dylika uppgifter. För denna tid har
emellertid antagits, att kvarnarna använt 50 procent svenskt och 50 procent
utländskt vete. Procenttalen utländskt vete vid kvarnarnas förmälning
hava då varit:

Jan. Febr. Mars April Maj Juni Juli Aug. Sept. Okt. Nov. Dec.

1929 ............... — — — — — 72 71 7B 67 56 52 50

1930 ............... 51 51 46 50 50 50 45 45 50 50 35 35

1931 ............... 30 30 25 — — — _

En första åtgärd vid mallönernas beräknande är att uppskatta dels priset
på den råvara, kvarnarna använt vid sin förmälning, och dels vad
kvarnarna erhållit för denna vara i förädlat skick. Därvid får man emellertid
icke enbart taga hänsyn till prisen å den utländska och svenska
spannmålen samt mjöl- och klipriserna. Fuktighetsgraden är nämligen
olika hos det svenska och det utländska vetet. För att korrigera för detta
förhållande antages,

att de färdiga produkterna i genomsnitt innehålla 15 % vatten,

att svenskt vete innehåller ........................................ 18 % » och

att utländskt » » ....................................... 12 % »

Bortses ifrån, vad som går bort genom rensning, avdamning o. d. —
vilket i stort sett drabbar svensk och utländsk spannmål i lika utsträckning
— erhåller man efter korrektion för nyss nämnda olika procenter
vatten till resultat, att 100 kilogram spannmål efter förmalningen ger nedanstående
vikter (i kilogram) färdiga produkter under ovan nämnda
månader och med hänsyn till där angivna procenttal.

Jan. Febr. Mars April Maj Juni Juli Aug. Sept. Okt. Noy. Dec. I

1929 ...... _____ 101.3 101.3 101.6 101.o 100.4 100.1 100.»

1930 ...... 100.1 100.1 99.8 100,0 lOO.o lOO.o 99.7 99.7 lOO.o lOO.o 99.1 99.1

1931 ...... 98.8 98.8 98.5 _________

I augusti år 1929 erhölls således 2.4 procent mer i utbyte än i december
år 1930 enbart på grund utav den olika proportion utländsk spannmål,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

*25

som använts i båda fallen. Vid användande av enbart svenskt vete skulle
produktutbytet i analogi härmed blivit endast 97 kilogram av 100 kilogram
spannmål.

Vidare Ilar man att taga hänsyn till det av kvarnarna använda vetets
kvalitet. Utan kännedom därom, kan man icke exakt bestämma råvarupriset.
Enligt vad som under hand inhämtats, lär det tidigare förhållit
sig så, att, då kvarnarna malt in en relativt hög procent utländskt vete,
detta icke enbart varit hårt Manitobavete, utan även mjukare La Plataoch
andra vetell. Därutinnan hänvisas för övrigt till jordbruksutredningens
betänkande i spannmålsfrågan. Vid lägre inmalning av
utländskt vete Ilar detta däremot till större delen bestått av hårdare veten.
Efter konferenser med kvarnrepresentanter har man ansett
fullt berättigat att vid beräkningen av råvarupriset antaga, att tidigare
blandats 50 procent Manitoba II och 50 procent svenskt vete. Denna
beräkningsgrund har därför använts för tiden juni 1929—juni 1930. Fr.
o. m. juli 1930 hava de faktiska procentsatserna använts. Vidare
har räknats med priset för Manitoba II under juli och augusti månader
1930 men med priset för Manitoba I fr. o. m. september månad. För
närvarande torde storkvarnarna så gott som uteslutande av utländskt vete
använda denna sistnämnda, höga kvalitet.

Då det gäller att beräkna värdet av de färdiga produkterna, har man
i första hand att fastställa, vad som skall räknas som färdig produkt
och vilka priser man skall sätta å desamma. Från kvarnhåll upplyses, att
priset å bagerimjöl är normerande för övriga vetemjölspriser och
att kvarnarna vid sina kostnadskalkyler utgå ifrån denna mjölsort. Det
har därför ansetts lämpligt, att även här räkna med detta mjöl och de
för detsamma noterade priserna. Då det här icke är fråga örn att företaga
några driftskalkyler, utan fastmer att erhålla jämförbara tal för olika tider,
Ilar det ansetts tillfredsställande att räkna med, att den färdiga produkten
utgör 70 procent bagerimjöl och 30 procent vetekli. Beräkningarna
av produktpriserna hava därefter företagits på grundval av dessa procentsatser
med hänsyn tagen till de tidigare angivna utbytesmängderna,
vilka varierade med spannmålens vattenhalt. Räkningarna hava företagits
enligt denna formel:

Produktpris =

Utbytesmängd / 70 . . „ . . ....

--jöq—■ x 100 x Pnset a bagerimjöl

30

100 x

priset å vetekli

Vad ovan kallats produktpriset är således det belopp, kvarnen erhåller
för de färdiga varor, som framställas av 100 kilogram spannmål. Det tidigare
diskuterade råvarupriset utgör det belopp, kvarnen betalat för
samma 100 kilogram spannmål. Skillnaden mellan produktpriset och råvarupriset
kallas här bruttomallönen. Denna utgör således icke kvarnens
nettovinst, utan i densamma ingå alla omkostnader, vilka givetvis i allmänhet
uppgå till den ojämförligt större delen utav bruttomallönen.

Huruvida de omkostnader, vilka ingå uti bruttomallönen, undergått
några större förändringar under den tid, undersökningen avser har icke
ansetts av nöden utröna. Tiden har emellertid icke medgivit att ägna denna
detalj större uppmärksamhet. Emellertid är det uppenbart, att kvarnarnas
utgifter för mottagning och lagring av spannmål varit ovanligt
höga under den gångna hösten, enär svensk spannmål då mottagits i myc -

Rågmjöl.

26* Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

ket större utsträckning än tidigare. Denna kommer ofta i småposter och
kräver dessutom grundligare skötsel och eftersyn än den torrare, utländska
varan. Däremot hava kvarnarnas utgifter för emballage reducerats, då
säckpriserna icke obetydligt nedgått. Det är emellertid omöjligt att
för närvarande avgöra, huru dessa och andra faktorer inverkat på nettomallönen.

De enligt ovan beräknade talen gestalta sig sålunda:

År och månad

Råvaru-

pris

kr.

Produkt-

pris

kr.

Brutto-

mallön

kr.

1929.

Juni.............................................

20.37

25.9 2

5.55

Juli ............................................

24.15

28.04

3.89

Augusti .......................................

24.3 2

29.30

4.98

September ....................................

23.03

28.38

5.35

Oktober .......................................

22.12

27.12

5.oo

November ...................................

21.73

26.3 4

4.61

December ....................................

22.33

26.81

4.48

1930.

Januari ......................................

21.97

26.6 4

4.6 7

Februari.......................................

20.66

25.74

5.08

Mars............................................

19.45

24.66

5.21

April ..........................................

19.78

25.07

5.29

Maj .............................................

19.45

24.79

5.34

Juni.............................................

18.84

24.71

5.8 7

Juli ............................................

19.12

24.64

5.52

Augusti .......................................

19.02

24.90

5.88

September ....................................

18.18

24.76

6.63

Oktober .......................................

17.86

23.67

5.81

November ...........''.........................

18.08

23.88

5.25

December ....................................

18.02

23.60

5.48

1931.

Januari .......................................

18.8 2

23.60

5.28

Februari.......................................

18.69

23.75

5.06

Man iakttager, att bruttomallönen vid början av de statliga stödåtgärderna
för vår brödsädesodling låg något högre än genomsnittligt. Emellertid
har detta förhållande numera utjämnats, och i april 1931 torde den
på angivna sätt beräknade bruttomallönen ligga under 5 kronor.

På liknande sätt som för vetemjölet kan man beräkna bruttomallönerna
vid rågmjölsframställningen. Här ställa sig beräkningarna dock något
vidlyftigare, enär man måste taga hänsyn till, att en del veteeftermjöler
ingå i den saluförda rågsikten. Då det i detta sammanhang icke
torde vara erforderligt, att i detalj redogöra för de företagna beräkningarna
må endast följande förutsättningar för desamma relateras:

a) Kalkylerna gälla rågsiktskvaliteten 00.

b) Till rågsikten sättes 40 procent veteeftermjöler av flormjölskvalitet.

c) Rågen anses utmald till 66 2A procent.

Slutresulatet meddelas i nedanstående tabell, där i densamma intagen
korrektion hänför sig till skillnaden i priset för rågsikt 00 och flormjöl.

Kungl. Majlis proposition Nr 216.

•27

År och månad

Råvarupris

kr.

Produktpris

kr.

Korrektion

kr.

Brutto-m allön

kr.

1 9 2 9.

Juni ......................................................

17.86

23.48

+ 0.84

5.97

Juli ......................................................

18.16

24.02

— 0.63

5.83

Augusti..................................................

17.45

24.60

— 0.90

6.25

September .............................................

16.66

23.88

— 1.24

5.44

Oktober ................................................

16.17

21.52

— 1.76

4.59

November................................................

15.78

21.17

— 1.66

3.7 8

December..............................................

15.26

21.34

— 1.74

4.34

1 9 3 0.

Januari...................................................

14.6 2

20.7 8

— 1.96

4.20

F ebruari ...............................................

13.60

19.88

— 1.97

4.41

Mars ......................................................

12.41

18.48

— 2.25

3.82

April......................................................

13.4 6

19.26

— 1.98

3.88

Maj.........................................................

12.11

19.13

— 1.96

5.06

Juni .....................................................

11.62

19.29

— 1.74

5.98

Juli ......................................................

14.19

20.63

— 0.84

5.6 0

Augusti...................................................

14.60

21.16

— 0.65

6.oi

September .............................................

13.86

20.96

— 0.65

6.46

Oktober...................................................

13.86

20.12

— 0.50

5.7 7

November................................................

14.74

20.12

— 0.48

4.95

December................................................

15.18

20.28

— 0.48

4.6 7

19 3 1.

Januari ..................................................

15.96

20.4 0

— 0.48

4.01

Februari ................................................

16.10

20.3 o

— 0.4 8

3.77

Här iakttaga liksom beträffande vetet, att bruttomallönerna voro relativt
boga i augusti och september 1930. Vidare synes konkurrensen på
rågmjölsmarknaden hava medfört, att dessa relativt höga bruttomallöner
ganska snabbt sjönko och för närvarande ligga ovanligt lågt.

Såvitt man ay ovanstående beräkningar kan döma, hava kvarnarna
således icke betingat sig några anmärkningsvärt höga mallöner. Snarare
torde dessa för närvarande vara lägre än vad normalt brukar vara
fallet.

Ovanstående beräkningar hava utförts med vid varje tillfälle gällande
dagspriser som grundval. Prisbildningen på mjölet anpassar sig icke omedelbart
efter växlingarna i råvaruprisen och därför iakttages i allmänhet,
att bruttomallönerna äro relativt höga vid fallande råvarupriser och vice
versa. Detta förhållande kan i viss mån förklara de högre bruttomallönerna
i augusti, september och oktober 1930, varjämte under denna tid i stor
utsträckning användes svensk vara, inköpt före den 1 september till högre
priser.

Verkningarna av inmalningstvånget och avtalspriserna.

Statens spannmålsnämnd har i anslutning till föreskrifterna i
dess instruktion ansett påkallat att företaga en utredning rörande verkningarna
av inmalningstvånget och avtalspriserna. Dessa i viss mån ganska
vittomfattande ingripanden i handeln och näringslivet hava numera

Materialets

insamlande.

28* Kungl. May.ts proposition Nr 216.

hunnit verka så lång tid, att en dylik undersökning kan anses giva en
ganska fullständig bild utav, huru förhållandena i olika avseenden gestaltat
sig. I detta fall äro de intressen, vilka beröras av de företagna åtgärderna,
så vitt skilda, att olika parter med nödvändighet måste höras.
Nämnden har därför genom skrivelser och särskilt upprättade frågeformulär
vänt sig såväl till sådana organ, vilka representera producenterna,
som till olika representanter för konsumenterna. Därjämte har nämnden
emellertid sökt undersöka de förhållanden, under vilka spannmålshandeln
och kvarnindustrien arbetat. De huvudsakliga organ, till vilka nämnden
sålunda gjort hänvändelse, hava varit:

a) hushållningssällskapen,

b) jordbrukarsammanslutningar och spannmålshandlare,

c) kvarnindustrien, samt

d) bageriidkare och köpmannasammanslutningar.

Den närmast följande framställningen avser att lämna en redogörelse
för det från dessa håll inkomna materialet. De i vissa avseenden olika
synpunkter, vilka härvid komma till uttryck, skola slutligen underkastas
en närmare granskning.

Hushållningssällskapen.

I den skrivelse, som avläts till de olika hushållningssällskapen, hade
spannmålsnämnden uppställt ett antal så lydande frågor:

a) Huru hava avsättningsförhållandena för vete och råg gestaltat sig
inom olika delar av sällskapets område?

Har någon skillnad under innevarande konsumtionsår jämfört med föregående
kunnat iakttagas beträffande större och mindre jordbrukares
möjlighet att få sälja sin spannmål!

b) Huru har prisbildningen på vete och råg gestaltat sig inom olika
delar av sällskapets område!

Huru mycket hava i genomsnitt under varje särskild månad de priser
å brödspannmålen, vilka betalats av uppköpare inom orten, understigit de
avtalade minimiprisen?

Hava de priser, jordbrukarna erhållit för sin brödsäd, i allmänhet legat
mer under de nu tillämpade minimiprisen, än vad tidigare varit fallet i
förhållande till priserna å närmaste noteringsort?

c) Har försäljningen av vete och råg genom spannmålshandlare eller
jordbrukarsammanslutningar innevarande konsumtionsår varit av större
omfattning än tidigare?

d) Har det kunnat förmärkas någon tendens till att bättre bakkraftigare
vetesorter, speciellt vårvete, betalats högre och haft bättre avsättning
än annat vete?

e) Ett allmänt omdöme rörande det nuvarande systemets verkningar
speciellt ifråga örn prisbildningen och avsättningsförhållandena?

Sedan begärda uppgifter inkommit från sällskapen, kunde desamma
börja bearbetas i mitten av mars. Då hushållningssällskapen emellertid
givits fria händer att enligt gottfinnande insamla de önskade upplysningarna
från vederbörande underavdelningar, har det till spannmålsnämnden
inkomna primärmaterialet blivit i någon mån heterogent
och försvårat en mer enhetlig statistisk behandling av detsamma. I vissa
fall, det övervägande flertalet, hava hushållningssällskapen ej bifogat de

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

av dem infordrade uppgifterna utan nöjt sig med att på basis av dessa
till nämnden avgiva yttrande över de uppställda frågorna, medan åter i
andra fall de från underavdelningarna insamlade svaren å frågorna tillställts
nämnden, något som varit av stort värde för bedömandet av producenternas
egna erfarenheter oell omdömen örn det nuvarande systemet och
dess verkningar. Bland hushållningssällskap, som på sistnämnda sätt
tillställt nämnden uppgiftsmaterialet, märkes i första hand Östergötlands
läns hushållningssällskap samt dessutom Malmöhus, Skaraborgs, Västmanlands,
Stockholms och Uppsala läns hushållningssällskap. Av mera
betydande jordbrukson, för vilka endast föreligga sällskapens yttranden
över meromnämnda förhållanden, märkas Södermanlands, Blekinge, Kristianstads
och Älvsborgs län. Det enda län, från vilket ett mer omfattande
prisstatistiskt material kunnat erhållas för varje månad under tiden
september år 1930 till februari år 1931, är Östergötlands. Detsamma
gäller i någon mån Malmöhus län, ehuru här icke föreligga uppgifter
för varje månad för sig, utan endast för perioden i dess helhet.

Efter sedvanlig granskning hava de inkomna primäruppgifterna, utgö- Bearbetningen
rande svar på de av nämnden uppställda frågorna, sammanställts härads- aT Prima>-och länsvis, varvid såväl pris- som avsättningsförhållandena inom varje uPPg1,lci''nasärskilt
område, för vilket uppgifter förelegat, graderats. Härvid har
som skala använts om prisförhållandena: »synnerligen tillfredsställande»

(st), »tillfredsställande» (t), »mindre tillfredsställande» (mt) och »otillfredsställande»
(o) samt vad beträffar avsättningsförhållandena de tre
sista graderingarna, »tillfredsställande», »mindre tillfredsställande» samt
»otillfredsställande». På enahanda sätt hava redovisningsområdena fördelats
efter de olika svar, som lämnats å de uppställda frågorna rörande
avsättningsförhållandena för större och mindre jordbrukare, allt eftersom
dessa varit »lika», »bättre för de större» eller »bättre för de mindre» brukarna,
samt huruvida försäljningen av spannmål innevarande konsumtionsår
i större grad än tidigare skett genom spannmålshandlare eller
lantmannaföreningar (»större», »lika» eller »mindre»). De områden, inom
vilka speciellt vårvete men även andra bakkraftigare vetesorter odlas, hava
likaledes fördelats efter prisbildnings- och avsättningsförhållandena för
dylik vara i jämförelse med annat vete (»bättre» eller »lika» med förhållandena
i övrigt). Beträffande de nuvarande prisens läge i förhållande
till avtalsprisen — jämförda med tidigare erhållna priser i förhållande till
prisen å närmaste noteringsort —• hava de olika produktionsområdena fördelats
i två grupper, dels sådana där de nuvarande prisen ligga avgjort
lägre och dels sådana, i vilka de ligga lika i förhållande till avtalsprisen
och tidigare noteringar. Sedan områdena på ovan angivet sätt karakteriserats,
hava ensartade områden hopsummerats häradsvis och länsvis, och
angiva således de i tab. 6 återgivna siffrorna det antal kommuner eller
andra redovisningsområden, inom vilka prisbildnings- och avsättningsförhållandena
gestaltat sig på ena eller andra sättet. Vid en jämförelse mellan
de så vunna talen erhålles en mer omfattande överblick dels över förhållandena
i allmänhet inom länet samt dels över de olikheter, som i berörda
hänseenden kunna vara rådande inom olika härader. I de fall, prisuppgifter
föreligga och visat sig möjliga att bearbeta i tabellform, hava
desamma redovisats i form av medeltal för varje månad och härad inom
länet.

Stockholms
län och stad.

Uppsala län.

30* Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott anför i sitt yttrande, att
avsättningsförhållandena för vete och råg varit något sämre i länets norra
delar. Strax efter skörden gick det dock lätt att sälja spannmål, men
försäljningsmöjligheterna hade sedermera försämrats. De sämre avsättningsmöjligheterna
i länets norra delar syntes till större delen vara beroende
på, att skörden skadats och varit av växlande kvalitet. Av tab.
6 i tabellbilagan framgår, att avsättningen inom 9 områden av sällskapets
verksamhetskrets kunnat betecknats som tillfredsställande, inom 31
som mindre tillfredsställande och i 4 fall som otillfredsställande. Prisbildningen
har däremot för 29 områden ansetts vara tillfredsställande, för
14 mindre tillfredsställande och endast i ett fall otillfredsställande. Sällskapet
har uttalat, att de större jordbrukarna, som kunnat sälja större och
mer enhetliga partier, haft lättare att avyttra sin spannmål än de mindre
brukarna.

De priser å hrödspannmål, som spannmålshandlarna i orten erbjudit
producenterna, hava i regel understigit de avtalade minimiprisen med 2 å
3 kronor per deciton, och i många fall ännu mer. I allmänhet hava de priser,
brukarna erhållit detta konsumtionsår, legat mer under sagda avtalspriser
än tidigare varit brukligt i jämförelse med noteringarna. Försäljningen
genom spannmålshandlare eller lantmannasammanslutningar hade
i år varit av större omfattning än tidigare. Kvarnarna hade i många fall
uppställt som villkor för köp av spannmål, att kli skulle återköpas.

För vårvete hade betalats högre pris, och hade detsamma haft något
bättre avsättning.

Sällskapet ansåge sig såsom sitt omdöme rörande det nuvarande systemet
och dess verkningar kunna uttala, att detsamma i stort sett hjälpt
jordbrukarna till högre pris å den brödspannmål, som hållit kvalitetsfordringarna.
Då en stor del av länets spannmål ej uppfyllt desamma,
hade emellertid priserna på denna oskäligt nedpressats.

Sällskapet framhåller även det önskvärda i, att alla kvarnar anslöte
sig till avtalet eller att lagstadgade minimipris fastställdes.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott meddelar bland annat i
sitt yttrande, att avsättningsförhållandena för brödspannmål otvivelaktigt
förbättrats i jämförelse med föregående år. De svårigheter att sälja
spannmålen, som påtalats i länets södra delar, torde till stor del bero på,
att tvenne där arbetande spannmålsfirmor genom iråkade ekonomiska
svårigheter inskränkt sin verksamhet. Uppgiftslämnarna inom Bro och
Håbo, Järstena, Ultuna samt Vaksala och Rasbo socknar hade meddelat,
att svårigheterna att sälja spannmålen till stor del berodde på den skadade
skörden och dess ojämna kvalitet. Avsättningsförhållandena i 10 av de
redovisade områdena betecknades som tillfredsställande, medan ifråga örn
prisbildningen densamma i 14 fall rubricerats som tillfredsställande och
i ett fall som synnerligen tillfredsställande. För vårvete och andra mer
bakkraftiga vetesorter hade både avsättningsmöjligheterna och prisbildningen
varit avgjort bättre.

För prima brödsäd hade avtalspriser erhållits, medan för icke fullgod
vara priserna legat betydligt därunder och varierat för vete från 13 till
17 kronor och för råg från 13 till 16 kronor. Mellanhandsskillnaden hade
sannolikt varit större tidigare än nu. Vad beträffade försäljningen av
spannmål genom spannmålshandlare och lantmannasammanslutningar,
syntes inga större förändringar hava inträtt under innevarande konsum -

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

tionsår. Inmalningstvånget och det därmed kombinerade kvarnavtalet
hade därför varit till utomordentligt stor nytta och åstadkommit jämnare
prisbildning och bättre avsättningsförhållanden.

För detta län föreligga inga uppgifter från sällskapets underavdelningar,
utan endast ett yttrande av hushållningssällskapets förvaltningsutskott.
I nämnda yttrande påpekas, att avsättningsförhållandena inom
länet för brödspannmål strax efter skörden varit goda, men att desamma
rätt snart förvärrats och att sedermera stora svårigheter förelegat och
fortfarande förelåge, när det gällde att placera kvarvarande stora partier.
Dock syntes svårigheterna, tack vare de i länet talrikt förekommande
spannmålsbelåningarna, avsevärt hava mildrats. De mindre jordbrukarna
hade i några fall haft svårare att sälja sin spannmål direkt till avtalsbunden
kvarn än de större jordbrukarna, vilka haft lättare att leverera
större ensartade partier, som för kvarnarna vore mer begärliga.

Inköpt brödspannmål har betalats med gällande minimipris med avdrag
upp till 2 kronor för 100 kilogram. I jämförelse med tidigare betalade
priser och noteringar syntes brukarna i en del fall hava erhållit lägre priser,
än vad tidigare varit brukligt. Beträffande de olika höstvetesorterna
hade ingen skillnad gjorts för bättre bakkraft hos de olika sorterna, ty
hänsyn hade endast tagits till hektolitervikten. Vårvete hade däremot
varit mer efterfrågat än höstvete, och många kvarnar hade vid inköp av
brödspannmål fordrat, att hälften av kvantiteten skulle utgöras av vårvete.

Som sin uppfattning örn stödåtgärdernas verkningar framhåller sällskapet
sammanfattningsvis, att det visserligen rått det svåra missförhållandet,
att fullt avtalsenliga priser icke stått att erhålla, men att detta
till trots nir gällande reglerande prisbestämmelser varit jordbrukarna till
mycket stor nytta. Det framhålles vidare, att en del kvarnar utnyttjat
avtalet på så sätt, att de tvingat jordbrukarna att till förhöjda priser
inköpa framför allt vetekli men även andra fodermedel, ja i vissa fall
även konstgödsel. Detta angives hava varit till stort förfång icke blott för
jordbrukarna utan jämväl för lantmännens sammanslutningar. Slutligen
påtalas det förhållandet, att kvarnar, som stått utanför kvarnavtalet,
inköpt spannmål till lägre priser samt jämväl den omständigheten,
att dylika utanför avtalet stående kvarnar härigenom fått tillfälle att
erhålla mjölleveranser till regementen och andra statliga institutioner
framför avtalskvarnarna.

Från länets samtliga hushållningskretsar, vilkas antal uppgår till 122 (
och vilka i regel omfatta en, i några fall två och i ett ilar fall tre socknar,
hava, med undantag för tre, begärda uppgifter inkommit och översänts
till spannmålsnämnden tillsammans med hushållningssällskapets eget yttrande.

Vad beträffar avsättningsförhållandena hava desamma enligt tab. 6
i 04 fall betecknats som mindre tillfredsställande, i 39 fall som tillfredsställande
och i 12 fall som otillfredsställande. Prisbildningen har återigen
ansetts tillfredsställande i 104 fall, mindre tillfredsställande i 10 och
otillfredsställande i 1 fall. I allmänhet synes prisbildningen inom länets
olika delar hava varit mer likartade än avsättningen. I fråga örn avsättningsförhållandena
för större och mindre jordbrukare uppgivas desamma i
det stora hela varit något bättre för de större än för de mindre brukarna.
Förklaringen härtill uppgives vara, att bytesaffärerna inom detta län

/Sikan// till riksdagens protokoll 1931. 1 sand. 190 hafi. (iVr 210.) *3

Södermanlands
län.

Ötergötlands

Ian.

32* Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

fått en mycket stor omfattning och att därvid för bytesvaror betingats
priser, liggande över de i marknaden förekommande. Då de större brukarna
baft lättare att efterkomma dessa fordringar från kvarnarnas och
uppköparnas sida, uttalas att de även haft lättare att sälja sin spannmål
än de mindre brukarna.

Avsättningsförhållandena för bakkraftigare vetesorter synas hava varit
avgjort bättre än för annat vete (92 fall bättre mot 8 fall, som kunnat
betecknas som lika), medan däremot prisbildningen för dylikt ur bakningssynpunkt
bögvärdigare vete icke varit lika förmånlig. Det synes
även, som örn de erhållna prisen i övervägande antal kretsar skulle hava
legat lägre i förhållande till minimiprisen än tidigare varit fallet i
jämförelse med noteringarna. Försäljningen av spannmål genom upphandlare
och sammanslutningar har av siffrorna att döma varit något
mindre än tidigare år.

Hushållningssällskapet framhåller vad beträffar nu berörda frågor för
sin del, att det i stort sett inom länet under september och början av
oktober månader gått jämförelsevis lätt för producenterna att försälja
vete och råg, särskilt vete, men att avsättningsförhållandena sedermera
undan för undan försämrats.

Under början av konsumtionsåret bade försäljningen genom spannmålshandlare
varit något mindre än tidigare. Längre fram under konsumtionsåret
hade förhållandena blivit andra, och för länets vidkommande
torde huvudparten av spannmålen försålts genom spannmålshandlare.

Vid försäljning direkt till kvarnarna torde i regel betalning skett till
minimiprisen. Det har dock upplysts, framhåller utskottet, att i vissa
fall kvarn, som inköpt spannmål, icke betalat i enlighet med nyssnämnda
priser. Huruvida detta varit beroende på den försålda spannmålens kvalitet,
hade utskottet icke kunnat utröna. Som ovan framhållits bar större
delen av jordbrukarna inom länet nödgats sälja sin spannmål till spannmålshandlare,
vilka icke varit i tillfälle att betala minimiprisen. I allmänhet
syntes vete och råg i lika mån hava drabbats av detta underpris.

I omstående tabell har för varje härad beräknats det genomsnittliga
antal kronor, med vilket av uppköparna erbjudna priser för 100 kilogram
brödspannmål varje månad understigit minimipriset.

