Kungl. Majus proposition nr 165.
1
Nr 165.
Kungl. Majus proposition till riksdagen angående dispositionen
av den s. k. Skräddareheden m. m. vid
Ljungbyhed; given Stockholms slott den 20 februari
1931.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Carl Ekman.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 20 februari 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck,
Hansén, Rundqvist.
Chefen för försvarsdepartementet, statsministern Ekman anför:
På förslag av Kungl. Majit, framlagt i proposition (nr lil) till 1915 års
riksdag, medgav riksdagen (riksdagens skrivelse nr 88/1915), bland annat, att
ett i propositionen närmare angivet område av omkring 40 hektar av Ljungbyheds
övningsfält i Riseberga socken av Kristianstads län finge i den ordning
och med de undantag, som kunde varda av Kungl. Maj:t bestämda, försäljas,
att av de inflytande försäljningsmedlen finge icke blott gäldas kostnaderna för
själva försäljningen utan även tagas i anspråk ett belopp av 168,400 kronor
för visst i propositionen angivet markförvärv invid Bonarps hed för erhållande
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 146 käft. (Nr 165.)
465 31
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
av terräng för fältmässiga skarpskjutningar, samt att möjligen blivande överskott
å försäljningsmedlen finge ingå till lantförsvarets fond för byggnader
och andra försvarsändamål.
Genom brev den 23 september 1915 anbefallde Kungl. Maj:t arméförvaltningens
fortifikationsdepartement att verkställa sakkunnig värdering av till
försäljning avsedda tomter och jordlotter å förenämnda område av Ljungbyhed
samt därefter inkomma med förslag beträffande minimipris per kvadratmeter
och beträffande sättet för och handhavandet av försäljningen. Härjämte bemyndigades
fortifikationsdepartementet att för ett belopp av högst 168,400
kronor inköpa det till fältskjutningsterräng avsedda området invid Bonarps hed.
I skrivelse till chefen för lantförsvarsdepartementet den 25 januari 1919
anmälde fortifikationsdepartementet, att något inköp av sistnämnda område då
ännu ej kommit till stånd, enär de försäljningsanbud, som tidigare förelegat
beträffande området i fråga, förfallit redan innan 1915 års riksdag fattat beslut
örn inköp av detsamma, och nya anbud sedermera ej kunnat erhållas till tidigare
beräknade pris.
Yad angår den av 1915 års riksdag medgivna försäljningen av vissa områden
av Ljungbyhed fördröjdes densamma dels till följd av att lantmäteriförrättning
befanns erforderlig för bestämmandet av gränserna för Ljungbyhed
och Bonarps hed, dels ock till följd av att en till ärendet hörande karta med
förslag till stadsplan över det till försäljning avsedda området förkommit.
Sedan lantmäteriförrättningen avslutats samt ny karta upprättats och fastställts
av Kungl. Haj:t, ägde emellertid värdering av området rum. För denna
värdering anlitade departementet domänintendenten i Kristianstads län Nils
Larsson, stadsingeniören i Hälsingborg S. Ewald samt ordföranden i Riseberga
sockens kommunalnämnd Robert Karlsson. Ben saluvärderade marken omfattade
omkring 280,690 kvadratmeter. Från värdering undantogs, förutom
vägar och gator, ett område av omkring 11,000 kvadratmeter för kyrka, skola
med lekplats, församlingshus, torg m. m. samt dessutom ett område invid järnvägsstationen,
betecknat såsom mobiliseringsplats och innehållande i areal omkring
7,700 kvadratmeter. Värderingssumman å den värderade marken uppgick
till 81,590 kronor.
Beträffande den verkställda värderingen framhöll fortifikationsdepartementet
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 december 1920, att departementet väl
funnit de pris, som åsatts vissa delar av området, tämligen låga, men att
departementet dock ansett sig kunna tillstyrka, att den gjorda värderingen
lades till grund för försäljningen, varvid dock de åsätta prisen syntes böra
anses såsom minimipris, under vilka försäljning ej i något fall borde ske.
Departementets i enlighet härmed gjorda framställning beträffande försäljning
av området föranledde emellertid ej annan Kungl. Maj:ts åtgärd, än att
handlingarna i ärendet den 9 maj 1922 återremitterades till fortifikationsdepartementet,
som anmodades att avgiva det förnyade yttrande i ärendet, vartill
omständigheterna då kunde giva anledning.
I skrivelse den 8 augusti 1925 anmodade fortifikationsdepartementet chefen
för dåvarande första arméfördelningen att låta verkställa förnyad utredning i
3
Kungl. Majus proposition nr 165.
ärendet och därvid särskilt låta undersöka, om och i vad mån den år 1925 beslutade
nya försvarsordningen kunde utöva inflytande på frågorna om försälja
ning och köp för kronans räkning av mark vid Ljungbyhed. Därvid borde
hänsyn jämväl tagas till, att viss del av övningsfältet därstädes dåmera vore
avsedd att upplåtas till flygvapnet. Beträffande det till försäljning ifrågasatta
området borde undersökas, huruvida tidigare värdering av detsamma till följd
av i orten rådande markpriser fortfarande kunde anses skälig, eller örn på
grund av ändrade prisförhållanden ny värdering tilläventyrs borde komma till
stånd.
Med anledning härav anförde arméfördelningschefen i skrivelse till fortifikationsdepartementet
den 23 januari 1926, bland annat, att ett inköp av gemensamt
fältskjutningsområde vid Bonarps hed dåmera icke kunde ifrågasättas
med hänsyn till de kvarvarande regementenas vitt skilda förläggningsorter.
Behovet av fältskjutningsterräng för vederbörande regemente kunde bättre tillgodoses
genom avtal med respektive markägare. Beträffande det till försäljning
ifrågasatta området vid Ljungbyhed eller den s. k. Skräddareheden ansåge
sig arméfördelningschefen böra föreslå ny saluvärdering, då efterfrågan på
tomter därstädes med anledning av den beslutade förläggningen av en flygskola
till Ljungbyhed syntes vara i stigande. Vidare föreslog arméfördelningschefen,
att det till försäljning avsedda området borde ökas med vissa områden,
som tidigare icke ansetts böra försäljas, men vilka dåmera icke syntes vara
behövliga för kronan.
I skrivelse till fortifikationsdepartementet av den 18 december 1926 anmälde
arméfördelningschefen vidare, att han genom distriktslantmätaren J. Grenholm
m. fl. låtit uppgöra nytt förslag till styckningsplan för Skräddareheden jämte
angränsande delar av Ljungbyhed, samt hemställde, att departementet måtte,
efter eget godkännande, hos länsstyrelsen i Kristianstads län utverka fastställelse
av styckningsplanen och förordna örn värdering av de områden, som
omfattades av densamma. Någon fastställelse av ifrågavarande styckningsplan
söktes icke, men sedan den till grund för planen liggande kartan under år 1927
genom distriktslantmätaren Grenholms försorg kompletterats med fullständig
arealbeskrivning, verkställdes i juni 1928 saluvärdering beträffande tomtområdet
av domänintendenten Nils Larsson och arméförvaltningens dåvarande
domäntjänsteman, ryttmästaren B. Grill. Därvid antecknades, att tomtområdet
innehölle följande areal:
Av 3 j8 mantal Ljungby nr 1 ...................................................... 8.6 5 78 hektar
» Y8 » Sjöliden nr 1 och 1/s mantal Lökshus nr 1 ... 38.94 5 6 »
Två stycken samfälligheter ........................................................ 0.6775 »
Summa 48.2808 hektar.
I arealen hade icke inräknats den mark, som skulle åtgå till gator och allmänna
platser, enär nämnda mark enligt värderingsmännens mening kostnadsfritt
borde upplåtas av kronan. Värderingsmännen förordade, att de lägenheter,
som vore bebyggda med kronan tillhöriga byggnader -— med undantag
för visst angivet område som borde överlämnas till flygstyrelsen — försåldes
tillsammans med byggnaderna. Värderingen utföll på följande sätt:
4 Kungl. Majlis proposition nr 165.
3/16 mantal Ljungby nr 1 8.6578 hektar.............................. kronor 97,103: —
Vs » Sjöliden nr 1 och ''/8 mantal Lökshus nr 1
38.9455 hektar ..................................................................... » 102,835:30
Summa kronor 199,938: 30.
I skrivelse till chefen för försvarsdepartementet den 4 juni 1929 hava sedermera
lantförsvarets marhhommitterade framlagt utredning och förslag beträffande
lantförsvarets och flygvapnets fastigheter vid Ljungbyhed och Bonarps
hed samt därvid anfört, bland annat, följande.
Vad först anginge Skräddareheden, hade de genom 1925 års försvarsbeslut
inträdda förändringarna icke i vidare mån än, som nedan berördes, medfört
några behov, som krävde hedens bibehållande för militära ändamål. En livligare
byggnadsverksamhet därstädes syntes snarare vara av ett visst intresse
för den till Ljungbyhed numera förlagda flygskolan. Genom en ökad bebyggelse
skulle nämligen dels inkvarteringsmöjligheterna inom Ljungbyheds samhälle
ökas, dels ock de nu jämförelsevis höga hyrorna antagligen komma att
sjunka, till lättnad för den vid skolan anställda personalen. Genom tomtförsäljningen
skulle dessutom den till Ljungbyhed mera stadigvarande förlagda personalen
få möjlighet att på lämplig plats uppföra egna bostäder. Bostadsfrågans
läge nödvändiggjorde emellertid, att, åtminstone tillsvidare, från försäljning
undantoges de till flygstyrelsen överlämnade områdena av Skräddareheden med
därå uppförda, till bostäder åt personalen lämpade byggnader. I övrigt syntes
icke några områden erfordras för försvarsväsendets behov eller andra statliga
ändamål. Däremot torde en av kyrkoherden i Riseberga församlings pastorat
hos kommitterade gjord framställning, att visst angivet område å Skräddareheden
finge inköpas eller helst gratis upplåtas för uppförande av ett församlingshem,
få anses beröra ett intresse, som förtjänade beaktande. I församlingshemmet
skulle, bland annat, inrymmas gudstjänstlokal, där regelbundna gudstjänster,
avsedda för såväl ortens befolkning som den till Ljungbyhed förlagda
flygskolan, komme att hållas. (Avståndet till församlingens kyrka från
Ljungbyhed vore 5 km.) Såsom skäl för en upplåtelse utan ersättning av området
i fråga hade, bland annat, anförts, att ett blivande församlingshem kunde
tillgodose även flygskolans andliga vård. I frågans nuvarande läge kunde dock
kommitterade icke annat än förorda, att ett lämpligt beläget område reserverades
för ändamålet för att, när planerna på en lokal för andaktsstunder mera
mognat, efter Kungl. Maj:ts bestämmande upplåtas eller eventuellt överlåtas.
Förslag till lämpligt område för församlingshemmet kunde kommitterade icke
avgiva, utan borde frågan härom få komma under förnyat bedömande,
sedan den omarbetning av planen för områdets ordnande, som enligt kommitterades
åsikt erfordrades, blivit verkställd. I övrigt borde Skräddareheden
försäljas.
Då den av distriktslantmätaren Grenholm upprättade styckningsplanen i
vissa hänseenden synts mindre tillfredsställande, hade kommitterade inhämtat
vederbörande länsarkitekts yttrande, huruvida nämnda plan kunde anses vara
av beskaffenhet att, efter vederbörligt godkännande enligt 19 kap. 1 § i lagen
om delning av jord å landet, kunna läggas till grund för en tomtförsäljning inom
området ifråga.
