Kungl. Maj:ts proposition Nr 194.
1
Nr 194.
Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående ersättning åt vissa
lärarinnor vid enskilda statsunderstödda läroanstalter;
given Stockholms slott den 6 mars 1931.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Sam. Städener -
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten i statsrådet å Stockholms
slott den 6 mars 1931.
N ärvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gaede, Hamrin, von Stockensteöm, Stadenee, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Departementschefen, statsrådet Städener anför härefter:
I samband med sitt beslut angående omorganisation av det högre skolväsendet
m. m. föreskrev 1927 års riksdag, att, därest på grund av gossrealskolas
ombildning till samrealskola högre flickskola på orten till följd av
bristande anslutning icke vidare kunde upprätthållas och på den grund vid
flickskolan anställd ämneslärarinna med full tjänstgöring ginge förlustig sin
anställning, hon, under förutsättning att hon vid början av nämnda ombildning
uppnått en ålder av 50 år samt vunnit sådan anställning, som nu angivits,
vid statsunderstödd enskild läroanstalt före den 1 mars 1927, intill
dess hon fyllde 60 år, finge av statsmedel åtnjuta en årlig ersättning uppBihang
till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 170 käft. (Nr 194.) 1
Ersättning
åt vissa
lärarinnor
vid enskilda
statsunderstödda
läroanstalter.
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 194.
gående till två tredjedelar av den avlöning hon i enlighet med gällande
bestämmelser vid entledigandet åtnjöt från skolan, tillfällig löneförbättring
och eventuellt utgående dyrtidstillägg däri inberäknade, samt för tiden därefter
en årlig pension till samma belopp, som skulle tillkommit henne, därest
hon intill uppnåendet av sistnämnda ålder varit i tjänst vid högre flickskola.
Vidare beslöt 1928 års riksdag, i samband med beslut angående statsbidrag
till kommunala flickskolor m. m., att, därest på grund av inrättandet av
kommunal flickskola statsunderstödd enskild högre flickskola på orten upphörde
med sin verksamhet och på den grund vid den senare skolan anställd
ämneslärarinna med full tjänstgöring ginge förlustig sin anställning, hon
finge, under förutsättning att hon vid början av skolans avveckling uppnått
en ålder av 50 år samt vunnit sådan anställning, som nu angivits, vid
statsunderstödd enskild läroanstalt före den 1 mars 1928, intill dess hon
fyllde 60 år, av statsmedel åtnjuta en årlig ersättning uppgående till två
tredjedelar av den avlöning hon i enlighet med gällande bestämmelser vid
entledigandet åtnjöt från skolan, tillfällig löneförbättring och eventuellt
utgående dyrtidstillägg däri inberäknade, samt för tiden därefter en årlig
pension till samma belopp, som skulle tillkommit henne, därest hon intill
uppnåendet av sistnämnda ålder varit i tjänst vid statsunderstödd enskild
flickskola; och skulle vad nu sagts äga tillämpning beträffande lärarinnor
vid sådana skolor, vilkas avveckling påbörjats inom tio år, räknat från den
1 januari 1929.
Härefter tillförsäkrades enligt beslut av 1929 års riksdag enahanda förmåner
i fråga örn ersättning och pension, som nyss sagts, jämväl åt ämneslärarinna
vid sådan statsunderstödd enskild högre flickskola, som må komma
att upphöra med sin verksamhet på grund av inrättandet av högre allmänt
läroverk för flickor. Beslutet härom avfattades i tillämpliga delar i full överensstämmelse
med 1928 års riksdags nyss återgivna beslut med allenast det
undantag, att den tid, före vilken ersättningsberättigad lärarinna skulle hava
vunnit anställning av angiven art, bestämdes till den 1 mars 1927.
Slutligen har 1930 års riksdag beslutat, att ersättning efter i huvudsak
liknande grunder må utgå dels till övningslärarinna, som gått förlustig sin
anställning av något av ovan beträffande ämneslärarinnorna angivna skäl,
dels övningslärarinna, som av samma skäl fått vidkännas viss minskning i
sina löneinkomster därigenom att hon fått en mindre omfattande tjänstgöring
än tidigare.
De närmare bestämmelser, som erfordras med anledning av nu anförda
riksdagsbeslut, hava ännu icke utfärdats av Kungl. Majit.
För budgetåret 1930/1931 utgår till beredande av ersättning åt vissa lärarinnor
vid statsunderstödda enskilda läroanstalter ett extra förslagsanslag
av 7,000 kronor. I enlighet med en av skolöverstyrelsen framlagd beräkning
har vidare Kungl. Majit under punkt 195 av 1931 års åttonde huvudtitel
Kungl. Maj:ts proposition Nr 194. 3
föreslagit riksdagen att för samma ändamål för budgetåret 1931/1932 anvisa
ett extra förslagsanslag av 23,000 kronor.
Jag vill vidare erinra därom, att Kungl. Majit den 26 september 1929
utfärdat kungörelse (nr 295) angående överflyttning av vissa lärarinnor från
statsunderstödda enskilda högre flickskolor till statliga läroverk. Denna
kungörelse innebär, att, då ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk
skall tillsättas, skolöverstyrelsen må kunna utan befattningens ledigförklarande
i den ordning, som gällande läroverksstadga föreskriver, till innehavare
av befattningen utse sådan till densamma behörig föreståndarinna eller
ämneslärarinna, som varit anställd vid statsunderstödd enskild högre flickskola,
under förutsättning likväl, att ifrågavarande föreståndarinna eller ämneslärarinna
dels blivit entledigad från sin befattning vid flickskolan på den
grund att verksamheten vid den skola, där hon varit anställd, nedlägges
eller inskränkes till följd av den år 1927 beslutade omorganisationen av det
högre skolväsendet eller till följd av inrättande å orten av kommunal flickskola
eller högre allmänt läroverk för flickor, dels ock före den 1 mars 1927
vunnit anställning med full tjänstgöring vid statsunderstödd enskild högre
flickskola samt vid tiden för entledigandet från sin befattning under minst fem
år varit anställd med full tjänstgöring vid statsunderstödd enskild läroanstalt.
