Kungl. Majlis proposition Nr 20.

1

Nr 20.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående statsbidrag till
upprensning av avloppskanalerna till Mästermyr i Gotlands
län; given Stockholms slott den 3 januari 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 januari
1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet von Stockenström anför:

Den 31 december 1902 beviljade Kungl. Majit lån från odlingslånefonden
med 229,700 kronor till ett företag, avseende torrläggning av Mästermyr
inom Levede, Fardliems, Hemse, Alva, Hablingbo, Silte och Sproge
socknar i Gotlands län, vilket belopp motsvarade lånesökandenas andel
i den beräknade kostnaden för företaget.

Ifrågavarande företag planlades vid en under åren 1898—1899 hållen
syn enligt lagen den 20 juni 1879 örn dikning och annan avledning av vatten.
Kostnaden för företaget beräknades vid syneförrättningen till
396,800 kronor. Båtnaden uppskattades till 791,266 kronor 8 öre. Enligt
den i samband med lånets beviljande fastställda arbetsplanen omfattade
företaget en areal örn 2,641 hektar 84 ar, varav 71 hektar 14 ar åker och
2,570 hektar 70 ar annan mark.

Hillring lill riksdagens protokoll ISSI. 1 sand. iS hii/t. (Nr 20.) 1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 20.

Den 31 december 1907 beviljades till företaget ytterligare lån från odlingslånefonden
med 7,600 kronor för bestridande av på lånesökandena
belöpande andelar i dels vissa förrättningskostnader, sammanlagt 9,434
kronor 12 öre, vilka kostnader icke medräknats vid beräkningen av det
år 1902 beviljade lånet, och dels ett belopp å 3,625 kronor 44 öre, varmed
kostnaden för intill 1906 års utgång verkställt arbete, räntor ej medräknade,
funnits överstiga vad för samma arbete beräknats vid 1898—1899
års syneförrättning.

Efter det sedermera vissa av företaget berörda jordägare, representerande
sammanlagt 41.64 procent av det genom torrläggningen uppkommande
förbättringsvärdet, avsagt sig båtnaden av företaget, och dem
åvilande betalningsskyldighet sålunda överflyttats på övriga i företaget
kvarstående delägare, och sedan förnyad beräkning av arbetskostnaderna
givit vid handen, att dessa kunde förväntas komma att stiga till i
runt tal 540,000 kronor, beviljades ytterligare till företaget den 18 december
1908 från odlingslånefonden ett försträckningsbelopp av 302,700 kronor.
Härav har till företaget utbetalats 287,600 kronor Återstoden, eller
15,100 kronor, som hade beräknats på mark, vars ägare icke sökt lån, har
icke tagits i anspråk. Av förenämnda lån, 287,600 kronor, belöpte 69,000
kronor på lånesökandenas egen jord och 218,600 kronor på samma intressenters
andel i den jord, beträffande vilken båtnadsavsägelse ägt rum.

Till företaget har sålunda utgått lån från odlingslånefonden med sammanlagt
(229,700 + 7,600 + 287,600 =) 524,900 kronor, vilket belopp, fördelat
med 306,300 kronor på lånesökandenas egen jord och 218,600 kronor
på båtnadsjord, motsvarat lånesökandenas andel i nyssnämnda kostnadssumma
540,000 kronor.

Företaget blev i sin helhet fullbordat år 1910 och godkändes den 10 januari
1911 av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Med skrivelse den 31 maj 1927 överlämnade statens arbetslöshetskommission
till Kungl. Majit bland annat dels två till kommissionen ställda
skrivelser från länsstyrelsen i Gotlands län av den 17 november 1925 och
den 17 november 1926 med anhållan örn upprensning genom kommissionens
försorg och på statsverkets bekostnad av avloppen genom Mästermyr,
dels ock ett av lantbruksstyrelsen den 1 oktober 1926 på kommissionens
begäran avgivet yttrande i ärendet. Vid länsstyrelsens förstnämnda
skrivelse var fogad en av statens lantbruksingenjör C. H. Wallér verkställd
utredning angående behovet av berörda upprensning, och var lantbruksstyrelsens
yttrande åtföljt av ett utav statens extra lantbruksingenjör
Carl Berner i två alternativ uppgjort förslag till utförande av
rensningsarbetet.

Lantbruksingenjören Wallér har uppgivit, att samtliga avlopp avsevärt
igenslammats. Den kraftiga uppgrundningen av avloppen under de
senaste femton åren efter företagets färdigställande gåve vid handen, att
avloppens igenslamning inom den egentliga myren fortskrede synnerli -

3

Kungl. Majlis -proposition Nr 20.

yell snabbt. Det vore därför fara att, därest åtgärder ej i tid vidtoges,
hela det dyrbara arbetet med myrens utdikning inom ej alltför avlägsen
framtid vore tillspillogivet. Jordägarna vore så betungade av kostnaderna
för myrens första utdikning, att det torde vara omöjligt för dem
att för det dåvarande gälda några som helst kostnader för avloppens
rensning och, när ändring i deras ekonomiska förhållanden inträdde i och
med odlingslånens slutamortering, torde myren vara fullständigt försumpad.

Lantbruksstyrelsen har framhållit, att uppgrundningen, som till övervägande
del vore att tillskriva försummelse i underhållet, innebure ett
allvarligt äventyrande av den med utdikningsföretaget uppnådda torrläggningseffekten.
Omedelbart vidtagande av åtgärder för kanalernas
upprensning vore enligt styrelsens uppfattning i högsta grad av behovet
påkallat. Från statens sida vore i detta avseende stora intressen att
bevaka, då ett uppskov med utförandet av erforderliga rensningsarbeten
med visshet kunde förväntas leda till att de tidigare torrlagda områdena
ånyo försumpades och utsikterna för staten att återfå till företaget lånade
medel minskades. Lantbruksstyrelsen ansåge sig kunna förorda
rensningsarbetets utförande enligt Berners förslag, alternativ II, slutande
å ett kostnadsbelopp av 58,200 kronor.

