Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

1

Nr 204.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder till
främjande av avsättningen av ägg och fläsk; given Stockholms
slott den 13 mars 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 13 mars 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström anför:
Vid anmälan den 3 januari 1931 av frågor, tillhörande regleringen för
budgetåret 1931/1932 av utgifterna under riksstatens nionde huvudtitel,
framhöll jag under punkt 97 i huvudtiteln, bland annat, att från den jämlikt
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 juni 1928 tillsatta jordbruksutredningen
vore att emotse vissa förslag beträffande organisations- och avsätt Rihatxg

till riksdagens protokoll 19.11. 1 sami. ISO höft. (Nr 204.1

1

Översikt av
fjäderfäskötseln.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

ningsförhållandena i avseende å äggmarknaden och fläskmarknaden. I enlighet
med av mig under nämnda punkt i nionde huvudtiteln gjord hemställan
föreslog Kungl. Majit riksdagen att, i avbidan på de framställningar
i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagda, för åtgärder till förbättrande
i organisatoriskt och merkantilt hänseende av mejerihanteringen
samt ägg- och fläskproduktionen m. m. beräkna för budgetåret 1931/1932
ett belopp av 250,000 kronor. Under punkt 10 under utgifter för kapitalökning
i vad angår jordbruksärenden föreslog Kungl. Majit vidare, att
riksdagen ville, i avbidan på proposition i ämnet, såsom kapital för lånefond
för befrämjande av avsättningen av ägg, fläsk m. m. beräkna för
budgetåret 1931/1932 ett reservationsanslag av 200,000 kronor.

Under erinran att Kungl. Majit i propositionen nr 138/1931 föreslagit
riksdagen att till förbättrande i organisatoriskt och merkantilt hänseende
av mejerihanteringen för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag
av 150,000 kronor, anhåller jag nu att få anmäla nyss nämnda
anslagsärenden, i vad de avse frågorna örn åtgärder till främjande av avsättningen
av ägg och fläsk.

Vissa av jordbruksutredningen föreslagna åtgärder för fjäderfäskötselns

främjande.

Jordbruksutredningen har i ett den 10 februari 1931 dagtecknat betänkande
framlagt förslag till vissa åtgärder för fjäderfäskötselns främjande
(statens offentliga utredningar 19311 6).

På grundvalen av i betänkandet lämnad utredning torde jag inledningsvis
få meddela följande kortfattade uppgifter örn fjäderfäskötselns omfattning
och betydelse m. m.

Enligt 1927 års jordbruksräkning utgjorde antalet fjäderfän inom landet
nämnda åri böns 6,852,176, kycklingar 2,418,111, kalkoner 31,612, gäss
101,735, ankor 100,498.

Av totala antalet fjäderfän, 9,504,132, utgjordes alltså 9,270,287 av böns
och kycklingar.

I förhållande till den jordbruksidkande befolkningens antal var fjäderfäskötseln
mest omfattande i följande lärn

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

Gotlands

län...............................

Anta)

inalles

............ 313,812

fjäderfän
per 100 personer ar
den joi dbruksidkande
befolkningen

909

Malmöhus

» ................................

........... 1,410,395

905

Kristianstads

» ................................

............ 1,087,452

812

Hallands

» ................................

............ 608,478

739

Göteborgs och Bohus län....................

............ 569,129

568

Skaraborgs län....................................

............ 742,737

495

Blekinge

» ................................

............ 254,367

428

Östergötlands

» ................................

............ 528,504

381

Älvsborgs

» ................................

............ 575,969

372

Uppsala

» ................................

............ 243,764

356

Kalmar

» ................................

............ 422,052

344

Stockholms

» ................................

............ 323,297

339

Kronobergs

» ................................

............ 311,405

335

örebro

» ................................

............ 309,513

332

Jönköpings

y> ................................

............. 363,347

331

Södermanlands

» ................................

............ 300,009

310

Med avseende på antalet fjäderfän å lägenheter och brukningsdelar av
olika storlek meddelas följande uppgifter ur 1927 års jordbruksräkning.

Storleksgrupper

Södra och
mellersta
Sveriges
si ättby ird er

Södra och
mellersta
Sveriges
skogsbygder

Norrland

Hela riket

Lägenheter m. m............................

1,071,390

370,464

54,031

1,495,885

0.26— 1 hektar .............................

259,013

141,849

31,475

432,337

1— 2 =. .................................

324,024

210,384

51,687

586,095

2 5 » .................................

720,082

651,544

127,797

1,499,423

5— 10 » .................................

1,011,714

710,724

126,544

1,848,982

10- 20 » ................................

1,268,636

441,982

59,841

1,770,459

20 — 30 » .................................

595,061

108,423

8,538

712,022

30— 50 » .................................

463,903

73,797

2 969

540,669

50 - 100 3 ................................

258,658

48,''''63

1,626

308,347

Över 100 » ................................

267.814

41,975

824

309.913

Sömma

6,240,295

2,798,505

465,332

9,504,132

På lägenheter och jordbruk med mindre än 10 hektar åker kommo
5,863,000 fjäderfän, vilket är 61.7 procent av totala antalet fjäderfän. Det
torde härav vara tydligt, att fjäderfäskötseln företrädesvis utgör en förvärvskälla
för lägenhetsägare och innehavare av mindre jordbruk.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

Fjäderfäskötselns huvudsakliga produkter äro hönsägg samt kött
av slaktat fjäderfä. Ifrågavarande produktion beräknas enligt jordbruksutredningens
betänkande för år 1927 hava uppgått till följande kvantiteter
och värden:

Ton

Värde

kronor

Hönsägg (efter avdrag för kycklingproduk-

tion och förstöring)........................................

34,514

49,891,000

Kött av:

fullvuxna höns................................................

2,854

2,854,000

kycklingar ........................................................

1,716

2,860,000

gäss ....................................................................

485

849,000

ankor ................................................................

360

810,000

kalkoner ..........................................................

150

262,000
Summa 57,526,000.

De angivna värdebeloppen avse respektive produkters värde hos producenterna.
I fråga om ägg beräknas produktionen från år 1927 till år
1929 hava ökats med cirka 7 procent. Då priset samtidigt beräknas hava
stigit med 10 öre per kilogram, skulle äggproduktionen sistnämnda år,
efter avdrag för kycklingproduktion och förstörda ägg, haft ett värde av
57.i miljoner kronor. Till ovan beräknade värden torde dessutom böra läggas
visst värde för den vid fjäderfäslakten erhållna fjädern.

Fjäderfäprodukterna finna avsättning huvudsakligen inom landet. I
fråga örn ägg har produktionen under de senaste åren vunnit sådan omfattning,
att ganska betydande kvantiteter kunnat exporteras, såsom närmare
framgår av nedanstående översikt över in- och utförsel av ägg åren
1925—1929.

Införsel

Utförsel

E x p o r t ö

ver skott

Ton

kronor

''Ion

kronor

Ton

kronor

1925

638

1,236,000

818

1,664,000

180

428,000

1926

1,092

1,838,000

1,830

3,485,000

738

1,647,000

1927

161

284,000

3,920

6,607,000

3,759

6,323,000

1928

248

523,000

3,888

6,584,000

3,640

6,061,000

1929

253

502,000

5,267

8,976,000

5,014

8,474,000.

Införsel av ägg förekommer huvudsakligen från Danmark. Exporten
sker nästan uteslutande till England och Tyskland. Av hela exporten kommo
år 1929 74.4 procent på det förra och 25.i procent på det senare landet.
Tidigare har Englands övervikt i berörda avseende varit ännu mera utpräglad.

In- eller utförsel av levande fjäderfä förekommer icke i större omfattning.
I fråga örn kött av fjäderfä är förhållandet liknande, för så vitt
det gäller utförseln. Däremot äger införseln i detta fall viss betydelse.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204. 5

Under de senaste åren tiar densamma sålunda uppgått till inemot 200 ton
med ett värde av omkring 300,000 kronor.

Omsättningen av ägg på den internationella marknaden beräknas för
närvarande omfatta en kvantitet av omkring 600,000 ton årligen. De främsta
exportländerna äro Kina och Holland, efter vilka följa Polen, Danmark,
Belgien, Ryssland, Irländska fristaten, Frankrike och Jugoslavien.
De ojämförligt främsta importländerna för ägg äro Storbritannien och
Tyskland med en införsel av respektive 227,000 och 180,000 ton år 1929.

Till belysning av de senaste årens prisutveckling för ägg å den svenska
marknaden återges följande med hänsyn till omsättningens säsongvariationer
vägda årsmedeltal av priser, som betalats för färska ägg till äggförsäljningsföreningar
i Götaland.

Ar 1925

166

1926

154

1927

145

1928

151

1929

154

1930

c:a 130.

öre per kilogram

I minuthandeln hava äggen betingat cirka 50 öre högre pris än de ovan
angivna. Märkas bör, att äggpriserna på olika konsumtionsorter förete
stora skiljaktigheter, vilket givetvis återverkar på de till producenterna
i olika landsdelar betalade priserna.

Å den engelska marknaden (London) hava år 1930 ägg från Irländska
fristaten och Danmark betalats högre än andra utländska ägg. Närmast
i pris hava härefter följt holländska, svenska, franska och belgiska ägg.

På fjäderfäskötselns område inom riket arbetar Sveriges allmänna
tjäderfäavelnsförening (S. A. F. F.), som äger underavdelningar (länsföreningar)
i samtliga län utom Norrbottens samt har till uppgift att
främja och förbättra landets fjäderfäskötsel i tekniskt, ekonomiskt och
organisatoriskt avseende. Föreningens medlemsantal har på senaste tiden
visat kraftig tillväxt och utgjorde år 1930 12,383. Föreningen åtnjuter
sedan år 1904 statsbidrag för sin verksamhet. För budgetåret 1930/1931
har å riksstaten till fjäderfäavelns befrämjande anvisats ett anslag av
40,000 kronor. Förenämnda länsföreningar erhålla anslag från hushållningssällskapen
och i vissa fall även landstingen inom sina respektive
områden.

I avseende å gällande bestämmelser örn import och export saint märkning
av ägg må erinras om följande.

Sedan hösten 1926 gälla vissa bestämmelser örn märkning av importerade
ägg. I kungörelsen den 10 augusti 1926 (nr 404) angående bestämmelser
att iakttagas vid införsel till riket av hönsägg har sålunda föreskrivits,
att införsel av hönsägg med vissa undantag får äga rum endast under
villkor, att äggen äro på tydligt och varaktigt sätt stämplade med ordet
simport» eller dess förkortning »imp.» samt med namnet å det land, där
de alstrats.

I kungörelsen den 5 april 1929 (nr 43) angående bestämmelser att iakttagas
vid utförsel till Storbritannien av ägg med däri genom kungörelsen

Vissa bestämmelser
i avseende
på ägt/.

Grunddragen
av jordb miksutredningens

förslag.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

den 18 oktober 1929 (nr 354) vidtagen ändring har stadgats, att höns- och
ankägg av svenskt ursprung icke må utföras till Storbritannien, med
mindro äggen äro på tydligt och varaktigt sätt stämplade med ordet
»Swedish» samt beträffande kylhusägg och konserverade ägg därjämte
ordet »Coldstored» respektive »Preserved». Bestämd färg, storlek och
form å stämplarna föreskrives.

