Kungl. Maj.-ts proposition Nr 195.

1

Nr 195.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ytterligare statsunderstöd
till Hjärtåns regleringsföretag i Jönköpings län;
given Stockholms slott den 13 mars 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 13 mars 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström anför:
Den 1 maj 1914 anvisade Kungl. Maj:t under de i kungörelsen den 31
december 1912 (nr 423) stadgade villkor statsbidrag från allmänna avdikningsanslaget
med 14,160 kronor till torrläggning av sänka marker
kring Hjärtån mellan Simnatorps såg och Beskvarn, tillhörande hemmanen
Korsberga kyrkoherdeboställe, Applaholm, Bragderyd, Sämjan,
Dagsås, Hester Södergård, Bexheda, Stora Sussia, Stora Fagraryd,

Bihang lill riksdagens protokoll 1931. 1 sami. lil hafi. (Nr 199.)

i

2

Kungl. Majlis proposition Nr 195.

Bergsnärla, Slättsnärla, Bråtåkra och Simnatorp i Bexheda och Korsberga
socknar av Jönköpings län, varjämte Kungl. Majit fastställde arbetsplan
för företagets utförande.

Företaget hade förberetts genom laga syneförrättning under åren 1891
—1912, i huvudsak handlagd av statens lantbruksingenjör Hjalmar
Grönwall.

Med stöd av i ärendet av Grönwall i september 1912 avgivet betänkande
anhöllo flertalet intressenter i företaget hos Kungl. Majit örn anslag från
allmänna avdikningsanslaget och lån från odlingslånefonden.

Avdikningsområdet är beläget omkring en mil söder örn Vetlanda
köping och består av såväl redan odlad jord som oodlade mader och frostförande
vitmossar. Jordmånen är mycket växlande. Åkern utgöres av
mylla på sand, grus och sten eller torvjord till olika djup och i maderna
av djup svämjord av ypperlig beskaffenhet.

I gemensamt utlåtande över företaget den 26 mars 1914 tillstyrkte vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen och lantbruksstyrelsen ett anslag å 14,160
kronor men avstyrkte beviljande av lån, enär i fråga örn företaget i dess
helhet den beräknade kostnaden för vattenavledningen (68,716 kronor 1
öre) översteg jordförbättringsvärdet (56,405 kronor 84 öre), vid vilket förhållande
styrelserna, med hänsyn till då gällande bestämmelser (svensk
författningssamling nr 44/1901 och 425/1912), ej ansågo sig kunna tillstyrka
lån från odlingslånefonden.

I enlighet med styrelsernas hemställan beviljade Kungl. Majit den 1
maj 1914, såsom ovan nämnts, allenast statsbidrag från allmänna avdikningsanslaget
med 14,160 kronor.

Sedan genom arbetsstyrelsens försorg arbetena påbörjats, blevo de emellertid
snart avbrutna till följd av den med krigets utbrott inträdande
osäkerheten och prisförhöjningen. Ett tillfälle till företagets genomförande
yppade sig emellertid genom de åtgärder, som genom statens försorg
vidtogos för lindrande av arbetslösheten. Sålunda avslutades mellan
arbetsstyrelsen för företaget och Södra Sveriges statsarbeten (lydande
under statens arbetslöshetskommission) den 13 december 1921 ett kontrakt,
varigenom Södra Sveriges statsarbeten åtog sig utföra Hjärtåns reglering
enligt Grönwalls plan med undantag av vissa sidodiken mot utbekommande
efter företagets slutförande av 73,080 kronor, utgörande 50
procent av kostnadsförslaget, sedan detta höjts med 125 procent. Till
nämnda belopp skulle läggas vissa kostnader för kontroll m. m. Samtidigt
frånkände sig arbetsstyrelsen för regleringsföretaget rätten till det
redan beviljade statsbidraget. Genom beslut den 21 december 1923 fann
Kungl. Majit — på framställning av lantbruksstyrelsen i skrivelse den
6 december 1923 — gott förklara, att nämnda statsbidrag å 14,160 kronor
icke skulle utgå.

Södra Sveriges statsarbeten bedrev arbetet under åren 1922—1924 och
fullbordade därvid vissa delar av företaget.

