Kungl. Maj:t8 proposition Nr 215.
1
Nr 215.
Kungl. Majlis proposition till riksdagen med förslag till förordning
örn ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62)
om särskild skatt å bensin och motorsprit, m. m.: given Stockholms
slott den 10 april 1931.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av
1 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin och motorsprit,
dels ock bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen därjämte hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
/
Felix Hamrin.
Hilmng till riksdagens protokoll 1931. I sami. 189 haft. (Nr 215.)
1
2
Kungl. Majlis proposition Nr 210.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1929
(nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit.
Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 3 maj 1929 örn särskild
akatt å bensin och motorsprit skall i nedan angiven del erhålla följande
ändrade lydelse:
1 *.
För bensin---för liter.
I denna förordning förstås med
bensin mineraloljor och skifferoljor, vilka vid en temperatur av + 15®
Celsius hava en egentlig vikt av högst O.770; samt med
motorsprit sådan---såsom motorsprit.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt
därå meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 10 april 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför:
Enligt 1 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin
och motor sprit skall i sagda förordning med bensin förstås mineraloljor och
skifferoljor, vilka vid en temperatur av + 15° Celsius hava en egentlig
vikt av högst 0.760. Enahanda definition å bensin är given i anmärkning
1 till tulltaxenummer 174 i den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929
(nr 316) fogade tulltaxan.
I skrivelse till chefen för finansdepartementet den 4 mars 1931 anmälde
generaltullstyrelsen, att föreståndaren för tullverkets huvudlaboratorium
i en till styrelsen avgiven promemoria framhållit, hurusom den stegrade
förbrukningen av bensin medfört, att till motorbensin börjat tagas i anspråk
förut för ändamålet icke använda, tyngre mineraloljefraktioner, med påföljd
att den specifika vikten å motorbensin allt mera tenderade att närma
sig det i nyssnämnda författningar angivna talet 0.760. På grund härav
funnes viss anledning befara, att den specifika vikten å motorbensin inom
en snar framtid kunde komma att överskrida nämnda siffra, vilket skulle
medgiva införsel av tyngre motorbensin utan erläggande av tull eller skatt.
Med överlämnande av omförmälda promemoria hemställde styrelsen, att
det måtte tagas under övervägande, huruvida icke utredning borde verkställas
angående möjligheten av en sådan ändring i nämnda författningar,
att definitionen å bensin erhölle en mot författningarnas syfte bättre svarande
avfattning.
Sedan Kungl. Maj:t i anledning härav anbefallt generaltullstyrelsen att
föranstalta örn utredning i det i skrivelsen angivna syftet samt, så snart
ske kunde, inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde giva an
ledning, har styrelsen i skrivelse den 18 mars 1931 framlagt utredning och
förslag i ämnet. Härvid har styrelsen meddelat, att styrelsen vid den företagna
undersökningen angående möjligheten att fastställa en definition
å bensin, som bättre än den nuvarande säkerställde skatten och tullen å
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.
Professor
Hubendicks
''promemoria.
bensin, såsom sakkunniga i frågan samrått med sprängämnesinspektören
samt med professorn vid tekniska högskolan C. E. L. Hubendick, Tillika har
generaltullstyrelsen anmält, att styrelsen under hand inhämtat kontrollstyrelsens
åsikt i ärendet.
Vid sin ifrågavarande skrivelse har styrelsen bifogat dels en av professor
Hubendick upprättad promemoria i ämnet, dels utdrag ur analysattester
å bensin från sprängämnesinspektionens laboratorium jämte
yttrande av sprängämnesinspektören, dels ock uppgift angående specifika
vikten hos bensinprover, som undersökts å tullverkets huvudlaboratorium
under tiden 21 augusti 1924—27 februari 1931. Tillika har styrelsen
till finansdepartementet överlämnat en sammanställning rörande
vissa å tullverkets huvudlaboratorium under åren 1924—1929 utförda undersökningar
av bensiner m. m.
