Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

1

Nr 193.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tillfällig förstärkning
av tandläkarinstitutets personal; given Stockholms
slott den 13 mars 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sam. Städener.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Eegenten i statsrådet å Stockholms
slott den 13 mars 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för finansdepartementet
anför härefter departementschefen, statsrådet Städener:

Frågan örn en ökning av antalet utbildade tandläkare i vårt land, som Tillfällig förlänge
stått på dagordningen, har under de senaste åren blivit föremål för ^^ndläkar*''
en mera ingående uppmärksamhet. institutets

Sedan Kungl. Majit genom beslut den 10 oktober 1924 bemyndigat stats- personal,
rådet och chefen för socialdepartementet att tillkalla tre sakkunniga att inom
nämnda departement biträda med utredning, på vad sätt en för hela
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 169 haft. (Nr 193.) 1

2 Kungl. May.ts proposition Nr 193.

vårt folk lämpad och för rimlig kostnad tillgänglig tandvård kunde åstadkommas,
överlämnade de med anledning härav tillkallade sakkunniga, de
s. k. tandvårdssakkunniga, med skrivelse den 30 april 1928 till nämnda
departementschef »Betänkande angående ordnande av folktandvård (allmännelig
tandvård)», statens offentliga utredningar 1928: 17.

Över nämnda betänkande, vari bland annat behandlades frågan örn behovet
av tandläkare, avgåvos utlåtanden av, jämte andra, medicinalstyrelsen
och svenska landstingsförbundet, vilka jämväl upptogo denna fråga till
granskning.

Med anledning av vad sålunda förekommit anmodade min företrädare i
statsrådsämbetet genom skrivelse den 5 juni 1929 kanslersämbetet för rikets
universitet att, efter hörande av tandläkarinstitutets lärarråd samt karolinska
mediko-kirurgiska institutets lärarkollegium, till ecklesiastikdepartementet
skyndsamt inkomma med utredning, huruvida genom inrättande av
parallellavdelningar vid tandläkarinstitutet möjligheter kunde vinnas för ernående
av ett större antal utbildade tandläkare än vad nu vore fallet, ävensom
med sådant av kostnadsberäkningar åtföljt förslag, vartill denna utredning
kunde giva anledning. Då vidare vid ärendets behandling tanken
framkommit örn införande av fullständig tandläkarutbildning jämväl vid de
medicinska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund, anmodades
samtidigt kanslersämbetet att, efter hörande av nämnda fakulteter, till ecklesiastikdepartementet
skyndsamt inkomma med utredning jämväl i sistnämnda
hänseende ävensom med det av kostnadsberäkningar åtföljda förslag,
vartill denna utredning kunde giva anledning.

Dessa utredningar hava ännu icke hunnit helt slutföras, och med hänsyn
härtill har det icke varit möjligt att vidtaga några åtgärder för ett definitivt
ordnande av ifrågavarande betydelsefulla angelägenhet. Å andra sidan
hava förhållandena varit sådana, att i avvaktan på slutförandet av berörda
utredning tillfälliga åtgärder måst vidtagas för att öka tandläkarinstitutets
möjligheter att bereda utbildning åt den alltjämt stigande ström av studerande,
som söka sig dit.

Jag torde i detta hänseende få erinra, att 1931 års riksdag redan —
i enlighet med Kungl. Maj:ts under punkt 122 av 1931 års åttonde huvudtitel
gjorda framställning — för ändring och utrustning av vissa lokaler å
tandläkarinstitutets tandfyllningsavdelning, allt i huvudsaklig överensstämmelse
med i ärendet företedda ritningar och kostnadsförslag, för budgetåret
1931/1932 anvisat ett extra reservationsanslag av 47,095 kronor. Det sålunda
anvisade beloppet har genom Kungl. Maj:ts beslut den 6 mars 1931 ställts
till vederbörandes förfogande för med anslaget avsedda ändamål.

Vidare torde jag få erinra, att Kungl. Majit under punkt 123 av 1931
års åttonde huvudtitel föreslagit riksdagen att till anordnande av särskilda
undervisningskurser vid tandläkarinstitutet för budgetåret 1931/1932 anvisa
ett extra anslag av 6,000 kronor.

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

Vid min anmälan inför Kungl. Maj:t den 3 januari 1931 av detta ärende
anförde jag, såsom jag här torde få erinra, bland annat följande:

Det stora behovet av en ökning av antalet utbildade tandläkare har medfört,
att under senare år tillströmningen av studerande till tandläkarinstitutet
kraftigt ökats. Förutom de i Sverige utbildade —- tandläkarkandidater
och medicine kandidater — bade ett betydligt antal svenska medborgare
med utländsk, främst tysk, tandläkarexamen erhållit rätt att vinna inträde
vid tandläkarinstitutet. Orsakerna till att de studerande sökt sig ut till utländska
fackhögskolor torde hava till en viss grad betingats av den rådande
platsbristen vid det svenska tandläkarinstitutet, och då deras dispensansökningar
örn inträde vid tandläkarinstitutet sedermera förelegat till prövning,
hade ett bifall till desamma huvudsakligen dikterats av önskvärdheten att
snarast möjligt erhålla en ökad tillgång på färdigutbildade tandläkare i
landet. Enligt meddelade föreskrifter skulle emellertid dessa i utlandet utbildade
tandläkare vid tillträde till kurser o. s. v. vid platsbrist stå tillbaka
för de i Sverige utbildade. Det hade givetvis icke kunnat undgås, att härigenom
vissa svårigheter uppstått för de studerande.

Kungl. Majit hade också under budgetåret 1930/1931 nödgats att av tillgängliga
medel ställa sammanlagt 5,700 kronor till förfogande för anordnande
av extra kurser för sådana studerande, som annars på grund av platsbrist
skulle fått sina studier försenade.

Från tandläkarinstitutets lärarråd förelåge nu en framställning örn anslag
för samma ändamål jämväl för budgetåret 1931/1932. Samma skäl, som
föranlett mig att förorda beviljandet av de för innevarande budgetår anvisade
medlen, förelåge alltjämt, då man, efter vad som meddelats, hade
all utsikt att jämväl under budgetåret 1931/1932 emotse en lika stor tillströmning
av studerande, och jag ville därför tillstyrka förslag i ämnet till
riksdagen.

Lärarrådets framställning slutade på ett belopp av 20,000 kronor, som
skulle ställas till Kungl. Maj:ts förfogande av inkomster vid institutets verksamhet
under budgetåret 1930/1931 för att användas i mån av behov.

I likhet med statskontoret funne jag det mindre lämpligt, att ett anslag
som detta anvisades att utgå av inkomsttitel; jag förordade, att ett särskilt
anslag för ändamålet måtte upptagas å riksstaten.