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

Till följd av den under år 1924 avtagande arbetslösheten inställde Södra
Sveriges statsarbeten — med stöd av i ovannämnda kontrakt intaget förbehåll
— ifrågavarande arbete å Hjärtåns reglering. Efter verkställd
avsyning av det utförda arbetet avgav statens arbetslöshetskommission
räkning den 16 juli 1924 å utfört arbete, enligt vilken arbete utförts för
97,785 kronor. Av detta belopp ålåg det intressenterna i företaget att
gälda hälften eller 48,892 kronor 50 öre, vilket belopp jämväl inbetalats
till kommissionen.

Som arbetsstyrelsen ansåg önskvärt, att företaget snarast möjligt slutfördes,
och då 1924 års riksdag (prop. nr 229, riksdagens skrivelse nr
294) medgivit, att för färdigställande av vissa utav Södra Sveriges statsarheten
påbörjade arbetsföretag finge, intill ett belopp av 1,350,000 kronor,
användas de av 1922 års riksdag för bekämpande av arbetslösheten beviljade
reservationsanslagen, anhöll arbetsstyrelsen örn statsbidrag till
fullbordande av ifrågavarande arbeten. Med skrivelse den 14 november
1924 underställde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen Kungl. Majda prövning
förenämnda ansökan jämte ansökningar rörande andra företag,
vilka av Södra Sveriges statsarbeten påbörjats. Kungl. Maj:t beviljade
den 12 december 1924 bland annat till färdigställande av Hjärtåns reglering,
vilket färdigställningsarbete enligt ett av statens lantbruksingenjör
Gösta Kindblom utarbetat förslag beräknats kosta 52,900 kronor, ett statsbidrag
utan återbetalningsskyldighet av hälften därav eller 26,450 kronor,
därvid Kungl. Majit, utom annat, förklarade, att bestämmelserna i kungörelsen
den 20 juni 1924 (317) angående statsbidrag till färdigställande
av vissa utav Södra Sveriges statsarbeten påbörjade arbetsföretag skulle
lända till efterrättelse. Den 16 maj 1925 antogs av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
upprättat kontrakt av den 4 april 1925 örn företagets utförande.

Sedan intressenterna i företaget den 1 mars 1924 ingått förening örn sökande
av lån från odlingslånefonden för företagets slutförande, har ordföranden
i arbetsstyrelsen, enligt uppdrag av intressenterna, i en till
Kungl. Majit ställd skrift av sistnämnda dag anhållit örn lån från odlingslånefonden
till största möjliga belopp. Denna framställning, som ingavs
först i slutet av februari 1926, åtföljdes av ett av Kindblom den 20 februari
1926 avgivet betänkande i ärendet.

Enligt sagda betänkande omfattar företaget en areal av 127.09 hektar,
därav 43.95 hektar åker och 83.14 hektar äng och annan mark. De lånesökandes
andel därav utgör 65.91 hektar, därav 19.43 hektar åker och 46.48
hektar äng och annan mark.

Kostnaden för arbetets utförande har enligt betänkandet beräknats sålunda: -

4

Kungl. Mäj:ts proposition Nr 4.9.5.

av arbetsstyrelsen utfört arbete, innan Södra Sveriges
statsarbeten övertog arbetet, .................. kronor 1,140:_

av Södra Sveriges statsarbeten utfört arbete ........ » 97,785: —

återstående arbete enligt kostnadsförslaget (1924 års
arbetspriser) ....................................... » 52,900: —

summa kronor 151,825: —.

Härifrån böra avdragas:

statsarbetenas andel (hälften) i förenämnda kostnad å

97,785 kronor eller .................................. kronor 48,892: 50

statsbidraget från färdigställningsanslaget enligt
Kungl. Maj:ts beslut den 12 december 1924 .......... » 26,450: —

summa kronor 75,342:50.

Intressenternas kostnader för företaget uppgivas sålunda havn uppgått
till (151,825 — 75,342: 50 =) 76,482 kronor 50 öre.

Vidare har lantbruksingenior en, Kindblom anfört följande:

Enligt den vid syneförrättningen upprättade kostnadsfördelningslängden
hade företaget indelats i fem olika avdelningar, varav avdelningarna
I—IV omfattade avloppen A—B—F—G—I—K—L oell G—H
samt avdelning V sidodikena B—C—D och C—E.

Avdelningarna I—IV, vilka det här närmast vore fråga örn, hade gemensam
kostnadsfördelning. Odlingslån söktes endast till sistnämnda
del av företaget.

