Kungl. Maj:ts proposition Nr 187i
1
Nr 187.
Kungl. May.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september
1928 (nr 379): given Stockholms slott den 6 mars 1931.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning örn ändring i vissa delar av
taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379).
Under Hans Majlis
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Felix Hamrin.
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 163 höft. (Nr 187.)
1
2
Kungl, Maj:ts proposition Nr 187.
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den
28 september 1928 (nr 379).
Härigenom förordnas, att 13 § 1 morn., 36 § 1 morn., 63, 68 och 87
92 § 1 morn., 100 § 1 morn., lil § 1 morn., 117 och 119 §§ samt 123 § 1, 2 och
3 mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928 skola, 36 § 1 morn.,
63, 68 och 87 §§, 100 § 1 morn., 117 §, 119 § 1 och 2 mom. samt 123 § 1, 2 och
3 mom. i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:
13 i .
1 mom. Av länsstyrelse meddelat förordnande såsom ordförande eller
medlem i beskattningsnämnd kan av länsstyrelsen när som helst återkallas.
Avgår medlem eller suppleant i beskattningsnämnd, innan tjänstgöringstiden
är till ända, skall efterträdare till honom för den återstående
tiden förordnas eller väljas i enahanda ordning, som gällt för förordnande
eller val av den avgångne.
36 §.
1 morn. Självdeklaration — ---taxeringsåret.
Staten---den 31 mars.
Verk---taxeringsnämnden.
På ansökan av deklarationsskyldig, som visar, att i följd av hans förvärvskällors
särskilda beskaffenhet eller verksamhetens mera betydande
omfattning eller annan omständighet av säregen beskaffenhet hinder möter
att avlämna självdeklaration inom ovan stadgad tid, må, örn den deklarationsskyldige
är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
landskamreraren i det län, där den deklarationsskyldige har att avgiva
allmän självdeklaration, och, örn den deklarationsskyldige icke är
skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, landskamreraren
i det län, där den deklaration, ansökningen avser, skall avgivas, utsätta
särskild tid för avlämnandet.
Vad---rederi.
63 §.
Såvitt ej annat föranledes av vad i lil § 1 mom. stadgas, må beslut icke
fattas av beredningsnämnd, med mindre närvarande äro ordföranden och
3
Kungl. May.ts proposition Nr 187.
minst två ledamöter, av vilka, i händelse nämndens distrikt omfattar två
eller flera kommuner, minst en skall vara vald från den kommun, där
fastigheten är belägen.
Ordföranden---anlitats.
68 $.
Såvitt ej annat föranledes av vad i lil § 1 mom. stadgas, må beslut icke
fattas av fastiglietstaxeringsnämnd å landet, med mindre ordföranden och
föredraganden eller, där ordföranden själv såsom beredningsnämndsordförande
är föredragande, en av länsstyrelsen utsedd ledamot äro närvarande
samt tillika en landstingsvald och en kommunvald ledamot äro tillstädes,
ej heller av fastighetstaxeringsnämnd i stad, med mindre ordföranden
samt minst två ledamöter äro tillstädes.
Envar---anlitats.
87 §.
Såvitt ej annat föranledes av vad i lil § 1 mom. stadgas, må beslut
icke fattas av taxeringsnämnd, där taxeringsdistriktet omfattar blott en
kommun eller del därav, därest icke närvarande äro ordföranden, kronoombudet
och minst två kommunvalda ledamöter, ej heller, där taxeringsdistriktet
omfattar två eller flera kommuner, med mindre ordföranden, kronoombudet
och en ledamot från varje kommun äro tillstädes.
Ordföranden —--förmögenhet.
92 §.
1 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens
bestämmelser örn beskattningsort är att hänföra till skilda
prövningsdistrikt, skola genom vederbörande landskamrerares försorg, så
snart ske kan efter det inkomstlängderna för året med tillhörande handlingar
inkommit till länsstyrelsen och senast den 10 juli, till den mellankommunala
prövningsnämnden översändas de självdeklarationer och andra
handlingar, som till ledning vid den skattskyldiges taxering för inkomst
eller förmögenhet avgivits dels i kommun, till vilken dylik förvärvskälla
är att hänföra, dels ock, därest han inom annan kommun är skattskyldig
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, i denna kommun. Har den
skattskyldige under beskattningsåret varit gift, skola till den mellankommunala
prövningsnämnden jämväl översändas de självdeklarationer
och andra handlingar, som avgivits till ledning vid den andra makens
taxering för inkomst eller förmögenhet i nämnda kommuner, därest 52 § 1
mom. kommunalskattelagen eller 19 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt är tillämplig å makarnas taxering. Samtidigt
härmed skola överlämnas utdrag av inkomstlängderna och taxeringsnämndernas
protokoll, såvitt angår ifrågavarande taxeringar.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
100 $.
1 moni. Det åligger protokollföraren hos länsprövningsnämnden att senast
den 5 november i rekommenderat brev med allmänna posten tillsända
dels ägare eller därmed likställd innehavare av varje sådan fastighet, vilkens
taxering varit föremål för nämndens efter särskild prövning meddelade
beslut, dels ock varje skattskyldig, vilkens taxering för inkomst eller
förmögenhet eller för avverkat virke varit föremål för nämndens efter
särskild prövning meddelade beslut, underrättelse örn beslutet medelst utdrag
av nämndens protokoll. Vad nu sagts äger icke tillämpning, då beslutet
inneburit allenast, att taxering för inkomst eller förmögenhet efter
yrkande av annan än den skattskyldige rättats i avseende å felaktighet
vid beräkningen eller införingen i inkomstlängden av ortsavdragen.
Har--- — klaganden.
lil §.
1 moni. Ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd skall avträda:
då fråga förekommer örn taxering, som angår honom själv, hans hustru,
föräldrar, barn eller syskon eller oskift dödsbo, däri han äger del,
då fråga är örn taxering av bolag eller förening, vars styrelse eller förvaltning
han tillhör, så ock
då fråga är örn taxering av någon, för vilken han är förmyndare, god man
enligt 11 kap. lagen om förmynderskap eller ombud eller vilken han mot
ersättning biträtt med upprättande av deklaration, som skall tjäna till
ledning vid taxeringen.
Är ordförande på grund av vad nu stadgats hindrad att i beskattningsnämnd
deltaga i behandling av visst taxeringsärende och finnes ej ställföreträdare
för honom förordnad, utser nämnden inom sig viss ledamot
att vid behandlingen av ärendet föra ordet. Förekommer av dylik anledning
hinder för av länsstyrelse förordnad ledamot i fastighetstaxeringsnämnd
eller i taxeringsnämnd att deltaga i behandling av visst taxeringsärende,
må hans utevaro icke hindra nämnden att i ärendet besluta.
Föreligger för ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd hinder,
som i första stycket sägs, skall anteckning härom ske i nämndens protokoll.
117 §.
Över--— landsting.
Besvären skola, skriftligen avfattade, ingivas i länen till länsstyrelsen
före klockan tolv på dagen den 15 maj eller, örn då är helgdag, före klockan
tolv på dagen nästföljande söckendag och i Stockholm till Överståthållarämbetet
före klockan tolv på dagen den 10 augusti eller, om då är
helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande söckendag.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
319 §.
5
1 morn. Besvär---avses.
Besvären skola ingivas i länen före klockan tolv på (lagen den 15 juli
eller, om då är helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande söckendag,
och i Stockholm före klockan tolv på dagen den 10 augusti, eller, om då är
helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande söckendag.
2 mom. Har — --- belägna.
Besvär, varom i första stycket förmäles, skola ingivas, därest Stockholm
är en av de kommuner, där taxering ägt eller bort äga rum, före klockan
tolv på dagen den 10 augusti eller, örn då är helgdag, före klockan tolv
på dagen nästföljande söckendag, och eljest före klockan tolv på dagen
den 15 juli eller, örn då är helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande
söckendag.
3 inom. Angå besvär enligt 118 § skattskyldig, vilkens taxering enligt
96 § 2 mom. skall prövas av den mellankommunala prövningsnämnden, skall
den myndighet, som mottagit besvären, efter hand som de inkomma och
senast inom tio dagar efter besvärstidens utgång, översända besvären
jämte förteckning å desamma till den mellankommunala prövningsnämnden.
Konungen äger att för särskilt län, då skäl därtill äro, efter av länsstyrelsen
därom gjord framställning, medgiva, att den tid, inom vilken länsstyrelsen
har att till den mellankommunala prövningsnämnden översända
besvär, som ovan sägs, utsträckes erforderligt antal dagar.
123 §.
1 mom. Har--— fastigheten,
eller har —--- vederbort,
eller har--äga rum,
eller har under löpande taxeringsperiod nytt taxeringsvärde åsatts fastighet
eller jämlikt 8 § sista stycket kommunalskattelagen taxeringsvärde
fördelats å olika i taxeringsenhet ingående fastigheter eller delar av fastigheter
eller framställning örn vidtagande av sådan taxeringsåtgärd avslagits,
men ägare eller därmed likställd innehavare av fastigheten icke erhållit
föreskriven underrättelse därom före den 15 juni, därest beslut fattats
av taxeringsnämnd i något av länen, men före den 3.0 juli, därest beslutet
fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före den 1 december, därest
beslutet fattats av prövningsnämnd,
eller har---taxerad,
må---kammarrätten.
2 moni. Den som---förmögenhet,
den som---skett,
den som--— ort,
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
den som---skattskyldig,
den som---skattskyldig,
den som---skatt,
den som---självdeklaration,
den som uti stadgad ordning avlämnat behörig självdeklaration och ej
gjort sig skyldig till sådan underlåtenhet, som enligt 39 § 1 mom. andra
punkten föranleder förlust av talan, men som blivit taxerad för inkomst
eller förmögenhet med avvikelse från deklarationen och icke erhållit föreskriven
underrättelse därom för den 15 juni, därest beslutet fattats av
taxeringsnämnd i något av länen, men före den 10 juli, därest beslutet
fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före den 1 december, därest
beslutet fattats av prövningsnämnd,
den som---nämnts,
så ock---felaktig,
må---kammarrätten.
3 mom. Den som---virkesdeklaration,
den som uti stadgad ordning avlämnat behörig virkesdeklaration men
blivit taxerad för avverkat virke med avvikelse från deklarationen och
icke erhållit föreskriven underrättelse därom före den 15 juni, därest beslutet
fattats av taxeringsnämnd i något av länen, men före den 10 juli,
därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före den 1
december, därest beslutet fattats av prövningsnämnd,
den som---nämnts,
så ock---felaktig,
må---kammarrätten.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1931; dock skall vad i 100 §
stadgas angående den tid, inom vilken protokollföraren hos länsprövningsnämnden
skall hava tillsänt ägare eller därmed likställd innehavare av
fastighet eller skattskyldig föreskriven underrättelse örn vissa länsprövningsnämndens
beslut, träda i kraft den dag Konungen förordnar.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
7
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 6 mars 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anmäler fråga örn
vissa ändringar i taxeringsförordningen den 28 september 1928 samt
anför:
Ändringsförslagen hänföra sig dels till åtgärder avseende att underlätta
den mellankommunala prövningsnämndens arbete, dels till en av riksdagens
justitieombudsman till Kungl. Majit gjord framställning, riktad
mot det förhållandet att ordförande och vissa ledamöter i beskattningsnämnd
inom eget taxeringsdistrikt mot ersättning biträtt allmänheten
med upprättande av deklarationer för årlig taxering och allmän fastighetstaxering,
dels ock till den i särskild proposition denna dag för riksdagen
framlagda frågan örn ändrad tid för kronouppbörden.
Jag anhåller att till en början få till behandling upptaga frågan örn
l:o.
Åtgärder till underlättande av den mellankommunala prövningsnämndens
arbete.
Enligt de år 1928 utfärdade nya skatteförfattningarna har inrättats en
för hela riket gemensam prövningsnämnd, den mellankommunala prövningsnämnden,
med huvuduppgift att, där skattskyldig haft förvärvskälla,
som enligt kommunalskattelagens bestämmelser örn beskattningsort
är att hänföra till skilda prövningsdistrikt, taga befattning med den
skattskyldiges taxering för inkomst eller förmögenhet i de kommuner,
till vilka dylik förvärvskälla är att hänföra, samt, örn han i annan kommun
är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, i denna
kommun (96 § 2 mom. taxeringsförordningen). För varje i taxeringsdistrikt
ingående kommun skall taxeringsnämndens ordförande låta upprätta
särskild förteckning å skattskyldiga, som nyss nämnts (21 § kungörelsen
den 28 september 1928, nr 382, med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet).
Denna förteckning skall av ordföranden insändas till läns
-
Gällande
bestö/mmclser.
Framställning
av
allmänna
ombudet hos
mellankomiilunola
prövningsnämnden.
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 187,
styrelsen samtidigt som taxeringsnämndens övriga handlingar dit överlämnas,
d. v. s. senast den 5 juni; dock skall i Stockholm förteckningen
insändas (till Överståthållarämbetet) senast den 15 juni. Länsstyrelse
har att, så snart ske kan efter det inkomstlängderna för året med
tillhörande handlingar inkommit, genom landskamrerarens försorg till
mellankommunala prövningsnämnden översända nämnda förteckningar
samt vederbörliga självdeklarationer och andra handlingar, som avgivits
till ledning vid den skattskyldiges taxering, ävensom utdrag av in-''
komstlängder och taxeringsnämndernas protokoll (92 § 1 mom. taxeringsförordningen
och 21 § kungörelsen med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet).
Besvär över beslut av taxeringsnämnd rörande sådan
skattskyldigs taxering, som i det föregående omförmälts, skola i regel
ingivas, därest Stockholm är en av de kommuner, där taxering ägt eller
bort äga rum, före klockan tolv på dagen den 31 augusti eller, örn då är
helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande söckendag, och eljest
före klockan tolv på dagen den 15 juli eller, örn då är helgdag, före
klockan tolv på dagen nästföljande söckendag (119 § 2 mom. taxenngsförordningen).