Liksom i flertalet andra äggexporterande länder av någon betydenhet
finnas numera även i Sverige särskilda statliga bestämmelser rörande utförseln
av hönsägg, syftande till att stärka de svenska äggens konkurrensförmåga
på den utländska marknaden genom uppställande av
vissa minimifordringar i fråga örn äggens kvalitet samt föreskrifter örn
äggens sortering och förpackning på ett med hänsyn till handelsmetoderna
i importländerna ändamålsenligt sätt. Åsyftade bestämmelser, vilka
trädde i kraft den 1 januari 1930, innehållas i Kungl. Maj:ts kungörelse
den 18 oktober 1929 (nr 355) med vissa bestämmelser att lända till efterrättelse
vid utförsel ur riket av hönsägg samt lantbruksstyrelsens kungörelse
den 6 november samma år med särskilda föreskrifter för begagnande
av Svenska smörprovningarnas varumärke för ägg (runmärket).
I den förra kungörelsen föreskrives, att svenska hönsägg ej
få utföras ur riket annorledes än i förpackning, försedd med runrnärket.
Rättighet att begagna runmärket meddelas av styrelsen för Svenska
smörprovningarna.

I kungörelsen den 18 oktober 1929 (nr 356) angående märkning av kylhusägg
och konserverade ägg stadgas, att för avsalu avsedda ägg, vilka
lagras vid temperatur, som på artificiell väg nedbragts under den eljest
rådande, eller behandlats med konserveringsmedel, skola på själva äggen
märkas med ordet »kylhusägg» respektive »konservägg» eller motsvarande
engelska beteckning.

Jordbruksutredningen anför i avseende å fjäderfäskötselns utvecklingsmöjligheter
sammanfattningsvis följande.

Den förut lämnade redogörelsen rörande fjäderfäskötseln har givit vid
handen, att denna produktionsgren är av ganska stor betydelse både ur
folkhushållningens synpunkt och såsom förvärvskälla. Nettoproduktionen i
Sverige beräknades för år 1929 hava uppgått till omkring 37,009 ton ägg,
varav 32,000 ton förbrukades inom landet, samt 5,600 ton kött av fjäderfä,
som praktiskt taget helt stannade i Sverige. Produktionsvärdet beräknades
för samma år hava uppgått till 65 miljoner kronor. Då större delen
av produkterna försäljes, ger fjäderfäskötseln sina utövare ett välbehövligt
bidrag till deras inkomster. Av redogörelsen framgår också, att fjäderfäskötseln
kan utvidgas i mycket hög grad. En sådan ökning kan genomföras,
utan att den i större utsträckning inkräktar på det materiella
grundlaget (areal, fodertillgång m. m.) för andra produktionsgrenar, samtidigt
som likväl ökad sysselsättning och inkomst kan beredas för vida befolkningskretsar.
En vidare utveckling av fjäderfäskötseln är därför mycket
önskvärd och synes böra vara föremål för statsmakternas omsorg. Vare
sig fjäderfäskötseln har mindre eller större omfattning, är det av vikt, att
produktionens bedrivande och avsättningen av produkterna äro ändamåls -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204. 7

enligt ordnade, för att bästa möjliga ekonomiska utbyte skall kunna uppnås.
Uppnåendet för närvarande utav bättre ekonomiskt resultat av fjäderfäskötseln
och ännu mera dess fortsatta utvecklingsmöjligheter torde
emellertid i främsta rummet vara beroende utav avsättningens rationella
ordnande, valdör avsättningsfrågorna nu påkalla särskild uppmärksamhet.

Eli för avsättningen mycket gynnsam utvecklingstendens är otvivelaktigt
tillfinnandes, nämligen den raska ökningen av konsumtionen utav
fjäderfäprodukter såväl inom- som utomlands. Samtidigt göra sig emellertid
i olika länder starka strävanden gällande, vilka tendera att i hög grad
skärpa konkurrensen på marknaden.

I anslutning härtill framhåller jordbruksutredningen, att Sverige måste
lägga särskild vikt vid att saluföra en förstklassig vara såväl i fråga örn
exporten som beträffande avsättningen å den inrikes marknaden, vilken
senare ju absorberade den ojämförligt största delen av landets äggproduktion.
Beträffande de på området förefintliga bristerna inhämtas
av utredningens betänkande i huvudsak följande.

Verkställda undersökningar hava givit vid handen, att de marknadsförda
svenska äggen ofta förete allvarliga brister i kvalitetshänseende.
Som exempel anföres, att de till exportpackerierna inlevererade äggen i
en del fall till cirka 20 procent och i andra fall ända till 50 procent utgöras
av ägg, vilka måste utgallras såsom sekunda eller odugliga. De utsorterade
sekunda äggen få ej exporteras och säljas därför inom landet utan att
allmänheten som regel upplyses örn deras mindervärdiga beskaffenhet.
Då dessutom många handlare, som sälja uteslutande på den inhemska
marknaden, icke undersöka och sortera äggen samt vidare lagring av
ägg till skada för deras kvalitet ofta förekommer hos såväl producenter
som mellanhänder, synes det tydligt, att genomsnittskvaliteten å de inom
landet försålda äggen icke kan motsvara befogade anspråk.

De huvudsakliga orsakerna till nyssberörda missförhållande anses för
det första ligga i slarv och okunnighet hos producenterna beträffande
värpredenas renhållning samt äggens intagning, behandling och förvaring
ävensom i underlåtenhet att leverera äggen i rätt tid till köparen,
merendels beroende på förhoppning örn stigande priser. Även uppköpare
kvarhålla ofta äggen i spekulationssyfte. Vidare inverka, vissa förhållanden
i samband med ägghandelns organisation ofördelaktigt på äggens
kvalitet m. m. Större delen av de saluförda äggen säljas i första hand
till handlare på landsbygden och i mindre samhällen, varvid producenterna
i utbyte tillhandla sig behövliga varor. På grund av sitt intresse att
erhålla likvid för sålunda försålda varor och att behålla kunderna överser
handlaren ofta med brister å de levererade äggen. Kontroll av äggens
kvalitet sker i regel först, då dessa komma till grosshandlarens eller
exportörens packningslokal. och, eftersom äggen icke liro stämplade, kan
då icke avgöras, vilka producenter som levererat de underhaltiga äggen,
utan handlaren får vidkännas eventuella prisavdrag.

Här antydda förhållanden anses återverka, menligt även pä de inom
landet verksamma s. k. äggföreningarnas möjlighet att ställa önskvärda
anspråk på sina leverantörer ifråga örn äggens beskaffenhet. Ifrågavarande
föreningar, vilka näst handlarna äro de främsta primära uppköparna
av ii g g, uppskattas till ett antal av omkring 250 stycken med en
årsomsättning av något (iver 4.000 ton ägg. Större delen av föreningarna
äro anslutna till olika större äggexportföreningar eller äggeentraler. Jord -

8

Kungl. Martts proposition Nr 204.

bruksutredningen framhåller, att äggföreningarna haft stor betydelse för
äggavsättningens ordnande och höjande av äggens kvalitet men att arbetet
i sistberörda avseende försvåras genom att producenterna hava möjlighet
att sälja till handlare, som ställa mindre anspråk på äggens kvalitet.

Med avseende på ägghandelns organisation anföres vidare, att densamma
är alltför splittrad, vilket bland annat medför, att tillförseln till enskilda
orter blir ojämn och att vid anhopad tillförsel prisläget tryckes
och upplagring blir nödvändig, varvid äggens kvalitet försämras. Ökad
koncentration inom ägghandeln anses därför behövlig för att möjliggöra
bättre överblick över marknaden samt en lämpligare fördelning av tillförseln.

Beträffande kycklingar och slaktat fjäderfä framhålles, att särskild
organisation för avsättningen i stort sett saknas. Då ifrågavarande avsättning
spelar en ej oväsentlig roll för fjäderfäskötselns ekonomi, anses även
denna fråga böra uppmärksammas, varvid strävandena åtminstone tillsvidare
torde böra inriktas på att tillgodose det inhemska behovet av här
berörda produkter.

Jordbruksutredningen finner fjäderfäskötseln lida av vissa brister även
i produktionstekniskt hänseende. Såsom ett bevis härför anföres, att medelvärpningen
per höna och år utgör endast 97 ägg i hela landet och i
många län blott 84 ägg, medan man i välskötta hönsgårdar kommer upp
till 150 ägg och däröver. För avhjälpande av ifrågavarande brister anses
behövligt, att producenterna bibringas ökad kunskap i fjäderfäskötsel
genom lämplig undervisning, upplysning och rådgivning.

Enligt jordbruksutredningens mening bör staten lämna sin medverkan
för fjäderfäskötselns främjande genom åtgärder
för:

1) upplysning och undervisning rörande såväl produktionens rätta bedrivande
som produkternas behandling och marknadsförande, däri inbegripet
upplysning örn avsättningens ordnande på föreningsväg;

2) kvalitetens höjande och inrikeshandelns ordnande; samt

3) utvecklande och stärkande av producenternas organisationer.

1 avseende å frågan örn upplysnings- och undervisningsverksamheten
må följande anföras ur betänkandet.

Behov av upplysning och undervisning anses föreligga icke minst med
hänsyn till att en avsevärd del av fjäderfäodlarna utgöras av industriarbetare,
hantverkare, lägenhetsinnehavare och andra, vilka hava ringa
eller ingen erfarenhet rörande husdjursskötsel i övrigt. Ej mindre viktigt
är, att undervisning beredes den stora kategori av fjäderfäodlare,
som utgöres av mindre jordbrukare, då fjäderfäskötseln för dessa kan bliva
en värdefull binäring. Möjligheterna att förskaffa sig fackutbildning i
fjäderfäskötsel äro för närvarande starkt begränsade. År 1928 anordnades
genom samverkan mellan S. A. F. F. och Hammenhögs lantmannaskola
en utbildningskurs för fjäderfäskötare, som sedermera årligen upprepats.
Upplysnings- och undervisningsverksamhet, avsedd för en större
allmänhet, utövas i viss omfattning av S. A. F. F., hushållningssällskapen
och i samband med den lägre lantbruksundervisningen. Den av S.
A. F. F. förmedlade upplysningen sker huvudsakligen genom konsulterande
verksamhet, föredrag, kurser, broschyrer och artiklar i pressen, men

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204:.

pä grund av bristande medel har föreningens ifrågavarande verksamhet
måst bliva jämförelsevis begränsad, och vid densamma har intresset för
ett ändamålsenligt ordnande av avsättningsförhållandena icke kunnat i
högre grad stimuleras. Av hushållningssällskapen hava, delvis i samverkan
med S. A. F. F:s länsföreningar, i några fall specialkurser i fjäderfäskötsel
anordnats, varjämte konsulterande verksamhet utövas inom
vissa sällskaps områden. Fjäderfäskötseln torde vidare understundom
ingå i undervisnigsplanen för de av sällskapen anordnade allmänna jordbrukskurserna
m. m. Beträffande den lägre lantbruksundervisningen gäller,
att undervisning i fjäderfäskötsel torde ingå i planen för flertalet
skolor.

Jordbruksutredningen finner den hittillsvarande upplysnings- och undervisningsverksamheten
på fjäderfäskötselns område behäftad med betydande
brister. Ifrågavarande brister anses huvudsakligen sammanhänga
med otillfredsställande organisation av arbetet och bristande samverkan
de olika anordnarna emellan, brist på ett tillräckligt antal fackutbildade
rådgivare och undervisare samt otillräckliga penningmedel. Påtagligast
och mest hämmande är bristen på fackutbildade undervisare.