Kungl. May.ts proposition Nr 216.

*33

Härad

e r

September

Oktober

November

December

Januari

Februari

Finspånga läns härad .........

1.95

2.00

2.00

2.oo

2.io

1.90

Bråbo

» ........

—

—

_

_

_

Memmings

» .........

1.66

1.66

1.66

1.66

1.66

1.66

Lösings

» .........

1.00

1.00

1.00

1.00

1.00

1.00

Östkinds

» .........

1.75

1.75

1.75

2.25

2.25

2.25

Björkekinds

» .........

1.50

1.50

1.50

1.50

1.63

1.72

Hammarkinds

» .........

1.88

1.83

1.89

1.36

1.36

1.33

Skärkinds

» .........

1.41

1.47

1.61

1.86

1.87

1.85

Åsbo

» .........

1.00

1.43

1.57

2.03

1.97

1.95

Bankekinds

» .........

l.os

1.28

1.65

2.13

2.2 9

2.29

Hanekinds

» .........

1.81

1.81

1.81

1.88

1.88

1.88

Gullbergs

» .........

1.17

1.32

1.93

1.67

1.47

1.47

Valkebo

» .........

1.72

1.77

1.87

1.95

2.io

2.07

Bobergs

» .........

1.28

1.27

1.26

1.26

1.64

1.35

Aska

» .........

1.46

1.48

1.48

1.30

1.32

1.34

Dals

» .........

0.98

1.02

1.02

1.08

1.15

1.22

Lysings

» .........

0.94

0.9 7

0.97

1.04

1.06

1.10

Göstrings

» .........

1.25

1.25

1.27

1.27

1.28

1.30

Vifolka

» ........

1.50

1.58

1.93

2.00

2.04

2.03

Kinda

» .........

1.33

1.33

1.33

1.39

1.89

1.89

Ydre

» .........

1.88

1.00

1.25

1.25

2.00

2.oo

Städer m. m.....

1.50

1.25

1.38

1.44

1.44

1.69

Vad angår frågan, huruvida de priser, jordbrukarna erhållit för sin
brödsäd, i allmänhet legat mer under avtalsprisen, än vad tidigare varit
fallet i förhållande till priserna å närmaste noteringsort, har förvaltningsutskottet
uttalat, att så varit fallet med undantag för de jordbrukare,
som kunnat sälja direkt till kvarn. Tidigare kunde jordbrukarna i
allmänhet betinga sig priser, motsvarande de å närmaste noteringsort gällande,
varjämte det ej sällan inträffat, att de för en förstklassig vara
kunnat erhålla högre pris än de noterade. Nu torde knappast förekommit
att någon högre betalning lämnats för i kvalitetshänseende särskilt
framstående vete och råg, men väl att avdrag gjorts för lägre kvaliteter,
enligt uppgift stundom till avsevärda belopp.

Förvaltningsutskottet har förklarat sig kunna giva ett odelat erkännande
åt systemet med inmalningstvång. Däremot hade utskottet icke ansett sig
kunna lika oförbehållsamt lämna sitt erkännande åt det sätt, på vilket
systemet hittills tillämpats. Sålunda syntes allvarliga erinringar kunna
göras emot inmalningsprocentens storlek. För utskottet vore det uppenbart,
att inmalningsprocenten redan från början satts allt för låg och
att den alltjämt vore för låg. Särskilt gällde detta beträffande rågen,
men även ifråga örn vetet borde en betydligt högre inmalningsprocent
hava kunnat tillämpats. Verkningarna av den allt för låga inmalningsprocenten
för råg gåve sig nu till känna. Man syntes sålunda med tämligen
stor visshet kunna förutse, att icke på långt när all till avsalu lämpad
råg ginge att försälja.

Minimiprisen i och för sig vore alltså tillfredsställande och hade varit
av betydelse för jordbrukarna, särskilt sett mot bakgrunden av rådande
prisläge på världsmarknaden. Trots att större delen av producenterna
vid sina försäljningar knappast erhållit de avtalade minimiprisen, vore
det påtagligt, att anordningen med minimipriser haft ett värde som ej
borde underskattas.

34

Kuno!. Maj:ts proposition Nr 216.

Jönköpings

län.

Kronobergs

län.

En påtaglig olägenhet med de nuvarande minimiprisen hade varit, att
den successiva prisstegringen varit allt för liten. De lantbrukare, som
väntat med sina försäljningar, hade sålunda knappast kunnat beräkna
att få sina lagrings- och andra kostnader täckta. I allmänhet hade de
därför föredragit att örn möjligt sälja sin spannmål redan på hösten eller
i varje fall så tidigt som möjligt. Hade bekvämare möjligheter till belåning
av spannmål stått till buds, skulle säkert åtskilligt hava vunnits.

Örn utskottet sålunda funnit anledning framföra flera erinringar emot
de nuvarande förhållandena, ville utskottet å andra sidan vitsorda nödvändigheten
av, att jämväl i fortsättningen brödsädsodlingen genom
statliga åtgärder på allt sätt understöddes. För jordbruket inom länet
skulle upphörandet av stödjande statliga åtgärder för brödsädsodlingen
medföra synnerligen allvarliga konsekvenser i ekonomiskt avseende.

Efterfrågan på veto och råg uppges inom Jönköpings län hava varit
ringa, varför det synes bava varit förenat med stora svårigheter att avyttra
spannmålen. Från vissa trakter meddelas, att de mindre jordbrukarna
under innevarande konsumtionsår haft svårare än under det föregående
att finna avsättning för sin brödspannmål, medan de större brukarna
däremot, vilka kunnat levererat vagnslastvis, haft något mindre
svårigheter. För länet i dess helhet synes i förhållande till föregående år
endast obetydlig förbättring hava förmärkts ifråga örn möjligheten för
jordbrukarna att få sälja sin spannmål. Detta gällde särskilt rågen.

De större producenterna uppgivas hava sålt sin brödsäd till avtalspriser
med avdrag för fraktkostnader, under det att de mindre odlarna, vilka
varit hänvisade till uppköpare i orten, fått åtnöja sig med priser, understigande
avtalsprisen med 2 å 3 kronor per 100 kilogram.

I fråga örn vete hade de priser, som uppnåtts, i allmänhet icke legat
mer under avtalsprisen, än vad tidigare varit fallet i förhållande till
priserna å närmaste noteringsort. För råg hade däremot lägre pris erhållits.

Vårvete hade genomgående haft bättre avsättning än annat vete och
hade man för detsamma ofta uppnått ett merpris på 1 krona per 100 kilogram.
Försäljningen av vete genom spannmålshandlare hade under innevarande
konsumtionsår varit något mindre än föregående år, men syntes
däremot inom vissa delar av länet försäljningen till länets centralförenings
lokalavdelningar och till småkvarnarna hava ökat i omfattning.

Sammanfattningsvis framhåller hushållningssällskapet, att det nuvarande
systemet i stort sett haft gynnsam inverkan på prisbildningen a
brödspannmål, under det att avsättningsförhållandena icke varit så gynnsamma.
För vissa delar av länet vore emellertid systemet överhuvudtaget
av mindre betydelse, enär produktion av brödsäd till avsalu icke förekomme.
I

I ett kortfattat yttrande framhåller hushållningssällskapet i länet, att
vissa svårigheter förelegat vid avsättningen av både råg och vete, men
syntes dessa svårigheter hava varit mindre år 1930 än föregående år. För
närvarande betalades å gårdarna vetet med 18 kronor 50 öre och rågen
med 13 kronor per deciton. Priserna hade legat betydligt under avtalsprisen.
Försäljningen av vete och råg torde detta konsumtionsår i större
utsträckning än tidigare försiggått genom spannmålshandlare. Vårvete,
odlat på lämplig jordmån, hade haft god åtgång och betalats med högre

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

35

pris. Det nuvarande systemet ansåge sällskapet utan tvivel hava underlättat
avsättningen av länets till avsalu tillgängliga brödspannmål.

Hushållningssällskapet uppgiver, att avsättningsmöjligheterna för brödspannmål
varit relativt svåra under lörsta halvåret 1930. Emellertid synes
kvarnavtalet hösten 1930 hava medfört förbättrade avsättningsmöjligheter
för brödspannmål av fullgod kvalitet. Fortfarande vore dock avsättningsmöjligheterna
ganska små för mindre jordbrukare inom vissa
härader. Då dessa icke kunnat sälja till bygdekvarnarna, hade de varit
hänvisade till mellanhänder, som i regel betalat 1 å 2 kronor under avtalsprisen.
Inom andra delar av sällskapets område, såsom Tjustbygden, hade
någon olikhet icke förmärkts beträffande avsättningsmöjligheterna för
större och mindre jordbrukare. Därstädes hade nämligen kvaliteten varit
utslagsgivande, oberoende av partiernas storlek.

Allmänt syntes gälla, att de priser, jordbrukarna erhållit för sin brödsäd,
legat mer under avtalsprisen, än de under tidigare år uppnådda prisen
understigit noteringarna. Från Tjustbygden uppgavs, att handeln
med brödspannmål, på grund av höstens goda kvalitet och gynnsamma
skörderesultat, i år varit större än förut. För vårvete hade, örn detsamma
varit av god kvalitet, erhållits överpris.

Till sist framhåller sällskapet, att det nuvarande systemet åstadkommit
bättre pris å brödspannmålen inom dess verksamhetsområde. Romme
detsamma att bibehållas, vore det emellertid önskvärt, att normalvikten
ä spannmål sattes lägre och inmalningsprocenten högre.

Inom länets sydligare delar synas förhållandena vara ungefär ensartade
med vad, som redan anförts i fråga örn de mera nordligt liggande
delarna. Försäljningen uppgives hava vållat rätt betydande svårigheter
framför allt vad beträffar rågen. De av upphandlarna betalade prisen uppgivas
som regel hava understigit avtalsprisen med 1 å 2 kronor. I trakterna
omkring Kalmar, där Kalmar ångkvarns K/B har sin verksamhet,
hade tydligen det allra mesta av spannmålen försålts direkt till
nämnda kvarn. Inom Aspelands hushållningsgille syntes avsättningsförhållandena
för råg hava varit alldeles särskilt besvärliga, alldenstund härifrån
uppgåves, att de mindre jordbrukarna i mycket stor utsträckning
sett sig nödsakade att utfodra sin råg, vilket ansåges vara synnerligen
oförmånligt, emedan de låga prisen på animaliska produkter icke
täckte odlingskostnaderna. I stort sett hyste man den uppfattningen, att
det nuvarande systemet medfört goda verkningar vad beträffar prisbildningen,
medan däremot avsättningsmöjligheterna för brödspannmålen nu
vore sämre än tidigare.

På grundval av från gillesordförandena införskaffade uttalanden, vilka
dock ej bifogats sällskapets utlåtande till spannmålsnämnden, har hushållningssällskapet
i detta län ansett sig kunna göra följande uttalande. I
stort sett hade jordbrukarna icke haft någon större svårighet för avsättning
av fullgod vara, men hade skörden pä många orter svårt skadats och
därför varit svår att försälja. Mycken brödsäd hade därför även kommit
till användning vid utfodring av djur. Från flera håll klagades på avsätt
ningen och uppgåves, att stora mängder läge osålda hos producenterna.
Någon skillnad under innevarande konsumtionsår jämfört med föregående
beträffande större och mindre jordbrukares möjlighet att kunna sälja
sin spannmål hade oj kunnat iakttagas.

Kalmar läns
norra hushållningssällskap.

Kalmar läns
sodra hushållningssällskap.

(lollands län.

36

Blekinge län.

Kristianstads

län.

Kungl. May.ts proposition Nr 216.

Spannmålen plägade som regel betalas omkring 2 kronor lägre än noteringarna
vid kvarnarna på ostkusten. Under höstmånaderna vore i
stort sett samina förhållande rådande, men hade uppköparna under de
senaste månaderna varit mer ovilliga att köpa, vadan priserna ej följt
kvarnavtalets stigande skala, utan uppgåves de i vissa fall ligga ända
tl]l 4 kronor under avtalsprisen. För vårvete hade som regel ej kunnat
erhallas högre pris, men hade detsamma varit lättare att sälja. Stundom
hade fordrats, att en viss del av leveransen skulle utgöras av nämnda
slags vete.

Ganska allmänt erkändes från jordbrukarliåll på Gotland, att det nuvarande
systemet medfört goda verkningar på prisbildningen. En fortsatt
reglering syntes både önskvärd och nödvändig. Dock ansåges bättre
och jämnare avsättningsförhållanden vara av nöden, så att ej, som nu
vöre fallet, de mera avsides liggande producenterna finge lagra sin spannmål,
medan närmare avsättningsorten liggande finge sälja först. Det
uppgåves vidare, att en stor del av de verkligen sålda partierna varit
blanco-försäljningar av mäklare och köpmän, medan den lagrade spannmålen
fått ligga. Onekligen läge häri en fara, nämligen att mellanhänderna
allmänt bomme att övergå till denna bekväma och genom regleringen
riskfria och vinstgivande affärsmetod, varigenom lantmännen själva
finge lagra spannmålen och ej kunde realisera densamma för att fylla det
mest trängande kapitalbehovet. Detta skulle för Gotlands vidkommande
vålla stora svårigheter på den grund, att jordbrukarna därstädes av ålder
varit inställda på, att skeppning av spannmål skett före vinterns inbrott,
varför lantgårdarna ej disponerade tillräckliga utrymmen för sädens lagring.
Särskilt vore bristen på magasinsutrymme påfallande stor.

Avsättningsförhållandena inom detta län uppgivas av dåvarande hushållningssällskap
hava varit mycket dåliga, i all synnerhet för råg, som
varit och vore nästan osäljbar. Någon skillnad mellan större och mindre
jordbrukare beträffande möjligheterna för avsättning av spannmålen
hade ej förmärkts.

För vete hade i regel betalats avtalspris med avdrag för frakt till
någon storkvarn. Kågpriset hade legat något under avtalspriset. De
spannmålsaffär!-, som gjorts, hade ej i större omfattning än vanligt förmedlats
av spannmålshandlare eller länets lantmannaförbund. Vårvete
hade gått lättare att sälja än höstvete, men priset hade ej överstigit avtalspriset.

Vad prisbildningen beträffade, hade enligt utskottet det nuvarande
systemet utan tvivel verkat gynnsamt. Beträffande avsättningsförhållandena
hade systemet däremot ej hittills infriat de förhoppningar, man
ställt på detsamma. Skulle en större del av länets till försäljning avsedda
spannmål komma att ligga osåld över våren, bomme säkert stora
svårigheter att uppstå för många lantmän i Blekinge.

Från detta hushållningssällskap har endast ingått följande skrivelse:

»Till statens spannmålsnämnd.

Som svar på eder skrivelse av den 19 februari 1931 angående det s. k.
kvarnavtalet och dess verkningar får jag anföra följande.

a) För vete har avsättningen varit tämligen god i hela länet. Däremot
har det varit mycket svårt att avyttra rågen, i all synnerhet för Kristianstadstraktens
jordbrukare.

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

b) 1. Vetet har i allmänhet kunnat säljas till avtalade minimipriser.
För rågen har priset legat 1 krona—1 krona 50 öre under dessa priser.

b) 2. Priset för råg ligger f. n. mer under tillämpade minimipriser än

c) Försäljningen genom handlare och organisationer har haft större
omfattning än tidigare.

d) I allmänhet icke.1 .

e) Det nuvarande systemet kai'' haft goda verkningar, da det gällt pris
och avsättning av vete. De stora utbuden på råg ha tvingat ned priset.
Det har knappast varit möjligt för jordbrukarna att kunna sälja sin råg
utan att till gengäld köpa kli och övriga fodervaror samt konstgödsel
ofta till onormalt höga priser.

Kristianstad den 9 mars 1931.

I tjänsten:

H. Henriksson.»

Hushållningssällskapet har låtit införskaffa svar å de av statens spann- Malmöhuslän,
målsnämnd uppställda frågorna från ordförandena i länets sockenavdelningar.
. ,

Av gjorda sammanställningar framgår, att i 58 procent av samtliga
sockenområden avsättningen ej ansetts vara tillfredsställande. Ifråga örn
prisbildningen har situationen ansetts betydligt gynnsammare, i det att
88 procent av svaren beteckna densamma som tillfredsställande:. Sällskapets
förvaltningsutskott anför för sin del, att den tillämpade prisöverenskommelsen
som ogynnsam biverkan medfört större svårigheter än eljest
att vinna avsättning för brödsäden. Orsaken härtill finner utskottet
huvudsakligen ligga däri, att prisöverenskommelsen ej omfattat alla
kvarnar, samt att vid skördeårets början såväl inneliggande lager som
årets skörd genomgående uppskattats för lågt, varav i sin tur följt, att
inmalningsprocenten från början satts för lågt. Veteskörden hade dock i
de särskilt spannmålsproducerande delarna av länet för året varit under
medelmåttan. Örn så ej varit fallet, skulle med säkerhet avsättningssvårigheterna
kommit att göra sig ännu mer kännbara. I prisavseende torde
däremot systemet hava medfört stora fördelar för jordbrukarna, vilket också
i största utsträckning omvittnas av de inkomna svaren.

I 53 av 80 sockenområden uppges de pris, brukarna erbjudits, hava legat
mer under avtalsprisen än vad tidigare varit brukligt i jämförelse med noteringarna.
I 27 områden angivas förhållandena i detta avseende hava varit
likartade med tidigare år. Avsättningsförhållandena hade dock gestaltat
sig något olika inom skilda delar av länet. Det vore framför allt i de nordvästliga
delarna av länet, som avsättningssvårigheterna varit störst, medan
desamma varit betydligt gynnsammare i de södra och sydvästliga
områdena. Vad speciellt vårvete och andra bakkraftigare sorter beträffar,
syntes avsättningsmöjligheterna hava varit avgjort bättre. I drygt
hälften av de redovisade områdena hade jämväl uppnåtts något högre priser
för vårvete.

1 Utgör svar på frågan: »Har det kunnat förmärkas någon tendens till att bättre och
bakkraftigare vetesorter, speciellt vårvete, betalats högre och haft bättre avsättning än annat
vete.»

28* Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Försäljningen av spannmålen Ilar i stort sett vad beträffar avsättningsformerna
varit likartade med tidigare år. Vissa meddelade uppgifter
tydde dock på, att försäljningen genom spannmålshandlare varit något
mindre innevarande konsumtionsår än tidigare varit brukligt. Någon
egentlig skillnad i avsättningsmöjligheterna för större och mindre jordbrukare
hade ej påvisats. Hushållningssällskapets förvaltningsutskott
påpekar i samband härmed, att under sista året i stigande grad förekommit,
att andra än de yrkesmässiga spannmålshandlarna och lantmännens
organisationer befattat sig med spannmålsaffärer. Mjölköpare
plägade nämligen mycket ofta uppställa som villkor för sina köp, att hos
kvarnarna få lämna spannmål i utbyte. Härtill anmärker utskottet, att
örn denna utveckling ostört finge fortgå, torde den komma att medföra
ogynnsamma verkningar för den legitima spannmålsliandeln.

På grundval av de av sockenavdelningarna meddelade prisuppgifterna
hava vissa medeltalsberäkningar utförts för att närmare belysa uppluindlingsprisens
läge i förhållande till minimiprisen inom länets olika härader.
I de fall, försäljning av brödspannmål skett genom uppköpare, uppgives
jordbrukarna hava erhållit ett pris för sin vara, som ungefär legat 1
krona lägre än avtalsprisen. Het förefölle, som om det härvid förelåge ett
påtagligt sambandsförhållande emellan områden med svårartade avsättningsmöjligheter
och dem med större avvikelser från avtalsprisen.

Underprisens avvikelser från avtalsprisen i kr. per 100 kg brödspann null.

Luggude norra härad.................. kr. I so

» södra » » Lii

Rönnebergs » » Lie

Onsjö .................. » 1.3 0

Harjagers > » l.io

Torna » » Lod

Bara härad............... kr. 0.84

Oxie » » 0.80

Vemmenhögs » ............... 0.95

Herrestads-Ljunits » » 0.95

Fårs » » 1.28

Frosta » » 0.92.

I jämförelse med motsvarande prisuppgifter för Östergötlands län, torde
jordbrukarna i Malmöhus län kunna -sägas hava uppnått bättre priser teisin
brödsäd än i förstnämnda län.

Hallands län. Avsättningen av brödspannmål hade i Halland, enligt vad hushållningssällskapets
förvaltningsutskott uppgiver, under innevarande konsumtionsår
visat sig föga tillfredsställande och i allmänhet varit sämre än under
närmast föregående år. Härtill torde dock hava bidragit de rådande låga
prisen å fläsk och ladugårdsprodukter, vilka icke såsom tidigare manat till
utfodring av brödsäd. På grund härav hade utbuden till kvarnarna och
spannmålsuppköparna ökats i den utsträckning, att dessa icke velat eller
kunnat för lagring mottaga de utbjudna partierna. Stora partier brödsäd
kvar.låge därför hos jordbrukarna utan att kunna vinna avsättning.

Försäljningsmöjligheterna hade varit lika för både stön-e och mindre
producenter. Prisbildningen på vete och råg hade gestaltat sig ganska
lika inom länets olika delar. Under september månad hade försäljningspriset
för såväl vete som råg med 25 öre per deeiton understigit då gällande
avtalspris. Utan att för varje månad kunna angiva skillnaden mellan
avtalsprisen och de priser, jordbrukarna kunnat erhålla för sin spannmål,
kunde dock fastslås, att denna ökat, och gällde detta särskilt för råg.
Emellertid hade för goda kvaliteter prisskillnaden varit mindre påfallande.
De av jordbrukarna erhållna prisen torde icke i allmänhet legat
mer under de nu tillämpade avtalsprisen än vad tidigare varit fallet i

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216. *39

förhållande till prisen å närmaste noteringsort. Vårvete och tungviktigare
höstvetesorter hade betalats bättre än annat vete och jämväl varit
lättare att avyttra. Försäljningen av vete och råg genom spannmålshandlare
och jordbrukarsammanslutningar torde under konsumtionsåret
hava varit mindre än tidigare varit fallet.

Som slutomdöme framhålles, att prisbildningen icke kunde anses giva
anledning till särskilda erinringar. Däremot hade avsättningsförhällandena
vållat jordbrukarna stora svårigheter, särskilt när varan icke varit
av fullgod beskaffenhet.

För detta län föreligger ett ytterst bristfälligt material och intet yttrande
av länets hushållningssällskap över de begärda frågorna, vadan
någon mer detaljerad kunskap örn systemets verkningar inom denna
landsända icke stått att vinna. Från hushållningssällskapet har till
nämnden översänts 11 mer eller mindre ofullständigt besvarade skrivelser,
utsända till personer, som angivits vara förtrogna med förhållandena
i skilda delar av länet. Av desamma framgår, att prisbildningen på
brödspannmål varit tillfredsställande, medan avsättningsmöjligheterna
varit växlande och i vissa fall betecknats som mer eller mindre otillfredsställande.
I vissa av skrivelserna uppgives, att de uppnådda prisen
legat mer under avtalsprisen, än vad tidigare varit fallet i jämförelse
med noteringarna. För vårvete hade varken avsättningen eller prisbildningen
varit bättre än för annat vete. Spannmålshandlarna hade erbjudit
priser, som legat 1 krona 25 öre till 2 kronor 50 öre lägre än avtalsprisen.

Utan att bifoga de införskaffade yttrandena rörande det nuvarande
systemets verkningar meddelar sällskapet, att avsättningsmöjligheterna
varit ungefär desamma som föregående år i avseende på vete men sämre
beträffande råg, som knappast kunnat säljas utan att andra varor tagits
i utbyte. Större jordbrukare, som haft större partier och i allmänhet
bättre bärgad spannmål, hade haft lättare att sälja än de mindre.

Priset på vete och råg hade vid försäljning till icke avtalsbundna kvarnar
och spannmålshandlare legat 2 å 3 kronor under avtalsprisen. Dock
framhålles, att de priser, jordbrukarna under konsumtionsåret erhållit
för sin brödspannmål, förhållandevis ej legat under utan snarare över de
pris, man tidigare erhållit å noteringsorterna. Försäljningen av vete och
råg hade skett i ungefär samma omfattning som tidigare genom spannmålshandlare
eller jordbrukarsammanslutningar. Vårvete hade å vissa
håll varit något begärligare än annat vete, ehuru det knappast betingat
något högre pris. Som slutomdöme framhåller sällskapet, att systemet
med minimipriser och inmalningstvång för länets vidkommande i stort
sett verkat gott, men att dessa verkningar i många fall neutraliserats genom
att en hel del kvarnar stått utanför avtalet. Dessutom hade vissa
kvarnar för att köpa spannmål, särskilt råg, fordrat, att säljaren skulle
taga kvarnprodukter i utbyte.

Inom sällskapets område, där endast ett obetydligt antal större gårdar
finnas, försäljas jämförelsevis ringa kvantiteter brödsäd. Det är huvudsakligen
Marks härad, som i detta avseende kan betraktas som ett överskottsområde.

Under höstmånaderna uppges avsiittningen av vete icke hava erbjudit
några svårigheter. Rågen hade dock varit svårsåld. Under detta

Göteborgs oell
Bohus län.

Älvsborgs
läns norra
hushållningssällskaps
område.

Älvsborgs
läns södra
hushållningssällskaps
Olli
råde.

40* Kiqigl. Maj:ts proposition Nr 216.

åra två första månader hade inträtt vissa svårigheter att avyttra
såväl vete som råg. På hösten år 1930 hade för en del partier erhållits
avtalspriser, men längre fram hade det ej lyckats att erhålla desamma.
De av uppköparna erbjudna prisen hade legat 2 kronor 50 öre å 3 kronor
under avtalsprisen. Försäljningen genom spannmålshandlare eller lantmannasammanslutningar
hade ej varit större under innevarande konsumtionsår
än tidigare. Vårvete hade i regel rönt större efterfrågan än
höstvete. Från en del håll inom länet hade uttalats, att fordringarna
på sädens kvalitet ställts för höga, varför en del brödsäd, som ej kunnat
säljas, måst fodras upp.

Örn förhållandena i Skaraborgs län framhåller hushållningssällskapets
förvaltningsutskott i huvudsak följande.

Under konsumtionsårets första månader voro avsättningsförhållandena
i stort sett goda eller åtminstone tillfredsställande, särskilt vad beträffar
vete. Sedermera hade avsättningsmöjligheterna hastigt försämrats
och betecknades nu allmänt såsom ytterst dåliga.

Sämst hade förhållandena gestaltat sig inom de områden av länet, där
jordbrukarna på grund av långa avstånd till avnämarna icke kunnat
sälja sin brödsäd till liandelskvarn, ansluten till kvarnavtalet eller till
länets centralförening eller den nybildade lagerhusföreningen i Vara.
Försäljningsmöjligheterna syntes under innevarande konsumtionsår i vida
högre grad än eljest hava varit beroende av producenternas läge i förhållande
till någon storkvarn eller jordbrukarsammanslutning, som bedreve
handel med brödspannmål. Särskilt beträffande de mindre jordbrukarnas
avsättningsmöjligheter torde berörda förhållanden hava gjort
sig mer än vanligt gällande. Det förtjänade framhållas, att avsättningssvårigheterna
varit betydligt större ifråga örn råg än vete. Enligt uttalanden
i åtskilliga av de inkomna svaren hade råg endast kunnat avyttrats
i utbyte mot kraftfoder.

I genomsnitt hade priserna under tidigare månader understigit avtalsprisen
med 1 å 2 kronor per 100 kilogram för att senare — i den mån någon
försäljning varit möjlig — nedgå till 2 å 4 kronor under sagda avtalspris.