Till Kungl. Majit hava nu inkommit två framställningar rörande vissa
utvidgningar av bestämmelserna beträffande vilka kategorier av lärarinnor,
som skola vara berättigade till ersättning från här ifrågavarande anslag, och
jag anhåller nu att få lämna en kortfattad redogörelse för dessa framställningar
ävensom för de däröver avgivna yttrandena.
Hos Kungl. Majit har sålunda centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen
hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen besluta, att de
bestämmelser i fråga örn ersättning och pension ävensom överflyttning till
ämneslärarinnetjänst vid allmänt läroverk, som gälla ämnes- och övningslärarinna
vid statsunderstödd högre flickskola, jämväl skola gälla ämnesöch
övningslärarinna vid varje statsunderstödd enskild läroanstalt, som på
grund av skolväsendets omorganisation måste inskränka eller nedlägga sin
verksamhet.
Centralstyrelsen har till stöd för denna sin framställning — efter att hava
redogjort för åtskilliga av riksdagen gjorda uttalanden i här förevarande
fråga samt efter att hava erinrat örn de åtgärder, som hittills blivit vidtagna
— anfört bland annat följande:
De ifrågavarande åtgärderna beröra således endast fickskollärarinnor. Det
är emellertid uppenbart, att samma svårigheter, som drabba ämnes- och
övningslärarinnor vid högre flickskolor i berörda avseende, även göra sig
gällande i fråga örn motsvarande lärarinnor vid andra grupper av statsunderstödda
enskilda läroanstalter, såväl de högre goss- och samskölorna
som de enskilda mellanskolorna, då dessa på grund av omorganisationen
måste inskränka sin verksamhet eller nedlägga densamma. Aven i fråga
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 194.
om dessa skolors lärarinnor gäller, vad riksdagen i sin skrivelse nr 262 år
1927 sid. 99 anför om flickskolornas lärarinnor, nämligen att de »fyllt en
uppgift, som ur det allmännas synpunkt är lika samhällsnyttig och nödvändig
som örn de formellt varit statstjänare» och att det icke finge förekomma,
»att de, då deras verksamhet såsom en följd av statsmakternas beslut tvingas
att upphöra, försättas i en situation, som innebär förlusten av försörjningsmöjligheter».
Dessa skolors lärarinnor intaga ur statens synpunkt
samma ställning som flickskolornas, i det de genom statsmakternas beslut
tillförsäkrats samma löne- och pensionsförmåner och för dessa erhålla samma
bidrag av staten. Genom deras entledigande äventyras icke blott deras
existensmöjligheter, även deras pensionering sättes på spel, och vad de utgivit
för densamma blir av ringa värde.
I skrivelse till skolöverstyrelsen den 8 oktober 1927 har också centralstyrelsen
för flick- och samskoleföreningen framhållit önskvärdheten av att
de bestämmelser, som komme att utfärdas i anledning av riksdagens beslut,
måtte avse ämneslärarinnorna vid samtliga statsunderstödda privatläroverk,
som genom omorganisationen bleve nödsakade att inskränka eller nedlägga
sin verksamhet. Hitintills torde endast flickskolor hava berörts av omorganisationen,
men då med slutet av läsåret 1930/1931 även vid samskolorna
första klassen kommer att indragas och ämneslärarinnor på grund härav
torde komma att avskedas, blir frågan örn åtgärder för dessa skolors ämneslärarinnor
aktuell.
Det har även kommit till centralstyrelsens kännedom, att sedan i överensstämmelse
med den av riksdagen beslutade planen för det högre skolväsendets
omorganisation, i Göteborg upprättats dels ett allmänt läroverk
för flickor, dels 4-åriga realskolavdelningar vid statens realskolor, stadsfullmäktige
i nämnda stad uttalat, att de icke längre ansåge den enskilda mellanskolan
i staden vara behövlig och därför minskat det kommunala anslaget
till skolan för att inom kort helt indraga detsamma, vadan denna skolas
styrelse beslutat att med innevarande läsårs slut nedlägga skolrörelsen. De
vid ifrågavarande skola anställda lärarinnorna komma således att entledigas
från sina befattningar.
Det synes därför centralstyrelsen angeläget, att åtgärder med det snaraste
vidtagas för att tillförsäkra lärarinnorna vid även dessa statsunderstödda
skolor samma förmåner, som beviljats flickskolornas lärarinnor.
Över denna framställning har skolöverstyrelsen den 16 januari 1931 avgivit
utlåtande och därvid anfört huvudsakligen följande:
De genom 1927 års skolreform och i samband därmed senare fattade beslut
åvägabragta förändringar i skolorganisatoriskt avseende, som ligga till
grund för de av riksdagen beslutade åtgärderna för att trygga de vid statsunderstödda
enskilda högre flickskolor anställda lärarinnornas försörjningsmöjligheter,
äro: 1) avveckling av den första klassen, motsvarande folkskolans
fjärde klass, vid privatläroverken, 2) gossrealskolas ombildning till
samrealskola, 3) inrättandet av kommunal flickskola, 4) inrättandet av högre
allmänt läroverk för flickor.
De enskilda läroanstalter, som i den förevarande framställningen närmast
avses, äro uppenbarligen enskilda mellanskolor och högre goss- och samskolor.