För avhjälpande av ovan berörda brister förordar jordbruksutredningen
för det första anställande av särskilda instruktörer i fjäderfäskötsel
hos S. A. F. F:s länsföreningar eller eventuellt hushållningssällskapen,
för vilkas utbildning speciella instruktörskurser med vissa mellanrum
skulle anordnas. Instruktörerna skulle få till huvudsaklig uppgift att
tillhandagå fjäderfäodlarna med råd och anvisningar beträffande fjäderfäskötselns
tekniska bedrivande och produkternas tillvaratagande, rätta
behandling och marknadsförande, att verka för bildning av och ökad anslutning
till äggförsäljningsföreningar och andra organisationer för tillvaratagande
av fjäderiäodlarnas intressen, att arbeta för ordnande av undervisningskurser
på fjäderfäskötselns område och därvid medverka som
ledare och lärare, att driva propaganda för höjande av produkternas kvalitet
samt att deltaga i kampen mot smittsamma fjäderfäsjukdomar.
Jordbruksutredningen anser vidare, att särskilda kurser böra anordnas
för utbildning av skötare och ägare av större fjäderfägårdar. Anslagsbehovet
beräknas uppgå för en fjäderfäskötarkurs till 7,900 kronor och
för en instruktörskurs till 4,200 kronor. Till instruktörernas avlöning
anses staten böra bidraga med 2,000 kronor per år och instruktör. Under
förutsättning, att en första instruktörskurs anordnas under år 1931, beräknar
jordbruksutredningen, att 10 instruktörer skulle kunna anställas i
början av år 1932. Härför skulle erfordras statsanslag av 20,000 kronor
för helt år räknat.

Beträffande frågan örn åtgärder för höjande av fjäderfäprodukternas
kvalitet och inrikeshandelns ordnande
framhåller jordbruksutredningen, att såväl upplysningen som utvecklandet
av försäljningsföreningarnas verksamhet här spelar en stor roll. För
kvalitetsförbättringen torde emellertid därutöver krävas speciella åtgärder
för standardisering och för kontroll av att varans beskaffenhet vid
försäljning inom landet eller export motsvarade den åsätta kvalitetsbeteckningen.
I den mån det gällde kontrollen över exporterade ägg, hade
av utredningen inhämtade upplysningar givit vid handen, att de nuvarande
bestämmelserna visat sig i stort sett tillfredsställande. Med hän

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

Departements chefen.

syn till den ständigt ökade konkurrensen på utlandsmarknaden anses
dock angeläget att ytterligare höja kvaliteten, för vilket ändamål utredningen
förordar vissa åtgärder för kontrollens skärpning. Jordbruksutredningen
diskuterar även olika tänkbara åtgärder för att förbättra kvaliteten
å de inom landet försålda äggen samt kommer härvid till den
slutsatsen, att man tillsvidare i främsta rummet bör söka att på frivillighetens
väg och genom organiserad samverkan avhjälpa de rådande
missförhållandena. Skulle berörda strävanden icke leda till åsyftat resultat,
syntes det emellertid böra ankomma på staten att utfärda effektiva
bestämmelser för ifrågavarande ändamåls vinnande.

Då det gäller frågan örn åtgärder för utvecklande och stärkande
av producenternas organisationer, skiljer jordbruksutredningen
på dels de ideella föreningarna, d. v. s. de i S. A. F. F. samordnade
fjäderfäavelsföreningarna i olika län, dels producenternas ekonomiska
föreningar, bestående av äggförsäljningsföreningar av olika typer
och benämningar (äggföreningar, äggkretsar, äggcentraler, äggexportföreningar
m. m.). Till förstnämnda föreningsgrupp ifrågasättes, såsom
förut visats, statsbidrag för anställande av fjäderfäinstruktörer.

Beträffande de ekonomiska föreningarna skall i ett senare sammanhang
utförligare redogöras för de av jordbruksutredningen framförda
synpunkterna och förslagen. Här skall endast i korthet omnämnas,
att jordbruksutredningen anser ifrågavarande föreningsrörelse, ehuru
för närvarande bristfälligt organiserad, äga stor betydelse bland annat
för äggkvalitetens höjande och att dess stärkande och utvecklande
utgör ett viktigt medel att upphjälpa fjäderfäskötseln i ekonomiskt hänseende
och ordna avsättningen av dess produkter. På grund härav anses
staten böra lämna föreningsrörelsen visst ekonomiskt stöd, för vilket
syfte jordbruksutredningen förordar dels inrättande av en fjäderfälånefond
med ett begynnelsekapital av 100,000 kronor, ur vilken större ekonomiska
föreningar med uppgift att sörja för behandling och avsättning
av fjäderfäprodukter skulle kunna tilldelas lån för anskaffande av härför
nödiga anläggningar och utrustning, dels anvisande av 15,000 kronor
för budgetåret 1931/1932 att av Kungl. Maj :t disponeras för främjande av
andelsrörelsens utveckling bland fjäderfäodlarna i skilda delar av landet.

Mot jordbruksutredningens förslag, i vad det gäller planläggningen av
de för utbildning av fjäderfäskötare föreslagna kurserna, hava reservationer
avgivits av ledamöterna herrar Axel Pehrsson i Bramstorp
och Gerhard Strindlund, varjämte den förstnämnde anmält avvikande mening
beträffande planläggningen av de kurser, som förordats för utbildning
av instruktörer i fjäderfäskötsel, ävensom beträffande sättet för instruktionsverksamhetens
understödjande och bedrivande.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, avse de av jordbruksutredningen
framlagda förslagen dels anvisande av statsbidrag för anordnande
av utbildningskurser för fjäderfäskötare och instruktörer i fjäder -

11

Kungl. Maj:ts vrovosition Nr 204.

läskötsel samt för anställande av sådana instruktörer kos Sveriges allmänna
fjäder fäa velsförenings länsföreningar eller hushållningssällskapen,
dels ock inrättande av en fjäderfälånefond och anvisande
av organisationsbidrag för stödjande av andelsrörelsen å fjäderfäskötselns
område. Av vissa skäl finner jag det icke vara lämpligt
eller ens möjligt att till omedelbar behandling upptaga jordbruksutredningens
förslag i dess helhet. Den knappa tiden för ärendets
beredning i och för framläggande av proposition till årets riksdag
— betänkandet inlämnades till jordbruksdepartementet den 21 februari
1931 — har icke medgivit inhämtande av yttranden från vederbörande
ortsmyndigheter. Då dylika yttranden dock torde böra vara tillgängliga,
innan ståndpunkt tages till ärendet i vad det avser frågan örn
statsbidrag till anordnande av utbildningskurser för fjäderfäskötare och
instruktörer i fjäderfäskötsel samt för anställande av sådana instruktörer,
har jag icke nu kunnat upptaga dessa delar av utredningen till
behandling. För övrigt synes berörda undervisningsfråga lämpligen
böra upptagas till slutlig prövning i samband med den under fortsatt
beredning varande frågan örn den lägre lantbruksundervisningens ordnande,
med vilken den står i nära sammanhang. Ett ytterligare skäl för att
icke nu framlägga frågorna om nyssberörda utbildningskurser och instruktionsverksamhet
till avgörande synes mig ligga däri, att inom jordbruksutredningen
olika meningar framträtt beträffande kursernas närmare
planläggning och anordning samt instruktionsverksamhetens bedrivande
m. m.

Med avseende på de förslag av jordbruksutredningen, som avse åtgärder
för utvecklande och stärkande av andelsrörelsen å fjäderfäskötselns
område, anser jag däremot, att en omedelbar omprövning bör komma till
stånd. I anförda syfte har jordbruksutredningens betänkande i de delar,
som behandla nyssberörda förslag, remitterats till lantbruksstyrelsen,
kommerskollegium, statskontoret, Sveriges allmänna fjäderfäavelsförening
och Sveriges allmänna lantbrukssällskap, vilka däröver avgivit utlåtanden.
Förslagen hava i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran
i samtliga avgivna utlåtanden. Ändringsförslag och erinringar i enskilda
punkter hava dock i vissa fall framförts, vilka skola närmare beröras
i det följande.

Jag övergår nu att närmare behandla jordbruksutredningens förslag i Statens
vad angår inrättande av en statens fjäderfälånefond för utlämnande av f‘adfonadläne
lån till andelsföreningar för anläggande av äggpackerier m. m.

Då den föreslagna fjäderfälånefonden skulle avse att bereda andelsföreningar
på fjäderfäskötselns område förbättrade lånemöjligheter för anskaffande
av anläggningar och utrustning, erforderliga för deras affärsverksamhet,
synes det vara av betydelse för frågans bedömande att först
något närmare undersöka berörda andelsrörelses tidigare utveckling samt
dess nuvarande omfattning och arbetsinsats.

Jordbruksutredningen.

Ägg föreningarnas utveckling.

12 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 204.

1 jordbruksutredningens betänkande meddelas härutinnan i huvudsak
följande upplysningar.

lie första äggföreningarna i vårt land bildades enligt tillgängliga uppgifter
redan på 1880-talet. Efter en nedgångsperiod på 1890-talet tog rörelsen
åter fart och ett betydande antal föreningar bildades i olika delar
av landet, de flesta i Malmöhus och Kristianstads län. Enligt uppgifter
år 1908, vilka dock äro ofullständiga, funnos då i landet 209 äggförsäljningsföreningar.
Många av dessa och under senare år bildade föreningar
hava emellertid numera upphört eller föra en tynande tillvaro. Delvis
kan denna tillbakagång skrivas på kristidens konto, men de viktigaste
orsakerna torde dock få sökas i andra omständigheter, som längre fram
komma att beröras. Ett exempel på liknande bakslag i senare tid erhålla
från Bohuslän, där år 1922 58 föreningar bildades, av vilka år 1930
endast 10 voro i verksamhet.

Samtidigt har dock föreningsrörelsen på vissa håll gått betydligt framåt
och konsoliderats. De framgångsrika resultaten hava i regel vunnits, där
de små föreningarna på ett tidigt stadium slutit sig samman till en central
förening, vilken härigenom fått tillräckligt stor äggkvantitet för att
driva självständig grosshandel samt verkat sammanhållande och ledande
för do anslutna föreningarna. Tre sådana föreningar finnas, nämligen
Svenska äggexportföreningen, Degeberga, grundad 1906, Västgöta äggexportförening,
Skara, grundad 1909, och Södra Kalmar läns äggexportförening,
Kalmar, grundad 1923. Till denna kategori kan även räknas
Äggförsäljningsföreningen Åhus, grundad 1901, ehuru den icke är uppbyggd
såsom en central för anslutna småföreningar utan såsom en vanlig
äggförening fastän med stor omfattning och många uppsamlingsställen.
Dessa fyra föreningar omsatte år 1929 2,572 ton ägg till ett värde
av omkring 4.3 miljoner kronor. Antalet till desamma anslutna föreningar
utgjorde 142 stycken, ägguppsamlingsställenas antal var 302 och de anslutna
producenternas cirka 16,400. Under år 1930 har ytterligare en central
sammanslutning bildats i Halland.

I övrigt finnes inom olika län ett antal spridda äggföreningar, vilka
sälja till enskilda exportörer eller andra köpare. Det är bland dessa fristående
föreningar avgången varit stor. Åtskilliga hava dock kunnat utvecklas
och få en ganska betydande omsättning. Fullständiga uppgifter
över föreningarnas nuvarande antal och omsättning saknas, men enligt
verkställd uppskattning torde omkring 250 föreningar finnas, de flesta i
Kalmar, Kristianstads och Malmöhus län. Föreningarnas årsomsättning
beräknas till omkring 4,000 ton ägg med ett värde av cirka 7 miljoner
kronor, motsvarande ungefär 14 procent av hela salukvantiteten
inom landet.