Beträffande det belopp, som erfordrades för ändamålet för budgetåret
1931/1932, funné jag mig icke kunna tillstyrka mera än ungefär samma
belopp, som av Kungl. Majit anvisats för innevarande budgetår, eller 5,700
kronor, vilket lämpligen torde böra avrundas till 6,000 kronor. Det torde
framdeles få ankomma på Kungl. Majit att besluta angående utgående av
medel från detta anslag.

Jag framhöll slutligen, att ett beviljande av det av mig förordade anslaget
i realiteten icke innebure någon utgift för statsverket, då utgifterna
för kursernas anordnande väl motsvarades av inflytande elevavgifter m. m.

Denna i mitt anförande till statsrådsprotokollet omnämnda framställning
från lärarkollegiet, vilken närmast tager sikte på att genom särskilda, för
de i utlandet utbildade tandläkarna avpassade tilläggskurser bereda dessa
samma mått av kunskaper och färdigheter, som förvärvas av dem, vilka
fullgjort hela sin utbildning vid tandläkarinstitutet, hade sålunda sin begränsade
syftning och var ej ägnad att bäva de svårigheter, som möta

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

tandläkarinstitutet, då det gäller att mottaga och behörigen utbilda den normalt
växande strömmen av studerande. Från tandläkarinstitutets lärarråd
föreligger emellertid nu en den 2 februari 1931 dagtecknad framställningom
en avsevärd utökning av lärärkrafterna under budgetåret 1931/1932
för att kunna motsvara de krav, som ställas på institutet i anledning av
den avsevärda men tandvårdsbehovet i vårt land motsvarande tillströmningen
av studerande utan föregången utlandsvistelse. Jag anhåller nu att få övergå
till en redogörelse för denna framställning ävensom för de över densamma
avgivna yttrandena.

Lärarrådets sistberörda framställning har föranletts av, jämte annat, en
skrivelse till tandläkarinstitutets inspektor från odontologiska föreningen,
däri hemställts, att lärarrådet ville vidtaga åtgärder för att anställa assistenter
i sådan utsträckning, att en assistent tjänstgjorde i vardera av kliniksalarna
4 trappor upp och en, helst två, tjänstgjorde i kliniksalarna 3 trappor
upp under arbetstiden 12,30—6 e. m. Som skäl för denna framställa!!
har från föreningens sida framhållits, att assistent ofta helt saknats i synnerhet
3 trappor upp samt att den knappa tillgången på assistenter ofta
förorsakade köbildning, vilket vore till stor olägenhet för både patienter och
studerande. I skrivelsen hemställdes vidare, att lärarrådet även ville vidtaga
åtgärder till undvikande av de täta ombytena av assistenter, vilka
föreningen ansåge vara till nackdel för undervisningen.

Lärarrådet har i sin ifrågavarande framställning anfört huvudsakligen
följande:

Vid tandläkarinstitutet funnos vid vårterminens början 1931 mer än 550
studerande inskrivna. Av dessa studerande hava ett 20-tal uteblivit på
grund av sjukdom eller annan, okänd anledning. 96 tillhöra första årsgruppen,
vars studier äro förlagda till karolinska institutet. Av de övriga
deltaga 66 i den nu pågående tandläkarexamen, under det att 369 anmält
sig till Jcurser och tjänstgöring ar vid det egentliga tandläkarinstitutet.

Det nuvarande tandläkarinstitutet är avsett för 60 studerande per år eller
omkring 140 studerande sammanlagt, örn hänsyn tagea till, att en del icke
hinner avsluta sina studier inom den beräknade tiden. Sedermera har institutet
erhållit någon ökning av de underordnade lärarkrafterna, och lärarrådet
har tidigare uttalat, att institutet numera — om också med svårighet —
torde vara i stånd att utexaminera omkring 100 tandläkare per år. Detta
motsvarar en siffra av 220—230 samtidigt tjänstgörande vid det egentliga
tandläkarinstitutet. Genom tillströmningen av medicine kandidater, men
framför allt genom dispens åt personer, som i utlandet bedrivit odontologiska
studier, har detta antal överskridits, och det uppgick, som nämnts, vid
vårterminens ingång till 369 studerande.

Vad antalet utexaminerade tandläkare beträffar, uppgick detsamma år
1929 till 108 och 1930 till 112. Höstterminen 1930 utexaminerades 74
tandläkare, och för närvarande deltaga 66 i tandläkarexamen, av vilka ett
50-tal torde kunna beräknas bliva godkända. Antalet utexaminerade tandläkare
skulle då läsåret 1930/1931 komma att uppgå till omkring 125.

160—175 kandidater tillhöra sista terminens studerande, som ordinärt, i

5

Kungl. May.ts proposition Nr 193.

den händelse tillräckliga lärarkrafter ställas till förfogande, skulle kunna
avlägga examen hösten 1931, och torde man därför kunna beräkna antalet
då utexaminerade till 110 å 120. Utsikter finnas sålunda, att under år 1931
omkring 160 tandläkare utexamineras, vilken siffra motsvarar det antal, som
beräknats utgöra institutets kapacitet efter genomförandet av den utvidgning,
varom förslag efter Kungl. Maj:ts anmodan utarbetats och överlämnats till
universitetskanslern.

Av dessa siffror torde framgå, att lärarrådet kämpar med de största svårigheter,
när det gäller institutets drift.

Vad utrymmesfrågan beträffar, har densamma någorlunda kunnat ordnas
på följande sätt.

De studerande tjänstgöra samma dagar på tandkirurgiska och tandfyllningsavdelningarna,
före middagen på den förra och efter middagen på
den senare. Därigenom att båda dessa avdelningar tagas helt i bruk för
tandkirurgi på morgonen och tandfyllningsarbete på eftermiddagen, kan
plats beredas för det stora flertalet studerande. Ett ej obetydligt antal kan
dock icke beredas egen arbetsplats utan får använda platser, som tillfälligt
bliva lediga genom kamraters av sjukdom eller av annan orsak framkallade
bortovaro. Det är tydligt, att stora förseningar kunna uppstå i studierna
för dessa studerande.

För protésavdelningen har lärarrådet inrett ett rum, som stått till dess
disposition, till laboratorium och hoppas därigenom kunna underlätta arbetet.
Men även här torde ett antal studerande bliva utan fast arbetsplats.

Innan de praktiska proven i pågående tandläkarexamen blivit avslutade,
låta sig dessa anordningars effektivitet jcke fullt överblickas.

Värre ställer sig dock lärarfrågan. A tandfyllningsavdelningen och tandkirurgiska
avdelningen finnas egentligen endast lärare tillräckligt för den
egna avdelningen. Dessa lärare hava emellertid fått sin tjänstgöring utbredd
över större område samtidigt, men tillräcklig personal att övervaka båda
de stora avdelningarna under hela tjänstgöringstiden finnes icke, På protésavdelningen
kan endast en assistent med 2 timmars daglig tjänstgöring avdelas
för det nya laboratoriet, där arbetet är avsett att pågå 7 timmar dagligen.