För den förra kategorien av skolor, de enskilda mellanskolorna, är avvecklingen
vid privatläroverken av den klass, som motsvarar folkskolans
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 194.
fjärde klass, utan betydelse i nu ifrågavarande avseende, då dessa skolor
enligt gällande bestämmelser skola utgöra överbyggnader på den egentliga
folkskolan och i avseende å inträdesfordringarna förutsätta det kunskapsmått,
som inhämtas i folkskolans högsta klass. Ej heller torde inrättandet
av kommunal flickskola kunna anses ägnat att öva någon mera avgörande
inverkan på förevarande skolors ställning. Däremot är det givetvis tänkbart,
att gossrealskolans ombildning till samrealskola eller inrättande av
högre allmänt läroverk för flickor på ort, där enskild mellanskola, anordnad
som samskola, finnes, kan''inverka på sistnämnda skolas ställning i så måtto,
att de kvinnliga lärjungarnas antal minskas. Vad beträffar den i skrivelsen
särskilt omnämnda enskilda mellanskolan i Göteborg, Lundénska privatskolan,
antydes i skrivelsen, att stadsfullmäktiges beslut att avveckla det
kommunala anslaget till skolan skulle vara beroende av dels upprättandet i
Göteborg av ett allmänt läroverk för flickor, dels inrättandet av fyraåriga
realskolavdelningar vid de statliga realskolorna därstädes. Att så varit fallet,
framgår dock icke av stadsfullmäktiges i Göteborg handlingar i ärendet,
vilka av överstyrelsen införskaffats. I detta sammanhang bör tillika erinras
örn, att i Göteborg sedan år 1925 finnes en kommunal mellanskola för så
väl manliga som kvinnliga lärjungar, vilken erhållit ett stort antal parallellavdelningar.
Även örn det sålunda icke kan anses klart ådagalagt, att avvecklingen
av det kommunala bidraget till Lundénska privatskolan och,
såsom en följd härav, skolans nedläggande är omedelbart beroende av i
samband med skolreformen vidtagna åtgärder från statsmakternas sida,
synes överstyrelsen dock det antagandet ligga nära till hands, att de i skrivelsen
nämnda förhållandena i viss utsträckning påverkat stadsfullmäktiges
beslut om avveckling av ifrågavarande understöd. Vad de övriga statsunderstödda
enskilda mellanskolorna beträffar, har en undersökning, som
överstyrelsen verkställt med ledning av från vederbörande skolor inhämtade
uppgifter, givit vid handen, att något entledigande av lärarinnor, föranlett
av de i det föregående angivna skolorganisatoriska förändringarna, icke för
närvarande kan förutses.
Vidkommande vissa av de högre goss- och samskolorna är det givetvis
ej uteslutet, att avvecklingen av klass, motsvarande folkskolans fjärde klass,
kan föranleda entledigande av lärarinna. Enligt de upplysningar, som överstyrelsen
kunnat inhämta, skulle, under förutsättning, att samma bestämmelser
rörande överflyttning i statstjänst av entledigad lärarinna vore gällande
för nu ifrågavarande läroverk som för de högre flickskolorna, endast
i ett par fall dylik överflyttning kunna tänkas ifrågakomma. Med hänsyn
till gällande bestämmelser angående tidpunkten för första klassens indragning
äger i dessa fall vederbörande skola möjlighet att, efter därom hos
Kungl. Majit gjord framställning, erhålla uppskov med avvecklingen av
nämnda klass högst intill utgången av läsåret 1934/1935, varigenom sålunda
fortsatt anställning under de närmaste åren kan beredas ifrågavarande lärarinnor.
De inhämtade upplysningarna giva icke vid handen, att något entledigande
i övrigt av lärarinnor på grund av i samband med skolreformen
genomförda förändringar inom det högre skolväsendet är att förvänta vid
nu ifrågavarande skolor.
Av vad sålunda förebragts framgår, att i viss mån samma förhållanden,
som ligga till grund för redan vidtagna åtgärder beträffande de högre flickskolornas
lärarinnor, kunna åberopas för ett statligt ingripande till stödjande
av de lärarinnekategorier, varom här är fråga, och överstyrelsen fin
-
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 194.
ner för sin del starka billighetsskäl tala till förmån för ett dylikt ingripande.
De ifrågasatta statliga åtgärderna skulle, såsom jämväl i det föregående påvisats,
av allt att döma erhålla en mycket begränsad räckvidd. Därest beträffande
ämneslärarinnorna vid förevarande läroanstalter i fråga örn såväl
ersättning för mistad anställning som överflyttning i statstjänst samma
grunder vore gällande som beträffande ämneslärarinnor vid de högre flickskolorna,
skulle, enligt vad en av överstyrelsen verkställd undersökning
rörande de lärarinnors ålder, som kunna förväntas bliva entledigade, endast
en lärarinna, vilken för övrigt redan år 1933 inträder i pensionsåldern,
kunna ifrågakomma tili berörda ersättning och ett antal av 6 ä 8 lärarinnor
till överflyttning i statstjänst. Med hänsyn till föreliggande förhållanden
finner sig överstyrelsen sålunda böra tillstyrka framställningen, i vad den
avser ämneslärarinnor vid de statsunderstödda enskilda mellanskolorna och
högre goss- och samskolorna.
Vad däremot beträffar övningslärarinnorna vid ifrågavarande skolor, skulle
en liknande utvidgning av hittills beslutade grunder för ersättning till följd
av tjänstgöringens begränsning eller mistad anställning endast komma att,
åtminstone för närvarande, avse Lundénska privatskolan. Då av de vid
denna skola anställda övningslärarinnorna ingen under innevarande läsår
har en tjänstgöring, överstigande 14 veckotimmar, synas för närvarande
inga åtgärder från statsmakternas sida erforderliga i nu berörda avseende.