Så långt erhållna upplysningar giva vid handen, äro såväl äggföreningar
som exportföreningar bildade enligt formen utan personlig ansvarighet.
Många föreningar äro dock icke registrerade såsom ekonomiska föreningar.
Leveransplikt är i regel föreskriven. Medlemmarnas kapitalinsats
i bestående föreningar har från början genomgående varit mycket
låg och i äggföreningarna utgått med viss insats per medlem (vanligen 1
å 2 kronor) eller per höna (5 å 10 öre). Av centralerna hava två en insats
av 10 kronor för varje ansluten förening, en annan har 1 krona för varje
10-tal medlemmar i föreningarna. I något fall har insatskapitalet senare
ökats genom att viss del av årets vinst överförts till detta, men vanligen

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

bär anskaffningen av eget kapital skett genom avsättning till fonder. I
de mindre föreningarna har kapitalavsättningen dock merendels varit
mycket obetydlig, något som för de fristående små föreningarna utgör en
stor svaghet.

Med avseende på frågan örn åtgärder för utvecklande oell stärkande av
ifrågavarande föreningsrörelse anför jordbruksutredningen följande.

Den stora avgången bland de under årens lopp bildade föreningarna
förklaras delvis av de förhållanden, varunder ägghandeln i allmänhet
bedrivits, men torde dock huvudsakligen hava berott på särskilda orsaker,
till vilka få räknas organisatoriska svagheter inom föreningsrörelsen.
Man kan bland annat konstatera frånvaron av bestämd plan och
ledning för rörelsens utveckling, varigenom föreningsbildandet till största
delen resulterat i en mängd små föreningar, som arbetat var och en
för sig och på grund av sin ringa omsättning merendels icke kunnat bedriva
självständig affärsrörelse, varför de blivit beroende av någon köpare.
Därigenom har erforderlig sammanhållning mellan de olika föreningarna
eller samfälld strävan emot större mål merendels icke heller
kunnat uppnås. En stor svaghet har också beträffande mindre, fristående
föreningar varit den otillräckliga kapitaltillgången.

Äggförsäljningsföreningarnas betydelse för erhållande av en god äggkvalitet
samt för försäljningens ordnande är dock ställd utom varje tvivel
och har givetvis varit störst, där rörelsen nått en högre utveckling
och mognad. Jordbruksutredningen anser, att en vidare utveckling och
ett rationellt organiserande av de ekonomiska föreningarna utgör det
bästa medlet och ett nödvändigt sådant för att få fram goda kvaliteter
och att bringa varorna i ett förstklassigt skick ända fram till konsumenterna.
Därjämte utgöra strävandena att söka åstadkomma en starkare
och mera omfattande föreningsrörelse det enda sätt, som synes kunna
komma i fråga för att söka åstadkomma en större koncentration och
bättre organisation i liela ägghandel. Genom föreningarna komma de
uppnådda resultaten slutligen till största möjliga del producenterna till
godo. Föreningarna äro också de lämpligaste organen att omhändertaga
avsättningen av slaktat fjäderfä och i många fall för anskaffning av
behovsartiklar för fjäderiäskötseln. Pä dessa grunder utgör, enligt jordbruksutredningens
mening, utvecklandet av den ekonomiska föreningsrörelsen
det måhända viktigaste medlet att icke blott ordna avsättningen
utan även upphjälpa fjäderfäskötseln i ekonomiskt avseende samt bereda
bättre förutsättningar för vidare framsteg inom densamma. Utredningen
räknar också med att såväl den med statsmedel understödda verksamheten
för utvecklande av lantmännens ekonomiska föreningsrörelse
som den föreslagna ökade verksamheten i fjäderfäavelsföreningarna skall
bliva fruktbärande på detta område. Liksom beträffande vissa andra
producentorganisationer, exempelvis de på mejerihanteringens område,
torde emellertid speciell hjälp från statens sida vara påkallad. Innan utredningen
närmare ingår på. anslagsfrågan, torde först få angivas vissa
önskemål ifråga örn denna föreningsrörelses organisatoriska byggnad och
verksamhet.

Då erfarenheten tydligt visat, att små fristående äggföreningar äro
mindre arbetsdugliga och hava svårt att bestå i konkurrensen med privata
handlande, bör strävan gå ut på att få större sammanslutningar till stånd.
En sådan större sammanslutning, bär kallad äggcentral, bör omfatta ett

Åtgärder
för andelsrörelsenK

friimjande.

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

större produktionsområde oell vara av sådan omfattning, att den kan anställa
en kunnig ledare, hålla eget packeri med erforderlig utrustning för
undersökning och packning, eventuellt även anläggning för konservering
av ägg. Packeriet hör förläggas vid den naturliga utfartsvägen från föreningens
uppsamlingsområde, så vitt möjligt centralt, på det att frakterna
vid äggens uppsamling ej skola hilva för dryga. Är föreningen stor
och flera utfartsvägar finnas, kunna två eller flera packerier anläggas.
En utveckling emot bildande av dylika större föreningar torde vara att
förorda. De olika äggcentralernas verksamhetsdistrikt böra bestämt avgränsas,
så att de ej gripa in i varandra. Äggcentralerna kunna vara
uppbyggda antingen såsom de nuvarande äggexportföreningarna, sålunda
med ett antal mindre föreningar såsom1 medlemmar, eller såsom vanliga
äggföreningar med producenterna såsom direkta medlemmar, ehuru föreningen
då göres så stor, att den fyller förut angivna anspråk. I sistnämnda
fallet måste föreningen upprätta ett flertal ägguppsamlingsställen.
Den förstnämnda föreningstypen synes äga större utvecklingsmöjligheter
och lättare kunna genomföras, där nyorganisation förestår. De
fristående små föreningar, som nu finnas, böra sålunda, sedan verksamhetsdistrikten
bestämts, sammanföras till äggcentraler, men även där nyorganisation
från botten måste företagas, bör äggcentral från början planläggas.

Till äggcentralen anslutna äggföreningar böra vara enkla till sin organisation
och fungera såsom uppsamlingsorgan för äggen samt såsom förmedlare
i övrigt emellan centralen och producenterna. Äggföreningarnas
ställning till sin central bör vara sådan, att den senare kan utöva ett
bestämmande inflytande på deras verksamhet.

Äggcentralerna böra, vad den inrikes avsättningen beträffar, ordna
äggförsäljningen på ett sådant sätt, att de icke avyttra äggen förr än å
konsumtionsorterna och så vitt möjligt sälja till utminuteringsaffärer
och motsvarande köpare därstädes, varigenom minsta antal mellanled
uppstår samt föreningarna vinna större trygghet för att äggen nå konsumenterna
i ett gott skick. Däremot torde icke vara ändamålsenligt, att
äggcentralerna ordna egen utminutering annat än möjligen vid uppsamlingsställen.
För att bliva i stånd att hålla en efter behovet avpassad tillförsel
till sina kunder måste äggcentralerna vara beredda att i viss omfattning
lagra ägg genom konservering, eventuellt också insättning på kyliam.
Centralerna torde också vara de lämpligaste organen att omhändertaga
avsättningen av fjäderfä, närmast utslagshöns. För detta ändamål
synes det önskvärt, att de på lämpliga platser inrätta gödnings- och
slaktanstalter, dit utslagshöns inköpas från producenterna för att efter
gödning slaktas, prepareras, sorteras och försäljas, något som särskilt
är av betydelse i de från avsättningsorterna mera avlägset belägna produktionsområdena.
Örn någon anstalt av berörd art icke anlägges, torde
centralerna i varje fall böra underlätta avsättningen av fjäderfä genom
att förmedla försäljningen. Centralerna kunna också anlägga äggkläckningsanstalter
för att från dessa förse producenterna med kycklingar av
goda hönsstammar. Genom dylika anordningar ernås bland annat möjlighet
att få fram kycklingar, som komma i värpåldern vid lämplig årstid.
Då de mindre producenterna ofta hava svårt att få ruvhönor vid önsklig
tidpunkt samt det är oekonomiskt att vid mindre hönsgårdar hava egna
äggkläckningsmaskiner, synes en genom äggcentralerna i större skala
ordnad äggkläckning kunna utgöra en lämplig åtgärd för hönsstammens
ändamålsenliga förnyelse.

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

Av vikt är, att äggeentralerna samarbeta beträffande försäljningens
ordnande såväl vid export som försäljning å den inrikes marknaden. Det
synes bland annat önskligt, att de å viktiga inhemska konsumtionsorter
upprätta gemensamma iörsäljningsorgan. Samarbete är också önskvärt
för ordnande av propaganda och för upprätthållande av enhetlighet i
kvalitet, för att ernå bättre överblick över marknaden och i övrigt för
tillvaratagande av gemensamma intressen. Det torde icke vara lämpligt
att här söka uppdraga närmare riktlinjer för ett dylikt samarbetes gestaltning.
Enligt vad jordbruksutredningen bär sig bekant pågå emellertid
förberedelser för öppnande av ett närmare samarbete mellan befintliga
äggförsäljningsorganisationer.

Frågan örn finansieringen av föreningarnas verksamhet måste ägnas
särskild uppmärksamhet. Till äggcentraler anslutna äggföreningar behöva
icke .stort kapital, örn äggcentralen, såsom sig * bör, avräknar de
från medlemmarna levererade äggen inom en vecka. Örn äggföreningen
betalar till producenterna kontant vid leveransen, bestämmes det nödvändigt
erforderliga kapitalet av ägglikviden för en vecka jämte kostnaden
för ägglådor och våg, sammanlagt 3 å 4 procent av årsomsättningssumman.
I något fall förekommer, att äggcentralen i förskott tillhandahåller
pengar för en veckas inköp, och under sådana förhållanden blir
äggföreningens kapitalbehov ännu mindre. Tidigare har varit brukligt
och på vissa håll förekommer ännu, att föreningar lämna likvid till producenterna
först efter en eller två veckor. Detta tillvägagångssätt bör
användas endast i nödfall och såsom en övergångsform, innan nödigt
kapital hunnit anskaffas. Äggföreningarna böra eftersträva att i sin
helhet finansiera rörelsen med eget kapital, och av vikt är såväl med hänsyn
till sammanhållningen inom föreningen som till oförutsedda tillfälliga
behov, att detta icke begränsas till minsta erforderliga belopp utan
nödig reserv upplägges.

Äggcentralernas kapitalbehov i förhållande till omsättningen är givetvis
avsevärt större än äggföreningarnas. Örn kostnaderna för packningsoch
lagerlokaler icke tagas i betraktande samt lagring för egen risk icke
bedrives i någon större omfattning, torde kapitalbehovet vid försäljning
till utlandet eller avlägsna inhemska konsumtionsorter kunna beräknas
till cirka 10 procent av årsomsättningssumman. Genom undvikande, av
lagring samt genom försäljning till köpare, som lämna kontant betalning,
kunna kapitalanspråken givetvis minskas. Har föreningen egna packnings-
och lagerlokaler samt bedriver mera omfattande lagring, kan kapitalbehovet
å andra sidan tidvis uppgå till det dubbla och mera av förut
anförda. Någon hänsyn har då icke tagits till kapitalbehov för eventuella
gödnings- och äggkläckningsanstalter. De nu befintliga äggcentralernas
verksamhet har till en början huvudsakligen finansierats genom lån. Numera
kunna de tre äldsta tillgodose kapitalbehovet inom nuvarande verksamhetsram
huvudsakligen genom egna medel.