Att under dessa förhållanden undervisningen och handledningen av de
studerande måste bliva ytterst bristfällig är tydligt. Klagomål hava också
i detta hänseende framförts till lärarrådet, och lärarrådet kan icke annat än
vitsorda det berättigade i desamma.

En än allvarligare nackdel ligger däri, att de studerande få fullgöra siu
patientbehandling utan tillräcklig övervakning, varigenom allvarliga faror
kunna uppstå för patienterna.

Det är tydligt, att lärarrådet under dessa förhållanden icke kan påtaga
sig ansvaret för undervisning och patientbehandling, utan detsamma måste
enträget anhålla, att Kungl. Maj.''t ville vidtaga åtgärder för att snarast tillgodose
behovet av lärarkrafter vid tandläkarinstitutet.

Att utan vidare öka lärarnas tjänstgöringstid är ej möjligt. Frånsett de
tre ordinarie lärarna är för samtliga vid institutet anställda lärare föreskriven
en uppsägningstid av endast 14 dagar.

Det ökade arbete, som blivit en följd av det stora antalet studerande, har
redan medfört svårigheter, när det gällt att behålla de sämst avlönade,
assistenterna, vilket även påtalas i de studerandes skrivelse. Aven ett pär
tillförordnade laboratorer hava nyligen begärt entledigande från sina befatt -

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

ningar. Dessa hade visserligen ej styrkt sin kompetens till desamma, men
då de under ett flertal år skött undervisningen, hade de förvärvat en erfarenhet,
som gör dem svåra att ersätta. Lyckligtvis har ingen av de kompetenta
lärarkrafterna lämnat sin anställning vid institutet, men en ytterligare
ökning av arbetsbördan för lärarna, utan ekonomisk kompensation,
skulle givetvis komma att medföra en flykt av lärare från institutet, som
skulle äventyra arbetet därstädes. Lönerna ligga nämligen i allmänhet så
lågt, att en genomsnittlig praktiserande tandläkare lätt kompenserar den mistade
löneinkomsten genom den ökning i praktiktid, avståendet från lärarbefattningen
medför.

Enligt lärarrådets förmenande står ej heller möjligheten öppen att i nämnvärd
grad utöka lärarnas antal, annat än beträffande assistenterna. Till
övriga befattningar har det visat sig ytterst svårt att anskaffa någorlunda
dugliga ersättare och icke ens någorlunda kompetenta aspiranter stå till
buds för ett större antal av dessa befattningar. Under dessa förhållanden
kan endast i mindre utsträckning en utökning av lärarplatsernas antal ifrågakomma.
Den enda utväg, som återstår, är enligt lärarrådets förmenande att
emot höjt arvode öka lärarnas tjänstgöringsskyldighet.

Lärarrådet ingick den 26 maj 1930 till universitetskanslern med ett riksdagspetitum,
i vilket begärdes en omorganisation av tandläkarinstitutet, avseende
ökad tjänstgöringsskyldighet för lärarna mot förbättrad ställning.
Karolinska institutets lärarkollegium tillstyrkte den 30 maj 1930 enhälligt
framställningen, men universitetskanslern ansåg enligt skrivelse av den 22
augusti 1930, till lärarrådet inkommen den 3 oktober 1930, att med frågan
örn omorganisation borde anstå, till dess den större frågan örn tandvårdsundervisningens
organisation i landet, d. v. s. örn tandläkarinstitutets utvidgning
eller anordnande av undervisning i Uppsala eller Lund, förelåg till
avgörande. Då lärarrådet ville avvakta vårterminens ingång, för att se,
om under densamma någon lättnad i institutets betryckta förhållanden
skulle inställa sig, vidtog detsamma icke omedelbart några åtgärder.

Sedan det emellertid, såsom ovan framhållits, visat sig, att svårigheterna
under vårterminen ytterligare stegrats genom att antalet studerande ökats,
ser sig lärarrådet nödsakat att anhålla, att Kungl. Majt täcktes vidtaga åtgärder
för att genom framställning till pågående riksdag snarast möjliggöra
provisoriska förbättringar i tandläkarinstitutets organisation. Lärarrådet måste
eljest frukta, att genom ett ytterligare avskedstagande av lärare arbetet vid
institutet kan komma att bliva fullständigt omöjliggjort.

Tandläkarinstitutet är för närvarande i stort sett organiserat såsom en
institution med inspektor såsom chef och de ordinarie lärarna såsom underordnade
laboratorie- respektive poliklinikföreståndare. En sådan organisation
kan vara möjlig att bibehålla, då studentantalet uppgår till något 100-tal. Men för en utbildningsanstalt, där elevantalet närmar sig 600, är det
ej möjligt för inspektor att deltaga i allt. Där måste de ordinarie lärarna
påläggas ansvaret att såsom klinikchefer leda arbetet, var och en på sin
avdelning. Bestämmelsen örn 2 timmars tjänstgöring förutom examinationsoch
föreläsningsskyldighet bör därför upphävas. Dem måste påläggas bördan
att fullgöra det arbete deras respektive kliniker kräva; föreläsningsskyldigheten
måste också ökas till 4 timmar i veckan mot nuvarande 2.
Mot denna fördubblade arbetsbörda kan lärarrådet icke annat än finna skäligt.
föreslå dessa lärares uppflyttning från löueklassen B 24 till B 30 eller

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

en motsvarande tillfällig löneförbättring å extra stat; en löneförhöjning av
mindre än 40 procent mot en arbetsökning av fullt 100 procent.

Vad laboratorer oell assisterande lärare beträffar, måste även av dem en
motsvarande ökning av arbetsprestationen krävas; de få sin arbetstid uppfylld
genom att leda kurser och att deltaga i det direkta övervakandet av
patientbehandlingen. Lärarrådet föreslår därför en ökning av deras arvode
från 4,500 kronor till 6,000 kronor, motsvarande 33 procent. De böra dessutom
bindas fastare vid institutet, så att lärarrådet i framtiden befrias från
faran att efter 14 dagar bliva utan lärare vid institutet. Därjämte krävas
två nya befattningar inom denna kategori, den ena å tandfyllningsavdelningen,
den andra å protésavdelningen. Den sistnämnda behöves för det
nyinredda protéslaboratoriet, vilket nu står färdigt att tagas i bruk. Där
finnes arbetsplats för 76 studerande, delade i tvenne grupper med varannandagstjänstgöring,
omfattande 7 timmar per dag. Såsom ovan nämnts,
finnes nu endast en assistent med 2 timmars daglig tjänstgöring för detta
laboratorium, där han ej är skicklig att leda arbetet. Den nye laboratorn
å tandfyllningsavdelningen behöves för den rotfyllnadsavdelning, örn vilken
Kungl. Maj:t med bifall till lärarrådets hemställan gjort framställning till
riksdagen; utan lärare blir denna välbehövliga avdelning ej till den avsedda
nyttan.

