Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

1

Nr 186.

Kungl. Maj:ts proposition lill riksdagen med förslag till ändrad tid
för kronouppbörden; given Stockholms slott den 6 mars 1931.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, inhämta riksdagens
yttrande över härvid fogade förslag dels till kungörelse örn ändring i vissa
delar av uppbördsreglementet den 14 december 1917 (nr 838) ävensom av
de vid reglementet fogade formulär dels ock till kungörelse örn ändring i
vissa delar av reglementet för uppbördsverket i Stockholms stad den 1
april 1921 (nr 219) ävensom av de vid reglementet fogade formulär; och
har Kungl. Majit för avsikt att, efter mottagande av riksdagens svar,
företaga den slutliga prövningen av samma förslag och förordna örn utfärdande
av författningar i ämnet.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms slott
den 6 mars 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Hamrin, anmäler fråga örn ändrad tid
för kronouppbörden samt anför därvid:

1924 års uppbördssaklcunniga hava i sitt år 1929 avgivna betänkande
angående rationell skatteupphörd föreslagit vittgående omläggning av
uppbördsväsendet.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 162 hafi. (Nr 186.) 1

1924 års uppbördssakkunnigas
förslag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

Enligt detta förslag skulle statliga och kommunala utskylder debiteras
och uppbäras i ett sammanhang, därvid leverering av utskylderna från
de betalningsskyldiga till upphördsmyndiglieten över hela riket skulle
äga rum över postgiro. Uppbördsmyndighet skulle vara i Stockholm
Överståthållarämbetet för uppbördsärenden, i Göteborg och Malmö magistraten
genom en särskild uppbördsförvaltning samt i länen i övrigt länsstyrelserna
genom en inom landskontoret inrättad uppbördsavdelning.
För skattskyldiga, anställda i allmän eller enskild tjänst, skulle det i regel
åligga vederbörande redogörare eller arbetsgivare att enligt närmare
föreskrift från uppbördsmyndiglieten förmedla skattemedels innehållande
ur den anställdes avlöning samt att å föreskrivna tider insända sålunda
innehållna medel till uppbördsmyndiglieten. Skattskyldiga, för vilka
skatt icke på sålunda angivet sätt erlades, skulle själva insända sina utskylder
till uppbördsmyndiglieten. Utskylderna skulle erläggas dels i
förskott, för anställda månadsvis och för egna företagare kvartalsvis, dels
ock i efterskott, med vad som utöver förskottsbeloppen erfordrades för
utskyldernas fulla gäldande. Därest icke utskylder å föreskriven tid erlades,
skulle den skattskyldige eller, om försummelsen läge löngivaren
till last och medlen icke omedelbart efter erhållen påminnelse levererades,
löngivaren vara skyldig erlägga indrivningsavgift efter för underlåten
betalning av kronoutskylder f. n. gällande regler. Indrivning av
utskylder, restförda för anställd personal, skulle i regel verkställas hos
löngivare, som genom försummelse föranlett utskyldernas förande på rest.

Budgetåret för kommuner, församlingar, skoldistrikt, fattigvårdssamhällen,
municipalsamhälle!! och tingslag skulle omfatta tiden 1 juli—30
juni. För vinnande av tidigare debitering av landstingsmedel och vägskatt
skulle landsting sammanträda till ordinarie möte sista måndagen i
augusti och ordinarie vägstämma hållas senast den 15 augusti.

Civil folkbokföring skulle äga rum hos uppbördsmyndiglieten, dock
med bibehållande i allt väsentligt av den nuvarande kyrkobokföringen.
Uppbördsmyndiglieten skulle organiseras i ett skattekontor och ett mantalskontor,
i samband varmed de nuvarande häradsskrivaretjänsterna
och magistratsstädernas kronouppbördsförvaltningar, utom i Stockholm,
Göteborg och Malmö, skulle avskaffas. Magistraternas ansvarighet för
kronouppbörden skulle samtidigt upphävas.

Försäkringsavgifter och andra enskilda medel skulle icke vidare uppbäras
i samband med kronouppbörden. För vissa avgifter i statens verksamhet,
såsom arrendeavgifter, avbetalningar å odlings- och vattenavtappningslån
m. m. skulle hållas särskild uppbörd.

De myndigheter, som yttrat sig över nämnda förslag, hava i allmänhet
uttalat betänkligheter mot detsamma. Särskilt har förslaget örn skatte]ikvid
medelst förskottsbetalningar, erlagda i fråga örn anställda linder
medverkan av löngivaren, så gott som genomgående avstyrkts. Jämväl
i andra avseenden hava vägande anmärkningar mot förslaget fram -

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

forts. Samtidigt har emellertid framhållits, att brister vidlådde deli nuvarande
organisationen av uppbördsväsendet. I synnerhet har påtalats
den långa tid, som förflyter mellan inkomstens förvärvande och skatteuppbörden,
samt de olägenheter, som äro förbundna med att kronouppbörden
försiggår under en enda termin, vilken delvis infaller under julmånaden.
I ett flertal yttranden har uttalats, att skyndsam ändring i
sistnämnda avseende borde ske.

Då frågan örn kronouppbördens delning på flera terminer synts mig
särskilt trängande, har jag låtit inom finansdepartementet verkställa utredning
rörande möjligheten att, utan avvaktan a en meia genomgripande
reformering av uppbördsväsendet, genom åtgärder, som låta sig
genomföras inom ramen för den nuvarande organisationen, undanröja
eller åtminstone mildra de för skattebetalarna mest besvärande olägenheterna
av nu gällande bestämmelser i fråga örn tiden för skatteuppbörden.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 december 1930 tillkallade
jag t. f. häradsskrivaren i Svartsjö fögderi, förste kanslisekreteraren
E. K. F. Baehrendtz att såsom sakkunnig inom finansdepartementet
biträda vid verkställande av nämnda utredning. Sedan överläggning
i ämnet hållits med inkallade befattningshavare tillhörande landsstaten,
Överståthållarämbetet och landsortsstädernas uppbördsväsen, har därefter
inom finansdepartementet utarbetats en den 14 januari 1931 dagtecknad
promemoria med förslag till kronouppbördens delning på två
terminer, vilken promemoria torde få fogas vid detta protokoll.

Det i promemorian framlagda förslaget innehåller i huvudsak följande. Denian

Kronouppbörden, som enligt nu gällande bestämmelser försiggår under ! llientet
en enda termin, föreslås skola delas på två terminer, den ena såsom betade projiu
förlagd till taxeringsåret och den andra till det påföljande året. En m>''moria
ytterligare uppdelning har med hänsyn till de kostnader och de tekniska
svårigheter, som därav skulle föranledas, ansetts ej kunna ifrågakomma.

Vid övervägandet av frågan, huru de vid uppbörden förekommande utskyldstitlarna
böra fördelas å de båda terminerna, hava i promemorian
diskuterats tre olika alternativ, betecknade A, B och C. Alternativ A
innebär, att samtliga utskyldstitlar skola efter viss antagen kvot uppdelas
å båda terminerna. Enligt alternativ B skola vissa titlar i sin helhet
föras till den första terminen, de övriga i sin helhet till den andra
terminen. Enligt alternativ C slutligen skola vissa titlar i sin helhet föras
till viss termin, andra åter uppdelas å båda terminerna. Enligt ett
i promemorian såsom alternativ C1 betecknat förslag skulle inkomstoch
förmögenhetsskatten jämte prästerskapets till statsverket indragna
tionde och skogsvårdsavgift kvotmässigt delas å två terminer, under det
att repartitionsskatterna, d. v. s. landstingsskatt, vägskatt och tingshus -

4 Kungl. Majlis proposition Nr 186.

medel, skulle helt föras till den andra oell övriga utskyldstitlar helt till
den första terminen. Enligt ett såsom alternativ- C5 angivet förslagskulle
utom inkomst- och förmögenhetsskatten, tionde och skogsvårdsavgift,
jämväl repartitionsskatterna kvotmässigt delas å håda uppbördsterminerna.
Sistnämnda alternativ har ansetts vara att föredraga framför
de övriga. Det har i anslutning härtill föreslagits, att följande titlar
skola delas, nämligen prästerskapets till statsverket indragna tionde,
dock ej i Stockholm, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skogsvårdsavgift,
dock ej i Stockholm, samt landstingsmedel, vägskatt och tingshusmedel.

Å första uppbördsterminen föras enligt förslaget övriga å kronodebetsedel
förekommande utskyldstitlar i sin helhet, nämligen mantalspenningar,
tionde i Stockholm, utjämningsskatt, utskiftningsskatt för bolag,
skogsvårdsavgift i Stockholm, sjukvårdsavgift, kommunal progressivskatt
för gemensamt kommunalt ändamål, pensionsförsäkringsavgifter,
olycksfallsförsäkringsavgifter, försäkringsavgifter till bolag, frivilliga
ledamotsavgifter, annuiteter å lån ävensom vissa andra smärre utskyldstitlar
och debetsedelslösen.

Beträffande delningskvoten för de till delning föreslagna titlarna halen
halvering ansetts vara lämpligast, ehuru härigenom en något större
del av kronouppbörden i dess helhet kommer att falla på den första terminen
än på den andra.

Av praktiska hänsyn hava smärre belopp ansetts böra undantagas från
delning. I dylikt avseende har föreslagits, att, där summan av de delbara
titlarna ej uppgår till tio kronor, debetsedelns sammanlagda belopp
skall erläggas under första terminen.

Det har ansetts angeläget, att uppbördsboken erhåller en praktisk uppställning,
så att debiteringsförrättarens arbete ej försvåras utöver vad
som kan anses oundvikligt. I sådant syfte hava i formuläret till uppbördsbok
de delbara och de icke delbara utskyldstitlarna hänförts till
särskilda grupper och fördelats inom grupperna sålunda, att debiteringen
må kunna ske på bekvämligaste sätt. I de fall, då delning skall ske, behöver
blott summan av de delbara titlarna av debiteringsförrättaren halveras,
under iakttagande dock att udda öretal, som kunna förekomma å
de enskilda delbara titlarna, föras till första uppbörden. De enskilda
delbara titlarna behöva således icke var för sig uppdelas i uppbördsboken.
Formuläret till debetsedel erhåller samma uppställning som för
närvarande är föreskriven med de ändringar allenast, som betingas av
uppbördens delning å två terminer. Debetsedeln förses med två postanvisningsblanketter,
en för varje uppbörd. Det skall dock vara den skattskyldige
medgivet att, örn han så önskar, under första uppbördsterminen
betala hela utskyldsbeloppet; i dylikt fall har han att under nämnda
termin inbetala båda postanvisningarnas belopp.

Den första uppbördsterminen har föreslagits skola förläggas, för lands -

Kungl. Marits proposition Nr 186. 5

bygden inklusive fögderistäderna, till tiden den 10—20 november och, för
magistratsstäderna utom Stockholm, till tiden deli o—20 november under
taxeringsåret. Den senare uppbördsterminen förlägges enligt förslaget
för såväl landsbygden som städer utom Stockholm till tiden den 1—10
februari påföljande år. För Stockholms vidkommande hava som slutdagar
för uppbördsstämmorna föreslagits den 20 november respektive
den 10 februari.

Vid besvarandet av frågan hur restförandet av ogulden uppbörd lämpligen
bör anordnas, därest uppbörden delas å två terminer, har i promemorian
uppmärksamhet ägnats åt de olika sätt för denna frågas lösning,
som tillämpas vid kommunaluppbörden. Det anlores sålunda, att i vissa
kommuner upprättas särskild restlängd för varje uppbörd, och restförandet
omfattar endast de utskylder, som skolat erläggas vid den ifrågavarande
uppbörden. —- Denna metod benämnes i promemorian alternativ X.
—-1 andra kommuner utskrives restlängd först efter sista uppbördsterminen.
— Denna metod benämnes i promemorian alternativ Y. — Ett tredje
sätt för restförandet är, att skattskyldig, som ej betalat vad som skolat
erläggas å första uppbördsstämman, omedelbart uppföres i restlängd för
hela utskyldsbeloppet för året, — Denna metod benämnes i promemorian
alternativ Z. — Övervägande skäl hava'' ansetts tala för att i avseende å
restförandet av kronoutskylder den sistnämnda metoden, som tillämpas i
de flesta av landets kommuner, kommer till användning. En sådan ordning
medför, att restlängden efter andra uppbörden blott kommer att gälla
skattskyldiga, som betalat vad som faller på första uppbörden men försummat
den andra. Denna restlängd beräknas därför bliva av jämförelsevis
mindre omfattning.

Av de föreslagna reglerna för kronouppbördens delning följer, att efter
den första uppbörden länsstyrelse och vederbörande uppbördsman i stad
med magistrat kan exakt redovisa blott vad som influtit å de icke delbara
titlarna. Den övriga delen av uppbörden måste redovisas approximativt
under tiden mellan uppbördsterminerna. Först sedan andra uppbörden
inkommit och andra restlängden färdigställts, kunna även de delbara
titlarna exakt redovisas.

Beträffande kostnaderna för kronouppbördens delning framhålles i förslaget,
att dessa kostnader väsentligen hänföra sig till merkostnad för
blanketter, för debitering och utskrivning av debetsedlar, för postbefordran
m. m., för förrättandet av kronouppbörden i städerna samt för länsstyrelsernas
befattning med kronouppbörden. Vad angår ersättningen
till postverket för debetsedlarnas utsändande samt mottagandet och redovisningen
av uppbärdsmedlen framhålles i promemorian, att med nuvarande
grunder för denna ersättning merkostnaden skulle Idiva skäligen
obetydlig men att det synts lämpligt, att ersättningsfrågan uppf oges till
förnyat övervägande, sedan generalpoststyrelsen härom verkställt erforderlig
utredning. Beträffande övriga kostnader uttalas i promemorian,
att någon utredning angående dessa icke kunnat verkställas.

*’ Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

Rörande de framlagda förslagen i övrigt oell den för desamma lämnade
motiveringen hänvisas till promemorian.

Avgwiw över det i promemorian framlagda förslaget hava utlåtanden avgivits
av Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser, magistraterna i 87
av rikets städer (samtliga s. k. magistratsstäder utom Stockholm), statskontoret,
kammarrätten, riksräkenskapsverket, riksförsäkringsanstalten,
pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen samt av fullmäktige i riksbanken
och i riksgäldskontoret. Därjämte hava yttranden i anledning av
nämnda förslag inkommit från styrelserna för följande sammanslutningar,
nämligen svenska landstingsförbundet, svenska landskommunernas
förbund, svenska stadsförbundet, Sveriges liäradsskrivareförening, föreningen
Sveriges städers kronouppbördstjänstemän, föreningen Sveriges
landsfiskaler och svenska bankföreningen.

Bgenomför°asm Försl®get har tiu slua grundlinjer tillstyrkts eller lämnats utan erinran
enligt forsla- av 22 länsstyrelser, 70 magistrater, riksförsäkringsanstalten, pensionsstysetiinrernd"
relsen’ generalpoststyrelsen, fullmäktige i riksgäldskontoret och i riksa
Tiiist r banken, samt styrelserna för svenska landskommunernas förbund, Sverikande
ytt- ges häradsskrivareförening, föreningen Sveriges städers kronouppbördsranden.
tjänstemän och svenska bankföreningen. I ett flertal av dessa yttranden
fiamkålles betydelsen för den skattebetalande allmänheten och för näringslivet
av att kronouppbörden delas och vitsordas, att önskan att en delning
av kronouppbörden kommer till stånd numera är allmänt förefintlig. I
ett tiotal av yttrandena framhålles särskilt olägenheten av uppbördens
nuvarande förläggning till julmånaden. I ett lika stort antal yttranden
uttalas förmodan, att förslagets genomförande kommer att medverka till
ett förbättrat uppbördsresultat, under det att några få yttranden röja
tveksamhet i berörda hänseende eller giva uttryck åt, att ett försämrat
uppbördsresultat kan förväntas.

Fullmäktige i riksgäldskontoret yttra, att förslagets genomförande ej
syntes komma att medföra några olägenheter för riksgäldskontoret, utan
skulle det snarare innebära en fördel, att riksgäldskontoret kunde räkna
med att något tidigare under budgetåret än nu är fallet få mottaga me*r^n
statskontoret till förvaltning. Fullmäktige i riksbanken framhålla,
att den nuvarande koncentreringen av skattelikviderna till några
få terminer och i synnerhet skatteinbetalningen vid månadsskiftet november-december
föranledde olägenheter för såväl riksbanken som för övriga
kreditinstitut Det föreliggande förslaget innebure enligt fullmäktiges
mening en påtaglig fördel. Svenska bankföreningens styrelse åberopar
sin i promemorian omnämnda skrivelse i ämnet den 20 december 1930 till
chefen för finansdepartementet samt vitsordar, att det föreliggande förslaget
innebure en förbättring i jämförelse med nu gällande ordning. Generalpoststyrelsen
förklarar, att ämbetsverket från de synpunkter,'' som
företrädas av ämbetsverket, intet hade att invända mot kronouppbördens
delning på två terminer.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186. 1

Åtskilliga av de länsstyrelser, som förorda förslaget, framkalla angelagenheten
av att - under bibehållande av nuvarande uppbordsorgamsation
— skyndsamma åtgärder vidtagas till underlättan e av ''ronou
demas erläggande. Länsstyrelsen i Kronobergs län yttrar sålunda:

Do önskemål örn en uppdelning ay kronouppbörden tJ11J)e1glnJ°f ^;
skilda uppbördsterminer, som vid särskilda tillfallen offenthgt framkom
mit torde uppbäras av en bland de skattskyldige ganska utbredd och b
rätti-mdmem?nf och synas länsstyrelsen böra tillmötesgås så snart ske
kan och oberoende av de reformer i uppbördsväsendet, soin i övrigt kunna
ifrågasättas. Det i sådant syfte framlagda förslaget ar enligt Ian.
stvrelsens mening ägnat att på ett enkelt och lyckligt satt losa trugan
utan större rubbningar i grunderna för nu gällande ordning for kronouppbördens
debitering, uppbörd och redovisning.

Länsstyrelsen i Blekinge län ävensom länsstyrelserna i Älvsborgs och
Gävleborgs län framhålla ytterligare, att då en mera genomgripande reform
av uppbördsväsendet icke syntes på lång tid kunna komma till stand,
det vore välbetänkt att inom ramen av nuvarande förvaltningsorganisation
söka åstadkomma en delning av uppbörden av kronoutskylderna.

A andra sidan framhålla vissa andra länsstyrelser, vilka förorda det
föreliggande förslaget, att dess genomförande bör få karaktar av provisorium.
Sålunda yttrar länsstyrelsen i Stockholms Ian, att en begränsa
reform vore godtagbar med hänsyn till det trängande behovet av förbättringar
inom ifrågavarande område, men länsstyrelsen uttalar samtidig,
förhoppningen, att härigenom en mera fullständig, förnyad utredning i
syfte att åstadkomma förbättringar inom uppbördsväsendet icke matte
fördröjas. Länsstyrelsen i Malmöhus län anför i detta ämne:

Tvivelsutan är det nu framlagda förslaget ägnat att bereda de flesta
skattskyldiga vissa fördelar och lättnader. Emellertid anser sig Janss -reisen från början vilja betrakta förslaget allenast såsom en interimistisk
anordning, vilken efter hand bör avlösas av ett mera ratmnellt system foi

utskylders utgörande överhuvudtaget. Uppenbart ar att, sa längst

kommunala myndigheterna inrymmes befogenhet att, pa satt de linna lo
gott besluta om Tiira eller färre terminer för erläggande av kommunalutskylde
ävensom örn tiderna för dessas hållande och innan en sammanslåSing
av betalningen av krono- och kommunalutskylder kommit till
Sänd! skola betalningsförhållandena för de skut skyldige icke kunna ordnas
så ändamålsenligt, som eljest kunde hilva fallet.

I åtskilliga andra yttranden uttalas tveksamhet huruvida en lösning 1
enligt förslagets grundlinjer kan anses tillfredsställande.

Överståthållarämbetet erinrar sålunda, att ämbetet i sitt yttrande över
1924 års uppbördssakkunnigas betänkande såsom sm mening framhållit,
att reformerandet av uppbörden borde inriktas på åtgärder, agnade att i
största möjliga mån underlätta skattebetalningen för dem. som sjelva
ville ordentligt fullgöra densamma, och att ämbetet ansett detta bast låta
sig "öra genom uppmuntrande av intressekontor och så kallade skatteforei)ingar*
särskilt bade ämbetet ansett, att skattepostgirokontoret utgjort

!. T vekaa man
yttranden.

lS Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

ett, lyckligt försök, vart att fortsättas, även om dess uppehållande skulle
1 ara förenat med kostnader för det allmänna. Ämbetet anför vidare:
Intet bär sedermera inträffat, som föranlett Överståthållarämbetet att
rånga denna uppfattning. Ämbetet förmenar, att man påTenna väg
ned I* »*6,*,'' allmänna skulle nä samma mål som avses
Zm ,Medgea ,lc skattskyldiga att på tider,

i a n Yai fr^ner f°r mg lagligast, göra avsättningar till skattens «äldande,
bor detta vara för dem förmånligare än två på förhand fixerade
betalningsterminer samt skäligen likgiltigt, örn det formella betalandet
sedan skei* i december eller till en del i november och till en del i februari
Detta galler de mindre oell medelstora skattebetalarna. För de större’
sorn måste antagas kunna själva ordna denna angelägenhet utan det allmannas
medverkan, innehar förslaget så tillvida en reform i orätt riktig
tiLunkten ra Halniagen av kronoskatte» framflyttas ännu längre
rån tidpunkten för inkomstens forvarvande. Anse sig emellertid statsmakterna
bora i enlighet med föreliggande förslag gå in för en uppdelning
av kronouppbörden, låter detta sig likväl göra. PP

Länsstyrelsen! i Uppsala län anser, att förslaget i hög grad syntes hava
karaktaren av ett provisorium, som icke borde hindra fortsatta åtgärder
or en mera effektiv förbättring av uppbörden, samt anför bland annat:
Da uppbörden allenast delas på två terminer, är lättnaden för skattebetalarna
ganska ringa. Förslaget torde vidare till en viss grad underJatta
betyde sen för åtskilliga mindre bemedlade skattebetalare av en
samlad utbetalning, aven da det gäller relativt små belopp.

m man Auli åstadkomma en mera verksam lättnad med något så när
gynnsam fördelning av uppbörden på flera terminer, torde det därför
vara nödvändigt att sammanslå krono- och kommunalskatteuppbörden.

skafferi W11* någon mån tillgodosett den synpunkten, att
• katten bor betalas så nara inkomstens inflytande som möjligt. Tvärtom
kommer avstandet dem emellan att ökas, såvitt angår den senare upp

Statskontoret framhåller, att statskontoret i sitt den 30 mars 1930 avgivna
yttrande över 1924 års uppbördssakkunnigas förslag rörande rationell
skatteuppbord förordat, att frågorna örn gemensam betalning av olika
slag a\- utskylder samt uppbördsterminernas fördelning på större delen av
året gjordes till föremål för fortsatt utredning. Efter det ämbetsA-erket
vidare funnit otvivelaktigt, att det i promemorian framlagda förslaget
vore ett steg i rätt riktning, betonar ämbetsverket, att i fråga örn kronoutskylder
en delning av uppbörden på allenast två terminer knappast
kunde anses tillfyllest och i varje fall icke borde betraktas som ett slutligt
ordnande av spörsmålet örn en rationell fördelning av betalandet av
de allmänna utskylderna. Statskontoret anför vidare:

e+m,0t det framla?da förslaget vill statskontoret framhålla, att ur
skattebetalarnas synpunkt skyldigheten att betala en jämförelsevis stor
del av kronoutskyIdema i början av februari månad kan vara ägnad att
™edfara olagenheter särskilt med hänsyn till de i allmänhet ganska
dryga utgifter, som för den enskilde pläga förekomma under julmånaden
samt vid årsskiftet. Dessutom är att märka, att vissa kommunala utskylder
betalas ganska tidigt under kalenderåret samt att ett genomförande

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

av den föreslagna reformen i viss mån inverkar även på tiden för hållan
det av de kommunala uppbördsstämmorna. En konflikt kan härigenom
lätt uppstå mellan betalningen av krono- och av kommunalutskylder, något
som i vissa fall torde kunna menligt påverka uppbördsresultatet. Örn
statskontoret sålunda för betalningens underlättande finner uppdelning
av utskylderna för allmänna ändamål önskvärd, är dock ämbetsverket
icke övertygat örn, att den ifrågasatta reformen är i allo fullt lämplig och
ändamålsenlig.

Kammarrätten hyser vissa betänkligheter mot förslaget. Reduceringen
av de utskyldsbelopp, som skola betalas före jul, kail sålunda enligt kammarrättens
mening hos de skattskyldiga medföra benägenhet att öka de
utgifter, som stå i samband med julhögtiden och därigenom nedbringa
de skattskyldigas förmåga att betala utskylderna i fortsättningen. Förläggandet
av en uppbördstermin till februari betyder vidare, att flertalet
landskommuner få framflytta den första kommunaluppbördsstämman till
mars. Det är ock fara värt att, sedan de skattskyldiga betalat sina vid
andra kronouppbördsstämman förfallande utskylder, de komma att sakna
förmåga att göra rätt för sig vid kommunaluppbördsstämman i mars.
Med hänsyn till det ganska allmänt omfattade önskemålet örn en ändring
i det rådande systemet och då den enda framkomliga vägen för närvarande
synes vara den i promemorian anvisade, vill kammarrätten dock
för sin del icke avstyrka bifall till förslaget.

Riksräkenskapsverket åberopar till en början, att ämbetsverket i sitt utlåtande
den 30 mars 1930 rörande 1924 års uppbördssakkunnigas betänkande
angående rationell skatteuppbörd uttalat, att för vinnande av en rationell
lösning av uppbärdsproblemet gemensam uppbörd av samtliga skatter
måste anordnas; endast därigenom bleve det möjligt att för samtliga
skattskyldiga åstadkomma en jämn delning av den totala skatteuppbörden
på ett flertal, under året likformigt fördelade skatteterminer. Ämbetsverket
anför i anslutning härtill, att de rådande missförhållandena i
fråga örn skatteuppbördens anordning väsentligen vore att återföra på
den ojämna uppbörden av samtliga skatter. Frånvaron av en delning av
kronouppbörden spelade därvid, vad anginge flertalet skattskyldiga, en
underordnad roll. Enligt ämbetsverkets uppfattning vore det en angelägenhet
av stor vikt, att en effektiv uppbördsreform avseende den totala
skatteuppbörden inom den närmaste tiden komme till stånd. Det föreliggande
förslaget kunde icke anses utgöra ett led i en dylik mera omfattande
uppbördsreform utan vore snarare ägnat att motverka en sådan reform.
Förutsatt att den föreslagna delningen av kronouppbörden betrak
tades såsom en åtgärd av rent provisorisk karaktär, avsedd att tillämpas
ett eller annat år, ville ämbetsverket icke förneka, att vissa skäl talade
för ett tillmötesgående av den utbredda opinion, som krävt en dylik uppdelning.
Ämbetsverket funne sig dock böra ifrågasätta, örn den lättnad,
som en delning av kronouppbörden enligt förslaget skulle medföra för
vissa grupper av skattskyldiga, uppvägde dels den försämring i uppbörds -

10

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 186.

förhållandena, som skulle uppstå för andra skattskyldiga, dels de nackdelar
i övrigt, som vöre förbundna med den föreslagna anordningen.

Ämbetsverket anför till utveckling av sin ståndpunkt:

Med hänsyn till riksräkenskapsverkets allmänna inställning till frågan
örn skatteuppbördens uppdelning på ett flertal uppbördsterminer finner
ämbetsverket en uppdelning av kronouppbörden i och för sig innebära en
reform i rätt riktning.

Ett genomförande av det framlagda förslaget skulle emellertid medföra,
att tidrymden mellan inkomstens förvärvande och skatteuppbörden
genomsnittligt ökades. Medan för närvarande kronouppbörden helt är
förlagd till första året efter inkomståret, skulle genom omläggningen en
del. av denna uppbörd överskjutas till andra året efter inkomståret, samtidigt
som kommunaluppbörden fortfarande i sin helhet skulle äga rum
under andra året efter inkomståret. En dylik genomsnittlig framflyttning
av skatteuppbörden måste såsom stridande mot syftet med en allmän
uppbördsreform anses vara mindre önskvärd och försvåra övergången
till den definitiva uppbördsreformen.

I fråga örn den totala skatteuppbördens fördelning skulle resultatet av
den föreslagna uppdelningen av kronouppbörden bliva mycket växlande,
beroende på de skilda skatternas olika struktur och den kommunala utdebiteringens
olika höjd inom skilda orter.

För vissa grupper skattskyldiga med stora kronoskatter, särskilt sådana
med högre inkomster, skulle förslagets genomförande onekligen medföra
en jämnare fördelning av den totala skatteuppbörden och följaktligen för
ifrågavarande skattskyldiga underlätta skatternas rättidiga erläggande.

För skattskyldiga med relativt låga kronoskatte!- däremot skulle, särskilt
i kommuner med hög kommunal utdebitering, fördelningen av den
totala skatteuppbörden bliva mindre jämn än den nuvarande fördelningen
och svårigheterna för skatternas rättidiga betalande sålunda ökas.

Vårhalvåret skulle för stora grupper skattskyldiga bliva tyngre belastat
än hösthalvåret. Särskilt betungande skulle härvid bliva den stora
skattebelastningen under årets första kvartal, då utom föreslagen del av
kronoutskylderna betydande del av kommunalskatterna förfaller till betalning.
Den ernådda lättnaden under julmånaden — vilken lättnad sannolikt
ofta komme att föranleda ökning av de speciella julutgifterna —
skulle följaktligen motvägas av ökade hetalningssvårigheter under månaderna
närmast efter julmånaden.

Med hänsyn till angivna förhållanden avseende fördelningen av den
totala skatteuppbörden torde det framlagda förslaget till uppdelning av
kronouppbörden icke kunna beräknas medföra några väsentliga förbättringar
i fråga örn den rättidiga inbetalningen av de sammanlagda kronooch
kommunalskatterna. Skatteuppbördens anhopning under årets första
kvartal torde nämligen komma att medföra ökade skatterestantier beträffande
antingen kronoskatterna såsom helhet eller de under första kvartalet
förfallande kommunalskatterna.

Gällande ordning för kommunaluppbördens fördelning under året torde
i väsentlig mån hava tillkommit efter anpassning till rådande lokala förhållanden.
Tidpunkten för den första uppbördsterminen lärer dock i allmänhet
hava fastställts med hänsyn till behovet att tidigt under året
kunna disponera medel för löpande utgifter. Av promemorian framgår,
att flertalet landskommuner verkställa den första kommunaluppbörden

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

redan i februari månad. Vid ett förläggande av den andra kronouppbördstenninen
till denna månad skulle alltså för flertalet landskommuner
kollision med kommunaluppbörden inträda. Den i promemorian uttalade
förmodan, att de kommuner, som hålla sina uppbördsstämmor i februari,
utan svårighet skulle kunna framflytta dessa till mars, torde icke i allo
vara väl grundad. En dylik framflyttning torde nämligen for manga
kommunalförvaltningar icke vara möjlig att genomföra på grund av de
kassasvårigheter, som härigenom skulle uppstå.

Bortsett från angivna svårigheter ifråga örn tiden för den första konn
munaluppbördsstämman torde ett överflyttande av en del av kronouppbörden
till efter årsskiftet kunna leda till en motsvarande förskjutning av
kommunaluppbörd från den första till efterföljande uppbordsstammor,
varigenom en ytterligare ökning av tidrymden mellan inkomstens förvärvande
och skatternas erläggande skulle bliva följden.

Vad därefter angår debiteringen och redovisningen av kronoutskylderna,
skulle arbetet härmed vid ett genomförande av uppdelningen av kronouppbörden
bliva i avsevärd utsträckning ökat samt mera komplicerat.
Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning är ifrågavarande arbete redan
nu så omfattande, att varje ytterligare ökning av arbetsuppgifterna lämpligen
bör kombineras med åtgärder, syftande till förenklingar i andra avseenden.
Särskilt är i sådant syfte nedbringandet av antalet skattetitlar
att förorda. Sålunda kunna utan större men försäkringsavgifter till bolag
med flera avgifter av privat natur utrensas, de personella skatterna
avskaffas och även vissa andra mindre skatter utmönstras eller inkalkyleras
i närstående huvudskatter. Då förslag i sådan riktning i nuvarande
situation näppeligen torde kunna komma ifråga, vill riksrakenskapsverket
uttala sina betänkligheter mot att åtgärder nu vidtagas, som skulle
föranleda ökat arbete i förevarande avseende.

Beträffande slutligen de med kronouppbordens uppdelning forbundna
kostnaderna måste dessa, även örn hänsyn icke behover tågås till den ränteförlust,
som kronoskatternas senare inflytande föranleder, beraknas til
avsevärda belopp. Någon uttömmande utredning rörande storleken av
dessa kostnader har icke i promemorian meddelats. Ett genomförande
av förslaget utan att en tillförlitlig kostnadsberäkning föreligger bor, såsom
stridande mot sunda budgetprinciper, icke komma ifraga.

Svenska landstingsförbundets styrelse anser det vara en svaghet hos
det föreliggande förslaget, att däri icke tagits någon hänsyn till frågan
örn underlättande för de skattskyldiga att genom intressekontor och skatteföreningar
på tider, som envar finner för sig lägligast, göra avsättningar
till skattens gäldande. Enligt styrelsens mening torde redan genom
uppmuntrande från statens sida av dylika anordningar och postgirots användning
vid skattebetalningen icke blott ökad effektivitet hos uppbördssystemet
kunna åstadkommas utan kostnad för staten utan jämväl olagenheterna
hos det nuvarande uppbördssystemet kunna avsevärt minskas
för en stor grupp skattebetalare, framför allt löntagarna. Styrelsen ifrågasätter
vidare, huruvida en tilltalande och rationell uppbördsordning
överhuvud kan genomföras utan en sammanslagning av krono- och kom -

munaluppbörden.

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1SI>.

Stp)elsen för Svenska stadsförbundet framhåller, att förslagets genomförande
för flertalet stikler kunde väntas medföra ökade kostnader och
minskade egna skatteinkomster; därest emellertid statsmakterna funne
lämpligt att taga ett första steg på uppbördsreformernas väg enbart genom
en omläggning av kronouppbörden, syntes man från städernas sida.
med hänsyn till skattebetalarnas intressen, icke böra motsätta sig en
sådan åtgärd. Förbundet anför vidare:

I sitt yttrande över 1924 års uppbördssakkunnigas förslag bar styrelsen
gjort gallande, att flera skäl uppenbarligen talade för en gemensam uppbörd
av krono- och kommunalutskylder, för magistratsstädernas del eventuellt
genom ett stadens uppbördsverk för båda slagen av utskylder. På
tal om möjliga partiella reformer framhölls det, att kronouppbördens fördelning
på flera terminer, med en skattefri julmånad, torde vara ett krav
varom ingen meningsskiljaktighet rådde och som torde vara genomförbart
utan alltför genomgripande omorganisation av uppbördsväsendet i
sill helhet. Denna sin uppfattning vidhåller styrelsen alltjämt, örn än
den nu föreliggande promemorian visat, att redan fördelningen av kronouppborden
i sig innesluter många svårlösta detaljfrågor.

Skjuter man,, åtminstone tillsvidare, de stora och omstridda uppbördsproblemen
åt sidan, synes det onekligen ligga mycket nära till hands att
främst gripa sig an med den detalj av uppbördsreformen, som kommit att
särskilt tilldraga sig. skattebetalarnas, framför allt de störres, uppmärksamhet
och misshag. Ett borttagande av skatteuppbörd under julmånaden
torde sannolikt, örn också ej med säkerhet, kunna väntas medföra en
sadan förbättring av uppbördsresultatet, att ökade kostnader, i vart fall
Iran statens synpunkt, kunna befinnas påkallade. Såväl för staten som
skattebetalaren torde reformen därför te sig nog så tilltalande. Sedd ur
städernas synpunkt kan den däremot knappast vara ägnad att väcka en
lika odelad tillfredsställelse. Då magistratsstäderna sedan gammalt anses
skyldiga att bekosta debitering och uppbörd även av kronoskatten, och
en uppdelning av denna måste föra med sig ökade utgifter för icke kommunala
ändamål, är redan denna omständighet ägnad att väcka betänk
samhet. Därtill kommer, att det nu föreliggande förslaget till uppdelning
av kronouppbörden med nödvändighet måste inverka menligt i avseende
å resultaten av städernas egen uppbörd. Även med den lämpligaste
förläggning av uppbördstiderna, bomme alltjämt för dem att kvarsta
de nuvarande olägenheterna med olika debiterings- och uppbördslängder
och annat dubbelarbete. En undersökning av möjligheterna att i
detta avseende åstadkomma förenklingar och besparingar, måste för städerna
stå som ett primärt önskemål.

Av magistraterna ställa sig 9 antingen tveksamma gent emot förslagets
grundlinjer eller förorda blott en partiell reform. Magistraten i Jönköping
anmärker sålunda, att förslaget knappast innebure någon egentlig
lättnad för de minst bärkraftiga skattebetalarna. Magistraten i Marstrand
åberopar som eget yttrande ett uttalande av kronokassören i staden,
däri framhålles, att den föreslagna åtgärden innebure en viss lättnad
lör allmänheten, men för de tjänstemän, som hade debiteringen och uppbörden
om hand i städerna, bomme arbetet att i betydlig grad okas. Sär -

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

skilt i de mindre städerna, där befattningen som kronokassör vanligtvis
vore anförtrodd som bisyssla åt annan befattningshavare, bomme detta
tillskott i arbetet att bliva mycket betungande. Magistraten i Härnösand
anför liknande synpunkter oell framhåller, att magistratsstäderna torde
bliva nödsakade att höja avlöningen åt dem av deras tjänstemän, som hade
att skaffa med kronouppbörden. Magistraten i Eksjö framhåller, att anordningen
med månatliga avsättningar till skatten genom s. k. intressekontor
visat goda resultat; vid regementenas kassaförvaltningar förekomme
i allmänhet samma förfarande till vederbörande löntagares fulla
belåtenhet. I regel torde i städerna uppbörden komma att förläggas till
den föreslagna uppbördsterminens sista dagar. Tillbakaflyttningen av
tiden för uppbörden bleve alltså rätt obetydlig och den föreslagna reformen
syntes mera bliva en välvillig gest.

Av de myndigheter oell sammanslutningar, som enligt vad förut nämnts
givit förslagets huvudgrunder sin anslutning eller därvid uttalat tveksamhet,
hava åtskilliga anfört skiljaktiga meningar rörande detaljer i förslaget.
Sålunda förorda fyra länsstyrelser och fyra magistrater en uppdelning
av kronouppbörden på grundval av andra i promemorian omnämnda
alternativ än det i promemorian förordade alternativet C2. I andra yttranden
uttalas särmeningar beträffande antalet uppbördsterminer, vilka
utskyldstitlar, som böra delas, gränsen för delbarheten, formulären till
uppbördsbok och debetsedlar, tiderna för de olika uppbördsterminerna,
restföringsmetoden m. m.

Det föreliggande förslaget avstyrkes av länsstyrelsen i Östergötlands c.
län, 8 magistrater och styrelsen för föreningen Sveriges landsfiskaler. ,le

Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller, att en ändring i det ofta
påtalade missförhållandet, att kronoskatten i sill helhet skall inbetalas
kort före jultiden, är eftersträvansvärd och ägnad att bereda de skattskyldiga
vissa fördelar. Det framlagda förslagets genomförande skulle
dock vara förenat med mycket allvarliga olägenheter. I detta avseende
anför länsstyrelsen, bland annat, att det för flertalet skattskyldiga utan
tvivel vore lämpligare, örn uppbörden fördelades på tre terminer i stället
för föreslagna två. Anordningen med tillbakaflyttning av första uppbörden
femton dagar anser sig länsstyrelsen böra bestämt avstyrka. En
.svaghet i förslaget anser länsstyrelsen vara, att de delbara utskyldstitlarnas
delbelopp icke skola redovisas specifikt i uppbördsboken. Den tilltänkta
anordningen med approximativ redovisning av delbara titlar avråder
länsstyrelsen på det livligaste.

Magistraten i Nyköping åberopar såsom eget utlåtande ett av kronokassören
i staden avgivet yttrande, som innefattar förslag till kronouppbördens
delning i enlighet med det i den remitterade promemorian upptagna
alternativet A. Detta kronokassörens förslag äger enligt magistratens
förmenande väsentliga fördelar framför det i promemorian förordade al

Avätyrkan yttranden.

14

Otparienwnls ehefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

ternativet. Magistraten i Trosa anser, att resultatet av skatteuppbörden
kommer att vinna på en ändring endast i vissa skattedistrikt med industribefolkning
eller där skattebetalarna till största delen erhålla sina löneutbetalningar
på motsvarande sätt. Magistraten i Karlskrona anser, att den
löreslagna omläggningen av kronouppbörden är alldeles för oväsentlig
lör att kunna förordas. Lättnaden för den skattebetalande allmänbeten
blir så gott som en chimär, och omläggningen är ägnad att tränga i
skymundan en i längden oavvislig, mera genomgripande reform. Magistraten,
som bestämt avstyrker bifall till det nu föreliggande förslaget, framhåller
som sin asikt, att icke någon omläggning av uppbördsväsendet bör
kunna godtagas, som icke innebär sammanslagning av uppbörden av kronoskatter
och kommunalskatter samt stadgar färre antal uppbördsstämmor
än minst sex örn året. Magistraten i Nora åberopar emot förslaget,
att förändringen av tiden för uppbörden knappast är ägnad att i någon
väsentlig mån underlätta skattebetalningen samt att den andra uppbördsterminen
kommer för nära inpå den första kommunaluppbörden för året.
Magistraten i Köping förordar att, intill dess sammanslagning av den
statliga och den kommunala uppbörden ägt rum, kronouppbörden såsom

hittills försiggår under en termin, som torde böra förläggas till tiden 1_

15 februari.

Styrelsen för föreningen Sveriges landsfiskaler ifrågasätter, huruvida
en mera allmän önskan örn en reform sådan som den föreslagna förefinnes
hos landsbygdens folk. Det kan knappast påstås, att dess intressen
skulle i nämnvärd mån främjas av en delning av kronouppbörden.
För lantmän, idkare av mindre rörelse, arbetare och likställda inkomsttagare
lärer det enligt styrelsens åsikt vara tämligen likgiltigt huru frågan
ordnas. Vidare framhålles, att örn förslaget genomföres, statsverkets
intäkter sannolikt komma att försämras, kommunernas berättigade intressen
tillbakasättas och det allmänna överhuvud taget åsamkas utgifter,
som icke kunna motsvaras av påstådda fördelar för de skattskyldiga. På
grund härav och då den föreslagna tiden för andra uppbörden enligt styrelsens
mening är illa vald, avstyrkes ifrågasatt ändring av tiden för
kronouppbörden.

Såsom jag redan inledningsvis antytt, kan det av 1924 års uppbördssakkunniga
avgivna betänkandet till reformering av uppbörds- och indriv-,
ningsväsendet icke utan ytterligare utredningar och överväganden läggas
till grund för ett förslag i ämnet. Vad beträffar den del av betänkandet,
som avser införandet av skattelikvid medelst förskottsbetalningar, för
anställda erlagda under obligatorisk medverkan av löngivare, torde den
kritik, som i de avgivna yttrandena däröver framkommit, vara av den
beskaffenhet, att ett anordnande av skatteuppbörden efter denna linje ej
lärer böra ifrågasättas, i varje fall icke i den omfattning, som 1924 års
uppbördssakkunniga föreslagit.

15

Kungl. Muj:ts preposition Kr 186.

1 stället torde böra närmare undersökas möjligheten av skatteuppbördens
anordnande medelst förskottsbetalningar utan obligatorisk medverkan
av löngivare.

Föremål för ytterligare undersökningar synes vidare böra bliva trugan
örn sammanslagning av debitering och uppbörd av statliga och kommunala
utskylder och delning av denna gemensamma uppbörd å lämpligt
antal terminer. Därest man vill ernå, att uppbörden avslutas under
första hälften av kalenderåret nästefter taxeringsåret, lärer en dylik sammanslagning
dock näppeligen kunna komma till stånd utan att budgetåret
för kommuner, församlingar, skoldistrikt, fattigvårdssamhällen, municipalsamhällen
och tingslag samt måhända jämväl för landsting och
väghållningsdistrikt omlägges till att omfatta samma tid som det statliga
budgetåret eller sålunda tiden 1 juli—30 juni.

Vidare lärer, i anslutning till vad riksdagen redan uttalat, frågan örn
civilbokföringen böra bliva föremål för särskild utredning. Detsamma
torde böra bliva fallet beträffande frågan om ett mera rationellt ordnande
av indrivningsväsendet.

Då de ytterligare utredningar och överväganden, som sålunda måste
föregå framläggandet av ett enhetligt förslag i de ämnen, som 1924 års
uppbördssakkunniga haft sig förelagda, måste kräva avsevärd tid, har
jag ansett böra undersökas möjligheten av att inom den nuvarande organisationens
ram genomföra sådana förbättringar i avseende å uppbördsväsendet,
som kunna vara ägnade att tills vidare, i avbidan på en mera
genomgripande reform, avhjälpa de mest kännbara bristerna i det nu
tillämpade systemet.

Därvid har jag ansett böra i första hand undersökas, huruvida genom
delning av kronouppbörden å lämpligt antal terminer erläggandet av de
utskylder, som påföras å kronodebetsedel, må kunna underlättas.

Ytterligare ett spörsmål, som under ett fortsatt utredningsarbete torde
böra bliva föremål för övervägande, är möjligheten att nedbringa antalet
skatte ti tiar och att från kronodebetsedeln avskilja vissa avgifter,
som ej ha karaktär av skatter. Jag åsyftar i främsta rummet frågorna
örn avskaffandet av mantalspenningarna och den personliga sjukvårdsavgiften
samt örn upphörandet av rätten för vissa försäkringsbolag att få
av dem debiterade avgifter uppburna och indrivna i samband med uppbörd
och indrivning av kronoskatten.

Vidare har jag för avsikt att till särskild behandling upptaga frågorna
örn vilka åtgärder, som kunna och böra vidtagas till uppmuntrande av
den s. k. intressekontorsrörelsen samt till främjande av skattebetalning
över postgiro.

Vad angår frågan om delning av kronouppbörden, framgår av de tran
myndigheter och sammanslutningar inkomna yttrandena över det inom
finansdepartementet utarbetade förslaget, att en skyndsam reform av
gällande ordning för kronouppbörden är önskvärd. Det är enligt min

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

mening uppenbart, att det för flertalet av de skattskyldiga måste möta
stora svårigheter att på en gång verkställa den betydande utgift, som
kronoskatten numera representerar, särskilt som uppbördsterminen infaller
vid en tidpunkt av året, då av traditionella orsaker särskilda utgifter
förekomma. En delning av kronoskatten bör därför, i synnerhet örn
den anordnas så, att icke någon uppbördstermin förlägges till julmånaden,
för de skattskyldiga innebära en påtaglig lättnad och i sin mån
vara ägnad att befordra ett förbättrat uppbördsresultat. Stöd för en
sadan mening kan även hämtas i det förhållandet, att kommunerna numera
nästan undantagslöst dela sin uppbörd av kommunalskatt å två
eller flera stämmor. Det debiterade beloppet av egentliga kommunalutskylder
uppgick år 1930 till 338.6 miljoner kronor. Samma år utgjorde
kronouppbördens hela debiterade belopp, såsom framgår av bifogade tabell
(bilaga C), 304.5 miljoner kronor. Det lärer härav vara tydligt, att i
stort sett samma behov av bekväma uppbördstider förefinnes med avseende
å kronouppbörden som beträffande den kommunala uppbörden. De
skäl, som av representanter för bankväsendet i riket anförts till förmån
för ändrade tider för uppbörden av kronoutskylderna, äro enligt min mening
jämväl värda beaktande.

Åtskilliga myndigheter, bland dem Överståthållarämbetet, hänvisa till
möjligheten för de skattskyldiga att genom anslutning till s. k. intressekontor
och skatteföreningar själva bereda sig tillfälle att fördela sina
skatteutgifter på lämpligaste sätt. Därest det föreliggande problemet
kunde lösas efter nu antydda linjer, vore detta för både skattebetalarna
och det allmänna i hög grad förmånligt. Tyvärr visar dock erfarenheten,
att anslutningen till intressekontor och skatteföreningar är jämförelsevis
begränsad. Det ina nämnas, att till postgirokontorets skatteavdelning
vörö vid utgången av år 1930 anslutna blott omkring 20,000 skattskyldiga
i hela riket. Det kan därför icke förväntas, att en tillfredsställande lösning
av uppbärdsproblemet skall kunna vinnas enbart genom anordningar,
som bero av den enskildes eget initiativ.

Vad av åtskilliga myndigheter anmärkts därom, att genom det föreliggande
förslaget tiden för skattens erläggande ytterligare avlägsnas
från tidpunkten från inkomstens förvärvande, finner jag ej böra tillmätas
allt för stor vikt. Det kan ifrågasättas, örn icke denna synpunkt i
den tidigare diskussionen angående riktlinjerna för en reformering av
uppbörds- och indrivningsväsendet tillmätts en något större roll än den
förtjänar. Visserligen är vid nedgående konjunkturer inom det ekonomiska
livet av större vikt än under normala förhållanden, att skatten
uppbäres inom kortast möjliga tid efter inkomstförvärvet, men folden
vida övervägande delen av befolkningen äro växlingarna i inkomster
från det ena året till det andra jämförelsevis obetydliga. För
denna kategori av befolkningen är, åtminstone under normala förhållanden,
det uppenbarligen av mindre betydelse, örn skatten erlägges något

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

kortare eller något längre till efter inkomstförvärvet. Beträffande möjligheten
för det allmänna att utfå debiterad skatt är det däremot i fråga
örn den del av befolkningen, som växlar vistelseort eller har oregelbundna
inkomster, städse av intresse, att skatten uppbäres så snart som möjligt
efter inkomstens åtnjutande. Kesultatet av kronouppbörden i riket kan
dock icke anses särskilt otillfredsställande. Av de av 1924 års uppbördssakkunniga
verkställda utredningar rörande det slutliga resultatet av
kronouppbörden framgår, att efter verkställd indrivning skatteförlusterna å
kronouppbörden för landet i dess helhet under senare år kunna antagas
icke hava överstigit 5 procent av de debiterade beloppen. I varje fall
torde den ringa förlängning av tiden mellan inkomstförvärvet och skattens
erläggande, som i förevarande proposition kommer att föreslås, icke
vara av beskaffenhet att menligt inverka å uppbördsresultatet.

Det nu anförda innebär naturligen icke, att icke ännu bättre uppbördsresultat
bör eftersträvas. Men vid övervägande av spörsmålet, vilka åtgärder,
som för vinnande av ett förbättrat uppbördsresultat böra vidtagas,
torde det ej vara erforderligt, att avgörande vikt fästes vid frågan
om förkortning av tiden mellan inkomstförvärv och skatteuppbörd.

Vad i övrigt från myndigheterna anmärkts mot att nu företaga en
delning av kronouppbörden finner jag ej vara av den art, att det bör
.utgöra hinder för den ifrågasatta åtgärden.

