Kungl. Maj:ts proposition Nr 21.
1
Nr 21.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 § lagen den 14 juni 1928 (nr 196)
erm galtbesiktningstvång; given Stockholms slott den 3 jarman
1931.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats
rådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 §
lagen den 14 juni 1928 (nr 196) om galtbesiktningstvång.
GUSTAF.
B. v. Stockenström.
Bihang till riksdagens protokoll 19S1
I saini
19 haft. (Nr 21.)
I
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 21.
Förslag
till
lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 14 juni 1928 (nr 196)
om galtbesiktningstvång.
Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 14 juni 1928 om galtbesiktningstvång
skall i nedan angivna del hava följande ändrade lydelse:
2 $.
Inom område, där galtbesiktningstvång införts, må icke galt, med
mindre den med hänsyn till svinavelns ståndpunkt inom orten prövats
vara lämplig för betäckningsändamål, vare sig kostnadsfritt eller mot
ersättning användas till betäckning av hondjur, som tillhör annan än
galtens ägare, och ej heller, därest galten ägos av två eller flera personer
samfällt, till betäckning av hondjur, som tillhör någon av dem
enskilt.
Angående prövning---Kungl. Majit.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1931.
Kungl. May.ts proposition Nr 21.
3
Utdrag av protokollet över jordbruksar enden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 januari
1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Departementschefen, statsrådet von Stockenström anför:
Vid 1928 års riksdag beslöts lagstiftning örn galtbesiktningstvång (prop.
nr 189; skr. nr 257), och utfärdade Kungl. Majit den 14 juni 1928 (nr 196)
lag örn galtbesiktningstvång. I 1 § av sagda lag stadgas, att, där förhållandena
inoih hushållningssällskaps område sådant påkalla, Konungen
äger på framställning av hushållningssällskapet och vederbörande landsting
förordna, att galtbesiktningstvång skall införas inom hushållningssällskapets
område eller del därav. Inom område, där galtbesiktningstvång
införts, får — enligt 2 § i lagen — icke galt, med mindre den
uppnått nio månaders ålder och med hänsyn till svinavelns ståndpunkt
inom orten prövats vara lämplig för betäckningsändamål, vare sig kostnadsfritt
eller mot ersättning användas till betäckning av hondjur, som
tillhör annan än galtens ägare, och ej heller, därest galten äges av två
eller flera personer samfällt, till betäckning av hondjur, som tillhör
någon av dem enskilt. Angående prövning, som nyss nämnts, har Kungl.
Maj:t genom kungörelse den 7 december 1928 (nr 453) meddelat närmare
bestämmelser.
Med stöd av förenämnda lag har Kungl. Majit genom särskilda beslut
förordnat örn införande av galtbesiktningstvång inom följande hushållningssällskapsområden,
nämligen Kronobergs läns, att tillämpas från
och med 1 juli 1929, Malmöhus läns, att tillämpas från och med den 1
augusti 1929, Kalmar läns södra med undantag av Aspelands härad, att
tillämpas från och med den 1 juli 1930, Kristianstads läns och Blekinge
läns, att tillämpas från och med den 1 januari 1931, samt Södermanlands
läns, att tillämpas från och med den 1 januari 1932.
Hos Kungl. Majit har nu Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
i skrivelse den 9 maj 1930 ifrågasatt sådan ändring av
förevarande lag, att uti 2 § av densamma orden »uppnått 9 månaders
ålder och» måtto utgå. Häröver har lantbruksstyrelsen den 26 november
1930 avgivit infordrat yttrande.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 21.
Innan jag redogör för innehållet i nämnda skrivelse och yttrande, torde
jag i avseende å de skäl, som år 1928 föranledda införandet av ifrågavarande
stadgande örn viss minimiålder, få erinra örn följande.
