Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

1

Nr 189.

Kungl. Maj:ts propositim till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 19 § lagen den 16 oktober 1914
oom tillsyn å fartyg; given Stockholms slott den 20 mars
1931.

Under åberopande av bilägga i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den
16 oktober 1914 örn tillsyn å fartyg.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

D. Hansén.

Bihang till riksdagens protokoll 1931

1 sami

165 haft. {Nr 189.)

1

2

Kungl. Majlis proposition nr 189.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om

tillsyn å fartyg.

Härigenom förordnas, att 19 § lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg
skall erhålla följande ändrade lydelse:

19 §.

I fall, som avses i 14 § 1 mom. och 15 §, må fartyget ej förses med nationalitets-
och registreringscertifikat eller i 4 § sjölagen omförmält hemortsbevis,
förrän genom besiktningen blivit utrönt, att fartyget är i sjövärdigt skick.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1931.

Kungl. Majlis proposition nr 189.

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 6 mars 1931.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,
Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför chefen
för handelsdepartementet, statsrådet Hansén:

»I skrivelse till Kungl. Majit den 5 augusti 1929 framhöll Sveriges varvsindustriförening,
att enligt svensk rätt inteckning i nybyggt fartyg kunde erhållas
först någon tid efter det fartyget levererats. Inteckning kunde nämligen
ej beviljas innan fartyget blivit registrerat, och för registrering fordrades,
att mätbrev rörande fartyget kunde företes samt att fartyget förklarats
vara i sjövärdigt skick. Mätbrev kunde ej erhållas förrän fartyget vore i det
närmaste färdigt och bevis örn sjövärdighet erhölles först i samband med utrustningens
färdigställande. Då domstolen vid behandling av inteckningsärenden
hade att själv anskaffa utdrag av fartygsregistret, erfordrade sådant
ärende — vilket finge handläggas endast å måndag — minst två föredragningsdagar
(motsvarande jämte expeditionstid omkring två veckor). Det dröjsmål
med intecknings erhållande, som på grund av anförda omständigheter uppkomme,
medförde, att vid fartygsbygge varvet, som i de flesta fall lämnat kredit
å viss del av köpesumman för fartyget, nödgades lämna ifrån sig detta utan
att erhålla någon säkerhet för sin fordran. Under åberopande härav hemställde
föreningen, att Kungl. Maj :t måtte låta verkställa utredning rörande införande
av sådana bestämmelser örn villkor och förfarande för erhållande av
inteckning, att inteckning i nybyggt fartyg kunde erhållas redan vid leveransen.

över framställningen infordrades yttranden från kommerskollegium —
som i sin ordning hörde samtliga handelskamrar och vissa andra sammanslutningar
— samt styrelsen för Svenska skeppshypotekskassan.

Med ledning av de inkomna yttrandena hava uppgjorts förslag till dels lag

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

Departe ments chefen.

angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn
å fartyg, kungörelse om ändrad lydelse av §§ 3, 5 och 7 förordningen den
18 oktober 1901 (nr 78) angående registrering av svenska fartyg samt kungörelse
örn ändrad lydelse av §§ 21 och 35 förordningen den 12 november 1880
(nr 64) angående skeppsmätning dels ock lag angående ändrad lydelse av 33 §
lagen den 10 maj 1901 (nr 26 s. 1) örn inteckning i fartyg. Förstnämnda tre förslag
tillhöra området för min ämbetsbefattning. Förslaget till ändring i lagen
örn inteckning i fartyg kommer att senare i dag anmälas av chefen för justitiedepartementet.

De på min föredragning ankommande förslagen avse att möjliggöra registrering
av nybyggt fartyg innan det färdigställts. I detta syfte föreslås, dels att
beträffande fartyg, som bygges här i riket och har en dräktighet av minst 100
registerton, ett provisoriskt mätningsbevis må kunna till grund för registreringen
utfärdas, så snart dräktigheten av fartygets rum under däcket utrönts,
dels ock att föreskriften, att registrering av fartyg i allmänhet ej får ske förrän
fartyget efter besiktning förklarats vara i sjövärdigt skick, skall upphävas.
Beträffande den närmare innebörden av de föreslagna ändringarna tillåter jag
mig att hänvisa till förslagen jämte en i anslutning till desamma utarbetad promemoria,
vilka torde få såsom bilaga fogas till protokollet i detta ärende.

över förslagen hava utlåtanden avgivits av kommerskollegium, som inhämtat
yttranden från samtliga handelskamrar, styrelserna för Svenska skeppshypotekskassan
och Svenska bankföreningen, Sveriges allmänna sjöfartsföTening,
Sveriges redareförening, Stockholms rederiförening samt Sveriges varvsindustriförening.

Kommerskollegium och de hörda sammanslutningarna hava enhälligt tillstyrkt
de framlagda förslagen. Tillika har från flera håll hemställts, att en
lagstiftning i enlighet med förslagen snarast möjligt måtte komma till stånd. I

I likhet med dem, som yttrat sig i ärendet, finner jag önskvärt, att sådana
ändringar vidtagas i gällande bestämmelser, att inteckning i fartyg
kan erhållas innan fartyget levereras. Detta önskemål torde lämpligen
kunna tillgodoses genom ifrågavarande författningsförslag. Genom
dessa möjliggöres, att inteckningar i större fartyg kunna föreligga två
eller tre månader innan fartyget är leveransfärdigt. Några olägenheter
synas mig icke vara förenade med den föreslagna eftergiften beträffande
fullständig mätning och sjövärdighet såsom villkor för registrering.
Då för utfärdande av nationalitets- och registreringscertifikat i regel alltjämt
skall krävas, att fartyget är i sjövärdigt skick, finnes möjlighet att hindra redare
att begagna icke sjövärdigt fartyg.

Den föreslagna ändringen i lagen om tillsyn å fartyg förutsätter riksdagens
medverkan, övriga författningsändringar kunna meddelas av Kungl. Maj:t i
administrativ ordning.»

Föredraganden uppläser härefter omförmälda förslag till lag angående ändrad
lydelse av 19 § lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg av den

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

5

lydelse, bilaga1 till detta protokoll utvisar, saint hemställer, att lagrådets yttrande
över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet
inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:
Elin Rydeberg. 1

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
uteslutits.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

Gällande

rätt.

Bilaga.

P. M.

angående möjliggörande av inteckning i fartyg under byggnad.

Beträffande inteckning i fartyg gäller i vårt land enligt lagen den 10 maj
1901 (nr 26 s. 1) bland annat, att inteckning ej må beviljas, där ej fartyget
är infört i fartygsregistret samt den, som medgivit inteckningen, är i registret
inskriven såsom ägare av fartyget (1 och 6 §§). Sökes inteckning på grund
av medgivande av annan än den, som enligt vad fartygsregistret utvisar,
byggt fartyget, skall i allmänhet vid rätten styrkas, att från honom äganderätten
övergått till den, som medgivit inteckningen. Har fartyget varit i utländsk
ägo eller införts i fartygsregistret före den 1 januari 1902, är det dock
tillräckligt, att den, som medgivit inteckningen, antingen blivit vid fartygets
införande i registret antecknad såsom ägare eller bevisligen härleder sin rätt
från den först inskrivne ägaren (7 §). Innan inteckningsansökan beviljas,
skall rätten från kommerskollegiet, som för fartygsregistret, anskaffa avskrift
av vad i registret finnes infört örn fartyget (11 §).

