Kungl. Maj:ts proposition nr SIS.
1
Nr 213.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av
ett avtal mellan Sverige och Finland för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande direkta skatter; given
Stockholms slott den 20 mars 1931.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch
utrikesdepartementsärenden för den 13 mars 1931 och över finansärenden
för denna dag samt med överlämnande av ett den 16 mars 1931 undertecknat avtal
mellan Sverige och Finland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
direkta skatter, med till avtalet hörande slutprotokoll, vill Kungl. Maj:t
härmed föreslå riksdagen att
dels godkänna berörda avtal och slutprotokoll;
dels ock i övrigt bifalla det förslag, örn vars framläggande för riksdagen
föredragande departementschefen denna dag hemställt.
Under Hans Maj :ts,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF,
Felix Hamrin.
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 187 käft. (.Nr 213.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 218.
Avtal mellan Konungariket Sverige och
Republiken Finland för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande direkta
skatter.
Konungariket Sverige och Republiken
Finland hava, för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande direkta skatter,
överenskommit att sluta avtal angående
uppdelning av beskattningsrätten mellan
de båda staterna med hänsyn till olika
skattekällor.
För detta ändamål hava till fullmäktige
utsett:
Hans Majit Konungen av Sverige:
Sin Minister för Utrikes Ärendena,
Hans Excellens Friherre Fredrik Ramel;
och
Republiken Finlands President:
Republikens utomordentliga Sändebud
och befullmäktigade Minister i Stockholm
Rafael Waldemar Erich;
vilka, efter att hava granskat varandras
fullmakter och funnit dem i god och
behörig form, överenskommit örn följande
bestämmelser:
Artikel 1.
Detta avtal är tillämpligt å medborgare
i Konungariket Sverige och Republiken
Finland samt å svenska och
finska juridiska personer.
Artikel 2.
Avtalet innehåller bestämmelser allenast
rörande direkta skatter.
Med direkta skatter avses i detta avtal
skatter, som på grundval av de avtalslutande
staternas lagstiftning utgå direkt
å inkomst (netto- eller bruttoinkomst)
eller å förmögenhet, vare sig för
statens eller kommuns räkning.
Sopimus Ruotsin Kuningaskunnan ja
Suomen Tasavallan välillä kaksinkertaisen
verotuksen ehkäisemiseksi välittömien
verojen alalia.
Ruotsin Kuningaskunta ja Suomen
Tasavalta ovat, kaksinkertaisen verotuksen
ehkäisemiseksi välittömien verojen
alalia, päättäneet tehdä sopimuksen
verotusoikeuden jakautumisesta niolenapien
valtioiden kesken eri verolähteiden
suhteen.
Sitä varten ovat valtuutetuikseen
määränneet:
Hänen Majesteettinsa Ruotsin Kuningas:
ulkoasiainministerinsä,
Hänen Ylhäisyytensä
vapaaherra Fredrik Ramelin;
Suomen Tasavallan Presidentti:
Tasavallan Tukholmassa olevan erikoislähettilään
ja täysivaltaisen ministerin
Rafael Waldemar Erichin;
jotka, tar kaste ttuaan toistensa valtakirjat
ja todettuaan ne oikeiksi ja asianmukaisiksi,
ovat sopineet seuraavista
määräyksistä:
1 artikla.
Tätä sopimusta sovelletaan Ruotsin
Kuningaskunnan ja Suomen Tasavallan
kansalaisiin sekä ruotsalaisiin ja suomalaisiin
juridisiin henkilöihin.
2 artikla.
Tämän sopimuksen määräykset koskevat
ainoastaan välittömiä veroja.
Välittömillä veronia tarkoitetaan tässä
sopimuksessa veroja, joita sopimusvaltioiden
lainsäädännön mukaan suoritetaan
välittömästi tulosta (puhtaasta tai
kokonaistulosta) tahi omaisuudesta joko
valtiolle tai kunnalle.
Kungl. Maj:ts proposition nr 218.
3
Som direkta skatter anses särskilt:
1. beträffande lagstiftningen i Sverige:
a) statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
b) allmän kommunalskatt,
c) kommunal progressivskatt,
d) skogsaccis samt
e) utskylder och avgifter, som utgå
efter samma grunder som någon av de
under a)—d) angivna skatterna;
2. beträffande lagstiftningen i Finland:
a)
inkomst- och förmögenhetsskatt,
b) kommunalskatt på grund av inkomst,
c) skatter och avgifter, vilka utgå
efter samma grunder som någon av de
förenämnda, samt
d) ränteskatt, som av utlänning bör
erläggas.
Artikel 3.
Såframt ej annat stadgas i detta avtal,
beskattas inkomst och förmögenhet
allenast i den av de avtalslutande staterna,
där den skattskyldige anses vara
bosatt.
Enskild skattskyldig anses enligt
detta avtal bosatt i en av staterna, örn
han där har sitt egentliga bo och hemvist,
eller, därest han icke har sådant bo
och hemvist i någon av dessa stater,
om han där stadigvarande vistas. Stadigvarande
vistelse i ena staten anses
föreligga under tid, då den skattskyldige
å någon ort inom staten uppehåller sig
under omständigheter, av vilka kan
slutas till avsikt att vistas där icke blott
tillfälligtvis.
Enskild skattskyldig, som icke har sitt
egentliga bo och hemvist eller stadigvarande
vistas i någon av de avtalslutande
staterna men likväl enligt lagstiftningen
i dessa stater blir utsatt för dubbelbeskattning,
skall vid tillämpning av
bestämmelserna i detta avtal anses vara
bosatt i den stat, i vilken han äger medborgarskap.
Juridisk person anses enligt detta avtal
vara bosatt i den stat, där styrel
-
Välittömiksi veroiksi luetaan erityisesti:
1)
Ruotsin lainsäädännön kannalta:
a) valtion tulo- ja omaisuusvero,
b) yleinen kunnallisvero,
c) asteettain ylenevä kunnallisvero,
d) metsäaksiisi, sekä
e) verot ja maksut, jotka suoritetaan
särnöj en perusteiden mukaan kuin joku
a)—d) kohdissa mainituista veroista.
2) Suomen lainsäädännön kannalta:
a) tulo- ja omaisuusvero,
b) tulon perusteella suoritettava kunnallisvero,
c) verot ja maksut, jotka suoritetaan
särnöjen perusteiden mukaan kuin joku
edellämainituista veroista, sekä
d) kor ko ver o, jota ulkomaalaisen on
suoritettava.
3 artikla.
Mikali tässä sopimuksessa ei toisin
säädetä, verotetaan tulosta ja omaisuudesta
ainostaan siinä sopimusvaltiossa,
jossa verovelvollisen katsotaan asuvan.
Tämän sopimuksen mukaan katsotaan
yksityisen verovelvollisen asuvan siinä
valtiossa, jossa hänellä on varsinainen
asunto- ja kotipaikkansa, tahi, ellei
hänellä ole sellaista asunto- ja kotipaikkaa
kummassakaan näistä valtioista,
siinä valtiossa, jossa hän pysyväisesti
oleskelee. Verovelvollisen katsotaan pysyväisesti
oleskelevan toisessa sopimusvaltiossa
sinä adrana, jona hän oleskelee
jollakin paikkakunnalla tässä valtiossa
sellaisissa olosuhteissa, että niistä voidaan
päättää, että hänen aikomuksenaan
ei ole viipyä sielia varn tilapäisesti.
Yksityisen verovelvollisen, jolia ei ole
varsinaista asunto- ja kotipaikkaa tai
joka ei pysyväisesti oleskele kummassakaan
sopimusvaltiossa, mutta kuitenkin
joutuu näiden valtioiden lainsäädännön
mukaan kaksinkertaisen verotuksen alaiseksi,
on tämän sopimuksen määräyksiä
sovellettaessa katsottava asuvan siinä
valtiossa, jonka kansalainen hän on.
