Kungl. Majlis proposition Nr 159.
1
Nr 159.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förlängd giltighet
av gällande bestämmelser om utförselbevis för råg och
vete; given Stockholms slott den 26 februari 1931.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
B. v. Stockenström.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 26 februari 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Hansén, Rundqvist.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen
anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von
Stockenström frågan angående förlängd giltighet av förordningen den 13
april 1928 (nr 76) angående utlörselbevis för råg och vete samt anför
därvid följande.
De enligt nämnda förordning gällande bestämmelserna äro av följande
lydelse:
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. lbO höft. (Nr 159.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.
»$ 1.
Den, som av omalen råg eller omalet vete, varöver han utan hinder av
tullverket kan inom riket fritt förfoga, på en gång till utförsel angiver
och med en och samma lägenhet till utlandet sjöledes eller på järnväg
eller till svensk frihamn utför sammanlagt eller av någotdera slaget
minst 500 kilogram, äger, såvida den utförda varan skäligen kan anses
marknadsgill, av vederbörande tullmyndighet erhålla bevis örn utförseln
med angivande tillika av det tullbelopp, som skolat utgå vid införsel av
sadan vara till enahanda myckenhet.
§ 2.
Innehavare av utförselhevis vare berättigad att, inom sex månader från
det angivnmgen till utförsel ägt rum, mot bevisets återställande
antingen utan tullavgifts erläggande införa omalen eller malen råg
eller omalet eller malet vete till så stor myckenhet, att den tull, som enligt
tulltaxan skolat därå belöpa, är lika med det i utförselbeviset angivna
tullbeloppet,
ellel: j den män varor, som nu sagts, under de sex kalendermånader,
som förflutit närmast före den månad, under vilken angivningen till utförsel
ägt rum, införts till myckenhet, att den därför influtna tullavgiften
med avdrag av två procent beräknas därtill lämna tillgång, hos generaltullstyrelsen
utbekomma sagda belopp, med avdrag av två procent.
Utförselbevis skall återställas eller belopp, varå beviset lyder, inbetalas
till tullverket, därest den vara, för vilken beviset utfärdats, återmtöres
och tullfrihet för varan därvid ifrågasättes.
§ 3.
Av Konungen meddelas närmare föreskrifter rörande utfärdande av
ntförselbevis samt författningens tillämpning i övrigt.»
Förordningen gäller till och med den 31 juli 1931.
Den 24 maj 1928 bar Kungl. Maj :t utfärdat kungörelse (nr 153) med tilllämpningsföreskrifter
till förordningen angående utförselbevis för råg
och vete.
Den 25 juli 1930 har Kungl. Majit, under erinran att nyssberörda förordning
och kungörelse upphöra att gälla med utgången av juli 1931,
anbefallt kommerskollegium, generaltullstyrelsen och lantbruksstyrelsen
att gemensamt avgiva yttrande dels angående de erfarenheter, som vunnits
vid tillämpningen av bestämmelserna i nämnda förordning och kungörelse,
samt angående utförselbevissystemets verkningar med avseende
särskilt å de inhemska råg- och veteprisen, statens tullintäkter och den
inhemska prisbildningen å förmalningsprodukter av råg och vete, dels
ock, därest åt nämnda bestämmelser skulle förlänas förlängd giltighet
efter den 31 juli 1931, huruvida och i vad mån ändringar kunde anses
påkallade i bestämmelserna.
I anledning härav hava ämbetsverken — sedan yttranden av dem inhämtats
från Stockholms handelskammare, Östergötlands och Södermanlands
handelskammare, Smålands och Blekinge handelskammare, Skånes.
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.
handelskammare samt handelskammaren i Göteborg ävensom Sveriges
allmänna lantbrukssällskap, Svenska kvarnföreningen, Svenska foderämnes-
och spannmålsimportörernas förening samt föreningen Sveriges
spannmålsintressenter — i skrivelse den 5 februari 1931 avgivit det infordrade
utlåtandet.
Innan jag närmare redogör för innehållet i utlåtandet, vill jag i korthet
erinra örn den föregående behandlingen av spörsmålet örn utförselbevis
för råg och vete.
Sedan de den 3 november 1922 tillkallade s. k. spannmålsmarknadssakkunniga
i betänkande den 16 januari 1923 (statens offentliga utredningar
1923:3) framlagt förslag örn införande av utförselbevis för vete, råg och
korn, väcktes vid 1923 års riksdag motioner örn utförselbevis på grundvalen
av samma betänkande. I enlighet med bevillningsutskottets hemställan
(betänkande 1923:27) fann riksdagen de framställda förslagen
icke föranleda någon riksdagens åtgärd.
Till 1921 års riksdag avlät Kungl. Maj:t proposition i ämnet (nr 56),
avseende införande av utförselbevis för vete och råg. Propositionen vann
ej riksdagens bifall (bevilln.-utsk. 1924: 23; K. skr. 1924: 80).
Ej heller motioner i samma syfte vid 1925 års riksdag vunno riksdagens
bifall (bevilln.-utsk. betänkande 1925: 7).
1926 års riksdag antog ett motionsvis framlagt och av vissa reservanter
inom bevillningsutskottet tillstyrkt förslag till förordning angående
utförselbevis för råg och veto (bevilln.-utsk. 1926:37; K. skr. 1926:197).
Den 26 juli 1926 utfärdades förordning (nr 382) angående utförselbevis
för råg och veto ävensom kungörelse (nr 383) med tillämpningsföreskrifter
till samma förordning. Bestämmelserna skulle gälla till och med
den 31 juli 1928.
I sistnämnda förordning vidtogs i enlighet med beslut av 1927 års riksdag
ändring, avseende rätt att erhålla utförselbevis vid utförsel till svensk
frihamn samt viss skyldighet att vid återinförsel av spannmål, varå utförselbevis
meddelats, återställa beviset eller kontant inbetala det i beviset
angivna belopp (1927: prop. 150; R. skr. 89).
I proposition den 10 februari 1928 (nr 107) föreslog Kungl. Maj:t —
sedan gemensamt utlåtande i ämnet avgivits av kommerskollegium, generaltullstyrelsen
och lantbruksstyrelsen — att den då gällande förordningen
angående utförselbevis för råg och vete med däri gjorda ändringar
skulle, med viss mindre ändring, äga fortsatt giltighet för tiden från
och med den 1 augusti 1928 till och med den 31 juli 1931. Ifrågavarande
ändring avsåg sättet för fastställandet av den tidsperiod, som skulle läggas
till grund för tullverkets kontroll över att verkställda utbetalningar
på grund av företedda utförselbevis icke överstege influtna tullavgifter.
Vid propositionens avlåtande anförde jag till statsrådsprotokollet i
huvudsak följande.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.
Enligt vad från flere håll vitsordats hade anordningen med utförselbevis
under sin dittillsvarande tillämpningstid infriat de tidigare av
systemets förespråkare hysta förhoppningar örn dess möjligheter att förskaffa
producenterna skäligare spannmålspris och bereda ett skydd —
erforderligt icke minst med hänsyn till antalet ekonomiskt svagt ställda
jordbrukare — mot den faktiska undervärdering av svenska brödsäden,
som förut i all synnerhet på höstarna förekommit. .Det kunde jämväl sägas,
att de olägenheter, som befarats skola uppkomma genom utförselbevisen,
uteblivit eller framträtt i väsentligt mindre grad än som väntats.
Den gångna tiden hade emellertid icke varit tillräcklig för möjliggörande
av ett mera säkert bedömande av, huru det nya systemet för
vårt lands del i längden kunde komma att verka. På grund av vissa
närmare angivna omständigheter syntes nämligen särskilt goda förutsättningar
för en gynnsam tillämpning av ett utförselbevissystem under
skördeåret 1926—1927 hava förelegat. Försökstiden för utförselbevisen
borde därför utsträckas någon tid, på det att säkrare erfarenhet örn
systemets verkningar kunde vinnas. Ifrågavarande utsträckta giltighetstid
torde böra så avvägas, att å ena sidan bestämmelserna i ämnet
icke förlänades mera definitiv karaktär, men att å andra sidan möjlighet
förelåge till ett mera allsidigt bedömande av utförselbevissystemets
lämplighet under olika produktions- och marknadsförhållanden.
Bevillningsutskottet avgav betänkande, nr 21, över propositionen jämte
i ämnet väckta motioner samt anförde därvid i huvudsak följande.
Med ledning av de erfarenhetsrön, som gjorts, och den utredning av
dessas innebörd, som med propositionen framlagts, hade utskottet funnit
uppenbart, att erfarenheten icke gåve stöd för systemets upphörande. Den
erfarenhet, som hittills kunnat vinnas, hade dock icke varit tillräcklig
för ett allsidigt bedömande av utiörselbevisens lämplighet under olika
produktions- och marknadsförhållanden. Vid sålunda angivna förhållande
hade utskottet icke ansett tiden vara inne för ett slutligt avgörande
av frågan, huruvida anordningen med utförselbevis borde definitivt införlivas
med vår tullagstiftning. Vid det slutiiga avgörandet borde riksdagen
kunna stödja sig på erfarenheten under så lång tid, att stöd vunnes
för en tillräckligt allsidig prövning av olika på bedömandet inverkande
omständigheter. Utskottet hade ansett den av Kungl. Maj:t föreslagna
tiden av ytterligare tre år kunna antagas vara tillräcklig för nu
angivna ändamål.
Utskottet hemställde örn bifall till Kungl. Maj:ts proposition och örn
antagande av det däri framlagda förslaget till förordning angående utförselbevis
för råg och vete. Därjämte föreslog utskottet, i anledning av
motionen 11:434, skrivelse med anhållan, att Kungl. Majit ville låta frågan
örn beräkningen av städernas tolagsersättning med avseende å de
tullavgifter, som skolat utgå för importerad spannmål, men från vilka
avgifters erläggande vederbörande befriats på grund av avlämnade utförselbevis,
bliva föremål för fortsatt allsidig utredning samt till riksdagen
snarast möjligt avgiva förslag i ämnet.
Riksdagen tillkännagav i skrivelse den 27 mars 1928, nr 93, under åberopande
av nyssnämnda utskottsutlåtande samt med bifall till propositionen
i ämnet, att riksdagen antagit det framlagda förslaget örn för
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 159. 5
ordning. Därjämte anhöll riksdagen om sådan utredning, varom utskottet
hemställt.
Att Kungl. Majit härefter, i enlighet med riksdagens beslut, den 13
april 1928 utfärdat förordning i ämnet, har förut omförmälts. Enligt
beslut samma dag anbefallde Kungl. Majit generaltullstyrelsen att verkställa
nyssnämnda av riksdagen begärda utredning samt att till Kungl.
Majit inkomma med det förslag i ämnet, vartill utredningen kunde föranleda.
Utlåtande och förslag i ämnet avgåvos av generaltullstyrelsen
den 30 augusti 1928, varefter lantbruksstyrelsen och svenska stadsförbundets
styrelse efter remisser yttrat sig.
I detta sammanhang må jämväl erinras, att Stockholms stad, efter
stämning å Kungl. Majit och kronan, yrkat utbekommande av tolagsersättning,
varom staden gått miste på den grund att generaltullstyrelsen
för räkenskapsåren 1926—1927 och 1927—1928 låtit avdraga å tulluppbörden
i Stockholm, innan tolagsersättningen till staden beräknades,
även vad styrelsen under dessa räkenskapsår utbetalt för utförselbevi»,
vilka från olika delar av landet insänts till styrelsen för utbekommande
av kontant likvid. Efter det rådhusrätten samt hovrätten dömt till stadens
förmån, ligger detta mål för närvarande under högsta domstolens
prövning. Framhållas må, att staden i stämningen jämväl förbehållit sig
rätt att senare framkomma med yrkande örn ersättning för den minskning
i tolagsersättning, som staden tillskyndas därigenom att med utförselbevis
betalda tullavgifter likställas med restituerade och tolagsersättning
sålunda icke å dem beräknas.