Enligt förordningen den 18 oktober 1901 (nr 78) angående registrering av
svenska fartyg skall anmälan örn registrering göras av fartygets ägare och
innehålla uppgift örn] följande förhållanden, nämligen

1) fartygets namn samt, i fråga örn fartyg som från att vara utländskt
övergått i svensk ägo och för vilket i sammanhang därmed namnförändring
ägt rum, jämväl fartygets förra namn;

2) fartygets art, byggnadssätt och material samt tacklingsart, resp. ångmaskinens
styrka i indikerade hästkrafter;

3) vilket år, var och av vem fartyget är byggt, samt, där fartyget uppgives
hava undergått förbyggnad, vilket år och var det skett, men, vad angår fartyg,
som varit utländskt, året, då det blivit svensk egendom, samt, där så ske
kan, vilket år eller var det blivit byggt;

4) fartygets hemort;

5) ägarens fullständiga namn jämte vissa närmare uppgifter rörande ägaren;

6) beskaffenheten av det fång, varigenom fartyget eller lott däri åtkommits.

Vid anmälningen skall såsom regel fogas svenskt mätbrev. Har fartyget

hyggts i Sverige, skall ock företes intyg, utvisande, när, var och av vem
fartyget är byggt, ävensom dess längd, bredd och djup enligt mätbrev eller
enligt mätningsbevis eller annat av skeppsmätare eller skeppsmätningskontrollör
meddelat bevis. Intyget skall vara utfärdat av två trovärdiga personer.
Har fartyget varit i utländsk ägo, skall med fångeshandling eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

7

annan skriftlig bevisning styrkas, att utländsk ägares rätt till fartyget övergått
å den, som till registret anmäles såsom ägare, ävensom, såvitt ske kan,
företes intyg örn tid och ort för fartygets byggande. Kommerskollegiet kan
till bestyrkande av viss i anmälningen meddelad uppgift fordra ytterligare
skriftligt bevis (§ 5). över registreringen utfärdas, sedan befälhavarens
namn blivit till registret anmält, nationalitets- och registreringscertifikat (§7).
Fartyg, som har en dräktighet av 20 ton eller därutöver, må ej, förrän dylikt
certifikat blivit utfärdat, utan särskilt tillstånd nyttjas till handelssjöfart
eller resandes fortskaffande (§ 8). Registemumret skall inhuggas å
fartyget (§9).

Enligt förordningen den 12 november 1880 (nr 64) angående skeppsmätning
skall, när ångfartyg av mer än 10 tons eller annat fartyg av mer
än 40 tons dräktighet bygges här i riket, mätning äga rum, så snart däcket
är lagt och garneringen anbragt, innan å fartyget göres någon inredning,
vilken kan hindra upptagandet av de föreskrivna måtten. Mätningen må dock
ej anses avslutad, förrän fartyget är färdigt och ovan däcket möjligen anbragta
rum även blivit mätta. Den, som bygger fartyg, varom nu nämnts,
har att i tid anmäla detsamma för mätning. Annat fartyg över 10 ton behöver
ej anmälas till mätning, förrän det är färdigt (§ 18). Fartyg, som
införes från utrikes ort och ej är försett med gällande svenskt mätbrev, mätes
i första svenska hamn, dit det inkommer; dock kan mätningen med kommerskollegiets
samtycke ske tidigare (§19 samt kungörelsen den 12 december 1919
[nr 749] § 1). över mätningen utfärdas mätningsbevis, som granskas av skeppsmätningskontrollör
eller tullkammare (§§ 21—23). Sedan mätningsbeviset
granskats, skall tullkammaren, därest fartyget är att anse såsom svenskt, låta
genom skeppsmätaren bland annat å lämpligt ställe inhugga uppgift å dess avgiftspliktiga
dräktighet och svenskt nationalitetsmärke ävensom utfärda mätbrev
(§ 24). Mätbrevet skall angiva bland annat fartygets nationalitet, cert,
namn, hemort, igenkännings- eller kontrollmått samt totala och avgiftspliktiga
dräktighet (§ 25).

I lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) örn tillsyn å fartyg stadgas, att å
fartyg, som nybygges för svensk mans räkning, skall sjövärdighetsbesiktning
verkställas, innan det må nyttjas till sjöfart. Har utländskt fartyg övergått
i svensk ägo, skall, så snart ske kan, sjövärdighetsbesiktning verkställas å
fartyget. Vad nu sagts gäller ej örn fartyg, som har mindre bruttodräktighet
än 100 registerton (14 §). Svenskt fartyg, som enligt 6 § sjölagen förklarats
icke vara iståndsättligt, skall undergå sjövärdighetsbesiktning, innan
det åter må nyttjas till sjöfart (15 §). I nu nämnda fall må fartyget ej införas
i fartygsregistret — och ej heller förses med nationalitetshandling eller
i 4 § sjölagen omförmält hemortsbevis — förrän genom besiktningen blivit
utrönt, att fartyget är i sjövärdigt skick (19 §). Sjövärdighetsbesiktning
verkställes enligt förordningen den 31 december 1914 (nr 491) med närmare
föreskrifter angående tillsyn å fartyg av fartygsinspektör (§§ 5—6). Besiktning
skall, i fråga örn fartyg under nybyggnad eller förbyggnad, innefatta
undersökning såväl före som efter sjösättningen av skrov, fasta delar

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Framställning
från
Sveriges
varvsindustriförening.

Yttranden
över varvsindustriföreningens

framställning.

och maskineri (§ 39). Förrättningsmannen skall tillse, att lämpliga anordningar,
med beaktande av särskilda föreskrifter, som må hava meddelats,
äro vidtagna för att bereda ombord anställda nödigt skydd mot olycksfall
och ohälsa (§ 39; jfr förordningen den 20 maj 1927 (nr 184) ang. fartygs
byggnad och utrustning samt förordningen samma dag (nr 185) ang. bostäder
m. m. å fartyg för ombord anställda).

I skrivelse till Kungl. Majit den 5 augusti 1929 har Sveriges varvsindustriförening
anfört bland annat följande:

o De nuvarande bestämmelserna angående inteckning i fartyg möjliggjorde
sådan intecknings erhållande först någon tid sedan fartyget levererats. I de
ojämförligt flesta fall förutsatte byggnadskontrakten, att kredit mot inteckning
i fartyget erhölles för en relativt betydande del av kontraktssumman.
Denna kredits placering syntes, sedan Svenska skeppshypotekskassan trätt i
verksamhet, komma att ske på det sätt, att 50 % placerades i kassan, varefter
varvet finge övertaga den erforderliga sekundära krediten. Kassan kunde ej
förutsättas utlämna lån innan motsvarande inteckningar inlevererats. Varvet
bleve därför nödsakat att antingen lämna fartyget-panten ur sina händer,
innan full kontant likvid erhölles, resp. innan definitiv säkerhet för av varvet
påtaget kreditbelopp presterats eller också att tvinga redaren att lämna interimistisk
säkerhet, vilket alltid medförde besvär och extra kostnader. Den i
propositionen angående kassan omnämnda möjligheten att lämna inteckningar
i äldre fartyg vore ej tillräcklig för de stora kreditbelopp, som numera förekomme
vid leveranser av nya fartyg, och denna möjlighet stöde för övrigt ej
öppen för enfartygsrederier. Dylika inteckningar bleve jämväl relativt kostsamma.
De förhållanden, som omöjliggjorde intecknings erhållande i samband
med leveransen, sammanhängde med proceduren för registrering och inteckning.
För registrering erforderligt mätbrev erhölles så sent som ett par dagar före
leveransen och sjövärdighetsbevis först i samband med utrustningens färdigställande.
Inteckningsärende tarvade minst två föredragningsdagar, emedan rätten
själv skulle inhämta yttrande från kommerskollegiet. I Norge kunde registrering
ske och inteckning erhållas redan innan fartyget blivit färdigbyggt
och registreringen krävde alltså ej sjövärdighetsintyg, medan mätbrevet expedierades
redan c:a 3 veckor före leveransen. Man kunde såsom medel till avhjälpande
av de i vårt land förefintliga olägenheterna tänka sig bestämmelser,
som möjliggjorde tidigare utfärdande av mätbrev, sjövärdighetsbevisets slopande
såsom villkor för intecknings erhållande, samt ett snabbare förfarande
vid rätten, eventuellt fullständig omläggning i förenklande syfte av hela inteckningsproceduren.
Härom: syntes särskild utredning böra ske genom sakkunniga,
under kontakt med intresserade parter.