Vid tandläkarinstitutet finnes redan nu ett antal extra lärare anställda
med ett arvode av 3,000 kronor per år. Å tandkirurgiska avdelningen finnes
för närvarande en extra lärare. På grund av det ökade arbete handledningen
av de studerande kräver, erfordras å denna avdelning ytterligare en extra
lärare, för att en tillfredsställande undervisning skall kunna anordnas för
de studerande, som hava sitt arbete förlagt till tandfyllningsavdelningens
lokaler. På sa imri a sätt behövas för de av tandfyllningsavdelningens studerande,
som hava sin verksamhet förlagd till tandkirurgiska avdelningens
lokaler, ytterligare tvenne extra lärare — härvid är hänsyn tagen till den
längre arbetstid, som de studerande använda i tandfyllningskonst jämförd
med den i tandkirurgi. Även för protésavdelningens nyinredda laboratorium
kräves ytterligare en extra lärare, då den ovan begärda laboratorn icke
ensam kan undervisa 38 studerande dagligen under 7 timmar.

För de extra lärarna liksom för de tidigare berörda kategorierna bör bestämmelsen
om 2 timmars daglig tjänstgöring upphävas och lärarrådet
erhålla rätt att efter institutets behov tillmäta dem tjänstgöringstid. Då
denna givetvis måste bliva betydligt längre, torde även för denna kategori
av lärare en löneförhöjning vara skälig, och lärarrådet hemställer, att arvodet
höjes till 4,500 kronor per år.

Vad assistenterna beträffar, äro dessa av tvenne kategorier. Å röntgenavdelningen
finnes en assistent, av vilken kräves särskild kompetens, och
till vilken utgår ett arvode av 3,000 kronor. Det är emellertid med hänsyn
till den alltmer stegrade patienttillströmningen till institutet alltmer otillfredsställande,
att denna för samtliga klinikers arbete så viktiga avdelning
endast är öppen två timmar dagligen. En betydlig förlängning av tjänstgöringstiden
här är nödvändig. Dessutom vore det önskvärt, att lönen sattes
så, att verkligt kompetenta röntgenologer — eventuellt läkare med tandläkarutbildning
— kunde lockas att söka befattningen. Den bör därför förändras
till laboratorsbefattning med ett arvode av 6,000 kronor per år.

Mängden expositioner gör det emellertid nödvändigt, att han till sin hjälp

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

erhåller en vanlig assistent, med arvode, som nedan omtalas, av 1,800
kronor per år.

De övriga assistenterna hava alla samma tjänstgöringsskyldighet, men
sedan gammalt har arvodet å protésavdelningen varit högre än å övriga
avdelningar. Detsamma utgår nu å protésavdelningen med 1,800 kronor
och å övriga med 1,350 kronor per år. Detta arvode bör för samtliga sättas
till 1,800 kronor per år; samtidigt bör bestämmelsen örn 2 timmars tjänstgöringstid
upphävas och lärarrådet få rätt att utmäta den tid, institutets
intressen erfordra.

Å tandkirurgiska avdelningen behövs ytterligare 2 assistenter för att biträda
vid handledningen av de studerande, som hava sitt arbete förlagt till tandfyllningsavdelningens
lokaler, och å sistnämnda avdelning kräves två för
biträde vid handledningen av de studerande, som hava sitt arbete förlagt
till tandkirurgiska avdelningens lokaler.

I anslutning till tandkirurgiska avdelningen har poliklinisk mottagning
varit anordnad på morgonen. Då en mängd patienter sökte institutet även
på andra tider av dagen, fann lärarrådet, efter förslag av förutvarande
inspektor, lämpligt att utöka möjligheterna för patienter att i akuta fall
hänvända sig till institutet även vid andra tider av dagen. En jourtjänst
inrättades därför och förlädes till tand fylin ingsavdeln ingen från klockan 11
till 18 dagligen.

Det stegrade antalet studerande medförde emellertid, att ingen lärare kunde
övervaka den behandling, som lämnades. Lärarrådet fann därför lämpligt
att förlägga denna jourtjänst till tandkirurgiska avdelningen och att ordna
så, att assistenterna i tur och ordning Ängö övervaka den här lämnade behandlingen.
Assistenternas arbetstid ökades härigenom med 3 Vs timme per
vecka. Detta har medfört stora svårigheter, när det gällt att få behålla de
bättre assistenterna, och ett ständigt byte å befattningarna har ägt rum till
förfång för de studerande.

Emellertid är denna jourtjänst av största betydelse för tandläkarinstitutet,
då den i hög grad är ägnad att tillföra detsamma patienter; örn tjänsten
kan ordnas tillfredsställande och en mindre avgift påläggas bemedlade patienter,
skulle densamma tillföra institutet och därigenom staten icke obetydliga
inkomster. Lärarrådet hemställer därför örn två nya, till tandkirurgiska
avdelningen knutna assisténter, var och en med ett arvode av 1,800 kronor.
Lärarrådet är för sin del övertygat, att denna summa mångdubbelt kommer
att intjänas genom det arbete, som utföres.

Slutligen behövas för den ökade patientbehandlingen en Översköterska å
var och en av tandfyllnings- och protésavdelningarna och en underordnad,
s. k. tandsköterska på tandkirurgiska avdelningen. Lön utgår till dessa med
2,800 respektive 2,400 kronor per år.

Vid lärarrådets skrivelse har fogats en av institutets sekreterare uppgjord
tablå över den utgiftsökning, ett bifall till här gjorda framställning skulle
medföra. Av denna framgår, att ökningen i lönestaten skulle utgöra icke
mindre än 80,696 kronor. Lärarrådet inser till fullo storleken av detta krav.
Men det tillåter sig samtidigt erinra om följande.

För budgetåret 1931/1932 har lärarrådet beräknat inkomsterna av tandläkarinstitutets
verksamhet till 230,000 kronor, vilken beräkning av Kungl.
Maj:t godkänts.

Under innevarande budgetår har under tiden 1 juli 1930—1 februari 1931
influtit omkring 230,000 kronor, vilket är mer än något föregående år.

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

Under tiden 1 februari—30 juni 1930 inflöto över 90,000 kronor. Lärarrådet
vågar därför numera beräkna, att institutets hela inkomst innevarande
budgetår torde komma att uppgå till 320,000—330,000 kronor. Någon anledning
att för nästa år antaga en minskning föreligger icke. Tvärtom torde
den förbättring, patientbehandlingen erhåller genom den bättre kontrollen,
komma att ytterligare stegra institutets tillgångar. Härtill kommer också
den väntade ökningen i inkomster, som kan uppstå genom jourtjänstens
inrättande. Lärarrådet förväntar därför, att den begärda ökningen å institutets
utgiftsstat väl kommer att täckas genom överskott i den tidigare
kalkylerade inkomststaten.