Juridista henkilöä pidetään tämän
sopimuksen mukaan siinä valtiossa asu
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 213.
sen eller högsta förvaltningen har sitt
säte.
Oskift dödsbo skall anses vara bosatt
i den av de båda staterna, där den avlidne
enligt andra och tredje styckena i
denna artikel skall anses hava varit bosatt
vid dödsfallet.
Artikel 4.
Skatt å inkomst av fast egendom, belägen
i en av de båda staterna, utgår
allenast i denna stat.
Artikel 5.
Skatt å inkomst av handel, industri
eller annan rörelse eller yrke, vilken
inkomst härflyter från fast driftställe i
en av de båda staterna, utgår, såframt
ej i det följande annorlunda stadgas,
allenast i denna stat. Finnas fasta driftställen
i båda staterna, uppbär vardera
staten skatt å den del av inkomsten, som
förvärvas från inom statens område befintligt
fast driftställe.
Som fast driftställe anses plats, å
vilken för stadigvarande bruk vid rörelsens
utövande finnes särskild anläggning
eller vidtagits särskild anordning,
såsom plats där företaget har sin
ledning, kontor, filial, stadigvarande agentur,
tillverkningsplats, verkstad, inköps-
eller försäljningsställe, varunederlag,
gruva eller annan fyndighet, som
är föremål för bearbetning.
Som inkomst av rörelse betraktas
även inkomst genom delägarskap i företag
med undantag för inkomst av aktier
och likartade värdepapper.
Artikel 6.
Skatt å inkomst av företag för utövande
av sjöfart eller luftfart, vars verkliga
ledning har sitt säte i en av de båda
staterna, utgår allenast i denna stat.
Artikel 7.
Avlöning, pension eller annan förmån,
som på grund av anställning, tjänst eller
vana, missä sen hallitus tai ylin hallinto
on.
Jakamattoman kuolinpesän asuntopaikan
katsotaan olevan siinä sopimusvaltiossa,
jossa vainajan asuntopaikan
tämän artiklan toisen ja kolmannen
kappaleen mukaan on katsottava odeen
kuolemantapauksen sattuessa.
4 artikla.
Tulosta, joka saadaan jommassakummassa
valtiossa sijaitsevasta kiinteistöstä,
verotetaan ainoastaan tässä valtiossa.
5 artikla.
Kaupasta, teollisuudesta tahi muusta
liikkeestä tai ammatista saadusta tulosta,
joka on kertynyt jommassakummassa
sopimusvaltiossa sijaitsevasta kiinteästä
toimipaikasta, verotetaan, mikali jälempänä
ei toisin säädetä, ainoastaan tässä
valtiossa. Jos liikkeellä on kiinteitä
toimipaikkoja molemmissa sopimusvaltioissa,
kantaa kumpikin valtio veroa
siitä tulojen osasta, joka saadaan sen
valtion alueella olevasta kiinteästä toimipaikasta.
Kiinteänä toimipaikkana on pidettävä
paikkaa, jossa liikkeen pysyväistä harjoittamista
varten on erityinen laitos tai
jossa on ryhdytty erikoisiin järjestelyihin,
niinkuin paikkaa, missä liikkeen
johto, konttori, haaraliike, pysyväinen
asioimisto, valmistuspaikka, työpaja,
osto- tai myyntipaikka, tavaravarasto,
kaivos tai muu löydös, joka on työn
alaisena, sijaitsee.
Liikkeestä saatuna tulona pidetään
sellaistakin tuloa, joka saadaan liikeyrityksen
osakkuudesta, ei kuitenkaan
tuloa osakkeista ja mulsta samanlaatuisista
arvopapereista.
6 artikla.
Tulosta, joka saadaan meri- tai ilmaliikennettä
harjoittavasta liikkeestä,
minkä todellinen johto on toisessa sopimusvaltiossa,
verotetaan vain tässä valtiossa.
7 artikla.
Palkasta, eläkkeestä tai muusta
edusta, joka virasta, toimesta tahi pysy
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 213.
5
stadigvarande uppdrag åtnjutes från
någon av staterna, svensk eller finsk
kommun eller annan offentligrättslig
svensk eller finsk juridisk person, beskattas
allenast i den av de båda staterna,
från vilken avlöningen eller förmånen
utgår.
Avlöning, pension eller annan förmån,
som eljest åtn jutes på grund av anställning,
tjänst eller stadigvarande uppdrag,
beskattas allenast i den av de båda staterna,
där ifrågavarande verksamhet utövas
eller utövats.
Artikel 8.
För förmögenhet, bestående av fast
egendom i en av de båda staterna eller
tillbehör till sådan egendom, utgår skatt
allenast i denna stat.
För förmögenhet, bestående av företag
för utövande av handel, industri eller
annan rörelse eller yrke, utgår skatt allenast
i den stat, vilken enligt bestämmelserna
i detta avtal skatt å inkomst av
samma förmögenhet tillkommer.
Artikel 9.
För diplomatiska, konsulära och med
dessa likställda representanter för vardera
av de avtalslutande staterna gälla
följande särskilda bestämmelser:
Dessa representanter, såvitt de äro
ämbetsmän till yrket, ävensom dem
tilldelade tjänstemän och i nämnda ämbets-
eller tjänstemäns tjänst anställda
personer påföras direkta skatter i anställningslandet
allenast såvitt angår i
artiklarna 4, 5 och 6 angivna inkomster
och i artikel 8 omförmäld förmögenhet
eller såframt skatten uppbäres i avdragsväg
(vid källan); i övrigt förbehålles
beskattningen hemlandet.
Å olönade konsuler, som äga medborgarskap
endast i den stat de representera,
tillämpas bestämmelserna i detta
avtal; dock påföras dessa konsider icke
direkta skatter i anställningslandet för
förmåner, vilka av dem åtnjutas såsom
ersättning för deras konsulära verksamhet.
väisestä tehtävästä saadaan jommaltakummalta
sopimusvaltiolta, Euotsin tai
Suomen kunnalta tai muulta julkisoikeudelliselta
ruotsalaiselta tai suomalaiselta
juridiselta henkilöltä, verotetaan ainoastaan
siinä sopimusvaltiossa, jösta palkka
tai etu maksetaan.
Palkasta, eläkkeestä tahi muusta
edusta, joka muutoin saadaan viran,
toimen tahi vakinaisen tehtävän perusteella,
verotetaan ainoastaan siinä valtiossa,
jossa kyseessä ole vaa toimintaa
harjoitetaan tai on harjoitettu.
8 artikla.
Omaisuudesta, joka käsittää kiinteätä
omaisuutta jommassakummassa valtiossa
tai sellaisen omaisuuden tarpeistoa,
verotetaan ainoastaan siinä valtiossa,
jossa kiinteistö sijaitsee.
Omaisuudesta, joka käsittää kauppaa,
teollisuutta tahi muuta liikettä tai ammattia
härj oittavan yrityksen, suoritetaan
vero ainoastaan siinä valtiossa, jolle
vero saman omaisuuden tulosta tämän
sopimuksen määräysten mukaan on
maksettava.
9 artikla.
Kummankin sopimusvaltion diplomaattisista,
konsuli- ja niihin verrattavista
edustajista ovat voimassa seuraavat
erikoismääräykset:
Nälden edustajien, mikäli he ovat
ammattivirkamiehiä, samoin kuin heidän
käytettäväkseen asetettujen virkamiesten
sekä heidän tai mainittujen virkamiesten
palveluksessa olevien henkilöiden
maksettavaksi pannaan välittömiä
vero ja heidän asemamaassaan
ainoastaan mikäli on kysymys 4, 5 ja 6
artiklassa marnituista tuloista ja 8 artiklassa
mainitusta omaisuudesta tahi
mikäli vero kannetaan jo pidättämällä
se edeltäkäsin (lähteellä); muuten pidätetään
verotus asianomaisten kotimaalle.