Icke heller ur statsbudgetär synpunkt lärer invändning böra möta, då
fortfarande hälften av inkomst- och förmögenhetsskatten kommer att inflyta
vid ungefär samma tidpunkt, t. o. m. något tidigare, än vad nu alfallet,
och återstoden kommer att uppbäras allenast ett par månader senare
under samma budgetår. I avseende härå kan omläggningen snarare
anses innebära en fördel såtillvida som den bidrager till en jämnare fördelning
av inkomsttillflödet till statskassan. Den föreliggande utredningen
synes mig hava visat, att en jämförelsevis tillfredsställande lösning av frågan
örn delning av erläggandet av kronoutskylderna låter sig genomföras
enligt de i promemorian angivna grundlinjerna. Jag skall i det
följande redogöra för och behandla de erinringar, som i de avgivna yttrandena
blivit gjorda mot enskilda punkter i förslaget.

Det stora flertalet av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna
förorda delning av kronouppbörden i enlighet med det alternativ, som
tillstyrkts i promemorian och där betecknats Cs. Som förut nämnts innebär
detta alternativ, att vissa utskyldstitlar delas å de två föreslagna
uppbördsterminerna, under det att övriga utskyldstitlar föras odelade till
den första. I ett flertal yttranden betecknas detta alternativ såsom innebärande
den lämpligaste lösningen av det föreliggande spörsmålet. Några
av de hörda myndigheterna förorda emellertid en lösning efter andra
alternativ.

Följande myndigheter förorda sålunda delning av samtliga utskylds -

Olika alternativ
för delningen.

Yttranden.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. I sami. 102 haft. (Nr ISO.)

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 181.

titlar i enlighet med det i promemorian omnämnda alternativet A, nämligen
länsstyrelserna i Skaraborgs, Västmanlands och Västerbottens län
samt magistraterna i Nyköping, Östersund oell Umeå. I vissa av ifrågavarande
yttranden framläggas detaljerade planer för debitering, uppbörd
och redovisning i enlighet med alternativ A samt beräkningar rörande
den tid, som kräves för debitering enligt det ena eller andra alternativet.
Till stöd för en delning enligt alternativ A anföres, att delningen
av utskyldstitlarna enligt det i promemorian förordade alternativet
C2 skulle föranleda mycket besvär vid debiteringen, särskilt på grund
därav, att delningen enligt sistnämnda alternativ förutsätter utförandet
av tre tvärsummeringar i uppbördsboken och jämväl i övrigt erbjuder
betydande tekniska svårigheter. Det framhålles, att örn man i enlighet
med alternativet A uppdelar samtliga utskyldstitlar, skulle blott dessas
summa behöva delas vid debiteringen och denna bomme därför att kunna
försiggå betydligt enklare och lättare än enligt det i förslaget förordade
alternativet. Jämväl framhålles, att utskyldsbeloppet i de fall, då delning
skall ske enligt alternativ A, kan fördelas med lika belopp på båda
uppbördsterminerna, under det att enligt alternativ C2 i regel ett större
belopp kommer att falla på den första uppbörden än på den andra. Med
avseende å de svårigheter vid det tekniska genomförandet av en delning
enligt alternativ A, som framhållits i promemorian, anföres i yttrandena,
att eftersom sådana skattskyldiga, som icke betala vid den första uppbörden,
enligt förslaget skola uppföras i restlängd med hela utskyldsbeloppet
för året, är delning av de särskilda titlarna ej erforderlig, vare
sig vid debiteringen eller i den första restlängden utan först i restlängden
efter den andra uppbörden. Då denna restlängd blott omfattar sådana
skattskyldiga, som betalat vid första uppbörden men icke vid den
andra, kommer den emellertid att bliva föga omfattande. Det vore förenat
med större besvär att upprätta denna restlängd enligt alternativ A
än enligt alternativ C2, men mot denna ökade svårighet hade man att
väga fördelarna av den betydligt enklare debiteringen enligt alternativ
A. De betänkligheter i övrigt, som i promemorian anförts mot en uppdelning
enligt alternativ A, förklaras i åtskilliga av ifrågavarande yttranden
vara av mindre betydelse. Sålunda anför länsstyrelsen i Västmanlands
län:

I promemorian framhålles, att inbetalningen av vissa avgifter till försäkringsbolag
samt till folkpensioneringen ej utan olägenhet kan uppskjutas
till efter årsskiftet. Länsstyrelsen kan ej finna, att dessa svårigheter
äro större än att de kunna övervinnas. Vad först försäkringsbolagen
angår, torde deras medelsbehov kunna täckas genom lämpligt avvägda
förskott från statsverket. Skulle de ej kunna åtnöjas härmed, lärer
i varje fall detta förhållande ej få hindra, att kronouppbörden ordnas
på ett i möjligaste mån praktiskt sätt. Pensionsavgifterna må enligt
nu gällande bestämmelser ej indrivas eller mottagas efter den 30 juni
året efter taxeringsåret. Den tid, under vilken vid februariuppbörden
restförda avgifter kunna uttagas, skulle alltså bliva alltför kort. Läns -

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

styrelsen ifrågasätter, om ej denna tid kan utsträckas till slutet av augusti
eller september. Någon nämnvärd försening av pensionsavgiftsförteckningarnas
insändande från landsfiskaler och magistrater synes ej
behöva härigenom uppkomma.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller med avseende å pensionsavgifterna,
att andra uppbördsterminens restlängd, vilken med visshet
torde komma att upptaga ett relativt ringa antal skattskyldiga, bör kunna
utsändas senast i mitten av mars oell att det står till buds mer än 3
månader för indrivningen av de i denna restlängd upptagna pensionsavgifterna.

Magistraten i Strängnäs, som för sin del avstyrker bifall till det föreliggande
förslaget, anser, att örn en uppdelning skall komma till stånd,
den bör äga runi på det sätt, att den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten
erlägges under den sista terminen och samtliga övriga utskylder
under den första. Magistratens förslag innebär en lösning enligt alternativ
B. Jämväl länsstyrelsen i Västernorrlands län finner en lösning
enligt alternativ B önskvärd.

Valet mellan en delning av utskyldstitlarna enligt alternativen A och
C2 är i första hand beroende av vilken metod för restförandet av oguldna
utskylder, som kommer till användning. Den i promemorian omförmälda
restföringsmetoden X förutsätter, att fullständiga, specifikt å titlar
uppdelade restlängder upprättas efter båda uppbördsterminerna. Vardera
restlängden kail då förväntas bliva av ungefär samma omfattning som,
eller i vart fall ej väsentligt mindre omfattning än den restlängd, som
upprättas enligt nuvarande ordning. Till bedömande av den omfattning
arbetet med restföringen vid tillämpning av metoden X bomme att få,
må nämnas, att restlängderna efter 1930 års kronouppbörd för riket i
dess helhet omfatta 1,010,810 skattskyldiga (jfr tabellen bilaga C). Det
är därför icke möjligt att verkställa delning av samtliga utskyldstitlar
enligt alternativet A, örn man beträffande restföringen binder sig vid
metoden X.

Väljes däremot den i promemorian förordade restföringsmetoden Z —
denna metod, som vunnit så gott som enhällig anslutning i de avgivna
yttrandena, innebär, att skattskyldig, som ej betalat vad som skolat erläggas
vid första uppbördsterminen, omedelbart uppföres i restlängd för
hela utskyldsbeloppet — skulle de med en delning av samtliga utskyldstitlar
förbundna svårigheterna avsevärt minskas. På sätt i vissa
nyss återgivna yttranden framhållits oell jämväl framgår av promemorian,
skulle nämligen i sådant fall — detta gäller vare sig delningen omfattar
samtliga eller blott vissa utskyldstitlar — delning av de särskilda
titlarna blott erfordras i den efter andra uppbörden upprättade restlängden,
vilken såsom redan nämnts vid tillämpning av metoden Z kan väntas
bliva föga omfattande. Debiteringsarbetet enligt alternativ A bleve
då jämförelsevis enkelt. Debiteringsförrättaren hado blott att för varje

Departements chefen.

20

Kungl. Ma,j:ts proposition Nr 186.

skattskyldig, som ägde få sina utskylder delade, lialvera utskyldernas
slutbelopp, möjligen med den modifikationen, att öretalen eller åtminstone
de udda öretalen i sin helhet fördes till ettdera av uppbördstillfällena.

Den angivna fördelen vid debiteringen motväges emellertid av olägenheter
vid restföring och redovisning. Arbetet med den andra restlängden
bleve nämligen avsevärt ökat därigenom att den myndighet, som
upprättar restlängden, måste i förekommande fall dela varje utskyldstitel
och i restlängden införa vad därav belöpte å den andra uppbörden.
Enligt det i promemorian förordade förslaget skulle detta bliva erforderligt
blott beträffande de delbara titlarna. Redan emot denna del av
förslaget hava betänkligheter anförts i åtskilliga av de avgivna yttrandena.
Det måste befaras, att en oskäligt tyngande börda lägges på länsstyrelserna
och uppbördsmännen i magistratsstäderna, örn arbetet med
restföringen på antytt sätt ytterligare försvåras. Därest samtliga utskyldsposter
skola delas, uppstår jämväl ökning av arbetet med redovisningen
av indrivna utskylder, vartill kommer, att redovisningen av den
influtna första uppbörden kommer att bliva mera besvärlig än enligt alternativ
C -. Under sådana förhållanden och då man icke med någon
större grad av säkerhet kan uppskatta den blivande andra restlängden^
omfattning, synes mig försiktigheten bjuda, att redan av hänsyn till angivna
tekniska skäl välja det föreslagna alternativet C2.

Härtill kommer, att en delning av samliga titlar, således även av de å
kronodebetsedeln förekommande försäkringsavgifter av enskild natur och
avgifter till den allmänna folkpensioneringen, skulle såsom i promemorian
framhållits, vara i olika hänseenden oläglig. Bland annat skulle
dess genomförande påfordra ändring i pensionsförsäkringslagen rörande
den tid, inom vilken pensionsavgifterna senast böra av de avgiftspliktiga
erläggas (14 § 5 stycket och 15 § 4 stycket nämnda lag). Det framlagda
förslaget är, vilket pensionsstyrelsen i sitt yttrande med gillande
framhållit, ägnat att beträffande de pensionsavgifter, som uppbäras i samband
med kronoutskylderna, förlänga tiden för indrivningen och därmed
även förhöja dess effektivitet.

Såsom skäl mot en delning av utskyldstitlarna enligt alternativ C 2 kar
bland annat framhållits de därmed förbundna tekniska svårigheterna vid
debiteringen och särskilt den omständigheten, att tre tvärsummeringar i
nppbördsboken skulle erfordras. Sistnämnda olägenhet torde dock på
ett tämligen enkelt sätt kunna avhjälpas därigenom att debetsedlarna
erhålla ändrad uppställning, så att förekommande summering, såsom för
närvarande å de flesta håll lärer vara brukligt, kan ske å debetsedlarna
i stället för i nppbördsboken.

På grund av det anförda finner jag det föreslagna alternativet C2 vara
att föredraga framför alternativet A. Vad angår det av magistraten i
Strängnäs förordade alternativet B får jag hänvisa till vad därom anförts
i promemorian.

21

Kungl. May.ts proposition Nr 186.

I det föregående har omnämnts, att i åtskilliga yttranden, uti vilka
påkallats en mera genomgripande reform av uppbördsväsendet genom
sammanslagning av krono- och kommunaluppbörden, förslag framställts,
att den sammanslagna uppbörden skulle delas på ett flertal terminer. I
de yttranden, där delning förordats i enlighet med det föreliggande förslagets
grundlinjer, har i allmänhet, med hänsyn till de med delningen
förbundna tekniska svårigheterna och kostnaderna, ansetts tillrådligt att
icke dela uppbörden på mer än två terminer. Länsstyrelsen i Västmanlands
län framhåller emellertid möjligheten av att dela uppbörden å tre
terminer. Länsstyrelsen i Östergötlands län och magistraten i Sodathamn
förorda tre terminer. Sistnämnda länsstyrelse yttrar, att det för
flertalet skattskyldiga utan tvivel vore lämpligare, örn uppbörden fördelades
på tre terminer. Länsstyrelsen anser, att de tekniska svårigheterna
bliva föga större vid en tredelning än vid en tudelning och att kostnadsökningen
vid en tredelning icke torde bliva alltför betydande. Med a\-seende å delningskvoten framhåller länsstyrelsen, att örn en tredelning
slutligen befinnes böra genomföras, borde delningskvoten 1h icke lämpligen
komma till användning utan en uppdelning med 40 procent på en
av uppbördsterminerna och 30 procent på envar av de övriga vara att
■ ur arbetsteknisk synpunkt föredraga.

De myndigheter, som eljest uttalat sig rörande delningskvoten, hava allmänt
tillstyrkt halvering av de delbara titlarna i enlighet med förslaget i
promemorian. I vissa yttranden föreslås dock, att alla öretal eller alla
krontal skola föras till den första uppbörden. Generalpoststyrelsen framhåller,
att däresT delningen kunde verkställas så, att den ena postanvisningen
slutade å jämna tiotal kronor eller åtminstone på jämnt krontal,
skulle såväl kassaarbetet som journalisering och redovisning avsevärt
underlättas.

I likhet med det övervägande flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna
förordar jag, att kronouppbörden delas å två terminer och att därvid
hälften av varje delbar utskyld föres till vardera terminen.

Med avseende å frågan vilka uppbördstitlar, som böra delas vid tilllämpning
av alternativet C2, framhålles allmänt i de avgivna yttrandena
vikten av att delningen inskränkes till att omfatta så få titlar som
möjligt.

Flertalet länsstyrelser, ett stort antal magistrater, kammarrätten, riksräkenskupsverket,
samt styrelserna för Sveriges häradsskrivare förening
och föreningen Sveriges städers uppbördstjänstemän avstyrka delning av
prästerskapets till statsverket indragna tionde. Som skäl härför framhålles,
bland annat, att nämnda utskyldstitel är stadd på avskrivning och
ofta, särskilt i städerna, uppgår till ringa belopp samt i allt fall endast
drabbar ägare av fast egendom. Länsstyrelsen i Jämtlands län meddelar,
att tiondens slutsumma i länet år 1930 uppgick till 53,902 kronor, som
fördelades på 15,048 skattskyldiga.

Antal uyypbördstermi■/
er. Delningskvoten.

Yttranden.

Departements chefen.

Vilka utskyldstitlar

böra delas?

Y tjällden.

22

Kungl. Majlis proposition Nr 186.

Delning av skogsvårdsavgift förordas av länsstyrelserna i Uppsala,
Kalmar, Kristianstads och Jämtlands län. Länsstyrelsen i Kristianstads
län framhåller, att om skogsvårdsavgiften förbleve odelad, proportionen
mellan uppbörderna skulle ytterligare förskjutas till övervikt för den
tidigare uppbörden. Länsstyrelsen i Jämtlands län åberopar, att visserligen
de största beloppen av skogsvårdsavgift i länet falla på kronan
och en del bolag men att det för ett stort antal enskilda avverkare helt
visst är ganska betungande att betala denna utskyld vid en uppbörd.
Mot delning av skogsvårdsavgift uttala sig 6 länsstyrelser, kammarrätten,
riksräkenskapsverket samt styrelserna för Sveriges häradsskrivareförening
och föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän. Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anför, att då skogsvårdsavgiften grundar
sig på särskild inkomst, som bereder den skattskyldige ökad betalningsförmåga,
det näppeligen kan vara behövligt att uppdela utskylden
i fråga. Länsstyrelsen i Gotlands län åberopar som skäl emot uppdelning
av denna utskyld, att skogsvårdsavgifterna intimt sammanhänga
med skeende skogsavverkningar och att vederbörande hava tillfälle att,
med utgångspunkt fran engångslikvid, ordna dithörande mellanhavanden.

Beträffande utjämningsskatten yrkar styrelsen för Sveriges häradsskrivareförening,
att denna skatt måtte föras till de delbara titlarna. Styrelsen
anför, att detta varit en samstämmig önskan hos föreningens medlemmar,
vilka a talrikt besökt möte behandlat det föreliggande förslaget.
Visserligen torde utjämningsskattens erläggande på en gång icke vålla
några svårigheter för dem, som därav drabbas, men då denna skatt å
andra sidan stöde i relation till inkomstskatten, borde den även behandlas
på samma sätt. Av vikt vore även, att bland de odelade uppbördstitlarna
i huvudsak sammanfördes sådana, som vore oberoende av taxeringen,
varigenom summeringen av dessa i uppbördsboken kunde tidigare avslutas.
— Liknande synpunkter framföras av flera länsstyrelser. Däremot
anser Överståthållarämbetet det vara en bestämd fördel, att enligt förslaget
endast inkomst- och förmögenhetsskatten skall delas i Stockholm.
Ämbetet tillstyrker alltså, att utjämningsskatten i Stockholm må undantagas
från delning.

Överståthållarämbetet yttrar vidare, att det ej heller synes erforderligt
att dela inkomst- och förmögenhetsskatt, som i det för riket gemensamma
taxeringsdistriktet i Stockholm påföres i utlandet bosatta personer.
Så borde enligt ämbetets mening förfaras, i överensstämmelse med
dels vad som i promemorian föreslås i fråga örn kommunal progressivskatt
för gemensamt kommunalt ändamål, dels ock vad som redan gäller
om kommunal inkomstskatt för samma ändamål.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser lämpligt, att pensionstilläggsavgifter
överstigande ett belopp av fem kronor delas. Mot delning av tingshusmedel
uttala sig två länsstyrelser och kammarrätten. Det åberopas,
att sistnämnda utskylder i regel uppgå till ringa belopp.

Kanyl. Majus proposition Nr 186.

23

Länsstyrelsen i Örebro län uttalar sig till förman för delning av annu,-teter å odlings- och vattenavtappningslån samt framhåller, att dylika Ian
förekomma i stor utsträckning inom länet. Länsstyrelsen i Västerbottens Ian
förordar, att delning medgives beträffande posterna annuitet- a lan,
vilka för vederbörande betalningsskyldiga ofta vore betungande. Länsstyrelsen
i Jämtlands län anser önskvärt, att annuiteter å egnahemslån
fa delas, enär dessa annuiteter ofta uppgå till ganska avsevarda belopp
och nästan undantagslöst träffa personer med svag ekonomi.

Slutligen anför styrelsen för Sveriges häradsskrivareföretling, att det
vid omförmälda sammanträde med föreningen framhållits, att inom
olika län behovet av delning av vissa uppbördstitlar kunde vara växlande,
särskilt gällde detta skogsvårdsavgiften och möjligen aven tiondeavgifterna.
Det kunde därför möjligen vara lämpligt att i förevarande
avseende söka ernå anpassning efter de lokala förhållandena. För sadan!
ändamål borde måhända befogenhet beredas Kungl. Maj:t att efter vedelhörandes
hörande för enskilda orter medgiva undantag fran de allmänna
bestämmelserna örn uppbördstitlarnas delning.

I anledning därav att vissa länsstyrelser väckt förslag örn delning
jämväl av de å kronodebetsedel förekommande annuiteter å lan, hava
särskilda utlåtanden häröver infordrats från statskontoret, lantbruksstyrelsen
och statens egnahemsstyrelse. I avgivet utlåtande anfor lantbruksstyrelsen,
att den ifrågasatta delningen av nämnda annuiteter vilka
ofta representera relativt avsevärda belopp, otvivelaktigt skulle tor
vederbörande låntagare innebära en värdefull lättnad, varför styre sen
förordar bifall till länsstyrelsernas förslag. Vidare meddelar styrelsen,
att sedan namnet å den fond, från vilken odlings- och vattenavtappningslån
utlämnats, numera ändrats till »statens avdikningslånefond», torde
motsvarande utskyldstitel böra vid debiteringen benämnas »annuiteter a
lån från avdikningslånefonden». Statens egnahemsstyrelse meddelai, a
år 1929 uppbörden av räntor och amorteringar å egnahemslån inom nio
hushållningssällskapsområden skett i samband med den arliga uppbörden
av kronoutskylder. Det år 1929 debiterade beloppet uppgick till
2 254 524 kronor, fördelat på i runt tal 14,900 låntagare, vilket utgör i genomsnitt
per låntagare omkring 151 kronor. Egnahemsstyrelsen yttrar
vidare beträffande dessa annuiteter:

En delning av uppbörden å två terminer synes visserligen komma att
medföra något ökat bokföringsarbete for har ifrågavarande lanefoi medlare.
Denna omständighet synes emellertid vara av mindre betydelse i
jämförelse med den fördel för låntagarna, sorn ett dylikt förändrat uppbördssätt
torde medföra. Egnahemsstyrelsen far salunda fm sill del till
styrka det framförda förslaget till delning av uppbörden av egnahems låneannuiteter

å två terminer, därvid styrelsen emellertid vill framhålla

betydelsen av, att andra upphördsterminell förläggas sa tidigt pa året,
att låneförmedlarna kunna medhinna dem åliggande leverans-till statskontorot
föro ninrs m<inticls utgunjj.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

Statskontoret har icke funnit anledning till erinran mot förslaget örn
delning av uppbörden av avdikningslånen men framhåller, att en delning
bör föranleda viss ändring av länsstyrelsernas nuvarande rapportsystem
rörande inbetalningarna till avdikningslånefonden. Vad angår den föreslagna
delningen av annuiteter å egnahemslån, bar statskontoret ej
hollei något att erinra, under förutsättning dock att uppbördsmyndigheterna
redovisa inbetalningarna till vederbörande låneförmedlare i så
god tid, att dessa kunna fullgöra sill författningsenliga skyldighet att

före utgången av mars månad verkställa behörig inbetalning av statslånet.

. Enligt det * Promemorian framlagda förslaget skall delning ske av
inkomst- och förmögenhetsskatt och av de tre repartitionsskatterna landstingsskatt,
vägskatt och tingshusmedel samt — utom i Stockholm — av
tionde och skogsvårdsavgift. Övriga skatter skola ej delas.

Att de fyra förstnämnda skatterna höra delas har tillstyrkts i flertalet
avgivna yttranden. Det synes mig vara en lämplig princip, som
framhållits av Sveriges liäradsskrivareförening, att skatter, som grunda
sig å taxering, hänföras till de delbara titlarna. Det är tydligt,
att debiteringen härigenom underlättas. Från denna synpunkt bör alltså
delning ske av angivna fyra skatter samt av utjämningsskatten. Att
med avseende å denna senare göra undantag för Stockholm synes mig
icke påkallat.

Vad angår överståthållarämbetets förslag att från delning bör undantagas
inkomst- och förmögenhetsskatt, som påföres inom det för riket
gemensamma taxeringsdistriktet, får jag erinra, att här avses sådan
skatt, som erlägges dels av skattskyldiga, vilka sakna hemortskommun i
riket, dels ock av svenska medborgare tillhörande Sveriges diplomatiska
och konsulära representation i utlandet (se taxeringsförordningen 77 §
2 morn.). Enligt promemorian skulle dylika utskylder kunna bliva föremål
för delning; däremot är i promemorian föreslaget, att kommunal progressivskatt,
som påföres i sagda gemensamma taxeringsdistrikt, ej skall
delas. Det kunde måhända anses befogat, att icke utesluta svenska medborgare
i utlandet från förmånen att få sina skatter delade. Å andra
sidan medför en delning ökat besvär både för de skattskyldiga och för
uppbördsmyndigheten. I varje fall böra lämpligen enhetliga bestämmelser
gälla för alla slag av utskylder, som påföras inom det för riket gemensamma
taxeringsdistriktet. Då nu, på sätt Överståthållarämbetet
framhållit, allmän kommunalskatt för gemensamt kommunalt ändamål
icke uppdelas vid kommunaluppbörden i Stockholm, har jag stannat för
att förorda, att delning ej heller skall ske av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
och kommunal progressivskatt i de fall, då dessa skatter
debiteras “på grund av taxering inom det gemensamma taxeringsdistriktet..

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

Tionden, som är oberoende av den årliga taxeringen, torde utan olägenhet
kunna hänföras till de odelbara titlarna. Skogsvårdsavgiften
kan väl vara ganska betungande för enskilda avverkare, men å andra
sidan böra de i vissa yttranden anförda skälen mot delning icke frånkännas
värde. Och då det måste anses vara av betydelse för reformens genomförande,
att de delbara utskyldstitlarnas antal i skälig mån begränsas,
har jag stannat för att förorda, att skogsvårdsavgiften icke delas.

Vad angår det av en länsstyrelse framförda önskemålet, att även pensionsavgifter
utöver visst belopp måtte delas, kan jag av förut anförda
skäl icke biträda denna mening. Vad slutligen beträffar frågan örn delning
av annuiteter å lån, måste det väl anses behjärtansvärt att underlätta
dessa likvider. De hava emellertid helt annan karaktär än vanliga
skatter. Annuiteterna å egnahemslån äro i verkligheten köpeskillingslikvider
och annuiteterna å avdilmingslån torde få anses till sin art
därmed jämförliga. De förra annuiteterna förekomma dessutom blott i
ett mindre antal av länen å kronodebetsedel. I de övriga lära dessa likvider
erläggas medelst postanvisning, över postgiro eller på annat sätt.

Under sådana förhållanden och då de delbara titlarnas antal måste såvit
möjligd begränsas, har jag icke ansett mig böra biträda de framställda
yrkandena örn delning av omförmälda låneannuiteter.

Den av häradsskrivareföreningen framförda tanken, att Kungl. Maj:t
skulle äga att för enskilda orter medgiva undantag från de allmänna bestämmelserna
örn utskyldstitlarnas delning, kan icke frånkännas visst
värde. Med hänsyn till angelägenheten att på nu förevarande område
enhetliga regler bliva tillämpade, finner jag dock för närvarande ej skäl
att upptaga förslaget.

På grund av det anförda förordar jag, att blott följande fem utskyldstitlar
delas, nämligen statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, dock icke
sådan, som påföres i det för riket gemensamma taxeringsdistriktet, utjämningsskatt,
landstingsskatt, vägskatt och tingshusmedel. Övriga utskyldstitlar
böra odelade föras till den första uppbördsterminen. I

I de avgivna yttrandena bär allmänt godkänts det i promemorian Gräns får
framförda förslaget, att delning av utskyldstitlar skall förekomma blott
då summan av de delbara titlarna uppgår till minst 10 kronor. Över- yttranden
ståthållarämbetet ifrågasätter dock, att denna gräns liöjes till 20 kronor.
Länsstyrelserna i Gotlands, Hallands oell Skaraborgs län samt ett mindre
antal magistrater uttala sig även för sistnämnda gräns. Länsstyrelsen
i Hallands län anför, att genom den högre gränsen för utskyldernas delbarhet
ytterligare lättnad i debiteringsarbetet uppnås, utan att de skattskyldiga
nämnvärt betungas. Magistraten i Örnsköldsvik förordar, att
gränsen för delbarhet sättes vid 50 kronor. Å andra sidan framhåller
länsstyrelsen i Uppsala län, såsom förut omnämnts, att i förslaget torde
hava till en viss grad underskattats betydelsen för åtskilliga mindre lie -

Av statistiska
centralbyrån
verkställd
undersökning.

26 Kungl. Mårds proposition Nr 186.

medlade av en samlad utbetalning även då det gäller relativt små belopp.
Magistraten i Kristianstad instämmer i ett yttrande av stadens kronouppbördskassör,
däri denne meddelar, att vid kommunaluppbörden i staden
varje belopp, huru ringa det än är, delas, och ifrågasätter, huruvida
icke detta tillvägagångssätt vore lämpligt jämväl i fråga örn krononppbörden
såväl ur kontrollsynpunkt som av psykologiska skäl.

Enär den i promemorian åberopade statistiken rörande antalet kronodebetsedlar
och dessas fördelning efter debetsedelns belopp omfattar ett
förhållandevis litet antal, något över 1 procent av hela antalet debetsedlar
i riket, samt avser allenast vissa delar av Stockholms stad jämte
vissa kommuner i tre län, har på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 23
januari 1931 statistiska centralbyrån verkställt statistisk bearbetning av
1929 års kronouppbördsböcker för ett antal kommuner i riket, nämligen
Kungsholms första taxeringsdistrikt i Stockholms stad, vissa delar av
Göteborgs stad, Skara stad, Hudiksvalls stad, Sollefteå stad, Hässelby
villastads köping, Bengtsfors köping, Vara köping, Morastrands köping
samt 74 socknar, fördelade å samtliga län sålunda, att för varje län
medtagits minst tre socknar. För varje län hava medtagits kommuner
av olika ekonomisk och social struktur, i regel minst en jordbrukskommun,
en industrikommun och en s. k. »blandad» kommun. I samtliga
dessa kommuner eller delar av kommuner uppgick hela antalet skattskyldiga
till 118,902, motsvarande 3.48 procent av hela antalet skattskyldiga
i riket, och det debiterade utskyldsbeloppet till 9,014,476 kronor, motsvarande
3.18 procent av hela debiterade kronouppbörden i riket, allt för
år 1929. Utskyldernas medeltal utgjorde för en var skattskyldig 75 kronor
81 öre, motsvarande 91.69 procent av riksmedeltalet nämnda år, som
var 82 kronor 68 öre. Högsta medeltalet i de nu räknade städerna, 189
kronor 48 öre, förekommer i Stockholm och avser 9,079 skattskyldiga;
lägsta medeltalet för städerna, 71 kronor 78 öre, förekommer i Hudiksvall
och avser 4,262 skattskyldiga. I landskommunerna förekommer högsta
medeltalet, 182 kronor 31 öre, i Askims socken, en industrikommun
med 1,493 skattskyldiga; lägsta medeltalet, 17 kronor 50 öre, förekommer
i Röra socken, som utgör s. k. »blandad» kommun med 833 skattskyldiga.
Båda sistnämnda kommuner äro belägna i Göteborgs och Bohus län. I
samtliga kommunerna utgör antalet skattskyldiga, som påförts utskylder
med högst 10 kronor, 44,515, motsvarande 37.4 procent av samtliga.
Antalet skattskyldiga, som påförts ut sky Ider med högst 20 kronär, utgör
60,475, motsvarande 50.9 procent av samtliga. Antalet skattskyldiga, för
vilka summan av utskyldstitlarna tionde, inkomst- och förmögenhetsskatt,
skogsvårdsavgift, landstingsskatt, vägskatt och tingslnismedo]
överstiger 10 kronor, utgjorde 59,166 eller 49.8 procent av samtliga skatt -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186. 27

skyldiga motsvarande procenttal i den i promemorian intagna tabellen
4 är 53.7.

Av de skattskyldiga, vilka icke skulle fa sina utskylder delade, utgöres
mer än en fjärdedel av personer, som blott påförts personella skatter
(mantalspenningar och sjukvårdsavgift). Dessas antal utgör nämligen
enligt den föreliggande nya statistiken 16,083, motsvarande 13.5 procent
av samtliga skattskyldiga. 1 17 kommuner överstiger antalet sådana
skattskyldiga 20 procent av samtliga i kommunen skattskyldiga; i en
kommun, Misterhults socken i Kalmar län, uppgår det till 29 procent.

Därest man bestämmer sig för att verkställa delning av utskyldstitlarna
enligt det i promemorian förordade alternativet C2, synes man av
skäl, som i promemorian (sid. 23—24) anförts, icke böra bestämma
gränsen för delbarheten med ledning av debetsedelns slutsumma. Man
torde i stället på föreslaget sätt böra bestämma delbarheten med ledning
av de delbara titlarnas slutsumma i varje enskilt fall. Gränsen
har därvid satts vid 10 kronor. Enligt den i promemorian åberopade
statistiken (tabell 4 i promemorian) skulle i dylik händelse 53.7 procent
av samtliga skattskyldiga i de kommuner, som avses i tahellen, fått
sina kronoutskylder delade. Enligt den av statistiska centralbyrån verkställda
mera omfattande undersökningen skulle motsvarande siffra förde
av centralbyrån undersökta kommunerna utgöra 49.8 procent.

Att döma av de sålunda verkställda undersökningarna skulle, vare
sig man sätter gränsen vid ett högsta belopp för de samlade utskylderna
av 20 kronor eller vid ett högsta belopp för de delbara utskylderna av
10 kronor, omkring hälften av de skattskyldiga få sina kronoutskylder
delade. Måhända skall likväl i hela riket ett något större antal av de
skattskyldiga än hälften få skatten delad. Medeltalet för utskyldernas
samlade belopp i de av statistiska centralbyrån räknade kommunerna
understiger nämligen, såsom i det föregående anmärkts,, ej oväsentligt
riksmedeltalet. Härvid må dock framhållas, att riksmedeltalet starkt påverkas
av vissa mycket stora skattebelopp, påförda aktiebolag och andra
juridiska personer i taxeringsdistrikt, vilka icke medtagits i den föreliggande
statistiken. Dennas utslag i förevarande hänseende torde därför
få anses jämförelsevis tillförlitligt. Därest, såsom jag hoppas, de personella
skatterna inom snar framtid komma att upphöra, medför detta
en väsentlig minskning av antalet skattskyldiga, vilkas skatt ej bliver
föremål för delning. Det torde ock böra beaktas, att ett ej oväsentligt
antal av de utskyldsbelopp, som enligt det i promemorian förordade förslaget
skall undantagas från delning, avser fastighetsskatt, påförd fastighetsägare
för tomter och andra mindre fastigheter, belägna i andra kommuner
än där ägaren är mantalsskriven. Slutligen bör anmärkas, att i den

1 Högsta procenttalet, 70.0 procent, förekommer i Hörnefors socken i Västerbottens län,
lägsta procenttalet eller 22 procent, i Våmhus socken i Kopparbergs län.

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

föreliggande statistiken vid delningen av ntskyldstitlarna i delbara och
icke delbara titlar tionde och skogsvårdsavgift hänförts till de delbara
samt utjämningsskatten till de icke delbara titlarna. De skiljaktigheter,
som av denna anledning uppkomma, lära dock knappast vara av någon
praktisk betydelse i förevarande hänseende.

Av det anförda tordo framgå att, därest kronoutskylderna delas efter
den regel, som föreslagits i promemorian med av mig i det föregående
förordade jämkningar i fråga örn tionde, skogsvårdsavgift och utjämoingsskatt,
man torde kunna beräkna, att åtminstone hälften av de skattskyldiga
komma att få sina utskylder delade på två terminer. Enär detta
resultat lärer få anses jämförelsevis tillfredsställande och man i varje
fall icke gärna kan sätta gränsen för utskyldernas delbarhet lägre än vid
10 kronor, anser jag mig böra förorda, att delning av uppbörden allenast
skall ifrågakomma, när summan av de delbara utskyldstitlarna uppgår
till eller överstiger 10 kronor.

PZtläl Beträffande de i promemorian intagna formulären till uppbördsbok
och debet- °ck debetsedlar hava i de avgivna yttrandena åtskilliga erinringar fram -setlin-. ställts. Sålunda anför länsstyrelsen i Östergötlands län:

Yttranden. En stor svaghet i förslaget synes vara, att de särskilda utskyldstitlarnas
delbelopp icke skola redovisas specifikt i uppbördsboken. En ändring
av förslaget på denna punkt synes redan ur redovisningssynpunkt ofrånkomlig.
Någon stor ökning i debiteringsarbetet föranledes icke härav
— uträkningarna måste ändå göras — och den uppväges mångdubbelt av
den därigenom skapade möjligheten till exakt redovisning av utskyldsposterna.

Kronouppbördskassören i Göteborg uttalar i ett av magistraten i staden
överlämnat yttrande, att det föreslagna formuläret till uppbördsbok är
opraktiskt för städerna, då däri förekomma flera uppbördstitlar, som ej
debiteras i stad; detta kommer att göra uppbördsboken mindre överskådSärskilt
i Göteborg synas förhallandena betinga en annan uppställning
av f oi mulären till uppbördsbok och debetsedel. I restindrivningsförordningen
föreskrivna, särskilda formulär till indrivningskvitton fastställas
av länsstyrelsen i länet. Kronouppbördskassören anser, att _ i

analogi med vad sålunda gäller beträffande formulär till indrivningskvitton
- magistraten i Göteborg, eventuellt länsstyrelsen i länet, bör
äga fastställa särskilda formulär till uppbördsbok att användas i Göteborg.

Styrelsen för föreningen Sveriges städers krono uppbo räst jänstemän
förordar sådan uppställning av debetsedlarna, att — till ledning för deklaranterna,
vilka eljest få svårt att avgöra storleken av det skattebelopp,
som må avdragas i deklarationen — av debetsedlarna tydligt
framgår, huru stort belopp av varje delbar utskyldstitel, som skall erläggas
vid de särskilda uppbördsstämmorna. Länsstyrelsen i Hallands län

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

framhåller önskvärdheten av att debetsedlarna erhålla en sådan uppställning,
att uppbördsbokens olika summor även framkomma å debetsedeln,
på det att förekommande summeringar må kunna ske å debetsedlarna
och tvärsummeringar i uppbördsboken undvikas. Styrelsen för Sveriges
häradsskrivareförening anför, att vid sammanträde med föreningen
de i promemorian intagna formulären ansetts i stort sett ändamålsenliga.
Vissa detaljändringar skulle sannolikt visa sig fördelaktiga, men
kunde i frågans dåvarande läge slutlig ståndpunkt därtill icke tagas.
Det framhölls i stället såsom synnerligen önskvärt, att tillfälle bereddes
att senare under året verkställa provdebitering enligt olika alternativ.

Vad först angår den av länsstyrelsen i Östergötlands län framställda Bcpartementsanmärkningen
mot formuläret till uppbördsbok, synes denna anmärkning ^
vara grundad på missuppfattning. Förslaget avser ej, att de särskilda
utskyldstitlarna skola delas vid debiteringen; det erfordras blott att summan
av de delbara titlarna halveras under iakttagande att de i de särskilda
delbara titlarna förekommande udda öretalen föras till den första
uppbörden. Först vid upprättandet av den andra restlängden föreligger
behov av uppgift örn de delbelopp av de delbara titlarna, som falla å
andra uppbörden. Det av länsstyrelsen förordade förfaringssättet skulle,
till föga nytta, i hög grad tynga debiteringsarbetet och avsevärt försvåra
den föreslagna reformens genomförande.

Vad styrelsen för häradsskrivareföreningen anfört synes värt beaktande
och jag har för avsikt att, därest riksdagen uttalar sig till förmån
för en delning av kronouppbörden, låta närmare undersöka, vilka typer
av formulär, som kunna anses mest lämpliga. Det torde därför ej vara
nödigt att nu närmare ingå på de ändringsförslag, som framställts beträffande
olika detaljer i formulären. Dock har jag låtit, delvis med
ledning av de i yttrandena framställda erinringarna, införa vissa ändringar
i de formulär, som åtfölja de förslag till ändringar i uppbördsreglementena,
som jag nu ämnar förelägga Kungl. Maj:t. Sålunda hava,
i enlighet med vad jag förut förordat, i formuläret till uppbördsbok tionde
och skogsvårdsavgift flyttats till gruppen odelbara titlar och utjämningsskatt
förts till de delbara titlarna. Kolumnen för debetsedelslösen
har, till underlättande av debiteringen, flyttats efter dea kolumn, som
angiver summan av de delbara titlarna. Formulären till debetsedlar i
länen hava erhållit sådan typografisk uppställning, som förordats av
länsstyrelsen i Hallands län. Å debetsedlarna har införts upplysning, att
skattskyldig äger rätt att under den första uppbördsterminen erlägga
jämväl vad som förfaller under den andra terminen. —- Huruvida särskilt
formulär till uppbördsbok skall meddelas för staden Göteborg eller
eventuellt för städerna i allmänhet, torde böra framdeles Ingas under
■övervägande.

Tid för den
farsta uppbörden
i
länen.

Yttranden.

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

I promemorian har föreslagits, att i länell första uppbördsterminen å
landsbygden skulle infalla under tiden den 10—20 november och att i städerna
första uppbördsstämman skulle förläggas till perioden den 5—20
november.

Förslaget i denna del tillstyrkes eller lämnas utan erinran av 8 länsstyrelser.
Två av dessa framhålla dock nödvändigheten av att debiteringsarbetet
förenklas, därest tiden för första uppbörden på föreslaget
sätt tillbakaflyttas. Sådan förenkling kunde ske genom att reducera antalet
uppbördstitlar, främst borde de personella skatterna utmönstras.
Tre länsstyrelser uttala utan att avstyrka förslaget betänkligheter emot
den föreslagna anordningen att prövningsnämndernas ändringsbeslut
skulle till väsentlig del bringas till debiteringsförrättarnas kännedom
senast den 20 september. Det framhålles, att en sådan ordning skulle medföra
arbetsanhopning och därmed ökade kostnader för prövningsnämndsarbetet.
Sju länsstyrelser förorda, att uppbördsperioden förlägges till
senare hälften av november, därvid tre föreslå tiden den 15—25 november.
Som skäl åberopas dels svårigheten för debiteringsförrättarna att eljest
medhinna sitt arbete, särskilt som detta komme att betydligt ökas genom
uppbördens delning, dels de olägenheter, som anses förbundna med den
föreslagna arbetsordningen för prövningsnämnderna. I sistnämnda avseende
framhåller länsstyrelsen i Malmöhus län, att den icke kunde vitsorda,
att det vore möjligt att till länsprövningsnämndens sista sammanträde
hänskjuta allenast ett mindretal ärenden. Att detta kan åstadkommas
i de mindre länen vill länsstyrelsen icke bestrida, men länsstyrelsen
uttalar, att så svårligen låter sig göra i de större länen, där besvärens
antal understundom uppgår till inemot 2,000, och där anmärkningsärenden
mången gång på grund av vidlyftiga utredningar och upprepad
skriftväxling med vederbörande skattskyldiga icke kunna ligga färdiga
till behandling förrän vid slutsammanträdet. Av sex länsstyrelser förordas,
att första uppbörden förlägges till samma perioder som för närvarande
äro bestämda. Det framhålles därvid, bland annat, att med den
ringa tillbakaflyttning, som förslaget åsyftade, någon väsentlig lättnad
för de skattskyldiga ej torde vara vunnen, under det att den föreslagna
tillbakaflyttningen dock skulle väsentligt öka svårigheten att i rätt tid
medhinna debiteringsarbetet, vilket enligt förslaget skulle bliva avsevärt
mer betungande än hittills. Vidare åberopas de svårigheter beträffande
prövningsnämndsarbetet, som förslagets genomförande skulle föranleda.

I detta avseende anför länsstyrelsen i Västmanlands län:

Länsstyrelsen finner sig nödsakad att bestämt motsätta sig varje inskränkning
av tiden för prövningsnämndsarbetet. Denna tid är redan
nu väl knappt tillmätt.

Skola prövningsnämndens ändringslängder vara färdigställda den 20
september, förutsätter detta, att sammanträdet avslutats senast den 29
eller den 30 augusti. Antalet ärenden, som skulle komma att behandlas av
prövningsnämnden, torde nödvändiggöra minst sex å sju sammanträdes -

31

Kungl. Majlis proposition Nr 186.

dagar, varav följer, att samtliga besvär, kronoombudsyrkanden och tillhörande
förteckningar skulle föreligga klara omkring den 20 augusti Da
landskamrerare^ särskilda yrkanden skola understallas de skattskyldiga,
de yttranden, dessa med anledning härav avgiva, genomgås samt förteckning
över yrkandena upprättas i god tid före sammantradet, mäste
landskamrerare^ deklarationsgranskning vara avslutad redan omkring
den 1 augusti. Detta kan emellertid omöjligt medhinnas. Deklarationerna
inkomma till landskontoret i början av juni och taxermgslangderua
först den 20 juni. Under juli tages landskamrerare^ tid helt i anspråk
av uppsättandet av yttranden över besvuren till prövningsnamnden
Härtill kommer, att landskontorets personal vid tiden tor budgetårets
utgång är särskilt strängt upptagen genom bokslutsarbetet m. m.
Landskamreraren kan därför vid denna tid av året ej påräkna biträde
vid taxeringsarbetet i önsklig utsträckning. I regel bär nämligen en
landskamrerare ej möjlighet att anlita annan personal an landskontorets
tjänstemän till biträde vid granskning av deklarationer och taxerings Länsstyrelsen

anser sig vidare böra framhålla, att en koncentration av
prövningsnämndsarbetet på sätt ovan berörts skulle medföra, att varken
landskamreraren eller övriga med taxeringsarbetet sysselsatta tjänstemän
kunna komma i tillfälle att erhålla semester under någon av sommarmånaderna.
Ett sådant förhållande måste i längden giva upphov
till överansträngning och därmed följande sämre arbetsresultat.

Länsstyrelsen hemställer därför, att första uppbörden förläggas till den
nu för kronouppbörden stadgade tiden, såvida ej sådana anordningar
kunna vidtagas, att prövningsnämndsarbetets effektivitet i allt fall ej

minskas.___Möjligen skulle samtliga landskamrerare^ yrkanden

till prövningsnämnden med undantag av formella anmärkningar, sorn
avse anrättande av felräkningar m. m., kunna uppskjutas till ett särskilt
sammanträde, som hålles i slutet av oktober. Kronoutskylder, som skola
debiteras nied anledning av vid detta sammanträde beslutade andringar
av taxeringarna, upptagas av debiteringsförrättaren i särskild uppbordslängd
och uppbäras utan sammanblandning med övriga utskylder nied
hela sitt belopp vid andra uppbördstillfället. Kommunalnämnderna torde
kunna medhinna debiteringen av konununalutskylder, aven örn inkomstoch
utgiftsstatens fastställande uppskjutes, till dess vid proyningsnamndens
ovan nämnda sammanträde förda ändringslängder Miva expedierade.

Åtskilliga magistrater framhålla svårigheten att få uppbördsboken färdig
i tid, därest första uppbörden förlägges till i promemorian föreslagen
period; andra lämna förslaget i denna del utan erinran.

Styrelsen för Sveriges häradsskrivareförening framhåller önskvärdheten
av att tiden för första uppbördsterminen förlägges så sent som möjligt,
eventuellt till samma tid som den nuvarande uppbördsterminen. Det vore
nämligen redan nu förenat med stora svårigheter att medhinna debiteringen
inom föreskriven tid. Då enligt det föreliggande förslaget uppbördsboken
skulle färdigställas 15 dagar tidigare än förut och besväret
med dess upprättande därjämte skulle väsentligt okas, råddö inom föreningen
en enhällig mening, att någon möjlighet att medhinna detta arbete icke

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

lunnes, nied mindre prövningsnämndens ändringslängder komme häradsskrivaren
tillhanda successivt, i den mån nämndens beslut fattades, och
i varje fall avsevärt tidigare än hittills. I detta sammanhang framhölls
även, att den tid föro uppbördens början, inom vilken debetsedlarna skola
utsändas, med nutida snabba postgång utan olägenhet kunde förkortas
till en vecka. Styrelsen för föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän
föreslår, att i magistratsstäderna den första uppbördsstämman
må kunna förläggas till perioden den 1—20 november, på det att
stämman måtte kunna äga rum å dagar, som vore med hänsyn till
kronouppbördstjänstemännens övriga arbete lägliga. Övriga hörda myndigheter
och sammanslutningar tillstyrka förslaget i vad det avser tiden
för första uppbörden. Generalpoststyrelsen ifrågasätter dock, huruvida
icke sista uppbördsdagen kunde bliva den 14 november med hänsyn därtill,
att postanstalterna under tiden den 15-—20 november äro hårt belastade
av arbete med utbetalning av folkpensioner. Riksräkenskapsverket framhåller,
såsom i det föregående nämnts, att arbetet med debiteringen och
redovisningen av kronoutskylderna redan nu är så omfattande, att varje
ytterligare ökning av arbetsuppgifterna lämpligen bör kombineras med
åtgärder, syftande till förenklingar i andra avseenden. Särskilt är, enligt
ämbetsverkets mening, i sådant syfte nedbringandet av antalet skattetitlar
att förorda.

Jämväl fyra länsstyrelser uttala sig för förkortning av den tid före
uppbörden, inom vilken debetsedlarna skola vara utsända.

Departements- Såsom jag tidigare utvecklat, måste det anses önskvärt, att första uppehcfen.
bordén av kronoutskylderna flyttas från julmånaden. Den kan, av de
avgivna yttrandena att döma, icke förläggas till tidigare tidsperiod än i
promemorian föreslagits. För att ernå bästa möjliga resultat av uppbörden
är det önskvärt, att tiden för uppbörden infaller så nära efter ett månadsskifte
som möjligt. Jag kan därför ej heller förorda någon period,
som slutar senare än den i promemorian förordade uppbördsterminen. Det
synes med hänsyn till debiteringsarbetet möjligt att välja de i promemorian
föreslagna tidsperioderna, under förutsättning att prövningsnämndernas
ändringsbeslut kunna bringas till debiteringsförrättarnas
kännedom successivt och tidigare än hittills. Emot en sådan ordning
hava emellertid länsstyrelserna ganska allmänt gjort invändningar. Det
är icke min mening att förorda stränga och ovillkorliga föreskrifter, som
kunna binda prövningsnämnderna i deras betydelsefulla arbeten eller försämra
effektiviteten därav. Men de flesta länsprövningsnämnderna hava
under år 1930 hållit sina första sammanträden redan under augusti eller
under förra hälften av september och då avgjort ett förhållandevis stort
antal ärenden. Detta framgår av den vid promemorian fogade tabellen
7. Ändringslängderna från dessa sammanträden behöva visserligen icke
författningsenligt expedieras förrän omkring tre veckor efter samman -

Kungl. May.ts proposition Nr 186. 33

trädenas slut, men det synes dock möjligt att, örn ansträngningar inriktas
därå, förkorta expeditionstiden till 10 å 12 dagar. Ett stort antal
prövningsnämnder hava i varje fall icke haft längre expeditionstid till
förfogande efter sina sista sammanträden. Dessa hava nämligen avslutats
den 8—10 oktober, och ändringslängderna måste författningsenligt expedieras
senast den 20 oktober. Man torde därför kunna utgå från att,
därest tiden för första uppbörden bestämmes på föreslaget sätt, det skall
vara möjligt för prövningsnämnderna att successivt förse debiteringsförrättarne
med arbetsmaterial och att detta kan ske utan att resultatet av
prövningsnämndernas arbete försämras. En sådan arbetsordning åsyftades,
då omorganisationen av prövningsnämnderna år 1922 efter initiativ
av rikets landskamrerare kom till stånd. Jag anser mig därför böra
förorda, att första uppbörden i länen förläggas till de i promemorian
föreslagna tiderna.

Till underlättande av debiteringsförrättarnas arbete torde den tid, inom
vilken debetsedlarna skola vara utsända före uppbörden, kunna minskas
från tio till sju dagar. Genom en sådan åtgärd skulle tre för debiteringsarbetet
värdefulla dagar vinnas utan att de skattskyldigas berättigade
intressen därigenom eftersättas.

Enligt promemorian skall andra uppbörden för såväl land som stad
förläggas till tiden den 1—10 februari. Länsstyrelsen i Uppsala län yttrar,
att i fråga örn andra terminen framträder tydligt olägenheten av att
icke krono- och kommunalutskylderna hava gemensam uppbörd. Enligt
förslaget skulle man få två så nära intill varandra liggande uppbördsterminer
(andra kronouppbörden och första kommunaluppbörden), att
de icke alltid ens komme att skiljas av ett avlöningstillfälle. Det synes
dock länsstyrelsen svårt att med det antagna systemet finna en annan,
lämpligare nppbördstermin. Jämväl länsstyrelsen i Södermanlands län
anser, att deli andra uppbörden infaller alltför kort tid efter den första
för att delningen av kronouppbörden skall bliva av någon större betydelse
för de skattskyldiga. För kommunerna torde det vara särdeles
önskvärt att med hänsyn till kassatillgången hava kvar februari månad
som uppbördsmånad. Örn så ej sker, torde vara sannolikt, att åtskilliga
kommuner förlägga sin första uppbörd till januari, vilket knappast torde
vara till lättnad för de skattskyldiga. Örn förskjutning sker till mars.
kommer uppbörden att för det stora antalet arrendatorer stöta ihop med
arrendeuppbörden vid mitten av månaden. Länsstyrelsen förmenar, att
den andra uppbörden bör uppskjutas till början av maj och uttalar, att
nackdelen för staten att få in en del av skatterna två månader senare
under budgetåret icke torde vara större, än att denna konsekvens bör
tagas, därest man anser uppbördens delning vara till verklig och betydelsefull
lättnad för de skattskyldiga.