Vid 1930 års riksdag väcktes motioner i frågan ''om utförselbevis. Sålunda
hemställdes i motionen lii 474, att riksdagen mätte i anslutning
till propositionen nr 108 angående vissa åtgärder till det svenska jordbrukets
stödjande besluta, att förberörda förordning om utförselbevis å
vete och råg måtte omfatta även korn, eller, om detta icke kunde bifallas,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville hemställa örn utredning
och förslag till 1931 års riksdag angående utförselbevis även för korn. I
motionen lii 485 hemställdes, bland annat, att, örn riksdagen beslutade
inmalningstvång, gällande bestämmelser örn utförselbevis för vete och
råg måtte upphävas. Särskilda utskottet, till vilket både propositionen
nr 108 och sistberörda två motioner hänvisades, erinrade i utlåtande
den 24 maj 1930, nr 2, om utförselbevisens karaktär av försök för
vinnande av erfarenhet samt förklarade sig så mycket mindre finna anledning
att frångå den ståndpunkt, 1928 års riksdag härutinnan intagit,
Som utförselbevisen nu omedelbart kunde få en särskild uppgift att fylla,
innan lagerhusorganisationen ännu fått det inflytande över spannmålsmarknaden,
som tillärnats densamma. Utskottet erinrade vidare örn tidigare
uttalanden från riksdagen, att prövningen av frågan örn utförselbevisens
tillämpning jämväl med avseende a korn borde anstå, tills spörsmålet
örn fortsatt tillämpning av utförselbevisen för tid efter den 31 juli
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.
1931 komme under behandling, saint fann ej anledning ifrågasätta, att
riksdagen skulle avvika från den ståndpunkt, riksdagen sålunda redan
intagit. Utskottet avstyrkte bifall till motionerna. Riksdagen beslöt
härutinnan i enlighet med utskottets hemställan.
Jag övergår nu att lämna följande sammandrag av det huvudsakliga
innehållet i förenämnda av kommerskollegium, generaltullstyrelsen
och lantbruksstyrelsen den 5 februari 1931 avgivna utlåtande, vilket utlåtande
torde böra såsom bilaga fogas till detta protokoll.
Beträffande vele- och rågarealerna meddelas en siffermässig översikt,
utvisande, att brödsädesarealen i dess helhet under senaste tre årtionden
varit i stort sett rätt konstant, men att en förskjutning från råg- till
veteodling ägt rum. För loderväxtarealen meddelas en översikt, omfattande
samma tid och utvisande, att denna areal i stort sett ökats, under
de senare åren särskilt i avseende på vallodlingen.
Ämbetsverken hava även verkställt en jämförelse mellan jordbrukets
utveckling från 1900-talets början i Danmark och Sverige. Minskningen
av rågodlingen uppgives hava varit i Danmark proportionsvis starkare
än hos oss, dock sannolikt mest till förmån för blandsäd och rotfruktsodling,
vilkas arealer kraftigt stegrats.
Vad beträffade den animala produktionen, saknades, enligt ämbetsverken
tillräckligt underlag för bedömande av densammas växlingar under
den tid, utförselbevisen varit i kraft. Det torde emellertid vara antagligt,
att dessa senare genom den påverkan, de utövat å spannmålsprisen
och därmed på odlingen av brödsäd, utövat någon, örn också obetydlig
inverkan i återhållande riktning på jordbrukets övergång till animalisk
produktion.
För utförselbevisens verkningar på spannmålsprisen åberopas ett av
Sveriges allmänna lantbrukssällskap framlagt siffermaterial. Härom
anföra ämbetsverken: För vetets del kunde tullskyddet under år
1923 utnyttjas endast till omkring hälften. 1924 års minskade skörd såväl
i Sverige som i utlandet, förorsakade en kraftig prisstegring å världsmarknaden.
Det minskade utbudet å den inhemska marknaden verkade i
samband med nämnda prisstegring därhän, att tullskyddet å spannmål
på hösten kunde utnyttjas i exceptionellt hög grad, eiler intill omkring
85 procent, för såväl vete som råg. Med 1925 års rikliga skörd skedde ett
avbrott härutinnan, förorsakat av de starka utbuden av spannmål på
hosten, varigenom vetetullens effektivitet starkt minskades. Den av Sveriges
allmänna lantbrukssällskap anförda siffran för vetetullens utnyttjande
på hösten 1925 — 19 procent — hade emellertid liksom även övriga
anförda siffror endast avseende å en direkt jämförelse mellan Malmöoch
Ivöpenhamnsnoteringarna. En jämförelse åter mellan å ena sidan
de av jordbruksutredningen (se betänkande angående åtgärder för veteoch
rågmarknadens stödjande av den 18 januari 1930, sid. 34) beräknade
riksmedelprisen å svenskt vete och å andra sidan noteringen å danskt
vete gåve vid handen, att tullen i fråga om vetet under september—december
1925 skulle hava utnyttjats till omkring 40 procent. Beträffande
rågtullens utnyttjande vid samma tidpunkt vore prisnoteringarna alltför
divergerande för att giva någon säker utgångspunkt. Sedan utförselbevisen
införts från och med hösten 1926, hade tullsatsens effektivitet
stabiliserats vid omkring två tredjedelar till tre fjärdedelar, under ensta
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.
7
ka perioder något därutöver. De tidigare stundom avsevärda differenserna
mellan den effektiva tullsatsen för vete och råg hade också utjämnats.
Emellertid iramgingo tillika av siffrorna, vad vetet beträiiade, en
viss successiv minskning av tullsatsens effektivitet. Enligt de av Sveriges
allmänna lantbrukssällskap anförda prisjämförelserna mellan
Malmö- och Köpenhamnsnoteringarna skulle sålunda tullsatsens utnyttjande
under september—december åren 1926—1929 för vetet motsvarat
respektive 86, 77, 65 och 65 procent. De av jordbruksutredningen beräknade
prisjämförelserna mellan svenskt och danskt vete under samma perioder
gåve däremot såsom motsvarande procentsiffror respektive 89, 76,
72 och 71 procent. En motsvarande minskning av tullsatsens effektivitet
framträdde under vårmånaderna.
Ämbetsverken hava, med hänsyn till utförselbevisens stimulerande verkan
på vete- och rågprisen, uttalat den förmodan, att de även bidragit
till vetearealens ökning och vidmakthållandet av den totala spannmålsarealen.
För att vinna en överblick, i vilken omfattning utförselbevisen framdrivit
en spannmålsexport, hava ämbetsverken sammanfattat vissa sifferuppgifter.
Härav inhämtas i huvudsak iöljande. Elter en tilliällig
exportökning i anledning av en gynnsam skörd 1921, hade exporten under
förra hälften av 1920-taiet återgått till förkrigsförhållandena och varit
utan praktisk betydelse. Först från och med 1926 förmärktes en ny
exportperiod, och exportkvantiteten av vetet uppginge enligt ämbetsverken
under åren 1928 och 1929 till i runt tal 70,000 ton per år. Under
januari—september 1930 hade veteexporten uppgått till omkring 10,000
ton, motsvarande ungefär en fjärdedel av exporten under samma tid
1929. Efter inmalningstvångets ikraftträdande hade spannmålsexporten,
såsom framginge av en sammanställning av densamma månadsvis
under 1930, såsom naturligt voro avstannat så gott som fullständigt beträffande
råg; även för vetets vidkommande hade exporten nedgått till
en obetydlighet. Av sammanställda siffror rörande fördelningen till olika
länder av vete- och rågexporten framginge, att en mera kontinuerlig
veteexport uppstått allenast till Danmark. Kågexporten hade varit mindre
stabil. Under åren 1927—1928 och 1928—1929 hade exporten mot utförselbevis
varit jämnare fördelad över hela året, varemot åren 1926—1927 och
1929—1930 visade starkare begränsning av exporten till höstmånaderna.
Exporten hade, på sätt ämbetsverken närmare med siffror belyst, skett
till priser, som avsevärt understigit priset i Sverige. Nu anförda förhållanden
kunde enligt ämbetsverken givetvis hava i någon mån verkat återhållande
på den svenska animalieproduktionens utveckling, örn ock andra
omständigheter därvid måste anses i första hand utslagsgivande. Det
läge för övrigt i sakens natur, att ett frihandelsland som Danmark hade
något gynnsammare betingelser för animalieproduktionen, och särskilt
svinskötseln, än Sverige. En omständighet, som i detta samband förtjänade
beaktande, vore, att den spannmål, som gjorts till föremål för
försäljning till underpris, kommit en av de svenska animalieproducenternas
konkurrent på världsmarknaden — de danska djur- och speciellt
svinuppfödarna — till godo. Att denna export ur lantbrukssynpunkt
varit ägnad att ingiva vissa betänkligheter medgåves i viss mån av lantbrukssällskapet,
som framhållit, att exporten i fråga »ej kan anses såsom
i och för sig önskvärd».
A andra sidan vore emellertid, såsom framginge av marknadsnotering -
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.
arna, otvivelaktigt, att utförselbevisen medfört en utjämning i spannmålsutbudens
starka säsongmässiga fluktuationer och därmed i någon
mån stärkt säljarnas ställning gentemot kvarnindustrien. Emellertid syntes
böra tillfogas, att denna utjämning i fluktuationerna sannolikt icke
helt och hållet torde hava kommit spannmålsproducenterna utan även i
viss grad mellanhänderna till godo.
Ämbetsverken meddela vidare för perioden augusti 1923 till juli 1930
siffror för prisen på råg och rågsikt samt anse det med ganska stor visshet
kunna antagas, att de inhemska rågprisen genom utförselbevisen hållits
uppe på en högre nivå än eljest varit fallet. Det vore tydligt, att jämväl
rågmjölprisen därgenom stegrats, enär marginalen mellan rågpris och
rågmjölprisen sedan tiden före augusti 1926 i varje fall icke nämnvärt
minskats. Av siffror rörande vetemjölprisen anse ämbetsverken, under förutsättning
att noteringarna avse en med svenskt extra patentmjöl likvärdig
kvalitet, det framgå, att redan från förra hälften av 1926 en viss relativ
stegring av det svenska mjölpriset inträtt, vilken sedermera ökats och
nått en jämförelsevis hög nivå under tiden februari 1927—januari 1929.
Perioden februari 1929—januari 1930 visade åter nedgång, varpå följde
en förnyad stegring under påföljande halvår. Tendensen torde dock enligt
ämbetsverken hava flera orsaker.
Ämbetsverken ville icke underlåta erinra örn, att systemet med utförselbevis
genom införandet av inmalningstvång och därmed förenat avtal
med kvarnarna i fråga örn brödsädespriset, för viss del av den tid, undersökningen
avser, satts mer eller mindre ur funktion. Detta förhållande
gjorde givetvis, att de erfarenheter, som vunnits under den tid, systemet
varit i kraft, icke kunde anses tillräckliga för ett slutgiltigt bedömande
av frågan örn systemets verkningar. I yttrande den 30 september
1927 hade ämbetsverken framhållit, att denna fråga vore så svårbedömd,
att härför erfarenheten från en tidrymd av ytterligare fem år
frän 1928 syntes önskvärd. Den tidrymd, varunder systemet sedan dess
haft sådan effekt, att verkningarna kunde bedömas, torde emellertid icke
uppgå till mera än cirka två år.
I några av de avgivna utlåtandena hade yrkats vissa ändringar i författningarna
rörande utförselbevis, i händelse dessa skulle förlängas. Sålunda
ifrågasatte föreningen Sveriges spannmålsintressenter utsträckning
av utförselbevisen att jämväl omfatta korn. Ämbetsverken ansåge
emellertid, att tillräckligt vägande skäl icke anförts för en sådan utsträckning.
Bland annat borde anmärkas, att det korn, som kunde förväntas
bliva exporterat med tillhjälp av utförselbevis, sannolikt skulle
komma att för foderändamål absorberas av den danska kreatursproduktionen,
och sålunda ytterligare gynna denna produktion.