I anledning härav hade länsarkitekten i skrivelse till kommitterade den 16 maj
1929 meddelat, att han ansåge vissa anmärkningar böra framställas mot berörda
planförslag, vilka anmärkningar i huvudsak ginge ut därpå, att vissa jämkningar
i förslaget borde äga rum vid försäljningen av de bebyggda områdena,
och att det obebyggda området ej borde exploateras enligt samma förslag, enär
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
det icke kunde sägas motsvara de fordringar, som uppställdes på en plan enligt
19 kap. i lagen om delning av jord å landet.
Kommitterade ville för sin del vitsorda befogenheten av de utav länsarkitekten
sålunda framställda anmärkningarna mot distriktslantmätaren Granholms
förslag. Ett iakttagande av länsarkitektens anmärkningar torde emellertid
icke kunna ske, utan att ett nytt planförslag utarbetades, och någon försäljning
torde ej heller kunna ske, förrän en ny plan för områdets ordnande godkänts.
I sammanhang med upprättande av en dylik plan syntes dessutom böra tagas i
övervägande, huruvida icke föreskrift borde meddelas om, att byggnadsstadgan
för rikets städer skulle göras tillämplig inom området, något som åter i sin ordning
hade till följd nödvändigheten av, att en plan för vattnets avledande utarbetades
samt att en byggnadsordning för området upprättades. Frågan om anläggande
av vattenledning vore däremot för närvarande icke aktuell, då någon
svårighet att erhålla användbart dricksvatten icke förelåge. _
Lösandet av dessa förvaltningsuppgifter folie emellertid icke inom ramen för
kommitterades uppdrag. Ej heller syntes de lämpligen böra anförtros at de militära
förvaltningsorganen. I stället borde de enligt kommitterades åsikt överlämnas
till en myndighet med speciell erfarenhet i fråga örn tomtexploatering, och
ville kommitterade i detta avseende framhålla djurgårdskommissionen såsom
särskilt lämpad för ett sådant uppdrag. _
För markförsäljningen inom området ansåge kommitterade riksdagens vidare
hörande icke erforderligt, utan funne de densamma kunna äga rum på grund av
1915 års riksdagsbeslut enligt de närmare föreskrifter, Kungl. Haj:t kunde
komma att meddela.
Att de med kronans hus bebyggda arrendelotterna, utgörande dels de ursprungliga
gårdstomterna till fastigheterna 3 lie mantal Ljungby nr 1 samt je
mantal Lökshus nr 1 och */s mantal Sjöliden nr 1, av vilka gårdstomter den till
den förstnämnda fastigheten hörande vore belägen söder örn den egentliga
Skräddareheden, dels ock en del åkerjord under de tva sistangivna fastigheterna,
inom överskådlig framtid komme att erhålla annat än jordbruksvärde, förefölle
kommitterade osannolikt. Det vore därför ej något att erinra emot, att dessa områden
försåldes såsom jordbruksfastigheter till de nuvarande arrendatorerna.
Försiktigheten torde emellertid kräva, att en dylik försäljning icke ägde rum,
förrän den nya planen utarbetats, varför kommitterade för det dåvarande icke
kunde förorda en försäljning av dessa områden.
Under betonande av att de vid 1928 ars värdering åsätta värdena mäste anses
såsom minimivärden, ansåge kommitterade, att denna värdering i det hela kunde
tagas till utgångspunkt för prissättningen vid en blivande försäljning.^ Vid en
så småningom i mån av efterfrågan skeende försäljning syntes dock i många fall
åtskilligt högre priser kunna uppnås.
Vad därpå anginge väster örn järnvägen belägna områden av Ljungbyheds
övningsfält, ville kommitterade till en början framhålla, att flygstyrelsen i skrivelse
till Kungl. Majit den 10 januari 1929 hemställt, att två till styrelsens förvaltning
överlämnade områden mellan järnvägen och f. d. _ dragonlägret å övningsfältet
måtte få försäljas till egna hem åt den vid de till Ljungbyhed förlagda
flygverkstäderna anställda civila personalen. Detta förslag kunde emellertid
icke av kommitterade tillstyrkas. Visserligen skulle en tomtförsäljning
därstädes till den nuvarande verkstadspersonalen enligt kommitterades åsikt
vara förmånlig för denna, men den skulle å andra sidan icke innebära någon
verklig lösning av frågan om bostäder åt personalen. Ur militär synpunkt vore
det också mindre lämpligt, att ifrågavarande områden, som vore belägna omedelbart
intill flygskolans etablissement, komme i enskilda händer. En god lösning
av bostadsfrågan syntes däremot kommitterade kunna erhållas, örn statsverket
på platsen uppförde och uthyrde för ändamalet lämpliga byggnader. I likhet
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
med flygstyrelsen funné kommitterade det önskvärt, att sålunda avsedda bostäder
kunde uppföras i närheten av arbetsplatsen, och ville de därför föreslå, att
något av de mellan etablissementen och järnvägen belägna områdena måtte få
tågås i anspråk för ändamålet. I övrigt syntes de militära synpunkterna mot en
försäljning i förevarande fall böra givas vitsord, och någon tomtförsäljning inom
området mellan etablissementen och järnvägen icke för närvarande äga rum, i
synnerhet som lämpliga tomter till stort antal komme att bliva till salu’ å
Skräddareheden.
, Vidkommande, kronan tillhörig mark vid Ljungbyhed norr örn järnvägen
Ljungbyhed—Klippan, hade kommitterade inhämtat, att denna mark genom
kungl, brev den 4 september 1928 överlämnats från lantförsvaret till flygvapnet,
dock^med undantag av ett såsom vattningsplats för kavalleriets hästar
angivet, område, som. behållits av lantförsvaret. Enligt kommitterades åsikt
funnes icke några militära skäl, som talade för, att ifrågavarande markområde
bibehölles i kronans ägo. I stället syntes området på grund av sitt natursköna
läge väl lämpa sig till byggnadstomter. Då emellertid ett betydande antal
tomter torde komma.att utbjudas till försäljning å Skräddareheden samt bebyggelsen
till en början torde böra koncentreras dit, syntes likväl området för
närvarande icke böra upplatas till försäljning. Området fram till badplatserna
kunde dock lämpligen medtagas vid uppgörandet av det av kommitterade
ifrågasätta nya stadsplaneförslaget för att försäljas, om efterfrågan å tomtmark
därstädes skulle uppstå.
Beträffande slutligen dispositionen av inflytande försäljningsmedel från
Skräddareheden ville kommitterade framhålla, att några skäl till inköp av
mark för fältskjutningsområde vid Bonarp ej längre förelåge, men att i stället
flygskolans förläggning till Ljungbyhed gjort andra åtgärder därstädes önskvärda.
Så hade flygstyrelsen hemställt, att köpeskillingen för de områden av
övningsfältet, som styrelsen ifrågasatt till försäljning, måtte få användas för
utförande av förbättringar å flygfältet. Enligt vad kommitterade inhämtat,
avsåge flygstyrelsen därvid att använda medlen till väganläggningar, planeringar
av fältet samt inköp och utfyllande av de inom heden befintliga torvmossehålorna
ävensom en avveckling, i den mån så kunde ske utan alltför stora
kostnader, av å heden vilande betesrätt. Kommitterade hade intet att invända
mot, att de medel, som kunde komma att inflyta vid en eventuell försäljning av
de områden, vilka disponerades av flygstyrelsen, användes på sådant sätt. Å
andra sidan ansage kommitterade det mindre lämpligt, att de medel, som kunde
inflyta vid försäljning av mark å Skräddareheden, användes för sådana ändamål.
I stället ville kommitterade i detta sammanhang hänvisa till möjligheten
av, att, därest medel icke på annat sätt kunde beredas för uppförande av
bostäder åt den civila personalen vid flygverkstäderna, härför erforderligt
belopp kunde utgå av de medel, som komme att inflyta vid markförsäljningar
å Skräddareheden. Genom en sådan användning av försäljningsmedlen skulle
den kapitaltillgång, som Skräddareheden representerade, omföras till en annan
tillgång, sorn skulle giva avkastning. Ett beslut härom torde dock kräva riksdagens
bifall. I övrigt syntes blivande försäljningsmedel från av lantförsvaret
disponerade områden böra redovisas till lantförsvarets fond för byggnader och
andra försvarsändamål.
Under åberopande av. det anförda föresloge sålunda markkommitterade, att
Skräddareheden, inklusive den ursprungliga gårdstomten till fastigheten
3/ie mantal Ljungby nr 1, å den av distriktslantmätaren Grenholm år 1926 upprättade
kartan betecknad med Dj, ävensom det norr örn järnvägen Ljungbyhed_
Klippan belägna området fram till bad- och vattningsplatserna ställdes under
förvaltning av djurgårdskommissionen eller annan myndighet, som eventuellt
kunde finnas lämplig för uppdraget, samt att kommissionen eller nämnda myn
-
7
Kungl. Majus proposition nr 165.
finhet bemyndigades att upprätta ny plan för områdets ordnande enligt 19 kap.
i lagen örn delning av jord på landet och plan till ordnade i erforderlig -fattning av avlopp från området ävensom anbefalldes att till Kungl. Maj .t
iakomma med förslag till bestämmelser och villkor för tomtforsaljnmgarna
inom området.
I utlåtande den 12 oktober 1929 över markkommitterades ifrågavarande utredning
och förslag anförde arméförvaltningens fortifikationsdepartement, att
departementet av handlingarna i ärendet funnit framgå, att det av kommitterade
till försäljning avsedda området icke vore fullt identiskt med det om
vars försäljning 1915 års riksdag meddelat beslut, samt att vid sadant förhållande
och då, såsom kommitterade anmärkt, användandet av inflytande forsaljningsmedel
till det ursprungligen av riksdagen avsedda ändamålet, utvidgning av
Bonarps hed, icke längre kunde ifrågakomma, riksdagen syntes böra beredas
tillfälle att ånyo taga ställning till hela försäljningsfrågan. Innan riksdagens
beslut härutinnan förelåge, syntes det vara obehövligt, att det av kommitterade
föreslagna området ställdes under förvaltning av annan myndighet an fortifikationsdepartementet.
De av kommitterade föreslagna åtgärderna för upprättande
av plan för styckning av ifrågavarande områden och för avloppsledningars
framdragande kunde utan svårighet äga rum genom nämnda departements
föranstaltande.
D jurgårds It o nimis sio nen, som därefter den 3 februari 1930 avgav infordrat
utlåtande i ärendet, förklarade sig icke hava något att erinra emot, att det i
markkommitterades skrivelse omförmälda området vid Ljungbyhed ställdes
under kommissionens förvaltning och att kommissionen bemyndigades att upprätta
ny plan för områdets ordnande samt plan för ordnande av avlopp tran
området ävensom anbefalldes att till Kungl. Majit inkomma med förslag till
bestämmelser och villkor för tomtförsäljningarna inom området. Härjämte hemställde
kommissionen om bemyndigande att — därest densamma erholle uppdraget
— för bestridande av kostnaderna för uppgörande av åsyftade planer
beträffande området ifråga m. m. förskottsvis anlita till kommissionen inflytande
hyres- och arrendemedel, att sedermera ersättas av de medel, som komme
att inflyta genom tomtförsäljningar inom området.