Övriga länsstyrelser tillstyrka förslaget i förevarande del eller lämna

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 162 höft. (Nr 136.) 3

Tiden för
andra uppbörden.

Yttranden.

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

det utan erinran. Länsstyrelsen i Stockholms län finner det otänkbart
att förlägga ifrågavarande uppbördstermin till senare tidpunkt än februari
med hänsyn till den omständigheten att i allt fall den tid, som
förflyter mellan inkomstens förtjänande och uttagandet av den därå belöpande
skatten, enligt förslaget kommer att delvis förlängas. Länsstyrelsen
i Värmlands län finner det knappast möjligt att, under de förutsättningar,
från vilka förslaget utgår, undvika kollission med de kommunala
uppbördsstämmorna. Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller,
sättningar, från vilka förslaget utgår, undvika kollision med de kommer
att ofördelaktigt påverka kommunaluppbörden särskilt i februari,
som enligt 73 § lagen örn kommunalstyrelse på landet är den normala
uppbördsmånaden på landet. Intet hindrar dock, att vederbörande kommunala
myndighet kan ändra tiden för denna uppbörd. Att däremot
framflytta tiden för andra kronouppbörden så långt som till maj, torde
redan av finansiella skäl få anses omöjligt. Länsstyrelsen i Västmanlands
län anser nödvändigt, att sistberörda lagbestämmelse ändras.

Några magistrater befara försämrad uppbörd till följd av att andra
kronouppbörden kommer att infalla nära den första kommunaluppbörden
i städerna, andra magistrater föreslå maj eller juni såsom lämplig tid
för ändra kronouppbördsterminen. Magistraten i örebro föreslår, att
andra kronouppbördsterminen i städerna utsträckes till hela februari.
Därigenom skulle kollision med uppbördsmännens arbete med deklarationerna
förebyggas, eftersom deklarationstiden utgår i medio av februari.
Flertalet magistrater lämna dock förslaget i förevarande del utan erinran.
Statskontoret, kammarrätten och riksräkenskapsverket framhålla, att den
föreslagna uppbördstiden torde komma att föranleda vissa olägenheter
både för de skattskyldiga och för kommunerna. Det sist nämnda ämbetsverket
anser, att en framflyttning av kommunaluppbörden på landet till
mars i flera kommuner icke torde kunna ske på grund av de kassasvårigheter,
som därigenom skulle uppstå.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet uttalar, att förläggandet av
andra uppbördsterminen till en senare tidpunkt än som föreslagits, exempelvis
till april eller maj, måste för landstingens vidkommande betecknas
såsom mindre tillfredsställande, bland annat med hänsyn till att
landstingen därigenom, frånsett en icke obetydlig ränteförlust, oundvikligen
skulle, på grund av de stora utbetalningar landstingen hava under
dessa månader, komma att lida av en penningknapphet, som flerstädes
måste medföra en avsevärd, kanske årligen återkommande upplåning.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund förordar, för landsbygdens
vidkommande, att andra kronouppbörden förlägges till april.
Styrelsen anför:

Genom att förlägga andra uppbördsterminen till tiden den 1—10 februari
synes tiden mellan de båda uppbörderna bliva väl kort. Det bliver
föga mer än två månader mellan dem. Det kan rent av ifrågasättas, örn
förmånen av uppbördens uppdelning på två terminer med så kort mel -

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

laurinn motsvarar det med reformens genomförande förenade arbetet.
Kestlängden från första uppbörden har knappast hunnit ut, innan den
andra uppbörden är inne.

Även från andra synpunkter är icke lämpligt att förlägga kronouppbörden
till februari. Denna månad har av ålder varit anvisad för uppbörd
av kommunalutskylder. Genom den av Landskommunernas förbund
på departementets begäran företagna utredningen, som även åberopas i
promemorian, visar det sig, att av de kommuner, utredningen omfattar,
omkring 84 procent hava sin uppbörd förlagd till februari. I de mindre
kommunerna (utredningen berör kommuner med mer än 1,500 invånare
— s. k. fullmäktigekommuner) torde procenten av dem, som ha februari
till uppbördsmånad, vara ännu högre.

Det kan således praktiskt taget sägas, att februari allmänt är uppbördsmånad
för kommunalutskylder inom landskommunerna. Även örn styrelsen
för sin del icke vill motsätta sig en ändring häri blott på grund av
att det av ålder så har varit, måste dock starka skäl föreligga, för att en
ändring skall företagas.

Andra förhållanden tala emellertid ännu starkare emot den föreslagna
ändringen. Kommunerna äro nämligen redan vid årets början i
stort behov av penningar för sina löpande utgifter. Det saknas sålunda
icke exempel på kommuner, som måste upplåna medel till sina behov, till
dess uppbörden har hållits. Skulle nu första uppbördsterminen för kommunalutskylder
bliva framflyttad till mars månad, bliva svårigheterna
för kommunerna att reda sig utan att taga lån, ännu större. Det torde
i detta sammanhang böra erinras därom, att kommun enligt gällande lag
egentligen icke får uppgöra sin stat så, att överskott förekommer i kassorna
vid årsskiftet. Den inkomst- och utgiftsstat, som kommunen skall
uppgöra, skall nämligen avse det nästföljande kalenderåret, och det saknas
icke exempel på, att kommun, som uppgjort sin stat så, att den påtagligen
skulle fa överskott vid årets slut, fått sitt beslut vederbörligen upphävt.
Att upplåna medel för budgetbehov är heller icke medgivet, även
örn det i en dylik situation skulle tolereras, men många kommuner sakna
underställningsfri lånerätt, vadan dessa skulle få besvära Kungl. Majit
för ett eventuellt lån på några månader. En lagstiftning bör givetvis
läggas så, att bestämmelserna även praktiskt sett kunna följas.

Kommunaluppbörden skulle, örn den förlädes till mars månad, sannolikt
komma att ge ett sämre resultat, därför att kronouppbörden hållits månaden
före. Skattebetalarna bleve härigenom också hårt ansträngda genom
att de så gott som vid årets början finge två skattemånader i följd.

Första delen av februari är för övrigt inom vissa trakter en föga lämplig
uppbördstid. Inom industrien uppstår alltid en viss stagnation i början
av januari på grund av helgdagar etc. Industriarbetarnas avlöning
för denna månad, som sedermera utbetalas i början av februari, blir alltid
mer eller mindre reducerad på grund härav. Genom den utredning,
som förbundet på departementets önskan företagit för utrönande av uppbördstiderna
i landskommuner och köpingar, visar det sig också, att kommunerna
anpassa sig härefter. Det övervägande antalet kommuner hava
nämligen sina uppbörder förlagda till senare delen av månaden.

Från de 1,021 kommuner, som voro tillskrivna, föreligga uppgifter från
<S02, varav en kommun icke har några kommunalutskylder. Av de 801
kommunerna hava GG6, eller närmare 84 procent, sina uppbörder av kommunalutskylder
förlagda till februari månad. Inom månaden hållas i 7G

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

kommuner uppbördsstämma!'' under tiden 1—6, i 189 den 7—14, i 261 den
15—21 och i 140 den 22—28.

Skulle nu kronouppbörden förläggas till tiden den 1—10 februari, bomme
detta att icke blott bliva mycket otjänligt för en stor del skattebetalare,
utan skulle sannolikt även giva ett dåligt uppbördsresultat.

Mars månad, som i förslaget är anvisad för uppbörd av kommunalutskylder,
är mindre lämplig som uppbördsmånad för landskommunerna
även med hänsyn till att av- och tillträde till egendomar i stor utsträckning
förekomma den 14 mars. Detta är framförallt förhållandet i fråga
örn jordbruk, som är upplåtet på arrende. Att under sådana omständigheter
förlägga kommunaluppbörden till denna månad är synnerligen
opraktiskt, Detta inverkar icke blott menligt på uppbördsresultatet, utan
tvist örn vem som rätteligen skall gälda skatten, kan även uppstå, då
köpe- och upplåtelsevillkoren ofta innehålla den överenskommelsen, att
köparen, respektive arrendatorn skall gälda den skatt, som förfaller efter
tillträdesdagen.

Styrelsen anser sig på anförda skäl icke kunna tillstyrka, att tiden för
andra kronouppbördsterminen förläggas till februari månad. Däremot
anser styrelsen, att för landsbygdens vidkommande april månad skulle
vara synnerligen lämplig för kronouppbörden. Genom att förlägga första
kronouppbörden till november och den andra till april skulle upphördsterminerna
för krono- och kommunalutskylderna bliva ganska
jämnt fördelade under året och någon ändring av kommunallagen beträffande
tiden för uppbörden av kommunalutskylder skulle icke behöva
ifrågakomma, även örn kronouppbörden uppdelades på två terminer.

Styrelsen för svenska stadsförbundet anser skälig hänsyn till kommunerna
kräva, att staten undviker att lägga sin andra uppbördstermin på
sådan tid, att den inverkar försämrande på kommunaluppbördens resultat.
Sett från magistratsstädernas synpunkt förefaller ett sådant krav så
mycket mer befogat, som dessa städer och icke staten själv skulle få
ikläda sig de med uppbördens delning förenade kostnaderna. Styrelsen
anför vidare:

En del, särskilt smärre städer behöva, med hänsyn till behovet att tidigt
erhålla nödiga rörelsemedel, hålla kommunaluppbörd i februari. I de
större städerna, där första kommunaluppbördsstämman av uppbördstekniska
skäl icke kan hållas förrän i mars, måste kronouppbörd i februari
förutsättas försämra resultatet av den första kommunaluppbörden. Det
torde nämligen få anses axiomatisk^ att även den ordentlige skattebetalaren
skulle få betydligt svårare att t, ex. i mars erlägga sin första kommunalskatt,
då han bakom sig skulle hava en julmånad, ett hyreskvartal
och en kronouppbördsstämma samt framför sig ett nytt hyreskvartal.
Då vidare april månad med hänsyn till hyreskvartalet den 1 april knappast
torde kunna ifrågasättas såsom tid för andra kronouppbörden, förordar
styrelsen, att denna uppbörd förlägges till maj. Då 38 procent av
städerna hava en uppbördsstämma i maj, skulle även med denna anordning
betydande olägenheter drabba städerna. En tidig och givande första
uppbördsstämma torde emellertid få anses vara av den betydelse för städerna,
att dessa hellre underkasta sig de svårigheter, som följa med ett

37

Kungl. Majus proposition Nr 186.

avstående av maj månad till förmån för statsuppbörden. Utsikterna för
goda uppbördsresultat anser styrelsen för övrigt vara större vid en kronouppbörd
i maj än vid en sådan i februari.

På grund av det anförda avstyrker styrelsen bestämt förslaget i förevarande
del. Styrelsen anser det förtjäna undersökas, örn det icke läte
sig göra att fastställa varierande tider för andra kronouppbördsterminen
i magistratsstäderna, varvid efter yttrande av magistrat oell stadsfullmäktige
själva fastställandet kunde ske genom länsstyrelse eller av Kungl.

Majit.

Styrelsen för föreningen Sveriges landsfiskaler anser, att landskommunerna
icke utan menliga följder kunna framflytta sin första uppbördsstämma
till mars. Kronouppbörd i februari skulle säkerligen medföra, att
ett flertal skattskyldiga icke kunde erlägga både krono- och kommunalskatt
i början av året. Det bör enligt styrelsens mening beaktas, att den
jordbrukande befolkningen under arets första manader av olika skäl får
sin betalningsförmåga hårt ansträngd. Dessutom kännetecknas månaderna
januari—april numera, åtminstone i de landsändar, där icke skogsarbete
och liknande sysselsättning vintertid förekomma, i regel av arbetslöshet
och en ej ringa stagnation inom affärslivet.

Slutligen framhåller generalpoststyrelsen, att det med hänsyn till den
anhopning av arbetet i postkassorna, som äger rum vid månadsskiftena
och som på flera håll påkallar anlitande av personalförstärkning, vore
önskvärt, att de första dagarna i februari befriades från kronouppbörd.

Styrelsen anser åtta dagar tillräckliga för denna uppbörd och föreslår
perioden den 3—10 februari. Eventuellt bör enligt styrelsens mening,
till ernående av likhet med vad styrelsen ifrågasatt beträffande tiden för
den första uppbörden, perioden den 6—14 februari väljas.

Valet av tidpunkt för den andra kronouppbördsterminen är onekligen Departementförenat
med vanskligheter. Att så är fallet beror i första hand därpå,
att uppbörden av kommunalutskylder är helt skild från kronouppbörden.
Kommunerna hava hittills haft full frihet att bestämma antalet
kommunaluppbördsstämmor och tiderna för dessa stämmor efter lokala
hänsyn. Kommunaluppbördsstämmor förekomma ock, såsom den vid
promemorian fogade tabell 6 utvisar, under en var av månaderna februari-oktober.
Det kan under sådana förhållanden icke undvikas, att en
andra kronouppbördstermin kommer att i ett större eller mindre antal
kommuner helt eller delvis sammanfalla med eller i allt fall i tiden ligga
jämföresevis nära intill nu gällande tid för kommunaluppbördsstämma.

I åtskilliga yttranden har maj förklarats vara den mest lämpliga eller,
ur kommunal synpunkt, minst olämpliga tiden för andra kron ouppbörden.

De skäl, som av svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas
förbund anförts till stöd för en till maj förlagd kronouppbördstermin och
som gå ut på att för kommunerna helt reservera de två månader, som

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

anses ur uppbördssynpunkt förmånligast, nämligen februari och mars,
kan jag icke godkänna. För närvarande är staten hänvisad att hålla sin
uppbörd så sent som i slutet av budgetårets femte månad och i början av
den sjätte. En delning, som skulle medföra, att halva statsskatten inflyter
först under budgetårets elfte månad, måste anses olämplig redan ur den
synpunkten, att statens inkomster böra fördelas någorlunda jämnt över
budgetåret. En kommun, som bleve hänvisad att hålla sin uppbörd under
den femte och den elfte månaden av det kommunala uppbördsåret, d.
v. s. i maj och november, skulle säkerligen icke utan skäl finna sina intressen
eftersatta. Även för landstingen, som hava sin ekonomi inställd
efter den nuvarande ordningen, skulle, såsom landstingsförbundets styrelse
framhållit, kronouppbörd i maj medföra kännbar olägenhet. Ett
annat skäl emot förläggandet av den andra kronouppbördsterminen till
maj är, att tiden mellan inkomstförvärvet och skattens erläggande skulle
för inemot halva kronouppbörden förlängas med mer än fem månader.
En sådan lörflyttning kan, i varje fall under tider, då lågkonjunktur är
rådande, befaras medföra försämrat uppbördsresultat även i jämförelse
med nuvarande ordning. Slutligen bör icke förbises den ränteförlust,
som skulle uppstå för det allmänna. Ett tillgodoseende av statens berättigade
intressen torde salunda icke medgiva att andra uppbördsterminen
förlägges så sent som till maj månad.

Att april icke i städerna är lämplig uppbördsmånad synes uppenbart;
möjligen kunde man tänka sig att välja april såsom tid för andra kronouppbörden
å landsbygden, under det att motsvarande termin i städerna
hålles tidigare. Det är dock redan av praktiska skäl olämpligt att bestämma
olika tider för stad och å landet; i stället torde perioderna böra så
nära som möjligt sammanfalla. Härtill kommer, att uppbörd i april
bleve besvärande i de s. k. fögderistäderna samt i köpingar och andra
stadsliknande samhällen, där kvartalshyran har betydelse för de skattskyldiga.
För den rena landsbygden vore april säkerligen en ur vissa
synpunkter ganska lämplig uppbördsmånad, ehuru även däremot kunna
resas invändningar av liknande art som mot en uppbörd i maj.

Vad åter angår val mellan februari och mars, anser jag, på de i promemorian
anförda skälen, att den förra månaden är att obetingat föredraga.
Det är visserligen uppenbart, att en kronouppbörd i februari skulle
förorsaka huvudparten av landskommunerna ävensom vissa städer olägenhet,
i den mån de funne sig nödsakade att flytta sin uppbörd till början
av mars. Framflyttningen kommer dock icke att omfatta någon avsevärd
tid. Hedan i promemorian har framhållits, hurusom det aritmetiska medeltalet
av de s. k. fullmäktigekommunernas i februari infallande uppbördsdagar
befunnits vara den 15 februari. Jag har svårt att tro, att en så
pass obetydlig framflyttning, som det här gäller — i regel högst två eller
tre veckor — skall kunna vålla någon kommun oöverkomliga kassasvårigheter.
Hedan enligt nuvarande ordning måste kommunerna finansiera

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

åtminstone januari månads utgifter utan tillgång till nya skattemedel.
Dessutom äga kommunerna i statsbidragen till avlöning åt lärare vid folkoch
småskolor, vilka statsbidrag utbetalas förskottsvis i början av varje
balvår, ett värdefullt kassaförlag. Det vill synas, som örn framflyttningen
av tiden för kommunaluppbörden icke skulle behöva få allt för
stor omfattning; det är väsentligen de mindre landskommunerna, som nu
hava den tidigaste uppbörden, under det att de större landskommunerna
av uppbördstekniska skäl förlägga sin första uppbörd till mars eller
senare.1

Det måste antagas, att det icke så mycket är risken för kassabrist som
fastmera fruktan för konkurrens med en tidigare infallande andra kronouppbörd,
som orsakar det motstånd, som från de två kommunalförbunden
rests mot förslaget i förevarande del. Det synes mig möjligt, att en sådan
konkurrens kan få en viss inverkan på resultatet av den första kommunala
uppbörden, örn denna kommer mycket nära efter kronouppbörden,
men farhågorna i detta avseende torde dock i det väsentliga vara ogrundade.
Det har i flera yttranden över det föreliggande förslaget i annat
sammanhang framhållits, att regelmässigt samma personer år efter
år förekomma i restlängden. Man torde därav kunna draga den slutsatsen,
att gruppen av ordentliga skattebetalare tämligen regelbundet år
från år fullgör sina skattebetalningar. För denna grupp medför förslaget
icke någon ökning i det samlade belopp av kronoutskylder, som skan
erläggas under de månader, som föregå första kommunaluppbörden.
Tvärtom underlättas likviderna av kronoutskylderna genom dessas delning
på två terminer. Jag tror därför icke, att för kommunaluppbörden
verkligt betydelsefulla menliga verkningar av det föreliggande
förslaget äro att befara. Vad särskilt landsbygden angår, bör i detta
avseende bemärkas, att årliga medeltalet kronoutskylder för varje skattskyldig
på landsbygden är jämförelsevis lågt och icke under de senaste
nio åren överstigit siffran för år 1930, som var 63 kronor 32 öre; jämför
tabellen bilaga D. Av samma tabell framgår, att årsmedeltalet för kommunaluppbörden
i riket år 1923, det enda år för vilket statistik föreligger,
var 68 kronor 4 öre.

Kommunerna och de i kommunerna skattskyldiga mäste ock antagas
hava sammanfallande intresse i det spörsmål, som nu är i fråga. Örn en
delning av kronouppbörden är en för de skattskyldiga behövlig och nyttig

reform _ vilket ganska allmänt vitsordats — kan den knappast vara

menlig för kommunerna som sådana. I varje fall föreligger för närvarande
— därest statens intressen skola bliva behörigen tillgodosedda

1 Enligt cn av statistiska centralbyrån gjord sammanställning av uppgifter örn kommunaluppbörden
år 1930 i omkring 800 s. k. fullmäktigckommuner å landsbygden sträckte sig
första uppbörden för 127 kommuner in i mars eller senare. Invånarantalet i dessa 127
kommuner var i medeltal 5,319.

40

Uppbörd i
Stockholm.

Yttranden.

Departements chefen.

Rätt för skattskyldig
att
betala icke
förfallen
uppbörd.

Yttrande)!.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

näppeligen annat val än att förlägga tiden för andra kronouppbörden
till februari månad.

Generalpoststyrelsens förslag att lämna de första dagarna av februari
fria från uppbörd kan jag ej biträda. Just dessa första dagar anses
nämligen ur uppbördssynpunkt särskilt värdefulla.

Överståthållarämbetet framhåller, att svårighet kan uppstå att anskaffa
erforderligt antal kompetenta personer för att biträda vid förrättandet av
den till februari förlagda kronouppbördsstämman, emedan vid samma
tid tillgängliga arbetskrafter pläga vara upptagna vid deklarationsbyråerna
och då pågående stämma för uppbörd av automobilskatt. Kammarrätten
hemställer, huruvida icke det i 4 § punkt 1 av uppbördsreglementet
för Stockholms stad intagna förslaget att skattskyldig skall under
viss där angiven förutsättning erlägga skatt på grundval av taxeiingsnämndens
beslut, må kunna utgå. En dylik bestämmelse bomme
enligt kommarrättens uppfattning att för de skattskyldiga medföra avsevärda
olägenheter.

Vad till en början angår möjligheten att anskaffa erforderlig personal
för förrättande av andra kronouppbördsstämman i Stockholm, torde i
detta avseende större svårigheter ej möta i huvudstaden än i andra städer
i riket.

Då Stockholms stads prövningsnämnds arbeten ej skola vara avslutade
förrän den 31 oktober, och dess protokoll justerade senast den 8 november,
medan för länsprövningsnämnderna motsvarande tider äro den 10 respektive
den 18 oktober, måste svårigheterna att medhinna utfärdande av
nya debetsedlar i fall, där prövningsnämnd ändrat taxering, väntas bliva
större i Stockholm än i landet i övrigt. Jag anser mig därför icke böra
biträda kammarrättens hemställan beträffande innehållet i 4 § punkt 1
uppbördsreglementet i Stockholm. Enligt vad jag erfarit, kan dock förväntas,
att det endast mera sällan skall inträffa, att skattskyldig, vilkens
taxering blivit av prövningsnämnden nedsatt, likväl måste erlägga
skatt i enlighet med taxeringsnämudens beslut. Fall anses dock kunna
inträffa, då prövningsnämndens ändringsbeslut fattas så sent, att utfärdande
av ny debetsedel och ändring i uppbördsboken ej medhinnes inom
föreskriven tid före uppbördsstämmans början.

Den föreslagna bestämmelsen att skattskyldig skall äga att vid den
första uppbördsterminen betala jämväl vad som förfaller vid den andra
har allmänt gillats. Lika allmänt hava gensagor rests mot ett i promemolian
intaget uttalande av innebörd, att den skattskyldige icke lärer kunna
förmenas att, örn han så önskar, under första uppbördsstämman erlägga
allenast vad som förfaller till betalning under den andra terminen.

41

Kungl. May.ts proposition Nr 186.

Jag ansluter mig till vad i förstnämnda avseende i promemorian före- DeparUnumtsslagits.
Vad åter angår ifrågasatt befogenhet att å första uppbördsstäm- eAe/i“’
man erlägga allenast vad som belöper å den andra stämman anser jag,
att dylik rätt ej bör medgivas.

Den föreslagna restföringsmetoden enligt alternativet Z har i yttréndena
allmänt förordats. Överståthållarämbetet uttalar, att ur indriv- ski/lder

ningssynpunkt intet är att erinra mot den föreslagna bestämmelsen Yttranden,
att underlåtenhet att i behörig ordning erlägga under första uppbörden
förfallet belopp medför, att vad eljest skolat gäldas först under
andra uppbörden är till omedelbar betalning förfallet. Ämbetet anser
emellertid, att denna påföljd torde synas hård för skattebetalarna och
föreslår, att den, som inom en vecka efter första upphördsstämmans slut
erlägger hela det restförda beloppet, skall undgå att betala indrivningsavgift
å större belopp än det, som förfallit å första uppbördsstämman.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län samt magistraterna i Malmö, Lund
och Karlstad anföra, att den föreslagna tiden av tre veckor för upprättande
av restlängd i städerna är för kort och hör, i likhet med vad som gäller
för landsbygden, utsträckas till en månad. Det framhålles därvid, att
upprättandet av den första restlängden kommer att bliva förenat med
större besvär på grund av den föreslagna ändrade uppställningen av uppbördsboken
och att jämväl upprättandet av den andra restlängden sannolikt
bliver tidsödande. Magistraten i Falkenberg påkallar utfärdande av
enhetliga formulär till restlängder.

Av den i promemorian intagna tabellen 5 III, som avser att belysa den av statistiska
antagliga restantiefrekvensen vid andra kronouppbörden, framgår, att antalet
skattskyldiga, som i tre städer — två taxeringsdistrikt i Stockholm redning,
samt Malmö och Motala — betalat vid första kommunaluppbörden men
restförts vid den andra, år 1929 utgjort 5.88 procent av hela antalet vid
andra uppbörden betalningsskyldiga. I ändamål att komplettera nämnda
statistiska material angående antalet debetsedlar, utfärdade för skattskyldiga,
som betalat vid första kommunaluppbördsstämman men restförts
vid den andra, har statistiska centralbyrån på Kungl. Maj:ts uppdrag
verkställt undersökning rörande kommunaluppbörden under år 1930 (i
enstaka fall gälla uppgifterna 1929 års uppbörd) i städerna Skara och
Hudiksvall, i Morastrands köping och i 23 socknar i 18 län. Det har därvid
framgått, att antalet i nämnda kommuner vid andra stämman skattskyldiga
utgjort 18,831. Av dessa hava 1,122 eller 5.96 procent av hela
antalet skattskyldiga, betalat å första stämman men ej å den andra. Den
nya utredningen visar således god överensstämmelse med motsvarande, i
promemorian publicerade statistiska material.

Departements

chefen.

Redovisning.

Yttranden.

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

Det kan icke bestridas, att det i promemorian framlagda förslaget till
ordnandet av restföringen kan i enskilda fall komma att verka hårdare
än som måhända är med billighet överensstämmande. Särskilt synes
detta komma att bliva händelsen beträffande skattskyldig, som äger rätt
att erlägga honom å kronodebetsedel påförda utskylder i två terminer
men av glömska underlåter eller på grund av laga förfall blir urståndsatt
att inom första uppbördsterminens utgång erlägga vad av debetsedelns
slutsumma å första uppbördsterminen belöper. Enligt förslaget förfaller
i dylik händelse debetsedelns hela belopp till omedelbar betalning
och den skattskyldige måste tillika erlägga indrivningsavgift å hela
beloppet enligt grunder, som finnas i uppbördsreglementet angivna. Det
av Överståthållarämbetet framförda förslaget till uppmjukande av bestämmelserna
om restföring av oguldna utskylder synes dock icke lämpat
att förverkligas. Detta förslag förutsätter nämligen, att den skattskyldige
själv skulle uträkna storleken av den indrivningsavgift han hade att
erlägga. Däremot synes ytterligare böra övervägas, huruvida icke skattskyldig,
som är berättigad att erlägga honom påförda kronoutskylder i två
terminer men försummar att inom utgången av första uppbördsterminen
erlägga vad av utskylderna å nämnda termin belöper, bör berättigas att
utan erläggande av indrivningsavgift inom viss kortare tid efter första
uppbördsterminens utgång — förslagsvis sju dagar — till länsstyrelsen
respektive vederbörande uppbördsman i stad inbetala debetsedelns slutsumma.
Då emellertid i städerna särskild uppbörd av kronoutskylder icke
för närvarande finnes anordnad under annan tid, än då uppbördsstämma
pågår, synes anordningen med betalning efter uppbördstämmas utgång,
i allt fall vad städerna angår, icke för närvarande kunna genomföras.
Emellertid kan denna fråga lämpligen upptagas till förnyat
övervägande i samband med frågan örn åtgärder till främjande av skattebetalning
över postgiro. Jag finner mig alltså för närvarande hänvisad
till att förorda det i promemorian framlagda förslaget till restföringens
anordnande i oförändrat skick.

Till följd av de anmärkningar, som framställts mot den i promemorian
föreslagna tidsfristen för upprättande av restlängd i stad, har jag i förslaget
till ändringar i uppbördsreglementet utsträckt denna tid till en
månad. Yrkandet örn utfärdande av enhetliga formulär till restlängder
synes mig jämväl böra vinna beaktande. I

I promemorian framhålles, att leverering och redovisning av influtna
kronoutskylder måste under tiden mellan de två uppbördsterminerna ske
approximativt med avseende å de delbara utskyldstitlarna. Länsstyrelsen
i Östergötlands län yttrar, att länsstyrelsen anser sig böra på det livligaste
avråda från en sådan anordning. Samtliga övriga länsstyrelser och,
med allenast ett par undantag, samtliga magistrater tillstyrka i föreva -

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

rande del förslaget eller lämna det utan erinran. Länsstyrelsen i Skaraborgs
län yttrar, att då ett avbetalningsförfarande beträffande utskylder
kommer att införas genom den föreslagna reformen, slutlig redovisning
enligt länsstyrelsens förmenande icke är i något avseende påkallad förrän
efter uppbördens avslutande. Magistraten i Nyköping åberopar, såsom
eget utlåtande ett av kronokassören i staden avgivet yttrande, däri framhålles,
att procentuell redovisning redan nu tillämpas i ganska stor utsträckning,
enär man i de större städerna icke medhinner att före årsskiftet
upprätta specifika restlängden, denna anordning, som godtagits av
länsstyrelserna, lärer fungera till belåtenhet.

Riksräkenskapsverket förklarar, att vad i promemorian anförts beträffande
redovisningen hos länsstyrelser och magistrater av de influtna
skattebeloppen, avseende de delbara utskyldstitlarna, icke giver anledning
till erinran.

Vad i denna del av ämnet förekommit föranleder från min sida ej annat Departemmtsuttalande,
än att det icke ansetts erforderligt att för riksdagen framlägga
förslag till föreskrifter örn redovisningen av influten uppbörd.

Statskontoret och riksräkenskapsverket framhålla behovet av ytterligare Kostnader.
utredning rörande de med den ifrågasatta reformen förbundna kostna- Yttrande».

derna

Styrelsen för Svenska stadsförbundet meddelar, att det icke varit, sty-^
reisen möjligt att under remisstiden erhålla material från städerna till
kostnadsfrågans bedömande, men framhåller, att merkostnaderna för kronouppbörden
i städerna utan tvivel bliva ganska betydande.

Av magistraterna framhålla åtskilliga, att de genom reformen föranledda
ökade kostnaderna i städerna böra ersättas av statsverket. Magistraten
i Kalmar uttalar, att det är fara värt, att de ökade kostnader, som reformen
medför, skola övervältras på kronouppbördstjänstemännen, samt
föreslår höjning av utgående debetsedelslösen. Sistnämnda yrkande fiamföres
även av ett flertal andra magistrater.

Generalpoststyrelsen föreslår, att ersättningen till postverket för bestyret
med den delade kronouppbörden skall utgå efter för närvarande gällande
grunder, intill dess någon tids erfarenhet vunnits angående de verkningar,
som uppdelningen kan komma att utöva pa postverkets kostnader.
Ämbetsverket framhåller därvid, att frågorna örn uppbördsterminernas
längd och de tider, till vilka de förläggas, äro av icke ringa betydelse för
postverkets kostnader. Härtill kommer, att frågan örn reglering av avgiften
för inrikes postanvisningar snart torde komma att upptagas till
förnyad prövning. Det framliålles, att även detta torde vara ett skäl att
icke nu företaga ändring i gällande grunder för den till postverket utgående
ersättningen.

Särskild promemoria
angående
ersättningen
till
postverket.

Kalkyler
angående ersättningen
till
postverket.

44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

Till närmare utveckling av de synpunkter, som i generalpoststyrelsens
yttrande framhållits beträffande ersättningen till postverket för dess befattning
med kronouppbörden, har till finansdepartementet avlämnats
en av byråchefen i generalpoststyrelsen Gunnar Lager författad, i mars
1931 dagtecknad promemoria. I denna framhålles, att den reduktion i
eljest gällande portosatser, som iakttages vid beräknandet av ersättningen
till postverket och som utgör 5 öre av den eljest stadgade avgiften
för vanlig postanvisning, betingas därav, att behandlingen av kronoskatteanvisningarna,
särskilt vid adresspostanstalten, är enklare än då fråga
är örn vanliga postanvisningar. Trots de kostnader, som föranledas av
de särskilda, under skatteperioden vid postkontoren i residensstäderna
anordnade skatteavdelningarna, kan denna reduktion av avgifterna anses
väl försvarad. Man torde till och med kunna anse, att även med
denna minskning i avgiften skatteanvisningarna äro för postverket något
förmånligare än vanliga postanvisningar. Ehuru postanvisningsrörelsen
icke är att räkna till postverkets mera inkomstbringande rörelsegrenar
— visst underskott anses årligen uppkomma å denna rörelse, vilket täckes
av övriga rörelsegrenar, i främsta rummet brevrörelsen — bör därför
postverket, örn kronouppbörden delas på två terminer, icke göra anspråk
på ersättning efter andra grunder, än de hittills gällande. Postverket
bör nämligen ej betinga sig ett annat och förmånligare pris, då
en prestation utföres för statens räkning, än då den utföres åt enskilda.

I byråchefen Lagers promemoria framhålles vidare, att postverket i
vissa verksamhetsgrenar, där verket förmedlar betalningar för statens
räkning, såsom ifråga örn stämpelväsendet och utbetalningen av folkpensioner,
uppbär ersättning för sitt bestyr efter sina beräknade självkostnader.
Detta beror på att ifrågavarande verksamhetgrenar icke erbjuda
någon jämförelse med prestationer, som utföras för enskildas räkning.
Skulle ersättningen för arbetet med kronouppbörden utgå efter
postverkets självkostnader, borde, då inkomsterna å postanvisningsrörelsen
såsom nämnts beräknas icke fullt täcka omkostnaderna, postverket
tillgodogöra sig en högre ersättning för varje skattepostanvisning, än
den, som utgår enligt nu gällande grunder. Örn denna ersättning åter
skulle så avvägas, att den endast täckte de direkta, påvisbara merkostnaderna
för uppbörden, skulle ersättningen fastställas till lägre belopp
än för närvarande. Intetdera beräkningssättet syntes erbjuda någon
bättre grund för fastställande av ersättningen till postverket för ifrågavarande
arbete än den hittills tillämpade.

Såsom i den inom finansdepartementet utarbetade promemorian närmare
utvecklas, utgår för närvarande ersättning till postverket dels för
debetsedlarnas distribution efter samma avgift som för inrikes trycksaksförsändelse
av lägsta viktsats (5 öre) dels ock för mottagandet och
redovisningen av uppbördsmedlen efter vanlig inrikes postanvisningsavgift
minskad med 5 öre; och beräknas sistnämnda ersättning å samt -

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

liga skattepostanvisningars medelbelopp. Är 1929 utgjorde enligt postverkets
uppgifter antalet utsända debetsedlar- 2,239,/62, antalet av postverket
redovisade skattepostanvisningar 1,740,203 och dessas hela belopp
118,974,291 kronor. Medelbeloppet för varje anvisning uppgick således,
angivet i jämnt krontal, till 68 kronor. Portosatsen för vanlig postanvisning
å belopp, överstigande 50 kronor men ej 100 kronor, är 35 öre. Ersättningen
till postverket utgjorde därför år 1929

för 2,239,762 debetsedlar å 5 öre..........

» 1,740,203 postanvisningar å 30 öre

...................... kr. lll,988:io

...................... » 522,060:90

Summa kr. 634,049: —.

I finansdepartementets promemoria framkålles, att, örn enahanda grunder
tillämpas vid beräknande av postverkets ersättning, då uppbörden
enligt förslaget delas, ersättningen för debetsedlarnas utsändning icke
lärer beröras av omläggningen. Däremot beräknas i sagda promemoria,
att ersättningen för uppbördsmedlens mottagande och redovisning, därest
uppbörden enligt förslagets grunder delas, skulle med tillämpning å 1929
års förhållanden hava för båda uppbördsterminerna uppgått till i runt
tal 556,800 kronor eller således till blott 34,800 kronor mera än som i verkligheten
utgått under år 1929. Därvid har beräknats, att antalet under
första terminen guldna postanvisningar skulle förbliva oförändrat och
att antalet under andra terminen guldna anvisningar skulle utgöra omkring
60 procent av de under första terminen guldna. Vidare har antagits,
att medelbeloppet av varje postanvisning skulle nedgå till under
50 kronor. Det har nämligen beräknats, att av det av postverket år 1919
inkasserade beloppet, i runt tal 119 miljoner kronor, 72 miljoner kronor
skulle hava belöpt å första uppbördsterminen och 47 miljoner kronor å
den andra. Kalkylen, som icke omfattar ersättningen för debetsedlarnas
utsändande, har följande utseende:

Antal debet- Jledelbelopp Portosats

Portoersättning

sedlar kr.

kr.

kr.

l:a uppbörden

.............. 1,740,203 41

0.2O

348,040: 60

2:a » ..............

.............. 1,044,121 45

0.2 0

208,824: 20

Summa

556,864: so

Ersättning för odelad uppbörd enligt nuvarande grunder

»

522,060: 90

ökad ersättning till postverket 34,803: 90.

Orsaken till det för postverket förhållandevis ogynnsamma resultatet
av denna kalkyl är uppenbarligen, att postanvisningarnas medelbelopp
vid vardera uppbörden beräknas nedgå under 50 kronor. Portosatsen för
vanlig postanvisning å belopp, överstigande 5 kronor men ej 50 kronoi,
är 25 öre, varför en portosats av 20 öre har beräknats för postanvisningarna
vid båda uppbördstillfällena.

Vid bedömandet av den senast gjorda kalkylen bör emellertid märkas.

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

Dtparl emeritsehefen.

att det beräknade medeltalet för postanvisningarna vid andra uppbörden
ligger så nära 50-kronorsgränsen, att, om förutsättningarna för kalkylen
blott i mindre måp rubbas, sagda gräns kan komma att uppnås
eller överskridas, då det gäller sistsagda uppbörd.

I promemorian har räknats med, att antalet under andra terminen
guldna postanvisningar skulle utgöra omkring 60 procent av de under
första terminen guldna. Det mera fullständiga siffermaterial, som numera,
enligt vad förut meddelats, sammanbragts av statistiska centralbyrån,
ger emellertid vid handen, att man måhända icke bör räkna med så
hög procentsiffra utan blott med omkring 50 procent. Det torde därför,
örn man fortfarande använder 1929 års uppbörd som underlag, knappast
vara befogat att räkna med högre antal vid andra upphörden guldna anvisningar
än 870,000. De utskyldsbelopp, som i den senaste kalkylen beräknats
falla å de båda uppbördsterminerna, undergå även vissa förskjutningar
inbördes, framför allt beroende därpå, att tionde och skogsvårdsavgift
nu föreslås icke skola delas, under det att utjämningsskatten
föreslås skola bliva föremål för delning. Det torde därför kunna antagas,
att örn 1929 års uppbörd delats enligt nu föreslagna grunder,
omkring 74 miljoner kronor skulle betalats vid den första uppbörden och
omkring 45 miljoner kronor vid den andra. En kalkyl efter dessa ändrade
förutsättningar får följande utseende:

Antal debet-

Medelbelopp

Portosats

Portoersättninff

sedlar

kr.

kr.

kr.

l:a uppbörden ...............

1,740,203

43

0.20

348,040: eo

2:a » ...............

............. 870,000

52

0.30

261,000: —

Summa 609,040: 6o

Ersättning för odelad uppbörd enligt nuvarande grunder » 522,060: »o

ökad ersättning till postverket 86,979: 7 o.

Enligt denna kalkyl skulle ersättningen till postverket vid delad uppbörd
år 1929 ökats med omkring 87,000 kronor. Denna ökning faller uteslutande
på den andra uppbörden och orsakas därav, att postanvisningarnas
medeltal beräknas något överstiga 50 kronor.

Av generalpoststyrelsens yttrande framgår, att, därest kronouppbörclen
delas, postverket tills vidare icke anser sig böra ifrågasätta någon
ändring i grunderna för den till postverket utgående ersättningen för
bestyret med kronouppbörden. Av de kalkyler, som nu framlagts rörande
sannolika beloppet av denna ersättning, framgår, att ersättningen
kan växla avsevärt, beroende av örn postanvisningarnas medeltal vid den
ena eller andra uppbörden överstiger eller understiger 50-kronorsgränsen.
Under sådana förhållanden kan tydligen icke verkställas någon
exakt beräkning av den merkostnad, som på grund av kronouppbördens

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

delning kan uppkomma i form av höjd ersättning åt postverket. Den
förebragta utredningen synes dock giva vid handen, att merkostnaden
icke kan bliva av den storlek, att höjning av det under sjätte huvudtiteln
upptagna förslagsanslaget till postavgifter för tjänstebrev och dylika
försändelser, vilket i årets riksstat upptagits till 4,500,000 kronor, på grund
av nu förevarande förslag synes behöva ifrågakomma.

Samtidigt med att yttranden infordrades över förevarande inom finansdepartementet
utarbetade promemoria angående ändring av tiden för
kronouppbörden anmodades länsstyrelserna att, efter hörande av magistraterna
inom länen, lämna uppgift å de årliga merkostnader, som förslagets
genomförande kunde väntas medföra dels för länsstyrelserna dels
ock för magistratsstäderna.

Enligt från länsstyrelserna inkomna uppgifter, som sammanfattats i
bilagan F vid dagens protokoll, skulle sammanlagda kostnaderna utgöra,
för länsstyrelserna 34,000 kronor och för magistratsstäderna 143,000 kronor.
Dessa kostnader avse utgifter för personal, lokalhyra och annonser
m. m. Enär, på sätt framgår av siffersammanställningen, de beräknade utgifterna
för magistratsstäderna sinsemellan förete betydande ojämnheter,
torde det kunna antagas, att de för magistratsstäderna angivna kostnaderna
blivit i enskilda fall beräknade något för högt. Det synes mig därför
sannolikt, att den sammanlagda årliga kostnadsökningen för länsstyrelserna
och magistratsstäderna icke skall överstiga 150,000 kronor.

Vad beträffar det i vissa yttranden framförda kravet, att statsverket
bör gottgöra städerna de ökade kostnader, som föranledas av reformens
genomförande, må allenast anmärkas, att städerna av ålder haft och fortfarande
hava att själva ombesörja kronouppbörden och bestrida kostnaderna
härför. Undantag från denna regel gäller blott beträffande Stockholm,
där staten med visst mindre belopp bidrager till avlöningen av befattningshavare
vid Överståthållarämbetet för uppbördsärenden. Huruvida
ändring i vad sålunda för närvarande gäller i fråga örn städernas skyldighet
att bestrida kostnaderna för sitt uppbördsväsende framdeles kan
och bör komma till stånd, därom finner jag ej anledning att i detta sammanhang
göra något uttalande.

Sveriges häradsskrivareförening har förebragt viss utredning örn de
merkostnader, som för häradsskrivarna kunde väntas uppkomma till följd
av uppbördens delning å två terminer, och på grundval av denna utredning
beräknat dessa merkostnader för ett medelstort fögderi till lägst

1,000 kronor per år. Föreningen har dock icke framställt krav å ökad
ersättning åt häradsskrivarna.

De av häradsskrivareföreningen verkställda beräkningarna hava utgått
från att de vid promemorian fogade formulären till uppbördsbok
och debetsedlar skulle vinna tillämpning. Emellertid har jag i anledning
av erinringar, som i yttrandena framställts, låtit undersöka möjligheten
att genom ändringar av formulären underlätta arbetet för debiterings -

48

Kungl. Majlis proposition Nr 186.

förrattarna. Undersökningen har givit till resultat, att detta är möjligt.
På grund härav hyser jag den förhoppningen, att de för arbetet med
debiteringen av kronoutskylderna uppkommande merkostnaderna skola
kunna ej oväsentligt begränsas. Därest en minskning av antalet utskyldstitlar
framdeles kommer till stånd, vinnes härigenom ytterligare lättnad
i debiteringsarbetet.

Tillräcklig anledning att föreslå höjning av häradsskrivarnas förvaltningsbidrag
eller av nu utgående debetsedellösen anser jag icke föreligga.

Statsverkets direkta kostnader för en delning av kronouppbörden komma
sålunda — bortsett från den höjning av ersättningen till postverket
som kan ifrågakomma — enligt förestående beräkningar att inskränk»
sig till ett belopp av omkring 35,000 kronor i form av ökade anslag åt
länsstyrelserna. Då emellertid reformen icke är avsedd att träda i kraft
förrän under hösten 1932, erfordras icke i den riksstat, som föreslagits
1931 års riksdag, något särskilt anslagsäskande.

Föredraganden uppläser härefter dels förslag till kungörelse örn ändring
i vissa delar av uppbördsreglementet den 14 december 1917 (nr 838) ävensom
av de vid reglementet fogade formulär, dels ock förslag till kungörelse
örn ändring i vissa delar av reglementet för uppbördsverket i Stockholms
stad den 1 april 1921 (nr 219) ävensom av de vid reglementet fogade
formulär (se bilaga A) samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte
besluta inhämta riksdagens yttrande över dessa förslag med förklarande
därvid, att Kungl. Maj :t har för avsikt att, efter mottagande av riksdagens
svar, företaga den slutliga prövningen av samma förslag och förordna
örn utfärdande av författningar i ämnet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
i ämnet skall avlåtas till riksdagen av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet.

Hjalmar Ekengren.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

49

Bilaga A.

Förslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av uppbördsreglementet
den 14 december 1917 (nr 888) ävensom av de vid
reglementet fogade formulär.

Härigenom förordnas, att § 3 mom. 1, §§ 5, 6 och 9, § 10 mom. 1 och 2,
§ 11 mom. 1 och 2, § 12 mom. 3 samt § 17 mom. 1 uppbördsreglementet
den 14 december 1917 skola, § 3 mom. 1, §§ 5, 6 och 9 samt § 10 mom. 1 och
2 i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse ävensom att de
vid reglementet fogade formulär nr 1, 2 och 3 skola hava den lydelse härvid
fogade bilagor utvisa:

§ 3.

Mom. 1. Å landet---formuläret nr 2. Vid debetsedel å utskylder,

som förfalla till betalning under allmän uppbördstermin, skola, på sätt
nämnda formulär utvisar, vara fogade två genom perforering frånskiljbara
skattepostanvisningar, utställda å Konungens befallningshavande i
länet och i erforderlig omfattning av häradsskrivaren utskrivna. Vid
annan debetsedel skall vara fogad en dylik postanvisning.

Blanketter---häradsskrivaren.

Häradsskrivaren---angivas.

§ 5.

Moni. 1. Å landet skola debetsedlar å kronoutskylder, som förfalla
till betalning under allmän uppbördstermin, med tillhörande skattepostanvisningar
sist sju dagar före den i § 9 första stycket angivna första
uppbördsterminens början med allmänna posten kostnadsfritt sändas till
de skattskyldiga under adress, som i mantalslängden antecknats eller
blivit hos häradsskrivaren anmäld.

Vid debetsedlarnas utsändande iakttages:

att debetsedlarna---adresspostanstalter;

att debetsedlar---sammanbuntade; samt

att debetsedlar, adresserade till avlägset belägna eller med färre postförbindelser
försedda postanstalter, i den mån omständigheterna det medgiva,
för postbefordran avlämnas tidigare än övriga debetsedlar.

Därest skattskyldig, som icke före första uppbördsterminens början
erhållit sin debetsedel, inom fyra dagar före uppbördsterminens utgång
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 samt. 162 haft. (Nr 186.)

4

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

hos Konungens befallningshavande skriftligen anmäler, att debetsedeln
ej kommit honom till handa, åligger det landskontoret att under i anmälningen
uppgiven adress till den skattskyldige skyndsamt översända
nytt, å debetsedelblankett utfärdat utdrag av uppbördsboken beträffande
den skattskyldige jämte vidfästade skattepostanvisningar.

Örn debetsedlarnas utsändande skall Konungens befallningshavande
ärligen i god tid före första uppbördsterminens början låta i den eller de
ortstidningar, som Konungens befallningshavande äger bestämma, införa
kungörelse, tillika innehållande uppmaning till de skattskyldiga att, såvitt
möjligt, icke uppskjuta utskyldernas erläggande till sista dagarna
av uppbördsterminen ävensom underrättelse örn vad den skattskyldige
har att iakttaga, för den händelse att debetsedel icke före första uppbördsterminens
början kommit honom till handa.

Debetsedel med tillhörande skattepostanvisningar, som icke avhämtats å
adresspostanstalten inom åtta dagar efter första uppbördsterminens början,
kommer att av nämnda postanstalt omedelbart översändas till Konungens
befallningshavande och att av landskontoret sändas till vederbörande
landsfiskal för att vara tillgänglig vid restindrivningen.

Vad i detta mom. sägs örn debetsedlar å kronoutskylder, som förfalla
till betalning under allmän uppbördstermin, skall hava motsvarande tilllämpning
beträffande debetsedlar å kronoutskylder, som förfalla under
sådan särskild uppbördstermin, varom förmäles i § 9 tredje stycket.

Mom. 2. I stad skola debetsedlar å kronoutskylder, som förfalla vid allmän
uppbördsstämma, senast sju dagar före den i § 11 mom. 1 angivna
första uppbördsstämma^ början tillhandahållas de skattskyldiga. Debetsedlar
å kronoutskylder, som förfalla vid särskild uppbördsstämma,
skola såväl å landet som i stad tillhandahållas de skattskyldiga senast
sju dagar före uppbördsstämmans början. Medelst — — — skattskyldiga.
I de städer---efterrättelse.

§ 6.

Uppbördsbok skall av häradsskrivare och magistrat till Konungens befallningshavande
ingivas sex dagar före första uppbördsterminens eller
första uppbördsstämmans början samt uppbördslängd å utskylder, som
förfalla till betalning under särskild uppbördstermin eller vid särskild
uppbördsstämma, sex dagar före sådan uppbördstermins eller uppbördsstämmas
början. Uppbördsbok och uppbördslängd må ock med allmänna
posten till Konungens befallningshavande så tidigt insändas, att de inom
nyss nämnda tid kunna till Konungens befallningshavande inkomma.

Särskild uppbördslängd---upprättats.

För landet---uppbörden (uppbördsförrättaren).

För stad---början.

51

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

§ 9.

Å landet försiggår den årliga allmänna uppbörden under två allmänna
uppbördsterminer, den första från och med den 10 till och med den 20
november taxeringsåret, och den andra från och med den 1 till och
med den 10 februari nästföljande år; dock skall, örn särskilda omständigheter
för någon ort därtill föranleda samt Kungl. Majit på framställning
av Konungens befallningshavande och efter generalpoststyrelsens
hörande sådant föreskriver, med erläggandet av de utskylder, som enligt
nedan givna stadganden förfalla under första uppbördsterminen, anstå
till andra uppbördsterminen.

Under förutsättning att vad den skattskyldige å kronodebetsedel påföres
i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämningsskatt, landstingsskatt,
vägskatt och tingshusmedel uppgår till sammanlagt minst tio
kronor, förfalla dessa utskylder till betalning med hälften av sina belopp
under vardera uppbördsterminen. Vad eljest den skattskyldige å kronodebetsedel
påföres, förfaller till betalning under första uppbördsterminen.

För erläggande---bestämma.

§ 10.