Den myndighet, som mottagit besvären, skall omedelbart
efter besvärstidens utgång översända besvären jämte förteckning
å desamma till mellankommunala prövningsnämnden (119 § 3 mom.
taxeringsförordningen). — Nämndens arbeten skola vara avslutade senast
den 5 oktober (104 § taxeringsförordningen).
Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden, landskamreraren
A. Wijkman, bär till nämnden ingivit en promemoria
rörande vissa förhållanden, som hava avseende å det förberedande
arbetet vid prövningsnämnden; promemorian har upprättats i anslutning
till de erfarenheter, som vunnits under år 1929, nämndens första
verksamhetsår. Nämnden har med skrivelse den 17 oktober 1929 till chefen
för finansdepartementet genom utdrag av protokoll hållet vid sammanträde
med nämnden bringat promemorians innehåll till departementschefens
kännedom.
I promemorian har allmänna ombudet framhållit, att svårigheter mött
att inom föreskriven tid medhinna nämnden förelagda arbetsuppgifter.
Dessa svårigheter hänförde sig dels till att åtskilliga taxeringsnämndsoi
dföi ande och befattningshavare i vissa länsstyrelser uppenbarligen
icke kunnat avgöra, vilka ärenden, som folie under mellankommunala
prövningsnämnden, dels ock till vissa tidsbestämmelser i taxeringsförord
ningen.
Sålunda hade å den i 21 § kungörelsen med vissa föreskrifter rörande
taxei ingförfarandet omförmälda förteckningen å skattskyldiga med
förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens bestämmelser örn beskattningsort,
vore att hänföra till skilda prövningsdistrikt, dels i stor
utsträckning uppförts skattskyldiga, som icke haft dylik förvärvskälla,
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187,
dels ock i ungefär lika stor utsträckning underlåtits att uppföra skattskyldiga
nied dylika förvärvskällor. Hade i förteckningen uppförts skattskyldiga,
som icke skolat där förekomma, hade detta vållat skriveri och
besvär med genomgående och återställande av felaktigt översända deklarationer
m. fl. handlingar, och i motsatta fallet hade svårigheter förefunnits,
innan det lyckats att med ledning av från andra län inkomna deklarationshandlingar
införskaffa det felande.
Det syntes erforderligt, att vissa kompletterande föreskrifter utfärdades
till underlättande av nämndens arbete. Mest ändamålsenligt vöre,
att landskamrerarna finge sig ålagt att, såsom i vissa län redan skett,
å för hela länet gemensam förteckning uppföra samtliga skattskyldiga,
ordnade kommunvis, vilka haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens
bestämmelser vore att hänföra till skilda prövningsdistrikt.
Med en sådan föreskrift vunnes uppenbarligen god garanti, att förteckningen
komme att upprättas på sätt i taxeringsförordningen vore avsett,
och avsevärd tid besparades för mellankommunala prövningsnämndens.
befattningshavare.
Vidare borde föreskrivas tid, inom vilken dels förteckningarna med
tillhörande handlingar skola vara insända till mellankommunala prövningsnämnden,
dels inkomna besvär skola dit överlämnas. Ar 1929 hade
i vissa fall förteckningar inkommit först långt fram i augusti och i flera
fall först efter upprepade påminnelser. Härav hade granskningsarbetet
lidit; det hade sålunda varit så gott som omöjligt att med någon grad av
säkerhet planlägga bokföringsgranskningen. Besvär hade överlämnats
till nämnden så sent som under senare hälften av september; detta hade
jämväl inträffat i fall, då besvären inkommit till länsstyrelsen före den
15 juli.
Enligt 91 § taxeringsförordningen ålåge det taxeringsnämndsordförande
att senast den 5 juni till länsstyrelsen insända de deklarationer ävensom
andra skriftliga uppgifter och upplysningar, som avlämnats till ledning vid
taxering, och enligt 22 § 2 moni. kungörelsen med vissa föreskrifter rörande
taxeringsförfarandet skulle ena avskriften av taxeringslängden
senast den 20 juni vara insänd till länsstyrelsen. Hinder torde under
sådana förhållanden icke möta för landskamrerare!! att före den 5 eller
senast föro den 10 juli till mellankommunala prövningsnämnden insända
de för denna avsedda handlingarna.
Besvären torde utan olägenhet för länsstyrelserna, men till avsevärt
gagn för mellankommunala prövningsnämndens arbete, kunna till denna
översändas sist inom utgången av femte dagen efter besvärstidens rågång.
Samtidigt med att förteckning och deklarationshandlingar till nämnden
översändas, borde, till underlättande av infordrande av yttranden
från taxeringsnämndsordförande, insändas ett exemplar av kungörelsen
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
Yttranden.
■över för löpande året utsedda taxeringsnämndsordf drande, kompletterad
med. hänsyn till därefter timade förändringar.
Rörande i taxeringsförordningen stadgad tid för anförande av besvär,
när den överklagade taxeringsåtgärden företagits i Stockholm, har allmänna
ombudet i promemorian framhållit, att ett avsevärt antal taxeringar,
som hörde under mellankommunala prövningsnämnden, berörde
Stockholm. Bland dessa funnes icke blott sådana, där noggrann undersökning
tarvades, utan även sådana som gällde ett stort antal taxeringsorter
och där således en korrigering av taxeringsnämndens beslut i ena
eller andra riktningen kunde kräva ett besvärligt och tidsödande arbete
med fördelning dels av den till kommunal inkomstskatt taxerhara inkomsten
dels ock av den kommunala progressivskatten. Av år 1929 förekommande
taxeringar hade sålunda i ett fall till kommunal inkomstskatt taxerbar
inkomst måst uppdelas på cirka 125 taxeringsorter, i andra fall på cirka
100 o. s. v. Det syntes utan vidare vara klart att, då mellankommunala
prövningsnämndens arbeten skulle vara avslutade sist den 5 oktober,
dess protokoll justerade sist den 10 oktober och ändringslängderna
utsända till länsstyrelserna sist den 14 oktober, den för prövningsnämndens
arbete anslagna tiden blivit allt för kort tillmätt och behövde i
möjligaste män ökas. Alldenstund framflyttande av nyssnämnda tider
med hänsyn till efterföljande debiteringsarbeten icke vore möjligt, syntes
icke finnas annan utväg än att tiden för besvärs anförande avsevärt
förkortades. Uppenbarligen skulle vara av värde, att även för det fall,
att Stockholm vore en av de kommuner, där taxering ägt eller bort äga
rum, det föreskreves, att besvär skulle ingivas inom samma tid, som gällde
för länen. Kunde emellertid så stark förkortning av besvärstiden
icke genomföras, vore ofrånkomligt, att förkortning skedde i all den utsträckning,
som vore möjlig.
Sedan utlåtanden över promemorian inhämtats från Överståthållarämbetet
och samtliga länsstyrelser, och dessa myndigheter därvid i allmänhet
ställt sig förstående till de i promemorian anförda synpunkterna,
även örn de i vissa fall ansett de däri påtalade olägenheterna kunna
övervinnas utan författningsändring, i den mån vederbörande myndigheter
vunne ökad erfarenhet i fråga örn tillämpningen av 1928 års
skatteförfattningar, har allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden
erhållit tillfälle att ånyo yttra sig i ärendet. Allmänna
ombudet har i anledning härav i skrivelse den 9 december 1930 framhållit,
att arbetet under 1930 gått ej oväsenligt lättare än under år 1929, beroenende
på bättre förtrogenhet med gällande bestämmelser men även därpå
att landskamrerarna, med beaktande av de svårigheter ombudet i sin förenämnda
promemoria berört, flerstädes sökt påskynda sammanförandet
och översändandet av de för mellankommunala prövningsnämnden avsedda
taxeringshandlingarna. Det resultat, som uppnåtts, kunde dock ej anses
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
tillfredsställande, enär deklarationer för ej mindre än 534 skattskyldiga
icke hunnit undersökas före slutsammanträdet. Visserligen påginge granskning
av detta material och komme, med ledning av vad därvid framkomme,
framställningar att göras direkt till kammarrätten, men det torde
vara uppenbart, att ett dylikt tillvägagångssätt, ej minst ur de skattskyldigas
synpunkt, icke kunde vara tillfredsställande. Dessa torde med
visst fog göra anspråk på att efter den normala granskningstidens utgång
vara befriade från förfrågningar från taxeringsmyndigheternas
sida. Vidare kunde granskningen icke göras fullt effektiv, enär gällande
taxeringsförordning icke torde medgiva, att bokföringsgranskning
beordrades efter det ordinarie prövningsnämndsarbetets avslutande.
Ytterligare kunde ett antal ändringskrav, som vart för sig icke gåve
nämnvärt ökade skatteintäkter och som hos prövningsnämnderna framställdes
huvudsakligen i upplysningssyfte, näppeligen framställas, då det
gällde besvär till kammarrätten, enär dennas arbetsbörda till följd därav
måhända skulle väl mycket ökas. För att mellankommunala prövningsnämnden
skulle på avsett sätt fylla sina funktioner, syntes därför
ofrånkomligt, att de i ombudets promemoria framförda synpunkterna
genomfördes i den utsträckning, som vore tekniskt möjlig.
Kammarrätten -— som anbefallts att avgiva utlåtande över såväl allmänna
ombudets framställning av år 1929 som hans yttrande den 9 december
1930 ävensom över ett i anledning av ombudets framställning
och de däröver avgivna yttrandena inom finansdepartementet utarbetat
utkast till förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen
(se bilaga A) — bär ansett, att det kunde ifrågasättas, huruvida ändring
i de av allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden
anmärkta hänseenden borde vidtagas redan efter så kort tids erfarenhet.
En avsevärd förbättring i de påtalade missförhållandena hade inträtt
redan under nämndens andra verksamhetsår. Kammarrätten, som
emellertid funnit de ifrågasatta åtgärderna i och för sig motiverade, har
dock ej velat avstyrka, att dessa redan nu komme till stånd.
Enligt meddelad uppgift har den ordinarie mellankommunala prövningsnämnden
år 1930, som handlagt över 500 besvär samt ett icke ringa
antal framställningar från allmänna ombudet hos nämnden, för 534 skattskyldiga
icke medhunnit särskild granskning av taxeringen. Under
år 1929 hade resultatet varit ännu mera ogynnsamt. Anledningen härtill
är väsentligen den, att arbetsmaterialet alltför sent blivit tillgängligt
för nämndens tjänstemän. En dylik ordning är naturligtvis icke
tillfredsställande. Visserligen kunna de taxeringar, som nämnden ej hinner
ägna särskild granskning, på sätt allmänna ombudet framhållit, i
mån av behov bringas under kammarrättens prövning. Detta är emellertid
ägnat att på icke avsett sätt tynga kammarrättens arbete och är
dessutom besvärande för de skattskyldiga. Vidare kan granskningen
Departements
chefen.
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
Gemensam
förteckninglänsvis
m. m,
efter avslutande av nämndens sammanträde icke göras fullt effektiv,
enär efter denna tidpunkt bokföringsgranskning icke lärer kunna anbefallas.
Att, såsom kammarrätten ifrågasatt, avvakta ännu någon tids erfarenhet
rörande nämndens verksamhet, innan författningsändringar vidtagas,
synes mig ej tillrådligt. Det är nämligen att befara, att anmärkta
hinder för nämndens verksamhet icke skall kunna förebyggas, såvitt
icke särskilda åtgärder vidtagas, och då en särskild prövningsnämnd
funnits erforderlig för behandling av en viss grupp av taxeringsmål,
måste, enligt min mening, utan dröjsmål förfarandet så ordnas, att det
blir möjligt för nämnden att inom den tid, som kan tillmätas för dess»
verksamhet, medhinna sin uppgift.
En utsträckning av den tid, under vilken mellankommunala prövningsnämndens
arbete må fortgå, synes icke tillrådlig. Föreskriften att
denna nämnd skall hava avslutat sitt arbete senast den 5 oktober har tillkommit
av den anledning, att dess arbetsuppgifter böra vara fullgjorda
så tidigt, att nämndens längder må kunna tillhandahållas länsprövningsnämnderna
inom tillräcklig tid för beslutens införande i länsprövningsnämndernas
särskilda längder. Länsprövningsnämndernas sammanträden
skola vara avslutade den 10 oktober, och dess ändringslängder
skola senast den 20 oktober översändas till häradsskrivare och magistrater
för debitering av de utskylder, som skola å lcronodebetsedel upptagas,
varjämte avskrifter av ändringslängderna likaledes senast den 20 oktober
skola tillställas vederbörande kommunala organ för offentliggörande
och för att vara tillgängliga vid de kommunala utgifts- och inkomststaternas
fastställande.
Enär den för mellankommunala prövningsnämnden utmätta tiden sålunda
icke torde kunna utsträckas, lärer man i stället vara hänvisad att
tillse, att det arbetsmaterial, som skall av nämnden granskas och prövas,
tillhandahålles nämnden skyndsammast möjligt och i, så vitt omständigheterna
medgiva, ordnat skick.
Av utredningen i ärendet synes framgå, att dessa krav hittills icke blivit
uppfyllda i den omfattning, som bör kunna ske. De uppslag, som av
allmänna ombudet i mellankommunala prövningsnämnden framförts för
ernående av bättre ordning, synas beaktansvärda och ägnade att kunna
läggas till grund för förslag i ämnet.
Det av allmänna ombudet framställda förslaget om åläggande för
landskamrerare att i en för hela länet gemensam förteckning uppföra
samtliga skattskyldiga, vilka haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagen
är att hänföra till skilda prövningsdistrikt, har i allmänhet
av länsstyrelserna lämnats utan erinran. Enahanda är förhållandet
med förslaget att av länsstyrelse utfärdad kungörelse över för löpande
året utsedda taxeringsnämndsordförande inom länet skall, samtidigt
13
Kungl. Maj:ts proposition A r 187.
ined förteckning och deklarationsliandlingar, översändas till mellankommunala
prövningsnämnden.