Ett bifall till vad överstyrelsen ovan föreslagit beträffande ämneslärarinnor
torde icke behöva föranleda en höjning av de i 1931 års statsverksproposition
under åttonde huvudtiteln äskade anslaget å 23,000 kronor till
beredande av ersättning åt vissa lärarinnor vid statsunderstödda enskilda
läroanstalter. Vid avgivande av förslag till ifrågavarande anslagsäskande
hade överstyrelsen räknat med att sex ämneslärarinnor under budgetåret
1931/1932 skulle kunna ifrågakomma till dylik ersättning. Av för överstyrelsen
nu tillgängliga uppgifter synes framgå, att med entledigandet av en
eller ett par av dessa lärarinnor möjligen kommer att anstå utöver nämnda
budgetår.
På grund av det sålunda anförda hemställer överstyrelsen att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen besluta, att sådan föreståndarinna eller ämneslärarinna,
som varit anställd vid statsunderstödd enskild mellanskola eller högre
goss- eller samskola, må, därest hon blivit entledigad från sin befattning
vid skolan på den grund att verksamheten vid den skola, där hon varit
anställd, nedlägges eller inskränkes till följd av den år 1927 beslutade omorganisationen
av det högre skolväsendet eller till följd av inrättande å
orten av kommunal flickskola eller högre allmänt läroverk för flickor, kunna
överflyttas till ledig ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk eller erhålla
ersättning av statsmedel för mistad anställning ävensom pension, varvid
de grunder, som i dessa hänseenden äro eller kunna varda föreskrivna
beträffande ämneslärarinnor vid statsunderstödda enskilda högre flickskolor,
skola äga tillämpning.
Härefter har statskontoret den 4 februari 1931 avgivit utlåtande och därvid
anfört:
Samma billighetsskäl, som föranlett besluten om ersättning m. m. till
vissa lärarinnor vid högre flickskolor, vilka i anledning av den pågående
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 194.
omläggningen av den högre skolundervisningen mistat sin anställning eller
fått underkasta sig inskränkning i undervisningen, måste givetvis anses tala
för att motsvarande förmån beredes åt lärarinnorna vid enskilda mellanskolor
och högre goss- och samskolor.
Emellertid framgår av den av skolöverstyrelsen i förevarande ärende framlagda
utredningen, att ett dylikt stöd från statens sida skulle, vad angår
dessa skolor, komma till användning i ett, såvitt nu kan bedömas, synnerligen
obetydligt antal fall. Statskontoret, som i övrigt intet har att erinra mot
det av skolöverstyrelsen i förevarande ärende framlagda förslaget, vill emellertid
med hänsyn till vad sålunda blivit upplyst ifrågasätta, örn den väckta
frågan kan anses vara av tillräcklig omfattning att böra föranleda framställning
till riksdagen örn ett allmänt medgivande av här avsedd innebörd.
Hos Kungl. Majit har vidare arbetsutskottet av Sveriges flick- och samskolor
s lärarinnejorbund erinrat örn ett av 1927 års riksdag gjort uttalande,
enligt vilket riksdagen ansåge sig kunna förutsätta, att Kungl. Majit ej
skulle underlåta att för riksdagen framlägga förslag i syfte att bereda lärarinnor
vid statsunderstödda flickskolor, som genom skolomorganisation blivit
utan anställning, en skälig bärgning intill dess de erhölle anställning vid statsläroverk
eller därmed jämförbar läroanstalt. Arbetsutskottet har härjämte
framhållit, att i fråga om såväl ämneslärarinnor som lärarinnor i övningsämnen,
vilka uppnått en ålder av 50 år, sedermera genom fattade beslut
dessa förhållanden blivit ordnade. Arbetsutskottet har nu hemställt, att
Kungl. Majit örn möjligt omedelbart efter ingången av läsåret 1930/1931
måtte låta verkställa en utredning av hithörande förhållanden, beträffande
ämneslärarinnor och lärarinnor i övning sämnen, vilka icke fyllt 50 år, och att
Kungl. Majit, därest denna utredning komme att därtill giva anledning,
täcktes väcka förslag om att ifrågavarande lärarinnor måtte, ehuru de icke
fyllt 50 år, erhålla ersättning av statsmedel enligt samma grunder, som äro
gällande för lärarinnor, vilka uppnått en ålder av 50 år.
Över denna framställning har skolöverstyrelsen den 26 januari 1931 avgivit
utlåtande och därvid anfört huvudsakligen följande:
Den förevarande framställningen avser att bereda ersättning för mistade
försörjningsmöjligheter åt sådana lärarinnor vid statsunderstödda enskilda
högre flickskolor, vilka på grund av i samband med skolreformen vidtagna
åtgärder bliva entledigade och icke på grund av hittills i förevarande avseende
fattade beslut kunna erhålla dylik ersättning.
Vad först beträffar de vid ifrågavarande skolor anställda ämneslärarinnorna,
kunna dessa, i enlighet med därom givna bestämmelser och fattade
beslut, under vissa förutsättningar antingen bliva överflyttade till ämneslärarinnebefattning
vid allmänt läroverk eller erhålla viss ersättning av
statsmedel för mistad löneinkomst. Såsom förutsättning för sistnämnda
ersättnings utgående gäller bland annat, att vederbörande lärarinna skall,
därest entledigandet skett på grund av den enskilda skolans nedläggande
i samband med gossrealskolas ombildning till samrealskola, vid början av
nämnda ombildning hava uppnått en ålder av 50 år, eller, därest entledigandet
föranletts av den enskilda skolans nedläggande i samband med in
-
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 194.
rättande av högre allmänt läroverk för flickor eller kommunal flickskola,
vid början av den enskilda skolans avveckling hava uppnått en ålder av
50 år.