Den nu brukliga insatsen i äggföreningarna, vanligen 1 krona per medlem
eller 5 å 10 öre per höna, uppgår i regel icke till 1 procent av årsomsättningen
och förslår sålunda icke att giva dessa föreningar tillräckliga
medel för sin verksamhet, än mindre att dessutom tillföra äggcentralerna
nödigt kapital. Fördenskull har ifrågasatts att genom höjda insatser från
början bereda föreningarna en mera solid ställning. Förcningsmän på
området hava emellertid undantagslöst förklarat, att kontantinsatserna i
äggföreningarna icke kunna sättas till nämnvärt högre belopp än de ovan

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

anförda, enär de i så fall bliva mera till skada än hjälp för föreningarnas
utveckling och verksamhet genom att hindra anslutningen till desamma. I
vissa äldre föreningar erläggas av dessa skäl numera icke alls några insatsbelopp
vid inträdet. Jordbruksutredningen håller före, att något högre
insatsbelopp än de nu brukliga böra och kunna tillämpas i nya föreningar,
men tydligen kunna insatserna icke sättas så högt, att föreningarna härigenom
få sitt kapitalbehov tillgodosett. Föreningarna hava därför intet
annat val än att till en början huvudsakligen finansiera sin verksamhet genom
lån, något som särskilt gäller äggcentralerna, samt att sedan konsolidera
sin ställning genom årliga avsättningar.

Ett förslag örn statligt ekonomiskt stöd åt andelsrörelsen på äggförsäljningens
område framlades av Sveriges allmänna fjäderfäavelsförening
i skrivelse den 24 september 1929. Nämnda stöd borde
enligt fjäderfäavelsföreningens mening lämnas i form av lån till äggföreningarna
för att av dem disponeras såsom rörelsekapital, närmast för
kontant likvidering av äggleveranserna under äggförenings första verksamhetstid.
Lånen borde utgå med belopp, som motsvarade likvid för
äggleveranserna under högst två veckor. Sagda belopp beräknades uppgå
till i genomsnitt cirka 300 kronor för varje ny förening. Som villkor för
erhållande av dylika lån angavs bland annat, att insatsbeloppet i äggföreningen
bestämts till minst 5 kronor per medlem, att insatsen kontant inbetalts,
att stadgarna innehölle uttryckliga bestämmelser örn betryggande
kapitalbildning hos föreningen, att lån måtte innehavas under högst tio
år, varav de två första utan amortering och ränta, samt att för lånet ställdes
säkerhet i form av medlemmarnas garantiförbindelser, lydande å
dubbla insatsbeloppet. För ifrågavarande utlåningsrörelse beräknades
ett belopp av tillhopa minst 150,000 kronor bliva erforderligt. Härav borde
75,000 kronor anvisas för närmaste budgetår. Lånemedlen skulle enligt
förslaget förvaltas av allmänna fjäderfäavelsföreningen.

Jordbruksutredningen anser i likhet med fjäderfäavelsföreningen, att
ekonomiskt stöd till andelsföreningarna på detta område är mycket önskvärt.
Såsom framgått av det förut anförda, är sådant stöd emellertid mera
av behovet påkallat till äggcentraler än till primära äggföreningar. Tydligen
är det icke förenat med några större svårigheter att bilda primära
äggföreningar, enär ett stort antal sådana under årens lopp kommit till
stånd, ehuru flertalet senare upphört. En för saken intresserad föreningsstyrelse
torde också utan allt för stora svårigheter kunna uppbringa det
tämligen blygsamma kapitalbelopp, som erfordras för en mindre förenings
verksamhet. Det synes icke heller vara önskvärt att främja tillkomsten
av mindre föreningar, örn åtgärder icke samtidigt vidtagas för dessas
sammanslutning till äggcentraler. Som villkoret om begränsad personlig
ansvarighet dessutom torde väsentligt hindra anlitandet av den utav S.
A. F. F. föreslagna lånemöjligheten samt förvaltningen vid långivning till
så små belopp sannolikt bleve både besvärlig och förhållandevis kostsam,
vill utredningen icke tillstyrka lånerörelse i denna form. Örn någon hjälp
till rörelsekapital skulle lämnas, så borde det enligt utredningens mening
hellre givas såsom organisationsbidrag utan återbetalningsskyldighet till
nya äggföreningar, dock under villkor att äggförening vore ansluten till
någon äggcentral. En annan väg, som ännu mera skulle främja bildandet
av äggcentraler och i någon mån förhjälpa dem till rörelsekapital, vore att
lämna organisationsbidrag till nya centraler med exempelvis 2 kronor för
varje medlem i till central anslutna äggföreningar. I detta sammanhang

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

17

må påpekas, att tyska staten lämnat avsevärda kontanta bidrag till äggförsäljningsorganisationer.
På grund av principiella betänkligheter mot
att på detta sätt gynna blott en grupp av försäljningsföretag på området
finner sig utredningen dock icke böra tillstyrka en sådan åtgärd.

Enligt utredningens mening är det däremot lämpligt och önskvärt, att
staten bereder större ekonomiska föreningar, som hava till uppgift att
sörja för behandling och avsättning av ägg och andra fjäderfäprodukter
(äggcentraler), förbättrade möjligheter att skaffa sig härför nödiga anläggningar
och utrustning genom att lämna lån härtill. Äggcentralernas
utveckling och verksamhet bör härigenom komma att främjas. Sådana
lån böra ävenledes kunna utlämnas till äggcentraler eller andra föreningar
för anläggande av äggkläckningsanstalter.

För sagda ändamål föreslår jordbruksutredningen inrättande av en särskild
lånefond, förslagsvis kallad statens fjäderfälånefond. Lån ur denna
skulle lämnas till ekonomiska föreningar för följande ändamål:

för anläggande, inrättande eller inköp av äggpackeri med tillhörande
inredning och utrustning, vartill räknas konserveringsanläggning för ägg;
för örn- eller tillbyggnad av packeri eller vidtagande av tekniska förbättringar
i sådant;

för anläggande eller inrättande av gödnings- och slaktanstalt för fjäderfä;
samt

för anläggande eller inrättande av äggldäckningsanstalt med tillhörande
utrustning.

Lånebeloppets storlek skulle, enligt utredningen, i likhet med vad som
föreskrivits beträffande lån ur statens mejerilånefond fastställas till
högst fem sjättedelar av kostnaden för anläggning och utrustning utan
någon begränsning i övrigt. Även med avseende på lånens förräntning
och amortering skulle gällande författningsbestämmelser beträffande lån
ur mejerilånefonden kunna följas. Detta innebure tillämpande av en räntefot
av 4.5 procent per år från lyftningsdagen samt att de två första åren
från lånebeloppets lyftande skulle bliva amorteringsfria. Därefter
skulle amortering ske med lika belopp årligen under det antal år, som
för varje särskilt lån bestämdes. Amorteringstiden borde dock beträffande
lån för teknisk utrustning och tekniska förbättringar, bestämmas
till högst 10 år samt beträffande annat lån till minst 10 och högst 20 år.

Vid provning och avgörande av låneärenden borde bedömande ske icke
blott beträffande anläggningens ändamålsenlighet ur teknisk synpunkt.
Särskild vikt torde även böra fästas vid att den bleve lämpligt förlagd,
varjämte det borde eftersträvas att genom låneverlcsamheten befrämja en
planmässig uppdelning av vederbörande organisationers verksamhetsområden.
Då en förenings område ofta kunde komma att gripa in i eller sträcka
sig över flera län, skulle låneförmedlingen icke lämpligen kunna handhavas
av hushållningssällskapen. Lånen borde därför beviljas av lantbruksstyrelsen
samt utlämnas av statskontoret, som också skulle pröva
erbjuden säkerhet och i övrigt förvalta lånemedlen.

Bihang till riksdagens protokoll 19.11. 1 samt. ISO haft. (Nr ‘lott.)

2

Yttranden.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

Som behovet av äggpaekerier i södra Sverige till väsentlig del vore tillgodosett
samt då utrymme för packning och förvaring av ägg även komme
att erhållas i smörprovningarnas kontrollstationer, torde enligt jordbruksutredningen
begynnelsekapitalet i den föreslagna lånefonden kunna begränsas
till 100,000 kronor. Jordbruksutredningen förutsätter emellertid,
att en ökning snart nog kommer att visa sig behövlig, särskilt när äggförsäljningen
i övriga delar av landet blir i större omfattning organiserad genom
producentsammanslutningar.

Lantbruksstyrelsen förmäler sig intet hava att erinra emot jordbruksutredningens
förslag i vad detta avser lån för sådana anläggningar som
packnings-, lagrings- och konserveringslokaler, vilka anläggningar direkt
äro avsedda att sätta försäljningsföreningarna i tillfälle att fylla
sin uppgift. Med avseende på jordbruksutredningens förslag, att de s. k.
äggcentralerna skulle kunna erhålla lån även för inträttando av gödningsanstalter
med tillhörande slakterier samt äggkläckningsanstalter,
anför styrelsen, att, örn också dylik verksamhet avser att vara en hjälp
för medlemmarna, det dock syntes styrelsen, som örn densamma skulle
innebära vissa moment, som läge utanför centralernas egentliga arbetsområde
och som kunde äventyra hela verksamhetens framgång eller åtminstone
göra verksamheten i hög grad komplicerad. Enligt styrelsens
förmenande torde det vara lämpligare, att eventuellt behövliga gödningsoch
äggkläckningsanläggningar finge utveckla sig såsom självständiga
fristående affärsföretag. Även örn sådana företag skulle ordnas enligt
andelsformen, anser sig lantbruksstyrelsen böra ifrågasätta, huruvida
icke ett utanordnande av statslånemedel för ändamålet kunde- medföra
konsekvenser, som jordbruksutredningen kanske knappast förutsett, i det
att statsmakterna härigenom komme att utsträcka sin låneverksamhet
till helt oprövade områden. För egen del anser sig styrelsen icke, åtminstone
för närvarande, böra tillstyrka en sådan åtgärd.

Även örn lånerätten begränsas såsom ovan föreslagits, ifrågasätter
lantbruksstyrelsen, huruvida den av jordbruksutredningen föreslagna
avsättningen av 100,000 kronor till fjäderfälånefonden för budgetåret
1931/1932 kan anses tillfyllest, örn föreningsverksamheten på området
skall få någon större omfattning, något som styrelsen icke anser uteslutet.
Lantbruksstyrelsen framhåller, att det av jordbruksutredningen
förslagna beloppet motiverats bland annat därmed, att utredningen
ifrågasätter, att packningslokaler för ägg i viss utsträckning komme att
förefinnas i de av riksdagen beslutade kontrollbyggnaderna för smör och
ägg i Malmö och Göteborg. Vid den utredning, lantbruksstyrelsen för
närvarande på Kungl. Maj:ts uppdrag verkställer rörande utförandet av
dessa kontrollbyggnader, hade det emellertid —• enligt styrelsens uttalande
— visat sig, att de smörexportörer, som samtidigt exportera ägg,
allmänt uttalat den meningen, att de icke lämpligen kunna använda sig“

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

av eventuellt i statens kontrollbyggnader anordnade lokaler för äggpackning.
Användningen av dessa lokaler förmenades komma att medföra
större kostnader, än äggexporten kunde bära, vartill komme, att äggpackningen
krävde tillgång till större personal, än som lämpligen torde
böra sammanföras i dessa statens kontrollbus. Ett inrymmande av lokaler
för äggpackning komme givetvis också att avsevärt fördyra kostnaderna
för kontrollhusens uppförande. Redan på utredningens nuvarande
stadium syntes det lantbruksstyrelsen klart, att styrelsen komme att
förelägga Kungl. Majit förslag örn begränsning av kontrollbusens omfattning
till lokaler enbart för smörbandelns behov. Därest Kungl.
Majit skulle godkänna ett sådant förslag, komme givetvis anspråken på
en statens fjäderfälånefond att bliva större, än utredningen beräknat.
För egen del föreslår lantbruksstyrelsen, att redan från början för ändamålet
anvisas ett belopp av 400,000 kronor.