Skillnaden mellan uppköparnas priser till producenterna och minirnipriserna
hade varit större inom de områden, där man ej kunnat sälja till
lantmannasammanslutningar eller avtalskvarnar, och i allmänhet torde
berörda skillnad hava varit större än tidigare förefintlig marginal mellan
jordbrukarnas försäljningspris och priset å närmaste noteringsort. Försäljning
av vete och råg genom jordbrukarsammanslutningar hade varit
större än tidigare, medan spannmålshandlarnas andel av den totala försäljningen
något nedgått. Vårvete hade varit avgjort lättare att sälja
än annat vete, men hade prisen i stort sett varit desamma.

I sitt allmänna slutomdöme örn systemets verkningar inom länet framhåller
sällskapet, att endast å de orter, där genom jordbrukarnas egna
sammanslutningar, främst då länets egen centralförening och lagerhusföreningen
i Vara, uppköp och lagring av brödspannmål kunnat äga rum
i större skala eller där läge och spannmålspartiernas storlek möjliggjort
försäljning direkt till någon avtalsbunden kvarn, hade förhållandena såväl
i fråga örn prisbildning som avsättning varit någorlunda tillfredsställande
under hela den tilländalupna delen av konsumtionsåret. Allt syntes
sålunda hänga på möjligheterna att vinna avsättning för de ännu osålda

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

41

partierna till avtalspriser. Då detta emellertid hittills icke lyckats, ansåge
utskottet, att det nuvarande systemets verkningar för närvarande icke
kunde rosas.

På grundval av de uppgifter, som inkommit från hushållningssällskapets
gillen, yttrar sällskapet som svar å de av spannmålsnämnden uppställda
frågorna bland annat följande.

I stort sett hade det inom Bergslagen och Södra skogsbygden producerade
vetet blivit försålt, medan av detsamma på slättbygden ännu
stora kvantiteter läge osålda. Det hade varit betydligt svårare att försälja
rågen både på slättbygden och i södra skogsbygden, varför större
delen av rågskörden inom länet alltjämt vore osåld. Inom västra Närkes
huskållningsgille hade de mindre jordbrukarna haft betydande svårigheter
att försälja sin spannmål, emedan spannmålshandlarna ej vågat
köpa på lager. Mellanhänderna hade för vete i regel betalat priser, som
med 2 kronor 50 öre till 3 kronor per deciton understigit avtalsprisen.
Prisförhållandena på rågmarknaden hade varit betydligt sämre än å
vetemarknaden. De jordbrukare, som varit nödsakade att sälja sin råg,
hade därför fått nöja sig med priser, som avsevärt understigit minimiprisen.
Försäljningen genom spannmålshandlare eller jordbrukarsammanslutningar
hade i år varit betydligt mindre än tidigare. Vårvete av
prima kvalitet hade rönt avsevärt bättre efterfrågan än annat vete.

Sällskapets förvaltningsutskott har som allmänt omdöme framhållit,
att inmalningstvånget varit till stor nytta för såväl prisbildning som
avsättning, men att ifrågavarande stödåtgärders verkningar skulle hava
varit till ännu större nytta för jordbruket, örn samtliga liandelskvarnar
varit skyldiga inköpa brödsäden till avtalsprisen.

Länets hushållningssällskap har bland annat anfört följande:

»Med en stor kvarn i Alster, en ganska stor kvarn i Arvika, en ej obetydlig
kvarn i Karlskoga och en större rågbrödsfabrik med kvarn i Filipstad
samt några mindre kvarnar är länet i förhållande till sin produktion
av brödspannmål ganska väl försett med uppköpskvarnar. Lantbrukarna
i närheten av särskilt Alster och Arvika hava fördel av kvarnöverenskommelsen.
Under kortare eller längre perioder hava kvarnarna i
Alster och Arvika visserligen ej kunnat taga emot all brödsäd, som utbjudits,
och mången lantbrukare har därför blivit nödsakad uppskjuta
sina leveranser, men i stort sett får man nog anse, att avsättningen från
odlarna närmast omkring dessa sistnämnda två kvarnar varit tillfredsställande,
särskilt för vete.

Inom mera avlägsna områden från dessa kvarnar, särskilt sydvästra
Värmlands län (Näs härad), som annars har sin största avsättning av
brödsäd på Göteborg, hava svårigheterna för avsättningen varit större.

Avsättningen för råg har varit mycket svårare an för vete med undantag
för de områden, som ligga alldeles intill ovannämnda kvarnar. Dessa
kvarnars förmälning av råg synes ej motsvara rågodlingens omfattning
inom länet.

De större jordbrukarna, sorn kunna leverera hela järnvägsvagnar eller
billaster och alltså ordna bekväma transporter samt per telefon direkt
göra avslut med kvarnarna, hava haft den största fördelen av kvarnöverenskommelsen.
De mindre jordbrukarna, som utgöra det övervägande
antalet inom Värmlands län, hava i regel ej kunnat sälja direkt till kvarnarna.
På grund av svårigheten att dels ordna lämpliga transporter, dels

Örebro län.

Värmlands

län.

42

Kungl. Majlis proposition Nr 216.

Västmanland s
län.

Kopparbergs

län.

komma i direkt förbindelse med kvarnarna, hava också avsättningsmöjligheter
för dessa mindre jordbrukare varit svårare än för de större.

För att ordna avsättningen särskilt för råg för ovannämnda områden,
som ligga på större avstånd från kvarnplatsen, och för de mindre jordbrukarna
har länets central förening ingripit och ordnat inköp på skilda
platser inom länet samt verkställt upplagring under de tider, då kvarnarna
ej uppköpt brödsäd. Centralföreningen har därvid beräknat en förmedlingsavgift
av 25 å 50 öre per 100 kilogram. Då emellertid centralföreningen
endast i mycket obetydlig omfattning kunnat sälja råg till
länets kvarnar, har föreningen i regel varit nödsakad räkna med längre
frakter (t. ex. till Stockholm), vadan rägpriset på stationerna för fullviktiga
prima kvaliteter blivit 14 å 15 kronor per 100 kilogram.»

Vidare framhålles, att de priser, jordbrukarna inom Värmlands län
erhållit denna säsong, i allmänhet varit något bättre i förhållande till
närmaste noteringsorters priser än under föregående år och särskilt hade
detta varit märkbart omkring Alster och Arvika.

Centralföreningens försäljning av vete och råg hade innevarande konsumtionsår
varit avsevärt mindre än under föregående år. Sannolikt
hade detta i än högre grad varit fallet för spannmålshandlarna.

Det nuvarande systemet kunde, anser sällskapet, sägas vara till mindre
fördel för de mindre brukarna än de större. Det förtjänade vidare framhållas,
att även i Värmland kvarnarna vid sina inköp av spannmål stipulerat,
att försäljarna skulle köpa kli och andra fodermedel, vilket allt
kunde göra prisavtalet illusoriskt. Det förefölle slutligen, som örn de
prisavdrag, vilka kvarnarna gjorde för lägre hektolitervikt, för inblandningar,
grodda kärnor m. lii., vore större, än vad det ekonomiska utbytet
vid förmälning motiverade.

Av hushållningssällskapets redogörelse framgår, att avsättningsförhållandena
varit rätt växlande. Det torde i allmänhet hava förhållit sig sä,
att partier av högre kvalitet haft lättare att finna köpare. Bärgningsvädret
hade i höstas ej varit det hästa och rätt mycket vete hade blivit
regnskadat, vilket borde observeras vid bedömandet av de till sällskapet inkomna
svaren. Någon egentlig skillnad beträffande större och mindre
jordbrukares möjlighet att få sälja torde i stort sett ej hava förelegat.
Emellertid torde platsen, dit försäljningen skett, stundom hava utövat inflytande
i så måtto, att de mindre ortskvarnarna icke kunnat köpa några
större partier åt gången, under det att försäljning till storkvarnarna kunnat
ske i större poster. Avtalsprisen hava i allmänhet ej kunnat erhållas.
I regel torde för fullgod vara hava betalats ett pris, som understigit avtalspriset
med 1 å 2 kronor per deciton. Omsättningen hade varit ungefär
normal, men som veteskörden i höstas inom länet varit större än någonsin
tidigare, vore ännu rätt mycket osålt. Vårvete hade rönt större efterfrågan
men i allmänhet icke erhållit något högre pris. I stort sett torde
enighet råda därom, att det nuvarande systemet medfört stor nytta för
länets spannmålsproducenter. En del uppgiftslämnare hade framhållit,
att jämväl de små kvarnarna bort vara med i avtalet. För bergslagssocknarna
med deras ringa veteodling hade avtalet givetvis haft mindre
betydelse.

Inom Kopparbergs län förekommer odling av brödsäd till avsalu endast
inom de delar, som äro södra Dalarnas och Västerbergslagens jordbruksbygd.
Medan från vissa orter inom nyssnämnda områden meddelas.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

43

att avsättningsmöjligheterna ökats, meddelas återigen från andra orter, att
svårigheterna att vinna avsättning för brödspannmålen blivit allt större.
Särskilt efter årsskiftet synes det hava varit mycket svårt att sälja vare
sig vete eller råg.

Jordbrukare, som bo nära kvarnar anslutna till gällande avtal, uppges
hava erhållit bättre pris än övriga. I mer gynnade fall hade prisen legat
omkring 2 kronor under avtalspriset. Någon skillnad i pris för olika vetesorter
inom länet hade ej förekommit. Vårvete odlades knappast inom
länet.

Som sitt slutliga omdöme framhåller sällskapet, att så länge ej alla
kvarnar äro anslutna till kvarnöverenskommelsen, minimipriset ej kan
tillfredsställande inverka på marknadspriset, och erfarenheterna inom länet
för detta konsumtionsår syntes även giva vid handen, att systemet
ej gjort åsyftad verkan.

För de fem jordbrukslän, nämligen Stockholms, Uppsala, Östergötlands,
Malmöhus och Skaraborgs län, för vilka som tidigare omnämnts till
spannmålsnämnden inkommit mer fullständiga svar från hushållningssällskapens
underavdelningar rörande de vidtagna stödåtgärdernas verkningar,
har i tab. 6 det siffermässiga resultatet av utredningen sammanställts.
Som av tabellen framgår, hava 357 svar avgivits. Den sålunda
redovisade jordbruksbygden, för vilken de avgivna svaren få anses representativa,
inrymmer enligt 1927 års jordbruksräkning fyra tiondelar av
rikets sammanlagda vete- och rågareal samt två tiondelar av samtliga
brukningsdelar.

I 127 hushållningskretsar har avsättningen av brödspannmål kunnat
betecknas som tillfredsställande, i 191 som mindre tillfredsställande och i
39 som otillfredsställande. Även örn avsättningsförhållandena i övervägande
antal fall varit mindre tillfredsställande, kan detta dock icke få
bortskymma det faktum, att i icke mindre än 36 procent av de redovisade
områdena inga svårigheter mött Aud försäljning av spannmål. Tages
dessutom hänsyn till, att de meromnämnda svårigheterna i ett flertal fall
uppgivits vara beroende på mindre god kvalitet hos de utbjudna partierna,
som exempelvis fallet varit i Stockholms läns norra sockenområden,
i södra delarna aA_ Uppsala län, i Kalmar läns södra hushållningssällskapens
område samt i Västmanlands län, alltså av omständigheter, som icke
kunna tillskrivas systemet, blir situationen något mer gynnsam. Avsättningsmöjligheterna
synas under inneATarande konsumtionsår hava mer
än tidigare varit fallet influerats av producenternas läge i förhållande
till de större kvarnarna. Detta framgår särskilt tydligt för sådana
jordbruksbygder som Skaraborgs och Värmlands län. Endast den omständigheten,
att producenten icke kunnat sälja direkt till avtalsbunden
kvarn och utfå minimipriset utan, som under tidigare år, \rarit nödsakad
att sälja till mellanhänder till priser, som med någon krona per
deciton avAukit från det avtalade minimipriset, har tydligen påA^erkat
uppgiftslämnarna Aud svarens avgivande och kommit försäljningsmöjligheterna
att framstå i en kanske något sämre dager, än vad verkligen varit
fallet. Det torde därför icke kunna anses vara för djärvt att draga den
slutsatsen, att i många fall de påtalade svårigheterna bestått i bristande
möjligheter till avsättning till minimipriser, alltså i omöjligheten att direkt
försälja till kvarnarna. Möjligheterna till försäljning av råg hava
dock varit betydligt mindre, och synas uppköparna såväl som kvarnarna

44* Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

icke tillnärmelsevis kunnat mottaga de salubjudna partierna. Försäljning
av spannmål genom spannmålshandlare och jordbrukarsammanslutningar
hava näppeligen varit större än tidigare utan snarare något
mindre. I 161 av 274 svar uppgives nämligen försäljningen på dylikt sätt
hava varit lika stor som tidigare, i 56 som större och 57 som mindre.
Dock hava otvivelaktigt de pris, producenterna uppnått för sin vara,
legat mer under minimipris än tidigare i jämförelse med prisen å närmaste
noteringsort.

_ Jämföras avsättningsmöjligheterna för större och mindre jordbrukare,
finner man, att desamma i stort sett varit lika eller kanske något bättre
för de större, delvis beroende på att dessa kunnat leverera större mer
enhetliga partier, haft bättre förbindelser med kvarnarna, mer ekonomiska
transportmöjligheter och i många fall lättare att uppfylla de villkor,
som kvarnarna synas böra uppställa vid inköpen, nämligen återköp
av kli, andra fodermedel och gödningsämnen. Dessa bytesaffärer, örn
vilka det talas så mycket dels i lantbrukarnas egna svar och dels i hushållningssällskapens
yttranden, hava tydligen börjat få en mycket stor
utbredning. Särskilt gäller detta Östergötland. Mera allmänt tillämpat
måste detta system givetvis komma att föra därhän, att de avtalade minimiprisen
faktiskt icke upprätthållas. Men det tyckes icke blott vara kvarnarna,
som tillämpa dessa metoder; även upphandlarna hava i vissa trakter
följt exemplet. Vid sidan av dessa bytesaffärer florera även s. k. blancoförsäljningar
och försäljningar för framtida leverans, som likaledes äro
ägnade att göra det nuvarande systemet ineffektivt. Småkvarnarna, som
icke äro hundna av kvarnförbindelsen, hava, som av yttrandena framgått,
på flerfaldiga orter pressat prisen betydligt under avtalsprisen och därigenom
kommit i en gynnsammare ställning gentemot de avtalsbundna
kvarnarna på mjölmarknaden. De misstankar bland jordbrukarna, som
yppa sig i flera av de inkomna svaren, att även de avtalsbundna kvarnarna,
på grund av konkurrensen på mjölmarknaden från småkvarnarnas
sida, sett sig nödsakade att genom egna uppköpare ute i bygderna söka
erhålla spannmålen till lägre priser, maskerat i s. k. blanco-försäljningar,
torde kanske därför kunna hava något fog för sig.

Om systemet med tvångsinmalning kombinerat med kvarnförbindelse örn
minimipris, således icke kan sägas hava löst alla de svårigheter, som förelegat
beträffande avsättningen av fjolårets mycket stora skörd, utan avsättningsmöjligheterna
snarast måste betecknas som mindre tillfredsställande,
har däremot prisbildningen på vete och råg — såsom allmänt omvittnats
i yttrandena och jordbrukarnas egna uttalanden — högst avsevärt
förbättrats och kunnat betecknas som tillfredsställande. Av 356 inkomna
svar å frågan örn prisbildningen, hava i icke mindre än 293 priserna betecknats
som tillfredsställande, i 8 som synnerligen tillfredsställande, i 50 som
mindre tillfredsställande och endast i 5 som otillfredsställande. I hushållningssällskapens
yttranden framhålles likaledes, att kvarnförbindelsens
verkningar varit mycket välgörande för prisbildningen oell av stort värde
för jordbrukarna. För mer bakningskraftigare vetesorter, speciellt vårvete,
hava avsättningsmöjligheterna varit större, och har därför även i
mycket stor utsträckning för desamma erhållits överpris. Detta synes
dock, vad beträffar vårvetet, icke hava varit fallet i samma utsträckning
i Malmöhus län som annorstädes, och uppgives detta vara beroende
på, att även höstvetet därstädes varit av synnerligen hög och god kvalitet.
I 56 procent av de avgivna svaren uppgives vårvete hava betalats

45

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 216.

bättre än annat vete och i icke mindre än 83 procent av samtliga redovisade
områden hava avsättningsmöjligheterna varit vida bättre för dylik
vara. I ej så få fall uppgivas kvarnarna hava fordrat, att en viss del av
leveransen skulle bestå av vårvete.

Att döma av det prisstatistiska materialet och andra uppgifter skulle
marknadsprisen under konsumtionsårets första månader hava visat bättre
överensstämmelse med de avtalade minimiprisen, än senare blivit fallet.
Även avsättningsmöjligheterna anses som regel hava varit betydligt bättre
under september och oktober månader 1930 än under januari och februari
1931. Under november och december månader började en viss stagnation
i försäljningarna att inträffa. Från vissa håll uppgives dock, att försäljningsmöjliglieterna
i februari något lättat, ehuru de dock alltjämt
betecknas som tryckande.

Hushållningssällskapen hava med få undantag, däribland Skaraborgs och
Kopparbergs läns, ansett, att gällande system på brödsädsmarknadens
område varit jordbrukarna till stor hjälp och nytta i deras betryckta läge.
Visserligen hava avsättningssvårigheterna varit större än eljest och marknadsprisen
hava ej orkat följa med de stipulerade minimiprisen, men utan
inmalningstvång och kvarnavtal skulle situationen för jordbruksnäringen
i närvarande stund, sedd mot bakgrunden av de internationella förhållandena,
säkerligen icke hava tett sig särdeles ljus. På grund härav
påyrkar också en stor del av sällskapen fortsatta stödåtgärder.

Jordbrukar sammanslutning ar och spannmålshandlare.

Den i det föregående lämnade framställningen rörande avsättningsoch
prisförhållanden m. m. har i huvudsak tagit sikte på, huru dessa under
den tilländalupna delen av innevarande konsumtionsår gestaltat sig
för brödsädsproducenterna. Någon fullständig inblick uti, huru handeln
med vete och råg fungerat, har man likväl icke kunnat erhålla ur
det sålunda bearbetade materialet. Det ansågs redan vid planläggningen
av denna undersökning nödvändigt att söka införskaffa vissa liknande
uppgifter dels från kvarnindustrien, varom mera nedan, och dels från
spannmålsliandelns mellanhänder, nämligen jordbrukarsammanslutningar
och spannmålshandlare. För detta ändamål lät spannmålsnämnden
upprätta ett särskilt frågeformulär, som utsändes till följande centrala
institutioner:

a) Svenska lantmännens riksförbund.

b) Föreningen Sveriges spannmålsintressenter.

c) Sveriges fodervaru- oell spannmålsimportörers förening.

I skrivelser till dessa organisationer anhöll spannmålsnämnden, dels att
de måtte ombesörja distribuerandet och insamlandet av uppgiftsmaterialet,
och dels att de i samband med att uppgifterna tillställdes nämnden
för egen del måtte avgiva vissa sammanfattande omdömen rörande
förhållandena å den inhemska spannmålsmarknaden. Samtliga organisationer
hava avgivit begärda redogörelser och överlämnat ett i de flesta
fall synnerligen fullständigt primärmaterial från sina medlemmar.

Å de utsända frågeformulären begärdes uppgifter över inköpen av vete
och råg under tiden september—januari åren 1928/1929, 1929/1930 oell 1930/
1931. Vidare efterfrågades vad vederbörande betalat för vete och råg av
fullgod kvalitet under var och en av månaderna september—februari under
innevarande konsumtionsår och slutligen begärdes ett allmänt in -

Materialets

insamlande.

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Jordbrukar sammanslut ningar.

tryck rörande förhållandena å spannmålsmarknaden efter inmalningstvångets
genomförande», varvid utbnd, avsättningsförhållanden och kvaliteter
särskilt borde observeras.

Ifrån tolv av de till lantmännens riksförbund anslutna centralföreningarna
hava svar erhållits. Svaren från föreningarna i Västerbottens
och Norrbottens län hava emellertid icke någon betydelse för de här undersökta
förhållandena. Härutöver hava uppgifter inkommit från Sörmländska
lantmännens centralförening och Staffanstorps lantmannaförening
i Malmöhus län. Sammanställas dessa uppgifter — alltså ifrån tolv
föreningar — erhålles följande uppställning.

Inköp och försäljningar av vete och råg för 12 lantmannaorganisationer under
tiden 1 september—31 januari konsumtionsåren 1928/1929, 1929/1930 och 1930/1931.

Inköpta kvantiteter

1

Försålda och levererade

kvantiteter

Sädesslag

Va 1928—
81/i 1929

l/9 1929—
81/i 1930

V» 1930—
81/i 1931

1 V» 1928 —
81/i 1929

Va 1929—
81/i 1930

Va 1930—
“/i 1931

deciton

deciton

deciton

deciton

deciton

deciton

Vete............

233,564

235,004

212,273

205,431

222,855

176,243

Råg............

66,228

45,126

84,488

44,486

40,383

52,593

Örn man till en början bortser ifrån att förhållandena inom olika delar
av landet de särskilda åren gestaltat sig väsentligt olika, framstår såsom
ganska anmärkningsvärt, att lantmannaföreningarna under innevarande
konsumtionsår i regel inköpt och levererat avsevärt mindre vetekvantiteter
än de närmast föregående åren. Samtidigt hava desamma
emellertid inköpt icke obetydligt mer råg än tidigare. Med hänsyn till
att 1930 års rågskörd kvantitativt var mycket stor och relativt större än
veteskörden, är detta förhållande måhända icke särskilt märkvärdigt.
De här ovan anförda talen vittna emellertid örn, att lantmannaföreningarna
synbarligen haft att arbeta under ganska svåra förhållanden.
De liava nämligen fått vidkännas en nedgång i veteomsättningen,
vilken omsättning i sin helhet varit relativt gynnsam, och samtidigt i
större omfattning än tidigare fått taga hand örn rågen, som varit betydligt
mer svårsåld än vetet. Detta har fört med sig ganska stora svårigheter
och kan i viss mån förklara det missnöje, som från olika föreningar
kommit till uttryck.

De påtalade förhållandena kunna jämväl belysas genom att angiva de
kvantiteter vete och råg, som de olika konsumtionsåren inköpts under tiden
september—januari, men som den sista januari ännu icke kunnat
levereras.1 Man finner därvid följande:

Den 31 januari ännu icke levererade partier vete och råg, som inköpts under

Vete

Råg

tiden 1 september—31 januari.

31/i 1929 3,/i 1930 31/i 1931

deciton deciton deciton

28,133 12,149 36,030

21,742 4,743 31,895.

1 Det bör dock här observeras, att man icke äger någon kännedom om lagerbehållningarna
den 1 september.

*47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Även dessa uppgifter tyda på, att avsättningsmöjligheterna varit
svårare innevarande år än de närmast föregående. Emellertid får man
en kanske ännu bättre uppfattning av läget, örn man anför följande procenttal
rörande förhållandet mellan inköpt och levererad vara.

Under tiden 1 september—31 Januari Inköpta kvantiteter vete och råg, vilka
t. o. m. den 31 Januari levererats.

1/s 1928—8r/i 1929 V» 1929—1»l/i 1930 x/» 1930—31/i 1931

Vete .................................... 88.0 % 94.8 % 83.o %

Råg .................................... 67.2 % 89.5 % 62.2 %.

Alla år har rågen således varit svårare än vetet att avsätta.

Det har redan framhållits, att de förhållanden, som skildrats här ovan,
gestaltat sig väsentligt olika inom de olika centralföreningarna. Vad
först beträffar själva omslutningen har den under de tre undersökta åren
väsentligt ökat i Södermanlands, Jönköpings, Skaraborgs, Värmlands och
Örebro län, under det att Gotland, Skåne och Halland uppvisa en ganska
tydlig nedgång. Likaså hava avsättningsförhållandena växlat högst avsevärt.
Ifråga örn såväl vete som råg har Gotlandsföreningen tydligen
haft mycket svårt och knappast kunnat erhålla några leveranser. Stora
avsättningssvårigheter uppvisa dessutom föreningarna i Skaraborgs,
Värmlands och Örebro län samt, i fråga örn råg, Hallands län. För övriga
föreningar synas svårigheterna icke hava varit desamma eller också hava
de icke vågat eller kunnat inköpa väsentligt större kvantiteter, än att de
kunnat vinna avsättning för desamma. I de flesta fall torde detta senare
hava varit förhållandet, vilket i det följande skall påvisas.

Inom Södermanlands län synes föreningen hava ganska väl kunnat
sörja för avsättningen av hrödspannmålen. Det visar sig, att densamma
under tiden september—januari kunnat inköpa över 10 procent av länets
beräknade veteskörd och omkring 10 procent av rågskörden. Dessutom
uppgives, att utbuden ganska väl kunnat hållas tillbaka, på grund utav
att jordbrukarna genom föreningen haft möjlighet belåna sin spannmål
och därigenom förskaffa sig rörelsekapital, liksom att detta skett i stor
utsträckning.

Det uppgives vidare, att avsättningsförhållandena till en början voro
goda, men att situationen från och med december 1930 blivit starkt försämrad,
så att föreningen i slutet av januari fått taga alla sina lagringsutrymmen
i anspråk och tillsvidare icke kunnat mottaga spannmål.

Från Jönköpings län meddelas, att utbuden på vete och råg redan i
september månad förlidet år gjorde sig gällande mer än vanligt, att detta
fortsatte under hela hösten, och att kulmen på utbuden nåddes i början
av december månad. Även här voro avsättningsmöjligheterna relativt
goda i september och oktober, men redan i början av november syntes
marknaden i stort sett mättad och, därefter har det varit ytterligt
svårt att sälja.

Centralföreningen i Kronobergs län anser, att inmalningstvånget och
minimipriserna i hög grad försvårat avsättningsmöjligheterna för vete
och råg, åtminstone inom ett län som Kronobergs, som saknar tillgång
till några större kvarnar. Beträffande föreningens leveranser av vete och
råg kan anmärkas, att veteleveranserna varit mindro än föregående konsumtionsår,
men att rågleveranserna, ehuru ganska obetydliga, varit
avsevärt större än de två senaste åren. Det synes för övrigt som örn för Iiihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 190 haft. (Nr 216.)

4

48:

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 216.

eningens spannmålsaffärer i början av konsumtionsåret varit ganska obetydliga,
vilket må beaktas, då man vill taga ställning till uttalandet här
ovan.

Ingen utav centralföreningarna synes under den gångna hösten och
vintern hava arbetat under så utomordentligt svåra förhållanden som
den på Gotland. Denna förening har de senaste åren sett sin omslutning
avsevärt reduceras. Under innevarande konsumtionsår har den praktiskt
taget icke kunnat sälja varken vete eller råg. Man inser detta mer än
väl, då man finner, att av de inköpta kvantiteterna föreningen t. o. m.
januari månads slut endast kunnat leverera 7.7 procent av vetet och 6.5
procent av rågen. Dessa förhållanden hava icke varit spannmålsnämnden
obekanta, men det har icke varit möjligt att i någon större utsträckning
intressera kvarnarna för inköp ifrån detta landskap. Det har enligt
föreningens åsikt huvudsakligen varit Kooperativa förbundet, som vid
olika tillfällen lättat på det gotländska saluöverskottet. Centralföreningen
klagar därför över att en del utav dess medlemmar med förbigående
av föreningen sålt sin säd direkt till nämnda organisation.

Ifrån Blekinge och Kalmar läns lantmannaförbund klagar man över,
att man blivit synnerligen vanlottad beträffande försäljningen av medlemmarnas
hrödspannmål. I viss mån anser man, att detta berott därpå,
att någon större kvarn icke är belägen inom området. Emellertid synes
denna förening i ganska liten omfattning taga emot och lagra sina medlemmars
spannmål, då inköpta och levererade kvantiteter för varje månad
äro desamma. Dessutom synes föreningen icke i början av konsumtionsåret,
då avsättningsförhållandena voro relativt gynnsamma, för medlemmarnas
räkning gjort några större affärer.