Föreningen yrkade därför på nu angivna skäl, att utredning måtte verkställas
med syfte, att sådana bestämmelser i fråga örn villkor och förfarande
för erhållande av inteckning måtte bliva gällande, att inteckning kunde erhållas
redan vid fartygets leverans.

över framställningen hava yttranden infordrats från kommerskollegiet -—
som i sin ordning hört samtliga handelskamrar och vissa andra sammanslutningar
— samt styrelsen för Svenska skeppshypotekskassan.

Yttrandena till kommerskollegiet innehöllo i huvudsak följande:

iSveriges allmänna sjöf arts förening och Sveriges redareförening anförde: Genom
skeppshypotekskassans tillkomst hade åt fartygsinteckningsinstitutet gi -

Kungl. Maj:ts proposition nr ]80.

9

vits en i hög grad ökad betydelse, varigenom vissa brister, som otvivelaktigt vidlådde
det nuvarande systemet, kommit att framstå såsom betydande olägenheter.
Särskilt gällde detta den skenbart onödiga omgång och därav betingade
extra kostnader, som i vissa fall vore förbundna med erhållande av inteckning.
Föreningarna syftade icke blott på det fall, att fråga vore örn nybyggnad,
utan även på det fall, att fartyg i färdigt skick inköptes från utlandet.
I det ena som andra fallet vore det av stor betydelse att komma ifrån
den påtalade omgången och de därav betingade extra kostnaderna. Föreningarna
ansåge lämpligt och nödvändigt, att frågan klarlades genom en särskild
utredning. Från visst håll inom sjöfartsföreningen hade framhållits önskvärdheten
av att en förenkling av inteckningsförfarandet genomfördes jämväl
i åtskilliga andra delar.

Skånes handelskammare, handelskammaren för Örebro och Västmanlands
län samt handelskammaren i Gävle ävensom Stockholms rederiförening tillstyrkte
utredning i ämnet.

Handelskammaren i Göteborg tillstyrkte den begärda utredningen under
framhållande att det ej för handelskammaren varit möjligt att överblicka de
rättsliga konsekvenser, som ett eventuellt uppfyllande av önskemålen skulle
medföra.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare, Smålands och Blekinge
handelskammare samt Västergötlands och Norra Hallands handelskammare
tillstyrkte bifall till varvsindustriföreningens framställning.

Stockholms handelskammare vitsordade varvsindustriföreningens uttalanden
angående de svårigheter, som för närvarande mötte, då det gällde att tillgodose
i samband med fartygs byggande förefintligt kreditbehov. Önskemålet att
inteckning i fartyg måtte kunna erhållas redan i samband med fartygs leverans
från varvet och innan fartyget lämnat varvet borde kunna vinnas med tämligen
enkla lagändringar och utan att någon mera vidlyftig utredningsapparat behövde
för ändamålet igångsättas. Enligt vad handelskammaren under hand
utrönt mötte ej några tekniska svårigheter för utfärdandet av ett provisoriskt
mätbrev med angivande av ungefärligt tontal i så god tid före ett fartygs slutliga
färdigställande, att hinder på denna grund skulle resa sig för tillgodoseende
av önskemålet i varvsindustriföreningens framställning. Kravet på sjövärdighetsbevis
för registrering kunde utan olägenhet eftergivas t. ex. därigenom
att i samband med registreringen föreskreves, att fartyg ej finge gå i trafik,
innan dylikt bevis utfärdats. Mera komplicerad vore frågan örn ett successivt
beviljande av inteckningar allt eftersom fartyg färdigställdes. Denna
fråga liksom frågorna örn ett snabbare förfarande vid Stockholms rådhusrätt
vid beviljande av fartygsinteckning borde göras till föremål för särskild utredning,
medan det först avhandlade spörsmålet omedelbart borde lösas genom
avlåtande av proposition i ämnet till 1930 års riksdag.

Gotlands handelskammare föreslog, att registrering skulle kunna ske utan
att sjövärdighetsbevis företeddes och att inteckningssökanden själv skulle få
anskaffa föreskrivet registreringsbevis för fartyget (från kommerskollegiet).
Mätbrevet förutsattes kunna utan större olägenhet utfärdas i så pass god tid
före leveransen, att registreringen kunde vara verkställd vid denna.

Handelskammaren i Karlstad tillstyrkte varvsindustriföreningens önskemål
och ansåg otvivelaktigt, att lagbestämmelser, liknande de norska, skulle åstadkomma
erforderlig smidighet utan olägenhet för någon intressent. Enligt handelskammaren
kunde det räcka med att sjövärdighetsbevis inlämnades en eller
annan dag efter registreringen, eftersom medel att stoppa ett fartyg, som ej
vöre sjövärdigt, funnes. Handelskammaren omnämnde, att en firma gjort gällande,
att ett provisoriskt mätbrev borde kunna åstadkommas c:a 3 veckor
före leveransen. För inteckningen vore det enligt denna firma betydelselöst,

10

Kungl. Majlis proposition nr ISO.

om det definitiva mätbrevet visade mindre avvikelser från det provisoriska i
fråga örn mätningstalet å fartyget.

Västernorrlands och Jämtlands handelskammare betonade olägenheten för
varven att under tiden mellan leveransen och inteckningens fastställande icke
hava panträtt. Mest framträdande vore risken för förolyckande, i det att varvet
vid en sådan ej hade den rätt till försäkringsbeloppet, som det skulle hava,
örn assuransbrevet, såsom brukligt vore, redan vid leveransen deponerades hos
resp. långivare tillsammans med inteckningshypoteket. Det borde ej vara
omöjligt att belåna fartyg på ett tidigare stadium. Sedan arbetet på fartyget
fortskridit till den punkt, att dess individualitet vore klar och det vore ekonomiskt
omöjligt att riskera redan därå nedlagda kostnader genom att icke fullborda
arbetet, borde fartyget kunna mot inteckningar belånas genom byggnadskreditiv.
Handelskammaren tillstyrkte bifall till föreningens framställning.