Enligt utredningen i propositionen den 2 mars 1928 (nr 189) med förslag
till lag örn galtbesiktningstvång hade statskonsulenten i svinskötsel
T. Lindahl i ett i ämnet den 19 januari 1926 till lantbruksstyrelsen avgivet
yttrande anfört, bland annat, att den ålder, vid vilken galt skulle
få börja användas till avel, borde sättas till 9 månader. Vid denna ålder
vore galtarna berättigade till riksstambokföring och bade nått den
utveckling, att deras värde i viss grad kunde bedömas. Bestämdes ålders
gränsen lägre än 9 månader, kunde enligt statskonsulenten befaras, att
en del galtar för tidigt bleve satta i sträng tjänstgöring samt att deras
avelsdugligbet därigenom komme att äventyras. I utlåtande den 3 november
1926 upptog lantbruksstyrelsen statskonsulenten Lindahls förslag
beträffande åldersbestämmelsen. Mot vad sålunda föreslagits gjordes
i remissyttrandena erinran allenast av Skaraborgs läns hushållnings
sällskap, som ansåg, att minimiåldern, då galt skulle få användas till
betäckning, borde sättas till 8 månader. I statsrådsprotokollet, fogat till
förenämnda proposition nr 189/1928, uttalade föredragande departements
chefen, att i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag den ålder, vid vilken
galt finge börja användas till avel, torde sättas till 9 månader.
Till stöd för den från Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
nu föreliggande framställningen har förvaltningsutskottet
anfört i huvudsak följande.
Den erfarenhet, som, sedan ifrågavarande lag börjat tillämpas inom
Malmöhus län, vunnits, talade bestämt för att ovanberörda åldersbestämmelse
vore omotiverad. Galtar av det snabbvuxna slag, som inom länet
användes, uppnådde betydligt före 9 månaders ålder tillräcklig utveckling
för att användas till avel. Denna omständighet föranledde enligt
förvaltningsutskottet i många fall överträdelser av nu ifrågavarande
lagstiftning, vilka hade kunnat undvikas, örn galtar vid tidigare ålder
kunnat godkännas.
I sitt yttrande över nyssnämnda framställning har lantbruksstyrelsen
tillstyrkt, att orden »uppnått 9 månaders ålder och» måtte utgå ur 2 §
i förevarande lag. Styrelsen har till stöd härför anfört i huvudsak följande.
Lantbruksstyrelsen, som låtit vederbörande statskonsulent verkställa
en närmare utredning i ämnet, funne sig kunna vitsorda, att bestäm
melsén örn uppnådda 9 månader å vissa håll vållat olägenhet, samt att
dess efterlevnad vore svår att kontrollera. Från vederbörande premie
ringsnämnds sida torde icke möta större svårighet att utan sagda åldersbestämmelse
på ett fullt tillfredsställande sätt kunna avgöra, huruvida
viss galt vore så utvecklad och i övrigt besutte sådana egenskaper, att till
stånd kunde och borde lämnas för hans upplåtande till allmänheten för
betäckningsändamål.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 21. 5
Förevarande bestämmelse i lagen örn galtbesiktningstvång rörande en
minimiålder av 9 månader för galt, som användes till avel, tillkom i syfte
att förebygga, att galtar toges i bruk för betäckning vid så låg ålder, att
såväl deras avelsdugligliet som avkommans utvecklingsmöjligheter
äventyrades. Att döma av vunnen erfarenhet skulle ifrågavarande bestämmelse
hava förorsakat vissa olägenheter, varjämte svårigheter föreligga
att kontrollera dess efterlevnad. Framställning föreligger nu örn
borttagande av ifrågavarande åldersbestämmelse. Med hänsyn till de
till stöd härför anförda skäl samt då vederbörande premieringsnämnd
även utan dylik bestämmelse bör kunna bedöma de enskilda handjurens
lämplighet ur avelssynpunkt, anser även jag, att bestämmelsen i fråga bör
utan olägenhet kunna utgå ur lagen.
Sedan departementschefen härefter uppläst ett i enlighet med vad sålunda
anförts upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 §
lagen den 14 juni 1928 (nr 196) örn galtbesiktningstvång, hemställer departementschefen,
att Kungl. Maj:t måtte i proposition förelägga riksdagen
berörda förslag till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit
Konungen, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Rune Thygesen.
Departements
chefen.
hilland lill riksdagens protokoll imil
I saini
in hafi. (Nr fl.)