I Skåne anser man, att utbuden under innevarande konsumtionsår varit
ungefär lika stora som i vanliga fall, men att avsättningsmöjligheterna
varit betydligt svårare. Anledningen till detta senare förhållande
anser man emellertid till stor del ligga däruti, att man med nuvarande
prisläge för den svenska brödspannmålen icke i skydd av utförselbevisen
kunnat exportera någon spannmål. Under senare år har man annars
sålt på leverans till huvudsakligen danska och tyska kvarnar. Tages
hänsyn härtill, anser föreningen, att avsättningsmöjligheterna å den inhemska
marknaden antagligen icke understigit de senaste årens. Dessutom
meddelas, att det i början av konsumtionsåret fanns möjlighet att
placera större partier till Skånekvarnarna, men att föreningen då svävat
i ovisshet om, huruvida kvarnarna skulle köpa direkt från jordbrukarna
eller icke. På grund härav vågade föreningen icke engagera sig i
större utsträckning, än som skett. Samma förening meddelar dessutom,
att den för att kunna företaga uppköp måst sälja spannmål till mellansvenska
kvarnar och därigenom åsamkats fraktkostnader på omkring
1 krona 15 öre för 100 kilogram. Då prisläget på den inhemska marknaden
är så högt som för närvarande och export med tillhjälp av utförselbevisen
således icke kan påräknas, är det uppenbart, att ett så betydande
överskottsområde för vete som Skåne måste söka avsättning därför på
annat håll och då framför allt Mellansverige.

Då Skånekvarnarna emellertid, särskilt innevarande konsumtionsår, i
mycket stor utsträckning redan i höstas täckte sitt behov av vete och
råg genom leveransköp, synes det, som örn föreningen bort kunna begagna
sig av detta förhållande för att få samtliga fraktkostnader jämnt fördelade
på de olika medlemmarna.

Kungl. Majis proposition Nr 216.

49

I Halland hava utbuden hela säsongen varit stora i förhållande till försäljningsmöjligheterna,
och centralföreningen därstädes har praktiskt taget
icke kunnat sälja någon annan brödspannmål än den, vilken föreningen
sålde på leverans i augusti och september månader i fjol. De relativt
små leveranssiffrorna vittna örn detta förhållande, och framför allt
synes, som redan nämnts, rågen hava varit mycket besvärlig att sälja.

Västra Sveriges lantmäns centralförening med säte i Göteborg och med
verksamhetsområde i Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län klagar
över stora svårigheter att sälja direkt till kvarn och uppgiver, att den
icke sålt stort mer än 100 ton vete på direkt leverans till kvarn. Av föreningens
inköp att döma har den emellertid icke gjort affärer i större
utsträckning förrän i november och december, då förhållandena redan
börjat bliva svårare på marknaden.

Ifrån Skaraborgs län förmäles, att utbuden i början av konsumtionsåret
snarare voro under än över medelmåttan, samt att avsättningsförhållandena
under denna tid voro tillfredsställande. Sedan de enskilda
spannmålshandlarna på grund av överfyllda magasinsutrymmen till största
delen nödgats inställa sina inköp, har föreningen allt fortfarande kunnat
fortsätta att köpa medlemmarnas spannmål. De meddelade sifferuppgifterna
visa också, att föreningens omsättning avsevärt ökat. Föreningen
meddelar emellertid, att belastningen av dess lagerutrymmen är
synnerligen stor, och att, örn icke särskilda åtgärder vidtagas för att förbättra
avsättningsmöjligheterna, dess inköp av råg snart måste inställas.

I Värmlands län anser man, att avsättningen av brödsäd erbjudit större
svårigheter än under föregående år, och att det emellanåt varit omöjligt
att finna köpare till vare sig råg eller vete. Centralföreningens rågförsäljning
har varit avsevärt större än de närmast föregående åren, men
utgjorde i slutet av januari dess lager cirka 300 ton råg, till vilka den
icke kunnat finna köpare.

Vad slutligen örebro län beträffar uppgiver man, att råg är absolut
osäljbar till avtalskvarnarna, samt att höstvetet är synnerligen svårsålt
och omöjligt att placera annat än i kombination med vårvete, som är
eftersökt.

Vid ett studium av de priser, de olika centralföreningarna betalat sina
medlemmar för vete och råg, iakttager man, att desamma rönt ett mycket
stort inflytande av örn föreningarna mottagit och lagrat spannmålen
för sina medlemmars räkning, och örn avsättningsförhållandena varit
mer eller mindre besvärliga. De betalade priserna hava enligt lämnade
uppgifter gestaltat sig sålunda:

Pri sbildningen.

50*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Av centralföreningarna betalade priser för vete och råg 1 kronor per 100 kg
fullgod (frisk, oskadad) vara av normalkvalitet.

19 3 0

19 3 1

September

Oktober

November

December

Januari

Februari

A. Vete.

Jönköpings

län.........

17.oo

17.20

17.40

17.60

18.—

18.50

Kronobergs

» .........

16.60

17.—

17.—

17.40

17.80

18.20

Gotlands

» .........

16.60

16.70

16.70

16.7 0

13.oo

13.oo

Malmöhus

» .........

18.00

18.36

18.60

18.7 5

19.25

19.25

Kristianstads

» .........

17.75

I8.00

18.25

18.60

18.75

19.oo

Hallands

» .........

18.25

18.50

18.75

19.25

19.50

19.60

Göteborgs o. Bohus
Älvsborgs

)..........

17.60

I8.00

18.50

19.oo

19.oo

19.oo

Skaraborgs

» .........

17.00

17.00

17.20

17.20

17.60

17.75

Värmlands

» ........

16.50

16.80

17.00

17.40

17.70

I8.00

örebro

» .........

17.60

17.50

17.00

17.00

17.50

18.oo

Minimipris vid

kustkvarn

18.5 0

18.80

19.30

19.60

19.90

20.10

B. R & g.

Jönköpings

län.........

14.00

14.00

14.25

14.2 6

14.50

_

Kronobergs

» .........

14.oo

14.oo

14.20

14.40

14.60

14.80

Gotlands

» .........

13.50

13.70

13.70

13.70

11.00

11.00

Malmöhus

» ......

14.7 6

lö.oo

15.40

15.70

16.00

16.2 5

Kristianstads

» ........

14.75

15.oo

15.40

15.70

16.oo

16.25

Hallands

» .........

14.7 6

15.26

15.50

16.oo

16.25

16.50

Göteborgs o. Bohus
Älvsborgs

}•.........

14.50

15.oo

15.50

15.50

15.50

15.50

Skaraborgs

» .........

14.oo

14.oo

14.20

14.20

14.60

14.50

Värmlands

* .........

13.50

13.76

14.oo

14.20

14.2 0

14.oo

Örebro

» .........

14.oo

13.50

13.oo

13.60

13.50

14.oo

Minimipris vid

kustkvarn

15.60

15.80

16.20

16.60

16.90

17.10

Till dessa prisuppgifter bör fogas den anmärkningen, att Sörmländska
centralföreningen icke lämnat några prisuppgifter men meddelat, att den
gjort 25 öres avdrag från stadgade minimipriset för partier, som gått direkt
till kvarn, samt avdrag med 50 öre jämte frakt och speditionskostnad
för partier, som gått över magasin. Vidare har Blekinge och Kalmar
läns lantmannaförbund tydligen endast förmedlat köp, enär man
därifrån uppgiver, att de betalade priserna överensstämt med de priser,
som betalats av kustkvarnarna.

Prisuppgifterna här ovan äro synnerligen intressanta. Som allmän
regel gäller, att de av föreningarna betalade priserna icke kunnat följa
den prisstegring, som kvarnförbindelsen inneburit, utan att avståndet
mellan desamma och avtalspriserna ständigt ökat. Inom vissa län hava
föreningarna t. o. m. knappast betalat högre priser i januari 1981 än i
september 1930, ehuru avtalskvarnarna under samma tid varit underkastade
en fördyring av såväl vetet som rågen med 1 krona 50 öre.

Vid bedömandet av dessa priser får man emellertid taga i betraktande,
att desamma icke alltid äro jämförbara. Dels äro desamma nämligen påverkade
utav de fraktkostnader till avsättningsorterna, som föreningarna
måste räkna med, dels få desamma i vissa fall endast anses utgöra

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

*51

förskottslikvider, varvid medlemmarna senare komma att erhålla högre
eller lägre tilläggspriser. Särskilt beträffande Gotland gäller detta sistnämnda
förhållande.

I tab. 7 hava sammanförts uppgifter rörande samtliga föreningars
inköp och försäljningar månadsvis under tiden 1 september 1930—31 januari
1931. Man får utav dessa uppgifter ett allmänt intryck utav de här
ovan omnämnda avsättningssvårigheterna. I sin sammanfattande översikt
över centralföreningarnas verksamhet innevarande konsumtionsår
framhåller lantmännens riksförbund emellertid, att detsamma i god tid
föregående höst försökte intressera centralföreningarna för leveransförsäljningar
till kvarnarna, men att föreningarna då ställde sig avvaktande
och icke kommo i marknaden, förrän kvarnarna i mycket stor utsträckning
fyllt sina behov för den närmaste tiden. Nedanstående tabell torde
i detta sammanhang böra observeras och dessutom jämföras med en motsvarande
tabell å sidan *53.

Av centralföreningarna inköpt samt försåld eller levererad spannmål,
procentuellt fördelad efter inköps- och försäljningsmånad.

Månad

Vete

E å g

1928—1929

1929—1930

1930—1931

1928 — 1929

1929 — 1930

1930—1931

A. Inköp.

September ...............

26.7

29.3

28.8

20.8

35.3

32.7

Oktober .................

26.2

19.9

18.2

24.9

21.8

20.2

November ...............

17.3

15.G

20.5

27.2

17.1

22.6

December ..............

18.5

20.9

17.0

16.8

16.4

15.0

Januari ..................

11.8

14.3

15.5

10.3

9.4

9.5

Summa

100. o

100. o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

B. Försäljning.

September ...............

22.5

22.1

24.8

17.3

23.9

33.3

Oktober ..................

26.0

19.3

18.0

23.3

24.4

20.9

November ...............

19.7

16.3

24.5

31.0

21.2

21.1

December ..............

19.0

26.5

14.5

16.9

18.7

14.4

Januari .................

12.8

15.8

18.2

11.5

11.8

10.3

Summa

100. o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

Även härav framgår, att rågen i de flesta fall varit mer svår att avyttra
än vetet. Vidare framgår tydligt, att centralföreningarna förhållandevis
icke haft så stora inköp och försäljningar i säsongens början
som spannmålshandlarna.

Av övriga yttranden från de olika centralföreningarna, vilka i här
diskuterade avseenden kunna vara utav större intresse, må anföras, att
omdömena rörande kvaliteten hos 1930 års skörd i huvudsak överensstämma
med de uppgifter, som framgått av spannmålsnämndens egna undersökningar.
Vårvetet uppgives som regel haft större, t. o. m. god efterfrågan,
men någon överbetalning för dess högre kvalitet har i allmänhet
icke förekommit. Vidare påtalas från olika håll de bytesaffärer med kli
och andra fodermedel m. m., vilka kvarnarna i viss utsträckning tilllämpat.

52*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Spannmåls handlare.

Sorn regel Ilar nian ansett, att de statliga stödåtgärderna haft en förmånlig
inverkan på prisbildningen, men att avtalspriserna i hög grad
försvårat avsättningsmöjligheterna. Slutligen uttalas i allmänhet den
förhoppningen, att stödåtgärderna i en eller annan form måtte hliva beståndande
även under den kommande tiden, enär i annat fall jordbrukarens
läge kommer att bliva synnerligen bekymmersamt.

Då det inkomna materialets storlek medgivit en uppdelning av detsamma
på olika geografiska områden, har en dylik uppdelning företagits.
Därvid hava till Sydsverige hänförts Blekinge, Skåne och Halland, till
Mellansverige Östergötland, Småland, Bohuslän, Västergötland och Värmland
samt till Mälarprovinserna Uppland, Södermanland, Närke och Västmanland.
De under månaderna september—januari konsumtionsåren
1928—1929, 1929—1980 och 1930—1931 inköpta, försålda och levererade partierna
vete och råg, redovisas i tab. 8 och 9. En första överblick över de
inköpta och levererade kvantiteterna erhålles av nedanstående tablå.

Av spannmålshandlare inköpta samt försålda och levererade partier spannmål, i
ton, under månaderna september—januari 1928—1931.

Inköpta partier

Försålda och levererade partier

1928/29

1929/30

1930/31

1928/29

1929/30

1930/31

58,186

10,277

59,639

8,135

42,184

14,756

46,528

7,532

48,524

6,594

33,145

9,721

Råg............................................

De under innevarande konsumtionsår inköpta kvantiteterna svenskt
vete hava således för de av undersökningen berörda spannmålshandlarna
varit betydligt mindre än under motsvarande tid närmast föregående år.
Under åren 1928—1929 samt 1929—1930 uppgingo inköpen till omkring 58
å 60 tusen ton men under innevarande konsumtionsår endast till 42 tusen
ton. Däremot hava de inköpta rågkvantiteterna icke oväsentligt ökat. I
likhet med vad som kunde iakttagas för jordbrukarsammanslutningarna
äro de under nyssnämnda tidsperioder försålda kvantiteterna i allmänhet
avsevärt mindre än de inköpta. Förhållandena i detta avseende hava
dock varit olika inom olika delar av landet, vilket närmare framgår av nedanstående
tabell.

Under tiden 1 september—-31 januari av spannmålshandlare försålda och levererade
partier spannmål i procent av under samma tid inköpta kvantiteter.

Landsdelar

Vete

Råg

1928/29

1929/30

1930/31

1928/29

1929/30

1930/31

Sydsverige .................................

79.7

82.5

66.8

77.3

82.6

99.1

Mellansverige ..............................

70.2

71.9

67.4

60.9

72.6

51.9

Mälarprovinserna ........................

108.4

105.4

134.8

147.9

105.4

136.1

Hela riket .................................

80. o

81.4

78.6

73.3

81.1

65.9

Beträffande dessa uppgifter torde höra anmärkas, att några uppgifter
över den 1 september varje år inneliggande lager icke erhållits, varför leveranserna,
som fallet tydligen varit i Mälarprovinserna, under den här

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216. *53

avsedda tiden september—januari de olika konsumtionsåren kunnat överstiga
inköpen.

Avsättningssvårigheterna för råg hava varit avgjort större än för vete
under samtliga tre år men särskilt tillspetsats under innevarande konsumtionsår,
då endast 66 procent av inköpen kunnat levereras.

Inköpen och försäljningarna hava även för spannmålshandlarnas vidkommande
fördelat sig mycket olika på de skilda månaderna. Man erhåller
följande uppdelning:

Av spannmålshandlare inköpt, försåld och levererad spannmål, procentuellt för|
delad efter Inköps- och försäljningsmånad.

Månad

Veto

Råg

1928/29

1929/30

1930/31

1928/29

1929/30

1930/31

A. Inköp.

September .................................

19.9

23. B

37.2

29.2

30.9

33.0

Oktober.......................................

28.8

27.9

23.9

25.6

23.4

22.3

November....................................

20.9

17.8

17.7

19.9

14.5

19.7

December...................................

19.2

19.9

13.8

16.8

16.4

15.9

Januari.......................................

11.2

10.9

7.9

8.5

14.8

9.1

Summa

lOO.o

lOO.o

lOO.o

100.0

lOO.o

lOO.o

B. Försäljning

September .................................

14.8

16.6

37.1

32.5

24.2

36.2

Oktober.......................................

27.4

25.2

23.0

20.8

24.9

20.4

November....................................

24.4

20.8

20.6

21.0

19.3

24.0

December...................................

21.3

22.2

lin

16.5

15.2

14.2

Januari.......................................

12.1

15.7

8.2

9.2

16.4

5.2

Summa

lOO.o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

Inköpen av såväl vete som råg hava innevarande konsumtionsår koncentrerats
till september i mycket högre grad än de närmast föregående
åren. Detta förhållande återspeglar de tidiga utbuden hösten år 1930,
men kan i icke ringa mån även förklaras därmed, att en stagnation i
spannmålshandeln inträtt under sommaren 1930.

Att spannmålshandlarnas försäljningar och leveranser undergått en liknande
förskjutning mot tidigare höstmånader framförallt till september
är naturligt. Särskilt starkt framträder dock reduktionen för december
månad både vad beträffar inköp och försäljningar.

I detta avseende råder således full samstämmighet emellan de av spannmålshandlarna
och de av kvarnarna lämnade och i det följande redovisade
uppgifterna rörande de olika inköps- och försäljningsmånadernas relativa
betydelse.

Av särskilt stort intresse äro de priser, som erlagts vid försäljning av
spannmål till spannmålshandlare, i jämförelse med de avtalade minimiprisen.
De från spannmålshandlarna införskaffade prisuppgifterna hava
därför bearbetats och sammanställts i nedanstående tabell. Medelprisen
för de olika landsdelarna äro ovägda medeltal, medan däremot de beräknade
rikspriserna vägts med de inom respektive landsdelar försålda kvantiteterna.

54*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Av spannmålshandlare erlagda priser, i kronor för 100 kg, för inköpt svenskt
vete och råg under månaderna september 1930—Januari 1931.

Landsdelar m. m.

År

1930

År 1931

Sept.

Okt.

Not.

Dec.

Jan.

Febr.

A. Sydsverige.

Vete ..........................................

17.93

18.08

18.40

18.65

18.90

19.14

Rag.............................................

14.83

15.08

15.29

15.4 8

15.62

15.76

B. Mellansverige.

Vete .........................................

17.28

17.44

17.6 4

17.86

18.16

18.30

Råg.............................................

14.20

14.26

14.24

14.57

14.66

14.42

C. Mälarprovinserna.

Vete ........................................

17.68

17.88

18.04

18.25

18.31

18.43

Rag............................................

14.50

14.76

14.95

14.94

14.88

14.98

D. Hela riket.

L-

Vete ..........................................

17.59

17.76

18.05

18.27

18.4 9

18.65

Räg.............................................

14.51

14.6 9

14.7 7

14.91

14.96

14.97

E. Minimipris Tid inlandskvarn.

Vete ..........................................

I8.00

18.30

18.70

19.10

19.40

19.60

Råg.............................................

15.00

15.30

15.70

16.10

16.4 0

16.60

Av dessa priser framgår med stor tydlighet, dels att prisbildningen ur
producentsynpunkt varit avgjort ogynnsammast i Mellansverige, något
gynnsammare i Mälarprovinserna samt fördelaktigast i Sydsverige, dels
ock att motsvarande priser inom olika landsdelar och för riket i dess
helhet ej följt den avtalade stegringen i minimiprisen.

Medan i föregående tabell redovisats de på grundval av spannmålshandlarnas
uppgifter lämnade inköpsprisen på vete och råg, har här nedan,
för åvägabringande av en bättre överblick av marknadsprisens förhållande
till minimiprisen, uträknats prisindextal, varvid kustkvarnsminimipriset
för varje månad satts lika med 100 och de genomsnittliga
marknadsprisen inom varje landsdel för sig och riket i dess helhet omräknats
i förhållande härtill.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

*55

Av spannmålshandlare erlagda priser under månaderna september 1930—januari
1931 i procent av avtalsprisen under motsvarande tid.

Prisindex (avtalspriset =

100)

Landsdelar m. m.

År 1930

År 1931

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

Jan.

Febr.

A. Sydsverige.

Vete ..........................................

99.6

98.8

98.4

97.6

97.4

97.7

Råg...........................................

98.9

98.6

97.4

96.1

95.2

94.9

B. Mellansverige.

Vete ..........................................

96.0

95.8

94.8

93.5

93.6

93.4

Råg.............................................

94.7

93.2

90.7

90.5

89.3

86.9

C. Mälarprovinserna.

Vete .........................................

97.9

97.4

96.5

95.5

94.4

94.0

Råg............................................

96.7

96.5

95.2

92.8

•

90.7

89.9

D. Hela riket.

Vete ..........................................

97.7

97.0

96.5

95.7

95.3

95.2

Råg.............................................

96.7

96.0

94.1

92.6

91.2

90.2

Priset på råg har hela tiden legat relativt lägre än vetepriset, och denna
differens har nästan genomgående ökat under konsumtionsåret, ett förhållande
som tydligt belyser de större svårigheter, som förelegat för avsättning
av rågen.

I de yttranden, som jämsides med de rent siffermässiga uppgifterna införskaffats
från spannmålshandlarna och deras sammanslutningar, påpekas
allestädes de redan här statistiskt belysta förhållandena å spannmålsmarknaden.
Det framhålles sammanfattningsvis bland annat, att
föga grund synes föreligga till invändningar mot inmalningsförfarandet
i och för sig. Denna anordning har inneburit en av lantbrukarna uppskattad
och hittills inom vissa gränser verksam trygghet beträffande avsättningen
av svensk brödsäd.

Däremot har inmalningsförfarandet icke kunnat undgå att medföra
vissa rubbningar i förmalningens kontinuitet i sådan mening, att mjölinköpen,
särskilt ifrån bageriernas sida, forcerats under perioder med
förhållandevis låg inmalning med åtföljande behovsminskning av mjöl
vid stigande inmalningsprocenter. Efterfrågan på spannmål har givetvis
påverkats av denna ojämnhet i mjölåtgången.

Beträffande minimiprisen framhålla uppgiftslämnarna, att dessa tillfört
de brödsädsodlande jordbrukarna ett värdefullt stöd för den vara,
de blivit i tillfälle att avyttra under denna säsong. I övrigt uppgives minimiprisen
hava medfört ogynnsamma verkningar. Från alla delar av landet
bekräftas klagomålen från spannmålshandlarnas sida över starkt beskurna
avsättningsmöjligheter, stockningar i leveranserna och besvärligheter
av alla slag. Det uttalas också, att spannmålshandlarna aldrig tidigare
varit med örn sådana svårigheter, som kännetecknat större delen av
den löpande säsongen. Vidare påtalas det redan av hushållningssällskapen
beklagade förhållandet med bytesaffärer. Kvarnarna uppgives hava
fordrat, att säljare av spannmål skulle återköpa kli och andra fodermedel
samt gödningsämnen. Härtill anmärkes, att spannmålshandlarna genom
dylika kombinationer av affärerna i mycket stor utsträckning utslagits

Materialets

insamlande.

56* Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

dels från inköpen av spannmål från lantbrukarna och dels från försäljningen
av här ifrågavarande jordbruksförnödenheter, ett förhållande, som
medfört en icke obetydlig omsättningsminskning för de reguljära företagen
inom dessa branscher.

1 minimiprisen anses vidare hava legat en direkt stimulans för lantbrukare
att såvitt möjligt undvika spannmålshandlarna eller därmed jämnställda
uppköpsorgan vid avyttringen av saluöverskottet. Denna inskränkning
av handelns möjlighet att utföra sin förmedlingsuppgift vid skördeöverskottets
avsättning anses oförenlig med jordbrukets intresse, då ju
de förmedlande organen icke kunna varaktigt undvaras men minimiprisanordningen
är avsedd som tillfällig. Det anses önskvärt, att statsåtgärderna
icke bringa handeln ur dess naturliga banor.

Från vissa delar av landet uppgives, att spannmålsfirmorna över huvud
icke kunnat bedriva en ordnad och regelbunden spannmålsupphandling sedan
tiden för kvarnförbindelsens ikraftträdande. Särskilt gällde detta företag,
vilkas uppköpsmöjligheter vore starkt förbundna med exporten. Minimiprisets
upphävande av utförselbevisets verkningskraft hade ställt
dessa företag inför nödvändigheten att genomföra en begränsning av magasins-
och kontorspersonalen. En fortsatt reglering av den inhemska
spannmålsmarknaden på basis av fastställda priser kunde ställa dem inför
tvånget att nedlägga sina spannmålsaffärer.

Vissa provinser saknade egen kvarnindustri av egentlig betydelse. I dylika
trakter vöre jordbrukarna hänvisade att låta existerande företag ombesörja
placeringen av deras spannmål till förbrukarna. För dessa företag
hade inköpsmöjligheterna begränsats i mån av säsongens fortskridande,
därför att ingen garanti förelåge beträffande företagens möjlighet
att vinna avsättning för sina partier före minimiprisens upphörande. Intresset
för lagring kunde mot försommaren eller sommaren motverkas
även av frånvaron av ersättning för med sådan lagring uppstående kostnader.

I de provinser, som odlade exempelvis råg delvis för utfodring, hade disproportionen
mellan rågpriset och kraftfoderpriset föranlett jordbrukarna
att sälja hela sin rågtillgång, varigenom utbuden av råg kommit att
överstiga normala mått.

I de fall, spannmålshandlarna läge med överfyllda magasin, uppstode
stor fara för värdeminskning genom kvalitetsförluster vid inträdande
varmare väderlek. Dels med hänsyn härtill och dels i avvaktan på de
åtgärder, som till äventyrs vore att emotse i händelse den avslutade inventeringen
eller minskningen i mjölkonsumtionen gjorde uppkomsten av ett
överskott sannolikt vid konsumtionsårets utgång, kunde spannmålshandlarna
icke företaga några inköp, oaktat de hårt pressades av lantbrukarnas
erbjudan om inköp.

Kvarn industrien.

I de till kvarnarna utsända frågeformulären begärdes uppgifter rörande
de inköpta kvantiteterna svensk spannmål under tiden september—
januari åren 1929—1930 och 1930—1931 samt i vilken omfattning denna
spannmål inköpts direkt från jordbrukare eller genom spannmålshandlare
och jordbrukarsammanslutningar. Vidare infordrades uppgifter
över försålda och levererade kvantiteter mjöl för varje särskild månad
under nyss nämnda tidsperioder.

*57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Tillsamman hava 93 kvarnföretag avgivit svar enligt de utsända frågeformulären.
Av dessa kvarnar äro 57 anslutna till kvarnavtalet och benämnas
i det följande avtalskvarnar. Övriga kvarnföretag äro 36 och benämnas
icke-avtalskvarnar. I en del fall hava kvarnarnas bokföring icke
varit så avpassad, att fullständiga svar kunnat lämnas. I de tabeller, som
hava avseende å denna avdelning av undersökningen, har därför antalet
kvarnar, som uppgifterna i varje fall avse, angivits.

Icke-avtalskvarnarna hava även tillfrågats örn de priser, de betalat för
svenskt vete och svensk råg. Vidare hava till samtliga kvarnar ställts
följande två frågor:

1. Huru har mjölförsäljningen gestaltat sig innevarande konsumtionsår
i jämförelse med förhållandena under de senaste åren? Örn någon
väsentlig förändring inträtt, vad är i så fall Eder åsikt örn orsaken härtill? 2.

Vad är Edert allmänna intryck rörande förhållandena på spannmålsmarknaden
sedan inmalningstvångets genomförande? (Utbud, avsättningsförhållanden,
priser, kvaliteter o. s. v.)

Vid bearbetningen av det inkomna primärmaterialet hava kvarnarna
grupperats på samma sätt, som tidigare omnämnts beträffande spannmålshandlarna.
Inom de tre huvudområdena, Sydsverige, Mellansverige
och Mälarprovinserna hava kvarnarna fördelat sig sålunda:

Antal

kvarnar

Landsdelar

avtals-

icke-avtals-

Summa

Sydsverige.......................

............ 18

5

23

Mellansverige .................

............ 23

17

40

Mälarprovinserna.............

........... 16

14

30

Summa 57

36

93.

Kooperativa förbundet har lämnat en gemensam uppgift för dess två
kvarnar Tre Lejon i Göteborg och Tre Kronor i Stockholm. Båda dessa
kvarnar hava hänförts till Mälarprovinserna, då den avgjort större av
dem är belägen i Stockholm.