Av den vid syneförrättningen upprättade värderingslängden franninge,
att värdet av förbättringen å företaget i dess helhet utgjorde 56,405 kronor
84 öre, varav helöpte å avdelningarna I—IV 55,416 kronor 14 öre.
Med anledning av att dikessträckan L—M icke inginge i företagets utförande,
hade vid kostnadsfördelningens verkställande jordförbättringsvärdet
minskats å avdelning I med sammanlagt 1,700 kronor, vadan dét
till grund för kostnadsfördelningen inom avdelningarna I—IV lagda jordförbättringsvärdet
utgjorde (55,416:14 — 1.700 =) 53.716 kronor 14 öre.

Med anledning av att de vid den år 1912 avslutade syneförrättningéh
satta jordvärdena betydligt understege nuvarande prisläge, hade
lantbruksingenjören med biträde av tvenne skiftesgodemän på uppdrag
av intressenterna besiktigat avdikningsoinrådet och därvid funnit, att de
satta jordvärdena borde höjas med minst 50 procent för att komma i
jämnhöjd med nuvarande jurdvärde å likartad jord.

Med 50 procent förhöjning komme ovannämnda jordvärde å. avdelningarna
I—IV, 53,716 kronor 14 öre, att höjas till 80,574 kronor 21 öre.

Den sammanlagda kostnaden för företaget, 151.825 kronor, överstege sålunda
betydligt sistnämnda jordförbättringsvärde, varför, med de principer
som för närvarande tillämpades vid beräknande av anslag och lån
till dylika företag, lån i förevarande fall sannolikt icke komme att beviljas.

Ifrågavarande företag vore emellertid av säregen art. Företaget hade av
intressenterna igångsatts under den svåraste arbetslöslietstiden, huvudsakligen
för erbjudande av arbetstillfälle, varvid för intressenterna mycket
små utsikter förefunnes att erhålla nämnvärd ekonomisk fördel. Det vore

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. 5

därför synnerligen beklagligt, om intressenternas anhållan om ekonomiskt
stöd avvisades.

Utom här ovan anförda kostnader hade företaget under de gångna fjorton
åren haft stora utgifter för förrättningskostnader, räntor oell dylikt.

Det torde i detta sammanhang böra erinras om, att vid tiden för arbetets
påbörjande som nödhjälpsarbete eller vid tiden närmast dessförinnan
beviljades lån från odlingslånefonden till dylika förtag, örn kostnaden
efter avdrag av beviljat anslag icke överstege jordförbättringsvärdet.

Örn denna synpunkt, såsom vore att hoppas, lades å förevarande fråga,
uppfylldes nyssnämnda villkor, då kostnaden efter avdrag av beviljat
statsbidrag, utgörande (151,825 — 75,342: 50 =) 76,482 kronor 50 öre, understege
jordförbättringsvärdet 80,574 kronor 21 öre.

Odlingslånesökandena representerade 57.754 procent av kostnaden för
avdelningarna I—IV. Med anledning av att vissa förändringar till följd
av laga .skifte och dylikt inträtt inom företaget, hade upprättats
kompletterad värderings- och kostnadsfördelningslängd.

Lantbruksingenjören hade beräknat det lånebelopp, som intressenterna
skulle kunna erhålla, till sammanlagt 32,573 kronor 86 öre eller i avrundat
tal till 32,570 kronor, vilket föresloges till beviljande till företaget.

Lantbruksstyrelsen har avgivit utlåtande i ärendet den 11 januari 1929
samt därvid hemställt, att framställningen icke måtte föranleda någon
Kungl. Maj:ts åtgärd. Lantbruksstyrelsen anför som skäl för denna hemställan
i huvudsak följande.

Den genom utförandet av ifrågavarande torrläggningsarbeten uppkommande
båtnaden för avdelningarna I—IV av företaget uppskattades
vid arbetsplanens fastställande år 1914 i enlighet med den vid syneförrättningen
1910—1912 verkställda jordvärderingen till 53,716 kronor 14
öre. År 1924 företogs av lantbruksingenjören Kindblom med biträde av två
godemän, med anledning av den sedan år 1912 inträffande stegringen i jordvärdena,
ny uppskattning av båtnaden, vilken därvid ansågs böra höjas
med 50 procent utöver det år 1912 beräknade värdet. Med denna förhöjning,
som lantbruksstyrelsen, örn ock med någon tvekan, i betraktande av att nuvarande
jordvärden knappast torde fullt motsvara 1924 års värden ansägö
sig kunna nu vitsorda, hade båtnadsvärdet beräknats till 80,574 kronor
21 öre. Då vattenavledningskostnaderna, såsom förut nämnts, uppginge
till 151,825 kronor, utgjorde sålunda företagets kostnad 188 procent
av båtnaden.