Palkattomiin konsuleihin, jotka ovat
ainoastaan edustamansa maan kansalaisia,
sovelletaan tämän sopimuksen määräyksiä;
näille konsuleille ei kuitenkaan
panna välittömiä veroja asemamaassa
niistä eduista, joita he nauttivat korvauksena
konsulin toimesta.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 218.
Artikel 10.
Deri stat, i vilken den skattskyldige anses
vara bosatt, må vid bestämmande av
skatten använda den skattesats, som
skulle hava tillämpats, om även inkomst
och förmögenhet, som enligt föreskrifterna
i detta avtal äro i beskattningshänseende
förbehållna den andra staten,
tagits till beskattning i förstnämnda stat.
Artikel 11.
Kan skattskyldig visa, att av beskattningsmyndigheterna
i de avtalsiutande
staterna vidtagna åtgärder för
honom medfört dubbelbeskattning, må
han häremot göra erinringar hos den
stat, som han tillhör. Anses erinringarna
grundade, kan denna stats högsta finansmyndighet
träffa överenskommelse med
den andra statens högsta finansmyndighet
för att på skäligt sätt undvika dubbelbeskattning.
Artikel 12.
I fall, då svårighet eller tvivelsmål
uppkommer vid detta avtals tolkning
och tillämpning, kunna de högsta finansmyndigheterna
i de båda avtalslutande
staterna träffa särskilda överenskommelser.
Artikel 13.
De avtalslutande staterna förbinda
sig att överlämna åt sina högsta finansmyndigheter
att träffa skäligt avgörande
av varje annan fråga, som, på grund av
olikhet mellan de i båda staterna gällande
principerna angående skattens utgörande
eller eljest, kan, utan att vara uttryckligen
reglerad i detta avtal, uppstå beträffande
de direkta skatterna.
Artikel 14.
Detta avtal träder första gången i tilllämpning
beträffande de skatter, som
utgå på grund av taxering år 1931 för
kalenderåret 1930 eller de räkenskapsår,
som gå till ända under tiden från och
med den 1 mars 1930 till och med den
28 februari 1931.
10 artikla.
Se valtio, jossa verovelvollisen katsotaan
asuvan, voi veroa määrätessään
käyttää sitä verokantaa, jota olisi sovellettu,
jos myös se tulo ja se omaisuus,
joiden verottaminen on tämän sopimuksen
määräysten mukaan pidätetty torelle
valtiolle, olisivat otetut verotettaviksi
ensiksi mainitussa valtiossa.
11 artikla.
Jos verovelvollinen voi näyttää, etta
sopimusvaltioiden verotusviranomaisten
toimenpiteet ovat aiheuttaneet hänelle
kaksinkertaisen verotuksen, tehköön slita
huomautuksensa sille valtiolle, johon
hän kuuluu. Jos huomautukset havaitaan
oikeutetuiksi, voi tämän valtion
ylin varainhoitoviranomainen sopia toisen
valtion vastaavan viranomaisen
kanssa kaksinkertaisen verotuksen ehkäisemisestä
kohtuullisella tavalla.
12 artikla.
Niissä tapauksissa, joissa syntyy vaikeuksia
tai epäilyksiä tämän sopimuksen
tulkitsemisesta ja soveltamisesta, molempien
sopimusvaltioiden ylimmät varainhoitoviranomaiset
voivat tehdä erityisiä
sopimuksia.
13 artikla.
Sopimusvaltiot sitoutuvat antamaan
ylimmille varainhoitoviranomaisilleen
tehtäväksi kohtuuden mukaan ratkaista
jokaisen muun kysymyksen, joka kummassakin
maassa veron suorittamisesta
voimassa olevien periaatteiden erilaisuuden
takia taikka muuten saattaa syntyä
välittömien verojen alalia, eikä ole tässä
sopimuksessa nimenomaan säännöstelty.
14 artikla.
Tätä sopimusta sovelletaan ensimmäisen
kerran niihin veroihin, jotka vuonna
1931 toimitetun verotuksen perusteella
ovat maksettavat kalenterivuodelta 1930
tahi vuoden 1930 maaliskuun 1 päivän
ja vuoden 1931 helmikuun 28 päivän
välisenä aikana päättyviltä tilivuosilta.
Kungl. Maj:ts proposition nr Z13.
7
Artikel 15.
Detta avtal, som är avfattat i dubbla
originalexemplar på svenska och finska
språken, skall ratificeras för Sveriges
del med riksdagens samtycke av Hans
Majestät Konungen av Sverige och för
Finlands del av Republikens President.
Ratifikationshandlingarna skola snarast
möjligt utväxlas i Helsingfors. Avtalet
träder i kraft med utväxlingen av ratifikationshandlingarna
och förbliver gällande
så länge detsamma icke uppsäges
av någon av de avtalslutande staterna.
Uppsägning skall äga rum minst åtta
månader före kalenderårets utgång. Har
denna uppsägningstid iakttagits, tilllämpas
avtalet sista gången å de skatter,
som utgå på grund av taxering för det
kalenderår, vars utgång uppsägningen avsett,
och för de räkenskapsår, som gå till
ända senast före utgången av februari
månad följande år. Har uppsägningstiden
ej iakttagits, framskjutas de i föregående
punkt angivna tiderna för avtalets
upphörande ett år.
Till bekräftelse härå hava de båda
staternas fullmäktige undertecknat avtalet
och försett detsamma med sigill.
Som skedde i Stockholm, i två exemplar,
den 16 mars 1931.
15 ar tikla.
Tämä sopimus, joka on tehty alkuperäisinä
kaksoiskappaleina ruotsiksi ja
suomeksi, on Ruotsin puolesta valtiopäiväin
suostumuksella Hänen Majesteettinsa
Ruotsin Kuninkaan ja Suomen puolesta
Tasavallan Presidentin ratifioitava.
Ratifioimiskirjat ovat niin pian kuin
suinkin vaihdettavat Helsingissä. Sopimus
tulee voimaan ratifioimiskirjain
vaihtamisesta ja pysyy voimassa, kunnes
jompikumpi sopimusvaltio sanoo sen
irti. Irtisanomisen tulee tapahtua vähintään
kahdeksan kuukautta ennen kalenterivuoden
loppua. Jos tätä irtisanomisaikaa
on noudatettu, sovelletaan sopimusta
viimeisen kerran niihin veroihin,
mitkä ovat suoritettavat siltä kalenterivuodelta,
jonka päättymistä irtisanonta
on tarkoittanut, ja niiltä tilivuosilta,
jotka päättyvät viimeistään seuraavan
vuoden helmikuun loppuun mennessä.
Eliel irtisanomisaikaa ole noudatettu,
lykkäytyvät edellisessä kohdassa mainitut
sopimuksen päättymisajat vuoden
eteenpäin.
Täman vakuudeksi molempien valtioiden
valtuutetut ovat allekirjoittaneet
sopimuksen ja varustaneet sen sineteillään.
Tehtiin Tukholmassa, kahtena kappaleena,
16 päivänä maaliskuuta 1931.
Fredrik Ramel.
R. Erich.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 213.
Slutprotokoll.
Vid undertecknandet av det denna
dag mellan Konungariket Sverige och
Republiken Finland slutna avtalet för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande
direkta skatter hava undertecknade
fullmäktige avgivit följande
likalydande förklaringar, som utgöra en
integrerande del av avtalet.
1. Angående sådana skattskyldiga,
som icke tillhöra någon av de avtalslutande
staterna, kunna de högsta
finansmyndigheterna i dessa stater från
fall till fall träffa särskilda överenskommelser
till undvikande av dubbelbeskattning.