De av kvarnarna under ovan förmälda tider inköpta spannmålskvantiteterna
redovisas i tab. 10, 11 och 12. Under tiden september—
januari innevarande konsumtionsår inköptes 207,000 ton vete och råg
mot 150,000 ton under samma tid närmast föregående konsumtionsår.
Detta innebär en ökning på 38 procent. Av de under innevarande konsumtionsår
inköpta kvantiteterna kommo icke mindre än 198,000 ton på
avtalskvarnarna och endast omkring 9,000 ton på icke-avtalskvarnarna.

Av tab. 12 framgår, huru inköpen fördelat sig på olika månader. Enbart
under september 1930 inköptes 78,000 ton vete och råg, motsvarande
omkring 38 procent av de under tiden september 1930—januari
1931 inköpta kvantiteterna. I september 1929 inköptes endast

44,000 ton eller 29 procent av inköpen under nyss nämnda tid konsumtionsåret
1930—1931. Under månaderna oktober, november och december
hava inköpen avsevärt avtagit och varit minst i december för att
åter ökas i januari.

Jämförelser mellan olika konsumtionsår rörande inköpens fördelning
å skilda månader giva måhända icke någon direkt föreställning örn avsättningsmöjligheterna,
ty skörden är det ena året försenad och ett annat

Spannmåls -inköpen.

58''

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

år, i likhet med år 1930, synnerligen tidig. De i tabellerna återgivna talen
över inköpen äro emellertid, särskilt under hösten 1930, av ganska
stort intresse icke minst vid en jämförelse mellan de olika landsdelarna.
Det är uppenbart, att de sydsvenska kvarnarna i mycket stor utsträckning
gjort tidiga och stora leveransköp, under det att dylika förekommit
i betydligt mindre omfattning i Mellansverige och Mälarprovinserna.

De här omnämnda inköpssiffrorna för innevarande konsumtionsår förtjäna
att jämföras med de å sid. 16* angivna inköpen, vilka senare erhållits
från rapporter till spannmålsnämnden. Överensstämmelsen mellan
dessa uppgifter kan måhända icke anses fullt tillfredsställande, då de inköpta
mängderna vete och råg enligt rapporterna uppgått till omkring

208,000 ton och dessa rapporter avsett ett större antal kvarnar än de i
detta kapitel redovisade. Emellertid komma endast ganska obetydliga
mängder spannmål på de av de rapporterande kvarnar, vilka icke finnas
medtagna i denna undersökning.

I tab. 13 har lämnats en översikt över kvarnarnas inköp och huru
dessa fördelat sig på inköp direkt från jordbrukare samt från jordbrukarsammanslutningar
och spannmålshandlare. Även här har en uppdelning
företagits på avtalskvarnar och icke-avtalskvarnar. Då denna senare
kategori kvarnar i allmänhet är avsevärt mindre än avtalskvarnarna
och icke-avtalskvarnarna dessutom i allmänhet äro belägna mitt i produktionsdistrikten
för hrödspannmålen, är det helt naturligt, att de, som
tabellen utvisar, till allra största delen företaga sina inköp direkt från
jordbrukarna.

Avtalskvarnarna hava under innevarande konsumtionsår inköpt 33 procent
av sin spannmål direkt från producenterna samt 53 procent genom
spannmålshandlare. Jordbrukarsammanslutningarna hava däremot endast
förmedlat 14 procent av kvarnarnas inköp. Under samma tid, som
här avses, av närmast föregående konsumtionsår voro förhållandena ungefär
desamma, dock inköptes då något större del av spannmålen genom
spannmålshandlare. I Mellansverige hava kvarnarnas inköp detta konsumtionsår
till icke mindre än 69 procent företagits direkt från producenterna.
Motsvarande tal utgör för Mälarprovinserna 20 procent och för
Sydsverige 17 procent. I synnerhet förtjänar uppgiften för Sydsverige
att i detta sammanhang uppmärksammas.

De uppgifter över erlagda priser för svenskt vete och svensk råg, som
införskaffats från icke-avtalskvarnarna, hava endast bristfälligt kunnat
bearbetas. Å det utsända frågeformuläret hade den inköpta spannmålskvantiteterna
icke uppdelats å vete och råg. Det har därför icke varit
möjligt att för de olika geografiska områdena beräkna andra medelpriser
än dem, vilka erhållits som enkla medeltal av vad varje enskild kvarn betalat.
De sålunda beräknade medelprisen jämte medelvärdena av de under
vissa motsvarande tidsperioder gällande avtalsprisen framgå av nedanstående
tabell.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

*59

Av icke-avtalskvarnar erlanda priser (i kronor) per 100 kilogram svenskt vete och
svensk råg jamte under samma tid gällande avtalspriser.

Pris i kronor per 100 kilogram

Landsdelar m. m.

år

1930

år 1931

september—
oktober

november—
december

januari

Sydsverige (3).

Svenskt vete ......................................................

18.12

18.03

18.35

Svensk råg ........................................................

15.07

15.80

15.10

Mellansverige (15).

Svenskt vete ......................................................

17.51

17.71

18.00

Svensk råg .........................................................

14.83

14.88

14.49

Mälarprovinserna (18).

Svenskt vete ......................................................

17.10

17.68

17.87

Svensk råg.........................................................

14.oo

14.48

14.79

Avtalspriser.

Svenskt vete ......................................................

18.20

18.90

19.40

Svensk råg .........................................................

15.20

15.90

16.40

Den fria prisbildningen har sålunda ur jordbrukarsynpunkt gestaltat
sig bäst i Sydsverige och sämst i Mälarprovinserna.

Man iakttager bär samma förhållanden, som tidigare skildrats i fråga
örn bland annat av centralföreningarna betalade priser. Den fria prisbildningen
har gestaltat sig bäst i Sydsverige, men inom alla områden
framträder, att de av kvarnarna betalade priserna icke undergått samma
stegring som avtalspriserna.

De från kvarnarna lämnade uppgifterna, vilka måhända äro utav den
allra största betydelsen för bedömandet av det aktuella läget å spannmåls-
och mjölmarknaden, äro försäljningarna och leveranserna av mjöl,
vilka återfinnas i tab. 14, 15 och 16. Samma uppdelningar på olika
kategorier kvarnar samt geografiska områden som tidigare äro bär verkställda.

Av sagda tabeller framgår, att leveranserna av olika mjöler gestaltat
sig sålunda:

• Levererade partier mjöl under tiden

september 1929 —

september 1930 —

januari 1930

januari 1931

Avtalskvarnar:

ton

ton

Vetemjöl....................

........... 107,000

103,000

Rågsikt........................

........... 42,000

37,000

Rågmjöl ....................

........... 21,000

17,000

Icke-avtalskvarnar:

Vetemjöl.....................

1,174

1,332

Rågsikt.........................

........... 696

559

Rågmjöl .....................

........... 2,399

2,516.

Mjölförsälj ningarna.

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Allmänna

•mdömen.

Avtalskvarnarnas mjölleveranser hava således varit mindre under innevarande
konsumtionsår än under samma tid närmast föregående år, och
detta gäller såväl vetemjöl som rågsikt och rågmjöl. Starkast har nedgången
drabbat rågsikten, under det att minskningen i vetemjölsleveranserna
är relativt ringa. Icke-avtalskvarnarna kunna uppvisa ökade veteoch
rågmjölsleveranser. Även desamma hava emellertid måst se sina
rågsiktsleveranser gå tillbaka. I de fall, där icke-avtalskvarnarna uppvisa
ökade mjölleveranser, äro förändringarna dock såväl absolut som
relativt mycket obetydliga.

En ganska god överblick över mjölleveranserna erhålles av följande
tabell, där de under konsumtionsåret 1929—1930 levererade partierna satts
lika med 100.

Levererade partier vete- och rågmjöl samt rågsikt under september 1930—januari
1931 (motsvarande månader åren 1929/30 = 100).

Leveransmånad
(motsvarande månader 1929/30 == 100)

Avtalsbundna kvarnar

Ej avtalsbundna

kvarnar

Vetemjöl

Rågsikt

Kågmjöl

Vetemjöl

Rågsikt

Rågmjöl

1930 september ...........................

in

88

83

119

91

121

oktober ..............................

in

91

78

103

78

104

november ...........................

79

80

72

96

82

88

december ...........................

90

88

80

162

79

102

1931 januari.................................

91

88

96

93

73

lil

Summa september—januari............

96

87

80

113

80

105

Man iakttager här, att vetemjölsleveranserna voro mycket stora under
september och oktober månader år 1930, men att avtalskvarnarna sedermera
baft betydligt reducerade leveranser i jämförelse med närmast föregående
år. Ieke-avtalskvarnarnas leveranser uppvisa i detta avseende
belt andra förhållanden. Vidare framträda tydligt samma kvarnars ökade
rågmjölsleveranser.

Även då det gäller mjölleveranserna kan man iakttaga ganska stora
olikheter inom skilda delar av landet. Det mest framträdande härvid
är, att icke-avtalskvarnarnas ökade leveranser av vetemjöl och rågsikt
kunna lokaliseras till Mälarprovinserna, under det att motsvarande kvarnar
inom övriga områden fått vidkännas väl så kraftigt minskade leveranser
som avtalskvarnarna. Detta är en omständighet, som är värd uppmärksamhet.
I

I allmänhet hava de kvarnar, som besvarat spannmålsnämndens frågeformulär,
avgivit mer eller mindre fullständiga uttalanden rörande de
frågor av mer allmän karaktär, vilka i det föregående relaterats. Huvudintresset
har, framför allt då det gällt avtalskvarnar, varit förhållandena
å spannmåls- och mjölmarknaden. Avtalskvarnarna visa sig i allmänhet
missnöjda över den dubbla prisbildning å den svenska brödspannmålen,
som uppstått därigenom, att de icke avtalsbundna kvarnarna kunnat
inköpa sin råvara till avsevärt lägre priser än de, som avtalskvarnarna
fått betala. Samma förhållande anföres i de flesta fall som orsaken
till, att mjölförsäljningarna och mjölleveranserna gått så starkt tillbaka.
Vidare påtalas i många fall de delvis synnerligen svåra förhållanden,
som för närvarande äro rådande på grund av ovissheten örn den
framtida utvecklingen å den inhemska spannmålsmarknaden. Ovissheten

*61

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

i detta avseende hav framskapat en stagnation i såväl mjöl- som spannmålshandeln,
vilken vållat oro bland såväl producenter som konsumenter.
De synnerligen stora utbuden på vete och råg, som hela tiden varit rådande,
anses även sammanhänga med denna ovisshet. Vidare framhålles,
att den goda kvaliteten hos 1930 års brödsädsskörd samt de låga
fodervarupriserna kommit jordbrukarna att utbjuda mer spannmål än
annars skulle varit fallet.

Ett av de uttalanden, som tillställts nämnden, synes i hög grad förtjäna
att i sin helhet återgivas. Detsamma, som utgör en sammanfattning
av från olika håll framförda synpunkter, lyder sålunda:

»Det försiktiga handhavandet av bestämmelserna och det successiva
ökandet av inmalningsprocenten har möjliggjort för kvarnarna att anpassa
sig efter den nya situationen på ett sätt, som uteslutit klagomål
över kvalitetsändringen. Ett förhållande, som medverkat till att kvalitetsnedgången
ej kommit att taga sig uttryck i praktiken, har varit den
exceptionellt höga kvaliteten på det svenska vetet.

Lika friktionsfritt har icke tillämpandet av minimiprisöverenskommelsen
förlupit varken med hänsyn till förhållandet gentemot spannmålsproducenter,
ej heller gentemot mjölkonsumenter. De förra hava utan spår
av sammanhållning, organisation eller ens känsla av gemensamt ansvar
sökt ernå en försäljning av sin spannmål. Härtill har säkerligen i ej
ringa mån bidragit ovanan vid de nya bestämmelserna och känslan av
osäkerhet att få spannmålen avsatt till minimipriserna. Det i förhållande
till köpmöjligheten överväldigande utbudet föranledde nästan omedelbart
efter skördens början oförutsedda utvecklingslinjer. I de fall, då de
för stora utbuden ej kunnat mötas med prisnedsättningar, hava på sina
håll i stället spannmål sköpen kombinerats med försäljning av andra
produkter, vilket tenderar att förrycka den normala handelns banor. Där
däremot ej något tvång att hålla minimipriserna förefunnits, hava tillämpats
priser, som avsevärt understigit de förra. I den mån dessa priser
legat till grund för vissa kvarnars mjölframställning, möjliggöra de givetvis
en mycket svår konkurrens mot de kvarnar, som följa prisavtalet.
Man kan ej. heller, stödd på viss erfarenhet men utan att hava bevis därom,
värja sig för tanken, att det finnes avtalskvarnar, som synas lia funnit
vägar för ett mindre noggrant tillämpande av avtalets andemening.
Slutligen synes svårigheten att genast få avsättning för brödspannmålen
till minimipriserna hava föranlett en ökad tullförmalning. Det senare haltin
och med tagit sådana former, att bagare uppköpt spannmål, som lämnats
till tullförmalning, ett förfaringssätt, vilket tidigare varit okänt.
Alla dessa omständigheter hava föranlett en betydlig nedgång av de större
kvarnarnas leveranser, vilket i sin tur medfört, att dessa kvarnar icke
torde vara benägna för ett förnyande av ett avtal angående minimipriser.
»

Slutligen må framhållas, att ett av landets större kvarnföretag i sitt
uttalande över dessa frågor hävdat en från övriga kvarnar i viss mån avvikande
uppfattning. Man har därstädes ansett, att den mångomtalade
nedgången i mjölleveranserna, vilken företaget ifråga även fått vidkännas,
icke så mycket har sin förklaring uti konkurrensen mellan avtalsoch
icke-avtalskvarnar utan fastmer beror på den goda kvaliteten hos 1930
års skörd. Detta har medfört, att jordbrukarna varit självförsörjande
oell i större utsträckning än i vanliga fall själva förmalt sin brödsäd.
I detta ''sammanhang framhålles, att Dalarnas och södra Norrlands jord -

62*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

brukare i allmänhet tidigare varit ganska stora köpare av vetemjöl och
rågmjöl, men att de innevarande konsumtionsår varit självförsörjande i
ganska stor utsträckning. Vidare framhålles, att kornet, som för Norrlands
vidkommande spelar en mycket stor roll i hushållet, år 1930 lämnat
en stor och god skörd.

Samma företag anser dessutom, att även de låga priserna å animaliska
livsmedel samt frukt varit en bidragande orsak till de minskade mjölleveranserna.

Ett stort antal kvarnföretag uttala slutligen, att den marginal av 2 kronor,
som fastställdes mellan utgångspriset den 1 september 1930 och slutpriset
i maj 1931 var för liten och att detta i mycket hög grad bidragit till
att påskynda utbuden även från sådana odlare, vilka under normala förhållanden
sälja sin brödsäd relativt sent under konsumtionsåret.

Bageriidkare- och köpmannasammanslutningar.

1 ett av Sveriges bageriidkareförening avgivet utlåtande rörande mjölkvaliteterna
uttalas, att mot det mjöl, som framställdes i januari och februari
år 1931. då inmalningsprocenten för vete var 70, inga anmärkningar
kunde framställas. Föreningen ansåg dock, att en ytterligare höjning
av då gällande inmalningsprocent kunde medföra den risken, att
mjölet icke skulle kunna bibehålla en önskvärd bakningskraft. Redan
det under nyss nämnda tid framställda mjölet hade i vissa fall berett
bageriidkare, vilka inrättat sin drift och sin tekniska utrustning efter
de hårda amerikanska mjölerna, vissa svårigheter. Föreningen uttalade
slutligen, att den för sin del ansåg det fullt berättigat, att den svenska
brödspannmålen funne avsättning till brödändamål i den mån goda mjölkvaliteter
därav kunde erhållas.

Sveriges köpmannaförbund förklarar, att köpmännen näppeligen kunnat
''påvisa några olägenheter av inmalningssystemet. Strax inmalningsförfarandet
börjat, hade vissa ojämnheter i mjölkvaliteterna kunnat iakttagas,
men numera syntes kvarnarna hava lyckats så väl anpassa sig
efter systemet, att det hela fungerade oklanderligt. Från husmoderhåll
hade i regel inga klagomål försports, och även bageriidkarna syntes i
stort sett tillfredsställda med de mjölkvaliteter, som salufördes. Särskilt
ansåg sig förbundet böra framhålla, att de högsta mjölmärkena uteslöte
varje som helst anledning till missnöje.

Förbundet ville emellertid framhålla, att det vore troligt, att 1930 års
goda och väl bärgade skörd i hög grad bidragit till det lyckliga resultat,
som ernåtts.

Slutligen uttalade förbundet, att detsamma livligt beaktade nödvändigheten
av effektiva och väl avvägda åtgärder till jordbrukets skydd och i
varje fall icke för närvarande ansåge sig hava anledning påyrka ett frångående
av inmalningssystemet.

Sveriges koloniaivaru-engrossisters riksförbund har i sitt utlåtande huvudsakligen
uppehållit sig vid att samtliga dess medlemmar, vilka importerat
och idkat handel med utländskt mjöl, genom inmalningsförfarandet
vållats ett avsevärt avbräck i sin hantering och erinrade, att vissa firmor
av denna anledning gjort framställningar örn skadestånd.

Förbundet meddelar slutligen, att det vid upprepade tillfällen före inmalningstvångets
tillkomst protesterat däremot och hävdat den uppfattningen,
att det vore oriktigt, att staten för att hjälpa en grupp medbor -

63

Kungl. Marits proposition Nr 21b.

gare till bättre förhållanden, berövade en annan grupp möjligheten att
utöva sin näring. Staten borde under sådana förhållanden känna sig förpliktad
lämna ersättning åt dem, som drabbats av inmalningstvångets
verkningar.

Sammanfattning.

Från alla delar av landet och av nästan samtliga berörda parter betecknas
utbuden på vete och råg under den nu tilländalupna delen av
konsumtionsåret som mycket stora. Likaså anser man ganska allmänt,
att avsättningsförhållandena varit ganska ogynnsamma utom under
september och oktober 1930, då desamma i allmänhet ansetts tillfredsställande.

Den återhållsamhet i utbuden, som man förväntade skulle göra sig
gällande på grund av den stigande skalan i de avtalade prisen, har i det
hela uteblivit. Orsakerna härtill hava varit flera. I första hand torde
den ovanliga storleken och den relativa godheten av 1930 års skörd hava bidragit
härtill. Dessutom var skörden tidigt mogen och kom mycket snart
i marknaden. Vidare synas de för jordbruket tryckta förhållandena i
allmänhet hava bidragit till, att skörden tidigt salufördes. Dessutom
hava såväl jordbrukare som spannmålshandlare hela tiden varit påverkade
av ovissheten örn, huruvida hela saluöverskottet av vete och råg verkligen
skulle finna avsättning till avtalspriserna, och även på grund härav
i viss mån forcerat utbuden. Samma verkan torde det förhållandet hava
medfört, att stegringen i avtalsprisen upphör i och med maj månads
ingång samt att denna stegring, som under tiden 1 september 1930—1
maj 1931 uppgår till 2 kronor, ansetts väl låg för att motsvara lagrings- och
räntekostnader m. m.

De påtalade svårigheterna att finna avsättning för 1930 års
skörd stå i nära samband med de stora och tidiga utbuden. Däremot
finnes icke någon anledning antaga, att kvarnindustrien i detta
avseende icke sökt underlätta förhållandena på spannmålsmarknaden,
så^ länge kvarnarna utan risk ansett sig kunna mottaga spannmål.
Under senaste tiden har emellertid inträtt det förhållandet, att
kvarnarna på grund av osäkerhet rörande det läge, som kan väntas uppstå
den 31 augusti 1931, då nuvarande kvarnförbindelse utlöper, ansett sig
böra iakttaga en viss återhållsamhet med inköpen. Detta framgår i viss mån
av de uppgifter över inneliggande lager, som de rapporterande kvarnarna
lämnat spannmålsnämnden.

Kvarnarnas lager 1 ton.

Vete

R i e

svenskt

utländskt

summa

svensk

utländsk

summa

1930, 1 september......

...1 22,400

27,713

50,113

13,795

9,763

23,558

1930, 1 oktober.........

.... 51,387

27,488

78,875

23,677

9,195

32,872

1930, 1 december......

.. 65,184

18,147

83,331

31,013

8,458

39,471

1931, 15 mars .........

61,740

18,850

80,590

26,680

5,674

32,354

Beträffande vetet voro lagren således ännu den 15 mars 1931 ganska obetydligt
reducerade, under det att råglagren varit underkastade en förhållandevis
kraftigare tillbakagång.

bihang till riksdagens protokoll 1031. 1 sami. 190 haft. (Nr 216.)

*5

64*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

De återgivna lageruppgifterna samt kvarnarnas tidigare i denna undersökning
meddelade inköpsförliållanden tyda på, att kvarnarna mycket
snart under hösten 1930 fyllde sina lager. Uppmärksammas må emellertid,
att kvarnarnas inköp av svenskt vete och svensk råg under tiden september
1930—januari 1931 med icke mindre än omkring 60,000 ton överstigit
motsvarande inköp ett år tidigare. Även örn hänsyn tages till att exporten
av vete och råg under tiden september 1929—januari 1930 uppgick
till omkring 40,000 ton, har i allt fall mängden av försåld svensk
spannmål varit omkring 20,000 ton större innevarande konsumtionsår än
under samma tid nästföregående. Avsättningsmöjligheterna hava ändock
ansetts svårare detta konsumtionsår och detta måhända med rätta.
Brödsädsskörden har blivit större än tidigare. I allmänhet hava under
senare år stora mängder av såväl vete som råg utfodrats, men innevarande
konsumtionsår har denna utfodring väsentligt inskränkts. De
salubjudna partierna svenskt vete och svensk råg hava därför varit större
än kanske någon gång tidigare. Under sådana förhållanden har icke i
år såsom tidigare större delen av den svenska spannmålen kunnat mottagas
av kvarnarna under hösten och vintern. I stället hava leveranserna
måst utsträckas över hela konsumtionsåret. Såväl jordbrukare som
spannmålshandlare hava måst inrätta sig efter delvis ändrade förhållanden,
vilka för övrigt kunna påräknas bliva bestående, såvida brödspannmålen
i fortsättningen skall kunna finna avsättning till den inhemska
kvarnindustrien.

Från skilda trakter framhålles, att handeln med vete och råg
men även med mjöl och fodervaror slagit in på andra vägar än tidigare.
Så hava kvarnarna — möjligen i något större utsträckning än tidigare
— tillämpat byteshandel med spannmål och fodermedel. Vidare påtalas
blancoförsäljningarna av spannmål, vilka dock även tidigare förekommit.

I allmänhet upppgives, att de prisei\ jordbrukarna erhållit för sin
spannmål, varit tillfredsställande med hänsyn till förhållandena å
världsmarknaden. De mest anmärkningsvärda invändningarna mot
det nuvarande systemet med avtalade lägsta priser torde gälla icke-avtalskvarnarnas
möjlighet att inköpa vete och råg till i vissa fall avsevärt
lägre priser än de avtalade. Härigenom har uppstått den dubbla prisbildning
å den inhemska spannmålen, som i synnerhet avtalskvarnarna
åberopat som den största bristen i det nu tillämpade systemet. Utan
tvivel har denna situation utnyttjats av en del icke-avtalskvarnar och
även av andra köpare.

Inom vissa delar av landet, särskilt i Mälarprovinserna och Dalarna,
hava de priser, jordbrukarna erhållit för brödspannmålen, ej sällan legat
mer under avtalsprisen än frakt- och distributionskostnader m. m. kunna
anses föranleda. I synnerhet gäller detta råg, varå prisbildningen i
stora delar av landet gestaltat sig ganska oförmånligt.

Såväl beträffande avsättningsförhållandena som prisbildningen, varöver
en sammanfattning här ovan lämnats, gäller således, att desamma
under innevarande konsumtionsår ansetts ej i allo tillfredsställande. I
vissa avseenden kunna de påtalade missförhållandena dock anses överdrivna
och i någon mån även självförvållade.

Då inventeringen av vete och råg den 1 februari 1931 givit vid handen.

65

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

att vid ifrågavarande tidpunkt icke fulla 20 procent av den totala
brödsädsskörden fanns kvar hos jordbrukarna, kunna avsättningsförhållandena
i sin helhet icke hava varit så svåra, som från jordbrukar
och spannmålshandlarhåll gjorts gällande, så mycket mer som det finnes
anledning förmoda, att ganska stora partier vete och råg, vilka vid inventeringen
deklarerats av jordbrukarna, på grund av grodd och andra skador,
icke äro kvarngilla.

Såväl beträffande avsättningsmöjligheterna som framför allt prisbildningen
kunna emellertid jordbrukarna själva genom egna sammanslutningar
i hög grad påverka förhållandena. Flera utav merförmälda brister
och missförhållanden hade i väsentlig grad kunnat upphjälpas genom
bättre organisation och fastare sammanhållning bland jordbrukarna.
Skall inmalningsförfarandet fortsätta och i längden lända till avsedd
nytta, kräves säkerligen en sådan reglering av utbuden, som endast producenterna
själva kunna framskapa.

De i vissa fall avsevärt minskade mjölleveranserna hava varit det förhållande,
som för avtalskvarnarna känts mest besvärande under den nu
tilländalupna delen av konsumtionsåret. I fråga örn vetemjölet synas
dock dessa leveranser till och med januari månads utgång icke hava varit
så mycket mindre, än att denna nedgång till stor del kan förklaras
med en viss återhållsamhet från köparnas sida. Beträffande rågsikt och
rågmjöl räcker emellertid icke en sådan förklaring. Konkurrensen mellan
avtalskvarnar och icke-avtalskvarnar torde dock i ganska stor utsträckning
hava uppfattats såsom betydelsefullare än den i verkligheten
varit. Bortsett från Mälarprovinserna hava nämligen även icke-avtalskvarnarna
fått vidkännas avsevärt inskränkta mjölleveranser. En tidigare av
nämnden företagen undersökning rörande förmalningen synes giva vid
handen, att även i de fall, då icke-avtalskvarnarna ökat sin förmälning,
denna ökning dock varit så obetydlig, att den icke stått i någon rimlig
proportion till avtalskvarnarnas minskade mjölleveranser. Däremot visade
tullförmalningen i vissa fall en rätt avsevärd ökning. Rätta förhållandet
torde sannolikt hava varit följande.

En från vissa synpunkter besvärande konkurrens har varit rådande
mellan avtalskvarnar och icke-avtalskvarnar, och dessa senare hava otvivelaktigt
i vissa fall kunnat intränga på marknaden på de förras bekostnad.
Den betydande nedgången i mjölleveranserna får emellertid antagligen
till större delen tillskrivas en ökad hemmaförmalning bland
jordbrukarbefolkningen samt i viss mån även en minskad mjölkonsumtion,
som då framför allt träffat rågen. 1930 års skörd var av utmärkt
god kvalitet, vilket möjliggjort framställning av relativt goda mjölkvaliteter
utan större tekniska resurser. Dessutom hava jordbrukarna säkerligen
i ett stort antal fall, då de icke kunnat sälja sin brödsäd till avtalspriser,
själva låtit förmala sitt mjölbehov och även sålt av överskottet.

Som ett totalomdöme torde kunna sägas, att inmalningstvånget i förening
med avtalade minimipriser hittills rätt väl kunnat fylla sin uppgift att
till för jordbrukarna förhållandevis förmånliga priser skapa avsättning
för den svenska brödspannmålen, utan att varken konsumenterna fått
vidkännas någon ökning av mjöl- oell brödpriserna i förhållande till vad
förut gällt eller mjölkvaliteterna undergått sådana förändringar, att berättigade
klagomål kunnat riktas med desamma.

66*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Tab. 1. Inventeringen av vete och råg den 1 februari 1931

Län

Areal för höstvete

hektar

Areal för vårvete,

hektar

Ar 1927

År 1930

År 1931

År 1927

År 1930

År 1931

Stockholms stad o. län ......

11,427

11,018

10,991

1,435

2,434

3,166

Uppsala län ...........