Då införandet av föreskrifter i nu berörda avseenden icke påkallar ändringar
i taxeringsföbordningen oell ej heller av annan orsak är av beskaffenhet
att anledning föreligger att däröver inhämta riksdagens yttrande,
torde närmare redogörelse för de i anledning av dessa två förslag
avgivna yttrandena ej här erfordras. I förevarande sammanhang må blott
nämnas, att under förutsättning att vad i det följande kommer att föieslås
vinner riksdagens bifall, jag Ilar för avsikt att föreslå, att sådana
bestämmelser må utfärdas, som innefatta skyldighet för landskamrerare
dels att å för hela länet gemensam förteckning uppföra
samtliga skattskyldiga, ordnade kommunvis, vilka haft förvärvskälla,
som enligt kommunalskattelagen är att hänföra till skilda prövningsdistrikt,
dels ock att i samband med översändande till mellankommunala
prövningsnämnden av självdeklarationer och andra handlingar, som avgivits
till ledning för de skattskyldiges taxering, jämväl till nämnden
överlämna ett exemplar av länsstyrelsens kungörelse över för löpande
året utsedda taxeringsnämndsordförande, fullständigad i anslutning till
därefter möjligen inträffade förändringar.
Mot det i promemorian framförda förslaget, att det borde åligga landskamrerare
att före den 5 eller senast före den 10 juli till mellankommunala
prövningsnämnden insända de för denna avsedda taxeringshandlingarna,
hava flertalet länsstyrelse!- ej haft något att erinra. Länsstyrelserna
i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Jämtlands, Västerbottens
samt Norrbottens län hava dock ansett den tid, inom vilken taxeringshandlingarna
skola vara insända, icke böra fastställas till tidigare
tidpunkt än den 10 juli. Länsstyrelsen i Gotlands län har föreslagit, att
den tid, inom vilken taxeringshandlingarna skola till mellankommunala
prövningsnämnden insändas, måtte fastställas till den 15 juli. Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län har ansett, att utdrag av taxeringslängderna
icke behöva till nämnden överlämnas förrän den 20 juli. Länsstyrelsen
i Örebro län har uttalat, att någon ovillkorlig föreskrift därom,
att taxeringshandlingarna skola inom den föreslagna tiden vara insända
till den mellankommunala prövningsnämnden, icke borde givas. Länsstyrelsen
har till stöd härför anfört:
Av de föreslagna föreskrifterna finge anses följa, att inom länsstyrelserna
viss granskning skulle ilga rum i och för avskiljande av deklarationer
och andra handlingar samt verkställande av utdrag av taxeringslängd
beträffande sådana skattskyldiga, vilkas taxering skulle granskas
och prövas av mellankommunala prövningsnämnden. De från taxeringsnämnderna
inkomna förteckningarna över sådana skattskyldiga skulle
härvid tjäna till ledning, men gallringen inom länsstyrelsen måste verkställas
fullt självständigt och med omsorg. Det läte sig knappast göra
att med tillgängliga arbetskrafter, som hade att under tiden ombesörja
även annat, löpande arbete, till den 10 juli medhinna en sådan självstän
dig granskning för bela länet.
Insändandet
till nämnden
av taxen ngshandlinerarna.
14
Departement lacke
fen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 1S7.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län har ansett, att fullständigheten av
den förteckning, som föreslagits skola inom länsstyrelsen upprättas, icke
kunde garanteras, enär landskamreraren vid förteckningens upprättande
i stor utsträckning måste lita på taxeringsnämndsordförandenas uppgifter.
Det vore nämligen uteslutet, att landskamreraren ens med biträde av
underlydande tjänstemän vid den tidpunkt, då förteckningarna skulle
överlämnas till mellankommunala prövningsnämnden, medhunnit att
granska samtliga deklarationer. En föreskrift örn upprättande av dylika
förteckningar borde givas den avfattning, att landskamrerare ålades att
upprätta »såvitt möjligt fullständig» förteckning över sådana skattskyldiga,
vilkas taxering skall prövas av mellankommunala prövningsnämnden.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län har tillstyrkt förslaget endast under
förutsättning att den granskning av till länsstyrelse insända förteckningar
över skattskyldiga, vilkas taxering skall prövas av mellankommunala
prövningsnämnden, avsåge att från förteckningarna avskilja sådana
skattskyldiga, vilkas taxering uppenbarligen icke folie under nämndens
verksamhetsområde. Skulle hela länets deklarationsmaterial genomgås,
funnes åtminstone vad anginge Västernorrlands län icke möjlighet
att med tillgängliga arbetskrafter fullgöra en sådan föreskrift.
Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden har i sitt
förberörda yttrande den 9 december 1930 anfört, att ehuru det med hänsyn
till den korta tid, som vore anslagen för mellankommunala prövningsnämnden,
vore av största betydelse att deklarationshandlingarna vore
tillgängliga så tidigt som möjligt, ombudet dock kunde förorda, att tiden
för dessa handlingars insändande bestämdes till den 10 juli. Detta förord
gåves dock under den förhoppning, att länsstyrelserna tillsåge, att det
för mellankommunala prövningsnämnden avsedda materialet utan tidsutdräkt
komme nämnden till handa.
Kammarrätten har icke framställt erinran mot att tiden, inom vilken
landskamrerare skall hava till mellankommunala prövningsnämnden
översänt deklarationshandlingarna, fastställes till den 10 juli.
En förutsättning för att mellankommunala prövningsnämnden skall
medhinna att inom föreskriven tid fullgöra sin uppgift är, att deklarationsmaterialet
så tidigt som möjligt kommer nämnden tillhanda. Det
framstår därför såsom synnerligen angeläget, att detta material utan
dröjsmål till nämnden översändes. De betänkligheter, som av vissa länsstyrelser
anförts mot att deklarationsmaterialet skulle till nämnden översändas
senast den 10 juli, finner jag ej avgörande. Att deklarationsmaterialet
så tidigt som möjligt tillhandahålles nämnden, synes mig vara av
den betydelse för bedrivandet av arbetet inom nämnden, att länsstyrelserna
måste i detta avseende söka tillmötesgå nämndens önskemål. Jag tillstyrker
alltså, att i taxeringsförordningen införes föreskrift därom, att själv
-
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
deklarationer och andra handlingar, som avgivits att tjäna till ledning vid
taxering för inkomst eller förmögenhet av skattskyldig, vars taxering
skall prövas av mellankommunala prövningsnämnden, skola till nämnden
översändas senast den 10 juli. Föreskriften synes böra infogas i 92 §
1 mom. taxeringsförordningen.
Vad därefter angår frågan örn begränsning av tiden för översändandet Ben tia morn
från länsstyrelserna till mellankommunala prövningsnämnden av besvär, skola till
som falla under nämndens handläggning, sålunda att dessa skola över- meliankomsändas
sist inom utgången av femte dagen efter besvärstidens utgång, “togsnämn-7
har detta förslag likaledes av flertalet länsstyrelser tillstyrkts. den översän
Länsstyrélserna
i Kristianstads, Gotlands och Kopparbergs län hava
ansett, att tidpunkten för besvärens överlämnande bör bestämmas till
respektive 7—8, 10 och 14 dagar efter besvärstidens utgång. Länsstyrelserna
i Göteborgs och Bohus län samt Västernorrlands län hava föreslagit,
att såsom slutdag för besvärens insändande fastställes den 31 juli. Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län har till stöd för sin berörda hemställan
anfört:
Det vore vad detta län anginge en fullständig omöjlighet att till mellankommunala
prövningsnämnden insända besvärsskrifterna senast den
20 juli. Besvären över 1929 års taxering uppginge inom länet till mer än
1,500. Två tredjedelar av samtliga besvär inkomme under de fyra sista
dagarna av besvärstiden. Förarbeten vore därför ej möjliga. Endast
registrering av besvären toge ett par dagar efter besvärstidens utgång.
Att därefter ordna besvären kommun- och distriktsvis, komplettera dem
med deklarationer och taxer in gsutdrag samt läsa dem för bedömande av
huruvida de borde avskiljas till mellankommunala prövningsnämnden toge
avsevärd tid. Av själva besvärsakten framginge icke alltid, örn ett besvär
skulle räknas till den ena eller andra kategorien. Även ett blott
genomögnande av besvären toge tid. Det ginge ej heller att avdela allt
för många personer för arbetets utförande, då dessa hindrade varandra
vid uttagandet av handlingar ur de olika distriktens deklarationer och
vid utskrivandet av utdrag ur taxeringslängderna.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län har anfört, att åtminstone för de länsstyrelser,
till vilka besvär inkommit till antal överstigande exempelvis
500, icke borde bestämmas tidigare slutdag för besvärens översändande
än den 31 juli. Även länsstyrelserna i Stockholms, Västmanlands och
Södermanlands län hava funnit den föreslagna tiden väl knappt tilltagen.
Länsstyrelsen i Stockholms län har framhållit, att endast sådana besvär,
som avfattats så tydligt, att av dem framginge, örn de tillhörde mellankommunala
prövningsnämndens handläggning, kunde avskiljas och
kompletteras med deklarationer och taxeringslängdsutdrag inom den föreslagna
tiden av 5 dagar efter besvärstidens utgång. I fråga örn övriga
besvär kunde förtursbehandling ej ifrågakomma. Först efter granskning
av till dylika besvär hörande deklarationer och övriga taxeringshandlingar
torde för dessa forumfrågan kunna klarläggas. Med över
-
Ifi
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
sändande av otydligt avfattade besvär måste därför anstå. Länsstyrelsen
föresloge, att vid avfattande av eventuell föreskrift i ämnet
hänsyn måtte tagas till dessa svårigheter. Länsstyrelsen i Västman
lands län har framhållit, att en föreskrift att besvär skola till mellan -kommunala prövningsnämnden insändas inom 5 dagar efter besvärstidens
utgång i allmänhet ginge att realisera. Ett sådant stadgande kunde dock
bliva svårt att efterkomma beträffande de besvär, som inkomme de sista
dagarna före besvärstidens utgång. Erfordrades någon åtgärd, syntes
denna kunna inskränkas till en föreskrift, att länsstyrelserna skulle så
snart som möjligt tilF mellankommunala prövningsnämnden översända
till dess handläggning hörande besvär.
Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden har i sitt
omförmälda yttrande den 9 december 1930 anfört:
Då besvären till länsprövningsnämnderna brukade hopa sig till de sista
dagarna före besvärstidens utgång, kunde det möta svårigheter att inom
femte dagen därefter medhinna urskiljandet av de besvär, som skulle
behandlas av mellankommunala prövningsnämnden. Längre tid än i
promemorian förutsatts torde därför böra medgivas. Besvärsliandlingaruas
översändande snabbast möjligt vore emellertid ofrånkomligt med hänsyn
till att den tid, som vore anslagen för mellankommunala prövningsnämndens
arbete, vore så knappt tillmätt. Besvär inkomme ofta från
skattskyldiga, som dreve rörelse inom ett flertal prövningsdistrikt. Detta
nödvändiggjorde, att taxeringsnämndsordförande inom vitt skilda delar
av landet hördes. Denna åtgärd krävde sin tid, även örn kommunikationen
av besvären förenklades genom flerfaldigande av besvärshandlingarna.
Dessutom vore nödvändigt, att allmänna ombudet och hans biträde finge
erforderlig tid att överväga innebörden av besvären och av däröver avgivna
yttranden. Även de besvär, som vore av enklare beskaffenhet,
exempelvis de, som rörde dubbelbeskattning, krävde avsevärd tid och det
finge vid bedömande av den tid, som erfordrades för besvärens kommunicerande
med taxeringsnämndsordförande, icke förbises, att utom
den ofta långväga postgången, dessa icke varje dag vore att påräkna för
besvarande av till dem avlåtna remisser.
Är 1930 hade hos ordinarie mellankommunala prövningsnämnden handlagts
509 besvär, varav inkommit från Överståthållarämbetet 117 och från
länsstyrelserna 392. Av de sistnämnda inkommo 258 före den 31 juli och
huvudparten av dessa dagarna den 18—2G juli. Länsstyrelsen i Malmöhus
län hade förfarit sålunda, att besvären översänts efter hand, så snart
de inkommit. Enahanda förfaringssätt hade tillämpats av Överståthållarämbetet,
varifrån huvudparten inkommit före den 10 september. Det
sistnämnda förfaringssättet syntes avgjort äga företräde framför det
av övriga länsstyrelser tillämpade; det medgåve insändande av besvärshandlingarna
till mellankommunala prövningsnämnden väsentligt snabbare
än eljest kunnat ske.
Under förhoppning att länsstyrelserna tillsåge, att besvären komme att
översändas till nämnden utan onödig omgång, har ombudet funnit, att det
torde vara tillfyllest med föreskrift, att besvären skola till nämnden
översändas efter hand som de inkomma oell senast inom förslagsvis tio
dagar efter besvärstidens utgång.
17
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
Kammarrätten bär anmärkt, att den föreslagna tiden för översändande
av besvär möjligen kunde anses väl knapp för de större länens vidkommande
samt ifrågasatt, örn ej Kungl. Maj:t borde äga medgiva utsträckning
av tiden, där förhållandena i ett eller annat län sådant påkallade.