I den av professor Hubendick upprättade promemorian anföres följande:
»Veterligen har motorhensin med högre specifik vikt än 0.760 importerats
till vårt land. Det är då tydligt, att den i skattförordningen givna definitionen
ej är tillfredsställande.
Härtill kan möjligen anföras, att endast ringa kvantiteter bensin med
högre specifik vikt än 0.760 hittills inkommit i landet och att till dessa bensinsorter
varit tillblandade ämnen, framför allt troligen bensolkolväten,
varför det varit möjligt att trots den högre specifika vikten uttaga tull och
skatt, mot vilken åtgärd importörerna hittills ej opponerat sig.
Emellertid torde ett dylikt resonemang ej sakna vanskligheter.
I nedanstående tabell återgivas kokpunkter och specifika vikter för
några av den mångfald kolväten, som ingå i bensin, ävensom för en del ämnen,
vilka stundom tillblandas bensin.
Kokpunkt Specifik vikt
Paraltinkolväten Pentan ............................................. 363 0*62 7
Hexan .............................................. 68*3 0*658
Heptan ............................................ 98*4 0 683
Oktan................................................ 125*6 0*702
Nonan ............................................. 149*5 0*718
Decan................................................ 173 0*7SO
Dodekan .......................................... 214*5 0*778
Tetradekan ....................................... 252*6 0*7 75
Olelinkolväten Hexylen............................................. 69 0*682
Heptylen ......................................... 95 0*708
Oktylen........................ ..................... 122*5 0*722
Hutylen ............................................. 172 0*7512
Naltenkolväten Cyklopentan....................................... 50*5 0*7506
Gyklohexan ...................................... 80*8 0*7 788
Cykloheptan....................................... 117*8 0*8253
Aromatiska kolväten Bensol ............................................. 80*4 0*8785
Tohuol ............................................. 110 0*86»
Xylol............................................... 139 0*8Si
Mäsitylen ......................................... 164 0*865
Andra ämnen Ktylalkohol ...................................... 79 0*7 94
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.
Förr betecknades med bensin de npp till omkring 150° Celsius kokande
fraktionerna från bergolja, bestående av kolväten så gott som uteslutande
tillhörande paralfingruppen. Under sådana förhållanden förefanns ingen
risk för att bensinens specifika vikt skulle komma att överstiga O.tgo.
Numera har kokpunkten för bensinfraktionerna höjts till 220° Celsius
och däröver. Då medkomma kolväten med en specifik vikt, som överstiger
0.770, men då dessa blott utgöra en mindre del av blandningen tillsammans
med mera lättkokande och specifikt lättare kolväten, förefinnes ringa lara
för att blandningens specifika vikt skall överstiga 0.7co.
Det är emellertid huvudsakligen den nordamerikanska bensinen, som är
sammansatt av enbart paraffinkolväten. Andra bergoljor finnas, vilka
innehålla rätt betydande mängder naftenkolväten och aromatiska kolväten.
Dessa kolvätens flyktigaste homologer hava en specifik vikt, som är över
0.760. Det är sålunda möjligt att erhålla en lättflyktig bensin med rätt
hög specifik vikt. Dylik bensin, som numera införes till vårt land, kommer
från helt olika delar av världen. För samma flyktighet kan bensinens
specifika vikt därför variera inom vida gränser. Jag vill därmed ej hava
påstått, att en naturlig bensins specifika vikt i allmänhet kan komma att
ligga över 0.760. Detta är en sak, som först måste undersökas, innan man
kan säga något bestämt därom. Såsom exempel må dock anföras, att i
Österrike en bensin med specifik vikt 0.760 till 0.7or> kallas ''medelbensin’.
Örn emellertid till en naturlig bensin sättas bensolkolväten, kan specifika
vikten utan svårighet komma att överstiga 0.7eo. Antas, att vi hava
en naturlig bensin med specifika vikten 0.730. Genom tillsättning av så
mycket bensol, att blandningen kommer att innehålla 20 procent därav,
stiger dess specifika vikt till 0.760. Detta skulle leda till att bensinen måste
analyseras i och för eventuell beskattning, då en bensin av högre specifik
vikt än 0.760 införes — ett rätt besvärligt förfarande, vartill kräves tilllämpandet
av andra bestämmelser än de i skatteförordningen för tullens
och skattens uttagande angivna. Det kan väl även befaras, att vederbörande
tjänsteman låter varan passera tull- och skattefri.