Bland villkoren för entledigad lärarinnas överflyttning i statstjänst ingår
bland annat, att vederbörande lärarinna skall vara behörig till ämneslärarinnebefattning
vid allmänt läroverk. Nu kan det emellertid inträffa, att
lärarinna, som i övrigt fyller förutsättningarna för överflyttning i statstjänst,
icke äger nämnda behörighet och sålunda icke kan ifrågakomma till
överflyttning samt ej heller till ersättning för mistad arbetsinkomst, då hon
icke uppnått den härför stadgade åldern eller varit anställd vid skola, som
helt nedlägges. Överstyrelsen har, med ledning av tillgängliga uppgifter,
verkställt en undersökning härutinnan, av vilken framgår, att nämnda förhållande
kan komma att äga rum i fyra fall bland de lärarinnor, som kunna
förväntas bliva entledigade från och med höstterminen 1931, och i ytterligare
tre fall bland sådana lärarinnor, som senare kunna förväntas bliva
entledigade. I ett eller annat av de åsyftade fallen är det tänkbart, att
vederbörande lärarinna kan dispensvägen eller genom fortsatta studier förvärva
erforderlig behörighet.
Överstyrelsen finner emellertid i hög grad billigt och rättvist, att nu
ifrågavarande lärarinnor icke utsättas för risken att, på grund av förhållanden,
som stå i samband med det högre skolväsendets omdaning, bliva
helt berövade sina utkomstmöjligheter. Det torde vara uppenbart, att dessa
lärarinnor måste anses inbegripna i det av 1927 års riksdag gjorda och i
den förevarande framställningen citerade uttalandet, vari riksdagen bland
annat framhåller möjligheten av att vissa bland de ifrågakommande lärarinnorna,
oaktat de av riksdagen beslutade åtgärderna, skulle kunna komma
att bli utan anställning, vare sig ordinarie eller extra ordinarie, samt förutsätter,
att Kungl. Majit ej underlåter att för riksdagen framlägga förslag i
syfte att bereda ifrågavarande lärarinnor en skälig bärgning, intill dess de
erhålla anställning vid statsläroverk eller därmed jämförbar läroanstalt.
Överstyrelsen anser sig därför böra föreslå, att åtgärder vidtagas för att
de lärarinnor,, varom nu är fråga, må kunna erhålla ersättning av statsmedel
för mistad arbetsinkomst ävensom pension enligt samma grunder,
sorn, enligt vad ovan anförts, äro beslutade ifråga örn vissa lärarinnor,
vilka uppnått en ålder av 50 år. Härvid utgår överstyrelsen emellertid
ifrån att i vissa av de ifrågakommande fallen, då vederbörande lärarinna
genom fortsatta studier kan förväntas förvärva behörighet till ämneslärarinnebefattning,
berörda ersättning kommer att beviljas endast för en begränsad
kortare tid.
Det. nu ifrågasatta förfarandet synes emellertid böra vinna tillämpning
även i vissa andra fall än de ovan nämnda. Bland de ämneslärarinnor,
som kunna förväntas bliva entledigade och som i och för sig uppfylla förutsättningarna
för att kunna överflyttas i statstjänst, finnas vissa, för vilka
en dylik överflyttning till ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk,
bland annat med hänsyn till vederbörande lärarinnas ålder, icke lämpligen
synes böra ifrågakomma. Överstyrelsen vill härvidlag särskilt erinra därom,
att entledigad lärarinna vid skola, vars verksamhet visserligen begränsas
men som. icke helt nedlägges, icke blir enligt hittills beslutade grunder berättigad
till .ersättning, även örn hon uppnått 50 års ålder, liksom ej heller
lärarinna, vilken är anställd vid skola, som nedlägges, och vid entledigandet
men icke vid den enligt hittills beslutade grunder fastställda tidpunk
-
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 194.
ten, nämligen början av gossrealskolas ombildning till samrealskola eller
av den enskilda skolans avveckling, uppnått 50 års ålder. A andra sidan
torde det icke kunna anses lämpligt eller önskvärt, vare sig ur vederbörande
lärarinnors synpunkt eller med hänsyn till statsläroverkens intressen,
att under alla förhållanden lärarinnor, som uppnått en ålder av 50 eller i
det nämaste 50 år, överflyttas till befattningar vid statsläroverken. Såvitt
överstyrelsen vid nu anställd undersökning kunnat finna, skulle understöd
med hänsyn till nu nämnda förhållande kunna ifrågakomma i omkring tio
fall, därav möjligen två från och med höstterminen 1931.
Slutligen anser sig överstyrelsen böra nämna, att det i vissa fall torde
kunna inträffa, att lärarinnor, som uppfyllt förutsättningarna för överflyttning
och även lämpligen synas böra ifrågakomma till dylik överflyttning,
icke omedelbart kunna beredas anställning. Jämväl i sådana fall synes det
skäligt, att, i anslutning till riksdagens förutnämnda uttalande, åtgärder
vidtagas för att vederbörande lärarinna kan tillerkännas ersättning av statsmedel,
intill dess hon kunnat erhålla ordinarie eller extra ordinarie anställning
vid statsläroverk eller därmed jämförlig läroanstalt. Enligt de förhandsberäkningar,
som överstyrelsen kunnat verkställa, skulle antalet entledigade
lärarinnor vid privatläroverken ungefärligen komma att motsvara
antalet ledigblivande ämneslärarinnebefattningar under de närmast kommande
åren. Då därjämte en del av de entledigade lärarinnorna givetvis
kunna tänkas erhålla anställning vid kommunala och enskilda skolor, finnes
för närvarande ingen anledning att antaga annat än att samtliga nu ifrågavarande
lärarinnor skola kunna finna sin utkomst utan att behöva anlita
det nu ifrågasatta statliga understödet. Emellertid kan det möjligen i något
fall inträffa, att en entledigad lärarinna under ett eller annat år icke kan
beredas anställning, vare sig på grund därav, att antalet vid den ifrågavarande
tidpunkten tillgängliga befattningar icke är tillräckligt för att bereda
samtliga till överflyttning berättigade lärarinnor anställning eller vederbörande
lärarinna, med hänsyn till ämneskombination eller andra förhållanden,
icke lämpligen kan ifrågakomma till de för tillfället tillgängliga
befattningarna. Någon ersättning under nu angivna förutsättningar synes
dock i varje fall icke behöva beräknas utgå under budgetåret 1931/1932.