Statskontoret framhåller, att enligt jordbruksutredningens förslag skulle
lånen ur fjäderfälånefonden beviljas av lantbruksstyrelsen utan förmedling
av hushållningssällskapen samt utlämnas av statskontoret. Statskontoret
anser emellertid sådana anordningar böra träffas, att låneförmedlingen
komme att handhavas av hushållningssällskapen. Den övervakande
verksamhet, sällskapen kunde utöva i de olika orterna i fråga
örn de låneunderstödda företagens skötsel, vore av stor betydelse, och
frånvaron av en dylik verksamhet ökade givetvis den risk, som måste
anses förbunden med en långivning sådan, som den nu föreslagna. Med
avseende på jordbruksutredningens förslag, att lån från fjäderfälånefonden,
i likhet med vad som stadgats beträffande lån ur mejerilånefonden,
skulle kunna utlämnas till belopp, motsvarande högst 6/e av kostnaden
för anläggning och utrustning, uttalar statskontoret följande. Därest
avsikten vore, att, örn en låneförmedling genom hushållningssällskapen
icke komme till stånd, såsom säkerhet för ett beviljat lån skulle godtagas
inteckning upp till nämnda gräns, ansåge sig statskontoret hava än större
anledning, än när statskontoret uttalade en liknande uppfattning i
fråga örn inteckningssäkerhet för lån ur mejerilånefonden, att nu framhålla,
att ämbetsverket icke kunde finna ett dylikt hypotek betryggande.
Skulle sådan säkerhet anses böra godtagas, anser statskontoret, att särskild
föreskrift härom borde meddelas.

Sveriges allmänna f jäderfäavelsföraning uttalar, att på grund a\ den
allt starkare konkurrens, som råder på utlandsmarknaden, och med
hänsyn till de åtgärder, som av våra största äggköpare vidtagas i syfte
att öka intresset för inom respektive länder producerade varor, behovet
av modernisering av redan förefintliga packerier blivit allt större. Vidare
framhålles, att för närvarande stort intresse för organiserandet av
''ägghandeln finnes inom län, där sådan organisation ej tidigare funnits,
oell att frågan örn anläggandet av kläckningscentraler och gödningsstationer
är aktuell i flera län. Föreningen tillstyrker därför på det liv -

20

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

ligaste förslaget om inrättande av en statens lånefond för underlättande
av ovan berörda anläggningars åstadkommande.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap omnämner, att inom dess sektion
för äggförsäljningsföreningar förslag utarbetats, avseende åstadkommandet
av ett ordnat ekonomiskt samarbete på detta marknadsområde,
varvid enligt planen de lokala äggföreningarna böra sammanslås
till äggcentraler av lämplig omfattning och äggcentralerna i sin ordning
sammanföras i en ekonomisk riksorganisation.

Lantbrukssällskapet framhåller, att ett väl organiserat ekonomiskt
samarbete på förevarande marknadsområde är en nödvändig förutsättning
för vinnande av bättre avsättningsförhållanden. Ett dylikt samarbete
anses också utgöra ett viktigt medel för åstadkommande av den
förbättring av fjäderfäprodukternas kvalitet, som är en grundförutsättning
för ett gynnsamt resultat av denna produktionsgren. Sällskapet
uttalar vidare, att de av jordbruksutredningen framlagda förslagen angående
ifrågavarande föreningsverksamhet i allt väsentligt överensstämma
med de inom sällskapets äggsektion framförda synpunkterna
samt att förslagen i fråga äro väl avvägda och av stor betydelse för utvecklande
och stärkande av producenternas organisationssträvanden på
ifrågavarande område.

I fråga örn de föreslagna villkoren för lån ur fjäderfälånefonden ifrågasätter
lantbrukssällskapet skärpning i så måtto, att dylika lån endast
utlämnas till äggcentral, som är ansluten till en äggcentralernas riksorganisation
eller förbinder sig att ingå i dylik, när en sådan bildats. Det
framhålles, att man genom en sådan bestämmelse skulle i avsevärd grad
kunna befrämja det kommersiella samarbete mellan äggcentralerna på
såväl export- som inlandsmarknaden, vilket är en nödvändig förutsättning
för en rationellt ordnad avsättning av fjäderfäavelns produkter.
En äggcentral, som eventuellt ställer sig utanför dylikt samarbete, borde
i varje fall icke erhålla förmånen av lån ur den föreslagna lånefonden.
Med avseende på storleken av det kapital, som för nästa budgetår
skulle avsättas till fjäderfälånefonden, erinrar lantbrukssällskapet, att
jordbruksutredningens förslag utgår från att de nuvarande föreningarnas
behov av äggpackerier och övriga anläggningar är till väsentlig del
fyllt, varför lånefonden beräknats behöva tagas i anspråk huvudsakligen
av nybildade äggcentraler. Enligt vad lantbrukssällskapet inhämtat
föreligger emellertid ett betydande lånebehov även för vissa äldre äggexportföreningar,
varför sällskapet ifrågasätter en avsättning till lånefonden
av 150,000 kronor för budgetåret 1931/1932.

Genom den av jordbruksutredningen framlagda utredningen beträffande
den ekonomiska föreningsrörelsen å fjäderfäskötselns område synes
vara ådagalagt, att denna rörelse visserligen hittills haft svårigheter
av olika art att kämpa mot, vilka inverkat hämmande på dess ut -

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

veckling, men att densamma likväl i do fall, där den blivit ändamålsenligt
organiserad och. vunnit större anslutning, gjort betydelsefulla insatser
för äggmarknadens ordnande och äggkvalitetens höjande och därigenom
verkat till fromma icke blott för äggproducenternas utan även för
konsumenternas intressen. Lika med joixlbruksutredningen anser även
jag, att vid det fortsatta arbete för åstadkommande av bättre ordnade
avsättningsiörhållanden för fjäderfäprodukter och deras kvalitativa förbättring,
vilket otvivelaktigt är starkt av behovet påkallat, strävandena
att utveckla och stärka producenternas andelsrörelse böra ingå såsom ett
huvudsakligt led. Endast på denna väg torde det vara möjligt att i ekonomiskt
avseende verksamt upphjälpa ifrågavarande för stora befolkningsgrupper
viktiga näringsgren.

Principiellt sett bör visserligen gälla, att fjäderfäprodukternas avsättning
m. m., på sätt som sker å andra näringsområden, ordnas och finansieras
av producenterna själva. Denna grunduppfattning synes emellertid
icke böra hindra, att det allmänna, särskilt då behovet såsom i förevarande
fall kan anses trängande, träffar lämpliga anstalter för att stödja
och uppmuntra näringsidkarnas organisatoriska arbete för självhjälp.
Åtgärder av berörda innebörd hava ju också tidigare vidtagits i fråga örn
vissa andra produktionsgrenar. Då beredandet av särskilda lånemöjligheter
till stöd för andelsrörelsen å fjäderfäskötselns område synes mig
vara ägnat att i nyssberörda avseende fylla en viktig uppgift, anser jag,
att den föreslagna fjäderfälånefonden bör komma till stånd.

Med avseende på de ändamål, för vilka lån ur fonden skulle kunna utlämnas,
finner jag de av lantbruksstyrelsen gjorda erinringarna mot jordbruksutredningens
förslag beaktansvärda. Liksom nämnda styrelse anser
jag, att ifrågavarande långivning bör avse sådana anläggningar och
inventarier, som erfordras för äggcentralernas äggförsäljningsverksamhet,
d. v. s. äggpaekerier samt lager- och konserveringslokaler jämte tillhörande
inredning och teknisk utrustning, varemot centralerna åtminstone
tillsvidare icke synas böra beredas lån ur fonden för anordnande
av gödningsanstalter för fjäderfä jämte slakterier samt äggkläckningsanstalter,
då det i dessa fall gäller företag, beträffande vilka lämpligheten
av en kombinering med liggförsäljningsverksamhet torde kunna anses
omtvistlig. I varje fall synes det mig erforderligt, att ytterligare erfarenheter
samlas beträffande gödnings- och äggkläckningsverksamhetens
lämpligaste anordning och utvecklingsmöjligheter, innan frågan
om låneunderstöd till densamma upptages till avgörande.

Den av jordbruksutredningen föreslagna avsättningen till fonden för
budgetåret 1931/1932, 100,000 kronor, har av såväl lantbruksstyrelsen som
Sveriges allmänna lantbrukssällskap ansetts för låg. De för berörda
uppfattning anförda, ovan återgivna skälen finner jag vägande.
En större avsättning än den nyss nämnda synes mig motiverad
även ur den synpunkten, att, örn ifrågavarande låneunderstöd inom den

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

närmare framtiden skola kunna på ett mera verksamt sätt tjäna det
åsyftade ändamålet, lånemöjligheterna icke böra vara alltför snävt begränsade.
Å andra sidan torde bär avsedda lånebehov knappast kunna
förväntas bliva av den storlek under nästa budgetår, att avsättning av
ett så högt belopp, som lantbruksstyrelsen föreslagit, erfordras. Jag anser,
att ifrågavarande avsättning för budgetåret 1931/1932 lämpligen
bör bestämmas till ett belopp av 200,000 kronor.

Statskontoret har uttalat, att lånen ur fjäderfälånefonden borde
förmedlas av hushållningssällskapen. De härför anförda skälen kunna
visserligen anses beaktansvärda, men det synes mig dock knappast
behövligt eller lämpligt att vidtaga en sådan anordning. Märkas
bör nämligen, att låneärendena i förevarande fall torde kunna beräknas
bliva jämförelsevis fåtaliga och att det därför icke bör bereda
den myndighet, som får sig lånebeviljandet anförtrott, större arbete eller
svårighet att förskaffa sig nödiga upplysningar örn låneunderstödda föreningars
skötsel och kvalifikationer i övrigt som låntagare. Vidare synes
en svårighet för den av statskontoret föreslagna anordningen ligga
däri, att en förenings verksamhet kan sträcka sig till flera hushållningssällskaps
områden. Jämväl må framhållas, att med avseende på den vid
fjolårets riksdag beslutade mejerilånefonden, med vilken den nu föreslagna
fonden synes närmast jämförlig, låneförmedling genom hushållningssällskapen
icke föreskrivits. Å andra sidan finner jag det lämpligt,
att yttrande över låneansökan örn möjligt inhämtas från det hushållningssällskap,
inom vars område lånesökanden är hemmahörande.

Med avseende på statskontorets uttalande beträffande säkerheten för
de lån, som skulle utlämnas ur den föreslagna fonden, vill jag framhålla,
att grunderna i detta fall synas böra bliva av samma innebörd, som de i
fråga -örn mejerilånefonden tillämpade, d. v. s. att för lån skall ställas
säkerhet, som statskontoret finner sig kunna godkänna.

Vad av lantbrukssällskapet ifrågasatts angående skärpning av lånevillkoren
i så måtto, att lån endast skulle beviljas äggcentraler, som anslutit
sig till eller förbunde sig att ingå i en riksorganisation, synes mig,
örn än till syftet välbetänkt, knappast böra föranleda uttryckliga författningsbestämmelser.
Härmed bör emellertid icke vara uteslutet, att lånesökande
förenings ställning till de allmänna organisationssträvandena
inom fjäderfäskötseln tages i betraktande vid låneansökningens prövning.

