Kungl. Majlis ''proposition Nr 17.

1

Nr 17.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 18 § 1 mom. och 22 § 2 mom. förordningen
den 15 december 1911 (nr 136) angående statsmonopol
å tobakstiUverkningen i riket; given Stockholms slott den 3
januari 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av
18 § 1 mom. oell 22 § 2 mom. förordningen den 15 december 1914 (nr 436)
angående statsmonopol å tobakstiUverkningen i riket.

GUSTAF.

Felix Hamrin.

Bihang lill riksdagens protokoll 1031.

1 sand. lö höft. (Nr 17.)

I

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 17.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 18 § 1 morn. och 22 § 2 moni.
förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket ''•

Härigenom förordnas, att 18 § 1 mom. och 22 § 2 mom. förordningen
den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket
skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

18 §.

1 molin. I varje tobaksvaras priskurantpris skall skatt ingå dels med
ett belopp, vilket motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset
eller i fall, som avses i 22 § 2 mom. fjärde stycket, av varans värde, dels
ock med nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda
belopp, nämligen:

i

För inom

riket till-

För till riket införd

verkad vara

vara

procent av

belopp för

procent av

beloDD för

priskurant-

priskurant-

priset eller

priset eller

värdet

1 st.

1 kg.

värdet

1 st.

1 kg.

öre

kr.

öre

kr.

Cigarrer .......................................

24

0.8

—

28

4

—

Cigarrcigarretter ...........................

33

0.4

—

34

2

—

Cigarretter ...................................

50

0.2

—

41

1.8

—

Röktobak ....................................

41

—

1.50

41

—

1.50

Tuggtobak ...................................

31

—

1

41

—

1.50

Snus.............................................

37

—

0.75

39

—

1.50

I skattehänseende---gram.

22 §.

2 mom. För tobaksvara, importerad till tullinlandet enligt denna paragraf,
skall erläggas en licensavgift, som utgöres av den å varan enligt
18 § belöpande skatt ävensom av ett belopp, motsvarande vad monopolets
utövare för täckande av sina omkostnader samt vinst pålägger tobaksvara
med samma priskurantpris eller i fall, som avses i fjärde stycket av detta
moment, med samma värde. Nämnda belopp må ej överstiga 8 procent
av varans priskurantpris eller värde.

Till —--avgift.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1931.

1 Senaste tydelse, se beträffande 18 § 1 moni. 1927: 138 och beträflande 22 § 2 morn1926:
23.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 17.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 januari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gaede, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anmäler fråga örn
höjning av skatten å vissa tobaksvaror samt anför:

Statsverkets inkomster av tobakshantertngen inflyta —- bortsett från den
kronoskatt, som Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet har att erlägga —
i väsentligen två olika former, nämligen dels såsom utdelning å de staten
tillhöriga stamaktierna i bolaget dels ock såsom tobaksskatt, vilken utgår
i förhållande till såväl tobaksvarans priskurantpris eller värde som dess
myckenhet.

Sedan förslag till nytt avtal mellan staten och Aktiebolaget Svenska
Tobaksmonopolet angående utövandet av statens tobaksmonopol genom
proposition nr 195 blivit underställt 1930 års riksdag, har riksdagen i sin
skrivelse nr 258 i anledning av samma proposition bland annat berört frågan
örn avvägningen mellan statens utdelning å stamaktierna i nämnda
bolag och intäkten av tobaksskatten samt därvid anfört följande:

Vid flera tillfällen hade statsmakterna givit uttryck åt den uppfattningen,
att statens vinst ur tobakshanteringen huvudsakligen borde uttagas i
form av skatt, medan utdelningen borde begränsas. Sålunda skulle det enligt
punkt 5 i tilläggskontrakt den 20 juni 1924 till avtalet mellan svenska
staten och monopolbolaget åligga bolaget att vid fastställandet av tobaksvaras
priskurantpris så avväga den del av belastningen å varan, som avsåge
att lämna vinst å rörelsen, att vinsten därvid icke beräknades högre, än
som vore erforderligt för beredande åt bolaget av skälig inkomst å rörelsen.
Enligt uttalande av 1924 års riksdag skulle 7 procent utdelning å preferensaktiekapitalet
kunna betraktas såsom skälig utdelning. Från och med år
1927 hade utdelningen utgjort å preferensaktierna 7 procent och å stamaktierna
13 procent.

Vid framläggande av proposition nr 36 till 1926 års riksdag med förslag
till förordning örn vissa ändringar i förordningen angående statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket uttalade dåvarande chefen för finansdepartementet
att, då det med hänsyn till omfattningen av bolagets
verksamhet kunde erbjuda svårighet att verkställa affärsberäkningarna
så, att bolaget för varje år erhölle just den vinst, som förutsattes i femte

1930 &rs
riksdag.