Jag delar den uppfattning, som kommit till uttryck i vad allmänna Departementsombudet
anfört örn behovet av mera preciserade bestämmelser angående chef«*-den tid, inom vilken besvär, som skola av mellankommunala prövningsnämnden
handläggas, böra dit översändas. En ovillkorlig föreskrift örn
att besvären skola till nämnden insändas senast å femte dagen efter besvärstidens
utgång synes dock ej lämplig. Med hänsyn särskilt därtill
att det övervägande antalet besvär merendels torde inkomma under de
sista dagarna av besvärstiden, kan det komma att visa sig för länsstyrelserna
ogörligt att inom fem dagar efter besvärstidens utgång avskilja
samtliga till mellankommunala prövningsnämnden hörande ärenden. Det
torde i stället böra åläggas länsstyrelserna att avskilja och till nämnden
översända de till dess prövning börande besvären efter hand, i mån som
de inkomma, och torde den tidpunkt, inom vilken besvären senast skola
till nämnden översändas, böra fastställas till tio dagar efter besvärstidens
utgång. Då emellertid, på sätt kammarrätten anmärkt, den för besvärens
översändande sålunda tillmätta tiden för de större länens vidkommande
måhända kan bliva väl knapp, torde åt Kungl. Majit böra beredas möjlighet
att för särskilt län, då skäl därtill äro, efter framställning av länsstyrelsen,
medgiva, att den tid, inom vilken besvären skola vara till nämnden
översända, utsträckes erforderligt antal dagar. Jag tillstyrker alltså, att
stadgande av nu angivet innehåll infogas i 119 § 3 mom. taxeringsförordningen.
Flertalet länsstyrelser hava funnit frågan örn förkortning av tiden för Förkortning
åV D63VäTSa
anförande av besvär över beslut av taxeringsnämnd i Stockholm icke tiden ; stockpåkalla
något dess yttrande. Länsstyrelserna i Stockholms, Gotlands, holmHallands
och Västmanlands län hava dock uttalat, att förkortning av
besvärstiden för Stockholms stad borde genomföras. Länsstyrelsen i
Stockholms län vitsordar de i promemorian framhållna olägenheterna av
den nu gällande särskilda besvärstiden för Stockholm samt framhåller,
att prövningsnämnden i Stockholms län i högre grad än någon annan
prövningsnämnd torde hava berörts av dessa olägenheter.
Överståthållarämbetet har funnit det förenat med stor olägenhet för
de skattskyldiga, att besvärstiden förkortades och har därför på det bestämdaste
avstyrkt en sådan åtgärd. Överståthållarämbetet har därvid
anfört:
Do skattskyldiga i Stockholm vore vana att föro besvärstidens utgång
erhålla underrättelse örn dem åsatt taxering genom de å taxeringsnämndernas
beslut utfärdade debetsedlarna och kunde utdelningen av
dessa icke medhinnas förrän till någon dag mellan den 15 och den 20
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami 163 höft. tNr 187.) 2
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
augusti. Överståthållarämbetet ansåge jämväl, att tiden för utsändande
av meddelandena från taxeringsnämndernas ordförande angående av
taxeringsnämnderna frångångna deklarationer icke utan att hårt pressa
en del ordförande kunde förkortas. Därjämte vore att marka, att överklaganden
till prövningsnämnden i en del fall skedde även då den avlämnade
deklarationen hade följts. När debetsedeln erhållits, inträffade
nämligen, att den skattskyldige ansåge skatten anmärkningsvärt hög,
vilket föranledde honom att underkasta deklarationen en granskning,
som resulterade i yrkande örn nedsättning av taxeringen. Vidare vore
att märka, att underrättelse örn frångången deklaration ofta icke meddelades,
då avvikelsen enligt vederbörandes mening rörde sig örn ett mindre
belopp eller syntes självklar. I vart fall funne Överståthållarämbetet,
att en för do skattskyldiga i Stockholm så betydelsefull ändring i taxeringsförordningen
icke borde vidtagas utan att större erfarenhet vunnits
angående mellankommunala prövningsnämndens arbete. Erhölle denna
nämnd samtliga handlingar så tidigt som den 10 juli, syntes, möjligen
med någon ökning av nämndens kansli, de Stockholm berörande besvärsmålen,
vilka år 1929 uppgått till ett sjuttiotal, hinna handläggas på en
månad. Tidigare handlades nämligen dessa besvärsmål jämte omkring
1,500 andra av Stockholms stads prövningsnämnd på en tid av två månader.
I sitt yttrande över en inom finansdepartementet utarbetad promemoria
angående förändring av tiden för kronouppbörden, i vilken den hittillsvarande
slutdagen för ingivande av besvär berörande Stockholm,
nämligen den 31 augusti, föreslagits ändrad till den 10 augusti, har Överståthållarämbetet
ytterligare i nn förevarande ämne anfört bland annat:
Då ämbetet ansåge det vara av största betydelse för allmänheten, att
kronodebetsedlarna kunde utdelas någon tid före besvärstidens utgång,
och företagen undersökning givit vid handen, att detta med ett forcerat
arbete och en del extra kostnader möjligen kunde medhinnas till den 5
augusti, hemställde ämbetet, att besvärstidens utgång icke måtte bestämmas
tidigare än den 15 augusti. En följd av besvärstidens tillbakaflyttning
bleve antagligen, att en hel del reservationsbesvär med begäran örn anstånd
komme att ingivas; detta komme att tynga prövningsnämndens arbete.
Likaså torde antalet efter besvärstidens utgång inlämnade besvär
komma att, med hänsyn till klagandenas och deras ombuds semestrar, avsevärt
ökas; även dessa klagande hade rätt få sina besvär sakligt prövade.
Allmänna ombudet i mellankommunala prövningsnämnden har i sitt
förut berörda yttrande av den 9 december 1930 förklarat sig nödgad bestämt
vidhålla det i promemorian framförda kravet på förkortning av
besvär stiden i Stockholm och har härom anfört:
Överståthållarämbetet hade, då prövningsnämnden i Stockholms stad
icke behövde hava sitt arbete slutfört förrän den 31 oktober och då samtliga
taxeringsnämndsordförande och övrig vid taxeringarna använd
personal, liksom i huvudsak även de skattskyldiga, funnes inom staden
eller dess omedelbara närhet, uppenbarligen icke kunnat sätta sig i in de
svårigheter, som med hänsyn till utredning och kommunikation av besvären
mötte för mellankommunala prövningsnämnden, vilken hade taxeringsnämndsordförandena
spridda över hela landet. Förkortning av be
-
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
svarstiden för skattskyldiga inom Stockholms stad, vilkas taxering skall
prövas av mellankommunala prövningsnämnden, måste ske till överensstämmelse
med den för länen gällande. Skulle emellertid så stark förkortning
av besvärstiden icke kunna utan olägenhet genomföras, torde
annat icke återstå än att trots olägenheterna av att ännu en fatalietid
infördes för anförande av besvär, utgången av besvärstiden för dessa
skattskyldiga fastställdes något senare än för länen, förslagsvis till den
31 juli eller, örn då vore helgdag, till näst påföljande söckendag.
Kammarrätten har ansett, att olika besvärstid för olika slag av skattskyldiga
inom Stockholm, beroende på örn besvären skulle handläggas av
mellankommunala prövningsnämnden eller av Stockholms stads prövningsnämnd,
icke lämpligen borde förekomma, samt funnit bärande invändning
icke kunna göras mot en förkortning av besvärstiden för dessa
skattskyldiga med tre veckor, på sätt föreslagits i det till kammarrätten
remitterade författningsutkastet.
Det torde vara uppenbart, att den för närvarande gällande utsträckta
tiden för anförande av besvär över beslut, meddelat av taxeringsnämnd
i Stockholms stad, är till avsevärt hinder för bedrivandet av mellankommunala
prövningsnämndens arbete. Att så måste vara fallet framgår
redan därav, att av hela antalet av nämnden vid dess ordinarie sammanträden
slutligt handlagda besvär både år 1929 och år 1930 mera än
en tredjedel utgjorts av besvär, som berörde skattskyldiga i Stockholm.
Av de sistnämnda besvären har huvudparten inkommit genom Överståthållarämbetet,
Härtill kommer, att dessa ärenden i förhållandevis
stort antal äro av omfattande och invecklad beskaffenhet. Det synes
därför oeftergivligt, att åtgärder vidtagas, som göra det möjligt, att besvär
från Stockholm, vilka skola av mellankommunala prövningsnämnden
handläggas, tidigare komma nämnden till handa än vad för
närvarande är fallet. Därvid torde emellertid den principen böra fortfarande
upprätthållas, att samma tid skall gälla för anförande av besvär
i ärende, hänförligt till mellankommunala prövningsnämndens handläggning,
som i ärende, vilket tillhör Stockholms stads prövningsnämnds
avgörande. Att stadga särskild besvärstid för sådana ärenden,
som skola avgöras av mellankommunala prövningsnämnden, synes, med
hänsyn till de olägenheter, som oundvikligt följa med inrättande av ytterligare
en besvärstid, böra tillgripas allenast såsom en yttersta nödfallsutväg.
De skäl, som av Överståthållarämbetet anförts mot en allmän
förkortning av besvärstiden i Stockholm, synas ej heller allt för tungt
vägande. Underrättelse örn åsatt taxering kunna de skattskyldiga inhämta
från taxeringslängderna, redan innan debetsedlarna utsändas.
Det bör icke heller vara omöjligt att bedriva debiteringsarbetet på sådant
sätt, att debetsedlarna kunna utdelas senast under första veckan av
augusti. Dessutom må framhållas, att underrättelse örn avvikelse från
deklaration skall av taxeringsnämndens ordförande i rekommenderat
Departements*
chefen.
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 1S7.
Anstånd med
avlämnande av
deklaration.
brev med allmänna posten ofördröjligen tillsändas den skattskyldige och
att, enär i Stockholm taxeringsarbetet skall vara avslutat senast den 15
juni, sådan underrättelse alltså bör vara den skattskyldige tillhanda avsevärt
tidigare än den 10 augusti.
Den för närvarande gällande utsträckta besvärstiden i Stockholm är
en förmån, på vars bibehållande anspråk ej skäligen kunna resas, därest
det visar sig, att den är till hinder för ett rationellt ordnande av förfarandet
hos den mellankommunala prövningsnämnden. Jag tillstyrker
alltså en förkortning av besvärstiden för de skattskyldiga i Stockholm.
Att åter fastställa besvärstiden för Stockholm till samma tid, som den
för landet i övrigt gällande, synes ej av omständigheterna påkallat. I
avvaktan på närmare erfarenhet örn möjligheten för mellankommunala
prövningsnämnden att inom föreskriven tid medhinna sina arbetsuppgifter
synes utgången av tiden för anförande av besvär i Stockholm böra
fastställas till klockan tolv på dagen den 10 augusti eller, örn då är helgdag,
motsvarande tid under nästföljande söckendag. I anslutning härtill
torde den i 123 § taxeringsförordningen angivna tid, inom vilken
skattskyldig —• för rätt att åtnjuta den i 124 § samma förordning angivna
utsträckta besvärstiden -— ej må hava erhållit föreskriven underrättelse
örn avvikelse från deklaration, som av taxeringsnämnd företagits, böra,
där fråga är örn beslut, fattat av taxeringsnämnd i Stockholm, fastställas
till den 10 juli.
Enär den i 117 § angivna tiden för anförande av besvär över fastighetstaxeringsnämnds
beslut i Stockholm torde böra överensstämma med
den av mig förordade tiden för anförande av besvär över beslut av taxeringsnämnd
i Stockholm, framlägger jag förslag till dylik ändring av
sagda paragraf.
I detta sammanhang vill jag nämna, att länsstyrelsen i Västernorrlands
län i sitt utlåtande ifrågasatt, att den i 36 § 1 mom. fjärde och
femte styckena taxeringsförordningen givna regeln örn att anstånd med
deklarations avlämnande kan beviljas av landskamreraren i län, där
taxeringen skall äga rum, måtte ändras därhän, att, då taxeringen berör
flera län, uppskovsbegäran skall prövas av landskamreraren i det
län, där den skattskyldige skall taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
Allmänna ombudet i mellankommunala prövningsnämnden har i sitt
berörda yttrande av den 9 december 1930 vitsordat behovet av ändring i
36 § 1 morn. fjärde stycket taxeringsförordningen. Komplikationer av
den art länsstyrelsen angivit kunde lätt uppkomma och hade säkerligen
även uppkommit.
Kammarrätten har ej haft något att erinra mot att ändring av berörda
författningsrum företoges i överensstämmelse med vad länsstyrelsen
föreslagit.
21
Kungl. Maj:ts proposition Ni 187.
Jag ansluter mig till förslaget om sådan ändring av 36 § 1 mom. fjärde De^^^nte‘
stycket taxeringsförordningen, att där taxering av skattskyldig berör flera
län, begäran örn anstånd med avlämnande av deklaration skall prövas av
landskamreraren i det län, där den skattskyldige skall taxeras till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt; dock har jag funnit det remitterade utkastet
i denna punkt tarva en jämkning av redaktionell art.
Jag övergår härefter till den av riksdagens justitieombudsman gjorda
framställningen i fråga örn
2:o.
Ordförandes och vissa ledamöters i beskattningsnämnd befogenhet att inom
eget distrikt mot ersättning biträda med upprättande av deklarationer
för årlig taxering och allmän fastighetstaxering.
Beskattningsnämnd vid årlig taxering är i första instans taxerings- (MUandebenämnd
inom vart taxeringsdistrikt. Enligt 8 § taxeringsförordningen
består taxeringsnämnd av ordförande och ledamöter. Länsstyrelsen förordnar
årligen för nästkommande år i samband med indelningen i taxeringsdistrikt
dels ordförande i taxeringsnämnden, dels ock en person att
i egenskap av kronoombud vara ledamot i nämnden. Övriga ledamöter av
nämnden väljas årligen å landet av kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige
finnas, av dessa samt i stad av stadsfullmäktige eller, där
stadsfullmäktige icke finnas, av allmän rådstuga. I kommun, där virkestaxering
kan förväntas äga rum, skall vid det tillfälle, då val av ledamöter
i taxeringsnämnden verkställes, bland dem väljas en att med virkestaxeringen
inom kommunen taga befattning, på sätt i 81 § närmare angives.
Omfattar kommun flera taxeringsdistrikt, förrättas sistnämnda
val för varje distrikt, där virkestaxering kan förväntas äga rum.
