Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

1

Nr 160.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension åt förre
amanuensen hos riksräkenskapsverket E. Lundströms änka
Hilma Charlotta Lundström, född Karlsson; given Stock
holms slott den 26 februari 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 26 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför:

I en till Kungl. Majit ställd skrift har förre amanuensen hos riksräkenskapsverket
Erik Lundströms änka Hilma Charlotta Lundström, född
Karlsson, anhållit, att pension av statsmedel måtte beredas henne.

1930 års riksdag (R. skr. nr 369, p. 69) beviljade amanuensen Lundström
— i enlighet med utav Kungl. Majit i proposition nr 144 framlagt

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 tami. lil håfl. (Sr 160.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

förslag — en årlig pension av 1,920 kronor, att utgå från oell med dagen
näst efter den, då lian avginge från sin anställning i statstjänst. Beträffande
motiveringen för Kungl. Maj:ts berörda förslag torde få hänvisas
till propositionen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande:

Lundström, som var född den 25 april 1870, tjänstgjorde efter år 1895
avlagd examen till rättegångsverken och Kungl. Maj:ts kansli under
åren 1896—1899 som notarie i Nordals, Sundals och Valbo härads domsaga,
varvid han såsom förste notarie höll tre lagtima ting, urtima
ting, syner m. m. och kortare tid förvaltade domareämbetet, samt hade
åren 1899—1900 anställning hos länsstyrelsen i Östergötlands län med förordnanden
såsom extra länsnotarie och länsnotarie. Efter att sedan
under åtskilliga år hava bedrivit privat verksamhet anställdes Lundström
såsom tjänsteman vid riksdagens tryckeriavdelning för lagtimariksdagen
år 1913 och tjänstgjorde sedermera i sjörevisionen vid flottans
station i Stockholm under tiden 1 februari 1914—28 juli 1916, i
statskontoret såsom e. o. tjänsteman från den 11 oktober 1919 och som
amanuens från den 1 juli 1920 med förordnande såsom revisor under en
tid av 9 månader 21 dagar samt i kammarrätten från den 30 juni 1920
såsom e. o. tjänsteman med förordnande såsom revisor 2 månader 16
dagar. Från och med år 1921 antogs Lundström till e. o. tjänsteman i
riksräkenskapsverket, där han den 31 januari samma år förordnades till
extra revisor. I sammanhang med minskning av antalet extra revisorer
i ämbetsverket upphörde detta förordnande den 30 juni 1924, då Lundström
blev amanuens hos ämbetsverket med placering sedan den 1 juli
1925 i 15 lönegraden. Efter upphörandet av nämnda extra revisorsförordnande
innehade Lundström förordnande såsom revisor och extra revisor
hos ämbetsverket under sammanlagt omkring 2 år 9 månader. Sedan
september 1928 till den 1 juli 1930, då ban lämnade sin anställning
i riksräkenskapsverket, var han nästan oavbrutet tjänstledig på grund
av sjukdom. Lundström avled den 6 januari 1931.

Vidare inhämtas, att Lundström såsom närmaste anhöriga efterlämnade
änkan Hilma Lundström, född den 19 oktober 1865, och sin moder,
född år 1839; att, enligt beräkning av tillgångar och skulder i boet
efter Lundström, skulderna överstiga tillgångarna, vilka senare utgöras
endast av det gemensamma bohaget; samt att Hilma Lundströms arbetsförmåga
enligt företett läkarintyg på grund av blodbrist och kraftnedsättning
är betydligt nedsatt.

Till stöd för sin framställning har Hilma Lundström anfört, bland
annat, följande:

Hilma Lundström hade genom mannens frånfälle råkat i stora ekonomiska
bekymmer. Hon vore fullkomligt medellös och på grund av
sin höga ålder samt klena hälsa urståndsatt att försörja sig och sin
avlidne mans moder, örn vilken makarna dittills dragit försorg. Kostnaderna
för mannens begravning m. m. hade Hilma Lundström kunnat
bestrida endast tack vare hjälp från mannens kamrater i riksräkenskapsverket.
Något förvärvsarbete utom hemmet hade hon icke haft
vare sig före ingåendet av eller under sitt trettioåriga äktenskap. Detta

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

sistnämnda förhållande vore ägnat att ännu mera försvåra för att icke
säga omöjliggöra hennes strävanden att genom arbete — i den mån hen
nes hälsa det medgåve — skaffa sig medel till det nödvändigaste för livets
uppehälle.

Riksräkenskapsverket, som den 14 februari 1931 avgivit utlåtande i
ärendet, har däri med hänsyn till de ömmande omständigheterna förordat
den gjorda framställningen.

Statskontoret har i utlåtande den 21 februari 1931 yttrat, att även
statskontoret ansåge de i detta fall föreliggande omständigheterna vara
av så ömmande beskaffenhet, att billigheten syntes fordra, att Hilma
Lundström erhölle en årlig pension. Pensionen syntes lämpligen kunna
fastställas till ett belopp av 600 kronor.

I likhet med ämbetsverken anser jag, att Lundströms änka bör genom
pension av statsmedel beredas någon lindring i den betryckta ställning,
vari hon råkat genom mannens frånfälle. På grund härav och då det av
statskontoret föreslagna pensionsbeloppet synes skäligt, får jag hemställa,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre amanuensen hos riksräkenskapsverket Erik
Lundströms änka Hilma Charlotta Lundström, född
Karlsson, må räknat från och med den 1 februari
1931, så länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 600
kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga
ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Departements chefen.

Vid protokollet:
Elis Lindahl.