4

Kungl. Majlis proposition Nr 17.

punkten, lian ansåge bolaget böra erhålla möjlighet till ytterligare fondbildning.
I sistnämnda proposition, vilken vann riksdagens bifall, föreslogs
därför den ändring i kontraktet att, sedan utdelning verkställts å
preferensaktierna med 7 procent och å stamaktierna med 13 procent, avsättning
finge äga rum till vinstregleringsfond samt, efter det vinstregleringsfonden
uppginge till 5 miljoner kronor, jämväl till andra, ej särskilt
angivna fonder. Av styrelsens förvaltningsberättelse rörande bolagets
verksamhet år 1929 framginge, att, för den händelse styrelsens förslag
till vinstens fördelning godkändes av bolagsstämman år 1930, vinstregleringsfonden
skulle uppgå till 5 miljoner kronor och dispositionslonden
till något mer än 10.6 miljoner kronor.

I Kungl. Maj :ts föreliggande förslag till avtal angående utövande
av statens tobaksmonopol hade gällande principer i fråga örn bolagets
vinstpolitik bibehållits. Sålunda föreskreves i § 4 i nämnda förslag, att
bolaget vid försäljning av tobaksvaror skulle tillämpa sådana prissätt-''
ningsgrunder, att, under beaktande av önskvärdheten att undvika allt för
ofta återkommande ändringar i prissättningen, bolaget icke bereddes större
inkomst av rörelsen, än att bolaget efter avskrivning och avsättning
till fonder, i den mån sådan avsättning finge förekomma, med säkerhet
kunde lämna vederbörlig utdelning å aktiekapitalet, och att bolaget vid
prissättningen skulle tillse, att den konsumerande allmänheten skyddades
mot obehörig fördyring av varorna. Emellertid bomme enligt förslaget
utdelningen å stamaktierna icke längre att stå i visst förhållande till
utdelningen å preferensaktierna, utan, sedan å de sistnämnda utbetalats
utdelning och avsättning till fonder ägt rum, kunde återstående vinst
disponeras för utdelning å stamaktierna.

Den under senare år tillämpade principen, att statens vinst ur tobakshanteringen
utöver skälig avkastning å statens i företaget nedlagda kapital
skulle uttagas genom tobaksskatten, borde även för framtiden upprätthållas
i full utsträckning. Därest utdelningen å stamaktierna bomme
att växla i storlek efter resultatet av bolagets verksamhet, läge det antagandet
nära till hands, att bolagets prispolitik skulle komma att i viss
mån påverkas av budgetens behov och bolagets vinster sålunda utnyttjas
i budgetreglerande syfte. Såsom i motionen II: 505 framhållits, måste
det anses mindre lämpligt att på ett dylikt sätt utöva en av riksdagen
icke beslutad beskattning samtidigt som en sådan inverkan å prispolitiken
skulle kunna för monopolbolaget medföra svårigheter. Möjligheten
att inverka å storleken av utdelningen å stamaktierna genom prissättning
å bolagets varor borde därför icke längre hållas öppen. Den ordning,
som enligt vad ovan nämnts tillämpats alltsedan år 1927 och vilken innebure,
att statens utdelning å stamaktierna fixerats, torde följaktligen böra
bibehållas samt säkerställas genom föreskrift i bolagsordningen. Riksdagen
hade funnit utdelning å stamaktierna böra utgå efter samma procenttal
som å preferensaktierna eller med 5 1j2 procent. Härigenom hade
givetvis icke avsetts att minska vare sig storleken av den utdelning, som
enligt statsverkspropositionen beräknats komma att tillgodoföras statsverket
under nästkommande budgetår, eller den sammanlagda årliga inkomst,
som statsverket vid ett bibehållande av utdelningen vid 13 procent
skulle kommit att uttaga ur tobakshanteringen. Riksdagen förutsatte
därför, att minskningen av utdelningen kompenserades till erforderligt belopp
skattevägen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 17. 5

Under hänvisning till vad riksdagen sålunda uttalat i fråga om sänkning
av utdelningen å staten tillhöriga stamaktierna i Aktiebolaget Svenska
Tobaksmonopolet från 13 till 5 */s procent, därvid riksdagen förutsatt,
att minskningen av utdelningen skulle kompenseras till erforderligt belopp
skattevägen, har styrelsen för bolaget anmodats inkomma med förslag
rörande lämpligaste sättet för åstadkommande av den överföring
från staten tillkommande vinst å tobaksmonopolets rörelse till tobaksskatt,
som erfordrades för att statens sammanlagda årliga intäkt av tobakshanteringen
skulle bliva i möjligaste mån oförändrad.