Däremot syntes någon erinran ej kunna göras mot det likaledes av föreningen
Sveriges spannmålsintressenter framförda önskemålet, att import
medgåves tullii*itt jämväl för mindre partier än vederbörande utförselbevis
angåve. Denna fråga vore för närvarande reglerad i punkt 5 av
generaltullstyrelsens cirkulär den 30 juli 1926 angående ordningen för
utfärdande och redovisning av utförselbevis för råg och vete (Tullverkets
författningssamling nr 184). Generaltullstyrelsen torde sålunda
hava att i sinom tid eventuellt överväga frågan örn cirkulärets ändring
härutinnan.
Av den utredning, som förebragts, har enligt ämbetsverkens uppfattning
framgått, att, enligt vad hittills kunnat bedömas, verkningarna av
9
Kungl. May.ts proposition Nr 159.
systemet med utförselbevis, i den mån detta system kunnat i avsedd utsträckning
fungera, knappast kunde sägas hava varit andra än som förutsattes
vid systemets genomförande. I vad mån och i vilken utsträckning
detsamma i fortsättningen kunde komma att påverkas av inmalningstvånget
och särskilt av en bibehållen prisreglering för spannmål,
undandroge sig ämbetsverkens bedömande. Emellertid hade, såvitt ämbetsverken
kunnat finna, några sådana omständigheter icke hittills kommit
till synes, vilka skulle kunna föranleda ämbetsverken att förorda ett
upphävande av eller en mera väsentlig ändring i de nu gällande bestämmelserna.
Med hänsyn härtill och med fästat avseende tillika vid den
omständigheten, att i samtliga till kommerskollegium inkomna yttranden
från representativa organ för näringslivet ett bibehållande av utförselbevisen
i samma omfattning som hittills bestämt förordats, hava ämbetsverken
ansett sig böra tillstyrka, att de på ifrågavarande område nu
gällande bestämmelserna utan ändring tillsvidare upprätthölles.
Skiljaktig mening har anmälts av kommerserådet S. Matz, som avstyrkt
förlängning av anordningen med utförselbevis. Till stöd härför har åberopats
vissa uppgifter angående den animaliska produktionen och exporten,
särskilt den försämrade fläskexporten, ävensom handelspolitiska
synpunkter.
Vid innevarande års riksdag hava väckts motioner örn förlängd giltighet
av gällande bestämmelser angående utförselbevis för råg och vete.
Sålunda har i de likalydande motionerna 1:110 och II: 158 hemställts,
att riksdagen ville besluta, att de i Kungl. Maj:ts förordning den 13 april
1928 (nr 76) angående utförselbevis för råg och vete innehållna bestämmelser
skola äga fortsatt giltighet under tiden till och med den 31 juli
1934. I de likalydande motionerna 1:159 och 11:268 har hemställts, att
riksdagen ville besluta, att förenämnda förordning ävensom kungörelsen
den 24 maj 1928 med tillämpningsföreskrifter till förordningen skola
vara gällande under ytterligare fyra år eller till och med utgången av
juli 1935.
Då vid 1926 års riksdag anordningen med utförselbevis för råg och
vete infördes, skedde detta huvudsakligen i syfte att häi igenom kunna
skapa vissa möjligheter för export av svensk spannmål, därest prisläget
inom landet vid hopade utbud bleve särskilt nedpressat, samt i dylikt
läge bidraga till återställande av spannmålstullens effektivitet. Sedan
av myndigheternas under hösten 1927 verkställda utredning örn systemets
verkningar framgått, att utlörselbevisen i huvudsak infriat de av dess
förespråkare hysta förhoppningarna om systemets möjligheter att förebygga
undervärdering av den svenska brödsäden, erhöllo utlörselbevisen
genom beslut vid 1928 års riksdag förlängd giltighet för tiden till och
med den 31 juli 1931. Därvid förutsattes, att förnyad prövning av systemets
verkningar skulle äga rum löre giltighetstidens utgång.
Dep }rtement&~
chefen,
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.
I gemensamt utlåtande hava kommerskollegium, generaltullstyrelsen
•och lantbruksstyrelsen nu redogjort för resultatet av en jämlikt Kungl.
Maj:ts beslut den 25 juli 1930 av ämbetsverken verkställd utredning i
ämnet. Enligt ämbetsverken hava icke några sådana omständigheter
kommit till synes, vilka skulle kunna föranleda ett upphävande
av eller en mera väsentlig ändring i de nu gällande bestämmelserna. Under
framhållande av att samtliga i ärendet hörda representativa organ
för näringslivet bestämt förordat ett bibehållande av utförselbevisen,
hava ämbetsverken tillstyrkt, att de gällande bestämmelserna utan ändring
tillsvidare upprätthållas.
Vid prövning av denna fråga har jag icke kunnat undgå att uppmärksamma,
hurusom utförselbevisen, sedan den från och med juli månad
1930 bos oss pågående stödaktionen för spannmålsproduktionen kommit
till stånd, förlorat sin tidigare betydelse. Under sist åsyftade tid bär
nämligen, på sätt av myndigheternas utredning framgår, någon nämnvärd
export av råg och vete från vårt land icke ägt rum. Ur denna synpunkt
ävensom med hänsyn till att utförselbevissystemet till arten tydligt
skiljer sig från principerna för den nu igångsatta stödaktionen i övrigt,
kunde övervägande skäl måhända anses föreligga för utförselbevissystemets
indragning. Härtill kommer, att den faran icke får anses utesluten,
att bibehållandet av sistnämnda system kan tänkas i sin mån stimulera
särskilt veteodlingen att icke blott närma sig till utan även passera
den gräns, där produktionen överstiger landets normala konsumtionsbehov.
Då jag likväl funnit mig böra framlägga förslag örn fortsatt giltighet
för bestämmelserna angående utförselbevis för råg och vete, sker det med
hänsyn till ovissheten örn, huru förhallandena på jordbruksnäringens
område i fortsättningen kunna komma att gestalta sig. Skulle den nu
tillämpade, otvivelaktigt ur alla synpunkter riktigaste metoden för stöd
åt spannmålsodlingen —- stadgande örn användning i skälig utsträckning
av den inhemska brödsäden samt ett därtill anpassat prisavtal — av ena
eller andra anledningen icke kunna fullföljas och obruten upprätthållas,
är det icke lätt att förutse, vilken ställning denna för oss oumbärliga del
av jordbruksnäringen komme att få och vilka hjälpmedel som därvid
stöde den till buds. Då tillika — frånsett den omnämnda mera teoretiska
motsägelse, som torde kunna anses ligga i utförselbevissystemets kvarstående
under ännu en period — någon avsevärd praktisk olägenhet icke
synes vara förbunden med att i nu berört avseende lämna det bestående
förhållandet oförändrat, har jag stannat för att tillstyrka, att 1928 års
förordning måtte bibehållas, varvid dock giltighetstiden synes höra bestämmas
till allenast två år. Det vid frågans behandling år 1928 avgöiande
skälet, att ökad erfarenhet på detta område behövde inhämtas,
äger otvivelaktigt i den nu förevarande, med nya särdrag präglade situationen
minst samma styrka som då.
11
Kungl. Martts proposition Kr 159.
Jag förordar alltså, att bestämmelserna örn utförselbevis för råg och
vete få fortfara att gälla till och med den 31 juli 1933. Någon anledning
till ändring av bestämmelsernas lydelse synes icke föreligga.
Skulle utförselbevisen, ensamt för sig eller i förening med övriga stödåtgärder,
mot förmodan föranleda en för landets förbrukning icke erforderlig
stegring i den inhemska produktionen av brödsäd, torde fråga
kunna uppkomma, huruvida utförselbevissystemet, oavsett att giltighetstiden
tilläventyrs ännu ej utgått, bör övergivas. Emellertid må i detta
samband erinras, att systemet med utförselbevis är i vårt land i olikhet
med förhållandet i vissa andra länder anordnat på så sätt, att rätten
till inlösen av utförselbevis endast gäller i den mån, motsvarande spannmålsmängder
införts under senaste halvåret. På grund härav skulle,
därest exportöverskott av spannmål uppstår, utförselbevisens användbarhet
komma att utan vidare upphöra.
Beträffande den av 1928 års riksdag begärda utredningen av frågan
örn beräkningen av städernas tolagsersättning får jag, efter samråd med
chefen för finansdepartementet, framhålla, att med fullföljandet av sagda
utredning torde böra anstå så länge det av mig omförmälda målet mellan
Stockholms stad och kronan angående utbekommande av mistad tolagsersättning
ännu icke blivit avdömt i högsta instans. Någon olägenhet av
ett uppskov synes mig så mycket mindre föreligga, som beloppen av restitutioner
på grund av utförselbevis äro helt obetydliga under nu gällande
statliga reglering av spannmålsmarknaden och frågan sålunda för närvarande
ej är av nämnvärd praktisk betydelse.
På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen besluta,
att de i förordningen den 13 april 1928 (nr 76) angående utförselbevis
för råg och vete meddelade bestämmelser skola äga fortsatt giltighet under
tiden från och med den 1 augusti 1931 tillsvidare till och med den 31
juli 1933.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifall samt förordnar, att proposition i
ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Rune Thygesen.
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.
Amkrifi. Bilaga.
UTLÅTANDE ANGÅENDE UTFÖRSELBEVISSYSTEMETS
VERKNINGAR M. M.,
avgivet den 5 februari 1931 av kommerskollegium, generaltullstyrelsen
och lantbruksstyrelsen gemensamt.
Under erinran att förordningen den 13 april 1928 (nr 76) angående utförselbevis
för råg och vete ävensom kungörelsen den 24 maj 1928 (nr 153) med tillämpningsföreskrifter
till samma förordning upphörde att gälla med utgången av juli 1931,
har Kungl. Maj:t den 25 juli 1930 anbefallt kommerskollegium, generaltullstyrelsen
och lantbruksstyrelsen att gemensamt avgiva yttrande dels angående de
erfarenheter, som vunnits vid tillämpningen av bestämmelserna i nämnda förordning
och kungörelse samt angående utförsel hevi ssystemets verkningar med avseende
särskilt å de inhemska råg- och veteprisen, statens tullintäkter och den
inhemska prisbildningen å förmalningsprodukter av råg och vete, dels ock, därest
åt nämnda bestämmelser skulle förlänas förlängd giltighet efter den 31 juli 1931,
huruvida och i vad mån ändringar kunde anses påkallade i bestämmelserna.
I anledning av förestående remiss har kommerskollegium genom skrivelse den
25 augusti 1930 i ärendet inhämtat yttrande dels av följande handelskamrar:
Stockholms handelskammare, Östergötlands och Södermanlands handelskammare,
Smålands och Blekinge handelskammare, Skånes handelskammare samt handelskammaren
i Göteborg, dels av följande sammanslutningar: Sveriges allmänna lantbrukssällskap,
Svenska kvarnföreningen samt Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas
förening samt föreningen Sveriges spannmålsintressenter.
I samtliga avgivna yttranden har tillstyrkts en förlängning av systemet med
utförselbevis. Av Skånes handelskammare samt av Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas
förening har yrkats, att systemet i fråga måtte erhålla permanent
karaktär. Ett sammandrag över yttrandena bifogas ämbetsverkens utlåtande
i ärendet den 5 februari 1931. Detta utlåtande är av följande innehåll.
Frågan örn bibehållande av systemet med utförselbevis har senast varit föremål
för behandling vid 1930 års riksdag. I en i andra kammaren väckt motion (nr
485) framställdes ett yrkande, att, i händelse inmalningstvång skulle genomföras,
gällande bestämmelser om utförselbevis å råg och vete måtte upphävas. Det särskilda
utskott, som behandlade jordbruksfrågan, erinrade i sitt utlåtande (nr 2, sid.