Moni. 1. Å landet har skattskyldig att under uppbördstermin, å vilken
fast postanstalt som helst inom riket (postkontor eller poststation), med
företeende av den för honom utfärdade debetsedeln jämte bifogad, för uppbördsterminen
avsedd skattepostanvisning, portofritt inbetala honom påförda
kronoutskylder, som förfalla till betalning under uppbördsterminen.
Är skattskyldig berättigad att erlägga honom å kronodebetsedel påförda
utskylder under två terminer, äger han under första uppbördsterminen,
med företeende av debetsedeln jämte för den andra uppbördsterminen avsedd
skattepostanvisning, portofritt erlägga jämväl den del av kronoutskylderna,
som förfaller till betalning först under andra uppbördsterminen.
Inbetalningen---växel.

Efter det postanstalten sålunda mottagit likvid, frånskiljer och behåller
postanstalten skattepostanvisning, för vilken betalning erlagts, samt
återställer till den skattskyldige debetsedeln, av vederbörande posttjänsteman
kvitterad och avstämplad i överensstämmelse med anvisningen å
debetsedeln.

Därest — — — arbetsanställning. Skattskyldig, för vilken pensionsavgift
genom särskild skattepostanvisning redan guldits, äger att under
första uppbördsterminen i ett sammanhang erlägga återstoden av honom
å kronodebetsedel påförda, under samma uppbördstermin eller under såväl
första som andra uppbördsterminen till betalning förfallna utskylder;
och åligger honom därvid att med företeende av sin debetsedel och kvitto
å erlagd pensionsavgift avlämna ny skattepostanvisning å återstående
belopp, varefter posttjänstemannen å debetsedeln utfärdar kvitto å vad
sålunda erlagts.

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

Kvitto---gällande.

När uppbördstermin tilländagått, emottager postverket icke vidare
skattepostanvisning å kronoutskylder, som under uppbördsterminen förfallit
till betalning. Ej heller emottager postverket i vidare mån än
ovan sägs skattepostanvisning å kronoutskylder till belopp, som icke motsvarar
vad vid uppbördsterminen förfallit till betalning.

Morn. 2. Örn---debiterats.

Försummar skattskyldig, som äger rätt att erlägga honom å kronodebetsedel
påförda utskylder under två terminer, att i behörig ordning erlägga
vad sålunda under första uppbördsterminen är till betalning förfallet,
är jämväl vad eljest skolat gäldas först under andra uppbördsterminen
till omedelbar betalning förfallet.

Det åligger landskontoret att särskilt för varje kommun eller kommundel
inom de skilda landsfiskalsdistrikten i länet skyndsamt i två
exemplar låta upprätta specifika förteckningar, benämnda restlängder,
över till betalning förfallna men under uppbördsterminen
icke guldna
kronoutskylder. Ena exemplaret av dessa restlängder skall av landskontoret
inom en månad efter uppbördstermins slut för resternas indrivning
översändas till vederbörande landsfiskal.

§ 11.

Mom. 1. I stad förrättas den årliga allmänna uppbörden vid två allmänna
uppbördsstämmor, som äga rum, den första viss dag eller vissa dagar
under tiden fran och med den 5 till och med den 20 november taxeringsåret,
och den andra viss dag eller vissa dagar under tiden från och med den
1 till och med den 10 februari nästföljande år; dock må, örn särskilda omständigheter
för någon ort därtill föranleda samt Kungl. Majit på framställning
av Konungens befallningshavande sådant medgiver, med erläggandet
av de utskylder, som enligt nedan angivna stadgande!! förfalla
vid första uppbördsstämman, anstå till andra uppbördsstämman.

Under förutsättning att vad den skattskyldige å kronodebetsedel påföres
i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämningsskatt och landstingsskatt
uppgår till sammanlagt minst tio kronor, förfalla dessa utskylder
med hälften av sina belopp vid vardera uppbördsstämman. Vad eljest
den skattskyldige å kronodebetsedel påföres, förfaller till betalning vid
första uppbördsstämman.

År skattskyldig berättigad att erlägga honom å kronodebetsedel påförda
utskylder vid två uppbördsstämmor, äger han vid första uppbördsstämman,
med företeende av debetsedeln erlägga jämväl den del av kronoutskylderna,
som förfaller till betalning först vid andra uppbördsstämman.

Mom. 2. Före den 15 september och så tidigt, som för utsättande å debetsedlarna
av tider och ställen för den allmänna uppbördens förrättande
anses erforderligt, skall magistraten till Konungens befallningshavande

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

inkomma med förslag angående nyssnämnda tider och ställen; åliggande
det Konungens befallningshavande ej mindre att inom åtta dagar efter
det sådant förslag inkommit lämna magistraten besked, huruvida förslaget
godkänts eller i vilka avseenden det ändrats, än även att senast fjorton
dagar före första allmänna upphördsstämman låta genom allmän
kungörelse på lämpligt sätt underrätta de skattskyldiga örn tider och ställen
för de allmänna uppbördsstämmorna och den ordning, som därvid
kommer att iakttagas.

§ 12.

Morn. 3. Försummar skattskyldig, som äger rätt att betala honom å
kronodebetsedel påförda skatter och avgifter vid två uppbördsstämmor,
att i behörig ordning erlägga vad sålunda vid första upphördsstämman
är till betalning förfallet, är jämväl vad eljest skolat gäldas först vid
andra upphördsstämman till omedelbar betalning förfallet.

Det åligger uppbördsmannen att genast låta upprätta restlängd över
till betalning förfallna men vid uppbördsstämma!! icke guldna kronoutskylder.
Ett exemplar av restlängden skall senast en månad efte» uppbördsstämmans
slut av uppbördsmannen överlämnas till utmätningsmannen
för indrivning av däri upptagna belopp.

§ 17.

Mom. 1. Skattskyldig, vilken underlåtit att inbetala sina kronoutskylder
i föreskriven tid och ordning, åligger att vid indrivningen av resterande
utskylder erlägga avgift, beräknad efter tre öre för varje full
krona av resterande utskyldernas slutsumma, då densamma ej överstiger
tjugufem kronor, dock ej mindre än tjugufem öre, och efter sex öre å
varje full krona av berörda slutsumma, när denna överstiger tjugufem
kronor.

Denna kungörelse träder i kraft den

Formulär nr 1

Hammarby socken, köping Svartsjö fögderi
................................................................. stad

Uppbördsbok

tor

år 19 32

An visningar:

1. Vid upprättande av uppbördsbok tor stad eller samhälle å landet, för vilket föres fastighetsregister
enligt de för stad meddelade bestämmelser, iakttages, att i stället för hemmans eller lägenheters
olika beteckningar införas kvarterens, tomternas och stadsägornas beteckningar enligt fastighetsregistret;
har för tomt eller stadsäga fastställts särskilt namn, införes även detta. Är fastighetsregister
ännu icke upplagt, införas gårdarnas och stadsjordarnas nummer och namn efter tomte- oell
jordeboken.

2. Skall inom samma kommun debitering ske av utskylder till olika väghållningsdistrikt eller
försäkringsanstalter, skola de olika väghållningsdistriktens eller försäkringsanstalternas medel upptagas
i särskilda kolumner.

3. De kolumner, som lämnats öppna, äro avsedda att användas för vissa mindre ofta förekommande
utskyldstitlar, exempelvis utskiftningsskatt, bevillning på grund av eftertaxering, grundskatt eller
trosspassevolansavgift samt vissa fonders och diverse medel.

4. tinder förutsättning att för någon skattskyldig vad honom påförts i kolumnerna 18—22 uppgår
till sammanlagt minst 10 kronor, förfalla dessa utBkylder och avgifter till betalning med hälften av
Bina belopp under vardera uppbördsterminen. I dylikt fall upptages i kol. 26 hälften av den i kol.
23 uträknade summan, sedan denna minskats med ett öre för varje i kolumnerna 18—22 förekommande
udda öretal. Skillnaden mellan kol. 25 och kol. 26 upptages i kol. 28.

02

Fol. 2/.

Hemmans och lägenhets

Den skattskyldiges

Frivilliga anteckningar

Enligt kom-munalskatte-lagen påförda
skattekronor
och skatte-ören

Antal

1 | 2

8 | 4

5

S | 7

Mantalspenningar

Sjukvårdsavgift

Pensions-

Olycksfallsförsäkrings-

avgift

iPrästerskapets till stats-

| verket indragna tionde

namn

nummer

mantal eller mot-

svarande beteck-ning

titel eller yrke och namn

postadress

Taxerings-värden å

Till kommunal ink.-

skatt taxerad (övre ra-

den) och besk.-bar
(nedre raden) inkomst

Till ink.- o. iörraög.-

skatt taxerat (övre ra-

den) och besk.-bart
(nedre raden) belopp

mankön

?r

B’

p

pr

o:

P

a grundavgift

ä tilläggsavgift

hft --

jordbruks-

fastighet

annan

fastighet

för fas-

tighet

för in-

komst

Smedby

i

V*

Lantbrukare

Rotebro

4,130

8,770

1

Karl August Bredberg

30,000

5,000

3,170

6,850

20

50

31

70

i

1

-

60

—

75

25

3

78

15

63

»

Kontorist

»

2,980

2,880

2

Johan Bertil Bredberg

1,750

620

17

50

i

1

-

60

-

75

10

—

»

Ladug.-karl

»

1,320

1,320

3

Olof Oskar Jansson

250

.............

2

50

i

1

—

60

-

75

10

—

»

Tjänsteman

Storgatan 21

4

Skogshyddan

3

Erik Emil Schwartz

Stockholm

3,000

1

50

Svensby

1

2lh

—

5

—

—

6

1

7

1

8

.............

.....

....

.....

9

10

11

.............

.....

....

12

13

''

14

.....

1

Rosendal

1

7i«

Jordbruksarbetare

1,100

1,100

15

Knut Erland Berg

Summa för
uppslaget

— ■

—

i

1

—

60

—

75

5

-

~~

22-

51

70

4

4

9

40 3

—

.....

i

I

50 —

I

3 78

15

63

03

18 | 14

19\ 3,671583126 1 18

799 80

08 113

215 36

1

4

G

7

S

1C

11

12

18

14

15

Formulär nr 2.

Kronodebetsedel för år 1932 x.- 301

Svartsjö fögderi : Hölin mal by socken

äg. Lantbrukaren Karl August Bredberg

Smedby

Rotebro

j

På grund av taxering enligt kommunalskattelagen påförda skatte-kronor och skatteören:

för fastighet (taxeringsvärde se nästa sida): ~P kr. PP öre.

Kronor öre Kronor

öre

Staxered inkomst .....PIPP. . krA

för inkomst1! ‘ilin .....kr. öre.

(besk.har inkomst 01 .... krj

1

Mantalspenningar ä 40 öre för man och 20 öre för kvinna

60

2

Sjukvårdsavgift å 50 öre för man och 25 öre för kvinna. .

75

3

Pensionsavgift: grundavgift...............

4

tilläggsavgift...............

25 -

5

Olycksfallsförsäkringsavgift för år 1931........ . .

3 78

6

Prästerskapets til! statsverket indragna tionde ......

lä 63

8

Skogsvårdsavgift: . . taxerat rotvärde kr. 2850.............

37 Oä

9

Riddarhusmedel (angående befrielse från riddarhuskapita-tionsavgift se riddarhusordningen § 5 mom. 2 och 3) . .

10

1 11

Annuitet»'' å förskott för avlösning av frälseräntor . . . .

6 50 |

12

Annuiteter å lån från avdikningsiånefonden.......

63 40

13

| 1

14

15

16

Avgift till Skandinaviska kreatursförsäkringsboiaget . . . .

33; 60 ''

..............!.....1

........................................

.................... ......

186

31

18

Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt:

\

taxerat belopp .... kr. ...........o770............

beskattningsbart belopp kr. ....... 6850

297 97

19

Utjämningsskatt: beräknat grundbelopp kr. ..............

efter % av grundbeloppet utgör skatten. . . . .

5 3S

: 20

Landstingsmedel....................

.96i 57 1

21

Vägskatt........................

96 47 ,

22

Tingshusmedel .....................

2 61 | 499

; 28

Debetsedelslösen ....................

50

Summa att betala

685

81

Därav erlägges: under andra uppbördsterminen

249

48

under första uppbördsterminen

436

33

Häradsson va ren.

Vid skattelikvid å postanstalt skall
postfunktionären bär fusta föreskrivet
inlämningsbevis.

Betalas utskylderna här i riket annorledes
än genom skattepostanvisning,
skall särskilt kvitto (i lid vilm ingakvitto)
utfärdas: se debetsedelns baksida.

A

Vid skattelikvid å postanstalt skall j
postfunktionåren här fästa föreskrivet |
i nlämningsbevis.

Betalas utskylderna här i riket an- i
norledes än genom skattepostanvisning,
skall särskilt kvitto (indrivnings- |
kvitto) utfärdas: se debetsedelns bak- j
sida.

B

Att betalas under andra uppbördsterminen 1—10 februari 1933.

Befordras
utan kostnad
för den skattskyldige.

SKÅTTEPOSTÅNVISNING utt. B.

Debetsedelns

nr

sol

Kronor öre

å

kronoutskylder år 1932. Belopp:

Hammarby socken

Dea skattskyldige:

Lantbrukaren Karl August Bredberg

Till /(angi. Maj:ts befaiiningshavande i Stockholms län

Redovisningsnr
(ifylles även av pst.)

Stockholm.

(Postfunktionärs undersklitt)

Att betalas under första uppbördsterminen 10 -20 november 1932.

Debetsedelns

SKÅTTEPOSTÅNVISNING litt. A. - 301

_Kronor___ öre

ä kronoutskylder år 1932. Belopp: ''tSO : SS§

Befordras
utan kostnad
för den skattskyldige.

Hammarby socken

Den skattskyldige:

Lantbrukaren Kart August Bredberg

Till löting!. Majds befaiiningshavande i Stockholms län

Stockholm.

Redovisningsnr

(ifylles även av pst.)

/

:

(Postfunktionärs underskrift)

Specifikation å fastighetsvärden.

Jordbruksfastighet.

Fastighetens beteckning

Smedby 1 nuti

Jordbruks-

värde

Skogsvärde

Tomt- och
industrivärde

Summa

30000

30000

Annaa fastighet.

Fastighetens beteckning

Annelund

Markvärde

Byggnads värde -

1000| 4000

Parkvärde \ Summa

,''>000

Underrättelser.

Förmenar någon, att utskyld eller avgift, som i uppbördsbok eller särskild uppbördslängd
finnes upptagen, blivit genom fel vid debiteringen obehörigen elier med
oriktigt belopp honom påförd eiler att felaktighet ägt rum vid debetsedelns utskrivande,
äger han att däri söka rättelse genom besvär hos länsstyrelsen i det län, inom vilket
debiteringen skett. Besvären skola ingivas till nämnda myndighet inom natt och år,
efter det utskylden eller avgiften blivit klaganden avfordrad; dock må klaganden på
eget äventyr i betalt brev med allmänna posten till länsstyrelsen insända besvären så
tidigt, att de inom ovan stadgade tid dit inkomma.

Besvär över taxering eller debitering befriar icke den skattskyldige från att i behörig
ordning inbetala honom påförda kronoutskylder; men en var, som vinner nedsättning
i eller befrielse från honom påförda kronoutskylder, är berättigad att, efter ansökan
hos länsstyrelsen i det län, varest debiteringen skett, kostnadsfritt återbekomma vad han för
mycket erlagt jämte ränta därå enligt förordningen den 2 maj 1919 (Sv.förf.-sainl.nr200).

Förmenar arbetsgivare, att olycksfallsförsäkringsavgift blivit honom obeliörigen
eller oriktigt påförd, äger han för erhållande av rättelse göra anmälan hos riksförsäkringsanstalten
inom ett år efter det avgiften senast bort hava erlagts. Därvid bör medsändas
dels denna debetsedel kvitterad i vad deli avser under första uppbördsterminen
förfallet belopp, dels uppgift å antal mans- och kvinnodagsverken var för sig, som
för arbetsgivarens räkning utförts under det år, olycksfallsförsäkringsavgiften avser.
Denna uppgift bör vara bestyrkt av stats- eller kommunaltjänsteman eiler av tvenne
trovärdiga personer, vilkas yrken och hemvist böra tydligt angivas. Efter verkställd
utredning återbetalar riksförsäkringsanstalten vad som för mycket eriagts samt återsänder
debetsedeln.

Under förutsättning att vad den skattskyldige å k ron »debetsedel påföres
i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämningsskatl, landstingsskatt,
vägskatt och tingshusmedel uppgår till sammanlagt minst tio kronor, förfalla
dessa utskylder till betalning med hälften av sima belopp under vardera
uppbördsterminen. Vad eljest den skattskyldige å ltronodebelsedel påföres
förfaller till betalning under första uppbördsterminen.

Är skattskyldig berättigad att erlägga honom å kronodebetsedel påförda
utskylder i två terminer, äger han under första uppbördsterminen, med
företeende av debetsedeln jämte för den andra uppbördsterminen avsedd
skattepostanvisning, portofritt erlägga jämväl den del av kronoutskylderna,
som förfaller till betalning först under andra uppbördsterminen.

Försummar skattskyldig, som äger rätt att erlägga honom å kronodebetsedel
påförda utskylder i två terminer, att i behörig ordning erlägga
vad sålunda under första uppbördsterminen är till betalning förfallet, är
jämväl vad eljest skolat gäldas först under andra uppbördsterminen tili
omedelbar betalning förfallet.

Skattskyldig, vilken underlåter att inbetala sina utskylder i föreskriven
tid och ordning, åligger att vid indrivningen av resterande utskylder
erlägga avgift beräknad efter tre öre å varje full krona av resterande
utskyidermas slutsumma, då densamma ej överstiger tjugufem kronor, dock
ej mindre än tjugufem öre, och efter sex öre å varje full krona av berörda
slutsumma, när denna överstiger tjugufem kronor.

Kvitto å utskylder, som här i riket betalas annorledes än genom skatte postanvisning,

tecknas ej å debetsedeln, utan skall särskilt kvitto (indrivningskvitto)
vid betalningstil Hältet utfärdas. S&dant kvitto skall tecknas å särskild

därför avsedd blankett. På annat sätt meddelat kvitto är icke gällande.

Meddelande till den skattskyldige.

Under första uppbördsterminen till betalning förfallet utskyldsbelopp
erlägges under tiden från och med den 10 till och med den 20 november
innevarande år. Under andra uppbördsterminen tili betalning förfallet
belopp erlägges under tiden från och med den 1 till och med den 10 februari
nästkommande år. Likvid erlägges å vilken fast postanstalt som helst i
riket (postkontor eller poststation).

Likviden bör, så vitt möjligt, avlämnas i jämna penningar. Såsom betalningsmedel
må jämväl användas å kungl, postverket ställd postremissväxel,
utfärdad av riksbanken eller annan bank, för vilken Kungl. Maj:! fastställt

reglemente.

Vid poststation bör betalningen helst ske med sådan växel, därest ut -

skyldsbeloppet överstiger 1,000 kronor.

Verkställ skatteinbetalning i god ti
bördsterminens sista dagar.

Nr vid postanstalten

Inbetalat belopp

Kronor öre

Kvitteras:

(Signatur.)

.....1......

och uppskjut ej därmed till upp Obs.

i Skattskyldig bör vid
skatteiikvid å postanstalt noga tillse,
att han å debetsedeln erhåller
kvitto av det utseende, som vidstående
avbildning utvisar, ali
kvittot lyder å det belopp, som
• den skattskyldige erlagt, samt att
; debetsedeln är avstämplad.

Vid skatteiikvid annorledes än
genom skattepostanvisning skall
särskilt kvitto (indrwninqskvitto)
utfärdas; se underrättelser å debetsedeln.

Kvitto, meddelat i annan ordning,
är icke gällande.

Formulär nr S.

Xr

Kronodebetsedel för år 19

N. N. stad, kvarteret N. N., huset eller gården nr........, stadsägan nr.

På grund av taxering enligt kommunalskattelagen paförda skattekronor och skatteören:

för fastighet (taxeringsvärde se nästa sida):....... ............. kr. ... öre.

j taxerad inkomst.............................. kr. ^

..................... kr. f

för inkomst

\ besk.-bar inkomst

...... kr. ... öre.

Kr.

Debet.

Mantalspenningar å 40 öre för man och
20 öre för kvinna..........

Sjukvårdsavgift å 50 öre för man och
25 öre för kvinna.........

Pensionsavgift: grundavgift . ......

tilläggsavgift......

Olycksfallsförsäkringsavgift för år 19.....

Prästerskapets till statsverket indragna tionde

Skogsvårdsavgift: . . . taxerat rotvärde
kr.............

Kiddarhusmedel (ang. befrielse från rid-j
darhuskapitationsavgift se riddarhusordj
ningen § 5 mom. 2 och 3)......•

Annuiteter å lån från avdikningslånefonden [

Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt:

taxerat belopp . , . .kr.............j.

beskattningsbart belopp kr............. .

Utjämningsskatt: beräknat grundbelopp kr. j

............ efter ..... % av grund-!

beloppet utgör skatten .......

Landstingsmedel...........

Debetsedelslösen...........

Kr. löre

Kr.

Summa att betala

Därav erlägges: vid andra uppbördsstämman . .

vid första uppbördsstämman . .

Kredit.

Betalt vid första uppbördsstämman
den / 19.............

Annot.

Betalt vid andra uppbördsstämman!
den / 19...

Annot.

Uppbördsstämmor för inbetalning av vidstående
belopp hållas å .......................................

den första den..........................kl..........

den andra den..........................kl..........

Angående kvitto å erlagda utskylder se underrättelser
å omstående sida.

Specifikation å fastighetsvärden.

Jordbruksfastighet.

Fastighetens beteckning

Jordbruks-

värde

Skogsväng

Tomt- oell
industrivärde

Summa

|

|

Annan fastighet.

F a s t i g li e t e n s beteckning

Markvärde

Byggnads-

värde

Parkvärde

Summa

| ’ ''

''"i...............

Underrättelser.

Föl menai någon, att utskyld eller avgift, som i uppbördsbok eller särskild uppbördsliingd linnes upptagen,
blint genom fel vid debiteringen obehörigen eller med oriktigt belopp honom påförd eller att felaktighet ägt rum
vid debetsedelns utskrivande, äger han att däri söka rättelse genom besvär hos länsstyrelsen i det län, inom vilket
debiteringen skett. Besvären skola ingivas till nämnda myndighet inom natt och år, efter det utskylden eller
avgiften blivit klaganden avfordrad; dock må klaganden på eget äventyr i betalt brev med allmänna posten till
länsstyrelsen insända besväreu så tidigt, att de inom ovan stadgade tid dit inkomma.

Besväi över taxering eller debitering befriar icke den skattskyldige från att i behörig ordning inbetala honom
påförda kronoutskylder, men en var, som vinner nedsättning i elier befrielse från honom påförda kronoutskylder,
är berättigad att, efter ansökning hos länsstyrelsen i det län, varest debiteringen skett, kostnadsfritt återbekomma
vad han för mycket erlagt jämte ränta därå enligt förordningen den 2 maj 1919 (Sv. förf.-saml. nr 200).

Förmenar arbetsgivare, att olycksfallsförsäkringsavgift blivit honom obehörigen eller oriktigt påförd, äger han
för erhållande av rättelse göra anmälan hos riksförsäkringsanstalten inom ett år efter det avgiften senast bort hava
erlagts. Därvid bör medsändas dels denna debetsedel kvitterad, i vad den avser å första uppbordsstämman förfallet
belopp, dels uppgift å antal mans- och kvinnodagsverken var för sig, som för arbetsgivarens räkning utförts
under det ar, olycksfallsförsäkringsavgiften avser. Denna uppgift bör vara bestyrkt av stats-eller kommunaltjänsteman
eller av tvenne trovärdiga personer, vilkas yrken och hemvist böra tydligt angivas. Efter verkställd utredning
återbetalar riksförsäkringsanstalten vad som för mycket erlagts samt återsänder debetsedeln.

Likvid bor, såvitt möjligt, avlämnas i jämna penningar. Såsom betalningsmedel må jämväl användas å vederbörande
uppbördsförrättare ställd postreinissväxel, utfärdad av riksbanken eller annan bank, för vilken Kungl. Majit
fastställt reglemente.

Uppbördsmannens kvitto å debetsedeln är ej mot kronan gällande, utan att detsamma försetts med anteckning
av vederbörande uppbördskontrollant.

... teiler förutsättning att vad dea skattskyldig ä kronodebetsedel påföres i statlig1 inkomst- och
!"r!!1?pniie''sskatt» utjämnings skatt och landstingsskatt uppgår till sammanlagt minst tio kronor,
förfalla dessa ntskylder med hälften av sina belopp vid vardera uppbördsstämma^ Vad eljest
den skattskyldige ä kronodebetsedel påföres, förfaller till betalning vid första uppbördsstämma^
... 4r skattskyldig berättigad att erlägga honom å kronodebetsedel påförda ntskylder vid två uppbordsstämmor,
äger han vid första uppbordsstämman erlägga jämväl den del av kronoutskylderna,
som forfiiller till betalning först vid andra uppbordsstämman.

^•Lsummar som äger rätt att erlägga honom å kronodebetsedel påförda ntskylder

in, uPPbcrdsstämmor, att i behörig ordning erlägga vad sålunda vid första uppbordsstämman

* betalning förfallet, är jämväl vad eljest skolat gäldas först vid andra uppbordsstämman

till omedelbar betalning förfallet.

Skattskyldig, vilken underlåter att inbetala sina ntskylder i föreskriven tid och ordning, åligger
att vid Indrivningen av resterande utskylder erlägga avgift, beräknad efter 3 öre å varje full
krona av resterande ntskyldernas slntsnnuna, då densamma ej överstiger tjugufem kronor, dock ej
mindre än tjugnfem öre, och efter sex öre å varje full krona av berörda slutsumma, när denna
överstiger tjugufem kronor.

Kvitto å ntskylder, som här 1 riket betalas annorledes än vid nppbördsstämma, tecknas ej å debet sedeln,

utan skall särskilt kvitto (indrivningskvitto) vid betalnlngstlllfället utfärdas. Sådant kvitto

skall tecknas å särskild, därför avsedd blankett. På annat sätt meddelat kvitto är icke gällande-.

Kungl Maj:ts proposition Nr 186.

55

Förslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av reglementet för uppbördsverket
i Stockholms stad den 1 april 1921 (nr 219) ävensom av de
vid reglementet fogade formulär.

Härigenom förordnas, att § 4 mom. 1, § 6 mom. 1, § 10 morn. 1, § H. $ 13
mom. 1, § 16 mom. 1, samt §§ 19 och 24 reglementet för uppbördsverket i
Stockholms stad den 1 april 1921 skola, § 4 mom. 1, § 6 morn. 1J1U 16
mom. 1 samt §§ 19 och 24 i nedan angivna delar, erhålla följande andrade

lydelse:

§ 4.

1. Så snart---kronodebetsedlar..

Inom tid___uppbördskommissarierna.

Har---posten. .

Har Stockholms stads prövningsnämnd annorledes an i anledning av
besvär höjt skattskyldigs taxering och har prövningsnämndens beslut i
ärendet fattats senare än den 20 oktober, skall den ökning i kronoutsky -demas belopp, som den skattskyldige till följd av höjningen av taxeringen
har att utgöra, förfalla till betalning först vid den i § 10 angivna andra
kronouppbördsstämman. Har prövningsnämnden i den ordning och
tid, som nyss sagts, upphävt eller nedsatt skattskyldigs taxering, åligger
den skattskyldige att erlägga vad å den i § 10 angivna forsta kronouppbördsstämman
av utskylderna belöper enligt taxeringsnämndens beslut;
och äger den skattskyldige i den ordning, som för restitution av utskylder
är stadgad, återbekomma vad han för mycket erlagt.

§ 6.

1. Genom taxeringskommmissariernas försorg---litt. B.

Uppbördsboken litt. A.---lösen. Denna uppbördsbok skall, veder börligen

summerad, å tid, som Överståthållarämbetet bestämmer, avlamnas
till ämbetets avdelning för upphördsärenden och, försedd med overståthållarämbetets
föreskrift om uppbördens verkställande, före början av
första kronouppbördsstämman det år, taxeringen skett, av ämbetet överlämnas
till uppbördskommissarierna.

Uppbördsboken litt. B---uppbördskommissarierna.

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

§ 10.

i. A debetsedlar upptagna utskyldsbelopp skola inbetalas vid de uppror
dss tammor, till antalet fern, som av Överståthållarämbetet för sådant
ändamål utsattas och genom kungörelse tillkännagivas. Den årliga kronobl
ppbor den försiggår vid två uppbördsstämmor, som skola vara avsluade,
den forsta den 20 november taxeringsåret, och den andra den 10
iebruari nästföljande år.

Under förutsättning att vad skattskyldig å kronodebetsedel påföres i
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt utjämningsskatt uppgår till
sammanJagt minst tio kronor, förfalla dessa utskylder till betalning med
mlften av sina belopp vid vardera kronouppbördsstämman. Vad eljest
dea skattskyldige a kronodebetsedel påföres, förfaller till betalning vid
lörsta kronouppbördsstämman.

Skattskyldig, vilkens taxering jämlikt 77 § 2 mom. taxeringsförordningen
den -.8 september 1928 verkställes av den i 3 § 2 mom. samma förordning
omförmäla, för riket gemensamma taxeringsnämnden, har att erstämman110111
a kronodebetsedel Införda utskylder vid första uppbörds Vid

forsta kommunaluppbördsstämman erlägges fulla beloppet av allman
kommunalskatt till församlingarna eller av allmän kommunalskatt
tor gemensamt kommunalt ändamål, all påförd skogsaccis, 20 procent av
staden tiHkommande allman kommunalskatt och kommunal progressivskatt
ävensom debetsedelslösen samt å andra och tredje kommunaluppbordf
ammorna återstoden av påförd allmän kommunalskatt och kommunal
progressivskatt till staden, hälften å varje.

Skattskyldig, som äger erlägga honom å kronodebetsedel påförda utskylder
vid två uppbördsstämmor, må vid första uppbördsstämman gälda
jamval den del av kronoutskylderna, som förfaller till betalning först
vid andra uppbördsstämman. Vidare må skattskyldig vid första eller
andra kommunaluppbördsstämman erlägga de utskyldsbelopp, som först
vid senare kommunaluppbördsstämma förfalla till betalning.

§ 11.

Försummar skattskyldig, som äger erlägga honom å kronodebetsedel
paiorda utskylder vid två uppbördsstämmor, att i behörig ordning erlägga
vad sålunda vid första kronouppbördsstämman är till betalning förfallet,
ar jämväl vad eljest skolat gäldas först vid andra kronouppbördsstamman
till omedelbar betalning förfallet.

Skattskyldig, som underlåtit att å tid och i den ordning, som föreskrivits
inbetala honom a kronodebetsedel påförda utskylder, skall, därest uts
liderna ej, enligt vad känt är, böra föras till avskrivning eller avkortmng,
för indrivningen av resterande utskylder påföras ersättning för
indrivningen, vilken ersättning beräknas efter tre öre å varje full krona

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

av resterande belopp av andra utskylder än kommunal progressivskatt
för gemensamt kommunalt ändamål, då detta belopp ej överstiger tjugufem
kronor, dock ej mindre än tjugufem öre, och efter sex öre å varje full
krona av dylikt oguldet utskyldsbelopp, när detta överstiger tjugufem
kronor. För uraktlåten betalning sålunda stadgad avgift tillfaller stadskassa^
dock skall, därest utskylderna bliva annorstädes än i Stockholm
uttagna, lända till efterrättelse vad i restindrivningsförordningen därutinnan
föreskrives. Rörande ersättning för indrivning av kommunal progressivskatt
för gemensamt kommunalt ändamål, pensionsavgift och
olycksfallsförsäkringsavgift gäller vad därom är särskilt stadgat.

Om —--stadgat.

§ 13.

1. Sedan vid uppbördsstämma influtna belopp blivit avförda i därför
avsedd kolumn i uppbördsboken, utföras i bokens restlängd specifika uppgifter
å samtliga till betalning förfallna men vid uppbördsstämman icke
gnidna poster ävensom för uraktlåten betalning stadgad avgift, varefter
beloppen summeras. Utdrag av restlängden, upptagande en var skattskyldigs
debetnummer, namn, titel eller yrke, adress, anställning och summan
av honom påförda belopp, skola särskilt för varje uppbördsmans distrikt
eller del därav utskrivas och senast 14 dagar efter uppbördsstämmans slut
för indrivning till honom överlämnas.

§ 16.

1. Restantieposter från kronouppbördsstämma skola av uppbördsmännen
fullständigt redovisas före utgången av tredje månaden näst efter den,
under vilken stämman hållits, antingen med kontanta medel (leverering)
eller, där hinder mött för restantiernas uttagande, på sätt och i den ordning
under mom. 3 sägs.

Från--- — början.

Resterande---10 juli.

§ 19.

Senast fyra månader efter kronouppbördsstämmas avslutande skola uppbördskommissarierna
upprätta och till överståthållarämbetets avdelning
för uppbördsärenden avlämna förteckningar, upptagande för varje församling
såväl sådana restskyldiga efter senaste kronouppbördsstämman, som
avflyttat till uppgiven ort utom Stockholm, som ock sådana, vilkas vistelseort
antecknats vara okänd. Dessa förteckningar överlämnas till mantalskommissarien,
vilken har att förse dem med anteckningar örn alla tillgängliga
upplysningar örn restskyldigs vistelseort samt att därefter snarast
möjligt och senast fem månader efter uppbördsstämmas avslutande
återställa dem till Överståthållarämbetet, som omedelbart överlämnar dem

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

till uppbördskommissarierna för vidtagande av de åtgärder, vartill upplysningarna
för varje särskild restskyldig föranleda.

Mot---uppbördskontor.

Då---avkortningslängd.

I övrigt---uppbördsman.

Därest —--konsulatet.

§ 24.

Såväl---längderna.

För restantierna efter kronouppbördsstämma må i § 13 stycket 1 omförmäld
specificerad restlängd tjäna såsom redovisningshandling.

Denna kungörelse träder i kraft den

(

Bilaga.

Kronodebetsedel N:o

Kvarteret

Litt. A.

i Stockholms stad för år 19

taxeringsdistrikt.

Fot,

Huset N:o

Utskylder:

Inkomst- och förmögenhetsskatt;

taxerat belopp.....ltr.

beskatlningsbart belopp . . » ; !

efter ............. % av skattens grundbelopp (se punktj

12 k omstående sida) utgör densamma . . . . !

Utj lira ningsskatt:

skattens grundbelopp (se punkt

12 å omstående sida) . . kr. ..........................;

efter % av grundbeloppet utgör skatten !

Prästerskapets till statsverket Indragna tionde

Utskiftningsskatt för aktiebolag och solidariska
bankbolag:

Kronor löre

beskattningsbart belopp

kr.

Kommnnal progressivskatt flir gemensamt
kommunalt ändamål.........

Mantalspenningar å 40 öre för man och 20 öre
för kvinna.............

Sjukvårdsavgift u öre för man och öre
för kvinna, som erlägger mantalspenningar . .

Riddarhnsinedel (angående befrielse från riddar -

huskapitationsavgift se riddarhusordningen
mom. 2 och 3)

Skogsvårdsavgift:

taxerat rotvärde kr.
10 kr.....

å 13

ore pr

Olycksfallsförsäkrlngsavgift

Grundavgift .
Tilläggsavgift

Debetsedelslöseu.....

Pensionsavgift

§ s

Kommunala avgifter, som komma att upptagas å särskild
debetsedel (se punkt 11 å debetsedelns baksida), ulga på
grundval av följande taxeringar:

Taxering enligt kommnnalskattelagen: skatte Taxeringmärde

å fastigheten ................ j kronor och

I skatteören

an : jordbruksvärde . . . .

£ ®

skogsvärde ....
tomt- och industrivärde

kr.

Summa kr.

a markvärde . .

S %

§ "5)1 byggnadsvärde .

rt I

u S i parkvärde . .

kr.

Summa kr.

Suni ni ii att betala ===^

I Därav erlägges: vid första uppbördsstämman ... 1
vid andra uppbördsstämman ...
Stockholm i ................................................ taxeringskontor.

Taxering till kommunal inkomstskatt:
att utgå till Stockholms stad:
taxerad inkomst .... kr.
beskattningsbar inkomst . »

att utgå för gemensamt kommunalt ändamål:
taxerad inkomst .... kr.
beskattningsbar inkomst . »

Taxering enligt förordningen om kommunal progressivskatt:
Beräknat grundbelopp (se punkt 12 å omstående
sida) .... kr.

Uppbördsstämmor för inbetalning av vidstående ntskyldsbelopp
hållas ä uppbördskontor,
den första från och

med den till och med den

och den andra från och med den till

och med den

Till betalning förfallet belopp må med företeende av
debetsedeln erläggas ä nppbördskontoret antingen kontant
eller genom postremtssväxel, ställd att betalas av
bankkontor i Stockholm till uppbördskommissarien 1
nppbördsdlstrikt (se punkt 5

å debetsedelns baksida).

Beloppet kan även inbetalas å uppbördskommissarlens

i.......................... nppbördsdlstrikt tjänstepost girokonto

N:r ...................., vilken inbetalning dock skall

ske senast den (sc punkt G å debet sedelns

baksida).

. Rörande utskyldernas avlämnande eller insändande direkt till

Överståthållarämbetet för nppbördsärenden medelst
check eller postremissväxelsepunktTådebetsedelnsbaksida.

Taxeringskommlssarie.

Å debetsedeln tecknas kvitto endast för vid uppbördsstämma
erlagda utskylder, och ur kvittot ej gällande med
mindre debetsedeln förses med Överståtbållarämbetets kontrollstämpel.

Örn kvitto för annorledes än vid uppbördsstämma
erlagda utskylder, se punkt 1.0 it omstående
sida.

^ Vid första uppbördsstämman förfallet belopp
kvitteras:

Stockholm i

uppbördskontor den

19

y Vid andra uppbördsstämman förfallet belopp
kvitteras:

Stockholm i

nppbördskontoret den

19

Underrättelser för de skattskyldiga.

A. Besvär m. lii.

1. it) Besvär över fastiglietstaxcringsnämnds eller taxeringsnämnds beslut, varigenom å andra sidan upptagna taxeringsbelopp
(jämväl de, sorn utgöra grundval för de kommunala avgifterna) blivit bestämda, skola, med undantag, varom i punkterna

b) d) nedan förmäles, ställas till Stockholms stads prövningsnämnd och jämte denna debetsedel vara inkomna till
Overståthåll arämbetets avdelning för uppbördsärenden, n:o 6 Slottsbacken, Stockholm, senast innan kl. tolv på dagen

deri 19

b) Ilar skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens bestämmelser örn beskattningsort är att hänföra till

två eller flera prövningsdistrikt, oell Ilar den skattskyldige blivit eller bort bliva taxerad i Stockholm till kommunal inkomstskatt (biinkomst
av dylik förvärvskälla eller till statlig inkomst- oell förmögenhetsskatt, skola besvär över den skattskyldiges taxering
i Stockholm för inkomst eller förmögenhet ställas till den mellankommunala prövningsnämnden och vara inkomna till Överståthållarämbetets
avdelning för uppbördsärenden eller till länsstyrelsen i något av de ian, dit omförmälda förvärvskälla lii- ali
hänföra, senast innan kl. tolv på dagen den 19 .

c) Ilar skattskyldig icke själv haft förvärvskälla, varom i punkt b) förmäles, men ilar däremot deli skattskyldiges make
haft dylik förvärvskälla, och hava makarna levt tillsammans under hela beskattningsåret eller större delen därav, skola besvär
över den skattskyldiges taxering i Stockholm för inkomst eller förmögenhet ställas till den mellankommunala prövningsnämnden,
försåvitt besvär över makens taxering i Stockholm för inkomst eller förmögenhet enligt vad i punkt b) sägs skola ställas till denna
nämnd. Besvären skola vara inkomna till Överståthållarämhetets avdelning för uppbördsärenden senast innan kl tolv nå daeen

deli 19 . 6

d) Skattskyldig, som till följd av levnadsålder, varaktig oförmåga till arbete, egen eller makes tjänsteanställning, försäkring
i pensionsinrättning eller livränteanstalt eller på grund av att lian icke mantalsskrivits inom riket anser sig jämlikt 5 § lagen
om allmän pensionsförsäkring berättigad till befrielse från påförd pensionsavgift, skall söka sådan hos pensionsstyrclsen; och
skab ansökning därom vara pensionsstyrclsen tillhanda före utgången av augusti månad nästföljande år vid äventyr att ansökninger.
eljest icke upptages till prövning.

2. Anser skattskyldig, att utskyld eller avgift, som å andra sidan finnes upptagen, genom tel vid debiteringen (skatteuträkningen)
obeliörigen eller med oriktigt belopp blivit honom påförd eller att felaktighet ägt rum vid utskrivandet av lians
debetsedel, oell varder icke rättelse omedelbart vidtagen, sedan anmälan om felaktigheten gjorts lies taxeringskommissarien,
.igel lian däri bos Överståthållarämbetet söka rättelse genom besvär, vilka skola till avdelningen för uppbördsärenden ingivas inom
Haft oell år efter det utskylden eller avgiften blivit klaganden avfordrad, dock må klaganden på eget äventyr i betalt brev
med allmänna posten till avdelningen insända besvären sä tidigt, att de inom ovan stadgade till dit inkomma.

Över kommunaldebetsedeln (jfr punkt lt nedan) må besvär anföras i den å nämnda debetsedel angivna ordning allenast
i det fall, att däri upptagen avgift uträknats felaktigt eller eljest oriktigt påförts.

o3- Förmenar arbetsgivare, att olycksfallsförsäkringsavgift blivit honom obeliörigen elier oriktigt påförd, äger lian för erhållande
av rättelse göra anmälan bos riksförsäkringsanstalten inom ett år, efter det avgiften senast bort hova erlagts, härvid
bör medsändas dels denna debetsedel kvitterad i vad den avser vid första kronouppbördsstämman förfallet belopp, dels uppgift u
antal mans- och kvinnodag,sverken var för sig-, som för arbetsgivarens räkning utförts under det år, olycksfallsförsäkringsavgiften
avser. Denna uppgift bör vara bestyrkt av stats- eller kommunaltjänsteman eller av tvenne trovärdiga personer, vilkas yrken
och hemvist böra tydligt angivas. Efter verkställd utredning återbetalar riksförsäkringsanstalten vad som för mycket erlagts
samt återsänder debetsedeln.

4. Vad i debetsedeln finnes påfört skall vid uppbördsstämma!! gäldas, även örn besvär blivit anförda, häremot äger
klagande, som vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförd utskyld eller avgift, att kostnadsfritt återbekomma råd
lian för mycket erlagt jämte ränta därå enligt förordningen den 2 maj 1919 (siv. förf.-sani!, nr 200).

B. Utskyldernas erläggande m. in.

5. I''.iläggas utskylderna kontant, bör till undvikande av tidsutdräkt skattskyldig vara försedd med jämna penningar,

rarjämte debetsedeln skall av den skattskyldige företes. Skei- betalningen samtidigt för liera debetsedlar, bör vid likviden
fogas specifik och vederbörligen summerad förteckning å inbetalningsposterna. Såsom kontant likvid å uppbördskontoret godkännes
jämväl postremissväxel, utfärdad till uppbördslcommissarien eliel- å denne överlåten, ställd att betalas av bankkontor
i Stockholm. —— --—

6. Inbetalning ft tjänstepostgirokonto sker med posten genom inbetalnings- eller girokopt, som adresseras till vederbörande

uppbördskommissarie. Blanketter härtill tillhandahållas av postverket. För att inbetalning, som sker i nu nämnd ordning, skall
anses vara vid uppbördsstämman fullgjord, skall inbetalningskortet hava avlämnats å postanstalt eller, där inbetalningen sker medelst
girokort, detta hava inkommit till postgirokontoret i Stockholm senast den . k vederbörlig kupong skola

antecknas debetsedelns nummer, taxeringsdistriktcts namn och nummer, fol. i uppbördsboken och å uppbördsstämman förfallet
belopp.

Inbetalning a uppbördskommissariens tjänstepostgirokonto från utlandet kan jämväl ske medelst postanvisning, som avsändes
senast den Å vederbörlig kupong skola antecknas debetsedelns nummer, taxeringsdistriktets namn och nummer,

fol, i uppbördsboken och ä uppbördsstämma!! förfallet belopp ävensom numret å uppbördskommissariens tjänstepostgirokonto.

7. Likvid kail jämväl ske i följande ordning genom check eller postremissväxel, utfärdad till Överståthållarämbetet för
uppbördsärenden, eller a ämbetet överlåten, ställd att betalas av bankkontor i Stockholm. Jämte debetsedel och uppgift
ä avsändarens adress skall checken eller postremissväxeln till Överståthållarämbetet för uppbördsärenden, n:o G
Slottsbacken, expeditionstid kl. 10 f. m. — 3 e. m., insändas eller avlämnas sä tidigt, att densamma senast den

töre expeditionstidens slut kommer Överståthållarämbetet för uppbördsärenden tillhanda.

Betalas i nu angiven ordning nied samma check eller postremissväxel flera debetsedlar, skall över dessa bifogas förteckning
säl skil t för varje uppbördskontor, med angivande av de olika debetsedlarnas nummer, taxeringsdistrikts namn och nummer,
fol, och belopp.

_ 8- Skattskyldig, som fullgjort skattelikvid genom postgiro, postanvisning från utlandet eller lill Överståthållarämbetet
för uppbördsärenden insänd check eller postremissväxel, får å insänd debetsedel eller å transsumt av debetsedel tecknat kvitto
sig tillställt i tjänstebrev under uppgiven adress.

9. Ender förutsättning att vad den skattskyldig^ å kronodebetsedel påföres i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt
utjämningsskatt uppgår till sammanlagt minst teo kronor, förfalla dessa utskylder med hälften av sina belopp vid vardera uppbördsstämman.
Vad eljest den skattskyldige å kronodebetsedel påföres, förfaller till betalning vid första uppbördsstämman.

Ar skattskyldig berättigad att erlägga honom å kronodebetsedel påförda utskylder vid två uppbördstämmor, äger han vid första
uppbördsstämman erlägga jämväl ilen del av kronoutskylderna, som förfaller till betalning först vid andra uppbördsstämman.

10. Försummar skattskyldig, som äger rätt att erlägga honom å kronodebetsedel påförda utskylder vid två uppbördsstämmor,
att i behörig ordning erlägga vad sålunda vid forsla uppbördsstämman lii- till betalning förfallet, är jämväl vad eljest skolat
gäldas först vid andra uppbördsstämman till omedelbar betalning förfallet.

Skattskyldig, vilken underlåter att inbetala sina utskylder i föreskriven tid och ordning, skall påföras ersättning för indrivningen
av resterande utskylder, vilken ersättning beräknas efter tre öre å varje full krona av oguldna utskyldsbeloppet, dä
detta ej överstiger tjugufem kronor, dock ej mindre än tjugufem öre, och efter sex öre å varje full krona av oguldna utskyldsbeloppet,
nar detta överstiger tjugufem kronor. I lin angivet utskyldshelopp inräknas ej kommunal progressivskatt för
gemensamt kommunalt ändamål; å oguldna beloppet av dylik skatt beräknas en indrivningsavgift av tre öre för varje full krona.

Kvitto ti utskylder, som betalas annorledes än vid uppbördsstämma, tecknas ej å debetsedeln, utan

skall särskilt kvitto (indrivningskviHo) vid beialningstilifället utskrivas; och skall detta, då betalningen
sker till befattningshavare vid uppbördsverket i Stockholms stad, för att vara gällande vara försett

med Övcrståthållarämbetets kontrollstämpel.

11. Deri skaf t skyl (lige åliggande kommunala avgifter (utom kommunal progressivskatt lör gemensamt kommunalt ändamål)
upptagas å särskild kommunaldebetsedel, betecknad med Litt. B, vilken nästkommande år utsändes eller utdelas å tid, som
genom kungörelse tillkännagives.

12. Beträffande beräkning av grundbelopp för inkomst- oell förmögenhetsskatt, se 18 § förordningen deli 28 september
1928 (Sv. förf.-sami. nr 373) och tabell, inf. i Sv. förf.-sami. 1928 nr 387, samt för kommunal progressivskatt oell ntjämningsskatt,
se förordningarna don 28 september 1928 (Sv. förf,-sami. nr 374 och 37 5) och tabell, inf. i Sv. torf.-sami.
1926 nr 388.

Kungl. Majlis proposition Nr 186.

59

Bilaga B.

Redogörelse för kronouppbörden i riket år 1929.

L ä

1

(Lb. = landsbygd och fögderistäder,
St = magistratsstäder)

j Arnal
utfärdade
I debetsedlar -

Summa
debiterade j
utskylder,
kr. |

Influtet vid uppbörd

Debetsedlar

Belopp

O/

/n

Stockholms stad.........

Stockholms län

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands *

Jönköpings »

Kronobergs

Kalmar »

Gotlands

Blekinge »

Kristianstads

Malmöhus »

I Hallands ♦

j Göteborgs o. Bohus »

Älvsborgs »

Skaraborgs »

Värmlands

Örebro 5

Västmanlands »

Kopparbergs »

Gävleborgs »

[ Västernorrlands
| Jämtlands
1 Västerbottens »

Norrbottens »

!•» ............

\ St. ............

I ''b.............

I st. ............

I Lb.............

i St. ............

/ Lb............

\ st.............

| Lb.............

I st. ............

I Lb.............

I St. ............

t Lb.............

\ St. ............

| Lb............

> St. ............

| Lb.............

I St. ............

I Lb............

1 St. ............

! Malmö stad
I Övriga st. ..

J Lb............

\ St............

I Lb...........

< Göteb, stad
I Övriga st. •.

I Lb............

1 St. ...........

( Lb............

\ St. ...........

I Lb............

\ St. ...........

) Lb............

I St. ...........

I Lb............

I St. ...........

i Lb............

I St............

/ Lb............

\ St............

I Lb............

\ St............

/ Lb ...........

\ St. ...........

I Lb............

I St............

/ Lb............

I St............