De lånesökande intressenternas andel utgjorde 65.si hektar, varav 19.43
hektar åker samt 46.48 hektar äng och annan mark. Samma intressenters
andel i båtnadsvärdet utgjorde 46,534 kronor 8 öre och i kostnaden 87,685
kronor 1 öre.

Beträffande frågan, huruvida lån från statens avdikningslånefond numera
kunde utgå till företaget, finge framhållas, att hinder däremot syntes
enligt den för beviljande av sådant lån nu tillämpade praxis möta
med hänsyn till det i förevarande fall ogynnsamma förhållandet mellan
kostnad och båtnad, i det att såsom ovan nämnts den förra med 88 procent
överstege den senare.

Ordföranden i arbe t sstyr els en har i skrivelse den 13 februari 1929 inkommit
med påminnelser i ärendet, däri anförts följande.

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

Som skäl för sitt avstyrkande anförde lantbruksstyrelsen, att enligt numera
tillämpad praxis binder i förevarande fall syntes möta på grund
av det ogynnsamma förhållandet mellan kostnad och båtnad. Detta vore
ju visserligen ett faktum, som teoretiskt sett icke kunde bestridas, men
sett från praktisk synpunkt folie det ju av sig självt, att föreningens behov
av ekonomisk hjälp och bistånd bleve så mycket större. Den av lantbruksstyrelsen
åberopade praxis hade ju tydligen kommit till för att vederbörande
ej skulle sätta igång mindre lönande företag. Då nu detta
företag efter, många svårigheter och på en tidrymd av 40 år äntligen
blivit bragt till slut, hade ju vederbörande intressenter ingen annan utväg
än att dragas med de ekonomiska konsekvenserna härav, även örn lönen för
mödan bleve ringa. Det vore dock sökandenas övertygelse, att, så länge
människorna för sitt uppehälle vore beroende av markens gröda, dessa
tegar komme att brukas och bära skörd.

Samtliga statens lantbruksingenjör, som haft med företaget att
skaffa, hade alltjämt bibringat intressenterna den uppfattningen, att statslån
till företaget skulle erhållas. I viss män hade även samma uppfattning
bibringats den deputation, som år 1923 i annat ärende uppvaktat åtskilliga
myndigheter i Stockholm.

Ur allmän synpunkt hade dock företaget varit till nytta, enär det
skapat arbetstillfällen åt många, som i annat fall torde hava varit hänvisade
till statens direkta hjälpverksamhet. Under den svåraste arbetslöshetsperioden
sysselsattes vid företaget tidvis över 200 personer.

Det torde i detta sammanhang även böra påpekas, att företaget, utom
den till direkt odling användbara marken, även omfattade en areal av i
runt tal 130 hektar, huvudsakligast bestående av vitmosse, vilken vid
tiden för arbetsplanens upprättande ansågs sakna förbättringsvärde.
Å denna mark hade tvenne torvströfabriker, omfattande en areal av
30 hektar, redan satt i gång, och den övriga arealen torde inom en snar
framtid genom utdikning förvandlas till produktiv skogsmark. Härtill
kunde även läggas det sanitära och estetiska värdet av, att en förut försumpad
trakt blivit försatt i torrlagt skick. Att allt detta så småningom
samverkade till höjandet av såväl den enskilde individens som landets
ekonomiska och kulturella välstånd, torde ligga i öppen dag.

Det torde lätt inses, att förhållandet mellan kostnad och båtnad
vore en direkt följd av de abnorma prisförhållanden, som världskriget
förorsakat å arbetsmarknaden. Det torde endast behöva påpekas, att,
under det arbetskostnaderna vid företaget höjts med 125 procent, jordvärdet
hade ökats med 50 procent.

Intressenterna hemställde, att Kungl. Majit, med frångående av för närvarande
tillämpad praxis, måtte bevilja lån till företaget.

Vidare har ordföranden i arbetsstyrelsen med skrivelse den 26 februari
1929 till chefen för jordbruksdepartementet överlämnat ett av ordföranden
i östra härads hushållsgille och i häradets boställsnämnd Carl Heiner
och landsfiskalen i Vetlanda distrikt J. P. Norén på begäran av intressenterna
avgivet intyg, däri anförts följande.