Länsstyrelsen har anfört, att delägarna i dikningsföretaget vid inför
länsstyrelsen den 5 november 1926 hållet sammanträde framhållit, att de
blivit vilseledda genom för lågt beräknade kostnader för själva utdikningsföretaget,
i det att dessa med omkring 70 procent överstigit det ursprungliga
kostnadsf örsl aget, att de därigenom och genom att en stor
procent av de ursprungliga markägarna avsagt sig båtnaden av företaget
blivit i hög grad betungade av de annuiteter, som erfordrades
för amortering av beviljade statslån, samt att företaget ingalunda lämnat
den vinst genom jordförbättring, sorn ställts i utsikt vid företagets igångsättande.
Vidare har länsstyrelsen anfört följande:

Då riktigheten av vad delägarna sålunda anfört icke torde kunna bestridas
samt delägarna även i så måtto varit missgynnade, att de icke,
såsom fallet torde hava varit på åtskilliga andra håll, för vattenavledningsföretaget
kommit i åtnjutande av något anslag av statsmedel utan
återbetalningsskyldighet, syntes det billigt, att upprensningsarbetet utfördes
på statens bekostnad utan bidrag från delägarnas sida, till vars erhållande
för övrigt ringa utsikt torde förefinnas. Det borde ock beaktas,
att staten hade ett stort ekonomiskt intresse av att myrutdikningen
vidmakthölles. Under de senare åren hade vid flerfaldiga tillfällen lotter
i myren blivit utmätta för gäldande av förfallna annuiteter å odlingslånet,
men vid därav föranledda exekutiva auktioner hade några anbud
ej erhållits, utan statsverket hade fått vidkännas kostnaderna för auktionerna.
Vidtoges ej med det snaraste åtgärder för kanalernas upprensning,
torde staten i framtiden komma att göra en betydande förlust
genom uteblivna amorteringar å de lämnade lånen.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 20.

Statens arbetslöshetskommission meddelade i sin skrivelse, att kommissionen,
på skäl, som den därvid angav, icke ansett sig böra bifalla länsstyrelsens
framställning. Kommissionen fann det emellertid ur statsintressets
synpunkt kunna sättas i fråga, huruvida icke åtgärder i annan
ordning borde vidtagas av staten i och för säkerställande såväl av de
genom torrläggningsföretaget gjorda markförvärven som av statens
fordringar. Då lämnande av ekonomiskt bistånd till Mästermyrs markägare
syntes väl motiverat, hemställde kommissionen, att Kungl. Maj:t
täcktes vidtaga åtgärder i av kommissionen angiven riktning.

Med skrivelse till Kungl. Majit den IG september 1927 överlämnade sedermera
länsstyrelsen i Gotlands län sju från åtskilliga delägare i Mästermyren
gjorda likalydande framställningar om beviljande av medel för
erforderlig upprensning av kanalerna i myren, i vilka framställningar
gjorts gällande, att upprensningen vore oundgängligen nödvändig, därest
icke stora värden skulle ga förlorade, att arbetet vore av synnerligen
brådskande natur, samt att sökandena med sina ekonomiska resurser
icke såge sig i stånd att bära kostnaderna för arbetet.

Länsstyrelsen hemställde, att Kungl. Majit måtte uppdraga åt arbetslöshetskommissionen
att i sin arbetsplan upptaga och med till kommissionens
förfogande ställda medel utföra ifrågavarande arbete eller, därest
Kungl. Majit ej funne skäl därtill, på annat sätt tillmötesgå de gjorda
framställningarna.

I två likalydande motioner till 1928 års riksdag (1:115; 11:200) anhölls,
att riksdagen ville till upprensning av kanalerna i Mästermyr enligt Berners
omförmälda, av lantbruksstyrelsen godkända alternativ II anslå ett
belopp av 58,200 kronor.

I utlåtande över berörda motioner hemställde jordbruksutskottet, efter
tagen kännedom örn innehållet i samtliga ovannämnda handlingar, att
riksdagen måtte medgiva, att Kungl. Majit finge utan hinder av gällande
bestämmelser, efter den närmare prövning, som kunde befinnas erforderlig,
för upprensning av kanalerna i Mästermyr bevilja lån med intill
58,200 kronor från statens avdikningslånefond. Utskottet yttrade därvid
följande.

Av vad i ärendet anförts framginge, att underhållet av de genom berörda
dikningsföretag upptagna avloppskanalerna blivit i sådan grad
åsidosatt, att en omedelbar upprensning syntes ofrånkomlig för att icke
de ur såväl enskild som allmän synpunkt betydande värden, vilka med
företaget avsetts att vinnas, skulle gå helt till spillo. Denna intressenternas
uraktlåtenhet kunde utskottet icke undgå finna vara i särskild
grad anmärkningsvärd med hänsyn till den delägarna i företaget såsom
innehavare av lån från odlingslånefonden åliggande underhållsskyldigheten.
Enligt vad länsstyrelsen och lantbruksstyrelsen uttalat, kunde intressenterna
på grund av under årens lopp starkt tilltagande försämring
i företagets ekonomiska läge icke tänkas vara i stånd att själva bestrida
de erforderliga rensningsarbetena. Med avseende å de förluster, som
genom kanalernas vidare igenslamning skulle följa för det allmänna,

Kungl. Maj:ts ''proposition Kr 20. 5

ville utskottet särskilt erinra, att omkring 40 procent av jordägarna avsagt
sig båtnaden av företaget. Då odlingslån i förevarande fall beviljats
jämväl beträffande båtnadsjord, hade följt, att odlingslånen kommit
att i motsvarande omfattning fördelas å enbart sådan jord med därav
följande minskad säkerhet för staten. Vid sådant förhållande torde
statens möjlighet att återfå sina utlägg i väsentlig män bliva beroende
av att det ifrågasatta upprensningsarbetet koinme till stånd.

I det läge, som saken sålunda befunne sig, syntes utskottet en ytterligare
medverkan från statens sida knappast kunna undvikas. Med avseende
å den form, vari en sådan medverkan borde lämnas, hade i motionerna
ifrågasatts beviljande av statsbidrag utan återbetalningsskyldighet.
Med hänsyn till den uraktlåtenhet i fråga örn underhållet, som
intressenterna låtit komma sig till last, och jämväl i betraktande av de
konsekvenser, som skulle kunna följa av beviljande av direkt bidrag,
kunde utskottet icke förorda denna väg utan ansåge, att understödet borde
givas i form av lån. I fråga örn beloppets storlek, vilket i motionerna
upptagits i överensstämmelse nied vad lantbruksstyrelsen tillstyrkt,
föranledde detta ingen utskottets erinran. Utskottet ville härvid understryka
angelägenheten av att kravet på ett tillfredsställande fortgående
underhåll av avloppskanalerna bestämt upprätthölles. En viss garanti i
detta avseende torde för övrigt ligga däri, att intresset för odling å myren
enligt vad som inom utskottet upplysts befunne sig i ständig stegring.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan (skr. nr 222/1928).