Landsbygd

Städer

Summa för hela riket

344,8461
14ö,709l
17.200,
53,81 ll
22,109
70,919
31,087
101,776
61,325
95,530
21,173
77,150
5,844
100.598
23,505
21.537
6,113
47,527|
27,8201
121,810
12.830;
148,714;
76,552
77,992
50,078;
23.981
101.907
185,727\
15,916
134,532!
44,363
100,024!
22,569
111,775!
■ 21,480,
101,775
29,7351
58,805!
28,650
111,580!
10,887,
113,733;
33.799!
124,119
24,012
60.409
7,023
83,818
8,849
74,913
7.203

926

64,681,9.
13,592.044)
1.165,519,
3,140,050]
2,901,114.
4,854,132)
2,928,3071
0,384,292)
4,883.654
4,789,044

I, 912,545
3,005,503

579,424

4,927,952

2,232,365

1,080,444

630,325

2.288,069

2,357,352

6,300,160

1,727,409

II, 718,703
7,278,387
8,464,301
2,921,025
2,485,747
4.710.03

19,014,037
1.255,917
6,095,009
3.865,687
4,837,377
2.474,674
6,702,873
2,250,194
5,942,791
3,081,169
3,422,405

2,688,367

0.157,427

1.258.617
6,752.440
2,806,081
8.089,712

2.831.617
3,880,601
1,011,653
0,385,844
1,101,304

5,101,145
894,7661

187,304

97,962

11,425

43,190

15,535

58,000

22,704

82,727

38,285

83,249

15,360

65,748

4,489

78,807

13,563

22,054

4,279

32,14

18,568

102,315

8,606

124,950

43,218

48,700

49,877

16,602

75,800

93,302

10,524

107,960

28,064

90,422

15,584

54-32

07.28
66-42

80.2 7

70.2 7
82.6 8

73.03

81.29

62- 43
87.14
72.55

85.22
76.81

73.99
57.70
89.8S
70. oo
67.50;
66-74

83.99
67. os

84.02
56-46

62.44
89.00

69.23

74.44

50.24
66.12

80.2 5

63- 26

85.2 s
69os

83,237 i 74.4?
13,077
80,''737
18.054
47.801
19,566
91,007
7,986
79,188
20,362
80,488
13,310
46,532
4,588
66.079
6,330
48,980
4,750

60-38

79.33

61.9 7
81.20
68,29

82.10
73.36
09.6 3
60.24
64.86
55.43
70.o:

65.33
79.55
71.63
65.3 9
65.94

56,809,207

10,957,706

952,285

2,807.540

2,590,348
4,467,330
2,594,792
5,811,32»
4.302,750
4,434,76»
1,733,211
3.325,949
545,762
4,417,280
1,802,612
989,187
566,677
1,927,312
2,042,662
5,824,178
1,576,163
10,-61,930
6.325,538
7.519,380
2,757,805
2,193,705
3,850,954
16,658,927
1,059,730

5.987.020
3,348,576
4,480,551
2.225,452

5.908.994
2,028,433
5,333.822
2,622,876
3,089,190
2.341,780
5.609,314
1,167,169

5.780.021
2,407,879
7,172,447
2,355,097
3.202,480

861,807

5,627,005

968,460

4.340.995
765,982

87.83
80.6 2
81.70
89.41
89.39

92.03
88.61

91.03
88.il
92.6 0

90.63
92.24

94.10

89.64
80-76
91.55

89.90
84.21
86.66
92.44
91.34
92.6 9

86.91

88.84
94.41,

88- 96
81.76

87.61
84 38
89.43
86.63

92.62

89- 93
88.2 6
90.14
89.75

85.13
90.26

87.11
91.10
92.73

85.60
85. si
82.54
83.17
83.94
85.19

88.13
87 94
84.ll!

85.61

2,240,351

1.191,990

3,432.341

135,006,524

148.762,458

283,708,982

1,741,249

704.135

2,445,384

77.72

59.07

71.23

119,085,775

130,367,260

249,453,035

88.21!

87.63,

87.91

Anm. Tabellen grundar sig på uppgifter, sammanställda av statistiska centralbyrån.

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

Bilaga C.

Redogörelse för kronouppbörden i riket år 1930.

L ä n

(Lb. = landsbygd och fögderistäder,

St. = magistratsstäder)

Antal

utfärdad

debet-

sedlar

Summa

debiterade

utskylder,

kr.

Influtet

viel uppbörd

—

Debetsedlar

Belopp

Antal

1 9/

/o

I Kronor 1 %

j Stockholms stad.........

355,171

70,768,92ri

196,501

55.33

62,220,916

87.92

1 Lb............

149,40

14,611,135

! 100,172

67.0 2

11,677,898

79.92

1 St.............

17,20.

1,223,057

11,501

66.4 s

997,416

81.55

| Uppsala »

1 Lb............

54,o8‘

3,157,770

42,893

79.81

2,773,958

87.85

1 St...........

22,295

2,959,033

15,654

70.21

2,639,656

89.21

/ 11-............

71,121

5,024,440

57,976

81.52

4,569,531

90.95

t st.............

3,243,760

23,00L

70.74

2,825,119

87.09

Östergotlands »

| Lb............

103,144

6,592,431

j 83,427

80.88

5,927,723

89.9 2

1 St...........

62,012

5,287,578

39,746

64.09

4,685,586

88.61

Jönköpings >

/ ............

96,773

5,236,475

84,059

86.8(,

4,829,242

92.2 2

1 st.............

21,671

2,107,260

15,483

71.4 B

1,889,172

89.6 B

Kronobergs »

/ Lb.............

77,400

3,673,502

65,785

84.9!)

3,367,305

91.66

| st.............

5,801

583,251

4,390

75.68

545,375

93.61

1 Lb.............

107,751

5,049,637

79,235

73.54

4,490,883

88.93

1 st.............

24,138

2,344,905

13,910

57.63

1,902,777

81.16

1 Lb.............

25,114

1,161,898

22,095

47.95

1,044,634

89.91

1 st.............

6,438

671,014

4,413

68. B B

592,022

88-23

Blekinge »

r Lb.............

48,372

2,420,464

32,028

66.21

1,991,287

82.27

, St. ............

28,395

2,443,715

19,125

67.3B

2,120,815

86.79

'' Lb.............

123,76 i

6,495,45b

103,086

83.2 9

5,976,715

92.01

St.............

13,135

1,707,995

8,891

67.69

1,548,801

90.68

11-.............

149,426

11,598,755

128,120! 85.7 4

10,793,327

93,06

j Malmohus >

Malmö stad

78,290

7,526,780

46,811

59.70

6,566.308

87.24]

Övriga st. ...

80,138

9,130,682

49,185

61.38

8,067,638

88.36i

Lb.............

5b,5t>]

2,930,471

49,571

87.64

2,751,257

93.88

St.............

24,775

2,561,103

17,255

69.6 B

2,258,064

88.17

Lb.............

103,850

4,863,720

76,387

73.56

3,906,913

60.3 3

Göteborgs o. Bohus » <

Göteb, stad

192,658

21,039,818

96,465

50.0 7

18,389.060

87.40

Övriga st. ...

16,393

1,296,009

10,931

66.08

1.088,207

83.97

Älvsborg »

Lb.............

13b,087

6,802,286

110,137

80.96

6,033,624

88.7 0

St.............

45,866

3,976,135

28,371

61.86

3,375,140

84.88

Skaraborgs » |

Lb.............

104,480

4.491,0621

89,528

85.6 9

4,132,170

92.01

St.............

23,065

2,677,266

15,891

68.90

2,384,035

89.0b

Värmlands » ; „.............

113,35b

7,859,589i

83,155

73.36

6,882,701

87.6 7

I st.............

22,922

2,470,076\

14,119

61.00

1,840,275

74.60

Örebro »

Lb.............

99,974

6,421,639;

78,273

78.29

5,721,591

89.io

St.............

29,763

2,981,654

18,544

62.31

2,555,943

85.72

Västmanlands » \ ..........

58,706

3,536,228

47,082

80.20

3,118,345

88.18

St.............

28,954

3,100,742

19,774

68.29

2,671,247

86.16

Kopparbergs » |

Lb.............

114,600

6,971,380

93,438

81.68

6,282,824

90.12

St. ............

10,750

1,490,648

8,128

75.61

1,397,336

93.74

Gävleborgs » \

Lb.............

116,737

7,386,494

79,756

68.32

6,327,234

85.ee

6 l

St.............

34,544

2,946,532]

20,951

60.66

2,522,193

85-00

V ästernorrlands » { J”............

126,076

9,531 ,b63

79,952

63.42

7,594,660

79.68

I st. ............

24,184

3,481,1141

13,250

54. 79

2,985,562

85.7 6

Jämtlands » / .............

66,753

4,070,130

46,872

70.22

3,386,657

83.21

t st.............

7,331

1,059,295

4,546

62.01

904,293

85.3 7

Västerbottens »

Lb.............

84,184

6,685,213

66,790

79.84

5,852,412

87.64

1

St.............

8,999

1,163,984

6,422

71.36

1,027,642

88.29

Norrbottens » / .............

75,502

6,727,989

49,239

65.2 2

5,817,591

86.4 7

j 1

St.............

7,324

945,381]

4,919

67.161

813,883 86.09

'' ''

Landsbygd

2,263,226| 143,299,827

,749,056

77.28

125,250,481

87.40

Städer

1,224,825 161,187,723

728,185

59.4 5

140,814,480

87.36

Summa för hela riket c

1,488,051 304,487,55015

>,477,241!

71.02

266,064,961

87.3 8

Anm. Tabellen grundar sig på uppgifter, sammanställda av statistiska centralbyrån,

Kungl. Majlis proposition Nr 186.

61

Bilaga D.

Sammanställning av redogörelser lör kronouppbörden i riket åren 1922—1930
och kommunaluppbörden &r 1923.1

Debiterat

Influtet vid uppbörd

Ar och område

Antal

Summa

debiterat

belopp

kr.

Medel-

Debetsedlar

Belopp

debet-

sedlar

tal

kr.

Antal

O/

/O

Kr.

%

Medel

tal

kr.

Kronouppbörd''

1922

Landsbvgd..................

2,073,778

129,856,409

62.6 2

1,579,542

76.17

110,536,566

85.12

69.98

Städer........................

1.012,3öl

174,436,439

172.31

531,831

52.53

150,285,239

86.15

282.58

Hela riket

3,086,129

304,292,848

98.60

2,111,373

68.41

260,821,805

85.7 2

123.53

1923

Landsbvgd ..................

2,084,791

107,056,697

51.3 6

1,604,937

76.98

92,744,467

86.63

57.79

Städer........................

1,028,711

134,281,113

130.51

552,039

53.66

114,990,996

85.65

208.30

Hela riket

3,113,502

241,317,810

77.0 1

2,156,976

69.28

207,735,463

86.08

96.31

1924

Landsbygd ..................

2,115,618

114,280,917

54.02

1,633,435

77.21

99,815,888

87.84

61.il

Städer ........................

1,052,935

136,459,177

129.60

578,107

54.90

117,875,978

86.38

203.90

Hela riket

3,168,553

250,740,094

79.18

2,211,542

69.80

217,691,866

86.8 2

98.43

1925

Landsbygd..................

Städer........................

2,139,081

1,084,877

122,965,729

142,576,829

57.49
131.4 3

1,637,621

597,514

76.56

55.08

107,233,442

122,818,344

87.21

86.14

65.48

205.55

Hela riket

3,223,938

265,542,558

82.8 7

2,235,135

69.33

230,051,786

86.68

102.93

1926

Landsbygd ..................

2,166,574

126,242,697

58.27

1,658,109

76.58

110,619,349

87.62

66.71

Städer........................

1,117,839

142,110,497

127.13

627,465

56.13

123,882,996

87.17

197.43

Hela riket

3,284,413

268,353,194

81.71

2,285,574

69.59

234,502,345

87.39

102.60

1927

Landsbygd..................

2,191,630

128,983,684

58.86

1,699,416

77.54

113,469,842

87.97

66.7 7

Städer ........................

1,149,415

140,224,887

122.00

656,843

57.28

122,393,646

87.28

186.34

Hela riket

3,341,045

269,208,571

80.68

2,356,259

70.52

235,863,488

87.61

100.10

1928

Landsbygd..................

2,208,630

1,177,641

133,863,277

60.61

1,702,360

689,781

77.08

117,906,818

88.08

69.26

Städer ........................

144,251,061

122.49

58.57

127,380,505

88.30

184.67

Hela riket

3,386,271

278,114,338

82.18

2,392,141

70.64

245,287,323

88.20

102.54

1929

Landsbygd ..................

2,240,351

135,006,524

60.2 6

1,741,249

77.72

119,085,775

88.21

68.89

Städer........................

1,191.990

148,762,458

124.80

704,135

59.07

130,367,260

87.63

185.16

Hela riket

3,432,341

283,768,982

82.6 8

2,445,384

71.25

249,453,035

87.91

102.01

1930

Landsbygd ..................

2,263,226

143,299,827

63.82

1,749,056

77.28

125,250,481

87.40

71.61

Städer ........................

1,224,825

161,187,723

131.60

728,185

59.45

140,814,480

87.36

193.38

Hela riket

3,488,051

304,487,550

87.29

2,477,241

71.02

266,064,961

87.38

107.40

Kommunaluppbörd:

1923

Landsbvgd..................

1,863,754

126,806,612

68.04

1,295,427

69.51

104,271,050

82.28

80.4 9

Städer........................

911,132

199,814,452

219.30

467,586

51.32

157,475,197

78.81

336.78

Hela riket

2,774,886

326,621,064

117.71

1,763,013

63.5 4

261,746,247

80.14

148.4 7

1 Uppgifterna äro utom vad angår åren 1929 och 1930 hämtade ur 1924 års uppbördssakkunnigas
betänkande, sid. 2G8 279. Uppgifterna för landsbygd avse även fögderistäder.

62

Kungl. Majlis proposition Nr 186.

Bilaga E.

Jämförelse mellan krono- och kommunalnppbörden i de 11 största städerna

åren 1829 och 1930.1

Stad

Antal utfärdade
debetsedlar

Summa debiterade
utskylder

Antal betalda de-betsedlar i pro-cent av antal
utfärdade

Influtet belopp i
procent av debi-terat belopp

vid kro-noupp-börden

vid kom-munal-uppbör-den1 2

vid kronoupp-börden

vid kommu-naluppbörden3

vid kro-noupp-börden

vid korn-munal-uppbör-den2

vid kro-noupp-börden

vid kom-munal-uppbör-den3

År 1929.

Stockholm......

344,846

279,298

64,681,926

67,962,075

54.32

59.58

87.88

82.87

Göteborg ......

185,727

116,538

19,014,037

27,676,029

50,24

56.37

87.61

81.66

; Malmö .........

76,552

56,823

7,278,387

14,560,199

56.40

53.7 5

86.91

80.60

Norrköping ...

34,889

29,583

2,455,550

5,601,062

66.07

55.09

86.55

81.44

Gävle............

23,704

17,765

1,973,970

4,340,984

62.63

62.74

88.14

83.66

Hälsingborg ...

35,098

27,848

4,007,245

7,801,076

58.ll

70.58

89.60

84.7 5

Örebro .........

24,779

17,849

2,691,329

4,014,204

58.63

67.43

84.02

86.17

Borås............

26,919

19,550

2,422,962

2,741,608

60.22

63.42

85.23

83.61

Eskilstuna......

18,981

14,617

1,842,770

2,571,649

71.36

77.7 2

88.13

88.86

Uppsala.........

18,866

15,194

2,609,690

2,296,947

69.98

73.50

89.66

89.18

Jönköping......

17,051

12,942

1,581,599

2,470,248

69.91

72.47

90. oo

87.76

Samtliga

807,412

608,007

110,559,465

142,036,081

55.4 9

60.21

87.7 0

82.87

År 1930.

Stockholm......

355,175

289,410

70,768,927

72,161,953

55.3 3

61.26

87.92

83.26

Göteborg ......

192,658

117,855

21,039,818

28,032,809

50 07

56.69

87.40

80.5 3

Malmö .........

78,290

68,557

7,526,780

15,147,944

59.7 9

55.96

87.24

79.90

Norrköping

35,974

29,165

2,699,306

5,849,284

58.26

59.2 0

87.82

80.58

Gävle............

24,332

17,589

2,111,000

4,270,616

63.7 7

63.52

88.34

82.73

Hälsingborg ...

36,247

27,929

4,379,598

8,047,125

56.22

63.12

88.83

83.82

Örebro .........

25,260

17,936

2,558,411

4,170,936

58.93

68.40

84.53

86.46

Borås............

28,231

21,784

2,479,983

2,942,622

58.04

60.84

83.32

80.0 7

Eskilstuna......

19,999

14,900

2,092,316

2,439,427

68.25

78.7 2

86.15

89.17

Uppsala.........

18,960

14,960

2,664,762

2,396,399

70.18

73.90

89.6 7

87.6 7

Jönköping......

17,464

12,936

1,749 248

2,518.028

69.33

74.76

89.OS

87.00

Samtliga

832,590

623,021

120,070,149

147,977,1411| 56.09

61.14

87.67

82.56

1 Avser åren 1929 och 1930 influten uppbörd.

2 » första uppbördsstämma^

8 » samtliga tre uppbördstämmor.

Kungl. Maj:ts proposition Kr 186.

63

Bilaga F.

Tabell, utvisande av länsstyrelserna beräknade kostnader lör kronouppbördens
delning1.

Län — Städer

Kostnader för

Län — Städer

Kostnader för

länssty-

relserna

Kr.

städerna

Kr.

länssty-

relserna

Kr.

städerna

Kr.

Stockholm ...............

40,000

Blekinge län ...............

500

Stockholms län ............

3,200

Karlskrona ...............

900

Södertälje..................

1,500

Ronneby ..................

350

Vaxholm ..................

130

Karlshamn ...............

675

Norrtälje ..................

320

Sölvesborg ...............

250

Sigtuna.....................

50

Kristianstads län .........

1,450

Uppsala län..................

1,700

Kristianstad...............

750

Uppsala.....................

900

Simrishamn...............

387

Enköping..................

260

Engelholm .....,...:.....

50

Södermanlands län ......

400

Malmöhus län ............

2,000

Nykoping.................

1,000

9,500

Eskilstuna ...............

2,300

Torshälla..................

550

Lund........................

1,900

Strängnäs..................

350

Landskrona ............

2,200

Mariefred..................

30

Hälsingborg...............

4,425

Trosa .....................

200

Ystad .....................

1,200

Östergötlands län .........

3,500

Träleborg ...............

2,545

Linköping ...............

4,400

Skanör, Falsterbo......

150

Norrköping..............

4,500

Hallands län ..............

800

Söderköping ............

550

Halmstad..................

1,770

Motala .....................

1,600

Laholm ..................

150

Vadstena ..................

550

Falkenberg ...............

1,000

Skänninge ...............

350

Varberg ..................

460

Jönköpings län ............

1,200

Kungsbacka...............

275

Jönköping ...............

2,486

Göteborgs o. Bohus län

1,500

Eksjö........................

140

Göteborg..................

22,000

Gränna.....................

300

Marstrand ...............

150

Kronobergs län ...........

500

Lysekil.....................

500

Växjö .....................

515

Uddevalla..................

450

Kalmar län..................

700

Strömstad ...............

500

Kalmar.....................

2,225

Älvsborgs län ...............

1,200

Oskarshamn ............

1,700

Vänersborg...............

650

Västervik..................

300

Alingsås ..................

700

Vimmerby ...............

250

Borås .....................

1,400

Gotlands län ...............

360

Ulricehamn...............

43

Visby .....................

800

Åmål........................

500

1 Uppgifterna för städerna grundas på uppgifter, som lämnats av magistraterna.

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

Län — Städer

Skaraborgs län ■■■

Mariestad.........

Lidköping .......

Skara ............

Skövde............

Hjo ................

Falköping.........

Värmlands län ....

Karlstad ..........

Kristinehamn ....

Filipstad .........

Örebro län .........

Örebro.............

Askersund ......

Nora...............

Lindesberg .......

Västmanlands län

Västerås ..........

Sala ................

Köping.............

Arboga.............

Kostnader för

Län — Städer

Kostnader för

länssty-

relserna

Kr.

städerna

Kr.

länssty-

relserna

Kr.

städerna

Kr.

1,600

Kopparbergs län............

1,600

Falun .....................

1,000

Säter........................

20

2,000

Hedemora ...............

43

Gävleborgs län ............

700

Gävle .....................

2,090

Söderhamn ...............

875

2,600

Hudiksvall ..............

500

650

Västernorrlands län ......

3,000

750

Härnösand ...............

1,150

400

Sundsvall..................

1,250

600

Örnsköldsvik ............

50

2,250

Jämtlands län ............

1,000

350

Östersund ...............

725

142

Västerbottens län .........

1,150

400

Umeå .....................

50

750

Skellefteå..................

525

1,410

Norrbottens län............

2,000

230

Luleå .....................

550

625

Piteå........................

155

305

Summa

34,000

143,181

810716. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.

1

P. M.

angående förändring av tiden för kronouppbörden.

I.

Den föreliggande frågan och dess beredning.

I de yttranden, som avgivits av myndigheter och korporationer över
1924 års upphördssakkunnigas år 1929 avgivna betänkande angående rationell
skatteuppbörd (Statens offentliga utredningar 1929:17), har allmänt
påtalats vissa med nuvarande ordning för kronouppbörden förbundna
olägenheter. Dessa hava ansetts väsentligen bestå däri att uppbörden
försiggår under en enda termin, som delvis infaller under
julmånaden. På grund härav har inom finansdepartementet igångsatts
en utredning i syfte att utröna, huruvida det vore möjligt att utan mera
omfattande och dyrbara organisatoriska förändringar ernå en sådan ordning
beträffande uppbörden av de å kronodebetsedel upptagna skatter
och avgifter, att nu påtalade olägenheter undanröjas eller åtminstone väsentligt
mildras. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande har chefen
för finansdepartementet den 6 december 1930 tillkallat förste kanslisekreteraren
E. K. E. Badirendtz att såsom sakkunnig biträda vid ärendets
beredning inom departementet. Vidare har departementschefen, likaledes
på grund av Kungl. Maurts bemyndigande, till överläggning i ämnet inkallat
vissa befattningshavare tillhörande landsstaten, Överståthållarämbetet
och landsortsstädernas uppbördsväsen, nämligen landskamrerare
J. E. Ahlner, J. G. Löwgren och C. C. E. Malm, kamreraren vid överståthållarämbetets
avdelning för uppbördsärenden F. H. von Friesen, häradsskrivarna
P. T. Zetterlöf och E. A. Humble samt kronokamreraren I.
Sahlin. Till överläggningen har jämväl kallats byråchefen i riksräken
skapsverket P. S. Runemark. Sammanträde med de sålunda kallade har
inför departementschefen hållits den 18 december 1930. Med ledning av
därvid uttalade meningar och på grundval av eljest verkställd utredning
har inom finansdepartementet utarbetats föreliggande promemoria med
förslag till kronouppbördens uppdelning på tvä terminer.

.1 — 310786.

2

Kronouppbörd?n.

A. Utekylds
titlarna.

1. Statsskatter.

ii.

Gällande uppbördsförfarande i huvuddrag.1

Stadgandena om uppbörd av kronoutskylder återfinnas i uppbördsreglementet
den 14 december 1917 och reglementet för uppbördsverket i Stockholms
stad den 1 april 1921 med i dessa författningar gjorda ändringar.
Till kronoutskylder hänföras i förstnämnda reglemente årliga utskylder
och avgifter till kronan samt sådana utskylder och avgifter, som enligt
allmän författning eller med tillämpning av särskilda av Kungl. Maj:t
meddelade stadganden uppbäras och redovisas i sammanhang med kronouppbörden.
Reglementet för Stockholms stad gäller såväl krono- som
kommunalutskylder.

Vid kronouppbörden förekomma väsentligen följande utskyldstitlar.

Mantalspenningar äro en rent personell skatt. De utgå enligt § 1 förordningen
den 24 april 3863 angående mantalspenningarnas utgivande,,
sådant detta författningsrum lyder enligt kungörelsen den 25 maj 1894,.
med 40 öre för man och 20 öre för kvinna, som fyllt 18 år (vissa undantag
givas dock). Mantalspenningar debiterades år 1929 med 1,167,000 kronor.
1 2 3

Prästerskapets till statsverket indragna tionde är en under avskrivning
ställd objektskatt å fast egendom. Den utgår enligt lagen den 9 december
1910 örn indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets
tionde samt örn ersättning därför. Avskrivningen sker under loppet av
tjugu ecklesiastikår, räknade för varje pastorat från och med det år, då
inom pastoratet indragning av tionden vidtager. År 1929 debiterade»
tionde med 2,272,000 kronor. Det belopp, som skall erläggas, minskas årligen
enligt det i 1910 års lag fastställda schemat för avskrivningen. År 1936
beräknas beloppet hava nedgått till cirka 1 miljon kronor; år 1944 skall
avskrivningen författningsenligt vara slutförd. 1927 års prästlönereglevingssakkunniga
hava emellertid i sitt år 1929 avgivna betänkande föreslagit,
att tionden skall fullständigt avskrivas redan med ingången av år
1935.

Trosspassevolunsavgift kvarstår ännu i vissa län å kronodebetsedein
men utgår med obetydliga belopp; titeln uppgår ej till sammanlagt 100
kronor för hela riket.

1 Framställningen om uppbördslörlarandet är i vissa delar hämtad ur 1924 års uppbörds sakkunnigas

betänkande.

3 Beträffande de år 1929 å olika utskyldstitlar debiterade belopp, se närmare tab. 2. De
i texten angivna beloppen äro upptagna i avrundade tal.

3

Statlig inkomst och förmögenhetsskatt är elen största å kronodebetsedeln
uppförda utskyldstiteln. Den uppgick år 1929 till närmare 155 miljoner
kronor eller 54.47 % av hela uppbörden. Mer än ‘/a faller på Stockholm.

Utjämning sskatt grundas på samma taxeringsunderlag som inkomstoeh
förmögenhetsskatten. Debiteringstekniskt äger den samband med den
kommunala progressivskatten. Utjämningsskatt debiterades år 3929 med
nära 5 miljoner kronor.

Utskift ning sskatt för bolag debiterades år 1929 med 53,000 kronor.

Skogsvårdsavgift debiteras och uppbäres i samband med kronoutskylderna
enligt 3 § förordningen den 11 oktober 1912 örn skogsvårdsavgift
och kungörelsen den 8 februari 1918 angående uppbörd av skogsvårdsavgifter
m. m. År 1929 debiterades skogsvårdsavgift med 2,361,000 kronor.

Av ovan angivna skatter äro mantalspenningarna som nämnt rent personella.
Storleken av den indragna tionden är, praktiskt sett, en gång
för alla fastställd. Likartat är förhållandet med ännu kvarstående grundskatter.
De fyra övriga skatterna grunda sig på taxering, men skattesatsen
fixeras oberoende av taxeringens utfall antingen genom direkt
stadgande i vederbörande författning eller genom särskilt beslut, som
icke står i direkt beroende av det genom taxeringen fastställda beskattningsunderlaget.
Skatter av sistnämnda typ pläga betecknas såsom
kvotskatter till skillnad från repartitionsskatter. Vid dessa senare fram
kommer debiteringsgrunden genom division av skattebeliovet med tillgängliga
antalet beskattningsföremål enligt senast verkställd taxering.
Av repartitionsskatter förekomma å kronodebetsedeln landstingsskatt,
vägskatt och tingshusmedel. Dessa äro att hänföra till gruppen kommunala
skatter.

Landstingsskatt. Enligt 48 § lagen örn landsting den 20 juni 1924 örn
besörjer länsstyrelsen, på landstingets därom framställda begäran, att de
av landstinget till uttaxering beslutade medel under benämning landstingsmedel
varda genom vederbörande, i sammanhang med kronoskatterna,
debiterade och indrivna samt i riksbanken insatta inom den tid och
med det ansvar, som är för kronans uppbörd stadgat. Genom förord
ningen den 15 juni 1922 äro föreskrifter meddelade angående er
sättning för debitering och uppbörd av landstingsskatt.1 Någon möjlig
het för landsting att anordna egen uppbörd av landstingsskatt eller att
eljest överlämna uppbörden därav till andra uppbördsorgan än de för
kronouppbörden avsedda lärer icke föreligga. Landstingsskatt debite
rades år 1929 med 56,862,000 kronor, motsvarande 2.0.04 % av hela krono
uppbörden sagda år. I städerna Stockholm. Göteborg, Malmö, Norrkö
ping, Hälsingborg och Gävle, vilka städer icke deltaga i landsting, utgår
ej landstingsskatt.

1 Angående provision lör debitering och uppbörd, se 1924 års uppbordssakknnnigas belänkande
sid 152.

2. Kommunala
skatter.

4

Vägs katt. Enligt 63 § i lagen den 23 oktober 1891 om väghållningsbesvärets
utgörande på landet ombesörjer länsstyrelsen, på vägstyrelseus
därom framställda begäran, att vägskatten varder genom vederbörande i
sammanhang med kronoskatterna debiterad, indriven och redovisad, pä
sätt örn landstingsmedel är föreskrivet. De väghållningsskyldiga äga
dock besluta, att vägskattens debitering, uppbörd och redovisning må
överlämnas åt kommunalnämnd, därest överenskommelse därom träffas,
eller åt utsedda förtroendemän. I sådan händelse skall i fråga örn uppbörd
och redovisning så ock örn indrivning av restantier i tillämpliga delar
gälla vad om lcommunalutskylder finnes stadgat. Enligt uppgifter,
sammanställda inom statistiska centralbyrån, debiterades vägskatt åren
1928 och 1929 i hela riket med inemot 34 miljoner kronor per år, därav
cirka 77 % å kronodebetsedel. År 1929 påfördes vägskatt å kronodebetsedel
med 26,438,000 kronor motsvarande 9.32 % av hela kronouppbörden;
se tab. 2.1

Tingshusmedel. Beträffande uppbörd av tingshusmedel eller häradsmedel,
som de för tingslagens behov uttaxerade medlen å vissa orter jämväl
benämnas, finnes väl icke någon allmän föreskrift, utan beror sättet
för uppbörden av dessa medel på beslut av de tingshusbyggnadsskyldiga.
På flera håll plägar efter länsstyrelsens medgivande medlen upptagas
å kronodebetsedlarna och uppbäras i samband med kronoutskylderna. 1
kungörelsen den 30 april 1881 angående redovisning för uppbörd av häradsmedel
är stadgande meddelat örn kronobetjänts redovisning för av
honom. verkställd uppbörd utav någon inom härad eller tingslag för dess
gemensamma behov utgående avgift. Stundom ombesörjes uppbörden
av häradsmedel av kommunal myndighet efter därom träffad överenskommelse
med de tingshusbyggnadsskyldiga. Tingshusmedel förekommo
åren 1927—1929 å kronodebetsedel till belopp av cirka 610,000 kronor per
år. Av kommunalt uppburna dylika medel levererades enligt inom statistiska
centralbyrån sammanställda uppgifter år 1927 något över 800,000
kronor. Man kan därav möjligen sluta, att tingshusmedlen till övervägande
del uppbäras i samband med kommunaluppbörden.1

Sjukvårdsavgift är en till landsting och till städer, som ej deltaga i
landsting, utgående personell skatt. Enligt mom. 1 i kungörelsen den 26
augusti 1873 angående kurhusavgiftens upphörande och införande av en
allmän sjukvårdsavgift, sådant detta författningsrum lyder enligt kun
görelsen den 1 juni 1883, skall av envar, som erlägger mantalspenningar,
även utgöras sjukvårdsavgift till belopp för man av högst 50 öre och för
kvinna av hälften av det belopp, som utgår för man. Sjukvårdsavgift
är i uppbördshänseende likställd med landstingsskatt och uppbäres alltså
i samband med kronoutskylderna. År 1929 debiterades sjukvårdsavgift
med 1,459,000 kronor.

1 Angående provision för debitering och uppbörd, se 1924 års uppbördssakkunnigas belänkande
sid. 152.

5

Kommunal progressivskatt för gemensamt kommunalt ändamål är att
hänföra till kvotskatterna. Den användes liksom utjämningsskatten till
understöd åt synnerligt skattetyngda kommuner. Den förekommer blott i
Stockholm och påföres här å kronodebetsedeln. År 1929 uppgick debiterade
beloppet till i runt tal 800,000 kronor.

Pensionsavgifter. Jämlikt 13 § lagen örn allmän pensionsförsäkring
den 30 juni 1913 debiteras de s. k. tilläggspensionsavgifterna i samband
med kronoutskylderna. Grundavgifterna uppbäras av kommunerna, dock
äger Konungen för viss kommun förordna att uppbörd jämväl av grundavgifter
skall ske å kronodebetsedeln. Med stöd av dylikt förordnande
uppbäras för närvarande grundavgifterna i samband med kronouppbörden
i 26 magistratsstäder, bland dessa Stockholm, Göteborg och Malmö. Enligt
senaste av pensionsstyrelsen publicerade uppgifter utgjorde år 1927
hela beloppet i riket påförda grundavgifter 11,077,200 kronor och tilläggsavgifter
15,897,800 kronor. Enligt av styrelsen under hand meddelade uppgifter
utgjorde motsvarande siffror år 1928 cirka 11,184,000 kronor respektive
16,100,000 kronor. Enligt statistiska centralbyråns uppgifter i dess
publikation »Skattetaxeringarna» debiterades år 1929 tilläggspensionsavgifter
med 16,689,560 kronor. Samma år upptogos enligt tab. 2 å kronodebetsedel
grund- och tilläggsavgifter med tillhopa 19,326,000 kronor. Det
kan med ledning av anförda statistik antagas, att i sistnämnda belopp
ingått grundavgifter med cirka 2.g miljoner kronor.

Olycksfallsförsäkringsavgifter debiteras i samband med kronouppbörden
enligt förordningen den 31 mars 1922 angående uppbörd av avgifter
för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen örn försäkring
för olycksfall i arbete. Dylika avgifter debiterades år 1929 med 3,181,000
kronor.

Försäkringsavgifter till bolag. Enligt kungörelsen den 22 oktober 1886
angående uppbörd av avgifter till vissa på ömsesidighet grundade försäkringsanstalter
må på ömsesidighet grundad brand-, hagelskade- eller kreatursförsäkringsanstalt,
vars reglemente blivit fastställt av Kungl. Maj :t
eller Konungens befallningskavande och vars verksamhet omfattar
minst ett härad, få delägarnas på landet avgifter till anstalten debiterade,
indrivna och redovisade i sammanhang med kronouppbörden. Såsom
villkor härför är stadgat, att det vid prövning befinnes, att anstaltens
reglemente innehåller nödiga bestämmelser med avseende å uttaxering
av delägarnas avgifter. Prövningen tillhör Kungl. Majit, om bolagets
verksamhet omfattar mera än ett län, men eljest Konungens befallningshavande.

Försäkringsavgifter av nu ifrågavarande slag torde numera i betydligt
minskad omfattning mot tillförne debiteras å kronodebetsedel. Hela beloppet
av dylika å kronodebetsedel påförda avgifter utgjorde år 1929 något
över fm miljoner kronor. Fördelningen å olika slag av försäkringsarter
framgår av tab. 2.

3. Statliga
tö rsäk ringsavgiftar.

i. försäkringsavgifter

till Ilning.

c

5. Frivilliga
medlemsavgifter.

6. Diverse.

7. Debetaedelslöse» -

B. Översikt
lig redogörelse
för
debitering
och uppbörd
1. Å landet.

Riddarhuskapitationsavgift och hushållningssällskapsavgift förekomma
jämväl å kronodebetsedel med belopp, som för år 1929 framgå av tab.
2. Örn den förra avgiften stadgas i riddarhusordningen den 22 juni 1866
§ 5 mom. 1.

Å kronodebetsedel förekomma jämväl annuiteter å förskott för avlösning
av fralseräntor, avbetalningar å odlings- och vattenavtappningslån
samt i vissa län annuiteter å egnahemslån m. fl. dylika titlar; jfr tab. 2.

Debetsedelslöscn påfördes år 1929 med 500,000 kronor. Enligt kungörelsen
den 3 december 1897 angående ersättning till vederbörande tjänstemän
för utfärdande av debetsedlar äger den, som utfärdar debetsedlar, att
såsom ersättning för detta bestyr åtnjuta och å debetsedeln upptaga: för
varje sådan sedel, vars slutsumma icke överstiger 7 kronor, 3 öre, däröver
till och med 75 kronor 12 öre samt för debetsedel å ännu högre belopp 50 öre.
1 Stockholm upptages debetsedeIslösen reglementsenligt i debetsedel litt.
B (kommnnaldebetsedeln), då sådan utfärdas, men eljest å kronodebetsedel.

Ä landet, vartill i förevarande avseende hänföres jämväl stad, där magistrat
ej finnes, verkställes debiteringen av kronoutskylder av vederbörande
häradsskrivare. Uppbörden av dylika utskylder äger rum genom
postverkets försorg, dock må uppbörden av ntskylder, som debiterats i särskild
uppbördslängd d. v. s. utskylder, som icke skola gäldas under allmän
uppbördstermin, efter länsstyrelsens förordnande kunna verkställas av
vederbörande landsfiskal eller annan landsstatstjänsteman. Å landet försiggår
den allmänna uppbörden under allmän uppbördstermin från och
med den 25 november till och med den 5 december varje år. Örn särskilda
omständigheter för någon ort därtill föranleda, må dock den allmänna
uppbördsterminen, där Kungl. Majit på framställning av länsstyrelsen
och efter generalpoststyrelsens hörande sådant medgiver, anstå att äga
rum visst antal dagar nästföljande år under tiden från och med deu 16
januari till och med februari månads utgång.1 Postverket levererar dag
för dag genom postkontoret i residensstaden influtna skattebelopp till länsstyrelsen,
som ombesörjer beloppens antecknande i kronouppbördsboken.
Efter uppbördsterminens utgång upprättar länsstyrelsen för varje kommun
specifika, å titlar uppdelade restlängder i två exemplar å oguldna
belopp och överlämnar ena exemplaret inom en månad efter uppbördsterminens
slut eller således i regel senast den 5 januari till vederbörande
indrivningsförrättare för indrivning och redovisning.

För erläggande av kronoutskylder, som debiterats i särskild uppbördslängd,
må länsstyrelsen, där så befinnes böra äga rum och annat uppbördssätt
ej är i särskild författning stadgat, efter samråd med generalpoststyrelsen
bestämma särskild uppbördstermin. Eljest erläggas sådana
utskylder å tid, som länsstyrelsen äger i varje särskilt fall bestämma.

1 Sådant medgivande har icke lämnats efter tillkomsten av gällande uppbördsreglemente.

7

Dylik särskild uppbörd plägar äga rum i förra hälften av mars månad, da
bland annat arrendeavgifter för utarrenderade kronodomäner och ecklesiastiska
löneboställen skola erläggas enligt stadgandena i punkt 10 i kun
görelsen den 4 juni 1908 angående förändrade grunder för förvaltningen
av kronans jordbruksdomäner och 12 § i ecklesiastik arrendeförordning
den 21 november 1925.

I stad med magistrat utom Stockholm verkställes debiteringen av kro- ■>. i stad
noutskylder av magistraten eller, där särskild tjänsteman finnes därtill

förordnad, av denne under magistratens inseende och ansvar. Detsamma holm.
gäller örn kronouppbördens förrättande. Denna försiggår å allmän uppbördsstämma,
som skall äga rum viss dag eller vissa dagar under tiden från
och med den 25 november till och med den 15 december varje år. Örn
särskilda omständigheter för någon ort därtill föranleda, äger Kungl.

Majit förordna örn anstånd med uppbörden i likhet med vad som gäller
för landet. Kestlängd avlämnas till utmätningsmannen senast tre veckor
efter uppbördsstämmans slut.

1 Stockholm debiteras utskylderna av taxeringskommissarier, en för två 3.
eller flera taxeringsdistrikt. Uppbörden verkställes av särskilda tjänstemän,
uppbördskommissarier. Såväl taxeringskommissarierna som uppbördskommissarierna
lyda under överståthållarämbetets avdelning för
uppbördsärenden. Kronouppbörden äger rum å uppbördsstämma, som av
Överståthållarämbetet utsättes å sådan tid, att densamma skall vara avslutad
senast den 15 december det år, taxeringen skett.

Debitering av kommunalutskylder verkställes å landet av kommunalnämnden
(70 § i lagen örn kommunalstyrelse på landet den 6 juni 1930). Uppbördsstämma
hålles före februari månads utgång av kommunalnämnden
eller på dess ansvar av vissa dess medlemmar eller kommunens tjänstemän,
såvida icke kommunalstämman eller, där kommunalfullmäktige finnas,
dessa örn tiden och sättet för uppbörden annorledes förordna (73 § i nyssnämnda
lag). Det har under senare tid blivit vanligt, att uppbörden fördelas
på två, tre eller i enstaka fall fyra terminer. 1 stad, utom Stockholm,
åligger det magistraten att låta upprätta debiterings- och uppbördslängd å
stadsutskylderna. (65 § i lagen örn kommunalstyrelse i stad den 6 juni
1930). Där magistrat ej finnes, fullgör stadsstyrelsen magistratens åliggande.
I regel verkställes debiteringen av någon drätselkammarens tjänsteman.
Enligt 67 och 68 §§ i sistnämnda lag åligger det drätselkammaren
att utfärda debetsedlar och verkställa uppbörden på den tid, varje
stad kan finna för sig lämplig. I regel plägar jämväl i städerna fördelning
på flera uppbördsterminer äga rum.1

1 Stockholm debiteras kommunalutskylderna av taxeringskommissarierna.
Uppbörden av dessa utskylder verkställes å kommunaluppbördsstämmor,
tre till antalet, vilka förrättas av uppbördskommissarierna.

1 Angående antalet kommunala uppbördsstämmor, se vidare tab. 6 I.

Kommunaluppbörden„ 1.

Å landet
oell i stad
utom Stockholm.

I Stockholm.

8

3. Särskild
uppbörd av
:skogsaccis oell
pensions£inndavg;ifter.

4. Municipaluppbörd.

Antal uppbär
dstill fäll en
för kronooch
kommunalt
ftthj/Ider.

I Stockholm och vissa andra städer får inbetalning av utskylder ske*
förutom å uppbördsstämma, genom insättning av utskyldsbeloppet i bank
lör kommunens räkning eller genom dess insändande medelst skattepost.
mvisning eller över postgiro, under iakttagande av vissa ordningsföreskrifter,
ävensom genom skattebeloppets insändande i check eller postremissväxel.
Angivna modernare uppbördsformer förekomma numera i
viss utsträckning även i åtskilliga kommuner på landet.

Ä kommunaldebetsedlarna upptagas även avgifter till kyrka och skola
sa,mt till prästerskapets avlöning, vilka avgifter alltså uppbäras samtidigt
med kommunalutskylderna. I Stockholm upptagas dylika avgifter
a första kommunaluppbördsstämman.

Ofta nog upptagas å kommunaldebetsedlarna jämväl skogsaccis, där
sådan utgår, och verkställes i dylika fall uppbörden av skogsaccis i sammanhang
med kommunaluppbörden i övrigt. Användes icke dylikt gemensamt
uppbördsförfarande, skall jämlikt 16 § lagen den 28 september
1928 örn skogsaccis uppbörd av skogsaccis verkställas av kommunalnämnden,
respektive drätselkammaren, efter utgången av oktober det år, då
virkestaxeringen ägt rum. I Stockholm verkställes uppbörd av skogsaccis
å första kommunaluppbördsstämman.

Uppbörd av pensionsgrundavgifter kan även ske å särskild uppbördsstämma
jämlikt kungörelsen den 10 april 1915 angående redovisning och
inbetalning av pensionsavgifter; ändrad genom kungörelse den 12 juni
1925.

Örn uppbörd av de avgifter, som municipalsamhälle, varmed jämställes
köping, som icke utgör egen kommun, äger uttaga av sina medlemmar,
gälla motsvarande bestämmelser som i fråga örn kommunalutskylder.
Uppbörden förrättas av municipalnämnden.

Enligt vad av det föregående framgår hålles allmän uppbörd årligen
av kronoutskylder en gång och av kommunalutskylder en till tre, ibland
fyra gånger.

I vissa kommuner kan dessutom särskild uppbörd äga rum årligen beträffande
vägskatt en gång, tingshusmedel en gång och skogsaccis en
gång.

I åtskilliga kommuner förrättas därjämte särskild uppbörd varje år av
pensionsavgifter (grundavgifter) en gång.

^rörda ln- ..Iudrivnhlgen av utskylder, som icke å föreskriven tid erlagts, ombe--skyld ef sörjes av vederbörande utmätningsman, å landet landsfiskal eller annan i
hans ställe av länsstyrelsen förordnad person och i stad stadsfogde eller,,
där sådan ej finnes, magistraten. Jämväl i vissa städer äger utmätningsmannen
— stadsfogden — till följd av Kungl. Maj:ts i sådant avseende
jämlikt 4 § utsökningslagen lämnade medgivande i sitt ställe sätta annan

9

man, som av överexekutor blivit antagen. Närmare föreskrifter örn restindrivningen
återfinnas dels uti förordningen den 14 december 1917 angående
föreskrifter om indrivning av krono- och kommunalutskylder,
allmänna avgifter m. m. (restindrivningsförordningen) och dels, såvitt
angår kronoutskylder, uti uppbördsreglementet den 14 december 1917.
Beträffande Stockholm ombesörjes indrivningen av restförda utskylder
av uppbördskommissarierna, som för ändamålet förordnas såsom stads
fogdar, med biträde av uppbördsman enligt närmare föreskrifter i uppbördsreglementet
för Stockholm.

lil.

Närmare redogörelse för debitering av kronoutskylder.

Kronoutskylder, som förfalla till betalning under allmän uppbördster- Debiteringens
min (å landet) eller å allmän uppbördsstämma (i stad med magistrat), Mr*t"
debiteras i uppbördsbok. Å landet upprättas uppbördsbok särskilt för
varje till fögderi hörande kommun eller del av kommun. Debiteringen
lärer ofta taga sin början redan i medio av maj, då uppbördsboken anses
böra vara »tillskriven», d. v. s. de skattskyldigas namn, bostadsort och
postadress böra då vara införda.1 Debiteringen måste vara avslutad
och uppbördsboken summerad i god tid före den dag, då debetsedlarna,
som utskrivas på grundval av uppbördsboken, skola vara utsända. Dessa
skola utsändas senast 10 dagar före uppbördstermins eller uppbördsstämmas
början, å landet således senast den 15 november.2

Debiteringsförrättaren äger redan före debiteringens början kännedom Tid, dä debora.
vad som skall debiteras å vissa utskyldstitlar. Detta gäller i fråga
örn tionde och, i regel, annuiteter å förskott för avlösning av frälseräntor, kan eke.
avbetalningar å odlings- och vattenavtappningslån samt annuiteter å egna- A. Andra
hemslån. Mantalspenningar och sjukvårdsavgift kunna debiteras med tiy^an''kvötledning
av mantalslängderna. För debitering av olycksfallsförsäkrings- och repartiavgifter
översänder riksförsäkringsanstalten årligen s. k. arbetsgivarför- tlonsskattorteckningar
till Överståthållarämbetet före den 15 juni samt till magistrater
och häradsskrivare före juli månads utgång. De ömsesidiga försäkringsanstalterna
tillhandahålla regelmässigt sina längder för debitering
av försäkringsavgifter senast i juli. Tämligen tidigt på året äro riddarhusets
och hushållningssällskapens matriklar tillgängliga till ledning vid
debitering av riddarhuskapitationsavgifter och hushållningssällskapsavgifter.

* Del är dock ej ovanligt, att upprättandet av uppbördsboken särskilt i städerna påbörjas
senare.

• I Stockholm tillämpas dock andra regler med avseende å debetsedlarna, jfr nedan.

10

B. Kvot- oell
repartitionsskattor.

Redogörelse

för förfarandet
vid debiterinner.

A. Debitering
i länen.

1, Debitering
föreprövningsnämndens

beslut.

Debiteringen av kvotskatterna —- statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
utjämningsskatt, utskiftningsskatt, skogsvårdsavgift och kommunal
progressivskatt för gemensamt kommunalt ändamål — grundar sig på
taxeringen och, beträffande inkomst- och förmögenhetsskatten, jämväl på
riksdagens beslut örn det procenttal av grundbeloppet, varmed skatten
skall för året utgå. I fråga örn utjämningsskatten måste även Kungl.
Maurts beslut örn procenttalet för året avvaktas. Debiteringen av repar -titionsskatterna — landstingsskatt, vägskatt och tingshusmedel — är beroende
såväl av taxeringen som av skattesatsens fastställande hos den
beslutande korporationen. Slutligen grundas jämväl debitering av grundell
tillägg spensionsavgifter på beskattningsnämndernas beslut. Grundavgifterna
ställas dock varken till belopp eller eljest i relation till skattetaxeringen.

Enligt gällande författningar anknyter debiteringen av de utskyldstitlar,
som äro beroende av taxeringen, till denna sådan den föreligger enligt
vederbörande prövningsnämnds beslut. Över taxeringen anförda besvär
uppehålla icke debitering och uppbörd, utan härmed fortgår på grundval
av prövningsnämndens beslut. Vinnes ändring i taxeringen, beaktas
denna på följande sätt. I händelse av höjd taxering utfärdas tilläggsdebetsedel,
som därefter bringas till verkställighet genom särskilt förfarande.
Sänkes eller upphäves taxeringen, erhåller den skattskyldige på ansökning
restitution av för mycket erlagd skatt jämte på visst sätt beräknad
ränta. 1

1 länen påbörjas debiteringen av de skatter, som utgå på grund av
taxering, redan innan prövningsnämndens arbete avslutats och verkställes
därvid på grundval av taxeringsnämndens beslut. Dessa bliva kända genom
taxeringslängderna, vilka avlämnas till debiteringsförrättaren senast den
20 maj. Först uträknas och införes i taxeringslängden det antal skattekronor
och skatteören, som på grund av taxeringen till allmän kommunalskatt
skall påföras envar, som är skyldig erlägga sådan skatt. Inkomstoch
förmögenhetsskatt samt utjämningsskatt påföras först sedan de procenttal,
efter vilka respektive skatter skola utgå, blivit kända. — Riksdagens
beslut örn inkomst- och förmögenhetsskattens procenttal publicerades
i Svensk författningssamling åren 1928 och 1929 den 15 juni, år 1930
först den 21 juni. Debiteringen kunde dock taga sin början tidigare, så
snart riksdagens beslut bekantgjorts genom tidningarna. — De uträknade
skattebeloppen införas i taxeringslängden och sedermera i uppbördsboken.
Senast den 15 juli insändas sammandrag av taxeringslängderna till länsstyrelsen.

Härefter verkställes debitering av landstingsskatt och andra i förhål -

11

lande till skattekronor ock skatteören utgående utskylder. Debiteringen
härav kan börja först sedan landsting och andra vederbörande fattat be
slut om skattesatserna. Sådant beslut fattas av landsting tidigast den 6, i
regel senast den 12 september och av vägstämma senast i augusti. Beträffande
tingshusmedel finnes väl intet allmänt stadgande örn den tid,
inom vilken beslut örn utdebitering skall föreligga, utan lärer i sådant
hänseende gälla vad de tingshusbyggnadsskyldiga inom de olika tingslagen
beslutat. Självfallet är dock, att dylikt beslut måste fattas icke alltför
sent under uppbördsåret, örn medlen skola kunna upptagas å kronodebetsedlarna.

Den ordinarie länsprövningsnämndens sammanträden för handläggning
av ärenden, som gälla det löpande årets taxering, hållas under tiden mellan
den 15 juli, då besvärstiden till länsprövningsnämnden utgår, och den
10 oktober, då nämnden skall hava avslutat sina arbeten. Länsprövningsnämndens
protokoll justeras inom 14 dagar efter varje sammanträdes slut,
dock senast den 18 oktober. Nämndens ändringslängder skola för varje
sammanträde inom 8 dagar efter protokollets justering, dock senast den
20 oktober, översändas till vederbörande debiteringsförrättare.

Den ordinarie mellankommunala prövningsnämnden sammanträder å sådan
tid, att nämndens arbeten må vara avslutade senast den 5 oktober.
Nämndens ändringslängder översändas senast den 14 oktober till vederbörande
länsstyrelse, som har att inom fyra dagar efter mottagandet till debiteringsförrättarna
expediera ändringslängder, upptagande den mellankommunala
prövningsnämndens beslut.