Den i lärarrådets skrivelse omförmälda, av institutets sekreterare uppgjorda
tablån över den utgiftsökning, som skulle bliva följden av ett bifall
till framställningen, är av i huvudsak följande lydelse:

De tre ordinarie lärarna: lönefyllnad motsvarande skillnad
i lön mellan befattning i lönegrad B 24 och B 30 kronor 8,496: —

De nuvarande 6 laboratorerna och assisterande lärarna:

en var, lönefyllnad från 4,500 kronor till 6,000 kronor » 9,000: —

2 nya laboratorer, en på protésavdelningen och en på tand fyllningsavdelningen,

en var 6,000 kronor.......... » 12,000: —

1 röntgenassistents tjänst, ombildad till laboratorsbefatt ning,

lönefyllnad............................ * 3,000: —

De nuvarande 8 assistenterna på tandkirurgiska avdelningen
och tandfyllningsavdelningen, en var, lönefyllnad
från 1,350 kronor till 1,800 kronor........... » 3,600: —

7 nya assistenter, därav 4 på tandkirurgiska avdelningen,

2 på tandfyllningsavdelningen och en på röntgenavdelningen,
en var 1,800 kronor.................. » 12,600: —

Nuvarande 1 extra laborator å protésavdelningen, lönefyllnad
från 4,500 kronor till 6,000 kronor........... » 1,500: —

Nuvarande 3 extra lärare, en var lönefyllnad från 3,000

kronor till 4,500 kronor....................... » 4,500: —

4 nya extra lärare, därav 1 på protésavdelningen, 1 på
tandkirurgiska avdelningen, 2 på tandfyllningsavdelningen,
en var 4,500 kronor.................... » 18,000: —

2 översköterskor på protésavdelningen och tandfyllningsavdelningen,
en var 2,800 kronor................ » 5,600: —•

1 tandsköterska å tandkirurgiska avdelningen. ........ » 2,400: —

Summa kronor 80,696: —

Över den av tandläkarinstitutets lärarråd gjorda framställning avgavs
till en början yttrande av karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarkollegium,
som därvid anförde huvudsakligen följande:

Av lärarrådets vid tandläkarinstitutet skrivelse framgår, att i följd av det
stora antal elever, som för närvarande vinna inträde vid tandläkarinstitutet,
ett nödläge inträtt för tandläkarinstitutet beträffande såväl tillräckliga
lokaler som erforderliga lärarkrafter för elevernas behöriga utbildning. Huruvida
emellertid de omorganisationsåtgärder, som i den berörda skrivelsen
ifrågasättas, äro i alla avseenden invändningsfria, anser sig lärarkollegiet

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

med den korta remisstid, som kollegiet haft till sitt förfogande för en så
viktig frågas bedömande, ej kunna avgöra. Kollegiet vill i detta sammanhang
erinra om, att kollegiet den 27 november 1930 beslutit hemställa, att
kanslern ville vidtaga åtgärd för att tandläkarinstitutets lärarråd må ånyo
avgiva utlåtande i det då remitterade omorganisationsärendet, vilket i ej
oväsentliga hänseenden överensstämmer med det nu föreliggande förslaget.
Kollegiet finner ingen anledning ändra den principståndpunkt kollegiet i
denna hemställan intagit. Ehuru kollegiet av angivna skäl alltså icke anser
sig kunna tillstyrka de föreslagna åtgärderna såsom uttryck för en principiell
omorganisation, finner kollegiet med hänsyn till nyssberörda situation
vid tandläkarinstitutet det likväl vara nödvändigt att erforderliga åtgärder
vidtagas för undervisningens behöriga upprätthållande vid tandläkarinstitutet,
och synas de i den remitterade skrivelsen föreslagna åtgärderna vara,
såvitt kollegiet nu kan bedöma, ägnade att provisoriskt avhjälpa de brister,
som i den remitterade skrivelsen påpekas.

Härefter har Manslem för rikets universitet den 17 februari 1931 avgivit
utlåtande i ärendet och därvid anfört:

Den utredning, som lärarrådet förebringat rörande det trängande behovet
av en avsevärd utökning av institutets lärarkrafter och ett intensivare utnyttjande
av de nu befintliga synes mig — särskilt örn den kompletteras
med lärarrådets tidigare ingivna framställningar i samma syfte — fullt
övertygande. Här föreligger uppenbarligen ett verkligt nödläge, som påkallar
extraordinära åtgärder, örn institutet skall kunna fullgöra sin uppgift
att utbilda en kår av väl kvalificerade tandläkare.

Det synes mig ock, som örn den väg lärarrådet föreslagit för lärarfrågans
provisoriska lösning, vore den under förhandenvarande förhållanden enda
möjliga. Huruvida förslagets genomförande i alla sina detaljer är oundgängligen
påkallat, undandrager sig mitt bedömande. Givetvis kan man
hysa vissa betänkligheter mot att vidtaga de föreslagna åtgärderna, medan
ännu frågan om institutets omorganisation är föremål för utredning, men
med hänsyn till åtgärdernas rent provisoriska karaktär torde dessa farhågor
icke behöva tillmätas avgörande betydelse.

Slutligen anser jag mig böra ifrågasätta, huruvida icke den i inkomstberäkningen
för budgetåret 1931/1932 upptagna posten: »inkomster av tandläkarinstitutet»,
230,000 kronor, bör, i anledning av vad lärarrådet i sin
skrivelse upplyst, höjas med det belopp — 90,000 kronor — varmed inkomsterna
under budgetåret 1930/1931 numera kunna med säkerhet beräknas
överstiga 230,000 kronor.

Under åberopande av det ovan anförda hemställde kanslern, att Kungl.
Maj:t ville till 1931 års riksdag ingå med förslag att

dels till provisorisk avlöningsförhöjning åt ordinarie lärare, laboratorer,
assisterande lärare, extra lärare och assistenter vid tandläkarinstitutet ävensom
till anställande av extra lärarkrafter och sköterskor vid institutet m. m.,
allt i huvudsaklig överensstämmelse med det av lärarrådet framlagda förslaget,
för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra anslag av 80,696 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter angående
ökad tjänstgöringsskyldighet m. m., som kunde böra meddelas i samband
med arvodesförhöjningen,

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

dels ock höja den i riksstaten för budgetåret 1931/1932 upptagna inkomstposten:
»inkomster av tandläkarinstitutet» från 230,000 kronor till 320,000
kronor.

I en till Kungl. Majit ingiven, den 21 februari 1931 dagtecknad skrivelse
bar härefter tandläkarinstitutets lärarråd anfört:

För närvarande utgår till tandläkarinstitutet ett extra anslag å 15,500
kronor till extra lärarkrafter vid institutet. I detta anslag ingår ett arvode
å 2,000 kronor för uppehållande av undervisning i ortodonti vid institutet.
Samma belopp, 15,500 kronor, föreslås i statsverkspropositionen till innevarande
års riksdag att utgå även för budgetåret 1931/1932.

I skrivelse den 2 februari 1931 har lärarrådet anhållit om beviljande av
ett anslag å 80,696 kronor å extra stat för utökning av institutets lärarkrafter
m. m. under budgetåret 1931/1932.