Därvid skall i synnerhet
hänsyn tagas till skattskyldiga, tillhörande
sådana stater, vilka träffat avtal
med båda de avtalslutande staterna
angående undvikande av dubbelbeskattning.
2. Den i artikel 2 av avtalet intagna
uppräkningen av direkta skatter meddelar
endast exempel och är icke uttömmande.
Tvivelaktiga frågor rörande vilka
skatter, som innefattas under avtalet,
skola avgöras i samförstånd mellan de
båda staternas högsta finansmyndigheter.
De båda staternas högsta finansmyndigheter
skola, så ofta anledning därtill
förekommer, utbyta förteckningar över
i vardera staten utgående direkta skatter.
3. Med kommuner förstås i detta avtal
för Sveriges vidkommande kommuner
av såväl högre som lägre ordning och
för Finlands vidkommande jämväl landskap,
kommunförbund och kommunala
samfund ävensom kyrkliga församlingar.
4. Såsom direkta skatter enligt detta
avtal anses ej värdestegringsskatter,
omsättningsskatter, skatter å samfärdsel
eller förbrukning, särskilda skatter å
vinst å lotterier och vadhållning, arvsoch
gåvoskatter samt ej heller i Sverige
Päättöpöy täkirj a.
Allekirjoittaessaan tänä päivänä Ruotsin
Kuningaskunnan ja Suomen Tasavallan
välillä tehtyä sopimusta kaksinkertaisen
verotuksen ehkäisemiseksi välittömien
veroj en alalia ovat allekirjoittaneet
valtuutetut antaneet seuraavat,
yhtäpitävät selitykset, jotka olennaisena
osana liittyvät sopimukseen.
1. Sellaisten verovelvollisten suhteen,
jotka eivät ole kummankaan sopimusvaltion
kansalaisia, voivat sopimusvaltioiden
ylimmät varainhoitoviranomaiset
kussakin tapauksessa tehdä eri sopimuksia
kaksinkertaisen verotuksen ehkäisemiseksi.
Tällöin on erikoisesti huomioon
otettava verovelvolliset, jotka kuuluvat
sellaisiin valtioihin, mitkä ovat kummankin
sopimusvaltion kanssa tehneet sopimuksen
kaksinkertaisen verotuksen
ehkäisemiseksi.
2. Sopimuksen toisessa artiklassa oleva
luettelo välittömistä veroista sisältää
vain esimerkkejä eikä ole täydellinen.
Epäilyn syntyessä siitä, millaisia vero
ja sopimus koskee, on kysymys kummankin
valtion ylimpäin varainhoitoviranomaisten
yksissä neuvoin ratkaistava.
Molempain valtioiden ylimpäin varainhoitoviranomaisten
on, niin usein
kuin syytä siihen ilmaantuu, toisilleen
annettava luettelo kummassakin valtiossa
maksettavista välittömistä veroista.
3. Tässä sopimuksessa tarkoitetaan
kunnilla Ruotsissa sekä ylemmän että
alemman asteen kuntia ja Suomessa
myöskin maakuntia, kunnallisliittoja,
kunnallisia yhdyskuntia sekä kirkollisia
seurakuntia.
4. Välittöminä veroina ei tämän sopimuksen
mukaanpidetä arvonnousuveroja,
liikevaihtoveroja, liikenne- tai kulutusveroja,
erityisiä veroja, joita kannetaan
arpajaisista ja vedon lyönnistä saaduista
voitoista, perintö- ja lahjaveroja, eikä
Kungl. Maj:ts proposition nr 213.
9
utgående bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter eller
motsvarande i Finland utgående skatter.
Från avtalets tillämpning undantages
den finska kommunalskatten, såvitt den
avser gåva, arv, testamente och fideikommiss.
Skatt å inkomst genom utdelning å
aktier och å lotter i svenska solidariska
bankbolag är undantagen från avtalets
tillämpning, intilldess särskild överenskommelse
rörande undvikande av dubbelbeskattning
i fråga örn dylik skatt
må träffas.
5. Skattskyldig, som utflyttar från
den ena av de avtalslutande staterna
till den andra, anses upphöra att vara
bosatt i den förra staten med utgången
av den dag, då han inflyttar i den senare
staten.
6. Inkomst eller förmögenhet, för
vilken oskift dödsbo i den ena staten
beskattas, må ej tillika beskattas hos
dödsbodelägare i den andra staten.
7. Bestämmelsen i artikel 4 gäller
såväl inkomst, som förvärvas genom
den fasta egendomens omedelbara förvaltande
och brukande, som ock inkomst
genom uthyrning, utarrendering samt
varje annat slags användning av egendomen
ävensom realisationsvinst, som
förvärvas genom avyttring av fast egendom
samt av tillbehör, som avyttras i
samband med egendomen.
Såsom inkomst av fast egendom betraktas
inkomst genom avverkning av
skog på egen eller annans mark, så ock
inkomst, som må tillkomma avverkaren
genom det avverkade virkets forsling till
exporthamn och dess försäljning inom
riket ävensom genom sådan förädling av
virket, som inom riket äger rum annorstädes
än å fast driftställe.
8. Till yrke enligt artikel 5 räknas
även fritt yrke, såsom vetenskaplig,
konstnärlig, litterär, undervisande och
uppfostrande verksamhet, så ock verksamhet
som läkare, advokat, arkitekt
och ingenjör.
9. Bestämmelserna i artikel 5 gälla
såväl inkomst, som förvärvas genom
myöskään Ruotsissa erinäisistä eduista
ja oikeuksista maksettavia suostuntavero
ja tai Suomessa suoritettavia vastaavanlaatuisia
veroja.
Sopimusta ei sovelleta Suomessa maksettavaan
kunnallisveroon, mikäli se
tarkoittaa lahman, perinnön, testamentin
ja sääntöperinnön perusteella maksettavaa
veroa.
Sopimusta ei myöskään sovelleta osakkeista
ja ruotsalaisten yhteisvastuullisten
pankkiyhtiöiden osuuksista jako-osuuksina
saaduista tuloista maksettavaan
veroon, kunnes erityinen sopimus kaksinkertaisen
verotuksen ehkäisemiseksi
mainittujen veroj en alalia ehkä tehdään.
5. Verovelvollisen, joka muuttaa toisesta
sopimusvaltiosta toiseen, katsotaan
lakanneen asumasta ensiksi mainitussa
valtiossa sen päivän päättyessä, jona hän
muuttaa viimeksimainittuun valtioon.
6. Tulosta tahi omaisuudesta, jösta
jakamatonta kuolinpesää verotetaan toisessa
sopimusvaltiossa, älköön kuolinpesän
osakasta toisessa valtiossa enää verotettako.
7. 4 artiklan määräys koskee sekä
tuloa, joka saadaan kiinteistön välittömästä
hoidosta ja käytöstä, että myöskin
kiinteistön vuokralle antamisesta ja kälkesta
muusta sen käyttämisestä saatua
tuloa ynnä myyntivoittoa, joka johtuu
kiinteän omaisuuden sekä sen yhteydessä
tapahtuneen kiinteistön tarpeiston
myynnistä.
Kiinteästä omaisuudesta saatuna tulona
pidetään tuloa, joka on saatu omalla
tai toisen maalla tapahtuneesta metsän
hakkuusta sekä hakatun puutavaran kuljetuksesta
vientisatamaan ja sen myynnistä
valtakunnassa, niin myös sellaisesta
puutavaran jalostamisesta, joka tapahtuu
jossakin mamalia valtakunnassa kurn
liikkeen vakinaisella toimipaikalla.
8. 5 artiklan mukaan pidetään ammattina
myös vapaata ammattia, kuten
tieteellistä, taiteellista, kirj allista, opetus-
ja kasvatustoimintaa, samoin kilin
lääkärin, asianajajan, arkkitehdin ja insinöörin
tointa.