De flesta intressenterna i företaget i fråga vore mindre hemmansägare
eller småbrukare. Dessa hade förut till sina hemmanslotter ägt ganska
ringa areal odlad jord och därför varit i stort behov av det marktillskott,
som sänkningsföretaget kunnat medföra.

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

Det övervägande antalet intressenter hade jämförelsevis svag; ekonomi
och skulle därför vållas avsevärda svårigheter, därest begärt odlingslån
av statsmedel icke skulle erhållas, ja en del skulle helt säkert råka i verkligt
ekonomiskt betryck.

Enligt vad intygsgivarna kände, hade arbetet i fråga igångsatts och utförts
i tanke på att odlingslån därför skulle kunna erhållas.

Detta företag syntes vara av betydelse icke blott för intressenterna och
i första hand för de verkliga småbrukarna utan även för orten i övrigt.

Ordföranden i arbetsstgrelsen har vidare i skrivelse till Kungl. Majit den
31 december 1930 hemställt, att Kungl. Majit måtte, örn nuvarande bestämmelser
bomme att lägga hinder i vägen för beviljande av lån, hos riksdagen
utverka tillstånd till största möjliga statsunderstöd i form av lån
eller bidrag till företaget, och har han därvid anfört bland annat följande.

Såsom i föregående ansökan omnämnts, avbröt arbetsstyrelsen arbetet
strax efter dess igångsättande år 1915 på grund av den då genom
kriget påbörjade dyrtiden. Företaget hade troligen sedermera aldrig
kommit att återupptagas, örn ej genom den av efterkrigsåren vållade arbetslösheten
arbetslöshetskommissionens verksamhet genom Södra Sveriges
statsarbeten givit anledning därtill. Vid den tid — år 1921 — då
kontraktet med Södra Sveriges statsarbeten örn arbetets utförande ingicks,
var ännu jordbruksnäringens ekonomiska förutsättningar sådana, att man
kunde förvänta en rimlig bärighet av företaget. Med krigsårens livsmedelsbrist
ännu i livligt minne, låg det då nära till hands att vilja utöka
jordbrukets areal, även örn kostnaderna bleve höga. Sedan arbetet sålunda
ånya igångsatts, var ju ingen återvändo möjlig, och vid tiden för dess
slutliga fullbordande var det ekonomiska läget för näringen helt annorlunda,
och sedermera hade det än ytterligare försämrats. Under normala
förhållanden ansåges ju dylika företag kunna påräkna intill 50 procent
av förbättringsvärdet i statsbidrag och återstoden som lån, under förutsättning
att kostnad och båtnad svarade emot varandra. Denna förutsättning
torelåge visserligen icke i detta fall, men, då sökandena genom de oberäkneliga
faktorer, som krigsåren framskapat, kommit i sådan situation, att de
själva fått vidkännas kostnader, motsvarande i det närmaste hela det förhöjda
förbättringsvärdet, ansåge de det ej obefogat att begära någon ytterligare
hjälp från staten i det för dem brydsamma läget.

Lantbruksstyrelsen har den 7 februari 1931 avgivit förnyat utlåtande,
däri styrelsen anfört följande.

Lantbruksstyrelsen hade i sitt föregående utlåtande i ärendet den 11 januari
1929 närmare redogjort för de omständigheter, vilka enligt styrelsens
förmenande utgjorde hinder för beviljande i författningsenlig ordning
av lån från avdikningslånefonden till ifrågavarande företag. För
den händelse emellertid de särskilda kristidsförhållanden, som på sin tid
torde spelat en avgörande roll för igångsättandet och fullföljandet av
företaget, funnes böra föranleda en framställning till riksdagen örn medgivande
att, utan hinder av gällande författning i ämnet, anvisa dylikt
lån till företaget, torde eventuellt lån böra begränsas till så stort belopp,
som motsvarade 70 procent av sökandenas andel i båtnadsvärdet, det vill
säga 70 procent av 46,534 kronor 8 öre, eller i avrundat tal 32,570 kronor.

Departementschefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

Statskontoret har i utlåtande den 20 februari 1931 anfört att, därest
framställning till riksdagen ansåges böra göras om understöd från det
allmännas sida för ifrågavarande regleringsföretag, en sådan framställning
endast torde böra avse lån från statens avdikningslånefond och lånets
storlek i sådant fall begränsas till det av lantbruksstyrelsen angivna
beloppet.