Därest genom beslut av prövningsnämnd (länsprövningsnämnd eller den
mellankommunala prövningsnämnden) ändring sker i taxering, för vilken
utskylder redan uträknats, eller ny taxering tillkommer, verkställes i länen
rättelse i debiteringen före utsändande av debetsedlarna. Förfaringssättet
härvid framgår av Kungl. Maj:ts proposition nr 167 till 1922 års
riksdag, sid. 33 o. f. Förfarandet kan i korthet karakteriseras på följande
sätt. Utskyldsposterna för de i uppbördsboken redan upptagna
skattskyldiga, vilkas taxeringar ändrats av prövningsnämnden, avföras
specifikt i slutet av uppbördsboken. Därefter påföras i uppbördsboken,
likaledes specifikt, utskylder för samtliga i ändringslängden upptagna
skattskyldiga i enlighet med prövningsnämndens beslut. Summan av de
avförda posterna subtraheras från och summan av de påförda posterna
adderas till sammandragets slutsumma. Emellertid pläga debiteringsförrättarna,
enligt vad 1924 års uppbördssakkunniga uppgiva, stundom gå
till väga på ett annat sätt. De införa nämligen de uträknade utskyldsbeloppen
i uppbördsboken först sedan prövningsnämndens arbete blivit av -

2. Länsprovni
rigenatnlidens
tider.

3. Mellankommunala

prövningfrnämndens

tider.

4. Ändringar
i uppbördsboken.

12

B. Debitering
i Stockholm

0. Debitering
av skogsvårds-
och
tilläggspensionsavgift

i länen och i
Stockholm.

slutat. Härigenom undgås det dubbelarbete, som följer av det i propositionen
anvisade förfaringssättet. Denna andra metod, anföra samma sakkunniga,
torde komma till användning företrädesvis för sådana taxeringsdistrikt,
beträffande vilka antingen ett förhållandevis stort antal ändringar
äro att förvänta, eller prövningsnämndens beslut antages vara känt
tämligen tidigt, under det att den i propositionen berörda metoden i regel
användes i distrikt, där ett fåtal ändringar pläga förekomma eller där
prövningsnämndens beslut fattas senare. — En tredje metod lärer vara,
att de redan debiterade beloppen ändras i enlighet med prövningsnämndens
beslut och att summeringen härefter rättas.

; I Stockholm äro taxeringsnämnderna ej skyldiga att hava avslutat sina
arbeten förr än den 15 juni; besvärstiden till den ordinarie prövningsnänmden
utgår först den 31 augusti; senast den 8 november justeras
nämndens protokoll. I Stockholm har, enligt uppgift,, varit vanligt att
påbörja debiteringen omedelbart efter bekantgörandet av riksdagsbeslutet
örn skatteprocenten, även om taxeringsnämnderna vid denna tidpunkt
icke avslutat sitt arbete. Därvid har början gjorts med de delar av
taxeringslängden, som hunnit färdigställas. Debetsedlar, upprättade i
enlighet med taxeringsnämndernas beslut, utfärdas och tillställas de
skattskyldiga i Stockholm redan i medin av augusti. Därest genom beslut
av prövningsnämnd (Stockholms stads eller den mellankommunala)
ändring sker i taxering, för vilken utskylder redan uträknats, eller ny
taxering tillkommer, utfärdas rättad eller ny debetsedel efter prövningsnämndsarbetets
avslutande men före uppbördsstämmans början.

Skogsvårdsavgift skall av vederbörande debiteringsförrättare uträknas
och införas i en avskrift av skogsaccislängden, benämnd skogsvårdsavgiftslängd,
varefter avgiftsbeloppen överföras till uppbördsboken. Arbetet
härmed kan påbörjas, så snart skogsaccislängden blivit från taxeringsnämnden
överlämnad, vilket skall ske senast den 5 juni i länen.

Tilläggsavgift enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring debiteras i
uppbördsboken på grundval av taxeringsnämndernas i inkomstlängden,
undantagsvis endast i pensionsavgiftsförteckningen, införda beslut. Debiteringen
kan påbörjas omedelbart efter mottagandet av inkomstlängden,
respektive pensionsavgiftsförteckningen.

Om ändring av debitering av skogsvårdsavgift och pensionsavgift på
grund av prövningsnämndens beslut gäller detsamma som om ändring
av debitering av inkomst- och förmögenhetsskatten.

13

IV.

Kort historik över den föreliggande frågan.

Enligt uppbördsreglementet deli 10 maj 1895 skulle kronouppbördsstämmorna
i hela riket hållas under tiden januari—mars året efter taxeringen.
Undantagsvis kunde Kungl. Maj:t medgiva uppskov till mitten av april. År
1908 ilyttades uppbördsperioden till tiden den 1 november—den 15 december
under taxeringsåret, lika för land och stad. Uppskov kunde medgivas
till februari nästa år. 1911 års uppbördsreglemente upptog i dessa delar
oförändrade bestämmelser. Genom 1917 års uppbördsreglemente infördes
den nu gällande ordningen med uppbörd av kronoutskylderna å landet
genom postverket, därvid uppbördsterminen bestämdes till tiden den 21
november—den 5 december. År 1922 fastställdes i samband med den omorganisation
av prövningsnämndernas arbete, som då genomfördes, de
f. n. gällande tiderna för skatfeuppbörden, för vilka tider redogörelse lämnats
i det föregående.

Beträffande kronoutskylderna huva vid flera tillfällen framställts önskemål
örn skattebetalningens uppdelning å flera terminer. Sålunda väcktes
vid 1920 års riksdag två motioner (1:161 och 11:216), innefattande förslag,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte skyndsamt företaga utredning i syfte att fördela uppbörden
av kronoutskylderna å två eller flera terminer. Motionerna blevo på hemställan
av vederbörande utskott av riksdagen avslagna. Såsom skäl härför
anfördes huvudsakligen, att en dylik omläggning skulle medföra avsevärd
ökning av debiterings- och uppbördsmyndigheternas arbetsbörda
ävensom vålla svårigheter och rubbningar i fråga örn finansieringen av
statsverkets utgifter. Vid 1921 års riksdag väcktes likaledes motioner
i samma syfte (1:144 och 11:230). Jämväl dessa motioner avslogos av riksdagen
i enlighet med hemställan av vederbörande utskott. I huvudsak
anfördes enahanda skäl för avslag som vid 1920 års riksdag. Inom andra
kammaren anfördes ytterligare, att frågan örn uppdelning av kronouppbörden
å flera terminer ägde samband med frågan örn en omläggning av
skatteuppbörden. Önskvärdheten av den av motionärerna ifrågasatta
uppdelningen blev dock icke vid ärendets behandling från något håll motsagd.
Andra kammarens utskott har till och med vid båda tillfällena
starkt understrukit betydelsen av att något bleve åtgjort i motionernas
syfte.

Hos Kungl. Maj:t hava vidare framställningar i liknande syfte gjorts
dels av Skånes handelskammare i skrivelse den 15 december 1920, dels av
handelskammaren för Örebro och Västmanlands län i skrivelse den 25
januari 1921, dels ock av Sveriges köpmannaförbund i skrivelse den 27
november 1925.

Tiderna för
kr onoujp hördén
enligt
äldre bestämmelser.

Ökat antal
upp b ördstill
fä Ilen
för krono -ut skyld ema.

Framställningar
inom
riksdagen.

Framställningar
av
handelskammare
m. fl.

14

Kommunal författnings sakkunniga.

1924 års
oppbördssakkunniga.

Komumnalförfattningssakkunniga kava i sitt betagande, del IV, med
förslag till lag om landsting m. m. (Statens offentliga utredningar 1923:18)
berört den föreliggande frågan, sedd ur landstingens synpunkt. De sakkunniga
framhålla, att en framflyttning av tiden för landstingens lagtima
möte vore i hög grad önksvärd för ett nöjaktigt handhavande av
landstingsförvaltningen, särskilt landstingets ekonomiska angelägenheter.
De sakkunniga omnämna olika möjligheter till ett realiserande av detta
önskemål, bland annat, möjligheten att. under bibehållande av sambandet
mellan debiteringen av kronoskatt och landstingsskatt framflytta tiden
för debiteringsarbetets utförande. De sakkunniga, som icke framställa
något bestämt förslag i ämnet, synas närmast förorda en undersökning av
möjligheten av en sammanslagning av den statliga och den kommunala
uppbörden och en någorlunda jämn fördelning av uppbörden av det sammanlagda
skattebeloppet å till lämpliga tider förlagda uppbär dsstämmor..

1924 års uppbördssakkunniga anföra å sid. 36 o. f.:

1 och för sig bör det givetvis icke vara omöjligt att uppdela kronouppborden
pa flera terminer, men såsom riksräkenskapsverket anfört uti utlåtande
den o mars 1921, vilket utlåtande fogats såsom bilaga till första
kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 8 vid 1921 års riksdag,
ar en sådan omläggning med nuvarande uppbördsorganisation förenad med
betydande organisatoriska svårigheter och även förbunden med avsevärda
kostnader. Ur budgetsynpunkt torde däremot en sådan uppdelning
icke bora möta avgörande hinder, därest man blott tillser, att den övervägande
delen av utskylderna inflyter åtminstone vid mitten av budgetåret
eller under tiden näst därefter. För att en sådan omläggning skall
åstadkomma önskvärd utjämning av skattebördan för de skattedragande,
synes dock frågan icke böra lösas isolerad för kronoutskylderna,
utan hänsyn jämväl tagas till uppbörden av kommunalutskylderna.
Härigenom blir frågan än mera komplicerad. Det är
dock tydligt, att en reform efter dylika linjer icke innebär ett angripande
tian grunden av orsakerna till skatterestantierna. Kvar skulle nämligen
stå den olägenhet att allt för lang tid förflyter mellan inkomstens
förvärvande och skatteuppbörden. Därjämte skulle skattebetalningen.

.. ,.fort vara beroende av den enskildes eget initiativ. Det vill
därför synas de sakkunniga, som örn en omläggning av uppbördsförfarandet
efter en dylik linje bör ifrågakomma först örn det visar sig omöjligt
att genom mera genomgripande åtgärder komma till rätta med föreliggande
problem.

Sedan de sakkunniga utvecklat sitt huvudförslag örn införande av förskottsa
vsättningar av skatt under medverkan av löngivare, hava de undersökt
andra möjligheter för omläggning av förfarandet vid skatteuppbörden.
De sakkunniga yttra därvid å sid. 164 o. f. bland annat:

Bekvämare betalningsformer torde knappast kunna vinnas på annat
sätt än genom inrättande av ett större antal uppbördsterminer, eventuellt
kombinerade med uppbörd genom postgiro, genom bankinrättningar eller,
när fråga är örn större kommun, vid uppbördsstämmor, förlagda på olika

15

platser inom kommunen. En uppdelning å ett större antal betalningstillfällen
torde emellertid ställa sig förhållandevis dyrbar, därest skilda förfaringssätt
skulle tillämpas för krono- och kommunalutskylderna. Även i
detta fall torde därför gemensam uppbörd för krono- och kommunal utskylder
böra föreskrivas. Debiteringsarbetet kan därvid med fördel förenas
bos samma person. Den enklaste och i längden billigaste lösningen
synes vara den, att, på sätt de sakkunniga i sitt förslag tänkt
sig, debiteringsarbetet för såväl de statliga som de kommunala utskylderna
överlämnas åt statliga organ. Därest det kommunala budgetåret
omlägges att sammanfalla med det statliga samt landsting och väghållningsdistrikt,
på sätt förut angivits, bringas att fatta beslut om sina
uttaxeringar något tidigare än nu gäller, skulle debetsedlar kunna föreligga
färdiga i början av november månad. Uppbörden skulle därefter
kunna påbörjas i slutet av november under taxeringsåret samt fortgå, under
en del av nästföljande kalenderår, fördelad å lämpligt antal terminer.
Härvid uppstår emellertid den olägenheten, att skatteuppbörden svårligen
kan hinna avslutas före budgetårets utgång den 30 juni, örn man vill
åstadkomma jämn fördelning av uppbördstillfällena under bela året.

Under alla förhållanden torde i all den utsträckning, som är möjlig,
postgirorörelsen böra anlitas för skattebeloppens mottagande från de
skattskyldiga och redovisande till vederbörande myndigheter. Denna betalningsform
erbjuder största mått av bekvämlighet och är förhållandevis
billig. Den innebär därjämte den säkraste kontroll, på de med uppbörden
sysselsatta befattningshavare, som torde vara möjlig att vinna.

På sätt i början av denna promemoria framhållits, hava vederbörande
myndigheter och korporationer i yttranden över 1924 års uppbördssakkunnigas
betänkande allmänt påtalat, att kronoutskylderna för närvarande
skola erläggas på en gång och att uppbörden därav infaller under
julmånaden. I ett flertal av yttrandena påyrkas med skärpa skyndsam
ändring härutinnan.

Sedan nu förevarande utredning påbörjats, har Svenska bankföreningens
styrelse i en till chefen för finansdepartementet ställd skrift framhållit,
bland annat, att den nuvarande ordningen för uppbörd av kronoutskylder
vore ur vissa synpunkter olämplig för landets finansväsen och
att en rationell reform därför vore påkallad. Bankernas rapporter örn
deras ekonomiska ställning vid årsskiftet plägade tillvinna sig stort internationellt
intresse. De svenska affärsbankerna nödgades emellertid,
på grund av de stora uttag, som föranleddes av kronouppbörden i slutet
av året, vid denna tid framträda med en svagare ställning än som motsvarade
det normala läget. Lindrandet av dessa olägenheter vore ett allmänt
svenskt intresse. Örn uppbörden skulle delas på två terminer, borde
icke någon dylik termin förläggas till slutet av kalenderåret.

Yttranden över
1924 års
nppbördssakkunnigas

förslag.

i" ramställning
av Svenska
bankföreningens
styrelse.

16

Skäl för en
ray metning.

Aula! uppbördsterminer

och deras förläggning.

V.

Olika förslag till frågans lösning.

Det är ett på det ekonomiska området allmänt känt förhållande, ätt
kontanta likvider, som för den betalande äro av någon betydenhet, med
större lätthet erläggas, örn de få uppdelas i olika poster, som betalas med
någon tids mellanrum, än örn betalning skall ske på en gång. Betalningen
av kronoutskylderna, som för hela riket årligen uppgå till inemot
300 miljoner kronor, jfr tab. 2, innebär helt visst för flertalet skattebetalare
en förhållandevis mycket betydande utgift. Det måste därför antagas,
att en uppdelning av kronouppbörden på lämpligt antal terminer
skulle för det stora flertalet skattskyldiga innebära en betydande lättnad
och för det allmänna medföra fördel i form av förbättrat resultat av
uppbörden. Dylika erfarenheter hava gjorts beträffande kommunaluppbörden.
Ehuru kommunerna icke äro ålagda att dela på uppbörden
av dem tillkommande skatt, är denna uppbörd numera nästan undantagslöst
uppdelad på två eller flera stämmor (jfr dock 2 § 1 mom. c) förordn.
den 16 december 192/ angående understöd av skatteutjämningsmedel åt
synnerligt skattetyngda kommuner).1 En undersökning bland större och
mindre landskommuner, som låta hos Svenska landskommunernas förbund
trycka sina debetsedlar, se tab. 6, har visat, att av dylika kommuner år
1930 över 98 % hava uppbörden delad på två eller flera stämmor. Genom
nämnda förbunds förmedling hava uppgifter för samma år infordrats
från landskommuner med minst 1,500 invånare (de s. k. fullmäktigekommunerna).
Denna undersökning har givit ännu tydligare utslag, i det
att av 652 dylika kommuner, från vilka uppgifter inkommit, blott 3,
oller 0.5 %, haft odelad uppbörd. 286 hava sagda år haft två, 325 tre och
38 fyra uppbördsstämmor, se tab. 6. Beträffande städerna hava motsvarande
uppgifter införskaffats genom Svenska stadsförbundets bemedling.
Enligt uppgifterna, som avse nästan samtliga rikets städer med minst

5,000 invånare, se tab. 6, var år 1930 kommunaluppbörden i angivna städer
i regel uppdelad på tre, understundom på fyra stämmor. I ett fall (Eksjö)
förekommo blott två, i ett annat (Vänersborg) fem stämmor. Icke någon
av städerna i fråga hade odelad uppbörd.

Därest kronouppbörden sammanfördes med kommunaluppbörden på
sätt 1924 års uppbördssakkunniga i sitt ovan återgivna uttalande ifrågasatt,
kunde helt visst den sammanlagda uppbörden tämligen jämnt förde Av

1924 ais uppbördssakkunnigas i tab. I i denna p. m. återgivna uppgifter rörande
kommunaluppbörden år 1923 framgår väl, att den kommunala uppbörden givit sämre
resultat än kronouppbörden samma år. Delta har inträffat icke till följd av utan i trots
av den kommunala uppbördens uppdelning å olika stämmor.

17

las på ett flertal uppbördsstämma1. En dylik sammanslagning kan dock
för närvarande icke anses aktuell. Betraktas frågan örn kronouppbördens
uppdelning alltså som ett spörsmål för sig, lärer det vara uppenbart,
att av hänsyn till de med uppdelningen förbundna kostnader och tekniska
svårigheter ej mer än två uppbördsterminer kunna ifrågasättas. Man
kan tänka sig, att antingen båda terminerna förläggas till det löpande
taxeringsåret — exempelvis till månaderna september och december —
eller att den andra terminen förlägges till det påföljande året. Enligt det
senare alternativet skulle den tid, som nu förflyter mellan inkomstförvärvet
och erläggandet av den å inkomsten belöpande skatten, komma att
ökas, såvida ej den första terminen kan i motsvarande mån flyttas bakåt
i tiden. Sker en dylik förflyttning, följer därav, att julmånaden befrias
från skattelikvider.

Tekniskt sett synes en uppdelning av uppbörden på två terminer kun- onka alterna
ske enligt följande tre metoder: natw A)

Genom uppdelning av samtliga utskyldstitlar efter viss antagen
kvot, t. ex. halvering eller uppdelning med en tredjedel å första och två
tredjedelar å andra terminen.

B) Genom att vissa titlar i sin helhet föras till första terminen, de
•övriga i sin helhet till andra terminen.

C) Genom att vissa titlar i sin helhet föras till viss termin, andra uppdelas.
1

Alternativ A torde få anses icke genomförbart. Delning av samtliga Alternativ A.
titlar skulle med hänsyn till titlarnas mångfald verka oskäligt betungande
vid restföring och redovisning, vartill kommer att uppbörden
av en del avgifter till försäkringsbolag ävensom till folkpensioneringen,
särskilt tilläggsavgifterna, icke utan olägenhet kan fördröjas över årsskiftet.
Det må erinras, att sistnämnda avgifter jämlikt stadgandet i
15 § fjärde stycket i pensionsförsäkringslagen icke få erläggas eller utsökas
efter den 30 juni året efter det, under vilket avgiften blivit påförd.

Vissa smärre titlar, såsom de personella skatterna mantalspenningar
och sjukvårdsavgift, kunna ej heller lämpligen delas på två upp
börder. I riksräkenskapsverkets här ovan omförmälda utlåtande av den
5 mars 1921 förutsattes och utdömdes en lösning av frågan enligt detta
alternativ.

Vid övervägande av möjligheterna att dela kronouppbörden enligt Alternativ b.
alternativ B bör bemärkas det ovan anmärkta förhållandet, att i lä 1

I Stockholm erlägges kommunalskatt enligt detta alternativ, nämligen å första stämman
fulla beloppet av allmän kommunalskatt till församlingarna och av allmän kommunalskatt
för gemensamt kommunalt ändamål, all skogsaccis, debetsedelslösen ävensom
20 % av kommunalskatten och av den kommunala progressivskatten samt å vardera av
andra och tredje stämman 40 % av kommunalskatten och av den kommunala progressivskatten.

2 — aloise.

18

nen debiteringen av samtliga mera betydande utskyldstitlar med undantag
av repartitionsskatterna kan påbörjas redan i juni månad eller tidigare,
1 men att debiteringen av repartitionsskatterna — landstingsskatt
samt förekommande vägskatt och tingshusmedel — icke kan ske, förrän,
landsting och andra vederbörande fattat beslut örn skattesatserna. Med
hänsyn till att landstingen, på sätt förut angivits, fatta sina beslut örn
utdebitering tidigast den 6 och i regel senast den 12 september, kan man
därför icke med säkerhet räkna med, att debiteringen av landstingsskatt
skall kunna påbörjas förrän i mitten av september. En ändring härutinnan
genom tillhakaflyttande av tiden för landstingens sammanträdem
genom omläggning av landstingens budgetår eller genom annan dylik åtgärd
lärer icke f. n. kunna ifrågasättas. Vägskattens debitering kan påbörjas
senast den 1 september, eftersom vägstämmornas beslut örn utdebiteringen
skola fattas vid sammanträden under augusti månad. En delning
av utskyldstitlarna måste alltså innebära, att repartitionsskatterna
föras till den senare uppbördsterminen och att övriga titlar eller
åtminstone flertalet av dem föras till den tidigare terminen.1 2 Härigenom
vinnas vissa beaktansvärda fördelar. Man undgår helt de med en uppdelning
av utskyldstitlar förbundna tekniska svårigheterna och skulle
kunna ernå tidigare uppbörd av inkomst- och förmögenhetsskatten än nu.
Första uppbördsterminen kan nämligen i dylikt fall skjutas tillbaka så
långt som till september, örn man vill åtnöjas med uppbörd på grundval
av taxeringsnämndernas beslut, eljest åtminstone så långt, att den kan börja
under förra hälften av november. Mot den fördelning av utskyldstitlarna på
de båda uppbördsterminerna, som nu ifrågasatts, kan emellertid invändas,
att de skattskyldiga i städerna skulle bliva missgynnade och att dessutom
den lindring, som skulle genom delningen beredas de skattskyldiga, ej
bleve tillräckligt effektiv. Härvid är först att märka, att landstingsskatt
icke utgår i de städer, vilka icke deltaga i landsting. Vidare förekommer
icke vägskatt i städerna och ej heller utgå tingshusmedel i de s. k. magistratsstäderna.
överflyttningen av repartitionsskatterna skulle alltså icke
hava någon betydelse i de angivna sex största städerna och ej heller i de
övriga vore värdet av reformen av samma betydelse som å landsbygden.
Jämväl å landsbygden skulle en sådan regel för delningen de skattskyldiga
emellan verka synnerligen ojämnt. Någon annan lämplig delning
av utskyldstitlarna torde, med hänsyn till inkomst- och förmögenhetsskattens
storlek i förhållande till övriga kronoutskylder, icke stå till buds
vid tillämpning av alternativ B.

1 Här bortses från, att vissa försäkringsavgifter bliva kända först i juli månad; ändring
av tidsbestämmelserna för dessa torde eventuellt utan större svårigheter kunna genomföras.

2 Förekommande tingshusmedel kunna väl, på sätt i det föregående angivits, i allmänhet
debiteras tidigare än landstings- och vägskatt. Av debiteringstekniska skäl böra dock
samtliga repartitionsskatter i förevarande avseende behandlas lika.

19

Flera skäl tala alltså för att till andra uppbördsterminen överflytta Alternativ c.
någon del av den statliga inkomst- ock förmögenhetsskatten. Denna torde
vara mest betungande för de skattskyldiga i städerna. Av den sistnämnda
skattens sammanlagda belopp erlades nämligen åren 1928—1930 mer än tre
fjärdedelar i städerna. Då man vid övervägandet av en åtgärd som den
förevarande måste räkna med det faktiska läget för de skattskyldiga, synes
det därför befogat att till andra uppbördsterminen hänföra även viss kvotdel
av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten, av uppbördstekniska
skäl lämpligen hälften. Av kronouppbörden skulle då, örn man räknar
med 1929 års siffror, inemot 57 % föras till andra uppbörden.

Enligt detta alternativ förutsättes inkomst- och förmögenhetsskatten Alternativ c1
jämte tionde och skogsvårdsavgift bliva kvotmässigt delade på båda i. Fördelar,
terminerna, under det att repartitionsskatterna helt föras till den andra
terminen och övriga titlar helt till den första. En sådan lösning, här
betecknad som alternativ C1, erbjuder vissa fördelar. Kronouppbörden
som helhet betraktad delas i tämligen lika hälfter å vardera uppbördsterminen,
dock med någon övervikt för den senare. Tiden för första terminen
kan i länen flyttas tillbaka nära en månad och de i debiteringshänseende
besvärliga repartitionsskatterna föras helt till andra terminen.

Men olägenheter äro även förenade med detta alternativ. Man bör här a. oiägenbortse
från de ökade kostnaderna samt svårigheten att inplacera särskilt lieterandra
terminen i förhållande till uppbördsstämmorna för kommunalskatt,
ty dessa svårigheter följa varje förslag till delning. En konsekvens
av att uppbörden av repartitionsskatterna flyttas framåt i tiden
blir däremot, att skatteinkomsterna fördröjas för landsting, vägdistrikt
och tingshusmenigheter. Särskilt för landstingen, som plägat redan i december
lyfta en betydande andel av sin skatteuppbörd, skulle omläggningen
föranleda penningknapphet vid början av verksamhetsåret. Visserligen
kunna erforderliga medel skaffas genom upplåning, särskilt örn
andra uppbördsterminen icke fördröjdes längre än till den 1 februari.

Skulle uppskovet sträcka sig än längre, bleve måhända statliga förskott erforderliga.
Vidare måste dubbla debetsedlar utfärdas, en för varje uppbörd,
och möjligen två uppbördsböcker upprättas. Dessa svårigheter kunna
dock övervinnas. Värre är, att systemet med repartitionsskatternas överskjutande
skulle för enskilda skattskyldiga eller stora grupper av dem
verka påfallande ojämnt. Detta sammanhänger med kommunalbeskattningens
mot den statliga beskattningen i mycket olika struktur och verkningssätt.
Den förra utmärkes bland annat av att skatten delvis har
karaktär av objektskatt och av de relativt låga skattefria avdragen, den
senare av den däri ingående förmögenhetsbeskattningen, av den starka
progressiviteten och av de höga skattefria avdragen. Härav följer,
att vissa skattskyldiga, företrädesvis de med stor inkomst eller stor
förmögenhet i aktier eller fordringar, ofta hava att erlägga betydande

20

Alternativ'' C2.

Vilka utskyldstitlar

böra delas?

Inkomst- och
förmögenhetsskatt,
reparti"
tionsskatterna -

statsskatt men relativt litell kommunalskatt. Fastighetsägarna, särskilt
jordbrukarna, erlägga däremot i regel ringa statsskatt men
tyngas förhållandevis hårdare av de å kronodebetsedeln upptagna repar -titionskatterna. Försök hava gjorts att statistiskt påvisa, huru ojämnt
de olika skatterna verka. Enligt tab. 4, som bland annat avser förhållandena
år 1929 i femton stads- och landskommuner eller delar därav inom Stockholms,
Södermanlands och Älvsborgs län, utgjorde antalet inom dessa
områden mantalsskrivna personer, vilka haft att erlägga landstingsskatt
men ej statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, 8,258, motsvarande nära
39 % av antalet inom samma kommuner skattskyldiga, vilka nämnda
år haft att erlägga skatter av båda nämnda slag. Särskilt i de mera
utpräglade jordbrukskommunerna är denna olikhet påfallande stor.
Specialundersökningar, som verkställts beträffande vissa av de i tabellen
upptagna kommunerna, hava ytterligare bekräftat det uppgivna
förhållandet. Det kan alltså befaras, att en uppdelning av
kronouppbörden enligt alternativ C1 bomme att verka särdeles ojämnt,
och det vill på grund av det anförda synas, som örn en lösning enligt
alternativ C1 icke borde tillgripas annat än som nödfallsutväg.

Under sådana förhållanden återstår att undersöka, huruvida en tillfredsställande
lösning av spörsmålet lian ernås under den förutsätt
ningen att förutom inkomst- och förmögenhetsskatten jämväl repartitionsskatterna
uppdelas. Ett sådant alternativ, i det följande benämnt C2,
innebär, att sistberörda samt möjligen även vissa andra utskyldstitlar
kvotmässigt delas på två uppbördsterminer. VI.

VI.

Det föreliggande förslaget (alternativ C2).

Det är uppenbart, att det för alla skattskyldiga mest likformiga resulta
tet av en delning av kronouppbörden vinnes, örn så stort antal titlar
som möjligt delas i lika kvotdelar på båda uppbördsterminerna. Vid
kommunaluppbörden sker i regel kvotmässig delning av debetsedelns
slutsumma eller åtminstone av de två titlarna allmän kommunalskatt och
kommunal progressivskatt. Såsom i det föregående framhållits, är det
emellertid vid kronouppbörden väl tekniskt möjligt men ur praktisk synpunkt
olämpligt att uppdela alla förekommande titlar. Man måste begränsa
uppdelningen till ett relativt fåtal titlar, därest en tillfredsställande
lösning av spörsmålet skall kunna ernås.

Till de delbara titlarna böra i första rummet räknas inkomst- och förmögenhetsskatten
samt landstingsskatt, vägskatt och tingshusmedel. Dessa
titlar representera sammanlagt så stor del av hela kronouppbörden,

21

enligt tab. 2 över 84 %, att enbart genom deras uppdelning ett relativt
rättvist resultat för det stora flertalet skattskyldiga torde kunna anses säkerställt.

Huruvida och i vad mall »adra titlar bora delea, synes bora bero av W
lämplighetsskäl. Tiotiden uppgår numera icke till 1 % av hela kronoupp- skog8T&rds_
börden och nedgår år från år på grund av dess fortgående avskrivning, avgm, ntsWtDå
emellertid på landsbygden sagda utskyld ali t.lamt kan för enskilda, m m
fastighetsägare vara ganska betungande, hör den måhända förås till de de -bara titlarna. Dock synes titeln i fråga, så vitt angår Stockholm, ej bora
delas, emedan den där dels utgår med genomgående ringa belopp (år 19^J
med blott 22,020 kronor för hela staden) och dels ej upptages å fastighetsägarnas
personliga debetsedlar utan å de särskilda debetsedlar, som på
framställning utfärdas åt fastighetsägare för varje honom tillhörig fastighet.
Utjämningsskatt utgår blott för sådana till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
beskattningsbara belopp, som överstiga 3,190 kronor. Den
utgår för medelstora inkomster med jämförelsevis små belopp. Under sådana
förhållanden och då det är angeläget att så vitt möjligt begränsa antalet
av de delbara titlarna, synes det befogat att undantaga sagda utskyld
från delning. Utskiftningsskatt för bolag förekommer mycket sällan.
Något behov av skattens uppdelning torde icke föreligga. Skogsvårdsavgift
motsvarar å tab. 2 till sitt belopp ungefärligen tionden. Samma
skäl som anförts för delning av denna senare utskyld kunna åberopas
till förmån för att hänföra skogsvårdsavgiften till de delbara skatterna.

I Stockholm lärer dock ej föreligga behov av att denna titel bliver föremål
för delning. Kommunal progressivskatt för gemensamt kommunalt
ändamål förekommer blott i Stockholm. Denna skatt erlägges merendels
av i utlandet bosatta skattskyldiga och en delning av densamma
skulle sannolikt för de skattskyldiga vara mera till besvär än gagn.

Beträffande övriga titlar, som förekomma å kronodebetsedeln, har i det
föregående framhållits, att de personella skatterna icke lämpligen kunna
delas och att detsamma är förhållandet med såväl den statliga pensionsavgiften
som de privata försäkringsavgifter, vilka debiteras i sammanhang
med kronouppbörden. Riddarhusavgift och hushållningssällskapsavgift
torde såsom frivilliga höra undantagas från delning, varemot det kan sättas
i fråga att dela olycksfelisförsäkringsavgifter ävensom förekommande
annuitet er å odlings- och vattenavtappningslån samt å egnahemslån.
Lämpligast torde dock vara att icke dela uppbörden av annat än egentliga
skatter. Härigenom kommer proportionen mellan vad som skall betalas å
första och å andra terminen att i någon mån förskjutas till joi dbrukares
och vissa andra näringsidkares nackdel, ty särskilt försäkringsavgifterna
och annuiteterna belöpa sig mången gang till rätt betydande belopp.

Och vad som skall betalas vid uppbörden belastar obestridligen, oavsett
medlens natur, den skattskyldige med sitt absoluta belopp. Nu gäller dock

Övriga utskyldstitlar.

22

Sammanfatt ning.

Delnings kvoten.

främst att söka avhjälpa de skattskyldigas svårigheter att erlägga de
direkta skatterna. Försäkringsbolag anlita för övrigt numera i ökad utsträckning
egen uppbörd över postgiro eller på annat sätt. Dessutom
kan antagas, att ifrågavarande på debetsedeln förekommande avgifter,
som väsentligen äro att hänföra till omkostnader för näringsidkares verksamhet,
normalt skola kunna utan särskilt hänsyntagande från det allmännas
sida gäldas av de å verksamheten inflytande inkomsterna. Även
örn sålunda vad som föres till andra uppbördsterminen skulle rätt väsentligt
understiga hälften av den totala kronouppbörden för året, vill det
på anförda grunder synas, som örn någon berättigad anmärkning knappast
kan häremot göras.

Förevarande undersökning torde alltså giva vid handen, att följande å
kronodebetsedel förekommande utskyldstitlar böra delas på två uppbördsterminer,
nämligen: tionde, dock ej i Stockholm, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
skogsvårdsavgift, dock ej i Stockholm, landstingsmedel,
vägskatt och tingshusmedel; samt

att övriga utskyldstitlar, som upptagas å kronodebetsedel, böra helt
föras å första uppbördsterminen, nämligen: mantalspenningar, tionde i
Stockholm, utjämningsskatt, utskiftningsskatt för bolag, skogsvårdsavgift
1 Stockholm, sjukvårdsavgift, kommunal progressivskatt för gemensamt
kommunalt ändamål, pensionsförsäkringsavgifter, olycksfallsförsäkringsavgifter,
försäkringsavgifter till bolag, frivilliga ledamotsavgifter, annuiteter
å lån ävensom vissa andra smärre utskyldstitlar och debetsedelslösen.

Örn delning av de vid kronouppbörden förekommande utskyldstitlarna
varit enligt angivna grunder genomförd år 1929, skulle till första uppbördsterminen
hava hänförts något över 57 % och till den andra nära
43 % av hela kronouppbörden. De 14 %, varmed uppbörden å första terminen
överskjuter uppbörden å den andra, motsvaras väsentligen av
posterna utjämningsskatt, statliga och privata försäkringsavgifter samt
låneannuiteter. Därest proportionen mellan vad som föres till den första
och den andra uppbördsterminen icke finnes tillfredsställande, kan till
andra terminen hänföras större kvotdel, exempelvis 60 % av de delbara
utskyldstitlarna. Härvid skulle enligt 1929 års siffror något över 51 %
hava fallit på andra terminen, d. v. s. man skulle, i stort sett, komma så
nära den matematiska halveringen som möjligt. Emellertid betyder delning
efter annat procenttal än 50 väsentligt ökade tekniska svårigheter vid
såväl debitering som restföring. På grund härav och då en halvering av
uppbörden, på sätt i det föregående utvecklats, synes i stort sett innebära
ett tillfredsställande resultat, torde åtminstone f. n. annan delningskvot
ej böra ifrågakomma.

23

Även örn delningen verkställes genom halvering av utskyldstitlarna,
kommer uppenbarligen en ordning, som innebär, att sex titlar skola genomförande
delas, att särskilt för debiteringsförrättarna medföra betydande tekniska vigM del
svårigheter. Vid bedömandet av dessa svårigheter måste hänsyn dock weinar
tagas därtill, att av de delbara titlarna vissa, nämligen tionde och skogs- "^3™
vårdsavgift, förekomma förhållandevis sparsamt, att tionden är föremål
för fortgående avskrivning samt att vägskatt och tingshusmedel numera
i avsevärd utsträckning debiteras i samband med kommunaluppbörden.

Det är vidare att märka, att ett stort antal kronodebetsedlar icke upptaga
någon av de delbara titlarna utan blott personella skatter och pen- sedlar kail
sionsavgifter. Enligt Statistisk årsbok för Stockholms stad upptogo år »raMmn^ei
1928 av samtliga i staden utfärdade 347,544 kronodebetsedlar 68,246, eller
nära 20 % av hela antalet, blott utskylder av nu angivet slag. Samtliga
debetsedlar, å vilka delbara utskyldstitlar ej förekomma, skola betalas
under första uppbördsterminen.

Emellertid synes det av praktiska hänsyn påkallat att från delning smärre slutt»
undantaga jämväl debetsedlar å smärre belopp, aven örn de innehålla del- undantagaa
bara titlar. Belöper sig debetsedelns slutsumma blott till mindre belopp, trin delning
måste det nämligen antagas, att fördelen för den skattskyldige att få beloppet
delat icke står i rimligt förhållande till det besvär, som förorsakas
av åtgärden. Tab. 4 utvisar, att i 17 undersökta kommuner år 1929 11,226
debetsedlar eller 31.5 % av hela antalet debetsedlar i dessa kommuner slutat
å högst 10 kronor och att 15,387 eller 43.2 % av samtliga debetsedlar slutat
å högst 20 kronor. Bland de kommuner, som avses i tab. 4, finnas såväl
stads- som landskommuner av olika ekonomisk och social struktur. Det
synes därför kunna antagas, att förhållandena i dessa kommuner med avseende
å debiteringen ej alltför mycket avvika från genomsnittstalen för
hela riket. Då emellertid statistiken omfattar blott något över 1 % av
hela antalet debetsedlar i riket samt avser allenast vissa delar av Stockholms
stad och vissa kommuner i tre län, måste räknas med viss
felmarginal. Det torde dock kunna förväntas, att, örn gränsen för »delbarheten»
sättes vid 10 kronor, åtminstone en fjärdedel av samtliga
debetsedlar i riket undantagas från delning, och att, örn gränsen sättes vid
20 kronor, åtminstone en tredjedel av hela antalet debetsedlar bliva undantagna.

Det synes emellertid vara mindre lämpligt att låta debetsedelns slutsumma
bliva avgörande för frågan, huruvida delning av uppbörden bör
äga rum. Detta med hänsyn därtill, att en debetsedel ofta upptager, utom
personella skatter, pensionsavgift till belopp av 10 kronor eller mera samt
därutöver skatter, som tänkts bliva föremål för delning, till helt obetydliga
belopp. Örn gränsen sättes vid en slutsumma av 10 kronor, skulle i antydda.
ej ovanliga fall, då en debetsedel upptager t. ex. 10 kronor i pensions -

24

Uppbördsbok.

avgift, omkring en krona i personella skatter oell något ehuru ringa belopp
repartitionsskatt, debiteringsförrättaren nödgas dela sistnämnda belopp,
ehuru vad som komme att falla på den senare terminen måhända ej
ens uppginge till en krona. En dylik ordning är ej lämplig. Delning av
uppbörden synes i stället böra förekomma blott i de fall, då sammanlagda
summan av de i det föregående såsom delbara betecknade titlarna uppgår
till visst lägsta belopp, förslagsvis 10 kronor. Enligt tab. 4 skulle för de
kommuner, denna tabell omfattar, i dylikt fall 19,133 skattskyldiga eller
53.7 % av samtliga skattskyldiga i berörda kommuner fått sin kronodebetsedel
delad och alitsa 46.3 % av de skattskyldiga haft att erlägga hela
sin skatt vid första uppbördsterminen. Även örn resultatet i de kommuner
berörda tabell omfattar ej utan vidare kan betraktas såsom normgivande
för riket i dess helhet, lärer det dock vara befogat att antaga, att vid tilllämpning
av sist angivna regel åtminstone 40 % av hela antalet debetsedlar
i riket förbliva odelade. Ett dylikt resultat synes vara från olika synpunkter
tillfredsställande och regelns antagande skulle väsentligt underlätta
arbetet för alla dem, vilka hava att å tjänstens vägnar taga befattning
med kronouppbörden.

Det är tydligt att, örn man med tillämpning av vad nu anförts från delning
undantager ett betydande antal debetsedlar, den del av hela kronouppbörden,
som kommer att falla å andra uppbördsterminen, måste minskas.
Då det emellertid här i varje enskilt fall är fråga örn jämförelsevis
små belopp, kan minskningens totalsumma icke bliva betydande.
En överslagsberäkning giver vid handen, att högst 2 miljoner kronor
till följd av sist föreslagna regel för begränsning av delningen
komme att överflyttas från andra till första uppbörden. Vad som därefter
kvarstår att betalas å andra uppbörden torde icke understiga 42 % av hela
kronouppbörden.

Det är angeläget, att uppbördsboken erhåller en praktisk uppställning,
så att debiteringsförrättarens arbete ej försvåras utöver vad som kan anses
oundvikligt. I sådant syfte har det formulär till uppbördsbok, som bifogats
förslaget till ändringar i gällande uppbörd sreglemente, uppställts sålunda
att, från vänster räknat, först upptagits de uppbördstitlar, som ej
skola delas, jämte summakolumn för dessa; därefter följa de delbara titlarna
med särskild summakolumn för dessa och slutligen hava införts kolumner
för totalsumman av å debetsedeln påförda utskylder och för vad
som skall erläggas vid första, respektive andra uppbördsterminen. Med
avseende å ordningsföljden mellan utskyldstitlarna har den f. n. gällande
regeln, enligt vilken titlarna äro fördelade efter de tre redovisningsgrupperna
»riksstatsinkomster», »fonders medel» och »diverse medel», icke kunnat
bibehållas. I stället har fördelning skett sålunda, att debiteringen må.
kunna ske på bekvämligaste sätt.

25

Huruvida delning av utskylder skall ske eller ej, framgår av summakolumnen
för de delbara utskylderna. Är summan i denna kolumn för en
skattskyldig 10 kronor eller däröver, skall delning ske, eljest icke. Grundregeln
är, att hälften av varje särskild delbar titel skall betalas under första
terminen. Denna regel är nödvändig bland annat för att länsstyrelsen vid
efterföljande utskrivning av restlängd skall kunna utan svårighet urskilja
vilka delbelopp av varje titel, som ingå i den summa, vilken för varje skattskyldig
förts till andra uppbörden. Med en sådan ordning synes det icke
behövligt att i uppbördsboken specificera de delbara titlarna å olika rader.
Den metod för de udda öretalens fördelning, som föreslås komma till användning,
framgår av anvisning 4 å det vid förslaget till vissa ändringar
i uppbördsreglementet fogade formuläret till uppbördsbok.

Därest uppbördsboken blir uppställd på angivet sätt, erfordras för varje
skattskyldig blott en debetsedel, även örn uppbörden skall delas. Såsom
framgår av de vid författningsförslagen fogade formulären till debetsedlar,
erhålla dessa samma uppställning som för närvarande är föreskriven
med de ändringar allenast, som betingas av uppbördens delning å två terminer.
Med avseende å de debetsedelsblanketter, som skola användas å lan -det och i fögderistäderna, är följande att märka. Enär den skattskyldige
under viss förutsättning äger rätt att erlägga honom påförda utskylder i
två terminer, specificeras efter den sammanräknade slutsumman vad som
skall betalas under varje termin: plats för två inlämningsbevis utmärkes
och två postanvisningsblanketter, »litt. B» och »litt. A» vidfogas i nu
nämnd ordning, uppifrån räknat. Å vardera av dessa postanvisningsblanketter
finnes anvisning örn vid vilken uppbördstermin det å blanketten
antecknade utskyldsbeloppet skall erläggas. I de meddelanden, som lämnas
å baksidan av debetsedelsblanketten, hava erforderliga jämkningar
och tillägg skett i den f. n. fastställda texten. Dessa debetsedelsblanketter
kunna begagnas även för sådana fall, då hela skattebeloppet skall betalas
vid den första uppbördsterminen, men kommer för dylikt fall postanvisningsblanketten
litt. B ej till användning. — Med avseende å de debetsedelsblanketter,
som skola användas i magistratsstäderna, hava motsvarande
ändringar föreslagits; dessa hava dock blivit mindre omfattande, eftersom
postanvisningsblanketter här ej förekomma.

Det bör i detta sammanhang framhållas, att det för den skattskyldiges
bekvämlighet och i det allmännas intresse står envar skattskyldig fritt att
under första uppbördsterminen erlägga jämväl vad som förfaller till betalning
först under den andra uppbördsterminen. Ej heller lärer den skattskyldige
kunna förmenas att, örn han till äventyrs så önskar, under första
uppbördsterminen erlägga allenast vad som förfaller till betalning under
den andra terminen.

I det föregående har framhållits, dels att flera än två uppbördsterminer
icke kunna ifrågasättas, dels att det är önskvärt, att den första terminen

Debetsedlar.

Tider för
uppbördsterminerna.

26

A. Föräta
uppbördsterminen.

1. t länen.

flyttas något bakåt i tiden. Med hänsyn till den tidpunkt, då länsprövningsnämnderna
avsluta sina arbeten, och då det icke kan vara lämpligt
att inkräkta på den åt dessa nämnder anslagna arbetstiden, lärer det icke
vara möjligt att förlägga den första uppbördsterminen tidigare än till november.
Det vore visserligen i hög grad önskvärt, att första uppbörden
kunde ske redan i början av nämnda månad, men med hänsyn till svårigheten
för debiteringsförrättarna att medhinna det tidsödande arbetet med
uppbördsbokens färdigställande och debetsedlarnas utskrivning torde för
landsbygdens del tidigare period än den 10—20 november icke kunna
ifrågasättas. Däremot har ansetts, att i magistratsstäderna dagarna för
första uppbördsstämman kan förläggas inom perioden den 5—20 november.
Tidigare uppbörd än som sålunda föreslagits torde kunna ernås, endast så
vitt man vill godtaga, att debitering och uppbörd åtminstone i viss utsträckning
verkställes på grundval av taxeringsnämndernas beslut, utan
hänsyntagande till prövningsnämndernas ändringsbeslut. En sådan följd
av en delning av uppbörden torde dock örn möjligt böra undvikas.

Vid bedömandet av frågan, huruvida en tillbakaflyftning av tiden för
uppbörden med omkring 15 dagar överhuvud kan genomföras, bör beaktas,
att kronouppbördens delning för debiteringsförrättarna vållar ett avsevärt
ökat arbete. Då den tid, som f. n. står debiteringsförrättarna till buds
för upprättande av uppbördsbok och utfärdande av debetsedlar, är knapp,
lärer det bliva erforderligt, att resultatet av länsprövningsnämndernas arbete
till väsentlig del bringas till debiteringsförrättarnas kännedom tidigare
än under oktober månad. Under förarbetena till den år 1922 beslutade omorganisationen
av prövningsnämnderna (se härom prop. nr 167 år 1922) förutsattes
ock uttryckligen, såväl att prövningsnämnderna skulle hålla två
eller flera sammanträden under månaderna augusti—oktober som ock att
ändringslängder skulle efter varje sammanträde översändas till vederbörande
debiteringsförrättare. Av den vid förevarande p. m. fogade tab. 7
framgår, att flertalet länsprövningsnämnder år 1930 redan vid sammanträden
under augusti eller tidigt under september avgjort ett betydande antal
ärenden. Det måste därför antagas vara möjligt för länsprövningsnämnderna
att utan eftersättande av arbetsproduktens kvalitet allmänt
ordna sitt arbete sålunda, att deras ändringsbeslut bliva till väsentlig del
kända för debiteringsförrättarna senast den 20 september, d. v. s. minst
en månad innan sista ändringslängden måste avgå till debiteringsförrättaren.
Till länsprövningsnämndens slutsammanträde borde blott hänskjutas
det mindretal ärenden av mera omfattande och invecklad beskaffenhet,
som förekommer till behandling. Örn så bleve fallet, synes upprättandet
av uppbördsböckerna kunna avslutas under förra hälften av
oktober. De ändringslängder, som måste expedieras efter länsprövningsnämndernas
slutsammanträden, borde icke vara mera vidlyftiga än
att ändringarna kunde av debiteringsförrättarna iakttagas genom omslut
i uppbördsböckerna. Det synes nödvändigt, att en sådan ordning som

27

nu angivits allmänt bliver genomförd, för att en tillbakaflyttning av tiden
för första uppbörden skall utan olägenhet kunna äga rum.

Det är önskvärt, att jämväl i Stockholm tiden för första kronouppbördsstämman
flyttas bakåt. Denna stämma synes böra sluta å ungefär
samma tid som första uppbördsterminen i länen eller senast den 20 november.
Kronouppbördsstämman i Stockholm har under senare år plägat
börja en fredag och sluta lördagen i påföljande vecka. Den pågår
alltså under en period av nio dagar och kan vid angivna tidsbestämmelse
beräknas infalla tidigast under perioden den 6—14 och senast under
perioden den 12—20 november. Stadens prövningsnämnd skall enligt gällande
bestämmelser hava slutfört sina arbeten under oktober månad
och nämndens protokoll skall justeras senast den 8 november. Någon
ändring i sistberörda tidsbestämmelser ifrågasättes icke. Det kan emellertid
under sådana förhållanden inträffa, att vissa prövningsnämndens
beslut fattas så sent, att rättad debetsedel icke hinner delgivas den skattskyldige
inom den stadgade tiden av 10 dagar före uppbördsstämmans
början. Särskilda bestämmelser, som avse att undanröja olägenheterna av
dylika kollisionsfall, hava inarbetats i det bifogade förslaget till kungörelse
örn ändrad lydelse av vissa paragrafer i gällande reglemente för
uppbördsverket i Stockholms stad (§ 4 i reglementet).

I syfte att bereda ökade möjligheter för mellankommunala prövningsnämnden
att inom föreskriven tid medhinna på nämnden ankommande
arbetsuppgifter förberedes framställning till riksdagen, innefattande
förslag till vissa ändringar i taxeringsförordningen i huvudsaklig
överensstämmelse med hemställan, som av mellankommunala prövningsnämnden
i sådant avseende gjorts. Den mest betydelsefulla ändring i
taxeringsförordningen, som av nu angiven anledning kommer att föreslås,
utgöres av förslag örn begränsning av tiden för anförande av besvär
enligt 118 § taxeringsförordningen över beslut av taxeringsnämnd i

Stockholm. Dylika besvär skola för närvarande i Stockholm ingivas före
klockan 12 på dagen den 31 augusti eller, örn då är helgdag, före klockan
12 på dagen nästföljande söckendag. Det föreslås, att tiden för anförande
av dylika besvär avkortas till klockan 12 på dagen den 10 augusti
eller, örn då är helgdag, klockan 12 på dagen nästföljande söckendag.

Då frågan örn möjligheten att genomföra en delning av kronouppbörden
å två terminer, av vilka den första, på sätt alternativ C2 förutsätter,
skall äga rum under tiden den 10 (i magistratsstäderna den 5)—20
november, jämväl beror av huruvida mellankommunala prövningsnämnden
kan inom föreskriven tid fullgöra densamma åliggande uppgifter, har
sistberörda förslag ansetts böra här omförmälas. Förslag till de ändringar
i 119 och 123 §§ taxeringsförordningen, som påkallas av vad nu
anförts, har vidfogats denna p. m.

!. I Stork
holm.

28

B. Andra
uppbördsterminen.

Ej betalda
kronoutskylders
(brande å
reetlängd.