Med avseende på räntefot, amorteringstid och övriga nu ej berörda
villkor för lån ur fjäderfälånefonden anser jag lika med jordbruksutredningen,
att bestämmelserna genomgående böra bliva av samma
innehåll, som de för lån ur mejerilånefonden gällande. Detta innebär,
att räntefoten skulle bliva 4.5 procent och att amorteringstiden, efter förloppet
av två amorteringsfria år, skulle utgöra högst 10 år beträffande
lån för vidtagande av tekniska förbättringar samt minst 10 och högst
20 år beträffande andra lån. Vidare skulle lån kunna beviljas till högst

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

6/« av kostnaden för de med lånet avsedda åtgärderna. Lånen skulle beviljas
av lantbruksstyrelsen samt utlämnas av statskontoret, som även
skulle, såsom nyss anförts, hava att pröva och godkänna erbjuden säkerhet
samt förvalta fonden. Det torde böra tillkomma Kungl. Majit att i
huvudsaklig överensstämmelse med sålunda tillstyrkta grunder meddela
i ämnet erforderliga författningsbestämmelser.

Såsom förut anförts, föreslår jordbruksutredningen förutom ovan behandlade
lånefond även anvisande av statsanslag till ett belopp av 15,000
kronor för budgetåret 1931/1932 till befrämjande av andelsrörelsen å fjäderfäskötselns
område. I denna fråga anför jordbruksutredningen följande.

Vid strävandena att inom olika distrikt bygga upp andelsföreningar
för äggavsättningens ordnande är det av vikt, att organisationsverksamheten
icke såsom merendels hittills varit fallet blott tager sig uttryck i
spridda ansatser till bildande av småföreningar. Dessa utgöra ofta icke
tillräcklig grundval för en äggcentral inom området, och det är fara värt,
att de åter upphöra, innan ett sådant samlande och ledande försäljningsorgan
hinner komma till stånd. Det har också visat sig, att en väl skött
äggcentral väcker organisationssträvandena i trakten till liv och i övrigt
genom sin verksamhet stimulerar intresset för äggproduktionen, vilket
resulterar i efterhand stigande tillförsel.

Tydligen krävas fördenskull planmässiga och organiserade ansträngningar
i syfte att inom tämligen kort tid få producenterna inom äggcentrals
planerade verksamhetsområde i större omfattning anslutna till
äggföreningar samt att sammanföra dessas försäljning med undantag för
den rent lokala under en central, som sedan successivt kan utvecklas. I
detta organisationsarbete måste intresserade personer i de ifrågakommande
trakterna engageras, och det är önskvärt, att producenterna genom
lämpliga representanter komma att aktivt deltaga häruti, såväl vid
förberedelserna som vid genomförandet. Lämpligen torde dessa frågor
kunna tagas örn hand av samma organ, som skola hava ledningen
av do ovan föreslagna länsinstruktörernas verksamhet, nämligen
vederbörande läns f jäderfäavelsförening eller hushållningssällskap
eller genom dessa tillsatt kommitté. Jordbruksutredningen förutsätter,
att allmänna fjäderfäavelsföreningen och Sveriges allmänna
lantbrukssällskap i samverkan utöva en ledande och rådgivande
verksamhet i detta organisationsarbete, tillhandahålla sakkunnig
hjälp, stadgeförslag m. m. Denna verksamhet bör kunna bedrivas
med hjälp av de medel, som ställts till dessa organisationers förfogande.
Till organisationsarbetet i olika landsdelar behövas emellertid också
medel för nödvändiga kostnader, såsom reseersättning till ledamöter vid
bevistande av sammanträden, arvode och reseersättning till personer, som
eventuellt särskilt anlitas, trycksaker oell porton. Man torde icke kunna
förutsätta, att erforderliga medel för sagda ändamål kunna uppbringas
på orten från hushållningssällskap eller andra, önskvärt voro fördenskull,
att vissa organisationsbidrag kunde erhållas från staten. Jordbruksutredningen
bar så mycket större anledning framföra förslag härom,
enär 1930 års riksdag anslagit medel för liknando ändamål
på mejerihanteringens område. I likhet med sistnämnda anslag synas
medel till främjande av andclsrörelsens utveckling bland fjäderfäod -

Anslag för
befrämjande
av andelsrörelsen
å
fjäderfäskötselns
område.

Jordbruksut redningen.

Yttranden.

Departements chefen.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

larna böra ställas till Kungl. Marits förfogande för att disponeras såsom
bidrag till bestridande av de med föreslagna arbete förenade kostnader.

Organisationsspörsmålen på förevarande område torde kunna väntas
inom nära framtid bliva aktuella i omkring 15 län. Med beräknande av
ett genomsnittligt bidragsbehov av 1,000 kronor för varje län skulle för
nästa budgetår ett statsanslag av 15,000 kronor sålunda vara erforderligt.

Med avseende på jordbruksutredningens förevarande förslag framhåller
lantbruksstyrelsen — med anledning av utredningens utalande, att
Sveriges allmänna fjäderfäavelsförening och lantbrukssällskapet i samverkan
borde utöva den ledande och rådgivande verksamheten vid
ifrågavarande organisationsarbete — att ansvaret för organisationsarbetet
enligt lantbruksstyrelsens förmenande borde helt läggas på endera av
dessa organisationer, då ett divisionsansvar på ifrågavarande område
knappast torde medföra några fördelar.

Sveriges allmänna fjäderfäavelsförening anför, att inom flera av dess
länsföreningar för närvarande ett stort och framgångsrikt arbete utföres
för bildande av äggföreningar. Vid organisationsarbetet har det
emellertid många gånger visat sig svårt att uppbringa medel för därmed
förenade kostnader, varför det föreslagna anslaget å 15,000 kronor komme
att fylla ett känt behov. Föreningen framhåller, att för organisationsarbetets
bästa bedrivande samverkan mellan densamma och Sveriges
allmänna lantbrukssällskap bör åvägabringas, varvid även en lämplig
fördelning av ifrågavarande statsanslag bör åstadkommas.

Såsom jag redan framhållit i samband med frågan örn inrättande av
en fjäderialånefond, synes mig andelsrörelsen på fjäderfäskötselns område
äga betydelsefulla uppgifter att fylla, varför dess utvecklande och
stärkande torde kunna anses utgöra ett viktigt allmänt intresse. Då av
jordbruksutredningens undersökning framgår, att föreningsrörelsen i
fråga hittills icke uppnått den omfattning och den ändamålsenlighet i organisatoriskt
hänseende, som erfordras för att densamma skall kunna
i önskvärd grad fylla sitt ändamål, föreligger tydligen behov av ett fortsatt
målmedvetet och energiskt organisationsarbete på området. För att
underlätta och befrämja berörda organisationsarbete bör staten enligt
min uppfattning lämna visst bidrag för dess bekostande, på liknande
sätt som förut skett i fråga örn motsvarande arbete på mejerihanteringens
område. Det av jordbruksutredningen framlagda förslaget
rörande anvisande för budgetåret 1931 1932 av 15,000 kronor för ifrågavarande
ändamål vill jag därför biträda. Anförda belopp synes böra
beviljas som reservationsanslag samt ställas till Kungl. Maj:ts förfogande
för att, efter närmare utredning örn anslagsbehovet i varje särskilt
fall, disponeras såsom organisationsbidrag för andelsrörelsens utveckling
på fjäderfäskötselns område.

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

Vad beträffar den av lantbruksstyrelsen berörda frågan örn ledningen
av ifrågavarande organisationsarbete och ansvaret för detsamma, finner
jag liksom nämnda styrelse ändamålsenligt, att för enhetlighets och planmässigbets
vinnande endast en organisation bör intaga den ledande ställningen.
Då Sveriges allmänna lanbrukssällskap numera såsom centralorgan
omhänderhaver organisationsarbetet på vissa andra områden av
jordbrukets andelsrörelse och samlat erfarenhet i hithörande ämnen samt
genom upprättande av en sektion för äggförsäljningsföreningar i viss
mån inrättat sig för ändamålet i fråga, synes det mig ligga närmast till
hands, att nämnda sällskap även i förevarande fall omhändertager den
centrala ledningen av organisationsarbetet, varvid dock givetvis får förutsättas,
att samråd kommer till stånd med Sveriges allmänna fjäderfäavelsförening.
Ett närmare övervägande och ståndpunktstagande i denna
fråga torde emellertid lämpligen böra ske först i samband med
disponerandet av det ovan föreslagna organisationsbidraget.

Av lantbruksstyrelsen framställt förslag om åtgärder för utvidgad kontroll

beträffande fläskexporten.

Jag övergår nu till viss föreliggande fråga berörande avsättningsförhållandena
för fläsk. Vad fläskmarknaden och speciellt exporten av fläsk
beträffar, torde fläskets kvalitet, icke minst tack vare andelsslakterirörelsens
utveckling, efterhand alltmer förbättrats, så att detsamma numera
i allmänhet fyller ganska högt ställda anspråk. På grund härav
intager också svenskt fläsk för närvarande en någorlunda gynnsam ställning
på den engelska marknaden, praktiskt taget den enda till vilken
svenskt fläsk exporteras. Den svenska fläskexporten uppnådde under
1980 sitt hittillsvarande maximum med 27,800 ton, innebärande en stegring
från 1929 med omkring 8,000 ton. Av tidigare år uppvisar 1927 med
en fläskexport av 26,700 ton den största kvantiteten.

Exporten till England består huvudsakligen av saltat sidfläsk (bacon
och harn) och är, frånsett den allmänna sanitära kontrollen över för export
avsett kött och fläsk, beträffande nyss nämnda slag av fläsk underkastad
vissa särskilda kontrollföreskrifter. Berörda föreskrifter återfinnas
i kungörelsen den 1 april 1927 (nr 74) med vissa bestämmelser angående
anbringande av särskilt inregistrerat märke, s. k. runmärke, å fläsk
samt kungörelsen samma dag (nr 75) angående ändrad lydelse av § 6 i
förordningen den 10 oktober 1913 (nr 242) angående kontroll vid utförsel av
kött. Ifrågavarande författningar, vilka närmast föranletts av i England
uppställda villkor beträffande det dit införda fläskets kvalitet, innehålla
olika bestämmelser beträffande do villkor i sanitärt hänseende och i
fråga örn saltning m. m., som fläsket skall uppfylla för att kunna godkännas
för export till England, jämte föreskrift angående märkning av

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. ISO höft. fNr 20U.) 3

26

Lantbruks styrelsen.

Kungl. Martts proposition Nr 204.

sålunda godkänt fläsk medelst runmärkets åsättande. Nämnda märke
kar av myndigheterna i England godkänts såsom garanti för att därstädes
gällande importvillkor klivit uppfyllda, ock rättigheten att använda
detsamma kan praktiskt taget anses utgöra en nödvändig förutsättning
för export av kacon till nämnda land.

Den hittillsvarande statliga kontrollen över fläskexporten har, såsom
av ovanstående torde framgå, ägt till huvudsakligt syftemål att förhindra
utförsel av hälsovådlig eller på annat sätt i sanitärt hänseende
olämplig vara. Däremot avser kontrollen icke varans kvalitet med hänsyn
till dess handelsvärde, varför hinder ej möter för utförsel av fläsk,
som från denna synpunkt är mindervärdigt, varigenom exporten i övrigt
lider förfång. Att det svenska fläskets ställning på den engelska marknaden
i verkligheten också rönt menlig påverkan av ojämnheter i exporten
av berörda art, torde vara otvivelaktigt och bestyrkes av föreliggande
upplysningar. Då härtill kommer, att vissa andra exportländer för
fläsk, såsom Danmark och Holland, alltmera skärpt sin fläskkontroll i
syfte att effektivt säkerställa en hög och jämn kvalitet å exportfläsket,
har frågan örn behovet av liknande åtgärder i vårt land till stöd för
den svenska fläskexporten efterhand vunnit allt större aktualitet. Sålunda
har densamma bland annat upptagits till utredning av jordbruksutredningen,
som hållit överläggningar i frågan med olika sakkunniga
och intresserade, däribland särskilt representanter för exportslakterierna.