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare ansåg, att man kunde
frånfalla kravet på sjövärdighetsbevis för registrering och sålunda återgå till
bestämmelserna före 1914 års tillsynslag. Det kunde dock ifrågasättas, örn
det ej vore lämpligt att möjliggöra intecknande under byggnadstiden. En interimistisk
registrering bleve i så fall nödvändig. Den 14 dagar långa tidrymden
för intecknings beviljande kunde minskas på två sätt, nämligen dels genom
bestämmelser, åsyftande att förkorta proceduren hos Stockholms rådhusrätt
och kommerskollegiet, dels genom att inskrivning i fartygsregistret och
behandling av inteckningsansökningar skedde å olika veckodagar, varigenom
sökanden kunde erhålla ett registerutdrag av så sent datum att någon ändring
därefter icke kunnat ske. Det ifrågasättes, om icke det allra lämpligaste vore
att flytta handläggningen av fartygsinteckningar till kommerskollegiet.

Svenska bankföreningen förmenade, att inteckningsproceduren skulle kunna
förkortas genom att rådhusrätten erhölle tillgång till registerutdrag och befogenhet
att avgöra inteckningsärende redan dagen efter det ansökningen ingivits.
Vidare ifrågasattes införandet av provisorisk mätning att läggas till
grund för registreringen redan innan fartyget blivit till fullo färdigställt ävensom
borttagandet av bestämmelsen örn sjövärdighetsbevis såsom villkor för registrering.

Kommerskollegiet framhöll bland annat, att verkställd registrering såsom
villkor för intecknings beviljande innefattade i sig följande, i förevarande sammanhang
betydelsefulla faktorer, nämligen att pantföremålets karaktär av
fartyg blivit prövad, att sjövärdigheten hos fartyget hade godkänts, då det
gällde fartyg örn 100 bruttoton och däröver, att fartygets identitet gjorts bevislig
genom certifikat, inhugget registernummer, mätning m. m. samt att äganderätten
till fartyget blivit — åtminstone för så vitt avsåge den första registreringen
vid förvärv av utländskt fartyg — noggrant formellt prövad. Vissa av
de för inteckning stadgade villkoren vore av sådan art, att de icke kunde uppfyllas
förrän vid en senare tidpunkt än den, då fartyget vore färdigt att av varvet
levereras. Beviljandet av inteckning fördröjdes ytterligare genom att rätten
hade att från kollegiet inskaffa avskrift av vad i fartygsregistret funnes infört
örn fartyget. För ändring i inteckningsförfarandet i den önskade riktningen erfordrades
möjlighet till registrering, innan fartyget vore fullt färdigt att levereras
eller åtminstone till sådan förhandsregistrering, som fastsloge de för inteckningsförfarandet
ovillkorliga förutsättningarna, för så vitt dessa skulle
klarläggas genom registreringen. Hinder torde icke i och för sig möta mot

Kungl. Majlis proposition nr ISO.

11

ändringars vidtagande i angiven riktning. De av kollegiet infordrade yttrandena
från sammanslutningar, representativa för de intressen, som av frågan
mera direkt berördes, lämnade emellertid ej tillräcklig ledning för ett omedelbart
ståndpunktstagande till innebörden av den författningsändring, som blivit
ifrågasatt. Efter att hava refererat vissa av dessa yttranden, i vilka jämväl
nya förslag framförts, tillstyrkte kollegiet, att en allsidig utredning röjande
samtliga ifrågavarande spörsmål måtte med det snaraste komma till
stånd.

Skeppshypotekskassans styrelse förmenade, att man skulle kunna medge registrering
efter provisorisk mätning, avstå från kravet på sjövärdighetsbevis
för registrering och genomföra en förkortning av proceduren vid Stockholms
rådhusrätt. Styrelsen tillstyrkte därför varvsindustriföreningens framställning.

Enligt dansk rätt (Lov örn Skibes Registrering av den 1 april 1892 med
ändringar av den 4 maj 1927) kan varje registrerat fartyg intecknas. Registreringen,
som sker centralt hos »Skibsregistreringskontoret» i Köpenhamn
genom förmedling av lokala »Distriktsregistreringskontorer», kan vara antingen
provisorisk (forelobig) eller slutlig. För provisorisk registrering, som
kan göras i fråga örn fartyg, som äro under byggnad i Danmark, kräves, att
sökanden (ägaren) till registreringskontoret i det distrikt, där fartyget bygges,
ingiver ansökan därom. Denna ansökan skall innehålla en på tro och
heder avgiven förklaring örn äganderättsförhållandena beträffande fartyget
samt örn att ägaren fyller föreskrivna förutsättningar för att fartyget må kunna
registreras i fartygsregistret. Ansökningen skall innehålla uppgifter örn det
varv, där fartyget bygges, byggnadssättet, dess nummer å varvet samt dess
namn, därest ett sådant blivit bestämt. Vid ansökningen skall fogas bevis av
registreringskontoret om bl. a. att fartygsbygget framskridit så långt, att
skrovet blivit uppspantat och att fartyget med säkerhet kan antagas få ett
så stort tonnage (20 brutto registerton), som fordras för att fartyget skall
kunna registreras. Fartyget registreras därpå såsom »Skib under Bygning».
Sådan registrering medför ej rätt att erhålla nationalitets- och registreringscertifikat
eller att gå under dansk flagga. Provisorisk registrering kan vidare
ske. av fartyg, som för dansk räkning byggts eller köpts i utlandet. Dylik
registrering tillgår så, att dansk konsul efter att hava erhållit vissa uppgifter
om fartyget, utställer ett tillsvidare gällande nationalitetscertifikat, varav
en. avskrift tillställes fartygsregisterkontoret i Köpenhamn, som därpå, om
det finnér, certifikatet behörigen utställt, meddelar provisorisk registrering.
Dylik registrering .liksom certifikatet gäller till dess fartyget anländer till
dansk hamn, dock i intet fall längre än två år från certifikatets utfärdande,
örn ej vederbörande minister medger undantag. Berörda certifikat skall innehålla
uppgift örn fartygets namn och art, så noggrann beskrivning av dess beskaffenhet,
byggnad och registertonnage, som under föreliggande förhållanden
kan anskaffas, samt upplysning örn byggnadsorten och tidon, då fartyget
byggdes eller köptes, ägarens namn och fång samt befälhavarens namn. Sistnämnda
slag av provisorisk registrering lärer alltså icke kunna avse fartyg
under byggnad. Slutlig registrering kan ske först, då fartyget är färdigbyggt
och ligger i dansk hamn. Ansökan om registrering skall innehålla uppgifter
om alla de förhållanden, varom: registret skall giva upplysning, sålunda örn
1) namn, hemort, varvets namn och belägenhet, 2) fartygets art. byggnadssätt,
huvudmått och registertonnage, 3) ägarens namn, yrke, bostad oell fång samt
4) sådana begränsade rättigheter till fartyget, som skola registreras. Då slut -

Utländsk

ratt.

Danmark.

12

Kungl. Maj :ts proposition nr 189.

lig registrering skei-, överföras till det nya upplägget de anteckningar, som
finnas antecknade å det provisoriska upplägget.

Slutligen må anmärkas, att vid inteckning av fartyg under byggnad genom
särskild utfästelse kan bestämmas, att material, som är avsett för byggandet,
skall inbegripas i panträtten.