88) bland annat därom, att förordningen om utförselbevis för vete och råg
allenast gällde till och med den 31 juli 1931. Åtgärden hade enligt Kungl. Maj:ts
och riksdagens beslut i ämnet angivits ha karaktären av ett försök för vinnande
av erfarenhet om systemets verkningar. Det vore vidare förutsatt, att förnyad
prövning av systemets verkningar före giltighetstidens utgång skulle äga rum.
Utskottet funne desto mindre anledning frångå den ståndpunkt riksdagen sålunda
intagit, som utförselbevisen nu omedelbart kunde få en särskild uppgift att fylla,
innan lagerhusorganisationen ännu fått det inflytande över spannmålsmarknaden,
som tillärnats densamma.
Beträffande en inom riksdagen (II kamm. nr 474) väckt motion örn utsträckning
av systemet med utförselbevis jämväl till korn erinrade utskottet örn ett tidigare
uttalande av riksdagen, att prövningen av denna fråga borde anstå tills spörsmålet
örn fortsatt tillämpning av utförselbevisen för tiden efter den 31 juli 1931 komme
under behandling. Utskottet fann ej anledning att ifrågasätta, att riksdagen skulle
avvika från den ståndpunkt riksdagen sålunda intagit.
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.
Utskottet avstyrkte bifall till ifrågavarande motioner. Utskottets hemställan
vann riksdagens bifall.
Beträffande den i remissen framställda förfrågan rörande de erfarenheter, som
vunnits vid tillämpningen av bestämmelserna i förordningen och kungörelsen angående
utförselbevis, ävensom angående utförselbevissystemets verkningar, må anföras
följande.
Då kommerskollegium, generaltullstyrelsen och lantbruksstyrelsen den 30 september
1927 avgåvo yttrande beträffande då ifrågasatt förlängning av författningarna
angående utförselbevis, sammanfattade ämbetsverken de erfarenheter i
fråga örn utförselbevisens verkningar, som dittills vunnits, på följande sätt:
“En ganska ansenlig utförsel av såväl råg som vete har under skördeåret
1920/27 ägt rum, vilken med all sannolikhet till väsentlig del framkallats genom
de därvid erhållna utförselbevisen.
Denna utförsel har beträffande vete till större delen försiggått under höstmånaderna,
medan den i fråga örn råg fördelats mera jämnt över skördeåret.
Då utförseln av råg överstigit införseln av samma spannmålsslag, hava utförselbevisen
sannolikt bidragit till att i någon mån befordra den allmänna tendensen
till övergång från råg- till vetekonsumtion. Möjligen har en del av den utförda
rågen, vilken eljest skulle konsumerats inom landet, i förbi ukningen ersatts med
importerad tullfri spannmål, och har härigenom en viss minskning i statens eljest
påräkneliga inkomst av spannmålstull uppstått utöver den minskning, som må anses
ligga dels däri, att utförselbevis meddelats även för den spannmålskvantitet, som
skulle exporterats, även om utförselbevis icke funnes — en kvantitet som, enligt
vad ovan gjorts gällande, sannolikt icke varit betydande dels däri, att utförselbevisen
möjligen ha kunnat utöva ett stimulerande inflytande på brödsädesodlingen,
något varom det ännu torde vara för tidigt att yttra sig.
Tack vare den lättnad, som den uppkomna utförseln medfört å den inhemska
spannmålsmarknaden, har en fullt märkbar höjning av priset å såväl svensk råg
som svenskt vete i förhållande till världsmarknadspriset å motsvarande varor ägt
rum, i synnerhet under höst- och vintermånaderna. Beträffande vete torde den
uppnådda prisförbättringen enligt Sveriges allmänna lantbrukssällskaps beräkningar
kunna skattas till risö å 2 kr. per 100 kg.
Denna prisförbättring har e] varit inskränkt till blott omradena närmast exporthamnarna
utan mer eller mindre berört även de inuti landet belägna produktionsområdena.
I samband med den prisstegring, som den svenska brödsäden erfarit genom det
bättre utnyttjandet av tullskyddet, torde jämväl en viss, örn än ej synnerligen
betydande, höjning av mjölpriserna hava ägt rum.
I stort sett torde det kunna sägas, att utförselbevissystemet under den tid det
varit i tillämpning fullt infriat de förhoppningar, som ställts på detsamma från
dess förespråkares sida, utan att några mera avsevärda olägenheter därav försports.
Denna uppfattning delas ock av samtliga de sammanslutningar, som i
yttranden till kommerskollegium uttalat sig i ämnet.»
Ämbetsverken framhöllo emellertid därjämte, att de anförda iakttagelserna
angående utförse''bevisens verkningar hänförde sig till ett år, som i olika hänseenden
erbjudit särskilt goda möjligheter för uppnående av de med ifrågavarande
anordning avsedda syftemålen. På grund av de ovanliga förhållanden, som under
detta år varit rådande, kunde de härvid gjorda erfarenheterna uppenbarligen icke
anses tillfyllest för bedömande av huru utförselbevissystemet kunde antagas komma
att verka under mera normala tider. Ämbetsverken ansågo därför, att det vore
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.
av stor betydelse, om möjlighet bereddes att under längre tid än den då gällande
provisoriska förordningen avsåge, fullfölja iakttagelserna angående verkningarna av
ifrågavarande för vårt land nya system. Ehuru den till ämbetsverken ställda
remisskrivelsen icke innefattade någon anmodan för dem att uttala sig för eller
emot systemets fortsatta giltighet, kunde ämbetsverken dock, med hänsyn till vad
sålunda anförts, icke underlåta att uttala, att en förlängning av förordningen
exempelvis under ytterligare fem år vore att anse som i hög grad önskvärd, enär
först därigenom en säkrare erfarenhet kunde vinnas angående systemets verkningar
i olika hänseenden och under olikartade årsväxts- och marknadsförhållanden.
Det material, som numera föreligger angående utförselbevisens verkningar — omfattande
en tidrymd om ungefär fyra år — är givetvis betydligt mera rikhaltigt
än det, som förelåg till bedömande, när ämbetsverken år 1927 hade att yttra sig
i ämnet.
Vad då först beträffar frågan, huruvida utförselbevisen övat ett stimulerande
inflytande på brödsädesodlingen — ett spörsmål, varom vid berörda tillfälle ansågs
för tidigt att yttra sig — må lämnas följande uppgifter.
Vete- och rågarealerna i har voro vid nedan angivna tider av följande omfattning
.
Vete |
Råg |
Summa |
|
årligen 1901—05 ........... |
........ 81 225 |
410 791 |
492 016 |
* 1906—10 ........... |
........ 91579 |
405 542 |
497 121 |
» 1911 —15 ........... |
........ 115715 |
387 663 |
503 378 |
» 1916—20 ........... |
........ 140 044 |
3«5 221 |
505 265 |
år 1919 ....................... |
....... 140903 |
372169 |
513072 |
årligen 1921—25 ........... |
....... 142 467 |
338 243 |
480 710 |
år 1926 ....................... |
........ 154145 |
339 283 |
493 428 |
» 1927 ....................... |
...... 226816 |
276 004 |
502820 |
» 1928 ....................... |
........ 227 385 |
270 095 |
503 480 |
» 1929 ...................... |
........ 232 280 |
255 355 |
487 635 |
» 1930 ....................... |
....... 261500 |
240 600 |
502 100 |
årligen 1926—30 ........... |
....... 220 425 |
277 467 |
497 892 |
Utvecklingen visar en i stort sett konstant siffra på brödsädesarealen i dess helhet
men en mycket bestämd förskjutning inom denna areal mellan vete- och rågodlingen.
Medan vid 1900-talets början rågarealen var ungefär fem gånger så
stor som vetearealen, uppvisar det sista året i serien en veteareal på omkring
52 % och en rågareal på omkring 48 % av totalarealen. Det må anmärkas, att
siffrorna för 1919 grundas på en arealinventering och siffrorna för 1927 på årets
allmänna jordbruksräkning. Siffrorna för mellanliggande år ävensom för de tre
senaste åren grundas på uppskattning.
Såsom i sammanfattningen över 1927 års jordbruksräkning (sid. 30) erinrats,
gjorde sig övergången från höstråg till höstvete gällande inom praktiskt taget alla
stor!eksgrupper av brukningsdelar, ehuru densamma framträdde med olika styrka
vid det större och mindre jordbruket. Vid de stora gårdarna hade omläggningen
varit mera genomgripande än vid de små. På slättbygderna i Malmöhus, Skaraborgs
och Östergötlands län framträdde vid småbruken en tydlig tendens till inskränkning
av höstsädesodlingen, medan utvecklingen vid de medelstora och större
gårdarna gått i rakt motsatt riktning. I Uppsala län hade endast de allra största
gårdarna ökat sin höstsädesareal, under det att densamma inom alla andra storleksgrupper
blivit inskränkt.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.
15
Jämför man vete- och rågarealen med den areal, som disponerats för blandsädr
foderrotfrukter och för vallar, kan konstateras följande utvecklingsgång:
Blandsäd 1 |
Foderrot-frukter 1 |
Vall för |
|
årligen 1901—05.................. |
135115 |
27 476 |
grönfoder 1 1 235 851 |
» 1906—10 .................. |
153 045 |
55 102 |
1 318 571 |
» 1911—15.................. |
174 010 |
75 223 |
1 373 978 |
» 1916 -20 .................. |
247 570 |
84 958 |
1 386 386 |
år 1919 .............................. |
260 767 |
91060 |
1342861 |
årligen 1921—25.................. |
267 810 |
95 135 |
1 365 085 |
år 1926 .............................. |
270 821 |
109 843 |
1 362 863 |
» 1927 .............................. |
228124 |
84 949 |
1468906 |
» 1928 .............................. |
225 618 |
82 333 |
1 469 467 |
» 1929 .............................. |
232 159 |
85 476 |
1 468 906 |
» 1930 ............................. |
254 595 |
103 810 |
1 462 404 |
årligen 1926—30 .................. |
242 263 |
93 282 |
1 446 509 |
servation för tillförlitlighetei |
n hos det |
statistiska |
materialet, |
undantag för åren 1919 och 1927 grundar sig på approximativa uppskattningar
och därför även företer vissa ojämnheter, uppvisa de nu anförda sifferserierna för
blandsäd och foderrotfrukter en kontinuerlig utveckling under hela perioden
1901—1925. Den utvecklingsgång, som kan utläsas ur serien, torde sammanhänga
med den under århundradets första fjärdedel småningom skeende omläggningen
i det svenska jordbruket till större animal produktion. Den starka ökningen
av blandsädesarealen under tiden 1911—1920 torde delvis bero på en
övergång från havre- till biandsädesodling. Tabellens arealsiffror utvisa en topppunkt
för år 1926. Vid 1927 års jordbruksräkning konstaterades tillbakagång för
både blandsäd och foderrotfrukter. Först år 1930 — sannolikt under inflytande
av de något förbättrade konjunkturerna för animalisk produktion — uppvisa
siffrorna en mera betydande stegring. Vad foderrotfrukterna angår, har vid
bearbetningen av jordbruksräkningens material iakttagits, att de mindre brukningsdelarna
i allmänhet visade en utveckling rakt motsatt de medelstora och
större gårdarnas. Vid småbruken kom på foderrotfrukterna en ökad andel av hela
åkerarealen, varemot bondgårdar och herrgårdar visade en minskning, som i vissa
fall var ganska stor (Jordbruksräkningen sid. 33). Minskningen i rotfruktsodlingen
torde i väsentlig män vara att tillskriva höjningen av arbetslönerna även inom
jordbruket. För de medelstora och större jordbruken, som i relativt större omfattning
äro beroende av förhyrd arbetskraft, gör denna höjning sig mera gällande
i fråga örn den arbetskrävande rotfruktsodlingen än för småbruken.