Av förbiseende bar i berörda skrivelse icke påpekats, att vid bifall till
denna senare framställning arvodet för undervisning i ortodonti icke skulle
behöva utgå, varför anslaget till extra lärarkrafter då skulle kunna minskas
till 13,500 kronor.

Vidare har statskontoret den 26 februari 1931 avgivit utlåtande i ärendet
och därvid anfört följande:

De av tandläkarinstitutets lärarråd nu föreslagna personalökningarna och
utvidgningarna av den redan befintliga personalens arbetsuppgifter äro så
omfattande, att de måste anses innebära en faktisk omorganisation av institutet.
Ett bifall till framställningen i oförändrad form måste därför enligt
statskontorets mening komma att verka föregripande på den pågående
utredningen rörande ny organisation av tandläkarundervisningen. Särskilt
torde i detta sammanhang böra beaktas, att, enligt vad som framgår av det
yttrande, karolinska institutets lärarkollegium i ärendet avgivit, de nu tillämnade
organisatoriska förändringarna i ej oväsentliga hänseenden överensstämma
med de förslag, som ligga till grund för ovanberörda utredning
och som, enligt vad statskontoret inhämtat, i åtskilliga avseenden föranlett
kritik från de speciellt sakkunniga myndigheternas sida.

Emellertid har uppenbarligen institutet genom den exceptionellt stora tillströmningen
av elever, som icke rimligtvis kunnat avvisas, blivit försatt i
ett nödläge, som ovillkorligen påkallar särskilda hjälpåtgärder från statens
sida. Det torde under sådana förhållanden vara angeläget att utfinna något
sätt, varpå institutets behov av ökade arbetskrafter kan nöjaktigt tillfredsställas
utan att samtidigt svårigheter beredas för den slutliga omorganisationen.

Den föreliggande utredningen har av de särskilt sakkunniga myndigheter,
som hittills yttrat sig i ärendet — karolinska institutets lärarkollegium och
universitetskanslern — ansetts icke lämna tillräcklig vägledning för bedömandet
av, huruvida de föreslagna åtgärderna i alla detaljer äro oundgängligen
påkallade. Under sådana förhållanden lärer en uttömmande kritik av
förslaget än mindre kunna förväntas från statskontorets sida. Ämbetsverket
anser sig därför kunna inskränka sin granskning till vissa detaljer, som
falla inom verkets mora speciella ämbetsområde.

Enligt lärarrådets förslag skulle åt de tre ordinarie lärarna vid institutet,
vilka nu äro placerade i lönegrad B 24, beredas en löneförhöjning motsva -

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

rande skillnaden mellan nämnda lönegrad och lönegraden B 30, med andra
ord samma löneförmåner, som tillkomma professorerna vid vissa undervisningsanstalter
av mera utpräglad högskolekaraktär, såsom tekniska högskolan,
veterinärhögskolan och skogshögskolan. Ett medgivande — låt vara
provisoriskt — av samma lön åt tandläkarinstitutets lärare skulle, så vitt
statskontoret kan finna, göra det praktiskt taget omöjligt att vid en slutlig
omorganisation av institutet placera ifrågavarande lärare i lägre löneställning
och för övrigt medföra svårigheter att icke även i andra hänseenden
jämställa institutet med nyssnämnda högskolor. En löneställning högre än
lönegraden B 28, vilken tillkommer bland annat professorerna vid farmaeeutiska
institutet och Chalmers tekniska institut, lärer därför beträffande
tandläkarinstitutets ordinarie lärare icke nu böra ifrågakomma.

Vad de nuvarande laboratorerna, assisterande lärarna, extra lärarna och
assistenterna beträffar är måhända, under förutsättning att deras tjänstgöringstid
i motsvarande mån ökas, en måttlig arvodesförhöjning motiverad.

I vad mån de långt gående kraven på nya befattningar äro berättigade,
saknar statskontoret möjlighet att tillförlitligt bedöma. Det vill emellertid
förefalla, som örn ökningen av antalet elever vid det egentliga tandläkarinstitutet
från 220 ä 230 till cirka 370, åtminstone örn hänsyn tages till att
den hittillsvarande personalens dagliga tjänstgöringstid samtidigt betydligt
utvidgas, knappast i och för sig torde motivera en så stor personalökning
som nu begäres.

Med hänsyn till vad statskontoret ovan anfört synes en betydlig reducering
av det begärda anslaget kunna äga rum. Statskontoret skulle för sin
del vilja ifrågasätta, huruvida icke en anslagssumma av 40,000 kronor skulle
sätta institutet i stånd att under det kommande budgetåret på tillfredsställande
sätt uppehålla undervisningen. Att i ärendets nuvarande skick meddela
eljest sedvanliga detaljerade bestämmelser rörande anslagets fördelning
på olika, för särskilda ändamål avsedda poster torde icke låta sig göra.
Det torde därför vara lämpligt, att anslaget ställes till Kungl. Maj:ts förfogande
för att, sedan institutets lärarråd inkommit med specificerat förslag
rörande medjens användning, utgå efter Kungl. Majis beprövande och på
de villkor, Kungl. Maji kan finna skäligt föreskriva. Anslaget synes böra
erhålla karaktären av extra anslag och inflyta i riksstaten under särskild
rubrik, exempelvis »tillfällig förstärkning av tandläkarinstitutets personal».

Genom anslags beviljande för ifrågavarande ändamål skulle någon rubbning
av budgetens jämvikt icke komma att uppstå. Handlingarna i ärendet
utvisa nämligen, att den i inkomstberäkningen för budgetåret 1931/1932
upptagna posten »inkomster av tandläkarinstitutets blivit för lågt beräknad.
Inkomstposten ifråga torde utan risk för felbedömning kunna höjas med
minst ett belopp, motsvarande vad statskontoret på ovan anfört sätt tänkt
sig skola utgå såsom tillfälligt anslag till tandläkarinstitutet.

Statskontoret får slutligen framhålla angelägenheten av att utredningen
angående tandläkarundervisningens omorganisation bedrives så skyndsamt,
att frågan örn möjligt redan vid 1932 års riksdag kan vinna sin lösning.
Den anordning, som nu av ämbetsverket föreslagits, har nämligen karaktären
av ett provisorium och bör icke äga bestånd längre än som är absolut
nödvändigt.

Slutligen har rifcsräkenslcapsverlcet den 4 mars 1931 avgivit utlåtande i
ärendet och därvid anfört följande:

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

Från riksräkenskapsverket torde yttrande förväntas endast beträffande
finansieringen av en eventuell ökning av de till tandläkarinstitutet utgående
anslagsmedlen.