Beträffande frågan örn bestridandet av kostnaderna för uppgörande av plan
för områdets ordnande m. m. har vidare statskontoret uti den 14 februari 1930
avgivet utlåtande i ärendet anfört, att ämbetsverket i huvudsak intet hade att
erinra emot, att, därest djurgårdskommissionen erhölle i uppdrag att övertaga
förvaltningen av det till försäljning ifrågasatta området, kostnaderna för planen
m. m. förskottsvis utginge av till kommissionen inflytande hyres- och arrendemedel
för att sedermera ersättas av inflytande tomtförsäljningsmedel. Förutsättningarna
för detta förslag syntes dock vara, att området avskildes från
lantförsvaret och att från detsamma inflytande hyres- och arrendemedel komme
att uppbäras och redovisas av kommissionen samt att dessa medel i första hand
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
SJV anspråk för^pldande av de med planläggningen förenade kostnaderna,
forest annan myndighet än djurgårdskommissionen erhölle förvaltnings- och
orsaljmngsuppdrag beträffande ifrågavarande område och de inflytande
arrende. och hyresmedlen icke försloge till bestridande av ovannämnda kost
av
Kunni S + rÖ!and" merkostnadernas gäldande böra meddelas
frÄn Statskontoret ville i detta sammanhang erinra örn, att, då
skotte^1! T w T* ^ ecklesiastik Jord’ motsvarande kostnader förskotterats
ur kyrkofonden, som sedermera av inflytande avgälds- och försälj
ingsmedel
gottgjorts forskottet jämte ränta därå. Oberoende av frågan örn
lken myndighet, som kunde komma att omhänderhava förvaltningen och för
:XlrJ&T
ai fÖr!Varande °mråde’ Syntes det statskontoret nödvändigt, att utg
fter och inkomster avseende detta område, redovisades för sig utan sammandnmg
med dylika beträffande andra områden, vilkas förvaltning och försäljning
ombesörjdes av samma myndighet.
Sedan fortifikatiomdepartementet därefter anbefallts att inkomma med
förnyat yttrande i ärendet, överlämnade departementet med utlåtande den 12
april 1930 dels en av ämbetsverkets domäntjänsteman upprättad promemoria
över av denne efter besök å Ljungbyhed verkställd utredning, dels ock ett av
domantjanstemannen i nämnda promemoria åberopat yttrande i ärendet av
stadsmgenjoren S. Ewald jämte en av den sistnämnde upprättad kartskiss med
* S°5.a drag ,tiU ordnande av Skräddareheden. I nämnda utlåtande
antoine tortifikationsdepartementet i huvudsak följande:
Enligt av domäntjänstemannen lämnad promemoria hade denne gior! besök
pa platsen och dä,rvid sammanträffat med stadsingeniören Ewald och fortifikat
onsofficeren vid södra arméfördelningens stab, majoren I. Axell. Samtliga
hilde harvid kommit till den uppfattningen, att det — såväl med hänsyn till
önskvärdheten av att snarast möjligt nå fram till en lösning av frågan örn
S °atfin\ avi Tkradrarieh?den, varmed domäntjänstemannen avsfge all
T rånoöwmark| wlLJungbyhed oster örn järnvägen med undantag av s/16 mantal
7Ön^,Sbn nJ -1 °Ch °6n strandremsa Vld Rönneå, som ock med hänsyn till den
av orten?f"ragan Pa “iT by?gnadsplatser, som kunde anses sannolik på grund
Th rån f narvarand? s“a utvecklingsmöjligheter — ej vore ändamålsenligt
tt planera en exploatering i sa stor omfattning, som i de tidigare avgivna förmon
ossy stern BV enf stadsP,Ialleindelning med därtill hörande
i ’r-? ?att lantförsvarets markkommitterade föreslagit, hade ei
ansetts kunna förordas, då en dylik åtgärd kunde beräknas komma att taga
Sfett ^ tManfe k»*> det sy"t“ vara mål
praktiskt, att man nöjde sig med en styckning i byggnadsnlatser utan sam ha tiri
mot h ldSP ane fgg?lng av så stor deI av Skräddareheden, som rimligen svarade
b l°J underde.n närmaste framtiden. Härvid hade helt natu fS i första
rummet de mest begärliga delarna av heden ansetts böra ifrågakomma nårn
ligen de som vöre belägna närmast och utefter järnvägen samt utefter ’lands
grfvar
LjlhnSbyb+ed—uaDj6n'' Det inom keden befintliga området för forng
avar och grustag hade däremot ansetts böra friläggas såsom allmän nlats
områd?tnuhtefterOIRöndn^ÖSter °m det tvärs,över keden ledande avloppsdiket och
mradet utefter Konnea ävensom en markremsa söder örn och utefter lonrrå
rkronansUägi5råso~tPäl?Senti11
vagko^f,et vid Sjöliden ansetts böra bibehållas
kronans ago såsom tomtmarksreserv, tills samhället nått en sådan utveckling,
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
9
att behov av ytterligare byggnadstomter förelåge. Domäntjänstemannen hade
underställt denna plan för områdets ordnande länsarkitekten i Malmöhus och
Kristianstads län N. A. Blanchs bedömande, och denne hade därvid uttalat
sitt gillande av planen. Härigenom skulle nämligen en tidsödande stadsplaneläggning
av området kunna undvikas. Ordföranden i Eiseberga sockens kommunalnämnd
hade på framställd förfrågan såsom sin egen ävensom ortsbefolkningens
uppfattning uttalat, att de hittills uppgjorda förslagen varit för stort
anlagda och vida överstigit ortens behov av nya byggnadsplatser. På grund av
vad sålunda förekommit, hade domäntjänstemannen anmodat stadsingeniören
Ewald att i stora drag uppgöra förslag till plan för Skräddarehedens ordnande
samt till lösande på enklaste och under förhandenvarande förhållanden lämpligaste
sätt av frågorna örn vatten och avlopp. Den återstående delen av det
område, som avsetts i 1915 års riksdagsbeslut, hade domäntjänstemannen i
likhet med lantförsvarets markkommitterade ansett böra försäljas.
Med anledning av det åt honom sålunda lämnade uppdraget hade stadsingeniören
Ewald sedermera avlämnat yttrande jämte kartskiss med förslag i
stora drag till ordnande av Skräddareheden. Av detta yttrande framginge,
bland annat, att Ewald funnit den av distriktslantmätaren Grenholm upprättade
styckningsplanen, som omfattade cirka 260 tomter, vara för stort
anlagd, då på det utvecklingsstadium, samhället hittills uppnått, förutom redan
bebyggda tomtplatser, för närvarande icke erfordrades mer än ett 50-tal nya
dylika. Dessa borde förläggas utefter redan befintliga vägar inom samhället
fram till huvuddiket och givas en areal av i allmänhet omkring 2,000 kvadratmeter
med en minimigräns i vissa fall ned till 1,500 kvadratmeter. Eornlämningsområdet
och grustaget syntes böra utläggas såsom allmän plats. Vidare
borde, då järnvägen bildade en bestämd gräns å marken, områdena väster örn
denna enligt Ewalds åsikt för närvarande icke försäljas. I fråga om den av
markkommitterade föreslagna avloppsanläggningen hade Ewald förklarat sig
anse, att det icke vore behövligt att för de till försäljning ifrågasatta områdena
av Skräddareheden utlägga avloppsledningar. Kostnaderna för avloppsledningar
för de områden, som av Ewald ifrågasatts till försäljning, borde beräknas
till minst 100,000 kronor. Beträffande vattenledning hade Ewald anslutit
sig till den av markkommitterade uttalade uppfattningen, att vattenledningar
för närvarande icke behövde anläggas till det för exploatering avsedda
området. En vattenledning för detta område skulle enligt hans beräkningar
komma att draga en kostnad av minst 200,000 kronor. Ewald hade vidare
föreslagit, att vid försäljning av byggnadstomter å området ifråga föreskrifter
skulle lämnas rörande sättet för bebyggelse av desamma. Ewald hade slutligen
som sin åsikt uttalat, att ifrågavarande områdes inläggande i stadsplan och
tillämpning därå av byggnadsstadgan för rikets städer icke för närvarande
vore aktuellt, utan att detta spörsmål borde komma under omprövning vid samhällets
ombildande till municipalsamhälle.
För egen del ansåge fortifikationsdepartementet i huvudsaklig överensstämmelse
med markkommitterade, att de delar av Ljungbyhed, som icke längre
behövde tagas i anspråk för försvarsändamål, borde av kronan avyttras. I fråga
örn planen för hedens försäljning anslöte sig departementet till de synpunkter
och riktlinjer, som domäntjänstemannen framlagt. Departementet funne så
mycket större skäl att förorda denna begränsade plan för områdets exploatering,
som planen i första hand toge sikte på de lokala förhållandena, såväl beträffande
behovet av byggnadsplatser som beträffande frågan örn ortens ombildande
till stadsliknande samhälle. De tidigare framkomna förslagen syntes i
dessa avseenden hava varit allt för vittomfattande. Särskilt gällde detta lantförsvarets
markkommittcrades förslag, vilket åsyftat att göra byggnadsstadgan
för rikets städer tillämplig å området, varigenom frågorna örn ordnande av
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
avloppssystem m. m. skulle komma att aktualiseras. Ett skjutande i förgrunden
av dessa frågor komme med säkerhet att försvåra exploateringsplanens genomförande
och för kronan minska det ekonomiska utbytet av exploateringen. Departementet
ansåge fördenskull, att styckningsplanen icke borde sammankopplas
med upprättande av stadsplan, utan att densamma borde upprättas för sig, så
att den kunde av vederbörande länsstyrelse godkännas såsom »plan för områdets
ordnande» jämlikt 19 kap. 1 § i lagen örn delning av jord å landet. _
Vidkommande därpå frågan örn den framtida dispositionen av kronan tillhöriga
markområden på västra sidan av Ljungbyheds järnvägsstation, över vilken
fråga fortifikationsdepartementet tidigare i annat sammanhang avgivit anbefallt
yttrande, ville departementet framhålla, att, då genom den föreslagna
exploateringen av Skräddareheden för byggnadsändamål tillgången på byggnadstomter
på platsen komme att bliva tillräckligt riklig, departementet nu
ansåge sig helt böra avstyrka markkommitterades förslag örn bebyggande på
föreslaget sätt och i föreslagen utsträckning av vissa områden på nämnda sida
örn järnvägsstationen. Såsom ytterligare skäl härtill torde dessutom kunna anföras,
att chefen för flygskolan i Ljungbyhed och kommunalnämndsordföranden
i Riseberga socken såsom önskemål uttalat, att nämnda områden åtminstone tillsvidare
icke måtte upplåtas för byggnadsändamål, utan i stället bibehållas i
kronans ägo för att nyttjas såsom allmän plats. Vissa mindre och närmast järnvägsstationen
belägna delar därav syntes däremot kunna, därest behov för sådant
ändamål skulle komma att framträda, upplåtas med nyttjanderätt såsom
magasins- och upplagsplatser.
Kostnaderna för ny styckningsplans utarbetande och fastställande samt för
en eventuell ny värdering m. m. syntes icke, såsom statskontoret i sitt i ärendet
den 14 februari 1930 avgivna utlåtande anfört, redan nu kunna bestridas av
från området inflytande hyres- och arrendemedel, enär dessa medel inginge i av
Kungl. Majit redan fastställda stater under fjärde huvudtiteln. Då emellertid
kostnaderna för exploatering av Skräddareheden, på det sätt departementet föreslagit,
syntes, därest exploateringen komme att verkställas av departementet,
komma att belöpa sig till jämförelsevis ringa belopp, funne departementet samma
kostnader kunna förskjutas av till departementets förfogande stående medel för
att sedan eventuellt ersättas av genom markförsäljningar från området inflytande
köpeskillingsmedel.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde departementet örn bemyndigande
att låta verkställa samt till Kungl. Majit inkomma med plan för ordnande och
försäljning av Skräddareheden ävensom med förslag till disposition av övriga
för försvarsändamål icke längre behövliga markområden vid Ljungbyhed i så
god tid och i sådant skick, att samma plan av Kungl. Majit kunde läggas till
grund för proposition i ärendet till 1931 års riksdag.