9. 5 artiklan määräyksiä sovelletaan
sekä tuloon, joka saadaan liikkeen väkt
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 213.
omedelbart bedrivande av rörelse, som
ock inkomst genom rörelses upplåtelse
åt annan ävensom vinst genom avyttring
av rörelsen eller del därav eller av
föremål, som användes i rörelsen.
10. Plats för byggnadsföretag, vars
utförande överskridit eller, såvitt förutses
kan, kommer att överskrida en tidrymd
av tolv månader, skall anses såsom
fast driftställe i avtalets mening.
Fast driftställe i den ena av de avtalslutande
staterna skall ej anses föreligga
allenast på den grund, att ett i den andra
staten hemmab drande företag i den förra
staten bär ett dotterbolag eller där upprätthåller
affärsförbindelser blott genom
en fullständigt oberoende representant
eller genom en representant (agent), som
visserligen är stadigvarande verksam
för företagets räkning inom den förra
staten men blott förmedlar affärer utan
att vara befullmäktigad att avsluta
affärer å företagets vägnar.
11. De högsta finansmyndigheterna
kunna sluta särskilt avtal för att på
skäligt sätt åstadkomma uppdelning av
inkomster av handel, industri och annan
rörelse i de i artikel 5 första stycket andra
punkten avsedda fallen.
12. Med »likartade värdepapper» i
artikel 5 sista stycket förstås, såvitt gällande
lagstiftning i Sverige angår, lotter
i solidariska bankbolag och andelar i
svenska ekonomiska föreningar samt,
såvitt gällande lagstiftning i Finland
angår, andelar i andelslag.
Därest på grund av ändring av bestämmelserna
i någondera statens lagstiftning
angående bolag eller andra sammanslutningar
för företags drivande
fråga uppkommer örn innebörden av
uttrycket »likartade värdepapper», kunna
de båda staternas högsta finansmyndigheter
träffa särskild överenskommelse
härutinnan.
13. Royalty, som utgår för nyttjande
av fast egendom eller för bearbetande av
gruva eller annan fyndighet, beskattas
i den av staterna, där den fasta egen
-
tömästä harjoittamisesta että liikkeen
luovuttamisesta toisen käytettäväksi,
niin myös liikkeen, sen osan tai liikkeessä
käytettävän esineen myynnistä saatuun
voittoon.
10. Kiinteänä toimipaikkana sopimuksen
tarkoittamassa mielessä pidetään
myös rakennusyritystä, jonka suorittaminen
on kestänyt tai, mikäli voidaan
olettaa, tulee kestämään kahtatoista
kuukautta kauemmin.
Liikkeellä, joka sijaitsee toisessa sopimusvaltiossa,
ei ole katsottava olevan
kiinteätä toimipaikkaa toisessa valtiossa
ainoastaan sen no jalla, että silla viimeksimainitussa
valtiossa on tytäryhtiö tahi
että se sielia ylläpitää liikeyhteyksiä vain
täysin riippumattoman edustajan tahi
sellaisen asiamiehen avulla, joka tosin
pysyväisesti toimii liikkeen lukuun viimeksimainitussa
valtiossa, mutta vain
välittää kauppoja olematta valtuutettu
liikkeen puolesta kauppoja päättämään.
11. Ylimmät varainhoitoviranomaiset
voivat tehdä erityisen sopimuksen saadakseen
kaupasta, teollisuudesta ja
muusta liikkeestä saadut tulot 5 artiklan
ensimäisen kappaleen toisessa lauseessa
tarkoitetuissa tapauksissa jaetuiksi kohtuullisella
tavalla.
12. 5 artiklan viimeisessä kohdassa
mainituilla »samanlaatuisilla arvopapereilla»
tarkoitetaan, mitä Ruotsin voimassa
olevaan lainsäädäntöön tulee,
yhteisvastuullisten pankkiyhtiöiden ja
ruotsalaisten taloudellisten yhdistysten
osuuksia sekä, Suomen voimassa olevan
lainsäädännön mukaan, osuuskuntien
osuuksia.
Jos sen johdosta, että jommankumman
valtion lainsäädännön määräykset
yhtiöistä tai muista liikkeen harjoittamista
tarkoittavista yhtymistä muuttuvat,
herää kysymys käsitteen »samanda -tuiset arvopaperit» sisällyksestä, voivat
molempien valtioiden ylimmät varainhoitoviranomaiset
siitä tehdä erityisen
sopimuksen.
13. Voitto-osuudesta (royalty), jota
on suoritettava kiinteän omaisuuden tahi
kaivoksen tai muun malmilöydöksen
käyttämisestä, verotetaan siinä valtios
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 21S.
11
domen, gruvan eller fyndigheten är
belägen.
Annan royalty beskattas enligt bestämmelserna
i artikel 3.
Med royalty likställes periodiskt utgående
avgift för utnyttjande av patent,
mönster eller dylikt.
14. Den omständigheten, att en i den
ena staten anställd person på grund av
sin tjänst tillfälligtvis uppehåller sig
inom den andra statens område, skall,
försåvitt han erhåller sina löneförmåner
uteslutande från sin i den förra staten
skattskyldige arbetsgivare, ej medföra,
att verksamheten anses utövad i den
senare staten.
15. Beträffande person, som jämlikt
detta avtal anses bosatt i lands- eller
stadskommun invid landgränsen mellan
de båda staterna, och som i dylik kommun
i den andra staten utför arbete,
varav han åtnjuter inkomst, som avses
i artikel 7 andra stycket, skola, intilldess
särskild överenskommelse rörande
dylika personers beskattning må träffas,
i fråga örn dylik inkomst bestämmelserna
i artikel 3 tillämpas.
16. Studenter, som allenast i studiesyfte
uppehålla sig i en av de avtalslutande
staterna, underkastas icke beskattning
i denna stat för belopp, som
de för sitt underhåll och sina studier
mottaga från sina i den andra staten
bosatta och där redan skattskyldiga anhöriga.
17. Till undvikande av möjligen uppkommande
tvivelsmål uttalas, att bestämmelsen
i artikel 9 icke inverkar på
rätten att åtnjuta eventuella, längre
gående befrielser, som i kraft av folkrättens
allmänna regler medgivits eller
framdeles må komma att medgivas
diplomatiska och konsulära befattningshavare.
I den mån på grund av sådana längre
gående befrielser påförande av direkta
skatter icke sker i anställningsstaten,
förbehålles beskattningen hemlandet.
18. Vad i artikel 10 stadgas örn rätt
att tillämpa viss högre skattesats skall
sa, missä kiinteä omaisuus, kaivos tahi
malmilöydös on.
Muun oikeuden käyttämisestä suoritettavasta
voitto-osuudesta verotetaan
3 artiklan määräysten mukaan.
Oikeuden käyttämisestä suoritettavan
voitto-osuuden kaltaisena pidetään palkkiota,
joka ajoittaisin maksetaan patentia
mallin tai muun sellaisen käyttämisestä.
14. Se seikka, että joku toisessa sopimusvaltiossa
toimessa oleva henkilö virkansa
perusteella tilapäisesti oleskelee
toisen valtion alueella, ei ole, mikäli hän
saa palkkaetunsa yksinomaan edellisessä
valtiossa verovelvolliselta työnantajaltaan,
aiheuttava sith, että toimintaa pidetään
viimeksimainitun valtion alueella
harjoitettuna.
15. Henkilöön, jonka täman sopimuksen
mukaan katsotaan asuvan molempien
valtioiden välisellä rajalla olevassa
maalais- tai kaupunkikunnassa ja joka
samanlaisessa kunnassa toisessa valtiossa
tekee työtä, mistä saa 7 artiklan toisessa
kappaleessa mainittua laatua olevia tuloja,
on sovellettava, kunnes ehkä erityinen
sopimus semmoisten henkilöiden
verottamisesta tehdään, kolmannen artiklan
määräyksiä, mikäli on kysymys
sellaisten tulojen verottamisesta.