Den bensin, som numera framställes, är emellertid blott i mindre utsträckning
naturlig, även då den är outspädd med andra ämnen. Den
mesta är framställd genom sönderdelning av tyngre kolväten. Nya sönderdelningsmetoder
äro under utarbetande, vilka i stort sett gå ut på att
i bensinen bland annat skola bildas aromatiska kolväten. Det är därför
att vänta, att bensin med goda egenskaper såsom motorbränsle men med
förhållandevis hög specifik vikt och framställd uteslutande ur bergolja
allt mer skall komma i handeln.
Ordet bensin har därför allt mer övergått till att bliva en handelsterm
för en lättflyktig vätska, likgiltigt vilken, men till större delen bestående
av kolväten, vars egenskaper äro sådana, att den lämpar sig för drift av
förgasaremotorer. Detta har haft till följd, att man frångått alla äldre
kännetecken på bensin, såsom äldre fraktionsgränser vid framställningen,
färg, specifik vikt, äldre åsikter örn kokkurvans form m. m. Man har i
stället ställt upp till besvarande frågan, vilka fordringar som skola ställas
på en lättflyktig vätskeblandning för att den på bästa sätt skall tillfredsställa
kraven vid motordrift. Denna vätska kallar man i regel bensin.
Ett energiskt och omfattande forskningsarbete under en följd av år har
visat, att färg och specifik vikt äro utan all objektiv betydelse. Även kokkurvans
form visade sig som sådan vara en icke rationell bestämning. Förutom
fordringar på renhet, såsom frånvaro av vatten, fasta föroreningar,
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.
svavel, hartser o. d., är det ''flyktigheten’ och ''knackningsvärdet’, som äro
do allt avgörande faktorerna. ''Flyktigheten’ är emellertid ett mycket
komplicerat begrepp. Mot förmodan har detta senare kunnat ånyo överföras
till kokkurvan på rationella termodynamiska grunder. Medan man
tidigare ansåg, att bensinens godhet bestämdes därav, att den överdestillerade
inom så trånga temperaturgränser som möjligt med en relativt låg
övre gräns, d. v. s. bestod av så få och närliggande kolväten som möjligt,
vilka hade låg kokpunkt, hava åsikterna nu på grund av ingående undersökningar
blivit helt andra. Man kräver i stora drag, att de första 5 till
20 procenten av bensinen skola över des tillera vid viss låg temperatur, vilken
bestämmes av den temperatur, vid vilken motorn skall igångsättas.
Denna destillationstemperatur får å andra sidan ej vara så låg, att fara
för ångblåsebildning förefinnes i den driftvarma motorns bränslesystem.
Man kräver vidare, att följande 20 till 50 procent av bränslet skall avdestillera
vid en temperatur, som bestämmes av de förhållanden, under
vilka motorn skall accelereras. Slutligen kräves, att 90 procent skola hava
avdestillerat vid en temperatur, som bestämmes av motorns normala driftförhållanden.