I anledning därav har styrelsen för Aktiebolaget Svenska robaksmonopolet
i skrivelse den 22 oktober 1930 anfört:

Eftersom staten innehade samtliga stamaktier i Tobaksmonopolet, och
liela stamaktiekapitalet uppginge till 29 miljoner kronor, skulle den
minskning i utdelning å dessa aktier, varom bär vore fråga, komma att
belöpa sig till 2,175,000 kronor, vilket belopp det sålunda skulle gälla att
i stället tillgodoföra staten såsom tobaksskatt.

Vid de tidigare tillfällen, då det gällt att kompensera en till beloppet
fixerad, avsedd minskning av vinstutdelningen å statens stamaktier genom
böjning av tobaksskatten, nämligen vid de under åren 1924 och 1920
verkställda skatteregleringar, hade detta skett genom lika stora förhöjningar
av den procentuella värdeskatten för samtliga tobaksvaror samt i
stort sett motsvarande sänkning av Tobaksmonopolets andel av licensavgiften
för av handlande importerade tobaksvaror. Det ville förefalla styrelsen,
som örn den vid dessa båda tillfällen tillämpade principen för övei -loring av vinst till skatt även i nu förevarande fall borde i huvudsak

följas. _ .....

Till utgångspunkt för undersökningen, huru en dylik skattehöjning
borde avvägas, för att det åsyftade resultatet skulle ernås, syntes lämpligen
böra tagas 1929 års omsättningssiffror, vilka framginge av .följande
tablå, däri en beräkning utförts, med vilket belopp i runda tal tobaksskatten
vid oförändrad omsättning å tobaksvaror skulle höjas, örn den
procentuella värdeskatten å samtliga varuslag skulle höjas med förslagsvis
2 procent.

1929 års om-

2 % å omsätt-

sättning

ningen

203,000 kronor

C.igarrcigarretter

............ 16,899,000

X

o

o

Cigarretter........

............ 62,457,000 »

1,249,000 »

Röktobak .........

........... 20,597,000

412,000

Tuggtobak.........

............ 2,467,000 »

49,000

Snus ................

............ 16,741,000 ''>

375,000

Summa 131,319,000 kronor

2,626,000 kronor

Styrelsen tor
Aktiebolaget
Svenska
Tobaksmonopolet.

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 17.

Denna undersökning gåve sålunda vid handen, att vid en dylik höjning
av värdeskatten staten skulle i ökad tobaksskatt komma att under angivna
förutsättning tillgodoföras en ökad skatteinkomst av eirka 2,626,000
kronor.

Den sålunda ifrågasatta skattehöjningen syntes utan prisförhöjning
kunna bäras av alla varuslag med undantag för snus. Vid den reglering
av skattesatserna, som av riksdagen år 1927 beslutats att träda i
kraft den 1 juni samma år, hade myckenhetsskatten å snus höjts från 50
öre till 75 öre per kilogram. De beräkningar, varpå förslaget örn denna
skattehöjning grundats, hade visat, att skattehöjningen borde medföra
en viss prisökning på snuset. Vid behandlingen av skatteförslaget hade
emellertid bevillningsutskottet uttalat den uppfattningen, att det skulle
bliva möjligt för Tobaksmonopolet att utan prisförhöjning å snuset eller
kvalitetsförsämring bära den ökade skattebelastningen. Denna bevillningsutskottets
av riksdagen godkända anvisning hade Tobaksmonopolet
samvetsgrant sökt följa och hade därför under de senare åren arbetat
med en så liten vinstmarginal å snuset, att det icke vore möjligt att med
bibehållande av någon vinst bära en ytterligare skattehöjning på detta
varuslag utan prisförhöjning. Under sådana omständigheter ansåge sig
styrelsen böra föreslå, att snuset icke nu bleve föremål för skattehöjning,
och detta så mycket hellre som, även örn snuset undantoges, staten
skulle enligt förslaget i kompensation för vinstminskningen likväl kunna
beräknas erhålla en skatteökning, som med cirka 75,000 kronor överstege
det belopp, som staten förlorade i vinstutdelning, och styrelsen ansåge,
att med detta förslag statens sammanlagda årliga intäkt skulle under nu
rådande förhållanden bliva i möjligaste mån oförändrad.

Enligt nu gällande bestämmelser utginge tobaksskatten efter följande
skattesatser:

För inom riket till- j För till riket införd
verkad vara vara

procent ar
priskurant-priset eller
värdet

belopp för

j procent av
| priskurant-| priset eller
värdet

belopp för

-

1 st.

1 kg.

1 st.

1 kg.

öre

kr.

öre

kr.

Cigarrer ......................................

22

0.3

—

26

4

—

Cigarrcigarretter ...........................

31

O.t

—

32

2

_

Cigarretter ....................................

48

0.2

—

39

1.8

—

Röktobak ....................................

39

—

1.50

39

1.50

Tuggtobak ...................................

•29

—

1.00

39

-

1.50

Snus.............................................