16. Ylioppilaita, jotka vain opiskelutarkoituksessa
oleskelevat toisessa sopimusvaltiossa,
ei tämä valtio verota niistä
tuloista, joita he saavat elantoonsa ja
opiskeluunsa toisessa valtiossa asuvilta
ja sielia jo verovelvollisilta omaisiltaan.
17. Mahdollisesti esiintyvien epäilysten
välttämiseksi selitetään, että 9 artiklan
määräys ei vaikuta oikeuteen saada
ehkä laajempiakin vapautuksia, joita
kansainvälisen oikeuden yleisten säännösten
no jalla on myönnetty tai vastedes
myönnetään diplomaattisten ja konsulitointen
haltijoille.
Mikäli välittömien verojen maksettavaksi
pano sellaisten laajempien vapautuksien
nojalla ei tapahdu asemamaassa,
pidätetään verotus kotimaalle.
18. Mitä 10 artiklassa säädetään oikeudesta
soveltaa määrättyä korkeam
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr SIS.
gälla även beträffande i artikel 9 andra
stycket avsedd person i dennes hemland
samt, såvitt angår beskattningen i Finland,
finsk medborgare, även örn han ej
är bosatt i Finland.
19. Beträffande arvs- och gåvoskatter
förbehålla sig de avtalslutande staterna
att träffa särskild överenskommelse.
20. Vardera staten är oförhindrad att,
i fråga örn inkomst eller förmögenhet, som
jämlikt detta avtal skall beskattas i
bostadslandet, i förekommande fall för
medgivande av frihet från stats- eller
kommunalskatt, som enligt statens allmänna
skattelagar skall påföras viss
skattskyldig, påfordra bevis, att samma
inkomst eller förmögenhet i motsvarande
avseende beskattats i den andra
staten.
Som skedde i Stockholm, i två exemplar,
den 16 mars 1931.
paa verokantaa, on oleva voimassa myös
9 artiklan toisessa kappaleessa mainitusta
henkilöstä hänen kotimaassaan
sekä, mikäli on kysymys Suomessa tapahtuvasta
verotuksesta, Suomen kansalaisesta,
silloinkin kun hän ei asu Suomessa.
19. Sopimusvaltiot pidättävät itselleen
oikeuden erityisen sopimuksen tekemiseen
perintö- ja lahjaveroista.
20. Kumpikin valtio on esteetön, kysymyksen
ollen tämän sopimuksen mukaan
asuntomaassa verotettavasta tunsta
tai omaisuudesta, esiintyvissä
tapauksissa vapautuksen myöntämistä
varten sellaisesta valtion tai kunnan
verosta, joka valtion yleisten verolakien
mukaan on panta va jonkun määrätyn
verovelvollisen suoritettavaksi, vaatimaan
todistusta siitä, etta samasta tunsta
tai omaisuudesta on vastaavassa
suhteessa verotettu toisessa valtiossa.
Tehtiin Tukholmassa, kahtena kappaleena,
16 päivänä maaliskuuta 1931.
Fredrik Ramel.
R. Erich.
Kungl. Maj:ts proposition nr 218.
13
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet å Stockholms
slott den 13 mars 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,
Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena:
I det handelsavtal mellan Sverige och Finland, som den 14 december 1927
undertecknats och den 31 mars 1928 ratificerats, förklarade sig de avtalslutande
parterna ense örn att dubbelbeskattning på den direkta beskattningens
område de två länderna emellan borde undvikas. De uttalade tillika sin beredvillighet
att upptaga förhandlingar i syfte att få till stånd särskilda överenskommelser
härom.
I anledning därav hava efter framställning från Finland under detta år
förhandlingar i ämnet förts i Stockholm mellan å ena sidan därtill av Kungl.
Maj:t utsedda personer, kammarrättsråden juris doktorn C. W. U. Kuylenstierna
och O. J. Ekenberg, samt å andra sidan representanter för finska regeringen.
Enighet har därvid uppnåtts örn ett förslag till avtal mellan de båda
staterna för undvikande av dubbelbeskattning beträffande direkta skatter
ävensom rörande ett till avtalsförslaget hörande slutprotokoll. Förslaget till
avtal med tillhörande slutprotokoll har av förhandlarna överlämnats till regeringarna
för godkännande.
Ett av förhandlarna utarbetat preliminärt förslag till avtal mellan de båda
staterna för undvikande av dubbelbeskattning beträffande direkta skatter,
med till avtalet hörande slutprotokoll, av väsentligen samma innehåll som det
nu föreliggande förslaget, remitterades den 28 februari 1931 för yttrande till
kammarrätten och, i viss del, till länsstyrelsen i Norrbottens län. Kammarrätten,
som funnit sig böra inskränka sin granskning till ett bedömande av förslaget
ur företrädesvis skatteteknisk och formell synpunkt, har i utlåtande den
6 mars 1931 i huvudsak lämnat detta utan anmärkning. Till länsstyrelsens
utlåtande återkommer jag i det följande.
Förhandlingar
mellan Sverige
och Finland
angående
avtal
för undvikande
av
dubbelbeskattning.
Det föreliggande avtalsförslaget har tillkommit med syfte i
met att undvika dubbelbeskattning. I
främsta rum- Allmänna
stort sett har detta syftemål ock vun- synpunkter
rörande avtalsförslaget.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 21S.
nits. Rörande viss inkomst av kapital har dock på grund av särskilda förhållanden
dubbelbeskattning ej kunnat helt förhindras. Förutom undvikande
av dubbelbeskattning har vid avtalsförslagets utarbetande en viktig synpunkt
varit att i möjligaste mån förekomma, att inkomster eller förmögenhetstillgångar,
som eljest skolat underkastas beskattning i vardera staten, på grund av
avtalets bestämmelser komme att undgå skatteplikt i båda länderna. Sådana
luckor i beskattningshänseende medföra olägenheter icke minst genom de möjligheter
till kringgående av skatteförfattningarnas bestämmelser, som därigenom
uppstå.
I detta sammanhang torde få erinras därom, att Sverige med Tyska riket slutit
ett den 25 april 1928 undertecknat, likartat avtal, vilket avtal blivit ratificerat
den 14 augusti samma år. Det föreliggande avtalsförslaget ansluter sig
i sakligt hänseende nära till nämnda avtal; till de avvikelser av betydelse, som
förekomma, återkommer jag i det följande. I formellt hänseende förete avtalen
vissa skiljaktigheter. I allmänhet har i det föreliggande förslaget en förenklad
avfattning ernåtts till följd av att de svenska och de finska skatteförfattningarna
i viktiga delar jämförelsevis nära överensstämma med varandra.
Emellertid torde den olikhet i uppställningen, som visat sig erforderlig,
icke vålla olägenheter vid det nu ifrågasatta avtalets tillämpning, då
denna tillämpning kommer att förmedlas genom särskilda föreskrifter på sätt
beträffande avtalet med Tyska riket skett genom kungörelsen den 31 december
1928 örn tillämpning av nämnda avtal. Tillämpningsföreskrifterna beträffande
avtalet med Finland torde kunna erhålla en avfattning, som tämligen
nära ansluter sig till berörda kungörelse.
Avtalets huvudsakliga
innehåll.
Innehållet i föreliggande avtalsförslag föranleder följande yttrande från
min sida:
Artikel 1 i avtalet och punkt 1 av slutprotokollet begränsa avtalets giltighet
att närmast avse svenska och finska medborgare samt svenska och finska
juridiska personer. Av artikel 3 tredje stycket framgår, att avtalet äger tilllämpning
å sådana medborgare, även örn de ej äro bosatta eller stadigvarande
vistas i Sverige eller Finland. I vad mån avtalet kan gälla skattskyldiga,
som ej tillhöra någon av de avtalslutande staterna, framgår av punkt 1 i slutprotokollet.