Sedan lantbruksstyrelsen efter remiss i utlåtande till Kungl. Maj:! den
5 juni 1928 tillstyrkt, att Kungl. Maj:! måtte för upprensning av kanalerna
i Mästermyr bevilja lån med högst 58,200 kronor från statens avdikningslånefond,
att jämlikt de för tillgodonjutande av lån från nämnda
fond gällande bestämmelser utgå till de intressenter i företaget, vilka
genom anmälan till lantbruksstyrelsen förklarade sig önska bliva delaktiga
av sådant lån för gäldande av på dem belöpande andelar i kostnaderna
för arbetet, samt Kungl. Maj:t därefter anbefallt länsstyrelsen i
Gotlands län att, efter vederbörandes hörande, avgiva utlåtande i ärendet,
har länsstyrelsen i utlåtande den 2 november 1928 anfort följande.

Länsstyrelsen hade genom i vederbörande kyrkor kungjort tillkännagivande
kallat delägarna i Mästermyr till sammanträde i Hemse den
3 augusti 1928 för att inför länsstyrelsen överlägga och eventuellt fatta
beslut i ärendet. Vid sammanträdet hade kommit tillstädes allenast tre
delägare, vilka samstämmande förklarat, att delägarna i Mästermyr,
vilka vore hårt betungade av redan erhållna lån för myrens utdikning,
icke önskade något ytterligare lån för ändamålet men på anförde skäl
hemställde örn utverkande av statsbidrag utan återbetalningsskyldighet.

Då länsstyrelsen emellertid funnit sig icke böra åtnöja» med det uttalande,
som sålunda gjorts av ett fåtal delägare, vilka icke visat sig äga
uppdrag att föra övriga delägares talan, hade länsstyrelsen i skrivelser,
som genom vederbörande landsfiskalers försorg delgivits intressenterna i
utdikningsföretaget, ställt uppmaning till dessa att skriftligen giva tillkänna,
huruvida de önskade bliva delaktiga i det ifrågasatta odlingslånet
för kanalernas upprensning eller icke. De till 120 uppgående intressenter
inom Sproge, Levede, Fardhems, Hemse, Alva och Silte socknar,
vilka besvarat frågan, hade samtliga utom en givit ett nekande

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 20.

sval-. Även intressenter inom Hablingbo socken syntes ställa sig på samma
ståndpunkt.

Den utgång, frågan sålunda fått, vore icke för länsstyrelsen någon
överraskning. Delägarna i Mästermyr hade redan för myrens utdikning
ådragit sig en skuld, som högst väsentligen överstege den ursprungligen
beräknade kostnaden för utdikningsföretaget. Det kunde icke förvåna,
att de vore mindre benägna att belasta sin jord med ytterligare lån för
samma ändamål.

Det borde emellertid ej få bero vid att icke något åtgjordes för myrens
upprensning. Stora värden stöde på spel såväl för de enskilda jordägarna
som för det allmänna och särskilt för staten såsom fordringsägare.
Upprensningen borde utföras snarast möjligt och i ett sammanhang.

På grund härav och under åberopande av vad tidigare i ärendet anförts
hemställde länsstyrelsen, att statsbidrag utan återbetalningsskyldighet
till belopp av högst 58,200 kronor måtte beredas Mästermyrs utdikningsföretag
i och för upprensning av kanalerna i myren.

Jag torde här få återgiva ett av riksdagens revisorer i deras till 1928
års riksdag avgivna berättelse gjort uttalande i ärendet.

Vad i detta ärende förekommit syntes revisorerna giva vid handen, att
“®n undersökning, som skett vid företagets planläggning, icke varit tillräckhgt
grundlig. Huruvida vid den ursprungliga förrättningen kunnat
j™* „urläggas alla de faktorer, som sedermera visat sig olycksbringande
för företaget, torde härvid spela mindre roll, ty redan en meri verkliglieten
mera överensstämmande uppskattning av kostnaderna, än som skett,
torde med ali sannolikhet hava medfört, att vederbörande avstått från
tanken på utdikningen. I stället hade det missvisande undersökningsresultatet
föranlett såväl intressenterna som statsverket att i och för företaget
åtaga sig kostnader, som ingalunda motsvarade den nytta, det medfört,
och som dessutom, för att ej bliva utan värde, nu av ''allt att döma
krävde ytterligare uppoffringar.

I en den 17 juli 1929 dagtecknad, till Kungl. Maj:t inkommen skrivelse
har länsstyrelsen’ anhållit, att Kungl. Majit måtte medgiva, att under
åren 1917—1927 debiterade, oguldna odlingslåneannuiteter örn tillhopa
27,714 kronor 3 öre, som på grund av ifrågavarande torrläggningsföretag
åvilade 20 angivna fastigheter i Levede, Hablingbo, Silte och Sproge socknar,
eller skälig del av sagda belopp ävensom å samma fastigheter belöpande,
under åren 1917—1927 debiterade, resterande utskylder örn sammanlagt
269 kronor 48 öre finge avkortas eller utbalanseras.

Länsstyrelsen har emellertid sedermera i utlåtande, som den 31 oktober
1930 avgivits i anledning av vissa andra framställningar i ämnet, förklarat
sig på vissa anförda skäl återtaga sin nyssberörda framställning av
den 17 juli 1929.

Lantbruksstyrelsen har i anledning av länsstyrelsens framställning den
17 juli 1929 i avgivet utlåtande den 31 januari 1930 redogjort för de till
grund för företaget liggande beräkningarna samt i sådant avseende anfört
i huvudsak följande.