Även vallarealen har, såsom av de anförda siffrorna framgår, kontinuerligt ökats
från ett medeltal för perioden 1901 — 1905 på 1 235 851 har till ett medeltal å
1 386 386 har för perioden 1916—1920. Vid 1919 års arealinventering uppgavs
emellertid arealen till endast 1 342 851 har. I avseende å siffrornas tillförlitlighet
framhålles i statistiska centralbyråns redogörelse för arealinventeringen (sid.
15), att av det inkomna uppgiftsmaterialet att döma uppfattningen örn vad som
borde hänföras under begreppet »vall» vore tämligen vacklande. Medeltalssiffran
för perioden 1921 —1925 steg till 1 365 085 har. Vid 1927 års arealinventering
konstaterades en ökning av arealen till 1 468 906 har. Jämfört med siffran för
1926 1 362 863 kan ökningen förefalla anmärkningsvärd. Emellertid är därvid
att beakta, att siffrorna under hela tiden 1920—1926 endast grunda sig på upp
-
1 Arealen angiven i har.
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.
skattning ock att härvid tydligen den ökning, som successivt skett, icke blivit
behörigen uppmärksammad. Sannolikt har ökningen ägt rum ganska jämnt under
hela perioden i fråga.
Beträffande ökningen av vallarealen yttrades i jordbruksräkningen (sid. 34)
följande:
»En förändring, som relativt sett icke är så synnerligen stor men som dock
tyder på en viss omläggning av jordbrukets allmänna produktionsriktning, är den
sedan år 1919 inträffade ökningen i vallarealen med 126 000 har. Då samtidigt
en del åker torde hava igenlagts till betesmark, visar detta, att de strävanden,
som under de senare åren gjort sig gällande att öka den egna foderproduktionen,
lett till betydande resultat. Utvidgningen av vallarealen är genomgående för så
gott som heila landet och förekommer vid alla storleksgrupper av brukningsdelar
men är, relativt taget, störst vid det mindre jordbruket.»
Aven uppskattningen av arealen för naturlig äng utvisar en avsevärd ökning
från c:a 929 000 har år 1920 till c:a 1 269 000 har år 1927. Dessa siffror äro
emellertid uppenbarligen alltför osäkra för att kunna läggas till grund för en beräkning
av den faktiska arealökningen.
Man torde dock av de anförda siffrorna samt av i övrigt kända förhållanden
angående utvecklingen inom det svenska jordbruket under de senaste åren kunna
draga den slutsatsen, att, medan den sammanlagda arealen av brödsädesodling
bibehållits i det närmaste konstant samt odlingen av blandsäd och rotfrukter —
liksom även i övrigt havre och korn — utvisat en viss minskning, en häremot svarande
ökning skett i arealen av vall liksom av äng (vari förmodligen åtminstone
delvis ingår s. k. permanent vall). Den ökning, som kan antagas hava ägt rum
i vallarealen efter 1927, torde icke tillräckligt framgå av uppskattningarna.
Av det sagda framgår, att den gradvisa omläggningen inom det svenska jordbruket
mot ökad animalisk produktion under de senaste åren i väsentlig mån inriktats
på den mindre arbetskrävande vallkulturen i stället för på ökad blandsädes-
och rotfruktsodling. Detta förhållande torde, såsom förut antytts, få ses
bl. a. mot bakgrunden av vissa efter de inhemska förhållandena avpassade rationaliseringssträvanden
inom det svenska jordbruket, avseende begränsad användning
av arbetskraft.
Det kan äga sitt intresse att jämföra jordbrukets utvecklingsgång från 1900-talets början i Danmark och Sverige. Utvecklingen är i vissa avseenden parallell.
Sålunda framträder även i Danmark övergången från råg- till veteodling.
Areulfön/elningen i Danmark på vissa spannmålssorter samt foderrotfrukter i har
är följande:
Yete |
Råg |
Summa brödspann- mål |
Blandsäd |
Foderrot- frukter |
|
År 1901 ................................. |
41 000 |
272 900 |
313 900 |
138 400 |
141 000 237 5C0 |
» 1907 ................................. |
40 500 |
276 000 |
316 500 |
169 600 |
|
» 1912 ................................. |
54 000 |
245 800 |
299 800 |
18040o |
|
» 1919 ................................. |
51 8i>0 |
236 000 |
287 300 |
202 000 |
|
* 19231 ................................. |
82 900 |
232 500 |
315 400 |
206 800 |
|
» 19291................................. |
104 100 |
152 100 |
256 200 |
304 600 |
Som synes har den danska rågarealen betydligt minskats. Bortsett från SönderJylland,
som ingår i serien först från och med år 1923, föreligger en minskning,
1 I siffrorna ingår även arealen för Sönder-Jylland, omkring 8 300 har vete och 12 500
har råg eller tillhopa 20 »00 har brödspannmål samt 21 700 har blandsäd och 257 700 har
foderrotfrukter.
17
Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.
i runt tal, från 273 000 till 140 000 har eller med 133 000 har — en minskning,
som proportionsvis är något starkare än hos oss. Men av denna arealminskning har
endast omkring 40 %, ungefär 55 000 har, förts över till veteodling, medan den
övriga arealen disponerats för andra ändamål — sannolikt till blandsädes- och foder-;
rotfruktsodling, vilka arealer, såsom synes, uppvisa synnerligen kraftig stegring under
perioden i fråga. Hos oss har däremot, såsom förut nämnts, praktiskt taget hela
minskningen i rågarealen kommit veteodlingen till godo. Het kan dock i detta
sammanhang förtjäna nämnas, att mellan 1927 och 1930 i de bada skånska länen
minskningen i rågarealen varit starkare än ökningen av vetearealen och att alltså
i nämnda län likasom i Danmark en inskränkning ägt rum av den totala brödsädesodlingen.
Uppsvinget i veteodlingen och stagnationen i odlingen av sådana fodermedel
som blandsäd och foderrotfrukter under åren 1927—29, som kan konstateras vid
ett studium av de svenska arealsiffrorna, kommer till synes även i skördesififrorna.
I följande tabell har för perioden 1925—30 i kol. a redovisats den totala skördesiffran.
För att lämna en exponent på den relativa storleken av de olika årens
skörderesultat, anföras jämväl siffrorna av skörden för Ilar (kol. b).
Då en jämförelse med förhållandena i Danmark givetvis är av värde för belysning
av den olika utvecklingstendensen, anföras jämväl motsvarande siffror för
Danmark.
År och land |
Vete |
Råg |
Blandsäd |
! Foderrotfrukter |
||||
a 1 000 ton |
b 100 kg1 |
a 1 000 ton |
b 100 kg2 |
a 1 000 ton |
b 100 kg |
a 1 000 ton |
b 100 kg |
|
1925 S............. |
364 |
26-s |
676 |
19-5 |
536 |
20-2 |
3 226 |
337 |
D ............ |
265 |
33-1 |
349 |
16-3 |
508 |
22-1 |
19 048 |
. |
1926 S............. |
331 |
22-6 |
587 |
17-6 |
531 |
19-6 |
4 063 |
370 |
D............. |
239 |
23-4 |
317 |
15-2 |
488 |
20-6 |
21338 |
|
1927 S............. |
417 |
18-8 |
385 |
14-1 |
403 |
17-6 |
2 300 |
273 |
D............. |
256 |
23-1 |
263 |
144 |
556 |
21-7 |
18 668 |
|
1928 S............. |
499 |
22-8 |
431 |
15-7 |
467 |
20-7 |
2 771 |
354 |
D............. |
332 |
32-6 |
246 |
16-s |
763 |
25-7 |
22 796 |
• |
1929 S.3............ |
518 |
23-i |
414 |
16-8 |
516 |
22-2 |
3 012 |
355 |
D............. |
320 |
30-7 |
265 |
17''3 |
772 |
25-3 |
22 309 |
|
1930 S.3............ |
584 |
223 |
457 |
19-o |
* |
. ''! |
||
D............. |
- |
. |
• * ... |
Också här kan för Sveriges vidkommande konstateras en brytning i avseende å
blandsädes- och foderrotfruktsproduktionen mellan 1926 och 1927. Trots att den
relativa skördesiffran för såväl 1928 som 1929 är gynnsammare än för 1925 och
1926, uppvisa dock de senare båda åren en större skörd blandsäd än 1928 och
1929. Motsvarande iakttagelse kan göras för foderrotfrukternas del. I Danmark
är tendensen i avseende å båda dessa fodermedel den rakt motsatta.
De olika, av ett flertal faktorer betingade skiljaktiga linjer för jordbrukets utveckling
— speciellt för förhållandet mellan brödsädesodling och animalieproduktion
samt den gradvisa ökningen av den senare — som sålunda inslagits i Sverige och
Danmark, belysas jämväl av siffrorna för kreatursbeståndets utveckling i de båda
länderna efter världskriget. Följande siffror äro, vad Sverige beträffar, hämtade
1 För höstvete.
2 För höstråg.
•’ Preliminära siffror.
Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 sami. 140 hafi. (Nr 159.)
9
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.
från 1919 års husdjursräkning och 1927 års jordbruksräkning saint, vad Danmark
angår, från kreatursräkningama för motsvarande år:
Ar och land |
Nötkreatur 1 000 st. |
Därav kor 1 000 st. |
Svin 1 000 st. |
Höns 1 000 st. |
! 1919 S.................................................... |
2 561 |
1 607 |
717 |
4 829 i |
D-................................................... |
2 188 |
1 042 |
716 |
12 134 |
1927 S.................................................... |
2 899 |
1 874 |
1 387 |
6 852 |
D................................ |
2 913 |
1 514 |
3 731 |
1 18 524 |
Den procentuella ökningen av nötkreatursbeståndet från 1919 till 1927 utgör i
Sverige 14 % och i Danmark 33 %. För kornas del är den procentuella olikheten
ännu mera markerad, nämligen för Sverige 17 % och för Danmark 45 %. Motsvarande
siffror äro, vad svinbeståndet angår, för Sverige 93 %• och för Danmark
421 %. I sistnämnda avseende må nämnas, att vid den svenska svinräkningen den
15 september 1930, som dock omfattat endast Göta- och Svealand, svinbeståndet
befanns uppgå till i runt tal 1 679 000 st. Motsvarande siffra för 1927 är
1 310 000. ökningen är således c:a 28 %. Den danska svinstammen har ökats
något kraftigare, nämligen sedan år 1928 med 36 %. Den danska svinstammen
är nu uppe i 4-9 milj. st.
I fråga örn andra djurslag än svin har icke sedan år 1927 skett någon fullständig
räkning. Av den år 1930 utförda representativa räkningen framgår emellertid, att
jämväl nötkreatursstocken är i fortsatt stegring. För landets mjölk- och smörproduktion
har härvid antalet kor den största betydelsen, och den representativa
räkningen ger vid handen, att koantalet i Svealand och Götaland under åren 1927
— 1930 stigit med 10 %. Då man torde kunna förutsätta, att avkastningen per
djur icke under denna tid sjunkit utan snarare stigit, synes man hava skäl antaga,
att mjölkproduktionen i landet under samma tid stigit med minst 10 % eller med
omkring 400 000 ton motsvarande i smör c:a 16 000 ton. Denna avsevärda stegring
av mjölkproduktionen torde i väsentlig mån hava möjliggjorts genom den ovan
nämnda ökningen i fråga örn areal jord använd till vall och bete.
För att belysa den animala produktionens utveckling och omfattning i vårt land
hava i bifogade tabell A sammanförts en del siffror utvisande produktion och
export av vissa animaliska produkter. I syfte att bereda tillfälle till jämförelse
med förhållandena i Danmark och Finland hava parallellt anförts jämväl vissa siffror
från dessa länder.