Såsom tid för andra uppbördsterminen kan ifrågasättas en period i början
av någon av månaderna februari, mars eller maj. April torde med
hänsyn, bland annat, till då allmänt förekommande hyreslikvider böra
undvikas. En uppbörd så sent som i maj skulle eftersätta statens intresse
av att erhålla skattemedlen någorlunda tidigt under budgetåret.
Härtill kommer, att såväl städer som landskommuner allmänt bålla uppbörd
av kommunalskatt i maj, se tab. 6. Återstå då februari eller mars.
Vid val mellan dessa månader bör tillses, att kollision med de kommunala
nppbördsstämmorna i görligaste mån undvikes. Av tab. 6 framgår, att
det övervägande antalet av de större städerna hålla uppbörd i mars, men
att ett lika övervägande antal landskommuner hava uppbörd i februari.
Det aritmetiska medeltalet av landskommunernas i februari infallande
uppbördsdagar har befunnits vara den 15 februari (där uppbördsstämma
omfattat flera dagar, har räknats med sista uppbördsdagen). Under sådana
förhållanden vill det synas, som örn den ur angivna synpunkt minst
lägliga tiden för andra kronouppbörden vore mars. Förlägges kronouppbörden
till denna månad, kommer den i kollision med kommunaluppbörden
i städerna. Dessas uppbörd är till beloppet avsevärt större än landskommunernas
(62.5 % av hela kommunaluppbörden i riket mot landskommunernas
37.5 %, se tab. 3). Härtill kommer, att städerna i allmänhet torde
sakna möjlighet att flytta sin kommunaluppbörd till så tidig tidpunkt i
februari, att önskvärt avstånd i tiden uppstår mellan en till februari förlagd
kommunaluppbörd och en till mars fastställd andra kronouppbörd.
Jämväl för de skattskyldiga i de talrika landskommuner, som hålla
uppbörd under senare hälften av februari eller under mars, skulle kronouppbörd
i sistnämnda månad med skäl kännas besvärande. Örn däremot
kronouppbörden förlägges till början av februari, bleve olägenheterna
mindre, ty de kommuner, som hålla sina uppbördsstämmor i denna
månad, torde kunna utan större svårighet framflytta dessa till mars.
Under sådana förhållanden synes lämpligare tidpunkt för hållandet av
andra kronouppbörden än början av februari icke stå till buds. Med
hänsyn därtill, att antalet vid denna uppbörd betalningsskyldiga kan,
på sätt förut angivits, beräknas avsevärt understiga antalet vid den
första uppbörden betalningsskyldiga, torde uppbördsperioden jämväl för
magistratsstäderna kunna begränsas till 10 dagar och för såväl land som
stad förläggas till tiden den 1—10 februari. I Stockholm bör under sådana
förhållanden andra kronouppbördsstämman vara avslutad den 10 februari.

Enligt f. n. gällande ordning föres belopp, sorn icke betalas under uppbördstermin
eller vid uppbördsstämma, omedelbart å restlängd. Delas
uppbörden å två terminer, uppstår fråga, huru restförandet av ogulden
uppbörd lämpligen bör anordnas. Vid kommunaluppbörden tillämpas i
detta avseende olika regler.

29

I vissa kommuner tillämpas den anordningen, att skattskyldig, som Alternativt,
ej betalar vid första uppbörden, genast föres å restlängd för det belopp,
som han vid nämnda uppbörd skulle betalat, men ej för mera.

Betalar han ej heller vid andra uppbörden, restföres han då för det vid
denna senare uppbörd förfallna utskyldsbeloppet. —— Det förutsättes i
detta fall, att uppbörden är delad i allenast två terminer. — Nu berörda
ordning, som bär benämnes alternativ X, påfordrar, att fullständiga rest
längder upprättas efter varje uppbörd. Den vid första uppbörden restförde
har alltså möjlighet att vid den andra betala då förfallande belopp
och har, örn han begagnar sig av denna möjlighet, att erlägga indrivningsavgift
allenast för det vid den första uppbörden oguldna beloppet.

Ett dylikt förfaringssätt har ansetts motiverat bland annat av hänsyn
till sådana skattskyldiga, vilka av tillfälliga orsaker, måhända utan eget
förvållande, försummat att betala vid första uppbörden. Systemet är
emellertid förbundet med betydande olägenheter. Erfarenheten från
kommuner, inom vilka ett sådant förfaringssätt tillämpas, visar, att
personer, som restförts vid första uppbörden, blott mera sällan betala
vid den andra. Båda restlängderna bliva därför ungefär lika omfattande
och upptaga med få undantag samma personer. Mot dessa
måste alltså indrivningsåtgärder vidtagas två gånger med ringa mellantid.
Genom detta dubbelarbete försvåras indrivningsförfarandet och
drager detta större kostnad än örn hela utskyldsbeloppet kunnat på en
gång indrivas. Såväl den skattskyldige som — vid införsel — hans arbetsgivare
bliver besvärad av upprepade indrivningsåtgärder och dessa
vålla, då handräckning måste begäras, alla därav berörda befattningshavare
dubbelt arbete.

Nu berörda olägenheter undvikas enligt ett i andra kommuner tilläm- Alternativ Y.
pat system, innebärande att restlängd utskrives först efter sista uppbördsstämman.
Denna ordning, som här benämnes alternativ Y, innefattar
ännu större tillmötesgående mot de restskyldiga än alternativ X, i det
dessa enligt förevarande system icke förrän under senare delen av uppbördsåret
besväras med indrivningsåtgärder. För kommunens kassa är
däremot förfarandet mindre förmånligt. Erfarenheten visar nämligen
icke blott att systemet framkallar benägenhet hos de skattskyldiga att
försumma första uppbördsterminen utan även att resultatet av skattein
drivningen försämras genom dennas försenande. I

I flertalet kommuner tillämpas emellertid en tredje metod, som här Alternativ z.
benämnes alternativ Z. Denna innebär, att örn den skattskyldige icke
å första uppbördsstämman betalar vad han då har att erlägga, hela utskyldsbeloppet
för året anses genast till betalning förfallet och i sin helhet
föres å restlängd. Detta system föranleder blott en större restlängd.

Den restlängd, som måste upprättas efter andra uppbörden, avser blott

30

Statistisk

lysning

alternativ

skattskyldiga, som betalat vid första uppbörden men försummat att betala
vid den andra, och blir därför föga omfattande. Den, som restföres
efter första uppbörden, får betala indrivningsavgift för hela det å debetsedeln
uppförda utskyldsbeloppet. Detta anses utgöra ett kraftigt påtryckningsmedel
för den skattskyldige att söka redan vid första uppbörden
fullgöra sin skatteplikt.

lie- I sylte att erhålla statistisk belysning av huru ett restföringssystem
enligt alternativ X verkar, hava uppgifter i ämnet, gällande den år 1929
verkställda kommunaluppbörden, införskaffats från tre av de stadskommuner,
där berörda system användes, nämligen Stockholm, Malmö och Motala.
Uppgifterna från Stockholm avse dock blott två taxeringsdistrikt. Resultatet
av undersökningen, som avser skattskyldiga till ett antal av över

74,000 vid första uppbörden och över 68,000 vid den andra, framgår av
tab. 5. Tabellerna 5 I och 5 II utvisa resultatet av uppbörden i dess helhet.
Det framgår, att antalet restförda är tämligen konstant vid båda
stämmorna, dock har andra uppbörden utfallit något sämre än den första
såväl med avseende å antalet betalda debetsedlar som storleken av
influtna belopp. Tab. 5 III gäller debetsedlar, utfärdade för skattskyldiga,
som betalat vid första stämman men restförts vid den andra. Antalet
sådana utgör 4,021. Detta antal motsvarar 5.88 % av hela antalet
debetsedlar vid andra stämman och 12.32 % av hela antalet vid andra
stämman restförda. Medeltalet av de å dylika debetsedlar restförda beloppen
är även lägre än medeltalet av de för samtliga skattskyldiga vid
andra stämman debiterade beloppen. Av denna tabell framgår vidare, att
huvudparten av de vid andra uppbörden restförda utgöres av skattskyldiga,
som restförts även vid första uppbörden. Av uppgifterna torde
jämväl kunna dragas den slutsatsen, att vid tillämpning av alternativ
Z den restlängd, som måste upprättas efter andra uppbörden, icke
kommer att bliva av större omfattning. Under det tab. 5 III visar antalet
skattskyldiga, vilkas skattebetalning försämrats, framgår av tab.
5 IV huru stort antal av de vid första stämman restförda, som vid den
andra betalat vad som av skattebeloppet belöpt å denna stämma. Antalet
sådana är 1,240, motsvarande 1.8i % av hela antalet vid andra stämman
skattskyldiga och — i de två städer, där jämförelse kunnat ske — 4.88 % av
hela antalet vid första stämman restförda. Summan av vad denna grupp
av skattskyldiga sålunda vid andra stämman inbetalat uppgår till ett belopp,
som motsvarar I.15 % av hela det vid andra stämman debiterade beloppet.
Man finner härav, att de skattskyldiga, som kunnat utnyttja fördelarna
av alternativ X, utgjort ett förhållandevis ringa antal. Det kan
uppenbarligen icke vara av större betydelse, örn dessa betala vid andra
uppbörden förfallet belopp å uppbördsstämma eller om jämväl i avseende
å sistberörda skattebelopp indrivningsförfarandet vinner tillämpning.

31

I samband med de uppgifter örn tiderna för kommunaluppbördens
hållande, som, enligt vad förut omnämnts, blivit införskaffade från de
större städerna och de s. k. fullmäktigekommunerna på landet, har jämväl
anhållits örn upplysning angående vilket system för restförandet av
kommunalutskylder, som tillämpas inom respektive kommuner. De inkomna
uppgifterna hava sammanställts i tab. 6 lil. Av denna framgår,
att restföring enligt alternativ X tillämpas i ett mindertal kommuner,
motsvarande ej fullt 15 % av städerna och något över 9 % av landskommunerna.
Alternativ Y tillämpas icke i städerna men däremot i
något över 8 % av landskommunerna. Restföring enligt alternativ Z
förekommer i flertalet av kommunerna, nämligen i mer än 66 % av städerna
och mer än 72 % av landskommunerna. I ett icke ringa antal
kommuner, som hålla tre eller flera uppbördsstämmor, sker restföring enligt
en mellanform av alternativen Y och Z, vilken innebär, att restlängd
upprättas först efter andra uppbördsstämman, då hela oguldna utskyldsbeloppet
restföres. Från flera städer, där restföring enligt alternativ Z
tillämpas, har meddelats, att försök tidigare gjorts att föra restlängderna
enligt alternativ X, men att man nödgats övergå till det strängare
alternativet Z. Flera av de största städerna tillämpa emellertid
fortfarande restföring enligt alternativ X; så Stockholm, Malmö och
Norrköping; i Göteborg tillämpas nyss omförmälda mellanform av alternativen
Y och Z. Från åtskilliga landskommuner meddelas vidare, att med
hänsyn till stadgandet i 2 § 1 mom. c) förordningen den 16 december 1927
angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda
kommuner restlängderna numera upprättas i enlighet med alternativ X.

Vid övervägande av vilken ordning för restföringen, som bör tillämpas
beträffande kronouppbörd en, måste särskild hänsyn tagas till de rent
tekniska verkningarna av de olika systemen för restlängdernas upprättande.
Enligt det formulär till uppbördsbok, som i det föregående förordats,
skola icke de särskilda delbara utskyldstitlarna utan blott deras summa av
debiteringsförrättaren delas. Örn restföringen ordnas enligt alternativ X,
måste länsstyrelsen i alla de fall, då en skattskyldig äger rätt att få utskylderna
delade, vid restlängdens upprättande dela varje restförd utskyldstitel
och i restlängden införa vad därav belöper å första uppbörden.
Detta låter sig väl tekniskt göra, eftersom delningen sker genom halvering
med blott den modifikationen, att udda öretal föras till den första uppbörden.
Men restlängdernas upprättande på angivet sätt bliver för länsstyrelserna
ett betungande arbete, vars omfattning och kostnad icke står
i rimlig proportion till de fördelar, som därmed kunna beredas de relativt få
skattskyldiga, vilka försumma att betala vid den första uppbörden men
till äventyrs betala vid den andra. Örn däremot restföring sker enligt alternativ
Z. bliver länsstyrelsernas arbete med upprättandet av restlängd efter
första uppbörden icke mera besvärligt än enligt f. n. gällande ordning. Vad

Den omfattning,
i vilken
olika kommuner
tillämpa
restföring av
kommunalutskylder

enligt de särskilda
alternativen.

Vilket system
bör tillämpas
vid restföring
av kronoutskylder? 1.

Jämförelse
mellan alternativen
X och Z.

32

sålunda anförts om arbetet inom länsstyrelserna gäller i det väsentliga även
beträffande motsvarande arbete i magistratsstäderna. I Stockholm och
övriga städer, vilka ej deltaga i landsting, bliver dock arbetet med upprättande
av restlängd efter första uppbörden enligt alternativ X mindre krävande
än i landet i övrigt, eftersom i dessa städer blott inkomst- och
förmögenhetsskatten samt, med undantag för Stockholm, förekommande
tionde och skogsvårdsavgift bliva föremål för delning.

Yad beträffar restlängden efter andra uppbörden kräver tillämpning
av alternativ X upprättande av ny, fullständig restlängd. Denna bleve
visserligen till omfattningen mindre än den första, eftersom den blott komme
att gälla skattskyldiga, som fått sina utskylder delade, men även upprättandet
av en så beskaffad längd bleve tekniskt mycket besvärligt, eftersom
även i detta fall skattebeloppet för en var restförd måste delas på titlar.
Örn åter alternativ Z tillämpas vid restföringen, skola vid andra uppbörden
blott sådana skattskyldiga restföras, som betalat vid första uppbörden
men försummat den andra. Denna restlängd bliver därför mindre omfattande
än den första. Med ledning av uppgifterna i tab. 5 III torde man
kunna beräkna, att vid tillämpning av alternativ Z restlängden efter andra
uppbörden i regel icke kommer att omfatta mer än omkring 12 % av det
antal, som skulle hava restförts vid andra uppbörden, därest alternativ X
tillämpats. Men även örn restlängden bliver av ringa omfattning, kommer
den dock att bliva jämförelsevis besvärlig, eftersom skattebeloppen
måste uppdelas å titlar. Särskilt gäller detta för landsbygden och de
städer, där ett flertal titlar skola delas. Det får dock antagas, att vederbörande
myndigheter skola kunna med nutida tekniska resurser utan
större svårighet bemästra denna uppgift.

Vid valet mellan alternativen X och Z bör hänsyn jämväl tagas till
indrivningen och redovisningen av restförda medel. Det synes uppenbart,
att det senare alternativet är att ur denna synpunkt föredraga. Indrivningen
skulle tydligen i hög grad försvåras, örn alla, som försummat andra
uppbörden, skulle föras å särskild restlängd. Man finge då med blott några
månaders mellanrum två vidlyftiga restlängden vilka i stor utsträckning
avsåge samma skattskyldiga. Det måste befaras, att indrivningen härigenom
skulle fördröjas och att den icke skulle kunna nöjaktigt fullgöras med
de arbetskrafter, som för närvarande äro för ändamålet tillgängliga. Jämväl
redovisningsväsendet skulle i motsvarande grad tyngas. Huruvida
och i vilken mån tillämpning av alternativ Z kan förorsaka ökat arbete
vid indrivning och redovisning är svårt att bedöma. Det är dock att märka,
att vid detta alternativ den andra restlängden städse kommer att avse
andra skattskyldiga än som förekomma i den första. Måhända kommer
det genom den andra restlängden ökade arbetet att kompenseras genom
minskning av antalet vid den första uppbörden restförda.

33

Alternativ Y innebär, såsom i det föregående näiunts, att restlängd
skall upprättas först efter andra uppbörden. Flera skäl tala dock emot
en sådan ordning. Indrivningen bleve till men för det allmänna försenad
omkring tre månader och svårigheten att indriva utskylderna skulle ytterligare
ökas. Anordningen kan slutligen befaras direkt uppmuntra till
skatteskolkning, därest ej särskilda korrektiv däremot skapas. För vissa
kategorier skattskyldiga kan nämligen uppskovet med indrivningen framkalla
ökad benägenhet att underlåta att betala.

Fn annan tänkbar anordning är, att hela utskyldsbeloppet omedelbart
restföres enligt alternativ Z, men indrivningen av vad som skolat erläggas
vid andra uppbörden uppskjutes tills tiden för denna uppbörd gått till
ända. En skattskyldig, som redan restförts men som kan med kvitto styrka,
att han vid andra uppbörden betalat den del av utskylderna, som då
bort erläggas, skulle vid tillämpning av detta system icke vara pliktig att erlägga
indrivningsavgift för denna del av utskyldsbeloppet. Genom en sådan
anordning skulle tydligen vissa fördelar vinnas. Emellertid kan mot
detta system invändas, att indrivningsarbetet i praktiken komme att möta
samma svårigheter som örn restlängd upprättas såväl efter första som
efter andra uppbörden, ty indrivningsåtgärder med avseende å det på
andra uppbörden fallande beloppet måste i allt fall anstå tills tiden för
andra uppbördsterminen utlupit. Härtill kommer, att anordningen kan
befaras förorsaka oreda vid redovisningen av restantierna.

Av det anförda lärer framgå, att övervägande skäl tala för att frågan
örn restföringen löses i enlighet med alternativ Z. För det allmänna
innebär anordningen uppenbara organisatoriska fördelar. Den bör
även vara ägnad att sporra de enskilda skattskyldiga att ordentligt fullgöra
sin skatteplikt. Då det övervägande flertalet av kommunerna
vid sin uppbörd tillämpa detta system, synes därav kunna slutas, att detsamma
äger stöd av hittills vunnen erfarenhet å förevarande område.

Sedan länsstyrelse och vederbörande uppbördsman i stad med magistrat
efter första uppbörden upprättat restlängd, blir det med avseende å de
titlar, som uppdelas, icke möjligt att såsom f. n. omedelbart exakt redovisa
det inbetalda beloppet på titlar. Den omständigheten, att en del skattskyldiga
kunna antagas hava erlagt jämväl vad som för dem belöper å
andra uppbörden, verkar här hinder. Leverering och redovisning synes
därför böra ske approximativt beträffande de delbara titlarna; för de titlar,
som icke delas, kan däremot exakt redovisning ske så snart restlängden
efter första uppbörden blivit färdigställd. Sedan andra uppbörden inkommit
och andra restlängden färdigställts, kunna även de delbara titlarna
exakt redovisas.

2.'' Attida
alternativ.

a. Sammanfattning.

Redovisning
hos länsstyrelser
och
magistrater.

3 — 3107S6.

34

Kostnader.

Kostnaderna tor kronouppbördens uppdelning hänföra sig väsentligen
till:

1) merkostnad för blanketter;

2) » » debitering och utskrivning av debetsedlar;

3) » » postbefordran m. m.;

4) » » förrättandet av kronouppbörden i städerna;

5) » » länsstyrelsernas befattning med kronouppbörden.

Från merkostnaden för blanketter torde kunna bortses.

ökningen av kostnaderna för kronouppbörden i städerna, vilka kostnader
icke ersättas av statsmedel, bliva utan tvivel ganska betydande. Rörande
storleken av dessa merkostnader har någon beräkning dock ej kunnat
verkställas. Ej heller föreligger någon beräkning av de kostnader,
som föranledas av det ökade arbetet med kronouppbörden inom länsstyrelserna.

Vad angår de ytterligare utgifter, som för debiteringsförrättarna uppstå
genom ökat arbete med debitering och utskrift av debetsedlar, är att märka,
att dessa utgifter i stad med magistrat icke bestridas av statsmedel. För
häradsskrivarna, vilka å landet (inklusive fögderistäderna) verkställa ifrågavarande
arbeten, måste särskilt debiteringen enligt den föreslagna nya
ordningen bliva ej oväsenligt mera betungande än tillförne. Frågan huruvida
på grund härav förhöjd ersättning bör beredas häradsskrivarna har
emellertid ansetts icke böra nu upptagas till behandling.

Ersättning till postverket för debetsedlarnas utsändande samt mottagandet
och redovisningen av uppbördsmedlen utgår enligt av 1920 års
riksdag godkända grunder (skrivelse nr 38), innefattande att ersättning
skall utgöras för debetsedlarnas distribution efter samma avgift som för
inrikes trycksaksförsändelse av lägsta viktsats samt för mottagandet och
redovisningen av uppbördsmedlen efter vanlig inrikes postanvisningsavgift,
minskad med 5 öre för varje inbetald skattepostanvisning, varvid
varje anvisning skall anses lyda å samtliga anvisningars medelbelopp.

Enligt från postverket erhållen uppgift har ersättningen till verket för
1929 års kronouppbörd uppgått till i avrundat tal 634,000 kronor, därav
för debetsedlarnas utsändande 112,000 kronor samt för mottagandet och
redovisningen av uppbördsmedlen 522,000 kronor. Sistnämnda belopp avser
i runt tal 1,740,000 postanvisningar med ett medelbelopp av 68 kronor.
Ersättningen för postanvisning har därvid utgått med 30 öre per styck.

Skulle enahanda grunder tillämpas vid beräknande av postverkets ersättning
för dess befattning med kronouppbörden efter dess omläggning
enligt ovan förordade riktlinjer, lärer ersättningen för kronodebetsedlarnas
utsändande icke beröras av omläggningen. Annorlunda ställer sig
frågan beträffande ersättningen för uppbördsmedlens mottagande och redovisning.
Under antagande att kronouppbördens delning å två terminer

35

skulle medföra dels att antalet under första terminen guldna postanvisningar
skulle bliva oförändrat, dels att antalet under andra terminen
guldna anvisningar skulle utgöra omkring 60 % av de under första terminen
guldna, dels ock att medelbeloppet av varje postanvisning skulle
nedgå till under 50 kronor, skulle ersättningen, med tillämpning å 1929
års förhållanden, hava uppgått till 556,800 kronor, således blott 34,800 kronor
mera än som i verkligheten utgått under år 1929. Postverkets merkostnader
på grund av uppbördens omläggning torde dock näppeligen begränsas
till detta belopp. Med anledning härav torde grunderna för postverkets
ersättning böra upptagas till förnyat övervägande, sedan generalpoststyrelsen
härom verkställt erforderlig utredning.

Då enligt vad förut anförts arbetet med uppbördsböckerna åtminstone
å landet i regel påbörjas tidigt på våren så att de föreligga tillskrivna i
maj månad, men riksdagsbeslut i ämnet icke lärer kunna förväntas bliva
fattat tidigare än i april eller maj, kan ett blivande beslut icke träda
i kraft förrän under år 1932.

När kan
kronouppbördens
uppdelning

genomföras?

Stockholm i finansdepartementet den 14 januari 1931.

36

Förslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av uppbördsreglementet
den 14 december 1917 (nr 838).

Härigenom förordnas, att §§ 2, 3, 5, 6, 9, 10, 11, 12 och 17 uppbördsreglementet
den 14 december 1917 skola i nedan angivna delar hava följande
ändrade lydelse:

Debitering.

§ 2.

Menn. 1. Kronoutskylder, som förfalla till betalning under allmän uppbördstermin
eller vid allmän uppbördsstämma, skola påföras de skattskyldiga
i uppbördsbok, vilken skall avfattas i enlighet med bifogade formuläret
nr 1.

§ 3.

Mom. 1. Å landet skola de kronoutskylder, vilka, på sätt nedan sägs,
skola uppbäras genom postverket, av häradsskrivaren upptagas å debetsedel,
upprättad i enlighet med bifogade formuläret nr 2. Vid debetsedel
å utskylder, som förfalla till betalning under allmän uppbördstermin,
skola, på sätt nämnda formulär utvisar, vara fogade två av häradsskrivaren
utskrivna, genom perforering frånskiljbara skattepostanvisningar,
utställda å Konungens befallningshavande i länet. Vid annan
debetsedel skall vara fogad en dylik postanvisning.

Blanketter---häradsskrivaren.

Häradsskrivaren har---angivas.

Mom. 2. I stad skola lcronoutskylderna av debiteringsförrättaren upptagas
å en för den skattskyldige enligt bifogade formuläret nr 3 upprättad
debetsedel.

Å landet —- — — formulär.

Tryckning — -— — statsmedel.

§ 5.

Morn. 1. De i--— anmäld.

Vid debetsedlarnas utsändande iakttages:

att debetsedlarna —--adresspostanstalter;

att debetsedlar---sammanbuntade; samt

att debetsedlar, adresserade till avlägset belägna eller med färre post -

37

förbindelser försedda postanstaltev, i den man omständigheterna det medgiva,
för postbefordran avlämnas tidigare än övriga debetsedlar.

Därest skattskyldig, som icke före den i § 9 angivna första nppbördsterminens
början erhållit sin debetsedel, inom fyra dagar före uppbär dsterminens
utgång, hos Konungens befallningshavande skriftligen anmäler,
att debetsedeln ej kommit honom till handa, åligger det landskontoret att
under i anmälningen uppgiven adress till den skattskyldige skyndsamt
översända nytt, å debctsedelblankett utfärdat utdrag ur uppbördsboken
beträffande den skattskyldige jämte vidfästade skattepostanvisningar.

Om debetsedlarnas utsändande skall Konungens befallningshavande
årligen i god tid före första uppbördsterminens början låta i den eller de
ortstidningar, som Konungens befallningskavande äger bestämma, införa
kungörelse, tillika innehållande uppmaning till de skattskyldiga att, såvitt
möjligt, icke uppskjuta utskyldernas erläggande till sista dagarna
av uppbördsterminen ävensom underrättelse örn vad den skattskyldige
har att iakttaga, för den händelse att debetsedel icke före första uppbördsterminens
början kommit honom till handa.

Debetsedel med tillhörande skattepostanvisningar, som icke avhämtas å
adresspostanstalten inom åtta dagar efter första uppbördsterminens början,
kommer att av nämnda postanstalt omedelbart översändas till Konungens
befallningsbavande och att av landskontoret sändas till vederbörande
landsfiskal för att vara tillgänglig vid restindrivningen.

Morn. 2. Debetsedlar, varom sägs i § 3 mom. 2, skola senast tio dagar
före den i § 11 angivna första uppbördsstämmans början tillhandahållas
de skattskyldiga. Medelst ----skattskyldiga.

I de städer---till efterrättelse.

§ 6.

Uppbördsbok likasom särskild uppbördslängd över kronoutskylder, som
förfalla till betalning under uppbördstermin eller vid uppbördsstämma,
skall av häradsskrivare och magistrat till Konungens befallningshavande
ingivas, uppbördsbok och uppbördslängd å utskylder, som förfalla till betalning
under allmän uppbördstermin eller å allmän uppbördsstämma, sex
dagar före första uppbördsterminens eller första uppbördsstämmans början
samt uppbördsbok och uppbördslängd å utskylder, som förfalla till betalning
under särskild uppbördstermin eller å särskild uppbördsstämma, sex
dagar före sådan uppbördstermins eller uppbördsstämmas början. Uppbördsbok
och uppbördslängd må ock till Konungens befallningshavande
så tidigt insändas, att de inom nyss nämnda tid kunna till Konungens
befallningshavande inkomma. Särskild uppbördslängd — ---upprättats.

För landet---uppbörden (uppbördsförrättaren).

För stad---början.

38

Uppbörd.

§ 9.

Å landet försiggår den årliga allmänna uppbörden under två allmänna
uppbördsterminer, den första från och med den 10 till och med den 20
november taxeringsåret, och den andra från oell med den 1 till oell
med den 10 februari nästföljande år; dock må, örn särskilda omständigheter
för någon ort därtill föranleda samt Kungl. Maj:t på framställning
av Konungens befallningshavande och efter generalpoststyrelsens
hörande sådant medgiver, med vad, som enligt nedan angivna stadganden
bort erläggas under första uppbördsterminen, anstå till andra
uppbördsterminen.

Under förutsättning att vad den skattskyldige å kronodebetsedel påföres
i tionde, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, landstingsskatt,
vägskatt, tingshusmedel och skogsvårdsavgift uppgår till sammanlagt
minst tio kronor, förfalla dessa utskylder och avgifter till betalning med
hälften av sina belopp under vardera uppbördsterminen. Vad eljest den
skattskyldige å kronodebetsedel påföres förfaller till betalning under
första uppbördsterminen.

För erläggande —- — bestämma.

§ 10.

Morn. 1. Å landet har skattskyldig att under uppbördstermin, å vilken
postanstalt som helst inom riket (postkontor eller poststation), med företeende
av den för honom utfärdade debetsedeln jämte bifogad, för uppbördsterminen
avsedd skattepostanvisning, portofritt inbetala honom påförda
kronoutskylder, som förfalla till betalning under uppbördsterminen.
Är skattskyldig berättigad att erlägga honom å kronodebetsedel påförda
utskylder i två terminer, äger han under första uppbördsterminen, med
företeende av debetsedeln jämte för den andra uppbördsterminen avsedd
skattepostanvisning, portofritt erlägga jämväl den del av kronoutskylderna,
som förfaller till betalning först under andra uppbördsterminen.
Inbetalningen bör — —- — växel.

Efter det postanstalten sålunda mottagit likvid, frånskiljer och behåller
postanstalten skattepostanvisning, för vilken betalning er lagts, samt
återställer till den skattskyldige debetsedeln, av vederbörande posttjänsteman
kvitterad och avstämplad i överensstämmelse med anvisningen å
debetsedeln.

Därest någon vill begagna sig av honom enligt § 15 i lagen örn allmän
pensionsförsäkring medgiven rätt att särskilt erlägga pensionsavgift eller
del därav, har han att enligt formulär, som tillhandahålles å postanstalt,
utskriva särskild, å Konungens vederbörande befallningshavande utställd
skattepostanvisning jämte utdrag av debetsedeln i erforderliga delar.

39

Efter skattepostanvisningens avlämnande oell sedan avgiftsbeloppet erlagts,
meddelar vederbörande posttjänsteman kvitto å utdraget av debetsedeln.
Enahanda gäller, därest arbetsgivare enligt § 18 i nämnda lag
utan sammanhang med kronoutskylderna erlägger pensionsavgift för den,
som hos honom har tjänst eller arbetsanställning. Skattskyldig, för vilken
pensionsavgift genom särskild postanvisning redan guldits, äger att
under första uppbördsterminen i ett sammanhang erlägga återstoden av
honom å kronodehetsedel påförda, under första uppbördsterminen, eliel
under såväl första som andra uppbördsterminen till betalning förfallna
utskyld er; och åligger honom därvid att med företeende av sin debetsedel
och kvitto å erlagd pensionsavgift avlämna ny skattepostanvisning å återstående
belopp, varefter posttjänstemannen å debetsedeln utfärdar kvitto
å vad sålunda erlagts.

Kvitto---gällande.

När uppbördstermin tilländagått, emottager postverket icke vidare
skattepostanvisning å kronoutskylder, som under sagda uppbördstermin
förfallit till betalning. Ej heller emottager postverket i vidare mån än
ovan sägs skattepostanvisning å kronoutskylder till belopp, som icke motsvarar
vad vid uppbördsterminen förfallit till betalning.

Mom. 2. Örn den---debiterats. . . ;

Försummar skattskyldig, som äger rätt att erlägga honom å kronodebetsedel
påförda utskylder i två terminer, att i behörig ordning erlägga
vad sålunda under första uppbördsterminen är till betalning förfallet, är
jämväl vad eljest skolat gäldas först under andra uppbördsterminen till
omedelbar betalning förfallet.

Det åligger landskontoret att särskilt för varje kommun eller kommundel
inom de skilda landsfiskalsdistrikten i länet skyndsamt i tVå
exemplar låta upprätta specifika förteckningar, benämnda restlängdéf,
över till betalning förfallna men icke i behörig ordning guldna kronoutskylder.
Ena exemplaret av dessa restlängder skall av landskontoret
inom en månad efter uppbördstermins slut för resternas indrivning översändas
till vederbörande landsfiskal.

§ 11.

Mom. 1. I stad förrättas den årliga allmänna uppbörden å två allmänna
uppbördsstämmor, som äga rum, den första viss dag eller vissa dagax
under tiden från och med den 5 till och med den 20 november taxeringsåret,
och den andra viss dag eller vissa dagar under tiden från och med den
1 till och med den 10 februari nästföljande år; dock må, örn särskilda omständigheter
för någon ort därtill föranleda samt Kungl. !Maj ;t på framställning
av Konungens befallningshavande sådant medgiver, med vad,

40

som enligt nedan angivna stadganden bort erläggas under första uppbördsstämman,
anstå till andra uppbördsstämman.

Under förutsättning att vad den skattskyldige å kronodebetsedel påföres
i tionde, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, landstingsskatt
och skogsvårdsavgift uppgår till sammanlagt minst tio kronor, förfalla
dessa utskylder och avgifter med hälften av sina belopp under värdera
uppbördsstämman. Vad eljest den skattskyldige å kronodebetsedel pålores,
förfaller till betalning under första uppbördsstämma!!.

§ 12.

Morn. 3. Försummar skattskyldig, som enligt vad ovan stadgats äger
rätt att betala honom å kronodebetsedel påförda skatter och avgifter i två
terminer, att i behörig ordning erlägga vacl sålunda under första uppbördsstämman
är till betalning förfallet, är jämväl vad eljest skolat gäldas
först under andra uppbördsstämman, till omedelbar betalning förfallet.

Det åligger uppbördsmannen att genast låta upprätta restlängd över
till betalning förfallna men icke i behörig ordning guldna kronoutskylder.
Ett exemplar av restlängden skall senast tre veckor efter uppbördsstämmans
slut av uppbördsmannen överlämnas till utmätningsmannen
för indrivning av däri upptagna belopp.

§ 17.

Mom. 1. Skattskyldig, vilken underlåtit att inbetala sina kronoutskylder
i föreskriven tid och ordning, åligger att vid indrivningen av resterande
utskylder erlägga avgift, beräknad efter tre öre för varje full
krona av resterande utskyWernäs slutsumma, då densamma ej överstiger
tjugufem kronor, dock ej mindre än tjugufem öre, och efter sex öre å
varje full krona av berörda slutsumma, när denna överstiger tjugufem
kronor.

Denna kungörelse träder i kraft den

Formulär nr 1

Hammarby socken Svartsjö fögderi

U p p b ö r d s ■ b o k

för

år 19 32

Anvisningar:

1. Tid upprättande av uppbördsbok lör stad eller samhälle å landet, lör vilket lorea fastighetsregister
enligt de lör stad meddelade bestämmelser, iakttages, att i stället lör hemmans eller lägenheters
olika beteckningar inlöras kvarterens, tomternas och stadsägorhas beteckningar enligt fastighetsregistret;
har lör tomt eller stadsäga lastställts särskilt namn, inlöres även detta. Är fastighetsregister
ännu icke upplagt, inlöras gårdarnas och stadsjördarnas nummer och namn elter tomte- och
jordeboken.

2. Skall inom samma kommun debitering ske av utskylder till olika väghållningsdistrikt eller
lörsäkringsanstalter, skola de olika väghållningsdistriktens eller lörsäkringsanstalternas medel upptagas
i särskilda kolumner.

3. De kolumner, som lämnats öppna, äro avsedda att användas lör vissa mindre ofta förekommande
utskyldstitlar, exempelvis utskiltningsskatt, bevillning på grund av eftertaxering, grundskatt eller
trosspassevolansavgift samt vissa londers och diverse medel.

4. Under förutsättning att lör någon skattskyldig vad honom påförts i kolumnerna 18—23 uppgår
till sammanlagt minst 10 kronor, förfalla dessa utskylder och avgifter till betalning med hälften av
sina belopp under vardera uppbördsterminen. I dylikt fall upptages i kol.-28-hälften av den i kol.
24 uträknade summan, sedan denna minskats med ett öre lör varje i kolumnerna 18—23 förekommande
udda öretal. Skillnaden mellan kol. 25 och kol. 28 upptages i kol. 26.

02

Fol. 21.

Hemmans och lägenhets

Den skattskyl

d i g e s

Frivilliga anteckningar

i'':

Enligt kom-munalskatte-lagen påförda
skattekronor
och skatte-ören

Antal

1

1

2

8

p

l 4

5

6 1

7

Mantalspenningar

Sjukvårdsavgift

rnsions-

avgift

Riddarhusmedel

Olycksfal Isförsäkrings-avgift

Utjämningsskatt

namn

nummer

mantal eller mot-

svarande beteck-ning

titel eller yrke och namn

postadress

Taxerings-värden å

Till kommunal mu-

skätt taxerad (övre ra-den) och besk.-bar
(nedre raden) inkomst

Till ink.- o. förmög.-

skatt taxerat (övre ra-

den) och besk.-bart
(nedre raden) belopp

mankön ]

kvinnkön j

crq

-t

P

a

A

<

®3.

tilläggsavgift

I jordbruks-

fastighet

annan

fastighet

för fas-

tighet

o

B

£

5:

3’

Smedby

i

V»

Lantbrukare

Rotebro

4,130

8,770

1

Karl August Bredberg

30,000

5,000

3,170

6,850

20

50

31

70

/

i

—

60

—

75

25

—

3

78

5

38

»

Kontorist

»

2,080

2,880

Johan Bertil Bredberg

1,750

620

17

50

i

i

60

-

75

10

—

»

Ladug.-karl

»

1,320

1,320

Olof Oskar Jansson

250

—

2

50

i

i

60

-

75

10

—

»

Tjänsteman

Storgatan 21

Skogshyddan

3

Erik Emil Schwartz

Stockholm

3,000

1

50

Svensby

1

21h

—

—

6

.....

8

’

14

Rosendal

1

l/ie

Jordbruksarbetare

1,100

1,100

15

Knut Erland Berg

— ...

-

i

i

-

60

75

5

-

Summa för

|

upp ilaget

-..........

..............

22

—

51

70

4

4

2

40

3

—

50

—

3

78

5 38

03

Skogsvårds avgift -

08 ii,

1

2

3

4

5

G

7

8

9

10

11

12

13

14

15

Formulär nr 2.

Kronodebetsedel för år 1932 Nr 301

Svartsjö fögderi: ......................... Hammarby ................... .vocAvn

äg. Lantbrukaren Karl August Bredberg

Smedby

Rotebro

:

På grund av taxering enligt kommunalskattelagen påförda skatte-

Kronor

öre

kronor och skatteören:

för fastighet (taxeringsvärde se nästa sida):. . .......kr.. A?...öre

taxerad inkomst .......77.§9........kr.T

för inkomsts ‘ilin i*...................kr....7.?..öre

i

(besk.bar inkomst ......01 /u.......kr.j

| i

Mantalspenningar å 40 öre för man och 20 öre för kvinna. . .

60

1

2

Sjukvårdsavgift å 50 öre för man och 25 öre för kvinna . . .

75

2

3

3

4

25

—

4

5

Riddarliusmedel (angående befrielse från riddarhuskapitations-

avgift se riddarhusordningen § 5 mom. 2 och 3)......

5

3

78

6

7

Utjämningsskatt: beräknat grundbelopp . . kr. ..........6.- 33...........

efter % av grundbeloppet utgör skatten.......

5

38

7

8

8

9

Annuiteter å förskott för avlösning av frälseräntor......

G

50

9

to

Avbetalningar å odlings- och vattenavtappningslån......

63

40

10

11

11

12

Avgift till Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget......

33

60

12

13

13

14

14

15

15

16

50

16

17

17

18

Prästerskapets till statsverket indragna tionde........

15

63

18

19

Skogsvårdsavgift: .... taxerat rotvärde kr. 2850

37

05

19

20

Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt:

taxerat belopp .... kr. ..........§77.9.............

beskattningsbart belopp kr. 6850

297

97

20

21

96

57

21

22

Vägskatt..........................

96

47

22

23

Tingshusmedel . . . . ,..................

2

61

23

Summa att betala

685

81

Därav erlägges: under första uppbördsterminen

412

69

under andra uppbördsterminen

273

12

Häradsskrivaren.

Vid skattelikvid å postanstalt skall
postfunktionären här fästa föreskrivet
inlämningsbevis.

Betalas utskylderna här i riket annorledes
än genom skattepostanvisning,
skall särskilt kvitto (indrivningskvitto)
utfärdas: se debetsedelns baksida.

A B

Vid skattelikvid å postanstalt skall
postfunktionären här fästa föreskrivet
inlämningsbevis.

Betalas utskylderna här i riket annorledes
än genom skattepostanvisning,
skall särskilt kvitto (indrivningskvitto)
utfärdas: se debetsedelns baksida.

Att betalas under andra uppbördsterminen

Befordras
utan kostnad
för den skattskyldige.

SKATTEPOSTANVISNING litt. B.

Debetsedelns

nr

301

å kronoutskylder år 1932. Belopp:

Kronor

ore

Hammarby

socken

Den skattskijldige:

Lantbrukaren Karl August Bredberg

Till Ifungl. Maj:ts befaliningshavande i Stockholms län

Stockholm.

Redovisningsnr
(ifylles även av pst.)

(Postfunktionärs underskrift)

Att betalas under första uppbördsterminen

Befordras
utan kostnad
för den skattskyldige.

SKATTEPOSTANVISNING litt. A.

Debetsedelns

nr

301

Kronor öre

å kronoutskylder år 1932. Belopp: ''l I? : 69m

Hammarby socken

Ben skattskijldige:

Lantbrukaren Karl August Bredberg

Till ljungh Maj ts befallningshavande i Stockholms län

Stockholm.

Redovisningsnr
(ifylles även avpst.)

(Postfunktionärs underskrift)

Specifikation å fastighetsvärden.

Jordbruksfastighet.

Fastighetens beteckning j

Skogsvärde

Tomt- och
industrivärde

Summa

Smedby 1 mtl

30000

30000

Annan fastighet.

Fastighetens beteckning

Markvärde

Byggnads-

värde

Parkvärde

Summa

Annelund

1000

4000

5000

Underrättelser.

Förmenar någon, att utskyld eller avgift, som i uppbördsbok eller särskild uppbördslängd
finnes upptagen, blivit genom fel vid debiteringen obehörigen eller med
oriktigt belopp honom påförd eller att felaktighet ägt rum vid debetsedelns utskrivande,
äger han att däri söka rättelse genom besvär hos länsstyrelsen i det län, inom vilket
debiteringen skett. Besvären skola ingivas till nämnda myndighet inom natt och år,
efter det utskylden eller avgiften blivit klaganden avfordrad; dock ina klaganden på
eget äventyr i betalt brev med allmänna posten till länsstyrelsen insända besvären så
tidigt, att de inom ovan stadgade tid dit inkomma.

Besvär över taxering eller debitering befriar icke den skattskyldige från att i behörig
ordning inbetala honom påförda kronoutskylder; men en var, som vinner nedsättning
i eller befrielse från honom påförda kronoutskylder, är berättigad att, efter ansökan
hos länsstyrelsen i det län, varest debiteringen skett, kostnadsfritt återbekomma vad han för
mycket erlagt jämte ränta därå enligt förordningen den 2 maj 1919 (Sv.förf.-saml.nr200).

Förmenar arbetsgivare, att olycksfallsförsäkringsavgift blivit honom obehörigen
eller oriktigt påförd, äger han för erhållande av rättelse göra anmälan hos riksförsäkringsanstalten
inom ett år efter det avgiften senast bort hava erlagts. Därvid bör medsändas
dels denna debetsedel kvitterad i vad den avser under första uppbördsterminen
förfallet belopp, dels uppgift å antal mans- och kvinnodagsverken var för sig, som
för arbetsgivarens räkning utförts under det år, olycksfallsförsäkringsavgiften avser.
Denna uppgift bör vara bestyrkt av stats- eller kommunaltjänsteman eller av tvenne
trovärdiga personer, vilkas yrken och hemvist böra tydligt angivas. Efter verkställd
utredning återbetalar riksförsäkringsanstalten vad som för mycket erlagts samt återsänder
debetsedeln.

Försummar skattskyldig, som äger rätt att erlägga honom å kronodebetsedel
påförda utskylder i två terminer, att i behörig ordning erlägga
vad sålunda under första uppbördsterminen är tili betalning förfallet, är
jämväl vad eljest skolat gäldas först under andra uppbördsterminen till
omedelbar betalning förfallet.

Skattskyldig, vilken underlåter att inbetala sina utskylder i föreskriven
tid och ordning, åligger att vid indrivningen av resterande utskylder
erlägga avgift beräknad efter tre öre å varje full krona av resterande
utskyldernas slutsumma, då densamma ej överstiger tjugufem kronor, dock
ej mindre än tjugufem öre, och efter sex öre å varje full krona av berörda
slutsumma, när denna överstiger tjugufem kronor.

Kvitto å utskylder, som här i riket betalas annorledes än genom skattepostanvisning,
tecknas ej å debetsedeln, utan skall särskilt kvitto (indrivningskvitto)
vid betalningstillfällét utfärdas. Sådant kvitto skall tecknas å särskild
därför avsedd blankett. På annat sätt meddelat kvitto är icke gällande.

Meddelande till den skattskyldige.

Under första uppbördsterminen till betalning förfallet utskyldsbelopp
erlägges under tiden från och med den 10 till och med den 20 november
innevarande år. Under andra uppbördsterminen till betalning förfallet
belopp erlägges under tiden från och med den 1 till och med den 10 februari
nästkommande år. Likvid erlägges å vilken fast postanstalt som helst i
riket (postkontor eller poststation).

Likviden bör, så vitt möjligt, avlämnas i jämna penningar. Såsom betalningsmedel
må jämväl användas å kungl, postverket ställd postremissväxel,
utfärdad av riksbanken eller annan bank, för vilken Kungl. Majit fastställt
reglemente.

Vid poststation bör betalningen helst ske med sådan växel, därest utskyldsbeloppet
överstiger 1,000 kronor.

Verkställ skatteinbetalning i god tid och uppskjut ej därmed till upp Obs.

! Skattskyldig bör‘ vid
skattelikvid å postanstalt noga tillse,
att han å debetsedeln erhåller
kvitto av det utseende, som vidstående
avbildning utvisar, att
kvittot lyder å det belopp, som
den skattskyldige erlagt, samt att
debetsedeln är avstämplad.

Vid skattelikvid annorledes än
genom skattepostanvisning skall
särskilt kvitto (indrivningslcvitto)
utfärdas; se underrättelser å debetsedeln.

Kvitto, meddelat i annan ordning,
är icke gällande.

bördsterminens sista dagar.

Nr vid postanstalten

Inbetalat belopp

Kronor

öre

Kvitteras:

(Signatur.)

Formulär nr 3.

Nr.

Kronode betsede! för år 19

N. N. stad, kvarteret N. N., huset eller gården nr........, stadsägan nr........

På grund av taxering enligt kommunalskattelagen påförda skattekronor ock skatteören:

lör fastighet (taxeringsvärde se nästa sida):....................kr. ... öre.

( taxerad inkomst.............................. kr.

\ besk.-bar inkomst ........................... kr.

för inkomst

kr. ... öre.

Kr.

öre

Kredit.

Betalt vid första uppbördsstämman

den / 19.............

Annot.

Betalt vid andra uppbördsstämman

den / 19.......... . . .

.........

...

Annot.

Debet.

| Mantalspenningar å 40 öre för man och 20 öre för
kvinna..................

1 Sjukvårdsavgift å 50 öre för man och 25 öre för
kvinna..................

i

j Pensionsavgift: grundavgift..........

tilläggsavgift.........

Riddarhusmedel (ang. befrielse från riddarhuskapitationsavgift
se riddarhusordningen § 5 mom. 2 och 3)

Olycksfallsförsäkringsavgift för år 19.........

Btjämningsskatt: beräknat grundbelopp kr..........

efter ..... % av grundbeloppet utgör skatten

Utskiftningsskatt för aktiebolag och solidariska
bankbolag:

beskattningsbart belopp . . . .kr..........

Avbetalningar å odlings- och vattenavtappningslån.

Debetsedelslösen..............

Prästerskapets till statsverket indragna tionde .

Skogsvårdsavgift:. . . taxerat rotvärde kr.........

Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt:

taxerat belopp........kr.......

beskattningsbart belopp.....kr.........

Landstingsmedel..............

Summa att betala

Därav erlägges: vid första uppbördestämman .

vid andra uppbördsstämman

Kr. öre

Uppbördsstämmor för inbetalning av vidstående

belopp hållas å........................ den första

den.......................... kl............ och den

andra den....................... kl..............

Angående kvitto å erlagda utskylder se underrättelser
å omstående sida.

Specifikation å fastighetsvärden.

Jordbruksfastighet.

Fastighetens beteckning

Jordbruks-

värde

Skogsvärde

Tomt- oell
industrivärde

Summa

" ’

.....................................................................

Annan fastighet.

Fastighetens beteckning

Byggnads-

Markvärde värde

Parkvärde

Summa

.................. ..................

..........

..................

1

.................j

Underrättelser.

Förmenar någon, att utskyld eller avgift, som i uppbördsbok eller särskild uppbördslängd finnes upptagen,
blivit genom fel vid debiteringen obehörigen eller med oriktigt belopp honom påförd eller att felaktighet ägt rum
vid debetsedelns utskrivande, äger han att däri söka rättelse genom besvär hos länsstyrelsen i det län, inom vilket
debiteringen skett. Besvären skola ingivas till nämnda myndighet inom natt och år, efter det utskylden eller
avgiften blivit klaganden avfordrad; dock må klaganden på eget äventyr i hetalt brev med allmänna posten till
länsstyrelsen insända besvären så tidigt, att de inom ovan stadgade tid dit inkomma. v&wf

Besvär över taxering eller debitering befriar icke den skattskyldige från att i behörig ordning inbetala honom
påförda kronoutskylder, men en var, som vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförda kronoutskylder,
är berättigad att, efter ansökning hos länsstyrelsen i det län, varest debiteringen skett, kostnadsfritt återbekomma
vad han för mycket erlagt jämte ränta därå enligt förordningen den 2 maj 1919 (Sv. förf.-saml. nr 200).

Förmenar arbetsgivare, att olycksfallsförsäkringsavgift blivit honom obehörigen eller oriktigt påförd, äger han
för erhållande av rättelse göra anmälan hos riksförsäkringsanstalten inom ett år efter det avgiften senast hort hava
erlagts. Därvid bör medsändas dels denna debetsedel kvitterad, i vad den avser å första uppbördsstämman förfallet
belopp, dels uppgift å antal mans- och kvinnodagsverken var för sig, som för arbetsgivarens räkning utförts
under det år, olyoksfallsförsäkringsavgiften avser. Denna uppgift bör vara bestyrkt av stats- eller kommunaltjänstemän
eller av tvenne trovärdiga personer, vilkas yrken oell hemvist böra tydligt angivas. Efter verkställd utredning
återbetalar riksförsäkringsanstalten vad som för mycket erlagts samt återsänder debetsedeln.

Likvid bör, såvitt möjligt, avlämnas i jämna penningar. Såsom betalningsmedel må jämväl användas å vederbörande
uppbördsförrättare ställd postremissväxel, ntfärdad av riksbanken eller annan bank, för vilken Kungl. Majit
fastställt reglemente.

ilppbördsmannens kvitto å debetsedeln är ej mot kronan gällande, utan att detsamma försetts med anteckning
av vederbörande uppbördskontrollant.

Försummar skattskyldig, som äger rätt att erlägga honom å kronodebetsedel påförda utskylder
i två terminer, att i behörig ordning erlägga vad sålunda under första uppbördsstämman är till
betalning förfallet, är jämväl vad eljest skolat gäldas först under andra uppbördsstämman till
omedelbar betalning förfallet.

Skattskyldig, vilken underlåter att inbetala sina utskylder i föreskriven tid och ordning, åligger
att vid Indrivningen av resterande utskylder erlägga avgift, beräknad efter 3 öre å varje full
krona av resterande ntskyldernas slutsumma, då densamma ej överstiger tjugufem kronor, dock ej
mindre än tjugnfem öre, och efter sex öre å varje full krona av berörda slutsumma, när denna
överstiger tjugufem kronor.

Kvitto å utskylder, som här i riket betalas annorledes än å oppbördsstämma, tecknas ej å debet sedeln,

ntan skall särskilt kvitto (indrivningskvitto) vid betalningstillfället utfärdas. Sådant kvitto

skall tecknas å särskild, därför avsedd blankett. Pä annat sätt meddelat kvitto är icke gällande.

41

Förslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av reglementet för uppbördsverket
i Stockholms stad den 1 april 1921 (nr 219).

Härigenom förordnas, att §§ 4, 6, 10, 11, 13, 16, 19 och 24 reglementet
för uppbördsverket i Stockholms stad den 1 april 1921 skola i nedan angivna
delar hava följande ändrade lydelse:

*

§ 4.