Kungl. Majus proposition Nr 20. ''

Vid 1898—1899 års syneförrättning angående företaget hade batnaden
genom torrläggningen uppskattats till ett värde av 791,266 kronor 8 ore.
Låntagarnas andel därav torde, enligt vad senare verkställda berakmn
gar syntes utvisa, uppgå till 769,175 kronor 85 öre, vilket belopp fördelades
med 448,885 kronor 25 öre på nämnda intressenters egen jord och med
320,290 kronor 60 öre på deras andel i häradsjorden.

Enligt den år 1902 i samband med beviljande av odlmgslan fastställa
arbetsplanen omfattade företaget en areal av 2,641 hektar Sl ar vara^
71 hektar 14 ar åker och 2,570 hektar 70 ar annan mark. Karax belöpte
på låntagarna 1,634 hektar 19 ar. varav 52 hektar <2 ar aker och loSl
hektar 47 ar annan mark. Av sistnämnda mark ansages 1,009 hektai
ar böra uppodlas till åker, i vilket avseende föreskrift aven lamnades vid
arbetsplanens fastställelse. Genom odlingen ytterligare uppkommande
ökning av markvärdet beräknades därvid till 151,3/3 kronor 2a ove el
i runt tal 150 kronor per hektar. Den beräknade nyttan av företaget i
här ifrågavarande del syntes hava till fullo tillgodogjorts, i det att
1924 uppodlats sammanlagt 1,013 hektar 25 ar eller något mera an vad
som år 1902 hade föreskrivits. Framhållas finge, att lindel behandlm
gen av de vid 1928 års riksdag väckta motionerna, örn anslag till upprensning
av kanalerna å Mästermyr den av diknmgsforetaget öerorda
arealen upp givits utgöra omkring 2,670 hektar, varav 2,000 hektar odlad
eller odlingsbar jord, 350 hektar skogsmark eller till odling oduglig jord,

samt 320 hektar träskbottnar och impediment.

Angående arealen av den jord, som på grund av batnadsavsagelse till
skiftats i företaget kvarstående intressenter, saknades närmare uppgifter.
Enligt de upplysningar, lantbruksstyrelsen varit i tillfälle inhämta, torde
emellertid nämnda areal utgöra omkring 1.060 hektar. „ . iqnR

Av det ovan anförda franninge, att lånesokandenas andel i den ai 1908
beräknade kostnadssumman, 540,000 kronor, när hänsyn icke foges ti
räntor o. d., i sin helhet täckts av för ändamålet utanordna^ lånemedel.
Beträffande nämnda kostnadssumma finge i övrigt framhållas, att densamma
torde, under nyssnämnda förutsättning, snarare över- an understiga
den slutliga arbetskostnaden för företaget. Ängra bestamda uppgifter
i detta avseende kunde icke av lantbruksstyrelsen i detta sammanhang
lämnas, enär styrelsen icke haft tillgång till företagets räkenskaper
Emellertid hade enligt ett den 1 februari 1909 av vederbörande forrättningsman
utfärdat besiktningsbevis vattenayledningskostnaden intill
sagda dag. räntor oräknade, uppgått till 431,803 kronor 45 ore. Enar
företaget då befanns vara utfört till 90.5 procent, kunde darfur antagas
att den slutliga kostnaden för ifrågavarande arbete, som i dess helhet
fullbordades år 1910 och godkändes av väg- och vattenöyggnadsstyrelsen
den 10 januari 1911, kommit att uppgå till omkring 480,000 kronor och
sålunda något understigit den år 1908 beräknade arbetskostnaden. A ar
i förutnämnda motioner vid 1928 års riksdag örn anslag till upprensning
av kanalerna å Mästermyr gjorts gällande, att kostnaderna tor myrens
utdikning uppgått till 700,000 kronor, syntes det sålunda antagligt, att i
denna susama inräknats såväl räntor som även andra utgifter exempelvis
för vissa lantmäteriåtgärder m. m., vilka icke haft direkt samband
med företagets utförande enligt det vid 1898—189.) ars syneförrättning

upprättade förslaget. .....,, . .

Vad å andra sidan beträffade den vid nämnda syneförrättning xtrks
täll da jorduppskattningen finge erinras, att densamma torde, vad be -

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 20.

träffade i företaget ingående träskbottnar, få anses hava varit av endast
preliminär art. Enligt vad framginge av det vid förrättningen avgivna
utlåtandet hade nämligen synemännen, som ansett sig icke kunna tillförlitligt
uppskatta förbättringen å nämnda områden i deras dåvarande
skick, föreskrivit att, därest någon delägare det yrkade, förnyad uppskattning
av desamma skulle jämlikt bestämmelserna i 61 § dikningslagen
ske efter företagets fullbordande. Något dylikt yrkande hade emellertid,
så vitt lantbruksstyrelsen hade sig bekant, icke framkommit från
vederbörande intressenters sida, ehuru dessa tämligen snart torde kommit
till insikt därom att, med hänsyn till träskbottnarnas beskaffenhet,
en justering nedåt av båtnadsvärdena i dessa delar varit påkallad. Frånsett
nämnda båtnadsvärden, vilka, såsom ovan visats, torde få anses varit
allenast preliminära, torde någon allmän erinran icke rimligen kunna
göras mot den vid 1898—1899 års syneförrättning verkställda båtnadsuppskattningen.
I detta avseende finge framhållas, att enligt nämnda
uppskattning utgjorde båtnadsvärdet i medeltal 360 kronor per hektar
torrlagd mark, sedan blekejorden fiånräknats, samt markens värde i fullt
torrlagt skick högst omkring 450 kronor per hektar, vilka värden ingalunda
kunde sägas vara orimliga med hänsyn till vare sig de vid syneförrättningen
eller efter densamma rådande jordvärdena.

Följande sammanställning av i det föregående lämnade uppgifter örn
företaget torde vara ägnad att närmare belysa företagets ekonomiska förutsättningar.

Arbetskostnaden som, enligt vad ovan nämnts, torde hava uppgått till
högst 540,000 kronor, motsvarade, jämt fördelad pä den odlade eller odlingsbara
marken (2,000 hektar), en kostnad av 270 kronor per hektar.

