Kungl. Martts proposition Nr 184.
I
184.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension åt landshövdingen
S. H. Kvarnzelius; given Stockholms slott den 13
mars 1931.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Felix Hamrin.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 13 mars 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anföi.
I en till Kungl. Majit ställd skrift har landshövdingen i Kopparbergs
län Svante Herman Kvarnzelius gjort framställning i syfte att i fråga örn
rätt till pension få tillgodoräkna sig tid, varunder han före tillträdandet
av sin befattning såsom landshövding innehaft förordnande såsom statens
förlikningsman för medling i arbetstvister.
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 161 häll■ (Nr 18b 183.)
1
2 Kungl. Ma,j:ts proposition Nr 184.
Landshövding Kvarnzelius, som är todd den 13 november 1864 och således
den 13 november innevarande år uppnår stadgad pensionsålder, utnämndes
till landshövding den 28 augusti 1922. Före sistnämnda tidpunkt
hade han alltsedan den 1 januari 1907 oavbrutet innehaft förordnande såsom
statens förlikningsman för medling i arbetstvister.
I anledning av en utav Kvarnzelius tidigare hos statskontoret gjord ansökning
om pension har nämnda ämbetsverk genom beslut den 26 februari
1931 funnit Kvarnzelius — enär han vid uppnående av pensionsåldern icke
kunde räkna fulla tio år i statstjänst — icke äga rätt till pension enligt
civila pensionslagen. I skrivelse härom anförde statskontoret följande:
Beträffande frågan om tillgodoräkning såsom tjänstår för pension enligt
civila pensionslagen av tiden för förordnande såsom förlikningsman
skulle det visserligen kunna förefalla, som örn förlikningsmansförordnande
vore att hänföra till anställning, jämförlig med befattning i statstjänst,
och att alltså, enligt 3 § e) i kungörelsen den 29 juni 1921 (nr
456) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement och
andra till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga örn rätt till
pension, tiden för sådant förordnande skulle kunna räknas såsom tjänståi
för pension. Med hänsyn till vad som rörande förlikningsmännens
ställning anförts i Kungl. Maj:ts framställning till 1906 års riksdag örn
anslag för medling i arbetstvister (prop. nr 85) måste dock enligt statskontorets
mening förlikningsmansförordnandet anses innefatta ett uppdrag,
visserligen i statens tjänst men ej av beskaffenhet att konstituera befattning
i statstjänst i den bemärkelse, som i nämnda lag enligt dess grunder
avsåges. Statskontoret ansåge sig därför icke kunna räkna Kvarnzelius
tillgodo denna tid såsom tjänstar för pension enligt den civila pensionslagen.
Vid sådant förhållande och då Kvarnzelius, som den 28 augusti 1922 utnämnts
till landshövding, alltså vid uppnående den 13 november 1931 av
den levnadsålder av 67 år, då skyldighet inträdde att avgå från landshövdingbefattningen,
icke kunde räkna fulla tio år i statstjänst, funne sig
statskontoret icke kunna mot stadgandet i 7 § av förenämnda lag tillerkänna
honom någon pension vid avgången ur tjänst.
Över nu föreliggande, av Kvarnzelius lies Kungl. Majit gjorda framställning,
Ilar statskontoret den 5 mars 1931 avgivit infordrat utlåtande oell
därvid anfört följande:
Att, såsom sökanden begärde, utverka riksdagens medgivande därtill,
att tiden, under vilken han innehaft förordnande såsom förlikningsman,
finge tillgodoräknas honom såsom tjänstår för pension, kunde statskontoret
för sin del icke förorda med hänsyn till de svåröverskådliga konsekvenser,
som ett sådant medgivande skulle kunna medföra. Däremot ville
statskontoret med hänsyn till sökandens omfattande verksamhet för statens
räkning föreslå, att pension från allmänna indragningsstaten till
skäligt belopp bereddes sökanden, när han inom kort lämnade landshövdingtjänsten.
Jämte framhållande att sökanden, vid bifall till ansökningen, skulle för
24 tjänstår erhålla en avkortad pension, motsvarande s,/35 av det för honom
gällande pensionsunderlaget av 9,996 kronor eller alltså 6,864 kronor, vilie
Kungl. Mårds proposition Nr 184.
statskontoret för sin del såsom lämpligt och skäligt belopp i detta fall
förorda 6,000 kronor.
Statskontoret har i enlighet med vad sålunda anförts hemställt, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Kvarnzelius finge från
och med dagen näst efter den, då han efter uppnådd levnadsålder av 67
år erhölle avsked, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta pension till belopp av 6,000 kronor för år räknat.
Såsom av det anförda framgår, har statskontoret ansett, att den tid av PeparUmmUöver
15 år, varunder landshövding Kvarnzelius före utnämningen till
landshövding tjänstgjort såsom statens förlikningsman för medling i arbetstvister,
icke kan tillgodoräknas honom i pensionshänseende. Då vid
sådant förhållande Kvarnzelius vid pensionsålderns inträde ej innehar
fulla tio tjänstår, har ämbetsverket funnit honom ej vara berättigad till
pension enligt bestämmelserna i civila pensionslagen. Med hänsyn till
Kvarnzelius’ omfattande verksamhet för statens räkning har statskontoret
emellertid förordat, att genom särskilt beslut av riksdagen en pension å
6,000 kronor måtte beredas honom.
I betraktande av det värdefulla och gagnerika arbete, som landshövding
Kvarnzelius under en lång följd av år nedlagt på olika områden i det
allmännas tjänst, finner jag det vara naturligt, att Kvarnzelius, vilken
innehar med pensionsrätt förenad befattning, kommer i åtnjutande av
pension, ehuru antalet tjänstår i hans egenskap av landshövding ej uppgår
till vad som enligt civila pensionslagen erfordras för att pensionsrätt
skall inträda. Jag tillstyrker alltså statskontorets förslag och ansluter
mig jämväl Arnd angår pensionens belopp till dess ståndpunkt.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att landshövdingen i Kopparbergs län Svante Herman
Kvarnzelius må från och med dagen näst efter
den, då han efter uppnådd levnadsålder av 67 år avgår
från sin befattning, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 6,000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga
ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Vid protokollet:
Olga Gjörloff.
-V
It
*
< <%* v>c>
J t ''«