Byggnadsstyrelsen, som den 26 juni 1930 avgivit utlåtande i ärendet, har
därvid förklarat sig kunna tillstyrka, att på vissa angivna villkor styckningsplan
upprättades enligt 19 kap. 1 § lagen den 18 juni 1926 om delning av jord
å landet för det av stadsingenjören Ewald angivna området, dock med uteslutande
av vissa för slutet bebyggande avsedda kvarter med därtill stötande gator,
för vilka områden stadsplan enligt 1 kap. 42 § lagen örn fastighetsbildning i
stad borde upprättas. Byggnadsstyrelsen ville emellertid meddela, att stadsingenjören
Ewald för styrelsen företett en av honom senare upprättad styckningsplan,
som styrelsen funnit vara upprättad och utförd enligt de fordringar,
som borde ställas på en stadsplan, varför det enligt styrelsens förmenande vore
lämpligare, örn planen i sin helhet av Kungl. Maj :t fastställdes såsom stadsplan
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
i stället för att till vissa huvuddelar av länsstyrelsen godkännas såsom plan för
områdets ordnande enligt 19 kap. 1 § jorddelningslagen. Då planen vore färdigställd,
komme ett dylikt förfaringssätt icke att vålla tidsförlust eller ökad
kostnad.
Sedan fortifikationsdepartementet därefter anbefallts att, med beaktande av
vad byggnadsstyrelsen i sitt utlåtande den 26 juni 1930 anfört, låta verkställa
och till Kungl. Majit inkomma med utredning, innefattande definitivt förslag
rörande dispositionen av i ärendet ifrågakomna fastigheter, hemställde fortifikationsdepartementet
i skrivelse till Kungl. Majit den 9 augusti 1930, att Kungl.
Majit måtte såsom stadsplan fastställa ett av stadsingenjören Ewald upprättat
förslag till styckningsplan för en del av ägorna till 3/ie mantal nr l2 Ljungby,
Vs mantal nr l1 Sjöliden och 1ls mantal nr l1 Lökshus (den s. k. Skräddareheden
å Ljungbyhed).
Sedan det sålunda framlagda stadsplaneförslaget remitterats till byggnadsstyrelsen
för yttrande, avgav styrelsen den 21 oktober 1930 utlåtande i ärendet
och överlämnade därvid ett av Ewald omarbetat förslag till stadsplan för ifrågavarande
område, vilket förslag angivits å en av Ewald i juni 1930 upprättad
och den 11 oktober 1930 kompletterad karta med därtill hörande, i juni 1930
dagtecknad beskrivning, ävensom förslag till särskilda bestämmelser i avseende
å sättet för användande av byggnadskvarteren inom ifrågavarande område samt
till närmare föreskrifter med avseende å ordnandet av byggnadsverksamheten
inom området.
Därefter har Kungl. Majit genom brev den 21 november 1930, jämlikt 1 kap.
42 § andra stycket i lagen örn fastighetsbildning i stad, fastställt ej mindre
nyssnämnda omarbetade förslag till stadsplan, sådant detsamma angivits å den
i byggnadsstyrelsens utlåtande omförmälda kartan, dock att därvid från fastställelse
undantagits den å kartan angivna tomtindelning inom kvarter, än även
förenämnda förslag till särskilda bestämmelser i avseende å sättet för användande
av byggnadskvarteren inom det för stadsplanen avsedda området (byggnadsbestämmelser).
Härjämte har Kungl. Majit genom samma brev med stöd
av 1 kap. 46 § första stycket i nyssnämnda lag förordnat, att med avseende å
ordnande av byggnadsverksamheten inom stadsplaneområdet skulle gälla vissa
närmare föreskrifter (byggnadsordning) av den lydelse en till brevet fogad
bilaga utvisade.
Uti skrivelse till Kungl. Majit den 26 november 1930 har arméförvaltningens
fortifikationsdepartement sedermera anfört följande.
Den av Kungl. Majit fastställda stadsplanen, som funnes åskådliggjord å den
till det kungl, brevet den 21 november 1930 hörande kartan, omfattade till
största delen kronan tillhörig mark av Skräddareheden vid Ljungbyhed eller
delar av fastigheterna 3/is mantal nr l2 Ljungby, Vs mantal nr l1 Sjöliden och
V» mantal nr l1 Lökshus samt till återstående del viss enskilda personer tillhörig,
angränsande mark. Av den kronan tillhöriga marken lydde huvuddelen
under lantförsvaret, under det att vissa mindre områden därav stöde under flyg
-
12
Kungl. Majus proposition nr 165.
styrelsens förvaltning, nämligen tomterna nr 2 oell 3 samt del av nr 1 i kvarteret
I, en del av tomten nr 3 i kvarteret XYI oell ett ej tomtangivet område i
kvarteret XV. Flygstyrelsens markområden inom sistnämnda två kvarter funnes
angivna å en departementets skrivelse bilagd kartskiss.
Vid övervägande av frågan, vilken i stadsplanen ingående, kronan tillhörig
mark, som lämpligen borde försäljas, hade fortifikationsdepartementet kommit
till den uppfattningen, att härför borde ifrågakomma all för byggnadstomter
enligt stadsplanen avsedd mark med undantag av de till flygstyrelsens förvaltning
hörande områdena inom kvarteren XV och XVI. Dessa senare områden,
som vore bebyggda med kronan tillhöriga byggnader, vilka vore behövliga för
inkvartering av flygpersonal, syntes däremot åtminstone tillsvidare böra undantagas
från försäljning. För den ifrågasatta försäljningen hade fortifikationsdepartementet
låtit saluvärdera ifrågavarande tomtmark och därvid såsom värderingsman
anlitat arméförvaltningens domäntjänsteman, översten Wikander,
stadsingeniören Ewald och kommunalnämndsordföranden Robert Karlsson i
Slättåkra. Enligt det värderingsinstrument, som upprättats vid av nämnda
personer den 20 oktober 1930 verkställd värdering, hade den till försäljning avsedda
tomtmarken, som å en värderingsinstrumentet vidfogad karta angivits
med brun täckfärg, med en areal av tillhopa 129,026 kvadratmeter uppskattats
till sammanlagt 117,565 kronor 25 öre. Därav belöpte 116,044 kronor 25 öre
å lantförsvarets mark med en areal av 125,656 kvadratmeter och 1,521 kronor å
flygvapnets mark i kvarteret I örn 3,370 kvadratmeter. Yärderingsmännen hade
framhållit, att de vid fullgörandet av sitt uppdrag utgått från i orten gängse
tomtpriser samt beträffande de bebyggda områdena vid »Nybro» även tagit hänsyn
till den långa tid, husägarna därstädes innehaft av dem arrenderade tomter.
Mot de av värderingsmännen sålunda åsätta försäljningsvärdena hade fortifikationsdepartementet
ej funnit något att erinra, i synnerhet som de tämligen nära
överensstämde med de värden, som beräknats vid den år 1928 verkställda värderingen
av hithörande mark. Fortifikationsdepartementet ville dock framhålla,
att departementet betraktade dessa värden såsom minimivärden, under vilka försäljning
ej i något fall borde ske, och att i många fall högre belopp, än som
motsvarade dessa värden, torde kunna erhållas. I detta avseende syntes likväl
undantag böra göras beträffande de av enskilda personer bebyggda tomterna,
vilka enligt departementets åsikt borde hembjudas de nuvarande innehavarna
eller deras rättsinnehavare till, såvitt möjligt, de belopp, till vilka dessa tomter
enligt den senaste värderingen uppskattats. I övrigt syntes vid försäljningarna
företrädesrätt ej böra tillerkännas någon särskild person. Enligt vad departementet
inhämtat funnes å ifrågavarande områden ej andra kronan tillhöriga
byggnader än en mindre uthusbyggnad, som av 1928 års värderingsman värderats
till 200 kronor. Denna byggnad syntes böra försäljas med eller utan sammanhang
med marken, varå den vore uppförd, allteftersom för kronan kunde
finnas fördelaktigast. Yad slutligen anginge inom stadsplaneområdet för gator
och allmänna platser avsedd mark, ansåge departementet, att denna mark borde
upplåtas utan ersättning, under förbehåll att densamma ej finge användas för
något annat ändamål och att kronan fritoges från all skyldighet att iordningställa
och underhålla marken.
Såsom tidigare omförmälts, utgjorde kronans nu stadsplanelagda område endast
en del av kronans mark vid Ljungbyhed öster örn järnvägen Ljungbyhed—
Klippan, över all denna mark samt en del av kronans mark väster och norr
örn nämnda järnväg hade departementet låtit uppgöra en skrivelsen bifogad
översiktskarta i skala 1: 4000. Av marken öster örn järnvägen ansåge departementet,
att ett område av lagom storlek och gränsande intill det stadsplanelagda
området borde reserveras för framtida behov av ytterligare tomtmark för byggnadsändamål
och under tiden av kronan utarrenderas. För detta ändamål hade
13
Kungl. Majus proposition nr 165.
departementet utsett det område, som å nämnda översiktskarta angivits med
parallella gula linjer. Genom att tillsvidare undantaga detta område fran försäljning
syntes för övrigt jämväl den fördel kunna vinnas, att tomtförsäljningarna
på platsen mera koncentrerades till det stadsplanelagda området, varigenom
exploateringen av detta torde komma att påskyndas.
Å översiktskartan funnes även ett med parallella blåa linjer utmärkt område.
Detta område, som i areal inneliölle omkring 13,5 hektar, utgjorde del av kronan
tillhöriga fastigheterna Vs mantal nr l1 Sjöliden och Vs mantal nr l1 Lökshus.
Det vore indelat i fem lotter, därav fyra större, som vore utarrenderade såsom
jordbruksfastigheter, två lotter till en person och tva andra till en annan, under
det att den femte lotten, som endast utgjorde ett mindre område, vöre.upplåten
till en tredje person, vilken, enligt vad departementet under hand inhämtat,
därå uppfört en byggnad för bostadsändamål och anlagt en mindre trädgard.
Kronan tillhöriga byggnader funnes allenast å en av de fyra större lotterna, a
vilken uppförts ett boningshus, ett uthus och en s. k. luta. Då det område,
varom här vöre fråga, ej vöre behövligt vare sig för militärt eller annat statligt
ändamål, ansåge departementet hinder ej föreligga för, att detsamma försåldes.
Departementet hade för detta ändamål låtit saluvärdera detsamma genom samma
värderingsmän, som tillkallats för värdering av det stadsplanelagda området.
Vid värderingen, som ägt rum den 20 oktober 1930, hade marken av värderingsmännen
uppskattats till 600 kronor per hektar eller till sammanlagt omkring
8,100 kronor samt byggnaderna till 3,400 kronor eller samma belopp, som åsatts
dem vid den år 1928''skedda värderingen. Mark och byggnader hade sålunda tillhopa
uppskattats till omkring 11,500 kronor. Mot de sålunda åsätta saluvärdena
hade departementet ej något att erinra. Därest området komme att försäljas,
ville departementet föreslå, att detsamma i första rummet måtte få hembjudas
de nuvarande arrendatorerna eller deras rättsinnehavare efter vars och
ens innehav därav för belopp, motsvarande de värden, som efter verkställd uppmätning
av de olika arrendelotterna kunde enligt de av värderingsmännen föreslagna
beräkningsgrunderna bliva åsätta desamma. Skulle emellertid någon
eller några av arrendatorerna eller deras rättsinnehavare på tillfrågan förklara
sig ej önska förvärva dem sålunda hembjudna områden, borde dylika områden
utbjudas till försäljning åt andra personer, varvid de föreslagna saluvärdena
syntes böra gälla såsom minimivärden, under vilka försäljning ej borde äga rum.