Vad därefter lärarinnor i övningsämnen beträffar, tillåter sig överstyrelsen
erinra därom, att riksdagen så sent som år 1930 fattat beslut angående
grunder för ersättning i vissa fall åt dessa lärarinnor på grund av minskning
i löneinkomst eller nastad anställning. Med hänsyn härtill anser sig
överstyrelsen icke äga anledning att för närvarande ifrågasätta vidtagande
av ytterligare åtgärder beträffande sagda lärarinnor.
I anslutning till av överstyrelsen tidigare avgivet utlåtande den 16 januari 1931
angående utvidgning av de bestämmelser, som avse på grund av skolreformen
entledigad ämneslärarinna vid högre flickskola, att gälla även ämneslärarinna
vid enskild mellanskola eller högre goss- eller samskola, finner sig överstyrelsen
böra förorda, att nu ifrågasatta bestämmelser rörande ersättning
åt vissa lärarinnor måtte komma att avse jämväl lärarinnor vid statsunderstödda
enskilda mellanskolor och högre goss- och samskolor.
De kostnader för statsverket, som de i förevarande skrivelse förordade
åtgärderna skulle föranleda, torde, såsom av det förut anförda framgår,
bliva av förhållandevis ringa omfattning. Överstyrelsen vill erinra därom,
att i statsverkspropositionen till 1931 års riksdag upptagits ett extra förslagsanslag
till ersättning åt vissa lärarinnor vid statsunderstödda enskilda
Departe
mentschefen.
10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 194.
läroanstalter å 23,000 kronor. Med hänsyn till den svårighet, som det erbjuder
att överblicka anslagsbehovet i nu ifrågavarande avseende ävensom
på grund av den osäkerhet, som måste vidlåda överstyrelsens i det föregående
gjorda beräkningar, anser sig överstyrelsen icke böra ifrågasätta någon
höjning av nämnda anslagspost för budgetåret 1931/1932 även om nu
föreslagna bestämmelser skulle komma att erhålla giltighet från och med
nämnda budgetår.
Överstyrelsen slutar med att hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen besluta, att sådan föreståndarinna eller ämneslärarinna med full
tjänstgöring, som varit anställd vid statsunderstödd enskild högre flickskola,
enskild mellanskola eller högre goss- och samskola men blivit entledigad
från sin befattning vid den enskilda skolan på den grund att verksamheten
vid den skola, där hon varit anställd, nedlägges eller inskränkes till följd
av den år 1927 beslutade omorganisationen av det högre skolväsendet eller
till följd av inrättande å orten av kommunal flickskola eller högre allmänt
läroverk för flickor, och som icke kunnat beredas anställning vid statsläroverk
eller statsunderstödd kommunal eller enskild läroanstalt, må kunna,
efter Kungl. Maj:ts beprövande i varje särskilt fall, om hon icke enligt förut
givna bestämmelser är berättigad till ersättning av statsmedel, åtnjuta sådan
ersättning ävensom i förekommande fall pension enligt samma grunder, som
äro beslutade angående ersättning åt vissa lärarinnor, vilka uppnått en ålder
av 50 år, vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, under förutsättning
att vederbörande lärarinna före den 1 mars 1927 vunnit anställning med
full tjänstgöring vid statsunderstödd enskild läroanstalt samt vid tiden för
entledigandet från sin befattning under minst fem år varit anställd med
full tjänstgöring vid dylik läroanstalt.
Slutligen har statskontoret den 10 februari 1931 avgivit utlåtande och
därvid anfört följande:
Av den utredning, skolöverstyrelsen i ärendet åvägabragt, synes det statskontoret
framgå, att ersättning av det slag, som i förevarande framställning
avses, med all sannolikhet skulle komma att påfordras endast i obetydlig
utsträckning. Statskontoret, som i övrigt kan ansluta sig till vad överstyrelsen
i ärendet anfört, skulle därför vilja ifrågasätta, huruvida tillräcklig
anledning föreligger att hos riksdagen utverka ett allmänt medgivande av
den innebörd, skolöverstyrelsen föreslagit.
I alla händelser torde under det närmast kommande budgetåret behov av
statligt stöd i förevarande avseende icke kunna förväntas föreligga annat än
i rena undantagsfall, och statsmakterna synas under sådana förhållanden
hava skäl att ställa sig avvaktande i frågan, till dess det med större säkerhet
kan avgöras, örn allmänna bestämmelser i ämnet verkligen kunna bliva
erforderliga.
De beslut, som av 1927, 1928, 1929 och 1930 års riksdagar fattats i syfte
att för vederbörande lärarinnor lindra verkningarna av sådana indragningar
11
Kungl. May.ts proposition Nr 194.
av skolor, som föranledas av den år 1927 beslutade omorganisationen av
det högre skolväsendet, liksom ock de i administrativ väg meddelade bestämmelserna
i kungörelsen den 26 september 1929 angående överflyttning
till statsläroverk av vissa lärarinnor avse ämnes- och övningslärarinnor,
respektive ämneslärarinnor vid statsunderstödda högre flickskolor, varjämte
såsom förutsättning för ersättning av riksdagen föreskrives, att vederbörande
lärarinna vid början av skolas avveckling skulle hava uppnått en ålder av
50 år.