Enligt meddelande från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen är ifrågavarande
regleringsarbete slutfört och godkänt den 10 december 1928.

Såsom framgår av förestående hava kostnaderna för ifrågavarande företag
väsentligt överstigit förbättringsvärdet å jorden. Sålunda överstego
de beräknade kostnaderna för hela företagets utförande (68,716 kronor 1
öre) det uträknade förbättringsvärdet (56,405 kronor 84 öre) med nära 21.s
procent. Av denna anledning ansåg sig Kungl. Majit år 1914 ej med tilllämpande
av då givna bestämmelser (svensk författningssamling nr 44/1901
och 425/1912) och jämlikt förhandenvarande praxis kunna medgiva lån
från odlingslånefonden. Sedermera har visserligen ny båtnadsuppskattning
företagits av vederbörande lantbruksingenjör med biträde av gode
män men utan samband med syneförrättning, därvid båtnaden av företaget
höjts med 50 procent eller för de i företaget deltagande från 53,716
kronor 14 öre till 80,574 kronor 21 öre, men å andra sidan hava också under
arbetets gång kostnaderna för företagets fullbordande högst avsevärt
ökats. Berörda kostnader beräknas hava uppgått till 151,825 kronor. Kostnaderna
överstiga sålunda båtnadsvärdet med ej mindre än 88 procent,
vilket förhållande enligt i ämnet gällande bestämmelser (svensk författningssamling
nr 258/1926 och 166/1929) samt hittillsvarande praxis torde
utgöra hinder för beviljande i vanlig ordning av statsunderstöd åt företaget.

Av den nu lämnade redogörelsen framgår vidare, att företaget kommit
i åtnjutande av statsbidrag i form av utfört arbete genom Södra Sveriges
statsarbeten med 48,892 kronor 50 öre samt bidrag med 26,450 kronor från
1924 års anslag till färdigställande av vissa nödhjälpsarbeten eller tillhopa
75,342 kronor 50 öre.

I ärendet framförda omständigheter synas mig tala för, att i förevarande
fall ytterligare statsunderstöd heredes delägarna i företaget. Framför
allt synes mig beaktansvärt, att särskilda kristidsförhållanden torde, såsom
lantbruksstyrelsen framhållit, spelat en avgörande roll för igångsättandet
och fullföljandet av företaget. Därtill kommer, att de flesta intressenterna
i företaget äro mindre jordbrukare med svag ekonomi samt
att företaget, trots åtnjutet statsbidrag, blivit för intressenterna mycket
kostsamt och betungande.

I fråga om formen för det ytterligare statsunderstödet hava lantbruksstyrelsen
och statskontoret föreslagit, att lån från avdikningslånefonden
måtte beviljas intressenterna. På grund av lagen den 14 juni 1929 (nr 164)

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

om kronans företräde för avdikningslån tillerkännes kronan, därest dylikt
lån utgives, för sin fordran förmånsrätt jämlikt 17 kap. 6 § handelsbaden
och således bättre rätt än innehavare av tidigare fastställda inteckningar.
Enär företaget i fråga redan den 10 december 1928 slutförts
och godkänts samt ett vid nuvarande tidpunkt för ändamålet utgivet avdikningslån
icke skulle åtföljas av något arbete, som medför värdestegring
å fastigheterna, anser jag mig med hänsyn till inteckningshavare
icke böra till ifrågavarande företag föreslå tilldelande av avdikningslån.
Däremot synes mig statsbidrag utan återbetalningsskyldighet böra
i särskild ordning lämnas från statens avdikningsanslag. Beloppet av
detta bidrag synes mig med hänsyn till förekomna omständigheter skäligen
kunna bestämmas till omkring en tredjedel av det av lantbruksstyrelsen
föreslagna lånebeloppet, 32,570 kronor, eller till i runt tal 10,000
kronor.

För beviljande av det sålunda ifrågasatta ytterligare statsunderstödet
lärer riksdagens medgivande erfordras.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att till omförmälda företag, avseende reglering av Hjärtån i Jönköpings
län, må beviljas statsbidrag från statens avdikningsanslag med högst
10,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:
Hugo Nordlander.

Bihang till riksdagens protokoll 1931.

1 sami.

171 haft. (Nr 195.)

2