Annuiteterna å det på lånesökandenas egen jord belöpande lånet,
306,300 kronor, kunde beräknas tilt i avrundat tal 20,400 kronor. Då lånesökandenas
odlade eller odlingsbara mark torde omfatta omkring 1,060
hektar, innebure gäldandet av nämnda annuitet en årlig utgift av omkring
19 kronor per hektar av nämnda mark. Annuiteten a det på båtnadsjorden,
omkring 1,060 hektar, belöpande lånet, 218,600 kronor, kunde
beräknas till omkring 14,500 kronor, motsvarande en årlig utgift av omkring
14 kronor per hektar. Beträffande dessa årliga utgifter finge dock
framhållas, att desamma icke torde vara fullt jämförliga med varandra,
då lantbruksstyrelsen icke ägde kännedom örn den omfattning, vari träskbottnar
och annan oduglig jord kunde ingå i häradsjorden. Emellertid
hade vid i lantbruksstyrelsen verkställd undersökning beträffande den
båtnadsjord, innefattande sammanlagt 298 hektar 29.i ar, som avsåges i
länsstyrelsens nu föreliggande framställning, kunnat utrönas, att densamma
ingalunda, såsom i framställningen uppgåves, till huvudsaklig
del bestode av träskbotten. Dylik improduktiv mark hade nämligen befunnits
ingå i. förenämnda areal till en omfattning av endast 79 hektar
73.i ar, eller 26.- procent, och den vid syneförrättningen preliminärt uppskattade
båtnaden å samma mark hade funnits uppgå till ett värde av
9,480 kronor 62 öre, eller allenast 11.7 procent av hela förbättringsvärdet
å ifrågavarande 20 båtnadslotter, vilket förbättringsvärde enligt föreliggande
handlingar utgjorde 81,144 kronor 40 öre. Därjämte finge nämnas,
att beträffande 12 av nämnda lotter ingen som helst träskbotten inginge
i den torrlagda arealen.

Till jämförelse lämnades i efterföljande tablå motsvarande uppgifter
beträffande vissa andra torrläggningsföretag, till vilka understöd av

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 20.

statsmedel i särskild ordning anvisats på grund av det iner eller mindre
bekymmersamma läge, vari vederbörande intressenter rakat genom loretagén.
Uppgifterna avsåge ställningen före riksdagens beslut i respektive
ärenden.

—------•

Kostnad

1 Annuitet

Företag

kronor

per hektar

............... 2,032

44.86

Savela, Älvsborgs län...............................

............... 1,910

54-5 t

Kilaån, Södermanlands län ...........................

.......... 1,738

43.21

Dragsängarna, Kopparbergs län ......................

.............. 1,493

02.4 4

Hidinge-Spångakärren, Orebro län .......................

Av det ovan anförda torde framgå, dels att de egentliga arbetskostnaderna
för Mästermyrs utdikningsföretag icke kunde sagås blivit sa avsevärda
eller den genom torrläggningen erhållna jordbruksnyttan sa
obetydlig, att företaget med hänsyn till dessa förhållanden mäste anses
såsom från ekonomisk synpunkt misslyckat. Icke heller torde annuiteterna
å till företaget beviljade lån kunna sägas hava stigit till sådana
belopp, att gäldandet av desamma måste anses innebära en orimlig pålaga.
De svårigheter, vari intressenterna att döma av föreliggande handlingar
råkat, torde sålunda hava föranletts av andra orsaker. Enligt iantbruksstyrelsens
uppfattning torde bland dessa särskilt den omständigheten
hava medverkat, att båtnadsavsägelse vid ifrågavarande företag
skett i sällspord stor utsträckning. Utgiftsbördan för de i företaget
kvarstående intressenterna kunde därigenom hava kommit att överstiga
dessas bärkraft, vartill i väsentlig grad kunde hava bidragit, att
genom övertagandet av häradsjorden nämnda intressenters jordinnehav
kunnat bliva alltför stort för att ekonomiskt utnyttjas med de resurser,

varöver de förfogade. ,

Ifrågavarande svårigheter hade, i vad beträffade företagets mellanhavande
nied staten på grund av till detsamma utbetalade lånemedel, tagit
sig uttryck huvudsakligen där uti, att dels gäldandet av låneannuiteter -na blivit till viss grad eftersatt, och dels underhållet av de med understöd
av statsmedel upptagna kanalerna försummats.

I förstnämnda avseende finge framhållas, att enligt från statskontoret
lämnade uppgifter företagets kapitalskuld till odlingslånefonden den 30
juni 1929 skulle, därest annuiteterna vederbörligen gäldats, uppgått till
307,791 kronor 14 öre men i verkligheten utgjort 359,600 kronor 56 öre.
Låntagarna resterade sålunda nämnda dag för ett belopp av 49,809 kronor
42 öre. Då antalet båtnadsjordlotter, som påförts odlingslån, torde
utgöra omkring 120, och enbart de i länsstyrelsens nu föreliggande framställning
upptagna 20 lotterna resterade för ett belopp av omkring 28,000
kronor, torde det kunna antagas, att den huvudsakliga delen av förfallna,
icke erlagda annuiteter komme på båtnads jorden. Av det till båtnadsjordens
andel i företaget beviljade lånet, 218,600 kronor, torde ännu
oguldet belopp kunna med hänsyn härtill antagas uppgå till omkring
200,000 kronor.

Att döma av nu föreliggande handlingar vore från intressenternas oell
länsstyrelsens sida en lättnad i företagets ekonomiska ställning avsedd
att åstadkommas genom dels understödjande av nödiga rensningsarbeten

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 20.

medelst statsmedel på ett för intressenterna gynnsammare sätt, än som
blivit fallet genom 1928 års riksdagsbeslut örn anvisande av lån för sagda
ändamål, vilken utväg intressenterna icke syntes vilja anlita, och dels
avskrivande helt eller delvis av på vissa båtnadslotter belöpande, intill
utgången av år 1927 förfallna men ej erlagda annuiteter å uppburna lån
från odlingslånefonden.

Någon verklig och varaktig konsolidering av företaget torde emellertid
enligt lantbruksstyrelsens uppfattning icke kunna ernås enbart genom
sålunda ifrågasatta åtgärder. Dessa skulle nämligen bliva i huvudsak
periferiska och knappast nämnvärt beröra själva grundorsakerna
till de rådande missförhållandena. Därjämte torde, för den händelse
nu erforderliga rensningsarbeten i deras helhet skulle bekostas av statsmedel,
ingalunda få anses uteslutet, att krav på statens medverkan komme
att väckas även framdeles, när dylika arbeten ånyo måste verkställas.
Jämväl torde med största sannolikhet kunna förväntas, att eventuellt
avlyftande av den vissa båtnadslotter åvilande skuldbördan komme
att resultera i anspråk på liknande lättnad helt eller delvis för även
den övriga båtnadsjorden.