De tidvis, särskilt för exporten av nötkreatur och svin samt kött, rätt avsevärda
fluktuationerna torde till en del utgöra återverkningar av mul- och klövsjukans
härjningar och därav föranledd nedslaktning samt transportförbud m. m. under de
båda sista månaderna 1924 samt under åren 1925 — 1927. Vad angår den inverkan,
som nedslaktningen i anledning av mul- och klövsjukan haft på kreatursbeståndet,
må nämnas, att under hela perioden i fråga nedslaktades omkring 28 700 nötkreatur
och 20 100 svin, motsvarande av rikets hela djurstock enligt 1919 års husdjursräkning
l-i °/0 av nötkreaturen och 2-8 % av svinen.
Vid en jämförelse mellan förändringarna i fråga örn exporten av lantbruksprodukter
inom Sverige och Danmark måste emellertid hänsyn tagas till de olika förhållanden,
som äro rådande i dessa båda länder. För Sverige får jordbruksproduktionens
huvudsyfte anses vara att tillgodose behovet hos en betydande icke jordbruksidkande
befolkning, och exporten avser överskottet på denna produktion, ett
1 Siffran avser 1926.
22 039.
Motsvarande siffra för 1927 finnes ej, men den utgjorde för 1929
19
Kungl. May.ts proposition Nr 159.
förhållande, som alltid måste medföra synnerligen stora växlingar och osäkerhet i
fråga om exportsiffrorna. Särskilt måste man räkna med ökad förbrukning inom
landet, när livsmedelsprisen sjunka hastigare än de ekonomiska förhållandena förändras
för den icke jordbruksidkande befolkningen, vilket under sådana tider medför
en relativt minskad export. I Danmark åter torde jordbrukets huvudsyfte
kunna sägas vara exporten, och produktionsöverskottet konsumeras inom landet. Växlingar
i fråga örn priserna för jordbruksprodukter komma därvid icke att på samma
sätt som inom Sverige återspegla sig i exportsiffrorna.
Ett visst belägg för denna uppfattnings riktighet ger vår smörexport under senaste
tid. Hade icke den inhemska förbrukningen av mejeriprodukter i samband med
de fallande prisen stigit, skulle sannolikt den ovan påvisade ökade mjölkproduktionen
hava på ett helt annat sätt än som skett påverkat smörexporten.
Exportsiffrorna måste därför tydligen frånkännas avgörande betydelse vid bedömandet
av den animala produktionens storlek inom landet, och siffrorna rörande
denna export lära vid sådant förhållande knappast kunna tillmätas utslagsgivande
betydelse vid bedömandet av frågan örn utförselbevisens verkningar. Vad åter
själva den animala produktionen i dess helhet beträffar, saknas tillräckligt underlag
för bedömande av densammas växlingar under den tid, utförselbevisen varit i kraft.
Det torde emellertid vara antagligt, att dessa senare emellertid genom den påverkan,
de utövat å spannmålsprisen och därmed på odlingen av brödsäd, utövat någon,
örn också obetydlig inverkan i återhållande riktning på jordbrukets övergång till
animalisk produktion.
För en mera direkt belysning av utförselbevisens verkningar torde det emellertid
vara erforderligt att undersöka spannmålsmarknadens läge och särskilt att söka
utröna den inverkan, som systemet med utförselbevis kan anses hava utövat på
spannmålspriserna.
Med avseende å sistberörda spörsmål har Sveriges allmänna lantbrukssällskap
i sitt yttrande till kommerskollegium framlagt ett ganska omfattande siffermaterial.
Enligt detta skulle spannmålstullens effektivitet, uttryckt i procent, under tiden
från och med 1923 års ingång hava varit följande:
År |
Tid |
Vete |
Råg |
||
månad |
våren |
hösten |
våren |
hösten |
|
1923 |
Jan.—april ................................. |
48 |
_ |
_ |
|
Sept. — dec.................................. |
— |
55 |
— |
15 |
|
1921 |
Jan.—april ................................. |
15 |
— |
21 |
— |
Sept.—dec.................................. |
— |
85 |
— |
85 |
|
1925 |
Jan —april ................................ |
77 |
— |
89 |
- '' |
Sept. —dec................................. |
— |
19 |
— |
■65 |
|
1926 |
Jan.—april ................................. |
84 |
— |
86 |
|
Sept. —dec.................................. |
— |
86 |
— |
67 |
|
1927 |
Jan.—april ................................ |
84 |
— |
57 |
— |
Sept.—dec.................................. |
— |
77 |
— |
71 |
|
1928 |
Jan. — april ................................. |
65 |
— |
70 |
— |
_ |
65 |
— |
66 |
||
1929 |
Jan.—april ................................ |
62 |
67 |
— |
|
Sept —dec.................................. |
— |
65 |
— |
75 |
|
1930 |
Jan.—april ................................ |
72 |
— |
66 |
Beträffande de i tabellen anförda siffrorna torde böra framhållas den svårighet,
som ligger i att vid prisjämförelserna kunna utgå från prisnoteringar å fullt järn
-
20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.
förlig vara. Värdet av jämförelsematerialet måste därför även betecknas som ganska
växlande.
För vetets del kunde — såsom av översikten framgår — tullskyddet under år
1923 utnyttjas endast till omkring hälften. 1924 års minskade skörd, såväl i Sverige
som i utlandet, förorsakade en kraftig prisstegring å världsmarknaden. Det minskade
utbudet å den inhemska marknaden verkade i samband med nämnda prisstegring
därhän, att tullskyddet å spannmål på hösten kunde utnyttjas i exceptionellt hög
grad, eller intill omkring 85 %, för såväl vete som råg. Med 1925 års rikliga
skörd skedde ett avbrott härutinnan, förorsakat av de starka utbuden av spannmål
på hösten, varigenom vetetullens effektivitet starkt minskades. Den av Sveriges
allmänna lantbrukssällskap anförda siffran för vetetullens utnyttjande på hösten
1925 — 19 % — har emellertid liksom även övriga anförda siffror endast avseende
å en direkt jämförelse mellan Malmö- och Köpenhamnsnoteringarna. En jämförelse
åter mellan å ena sidan de av jordbruksutredningen (se betänkande angående åtgärder
för vete- och rågmarknadens stödjande, avg. den 18 januari 1930, sid. 34)
beräknade riksmedelprisen å svenskt vete och å andra sidan noteringen å danskt
vete ger vid handen, att tullen i fråga om vetet under september—december 1925
skulle hava utnyttjats till omkring 40 % .
Beträffande rågtullens utnyttjande vid samma tidpunkt äro prisnoteringarna alltför
divergerande för att giva någon säker utgångspunkt.
Sedan utförselbevisen införts från och med hösten 1926, har tullsatsens effektivitet
stabiliserats vid omkring två tredjedelar till tre fjärdedelar, under enstaka
perioder något därutöver. De tidigare stundom avsevärda differenserna mellan den
effektiva tullsatsen för vete och råg hava också utjämnats. Emellertid framgår
tillika av siffrorna vad vetet beträffar en viss successiv minskning av tullsatsens
effektivitet. Enligt de av Sveriges allmänna lantbrukssällskap anförda prisjämförelserna
mellan Malmö- och Köpenhamnsnoteringarna skulle sålunda tullsatsens
utnyttjande under september—december åren 1926—29 för vetet motsvarat resp.
86, 77, 65 och 65 %. De av jordbruksutredningen efter ovan angivna grunder
beräknade prisjämförelserna mellan svenskt och danskt vete under samma perioder
giva däremot såsom motsvarande procentsiffror resp. 89, 76, 72 och 71 %. En
motsvarande minskning av tullsatsens effektivitet framträder under vårmånaderna.
Rörande anledningen till utförselbevisens minskade effektivitet har Sveriges allmänna
lantbrukssällskap i sitt utlåtande yttrat, att förhållandet syntes ha sin grund
däri, att den svenska skörden stegrats så, att tillgången på svenskt vete även
under våren och sommaren varit större än tidigare.
Med hänsyn till den stimulerande inverkan, som systemet med utförselbevisen
sålunda verkligen utövat på de inhemska vete- och rågprisen, kan den förmodan
ligga nära till hands, att systemet i fråga varit ägnat att befrämja jämväl själva
spannmålsproduktionen eller åtminstone motverka en minskning av den totala spannmålsarealen
och i någon mån bidraga till den starka ökning av vetearealen, som
ägt rum. Visserligen har, såsom av tidigare anförda siffror framgår, den totala
spannmålsarealen icke nämnvärt ökats, men beträffande vidmakthållandet av densamma
vid ungefärligen samma storlek torde måhända den stimulans å spannmålsprisarna,
som utförselbevisen utövat, hava i sin mån medverkat.
Själva övergången i och för sig från rågodling till veteodling är för övrigt en
företeelse, vilken man, såsom förut nämnts, möter även i andra länder t. ex. Danmark.
Denna övergång är, såsom närmare utvecklats i 1927 års jordbruksräkning
(sid. 29), beroende på flera samverkande omständigheter, bland vilka särskilt
märkes växtförädlingens framställning av härdiga och rikt givande nya höstvetesorter,
den pågående förskjutningen i brödsädesförbrukningen från råg till vete —
i viss mån beroende på levnadsstandardens höjning — samt de relativt sett låga
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.
konstgödselpriserna. Härtill må läggas en erinran om, att vetet lättare än rågen
kan skördas med maskin och att arbetskostnaderna för skördens bärgning därför
äro lägre för vetet än för rågen. ,
Såsom i ämbetsverkens yttrande 1927 framhölls syntes den viktigaste faktorn,
som medverkat till den svenska spannmålstullens ineffektivitet — framförallt under
år, då skördeutfallet varit rikligare — varit den, att Sverige i avseende å såväl
vete som råg närmat sig stadiet av självförsörjning, då hänsyn beträffande vete
toges till behovet av inblandning av främmande hårt vete för erhållande av bakningsdugligt
mjöl.
Ut ifrån ett sådant jämviktsläge mellan produktion och konsumtion, måste givetvis
den ökning av veteskörden, som ägt rum under de senaste åren — 1928 och
1929 årens skörd, omkring 500 000 å 520 000 ton, ligger c:a 150 000 ton över
1925 års och 180 000 ton över 1926 års skörd — förutsätta antingen en export
av det överskott, som ej konsumeras inom landet, eller också en ökad konsumtion
inom landet av det svenska vetet. När utförselbevisen infördes, var avsikten
emellertid icke att därmed uppamma någon svensk spannmålsexport — tvärtom de,
som ivrade mest för förslaget, voro angelägna betona, att man icke kunde förvänta
någon mer regelbunden export.
För att vinna en överblick över i vilken omfattning utförselbevisen framdrivit
en spannmålsexport från Sverige, hänvisas till bil. B, varav framgår förhållandet
mellan besådd areal och skörd i ton av vete och råg, ävensom exporten av vete
och råg i ton samt i procent av skörden.
Sammanfattningsvis meddelas här nedan siffror på vete- och rågexporten dels
före kriget, dels från och med år 1919:
Årligen |
Vete ton |
1906—10 |
91 |
1911 |
161 |
1912 |
209 |
1913 |
310 |
1919 |
69 |
1920 |
759 |
1921 |
6 981 |
1922 |
536 |
Råg |
Summa |
ton |
ton |
51 |
142 |
40 |
201 |
44 |
253 |
454 |
764 |
715 |
784 |
15 184 |
15 943 |
65 536 |
72 517 |
4103 |
4 639 |
„ |
Vete |
Ärligen |
ton |
1923 |
303 |
1924 |
169 |
1925 |
362 |
1926 |
40 080 |
1927 |
34 007 |
1928 |
69 098 |
1929 |
72 593 |
1930 |
11016 |
Råg |
Summa |
ton |
ton |
463 |
766 |
73 |
242 |
52 |
414 |
19 815 |
59 895 |
25 006 |
59013 |
11055 |
80 153 |
4 520 |
77113 |
93 |
11 109 |
Den exportökning, som inträdde 1921, var föranledd av detta års synnerligen
gynnsamma skörd. Sedermera återgick emellertid exporten till en omfattning, som
hade sin motsvarighet i förkrigsförhållandena och var utan praktisk betydelse.