Artikel 2 i avtalet och punkterna 2—4 av slutprotokollet innehålla bestämmelser
angående de skatter, som avtalet avser.
Från avtalets tillämpning undantages utdelning å aktier och lotter i svenska
bankbolag. Detta innebär, att den dubbelbeskattning av sådana inkomster,
vilken för närvarande äger rum, tills vidare kommer att bestå. En anledning
till detta förhållande är att söka däri, att för Sveriges vidkommande frågan
örn en reformerad beskattning av aktieinkomster är föremål för utredning,
och att de lösningar, som för närvarande stått till buds för att helt eller delvis
undanröja dubbelbeskattning av ifrågavarande inkomster med hänsyn till
de båda ländernas bestämmelser örn skattskyldighet för kapitalinkomster,
Kungl. Maj:ts proposition nr 218.
15
skulle föranlett luckor i beskattningen av dylika inkomster. Det torde böra
framhållas, att berörda spörsmål i förhållandet mellan Sverige och Finland
äger jämförelsevis ringa betydelse.
Det mellan Sverige och Tyska riket ingångna avtalet har från tillämpning
undantagit jämväl inkomster av fordringar med säkerhet i fastighetshypotek
(punkt 10 i slutprotokollet). Beträffande dessa inkomster kommer
således dubbelbeskattning jämlikt nämnda avtal i viss mån att bestå. Något
motsvarande undantag finnes ej stadgat i det föreliggande avtalsförslaget, enligt
vilket dubbelbeskattning, såvitt angår sådan inkomst, undvikes.
Artikel 3 i avtalet innehåller i första stycket huvudregeln, att beskattning
såväl av inkomst som förmögenhet äger rum i den stat, där den skattskyldige
är bosatt. Från denna regel meddelas undantag i artiklarna 4—8. Under huvudregeln
falla kapitalinkomster, i den mån de ej såsom nyss sagts äro undantagna
från avtalets giltighetsområde, jämte vissa andra inkomster samt all
förmögenhet, som ej består av fastighet eller är nedlagd i rörelse.
I andra, tredje, fjärde och femte styckena i artikel 3 samt punkt 5 av slutprotokollet
fastslås innebörden av att en skattskyldig är bosatt i endera staten.
Stadgandet att såsom bosatt i en stat räknas den, som där har sitt egentliga
bo och hemvist, överensstämmer med svensk rätt (se anvisningarna till
53 § kommunalskattelagen), vilket jämväl torde kunna sägas örn förklaringen
av begreppet »stadigvarande bosatt». Därest svensk eller finsk medborgare
icke är bosatt eller stadigvarande vistas i någon av staterna, skall han enligt
avtalet anses såsom bosatt i den av staterna, där han har medborgarskap. Jämväl
de i detta sammanhang meddelade bestämmelserna örn juridiska personer
kunna utan svårighet anknytas till den svenska lagstiftningens begreppsbestämningar.
Av stadgandet i punkt 6 av slutprotokollet framgår, att oskift dödsbo enligt
avtalet skall beskattas, under det att däremot dödsbodelägarna icke skola beskattas
för utdelning från dödsboet. Detta överensstämmer i huvudsak med
den svenska lagstiftningens ståndpunkt och innebär endast, såvitt dödsboet är
utländskt, en avvikelse från vad som gäller enligt svensk rätt (se 38 § 1 morn.,
53 § 3 mom. och 67 § kommunalskattelagen samt punkt 4 i anvisningarna till
38 § samma lag ävensom 2 och 3 §§ samt 25 § 2 morn. förordningen örn statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt). Angående oskifta dödsbons beskattning
fastslogs i artikel 11 i förutnämnda avtal mellan Sverige och Tyska riket en
annan princip; enligt nämnda avtal utgick man med hänsyn till olikheterna i
den svenska och den tyska lagstiftningen från dödsbodelägarnas och icke från
dödsboets förhållanden.
Artikel 4 i avtalet och punkt 7 av slutprotokollet ansluta sig till den principen,
att skatt för inkomst av fast egendom utgår allenast i den stat, där den
lasta egendomen är belägen. Principen utsträckes jämväl till vinster å icke
yrkesmässig avyttring av fast egendom samt sådana tillbehör till egendomen,
som avyttras i samband därmed.
Inkomst av skogsavverkning å annans mark på grund av särskild upplåtelse
behandlas enligt gällande svensk rätt såsom inkomst av rörelse (27 § kom
-
16
Kungl. Maj:is proposition nr 21S.
munalskattelagen) men enligt avtalsförslaget såsom inkomst av fastighet.
Sistnämnda förhållande föranleder dock i de avsedda tillämpningsföreskrifterna
icke någon avvikelse från den svenska lagstiftningens nuvarande rubricering
av sådan inkomst.
Artikel 5 i avtalet och punkterna 8—13 av slutprotokollet innehålla regler
för beskattning av inkomst av rörelse, i vilken beteckning — i olikhet med
vad som gäller enligt avtalet mellan Sverige och Tyska riket men i anslutning
till den svenska lagstiftningen — ingår inkomst av fritt yrke. Nämnda bestämmelser
innebära, att skatt å inkomst av rörelse utgår i den stat, inom
vars område företaget har fast driftställe. Definitionen å fast driftställe sammanfaller
i huvudsak med den bestämning därå, som givits i 61 § kommunalskattelagen,
Frågan i vad mån plats, där entreprenadarhete av större
omfattning drivits, skall anses som fast driftställe regleras genom särskilt
stadgande i punkt 10 av slutprotokollet. Föreskrifterna i andra stycket av
nämnda punkt till bestämmande av i vad mån hållandet av agent skall anses
skapa fast driftställe torde ej innebära någon avvikelse från svensk rätt.
Angående beskattning av royalty meddelas i punkt 13 av slutprotokollet
särskilda bestämmelser, vilka sakna motsvarighet i det mellan Sverige och
Tyska riket ingångna avtalet.
Bestämmelsen i tredje stycket av artikel 5 örn i vad mån inkomster, som upphurits
från juridiska personer eller andra sammanslutningar, skola i beskattningshänseende
behandlas såsom inkomster av rörelse överensstämmer huvudsakligen
med motsvarande bestämmelser i det svensk-tyska avtalet. Den därtill
anslutna bestämmelsen i punkt 12 av slutprotokollet innehåller en uppräkning
av vad som förstås med värdepapper, som äro likartade med aktier,
samt skapar möjlighet att vid behov komplettera denna uppräkning.
Slutligen framhålles, att enligt punkt 9 av slutprotokollet bestämmelserna
örn beskattning av inkomst av rörelse skola tillämpas å vinst å icke yrkesmässig
avyttring av rörelse, del av rörelse eller föremål, som användes i
rörelsen.
Artikel 6, som avser beskattning av inkomst av företag för utövande av sjöfart
och luftfart, innehåller ett av praktiska hänsyn föranlett undantag från
artikel 3 och innebär tillämpning av en princip, vilken i fråga örn inkomst av
sjöfart vunnit allmän.anslutning i internationella avtal.
I överensstämmelse med vad som stadgas i avtalet mellan Sverige och Tyska
riket samt i åtskilliga överenskommelser mellan främmande stater till undvikande
av dubbelbeskattning beskattas enligt artikel 7 i avtalet samt punkt 14
av slutprotokollet inkomst av offentlig tjänst i den stat, från vilken vederbörande
förmån utgått, samt annan inkomst av tjänst i den stat, där verksamheten
utövats. För vinnande av minsta möjliga ändring i nu rådande förhållanden
i gränskommunema vid landgränsen till Finland har emellertid i punkt 15
av slutprotokollet gjorts ett undantag från vad sålunda stadgats beträffande
inkomst av annan än offentlig tjänst, i det beskattningen för dylik inkomst
såvitt gränskommunema angår förbehållits bostadslandet. Möjlighet har dock
hållits öppen för särskilda överenskommelser på denna punkt, därest förhållan
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 218.