Lantbruksstyrelsen ansåge därför för sin del mera djupgående åtgärder
i detta fall böra övervägas. I främsta rummet borde dessa åtgärder
inriktas på avhjälpande av de svårigheter, som orsakats företagets intressenter
dels genom övertagande av de betydande markområden beträffande
vilka båtnadsavsägelse skett, dels ock till följd av att i företaget
ingående träskbottnar efter arbetets utförande befunnits sakna värde
från jordbrukssynpunkt.

Efter att därefter hava lämnat en utförlig redogörelse för de åtgärder,
som borde vidtagas, samt under framhållande att det svåra läge, vari
företaget råkat, i viss mån hänförde sig till delägarnas eget förhållande
till detsamma, har lantbruksstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva, att beträffande ifrågavarande utdikningsföretag
under av lantbruksstyrelsen angivna förutsättningar och villkor.

dels från odlingslånefonden beviljade lån finge efterskänkas, i den mån
sådant lån åvilade låntagare tillhörig träskbotten,
dels staten finge på erbjudande av låntagare övertaga dispositionsrätten
till i företaget ingående båtnadsjord,
dels båtnadsjord, varöver staten sålunda kunde hava erhållit dispositionsrätt,
finge utarrenderas genom vederbörande länsstyrelses försorg
och inflytande arrendeavgifter användas på vässt av lantbruksstyrelsen
föreslaget sätt,

dels vid utgången av amorteringstiden för det till båtnadsjorden beviljade
lånet eventuellt resterande del av sammanlagda beloppet av därå
belöpande annuiteter finge beträffande i föregående stycke omnämnd
båtnadsjord avskrivas,

dels ock för bestridande av på ifrågavarande båtnadsjord intill nyssnämnda
tidpunkt belöpande andel i rensningskostnad eller andra med
företaget förenade utgifter finge från statens avdikningsanslag anvisas
statsbidrag med högst 30,000 kronor.

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2U.

Byråchefen i lantbruksstyrelsen A. E. Bjurstedt har anmält skiljaktig
mening av följande innehåll.

Då Bjurstedt icke vore övertygad därom, att av lantbruksstyrelsen
framlagt förslag örn statens övertagande och utarrendering av båtnadsjorden
i företaget läte sig i praktiken genomföra eller att intressenterna
i företaget mot här bjudna förmåner vore villiga att åtaga sig. för företagets
bestånd erforderliga rensningsarbeten, hade Bjurstedt icke kunnät
biträda ifrågavarande förslag.

Då Bjurstedt vidare ansåge, att tillräckliga skäl icke forelage tor åtgärder
i syfte att befria företagets intressenter från skyldigheten att
återbetala till företaget beviljade odlingslån — någon framställning härutinnan
förelåge ej heller från intressenterna själva — hade styrelsens
utredning i ämnet enligt Bjurstedts förmenande bort utmynna i en hemställan
till Kungl. Maj :t att föreslå riksdagen medgiva, att av statens,
avdikningsanslag ett belopp av högst 58,200 kronor finge användas tili
upprensning av i företaget ingående avloppskanaler.

Länsstyrelsens hemställan örn att vissa resterande odlingsläneannuiteter
måtte få avkortas eller utbalanseras föranledde ingen erinran från
Bjurstedts sida.

Statskontoret har i anledning av länsstyrelsens framställning av den
17 juli 1929 i utlåtande till Kungl. Majit den 1 mars 1930 anfört:

Statskontoret kunde knappast finna skäl föreligga, att åtgärder redan
nu vidtoges i av länsstyrelsen angivet syfte, utan syntes frågan örn avskrivning
av ifrågavarande låneskuld, enligt statskontorets förmenande,
lämpligen böra upptagas till prövning efter lånetidens utgång.

Lantbruksstyrelsen hade föreslagit vidtagande av7 vissa åtgärder för
avhjälpande av de svårigheter, som orsakats företagets intressenter dels
genom övertagande av markområden, beträffande vilka avsägelse av båtnaden
skett, dels ock till följd av att i företaget ingående träskbottnar
efter arbetets utförande befunnits sakna värde från jordbrukssynpunkt.

Genom dessa åtgärder torde visserligen en mera varaktig konsolidering
av företaget kunna ernås. I ärendets nuvarande läge syntes det
emellertid vanskligt att bedöma lämpligheten av de utav lantbruksstyrelsen
föreslagna åtgärderna och särskilt huruvida förslaget örn statens
övertagande och utarrendering av båtnadsjord läte sig i praktiken genomföra.
Under alla förhållanden torde, innan beslut i anledning av
lantbruksstyrelsen förslag fattades, länsstyrelsens yttrande böra in
hämtas.

Däremot syntes skäl tala för att åtgärder redan nu vidtoges för att
arbetet med upprensningen av de i företaget ingående avloppskanalerna
skulle kunna igångsättas och att medel härför ställdes till förfogande såsom
anslag utan återbetalningsskyldighet i stället för det ytterligare låneunderstöd,
som beviljats, men av vilket intressenterna icke ville begagna
sig; och ansåge sig statskontoret i sådant avseende böra hemställa,
att Kungl. Majit ville föreslå riksdagen medgiva, att det för ifrågavarande
arbetes utförande erforderliga beloppet, 58,200 kronor, måtte anvisas
från statens avdikningsanslag.

I anledning av förnyad remiss har länsstyrelsen i Gotlands län i sitt
förberörda utlåtande den 31 oktober 1930, såvitt nu är i fråga, anfört följande.

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 20.