Till ledning vid den årliga taxeringen skola vissa deklarationer avlämnas,
nämligen särskild fastighetsdeklaration rörande fastighet, som
på grund av 12 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928
skall bliva föremål för omtaxering, självdeklaration (allmän självdeklaration
eller särskild självdeklaration) rörande den skattskyldiges inkomst
och förmögenhet samt virkesdeklaration rörande avverkat virke.
Enligt 22 § taxeringsförordningen är ägare eller med ägare likställd
innehavare av fastighet, som skall omtaxeras, skyldig att utan anmaning
avgiva särskild fastighetsdeklaration, därest sådant förhållande,
som skall föranleda omtaxeringen, förelegat vid taxeringsårets ingång.
I andra fall inträder dylik skyldighet efter anmaning, och sådan anma
ning skall efterkommas även om fastighetens ägare eller innehavare för
-
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
menar, att sådant förhållande, som skall föranleda omtaxering, icke förelegat
vid taxeringsårets ingång. Särskild fastighetsdeklaration förekommer
icke de år, då allmän fastighetstaxering äger rum; då avgives
allmän fastighetsdeklaration.
Taxeringsnämndsordförandens huvudsakliga åligganden angivas i
78 § taxeringsförordningen. Bland dessa må särskilt nämnas följande:
att meddela den, som därom framställer begäran, erforderliga upplysningar
örn honom åliggande deklarationsskyldighet och sättet för dess
fullgörande;
att ordna och granska för taxeringen avlämnade deklarationer, uppgifter
och andra handlingar, vidtaga åtgärder för felande deklarationers
och andra uppgifters införskaffande samt i övrigt söka inhämta upplysningar
till ledning för en noggrann och tillförlitlig taxering;
att leda taxeringsnämndens arbete och vid sammanträdena föra ordet;
samt
att ombesörja förandet av nämndens protokoll och längder.
Taxeringsnämndens ordförande äger ock, därest han för en behörig
taxering av skattskyldig, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker,
finner nödigt, att granskning av den skattskyldiges bokföring verkställes,
enligt vad som stadgas i 79 §, till landskamreraren framställa begäran
örn dylik granskning.
Ordföranden är vidare enligt 83 § taxeringsförordningen föredragande
i taxeringsnämnden och har vid föredragningen att, i den omfattning
stadgandena i 56 § medgiva, tillhandahålla ledamöterna alla för taxeringen
erhållna deklarationer, andra uppgifter och upplysningar samt
efter sorgfällig beredning göra de anmärkningar och framställningar,
vartill han för en behörig taxering finner sig äga anledning.
Den av länsstyrelsen utsedde ledamoten i taxeringsnämnden, kronoombudet,
har enligt 80 § taxeringsförordningen med avseende å taxering
för inkomst eller förmögenhet till åliggande särskilt att, oavsett den
ordföranden tillkommande granskningsskyldigheten, granska alla inkomna
självdeklarationer, andra uppgifter och upplysningar, att därvid
tillse, att kronans intresse vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
varder behörigen iakttaget, samt att, i den mån sådant
må vara erforderligt och av ordföranden påkallas, biträda honom under
taxeringsarhetet och verkställa den längdföring, som förekommer vid
taxeringsnämndens sammanträden. Med avseende å särskild fastighetstaxering
och virkestaxering åligger det kronoombudet att, i den mån ordföranden
det påkallar, granska inkomna deklarationer och andra för
taxeringen avlämnade uppgifter och upplysningar samt verkställa den
längdföring, som förekommer vid taxeringsnämndens sammanträden.
Den kommunvalda ledamot i taxeringsnämnden, som skall taga befattning
med virkestaxeringen, har enligt 81 § taxeringsförordningen till
åliggande särskilt att. oavsett den ordföranden tillkommande gransk
-
23
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
ningsskyldigheten, granska alla inkomna virkesdeklarationer ock andra
för virkestaxeringen avlämnade uppgifter och upplysningar samt att
tillse, att kommunens intresse vid virkestaxeringen varder behörigen
iakttaget. .
I 87 § taxeringsförordningen meddelas bestämmelser örn det minsta
antal medlemmar, som måste vara tillstädes, för att taxeringsnämnden
skall vara beslutför. I denna paragraf föreskrives sålunda, att beslut
icke må fattas av taxeringsnämnd, örn taxeringsdistriktet omfattar blott
en kommun eller del därav, därest icke närvarande äro ordföranden,
kronoombudet och minst två kommunvalda ledamöter, ej heller, örn taxeringsdistriktet
omfattar två eller flera kommuner, med mindre ordföranden,
kronoombudet och en ledamot från varje kommun äro tillstädes.
I 63 och 68 §§ samma förordning meddelas motsvarande föreskrifter i
fråga örn villkoren för beslutförhet i beredningsnämnd och fastighets-!
taxeringsnämnd.
I lil § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas vidare, att ordförande
eller ledamot i beskattningsnämnd skall avträda, såväl då fråga förekommer
örn taxering, som angår honom själv, hans hustru, föräldrar,,
barn eller syskon eller oskift dödsbo, däri han äger del, som ock då fråga
är örn taxering av bolag eller förening, vars styrelse eller förvaltning
han tillhör, eller fråga är örn taxering av någon, för vilken han är förmyndare,
god man enligt 11 kap. lagen örn förmynderskap eller ombud.
Uttrycklig bestämmelse är icke meddelad i taxeringsförordningen angående
ersättare för ordförande eller kronoombud i beskattningsnämnd i
fall, då sådan medlem, på grund av vad i lil § sägs, är hindrad att deltaga
i beslut av nämnden.
I skrivelse till Kungl. Maj:! den 31 oktober 1930 har riksdagens justitieombudsman
ifrågasatt lämpligheten av att, såsom stundom sker, ordförande
eller kronoombud i taxeringsnämnd eller den kommunvalda ledamot
i dylik nämnd, som skall bereda virkestaxeringen, mot ersättning biträder
skattskyldig vid deklarations upprättande. Justitieombudsmannen
har anfört bland annat:
Ledningen av det årliga taxeringsarbetet i första instans ankomme på
taxeringsnämndens ordförande. Dennes sätt att fullgöra granskningen
av taxeringsmaterialet och ombesörja dess fullständigande med erforderliga
upplysningar vore av grundläggande betydelse för taxeringsresultatet.
Det måste därför anses vara en självfallen fordran, att ordföranden
med nit och intresse fullgjorde dessa åligganden samt att han intoge en
självständig ställning gentemot de skattskyldiga. Det syntes ock vara
befogat att kräva, att han avhölle sig från enskilda uppdrag, som kunde
föranleda konflikt med hans skyldigheter såsom taxeringsman. Detsamma
måste otvivelaktigt vara tillämpligt även i fråga örn kronoom
-
Framställning
av riksdagens
justitieombudsman.
24
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
budet i taxeringsnämnden, och. den kommun valda ledamot i nämnden,
som skulle bereda virkestaxeringen.
Ått ordförande i taxeringsnämnd mot betalning biträdde skattskyldiga
med upprättande av deklarationer inom det egna distriktet måste enligt
justitieombudsmannens uppfattning anses såsom olämpligt. Taxeringsförordningens
bestämmelser rörande taxeringsnämndsordförandenas
verksamhet och åligganden gåve emellertid, icke tillräckligt stöd för ett
påstående, att förfarandet skulle i och för sig innebära tjänstefel av beskaffenhet
att medföra ansvar.
I fall ordförande mot betalning lämnade biträde vid upprättande av deklarationer
inom det egna distriktet, kunde därav lätt föranledas en
pliktkollision. Även örn ordföranden skulle sträva efter fullständig opartiskhet,
syntes han svårligen i allmänna uppfattningen kunna undgå
misstanke örn motsatsen. En dylik enskild verksamhet vore alltså ägnad
att rubba förtroendet för honom såsom ordförande i taxeringsnämnden,
i all synnerhet örn den toge större omfattning eller offentligen tillkännagåves.
Det läge i öppen dag, att detta icke vore tillfredsställande.
Av nu anförda skäl syntes gällande lagstiftning vara i ifrågavarande
hänseende behäftad med en brist, som det vore angeläget att få undanröjd.
En dylik lagändring kunde tänkas genomförd på två sätt. En utväg
vöre att i lil § 1 mom. taxeringsförordningen såsom jävsgrund angiva,
att ordföranden mot ersättning biträtt den skattskyldige vid deklarationens
upprättande. Emellertid vore det tydligen otillfredsställande,
örn ordföranden bleve i ett större antal ärenden av jäv hindrad att deltaga
i taxeringsnämndens beslut. Lämpligare syntes därför vara, att
i taxeringsförordningen infördes ett uttryckligt förbud för ordförande
i taxeringsnämnd att inom det egna taxeringsdistriktet mot betalning
lämna skattskyldig biträde vid upprättande av självdeklaration eller
annan deklaration för årlig taxering. Undantag från denna regel kunde
möjligen medgivas i sådana fall, då ordföranden ändock på grund
av jävsförhållande, som omnämnes i lil § 1 morn., vore förhindrad att
deltaga i taxeringsärendes avgörande.
Vad nu sagts örn taxeringsnämndens ordförande hade i väsentliga delar
avseende jämväl å den av länsstyrelsen utsedde ledamoten i taxeringsnämnden,
kronoombudet och den kommunvalda ledamot, som hade att
taga i 81 § taxeringsförordningen angiven befattning med virkestaxeringen.
Dessa intoge visserligen icke ledande ställning inom taxeringsnämnden,
men på grund av den skyldighet att granska deklarationerna
och biträda ordföranden vid det tekniska arbetet med taxeringen, som
ålåge dem, måste det vara olämpligt, att de mot betalning tillhandaginge
allmänheten med upprättande av deklarationer inom det egna distriktet.
Enahanda förbud att biträda med upprättande av deklarationer syntes
därför böra utfärdas även för dem.
Även vid de vart femte år återkommande allmänna fastighetstaxerin -
25
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
garna vore deklarationer föreskrivna. Jämväl vid dessa taxeringar borde
det vara förbjudet för ordförande i beskattningsnämnd i första
instans, nämligen beredningsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd å
landet samt fastighetstaxeringsnämnd i stad, att mot betalning biträda
med upprättande av deklaration, som han å tjänstens vägnar hade att
granska. Däremot saknades anledning att meddela liknande förbud för
av länsstyrelsen utsedd ledamot eller av kommun eller landsting vald
ledamot i sådan nämnd. Dessa ledamöter intoge nämligen icke någon
särställning inom berörda nämnder såsom fallet vore med kronoombudet
och den i 81 § taxeringsförordningen omförmälda kommunvalde ledamoten
i taxeringsnämnden.
Utlåtanden i anledning av justitieombudsmannens framställning hava
inhämtats från kammarrätten, Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser.
Kammarrätten har därjämte avgivit särskilt yttrande över ett
inom finansdepartementet utarbetat utkast till vissa ändringar i taxeringsförordningen,
vilket utkast såsom bilaga B torde få fogas vid dagens
protokoll.
''''Kammarrätten har i utlåtande den 11 december 1930 förklarat sig dela
den av justitieombudsmannen uttalade uppfattningen, att en taxeringsnämndsordförande
borde avhålla sig från sådan enskild verksamhet, som
kunde komma i konflikt med taxeringsuppdraget. Då emellertid kammarrätten
icke hade sig bekant, att missbruk i större omfattning förekommit
på förevarande område, har kammarrätten på skäl, för vilka i det
följande närmare redogöres, ifrågasatt ändamålsenligheten av det föreslagna
förbudet, samt framhållit, att det syfte, som därmed skulle vinnas,
även utan alltför stora olägenheter syntes kunna ernås genom införande
i taxeringsförordningen av stadgande utav sådan innebörd, att
den anmärkta intressekollisionen i görligaste mån bleve förebyggd.
Kammarrätten har därvid anfört följande:
I 8 § taxeringsförordningen meddelades närmare bestämmelser angående
utseende av ordförande och ledamöter i nämnder för årlig taxering.
Enligt dessa bestämmelser förordnade länsstyrelsen årligen i samband
med indelning i taxeringsdistrikt dels ordförande i taxeringsnämnden,
dels ock en person att i egenskap av kronoombud vara ledamot i nämnden.
övriga ledamöter i taxeringsnämnden ävensom suppleanter valdes.
Motsvarande stadgande beträffande nämnder för allmän fastighetstaxering
återfunnes i 5 och 6 §§ samma förordning. I 12 § taxeringsförordningen
meddelades för beskattningsnämnderna gemensamma bestämmelser.
Enligt 2 mom. sistnämnda författningsrum förelåge för person, som
vore bosatt inom vederbörande nämnds distrikt, under vissa förutsättningar
obligatorisk skyldighet att åtaga sig uppdrag såsom ordförande
eller ledamot i beskattningsnämnd. Enligt vad kammarrätten bade sig
bekant, vore det särskilt i fråga örn taxeringsdistrikten å landet och i
de mindre städerna ofta för länsstyrelserna förenat med avsevärda svårigheter
att anskaffa personer med erforderliga kvalifikationer att vara
Yttrande».
26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
ordförande och kronoombud i taxeringsnämnderna. Det syntes sannolikt,
att införandet av det föreslagna förbudet skulle ytterligare öka dessa
svårigheter. Vidare ansåge sig kammarrätten böra framhålla, att det
stundom kunde vara till fördel för det allmänna, att ordförande eller
kronoombud i taxeringsnämnd biträdde de skattskyldiga i mera invecklade
deklarationsspörsmål, för såvitt sådan verksamhet inskränkte sig
till enstaka fall. Enligt 78 § taxeringsförordningen ålåge det taxeringsnämndens
ordförande allenast att meddela den, som därom framställde
begäran, erforderliga upplysningar örn honom åliggande deklarationsskyldighet
och sättet för dess fullgörande. Då såväl ordföranden som
kronoombudet för fullgörandet av sina uppdrag i regel åtnjöte mycket
blygsamma arvoden, syntes det ligga i sakens natur, att de icke kunde
lämna sitt biträde i mera tidsödande deklarationsangelägenheter utan
särskild ersättning. Ett förbud av omförmäld innebörd syntes i varje
fall icke böra gälla för den kommunvalde ledamot, som hade att taga i
81 § taxeringsförordningen angiven befattning med virkestaxeringen.