11,733

10,080

10,575

1,301

2,489

3,333

Södermanlands » ............

15,959

15,214

16,272

1,263

2,405

2,703

Östergötlands » ............

25,133

25,498

28,527

6,634

8,587

10,930

Jönköpings » ............

2,704

3,040

3,564

1,519

1,633

1,826

Kronobergs » ............

735

1,087

1,219

1,524

1,763

1,930

Kalmar » ............

9,567

11,006

11,975

3,715

4,662

5,567

Gotlands » ............

6,762

7,148

7,654

495

933

1,013

Blekinge » ............

2,462

2,634

2,911

621

1,000

1,472

Kristianstads » ............

12,161

13,102

13,324

831

1,143

2,032

Malmöhus » ............

39,264

38,624

40,640

1,500

2,362

4,077

Hallands » ............

5,249

5,488

6,052

3,173

4,048

5,379

Göteborgs o. Bohus län ......

3,307

3,679

3,097

902

1,504

2,612

Älvsborgs län ............

5,454

6,402

6,256

2,345

2,808

3,462

Skaraborgs » ...........

15,711

17,232

17,879

1,991

3,023

4,169

Värmlands » ........ ...

7,166

8,484

8,988

624

827

1,621

Örebro län » ............

6,879

7,407

8,404

940

1,185

1,477

Västmanlands » ............

10,578

9,999

11,379

741

1,003

1,459

Kopparbergs » ...........

2,364

3,652

4,293

171

185

198

Summa

194,645

200,794

214,000

31,725

43,994

58,426

Tab. 2. Inventeringen av vete och råg den 1 februari 1931. — Hos jordbrukare
inneliggande, till försäljning avsedda förråd.

Län

Salnöverskott

Beräknad totalskörd 1930

Överskott i %
av skörden

Yete

dt

Råg

dt

Vete

dt

Råg

dt

Vete

Råg

Stockholms stad och län

64,600

15,900

317,590

126,480

20

13

Uppsala

län ......

51,100

18,100

248,710

118,240

21

15

Södermanlands

» ......

88,900

32,400

448,650

213,180

20

15

Östergötlands

» ......

207,100

60,600

880,110

319,020

24

19

Jönköpings

» ......

9,000

18,200

99,710

198,710

9

9

Kronobergs

> ......

3,800

13,000

51,540

172,160

7

8

Kalmar

» ......

47,200

60,800

343,910

398,920

14

15

Gotlands

* ......

16,400

3,300

145,620

97,460

11

3

Blekinge

» ......

25,200

26,600

89,860

163,450

28

16

Kristianstads

» ......

60,500

86,2''''0

386,910

484,720

16

18

Malmöhus

» ......

236,600

52,600

1,009,180

384,780

23

14

Hallands

» ......

52,500

58,500

259,260

273,150

20

21

Göteborgs o. Bohus län ■

9,900

12,900

120,340

120,510

8

11

Älvsborgs

län ......

22,100

31,200

199,820

259,060

11

12

Skaraborgs

» ......

89.500

104,500

533,230

543,540

17

19

Värmlands

» ......

21,600

25,500

190,730

207,890

11

12

Örebro

» ......

40,700

52,300

206,090

209,030

20

25

Västmanlands

» ......

44,400

20,600

238,290

131,240

19

16

Kopparbergs

» ......

10,5''>0

13,400

64,150

98.570

16

14

Tillhopa

1,101,600

706,600

5,833,700

4,520,110 |

19

16 !

67

Kungl. Martts proposition Nr 216.

Areal för vete och råg åren 1927, 1930 och 1931, länsvis.

Areal för höstråg,

hektar

Areal

för rårråg,

hektar

Vete

och råg, hektar

År 1927

År 1930

År 1931

År 1927

År 1930

År 1931

År 1927

År 1930

År 1931

7,338

6,121

5,307

101

59

101

20,301

19,632

19,565

6,580

6,161

5,460

71

40

59

19,685

18,770

19,427

9,951

9,176

8,355

53

25

70

27,226

26,820

27,400

14,454

14,751

13,103

421

229

306

46,672

49,065

52,866

11,275

10,220

9,842

1,191

668

750

16,689

15,561

15,982

10,186

9,224

9,162

760

402

427

13,205

12,476

12,738

24,547

21,234

20,642

821

702

798

38,650

37,604

38,982

8,089

6,933

6,662

52

17

25

15,398

15,031

15,354

10,520

8,692

8,389

306

164

233

13,909

12,490

13,005

28,843

23,948

23,620

1,150

834

1,126

42,985

39,027

40,102

25,105

18,352

18,279

385

214

369

66,254

59,552

63,365

16,573

13,669

13,059

324

199

258

25,319

23,404

24,748

7,728

6,646

5,456

180

129

229

12,117

11,958

11,394

15,924

14,174

13,347

1,130

726

751

24,853

24,110

23,816

27,834

26,979

24.474

434

289

434

45,970

47.523

46,956

15,555

14,453

12,976

93

14

107

23,438

23,778

23,692

10,845

10,248

9,161

254

113

194

18,918

18,953

19,236

8,115

6,987

6,213

37

8

12

19,471

17,997

19,063

5,759

5,772

5,029

45

20

33

8.339

9,629

9,553

265,221

233,740

218,536

7,808

4,852

6,282

499,399

483,380

497,244

Tab. 3. Brödsädsinventeringen den 1 februari 1931. — Hos kvarnar och spannmålshandlare
inneliggande förråd av vete och råg, i deciton.

Län

Kvarnar

Spannmålshandlare

Vete

Kåg

Vete

Råg

Stockholms stad ..............................

228,200

56,400

2,600

400

Stockholms län...........................

1,100

900

1,300

500

Uppsala » ...........................

25,900

11,800

5,400

3,300

Södermanlands » ...........................

26,400

13,000

21,100

11,300

Östergötlands » ...........................

105,300

38,900

53,100

13,800

Jönköpings » ...........................

1,700

2,800

1,000

2,200

Kronobergs » ...........................

200

1,100

200

1,700

Kalmar » ...........................

50,700

35,600

3,900

6,600

Gotlands » ...........................

700

100

19,100

14,500

Blekinge » ...........................

4,200

4,600

1,200

4,500

Kristianstads » ...........................

82,400

24,000

28,700

22,500

Malmöhus » ...........................

193,100

121,500

181,700

37,600

Hallands » ...........................

42,100

22,000

10,500

15,900

Göteborgs o. Bohus län.....................

46,500

28,100

3,900

2,400

Älvsborgs län...........................

25,200

5,800

1,200

3,500

Skaraborgs » ...........................

11,300

11,500

29,300

50 600

Värmlands » ..........................

7,200

6,200

1,500

2,800

Örebro » ...........................

16,000

9,900

2,700

5,700

Västmanlands » ...........................

4,300

4,500

8,600

4,700

Kopparbergs » ...........................

1.200

3,100

1,000

1,200 1

Gävleborgs » ...........................

700

3,500

400

400 ''

Västernorrlands » ...........................

300

300

100

100

Jämtlands » ...........................

—

—

—

—

Västerbottens » ...........................

—

—

—

—

Norrbottens » ...........................

—

100

100

—

Hela riket

874,700

405,700

378,600

206,200

68*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Tab. 4. Detaljpriser å mjöl samt produkter därav åren 1929 och 1930

i öre tor kilogram.

År oell
månad

Mjöl

R å g

) r ö d

V e

t e b r

ö d

vete

råg

rågsikt

grovt

spis-

bröd

knäcke-

bröd

limpa

söt

grov-

bröd

skorpor

mjukt
bakat m.
vatten

mjukt
bakat m.
mjölk

1929

Januari ......

42

30

40

73

97

64

48

150

76

94

Februari •

42

30

40

73

97

64

48

151

76

94

Mars .........

42

30

41

72

96

64

48

151

76

94

April .........

42

30

40

72

96

64

48

151

76

94

Maj............

41

29

39

71

95

64

48

151

76

94

Juni .........

41

29

39

71

95

64

48

151

76

94

Juli............

43

30

40

71

95

64

48

151

75

94

Augusti ......

45

30

40

71

94

64

48

151

75

93

September...

44

29

40

71

94

64

48

150

75

93

Oktober......

43

28

38

69 ''

92

63

48

149

76

92

November ..

42

27

37

68

92

63

48

149

76

92

December ...

43

26

37

68

91

63

47

148

76

92

1930

Januari ......

43

26

36

68

91

63

47

148

75

91

Februari • •.

42

26

36

67

91

63

47

147

75

91

Mars .........

41

25

34

67

90

62

47

146

75

91

April .........

41

24

34

66

90

62

46

145

75

90

Maj.............

41

24

34

66

90 1

62

46

145

75

89

Juni .........

41

24

34

66

89

62

46

144

75

89

Juli............

41

25

35

65

89

62

46

144

75

90

Augusti......

41

25

36

65

89

62

46

144

75

89

September

41

25

36

65

89

61

46

143

75

90

Oktober......

40

24

35

65

88

62

46

143

75

89

November ■ • •

40

24

35

65

88

61

46

144

75

90

December ...

40

24

35

65

88

61

46

144

75

89

1931

Januari ------

40

24

35

65

89

61

46

143

75

90

Februari

39

24

35

64

88

61

47

143

75

90

*69

Kungl. Majlis proposition Nr 216.

Tab. 5. Detaljpriser å mjöl samt produkter därav åren 1929 och 1930 i procent
av motsvarande priser år 1913.

Mjöl

|

Kägi

röd

V e

t e b r

ö d

År oell
månad

vete

råg

rågsikt

grovt

spis-

bröd

knäcke-

bröd

limpa

söt

grov-

bröd

skorpor

mjukt
bakat m.
vatten

mjukt
bakat m.
mjölk

1929

Januari......

135 !

136

148 1

178

168

160

197

177

157

Februari ...

135

136

148

178

—

168

160

199

177

157 |

Mars .........

135

136

152

176

—

168

160

199

177

157 i

April .........

Maj............

135

136

148

176

-.

168

160

199

177

157

132

132

144

173

—

168

160

199

177

157

132

132

144

173

—

168

160

199

177

157

Juli............

139

136

148

173

—

168

160

199

174

157

Augusti......

145

136

148

173

--

168

160

199

174

155

September- • •

142

132

148

173

—

168

160

197

174

155

Oktober......

139

127

141

168

—

166

160

196

177

153

November -

135

123

137

166

—

166

160

196

177

153

December ...

139

118

137

166

—

166

157

195

177

153

1930

Januari ......

139

118

133

166

—

166

157

195

174

152

Februari

135

118

133

163

—

166

157

193

174

152

Mars .........

132

114

126

163

—

163

157

192

174

152

April .........

132

109

126

161

-\

163

153

191

174

150

Maj............

132

109

126

161

-<

163

153

191

174

148

Juni .........

132

109

126

161

—■;

163

153

191

174

148

Juli............

132

114

130

159

—

163

153

191

174

150

Augusti......

132

114

133

159

—

163

153

191

174

148

September •

132

114

133

159

—i

161

153

189

174

150

Oktober......

129

109

130

159

-T

163

153

189

174

148

November •

129

109

130

159

—

161

153

191

174

150

December - ■ -

129

109

130

159

-f

161

153

191

174

148

1931

Januari ......

129

109

j ''

i 130

159

1 —•

161

153

189

174

150

Februari ■ - •

! 126

1 109

1 130

156

161

157

189

174

150

^4

O

Iab. 6 Avsättnings- och prisblldnlngsförh&llandena & vete och råg Inom vissa hush&llningssällskapsomr&den under tiden

september 1930—tebruari 1931.

(Silleruppgifterna avse antalet hushållningskretsar)

1

Län

i

Allmänna omdömen örn

De nuvarande
prisens förhål-lande till
minimiprisen
i jämförelse
med tidigare
noteringar

Försäljning genom
spannmålshandlare
och lantmanna-sammanslutningar
har varit4

Vårvete8

Avsättnings-förhåilandena för
större och mindre
brukare

avsättnings-

förk&llandena

prisbildningen

prisbild-

ningen

avsätt-

ningen

t1

mt1

0 1

st1

t1

mt1

0 1

lägre

lika

större

lika

mindre

bättre

lika

bättre

lika

lika

bättre

för de

mindre

större

Stockholms

län

9

31

4

_

29

14

1

17

7

8

13

1

20

9

24

6

4

1

6

Uppsala

»

10

5

—

1

14

—

3

3

3

6

2

9

3

11

2

1

1

2

Östergötlands

»

39

64

12

—

104

10

1

57

41

19

61

24

43

36

92

8

29

2

24

Malmöhus

61

74

13

7

123

17

1

53

27

22

72

26

47

45

64

28

70

11

11

Skaraborgs

»

8

17

10

—

23

9

2

12

7

4

9

4

11

8

23

1

6

1

8

Summa

127

191

39

8

293

50

5

142

85

56

161

57 |

130

101

214

45

110

16

51

''st — synnerligen tillfredsställande
t = tillfredsställande
rut = mindre tillfredsställande
o == otillfredsställande.

5 i jämförelse med tidigare år.

3 i jämförelse med höstvete.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 216.

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

lab. 7. Inköps- och försäljningsförhållanden vid 12 lantmannaföreningar under
tiden september—Januari konsumtionsåren 1928/29, 1929/30 och 1930/31.

Månad

• Inköpt spannmål

Försåld och levererad spannmål

1928/29

kg

1929/30

kg

1930/31

kg

1928/29

kg

1929/30

kg

1930/31

kg

A. Vete.

September ........................

6,236,161

6,885,128

6,173,610

4,625,727

4,914,052

4,365,501

Oktober ...........................

6,121,538

4,674,960

3,901,921

5,350,122

4,308,014

3,179,443

November .......................

4,035,907

3,677,423

4,404,713

4,048,372

3,627,687

4,320,271

December..........................

4,312,491

4,900,341

3,649,848

3,892,140

5,905,904

2,559,272

Januari..............................

2,650,315

3,362,575

3,328,677

2,624,707

3,530,036

3,199,793

Summa

23,356,412

23,500,427

21,458,769

20,543,068

22,285,693! 17,624,280

B. Råg.

September ........................

1,378,647

1,591,098

2,765,612

769,580

964,846

1,728,643

Oktober ...........................

1,649,701

985,636

1,704,356

1,039,312

984,802

1,084,927

November .......................

1,799,748

773,932

1,910,649

1,377,150

856,608

1,098,346

December...........................

1,112,374

739,663

1,267,938

750,348

755,538

751,962

Januari..............................

682,373

422,280

799,864

512,248

476,495

535,344

Summa

6,622,843

4,512,609

8,448,419

4,448,638

4,038,289

5,199,222

72*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Tab. 8. Av spannmålshandlare inköpta, törsålda och levererade kvantiteter vete (i kg)

under månaderna september—januari åren 1928—1931.

Månad

Inköpt vete

Försålt

och levererat vete

För senare

leverans försålt vete

m. m.

1928/29

1929/30

1930/31

1928/29

1929/30

1930/31

1928/29

1929/30

1930/31

A. Syd-sverige.

Sept......

7,426,868

6,950,549

6,259,705

5,170,429

4,713,389

3,420,840

1,265,000

1,182,000

4,910,000

Okt..........

7,809,126

6,506,205

4,018,085

5,614,801

4,005,907

2,876,959

3,295,065

1,089,400

360,000

Nov..........

3,972,958

3,486,851

3,268,702

5,147,192

4,051,527

2,856,749

2,605,300

1,052,700

10,000

Dec.........

5,388,470

4,881,125

2,247,408

3,854,857

4,140,945

1,269,967

2,120,500

820,000

30,000

Jan..........

2,608,521

2,155,042

1,417,606

1,908,357

2,871,111

1,068,948

1,103,500

757,800

511,800

Summa

27,205,943

23,979,772

17,211,506

21,695,636

19,782,879

11,493,463

10,389,365

4,901,900

5,821,800

B. Mellan-sverige.

Sept. ......

3,844,768

6,076,528

7,197,897

1,619,218

2,914,096

5,599,604

2,427,800

2,776,000

3,112,500

Okt..........

6,102,588

6,773,026

4,427,720

4,422,897

4,467,359

2,651,599

200,200

111,275

210,370

5,394,164

4,463,890

5,609,861

4,765,177

2,792,330

1,992,429

4,527,590

4,403,516

2,172,207

180,000

1,019,400

50,000

Dec..........

3,315,407

4,274,807

648,599

322,600

162,000

75,000

Jan..........

3,103,295

3,154,234

1,395,230

2,194,211

2,899,084

920,450

1,043,000

922,100

545,000

Summa

22,908,705

26,378,826

17,805,606

16,079,323

18,958,862

11,992,459

4,173,600

4,990,775

3,992,870

C. Målar-provin-serna.

Sept.......

314,750

958,809

2,243,290

94,920

441,085

3,280,686

—

—

25,000

Okt..........

2,843,632

3,357,668

1,620,519

2,718,270

3,727,168

2,110,130

—

—

400,000

Nov..........

2,787,183

1,518,901

1,414,421

1,669,938

1,411,800

1,789,325

—

—

—

Dec..........

1,297,342

2,224,888

1,364,347

2,744,995

2,365,020

1,763,511

—

—

—

Jan..........

828,260

1,220,461

523,985

1,524,473

1,837,318

715,015

—

—

—

Summa

8,071,167

9,280,727

7,166,562

8,752,596

9,782,391

9,658,667

—

—

425,000

D. Hela
riket.

Sept. ......

11,586,000

13,986,000

15,701,000

6,885,000

8,069,000

12,301,000

3,693,000

3,958,000

8,048,000

Okt..........

16,755,000

16,637,000

10,066,000

12,756,000

12,200,000

7,639,000

3,495,000

1,201,000

970.000

Nov..........

12,154,000

10,616,000

7,475.000

11,345,000

9,867,000

6,818,000

2,785,000

2,072,000

60,000

Dec..........

11,150,000

11,871,000

5,604,000

9,915,000

10,781,000

3,682,000

2,443,000

982,000

105,000

Jan..........

6,540,000

6,530,000

3,337,000

5,627,000

7,608,000

2,704,000

2,147,000

1,680,000

1,057,000

Summa

58,185,000

59,640,000

42,183,000

46,528,000

48,525,000

33,144,000

14,563,000

9,893,000

10,240,000

* 73

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Tab. 9. Av spannmålshandlare inköpta, försålda och levererade kvantiteter råg (i kg)

under månaderna september—januari åren 1928—1931.

Månad

Inköpt

å g

Försåld

och levererad råg

För senare leverans törsåld råg

m. m.

1928/29

1929/30

1930/31

1928/29

1929/30

1930/31

1928/29

1929/30

1930/31

A. Sydsverige.

September............

1,675,105''1,314,337

1,994,883

1,445,851

784,676

1,129,535

742,567

335,000

1,240,000

Oktober ..............

1,635,694

880,215

1,469,246

852,772

772,318

—

—

—

November............

829,560

371,019

1,231,163

479,325

389,110

1,016,318

195,000

—

250,000

December............

654,277

615,175

847,255

796,147

594,933

475,378

105,000

—

—

Januari...............

312,262

309,826

411,333

375,601

340,810

204,518

87,500

7,000

90,000

Summa

5,106,898 3,490,572

5,953,880

3,949,696

2,881,847

3,568,316

722,500

7,000

1,580,000

B. Mellansverige.

September...........

1,139,790

915,967

2,124,999

872,587

676,557

1,030,926

50,000

64,400

Oktober...............

901,500

717,030

1,409,910

663,788

510,980

940,239

70,000

—

—

November............

1,129,459

596,064

1,293,501

778,163

463,263

961,271

—

—

—

December............

1,000,400

603,314

1,324,971

269,767

323,559

554,317

100,000

—

, -

Januari...............

499,194

776,807

770,821

259,625

646,850

110,320

155,000

100,000

—

Summa

4,670,343

3,609,182

6,924,202

2,843,930

2,621,209

3,597,073

375,000

164,400

—

C. Mälarprovin-serna.

^ j. ’

September............

184,460

282,999

752,062

131,033

126,019

1,356,631

—

25,000

Oktober...............

93,938

309,625

409,448

50,035

362,022

300,301

450,000

200,000

400,000

November............

86,882

214,009

382,016

326,775

422,646

352,100

—

—

—

December.........

74,856

113,995

173,184

178,200

86,647

352,573

—

—

—

Januari...............

59,401

114,750

161,307

52,800

93,725

194,124

—

—

—

Summa

499,537

1,035,378

1,878,017

738,843

1,091,059

2,555,729

450,000

200,000

425,000

D. Hela riket.

September............

2,999,000

2,513,000

4,872,000

2.449.000

1.567.000

1.587,000

3,517,000

385,000

64,400

1,265,000

Oktober..............

2,631,000

1,907,000

3,289,000

1,645,000

1,983,000

520,000

200,000

400,000

November............

2.046.000

1.730.000

1,181000

2,907,000

1,584,000

1,275,000

2,330,000

195,000

—

250,000

December............

1.332.000

1.201.000

2,345,0001

1,244,000

1,005,000

1,382,000

205,000

—

. —

Januari...............

871,000

1,343,000

688,000

1,081,000

509,000

242,500

107,000

90,000

Summa

10,277,000

8,134,000

14.756,000

7,532,000

6,593,000

9,721,00Q

1,547,500

371,400

2,005,000

74

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Tab. 10. Avtalskvarnarnas inköp av svensk spann -

Inköpsiormer m. m.

År 19 2 9

september

oktober

november

december

Avtalskvarnar.

1

Sydsverige, 18 kvarnar (inköpt spannmål i kg)

14,845,231

10,105,379

10,377,428

9,056,474

därav genom:

jordbrukare direkt....................................

2,139,039

1,897,856

1,374,835

1,880,082

jordbrukarsammanslutningar ....................

1,853,536

929,126

1,541,249

846,288

spannmålshandlare....................................

10,852,656

7,278,397

7,461,344

6,330,104

Mellansverige, 23 kvarnar (inköpt spannmål i kg)

9,918,880

8,668,476

8,406,183

4,946,043

därav genom:

jordbrukare direkt....................................

6,212,629

5,068,640

4,794,872

3,051,489

jordbrukarsammanslutningar .....................

666,228

127,513

353,219

381,250

spannmålshandlare...................................

3,040,023

3,472,323

3,258,092

1,513,304

Mälarprovinserna, 16 kvarnar (inköpt spannmål i kg)

17,829,348

8,990,866

8,435,554

5,220,738

därav genom:

jordbrukare direkt....................................

2,078,212

2,311,771

1.645,036

1,353,007

jordbrukarsammanslutningar ....................

4,500,400

982,500

1,934,200

1,101,100

spannmålshandlare....................................

11,250,736

5,696,595

4,856,318

2,766,631

Hela riket, 57 kvarnar (inköpt spannmål i kg) •••

42,593,459

27,764,721

27,219,165

19,223,255

därav genom:

jordbrukare direkt....................................

10,429,880

9,278,267

7,814,743

6,284,578

jordbrukarsammanslutningar ....................

7,020,164

2,039,139

3,828,668

2,328,638j

spannmålshandlare...................................

25,143,415116,447,315

15,575,754110,610,0391

Tab. 11. Icke-avtalskvarnarnas inköp av svensk spann -

Inköpsiormcr m. m.

i r

9 2 9

september

oktober

november

december

Icke-avtalskvarnar.

Sydsverige, 5 kvarnar (inköpt spannmål i kg) ...

304,999

388,439

210,931

174,749

därav genom:

jordbrukare direkt ...................................

287.035

362,139

189,831

159,730

jordbrukarsammanslutningar .....................

—

—

—

—

spannmålshandlare....................................

17,964

26,300

21,100

15,019

Mellansverige, 17 kvarnar (inköpt spannmål i kg)

546,765

852,452

877,223

640,019

därav genom:

jordbrukare direkt...................................

410,305

705,122

669,823

534,023

jordbrukarsammanslutningar .....................

48,700

29,870

28,100

—

spannmålshandlare....................................

87,760

117,460

179,300

105,996

! Mälarprovinserna, 14 kvarnar (inköptspannmål i kg)

781,187

897,796

899,882

633,285

därav genom:

jordbrukare direkt....................................

653,348

752,816

688,244

551,888

jordbrukarsammanslutningar ....................

—

21,000

18,000

—

spannmålshandlare....................................

127,839

123,980

193,638

81,397

Hela riket, 36 kvarnar (inköpt spannmål i kg) ...

1,632,951

2,138,687

1,988,036

1,448,053

därav genom:

jordbrukare direkt...................................

1,350,688

1,820,077

1,547,898

1,245,641

jordbrukarsammanslutningar .....................

48,700

50,870

46,100

i

—

spannmålshandlare....................................

233,563

267,740

394,038

202,4121

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

* 75

mål (i kg) månaderna september—Januari 1929—1931.

År 1930

Summa

inköpt

Å r 1

9 3 0

År 1931

Summa
inköpt
spannmål
sept.—jan.

januari

spannmål
sept.—jan.

september

oktober

november

december

januari

10,099,793

54,484,305

44,529,944

13,831,372

13,039,402

8,465,298

5,957,544

85,823,560

1,253,075

1,509,497

7,337,221

8,544,887

6,679,696

39,259,722

5,115,119

5,821,594

33,593,231

2,465,409

1,127,902

10,238,061

2,612,266

1,724,565

8,702,571

2,593,554

930,359

4,941,385

1,524,930

730,257

3,702,357

14,311,278

10,334,677

61,177,605

4,163,129

36,102,711

16,326,831

10,624,381

10,350,298

6,918,317

4,806,546

49,026,373

2,200,602

298,146

1,664,381

21,328,232

1,826,356

12,948,126

12,043,726

543,918

3,739,187

7,562,305

95,888

2,966,188

6,714.528

283,300

3,352,470

4,544,414

194,683

2,179,220

3,075,155

147,339

1,584,052

33,940,128

1,265,128

13,821,117

10,680,382

51,156,888

14,056,185

15,128,389

13,958,439

6,559,236

13,364,966

63,067,215

1,129,546

2,587,500

6,963,336

8,517,572

11.105,700

31,533,616

4,389,468

2,193,700

7,473,017

2,316,144

4,221,200

8,591,045

3,337,125

4,274,050

6,347,264

973,931

2,257,058

3,328,247

1,363,697

4,431,000

7,570,269

12,380,365

17,377,008

33,309,842

24,943,304

141,743,904

74,912,960

39,584,142

37,348,139

21,942,851

24,129,056

197,917,148

4,583,223

4,395,143

15,964,938

38,390,691

19,611,752

83,741,461

21,548,313

8,559,212

44,805,435

12,343,858

5,444,990

21,795,294

12,663,919

6,281,915

18,402,305

8,111,899

3,382,100

10,448,852

5,963,782

5,308,596

12,856,678

60,631,771

28,976,813

108,308,564

mål (i kg) månaderna september—Januari 1929—1931.

År 1930

Summa
inköpt
spannmål
sept.—jan.

År 19 3 0

År 1931

Summa
inköpt
spannmål
sept—jan.

januari

september

oktober

november

december

januari

120,675

1,199,793

424,168

489,906

143,432

158,119

72,421

1,288,046

120,675

1,119,410

387,168

474,306

137,432

134,619

72,421

1,205,946

—

80,383

37,000

15,600

6,000

23,500

-

82,100

592,653

3,509,112

1,160,304

564,267

769,863

567,400

592,132

3,653,966

480,329

2,799,602

1,041,627

499,767

640,233

492,300

481,232

3,155,159

16,200

122,870

30,000

—

21,000

43,500

30,000

124,500

96,124

586,640

88,677

64,500

108,630

31,600

80,900

374,307

424,949

3,637,099

1,166,449

1,006,163

779,084

527,796

699,955

4,179,447

316,049

2,962,345

1,016,360

872,587

669,784

470,696

564,531

3,593,958

64,000

103,000

21,000

3,500

—

—

44,600

69,100

44,900

571,754

129,089

130,076

109,300

57,100

90,824

516,389

1,138,277

8,346,004

2,750,921

2,060,336

1,692,379

1,253,315

1,364,508

9,121,459

917,053

6,881,357

2,445,155

1,846,660

1,447,449

1,097,615

1,118,184

7,955,063

80,200

225,870

51,000

3,500

21,000

43,500

74,600

193,600

141,024

1,238,777

254,766

210,176

223,930

112,200

171,724

972,796

76

Kungl. Maj:ts proposition Kr 216.