Finland. I Finland, där skeppsregistret föres lokalt av städernas magistrater och
ordningsrätter, kräves, för att inteckning i fartyg skall kunna meddelas, att
fartyget registrerats (förordningen den 11 november 1889 örn skeppsregister,
§ 17, och sjölagen den 9 juni 1873, § 10). För registrering erfordras styrkta uppgifter
angående bl. a. 1) fartygets namn samt tacklings- och byggnadsart, 2)
dess huvudmått och dräktighet 3) när, var och av vem fartyget är byggt eller,
beträffande naturaliserat fartyg, när det blivit finsk egendom samt, örn möjligt,
bygnnadstiden och -orten, 4) fartygets hemort, 5) redarens namn samt
6) det fång, varigenom fartyget åtkommits. Därjämte företes byggnadsattest
ooh finskt mätbrev (nyssnämnda förordning, §§ 5 och 7). Fartyg kan
registreras under byggnadstiden för intecknings vinnande. Registreringen sökes
hos registermyndigheten i det område, där varvet är beläget, och under iakttagande
i tillämpliga delar av bestämmelserna angående registrering i allmänhet.
För dylik registrering erfordras allenast styrkta uppgifter angående
tacklings- och byggnadsart, huvuddimensioner, varvet samt ägarens namn,
hemvist och nationalitet. Sådan registrering gäller ej för sjöfart (§ 16). _ Vid
vanlig registrering iakttages, att om fartyget är byggt inom annat registreringsområde,
sökanden skall förete vederbörande registermyndighets intyg,
att fartyget icke under byggnadstiden där inskrivits, eller ock utskrift av fartygets
upplägg i registret, försedd med myndighetens påteckning, att den utfärdats
för fartygets registrering för sjöfart (§ 8). Inteckning antecknas i
skeppsregistret. Är fartyg intecknat under byggnadstiden, skall vid dess
registrering för sjöfart inteckningen överföras till det registerblad, som upplägges
för fartyget.

Norge. Registreringspliktigt fartyg kan i Norge pantsättas endast genom pantsättningens
inskrivning å fartygets upplägg i fartygsregistret (Lov örn Registrering
av Skibe den 4 maj 1901). Registreringen kan ske definitivt eller provisoriskt.
För definitiv registrering fordras bl. a. utredning örn 1) fartygets
namn, art, tackling, byggnadsort, om den är känd, hemvist, huvudmått
(»Kjendingsmaal») samt brutto- och nettodräktighet enligt mätbrevet, 2)
ägarens namn, bostad och nationalitet, 3) ägarens fång samt 4) därest fartyget
intecknats efter provisorisk registrering (se nedan), dylik inteckning.
Norskt fartyg, som är under byggnad i Norge, kan på begäran erhålla provisoriskt
upplägg i fartygsregistret för det distrikt, dit byggnadsplatsen hör,
örn det genom intyg från tullmyndigheten där styrkes, att skrovet är uppspantat
och att det av dess dimensioner framgår, att det kommer att bliva av registreringspliktig
dräktighet. För införandet kräves uppgivande av fartygets
namn och övriga uppgifter, som erfordras för registrering av fartyg. Då ett
fartyg i utlandet blivit norsk egendom, kan det erhålla provisoriskt norskt nationalitetsbevis,
innan det underkastas norsk mätning. Jämväl i andra fallkan,
där det anses påkallat, provisoriskt nationalitetsbevis utfärdas. Bestämmelser
örn dylika bevis meddelas administrativt. En bestyrkt avskrift
av provisoriskt bevis av det förstnämnda slaget skall insändas till
registerföraren, varefter ett provisoriskt upplägg öppnas för fartyget
i fartygsregistret, örn fartyget kan antagas vara registerpliktigt. Vid

definitiv registrering skall företes mätbrev och nationalitetsbevis, örn sådana
utställts, samt utdrag av det provisoriska upplägget, örn sådant förekommer,

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

13

eller ock bevis, att dylikt upplägg icke finnes. Bestämmelserna örn provisoriskt
nationalitetsbevis synas icke gälla fartyg under byggnad.

Enligt tysk rätt kan inteckning meddelas i varje fartyg, som är infört i
tyskt skeppsregister (B. 6. B. § 1259). För införing i skeppsregister kräves
jämlikt Gesetz betreffend das Flaggenrecht der Kauffahrteischiffe den 22 juni
1899, att sökanden förebragt tillförlitlig utredning angående 1) fartygets
namn och cert samt igenkänningstecken, 2) resultatet av vederbörlig skeppsmätning,
3) tid och ort för byggandet, örn det är möjligt, 4) hemortshamnen,
5) redarens namn och 6) ägarens fång. Dessa bestämmelser avse fart i yttre
farvatten; beträffande fartyg i insjö- och flodfart gälla i huvudsak enahanda
regler enligt Gesetz betreffend die privatrechtlichen Verhältnisse der
Binnenschiffahrt den 15 juni 1895, omarbetad genom lag den 20 maj 1898.
I stället för bestämmelserna örn utredande av skeppsmätningens resultat gäller
föreskrift örn utredande av fartygets dräktighet eller, vad angår fartyg
med egen drivkraft, maskinstyrkan. Enligt dessa regler kräves alltså, att fartyget
färdigbyggts. Möjlighet till hypotisering dessförinnan har emellertid
tidigare kunnat beredas genom partikulär lagstiftning i de särskilda förbundsstaterna,
en rätt, varav Bremen, Oldenburg och Hamburg begagnat sig.

Genom en lag av den 4 juli 1926 (Gesetz liber die Bestellung von Pfandrechten
an im Bau befintlichen Schiffen) är numera för hela tyska riket inteckning
i fartyg under byggnad medgiven; dock endast örn fartyget efter färdigbyggandet
har en bruttodräktighet av 50 ton eller för införande i det särskilda
registret för fartyg i insjö- och flodfart föreskriven storlek. Förutsättning för
intecknande är vidare, att kölen är lagd och att fartygsbygget blivit tydligt och
varaktigt individualiserat genom anbringande av namn och nummer på ett ställe,
som kan förbli iakttagbart även efter det fartyget gått av stapeln. Gäldenärens
äganderätt skall styrkas genom ett av domstol eller notarius publicus utfärdat
intyg örn att den person, som är för intygsgivaren känd som den, som bygger
fartyget, betecknat sig själv eller annan gäldenär såsom fartygsbyggets ägare.
Fartygsbygget skall i inteckningssyfte införas i ett särskilt fartygsregister för
panträtter till fartygsbyggen. All fartygsregistrering är lokal, och ifrågavarande
registrering sker i registret för det område, dit varvet hör. Registreringssökande
har att åstadkomma utredning örn att bygget icke tidigare registrerats hos
annan registreringsmyndighet. I registret antecknas det under byggnad varande
fartygets namn eller nummer och art, ägarens namn och bostad,_ varvets namn,
utgivaren av det förut omnämnda intyget och dagen för registreringen. I
följd av de nya bestämmelserna föreskrives, att registrering för sjöfart av ett
fartyg, som helt eller delvis byggts i Tyskland, ej må ske, med mindre sökanden
företer intyg från registreringsmyndigheten å byggnadsorten, huruvida
fartyget varit infört i förenämnda register för panträtter eller icke, och, i
jakande fall, av vilka panträtter det besväras. I nämnda register upptagna
panträtter bliva med den slutliga registreringen fartygsinteckningar och överföras
med tidigare vunnen förmånsrätt till det vanliga fartygsregistret. En
icke överförd panträtt förfaller gentemot den, som icke är i ond tro, men lärer
kunna senare överföras, därest dess giltighet styrkes. Den slutliga registreringsmyndigheten
har att underrätta den tidigare registreringsmyndigheten
om registreringen, varefter de i registret för panträtter gjorda inskrivningarna
ex officio strykas. Anmärkning mot förelupen oriktighet i avseende å överföringen
kan införas i det vanliga fartygsregistret och har samma verkan som
införandet av inteckningen (jfr Gesetz tiber die Angelegenheiten der freiwilligen
Gerichtsbarkeit den 17 maj 1898, 6 kap.).