Då det givetvis icke vore önskvärt, att ordförande i beskattningsnämnd
eller kronoombud i taxeringsnämnd i större omfattning mot betalning
tillhandaginge skattskyldige inom det egna distriktet i deklarationsangelägenheter,
och det vidare icke torde vara lämpligt, att dessa funktionärer
deltoge i beslut, som avsåge sådana skattskyldigas taxering, ansåge
kammarrätten, att i lil § taxeringsförordningen borde såsom jävsgrund
angivas, att ordförande i beskattningsnämnd eller kronoombud i
taxeringsnämnd mot ersättning biträtt den skattskyldige vid deklarations
upprättande. Därest i samband härmed i taxeringsförordningen
infördes bestämmelse därom, att i fall, då ordföranden på grund av jäv
vore förhindrad att deltaga i visst beslut, kronoombudet i taxeringsnämnden
vid sådant besluts fattande skulle inträda såsom ordförande i nämnden,
syntes någon större praktisk olägenhet av nämnda jävsgrund icke
vara att befara. Under förutsättning att anteckning örn alla de fall, då
ordförande eller kronoombud på grund av jäv vöre förhindrade att deltaga
i särskilda beslut, gjordes i taxeringsnämndens protokoll, hade man
anledning antaga, dels att ärenden, där sådant jäv förekommit, bleve
föremål för särskild granskning av vederbörande landskamrerare och
prövningsnämnd, dels ock att länsstyrelserna, därest de funne, att ordförande
och kronoombud i ett större antal ärenden av jäv varit hindrade
att deltaga i beskattningsnämndernas beslut, icke vidare meddelade
sådant uppdrag åt person, som i större omfattning ägnade sig åt privat
verksamhet av nu ifrågakommen art.
En ledamot av kammarrätten har uttalat skiljaktig mening och anfört:
Länsstyrelse,
som erhölle kännedom örn att ordförande i taxeringsnämnd
mot betalning biträdde skattskyldiga med upprättande av deklarationer
inom det egna distriktet, kunde i de flesta fall förmå ordföranden
att för framtiden avhålla sig därifrån. Kunde rättelse likväl icke
vinnas, borde denne icke vidare erhålla uppdraget i fråga. Därest emellertid
någon länsstyrelse skulle vidhålla en annan uppfattning i förevarande
ämne och i följd därav underlåta att ingripa mot de missbruk av
angiven art, som taxeringsnämndsordförande inom länet låtit komma
sig till last, eller fortsätta att meddela sådan person uppdrag av omförmält
slag, borde tagas i övervägande de åtgärder, riksdagens justitieom
-
27
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
budsman i sin framställning'' ifrågasatt. För sådant fall Dorde i taxeringsförordningen
införas uttryckligt förbud för ordförande i taxeringsnämnd
att inom det egna distriktet mot betalning lämna skattskyldiga
biträde vid upprättande av deklaration. \ ad sålunda anförts beträffande
taxeringsnämndsordförande syntes i väsentliga delar kunna gälla
kronoombudet inom nämnden och måhända även de övriga personer, beträffande
vilka justitieombudsmannen ifrågasatt sådan tillämpning.
Av länsstyrelsen a hava tjugu belt eller delvis biträtt justitieombudsmannens
förslag örn förbud för ordförande oell kronoombud i taxeringsnämnd
samt den kommunvalde ledamot, som tager befattning med virkestaxering,
att inom det egna taxeringsdistriktet mot betalning lämna skattskyldig
biträde vid upprättande av deklaration. Överståthållarämbetet och
två länsstyrelser, nämligen länsstyrelserna i Skaraborgs och Västmanlands
län, hava i stället, i anslutning till det andra av justitieombudsmannen
berörda alternativet, förordat sådant stadgande i taxeringsförordningen,
att av ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnd lämnat
biträde vid upprättande av deklaration förklaras utgöra jäv för
honom att inom nämnden deltaga i behandling av sådan deklaration.
Slutligen hava länsstyrelserna i Älvsborgs och Norrbottens län ställt sig
tveksamma till justitieombudsmannens förslag.
Vad då först angår de länsstyrelser, som tillstyrkt justitieombudsmannens
förslag, må omnämnas, hurusom i några utlåtanden framhållits, att
örn förbud på sätt justitieombudsmannen ifrågasatt, skall införas, åt detta
borde givas mera vidsträckt omfattning än justitieombudsmannen avsett.
Sålunda hava länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs
län funnit skäl tala för att låta ett eventuellt förbud gälla alla kommunvalda
ledamöter, varvid dock sistnämnda länsstyrelse föreslagit, att åt
länsstyrelse borde givas befogenhet att, på därom för ett år i sänder gjord
ansökan, medgiva befrielse från förbudet åt sådan kommunvald taxeringsman,
som med intyg av vederbörande taxeringsnämndsordförande
eller landskamreraren i länet styrkte, att hans deklarationsverksamhet
fyllde ett behov i orten.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län har härom anfört:
De kommunvalda ledamöterna i taxeringsnämnderna bedreve mot
ersättning deklarationsverksamhet i långt större utsträckning än ordförande
och kronoombud. I många taxeringsdistrikt vöre kommunvalda
ledamöter i taxeringsnämnd mot ersättning de skattskyldiga behjälpliga
icke blott mod upprättande av deklarationer och avgivande av intyg utan
även med avfattande av besvär över taxering, i vilken vederbörande ledamot
själv deltagit, ofta utan att han därvid framfört avvikande mening.
En slik dubbelverksamhet som domare och advokat i samma mål måste
betänkligt rubba tilliten icke blott till taxeringsmannens självständighet
utan även till hans noggrannhet vid taxeringsuppdragets fullgörande. I
dylika fall stöde icke den möjligheten till buds att avlägsna taxerings
mannen från taxeringsuppdraget. Här vore ett lagstadgat förbud enda
utvägen till åstadkommande av rättelse. Skulle justitieombudsmannens
framställning leda till förbud för ordförande och av länsstyrelse utsedd
28
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
ledamot i taxeringsnämnd, borde ett sådant förbud jämväl omfatta kommunvalda
ledamöter, ytterligare en anledning härtill vore, att det
kunde befaras, att ett förbud för endast ordförande och av länsstyrelse
utsedd ledamot komma att hos de kommunvalda ledamöterna alstra uppfattningen
av en statlig sanktion av deras egen verksamhet och finge
till följd, att denna verksamhet bedreves i ännu större omfattning än hittills.
Då emellertid en och annan kommunvald taxeringsmans deklarationsverksamhet
lett till ett mera fullständigt och bättre taxeringsresultat,
föresloge länsstyrelsen, i händelse av generellt förbud, att åt länsstyrelse
gåves befogenhet att, på därom för ett år i sänder gjord anmälan,
medgiva sådan kommunvald taxeringsman befrielse från förbudet,
som med intyg av vederbörande taxeringsnämndsordförande eller landskamrerare
styrkte, att hans deklarationsverksamhet fyllde ett behov i
orten.
Vad länsstyrelsen anfört örn kommunvald ledamot i taxeringsnämnd
gällde även sådan ledamot, som hade att taga i 81 § taxeringsförordningen
angiven befattning med virkestaxering.
Vidare har länsstyrelsen i Västernorrlands län ansett, att även örn
taxeringsnämndsordförande icke betingade sig pekuniär ersättning för
biträde vid upprättande av deklaration, tvivel örn hans opartiskhet i vissa
fall lätt kunde uppkomma hos allmänheten. Särskilt ömtåligt vore, örn
biträde lämnades åt skattskyldig, vars taxering vore av större betydelse
för stat och kommun. Örn än betalning icke utgått i sådana fall, vore
dock många dylika skattskyldiga i den ställningen, att biträdet kunde
kompenseras på annat sätt. På grund härav har länsstyrelsen förordat,
att uttryckligt förbud måtte utfärdas för de i justitieombudsmannens
skrivelse omförmälda befattningshavarna att taga någon som helst
befattning med deklarationers upprättande inom eget distrikt. Skulle
detta anses vara att gå för långt, borde åtminstone stadgandet avfattas
så att all möjlighet betoges dem att skaffa sig fördelar av de skattskyldiga
inom det egna distriktet. — Länsstyrelsen i Malmöhus län har
särskilt berört de fall, då ifrågavarande taxeringsuppdrag omhänderhades
av tjänstemän. För dessa borde förbudet knappast inskränkas till
det egna taxeringsdistriktet. Tjänstemännen anlitades nämligen också
hos prövningsnämnden för granskning av taxeringarna i hela länet, och
framför allt torde förhållandet vara sådant i Stockholm. Såvitt en granskning
skulle bliva effektiv, torde, då det gällde tjänstemän inom verket,
förbudet höra utsträckas att gälla icke blott det egna taxeringsdistriktet
utan hela länet. Lämpligt syntes dock måhända vara, att förbehåll gjordes
därom, att vederbörande landskamrerare skulle kunna giva tillstånd att
i bestämt uppgivna fall upprätta deklarationer åt skattskyldiga utanför
det egna taxeringsdistriktet. I dylika fall skulle nämligen landskamreraren
kunna beordra örn särskild granskning av sådana deklarationer, till
vars upprättande han givit tillstånd åt någon tjänsteman inom verket.
Av de länsstyrelser, som i princip tillstyrkt justitiombudsmannens förslag,
hava emellertid å andra sidan en del funnit det ifrågasatta förbudet
i olika avseenden sträcka sig längre än som är behövligt.
29
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 187.
Länsstyrelserna i Blekinge och Norrbottens län hava ansett allmänt
förbud att upprätta deklarationer mot betalning icke böra stadgas för
kronoombuden och den för deklarationsgranskning vid virkestaxering
särskilt kommunvalde ledamoten i taxeringsnämnd.
Länsstyrelsen i Blekinge län har därvid framhållit, att kronoombuden,
som i motsats mot taxeringsnämndsordförandena icke hade skyldighet
att biträda allmänheten vid upprättande av deklarationer, enligt länsstyrelsens
mening erhölle så ringa gottgörelse för sitt uppdrag, att det
måste anses högst obilligt, att de skulle lämna deklarationshjälp utan
ersättning. Örn, såsom ofta hände, ordföranden icke vore bosatt inom
kommunen, måste man hysa verkliga betänkligheter mot att stadga förbud
för kronoombuden att vid särskild påfordran från de skattskyldigas
sida biträda med deklarationers upprättande och därför erhålla skälig
gottgörelse; sådant biträde finge dock ej lämnas yrkesmässigt eller eljest
i sådan utsträckning eller på sådant sätt, att det kunde föranleda misstroende
hos allmänheten, vilket lätt torde kunna av länsstyrelsen kontrolleras.
Det syntes också böra beaktas, att man hade skäl förvänta,
att ordförande ägnade deklarationer, som upprättats av kronoombudet,
full opartisk granskning. Vad anginge den kommunvalde ledamoten för
deklarationsgranskning vid virkestaxering, syntes ett förbud för honom
att upprätta virkesdeklarationer sakna praktisk betydelse, då det torde
höra till rena undantagsfall, att ej de skattskyldiga själva upprättade
dylika deklarationer, och vid granskningen i nämnden betraktades skogsvårdsstyrelsens
ombud som sakkunnig auktoritet, gentemot vilken sagda
ledamot föga inverkade på nämndens beslut.
Under alla förhållanden borde emellertid uttryckligen fastslås, att örn
länsstyrelse funne kronoombud eller nyssnämnde kommunvalde ledamot
biträda med deklarationers upprättande på sådant sätt eller i sådan
omfattning, att det måste anses mindre fördelaktigt för taxeringsnämndens
arbete eller rubbade allmänhetens förtroende för detsamma, han genast
borde entledigas från uppdraget. För bland annat underlättande av kontroll
härutinnan syntes det böra åläggas vederbörande att hos taxeringsnämnden
till protokollet anmäla, vid vilka deklarationers upprättande,
han biträtt, och syntes det av nära till hands liggande skäl kunna ifrågasättas,
örn icke dylik anmälningsskyldighet lämpligen borde åläggas även
övriga ledamöter av taxeringsnämnden.
Enligt länsstyrelsen i Södermanlands län borde ifrågavarande förbud i
vad angår den kommunvalde ledamoten för virkestaxering endast gälla
deklarationer för denna taxering.
Sistnämnda länsstyrelse ävensom länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus
län samt Älvsborgs län hava ifrågasatt, örn förbudet jämväl borde
gälla upprättande av fastighetsdeklarationer vid allmän fastighetstaxering.
Med hänsyn till att dessa deklarationer endast upptoge faktiska uppgifter
rörande sådana förhållanden, som kunde lätt kontrolleras och då fastighetstaxeringar
i allmänhet verkställdes efter värderingsgrunder, örn
vilka överenskommelse träffats före taxeringsförrättningarna, hava dessa
länsstyrelser ansett förbud här mindre påkallat än i fråga om inkomstdeklarationerna.
30
Kungl. Majlis proposition Nr 187.
Flera länsstyrelser hava framhållit, att i ett stort antal taxeringsdistrikt
taxeringsnämndsordföranden och kronoombudet ensamma representerade
sakkunskapen på förevarande område, varför det skulle kunna befaras,
att genom förbud av den föreslagna omfattningen olägenheter kunde uppstå
för såväl de skattskyldiga som taxeringsarbetet.