För att emellertid beträffande ifrågavarande mark undanrödja möjligheterna för
blivande ägare av densamma att i strid mot kronans intressen ifråga örn tomtexploatering
på platsen avyttra eller eljest upplåta delar av den köpta marken
till byggnadstomter, ansåge departementet, att i blivande köpekontrakt rörande
de fyra större marklotterna borde såsom villkor stadgas, att å dessa^lotter icke
skulle utan kronans medgivande få uppföras andra byggnader än sådana, som
vore för jordbruks- eller därmed sammanhängande bostadsändamål erforderliga,
och att kronan skulle äga rätt att till säkerhet för detta förbehåll till förmån
för kronans angränsande fastighet, som föreslagits att reserveras för framtida
behov av byggnadstomter, erhålla inteckning såsom för servitut i de försålda
lotterna. Något liknande förbehåll vid försäljning av den återstående eller femte
lotten ansåge fortifikationsdepartementet ej kunna göras, dels på grund av denna
lotts ringa areal, dels ock då lotten, sadan den nu vöre av kronan upplåten, ej
användes eller vore avsedd att användas för jordbruksändamål.
Av kronans mark vid Ljungbyhed östor örn järnvägen återstode härefter blott
ett söder om det stadsplanelagda området beläget markområde, vilket å förenämnda
översiktskarta upptagits under benämningen Ljungby l2 och i areal
innehölle 1 hektar 71 ar. Detta område inbegrepes icke i den mark, som enligt
1915 års riksdagsbeslut avsetts att försäljas, men hade vid senare avgivna försälj
ningsförslag medtagits bland områden, lämpliga att avyttras, och därvid
14
Kungl. Majus proposition nr 165.
uppskattats såsom jordbruksfastighet. Mot områdets avhändande från kronan
hade departementet, då området ej vore behövligt för något kronans ändamål, ej
något att erinra. Emellertid hade departementet inhämtat, att området vore beläget
inuti de mera tätt bebyggda delarna av Ljungbyheds stationssamhälle och
att detsamma inginge i ett område i denna del av samhället, för vilket förslag
till stadsplan för närvarande vore under utarbetande. Av de utav departementet
senast tillkallade värderingsmännen hade området i fråga därför upptagits såsom
tomtmark och såsom sådan uppskattats efter ett belopp av 50 öre per
kvadratmeter. Detta värde, som givetvis endast avsåge sådan mark, som enligt
den blivande stadsplanen kunde komma att utgöra byggnadskva.rter, ansåge departementet
vara att betrakta såsom minimivärde, under vilket försäljning i intet
fall borde ske. ° Sannolikt torde åtminstone i en del fall högre köpeskilling
kunna vara att påräkna. Den mark av området åter, som kunde komma att avses
för utläggandet av gator och eventuellt del av allmän plats, syntes böra upplåtas
utan ersättning i. likhet med och på villkor, som departementet föreslagit beträffande
sadan mark inom det stadsplanelagda området. Då för närvarande, innan
stadsplan för området blivit fastställd, uppgift saknades om den areal därav,
som kunde komma att åtgå för gator och eventuellt del av allmän plats, vore
det uppenbart, att något minimibelopp,_ som kunde beräknas komma att inflyta
vid områdets försäljning, ej. kunde angivas. Enligt departementets åsikt borde
dock detta förhållande ej hindra, att beslut redan nu fattades örn områdets avyttring,
da de av departementet angivna grunderna för sådan avyttring syntes,
örn de bleve fastställda, kunna utgöra tillräcklig garanti för, att någon avyttring
till underpris ej komme att ske. Exploateringen av området borde emellertid
givetvis ej påbörjas, förrän den ifrågasatta stadsplanen för området blivit
fastställd. Å området vore belägna två kronan tillhöriga byggnader, vilka av
1928 års värderingsman upptagits till ett värde av 2,000 kronor. Enligt vad
ämbetsverkets, domäntjänsteman upplyst, befunne sig emellertid dessa byggnader
i så dåligt skick, att de enligt hans åsikt icke vore värda att istånd sättas.
Byggnaderna syntes därför lämpligen böra försäljas på för kronan fördelaktigaste
sätt.
. På därom av departementet framställd förfrågan hade flygstyrelsen i skrivelse
till departementet den 25 november 1930 förklarat, att från styrelsens sida hinder
ej motte, att följande kronan tillhöriga fastigheter vid Ljungbyhed avyttrades,
nämligen dels den inom stadsplaneområdet belägna mark, som "stöde under
styrelsens förvaltning och utgjordes av tomterna nr 2 och 3 samt del av tomten
nr 1 i kvarteret I jämte tillhörande gatumark, dels ock de två å den förut omförmälda
översiktskartan upptagna, lantförsvaret underlydande områden, av vilka
det ena angivits med parallella blåa linjer och det andra benämnts Ljungby P.
Därjämte hade flygstyrelsen förklarat sig vilja godkänna, att det belopp av tillhopa
1,521 kronor, vartill förenämnda under styrelsens förvaltning stående
markområde i kvarteret I av värderingsmännen uppskattats, finge vid en blivande
försäljning gälla såsom minimipris.
Slutligen hade flygstyrelsen meddelat, att styrelsen ansåge, att såväl det närmast
väster örn järnvägen Ljungbyhed—Klippan eller mellan Ljungbyheds stationsområde,
å ena, samt Skånska kavalleriregementets och förutvarande Skånska
dragonregementets lägerområden å Ljungbyhed, å andra sidan, belägna, å meranämnda
översiktskarta med parallella röda linjer angivna området, varav vissa
delar överlämnats till flygstyrelsens förvaltning, medan återstoden fortfarande
kvarstode under lantförsvaret, som ock de under flygstyrelsens förvaltning stående
områdena norr om samma järnväg med undantag av den i stadsplanen ingående
marken, vilka områden funnes närmare angivna å en fortifikationsdepartementets
skrivelse bifogad kartskiss, borde tillsvidare behållas av kronan och
reserveras för framtida behov. Av vad flygstyrelsen sålunda anfört, syntes
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
framgå, bland annat, att styrelsen numera ej längre vidhölle sin tidigare gjorda
framställning, att en del av flygvapnets mark närmast väster om järnvägen
måtte få försäljas till egna hem åt den vid flygverkstäderna i Ljungbyhed anställda
civila personalen. _ .
Fortifikationsdepartementet hade förut i sitt den 12 april 1930 avgivna utlåtande
i ärendet i fråga örn disposition av kronans mark vid Ljungbyhed
närmast väster örn järnvägen yttrat sig över markkommitterades förslag, att
vissa områden därstädes borde genom kronans försorg bebyggas för beredande
av bostäder åt viss flygpersonal, och därvid för sin del avstyrkt samma förslag,
huvudsakligen av det skälet att genom den föreslagna exploateringen av
Skräddareheden för byggnadsändamål tillgången på byggnadstomter å platsen
komme att bliva tillräckligt riklig. Departementet vidhölle sin sålunda uttalade
åsikt och ville beträffande de avgivna förslagen i övrigt till disposition av såväl
nämnda markområde väster örn järnvägen som ock kronans mark norr örn densamma
nu tillägga, att det för undvikande av onödig konkurrens med kronans
intressen beträffande tomtförsäljning å Skräddareheden och å det söder därom
belägna område, som å översiktskartan benämnts Ljungby 1 , syntes angeläget,
att annan kronan tillhörig närliggande mark ej samtidigt utbjödes till försäljning.
Någon upplåtelse av den närmast väster örn järnvägen belägna marken
till vid tygverkstäderna anställd civil personal kunde departementet ur militär
synpunkt ej förorda, då denna mark lage nara. inpå de militära etablissement^!!
därstädes och därför ej lämpligen borde komma i enskild ägo. I anslutning till
vad flygstyrelsen härutinnan sedermera uttalat, ansage .departementet därför,
att någon markförsäljning nu ej borde äga rum vare. sig å området närmast
väster örn järnvägen eller, bortsett fran den mark som inginge i det stadsplanelagda
området, å områdena norr örn densamma. I stället borde ifrågavarande
områden tillsvidare behållas i kronans ägo och av kronan disponeras för annat
ändamål än bostadsändamål. .
Beträffande därpå den av kyrkoherden i Riseberga församling väckta trugan
om avgiftsfri upplåtelse å Skräddareheden av vissa tomter till ett församlingshem,
ansåge departementet denna fråga ännu icke vara i sa utrett skick, att
den nu kunde upptagas till prövning. För en tillfredsställande lösning av denna
fråga, därest densamma framdeles åter skulle bliva aktuell, syntes för övrigt
ett genomförande av den nu föreslagna exploateringsplanen icke behöva utgöra
något hinder. .
Vidkommande sättet för och handhavandet av de föreslagna marktorsaljningarna
ansåge departementet anledning ej föreligga, att, såsom markkommitterade
föreslagit, uppdrag härutinnan lämnades djurgårdskommissionen eller
annan utomstående myndighet, som kunde finnas därtill lämplig, utan syntes
samma försäljningar kunna ombesörjas av fortifikationsdepartementet och dess
underlydande förvaltningsorgan. En förutsättning härför vore dock, att departementet
vid försäljning av de nya, av enskilda personer ej bebyggda byggnadstomterna,
som icke komme att hembjudas nuvarande arrendatorer därav
eller deras rättsinnehavare, finge anlita särskild av departementet därtill utsedd,
lämplig person på platsen såsom försäljningsman med uppgift att förmedla försäljningarna
och under förutsättning av departementets godkännande avsluta
kontrakt beträffande desamma. Enligt departementets åsikt skulle ett dylikt
anlitande av försäljningsman vara fördelaktigt dels nr den synpunkten, att de
svårigheter, varmed det för departementet och dess underlydande organ, som
icke ständigt kunde vara tillgängliga på platsen, skulle vara förenat att omedelbart
med spekulanter upptaga underhandlingar om markförsäljningarna, därigenom
skulle undanrödjas, dels ock då genom det föreslagna förfarandet högre
pris för tomterna troligen skulle kunna uppnås. Någon försäljningsförmedhng
beträffande de fastigheter, som efter föregående hembud komme att försäljas
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
till nuvarande arrendatorer eller deras rättsinnehavare, syntes däremot ej vara
erforderlig, utan torde försäljning av sådana fastigheter kunna ombesörjas
direkt av departementet med tillhjälp av dess underlydande organ. För av försäljningsuppdraget
föranlett arbete borde försäljningsmannen tillerkännas
ersättning, som lämpligen syntes böra utgå i form av försäljningsprovision och
enligt gängse praxis för liknande fall bestämmas till 2 % av försäljningssumman
för varje fastighet, vars försäljning blivit av honom förmedlad.
Slutligen ville departementet såsom allmänna villkor för de fastighetsförsäljningar,
som, i anslutning till vad sålunda föreslagits, kunde komma till
stånd, föreslå, att köpeskilling skulle i sin helhet betalas kontant senast å den
dag'', som i köpekontraktet bestämts såsom tillträdesdag, och att köpare ensam
skulle betala såväl alla kostnader för lagfart å av honom köpt fastighet som
ock i de fall, då för lagfarts meddelande fordrades avstycknings-, mätningseller
annan lantmäteriförrättning beträffande den köpta" fastigheten, jämväl
alla kostnader, som därmed kunde vara förenade.