I Frankrike meddelas, enligt lagen den 10 december 1874 sur l’hypothöque
maritime, omarbetad genom lag den 10—11 juli 1885, inteckning i fartyg genom
inskrivning i ett register, som förös av föreståndaren för det tulluppbörds -

Tyskland.

Frankrike.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

kontor, inom vars distrikt fartyget är byggt, eller, om fartyget redan erhållit
nationalitetscertifikat, där fartyget är inregistrerat. Inteckning kan ske såväl
av färdigbyggt fartyg som av fartyg under byggnad. I det senare fallet
skall till inskrivningsmyndigheten avgivas förklaring, utvisande kölens längd
och, approximativt, fartygets övriga dimensioner samt varvet. Vid ansökan
örn registrering av fartyg för erhållande av nationalitetscertifikat skall fogas
bevis örn de inteckningar, varmed fartyget under byggnadstiden blivit besvärat,
eller örn att sådana inteckningar ej finnas. Dessa inteckningar överföras
vid registreringen till det register, vari registreringen sker. Inteckning är
medgiven blott beträffande fartyg å minst 40 ton.

England. I England kan inteckning i fartyg blott äga rum i fartyg, som registrerats,
och registrering torde förutsätta, att fartyget är färdigbyggt (Merchant
Shipping act den 25 augusti 1894).

Bör lag- Då ett fartyg bygges, lärer i allmänhet varvet lämna beställaren kredit å viss
del av beställningssumman. Vid leveransen har således varvet en fordran hos beställaren.
På grund av förut angivna föreskrifter rörande inteckning i fartyg
är det här i landet i regel icke möjligt för vare sig varvet eller beställaren att
vid tiden för leveransen hava erhållit eller ens med laga verkan hava sökt inteckning
i det levererade fartyget. Varvet nödgas därför lämna ifrån sig fartyget
utan att erhålla någon säkerhet däri. Skulle beställaren vid leveransen
vara på obestånd eller kort därefter bliva insolvent, löper således varvet risken
att icke utfå sin resterande fordran. Endast örn förutsättningarna för en tilllämpning
av 39 § lagen örn köp och byte av lös egendom föreligga redan vid
tiden för leveransen, kan varvet genom att innehålla fartyget säkerställa sitt
krav. Fartygets förolyckande kort tid efter leveransen torde däremot icke i och
för sig medföra någon fara för varvet, då beställaren väl i allmänhet icke försummar
att hava fartyget försäkrat.

Mot den risk varvet sålunda löper kan det för närvarande skydda sig allenast
genom att avkräva beställaren särskild säkerhet. Härvid komma naturligen
främst i fråga inteckningar i andra beställaren tillhöriga fartyg. Dylik
säkerhet kan emellertid presteras endast då beställaren förfogar över obelånade
inteckningar till erforderligt belopp. För rederi, vars tonnage utgöres allenast
av det beställda fartyget, är naturligen denna möjlighet helt utesluten.
Ställandet av särskild säkerhet torde för övrigt i regel ej kunna ske utan vissa
kostnader.

Med hänsyn till det anförda synes det lämpligt, att sådana ändringar vidtagas
i nu gällande regler för erhållande av inteckning i fartyg, att inteckning
kan föreligga redan vid fartygets levererande.

Under ärendets beredning har ifrågasatts, huruvida det vore tillräckligt att
företaga sådana ändringar i inteckningsförfarandet, att inteckning kan föreligga
beviljad någon tid före leveransen. Därvid har undersökts, huruvida möjlighet
kunde och borde skapas att erhålla inteckning redan tidigare under fartygets
byggnad. Genom åtgärder i detta syfte skulle tillfälle beredas varvet att redan
under byggnadstiden utnyttja det påbörjade fartyget såsom kreditunderlag, och
ett fartygsbygge sålunda kunna finansieras på samma sätt som ett husbygge,

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

15

nämligen mot inteckningar belånade allt eftersom bygget framskrider. Ett
närmare övervägande har emellertid givit vid handen, att det knappast är lämpligt
att i detta sammanhang upptaga nämnda mera omfattande lagstiftningsfråga.
Möjlighet att erhålla inteckning i fartyg under byggnad redan i ett
tidigt skede torde icke kunna införas utan ganska väsentliga ändringar i eller
tillägg till nu gällande bestämmelser örn fartygsinteckning, och det synes icke
påkallat att sammanföra lösningen av nämnda, större fråga med det nu föreliggande
spörsmålet örn möjliggörande. av inteckning någon tid före leveransen.
Sistberörda spörsmål, som icke kräver några större författningsändringar, bör
lösas fristående. Skulle sedermera behov visa sig av möjlighet att erhålla inteckning
redan tidigare under fartygs byggnad, torde denna fråga böra upptagas
till särskild behandling. Emellertid synes det tveksamt, huruvida inteckningar
i fartyg under byggnad kunna erhålla sådant värde, att de bliva av någon
egentlig betydelse för beredande av kredit vid fartygsbygge. Även örn förfarandet
ordnas på sådant sätt, att rätten att erhålla inteckning ej inträder förrän
bygget fortskridit så långt, att ett avbrytande därav måste anses ekonomiskt
ofördelaktigt, kvarstå dock de svårigheter, som uppkomma, därest varvet kommer
på obestånd. Erinras må, att chefen för handelsdepartementet vid framläggande
för 1929 års riksdag av förslag till förordning angående Svenska skeppshypotekskassan
m. m. i anledning av ett från rederihåll framfört önskemål, att
kassan måtte sättas i tillfälle att bevilja lån även på fartyg under byggnad,
med andra ord lämna byggnadskreditiv, framhöll, att hänsynen till obligationslånens
säkerhet gjorde detta omöjligt (Prop. 1929 nr 160 sid. 31).

Då uppgiften sålunda begränsas till möjliggörande av inteckning i fartyg Lagstiftså,
att inteckningarna kunna föreligga någon tid före leveransen, är det tydligt,
att ändringen örn möjligt bör ske utan större omläggningar av det nuvarande
förfarandet. Redan med hänsyn härtill synes det mindre lämpligt att anordna
ett särskilt register för upptagande av fartyg, innan de färdigbyggts. En
anordning med två särskilda register skulle göra förfarandet mera komplicerat
och nödvändiggöra ett stort antal nya bestämmelser. Det torde vara tillräckligt,
att möjlighet beredes att på ett något tidigare stadium än nu är medgivet få
fartyg infört i det allmänna fartygsregistret. För vinnande av detta önskemål
erfordras endast att i två hänseenden ändringar vidtagas beträffande nu gällande
förutsättningar för registrerings erhållande, nämligen dels ifråga om
kravet på sjövärdighet dels ock rörande fordran på fullständig mätning av
fartyget.