Detta har till följd, att från 10-till 90-procentpunkten destillationskurvans
temperatur kan få variera från 30 å 120° Celsius till 200 å
220° Celsius. Det synes mig sannolikt, att den sistnämnda temperaturen
så småningom kommer att höjas, emedan denna i rätt hög grad är beroende
av konstruktiva åtgärder, vilka ännu ej äro fullt utnyttjade. ''Knackningsvärdet’
bestämmes av förekomsten av vissa ämnen i bensinen, särskilt
natten- och bensolkolväten samt alkoholer och andra ämnen. Genom
de moderna tillverkningsmetoder, som hålla på att utveckla sig, ligger det
i tillverkarens hand att genom sönderdelning, hydrering m. m. kunna förvandla
de i bergoljan ursprungligen förefintliga kolvätena till helt andra
samt att genom lämplig fraktionering av dessa produkter och deras efterföljande
blandning på lämpligt sätt kunna framställa bensinsorter med sådana
egenskaper, som lian önskar. Bensintillverkningen håller på att övergå
från en ganska enkel destillationsprocess till ganska raffinerad kemisktteknisk
fabrikation. De moderna strävandena ej blott göra det önskvärt,
att i bensinen förefinnas i betydande mängder kolväten med hög specifik
vikt, de göra det även möjligt att framställa bensiner med förstklassiga
egenskaper såsom motorbränsle med en inom vissa gränser godtycklig specifik
vikt. Bensiner innehållande alkoholer torde ännu ej vara att förvänta
såsom importvara, men alldeles uteslutet är ej, att i en framtid även
sådana kunna komma att uppträda.
Tvenne möjligheter ligga nära till Ilands att med hänsyn till denna utveckling
säkra tull och skatt. Den ena är en högre bestämning av specifika
vikten, den andra är en högsta bestämning av temperaturen för kokkurvans
90-procentspunkt. Den förra bestämningen är mycket enkel att
utföra. Varje tulltjänsteman kan hava tillgång till en aerometer, vilken
han har att efter nedsättning i ett prov avläsa. Den andra metoden är
vida mer komplicerad. Den kräver insändandet av ett prov till ett laboratorium
för undersökning. En sådan komplikation för varans bestämningär
naturligtvis ej önskvärd. Även andra förslag skulle möjligen kunna
göras, men dessa bliva ännu mera komplicerade.
Som lysolja vanligen har en specifik vikt av mer än O.sno oell knappast
under 0.7%, vore, örn hänsyn endast tages till motorbensin, en enkel åtgärd
att höja skatteförordningens bestämmelse för bensin till O.soo eller
0.7%. Emellertid tillkomma andra i hög grad komplicerade faktorer.
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.
Riksdagens avsikt har tydligen ej varit, att endast bensin skall beskattas
och andra för förgasaremotorer (automobildrift) använda bränslen
skulle vara skattefria. Avsikten har väl varit att beskatta alla för förgasaremotorer
(automobildrift) avsedda bränslen. Detta framgår även
därav, att motorsprit blivit skattebelagd, ehuru verkställandet av denna
skattebeläggning tills vidare uppskjutits. Sålunda böra väl även bensol
och liknande ämnen, vilka användas för drift av förgasaremotorer, beskattas,
varemot bensin eller bensinliknande ämnen, vilka användas för kemiskt-tekniska
ändamål såsom färgframställning, extraktion, tvättning
o. d., ej skola beskattas. Bensol och liknande ämnen ej använda för motordrift
skola väl även vara skattefria.
Bensin och bensinliknande ämnen ej använda för motordrift torde blott
undantagsvis hava en specifik vikt understigande O.770, varemot 90-procentspunkten
på kokkurvan ofta understigande 250° Celsius.
Bensol och liknande ämnen eller blandningar erhålla en allt större användning
för motordrift. Man har grundad anledning förmoda, att dylika
motorbränslen skola komma att i kanske rätt betydande utsträckning införas
i vårt land. Det är sannolikt, att redan nu importerad beskattad
bensin och obeskattad bensol inom landet blandas till vissa särskilt benämnda
motorbränslen. För bensolprodukter gälla följande specifika
vikter och 90-procentspunkter:
Specifik vikt |
90 %-punkt |
|
90-bensol ........................... |
100° C |
|
Renad toluol ..................... |
120 |
|
Ren Xvlol........................... |
145 |
|
Lösningsbensol I ............... |
1(30 |
|
» Il ............... |
ISO |
|
Tungbensol ....................... |
............ |
200 |
Dessa ämnens specifika vikt ligger över lysoljans men deras kokpunkter
under motorbensinens. En kokpunktbestämning kan därför även
innefatta bensolpreparat, under det att bestämning på specifika vikten
ej kan göra detta. Lämpligast torde vid eventuell skattebeläggning av
bensolpreparat vara att uppställa en särskild definition härför. Dock
kompliceras denna fråga i hög grad därav, att dessa preparat kunna användas
för såväl motordrift som andra ändamål. Börja bensolpreparat
införas för motordrift, vilket sannolikt inom kort torde komma att inträffa,
är det påtagligen en orättvis favorisering av dessa bränslen gentemot
bensin och med tiden även sprit, örn de skola vara skattefria, men
å andra sidan även en orättvisa, örn bensolpreparat för andra ändamål
än motordrift skulle skattebeläggas.