37

—

0.7 5

39

—

1.50

Styrelsens förslag innebure, att tobaksskatten skulle utgå enligt följande
skattesatser:

Kungl. Maj:ts proposition Kr 17.

7

-

För inom riket till-verkad vara

För till riket införd
vara

procent av
priskurant-priset eller
värdet

belopp för

procent av
priskurant-

belopp för

1 st.

i kg.

priset eller
värdet

1 st.

1 kg.

24

öre

0.8

kr.

28

öre

4

kr.

33

0.4

34

2

_

0.2

41

1.3

_

41

1.50

41

_

1.50

31

1.00

41

_

1.50

Snus.............................................

37

—

0.7 5

39

—

1.50

I konsekvens kär ni ed borde Tobaksmonopolets andel i licensavgiften för
av handlande importerade tobaksvaror vid ett bifall till förslaget sänkas
från nuvarande 10 procent till 8 procent av den importerade tobaksvarans
priskurantpris eller värde, i samband varmed den i tobaksmonopolförordningen
intagna maximisatsen 10 procent måhända jämväl torde
böra bestämmas till 8 procent. Genom den samtidiga sänkningen av licensavgiften
skulle den föreslagna skattehöjningen å importvaror icke
komma att i praktiken medföra någon ändring i handlandeimportens
ställning, och någon förskjutning i förhållandet mellan tobakshandlandenas
import och Tobaksmonopolets försäljning komme icke att inträda. Styrelsen
bortsåge därvid från handlandenas import av snus, som enligt förslaget
skulle få en minskning av Tobaksmonopolets andel av licensavgiften
med 2 procent utan någon motsvarande skattehöjning, men denna import
vore så minimal, att förhållandet icke hade någon praktisk betydelse.

Den höjning av skatten å tobaksvaror, som påkallas av riksdagens — i Departement
samband med beslut att utdelningen å staten tillhöriga stamaktierna i c e/e”-Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet bör begränsas till 5 1j? procent —
gjorda uttalande, att den därigenom uppkomna minskningen av utdelningen
bör till erforderligt belopp kompenseras skattevägen, synes böra
ske på sätt bolagets styrelse föreslagit.

Det av bolagets styrelse avgivna förslaget utgår från att den ifrågasatta
skatteökningen skall genomföras utan prisförhöjning å tobaksvaror.
Såsom av styrelsens yttrande framgår, lärer emellertid en höjning
av skatten å snus nu icke kunna genomföras utan att priset å snus
ökas. På grund härav och då riksdagen redan vid behandling av den år
1927 beslutade regleringen av skattesatserna å tobak — däri ingick höjning
av myckenhetsskatten å snus från 50 till 75 öi’e per kilogram — uttalat
sig emot ökning av priset å snus, har i förslaget snus undantagits
från den ifrågasatta skattehöjningen. Detta bär desto hellre låtit sig
göra, som redan vid en höjning av den procentuella värdeskatten

8

Kungl. Majus proposition Nr 17.

å andra tobaksvaror än snus med av styrelsen föreslagna 2 procent
ett överskott kan väntas uppstå utöver vad som kommer att erfordras
såsom kompensation för minskad vinstutdelning. Minskningen av
utdelningen å statens stamaktier i bolaget till följd av sänkning av utdelningsprocenten
från 13 till 5 Va uppgår till 2,175,000 kronor. Genom
en böjning av värdeskatten å andra tobaksvaror än snus med 2 procent
uppkommer, därest man utgår från 1929 års omsättningssiffror, en ökning
av skatteintäkterna med cirka 2,250,000 kronor eller sålunda cirka
75,000 kronor mera än som beräknas vara erforderligt för att täcka minskningen
av vinstutdelningen.

Man torde sålunda kunna utgå från att vid genomförande av den
av styrelsen föreslagna skattehöjningen statens inkomster av Tobaksmonopolet
skola bliva i stort sett oförändrade.

För att den av handlandena bedrivna importen av tobaksvaror ej till
följd av höjningen av skattesatserna skall komma i mera ogynnsamt läge
än hittills, torde Tobaksmonopolets andel i den licensavgift, som utgår ä
tobaksvaror importerade av handlande, böra sänkas från för närvarande
utgående tio till åtta procent av den importerade varans priskurantpris
eller värde; och torde denna senare siffra böra i förordningen angående
statsmonopol å tobakstillverkningen i riket angivas såsom den högsta
procentsats, som kan ifrågakomma.

På grund av vad nu anförts ansluter jag mig till det av bolagets styrelse
framlagda förslaget.

Föredraganden uppläser härefter ett inom finansdepartementet upprättat
förslag till förordning örn ändrad lydelse av 18 § 1 mom. och 22 § 2
mom. förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte
i proposition föreslå riksdagen att antaga samma förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen bifalla
och förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Kurt Björklund.

303287.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.