1. Sä snart — ---debiteringslängderna. Därefter skola taxerings kommissarierna

med iakttagande av det vid detta reglemente fogade formulär
utskriva kronodebetsedlar.

Inom tid---uppbördskommissarierna.

Har---posten.

Har Stockholms stads prövningsnämnd annorledes än i anledning av
besvär höjt skattskyldigs taxering och har prövningsnämndens beslut i
ärendet fattats senare än den 20 oktober, skall den ökning i kronoutskyldemas
belopp, som den skattskyldige till följd av höjningen av taxeringen
har att utgöra, förfalla till betalning först vid den i § 10 angivna andra
kronouppbördsstämman. Har prövningsnäinnden i den ordning och å
tid, som nyss sagts, upphävt eller nedsatt skattskyldigs taxering, åligger
den skattskyldige att erlägga vad å den i § 10 angivna första kronouppbördsstämman
av utskylderna belöper enligt taxeringsnämndens beslut;
och äger den skattskyldige i den ordning, som för restitution av utskylder
är stadgad, återbekomma vad han för mycket erlagt.

2. Sedan —--statskontoret.

§ 6.

1. Genom taxeringskommissariernas försorg---med litt. B.

Uppbördsboken litt. A.--— lösen. Denna uppbördsbok skall, veder börligen

summerad, å tid, som Överståthållarämbetet bestämmer, avlämnas
till ämbetets avdelning för uppbördsärenden och, försedd med överståthållarämbetets
föreskrift örn uppbördens verkställande, före början av
första kronouppbördsstämman det år, taxeringen skett, av ämbetet överlämnas
till uppbördskommissarierna.

Uppbördsboken litt. B---uppbördskommissarierna.

42

$ 10.

1. Å debetsedlarna upptagna utskyldsbelopp skola inbetalas å de uppbördsstämmor,
till antalet fem, som av Överståthållarämbetet för sådant
ändamål utsättas och genom kungörelse tillkännagivas. Den årliga kronouppbörden
försiggår å två uppbördsstämmor, som skola vara avslutade,
den första den 20 november taxeringsåret, och den andra den 10 februari
nästföljande år.

Under förutsättning att vad skattskyldig å kronodebetsedel påföres i
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt uppgår till minst tio kronor, förfaller
denna utskyld till betalning med hälften av sitt belopp å vardera
kronouppbördsstämman. Vad eljest den skattskyldige å kronodebetsedel
påföres, förfaller till betalning under första kronouppbördsstämman.

Å första kommunaluppbördsstämman erlägges fulla beloppet av allmän
kommunalskatt till församlingarna eller av allmän kommunalskatt för
gemensamt kommunalt ändamål, all påförd skogsaccis, 20 procent av staden
tillkommande allmän kommunalskatt och kommunal progressivskatt
ävensom debetsedelslösen samt å andra och tredje kominunaluppbördsstämmorna
återstoden av påförd allmän kommunalskatt och kommunal
progressivskatt till staden, hälften å varje.

Skattskyldig, som äger erlägga honom å kronodebetsedel påförda utskylder
i två terminer, må å första kronouppbördsstämman gälda jämväl
den del av kronoutskylderna, som förfaller till betalning först under
andra kronouppbördsstämman. Vidare må skattskyldig å första eller
andra kommunaluppbördsstämman erlägga do utskyldsbelopp, som först
vid senare kommunaluppbördsstämma förfalla till betalning.

§ 11.

Försummar skattskyldig, som äger erlägga honom å kronodebetsedel
påförda utskylder i två terminer, att i behörig ordning erlägga vad sålunda
under första kronouppbördsstämman är till betalning förfallet, är
jämväl vad eljest skolat gäldas först under andra kronouppbördsstämman
till omedelbar betalning förfallet.

Skattskyldig, som underlåtit att å tid och i den ordning, som föreskrivits,
inbetala honom å kronodebetsedel påförda utskylder, skall, därest utskylderna
ej, enligt vad känt är, böra föras till avskrivning eller avkort -ning, för indrivningen av resterande utskylder, påföras ersättning för
indrivningen, vilken ersättning beräknas efter tre öre å varje full krona
av resterande belopp av andra utskylder än kommunal progressivskatt
för gemensamt kommunalt ändamål, då detta belopp ej överstiger tjugufem
kronor, dock ej mindre än tjugufem öre, och efter sex öre å varje full
krona av dylikt oguldet utskyldsbelopp, när detta överstiger tjugufem
kronor. För uraktlåten betalning sålunda stadgad avgift tillfaller stadskassan;
dock skall, därest utskylderna bliva annorstädes än i Stockholm

43

uttagna, lända till efterrättelse vad i restindrivningsförordningen därutinnan
föreskrives. Rörande ersättning för indrivning av kommunal progressivskatt
för gemensamt kommunalt ändamål, pensionsavgift och
olycksfallsförsäkringsavgift gäller vad därom är särskilt stadgat.

Om skyldighet--— stadgat.

§ 13.

1. Sedan vid uppbördsstämma influtna belopp blivit avförda i därför
avsedd kolumn i uppbördsboken, utföras i bokens restlängd specifika uppgifter
å samtliga till betalning förfallna men vid uppbördsstämman icke
gnidna poster ävensom för uraktlåten betalning stadgad avgift, varefter
beloppen summeras. Utdrag av restlängden, upptagande en var skattskyldigs
debetnummer, namn, titel eller yrke, adress, anställning och summan
av honom påförda belopp, skola särskilt för varje uppbördsmans distrikt
eller del därav utskrivas och senast 14 dagar efter uppbördsstämmans slut
för indrivning till honom överlämnas.

§ 16.

1. Restantieposter från kronouppbördsstämma skola av uppbördsmännen
fullständigt redovisas före utgången av tredje månaden näst efter den,
under vilken stämman hållits, antingen med kontanta medel (leverering)
eller, där hinder mött för restantiernas uttagande, på sätt och i den''ordning
under mom. 3 sägs.

Från första---början.

Resterande---10 juli.

§ 19.

Senast fyra månader efter kronouppbördsstämmas avslutande skola uppbördskommissarierna
upprätta och till över stå thållar ämbetets avdelning
för uppbördsärenden avlämna förteckningar, upptagande för varje församling
såväl sådana restskyldiga efter senaste kronouppbördsstämman, som
avflyttat till uppgiven ort utom Stockholm, som ock sådana, vilkas vistelseort
antecknats vara okänd. Dessa förteckningar överlämnas till mantalskommissarien,
vilken har att förse dem med anteckningar örn alla tillgängliga
upplysningar örn restskyldigs vistelseort samt att därefter snarast
möjligt och senast fem månader efter uppbördsstämmas avslutande
återställa dem till Överståthållarämbetet, som omedelbart överlämnar dem
till uppbördskommissarierna för vidtagande av de åtgärder, vartill upplysningarna
för varje särskild restskyldig föranleda.

Mot---uppbördskontor.

Då---avkortningslängd.

I övrigt---uppbördsman.

Därest---konsulatet.

44

§ 24.

Såväl —--- längderna.

För restantierna efter krononppbördsstämma må i § 13 stycket 1 omförmäld
specificerad restlängd tjäna såsom redovisningshandling.

Denna kungörelse träder i kraft den

Bilaga.

Kronodebetsedel N:o

Kvarteret

Litt. A.

i Stockholms stad för år 19

taxering sdistrikt. Fol.

Huset N:o

Utskylder:

Inkomst- och förmögenhetsskatt;

taxerat belopp.....kr. ..........................

beskattningsbart belopp . . » ..........................;

efter % av skattens grundbelopp (se punkt

11 å omstående sida) utgör densamma . . . .

Prästerskapets till statsverket Indragna tionde
Utsklftnlngsskatt för aktiebolag och solidariska

bankbolag:
beskattningsbart belopp

kr.

Ctj ä m ni n gs skatt:

skattens grundbelopp (se punkt

11 å omstående sida) . . kr. ..........................;

efter % ar grundbeloppet utgör skatten

Kommunal progressivskatt för gemensamt
kommunalt ändamål.........

Mantalspenningar å 40 öre för man och 20 öre
för kvinna.............

Sjnkvårdsavgift å öre för man och öre
för kvinna, som erlägger mantalspenningar . .

Riddarhnsmedel (angående befrielse från riddarhuskapitationsavgift
se riddarhusordningen § 5
mom. 2 och 3)............

Skogsvårdsavgift:

taxerat rotvärde kr.

10 kr...........

Olycksfallsförsäkrlngsavgift

rundavgift .

a 13 öre pr

Pensionsavgift -

( Grun
l Tilla,

Tilläggsavgift

Debetsedelslösen.

Summa att betala

Därav erlägges: vid första uppbördsstämman . . .

vid andra uppbördsstämman . .

Kronor

Kommunala avgifter, som komma att upptagas å särskild
debetsedel (se punkt 10 å debetsedelns baksida), utgå på
grundval av följande taxeringar: _

Taxering enligt kommunalskattelagen:

Taxeringsvärde å fastigheten

•o •£

jordbruksvärde . . . . kr.

skogsvärde ..... »

tomt- och industrivärde . »

Summa kr.

markvärde .
byggnadsvärde
parkvärde .

kr.

Summa kr.

Taxering till kommunal inkomstskatt:
att utgå till Stockholms stad:
taxerad inkomst .... kr.
beskattningsbar inkomst . »

att utgå för gemensamt kommunalt ändamål:
taxerad inkomst .... kr.
beskattningsbar inkomst . »

Taxering enligt förordningen om kommunal progressivskatt:
Beräknat grundbelopp (se punkt 11 å omstående
sida) .... kr. ...........................

Skattekronor
och
skatteören

Uppbördsstämmor för inbetalning av vidstående utskyldsbelopp
hållas ä uppbördskontor,
den första från och

med den till och med den .........................

och den andra från och med den till

och med den

Till betalning förfallet belopp må med företeende av
debetsedeln erläggas å uppbördskontoret antingen kontant
eller genom postremissväxel, ständ att betalas av
bankkontor i Stockholm till nppbördskomiuissarien i
uppbördsdistrikt (se punkt 5

å debetsedelns baksida).

Beloppet kan även inbetalas å uppbördskommissariens
i uppbördsdistrikt tjänstepost girokonto

N:r , vilken inbetalning dock skall

ske senast den ............................................. (se punkt 6 å debet sedelns

baksida).

Rörande utskyldernas avlämnande eller insändande direkt till

Överståthållarämbetet för nppbördsärenden medelst
check eller postremissväxel se punkt 7 å debetsedelns baksida.

Stockholm i

taxeringskontor.

Taxeringskommissarie

Å debetsedeln tecknas kvitto endast för under uppbördsstämma
erlagda utskylder, och är kvittot ej gällande med
mindre debetsedeln förses med Överste.thållarämbetets kontrollstämpel.

Om kvitto för annorledes än ä uppbördsstämma
erlagda utskylder, se pnnkt 9 å omstående
sida.

Vid första uppbördsstämman förfallet belopp
kvitteras;

Stockholm i ..... uppbördskontoret den

19

Vid andra uppbördsstämman förfallet belopp
kvitteras:

Stockholm i uppbördskontoret den

19

Underrättelser för de skattskyldiga.

A. Besvär m. m.

1. a) Besvär över fastighetstaxeringsnämnds eller taxeringsnämnds beslut, varigenom å andra sidan upptagna taxeringsbelopp
(jämväl de, som utgöra grundval för de kommunala avgifterna) blivit bestämda, skola, med undantag, varom i punkterna
b) d) nedan förmäles, ställas till Stockholms stads prö orting snämnd oell jämte denna debetsedel vara inkomna till

0 verståthåll arämbetets avdelning för uppbördsärenden, n:o C Slottsbacken, Stockholm, senast innan kl. tolv på dagen

den 19

b) Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens bestämmelser örn beskattningsort är att hänföra till
två eller flera prövningsdistrikt, och har den skattskyldige blivit eller bort bliva taxerad i Stockholm till kommunal inkomstskatt för
inkomst av dylik förvärvskälla eller till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skola besvär över den skattskyldiges taxering

1 Stockholm för inkomst eller förmögenhet ställas till den mellankommunala prövningsnämnden och vara inkomna till Över stathållarämbetets

avdelning för uppbördsärenden eller till länsstyrelsen i något av de län, dit omförmälda förvärvskälla är att
hänföra, senast innan kl. tolv på dagen den 19

c) Har skattskyldig icke själv haft förvärvskälla, varom i punkt b) förmäles, men har däremot den skattskyldiges make
haft dylik förvärvskälla, och hava makarna levt tillsammans under hela beskattningsåret eller större delen därav, skola besvär
över den skattskyldiges taxering i Stockholm för inkomst eller förmögenhet ställas till den mellankommunala prövningsnämnden,
försåvitt besvär över makens taxering i Stockholm för inkomst eller förmögenhet enligt vad i punkt b) sägs skola ställas till denna
nämnd. Besvären skola vara inkomna till Överstäthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden senast iunan kl tolv på dagen

den 19

d) Skattskyldig, som till följd av levnadsålder, varaktig oförmåga till arbete, egen eller makes tjänsteanställning, försäkring
i pensionsinrättnmg eller livränteanstalt eller på grund av att han icke mantalsskrivits inom riket anser sig jämlikt 5 § lagen
om allmän pensionsförsäkring berättigad till befrielse från påförd pensionsavgift, skall söka sådan hos pensionsstyrelsen; och
skall ansökning därom vara pensionsstyrelsen tillhanda före utgången av augusti månad nästföljande år vid äventyr att ansökningen
eljest icke upptages till prövning.

2. Anser skattskyldig, att utskyld eller avgift, som å andra sidan finnes upptagen, genom fel vid debiteringen (skatteuträkningen)
obehörigen eller med oriktigt belopp blivit honom påförd eller att felaktighet ägt runi vid utskrivandet av hans
debetsedel, och varder icke rättelse omedelbart vidtagen, sedan anmälan om felaktigheten gjorts hos taxeringskommissarien
äger han däri hos Överståthållarämbetet söka rättelse genom besvär, vilka skola till avdelningen för uppbördsärenden ingivas inom

natt och år efter det utskylden eller avgiften blivit klaganden avfordrad, dock må klaganden pä eget äventyr i betalt brev
med allmänna posten till avdelningen insända besvären så tidigt, att de inom ovan stadgade tid dit inkomma.

över kommunaldebetsedeln (jfr punkt 10 nedan) må besvär anföras i deli å nämnda debetsedel angivna ordning allenast
i det fall, att däri upptagen avgift uträknats felaktigt eller eljest oriktigt påförts.

,3- Förmenar arbetsgivare, att olycksfallsförsakringsavgift blivit honom obehörigen eller oriktigt påförd, äger han för erhållande
av rättelse göra anmälan hos riksförsäkringsanstalten inom ett år, efter det avgiften senast bort hava erlagts. Därvid
bor medsändas dels denna debetsedel kvitterad i vad den avser å första kronouppbördsstäinman förfallet belopp, de°ls uppgift å
antal mans- och kvinnodagsverken var för sig, som för arbetsgivarens räkning utförts under det år, olycksfallsforsäkringsavgiften
avser. Denna uppgift bör vara bestyrkt av stats- eller kommunaltjänsteman eller av tvenne trovärdiga personer, vilkas yrken
och hemvist böra tydligt angivas. Efter verkställd utredning återbetalar riksförsäkringsanstalten vad som för mycket erlagts
samt återsänder debetsedeln.

4. Vad i debetsedeln finnes påfört skall vid uppbördsstämman gäldas, även om besvär blivit anförda. Däremot äger
klagande, som vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförd utskyld eller avgift, att kostnadsfritt återbekomma vad
han för mycket erlagt jämte ränta därå enligt förordningen den 2 maj 1919 (Sv. förf.-saml. nr 2U0).

B. Utskyld (‘runs erläggande m. m.

5. Fri aggas utskylderna kontant, bör till undvikande av tidsutdräkt skattskyldig vara försedd nied jämna penningar,

varjämte debetsedeln skull av den skattskyldige företes. Sker betalningen samtidigt för flera debetsedlar, bör vid likviden
lögås specifik och vederbörligen summerad förteckning å inbetalningsposterna. Såsom kontant likvid ä uppbördskontor^ godkännes
jämväl postremissväxel, utfärdad till uppbördskommissamen eller å denne överlåten, ställd att betalas av bankkontor
i Stockholm. 1

6. Inbetalning å tjänatepostgirokonto sker med posten genom inbetalnings- eller girokort, som adresseras till vederbörande

uppbördskommissarie. Blanketter härtill tillhandahållas av postverket. För att inbetalning, som sker i nu nämnd ordning, skall
anses vara å uppbörd-stämman fullgjord, skall inbetalningskortet hava avlämnats å postanstalt eller, där inbetalningen sker medelst
girokort, detta hava inkommit till postgirokontorel i Stockholm senast den . Ä vederbörlig kupong skola

antecknas debetsedelns nummer, taxeringsdistmktets namn och nummer, föl. i uppbördsbok^! och å uppbördsstämman förfallet
belopp.

Inbetalning å uppbördskommissarie^ tjänstepostgirokouto från utlandet kan jämväl ske medelst postanvisning, som avsändes
senast den Å. vederbörlig kupong skola antecknas debetsedelns nummer, taxeringsdistriktets namn och nummer,

fot i uppbordsboken och å uppbördsstämman förfallet belopp ävensom numret å uppbörds kommissariens tjänstepostgirokouto.

7. Likvid kari jämväl ske i följande ordning genom check eller postremissväxel, utfärdad till Överståthållarämbetet för
uppbördsärenden eller å ämbetet överlåten, ställd att betalas av bankkontor i Stockholm. Jamie debetsedel och uppgift
ä avsändarens adress skall checken eller postremissväxeln till Överståthållarämbetet för uppbördsärenden. n:o G
Slottsbacken, expeditionstid kl. iO j\ m. - H e. m., insändas eller avlämnas sä tidigt, att densamma senast den

töre expeditionstidens slut kominer Överståthållarämbetet för uppbördsärenden tillhanda.

Betalas i nu angiven ordning med samma check eller postremissväxel liera debetsedlar, skall över dessa bifogas förteckning
säls rit för varje uppbördskontor, med angivande av de olika debetsedlarnas nummer, taxerinjsdistrikts namn och nummer,
fol. och belopp.

8. Skattskyldig, som fullgjort skattclikvid genom postgiro, postanvisning från utlandet eller till Överståthållarämbetet
for uppbördsärenden insand check eller postremissväxel, får å insänd debetsedel eller å transsumt av debetsedel tecknat kvitto
sig tillställt i tjänstebrev under uppgiven adress.

9. Försummar skattskyldig, som äger rätt att erlägga honom å kronodebetsedel påförda utskylder i två terminer, att i behörig
ordning erlägga vad sålunda under första uppbördsstämman är till betalning förfallet, är jämväl vad eljest skolat gäldas först
under andra uppbördsstämman till omedelbar betalning forfallet.

Skattskyldig, vilken underlåter att inbetala sina utskylder i föreskriven tid och ordning, skall påföras ersättning för indrivningen
av resterande utskylder, vilken ersättning beräknas elter tre öre å varje full krona av oguldna utskyldsbeloppet, då
detta ej överstiger tjugufem kronor, dock ej mindre än tjugufem öre, och efter sex öre å varje full krona av oguldna utskyldsbeloppet,
nar detta överstiger ^tjugufem kronor. I nu angivet utskyldshelopp inräknas ej kommunal progressivskatt för
gemensamt kommunalt ändamål; å oguldna beloppet av dylik skatt beräknas eli indrivningsavgift av tro öre för varje full krona.

Kvitto A utskylder, som bellas annorledes än å uppbördsstämma, tecknas ej ä debetsedeln, utan
skall särskilt kvitto (indrivningskvitto) vid betalning stillfället utskrivas; och skall detta, då betalningen

sker till befattningshavare vid uppbördsverket i Stockholms stad, för all vara gällande vara försett

med överslälhållarämbetels kontrollstämpel.

tO Den skattskyldige åliggande kommunala avgifter (utom kommunal progressivskatt för gemensamt kommunalt ändamål)
upptagas å särskild kommunaldebetsedel, betecknad med Litt. B, vilken nästkommande år utsändes eller utdelas å tid sorn
genom kungörelse tillkännagivas.

!'''' Beträffande beräkning av grundbelopp för inkomst- och förmögenhetsskatt, se 18 § förordningen deli 28 september
1928 (bv Ion.-sami. nr 373) och tabell, inf. i Sv. förf.-saml. 1928 nr 387, samt för kommunal progressivskatt och utjämnmgsskatt
se forordningarna den 28 september 1928 (Sv. förf.-saml. nr 374 och 375) och tabell, inf. i Sv. förf.-saml.
19Jo nr 38o.

45

Förslag''

till

förordning om ändrad lydelse av 100, 119 och 123 §§ taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 100, 119 oell 123 §§ taxeringsförordningen
den 28 september 1928 skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade
lydelse:

100 i

1 mom. Det åligger protokollföraren bos länsprövningsnämnden att senast
den 25 oktober i rekommenderat brev med allmänna posten tillsända
dels ägare eller därmed likställd innehavare av varje sådan fastighet, vilkens
taxering varit föremål för nämndens efter särskild prövning meddelade
beslut, dels ock varje skattskyldig, vilkens taxering för inkomst eller
förmögenhet eller för avverkat virke varit föremål för nämndens efter
särskild prövning meddelade beslut, underrättelse örn beslutet medelst utdrag
av nämndens protokoll. Vad nu sagts äger icke tillämpning, då beslut
inneburit allenast, att taxering för inkomst eller förmögenhet efter
yrkande av annan än den skattskyldige rättats i avseende å felaktighet
vid beräkningen eller införingen i inkomstlängden av ortsavdragen.

Har ----klaganden.

119 §.

1 mom. Besvär--avses.

Besvären skola ingivas i länen före klockan tolv på dagen den 15 juli
eller, örn då är helgdag, före klockan tolv på dagen nästpåföljande söckendag,
och i Stochholm före klockan tolv på dagen den 10 augusti eller, örn
då är helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande söckendag.

2 mom. Har skattskyldig---belägna.

Besvär, varom i första stycket förmäles, skola ingivas, därest Stockholm
är en av de kommuner, där taxering ägt eller bort äga rum,
före klockan tolv på dagen den 10 augusti eller, örn då är helgdag, före
klockan tolv på dagen nästföljande söckendag, och eljest före klockan
tolv på dagen den 15 juli eller, örn då är helgdag, före klockan tolv på da
gen nästföljande söckendag.

123 §.

1 mom. Har fastighet---fastigheten,

eller har--• — vederbort,

46

eller har---äga rum,

eller har under löpande taxeringsperiod nytt taxeringsvärde åsatts fastighet
eller jämlikt 8 § sista stycket kommunalskattelagen taxeringsvärde
fördelats å olika i taxeringsenhet ingående fastigheter eller delar av fastigheter
eller framställning örn vidtagande av sådan taxeringsåtgärd avslagits,
men ägare eller därmed likställd innehavare av fastigheten icke
erhållit föreskriven underrättelse därom före den 15 juni, därest beslut
fattats av taxeringsnämnd i något av länen, men före den 10 juli, därest
beslutet fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före den 1 december,
därest beslutet fattats av prövningsnämnd,
eller har — — — taxerad,
må---kammarrätten.

2 mom. Den som---förmögenhet,

den som---skett,

den som---ort,

den som---skattskyldig,

den som---skattskyldig,

den som —--— skatt,

den som---självdeklaration,

den som uti stadgad ordning avlämnat behörig självdeklaration och ej
gjort sig skyldig till sådan underlåtenhet, som enligt 39 § 1 mom. andra
punkten föranleder förlust av talan, men som blivit taxerad till inkomst
eller förmögenhet med avvikelse från deklarationen och icke erhållit föreskriven
underrättelse därom före den 15 juni, därest heslutet fattats av
taxeringsnämnd i något av länen, men före den 10 juli, därest beslutet
fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före den 1 december, därest
beslutet fattats av prövningsnämnd,

den som —--nämnts,

så ock den,---felaktig,

må---kammarrätten.

3 morn. Den som---virkesdeklaration,

den som uti stadgad ordning avlämnat behörig virkesdeklaration men
blivit taxerad för avverkat virke med avvikelse från deklarationen och
icke erhållit föreskriven underrättelse därom före den 15 juni, därest beslutet
fattats av taxeringsnämnd i något av länen, men före den 10 juli,
därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före den 1 december,
därest beslutet fattats av prövningsnämnd,

den som---nämnts,

så ock den---felaktig,

må---kammarrätten.

Denna förordning träder i kraft den

47

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av 22 och 26 §§ kungörelsen den 28
september 1928 (nr 382) med vissa föreskrifter rörande taxerings förfarandet.

Härigenom förordnas, att 22 och 26 §§ kungörelsen den 28 september
1928 med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet skola i nedan
angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

22 §.

7 morn. Fastighetslängderna och inkomstlängderna skola dagen efter
avslutande av kronouppbördstermin eller kronouppbördsstämma i huvudskrift
insändas till länsstyrelsen, i fögderi omedelbart av häradsskrivaren
och i stad, där magistrat finnes, genom magistratens försorg. Skogsvårdsavgiftslängden
kvarstannar hos häradsskrivaren eller magistraten,
till dess den, på sätt i 17 § 1 mom. stadgas, påföljande år överlämnas till
ordföranden i det årets taxeringsnämnd.

26 §.

1 mom. Länsprövningsnämndens ändringslängder —--7 länsstyrel sen.

Med ledning---skogsvårdsavgift.

Ändringslängderna rörande fastighetstaxering och taxering för inkomst
eller förmögenhet skola dagen efter avslutande av kronouppbördstermin
eller kronouppbördsstämma återställas till länsstyrelsen av vederbörande
häradsskrivare och magistrat.

Denna kungörelse träder i kraft den

48

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av § 3 moni. 3 förordningen den 31
mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar
i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall

i arbete.

Härigenom förordnas, att § 3 mom. 3 förordningen den 31 mars 1922
angående uppbörd av avgifter för försäkringar i r iksf orsa kri n gun n ctn 1 fou
jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete skall erhålla följande
ändrade lydelse:

§ 3.

Moni. 3. Efter avslutandet av första terminen eller första stämman för
den allmänna kronouppbörden och sedan därvid influtna avgifter blivit
hos länsstyrelsen bokförda, skall länsstyrelsen låta till riksförsäkringsanstalten
utanordna dels vad i vederbörlig ordning influtit, dels ock vad
som åtgår för att fylla det belopp, som enligt riksförsäkringsanstaltens i
mom. 1 omförmälda förteckningar skall i sin helhet tillkomma anstalten.

Denna förordning träder i kraft den

49

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av § 1 kungörelsen den 31 mars 1922
(nr 132) med närmare bestämmelser örn inbetalning och redovisning
av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen
örn försäkring för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att § 1 kungörelsen den 31 mars 1922 med närmare
bestämmelser örn inbetalning och redovisning av avgifter för försäkringar
i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall
i arbete skall i nedan angiven del erhålla följande ändrade lydelse:

§ 1.

De försäkringsavgifter---»Olycksfallsförsäkringsavgifter».

Efter avslutandet av första terminen eller första stämman för den allmänna
kronouppbörden och sedan därvid influtna avgifter blivit i föreskriven
ordning bokförda, skall så snart ske kan och senast före den 1 februari
varje år av länsstyrelserna till riksförsäkringsanstalten utanordnas
dels från berörda titel vad i vederbörlig ordning influtit, dels ock från det
å riksstaten för ändamålet uppförda anslaget vad som åtgår för att fylla
det belopp, som enligt riksförsäkringsanstaltens i § 3 mom. 1 av nämnda
förordning omförmälda förteckningar skall i sin helhet tillkomma anstalten.

Länsstyrelserna---riksstatsanslag.

Denna kungörelse träder i kraft den

4 — 810786.

50

TABELLER

Tabell 1. Kronouppbörden åren 1923, 1927 och 1928 samt kommunaluppbörden
år 1923.

(Enligt 1924 års uppbördssakkunniga.)1

D e

) i t e r a t

Antal debet-sedlar

terat belopp
kr.

deltal

kr.

3,113,502

241,317,810

77

3,341,045

269,208,571

80

3,386,271

278,114,338

82

2,774,886

326,621,064

118

Kronouppbörden 1923 ......

1927 ......

1928 .....

Kommunaluppbörden 1923

I n fl

itet vid uppbo

r d

R e s 11 ö r

vid uppbörd

Debetsedlar

Belopp

Debetsedlar

Belopp

Antal

O/

/O

Kr.

%

Me-

deltal

kr.

Antal

%

Kr.

O/

/O

Me-

deltal

kr.

Kronouppbörden

1923 ............

2,156,976

69.2S

207,735,463

86-08

96

956,526

30.72

33,582,347

13.92

35

1927 ............

2,356,259

70.62

235,863,488

87.61

100

984,786

29.48

33,345,083

12.3 9

34

1928 ............

2,392,141

70.0 4

245,287,323

88.20

103

994,130

29.36

32,827,015

11.80

33

Kommunalupp-

börden 1923...

1,763,013

63.5 4

261,746,247

80.14

148

1,011,873

36.4 6

64,874,817

19.86

64

Fördelning å län m. m„ se 1924 års uppbördssakkunnigas betänkande sid. 270 o. f.

51

Tabell 2. Vid kronouppbörden år 1929 debiterade belopp, fördelade efter titlar.

----

Landsbyg-

Magistrats-

Summa för

Summa för

hela

den och

städerna

hela riket

Stockholm

riket

fögderistä-

utom

utom

Kr.

derna

Stockholm

Stockholm

%

Statsskatter:

801,062

264,131

1,065,193

102,311

1,167,504

0.41

Prästerskapets till statsverket in-dragna tionde........................

2,147,913

102,528

2,250,441

22,020

2,272,461

0.80

Statlig inkomst- och förmögen-hetsskatt.............................

40,262,794

56,449,480

96,712,274

57,813,667

154,525,241

54.n

Utjämningsskatt........................

1,072,808

1,722,188

2,794,996

2,190,235

4,985,231

Lis

Utskiftningsskatt för bolag.........

—

—

—

53,655

53,655

0.02

Skogsvårdsavgift.......................

2,353,784

7,091

2,360,875

143

2,361,018

0.83

Kommunala skatter:

Landstingsskatt.......................

39,092,943

17,769,940

56,862,883

—

56,862,883

20.04

Vägskatt .................................

26,438,150

—

26,438,150

—

26,438,150

9.32

Tingshusmedel ........................

615,336

9

615,345

—

615,345

0.21

Sjukvårdsavgift ........................

1,001,326

330,165

1,331,491

127,888

1,459,379

0.51

Kommunal progressivskatt för ge-mensamt kommunalt ändamål

—

—

—

300,049

300,049

O.n

Statliga försäkringsavgifter:

Pensionsavgifter.......................

9,029,837

•

6,580,733

15,610,570

3,715,800

19,326,370

6.81

Olycksfallsförsäkringsavgifter......

2,283,020

559,691

2,842,711

338,613

3,181,324

1.12

Försäkringsavgifter till bolag:

Brandstodsmedel .....................

1,971,623

35,584

2,007,207

—

2,007,207

0.11

3,312,713

1,361

3,314,074

—

3,314,074

1.11

Hästförsäkringsavgift ...............

263,583

14,500

278,083

—

278,083

O.io

Frivilliga ledamotsavgifter:

Riddarhusmedel .......................

9,830

9,140

18,970

10,210

29,180

O.oi

Ledamotsavgift till hushållnings-

189,120

11,636

200,756

200,756

O.oi

Diverse:

1

Avbetalningar å odlings- o. vatten-avtappningslån ....................

1 317,101

19,126 1,336,227

1,336,227

0.41

Annuiteter å egnahemslån ........

1,856,321

100,329 1,956,650

l

1,956,650

0.69

Övriga titlar ..........................

255,192

282,114 537,306

3,602

2540,90t

0.19

Debetsedelslösen ...................

349,218

144,9581 494,176

3,733

497,901

0.18 ^

Summa

134,623,674! 84.404 704|219,028,378 64,681,926 283,710,304| lOO.oo

1 Sammanställningen har beträffande länen verkställts med anlitande^av riksräkenskapsverkets
siffermaterial; beloppen skilja sig beträffande vissa titlar i någon man från Statistiska central -

byråns uppgifter.

2 Därav hagelskadeförsäkringsavgift........................ 59,252 kronor

mjältbrandsförsäkringsavgift ..................... 21,333 »

lasarettsmedel i Gävle stad ..................... 245,706 »

52

Tabell 3. Beloppet av åren 1929 och 1930 å vissa talar debiterade kronoutskylder
samt år 1929 debiterade kommunalutskylder m. m.

(ur Sveriges OH. Statistik).

Utskyldstitel

Landsbygden

Städerna

Summa
hela riket

Därav Stockholm

År

Kr.

%

Kr.

%

Kr.

Kr.

%

Inkomst- och förmö-genhetsskatt :

1929 ...........................

35,620,000

23.1

118,873,634

76.9

154,493,634

57,813,667

37.4

1930 ..........................

39,731,728

23.5

129,558,104

76.5

169,289,832

63,332,249

37.4

Utjämningsskatt:

1929 ...........................

913,537

18.2

4,109,325

81.8

5,022,862

2,219,716

44.8

1930 ...........................

959,984

17.8

4,445,549

82.2

5,405,533

2,411,547

44.6

Skogsvårdsavgift:

1929 ..........................

2,377,859

99.6

8,570

0.4

2,386,429

143

1930 ...........................

2,066,793

99.6

8,524

0.4

2,075,317

189

•

Tilläggspensions-

avgift:

1929 ...........................

8,527,458

51.1

8,162,102

48.9

16,689,560

2,706,855

16.2

1930 ...........................

8,820,899

50.7

8,591,553

49.8

17,412,452

2,888,050

16.6

Antal skatte-

kronor:

1929 ...........................

16,181,052

36.4

28,263,416

63.6

44,444,468

11,604,108

26.1

1930 ..........................

17,626,421

37.0

30,075,524

63.0

47,701,945

12,424,777

26.0

Egentliga kommunal-utskylder år 1929

Kommunal progressiv-

skatt........................

2,995,388

17.4

14,227,341

82.6

17,222,729

7,469,558

43.8

Allmän kommunalskatt..

123,188,908

38.6

197,105,896

61.6

320,294,804

64,396,990

20.2

Personliga avgifter.........

738,787

67.1

362 645

32.9

1,101,432

127,786

11.6

Summa 1929

126,923,083

37.6

211,695,882 |

62.5

338,618,9651

71,994,334 |

21.3

Att erläggas år 1930.

Tabell 4. Uppgifter för vissa landskommuner och delar av städer om antalet kronodebetsedlar år 1929 samt

dessas fördelning efter belopp, m. m.

1

t

2

3

4

6

8

9

K o ni ni u n

Samtliga

debetsedlar

1

Samtliga

restförda

debetsedlar

Debetsedlar
å högst

10 kronor

Debetsedlar
å högst

20 kronor

Debetsedlar
å blott per-sonella skat-ter (man-talspennin-gar och sjuk-vårdsavgift)

Debetsedlar, å
vilka samman
av vissa före-kommande
skatter1 över-stiger 10 kr.

Restförda
av sist-nämnda
grupp

Antal
skatt-skyldiga,
som på-förts både
inkomst-och för-mögen-hetsskatt

Antal i resp.
kommuner
mantalsskrivna
skattskyldiga,
som påförts
landstingsskatt
men ej inkomst-och förmögen-hetsskatt

antal

summa

skatt kr.

medel-tal kr.

antal

% av

alla

medel-tal kr.

antal

% »x

alla

antal

% av
alla

antal

% av

alla

antal

% av
alla

antal

% av
alla

o. lands-tings-skatt

antal

% av
kol. 8.

Stockholms stad.

Matteus 5 tax.-dist. ...

8,698

718,786

82: 6 4

3,315

38.1

44: 76

2,597

29.86

3,309

38.0 4

333

3.8

4,925

56.6

1,598

32.4

Katarina lil distr.......

9,269

555,119

59: 8 9

5,204

56. t

42: 62

2,378

25.6 6

3,155

34.04

188

2.0

5,053

54.5

2,947

58.3

—

—

—

Säger

17,967

1,273,905

70: 90

8,519

47.4

43: 4 9

4,975

27.69

6,464

35.98

521

2.9

9,978

55.6

4,545

45.6

—

—

—

Stockholms län.

Börstils socken

1,847

34,691

18: 78

209

11.8

11: 68

1,028

55.7

1,399

75.7

367

19.9

519

28.1

34

6.6

760

522

68.7

Almunge ■>

1,111

61,647

55: 49

162

14.6

34: 9 2

430

38.7

655

59.0

148

13.3

434

39.1

60

13.7

501

242

48.3

Rådmansö >

1,142

27,845

24: 88

214

18.7

14: 56

601

52.6

846

74.1

168

14.7

366

32.0

47

12.8

270

393

145.6

Möja »

480

11,774

24: 68

221

46.o

19: 64

182

37.9

279

58.1

52

10.8

229

47.7

104

45.4

163

99

60.7

Gustafsbergs »

1,502

148,329

98: 7 5

396

26.4

58: 41

267

17.8

388

25.8

86

5.7

1,149

76.6

315

27.4

998

67

6.7

Salems

1,405

96,931

68: 9 9

399

28.4

44: 14

421

30. o

624

44.4

195

13.9

827

58.9

223

27.0

625

224

35.8

Grödinge *

984

84,796

86: 17

284

28.9

34: 21

342

34.8

539

54.8

152

15.4

447

45.4

126

28.2

412

141

34.2

Vårdinge »

985

61,505

62: 4 4

169

17.2

26: 5 9

401

40.7

631

64.1

187

19.0

398

40.4

70

17.6

383

236

61.6

Del av Sundbyb:gs stad

1,297

143,762

110: 84

652

50.3

70: 21

289

22.8

374

28.8

184

14.2

924

71.2

462

50. o

916

75

8.2

» » Lidingö >

2,413

405,049

167: 86

806

33.4

94: 2 3

613

25.4

881

36.5

369

15.8

1,568

65.0

505

32.2

1,420

197

13.9

Säger

13,166 1,076,329

81: 75

3,512

26.7

54: 7 5

4,574j 34.7 4

6,616

50.8

1,908

14.5

6,861

52.1

1,946

28.4

6,448

2,196

34.1

Södermanlands lön.

Hölö socken ............

891

49,960

56: 0 7

160

18.0

27: 9 0

267

30. o

483

54.2

109

12.2

. 449

50.4

71

15.s

348

265

76.1

Flens » ............

1,584

127,102

80: 2 4

337

21.8

41: 99

365

23.0

576

36.4

172

10.9

1,052

66.4

199

18.9

911

251

27.6

Säger

2,475

177,062

71: 54

497

20.1

37: 28

632

25.5

1,059

42.8

281

11.4

1,501

60.6

270

18.o

1,259

516

41.0

Älvsborgs län.

Sundals-Ryrs socken...

694

13,759

19: 83

102

14.7

7: 17

447

64.1

518

74.6

109

15.7

194

28.0

4

2.1

112

256

228.6

Timmele socken ......

552

20,673

37: 4 5

46

8.3

22: 2 6

318

57.6

378

68.5

58

10.5

197

35.7

8

4.1

192

201

104.7

Lilla Edets mu n.-samli.

744

83,052 lil: 6 3

240

32.8

29: 7 9

280

37.6

352

47.3

124

16.7

402

54.0

122

30.3

399

89

22.3

Säger

1,990

117,484

59: 04

388

19.6

22: 9 6

1,045

52.5

1,248

62.7

291

14.6

793

39.8

134

16.9

703

546

77.7

35,598

2,644,780

74: 80

12,916

36.8

45: 6 7

11,226

31.5

15,387

43.2

3,001

8.4

19,133

53.7

6,895

36.0

8,410

3,258

38.7

1 Tionde, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skogsvårdsavgift, landstingsskatt, vägskatt och tingshusmedel. (Det torde observeras, att kol.
ej är direkt jämförbar med kol. 3—5}

54

Tabell 5. Uppgifter för vissa städer eller delar av städer om resultatet av
kommunaluppbörden vid första och andra uppbördsstämman år 1929. * *

Kommun

Debiterat

Influtet

Restfört

Antal

debet-

sedlar

Belopp

kr.

Me-

del-

tal

kr.

Antal

debet-

sedlar

%

av

alla

Belopp

kr.

%

av

debi-

terat

be-

lopp

Medel-

tal

kr.

Antal

debet-

sedlar

%

av

alla

Belopp

kr.

%

av

debi-

terat

be-

lopp

Me-

del-

tal

kr.

Två taxerings-distrikt i Stock-holms stad ......

Malmö stad ........

Motala stad.........

Säger

Två taxer.-distrikt i
Stockholms stad

Malmö stad.........

Motala stad .........

Säger

14,496

56,823

2,847

I. F<

547,830

4,901,348

143,162

irsta

37: 79

86: 2 6

50: 2 9

komn

8,546

30,540

2,123

luna

59.0

53.7

74.6

luppbör

390,399

4,008,354

119,182

dssti

71.8

81.8

83.2

imman

45: 68

131: 26

56: 14

l.

5,950

26,283

724

41.0

46.8

25.4

157,431

892,994

23,980

''

28.7

18.2

16.8

26: 4 6

33: 98

33:12

74,166

14,428

51,146

2.847

5,592,340

II.

791,302

4,829,425

143,162

75: 40

indra

54: 84

94: 4 2 i
50: 2 oj

41,209

korn!

7,803

25,940

2,032

55.fi

nun

54.1

50.7

71.4

4,517,935

aluppböi

546,018

3,876,068

121,885

80.8

rdssl

69.0

80.3

85.1

109: 68

amma

69: 98

149: 42

59: 9 8

32,957144.4

n.

1

6,625 45.9

25,206 49.8

I

815|28.6

1,074,405

245,284

953,357

21,277

19.2

31.0

19.7

14.9

32: 60

37: 02

37: 82

26: n

68,421 5,763,889 84: 24

35,775 52.814,543,971

78.8

127: 02

32,646|47.7

1,219,918

21.2

37: 3 7

lil. Debetsedlar, utfärdade för skattskyldiga, som betalat vid första kommunaluppbördsstämman,
men restförts vid den andra.

Kommun

Antal

% av hela
antalet debet-sedlar vid
andra
stämman

% av hela
antalet vid
andra
stämman
restförda

Vid andra
stämman å
dylika debet-sedlar rest-fört belopp

Medeltal

kr.

% av hela
det vid andra
stämman
debiterade
beloppet

% av hela
det vid andra
stämman
restförda
beloppet

Två taxer.-distr. i

Stockholms stad

937

6.4 9

14.14

44,001

46: 96

5.56

17.9

Malmö stad.........

2,946

5.7 6

11.69

217,297

73: 7 6

4.60

22.3

Motala stad.........

138

4.86

16.98

6,334

45: 90

4.4 2

29.8

Säger

4,021

5.8S

12.32

267,632

66: 66

4.64

21.9

IV. Debetsedlar,

utfärdade för skattskyldiga, som restförts vid första kommunaluppbörds-

stämman men vid den

andra betalat vad av

skattebeloppet belöpt å denna stämma.

Kommun

Antal

% av hela
antalet debet-sedlar vid
andra
stämman

% av hela
antalet vid
första
stämman
restförda

Vid andra
stämman å
dylika debet-sedlar inbe-talt belopp

Medeltal

kr.

% av hela
det vid andra
stämman
debiterade
beloppet

Två taxer.-distr. i

Stockholms stad

271

1.88

4.56

15,575

57:4 7

1.97

Malmö stad.........

1 914

1.79

* _

46,393

50: 7 6

0.96

Motala stad.........

55

1.98

7.60

4,581

83: 2 9

3.20

Säger

1,240

1.81

4.88''

66,549

53: 67

1.15

1 Av dessa 914 inbetalade 414 samtidigt till stadsfogden även första stämmans skatt med kr. 18,783: 78.

* Jämförelsen blir här ej adekvat, emedan ett ej obetydligt antal av de i Malmö vid första stämman
restförda icke varit betalningsskyldiga vid andra stämman.

55

<4

It

Tabell 6. Uppgifter för olika grupper av kommuner örn antalet kommunala
uppbördsstämmor, tiderna för hållandet av uppbördsstämmor
samt metoder för ej betalda kommunalutskylders förande å restlängd.

Uppgifterna avse år 1930 och gälla dels 68 av de 72 största städerna (med över 5,000 inv.),
dels 193 större och mindre landskommuner, för vilka kommunaldebetsedlar funnits tillgängliga
hos Svenska Landskommunernas Förbund, grupp A, dels ock 652 landskommuner med
minst 1,500 inv. (s. k. fullmäktigekommuner), grupp B. Uppgifterna avse stämmor för uppbörd
av egentliga kommunalutskylder, ej pensionsavgifter eller skogsaccis. 1

I. Antal kommunala uppbördsstämmor.

Antalet kommunala

Kommunerna

, fördelade efter antalet kommunala uppbördsstämmor i
varje kommun

uppbördsstämmor i
varje kommun

Städerna

Landskommunerna i
grupp A

Landskommunerna i

grupp B

antal

%

antal

%

antal

%

1.................

3

1.55

3

0.46

2

1

1.47

113

58.55

286

43.86

B..................

53

77.94

71

36.7 9

325

49.85

4.................

13

19.12

6

3.11

38

5.83

5..................

1

1.47

—

—

—

Summa

68

100

193

100

652

100

II. Tider, då kommunala uppbördsstämmor hållits.1

Månad, då kommu-

Städerna

Landskommunerna i
grupp A

Landskommunerna i
grupp B

nåla uppbörds-stämmor hållits

Antal uppbördsstämmor

Antal uppbördsstämmor

Antal uppbördsstämmor

i varje
månad

Ytr av an-talet städer

i varje
månad

% av antalet
kommuner

i varje
månad

% av antalet
kommuner

Februari............

10

14.71

183

94.8 2

550

84.8 6

Mars..................

42

61.76

8

4.15

92

14.11

April ...............

9

■ 13.24

4

2.0 7

23

3.53

Maj ..................

Juni..................

26

38.2 4

32

16.58

171

26.28

37

54.41

46

23.88

134

20.55

Juli ..................

22

32.8 5

62

32.12

249

38.19

Augusti ............

10

14.71

49

25.89

202

30.98

September .........

56

82. s 6

66

34-20

233

35.74

Oktober ............

(i

8.82

16

8.2 9

48

7.36

1 Några få uppbördsstämmor, sorn i landskommunerna hållits i januari, hava i tabellen
hänförts till februari.

56

lil. Olika metoder för ej betalda kommunalutskylders förande å restlängd och
antal kommuner, där dessa metoder tillämpats. 1

Metod för restförandet av kommunal-

Kommunerna, fördelade efter den hos envar av
dem tillämpade metoden för restförandet av
kommunalutskylder

utskylder

Städerna

Landskommunerna i
grupp B

antal

%

antal

%

Om likvid ej sker å första stämman, restföres
vad som då skolat betalas men ej mera

10

14.70

59

9.09

Restlängd upprättas ej förrän efter sista
uppbördsstämman..........................

_

53

8.17

Örn likvid ej sker å första stämman, rest-föres debetsedelns hela belopp (= hela
utskyldsbeloppet för året) ...............

45

66.18

470''

72.42

Restlängd upprättas ej förrän efter andra
stämman men då restföres hela oguldna
utskyldsbeloppet för året. Tre eller flera
stämmor hållas ...............................

13

19.12

50

7.70

Annan metod för restförandet tillämpas

—

-

17

2.02

Summa

68

100

649»

100

1 I 82 av dessa landskommuner hava de skattskyldiga tillfälle att inbetala sin skatt under
en till tva nomader efter första uppbördsstämma^ Först efter utgången av denna frist
upprättas restlängd.

* Uppgifter lämnas blott för de 649 landskommuner i grupp B, uti vilka år 1930 hållits
två eller flera kommunala uppbördsstämmor.

57

Tabell 7. Uppgifter om 1930 års ordinarie prövningsnfimnders arbeten, avseende

samma års taxeringar.

Prövningsnämndsområde

Tid för samman-träden

Antal skattskyldiga,
upptagna i andrin ge-lang der

Antal skatt
skyldiga,
upptagna
ändrings-längder på
grund av
meiian-kommunala
prövnings-nämndens
beslut

Summs
skatt-skyl-diga,
upp-tagna
i änd-rings-läng-der

Antal
besvär
till
pröv-nings-n ären-den

Antal av
lands -kamre-rarens
sär- ''
skilda
yrkan-den bos
prövn.-nämn-den

första

sista

från

första

samman-

trädet

från

andra

samman-

trädet

Stockholms stad

15/s; "/»

“Ao—*°/io

425

1,755

151

2,331

1,905

1,118!

Stockholms

län ...

s/»-u/.

•/»•

2,763

113

2,876

820

| 2,102

Uppsala

»

9/»-l7»

7io—7io

197

880

39

1,116

399

814

Södermanlands

» ..

"/•

7»o—7io

1,015

600

44

1,659

390

1,102

Östergötlands

» ...

“/s-"/»

"/•

392

580

74

1,046

566

544

Jönköpings

»

*/»-%

7i0—9/lO

639

468

53

1,160

838

475

Kronobergs

»

M/8-"/s

7n- 7io

188

478

36

702

712

262

Kalmar

»

7»-uA

7»—‘7io

974

979

.52

2,005

858

1,392

Gotlands

»

**/•■

-77»

247

15

262

146

80

Blekinge

»

m/s—"/«

V»

544

339

29

912

488

475

Kristianstads

7io—“A»

391

927

39

1,357

689

600

Malmöhus

“/•

,9/o

1,608

99

1,707

1,569

345;

Hallands

Ie/»-17/»

•7»-7i«

537

506

33

1,076

434

769

Göteborgs o. Bohus län

9-*’/»; “A»

965; 932; 1,020

110

3,027

1,594

862

Älvsborgs

län ...

,e/8-,e/e

“/.-“/o

1,434

82

1,516

1,015

662j

Skaraborgs

» ...

*6/8 —’7/s

,!/9—* * * S79

556

342

58

956

580

527

Värmlands

"/•

7»

910

65

975

808

114

örebro

»

B/s-9/8

»Ao-7»

887

945

65

1,897

824

1,178

Västmanlands

>

*7/*-*°/8

*/io—*/io

654

837

59

1,550

756

914,1

Kopparbergs

» ...

n/e—,s/s

”/»—Vi»

1,275

1,179

67

2,521

948

l,677j

Gävleborgs

* ...

»7»-7io

1,346

1,880

38

3,264

744

2,692;

Västernorrlands

»

•/o—1’/»

7»o—7i»

1,962

830

41

2,833

1,483

1,555

Jämtlands

*7/s—*8/"

Vio—7i»

616 ,

468

42

1,126

475

6731

Västerbottens

» ...

**/8-’%

7io-9/io

1,415

821

66

2,302

1,050

1,304i

Norrbottens

“/•-

-80/8

1,274

43

1,317

494

902j

Summa

—

-

39,

980

1,513

41,4931

20,585

23,138

1

Meiiankommunala

prov-

ningsnämnden •

7»-7»

Vio—7>o|

—

—

—

— |

360

79i

Summa!

—

- II

39,980

1,513

41,493||^0,945

23,217

Anmärkning: I förestående siffror äro icke medräknade de fall, då äkta makars taxeringar

ändrats enbart på grund av de år 1930 utfärdade nya bestämmelserna (sv. förf.-saml. nris

190 och 191).

5 — 310786.