Från frågan örn bensolpreparat torde jag emellertid i det följande
kunna bortse, ehuru jag ej velat underlåta att påpeka dessas ställning
såsom motorbränslen.
Såsom av det föregående framgår är redan frågan örn motorbensinens
definiering ganska svår och kräver ytterligare sakkunnigt bedömande utöver
det jag ur motorteknisk synpunkt kan prestera, närmast på grund
av vissa bensinsorters användning för andra ändamål än för motordrift.
Från motorteknisk synpunkt ser jag för närvarande blott två möjligheter
att säkerställa bensinskatten, nämligen att antingen i den nuvarande
bestämmelsen höja bestämmelsen på specifika vikten eller ock att
Sprängämn esinspektören.
Generaltull•
styrelsen.
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.
angiva en bestämmelse för destillationskurvans 90-procentsimnkt, exempelvis
250° Celsius.
Den senare bestämmelsen skulle möjligen kunna utsträckas till att
även innefatta andra ämnen än mineraloljor, vilket vore en fördel, men
den något besvärliga bestämningsmetoden är å andra sidan en nackdel.
Huruvida en dylik bestämmelse är användbar, kräver även ur andra
synpunkter, exempelvis med hänsyn till annan bensin än motorbensin, en
närmare undersökning, varför jag ej är beredd att förorda en sådan.
Den förra bestämmelsen, speciiika vikten, har redan visat sig användbar,
ehuru värdet 0.760 visat sig väl lågt. Väsentligt kan emellertid värdet
ej höjas, ty redan med specifika vikten omkring O.770 och däröver förekomma
bensinsorter och liknande ämnen, vilka användas för andra ändamål
än motordrift. Helt uteslutet är väl ej heller, att motorbensinsorter
med specifik vikt av O.770 eller däröver kunna komma att komponeras.
Då frågan sålunda är i hög grad komplicerad, särskilt örn även bensol
och andra ur stenkol framställda ämnen, för att ej tala örn solaroljas användning
för automobildrift, tagas i betraktande, skulle jag vilja tills
vidare förorda:
1) att i den nuvarande skatteförordningen definitionen på bensin provisoriskt
bibehålies men att värdet på specifika vikten 0.760 ersättes med
en mera betryggande bestämmelse; samt
2) att en ingående utredning över tillhörande frågor företages i och
för uppställandet av betryggande definitioner på de motorbränslen, som
skola vara belagda med skatt.»
Sprängämnesinspektören har under hänvisning till de förut omnämnda
utdragen ur analysattester beträffande bensin från sprängämnesinspektionens
laboratorium såsom sin uppfattning uttalat, att den specifika
vikten å bensin ej tenderade att höjas.
Generaltullstyrelsen har anfört följande:
»Enligt sprängämnesinspektörens åsikt skulle tillräckliga skäl för närvarande
icke föreligga att vidtaga ändring i definitionen å bensin. Professor
Hubendick, som i sin avgivna promemoria underkastat frågan en
undersökning från motorteknisk synpunkt, har uttalat en motsatt uppfattning
och anvisat huvudsakligen tvenne utvägar för fastställandet av
en mot författningarnas syfte bättre svarande defintion, nämligen att
antingen höja den specifika viktgränsen eller ock att införa en bestämmelse
rörande destillationskurvans 90 procentpunkt. Då sistnämnda bestämmelse
skulle medföra ett besvärligt undersökningsförfarande, finner
styrelsen, att den förstnämnda utvägen är att föredraga. Med bibehållande
i övrigt av definitionen å bensin skulle enligt professor Hubendicks
förslag den specifika vikten böra höjas och fastställas till O.770,
vilket tal av honom ansetts erbjuda tillräckliga garantier ur statsverkets
synpunkt. Till denna uppfattning har även kontrollstyrelsen, vars åsikt
generaltullstyrelsen under hand inhämtat, anslutit sig.