Först från och med 1926 sätter en ny exportperiod in, och exportkvantiteten av
vetet uppgår under åren 1928 och 1929 till i runt tal 70 000 ton per år. Under
januari—september 1930 har veteexporten uppgått till omkring 10 000 ton, motr
svarande ungefär en fjärdedel av exporten under samma tid 1929. Efter mmalningstvångets
ikraftträdande har spannmålsexporten, såsom framgår av bilagda
sammanställning av densamma månadsvis under 1930, bil. C, såsom naturligt är
avstannat så gott som fullständigt beträffande råg; även för vetets vidkommande
har exporten nedgått till en obetydlighet.
Till jämförelse med de anförda exportsiffrorna meddela^ här nedan uppgift å
importen av vete och råg under motsvarande tider. Uppgifter å importen under
olika månader från och med skördeåret 1926/27 till och med utgången av 1930
finnas intagna i bil. D.
*2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.
Årligen |
. Vete |
Båg . |
Summa ton |
1906-10 |
190 383 |
59 415 |
249 798 |
1911 |
172 360 |
46 186 |
218 546 |
1912 |
171054 |
106 829 |
277 883 |
1913 |
200 181 |
91284 |
291 465 |
1919 |
109 287 |
_ ■ |
109 287 |
1920 |
201 621 |
5 |
201 626 |
1921 |
156 135 |
12 904 |
169 039 |
1922 |
138 335 |
10 360 |
148 695 |
Årligen |
Vete ton |
fiåg ton |
Summa ton |
1923 |
268 634 |
78113 |
346 747 |
1924 |
286 473 |
119 763 |
406 236 |
1925 |
240 472 |
60 534 |
301 006 |
1926 |
180 645 |
24 702 |
205 347 |
1927 |
237 020 |
81 977 |
318 997 |
1928 |
262035 |
98 648 |
360 683 |
1929 |
273 240 |
97 402 |
370 642 |
1930 |
175 461 |
73 021 |
248 482 |
Införseln av vete före kriget uppgick normalt till c:a 190 000 ä 200 000 ton,
ehuru den under 1911 och 1912 var något lägre. Efter kriget har emellertid
veteimporten varit synnerligen växlande. Medan den under 1922 uppgick endast
till 138 335 ton, redovisades för de följande två åren så höga siffror som 268 634,
resp. 286 473 ton. Den starka införseln under 1924, som för övrigt utgör rekord,
beror uteslutande på detta års särskilt svaga skörd. Denna kom även att påverka
importen under följande kalenderår, innan detta års skörd fördes i marknaden.
För 1926 redovisas en avsevärt lägre import, nämligen 180 645 ton, vilken siffra
till och med ligger något under vad som före kriget var att anse som normalt.
Sedermera har, såsom synes, såväl vete- som rågimporten avsevärt ökat och åter
kommit i ungefärlig jämnhöjd med importsiffrorna från 1923 och 1924, varvid dock
är att märka, att, såsom nyss påvisats, under åren 1926—1929 förekommit én
betydande export av vete och tidvis även av råg.
En sammanställning av skörd och förbrukning av vete och råg enligt Statistisk
årsbok åren 1924—1929 meddelas här nedan.1 Det är att märka, att i den beräknade
förbrukningen per invånare ingår även utfodring av kreatur.
Årligen |
Skörd, ton |
Införselöverskott, ton |
Utsäde, ton |
Beräknad förbrukning |
||||||
vete |
råg |
vete |
råg |
vete |
råg |
vete ton |
råg ton |
kg per inv. |
||
vete |
råg |
|||||||||
1924 ...... |
185 081 |
276 432 |
288 222 |
109104 |
30 767 |
68 337 |
442 536 |
317 199 |
73-8 |
52-6 |
1925 ...... |
363 588 |
676 054 |
167 503 |
31 517 |
32 343 |
68 135 |
498 748 |
639 436 |
82-4 |
105-6 |
1926 ...... |
330 748! 586 ti 13 |
166 422 |
— 20 603 |
47 182 |
53 6H5 |
449 988 |
512 345 |
74-1 |
84-3 |
|
1927 ...... |
416 911 |
385 453 |
231 420 |
85 594 |
47 182 |
53 726 |
601 149 |
417 321 |
98-7 |
68-5 |
1928 ...... |
498 886 |
430 647 |
221 242 |
112 984 |
48 746 |
53 803 |
671 382 |
489 828 |
UO-o |
80-2 |
81929 ...... |
517 963 |
413 578 |
200 870 |
104 085 |
48 718| 53 803 |
670115 |
463 860 |
109-5 |
75-8 |
Vad beträffar vete- och rågexportens fördelning på olika länder samt olika månader
under året meddelas en översikt i bilagorna E och F.
Av tabell E framgår, att en mera kontinuerlig veteexport uppstått endast till
Danmark, vilket land under 1928 och 1929 mottagit c:a 46 000, resp. 42 000
ton. Aven Tyskland har importerat svenskt vete i betydande kvantiteter. Under
1927 och 1928 torde de till Tyskland destinerade partierna till stor del ha gått
över Danzig. Under de båda första åren utförselbevisen gällde var Frankrike en
betydande avnämare av svenskt vete. Denna export har emellertid i det närmaste
helt avstannat. Rågexporten har såsom synes varit mindre stabil. De båda första åren
1926 och 1927 gick så gott som hela den exporterade kvantiteten till Danmark.
År 1928 nedgick den danska importen starkt — i stället gick en betydande kvantitet
till Danzig. Följande år upphörde emellertid denna export och Danmark
var så gott som enda avnämaren av den svenska rågen.
Uppgifterna avse skörden under de angivna kalenderåren samt införselöverskott m m
under förbrukningsåret (börjande 1 aug. angivna årl.
’ Preliminära uppgifter.
23
Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.
För bedömande av i vad mån export mot utförselbevie, såsom vid dessas ikraftträdande
närmast avsetts, varit begränsad till månaderna närmast efter skörden,
har gjorts nedanstående sammanställning av dels hela exporten av vete och råg
mot utförselbevis, dels samma export för månaderna september—december, resp.
september—januari under skördeåren september—augusti 1926/27 1929/30.
Export under m&naderna
Total export |
sept.—dec. |
i % av |
sept.—jan. |
i % av skördeårets |
|
Omalet vete |
|||||
1926—27 ..................... |
59 050 733 |
39 472520 |
66-s |
45 474 491 |
77-0 |
1927—28 ..................... |
41 214 095 |
13 176 512 |
32-0 |
13 776 008 |
33-4 |
1928 29 .................... |
80 496 103 |
41816 677 |
51-9 |
47 776 610 |
59-4 |
1999 30 ............... |
44 288 502 |
34 510 368 |
77-9 |
38 906 180 |
87-8 |
Omalen råg |
|||||
1926—27 ..................... |
36 627 627 |
17 537 296 |
47-» |
21 258 019 |
58-o |
1927—28 ..................... |
15 145 197 |
5 932141 |
39-2 |
7 293 602 |
48-2 |
1928 29 ..................... |
5 995 783 |
1 883 356 |
31-4 |
2 150 856 |
35-8 |
1929—30 ..................... |
488 608 |
410 303 |
84-o |
411 995 |
84-3 |
Såsom härav framgår, har under åren 1927—28 och 1928—29 exporten mot
mtförselbevis varit jämnare fördelad under hela året, medan åren 1926 27 och
1929—30 visa en starkare begränsning av exporten till höstmånaderna.
För att möjliggöra ett bedömande av den statsfinansiella. verkan ay utförselbevisen
må här meddelas uppgift örn beloppet å restitution av tullmedel pa utförselbevis.
Kr.
Budgetåret 1926—27 ................................................. 3 552116
» 1927—28 ............................................ 1940 996
>, 1928—29 ................................................ 2 944 760
» 1929-30 ................................................ ‘2 046 642
10 484 514
Förutsättningen för att utförselbevisen skola kunna utöva den verkan, som därmed
avsetts, nämligen att möjliggöra export av ett temporärt överskott av inhemskt
vete eller inhemsk råg och därmed borteliminera dettas pristryckande verkan på den
inhemska marknaden, är uppenbarligen att genom desamma möjliggöres en försäljning
av spannmålen utom landet till världsmarknadspris. Utförselbevisens verkan
kan i sådant hänseende för lantbrukets vidkommande i vissa hänseenden jämföras
med den, som rätten till åtnjutande av tullrestitution har för industrien. I båda
fallen blir verkan samtidigt, att priset på den utländska marknaden kan sättas
lägre än inlandspriset. Givetvis kan detta i sin ordning ha inneburit vissa olägenheter
för förbrukarna inom landet i nu förevarande fall för de animalieproducenter,
som äro hänvisade att uppköpa en del spannmål utöver den egna produktionen
därav. Detta torde särskilt gälla i fråga örn en del större uppfödare av svin för
export i södra Sverige.
Med hänsyn till nu anförda förhållanden torde det vara av visst intresse att
söka åstadkomma en jämförelse mellan det pris, vartill särskilt vete noterats &
1 Därav endast kr. 464 838 under tiden l/i—■•/« 1930.
24
Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.
inhemsk marknad, och de priser, vartill svenskt vete försålts utomlands, i första
rummet till Danmark. Då största delen av det till Danmark försålda vetet fraktats
över Malmö, torde Malmö-noteringen i förstnämnda hänseende kunna tjäna till utgångspunkt.
Kommerskollegium har under hand införskaffat uppgifter om de pris,
beräknade eif dansk hamn, som vid en del av dessa försäljningar till Danmark
erhållits. Det har härvid visat sig, att priset, inklusive de i »eif»-klausulen inbegripna
kostnaderna, avsevärt — ända upp till omkring 3 kr. — understigit Malmönoteringen.
Det har av Sveriges allmänna lantbrukssällskap i dess yttrande uppgivits, att det
låga försäljningspriset å den till Danmark försålda spannmålen, särskilt vetet, skulle
bero på att varan delvis varit skadad. Härvid är dock att märka, att enligt
gällande författningar om utförselbevis vara, för att utförselbevis skall kunna erhållas,
måste vara »marknadsgill», även om vissa oväsentliga fel (lätt fuktig beskaffenhet,
ringare grodd o. s. v.) ej föranleda att utförselbevis nekas.
Det är givet, att denna utförsel av billigt svenskt vete kan hava inverkat i prissänkande
riktning även för det danska vetet. Jordbruksutredningen uttalade också
i sitt förberörda betänkande (sid. 42) den förmodan, att den svenska exporten kan
hava övat en »pristryckande inverkan i Danmark».
För övrigt är att märka, att den svenska veteexporten icke begränsats till enbart
Danmark. Såsom framgår av bil. E, hava ej oväsentliga partier exporterats
till Danzig, förmodligen för leverans till Tyskland. Även denna export har skett
till priser, som avsevärt understigit priset i Sverige. Sålunda har t. ex. på våren
1928 ägt rum försäljning eif Danzig till priser, som legat omkring 2 kr. under
priset för motsvarande kvaliteter i Malmö och Norrköping, från vilka hamnar denna
export huvudsakligen bedrivits. Lägges härtill beloppet av de i »eif.-försäljningen
ingående kostnaderna omkring kr. 1 a l-io, har således försäljningen skett omkring
3 kr. under priset inom landet.
Nu anförda förhållanden kunna givetvis hava i någon mån verkat återhållande
på den svenska animalieproduktionens utveckling örn ock, såsom förut antytts,
andra omständigheter därvid måste anses i första hand utslagsgivande. Det ligger
för övrigt i sakens natur, att ett frihandelsland som Danmark har något gynnsammare
betingelser för animalieproduktionen, och särskilt svinskötseln, än Sverige.
En omständighet, som i detta samband förtjänar beaktande, är, att den spannmål,
som gjorts till föremål för försäljning till underpris, kommit en av de svenska
animalieproducenternas konkurrent på världsmarknaden — de danska djur- och speciellt
svinuppfödarna — till godo.