Vad först anninge kostnaderna för det ifrågakomna vattenavledningsföretagets
genomförande laide lantbruksstyrelsen förklarat sig icke kunna i
detta sammanhang lämna några bestämda uppgifter, enär styrelsen icke
halt tillgång till företagets räkenskaper. Lantbruksstyrelsen åberopade
emellertid ett den 1 februari 1909 av vederbörande förrättningsman utfärdat
besiktningsbevis, enligt vilket vattenavledningskostnaden intill sagda
dag, räntor oräknade, uppgått till 431,803 kronor 45 öre. Enär företaget
da befunnits vara utfört till cirka 90 procent och företaget slutförts
under år 1910, hade styrelsen utgått från att arbetskostnaden boede
hava kommit att uppgå till omkring 480,000 kronor och sålunda något understigit
år 1908 justerad arbetskostnadsberäkning. Länsstyrelsen
hade förskaffat sig del av företagets räkenskaper, vilkas genomgående
emellertid befunnits vara förenat med vissa svårigheter, beroende
bland annat på att systematiskt sammanförande med fördelning
på respektive huvudrubriker icke framförts till dess att alla företagets
mellanhavallden blivit uppgjorda, utan man för de senare åren
vore inskränkt till kassaräkning med däri bland annat ingående avräknings-
och omföringsposter av olika slag. Närmare upplysningar härutinnan
hade icke heller nu statt att vinna, enär såväl sysslomannen (kassören)
för företaget som dåvarande ordföranden i arbetsdirektionen avlidit
för flera år sedan. Befintliga protokoll och övriga handlingar gåve
emellertid vid handen, att räkenskaperna efter hand varit underkastade
noggranna revisioner. Befintlig huvudräkning över företagets utgifter
under tiden till 1908 års utgång upptoge en sammanlagd kostnadssumma
av 487,948 kronor 44 öre, vilket med frånräknande av räntebelopp å 52,222
kronor 19 öre gåve 435,720 kronor 25 öre. Skiljaktigheten häremellan och
den nyss angivna siffran av 431,803 kronor 45 öre, i vilken å andra sidan
bort ingå några utgifter för januari 1909, kunde ej utredas. Räkenskaperna
gåve emellertid vid handen, att efter besiktningen 1909 högst betydande
kostnader återstått att reglera och att föi*etagets mellanhavanden
nied vederbörande först flera år efter besiktningen blivit till fullo uppgjorda.
Det ville synas, som örn den i en del handlingar rörande de senaste
arens framställningar i avseende å Mästermyr angivna kostnadssumman,
700,000 kronor, blivit något för hög. Eventuellt hade häri jämväl kommit
ätt inräknas en av arbetsdirektionen verkställd inbetalning av ett par
förfallna annuiteter a. de äldsta statslånen. Det framginge emellertid av
handlingarna, att arbetsdirektionen funnit sig nödsakad att för beredande
a\ tillgång till kostnaderna för företagets genomförande, i vad överskrede
statslånebeloppen, 524,900 kronor, besluta utdebiteringar på i företaget
ingående delägare med ej mindre än cirka 136,000 kronor, även örn sedermera,
såvitt framginge av anteckningar i en i september 1916 avgiven, åren
1914—1916 berörande revisionsberättelse, någon jämkning i utdehitermgssumman
kommit att äga rum. Bland utgifterna hade ingått högst
betydande belopp, över 100.000 kronor, för räntor, huvudsakligen i bankinrättningar.
I fråga härom kunde emellertid erinras bland annat örn att det
sista statslånet å 287,600 kronor erhölls så sent, att en betydande skuldsättning
blivit nödig för att ej företaget skulle behöva helt avbrytas samt
att på grund av särskilda förhållanden, tvister örn debiteringsgrunder och
grunder för delaktighet i företaget m. m.debiteringarna på delägarna blivit
fördröjda. Dessa ränteutgifter hade emellertid för delägarna blivit ofrånkomliga.
Utöver de egentliga arbetskostnaderna hade naturligtvis —
oavsett räntor — uppkommit andra stora kostnader för företaget. Lant -

13

Kunell. Maj:ts proposition Ar 20.

bruksstyrelsen hade bland annat antytt kostnader för lantmäteriförrättningar.
Vad härutinnan avförts för företagets gemensamma räkning hade
—-syntes det — avsett utbrytning av häradsjorden.. Vidare bär bland
annat förekommit rätt dryga kostnader för jordlösen till kanaler m. m. oell
andra ersättningar av motsvarande natur samt ej obetydliga rättegångsoch
förlikningskostnader m. m., allt emellertid utgifter, sorn intimt sammanhängt
med företaget och betungat dess delägare. En omständighet, som
härutinnan tillkommit, vore att på grund av en del intressenters iråkade
obestånd företagets fordringar hos dem måst avskrivas oell därigenom
desto större kostnader drabbat de övriga intressenterna.

En del övriga omständigheter av särskild beskaffenhet att för företagets
intressenter verka betungande hade berörts i lantbruksstyrelseus
utlåtande. Styrelsen hade däruti framkommit med en del förslag, syftande
till mera varaktig hjälp för företaget. Med uppriktigt erkännande av
den välvilja för företaget och intresse för dess stödjande, som kommit
till synes i dessa styrelsens förslag, måste länsstyrelsen emellertid giva
till känna sin i viss mån avvikande uppfattning. Denna gällde icke styrelsens
förslag örn definitiv avskrivning av de andelar av odlingslånen,
som belöpte på i företaget ingående träskbottnar. Även med insikt örn
de svårigheter, som kunde vara förenade med ett särskiljande av dessa
andelar, ville länsstyrelsen livligt tillstyrka detta förslag. Rent praktiskt
taget betydde detta knappast någon uppoffring för det allmänna,
enär möjlighet att utfå låneannuiteterna av ifrågavarande jordar —- som
i viss mån motsvarade de i länsstyrelsens framställning den 17 juli 1921)
berörda — vore i hög grad kringskuren. Länsstyrelsen ville emellertid
med hänsyn till intressenternas betungade läge och svårigheten att
finna någon rättvis grund för utgiftens fördelning hemställa, huruvida
icke kostnaden för den för företagets genomförande erforderliga nya
uppskattningen av träskbottnarna kunde få helt bestridas av offentliga
medel.