Såsom framgår av promemorian, har professor Hubendick förordat en
5rtterligare utredning i och för uppställandet av betryggande definitioner
på de motorbränslen, som skola vara belagda med skatt. Styrelsen anser
en dylik utredning för närvarande icke erforderlig men kommer givetvis
i fortsättningen att ägna frågan all uppmärksamhet och till Kungl.
Majit ingiva de förslag i ämnet, som kunna befinnas påkallade.»
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.
Under åberopande av vad sålunda anförts, Ilar generaltullstyrelsen
hemställt, att Kungl. Maj:t måtta för riksdagen framlägga förslag,
dels att 1 § förordningen den 3 maj 1929 örn särskild skatt å bensin ock
motorsprit (nr 62) erhölle följande ändrade lydelse:
»För bensin — —• — liter.
I denna förordning förstås med
bensin mineraloljor och skifferoljor, vilka vid en temperatur av -f- 15''
Celsius hava en egentlig vikt av högst O.770; samt med
motorsprit —---motorsprit.»
dels att den till nr 174 i tulltaxan fogade anm. 1 ändrades sålunda:
»Med bensin avses mineraloljor och skifferoljor, vilka vid + 15° Celsius
hava en egentlig vikt av högst O.77.»
I anledning av vad generaltullstyrelsen anfört och föreslagit har kom
merskollegium den 4 april 1931 avgivit infordrat utlåtande, varvid kollegium
överlämnat dels yttrande i ärendet av Sveriges kemiska industrikontor,
dels ock promemoria i ämnet av sprängämnesinspektören.
Kemiska industrikontoret har anfört följande:
Förslaget innebure, att den i bensinskatteförordningen och tulltaxan
angivna maximigränsen för specifika vikten å bensin vid + 15° C. skulle
höjas från 0.76 till O.77, detta huvudsakligen för att förhindra, att bensin
med inblandningar av tyngre kolväten skulle kunna importeras eller
tillverkas under kringgående av tull- och skatteförordningarna. Import
av dylika tyngre bensiner hade redan förekommit, och det kunde icke
förnekas, att en viss tendens att höja specifika vikten å bensin gjort sig
gällande under de senare åren.
Kontoret hade redan år 1925 i en tidskriftsartikel rörande bensinproduktionen
(Meddelanden från Sveriges kemiska industrikontor, häftet nr
6 år 1925), som bilagts yttrandet, fäst uppmärksamheten på det förhållandet,
att den enormt stegrade efterfrågan och den otillräckliga tillgången
å naturbensin sänkt bensinens kvalitet. Genom förbättrade krackningsförfaranden
och exempelvis hydrering av olika mineraloljefraktioner
borde emellertid kvaliteten säkerligen åter kunna höjas. Men kontoret
hade också i den nämnda uppsatsen framhållit, att den specifika
vikten icke såsom förr kunde anses vara avgörande för bedömandet av
bensinens kvalitet, utan att härför destillationskurvorna vore av största
betydelse.
För avgörande av bensinens behandling enligt tull- och skatteförordningarna
vore emellertid destillationsprov alldeles för omständliga och
tidsödande, varför säkerligen, åtminstone tillsvidare, fastställandet av
specifika vikten måste anses vara i de flesta fall tillfyllest.
På grund av vad sålunda anförts har kontoret för sin del tillstyrkt den
föreslagna ändringen rörande definitionen å bensin.