. Enligt beslut av 1915 års riksdag skulle av de medel, som kunde komma att
inflyta genom försäljning av i huvudsak samma områden, som nu av departementet
ifragasatts att försäljas, ett belopp av 168,400 kronor tagas i anspråk
för inköp av ett område för fältskjutningsterräng vid Bonarps hed. I ärendet
vöre emellertid även upplyst, att nämnda markköp av anförd orsak icke kommit
till stånd och att på grund av ändrade förhållanden något behov för försvaret
av nämnda till inköp föreslagna område numera ej längre kunde anses föreligga.
Med beaktande av dessa förhållanden hade dels markkommitterade föreslagit,
att av de medel, som kunde komma att inflyta genom försäljning av
kronan tillhörig mark å Skräddareheden, finge tagas i anspråk erforderligt
belopp för uppförande å angivet område å kronans mark vid Ljungbyhed av
byggnader för beredande av bostäder åt viss flygpersonal, dels ock arméförvaltningen
i sin skrivelse den 31 augusti 1930 angående lantförsvarets medelsbehov
för budgetåret 1931/1932 hemställt, att av berörda för fältskjutningsterräng
vid Bonarps hed avsedda belopp en summa av 152,400 kronor måtte
få användas såsom bidrag för inköp av vissa markområden för utvidgning av
Rinkaby skjutfält. Beträffande disponerandet av de medel, som kunde komma
att inflyta genom försäljning av de av departementet nu för avyttring föreslagna,
lantförsvaret tillhörande områdena vid Ljungbyhed, nämligen dels det
stadsplanelagda området med undantag av det område därav, som lydde under
flygstyrelsen, dels det område, som å översiktskartan betecknats med parallella
blåa linjer, dels ock det område, som å samma karta benämnts Ljungby l2, ville
departementet till en början framhålla, dels att försäljningarna av områdena
icke kunde beräknas komma att inbringa så stort belopp, som på grund av de
vid 1915 ars riksdag i detta avseende föreliggande uppgifter antagits komma
att inflyta, genom då föreslagna fastighetsförsäljningar vid Ljungbyhed, dels
ock att enligt departementets asikt av de inflytande försäljningsmedlen i första
rummet borde gäldas ej mindre de till 11,505 kronor 45 öre uppgående kostnader,
som hittills uppkommit för. departementet genom vidtagna åtgärder för
ordnande av. ifrågavarande försäljningsfrågor, vilka kostnader departementet
hittills förskjutit av omhänderhavande medel, än även de ytterligare kostnader,
som framdeles för samma ändamål kunde komma att uppstå. Med ett däri
inberäknat belopp av omkring 2,000 kronor till försäljningsprovision torde
dessa .kostnader förslagsvis kunna beräknas till omkring 7,000 kronor. Vad av
försäljningsmedlen efter avdrag av dessa kostnader, i runt tal omkring 18,000
kronor, kunde återstå, ansåge departementet, som, i anslutning till vad departementet
förut anfört såsom skäl emot markkommitterades förslag örn uppförande
på kronans bekostnad av byggnader vid Ljungbyhed för beredande av
bostäder åt viss flygpersonal, givetvis ej kunde förorda, att ifrågavarande för
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
17
säljningsmedel disponerades för det av kommitterade ifrågasatta ändamålet,
lämpligen kunna, intill ett belopp av 110,000 kronor, användas såsom bidrag
till bestridande av kostnaderna för av arméförvaltningen föreslagen utvidgning
av Rinkaby skjutfält. Skulle de ifrågasatta försäljningarna komma att, utöver
nämnda belopp, 110,000 kronor, lämna behållning, ansåge departementet, att
sådant överskott borde tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och
andra försvarsändamål. Därest den föreslagna utvidgningen av Rinkaby skjutfält
ej skulle komma till stånd eller de inflytande försäljningsmedlen i övrigt
ej skulle finnas böra användas för sådant ändamål, borde det såsom bidrag till
markköp vid Rinkaby ifrågasatta beloppet jämväl tillgodoföras nämnda fond.
Slutligen hade flygstyrelsen i sin förenämnda skrivelse den 25 november
1930 till fortifikationsdepartementet beträffande disponerandet av inflytande
försäljningsmedel hemställt, att departementet måtte såsom styrelsens önskemål
framföra, att de vid försäljning av det under styrelsens förvaltning stående
området i kvarteret I av det stadsplanelagda området inflytande medlen finge
användas för inköp av mark för utvidgning av Rinkaby flygfält, varom styrelsen
avgivit förslag i samband med förslag till flygvapnets medelsbehov för
budgetåret 1931/1932.
Med anledning av vad sålunda i ärendet anförts, hemställde departementet,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
dels medgiva, att all den kronan tillhöriga mark, som enligt den av Kungl.
Majit genom brev den 21 november 1930 fastställda stadsplanen för ett område
öster örn Ljungbyheds järnvägsstation, omfattande i huvudsak kronan tillhörig
mark av fastigheten 3/is mantal nr l2 Ljungby, Vs mantal nr l1 Sjöliden och
Vs mantal nr l1 Lökshus i Riseberga socken av Kristianstads län, upptagits
såsom byggnadskvarter, med undantag av följande två under flygstyrelsens
förvaltning stående områden, nämligen dels del av tomten nr 3 i kvarteret XVI,
dels ock ett ej tomtangivet område i kvarteret XV, måtte med såväl den mark
därav i kvarteret nr I, som tillhörde flygvapnet, som ock den övriga mark
därstädes, som lydde under lantförsvarets få försäljas, därvid samtliga av enskilda
personer nu bebyggda tomter i första hand skulle hembjudas de nuvarande
arrendatorerna därav eller deras rättsinnehavare till pris, motsvarande,
såvitt möjligt, de saluvärden, som åsatts tomterna vid den på departementets
föranstaltande senast verkställda värderingen, och återstående tomter försäljas
under hand till lägst de priser, som motsvarade de vid nämnda värdering därå
satta saluvärdena, att den kronan tillhöriga mindre uthusbyggnad, som vore
belägen inom nämnda stadsplanelagda område, måtte få försäljas på för kronan
fördelaktigaste sätt för belopp, som därvid kunde erhållas, att den inom
det stadsplanelagda området belägna, kronan tillhöriga mark, som enligt stadsplanen
avsåges för gator och allmänna platser, måtte få upplåtas utan ersättning,
under förbehåll att densamma ej finge användas för annat ändamål och
att kronan fritoges från all skyldighet att iordningställa och underhålla marken,
att med försäljning av det område, som å den departementets skrivelse bifogade
översiktskartan angivits med parallella gula linjer och som inginge i
det område, som enligt 1915 års riksdags beslut skulle försäljas, måtte få
anstå, till dess Kungl. Majit kunde finna tiden vara lämplig att utvidga det
för nu föreslagen tomtexploatering på platsen avsedda området, och att Kungl.
Majit då måtte äga att utan att ånyo inhämta riksdagens yttrande besluta örn
erforderliga åtgärder för försäljningen och fastställa minimipris för do därvid
till föryttring avsedda tomterna, att det område, som å översiktskartan angivits
med parallella blåa linjer och utgjorde del av fastigheterna Vs mantal
nr l1 Sjöliden och Vs mantal nr l1 Lökshus, måtte med därå uppförda, kronan
tillhöriga byggnader få forsill jas efter uppdelning i lotter, såsom det nu vore
av kronan utarrenderat, oell därvid i första hand hembjudas de nuvarande
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 146 haft. (Nr 165.) 465 51 2
18
Kungl. Majus proposition nr 165.
arrendatorerna eller deras rättsinnehavare till ett pris efter 600 kronor per
hektar för marken och 3,400 kronor för de å den ena av lotterna befintliga,
kronan tillhöriga tre byggnaderna samt, i de fall då sådant för undvikande av
konkurrens med kronan örn tomtförsäljningarna på platsen kunde anses önskvärt,
under förbehåll från kronans sida, att å de försålda lotterna ej finge uppföras
andra byggnader än sådana, som kunde anses erforderliga för jordbruksoch
därmed sammanhängande bostadsändamål, och med rätt för kronan att
till säkerhet för dessa förbehåll till förmån för kronans förenämnda, för framtida
tomtexploatering avsedda område erhålla inteckning såsom för servitut i
lotterna ifråga, eller, om någon arrendator eller dennes rättsinnehavare på tillfrågan
skulle förklara sig icke önska förvärva sålunda hembjuden lott, försäljas
under hand till lägst det pris, efter vilket hembud skett, samt under förbehåll
beträffande rätt till servitutsinteckning, som nämnts, att det område,
som å översiktskartan upptagits under benämningen Ljungby 1\ måtte, sedan
stadsplan för området blivit fastställd, få avhändas kronan, varvid dels den
mark, som enligt stadsplanen kunde komma att utgöra byggnadskvarter, skulle
få försäljas under hand till pris, ej understigande 50 öre per kvadratmeter och
den mark, som kunde komma att avses för gator och eventuellt del av allmän
plats, skulle upplåtas utan ersättning, under förbehåll och på villkor, som
departementet föreslagit beträffande sådan mark inom det stadsplanelagda
området, att befintliga byggnader å det såsom Ljungby l2 betecknade området
måtte få försäljas på för kronan fördelaktigaste sätt för belopp, som därvid
kunde erhållas, samt att för försäljningarnas verkställande måtte, i den mån
sådant kunde anses påkallat, få av fortifikationsdepartementet anlitas särskild
försäljningsman med uppdrag att irnderhandla med blivande spekulanter och
med dem, under förbehåll av departementets godkännande, avsluta kontrakt örn
försäljningarna samt med rätt för försäljningsmannen att för varje sålunda av
honom förmedlad försäljning uppbära ersättning i form av försäljningsprovision,
motsvarande 2 % av försäljningssumman för försåld fastighet,
dels ock besluta, att samtliga försäljningar skulle ske på villkor, att köpare
förbunde sig ej mindre att betala utfäst köpeskilling kontant senast å den dag,
som i upprättat köpekontrakt bestämts såsom tillträdesdag, än även att ensam
ansvara för gäldande av såväl alla kostnader för lagfart å av honom köpt
fastighet, som ock, i de fall då för lagfarts beviljande fordrades avstycknings-,
mätnings- eller annan lantmäteriförrättning beträffande den köpta fastigheten,
alla kostnader, som därmed kunde vara förenade, alt av de medel, som kunde
komma att inflyta genom försäljning av här ifrågakomna till avyttring föreslagna
markområden, som lydde under lantförsvaret, skulle i första rummet
gäldas alla hittills uppkomna och framdeles uppkommande kostnader för markförsäljningarnas
ordnande, att av återstoden av försäljningsmedlen ett belopp
av 110.000 kronor skulle, örn den av arméförvaltningen gjorda framställningen
örn inköp av mark för utvidgning av Rinkaby skjutfält bleve bifallen och
nämnda belopp lämpligen syntes därför kunna användas, tagas i anspråk såsom
bidrag för bestridande av de med nämnda markköp förenade kostnaderna,
men i motsatt fall tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och andra
försvarsändamål, att eventuellt uppkommande ytterligare överskott å försäljningsmedlen
skulle tillgodoföras nämnda fond, samt att de medel, som kunde
komma att inflyta genom försäljning av det under flygstyrelsens förvaltning
stående området i kvarteret T av det stadsplanelagda området, skulle användas
för inköp av mark för utvidgning av Rinkaby flygfält.