17
(lena skulle därtill föranleda. Denna undantagsbestämmelse bär tillstyrkts av
länsstyrelsen i Norrbottens län.
En specialbestämmelse angående beskattning av vissa understöd åt studenter
har intagits i punkt 16 av slutprotokollet.
Artikel 8 innehåller vissa bestämmelser angående beskattning av förmögenhet,
i huvudsaklig anslutning till motsvarande stadganden örn beskattning av
inkomst.
Artikel 9 i avtalet och punkt 17 av slutprotokollet innehålla föreskrifter
angående diplomatiska, konsulära och särskilda representanters beskattning.
Några avvikelser av betydelse från vad i svensk rätt gäller i detta ämne torde
ej därigenom föranledas.
Enligt artikel 10 och punkt 18 av slutprotokollet förbehåller sig vardera
staten rätt att vid bestämmande av skattesatsen, såvitt angår skattskyldiga,
som i staten äro enligt avtalets mening bosatta, taga hänsyn till den inkomst
eller förmögenhet, som i beskattningshänseende är uteslutande förbehållen den
andra staten. I Sverige är den metod, som i denna artikel omförmäles, redan
tillämpad i skatteförfattningama (se exempelvis 18 § b och 29 § 2 mom. andra
stycket förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ävensom 8 §
2 mom. andra stycket förordningen om kommunal progressivskatt). Den särskilda
klausulen i punkt 18 av slutprotokollet rörande finsk medborgare sammanhänger
med den finska lagstiftningens regler om villkor för oinskränkt
skattskyldighet.
Artiklarna 11—13 innehålla vissa kompletterande bestämmelser. Kungl.
Majit såsom högsta finansmyndighet i Sverige är icke befogad att enligt gällande
lagstiftning i allmänhet eftergiva skatt — enligt 32 § förordningen örn
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt medgives visserligen sådan befogenhet
undantagsvis, vad statsbeskattningen angår, men detta är ur ifrågavarande
avtals synpunkt ej tillräckligt. Kungl. Majit synes fördenskull böra tillerkännas
rätt att till genomförande av överenskommelser mellan de högsta finansmyndigheterna
enligt förevarande avtal undanröja taxeringar, vare sig de avse
stats- eller kommunalskatter, eller i taxeringarna vidtaga de nedsättningar
eller andra ändringar, som erfordras. Sådant medgivande har Kungl. Majit
erhållit, såvitt angår tillämpningen av det mellan Sverige och Tyska riket
ingångna avtalet.
Artiklarna 1A och 15 i avtalet innehålla bestämmelser örn avtalets ratifikation
och uppsägning samt tiden för avtalets tillämpning.
I punkt 19 av slutprotokollet förbehålla sig staterna att träffa särskild överenskommelse
örn arvs- och gåvoskatter.
Beträffande punkt 20 i slutprotokollet torde böra anmärkas följande. I det
föregående har framhållits, att man vid utformningen av föreliggande avtalsförslag
varit angelägen tillse, att icke genom detsamma skulle skapas luckor i
beskattningen. På grund av olikheter i de båda ländernas lagstiftning beträffande
villkoren för oinskränkt skattskyldighet skulle emellertid dylika luckor
kunna tänkas i vissa undantagsfall uppkomma, därest avtalets uppdelningsgrunder
i alla avseenden noggrant följdes. Närmast i syfte att hindra inträ
Bihang
till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 187 haft. (Nr 218.) 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 218.
Departe
ments
chefen.
dande av ett sådant resultat har i förevarande punkt av slutprotokollet stadgats
rätt för vardera staten att för medgivande av frihet från sådan skatt, som enligt
avtalsförslaget förbehållits bostadslandet, fordra bevis, att beskattning i
motsvarande avseende — statlig eller kommunal — ägt rum i den andra staten.
Den åt staterna sålunda tillerkända rätten utesluter icke möjligheten
att för sådan skattefrihet fordra en mindre långt gående bevisning, exempelvis
att inkomsten jämlikt den andra statens lagstiftning är underkastad beskattning
samt i den andra staten behörigen deklarerats.
Det avtalsförslag, för vilket jag nu redogjort, innebär ett fortsatt beträdande
av den väg, på vilken Sverige redan förut slagit in genom avtalet med
Tyska riket angående utjämnande av den in- och den utländska beskattningen,
särskilt till undvikande av dubbelbeskattning angående direkta skatter. Det
torde ej råda något tvivel, att avtal av denna art med nutida höga skattetryck
hava stor betydelse för svenskt näringsliv och för underlättande av Sveriges
förbindelser med utlandet samt att de i många fall undanröja påtagliga orättvisor.
Redan i handelsavtalet med Finland har Sverige uttryckt sin beredvillighet
att sluta ett avtal med denna stat till undvikande av dubbelbeskattning
beträffande direkta skatter. Då det föreliggande avtalsförslaget ej föranleder
erinran från min sida, tillstyrker jag dess godkännande.
Föredragande departementschefen uppläser härefter det förslag till avtal
mellan Sverige och Finland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
direkta skatter, med till avtalet hörande slutprotokoll, för vilket han i det
föregående redogjort, och hemställer, under erinran, att det torde ankomma på
ministern för utrikes ärendena att göra framställning rörande undertecknandet,
att Kungl. Maj:t måtte för sin del godkänna berörda förslag till avtal och
protokoll.
Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla.
Ur protokollet:
Olga Gjörloff.
Kungl. Maj:ts proposition nr SIS.
19
Utdrag av protokollet över utrikesdepartemeptsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 13 mars 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,
Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Under erinran att Kungl. Majit denna dag på föredragning av chefen för
finansdepartementet beslutat för Sveriges del godkänna det förslag till avtal
mellan Sverige och Finland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
direkta skatter jämte tillhörande slutprotokoll, varom enighet vunnits vid i
Stockholm förda förhandlingar,
hemställer ministern för utrikes ärendena efter gemensam beredning med
chefen för finansdepartementet, att Kungl. Majit måtte bemyndiga honom att
för Sveriges del underteckna ett avtal i ämnet, jämte tillhörande slutprotokoll;
av en mot nämnda förslag svarande lydelse, ävensom förordna, att erforderlig
fullmakt för undertecknandet skall i vanlig ordning utfärdas.
Till vad ministern sålunda hemställt, däruti övriga statsrådsledamöter
förena sig, behagar Hans Kungl. Höghet Krpnprinsen-Regenten
lämna bifall.
Ur protokollet:
Staffan Söderblom.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr g 18.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 20 mars 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,
Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena:
Sedan Kungl. Maj:t den 13 mars 1931 bemyndigat ministern för utrikes
ärendena att för Sveriges del underteckna ett avtal mellan Sverige och
Finland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande direkta skatter, med
till avtalet hörande slutprotokoll, i överensstämmelse med det förslag, Kungl.
Majit tidigare samma dag godkänt, har sagda avtal med tillhörande protokoll
den 16 mars 1931 blivit vederbörligen undertecknat.
I anledning härav hemställer jag, under åberopande av vad jag den 13 mars
1931 anfört vid anmälan inför Kungl. Majit av berörda förslag till avtal och
slutprotokoll, att Kungl. Majit måtte i proposition föreslå riksdagen att
dels godkänna nämnda avtal och slutprotokoll;
dels ock bemyndiga Kungl. Majit att, i den mån det för genomförande av
ifrågavarande avtal erfordras, vidtaga ändringar i ågångna taxeringar, vare
sig de avse statliga eller kommunala skatter.
Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse bilaga vid detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
R. Borgström.
Stockholm 1931. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner,
310864