De av framställningarna från centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen
och arbetsutskottet av Sveriges flick- och samskolors lärarinneförbund
föranledda utlåtanden från skolöverstyrelsen, för vilka jag i det
föregående redogjort, åsyfta dels ett utsträckande jämväl till enskilda mellanskolor
samt högre goss- och samskolor av de sålunda lämnade medgivandena,
dels ett borttagande i vissa fall av den tidigare fastslagna åldersgränsen,
50 år, för erhållande av sådan ersättning, varom här är fråga, dels möjlighet
till ersättning för entledigad lärarinna även i de fall, då verksamheten
vid den skola, där hon varit anställd, inskränkes samt dels ersättning åt
lärarinnor, som uppfyllt förutsättningarna för överflyttning men icke, trots
lämplighet därför, kunna omedelbart erhålla anställning.
Vad först angår lärarinnor vid enskilda mellanskolor och högre goss- och
samskolor har skolöverstyrelsen framhållit, att i viss mån samma förhållanden,
som ligga till grund för redan vidtagna åtgärder beträffande de högre
flickskolornas lärarinnor, kunde åberopas för ett statligt ingripande till stödjande
av de lärarinnekategorier, varom här vore fråga. Överstyrelsen har
dock föreslagit, att det ifrågasatta medgivandet skulle begränsas att avse
föreståndarinnor eller ämneslärarinnor; beträffande övningslärarinnor syntes,
framhåller överstyrelsen, för närvarande inga åtgärder från statsmakternas
sida erforderliga.
Statskontoret har icke i sak haft något att erinra mot förslaget men ifrågasatt,
örn den väckta frågan kunde anses vara av tillräcklig omfattning att
böra föranleda framställning till riksdagen örn ett allmänt medgivande av
här avsedd innebörd.
För egen del finner jag skäl tala för ett bifall till det av överstyrelsen framlagda
förslaget, som synes mig stå i överensstämmelse med de principer,
som av riksdagen följts vid lämnandet av de tidigare medgivandena, varvid
jag tillika vill framhålla, att riksdagen utsträckt tillämpningen i huvudsak
av principen örn ersättning i vissa fall att gälla även övningslärarinna.
Med anledning av vad statskontoret anfört rörande behovet av att i här
förevarande avseende nu göra en framställning till riksdagen har jag under
hand inhämtat vissa närmare upplysningar från skolöverstyrelsen ifråga om de
lärarinnor, det föreslagna medgivandet skulle beröra. Av dessa upplysningar,
beträffande vilka jag i övrigt torde få hänvisa till handlingarna i ärendet,
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 194.
framgår, att de nu beräknade entledigandena på grund av skolas nedläggande
avse sammanlagt 8 lärarinnor, av vilka en enligt uppgift ej kommer
att begagna sig av en eventuell rätt att bli överflyttad, och komma
att ske redan från och med läsåret 1931/1932. Av dessa lärarinnor har
en uppnått en ålder av mer än 50 år och hon skulle alltså, örn hon varit
anställd vid högre flickskola, som måste nedläggas på grund av de senaste
årens skolreformer, kunnat ifrågakomma till erhållande av ersättning.
Med hänsyn till vad nu anförts finner jag mig böra förorda, att förslag
i ämnet framlägges för riksdagen angående ersättning i nu förevarande
hänseende till lärarinna-—såväl ämnes- som övningslärarinna — jämväl från
enskild mellanskola eller högre goss- och samskola. Att låta detta förslag
även omfatta föreståndarinnor skulle enligt min åsikt sakna praktisk betydelse.
Frågan örn överflyttning av lärarinna från enskild mellanskola
eller högre goss- och samskola till statligt läroverk torde kunna, i analogi
med bestämmelserna i kungörelsen den 26 september 1929, av Kungl. Majit
avgöras i administrativ ordning.
Vad angår de övriga av skolöverstyrelsen berörda spörsmålen har överstyrelsen
framhållit, att det understundom kunde inträffa, att lärarinna, som
i övrigt fyllde förutsättningarna för överflyttning i statstjänst, icke ägde behörighet
för ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk och sålunda icke
kunde ifrågakomma till överflyttning samt ej heller till ersättning för mistad
arbetsinkomst, då hon icke uppnått den härför stadgade åldern eller varit
anställd vid skola, som helt nedlades. En av överstyrelsen verkställd undersökning
hade givit vid handen att nämnda förhållande kunde komma att
beträffande högre flickskolor äga rum i fyra fall bland de lärarinnor, som
kunde förväntas bliva entledigade från och med höstterminen 1931, och i
ytterligare tre fall bland sådana lärarinnor, som senare kunde förväntas bliva
entledigade. Vidare har överstyrelsen framhållit, att det icke kunde anses
lämpligt eller önskvärt vare sig ur vederbörande lärarinnors synpunkt eller
med hänsyn till statsläroverkens intressen att under alla förhållanden lärarinnor,
som uppnått en ålder av 50 eller i det närmaste 50 år överflyttades
till befattningar vid statsläroverken. Enligt av överstyrelsen verkställd
undersökning skulle — fortfarande, örn hänsyn foges blott till högre
flickskolor — understöd med hänsyn till nu nämnda förhållande kunna
ifrågakomma i omkring 10 fall, därav möjligen två från och med höstterminen
1931. Slutligen har överstyrelsen framhållit, att det i vissa fall
torde kunna inträffa, att lärarinnor, som uppfyllt förutsättningarna för överflyttning
och även lämpligen syntes böra ifrågakomma till dylik överflyttning,
icke omedelbart kunde beredas anställning; även sådan lärarinna syntes då
böra kunna tillerkännas ersättning av statsmedel intill dess hon kunnat erhålla
ordinarie eller extra ordinarie anställning vid statsläroverk eller därmed
jämförlig läroanstalt.