Tab. 12. Av 93 kvarnar inköpt svensk spannmål (i kg) månaderna september januari

1929-1931.

Inköpsformer

År 19 2 9

År 1930
januari

Summa
inköpt
spannmål
sept.—jan.

September

Oktober

November

December

Hela riket (inköpt spann-

44,226,410

11,780,568

7,068,864

25,376,978

29,903,408

11,098,344

2,090,009

16,715,055

29,207,201

9,362,641

3,874,768

15,969,792

20,671,308

7,530,219

2,328,638

10,812,451

26,081,581

5,500,276

4,475,343

16,105,962

150,089,908

45,272,048

19,837,622

84,980,238

därav genom:
jordbrukare direkt
j ordbrukarsam-manslutningar ■ •
spannmålshandlare

Inköpsformer

År 19 3 0

År 1931
januari

Summa
inköpt
spannmål
sept.—jan.

September

Oktober j November

December

Hela riket(inköptspann-

77,663,881

23,993,468

8,610,212

45,060,201

41,644,478

14,190,518

5,448,490

22,005,470

39,040,518

14,111,368

6,302,915

18,626,235

23,196,166

9,209,514

3,425,600

10,561,052

25,493,564

7,081,966

5,383,196

13,028,402

207,038,607

68,586,834

29,170,413

109,281,360

därav genom:
jordbrukare direkt
jordbrukarsam-manslutningar
spannmålshandlare

Kungl. Majlis proposition Nr 216.

* 77

Tab. 13. Den av kvarnarna inköpta spannm&len procentuellt
fördelad efter inköpsmånad.

Å r

9 2

9/3 0

r 1 9 3 0/3 1

Landsdelar
m. m.

Inköpt
spannmål
(i kg)

Därav (i %) under

Inköpt
spannmål
(i kg)

Därav (i %) under

sept.

okt.

nov.

dec.

jan.

sept.

okt.

nov.

dec.

jan. i

A) Avtalskvarnar.

(57) ..................

141,743,904

30.0 5

19.59

19.20

13.56

17.60

197,917,148

37.8 5

20.oo

18.8 7

11.09

12.19''

därav i

9.8 6

Sydsverige............

54,484,305

27.25

18.56

19.06

16.62

18.58

85,823,560

51.89

16.12

15.19

6.94!

Mellansverige ......

36,102,711

27.48

24.01

23.28

13.70

11.58

49,026,373

33.81

21.67

21.11

14.11

9.80‘

Mälarprovinserna

51,156,888

34.8 5

17.57

16.49

10.21

20.8 8

63,067,215

22.2 9

23.9 9

22.18

10.40

21.19

B) Icke-avtalskvar-nar. (36)............

8,346,004

19.57

25.62

23.82

17.35

13.64

9,121,459

30.16

22.59

18.56

13.74

14.96

därav i

Sydsverige...........

1,199,793

25.4 2

32.38

17.58

14.56

10.06

1,288,046

32.93

38.03

11.14

12.28

5.62;

Mellansverige ......

3,509,112

15.58

24.29

25.00

18.24

16.8 9

3,653,966

31.75

15.44

21.07

15.53

16.21

Mälarprovinserna...

3,637,099

21.48

24.69

24.74

17.41

11.68

4,179,447

27.91

24.07

18.64

12.68

16.75

Samtliga kvarnar

i (93) ..................

150,089,908

29.4 7

19.92ll9.46

13.77

17.38

207,038,607

37.51

20.12

18.S6

11.20

12.31

1 Häri ingår Kooperativa Förbundets kvarn Tre Lejon, Göteborg, som redovisats tillhopa med
Tre Kronor, Stockholm.

Tab. 14. Den av kvarnarna inköpta spannmålen procentuellt fördelad efter

inköpsformer.

Landsdelar m. m.

År

1929—

1930

År

1930-

-1931

Inköpt
spannmål
i kg

Därav

''i %) genom

Inköpt
spannmål
i kg

Därav (i %)

genom

jordbr.

direkt

Jant-

manna-

sam-

mansl.

spann-måls-h and-are

jordbr.

;direkt

lant-

manna-

sam-

mansl.

spann-måls-h and-are

Avtalskvarnar

141,743,904

27.08

13.84

59.08

i

197,917,148

30.68

14.64

55.78

(57) därav i

Sydsverige ...............

54,484,305

15.68

12.26

72.06

85,823,560

IB. 6 8

12.04

71.28

Mellansverige ............

36,102,711

59.08

5.06

35.86

49,026,373

69.28

2.68

28.19

Mälarprovinserna1-----

51,156,888

16.65

21.71

61.64

63,067,215

19.68

27.65

52.82

Icke-avtalskvarnar (36)

8,346,004

82.45

2.71

14.84

9,121,459

87.21

2.18

10.66

därav i

Sydsverige ...............

1,199,793

93.80

—

6.7 0

1,288,046

93.68

—

6.3 7

Mellansverige .........

3,509,112

79.78

3.50

16.72

3,653,966

86.8 5

3.41

10.24

Mälarprovinserna ......

3,637,099

81.45

2.88

15.72

4,179,447

85.99

1.65

12.86

Samtliga kvarnar (93)...

150,089,908

30.16

13.22

56.6 2

207,038,607

33.18

14.09

52.7 8

1 Häri ingår Kooperativa Förbundets kvarn Tre Lejon, Göteborg, som redovisats tillhopa
med kvarnen Tre Kronor, Stockholm.

78 *

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Tab. 15. Kvarnarnas försäljningar och leveranser av vetemjöl.

Försålda

partier

(kg)

Levererade partier (kg)

År och månad

Syd-

Sverige

(20)

Mellan-

sverige

(21)

Målar-

pro-

vinserna

(13)

Tillhopa

(54)

Syd-

Sverige

(20)

j Mellan-sverige
(21)

Mälar-

pro-

vinserna

(13)

Tillhopa

(54)

Avtalskvarnar.

1929 september •••

5,327,938

3,464,680

6,398,849

15,191,467

7,923,163

4,374,285

7,933,959

20,231,407

22,355,525

oktober .....

8,110,196

4,687,388

8,733,273

21,530,857

8,113,396

5,134,658

9,107,471

november

16,736,072

7,641,446

12,527,674

36,905,192

9,811,272

5,379,223

9,298,286

24,488,781

december ...

5,875,212

3,551,466

4,435,230

6,725,058

17,035,500

9,426,667

4,895,877

7,895,616

22,218,160

1930 januari.........

2,582,031

5,781,886

11,915,383

6,553,991

3,678,659

7,289,786

17,522,436

Summa

39,600,884

22,810,775

40,166,740

102,578,399

41,828,489

23,462,702

41,525,118

106,816,309

september ...

5,571,761

4,041,562

7,165,410

16,778,733

8,695,056

4,869,728

8,811,152

22,375,936

oktober ......

12,181,176

5,003,804

10,857,142

28,042,122

9,225,461

4,987,256

10,693,715

24,906,432

november ■..

5,488,716

4,046,296

7,128,653

16,663,665

7,953,341

4,205,752

7,159,933

19,319,026

december ...

7,229,747

5,569,986

3,990,897

7,313,083

18,533,727

8,251,047

4,140,427

7,666,812

20,058,286

1931 januari ......

3,750,162

6,450,477

15,770,625

5,756,836

3,789,872

6,451,582

15,998,290

Summa

36,041,386

20,832,721

38,914,765

95,788,872

39,881,741

21,993,035

40,783,194

102,657,970

Icke-avtalskvar-

nar.

(5)

(15)

(14)

(34)

(5)

(15)

(14)

(34)

1929 september ...

16,452

110.536

72,962

198,950

15,452

110,356

91,602

217,410

oktober ......

22,452

132,965

112,640

268,057

22,452

132,965

124,540

279,957

november ...

26,213

107,391

131,966

265,571

26,213

107,39!

142,981

276,585

december ...

25,940

81,541

78,178

185,665

25,946

81,541

105,228

212,715

1930 januari.........

11,080

79,880

79,530

170,490

11,080

79,880

96,780

187,740

Summa

101,143

512,313

475,276

1,088,732

101,143

512,133

561,131

1,174,407

september ...

14,323

110,312

130,518

255,153

14,323

110,312

133,4681

258,103

oktober ......

16,264

118,656

179,557

314,477

16,264

118,656

153,527

288,447 i

november ...

19,367

96,716

126,881

242,964

19,384

96,716

148,656:

264,756''

december ...

14,285

99,149

181,269

294,703

14,285

99,149

232,0591

345,493’

1931 januari.........

7,487

63,817

106,964

178,268

7,487

63,817

103,459]

174,763!

Summa

71,726

488,650

725,189

1,285,565

71,743

488,650

771,1691

1,331,562

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Tab. 16. Kvarnarnas försäljningar och leveranser av rågsikt.

*79

Försålda

partier (kg)

Levererade

partier

(kg)

År och månad

Syd-

Sverige

(20)

Mellan-

Sverige

(21)

Mälar-

provin-

serna

(13)

Tillhopa

(54)

Syd-

Sverige

(20)

Mellan-

Sverige

(21)

Mälar-

provin-

serna

(13)

Tillhopa

(54)

Avtalskvarnar.

1929 september ......

2,861,599

1,919,515

3,574,745

8,345,859

3,444,599

2,196,792

2,791,124

8,432,515

oktober .........

3,439,808

2,460,169

2,522,859

8,422,836

3,527,108

2,555,802

3,249,141

9,332,051

november ......

3,836,011

2,496,862

2,118,125

8,449,998

3,714,811

2,456,675

3,058,665

9,230,151

8,938,135

december ......

5,517,319

3,515,595

1,562,798

10,595,712

3,775,404

2,415,001

2,747,730

1930 januari............

1,286,527

1,245,972

1,204,362

3,736,861

2,399,817

1,714,642

2,352,791

6,467,250

Summa

16,930,264

11,638,113

10,982,889

39,551,266

16,861,739

11,338,912

14,199,451

42,400,102

September ......

1,874,649

1,720,682

2,215,423

5,810,754

2,819,624

2,023,328

2,564,411

7,407,363

Oktober .........

4,217,685

1,925,262

3,154,234

9,297,181

3,074,325

2,076,592

3,335,301

8,486,218

November ......

2,040,206

1,983,120

1,470,068

5,493,394

2,870,581

2,004,540

2,528,897

7,404,018

December ......

2,939,239

1,889,889

1,391,963

6,221,091

3,328,149

1,974,569

2,590,905

7,893,623

1931 Januari .........

1,880,461

1,523,625

1,143,912

4,547,998

2,081,061

1,550,572

2,054,390

5,686,023

Summa

12,952,240

9,042,578

9,375,600

31,370,418

14,173,740

9,629,601

13,073,904

36,877,245

Icke-avtalskvar-

nar

(5)

(15)

(14)

(34)

(5)

(15)

(14)

(34)

1929 September ......

14,361

69,658

32,355

116,369

14,361

69,653

45,455

129,469

Oktober .........

18,160

70,317

54,157

142,634

18,160

70,317

75,282

163,759

November ......

33,770

57,606

22,289

113,665

33,770

57,606

54,504

145,880

December ......

31,281

54,512

36,812

122,605

31,281

54,512

51,712

137,505

1930 Januari .........

17,748

54,407

30,719

102,874

17,748

54,407

46,989

119,144

Summa

115,320

306,495

176,332

598,147

115,320

306,495

273,942

695,757

September —..

13,873

51,347

54,867

120,087

13,873

51,347

51,967

117,187

Oktober .........

19.050

70,070

43,280

41,593

132,400

19,050

70,070

38,980

128,100

November ......

17,558

49,795

108,946

17,558

49,795

51,543

118,896

December ......

13,763

48,316

30,493

92,572

13,763

48,316

46,493

108,572

1931 Januari .........

7,992

47,141

41,213

96,346

7,992

47,141

31,513

86,646

Summa

72,236

266,669

211,446

550,351

72,236

266,669

220,496

559,401

Bihang till riksdagent protokoll 1931. 1 samt. 190 höft. (Nr 216.)

80* Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Tab. 17. Kvarnarnas försäljningar och leveranser av rågmjöl.

Förs

lidi p

artle

r (hg)

Lever

e r a d e

part

e r (kg)

År och månad

Syd-

Sverige

(20)

Mellan-

sverige

(21)

Mai ar-provin-serna

(13)

Tillhopa

......(54> .

Syd-

Sverige

(20)

Mellan-

sverige

Mälar-

provin-

serna

(13)

Tillhopa

(54)

Avtalskvarnar.

1929 September ......

769,007

1,162,454

3,574,745

5,506,206

1,155,327

1,163,132

2,128,000

4,446,459

923,457

1,421,868

2,522,859

4,868,184

1,274,052

1,422,821

2,496,289

5,193,162

1,045,165

1,369,274

2,118,125

4,532,564

1,280,145

1,369,318

2,286,943

4,936,406

3,556,385

925,629

1,176,111

1,562,798

1,204,362

3,664,538,

903,324

1,007,476

1,645,585

1930 Januari .........

540,863

427,470

2,172,695

900,948

449,490

1,640,177

2,990,615

Summa

4,204,121

5,657,177

10,982,889

20,744,187

5,513,796

5,412,237

10,196,994

21,123,027

1930 September ......

584,074

805,875

2,215,423

3,605372

1,056,535

804,908

1,830,323

3,691,766

1,361,349

764,364

3,154,234

1,470,068

5,279,947

1,227,524

764,879

2,051,559

4,043,962

3,532,664

522,728

661,205

2,654,001

1,074,763

659,465

1,798,436

684,077

466,369

1,391,963

2,542,409

2,066,089

881,302

464,174

1,499,468

2,844,944

1931 Januari .........

480,967

441,210

1,143,912

865,127

439,865

1,555,317

2,860,309

Summa

3,638,195

3,139,023

9,375,600

16,147,818

5,105,251

3,133,291

8,735,103

16,973,645

Icke-avtalskvarnar.

(5)

(14)

(34)

(5)

(15)

(14)

(34)

1929 September ......

8,848

. i4,176

241,803

364,827

25,848

114,176

351,198

491,222

8,265

134,603

317,744

460,612

22,865

134,603

396,594

654,062

12,310

103,328

321,005

436,643

27,310

103,328

445,310

575,948

5,599

55,968

217,134

278,701

19,599

55,968

256,644

332,211

1930 Januari .........

6,940

127,486

192,453

326,879

26,940

127,486

291,333

445,759

Summa

41,962

535,561

1,290,139

1,867,662

122,562

535,561

1,741,079

2,399,202

6,975

103,161

349.758

459,894

26,975

103,161

465,018

595,154

5,502

93,590

325,058

424,150

26,502

93,590

458,723

578,815

4,418

93,207

278,954

376,579

17,218

93,207

397,614

508,039

December ......

6,014

59,427

155,817

221,258

20,414

59,427

259,972

339,813

1931 Januari .........

3,332

117,071

245,608

366,011

18,032

117,071

358,813

493,916

Summa

26,241

466,456

1,355,195

1,847,892

109,141

466,456

1,940,140

2,515,737

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

*81

Bilaga nr 4.

Stockholm den 24 april 1931.

Till Konungen.

Genom remiss den 23 april 1931 har Kungl. Maj:t anbefallt Kommerskollegium
att skyndsammast avgiva yttrande över ett remissen bifogat, av Statens spannmålsn&mnd
avgivet förslag till kontrakt mellan svenska staten och Svenska spannmål
sföreningen u. p. a. samt till stadgar för föreningen m. m.

82

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Till följd av den starkt begränsade tid, som stätt kollegium till buds vid besvarande
av remissen, har det varit kollegium omöjligt, att såsom önskligt hade
varit i ärendet infordra yttranden från korporationer för näringslivet m. fl.

Såsom av den av spannmålsnämnden avgivna motiveringen till förslaget framgår,
har detsamma föranletts av det förhållande, att de förhandlingar, sorn under
senaste tid förts med vissa kvarnar angående förlängning av den s. k. kvarnförbindelsen,
icke lett till resultat. Såsom skäl för sin avvisande hållning mot ett nytt
åtagande i fråga örn minimipriser lära kvarnarna främst hava åberopat, att möjligheten
för till förbindelsen icke anslutna kvarnar att erhålla spannmål till väsentligt
lägre priser än minimipriset föranlett en mycket svår konkurrens från sistnämnda
kvarnars sida. Det uppgives att jämväl svårigheten att kontrollera avtalets
efterlevnad torde hava bidragit till obenägenheten mot dess förnyande.

Då det nu gäller att bedöma det förslag till spannmål smarknadens organisation,
som spannmålsnämnden framlagt, torde i första hand böra ses till, huruvida en
förbättring är att emotse i de två hänseenden, vari det hittillsvarande systemet
brustit. Den förnämsta svårigheten, som härvid yppats, torde — såsom spannmålsnämnden
antytt —■ varit den, att kvarnförbindelsens minimipriser icke
blivit generellt gällande. Det har för brödspannmålen skapats en artificiell
och en naturlig prisnivå. De förbundna kvarnarna hava varit pliktiga att vid
sina spannmålsuppköp hålla sig till den artificiella prisnivån, medan utanför
förbindelsen stående kvarnar ävensom spannmålshandlare varit oförhindrade att uppköpa
vete och råg till den fria marknadens stundom avsevärt lägre priser. Såsom
naturligt är, har härigenom för den förra gruppen av kvarnar skapats en synnerligen
besvärande konkurrens. Men även ur jordbrukets egen synpunkt har denna
bristande enhetlighet i prissättningen å spannmål inneburit kännbara olägenheter,
varigenom kvarnförbindelsens fördelar för vissa grupper jordbrukare torde blivit
mindre än avsett. Det säger sig självt, att de förbundna storkvarnarnas uppköp till
de officiella minimipriserna i första hand kommit att gälla större partier, som erbjudits
dem av de stora spannmålsproducenterna. Däremot lära de producenter,
som endast haft smärre partier att offerera, i stort sett varit hänvisade att avyttra
sitt saluöverskott till det lägre pris, som i öppna marknaden kunnat erhållas vid
försäljning till spannmålshandlare och sådana småkvarnar, vilka icke gått in på
kvarnförbindelsen, så vida icke, vilket i viss omfattning lär vara fallet, dylika partier
kvarligga osålda hos producenterna. I fråga örn möjligheterna för producenterna
att sälja spannmålen direkt till de förbundna kvarnarna har givetvis även
avståndet från producenten till kvarnen spelat en viss roll. Lägger man härtill,
att mer än hälften av alla jordbrukare (enligt Statistiska centralbyråns beräkningar
61,4 % av samtliga brukningsdelar; se särskilda utskottets utlåtande 1930:
nr. 2 s. 240) icke torde haft något saluöverskott, utan tvärtom brist av vete och
råg och således icke ens varit självförsörjande i avseende å brödspannmålsproduktion
utan tvärtom nödgats köpa spannmål oller mjöl, så lärer man kunna påstå, att
de fördelar för jordbruket, som det hittillsvarande systemet medfört, varit begränsade
till ett mindertal av samtliga jordbrukare.

Söker man nu att med stöd av erfarenheterna från den gällande kvarnförbindelsen
bedöma verkningarna av det nya system spannmålsnämnden förordar, lärer
man med ganska stor visshet kunna förutsäga, att de nu berörda olägenheterna,
som kvarnförbindelsen medfört, komma att göra sig gällande även under det nya
systemet. Detta innebär ju, att staten övertager den ekonomiska garantien för att
hela den svenska till förmälning dugliga skörden av vete och råg under ett visst
skördeår finner avsättning. Den projekterade halvstatliga spannmålsföreningen
skall för detta ändamål vara skyldig att huvudsakligen under konsumtionsårets
båda sista månader, juni och juli, uppköpa hela den del av den svenska vete- och

•Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

83

rågskörden, som dittills icke blivit förmålen, och detta inköp skall ske till priser,
som Kungl. Maj:! redan vid konsumtionsårets början bestämt, och vilka efter vad
spannmålsnämnden antyder för ifrågavarande månader 1932 visserligen beräknas
ligga något under det för innevarande års sommar fixerade minimipriset men dock
avsevärt över det pris, som vid fri prisbildning kunde förväntas bliva rådande.
Det säger sig självt, att, när den nya skörden kommer i marknaden i början av
hösten, vid vilken tidpunkt någon statlig prisreglering icke skulle gälla, prisen
komma att ligga avsevärt under de pris, som kort förut varit gällande och även
under de pris, som dåmera blivit för nästa uppköpsperiod fastställda. Och skulle
därtill komma att ett mera betydande spannmålsöverskott skulle vid höstens början
kvarligga och trycka marknaden, så är givet, att prisfallet vid denna tidpunkt
kan bliva högst betydande. För de spannmålsproducenter, som hava ekonomisk
ryggrad nog att kunna låta med försäljningen av sin skörd anstå, tills nästa uppköpsperiod
inträder, eller som hava så betydande saluöverskott, att en belåning
av spannmålen lämpligen kan ske, kommer systemet onekligen att erbjuda betydande
ekonomiska fördelar. För de producenter åter, som hava endast mindre
saluöverskott att erbjuda eller för vilka av ekonomiska skäl en försäljning under
höstens lopp är ofrånkomlig, kommer det nya systemet knappast att erbjuda
några mera betydande fördelar. Däremot är att förvänta, att mellanhänderna,
spannmålshandlare och kvarnar, komma att, liksom under det nuvarande systemet,
draga viss fördel av den nya spannmålsregleringen. Dessa komma säkerligen att
vid den tid av året, under vilken den fria prisbildningen är rådande, köpa upp
partier för att sedan vid början av juni månad avyttra dem till spannmål sföreningen.
Att spannmålsproducenterna skulle kunna i högre grad sig till fördel utnyttja
den konkurrens, som skulle råda mellan uppköparna, torde vara föga sannolikt,
då de senare genom sin bättre organisation och sammanhållning ha ett givet
övertag vid prisbestämningen. Att utsikten till bättre pris i slutet av konsumtionsåret
skulle särskilt på hösten kunna hålla utbuden i någon större omfattning tillbaka är
föga sannolikt, och mot ett sådant antagande talar också erfarenheten från den gällande
kvarnförbindelsen. Såvitt nu låter sig bedömas skulle alltså olägenheterna från det
rådande systemet komma att kvarstå även under den tilltänkta ordningen. Denna
kommer med största sannolikhet att erbjuda betydande ekonomiska fördelar för
de stora spannmålsproducenterna och för mellanhänderna, spannmålshandlare och
kvarnar, medan de smärre spannmålsproducenterna i allmänhet näppeligen lära i
avsevärd grad komma att profitera därav.

En annan olägenhet, som påtalats i fråga om det nuvarande systemet, har — såsom
tidigare nämnts — varit svårigheten att kontrollera kvarnförbindelsens efterlevnad.
Aven denna olägenhet lärer komma att vidlåda det nya systemet. Utan att gå in
på några detaljer vill kollegium i detta avseende blott erinra om, att spannmålsnämnden
själv ansett erforderligt, att spannmålsföreningen för övervakande av
systemets tillämpning får anlita personer, utrustade med befogenhet att »äga obehindrat
tillträde till arbets- och lagerlokaler vid medlemmarnas kvarnar» (11 §
stadgeförslaget) och spannmålsnämnden skall, såsom av motiven till 7 § i stadgeförslaget
framgår, hava obegränsad tillgång att granska även kvarnarnas handelsböcker.
För övrigt torde även en flyktig granskning av de ytterligt invecklade
och synnerligen svårtolkade samt delvis även oklara bestämmelser, som förslaget
innehåller, ge ett starkt intryck av, vilka betydande svårigheter övervakningen av
systemets efterlevnad måste komma att medföra. Särskilt vill kollegium påpeka,
att det givetvis kommer att möta betydande svårigheter att effektivt kontrollera,
att den åt spannmålsföreningen till inlösen erbjudna spannmålen verkligen är av
svenskt ursprung. Aven i det nu berörda hänseendet måste således det nya
systemet anses vara behäftat med samma olägenhet som det gamla.

84* Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Förslaget går, såsom tidigare är berört, ut på att spannmålsföreningen skall huvudsakligen
under konsumtionsårets nåda sista månader uppköpa all kvarvarande spannmål
av vete och råg, som erbjudes föreningen till inköp. Denna spannmål äro föreningsmedlemmarna,
kvarnarna, sedermera pliktiga att övertaga efter »gällande
marknadspris», vilket under juni, juli och augusti anses utgöra det statligt fixerade
priset men efter den 1 september den fria marknadens pris. Eventuell förlust vid
försäljningen är avsedd att täckas genom den importavgift varom stadgas i 8 § i
kontraktsförslaget och i sista hand står statskassan såsom ekonomisk garant (14 §).
Man kan således angiva förslagets innebörd vara den, att vete- och rågodlingen, så
länge systemet varar, kommer att ske icke på odlarnas utan på statens risk. Oberoende
av huru stora partier, som salubjudas, är den halvstatliga spannmålsföreningen
pliktig att inlösa dem till de på förhand fixerade priserna. Att ett sådant
system måste innebära en betydande risk för överproduktion ligger i öppen dag.
Redan det nuvarande systemet, som dock icke innefattat någon försäljningsgaranti,
har, enligt vad spannmålsnämnden i sin motivering berört, innefattat en stimulans
till ökad odling av brödspannmål, särskilt av vete, och i längden kunde enligt
nämndens mening därigenom föranledas en så stor produktion av sådan spannmål,
att dess avsättning inom landet såsom brödsäd omöjliggjordes. Det är då svårt
att förstå, huru den nu föreslagna anordningen, som just genom försäljningsgarantien
ökar denna risk skulle, såsom nämnden hoppas, innebära »möjligheter till en
successiv avveckling». Snarare är väl att befara, att effekten kommer att bli den
motsatta. Man behöver blott göra det tankeexperimentet, att staten skulle giva
industrien en liknande utfästelse och således garantera att till på förhand fixerade,
avsevärt över världsmarknadspriset liggande pifser inköpa all tillverkning av vissa
industriprodukter, t. ex. järn- eller stenindustriens produkter, för att man skall
inse vilken oerhörd risk för överproduktion och därmed för marknadens desorganisation,
som en dylik utfästelse skulle medföra. Visserligen kan inom här berörda
grenar av jordbruksproduktionen bl. a. på grunder av växtföljdsordningen
icke någon sådan expansion ifrågakomma som på det industriella området, men
vetearealens starka ökning under de senare åren torde dock visa, att en avsevärd
omläggning av jordbruksdriften i riktning mot ökad spannmålsproduktion utan
större svårigheter låter sig relativt snabbt genomföra. Det må i detta sammanhang
erinras örn att i de två europeiska länder, där dylik statlig inköpsgaranti
hittills införts, nämligen Norge och Schweiz, förhållandena just i berörda hänseende
ligga betydligt annorlunda än hos oss. I båda dessa länder saknas nämligen de
naturliga möjligheterna för en starkare utökning av spannmålsproduktionen. Denna
utgör också i båda länderna allenast en förhållandevis mindre väsentlig del av
konsumtionen.