I det för budgetåret 1931/1932 framlagda riksstatsförslaget har titeln
inkomster av tandläkarinstitutet blivit upptagen till 230,000 kronor. Såsom
av handlingarna i ärendet framgår, förväntas den behållna inkomsten å
titeln bliva väsentligt större än sålunda beräknats. En utvidgning av tandläkarinstitutets
verksamhet skulle ytterligare stegra inkomsttillflödet å angivna
inkomsttitel. Ett tillmötesgående helt eller delvis av tandläkarinstitutets
lärarråds förevarande framställning angående anslag till ökning av tandläkarinstitutets
lärarkrafter m. m. synes därför kunna., äga rum utan rubbning
av budgetens jämvikt genom att en höjning av förberörda inkomsttitel
i erforderlig utsträckning vidtages.

Oberoende av föreliggande förslag till ökning av anslagsmedlen för tandläkarinstitutet
är enligt riksräkenskapsverkets uppfattning en höjning av
ifrågavarande inkomsttitel till 300,000 kronor motiverad av det under budgetåret
1930/1931 konstaterade stora inkomsttillflödet å titeln.

Av lärarrådets senaste framställning torde framgå, hurusom till följd av
den enormt ökade tillströmningen av elever till tandläkarinstitutet ett nödläge
inträtt för institutet beträffande erforderliga lärarkrafter för elevernas
behöriga utbildning. Denna tillströmning går ett förefintligt behov till mötes,
enär folktandvårdens tillgång på tandläkare icke ännu är på normalt sätt
tillgodosedd. Med hänsyn härtill och för att icke därjämte stora svårigheter
och förseningar skola uppstå för de studerande, som redan nu vunnit inträde
vid institutet, äro tydligen särskilda åtgärder påkallade redan för budgetåret
1931/1932.

När det alltså gäller att överväga vad som med anledning härav nu bör
vidtagas, måste man — vilket även i de i ärendet avgivna utlåtandena
framhållits — tillse, att dessa åtgärder icke komma att på något sätt föregripa
den sedan snart två år tillbaka pågående utredningen om det framtida
ordnandet av tandläkarutbildningen i vårt land. Jag vill därför redan
nu framhålla, att de åtgärder, jag i det följande kommer att förorda, endast
hava provisorisk karaktär och avse att sätta tandläkarinstitutet i stånd att
under läsåret 1931/1932 på ett tillfredsställande sätt omhänderhava utbildningen
av den stora elevkåren. Med ett betonande av de nu ifrågasatta
åtgärdernas provisoriska karaktär torde så mycket mindre ett föregripande
av ifrågavarande utredning kunna tänkas, som, vare sig denna utredning
giver till resultat en centralisering eller en decentralisering av tandläkarutbildningen
i landet, det nuvarande tandläkarinstitutet måste under de år,
som kunna tänkas förflyta innan ett ordnande av hithörande angelägenheter
bliver definitivt och en ny organisation träder i funktion, svara för den
under övergångstiden erforderliga utbildningen av tandläkare. Jag vill i
samband härmed tillfoga, att vid nu nämnda utredning torde givetvis
komma att tagas under övervägande det av riksdagens statsutskott vid be -

Departe mentschefen.

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

handlingen av institutets anslagsbehov för budgetåret 1931/1932 uppmärksammade
spörsmålet örn vissa avgiftsbelagda teoretiska obligatoriska undervisningskurser.

I de av mig i det föregående återgivna förslagen har ifrågasatts, att
utökningen av tandläkarinstitutets lärarkrafter i första rummet borde åstadkommas
på så sätt, att de redan vid institutet befintliga lärarkrafterna tagas
i anspråk i större omfattning än hittills mot att de såsom ersättning erhålla
böjda arvoden. Till denna uppfattning vill jag uttala min anslutning.
I avseende å tjänstgöringsskyldigheten gäller för närvarande, att ordinarie
lärare skola under den tid av året, undervisningsskyldighet åligger honom,
leda de studerandes praktiska övningar samt dessutom hålla föreläsningar
minst två timmar i veckan. Samtliga vid tandläkarinstitutet anställda
lärare, med undantag av dels lärarna vid teoretisk undervisningskurs och
dels läraren i kirurgi, äro skyldiga att förutom de föreläsnings- och examinationsåligganden,
som tillkomma dem, varje helgfri veckodag under
minst två timmar deltaga i det praktiska arbetet. En utökning av föreläsningsskyldigheten
till i regel fyra timmar i veckan synes mig lämplig,
varvid dock i vissa fall en ökning till tre timmar kan befinnas riktigare.
Aven de lärare, som icke hava föreläsningsskyldighet, böra få ökad tjänstgöring.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter närmare utredning
besluta i dessa frågor. De höjningar av arvodena, som skola motsvara
denna ökade tjänstgöringsskyldighet, synes mig, för att understryka anordningens
provisoriska karaktär böra ske i form av beviljande av särskilda
lönetillägg för budgetåret 1931/1932. I fråga örn storleken av dessa lönetillägg
åt de nuvarande lärarna vill jag då till en början framhålla, att de
beräkningar härom, som jag i det följande kommer att framlägga, icke
avse att vara definitiva utan endast att giva en ungefärlig föreställning
örn kostnaderna. Den slutliga prövningen av beloppens storlek torde få
ankomma på Kungl. Majit, sedan tandläkarinstitutets lärarråd avgivit specificerat
förslag till de olika arvodesbelopp, som i betraktande av den ökade
tjänstgöringsskyldigheten för varje särskild lärare lämpligen anses böra ifrågakomma.
Den anordning, jag sålunda förordar är analog med exempelvis
den, som äger rum i avseende å arvodena åt speciallärarna vid tekniska
högskolan och Chalmers tekniska institut, för vilka lärares arvoden riksdagen
beviljat större klumpanslag, vilka av Kungl. Majit fördelas med
hänsyn till de olika lärarnas undervisnings- och tjänstgöringsskyldighet.

Vid tandläkarinstitutet finnas för närvarande tre ordinarie lärarbefattningar
i lönegraden B 24, en i protéslära och tandreglering, en i tandkirurgi
och en i tandfyllningskonst. Lärarrådet har för dessa lärare föreslagit provisoriska
löner, motsvarande lönegraden B 30. Statskontoret har icke ansett
sig kunna tillstyrka högre tilläggslön än som motsvarade en sammanlagd
avlöning i lönegraden B 28 eller samma lönegrad, där för närvarande professorerna
vid Chalmers tekniska institut och farmaceutiska institutet äro

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

placerade. Då avlöningen i näst högsta löneklassen i lönegraden B 28 utgör
10,500 kronor samt i motsvarande löneklass i lönegraden B 24 8,580 kronor,
skulle lönetillägget för en var av här ifrågavarande befattningshavare kunna
beräknas till (10,500 — 8,580) 1,920 kronor eller avrundat nedåt 1,800 kronor
och för dem alla tre till (3x1,800) 5,400 kronor.

Vid protésavdelningen tjänstgöra för närvarande två ordinarie och en extra
laborator, vid tandkirurgiska avdelningen två assisterande lärare och vid
tandfyllningsavdelningen två laboratorer, en var av dessa med ett årligt
arvode av 4,500 kronor. Lärarrådet har för en var av dessa befattningshavare
föreslagit ett lönetillägg av 1,500 kronor. Kostnadsökningen för
här ifrågavarande sju befattningshavare skulle då uppgå till (7x1,500)
10,500 kronor.