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 194.
Även det här ifrågasatta medgivandet har skolöverstyrelsen ansett böra
inskränkas till att avse ämneslärarinnorna; beträffande övning slärarinnorna
förelåge enligt överstyrelsens uppfattning för närvarande ej anledning att
vidtaga några dylika åtgärder.
Statskontoret har — under uttalande att statskontoret i övrigt kunde ansluta
sig till vad av överstyrelsen i ärendet anförts — ifrågasatt, huruvida
tillräcklig anledning förelåge att hos riksdagen utverka ett allmänt medgivande
av den art, skolöverstyrelsen föreslagit, samt framhållit, att man i
vart fall syntes hava skäl att ställa sig avvaktande i frågan, till dess att
det med större säkerhet kunde angivas, örn allmänna bestämmelser i ämnet
verkligen kunde bliva erforderliga.
Med anledning av vad skolöverstyrelsen anfört till förmån för de här senast
ifrågasatta utvidgningarna av rätten till statsunderstöd, vill jag förorda bifall
till vad överstyrelsen föreslagit. Ej heller i detta fall kan jag dela de av
statskontoret anförda betänkligheterna. Då den av överstyrelsen förebragta
utredningen givit vid handen, att redan under budgetåret 1931/1932 i något
eller några fall svårigheter skulle kunna uppstå för här förevarande lärarinnor,
torde det enligt mitt förmenande vara önskvärt att riksdagens samtycke
redan nu inhämtas. Jag vill här framhålla, att ersättning av här
ifrågavarande art, varom beslutanderätten enligt överstyrelsens förslag skulle
tillkomma Kungl. Maj:t, givetvis endast kommer att utgå efter en noggrann
prövning i varje särskilt fall och ej heller för längre tid än som kan
anses nödvändig. Det bör emellertid tilläggas, att riksdagen uttalat, att
i vissa fall ersättning må kunna tillerkännas även övningslärarinnor,
vadan det torde få anses stå i överensstämmelse med riksdagens tidigare
tillkännagivna uppfattning att även i detta sammanhang bringa dem i
åtanke.
Jag tillstyrker alltså i sak skolöverstyrelsens förslag och har i detta vidtagit
allenast vissa formella jämkningar.
Ett bifall till de nu av mig tillstyrkta förslagen kommer att medföra en
något ökad belastning av det extra förslagsanslaget till beredande av ersättning
åt vissa lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, vilket,
såsom jag tidigare erinrat, i förslaget till riksstat för budgetåret 1931/1932
upptagits med ett belopp av 23,000 kronor. Skolöverstyrelsen har emellertid
icke ansett av behovet påkallat att nu föreslå en ökning av sagda anslags
belopp, och till denna överstyrelsens uppfattning vill jag ansluta mig.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
a) medgiva, att sådan ämnes- eller övningslärarinna, som
varit anställd vid statsunderstödd enskild mellanskola eller
högre goss- och samskola, och som blivit entledigad från
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 194.
sin befattning vid skolan på den grund att verksamheten
vid den skola, där bon varit anställd, nedlägges till följd
av den år 1927 beslutade omorganisationen av det högre
skolväsendet eller till följd av inrättande å orten av kommunal
flickskola eller högre allmänt läroverk för flickor,
må, därest hon fyllt 50 år vid början av avvecklingen av
den statsunderstödda enskilda mellanskolan eller högre gossoch
samskolan, kunna erhålla ersättning av statsmedel för
mistad anställning samt pension, varvid i övrigt de av 1927,
1928, 1929 och 1930 års riksdagar beträffande vissa lärarinnor
vid statsunderstödda högre flickskolor i dessa hänseenden
angivna förutsättningar och grunder skola äga motsvarande
tillämpning,
b) — utöver vad i sådant avseende av 1927, 1928 och
1929 och 1930 års riksdagar beslutits samt under a) föreslagits
— medgiva, att sådan ämnes- eller övningslärarinna, som
varit anställd vid statsunderstödd enskild högre flickskola,
enskild mellanskola eller högre goss- och samskola och blivit
entledigad från sin befattning vid den enskilda skolan på
den grund att verksamheten vid den skola, där hon varit
anställd, nedlägges eller inskränkes till följd av den år 1927
beslutade omorganisationen av det högre skolväsendet eller
till följd av inrättande å orten av kommunal flickskola eller
högre allmänt läroverk för flickor, må, oavsett sin ålder vid
början av avvecklingen av den skola, vid vilken hon varit
anställd, eller vid inskränkningen av densamma, kunna, efter
Kungl. Maj:ts beprövande i varje särskilt fall, erhålla ersättning
av statsmedel för mistad anställning samt i förekommande
fall pension, varvid i övrigt de av 1927, 1928, 1929
och 1930 års riksdagar beträffande vissa lärarinnor, vid
statsunderstödda högre flickskolor i dessa hänseenden angivna
förutsättningar och grunder skola äga motsvarande
tillämpning,
skolande, dessutom såsom förutsättning för det under
b) gjorda medgivandet gälla dels att vederbörande lärarinna
icke kunnat beredas anställning vid statsläroverk eller statsunderstödd
kommunal eller enskild läroanstalt, dels osli att
hon vid tiden för entledigandet från sin befattning under
minst fem år varit vid dylik läroanstalt.anställd med tjänstgöring
av sådan omfattning, som angives av 1927, 1928,
1929 och 1930 års riksdagar.
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 194.
Till delina av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
H. B. Hammar.