Såsom redan berörts må fartyg, varom här företrädesvis är fråga, nämligen
större fartyg, som nybygges för svensk mans räkning, icke införas i fartygsregistret
— och ej heller förses med nationalitetshandling eller hemortsbevis
— förrän genom besiktning blivit utrönt, att fartyg är i sjövärdigt skick. Vid
antagande av lagen örn tillsyn å fartyg framhölls beträffande detta stadgande
allenast, att därigenom hindrades redare faktiskt från att med sjöovärdigt fartyg
driva sin näring. Genom utslag av regeringsrätten den 27 maj 1930 får
visserligen anses fastslaget, att fartyg kan vara i sjövärdigt skick utan att

16

Kungl. Majlis proposition nr 189.

samtliga av fartygsinspektionen föreskrivna anordningar blivit vidtagna, men
det torde dock kunna antagas, att ett fartyg under byggnad icke kan förklaras
sjövärdigt förrän det är i det närmaste färdigt. Då registrering såsom
förutsättning för intecknings meddelande bör erhållas något tidigare, synes
det sålunda nödvändigt att uppgiva kravet på sjövärdighet såsom villkor för
registrering. Någon olägenhet torde icke vara förbunden härmed. Därest
den nuvarande bestämmelsen, att nationalitetshandling ej må utfärdas med
mindre fartyget är sjövärdigt, i huvudsak bibehålies, äventyras ej det vid lagens
antagande framförda önskemålet att förhindra redare att begagna sjöovärdigt
fartyg, och tillsynsmyndigheterna erhålla medel att tvinga redare att sätta fartyget
i sjövärdigt skick.

Vad härefter angår frågan om mätning såsom villkor för registrering gäller
på sätt redan berörts, att vid anmälan till registrering i regel skall fogas
svenskt mätbrev. Större fartyg, som bygges här i riket, skall mätas så snart
däcket är lagt och garneringen anbragt, innan någon inredning göres i fartyget,
som kan hindra upptagandet av de föreskrivna måtten. Mätningen må
dock ej anses avslutad, förrän fartyget är färdigt och ovan däcket möjligen
anbragta rum blivit mätta. Emellertid synes det icke erforderligt att såsom
förutsättning för registrering kräva fullständig mätning och ett på grund
därav utfärdat mätbrev. Registreringen avser att fastställa fartygets karaktär
av fartyg, dess identitet samt äganderätten till detsamma, närmast i den
mån denna är av betydelse för fartygets rätt att föra svensk flagga. Dessa
syften torde kunna vinnas utan att fartyget undergått fullständig mätning.
Däremot bör för fastställande av identiteten uppgift föreligga rörande fartygets
igenkänningsmått samt dräktigheten av rummet under däcket. Med hänsyn
härtill synes böra föreskrivas, att beträffande fartyg under byggnad det
mätbrev, som skall åtfölja anmälan till registrering, kan ersättas av ett provisoriskt
mätningsbevis, innehållande nyssnämnda uppgifter. Innan nationalitetsoch
registreringscertifikat utfärdas, måste emellertid mätbrev företes, då certifikatet
skall angiva bland annat fartygets nettodräktighet. Då något egentligt
behov att på sätt nu är i fråga kunna erhålla registrering av mindre fartyg icke
torde föreligga, synes möjligheten att vinna registrering med företeende av
allenast provisoriskt mätningsbevis böra begränsas till fartyg, vilkas dräktighet
under däcket uppgår till minst 100 registerton.

Genom de nu föreslagna åtgärderna torde möjlighet beredas att få ett nybyggt
större fartyg infört i registret — och sålunda erhålla inteckning — omkring
2—3 månader innan fartyget är leveransfärdigt.

Det har synts lämpligt att i detta sammanhang även vidtaga åtgärder för
att påskynda inteckningsärendenas behandling vid domstolen. En ändring i
detta hänseende saknar visserligen värde för säkerställande av varvets fordran
för ett nybyggt fartyg, då varvets panträtt uppkommer redan med inteckningsansökningen,
men torde dock vara av viss betydelse. I många fall lärer nämligen
avsikten vara, att de erhållna inteckningarna icke skola innehavas av
varvet utan skola överlämnas till någon kreditgivare, och denne torde i allmänhet
icke vara villig att utbetala medel, med mindre färdiga inteckningar

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

17

tillhandahållas honom. För närvarande får ärende angående inteckning i fartyg
av rätten upptagas endast å måndag eller, örn helgdag då inträffar, nästa
söckendag. Sedan ansökan örn inteckning gjorts, infordrar rätten från kommerskollegiet
utdrag ur fartygsregistret — i regel lärer detta efter telefonrekvisition
redan påföljande dag inkomma till domstolen —- varefter ärende
kan upptagas till behandling först å nästa måndag. Med hänsyn till såväl andra
innehavare av reverser med inteckningsmedgivande som ny ägare av fartyget
böra inteckningsansökningar få upptagas allenast å viss dag. Den ändring,
som utan en mera genomgripande omläggning av förfarandet kan vidtagas,
är sålunda, att det medgives domstolen att, sedan utdrag av fartygsregistret
inkommit, företaga ärendet till slutlig prövning även å annan dag än måndag.

I enlighet med nu anförda grunder hava inom justitiedepartementet uppgjorts
utkast till

1) lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 16 oktober 1914 (nr 349)
örn tillsyn å fartyg;

2) lag angående ändrad lydelse av 33 § lagen den 10 maj 1901 (nr 26 s. 1)
örn inteckning i fartyg;

3) kungörelse örn ändrad lydelse av §§ 3, 5 och 7 förordningen den 18 oktober
1901 (nr 78) angående registrering av svenska fartyg; samt

4) kungörelse örn ändrad lydelse av §§ 21 och 35 förordningen den 12 november
1880 (nr 64) angående skeppsmätning.

Före liggande utkast.

Rörande utkasten må följande framhållas:

Utkastet till lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 16 oktober
1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg.

Ändringen innebär borttagande av regeln, att i fall, som avses i 14 § 1 mom.
och 15 §, registrering av fartyget ej får ske förrän genom besiktning utrönts,
att fartyget är i sjövärdigt skick. På grund därav att kommerskollegium med
stöd av stadgandet i § 8 mom. 3 förordningen örn registrering av fartyg i
vissa fall lärer utfärda interimsnationalitetsbevis rörande fartyg, innan detta
blivit slutbesiktigat, har det kvarstående stadgandet i denna paragraf erhållit
det innehållet, att innan fartygets sjövärdighet blivit genom besiktning utrönt,
hinder möter för utfärdande av nationalitets- och registreringscertifikat.

Utkastet till lag angående ändrad lydelse av 33 § lagen den 10 maj
1901 (nr 26 s. 1) örn inteckning i fartyg.

I detta utkast har föreslagits rätt för domstolen att, då behandlingen av inteckningsansökan
uppskjutits, företaga ärendet å annan veckodag än måndag.
Härigenom blir det möjligt för domstolen att i manga fall redan vid sam Bihang

till riksdagens protokoll ISSI. 1 sami. 165 käft. (Nr 189.) 2

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

manträde på tisdagen bifalla de inteckningsansökningar, som upptagits föregående
dag.

Utkastet till kungörelse om ändrad lydelse ay §§ 3, 5 och 7 förordningen
den 18 oktober 1901 (nr 78) angående registrering av svenska

fartyg.