I själva verket innebär den föreslagna statliga inköpsgarantien till fixerat pris
ingenting annat, än att produktionen göres helt oberoende av konsumtionen, i det
att den produktionsreglerande faktor som den fria prisbildningen utgör, helt suspenderas.
För att icke systemet i längden skall hos oss leda till rent katastrofala
följder — det garanterade inköpspriset kan, såsom förut nämnts förväntas komma
att ligga avsevärt över det, som vid fri prisbildning skulle bliva rådande — måste
då uppenbarligen någon annan produktionsreglerande faktor sättas in, och den enda
tänkbara utvägen härvidlag torde vara, att genom statlig myndighets bestämmande
produktionen regleras, så att producenterna åläggas att odla de inköpsgaranterade
spannmålsslagen i viss begränsad omfattning. En dylik ordning, som utgör en ofrånkomlig
konsekvens av en på angivet sätt fullföljd statlig inköpsgaranti, står i bestämd
motsättning till de grunder, på vilka produktionen hittills vilat, och innefattar
ett oförtydbart inslag av en socialistisk planhushållning. Vilken ställning
man än må intaga till detta spörsmål i och för sig, måste det dock anses önsk -

''85

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

värt, att statsmakterna, då de gå att fatta ståndpunkt till den nu föreliggande
frågan, äro fullt medvetna om förslagets verkliga innebörd och konsekvenser.

Det kan måhända invändas, att inköpsgarantien skulle formellt lämnas genom ett
på den enskilda företagsamhetens väg bildat organ, och att staten allenast skulle
utöva kontroll över dess verksamhet. Detta förhållande kan emellertid ej bortskymma
det faktum, som här är det väsentliga, nämligen, att det är statskassan,
som i sista hand står den ekonomiska garantien för inköpsskyldigheten, och även
de importavgifter, som äro avsedda att täcka de betydande förluster, som lära bli
ofrånkomliga, äro, såsom i annat sammanhang kommer att beröras, till sin natur
intet annat än en tull och således i själva verket även de allmänna medel.

Ytterligare göres måhända gällande, att de framförda farhågorna om överproduktion
skulle vara överdrivna, då det föreliggande kontraktet är avsett att gälla
allenast till 1932 års utgång, och den statliga inköpsgarantien alltså gäller i allenast
två repriser. Emellertid har spannmålsnämnden — såsom 14 § i kontraktsförslaget
utvisar — själv redan förutsett, att en prolongering av spannmålsföreningens verksamhet
kan bliva nödvändig också efter nämnda tidpunkt. Jämväl den motivering,
som spannmålsnämnden anför till stöd för ett statligt ingripande nu, pekar hän på,
att en avveckling av det nya systemet, sedan det en gång väl införts, står i vida
fältet. Det säges nämligen, att det »med hänsyn till omständigheterna» torde
få anses, »att såväl spannmålshandlarna som spannmålsproducenterna skäligen bort
kunna räkna med att under konsumtionsårets gång få sälja sin vara till pris, svarande
mot minimiprisen». Denna motivering lärer säkerligen komma att aberopas
även, när den tidpunkt är inne, att spannmålsföreningens verksamhet enligt kontraktet
borde avvecklas.

Kollegium vill i detta sammanhang ej underlåta att ge uttryck at de starka
betänkligheter, som spannmålsnämndens förslag måste väcka ur statsfinansiell synpunkt.
Spannmålsföreningens inlösen av erbjuden brödspannmål under juni och
juli månader är avsedd att äga rum till relativt höga minimipriser, varvid, såsom
kollegium senare kommer att påpeka, hinder icke möter föreningen att rent av
gå över dessa priser (se 2 § i kontraktsförslaget). Försäljningen av denna uppköpta
spannmålskvantitet torde därefter till avsevärd del komma att äga rum till den
fria marknadens säkerligen betydligt lägre priser, vilka bliva normerande från och
med den 1 september varje år. Det är då uppenbart — såsom också nämnden
synes förutsett — att betydande förluster äro att förvänta för föreningen, förluster,
vilka sedermera skola bäras av den konsumerande allmänheten genom importavgiften
och i sista hand falla statskassan till last. Alldeles särskilt betänkligt
förefaller det ur denna synpunkt, att spannmålsföreningen skulle ha att vid juni
månads ingång övertaga icke blott spannmål, som ligger osåld hos odlarna, utan
även av kvarnarna för egen förmälning inköpt spannmål. Såsom känt lia k\ amanna
i allmänhet inneliggande ett ganska avsevärt spannmålslager. Kvarnarna skulle
då under uppköpsperioden kunna avyttra stora delar av detta lager, som måhända
inköpts till avsevärt lägre pris än det, som spannmålsföreningen betalar, för att
efter det väntade prisfallet vid september månads början återköpa sin egen lagerbehållning.
Då kvarnarna lia lagringsplikt, skulle någon förflyttning av de försålda
oell återköpta partierna icke behöva äga rum, utan transaktionerna kunna
ske blott på papperet. Härigenom synes för de enskilda kunna möjliggöras
spekulationsvinster på konsumenternas eller det allmännas bekostnad, som
icke varit avsedda. Att en dylik ordning är oförenlig nied den sparsamhet med
allmänna medel, som statsmakterna hittills sökt främja, lärer knappast behöva påpekas.

. Med den ifrågasatta statliga inköpsgarantien skall enligt förslaget kombineras
ett statligt importmonopol, omfattande vete och råg, spannmålsblandning, vari vete
och råg ingår, mjöl, framställt av vete eller råg, samt gryn av vete. Detta stat -

86* Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

liga importmonopol skulle sedermera överlåtas på Svenska spannmålsföreningen.
Denna skulle emellertid icke för egen räkning importera spannmål utan allenast
giva »licenser» åt importörer. Då spannmålsföreningen icke är avsedd att vara
en tvångssammanslutning av kvarnarna utan en frivillig sammanslutning, uppstår
frågan, huru importmöjligheterna komma att gestalta sig för de kvarnar, som
möjligen föredraga att stanna utanför föreningen. Härom lämnas varken i författningsförslaget
eller motiveringen något bestämt besked. Den skyldighet att icke
vägra importlicens, som stadgas i 5 §, är begränsad till allenast mjöl och vetegryn.
En antydan örn nämndens avsikt träder emellertid till synes i motiveringen, där
det yttras, att säkerhet för, att den spannmål, som övertagits av föreningen,
sedermera vinner avsättning vid kvarnarna, syntes kunna erhållas därigenom, att
man gjorde kvarnarnas import av vete och råg beroende av deras åtagande att
övertaga den spannmål organet köpt. Att döma härav synes det vara möjligt för
föreningens styrelse att för de utanför föreningen stående kvarnarna stoppa ali
import. Det synnerligen hårdhänta ingrepp mot en fri näringsutövning, som här
träder i dagen, måste framkalla de allvarligaste betänkligheter. Att genom hot
om importspärr de kvarnar, som möjligen anse sig böra stå utanför sammanslutningen,
skulle tvingas in i denna, måste betecknas som ett allvarligt övergrepp
mot en i lagliga former bedriven näring. Att en dylik åtgärd är oförenlig med
vår åt de svenska företagarna lagligen tillförsäkrade näringsfrihet torde ej tarva
närmare motivering.

Det synes också, sett från förslagets egen ståndpunkt, knappast erforderligt att
utöva ett dylikt tvång, alldenstund föreningen givetvis skulle vara berättigad att
även från de utanför föreningen stående importörerna uppbära »licensavgiften».

Vad angår denna licensavgift, om vilken stadgas i 8 § i förslaget, har redan i
det föregående nämnts, att densamma är avsedd att täcka dels föreningens kostnader,
dels ock förluster vid utövandet av föreningens verksamhet. Praktiskt taget
kommer denna avgift att ha enahanda verkan som en tullsats. Ur denna synpunkt
måste det förefalla i hög grad anmärkningsvärt, att bestämmanderätten över
denna »tullsats» inom vissa gränser lagts i händerna på styrelsen i denna formellt
privata sammanslutning. Ja, såvitt angår vete, är det icke ens styrelsen som
helhet utan de tre av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna, som, örn de äro
eniga, äga bestämma beloppet, i den mån detta rör sig inom 20 % av gällande
marknadspris. Det är uppenbarligen en betydande maktbefogenhet, som därmed
lägges i dessa tre personers hand, och det kan starkt ifrågasättas, örn det verkligen
är förenligt med våra konstitutionella traditioner, att statsmakternas rätt att fixera
något, som väl ej till namnet men dock till gagnet är en tullsats, överflyttas på
några medlemmar i en till formen enskild förenings styrelse. Sant är visserligen,
att en i viss mån liknande anordning finnes i fråga örn import av tobaksvaror.
Tobaksmonopolets utövare äger nämligen enligt 22 § 2 mom. i kungl, förordn.
den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket för
importerad tobaksvara ålägga en »licensavgift», motsvarande bl. a. monopolets kostnader
och vinst, men i detta fall finnes dock en rätt för importören att, örn han så
önskar, få avgiften fastställd av Kungl. Majit. En likartad licensavgift upptages
också, när enskilda genom förmedling av detaljhandelsbolag önska få rusdrycker
införda från utlandet (jfr 50 § i kungl, förordn. den 14 juni 1917 angående försäljning
av rusdrycker och kungl. prop. 1922, nr 191 s. 23—24).

Emellertid torde nu nämnda fall av naturliga skäl knappast kunna åberopas såsom
förebilder för bestämmande av en licensavgift, som blir normerande för spannmåls-
och mjölpriserna inom landet.

Kollegium håller på anförda grunder före, att bestämmande angående ifrågavarande
»licensavgift» i varje fall bör ankomma på Kungl. Majit.

Kungl. Majlis proposition Nr 216.

■87

Kollegium vill nämna, att kollegium företagit en undersökning, huruvida den föreslagna
anordningen kan anses stå i strid med den i den svensk-tyska handelstraktaten
den 14 maj 1926 art. 8 stadgade förbindelsen att icke hindra det ömsesidiga
varuutbytet genom några införsel- eller utförselförbud. Undantag från denna
förbindelse har dock stadgats »beträffande varor, som inom endera av de traktatsslutande
parternas område äro eller komma att bliva föremål för statsmonopol».
Under förutsättning att, såsom spannmål snämnden synes ha avsett, ett statligt
importmonopol för de slag av spannmål, mjöl och spannmålsblandningar m. m. som
här äro i fråga, blir i författningsväg stadgat, synes något hinder ur traktatssynpunkt
mot den föreslagna anordningen ej möta.

Kollegium, som på grund av den korta tid, som stått till förfogande för remissens
besvarande, icke varit i tillfälle att så ingående som önskvärt hade varit
granska de remitterade förslagen till kontrakt och stadgar i detalj, vill emellertid
i nedan angivna hänseenden rikta erinringar mot förslaget.

FÖRSLAGET TILL KONTRAKT MELLAN SVENSKA STATEN OCH SVENSKA
SPANNMÅLSFÖRENINGEN U. P. A.

2 §.

Enligt denna paragraf förbinder sig föreningen att till minst de priser som i
4 § stadgas, under viss tid inköpa åt föreningen hembjuden svensk spannmål (vete
eller råg). Något hinder för föreningen att betala högre priser än de av Kungl.
Maj:t fastställda finnes alltså ej. Då emellertid den förlust, som eventuellt drabbar
föreningen, kommer att i sista hand åvila konsumenterna eller statskassan, finnes
ur föreningens egen synpunkt knappast något ekonomiskt intresse i att hålla de
fastställda minimiprisen. Kollegium hemställer förty, att stadgandet kompletteras
därhän, att föreningen ej må, utan av Kungl. Majit lämnat medgivande, inköpa
spannmål till högre pris än de jämlikt 4 § fastställda.

4 § 4 mom.

Ur formell synpunkt torde mot momentets avfattning kunna anmärkas, att några
pris ej »stadgats» i 1 — 3 momenten. Det synes tveksamt, vad som skall innefattas
under uttrycket »där ej underlåtenheten kan anses ursäktlig». Det förefaller
lämpligare att i anslutning till 23 § lagen örn köp och byte av lös egendom begagna
uttrycket, »dock att vad nu stadgats ej skall gälla, där underlåtenheten att
leverera fullt ej kan tillräknas säljaren såsom försummelse».

5 §.

1 anslutning till vad förut anförts, hemställes, att i första stycket måtte upptagas
jämväl omalen spannmål av vete eller råg.

8 §.

I det föregående har kollegium föreslagit, att den gottgörelse, varom i denna
paragraf stadgas, måtte bestämmas av Kungl. Majit. Skulle detta yrkande ej vinna
beaktande, torde vid paragrafens avfattning följande iakttagas.

Andra stycket synes vara alltför kategoriskt avfattat. Gottgörelsen i fråga »be -

88* Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

stämmes» nämligen icke städse av föreningens styrelse, utan i visst i tredje stycket
angivet fall erfordras Kungl. Maj:ts godkännande.

Vid avfattningen av tredje stycket bör beaktas, att 15 § i stadgeförslaget även
räknar med det fall, att Kungl. Majit icke utser några ledamöter i styrelsen.

Enligt vad kollegium inhämtat lärer vara avsett, att beslut angående gottgörelse
skall av styrelsen kunna fattas med enkel majoritet, dock att, örn gottgörelsen
kommer att överstiga 20 % av marknadspriset, en kvalificerad majoritet erfordras,
nämligen bifall av minst sex av styrelsens åtta ledamöter. Vidare skall gälla, att
för vete en gottgörelse understigande 20 % av marknadspriset även skall kunna
bestämmas enbart av de tre, av Kungl. Majit utsedda ledamöterna, därest dessa
äro eniga rörande storleken av gottgörelsens belopp. Då dessa omröstningsregler
ej klart framgå av paragrafens avfattning, hemställes örn ett förtydligande.

Beträffande det i sista stycket av 8 § stadgade utbytesförhållandet mellan omalen
spannmål och mjöl må anmärkas följande!

Såsom framgår av Kungl. Majits proposition nr 108 till 1930 års riksdag (sid.
121), utgör utmalningsprocenten vid förmälning av vete och råg enligt utredningar
verkställda inom kommerskollegium och avseende kvarnrörelsen 1922 och 1923:

för vete för råg

vete-, resp. rågmjöl av olika kvaliteter .... 68-7—70 % 63-6—65-s %

eftermjöl........................................................ 8’0—6-3 % 11''4— 6-8%

Sammanlagda utmalningsprocenten utgjorde sålunda i

för vetemjöl ................................................................... 75—78 %

» rågmjöl .................................................................... 72-4 — 75 %

Vid uppskattning av tullskyddet för mjöl ansågs på grund härav böra räknas
med en genomsnittlig ntmalning av 74 %, vadan alltså en förhöjning av tullen å
brödspannmål ansågs böra föranleda en ökning av mjöltullen, motsvarande 135 %
av förstnämnda tullförhöjning.

Då anledning knappast synes föreligga till en ökning i detta samband av skyddet
för den inhemska kvarnindustrien — vilket skydd enligt nämnda proposition uppskattats
till 1 kr. 50 öre per 100 kg mjöl — torde evalveringen av den till föreningen
utgående licensavgiften vid import av 100 kg finmjöl böra begränsas till
att motsvara avgiften för 135 kg spannmål.

Beträffande gryn av vete (»mannagryn») saknar kollegium kännedom örn de utredningar
rörande utbytesprocenten, varpå den föreslagna evalveringen av importavgiften
må grunda sig och är därför ej i tillfälle uttala sig härom. 11

11 §•

Uttrycket »åtgärder, som väsentligen rubba de förhållanden, under vilka kvarnindustrien
nu arbetar» torde möjligen böra något närmare preciseras, så att klart
framgår, att därmed icke avses ändringar t. ex. i skatte- eller sociallagstiftningen.

12 §.

Föreningens förpliktelser enligt kontraktet äro i några paragrafer synnerligen
vagt angivna t. ex. i 6 § vari stadgas, att verksamheten skall bedrivas på ett
lojalt sätt och så, att icke enskilt intresse obehörigen gynnas. Det är givet,

•89

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

att dylika oklara förpliktelser lätt kunna ge anledning till tvister. Avfattningen
av 12 § tar nu närmast sikte på underlåtenhet från föreningens sida, och därav har
föranletts det éj fullt exakta uttrycket, att staten skall ombesörja, att vad som
»underlåtits» ... »rättas».

Den risk, som den i förevarande paragraf för föreningen stadgade ersättningsskyldigheten
gentemot staten innebär för föreningen som sådan, synes vara tämligen ringa,
alldenstund föreningens styrelse ju äger täcka förluster vid verksamheten genom
höjda importavgifter, i vilket fall det således i sista hand blir den konsumerande
allmänheten, som drabbas av ersättningen, såvida ej det i 14 § tredje stycket
avsedda fall föreligger, att förlusten befinnes oreglerad vid statens övertagande av
föreningens förbindelser, i vilket fall det blir föreningen i likvidation, som får bära
förlusten.

14 §.

Ordet »staten» i tredje styckets första sats torde böra utbytas mot »Kungl.
Maj:t».

FÖRSLAGET TILL STADGAR FÖR SVENSKA SPANNMÅLSFÖRENINGEN U. P. A.

Enligt punkt g) skall vid beräkning av »normal förmalningslön» tillämpas »den
genomsnittliga förmalningslönen i riket» för motsvarande kvaliteter under viss tid.
Kollegium vill härvid erinra örn, att det torde komma att bereda avsevärda svårigheter
på grund av de stora divergenser, som föreligga mellan olika kvarnar, att
göra en för alla fall fullt rättvis beräkning av denna genomsnittliga förmalningslön.

Såsom framgår av 23 § lagen örn ekonomiska föreningar, skola de fall, då för
styrelsebeslut fordras annat än enkel majoritet, finnas angivna i stadgarna. Enligt
8 § i kontraktsförslaget gälla, såsom förut är berört, särskilda regler vid fattande
av beslut angående där stadgad gottgörelse. Med hänsyn till innehållet i åberopade
lagrum hemställes, att berörda regler jämväl intagas i stadgarna.

Kollegium har i det föregående givit uttryck åt starka betänkligheter gent
emot det remitterade förslaget. Förutom att detsamma ur jordbrukssynpunkt
torde vara behäftat med vissa brister, vill kollegium här särskilt framhålla de
störande kastningarna mellan perioder med statligt reglerade priser och med fri
prisbildning, varigenom kan förväntas uppstå en betänklig desorganisation på
spannmålshand elns område. Synnerligen allvarliga olägenheter måste förslaget
anses medföra ur statsfinansiell synpunkt. Skall överhuvudtaget ett statligt
spannmålsmonopol införas, bör det ske under former, som innefatta en effektiv garanti
mot överproduktion och som ej heller äro behäftade med de statsfinansiella risker,
som vidlåda det föreliggande förslaget. Jämväl mot det i motiveringen till det
remitterade förslaget berörda systemet med minimipriser synas, såsom spannmålsnämnden
framhållit, starka betänkligheter göra sig gällande, även örn det må erkännas,
att detta system ej leder till sådana statsfinansiella äventyrligheter som
det föreliggande.

Spannmålsnämnden har i sitt yttrande framhållit, att för spannmålsodlingen och
därmed för landet i dess helhet det torde vara av väsentlig vikt, att icke en
alltför tvär omkastning i berörda odlings betingelser äger rum och att det syntes

90* Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

ställt utom allt tvivel, att en sådan omkastning kunde förväntas inträffa vid nästa
konsumtionsårs början, därest spannmålsodlingen lämnades helt utan bistånd från
statens sida. Kollegium vill härvid bringa i erinran att, så länge inmalningstvånget
är gällande, man näppeligen torde kunna anse, att spannmålsodlingen
»lämnas helt utan bistånd från statens sida».

Kollegium vill därjämte påpeka, att någon närmare uppgift angående den del
av den gamla skörden, som innevarande höst kan beräknas kvarligga, när den
nya kommer i marknaden ej föreligger. En beräkning härutinnan torde emellertid
böra ske, då det icke förefaller osannolikt, att det därvid kan visa sig, att
den återstående delen av skörden ej skulle bli så betydande, att fördenskull
det nu ifrågasatta statsmonopolet skulle behöva upprättas.

Kollegium tillåter sig överlämna vissa å kollegii statistiska byrå upprättade
tabeller, utvisande priser å vete och råg. september 1930—mars 1931 (Bil. A)
samt å svenskt och amerikanskt vetemjöl (Bil. B).

Under åberopande av det ovan anförda anser sig kollegium böra för sin del
avstyrka bifall till det remitterade förslaget.

Skulle emellertid med hänsyn till läget på den svenska spannmålsmarknaden
åtgärder av den art, som nämnda förslag innebär, av statsmakterna anses oundvikliga
för en avveckling av den nu tillämpade prisregleringen å brödsäd, hemställer
kollegium, att av ämbetsverket anförda erinringar mot utformningen av
förslaget måtte vinna beaktande. I

I avgörandet av detta ärende har — jämte generaldirektören Fryxell och
kommerserådet Matz, föredragande — deltagit kommerserådet Sohlman.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

*91

Bil. A till bilaga nr 4

PRISER I KRONOR PER 100 KG PÅ VETE OCH RÅG SEPT. 1930 — MARS 1931-

År och månad

Vete

svenskt

Vete

utländskt1

Vete

danskt1

Råg

svensk

Råg

utländsk1

Råg

dansk1

1930

September..................

18-14

16-76

16-2 4

15*45

11-88

12*42

Oktober.....................

18-75

15-09

15-11

15-76

11-64

—

November..................

19-14

14-88

14-60

16-15

11-69

—

December..................

1954

13-56

14-81

16-55

11-15

—

1931

Januari .....................

19-81

12-4 9

13-79

16-85

10-7 5

—

Februari ..................

20-0 4

1278

13-80

17-05

10-40

—

Mars ........................

20-19

12-64

13-91

17-20

—

—

1 Inklusive tull.

-i : ;; :: i i

Bil. B till bilaga nr 4

priser Å svenskt vetemjöl (extra patent) samt å amerikanskt vetemjöl (patent).

Månad

Svenskt mjöl

Kr. per 100 kg

Amerikanskt mjöl
Kr. per 100 kg

35-50

31*6 21

september ......................................... ......

35-8 5

30-29 1

oktober......................................................

34-16

26-40s

november...................................................

34oo

25-40 *

december...................................................

34oo

24-501

1931 januari......................................................

34-oo

24-802

februari.....................................................

34-oo

24-80’

mars .........................................................

33-S4

23-70’

Noteringen avser Canadian Spring patent, eif Göteborg, inkl. tull.
Prisuppgiften beräknad eif Stockholm, fritt kaj, inkl. tull.

92*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Bilaga nr 5•

Till Konungen

Statens spannmålsnämnd, som tagit del av ett utav kommerskollegium avgivet
utlåtande över nämndens framställning den 21 dennes i spannmålsfrågan, får i
anledning av de i utlåtandet anförda erinringar mot vissa bestämmelser i det av

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216. * 93

nämnden uppgjorda förslaget till kontrakt och stadgar härmed anföra följande,
därvid erinringarna upptagas till bemötande under de paragrafer, varunder de av
kommerskollegium framförts.

KONTRAKTET.

2 §. Det synes nämnden icke finnas anledning befara, att föreningen vid sina
inköp kommer att betala högre priser än de i 4 § stadgade. Korrektiv mot
missbruk av föreningens fria bestämmanderätt härutinnan torde även ligga i bestämmelsen
i kontraktets 6 § första stycket, jämförd med 14 § tredje stycket,
vilka stadganden avse förebygga, att föreningen vidtager åtgärder, som tillskynda
densamma större förluster än som nödvändiggöras vid ett lojalt fullföljande av
kontraktets syfte och bestämmelser.

4 § 4 mom. Anmärkningarna, vilka uteslutande äro av formell natur, torde
icke behöva föranleda någon ändring i spannmålsnämndens förslag.

5 §. Vad kommerskollegium härutinnan hemställt torde icke kunna vinna beaktande,
enär ett förbud för föreningen att vägra import av omalen spannmål
skulle försvåra och kanske omöjliggöra kvarnarnas anslutning till föreningen.

8 §. Kvarnarna torde icke, såsom kommerskollegium föreslagit, kunna frånkännas
allt inflytande i fråga om bestämmandet av gottgörelsens belopp. Bestämmelserna
i 8 § synas nämnden innebära ett tillgodoseende efter väl avvägda
grunder såväl av statens som av allmänna och enskilda intressen.

Anmärkningarna i vad de avse andra, tredje och fjärde styckena äro i övrigt
av rent formell natur och synas, då bestämmelserna enligt nämndens förmenande
äro fullt tydliga och således icke med fog torde kunna tolkas annorlunda än kommerskollegium
gjort, icke böra medföra ändring i nämndens förslag. Nämnden
vill blott härutöver, vad angår anmärkningarna mot tredje stycket, hava framhållit,
att Kungl. Majit givetvis kommer att, därest riksdagen godkänner sagda
förslag, omedelbart begagna sig av sin befogenhet i fråga örn utseende av ledamöter
och suppleanter av föreningens styrelse.

Enligt femte stycket i paragrafen skall gottgörelsens storlek bestämmas för
en tid äv minst två månader i sänder. Denna bestämmelse bör sa förstas, att för
den tid, för vilken gottgörelse bestämts, någon förändring i det härutinnan fattade
beslutet icke kan ske.

Vid beräkning av förhållandet mellan gottgörelsens storlek för mjöl (gryn)
och spannmål har avseende fästs vid de mjölsorter, som importeras. Dessa torde
genomgående utgöras av så höga kvaliteter, att mjölutbytet understiger förhållandet
100 till 160.

11 §. Det torde vara ogörligt att på ett fullt uttömmande sätt angiva de åtgärder
från statsmakternas sida, vilka här kunna tänkas ifrågakomma. Spörsmålet
torde, därest tvist härutinnan till äventyrs uppstår mellan staten och föreningen,
få för varje särskilt fall avgöras genom skiljedom.

12 §. Beträffande vad kommerskollegium anfört därom, att föreningens skyldigheter
i några paragrafer, bland annat 6 §, äro vagt angivna, gäller i tillämpliga
delar vad ovan under 11 § sagts.

Det fall, för vilket bestämmelserna i första stycket av förevarande paragraf närmast
torde hava betydelse, är, att föreningen underlåter fullgöra sin inköpsskyldighet
enligt kontraktet. Staten äger då enligt ifrågavarande bestämmelser ingripa
och kan av föreningen utfå ersättning för förlust, som härigenom tillskyndas
staten. Det belopp, med vilket föreningen sålunda kan bliva ersättningsskyldig,
torde motsvara den förlust, föreningen vid ett lojalt fullgörande av kontraktsbe -

94*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

stämmelserna skulle lida. Det synes då icke innebära någon oegentlighet, att
föreningen uttager beloppet i form av gottgörelse vid importen. Vidare vill nämnden
framhålla det skydd mot ett obehörigt utnyttjande av rätten till gottgörelse,
som torde ligga i stadgande^ i kontraktets 6 § första stycket, 8 § andra stycket
och 14 § tredje stycket.

14 §. Den staten i första punkten av tredje stycket tillkommande befogenhet
utövas givetvis av Kungl. Majit.

STADGARNA.

7 § g). Avsikten med förevarande bestämmelse är att skydda konsumenterna
mot oskäliga mjöl- och grynpriser. Sagda priser bestämmas redan under nuvarande
förhållanden med hänsyn till den genomsnittliga förmalningslönen i riket.
Detta innebär, att nettoförtjänsten blir olika för de olika kvarnarna. Bestämmelsen
avser icke att medföra någon rubbning härutinnan.

Vad slutligen angår anmärkningen, att i stadgarna borde inflyta jämväl bestämmelserna
i 8 § av kontraktet rörande sättet för fattande av beslut örn gottgörelse,
är denna anmärkning av rent formell natur. Därest så skulle anses erforderligt,
torde den föreslagna stadgeändringen kunna verkställas efter föreningens registrering.
Något hinder häremot från föreningens sida torde icke komma att möta.

De av kommerskollegium framställda detaljerinringarna synas sålunda icke, utom
möjligen i sist anmärkta fall, erfordra ändringar i nämndens, av kvarnarna godkända
förslag till kontrakt och stadgar.

Stockholm den 24 april 1931.

Underdånigst
AXEL PEHRSSON.

j Erik Carlsson.

sune. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.