Länsstyrelsen i Stockholms län har ansett dessa svårigheter möjligen
kunna undvikas, därest kommunerna sattes i tillfälle att välja icke allenast
ledamöter av taxeringsnämnderna utan även erforderligt antal personer,
som skulle hava att jämlikt eget åtagande mot skälig ersättning
biträda de skattskyldiga vid deklarationernas upprättande. Emot en dylik
anordning skulle emellertid kunna invändas, att för taxeringsarbetet
och taxeringsmännens auktoritet mindre gynnsamma konflikter kunde
uppkomma mellan å ena sidan de kommunala deklarationsbiträdena och
å andra sidan den egentliga taxeringsmyndigheten.
Länsstyrelsen i Uppsala län har funnit det böra tagas i övervägande,
huruvida icke ökat biträde med deklarationernas upprättande borde genom
statens försorg eller på annat sätt beredas de skattskyldiga. Länsstyrelsen
i Värmlands län har ifrågasatt, att örn ersättning skulle få uppbäras
för biträde vid upprättande av deklaration, densamma borde bestridas
av allmänna medel.
Vidkommande härefter de länsstyrelser, vilkas yttranden gått i avstyrkande
riktning, ha, med hänsyn till den på många håll rådande bristen på
sakkunnig hjälp för upprättande av deklarationer, länsstyrelserna i Skaraborgs
och Västmanlands län avstyrkt det av justitieombudsmannen föreslagna
förbudet för vissa befattningshavare att mot ersättning lämna dylikt
biträde men i stället anslutit sig till den av justitieombudsmannen
jämväl berörda möjligheten, att i taxeringsförordningen ordförande och
kronoombud i taxeringsnämnd, som mot ersättning biträtt skattskyldig vid
upprättande av deklaration, förklarades vara jäviga att i nämnden deltaga
i behandling av sådan deklaration. Länsstyrelsen i Skaraborgs län har ansett,
att en sådan bestämmelse borde gälla jämväl samtliga kommunvalda
ledamöter i taxeringsnämnd. De av justitieombudsmannen uttalade
farhågorna angående de olägenheter, en dylik bestämmelse skulle medföra,
vore ogrundade. Däremot medförde den föreslagna bestämmelsen
den fördelen, att den möjliggjorde effektiv kontroll över taxeringsnämndsordförandes,
kronoombuds och ledamöters verksamhet i ifrågavarande
hänseende. Örn det mot förmodan skulle visa sig, att ordförande eller
kronoombud i taxeringsnämnd ägnat sig åt deklarationsverksamhet i sådan
utsträckning, att den medförde olägenhet för taxeringsarbetets behöriga
gång, hade länsstyrelsen effektiva medel till buds att stävja denna
verksamhet.
Överståthållarämbetet har funnit uppenbart, att person icke bör på
grund av honom meddelat offentligt förordnande deltaga i avgörande av
31
Kungl. May.ts proposition Nr 187.
ärende, vari han mot ersättning biträtt däri intresserad. Ämbetet har
härvidlag anfört i huvudsak följande:
Enär på grund av i Stockholm införd taxeringsorganisation till kronoombud
i taxeringsnämnd endast förordnades Överståthållarämbetet underlydande
tjänstemän, hade också bestämt förbud meddelats dessa att
inom eget distrikt mot ersättning biträda skattskyldig med upprättande
av deklaration. Om vikten av att icke heller taxeringsnämndernas ordförande
gjorde detta, hade de med säkerhet erinrats vid något sammanträde,
som kamreraren hållit med dem för överläggning rörande taxeringsarbetet.
Icke heller hade till överståthållarämbetets kännedom kommit
något fall, då sådant biträde skulle hava lämnats. Däremot hade de senaste
åren förekommit, att ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd
jämte någon ledamot av samma nämnd på därom framställd begäran mot
ersättning preliminärt värderat nybyggda fastigheter. Då detta blivit
känt för ämbetet, hade i cirkulär till ordförandena och kronoombuden i
taxeringsnämnderna meddelats förbud för de senare att deltaga i dylik
värdering, varjämte ordförandena anmodats att icke göra detta. Vidare
hade i samma cirkulär föreskrivits att, då en sådan åtgärd måste anses
skapa ett så att säga naturligt jäv för ordförande att deltaga i taxering
av fastigheten i fråga, anmälan i förekommande fall skulle göras till
Överståthållarämbetet för att ämbetet skulle bliva i tillfälle att förordna
särskild ordförande för detta taxeringsärendes behandling. Skulle det
visa sig, att någon ordförande icke ställde sig den givna anmaningen till
efterrättelse, hade Överståthållarämbetet vid förordnande av ordförande
för nästkommande år att taga under övervägande, huruvida denna omständighet
borde föranleda ett ombyte av ordförande.
Då länsstyrelsen således hade möjlighet att beivra missbruk i förevarande
avseende, men det syntes ovisst, örn biträde med upprättande av deklaration
åt skattskyldig verkligen utgjorde jäv att inom beskattningsnämnd
handlägga taxeringsärende, funne Överståthållarämbetet önskligt,
att bestämmelse härom infördes i taxeringsförordningen. Genom
att på detta sätt söka bot för den påtalade oegentligheten vunnes den fördel
framför det av justitieombudsmannen förordade alternativet, att även.
ledamot i beskattningsnämnd bleve förhindrad att deltaga i beslut örn
taxering av person, som han biträtt med upprättande av deklaration eller
på annat den föreliggande frågan berörande sätt. — Den brist i taxeringsförordningen
att föreskrift saknades, huru det skulle förfaras, då ordförande
i taxeringsnämnd vore av jäv förhindrad att med taxeringsärende
taga befattning, ansåge Överståthållarämbetet, såsom förut angivits,
böra i praktiken avhjälpas på det sätt att, då anmälan örn sådant
jäv gjordes, länsstyrelsen för sådant ärende förordnado särskild ordförande.
Överståthållarämbetet ansåge det emellertid önskligt, att uttrycklig
föreskrift meddelades i detta avseende, och hade ämbetet för sin del intet
att erinra emot, att taxeringsnämnd vid jäv för ordförande medgåves
rätt att själv utse sådan. Anteckning därom borde dock göras i taxeringsnämndens
protokoll så att landskamreraren crhölle kiinnedom örn dessa
ärenden, varjämte det bordo åligga kronoombud att till landskamreraren
anmäla de ärenden, i vilka han av jäv varit förhindrad deltaga.
I detta sammanhang bör nämnas, att länsstyrelsen i Blekinge län berört
frågan örn jäv för taxeringsnämndsordförande och kronoombud vid
egen taxering. Såvitt länsstyrelsen hade sig bekant, hade någon svårig
-
Departementschefen.
32 Kungl. Martts proposition Nr 187.
het ej uppstått i taxeringsnämnderna, även om behandlingen i dessa fall ej
varit formellt riktig. Emellertid syntes det lämpligt, att det uttryckligen
stadgades, att nämnden vid jäv för ordförande skulle äga utse annan ledamot
av nämnden att tjänstgöra som ordförande. Att, på sätt justitieombudsmannen
syntes förutsätta, länsstyrelsen skulle i fall av jäv för ordförande
eller kronoombud för dem förordna ersättare, skulle vara att göra saken
mera omständlig än som kunde anses erforderligt, då i allt fall ordföranden
deltoge i prövningen av kronoombudets och kronoombudet i prövningen
av ordförandens taxering.
Att ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd i regel böra
avhålla sig från att inom eget taxeringsdistrikt mot ersättning biträda de
skattskyldiga med upprättande av deklarationer, som skola tjäna tillledning
för årlig taxering, synes mig uppenbart. Ordföranden intager
en ledande ställning inom nämnden. Och såväl ordföranden som kronoombudet
åligger att granska till nämnden ingivna deklarationer.
Även örn sådan taxeringsman vid fullgörandet av sitt taxeringsuppdrag
ej låter sig påverkas av att han mot ersättning lämnat dylikt
biträde, bör dock — med hänsyn till risken för misstanke örn bristande
opartiskhet, för vilken han kan bliva utsatt — en verksamhet av an
givet slag i allmänhet icke få förekomma.
Enligt min uppfattning kan det emellertid ej heller anses med god
ordning överensstämmande, att de kommunvalda ledamöterna i nämnden
befatta sig med sådan verksamhet. Vad beträffar den kommunvalde
ledamot i nämnden, som skall taga befattning med virkestaxeringen, är
hans ställning i berörda hänseende, på grund av den honom åliggande
skyldigheten att granska avgivna virkesdeklarationer, närmast att jämföra
med den ställning ordförande och kronoombud intaga. Självfallet
är emellertid även av övriga kommunvalda ledamöter mot ersättning
lämnat biträde vid upprättandet av deklarationer inom eget distrikt
ägnat att väcka misstro mot taxeringsförfarandets objektivitet. Därest
bestämmelser meddelas till förekommande av att ordförande och kronoombud
i taxeringsnämnd befatta sig med dylik verksamhet, men den av
de kommunvalda ledamöterna i nämnden i sådant hänseende bedrivna
verksamheten fortfarande lämnas okontrollerad, kan ock befaras, att
detta kommer att tolkas såsom ett erkännande av att mot de sistnämndas
berörda verksamhet ur det allmännas synpunkt ej finnes anledning till
anmärkning. Ett sådant ståndpunkttagande kan jämväl befaras leda
till att de kommunvalda ledamöterna i taxeringsnämnden i ökad omfattning
ägna sig åt att mot ersättning upprätta deklarationer inom eget
taxeringsdistrikt.
Vad nu ytti’ats örn ordförande och ledamöter i taxeringsnämnd synes,
örn ock ej med fullt samma styrka, äga giltighet även beträffande ordförande
och ledamöter i övriga beskattningsnämnder i första instans, d.
33
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
v. s. beredningsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd. Vad beträffar de
deklarationer, som avlämnas för den allmänna fastighetstaxeringen, upptaga
visserligen dessa till övervägande del allenast sådana faktiska uppgifter
rörande bland annat areal, köpeskilling, hyres- och brandförsäkringsvärden,
som lätt kunna kontrolleras. Endast beträffande skogen lärer
det stundom vara svårt att bedöma tillförlitligheten av lämnade uppgifter.
Vidare verkställes värderingen i regel med tillämpning av på förhand
fastställda grunder. Fullt lika starka skäl för det ifrågasatta förbudet
att mot ersättning biträda vid upprättande av dylika deklarationer
torde därför ej förefinnas som i fråga örn deklarationer för den årliga
taxeringen. Mest följdriktigt synes dock vara att tillämpa samma regler
beträffande alla slag av deklarationer. — Även beträffande beskattningsnämnd
i andra instans, alltså fastighetsprövningsnämnd, länsprövningsnämnd,
Stockholms stads prövningsnämnd, de särskilda prövningsnämnderna
och den mellankommunala prövningsnämnden, synas samma föreskrifter
böra gälla som för beskattningsnämnd i första instans.
För samtliga nu berörda fall torde böra såsom huvudregel gälla, att
taxeringsman tillhörande sådan nämnd ej må mot ersättning biträda med
upprättande av deklaration, avsedd att tjäna till ledning för taxering,
som skall av nämnden verkställas. För genomförandet av en sådan
regel synes man dock, åtminstone icke i första hand, böra tillgripa utvägen
att i taxeringsförordningen stadga formligt förbud för taxeringsman
att mot ersättning lämna biträde av angivet slag. Ett förbud kan
sålunda i praktiken verka onödigt strängt. Särskilt synes det mindre
lämpligt att beträffande andra kommunvalda ledamöter i beskattningsnämnd
än den kommunvalde ledamot i taxeringsnämnden, som enligt
81 § taxeringsförordningen har att granska inkommande virkesdeklarationer,
stadga dylikt förbud. Ledamotskapet i beskattningsnämnd
är för dessas vidkommande ett kommunalt förtroendeuppdrag.
Det synes böra örn möjligt undvikas att i författning stadga
förbud för innehavare av sådant uppdrag att befatta sig med viss
privat verksamhet, även örn han som regel på grund av förtroendeuppdragets
natur bör avhålla sig från sådan verksamhet.
Vad ordförande och kronoombud i beskattningsnämnd i första instans
beträffar, framgår av de avgivna yttrandena dels att vissa länsstyrelser
redan utfärdat förbud för dem att mot ersättning inom eget distrikt
biträda med upprättande av deklarationer dels ock att det, så vitt
känt är, hittills endast i undantagsfall förekommit, att ordförande och
kronoombud i beskattningsnämnd tagit dylik befattning med deklara
tionsväsendet. Även beträffande dessa två kategorier av taxeringsman,
som förordnas av länsstyrelse, torde tillräcklig anledning att i taxeringsförordningen
införa ett ovillkorligt förbud mot dylik verksamhet,
åtminstone för närvarande icko föreligga, synnerligast örn möjlighet beredes
länsstyrelsen att i detta hänseende utöva nödig kontroll.
Bihang lill riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 163 höft. (Nr 187.)
34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
I anledning av vad sålunda av mig anförts har jag funnit mig icke
för det närvarande höra biträda förslaget örn införande av formligt
förbud för vare sig ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd att
mot ersättning inom eget distrikt biträda skattskyldig vid upprättandet
av deklaration, avsedd att tjäna till ledning vid taxering, som skall av
nämnden verkställas. I stället torde man tills vidare böra åtnöjas med
att i taxeringsförordningen föreskriva, att ordförande eller ledamot i
beskattningsnämnd skall avträda, då fråga är örn taxering av någon,
vilken han mot ersättning biträtt vid upprättande av deklaration, avsedd
att tjäna till ledning vid taxeringen. Stadgande härom synes böra
få sin plats i lil § taxeringsförordningen.
Det synes vara med god ordning förenligt, att för varje särskilt fall
anteckning göres i nämndens protokoll, när ordförande eller ledamot av
nu berörd eller annan i lil § 1 mom. taxeringsförordningen angiven
anledning är hindrad deltaga i behandling av visst beskattningsärende.