Enligt den föreslagna lydelsen av § 3 skall i fartygsregistret rörande fartyg,
som icke är färdigt och beträffande vilket i följd därav mätbrev icke kan erhållas,
till dess mätbrev blivit företett, upptagas endast dräktigheten under
däcket enligt provisoriskt mätningsbevis. I § 5 stadgas, att vid anmälan till
registret av fartyg, som nu nämnts, och vars dräktighet under däcket uppgår
till minst 100 registerton, må i stället för mätbrev fogas dylikt provisoriskt
bevis, samt att, så snart mätbrev utfärdats, detta skall företes. Vidare har
i § 7 intagits föreskrift, att nationalitets- och registreringscertifikat ej må utfärdas
rörande dylikt fartyg, förrän mätbrev företetts.

Utkastet till kungörelse om ändrad lydelse av §§ 21 och 35 förordningen
den 12 november 1880 (nr 64) angående skeppsmätning.

I § 21 har intagits stadgande örn skyldighet för skeppsmätare att beträffande
fartyg, som bygges här i riket, utfärda provisoriskt mätningsbevis, upptagande
de erforderliga måtten samt dräktigheten av rummet under däcket. Utfärdandet
av dylikt bevis torde komma att ske vid den tidpunkt, som angives
i § 18 första stycket, nämligen då däcket är lagt och garneringen anbragt.

Det synes skäligt, att skeppsmätaren för utfärdande av provisoriskt mätningsbevis
erhåller en ersättning av 10 kronor. Föreskrift härom har infogats i
§ 35. Å denna ersättning synes något tilläggsarvode icke böra utgå. Ändring
erfordras sålunda icke i de provisoriska bestämmelser örn tilläggsarvoden,
som varje år utfärdats av Kungl. Maj :t.

Kungl. Maj :ts proposition nr 189.

19

Utkast

till

Lag angående ändrad lydelse ar 19 § lagen den 16 oktober 1914 (nr 349)

örn tillsyn å fartyg.

Härigenom förordnas, att 19 § lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg
skall erhålla följande ändrade lydelse:

19 §.

I fall, som avses i 14 § 1 mom. och 15 §, må fartyget ej förses med nationalitets-
och registreringscertifikat eller i 4 § sjölagen omförmält hemortsbevis,
förrän genom besiktningen blivit utrönt, att fartyget är i sjövärdigt skick.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1931.

U tka st

till

Lag angående ändrad lydelse av 33 § lagen den 10 maj 1901 (nr 26 s. 1)

om inteckning i fartyg.

Härigenom förordnas, att 33 § lagen den 10 maj 1901 örn inteckning i fartyg
skall erhålla följande ändrade lydelse:

33 §.

Ärende angående inteckning i fartyg må upptagas endast å måndag eller,
örn helgdag då inträffar, nästa söckendag därefter. Sedan ärende angående
ansökan örn inteckning uppskjutits, må dock den fortsatta behandlingen äga
rum å annan rättegångsdag. Fråga örn inteckningsförnyelse må ock handläggas
å annan rättegångsdag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1931.

20

Kungl. Maj:ts> proposition nr 189.

Utkast

till

Kungörelse örn ändrad lydelse av §§ 3, 5 och 7 förordningen den 18
oktober 1901 (nr 78) angående registrering av svenska fartyg.

Härigenom förordnas, att §§ 3, 5 och 7 förordningen den 18 oktober 1901
angående registrering av svenska fartyg skola i nedan angivna delar erhålla
följande ändrade lydelse:

§3.

I registret---indikerade hästkrafter;

3) fartygets avgiftspliktiga dräktighet enligt svenskt mätbrev och dess i
sådant mätbrev upptagna igenkänningsmått, med angivande tillika av den regel,
enligt vilken dräktigheten beräknats, dock att, till dess svenskt mätbrev
blivit företett, skall upptagas i fall, som avses i § 5, första stycket andra punkten,
endast dräktigheten av rummet under däcket enligt provisoriskt mätningsbevis
samt i det i § 8 mörn. 2 avsedda fall allenast fartygets avgiftspliktiga
dräktighet enligt utländskt mätbrev eller i nämnda moment omförmälda intyg av
konsul eller annan ämbetsmyndighet;

4) vilket år — — — registret inflyta.

§ 5.

Anmälan av fartyg till registrering skall innefatta uppgift örn de i § 3 under
punkterna 1, 2 och 4—7 angivna förhållanden samt, där ej § 8 morn. 2
äger tillämpning, vara åtföljd av svenskt mätbrev angående fartyget. Har fartyget
byggts här i riket och har rummet under däcket en dräktighet av minst
100 registerton, må, där fartyget ej är färdigt och mätbrev på den grund ej
kunnat erhållas, i stället företes provisoriskt mätningsbevis angående fartyget;
dock skall, så snart mätbrev utfärdats, detta företes.

Har fartyget —---vittnen styrkt.

§ 7.

Efter verkställd registrering och sedan anteckning örn befälhavaren i registret
gjorts, har kommerskollegium att utfärda bevis (nationalitets- och registreringscertifikat)
i enlighet med bilagda formulär (litt. B). Har vid anmälan
av fartyget till registrering fogats allenast provisoriskt mätningsbevis,
må certifikat ej utfärdas förr än svenskt mätbrev angående fartyget företetts.

Certifikatet skall---enskild person.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1931.

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

21

Utkast

till

Kungörelse om ändrad lydelse av §§ 21 och 35 förordningen den 12
november 1880 (nr 64) angående skeppsmätning.

Härigenom förordnas, att §§ 21 och 35 förordningen den 12 november 1880
angående skeppsmätning skola i nedan intagna delar erhålla följande ändrade
lydelse:

§ 21.

Sedan fartygets så väl totala som avgiftspliktiga dräktighet blivit, på sätt
i det föregående är nämnt, vare sig efter regeln I eller efter regeln II, av
skeppsmätaren utrönt, utförde han mätningsbevis, däruti alla upptagna mått
jämte beskrivning av det mätta fartyget införas, samt dräktighetsberäkningen
verkställes, så att på grund därav mätbrev för fartyget sedermera må av
vederbörande kunna utfärdas. Beträffande fartyg, som bygges inom riket,
skall, där det begäres, sedan dräktigheten av rummet under däcket utrönts, av
skeppsmätaren utfärdas provisoriskt mätningsbevis, däruti upptagna mått
samt dräktigheten av nämnda rum införas.

Vid sådan — ---mätningsbeviset anföras.

§ 35.

För mätning---därom likaledes 5 kronor för varje fartyg.

För utfärdande jämlikt § 21 av provisoriskt mätningsbevis rörande dräktigheten
av rummet under däcket tillkommer skeppsmätaren en ersättning av
10 kronor för varje fartyg.

För anbringande---med 10 kronor för varje fartyg.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1931.

22

Kungl. Majlis proposition nr 189.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 18 mars
1931.

Närvarande:

justitieråden Christiansson,
Edelstam,
Stenbeck,
regeringsrådet Afzelius.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över handelsärenden,
hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet den 6
mars 1931, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det
i § 87 regeringsformen omförmälda- ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 16 oktober 1914 (nr 349)
om tillsyn å fartyg.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av ledamoten
för lagärenden i justitiedepartementet, hovrättsrådet Per Santesson.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:
A. V. Stenkula.

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

23

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet å Stockholms
slott den 20 mars 1931.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,
Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler chefen
för handelsdepartementet, statsrådet Hansén, lagrådets den 18 mars 1931
avgivna yttrande över det den 6 mars 1931 till lagrådet remitterade förslaget
till lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen ''den 16 oktober 1914 (nr 349)
om tillsyn å fartyg; därvid föredraganden hemställer, att förslaget, som av lagrådet
lämnats utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
E. Engelstedt.