Sprängämnesinspektören Ilar med sin nyssnämnda promemoria i ämnet
överlämnat skrivelser från fem bensinimportfirmor. I dessa skrivelser
har i allmänhet uttalats den uppfattningen, att behov för närvarande
icke förelåge av den föreslagna ändringen, då specifika vikten av
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 189 höft- (Sr 215.) -
Sveriges
kemiska industrikontor.
Sprängämnes
inspektdren.
Kommers
kollegium.
10 Kungl. Maj.-ts proposition Nr 215.
den bensin, som av firmorna importerades för motordrift, understege den
i nu gällande bestämmelser föreskrivna viktgränsen. Under åberopande
av sitt förut omnämnda yttrande till generaltulldirektören jämte därvid
i utdrag fogade analysattester har sprängämnesinspektören meddelat, att
de under årens lopp å sprängämnesinspektionens laboratorium utförda
analyserna givit vid handen, att bensinens specifika vikt icke syntes hava
tendens att stiga, varför den ifrågasatta höjningen enligt inspektionens
förmenande vore opåkallad.
Kommerskollegium har i sitt utlåtande sammanställt de båda högsta
under varje år funna specifika vikterna hos bensinprover, som enligt
den av generaltullstyrelsen överlämnade uppgiften under åren 1924-4931
undersökts å tullverkets huvudlaboratorium. Därvid har erhållits följande
tablå:
Högsta Väst högsta
1924 specifika vikten................... |
................. 0.7 45 |
0.72 7 |
||
1925 |
» ................... |
................. 0.788 |
0.73 8 |
|
1926 |
» ................... |
................. 0.78!» |
0.730 |
|
1927 |
X |
» ..................... |
0.748 |
|
1928 |
y> |
» ................... |
0.7888 |
|
1929 |
" |
» ......... |
0.7411 |
|
1930 |
» |
» .................... |
................ 0.7585 |
0.748?. |
1931 |
» ................... |
................. 0.7865 |
0.722 5 |
Härefter har ämbetsverket anfört följande:
»Den högsta anförda bestämningen för år 1930 är den enda, som över
stiger 0.7» jämväl sagda år, och torde den kunna betraktas som onormalt
hög. Någon mera utpräglad tendens till höjning av specifika vikten å
under detta tidsavsnitt importerad bensin torde man icke kunna utläsa ur
de anförda siffrorna. Det synes därför knappast vara någon trängande
nödvändighet att nu vidtaga ändring av definitionen på bensin i avsedda
författningar vad beträffar destillat av mineraloljor. Detta förhållande
synes även bestyrkas av de från oljeimportörerna inkomna yttrandena.
I den mån åter för drivande av motorfordon avsedd bensin uppblandas
med bensol, stiger specifika vikten lätt över nu fastställda maximum av
0.76, vilket även framgår av tullverkets bestämningar å ''rödbensin’. Då
den i handeln förekommande bensolen icke är mineralolja utan en vid
destination av stenkol erhållen produkt, är den för närvarande fri från
såväl tull som skatt. Professor Hubendick anser det sannolikt att bensolpreparat
inom kort komma att införas för motordrift. Kollegium vill
i detta sammanhang erinra därom, att i Tyskland redan den 1 maj 1930
i samband med höjning av bensintullen införts såväl tull på bensol som
skatt på inom landet tillverkad sådan. Bensol synes av tillgängliga uppgifter
att döma därstädes i stor utsträckning användas till motorbränsle
i blandning med bensin.
En höjning av maximigränsen för specifika vikten från 0.76 till 0.77 för
blandningar av bensin och bensol skulle emellertid icke vara tillfyllest,
vilket redan framgår av de av tullverket anförda siffrorna. För dessa
Kungl. Maj:t8 proposition Nr 215.
11
mäste nog även i framtiden den hittills tillämpade bestämmelsen örn tulltaxering
av blandningar komma till användning.
Skulle utom bensol och andra ur stenkol framställda flytande bränslen
även, som professor Hubendick framhåller, solarolja, det vill säga tyngre
mineraloljor, komma till större användning för drivande av automobilmotorer,
torde det bliva nödvändigt att taga under övervägande, huruvida
den nuvarande formen för beskattningen av automobiltraf iken längre
kan anses vara den lämpligaste.