Härigenom vinnes även möjlighet att öva nödig tillsyn över att jävsbestämmelserna
efterlevas. Föreskrift i detta avseende synes därför jämväl
böra intagas i paragrafen.
Lämpligt torde vara, att cirkulär utfärdas till länsstyrelserna med uppmaning
till dessa att hålla hand över att ordförande och kronoombud i
beskattningsnämnd i första instans ej annorledes än i undantagsfall, där
så av särskilda skäl finnes påkallat, inom eget distrikt mot ersättning biträda
med upprättande av deklaration, avsedd att tjäna till ledning vid
taxering, som skall av beskattningsnämnden verkställas.
I taxeringsförordningen saknas för närvarande föreskrift örn vem, som
skall föra ordet, när ordförande i beskattningsnämnd på grund av stadgandena
i lil § i förordningen är hindrad att deltaga i handläggning
av visst taxeringsärende och ställföreträdare för honom icke finnes förordnad.
Att vid dylika, mera sällan förekommande förhinder låta
taxeringsår betet vila, till dess ersättare för ordföranden förordnats,
kan knappast vara erforderligt, utan det synes mest praktiskt, att nämnden
inom sig utser viss ledamot att vid behandling av sådant ärende
föra ordet. Föreligger dylik jävsanledning för av länsstyrelse förordnad
ledamot i fastighetstaxeringsnämnd eller i taxeringsnämnd, torde
utan väsenlig olägenhet dylik ledamots utevaro icke böra hindra nämnden
att ändock besluta i det ärende, som jävet avser. Stadgande härom
synes likaledes böra intagas i lil §. Vid genomförande av sådan ändring
torde 63, 68 och 87 §§, vilka innehålla bestämmelser rörande beslutfört
antal medlemmar i beskattningsnämnd i första instans, böra i motsvarande
mån jämkas.
I 25 § förordningen den 28 oktober 1910 örn taxeringsmyndigheter och
förfarandet vid taxering fanns intaget stadgande örn att det vore Kungl.
Maj:ts befallningshavande obetaget att återkalla meddelat förordnande
för ordförande eller ledamot i taxeringsnämnd. Uttryckligt stadgan
-
35
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
de i samma ämne finnes icke meddelat i nu gällande taxeringsförordning.
Att länsstyrelse bör äga befogenhet att när som helst återkalla
av länsstyrelsen meddelat förordnande för ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd
synes klart; av vikt är nämligen, att en person, som
erhållit sådant förordnande men ej visat sig vuxen uppdraget, utan omgång
kan ersättas med annan. För att undanröja varje tvekan örn lagstiftningens
innehåll i denna punkt synes uttrycklig föreskrift böra intagas
i taxeringsförordningen, lämpligen i 13 § 1 mom.
En länsstyrelse har framställt anmärkning mot att befattningshavare
vid länsstyrelse, som hade att i sådan egenskap biträda landskamrerare
vid granskningen av deklarationerna inom länet, mot ersättning
tillhandaginge de skattskyldiga vid deklarationers upprättande. Av
samma skäl som gälla beträffande ordförande och ledamot i beskattningsnämnd
bör det naturligen i regel ej förekomma, att dylik befattningshavare
mot ersättning biträder de skattskyldiga med upprättande av deklarationer.
Det synes emellertid böra ankomma på länsstyrelserna, att, med
anlitande av de disciplinära medel, som stå dem till buds, öva kontroll
över att missbruk härutinnan ej förekommer.
Några länsstyrelser hava ifrågasatt särskilda åtgärder för att bereda
de skattskyldiga tillgång till sakkunnigt biträde med deklarationers
upprättande. Sannolikt förefinnes på flera håll behov av dylika biträden.
Det synes emellertid böra bero på kommunerna att, där så finnes
behövligt, sörja för att sådana biträden finnas att tillgå.
Jag anhåller slutligen få till behandling upptaga fråga örn
3:o.
Viss ändring av 100 § taxeringsförordningen, föranledd av förslaget om
ändrad tid för kronouppbörden.
Uti förut omnämnda promemoria angående förändring av tiden för
kronouppbörden har föreslagits delning av kronouppbörden å två terminer,
av vilka den första skall inträffa å landet under tiden den 10—20 november
och i stad under tiden den 5—20 november under taxeringsåret.
Enär de underrättelser angående vissa av prövningsnämnd fattade beslut,
som det enligt 100 § taxeringsförordningen åligger protokollförare
hos länsprövningsnämnd att tillsända ägare eller därmed likställd innehavare
av fastighet eller skattskyldig, ansetts böra örn möjligt vara dem
till handa före uppbördsterminens början, har i promemorian den tidpunkt,
inom vilken dessa underrättelser senast skola hava tillsänts ägare eller
därmed likställd innehavare av fastighet eller skattskyldig, föreslagits
till den 25 oktober i stället för, såsom enligt paragrafens nuvarande lydelse
är fallet, den 10 november.
36
Kungl. Majlis proposition Nr 187.
Yttranden.
Departements
chefen.
Emot den sålunda föreslagna ändringen i 100 § taxeringsförordningen
har länsstyrelsen! i Södermanlands län anmärkt, att denna ändring ej syntes
vara av omständigheterna påkallad, och att den vore ägnad att än
mera öka arbetet å landskontoren under den tid, då ändå stor brådska
rådde för fullgörandet av länsstyrelsens åligganden för att bringa prövningsnämndens
beslut till verkställighet. Länsstyrelsen i Hallands län
har hemställt, att förenämnda tidsfrist icke måtte utlöpa tidigare än den
5 november. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har anfört, att berörda
tidsfrist borde utlöpa den 1 november, varjämte länsstyrelsen i
Jämtlands län yrkat, att fristen icke måtte utlöpa tidigare än sistnämnda
dag.
Den tid, inom vilken de i 100 § taxeringsförordningen omförmälda underrättelser
örn av länsprövningsnämnd efter särskild prövning meddelade
beslut skola av protokollföraren hos nämnden hava tillsänts ägare
eller därmed likställd innehavare av fastighet eller skattskyldig, synes mig
lämpligen böra fastställas till den 5 november under taxeringsåret.
Föredraganden uppläser härefter ett i enlighet med vad nu anförts inom
finansdepartementet upprättat förslag till förordning om ändring i vissa
delar av taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379) samt hemställer,
att Kungl. Majit måtte genom proposition föreslå riksdagen att
antaga samma förslag.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifalla, och skall till riksdagen avlåtas
proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Hjalmar Ekengren.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
37
Bilaga A.
Utkast
till
förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den
28 september 1928 (nr 379).
Härigenom förordnas, att 36 § 1 morn., 92 § 1 morn., 119 § samt 123 §
1, 2 och 3 morn., taxeringsförordningen den 28 september 1928 skola,
36 § 1 morn., 119 § 1 och 2 mom. samt 123 § 1, 2 och 3 mom. i nedan angivna
delar, erhålla följande ändrade lydelse:
36 §.
1 mom. Självdeklaration--- — taxeringsåret.
Staten---den 31 mars.
Verk eller bolag —--taxeringsnämnden.
På ansökan av deklarationsskyldig, som visar, att i följd av hans
förvärvskällors särskilda beskaffenhet eller verksamhetens mera betydande
omfattning eller annan omständighet av säregen beskaffenhet
hinder möter att avlämna självdeklaration inom ovan stadgad tid, må
landskamreraren i det län, där taxeringen skall äga rum, eller, då fråga
är örn deklarationsskyldig, som taxerats inom flera län, landskamreraren
i det län, där den skattskyldige skall påföras taxering till statlig
inkomst.- och förmögenhetsskatt, utsätta särskild tid för avlämnandet.
Vad i — — — rederi.
92 $.
1 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens
bestämmelser örn beskattningsort är att hänföra till skilda
prövningsdistrikt, skola genom vederbörande landskamrerares försorg,
så snart ske kan efter det inkomstlängderna för året med tillhörande
handlingar inkommit till länsstyrelsen och senast den 10 juli, till den
mellankommunala prövningsnämnden översändas de självdeklarationer
och andra handlingar, som till ledning vid den skattskyldiges taxering
för inkomst eller förmögenhet avgivits dels i kommun, till vilken dylik
förvärvskälla är att hänföra, dels ock, därest han inom annan kommun
är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, i denna kommun.
Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift, skola till
den mellankommunala prövningsnämnden jämväl översändas do självdeklarationer
och andra handlingar, som avgivits till ledning vid den
andra makens taxering för inkomst eller förmögenhet i nämnda kommuner,
därest 52 § 1 mom. kommunalskattelagen eller 19 § 1 mom. förordningen
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är tillämplig å makar
-
38
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
nas taxering Samtidigt härmed skola överlämnas utdrag av inkomst
rando6 taxeringar.aXermSSnarnndeinaS protoko11’ såvitt angår ifrågava
119
$.
1 iTioiTi. Besvär — — — avses.
Besvären skola ingivas i länen före klockan tolv på dagen den 15 juli
dagr’och klock,a? tolv på dagen nästföljande söcken
aag,
och * Stockholm före klockan tolv på dagen den 10 augusti eller örn
da2 atLilel8Äag’ l01T+ tolv Pä da^n nästföljande söckendag. ’
2 morn. Har skattskyldig---belägna.
holmlirr,pnT,w^ii.fÖrSta styckat förmäles, skola ingivas, därest Stockholm
ai en a\ de kommuner, dar taxering ägt eller bort äga rum före
k ockan tolv på dagen den 10 augusti eller, örn då är helgdag, löre
AÄ da/fn nästföljande söckendag, och eljest före klockan
dage£ nastfSaade ÅctendaL"'' ^ ,8re H°Ckan ^
besvär enligt lis § skattskyldig, vilkens taxering enligt
"L skal* Provas av den mellankommunala prövningsnämnden,
och se^st -nn gJ- ’ fm m°ltagi* besvären, efter hand som de inkomma
ren S? dafaJ efter besvärstidens utgång, översända besvä
nämnden
fortecknmg å desamma till den mellankommunala prövnings -
123 $.
1 mom. Har fastighet---fastigheten,
eller har--- — vederbort,
eller har--- — äga rum,
eller har under löpande taxeringsperiod nytt taxeringsvärde åsatts
vTrd^fördiw 2 8- \ S1Sta stycket kommunalskattelagen taxerings
värde
fördelats a olika 1 taxeringsenhet ingående fastigheter eller delar
a^ fast^heter eder framställning örn vidtagande av sådan taxeringsvärd
avslagits, men ägare eller därmed likställd innehavare av fastigheten
icke erhållit föreskriven underrättelse därom före den 15 juni
därest beslut fattats av taxeringsnämnd i något av länen, men före den
10 juli därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före
den 1 december, därest beslutet fattats av prövningsnämnd
eller har---taxerad,
må---kammarrätten.
2 mom. Den som —---förmögenhet,
den som--- — skett,
den som---- ort,
den som — —■ — skattskyldig,
den som---skattskyldig,
den som —---skatt,
den som — — — självdeklaration,
den som uti stadgad ordning avlämnat behörig självdeklaration och
eD gjort sig skyldig till sådan underlåtenhet, som enligt 39 § 1 mom
andra punkten föranleder förlust av talan, men som blivit taxerad för inK”?
förmögenhet med avvikelse från deklarationen och icke erhållit
föreskriven underrättelse därom före den 15 juni, därest heslutet
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187. 39
fattats av taxeringsnämnd i något av länen, men före den 10 juli, därest
beslutet fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före den 1 december,
därest beslutet fattats av prövningsnämnd,
den som---nämnts,
så ock den,---felaktig,
må —---kammarrätten.
3 mom. Den som---virkesdeklaration,
den som uti stadgad ordning avlämnat behörig virkesdeklaration men
blivit taxerad för avverkat virke med avvikelse från deklarationen och
icke erhållit föreskriven underrättelse därom före den 15 juni, därest
beslutet fattats av taxeringsnämnd i något av länen, men före den 10
juli, därest heslutet fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före den
1 december, därest beslutet fattats av prövningsnämiid,
den som---nämnts,
så ock den —--felaktig,
må---kammarrätten.
Denna förordning träder i kraft den
40
Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.
Bilaga B.
Utkast
till
förordning om ändrad lydelse av 87 § och lil § 1 mom. taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 879.)
Härigenom förordnas, att 87 § och lil § 1 mom. taxeringsförordningen
den 28 september 1928, 87 § i nedan angiven del, skola erhålla följande
ändrade lydelse:
87 §.
Så vitt ej annat föranledes av vad i lil § 1 mom. stadgas, må icke beslut
fattas av taxeringsnämnd, där taxeringsdistriktet omfattar blott en
kommun eller del därav, därest icke närvarande äro ordföranden, kronoombudet
och minst två kommunvalda ledamöter, ej heller, där taxeringsdistriktet
omfattar två eller flera kommuner, med mindre ordföranden,
kronoombudet och en ledamot från varje kommun äro tillstädes.
Ordförande — — — förmögenhet.
lil §.
1 mom. Ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd skall avträda:
då fråga förekommer örn taxering, som angår honom själv, hans
hustru, föräldrar, barn eller syskon eller oskift dödsbo, däri han äger del,
då fråga är örn taxering av bolag eller förening, vars styrelse eller
förvaltning han tillhör, så ock
då fråga är örn taxering av någon, för vilken han är förmyndare,
god man enligt 11 kap. lagen örn förmynderskap eller ombud eller vilken
han mot ersättning biträtt med upprättande av deklaration, som
skall tjäna till ledning vid taxeringen.
År ordförande på grund av vad nu stadgats hindrad att i beskattningsnämnd
deltaga i behandling av visst taxeringsärende, utser nämnden
inom sig viss ledamot att vid behandlingen av sådant ärende föra ordet.
Förekommer av dylik anledning hinder för kronoombudet att deltaga i
behandling av visst taxeringsärende, åligger det ordföranden att tillse,
att kronans intresse vid taxeringen varder behörigen iakttaget.
Denna förordning träder i kraft den
310615. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.