Lantbruksstyrelsens förslag åter, i vad det anginge bestridande för de
s. k. båtnadsjordarna överlag av andelar i statslånen samt rensningskostkostnad,
funne länsstyrelsen för det första knappast vara av omständigheterna
påkallat, i det att för närvarande debiterade annuiteter ordentligt
inflöte för de flesta av dessa båtnadsjordar — med undantag egentligen
för de i länsstyrelsens nu återtagna framställning berörda. För
det andra bomme ett genomförande av förslaget att innebära en viss
orättvisa. Dessa båtnadsjordar hade under de gångna åren i ej ringa
utsträckning gått i handel och vandel. Härvid hade naturligtvis tagits
hänsyn till åvilande tunga av odlingslåneannuiteterna. I den mån denna
nu avlyftes, bereddes nuvarande innehavare en obestridlig fördel, och
i den mån jordarna bytt ägare innebure detta en opåräknad vinst för nuvarande
innehavarna, under det att de ursprungliga delägarna, vilka på
sin tid drabbats av dryga uttaxeringar och därtill måhända erlagt flera
års annuiteter å statslån, bleve utan kompensation härför. Slutligen tillkomma
den omständigheten, att länsstyrelsen förutsåge, att ett genomförande
av förslaget örn alla. dessa båtnadsjordars atarrendering genom
länsstyrelsens försorg komme att stöta på stora svårigheter och vålla
mycket bestyr utan att något vidare avsevärt resultat i form av inflytande
arrendeavgifter vore att påräkna. Länsstyrelsen hade i detta fall
erfarenhet i avseende å de myrlotter till Stymnäs hemman i Sproge socken
och Peinarfve hemman i Levede socken, vilka med stöd av Kungl.

Departementschefen.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 20.

Maurts brev den 14 juni 1918 inköpts för odlingslånefondens räkning- och
ställts under länsstyrelsens disposition utan att emellertid hittills hava
kunnat lämna någon avkastning.

I anslutning till vad som anförts dels i särskilt yttrande av byråchefen
i lantbruksstyrelsen Bjurstedt, dels i statskontorets utlåtande ville
länsstyrelsen avstyrka lantbruksstyrelsens ifrågavarande förslag, men
däremot i enlighet med vad förut framhållits av länsstyrelsen, senast
i yttrande den 2 november 1928, ånyo på det kraftigaste framhålla önskvärdheten
av ett anslag utan återbetalningsskyldighet å 58,200 kronor,
att ställas till vederbörande intressenters förfogande för upprensning av
kanalerna i Mästermyr.

Lantbruksstyrelsen har den 1 december 1930 avgivit förnyat infordrat
utlåtande i ärendet samt därvid anfört huvudsakligen följande.

Det i länsstyrelsens yttrande i ärendet den 31 oktober 1930 gjorda återkallandet
av framställningen den 17 juli 1929 örn avskrivande av vissa
annuiteter å ett till utdikning av Mästermyr beviljat odlingslån syntes
vara att anse som ett uttryck för en sådan uppfattning från länsstyrelsens
sida av förtagets ekonomiska läge, att avkortning eller avskrivning av
sagda odlingslån komme att påkallas allenast i vad beträffade i företaget
ingående träskbottnar, för den händelse det begärda statsbidraget å 58,200
kronor till kanalernas upprensning bleve beviljat. Utöver nämnda statsbidrag
och avskrivning av lånet i nyssberörda begränsade omfattningskulle
sålunda ytterligare mellankomst från statens sida för upphjälpande
av företagets ekonomiska läge icke vara av nöden.

Lantbruksstyrelsen har icke velat ifrågasätta riktigheten av länsstyrelsens
på kännedom örn de ortliga förhållandena grundade bedömande av
läget, och då statsverkets kostnader för salunda påfordrade åtgärder torde
kunna förväntas icke komma att överstiga vad som skulle varit av nöden
för företagets konsolidering på sätt lantbruksstyrelsen i utlåtande i
ärendet den 31 januari 1930 föreslagit, har lantbruksstyrelsen förklarat
sig numera icke hava något att erinra mot att ovan angivna belopp, 58,200
kronor, beviljades ur statens avdikningsanslag till utförande av ifrågavarande
rensningsarbeten.

Den av 1928 års riksdag medgivna rätten för intressenterna uti Mästermyrs
torrläggningsföretag att för upprensning av kanalerna i myren
erhålla lån från statens avdikningslånefond bar icke medfört åsyftat
resultat. Allenast en av företagets till betydligt över hundratalet uppgående
intressenter bar förklarat sig vilja bliva delaktig av ett sådant
lån. Med hänsyn till de betydande kostnader, Mästermyrens utdikning
dragit, och den avsevärda skuld, som delägarna i myren med anledning
därav redan åsamkats, torde det icke kunna förtänkas dem örn
de tveka att ikläda sig ytterligare utgifter för företaget. Av utredningen
i ärendet synes dessutom framgå, att för många av dem en ökning
av skuldbördan rentav skulle medföra fara för ekonomiskt sammanbrott.
Åtskilliga andra förmå icke gälda ens de under nuvarande förhållanden
å dem belöpande odlingslåneannuiteter, och ett flertal fastigheter hava

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 20.

för utfående av förfallna sådana annuiteter varit föremål för exekutiva
auktioner, därvid emellertid anbud ej erhållits och statsverket fått vidkännas
auktionskostnaderna.

Att en upprensning av avloppskanalerna är nödvändig och att sådan
åtgärd måste företagas inom en nära framtid, örn icke hela det dyrbara
utdikningsarbetet skall bliva värdelöst och såväl de enskilda intressenterna
som staten tillskyndas stora förluster, därom torde knappast råda
någon tvekan. Vid sådant förhållande synes under förhandenvarande
omständigheter icke stå någon annan utväg öppen än ett understödjande
från statens sida av mera verksam art än som skedde genom 1928 års
riksdagsbeslut.

Såväl länsstyrelsen och statskontoret som numera ock lantbruksstyrelsen
hava tillstyrkt, att anslag utan återbetalningsskyldighet ställes
till förfogande för ifrågavarande upprensningsarbete till enahanda belopp
som det ifrågasatta lånet eller 58,200 kronor. Under erinran tillika,
att statsbidrag utan återbetalningsskyldighet icke förut kommit Mästermyrs
torrläggningsföi*etag till godo, finner jag mig böra tillstyrka det
sålunda föreliggande förslaget. Det ifrågasatta understödet torde böra
utgå från statens avdikningsanslag.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till upprensning av avloppen genom Mästermyr i Gotlands län må
anvisas statsbidrag från statens avdikningsanslag med 58,200 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Vid protokollet!

Rune Thygesen.