Slutligen har byggnadsstyrelsen i utlåtande i ärendet den 9 februari 1931
efter inhämtande av länsstyrelsens i Kristianstads län yttrande anfört i huvudsak
följande.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
Så vitt nu kunde bedömas, komme de till försäljning^ ifrågasätta omradena
icke att inom överskådlig tid bliva erforderliga för något statsverkets eget
ändamål. Någon betänklighet mot, att de nu avhändes kronan, syntes darior
icke behöva uppställas. . 1 . ...
Den av arméförvaltningens fortifikationsdepartement uppgjorda planen ior
exploateringen syntes vara väl genomtänkt och motiverad. Ej heller funné
styrelsen skäl till erinran beträffande de föreslagna köpevillkoren eller mot
att de priser, som åsatts av en med ortsförhallandena förtrogen värdenngsnämnd,
bestämdes att gälla såsom minimipriser på sätt fortifikationsdepartementet
föreslagit. Att vid försäljningen de nu av enskilda arrendatorer bebyggda
och nyttjade tomterna hembjödes dessa personer till moderata priser,
syntes styrelsen förenligt med billighet och rättvisa. o
Vad särskilt beträffade försäljningen av det område, som a den forti hk ationsdepartementets
skrivelse den 26 november 1930 bilagda kartan angivits
med blå streckning, biträdde styrelsen, vad fortifikationsdepartementet framhållit
örn önskvärdheten av att området åtminstone tillsvidare bibehölles såsom
jordbruksfastigheter, i vilket syfte vid försäljningen betryggande säkerhet
borde åvägabringas. Styrelsen ville emellertid fästa. uppmärksamheten pa,
att länsstyrelsen i Kristianstads län i sitt yttrande i ärendet till styrelsen
ifrågasatt lämpligheten av förslaget örn försäljning av ^det blåstreckade området
med förbehåll om inskränkning i rätten till områdets bebyggande och
med rätt till inteckning i området härför såsom för servitut. Då detta servitut
skulle gälla till förmån för samtliga fastigheter å kronans för framtida exploatering
avsedda område samt en enda fastighetsägare å sistnämnda område salunda
skulle kunna förhindra servitutets upphävande, hade länsstyrelsen ansett,
att ett dylikt servitut för all framtid eller åtminstone för avsevärd tid
framåt kunde förhindra förstnämnda områdes exploatering för bostadsändamål,
även örn detta vore aldrig så önskvärt. .
Under ärendets tidigare handläggning hade framkommit förslag, att försäljningen
skulle handhavas av djurgårdskommissionen. Fortifikationsdepartementet
hade emellertid hemställt, att uppdrag örn exploateringens genomförande
måtte anförtros åt departementet. Byggnadsstyrelsen ville för sm del
biträda detta fortifikationsdepartementets förslag, då denna myndighet måste
förväntas hava större förtrogenhet med ortsförhållandena och även större förutsättningar
att erhålla lämpliga platsombud för tomtförsäljningens handhavande.
Styrelsen hade ej heller något att erinra mot det föreslagna sättet för ersättning
åt sådant ombud.
Till slut ville styrelsen framhålla, att fortifikationsdepartementet syntes
böra bemyndigas att av de vid försäljning inflytande medlen åt byggnadsinspektören
utbetala det arvode, som Kungl. Maj:t kunde finna skäligt bestämma
skola utgå till denne utöver den ersättning för varje handlagt ärende,
som sökande av byggnadslov hade att gälda enligt av länsstyrelsen fastställd
taxa.
Såsom i det föregående omförmälts, har redan 1915 års riksdag på förslag
av Kungl. Majit medgivit, att huvudparten av den öster och nordost om
Ljungbyheds järnvägsstation belägna delen av Ljungbyheds övningsfält (den
s. k. Skräddareheden) finge försäljas. Förslag beträffande ifrågavarande områdes
exploatering hava sedermera vid upprepade tillfällen uppgjorts. Någon
försäljning av till området hörande mark har emellertid ännu icke kommit till
stånd. En väsentligt bidragande orsak härtill synes hava varit, att de tidigare
uppgjorda exploatcringsplanerna varit alltför vittomfattande och räknat med en
Departements
chefen.
20
Kungl. Majus proposition nr 165.
tomtförsäljning från området, vida överstigande ortens nuvarande behov av
byggnadsplalser. Sålunda upptog den av distriktslantmätare!! J. Grenholm år
1926 upprättade styckningsplanen icke mindre än cirka 260 tomter, under det att
behovet av nya tomter för bebyggelse inom samhället för närvarande torde inskränka
sig till ett femtiotal.
I sitt senaste, med skrivelse den 26 november 1930 framlagda förslag
rörande dispositionen av Skräddareheden och viss annan kronan tillhörig mark
vid Ljungbyhed synes emellertid arméförvaltningens fortifikationsdepartement
hava vederbörligen beaktat de emot de tidigare förslagen gjorda erinringarna
och pa ett tillfredsställande sätt anpassat planen för berörda områdens exploatering
efter de lokala förhållande^. Vid granskning av nämnda förslag har
jag kommit till den uppfattningen, att detsamma i huvudsak är lämpligt att
läggas till grund för ett beslut beträffande dispositionen av de kronans markområden,
varom här är fråga.
Visserligen har riksdagen, såsom nyss nämnts, redan tidigare lämnat sitt
tillstånd till en försäljning av huvuddelen av dessa markområden. Med hänsyn
till de ändringar, som nu ifrågasatts dels beträffande dispositionen av de i 1915
års försäljningsmedgivande inbegripna områdena, dels ock med avseende å användningen
av inflytande köpeskilling, synes emellertid frågan örn dessa områdens
avyttrande böra ånyo underställas riksdagens prövning.
I den mark, som avses i fortifikationsdepartementets förslag, ingå även
vissa områden, vilka icke inbegripas i 1915 års försäljningsbeslut, nämligen dels
ett omedelbart intill Ljungbyheds järnvägsstation beläget, till Skräddareheden
hörande område, som ansågs böra undantagas från försäljning för beredande
av nödigt lastutrymme å järnvägsstationen vid mobilisering, dels ock ett söder
örn stationen, särskilt för sig beläget område örn 1 hektar 71 ar, vilket å den
översiktskarta, som omförmäles i fortifikationsdepartementets nyssnämnda
skrivelse den 26 november 1930, angivits med beteckningen Ljungby P. Varken
ur militär eller annan statlig synpunkt synas numera några skäl tala för
ett bibehållande i kronans ägo av dessa områden.
För den del av Skräddareheden, som är belägen väster örn ett tvärs över
heden gående avloppsdike, har Kungl. Majit genom brev den 21 november
1930 fastställt stadsplan och byggnadsbestämmelser ävensom särskild byggnadsordning.
Av kronans öster örn järnvägen belägna mark lyder huvuddelen under lantförsvaret.
Återstoden — vissa delar av de områden, som enligt den till grund
för nyssnämnda stadsplan liggande kartan bilda kvarteren I, XV och XVI —
står under flygstyrelsens förvaltning.
Vid behandlingen av frågan örn dispositionen av kronans ifrågavarande
markområden har fortifikationsdepartementet uppdelat desamma i fyra olika
grupper nämligen:
1) det område, som ingår i den jämlikt nyssnämnda brev den 21 november
1930 stadsplanelagda delen av Ljungbyhed, omfattande i huvudsak Skräddareheden
från järnvägen i väster till det tvärs över heden löpande avloppsdiket i
öster.
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
2) det å nyssDämnda översiktskarta med gula parallella linjer angivna området,
omfattande dels ett norr örn vägen Nybro samhälle—Spången beläget
område av Skräddareheden, dels ock den öster örn nyssnämnda avloppsdike och
nordväst örn vägen Ljungbyhed—Spången belägna delen av samma hed,
3) det å översiktskartan med blåa parallella linjer angivna området, omfattande
den återstående, nordostligaste delen av heden, samt
4) det å översiktskartan såsom Ljungby l2 betecknade området örn 1 hektar
71 ar, beläget söder örn järnvägsstationen.
Fortifikationsdepartementets förslag innebär, att all kronans mark inom det
stadsplanelagda området skall avyttras med undantag av de under flygstyrelsens
förvaltning stående delarna av kvarteren XY och XYI å stadsplanekartan,
vilka tillsvidare skola bibehållas i kronans ägo. Yid avyttringen skall
den mark, som enligt stadsplanen är avsedd för gator och allmänna
platser, avstås utan ersättning, under det att den för byggnadstomter avsedda
marken skall försäljas till lägst de priser, som vid en genom fortifikationsdepartementets
försorg den 20 oktober 1930 genom särskilda värderingsman
verkställd värdering åsatts de olika tomterna. Av ett vid omförmälda värdering
upprättat värderingsinstrument framgår, att den till försäljning avsedda tomtmarken
omfattar en areal av 129,026 kvadratmeter och uppskattats till ett
sammanlagt värde av 117,565 kronor 25 öre, varav 1,521 kronor belöper på i
kvarteret I belägen, under flygvapnets förvaltning stående mark.
Å det stadsplanelagda området finnas ej andra kronan tillhöriga byggnader
än en mindre uthusbyggnad, som värderats till 200 kronor.
Ifråga örn det med gula parallella linjer angivna området föreslås, att med
försäljning härav skall anstå, till dess Kungl. Majit kan finna tiden vara lämplig
för utsträckning av tomtexploateringen även till detta område, vid vilken
tidpunkt detsamma skall få försäljas utan riksdagens vidare hörande på av
Kungl. Majit fastställda villkor.
Däremot anses det å översiktskartan med blåa parallella linjer angivna området
i nordöstra delen av Skräddareheden jämte vissa därå befintliga, kronan
tillhöriga byggnader redan nu böra försäljas, marken efter ett pris av 600
kronor per hektar och byggnaderna för tillhopa 3,400 kronor.
Beträffande slutligen det söder örn järnvägsstationen, särskilt för sig belägna
området, som å översiktskartan angivits med beteckningen Ljungby 1\
anses beslut örn försäljning redan nu böra fattas, ehuru exploatering av nämnda
område ej synes böra påbörjas, förrän stadsplan blivit fastställd för detsamma.
Å detta område äro två kronan tillhörande byggnader belägna, vilka värderats
till sammanlagt 2,000 kronor.
Vid inom försvarsdepartementet företagen granskning av förevarande
ärende har utrönts, att i de områden, som sålunda föreslagits till avyttring,
dock ej ovannämnda tomtmark med en areal av tillhopa 129,026 kvadratmeter,
ingå vissa samfälligheter (grustäkt, vattningsställe, fädrifter m. in.), vari
jämväl kronan icke tillhöriga hemman synas äga del. Självfallet bör hänsyn
till detta förhållande tagas vid blivande markupplåtelser från kronans sida.
22
Kungl. Majus proposition nr 165.
I övrigt får jag beträffande fortifikationsdepartementets nu framlagda förslag
rörande dispositionen av ifrågavarande markområden anföra följande.
Jag förordar, att all kronans mark inom det stadsplanelagda området med
undantag av de under flygstyrelsens förvaltning stående delarna av kvarteren
XY och XVI å stadsplanekartan avyttras. Vid avyttringen torde böra iakttagas,
att mark, som enligt stadsplanen är avsedd för gator och allmänna platser, skall
upplåtas utan ersättning men mot villkor, att kronan fritages från skyldighet
att iordningställa och underhålla densamma, under det att för byggnadstomter
avsedd mark bör försäljas till den högstbjudande, varvid dock de försäljningsvärden,
tillhopa 117,565 kronor 25 öre, som för respektive tomter angivits i det
förut omförmälda värderingsinstrumentet av den 20 oktober 1930, icke må underskridas.