Då det emellertid, såsom framgår av kemiska industrikontorets yttrande,
icke synes medföra några olägenheter för de industrier, som använda
sådana mineraloljor, vilka genom den ifrågasatta ändringen skulle
komma att bliva beskattade, saknar kollegium anledning att avstyrka
det föreliggande förslaget.»
I gällande tulltaxa samt i förordningen örn särskild skatt å bensin och
motorsprit definieras bensin såsom mineraloljor och skifferoljor, vilka
vid en temperatur av + 15° Celsius hava en egentlig vikt av högst
0.760. Hava dylika oljor högre specifik vikt, äro de icke att anse som
bensin i författningarnas mening och gå alltså fria från tull och skatt.
Till grund för det nu föreliggande förslaget örn ändring i dessa bestämmelser
ligger en av professorn Hubendick på föranstaltande av generaltullstyrelsen
verkställd utredning angående den specifika vikten
hos bensin, som användes för motor drif t. För att förekomma att ifrågavarande
motorbränsle till följd av utvecklingen ä bensinproduktionens
område undandrages från beskattning har Hubendick ansett en änd
ring av den nuvarande definitionen erforderlig och i sådant syfte anvisat
två utvägar, nämligen antingen att i definitionen höja den nu angivna
maximigränsen för den specifika vikten från O.tgo till O.770 eller ock att
knyta definitionen till en bestämning av oljornas destination vid viss
temperatur. Då den senare bestämningsmetoden kräver ett besvärligt
undersökningsförfarande, har generaltullstyrelsen, som lika med professor
Hubendick funnit åtgärd i förevarande hänseende påkallad, därvid
ansett en höjning av viktgränsen vara att föredraga.
Ändringsförslaget har tillstyrkts av kemiska industrikontoret. Kommerskollegium
har visserligen, i anslutning till sprängämnesinspektörens
ståndpunkt i frågan, funnit ändringen icke för närvarande vara erforderlig
men likväl förklarat sig icke avstyrka förslaget.
På grund av den av generaltullstyrelsen i ärendet framlagda utredningen
anser jag, i likhet med nämnda myndighet, försiktigheten bjuda, atl
till säkerställande av nu gällande beskattning av bensin, som användes för
motordrift, en ändring vidtages i den i författningarna intagna definitionen
å bensin. I fråga örn sättet för denna ändring ansluter jag mig till generaltullstyrelsens
förslag om höjning av maximigränsen för den specifika
vikten. Enligt vad av kominerskollegii utlåtande framgår medför en
dylik åtgärd icke några olägenheter för de industrier, som i sin verk
samhet använda mineraloljor för andra ändamål jin motordrift. Med hän
-
Departemeniv
chefen.
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.
syn till de allvarliga konsekvenser i budgetärt hänseende, som skulle
uppstå, därest bensin, som icke faller under skatteförfattningarnas nuvarande
definition, skulle komma att i mera betydande utsträckning användas
såsom motorbränsle, finner jag icke försvarligt att till ett följande
år uppskjuta framläggandet av förslag örn den av mig förordade ändringen,
utan torde frågan böra föreläggas redan den nu församlade
riksdagen.
Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till förordning
örn ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) örn
särskild skatt å bensin och motorsprit samt hemställer, att Kungl. Majit
måtte genom proposition föreslå riksdagen
dels antaga nämnda förslag,
dels besluta, att den till nr 174 i gällande tulltaxa
fogade anm. 1 skall erhålla följande ändrade lydelse:
»Med bensin avses mineraloljor och skifferoljor,
vilka vid + 15° C. hava en egentlig vikt av högst 0.77.»,
dels ock förklara, att ändringen i tulltaxan skall
träda i kraft å dag, som Konungen bestämmer.
Med bifall till denna av statsrådets övriga
ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hjalmar Ekengren.
310927. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931