Redan vid utfärdandet av den ovan omnämnda kungörelsen nr 74/1927
förutsågs, att längre gående bestämmelser med avseende på kvaliteten
av till England exporterat bacon kunde komma att visa sig erforderliga.
I förordningens § 5 öppnades sålunda möjlighet till en skärpning och utvidgning
av villkoren för rätten att använda runmärket genom stadgandet,
att det skulle ankomma på lantbruksstyrelsen att, efter medicinalstyrelsens
hörande och i den mån så ansåges erforderligt, fastställa närmare
villkor rörande kvaliteten av det till stämpling (med runmärket)
avsedda fläsket ävensom utfärda närmare föreskrifter angående kontrollen
över att nämnda villkor uppfylldes.

Lantbruksstyrelsen har efter samråd med jordbruksutredningen i
framställning den 6 mars 1931 lämnat en redogörelse för ifrågavarande
kontrollfrågas läge samt framlagt vissa synpunkter och förslag med avseende
på dess lösning. Berörda framställning är av följande innehåll.

Lantbruksstyrelsen tog redan omedelbart efter utfärdandet av förenämnda
kungörelse den 1 april 1927 (nr 74) under övervägande, huruvida
särskilda föreskrifter angående runmärkt fläsks kvalitet borde officiellt
fastställas eller icke. Efter överläggningar med vederbörande’ exportörer,
som förklarade sig beredda att försöksvis själva ordna frågan örn
åtgärder till förbättrande och utjämnande av det runmärkta fläskets kvalitet,
ansåg styrelsen dock böra anstå med ett officiellt ingripande på

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

27

detta område, till dess någon erfarenhet vunnits, om vilka möjligheter
som förelåge för exportörerna att utan sådant ingripande upprätthålla
det svenska fläskets anseende på världsmarknaden. Erfarenheten har
också, enligt vad som framgår av bland annat rapporter från Sveriges
lantbruksattaché i England, visat, att det svenska fläskets kvalitet efterhand
förbättrats samt att inga berättigade erinringar däremot för
närvarande torde kunna göras. Detta relativt gynnsamma läge torde i
åtminstone viss mån få tillskrivas en samverkan mellan flera av de större
fläskexportörerna, vilka i syfte att söka åvägabringa en utjämning av
fläskets kvalitet omedelbart efter runmärkets införande sammanslöto
sig till en förening. Till denna förening hava emellertid icke alla slakterier
anslutit sig, och antalet utomstående exportörer har under senaste
tiden ökats.

Sedan emellertid inom såväl Holland som Danmark vissa statliga åtgärder
vidtagits i syfte att effektivt säkerställa en jämn och hög kvalitet
på dessa länders exportfläsk ävensom ensartade former för förpackning
och märkning av fläsket, har även inom Sverige ifrågasatts, att statliga
bestämmelser på detta område borde utfärdas och att dessa bestämmelsers
efterlevnad måtte ställas under kontroll. På grund av i ovannämnda
kungörelse lantbruksstyrelsen meddelat bemyndigande att fastställa
närmare villkor rörande det runmärkta fläskets kvalitet samt utfärda
närmare föreskrifter angående kontrollen däröver och då styrelsen
fann det ur alla synpunkter önskvärt att i en fråga, som så intimt berör
fläskexporten, handla i samförstånd med vederbörande exportörer, sammankallade
styrelsen representanter för de exportörer, som bedriva
fläskexport på England, till ett möte i Malmö den 20 februari 1931. Vid
detta möte närvoro jämväl såsom representant för medicinalstyrelsen
statsinspektören över köttkontrollen H. Hansson och såsom representant för
jordbruksutredningen riksdagsmannen A. Pehrsson i Bramstorp.

Vid detta möte enade sig samtliga närvarande örn önskvärdheten av
vidtagande av ytterligare åtgärder till främjande av exportfläskets kvalitet.
Man framhöll emellertid, att detta i första hand borde vara en exportörernas
egen angelägenhet, och uttalades enhälligt önskvärdheten ay
att en effektiv sammanslutning av exportslakterierna organiserades.
Samtliga närvarande representanter för exportörerna anslöto sig också
till ett av lantbruksstyrelsen framlagt utkast till plan för en sådan organisation.

Enligt denna plan skulle slakterierna genom sin sammanslutning låta
utarbeta och kontrollera genomförandet av erforderliga bestämmelser
rörande bacons tillskärning, märkning, sortering och förpackning m. m.
Särskilda kommitterado utsågos, som skulle dels uppgöra förslag till dylika
bestämmelser, dels tillhandagå lantbruksstyrelsen med råd vid utarbetande
av de föreskrifter i fråga örn runmärket, som kunde befinnas
erforderliga för att giva den auktoritet och fasthet åt do tillämnado åtgärderna,
vilka jämväl från exportörernas sida ansågos som en nödvändig
förutsättning för att strävandena att höja exportfläskets kvalitet
skullo bliva effektiva. Ur samma synpunkt rådde enighet jämväl därom
att, ehuru nämnda sammanslutning själv skulle hava att i detalj övervaka
efterlevnaden av fastställda bestämmelser och genom sina egna instruktörer
verka för ensartad tillverkning, någon kontroll över exportfläsket
under statens medverkan dock vore av behovet påkallad. Denna

Yttrande.

Departements chefen.

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

kontroll, sorn åtminstone tillsvidare borde få karaktär av en stickprovskontroll
x slakterier och exporthamnar, ansågs böra ske genom en av lantbruksstyrelsen
förordnad inspektör.

Då lantbruksstyrelsen icke ännu varit i tillfälle att utarbeta närmare
bestämmelser i amnet, ar det icke styrelsen möjligt att nu framlägga
någon detalnerad plan för det sätt, varpå denna statliga kontroll bör ordnas.
Det ar emellertid oundvikligt, att en sådan statlig överkontroll
kommer att medföra vissa ekonomiska konsekvenser för statsverket
Lantbruksstyrelsen beräknar emellertid, att statens kostnader härför icke
bora komma att, inberäknat inspektörens arvode och reseersättningar,
överstiga 15,000 kronor årligen.

Då lantbruksstyrelsen funnit det synnerligen önskvärt, att icke brist
på medel skall utgöra hinder för omedelbart anordnande av erforderlig
kontroll över exportfläskets kvalitet, har lantbruksstyrelsen efter
samråd med jordbruksutredningen hemställt, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag
av 15,000 kronor att efter Kungl. Majits beprövande användas
till kontroll av det svenska runmärkta exportfläskets kvalitet m. m.

Över lantbruksstyrelsen framställning har statskontoret avgivit infordrat
yttrande, i vilket annan erinran ej gjorts, än att statskontoret i
förevarande frågas nuvarande läge icke ansett sig äga möjlighet att bedöma
det äskade anslagsbeloppets skälighet.

Den svenska fläskexporten har under de senaste åren kraftigt utvecklats
och utgör numera en viktig inkomstkälla för landets jordbruk. Såsom
förut omnämnts, sker ifrågavarande export nästan uteslutande till
Storbritannien, och det svenska fläsket torde här efterhand hava tillvunnit
sig allt bättre anseende. Å andra sidan kan läget anses mindre
tillfredsställande i så matto, att svenskt bacon å den engelska marknaden
prissättes lägre än bacon från vissa andra länder, särskilt Danmark.
Som exempel härpå må nämnas, att toppnoteringen i London som regel
legat 4 shilling per cwt (50.8 kilogram) högre för danskt bacon än för
svenskt under år 1930. Anförda förhållande torde bero på flera orsaker,
av vilka en av de viktigaste synes utgöras av den förut omnämnda
ojämnheten i det exporterade svenska fläskets kvalitet i förening med
otillräcklig anpassning efter den engelska marknadens speciella fordringar.
För att uppnå en bättre prisrelation till den å världsmarknaden
högst betalda varan, vilket från synpunkten av jordbrukets ekonomi
måste anses som ett önskemål av stor vikt, icke minst med hänsyn till att
exportpriset i huvudsak är normerande även för priset inom landet, synes
det därför angeläget, att åtgärder vidtagas, varigenom berörda pristryckande
faktorer i möjligaste mån avlägsnas. För att så skall kunna
ske, kräves tydligen i första hand ett insiktsfullt och målmedvetet arbete
från exportslakteriernas egen sida, men för att detta skall kunna leda

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

29

till åsyftat resultat, torde det enligt min uppfattning vara behövligt, att
det allmänna lämnar sin medverkan genom sådana anordningar, att utförsel
av mindervärdigt fläsk förhindras och garantier skapas för en hög
och jämn kvalitet på exportfläsket. Statens medverkan vid ifrågavarande
kontroll torde vara ägnad att hos avnämarna av det svenska
fläsket stärka förtroendet till exportvarans kvalitet och beskaffenhet i
övrigt.

Vid genomförandet av åtgärder i detta syfte synes det mig lämpligt,
att man tillsvidare försöksvis följer de riktlinjer, som uppdragits i den
allmänna plan för ifrågavarande spörsmåls lösning, som framlagts i lantbruksstyrelsens
framställning. Huruvida berörda plan skall kunna helt
omsättas i verkligheten, kommer visserligen delvis att bliva beroende av
exportslakteriernas slutliga ställningstagande till densamma, i vilket avseende
avgörande ännu ej skett, men lika med lantbruksstyrelsen finner
jag angeläget, att medel finnas till förfogande för planens omedelbara
genomförande, i vad på staten ankommer. Jag vill alltså biträda
lantbruksstyrelsens förslag, att för budgetåret 1931/1932 måtte anvisas
ett anslag av 15,000 kronor, att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för
anordnande av kontroll över det runmärkta exportfläsket, vilken kontroll
synes mig böra ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med den av
lantbruksstyrelsen framlagda planen. Anslaget i fråga synes böra beviljas
såsom reservationsanslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att

1) dels besluta, att en fond, benämnd statens fjäderfälånefond, skall
inrättas, från vilken lån må utlämnas till ekonomiska föreningar med
ändamål att främja avsättningen av ägg för anläggande, inrättande eller
inköp av packerier samt lager- och konserveringslokaler för ägg med tillhörande
inredning och teknisk utrustning eller för ombyggnad eller tillbyggnad
av sådana packerier och lokaler eller ock för vidtagande i dylika
av tekniska förbättringar,

dels medgiva, att lån ur statens fjäderfälånefond må utlämnas i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig tillstyrkta grunder,

dels ock såsom kapital för statens fjäderfälånefond å riksstaten för
budgetåret 1931/1932 bland utgifter för kapitalökning under rubrik statens
utlåningsfonder anvisa ett reservationsanslag av 200,000 kronor;

2) såsom organisationsbidrag för andelsrörelsens utveckling på fjäderfäskötselns
område för budgetåret 1931/1932 under nionde huvudtiteln anvisa
ett extra reservationsanslag av 15,000 kronor; samt

3) för anordnande i huvudsaklig överensstämmelse med av mig tillstyrkta
grunder av kontroll över fläskexporten för budgetåret 1931/1932
under nionde huvudtiteln anvisa ett extra reservationsanslag av 15,000
kronor.

Bihang till riksdagen» protokoll 1931. 1 sami. 180 höft. (Nr 20i.) 4

Hemställan.

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 204.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

810880. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.