I enlighet med vad fortifikationsdepartcmentet föreslagit torde
tomt, som blivit bebyggd av enskild person, böra hembjudas tomtens innehavare
till inköp för det belopp, vartill tomtens värde angivits i nyssnämnda
värderingsinstrument.
Emot fortifikationsdepartementets förslag beträffande dispositionen av det
å förenämnda översiktskarta med gula parallella linjer angivna området å
Skräddareheden har jag icke något att erinra.
Vad det med blåa parallella linjer angivna området angår, användes huvuddelen
av detsamma för närvarande för jordbruksändamål. Den till området hörande
marken har saluvärderats såsom jordbruksmark och även avsetts att försäljas
såsom sadan. För att förebygga, att blivande köpare framdeles i
konkurrens med kronan exploaterar denna mark för byggnadstomter, har
fortifikationsdepartementet emellertid ansett sig böra föreslå, att i blivande
försäljningsavtal beträffande de delar av området, som för närvarande
brukas såsom jordbrukslotter, skall föreskrivas, att å dessa lotter
icke utan kronans medgivande må uppföras andra byggnader än sådana,
som äro erforderliga för jordbruks- eller därmed sammanhängande ändamål,
ävensom att kronan skall äga rätt att till säkerhet för detta förbehålls bestånd
erhålla inteckning i de försålda fastigheterna till förmån för det kronan tillhöriga
området a Skräddareheden, som å översiktskartan angivits med gula
parallella linjer. Såsom länsstyrelsen i Kristianstads län i sitt till byggnadsstyrelsen
avgivna yttrande i ärendet framhållit, torde det knappast vara lämpligt,
att bland villkoren för blivande markupplåtelser från förstnämnda område
upptaga en dylik servitutsbestämmelse, som skulle kunna föranleda olägenheter,
därest det i en framtid skulle befinnas önskvärt att begagna området för
bostadsändamål. Å andra sidan måste det anses vara föga välbetänkt att nu
utan villkor avyttra det område, varom här är fråga, mot det låga pris, som
beräknats för jordbruksmark. Sannolikt torde detsamma då förr eller senare
av de blivande köparna komma att i strid mot kronans intressen exploateras
och försäljas såsom tomtmark. Med hänsyn härtill synes det vara lämpligast
att med försäljning av området får anstå, till dess ytterligare klarhet
vunnits angånde behovet av tomtmark vid Ljungbyhed och det pris, som kan
utfås för dylik mark. Såsom föreslagits beträffande det med gula parallella
linjer angivna området, torde emellertid Kungl. Maj:t även i fråga örn före
-
Kungl. Majus proposition nr 165.
23
varande område redan nu böra bemyndigas att vid lämplig tidpunkt utan riksdagens
vidare hörande verkställa försäljning på villkor, som Kungl, Maj :t med
hänsyn till omständigheterna då kan finna skäligt bestämma.
Vad slutligen angår det söder örn järnvägsstationen särskilt för sig belägna,
med beteckningen Ljungby l2 angivna området, ingår detsamma i en del av
Ljnngbyheds stationssamhälle, för vilken särskild stadsplan för närvarande lär
vara under utarbetande. Markvärdet å området, som har en areal av 1 hektar
71 ar, har vid den genom fortifikationsdepartementets försorg den 20 oktober
1930 företagna värderingen uppskattats till 50 öre per kvm. Ehuru en exploatering
av ifrågavarande område icke torde böra igångsättas, förrän den ifrågasatta
stadsplanen blivit fastställd, torde det dock, såsom fortifikationsdepartementet
framhållit, vara lämpligt, att beslut angående områdets försäljning
fattas redan i detta sammanhang. För försäljningen torde böra gälla, att mark,
som enligt blivande stadsplan kommer att avses för gator och allmänna platser,
skall upplåtas kostnadsfritt, under det att för byggnadskvarter avsedd mark
skall försäljas till den högstbjudande, varvid försäljningspriset dock icke må
understiga 50 öre per kvm.
Kronan tillhöriga byggnader å de till försäljning föreslagna markområdena
torde böra avyttras på lämpligaste sätt, helst i samband med den mark, varå
de äro uppförda,
Såsom villkor för samtliga markförsäljningar torde böra uppställas, att
köparna ensamma skola bestrida uppkommande kostnader för av dem förvärvade
områdens avstyckning och lagfarande m. m.
Såsom av utredningen i förevarande ärende framgår, har i samband med
behandlingen av frågan örn användningen av kronans öster örn järnvägen
Ljungbyhed—Klippan belägna markområden även framlagts förslag angående
dispositionen av vissa kronan tillhöriga områden väster och norr örn samma
järnväg. Sålunda har flygstyrelsen i skrivelse till Kungl. Majit den 10 januari
1929 hemställt, att två till styrelsens förvaltning överlämnade, väster örn järnvägen
belägna områden måtte få försäljas till egna hem åt den vid flygverkstäderna
å Ljungbyhed anställda civila personalen. Detta förslag har emellertid
avstyrkts av lantförsvarets markkommitterade, som i stället föreslagit, att å
något av ifrågavarande områden måtte genom kronans försorg uppföras lämpliga
bostadshus, vilka sedermera borde uthyras till nämnda personal.
I fråga örn de norr örn järnvägen belägna områdena, vilka samtliga, med
undantag av en till vattningsplats för kavalleriets hästar avsedd strandremsa
vid Rönneå, stå under flygvapnets förvaltning, hava markkommitterade framhållit,
att några militära skäl för dessa områdens bibehållande i kronans ägo
visserligen icke förefunnes, men att desamma likväl icke syntes böra utbjudas
till försäljning samtidigt med tomtmarken å Skräddareheden, dit bebyggelsen
till en början borde koncentreras.
I skrivelse till fortifikationsdepartementet den 25 november 1930 har flygstyrelsen
sedermera förklarat sig anse, att såväl de här förut angivna områdena
väster örn järnvägen, som ock de norr därom mellan järnvägen och Rönneå belägna
områdena, med undantag av viss mindre del därav, vilken ingår i det
24
Kungl. Maj ds proposition nr 165.
stadsplanelagda området, borde tillsvidare bibehållas i kronans ägo och reserveras
för framtida behov. Även fortifikationsdepartementet har avstyrkt markförsäljning
från ifrågavarande områden, i den mån de icke beröras av stadsplanen.
Med hänsyn till vad sålunda förekommit finner jag mig böra föreslå, att ifrågavarande
markområden med av myndigheterna angivet undantag tillsvidare
bibehållas i kronans ägo.
I likhet med fortifikationsdepartementet anser jag, att det av kyrkoherden i
Riseberga församling framlagda förslaget örn upplåtelse till församlingshus av
visst område å Skräddareheden icke lämpligen bör upptagas till slutlig prövning
i detta sammanhang.
Någon anledning att, såsom ifrågasatts, uppdraga handhavandet av de föreslagna
markförsäljningarna åt djurgårdskommissionen eller annan särskild myndighet
anser jag icke föreligga, utan torde bestyret härmed böra handhavas av
arméförvaltningens fortifikationsdepartement och dess underlydande förvaltningsorgan.
Emot fortifikationsdepartementets förslag, att för försäljningarna
måtte i vissa fall få anlitas en på orten bosatt försäljningsman, vilken för sitt
arbete skulle erhålla ersättning i form av provision på förmedlade försäljningar,
har jag icke något att erinra.
Såsom förut omförmälts, medgav 1915 års riksdag, att av de medel, som
komme att inflyta genom försäljning av Skräddareheden, ett belopp av 168,400
kronor finge tagas i anspråk för inköp av viss till fältskjutningsterräng avsedd
mark invid Bonarps hed. Något inköp av sistnämnda mark har emellertid ej
kommit till stånd och är numera, enligt vad i ärendet upplysts, ej heller av behovet
påkallat. Med hänsyn härtill torde de medel, som komma att inflyta vid
avyttring av de nu till försäljning föreslagna områdena vid Ljungbyhed, böra
disponeras för annat ändamål än nyssnämnda markinköp. Från markkommitterades
sida har föreslagits, att erforderligt belopp av berörda försäljningsmedel
skulle få användas för uppförande å angivet område vid Ljungbsdied av bostadshus
för den civila personalen vid flygverkstäderna därstädes, under det att
fortifikationsdepartementet ifrågasatt, att, sedan departementets exploateringskostnader
guldits, ett visst belopp av lantförsvarets andel av försäljningsmedlen
måtte få användas för inköp av mark för utvidgning av Rinkaby skjutfält samt
återstoden tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.
Slutligen har flygstyrelsen hemställt, att de medel, som komma att inflyta
vid försäljning av de under flygvapnets förvaltning stående markområdena,
måtte få användas för inköp av mark för utvidgning av Rinkaby flygfält.
De sålunda framkomna förslagen beträffande användningen av de vid ifrågavarande
markförsäljningar inflytande försäljningsmedlen finner jag mig icke
kunna biträda utan hemställer, att nämnda medel, efter avdrag av kostnaderna
för markområdenas exploatering och försäljning, i sin helhet tillgodoföras lantförsvarets
fond för byggnader och andra försvarsändamål.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag alltså hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen dels medgiva,
att all kronans mark inom det jämlikt brevet den 21 november 1930
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
stadsplanelagda området av Ljungbylied, med undantag av två under flygstyrelsens
förvaltning stående områden inom kvarteren XV och XVI enligt stadsplanekartan,
må avyttras, den enligt stadsplanen för gator och allmänna platser avsedda
marken utan ersättning men på villkor, att kronan fritages från skyldighet
att iordningställa och underhålla densamma, samt den enligt stadsplanen för
byggnadskvarter avsedda marken för ett belopp av lägst 117,565 kronor 25 öre,
att de delar av den s. k. Skräddareheden, som a en handlingarna i ärendet
bifogad översiktskarta över nämnda hed m. fl. områden å Ljungbyhed angivits
med gula eller blåa parallella linjer, må försäljas å tid och på villkor, som det
tillkommer Kungl. Majit att bestämma,
att det särskilt för sig söder om Ljungbyheds järnvägsstation belägna området
örn 1 hektar 71 ar, som å översiktskartan angivits med beteckningen
Ljungby l2, må, så snart stadsplan för området blivit fastställd, avyttras, varvid
den mark, som enligt den blivande stadsplanen kan komma att avses för gator
och allmänna platser, må upplåtas utan ersättning men på villkor, att kronan
fritages från skyldighet att iordningställa och underhålla densamma, under det
att den för byggnadskvarter avsedda marken må försäljas till ett pris, ej understigande
50 öre per kvm.,
dels ock föreskriva,
att samtliga markupplåtelser skola ske under förbehåll örn, att köparna skola
bestrida alla uppkommande kostnader för lagfart samt för avstyckningar och
andra lantmäteriförrättningar, som eventuellt kunna bliva erforderliga beträffande
av dem förvärvade områden,
att vid försäljning av sådan för byggnadskvarter avsedd mark inom det stadsplanelagda
området, som blivit bebyggd av enskild person, marken skall hembjudas
dess nuvarande innehavare eller dennes rättsinnehavare till inköp för belopp,
vartill densamma saluvärderats vid en genom fortifikationsdepartementets försorg
den 20 oktober 1930 verkställd värdering, samt
att till följd av försäljningarna inflytande köpeskillingsmedel skola, efter avdrag
av exploaterings- och försäljningskostnaderna, tillgodoföras lantförsvarets
fond för byggnader och andra försvarsändamål.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
A. Broberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 146 haft. (Ar 165.) 466 31 3