Assistentbefattningen vid röntgenlaboratoriet, vars innehavare för närvarande
åtnjuter ett arvode av 3,000 kronor, har föreslagits skola förändras
till en laboratorsbefattning med ett arvode av 6,000 kronor. Kostnadsökningen
härför uppgår till 3,000 kronor.

Vid tandkirurgiska avdelningen tjänstgöra för närvarande tre och vid
tandfyllningsavdelningen fem assistenter, en var med ett arvode av 1,350
kronor. Lärarrådet har föreslagit, att arvodena för dessa befattningshavare
skulle ökas till 1,800 kronor. Kostnadsökningen på grund härav uppgår
till (8X450) 3,600 kronor.

För en var av de tre nuvarande extra lärarna — en å protes-, en å tandfyllnings-
och en å tandkirurgiska avdelningen — har föreslagits ett från
3,000 kronor till 4,500 kronor förhöjt arvode. Den härav föranledda kostnadsökningen
uppgår till (3x1,500) 4,500 kronor.

De av mig nu refererade beräkningarna rörande erforderliga lönetillägg
åt de nuvarande befattningshavarna vid tandläkarinstitutet sluta alltså på
ett belopp av (5,400 + 10,500 + 3,000+3,600 + 4,500) 27,000 kronor.

Häröver har emellertid tandläkarinstitutets lärarråd framlagt förslag örn
inrättandet av ett betydande antal nya befattningar, nämligen

dels två laboratorsbefattningar, en på protésavdelningen och en på tandfyllningsavdelningen,
envar med ett arvode av 6,000 kronor,

dels sju nya assistentbefattningar, därav fyra på tandkirurgiska avdelningen,
två på tandfyllningsavdelningen och en på röntgenavdelningen, en var med
ett arvode av 1,800 kronor,

dels fyra nya extralärarbefattningar, därav en på protésavdelningen, en
på tandkirurgiska avdelningen och två på tandfyllningsavdelningen, en var
med ett arvode av 4,500 kronor,

dels två översköterskebefattningar på protésavdelningen och tandfyllningsavdelningen,
en var med ett arvode av 2,800 kronor,

dels ock en tandsköterskebefattning å tandkirurgiska avdelningen med ett
arvode av 2,400 kronor.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

Kostnaderna för de sålunda äskade nya befattningarna uppgå till sammanlagt
50,600 kronor.

Statskontoret har framhållit, att det ville förefalla, som örn ökningen av
antalet elever vid det egentliga tandläkarinstitutet från 220 ä 230 till cirka
370, åtminstone örn hänsyn toges till att den hittillsvarande personalens
dagliga tjänstgöringstid samtidigt betydligt utvidgades, knappast i och för
sig torde motivera en så stor personalökning som den nu begärda. Med
hänsyn härtill synes, framhåller statskontoret, en betydlig reducering av
det begärda anslaget kunna äga rum, och statskontoret har ifrågasatt, huruvida
icke en anslagssumma av 40,000 kronor, omfattande både de ökade
anslagen till de förutvarande lärarna och anslagen till nya lärare, skulle
sätta institutet i stånd att under budgetåret 1931/1932 på tillfredsställande
sätt uppehålla undervisningen.

Jag vill ansluta mig till statskontorets uppfattning och i enlighet härmed
förorda ett anslag av 40,000 kronor. Vid den fördelning av detta anslag,
som givetvis bör, sedan lärarrådet avgivit förslag i ämnet, ankomma på
Kungl. Majit, torde Kungl. Majit böra vara i så måtto obunden i avseende
å ovan angivna beräkningar, att, i den mån nya lärarkrafter visa sig oundgängligen
nödvändiga, Kungl. Majit må kunna för detta ändamål disponera
erforderligt belopp, varvid den för löne- och arvodesförhöjningar till de
förutvarande lärarna beräknade summan skulle i motsvarande grad minskas.

Medel för här ifrågavarande ändamål hava icke beräknats i det för riksdagen
framlagda förslaget till riksstat för budgetåret 1931/1932. Enligt vad
den i ärendet förebragta utredningen givit vid handen, hava emellertid inkomsterna
av tandläkarinstitutets verksamhet, vilka i riksstaten för budgetåret
1930/1931 — i likhet med vad som varit fallet de senaste åren —
upptagits såsom en särskild inkomsttitel med ett beräknat belopp av 230,000
kronor, under den förflutna delen av budgetåret visat ett betydande överskott
i förhållande till vad som beräknats, och detta antages komma att bliva förhållandet
jämväl under budgetåret 1931/1932, i all synnerhet därest den nu
av mig förordade utökningen av undervisningen kommer till stånd.

Denna inkomsttitel har i förslaget till riksstat för budgetåret 1931/1932
upptagits med ett belopp av 230,000 kronor. Universitetskanslern har föreslagit
en höjning av det sålunda beräknade beloppet med 90,000 kronor,
d. v. s. den summa, varmed inkomsterna under budgetåret 1930/1931 numera
kunna med säkerhet beräknas överstiga 230,000 kronor. Statskontoret
har ansett, att inkomstposten ifråga utan risk för felbedömning torde kunna
höjas med minst det av statskontoret till det tillfälliga anslaget förordade
beloppet, d. v. s. 40,000 kronor. Enligt riksräkenskapsverkets uppfattningär
— oberoende av föreliggande förslag till ökning av anslagsmedlen för
tandläkarinstitutet — en ökning av ifrågavarande inkomsttitel till 300,000
kronor motiverad av det under budgetåret 1930/1931 konstaterade stora inkomsttillflödet
å titeln.

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

Jag har, såsom tidigare anförts, ansett mig böra förorda ett belopp av
40,000 kronor för tandläkarinstitutets behov. I anslutning härtill vill jag
föreslå, att inkomsttiteln »inkomster av tandläkarinstitutet» i förslaget till
riksstat för budgetåret 1931/1932 måtte höjas med samma belopp, d. v. s.
från 230,000 kronor till 270,000 kronor.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

dels till tillfällig förstärkning av tandläkarinstitutets personal
för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra anslag

av............................kronor 40,000: —

att utgå efter Kungl. Maj:ts beprövande och på de villkor,
Kungl. Majit kan finna skäligt föreskriva,

dels och — med ändring därutinnan av vad i statsverkspropositionen
till 1931 års riksdag föreslagits — i riksstaten
för budgetåret 1931/1932 upptaga den under Uppbörd i
statens verksamhet uppförda inkomsttiteln »inkomster av
tandläkarinstitutet» med ett belopp av. . kronor 270,000: —

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:

Anna Meurling.

Bihang till riksdagens protokoll 1931.

1 sami.

169 haft. (Ar 193.)

2