Att denna export ur lantbrukssynpunkt varit ägnad att ingiva vissa betänkligheter
medgives i viss mån av lantbrukssällskapet, som framhåller, att exporten i
fråga »ej kan anses såsom i och för sig önskvärd».
Å andra sidan är emellertid, såsom framgår av marknadsnoteringarna, otvivelaktigt,
att utförselbevisen medfört en utjämning i spannmålsutbudens starka säsongmässiga
fluktuationer och därmed i någon mån stärkt säljarnas ställning gentemot
kvarnindustrien. Emellertid synes böra tillfogas, att denna utjämning i fluktuationerna
sannolikt icke helt och hållet torde hava kommit spannmålsproducenterna
utan även i viss grad mellanhänderna till godo. I
I den kungl, remissen hava ämbetsverken anbefallts att jämväl avgiva yttrande
angående utförselbevissystemets verkningar å den inhemska prisbildningen av för.
malningsprodukter av råg och vete. Beträffande denna fråga må nämnas, att vissa
av de hörda korporationerna — Stockholms och Skånes handelskammare samt
Svenska kvarnföreningen — väl medgivit, att utförselbevisen i vissa fall verkat
25
Kungl. Majlis proposition Nr 159.
fördyrande på. mjöl av råg och vete, men samtidigt framhållit, att berörda prisstegring
icke borde tillerkännas någon större betydelse.
I denna fråga anförde ämbetsverken i yttrandet den 30 september 1927 följande:
»Möjligheten av en mera betydande relativ prisstegring å mjöl har naturligtvis
varit beroende på i vad mån tullskyddet å mjöl tidigare utnyttjats och huruvida
alltså någon marginal förefunnits mellan det svenska inlandspriset och det utländska
konkurrenspriset. Att en ganska vid sådan marginal funnits i avseende på rågmjöl
står utom allt tvivel. På detta område har någon reglering av marknaden
ej förekommit utan konkurrensen varit fullt fri. Priserna å rågmjöl ha därför
hållits nere på en nivå, som i allmänhet omöjliggjort import. En jämförelse mellan
prisnoteringarna å inhemsk råg och inhemsk rågsikt visar, att priserna å mjölet
vanligen ganska väl följt priserna å råvaran, vadan man får antaga, att de senare
varit väsentligen bestämmande för de förra.»
Halvårsvis från och med augusti 1923 till utgången av juli månad 1930 ställa
sig priserna pä väg och rågsikt genomsnittligt till varandra på följande sätt.
aug. 1923—jan. 1924
febr. 1924—juli 1924
aug. 1924—jan. 1925
febr. 1925—juli 1925
aug. 1925—jan. 1926
febr. 1926—juli 1926
äng. 1926—jan. 1927
febr. 1927—juli 1927
aug. 1927—jan. 1928
fehr. 1928—juli 1928
aug. 1928—jan. 1929
febr. 1929—juli 1929
aug. 1929—jan. 1930
febr. 1930—juli 1930
Råg |
Rågsikt |
Skillnad |
k r. |
per 100 |
k g |
15''34 |
27-58 |
12-19 |
15-54 |
27-37 |
11-83 |
24-36 |
36-31 |
11-95 |
26-81 |
37-24 |
10-87 |
17-1-2 |
98-2 5 |
11-13 |
18-28 |
28-59 |
10-81 |
19-73 |
31-68 |
11-95 |
23*06 |
34-4 4 |
11-88 |
21-18 |
34-74 |
13’56 |
23-06 |
36-88 |
13-28 |
19-61 |
32-19 |
12-58 |
18-15 |
30-so |
12-65 |
15-81 |
28-41 |
12-54 |
13-93 |
25-45 |
11-52 |
Då det med ganska stor visshet kan antagas, att de inhemska rågprisen genom
utförselbevisen hållits uppe på en högre nivå än eljest skulle varit fallet, är det
tydligt, att jämväl rågmjölsprisen därigenom stegrats, enär marginalen mellan rågpriset
och rågmjölspriset sedan tiden före augusti 1926 i varje fall icke nämnvärt
minskats. Hur stor denna höjning av rågmjölspriset varit, torde vara omöjligt att
avgöra.
Till belysning av vetemjölsprisens utveckling meddelas i bilaga G en sammanställning
på grundval av uppgifter lämnade av mellansvenska kvarnarnas importförening,
vilken uppgift utvisar noteringar månadsvis från och med augusti 1923
dels å bästa svenska vetemjöl (»Extra patent»), dels å härmed jämförbart amerikanskt
vetemjöl, eif svensk hamn plus tull. Då det icke varit möjligt att för importerat
amerikanskt mjöl erhålla prisnoteringar, avseende ett och samma märke
för hela den ifrågavarande perioden, hänföra sig priserna för augusti 1923
februari 1926 till märket »Pilsbury Best Patent», och för mars 1926 —september
1930 till »Canadian Spring Patent». Man lärer emellertid kunna anse, att ungefär
fram till mitten av 1925 noteringarna å det förstnämnda märket avse ett fabrikat
till kvaliteten praktiskt taget likvärdigt med det som noteringarna å det
sistnämnda märket från och med mars 1926 representera. Däremot torde noteringarna
å »Pilsbury Best Patent» för tiden från mitten av 1925 och framåt ligga
på en i jämförelse härmed något högre nivå, varför de vid jämförelsen med de
svenska noteringarna böra uteslutas. Här nedan lämnas en sammanfattande översikt
halvårsvis av de i bilaga G anförda prisnoteringarna.
■ Här utesluten.
26
Kungl. Martts proposition Nr 159.
PRISER Å SVENSKT OCH AMERIKANSKT VETEMJÖL, BÄSTA KVALITET.
Svenskt
extra
patent
aug. 1923—jan. 1924 ..................... 36-98
febr. 1924—juli 1924 ..................... 34-19
aug. 1924—jan. 1925 ..................... 43-07
febr. 1925—juli 1925 .........;........... 44-38
aug. 1925—jan. 1926 ..................... 41 63
mars 1926—juli 1926 ..................... 42-81
a«g. 1926—jan. 1927 ..................... 42-65
febr. 1927—juli 1927 ..................... 43-0 7
aug. 1927—jan. 1928 ..................... 41-48
febr. 1928—juli 1928 ..................... 40 05
aug. 1928—jan. 1929 ..................... 36-61
febr. 1929—juli 1929 ..................... 36-15
aug. 1929—jan. 1930 ..................... 37-88
febr. 1930—juli 1930 ..................... 85-60
Amerikanskt mjöl
eif Göteborg -{- tull
Pitsburg |
Canadian 0 0 kg |
Skillnad |
37-80 |
— |
— 0*82 |
38-8 6 |
— |
— 4-67 |
45-04 |
— |
— 1-97 |
47-14 |
— |
— 2-76 |
4681 |
— |
(- 5-18) |
— |
42-33 |
-p 0*4 8 |
— |
41-19 |
-p 1-46 |
— |
40-89 |
+ 2-18 |
— |
38-0 2 |
4- 3-41 |
— |
38-21 |
+ 2-44 |
— |
33-68 |
+ 2-98 |
— |
35*00 |
-i- i-is |
— |
3762 |
-j- 0-26 |
— |
31-62 |
+ 3-88 |
Under förutsättning att de amerikanska prisnoteringarna för hela perioden
i fråga, med ovannämnda undantag, avse en med svenskt extra patentmjöl i huvudsak
likvärdig kvalitet, utvisar tabellen redan från förra hälften av 1926 en viss relativ
stegring av det svenska mjölpriset, vilken sedermera ökats och nått en jämförelsevis
hög nivå under tiden febr. 1927—jan. 1929. Perioden febr. 1929—
jan. 1930 visar åter nedgång, varpå följer en förnyad stegring under det påföljande
halvåret. Att en viss tendens till relativ förhöjning av det svenska prima vetemjölet
förelegat synes sålunda otvivelaktigt, även örn storleken av denna relativa
prisförhöjning icke torde kunna med någon säkerhet konstateras.
Denna tendens — ävensom för övrigt de framträdande prisfluktuationerna — torde
emellertid i mycket hög grad hava påverkats av andra omständigheter än utförselbevisen,
såsom av konkurrensförhållanden mellan kvarnarna inom landet och under
år 1930 av de motsedda och faktiska verkningarna av inmalningstvånget. Den
icke obetydliga införsel av vetemjöl, som ägt rum såväl före som efter augusti
1926, tyder också på att vetemjölstullen som regel varit ganska väl utnyttjad och
under sådana förhållanden kan något utrymme för en mera nämnvärd relativ prisstegring
å det svenska vetemjölet icke gärna ha förekommit. Då marginalerna
mellan noteringarna å olika mjölmärken av Svenska kvarnföreningen sedan länge
hållits oförändrade, torde vad här anförts örn det finare mjölet kunna i det stora
hela tillämpas även beträffande det grövre. I
Ämbetsverken vilja icke underlåta erinra örn att systemet med utförselbevis
genom införandet av inmalningstvång och därmed förenat avtal med kvarnarna
i fråga örn brödsädespriset, för viss del av den tid, undersökningen avser, satts mer
eller mindre ur funktion. Detta förhållande gör givetvis, att de erfarenheter, som
vunnits under den tid, systemet varit i kraft, icke kunna anses tillräckliga för ett
slutgiltigt bedömande av frågan örn systemets verkningar. I sitt förbemälda yttrande
den 30 september 1927 framhöllo ämbetsverken, att denna fråga vore så svårbedömd,
att härför erfarenheten från en tidrymd av ytterligare fem år från 1928
syntes önskvärd. Den tidrymd, varunder systemet sedan dess haft sådan effekt,
att verkningarna kunna bedömas, torde emellertid icke uppgå till mera än cirka
två år.
I detta sammanhang vilja ämbetsverken även tillägga följande. Det förhållandet,
att den nuvarande anordningen med inmalningstvång och prisreglering m. m. försvagat
systemet med utförselbevis eller gjort detta verkningslöst, får ingalunda
tagas till intäkt för uppfattningen, att systemet på grund härav vore ur jordbrukets
27
Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.
synpunkt mindre värdefullt. Inmalningstvånget har visserligen genomförts i form
av en författning antagen av Kungl. Maj:t med riksdagen men är icke i och för
sig av den natur, att det på något sätt kan ersätta utförselbevisen, och den prisuppgörelsé
med vissa kvarnar, som för närvarande föreligger, måste enligt ämbetsverkens
förmenande anses vara av en alltför tillfällig karaktär för att den skall kunna
tagas till intäkt för uppfattningen, att utförselbevisen på grund därav skulle kunna
anses för avsett ändamål obehövliga.
I några av de avgivna utlåtandena hava yrkats vissa ändringar i författningarna
rörande utförselbevis, i händelse dessa skulle förlängas. Sålunda ifrågasätter föreningen
Sveriges spannmålsintressenter utsträckning av utförsel bevisen att jämväl
omfatta korn. Ämbetsverken anse emellertid, att tillräckligt vägande skäl icke
anförts för en sådan utsträckning. Bland annat bör anmärkas, att det korn, som
kunde förväntas bliva exporterat med tillhjälp av utförselbevis, sannolikt skulle
komma att för foderändamål absorberas av den danska kreatursproduktionen, och
sålunda ytterligare gynna denna produktion.
Däremot synes någon erinran ej kunna göras mot det likaledes av föreningen
Sveriges spannmålsintressenter framförda önskemålet, att import medgives tullfritt
jämväl för mindre partier än vederbörande utförselbevis angiva. Denna fråga är
för närvarande reglerad i punkt 5 av generaltullstyrelsens cirkulär den 30 juli
1926 angående ordningen för utfärdande och redovisning av utförselbevis för råg
och vete (Tullverkets författningssamling nr 184). Generaltullstyrelsen torde sålunda
hava att i sinom tid eventuellt överväga frågan örn cirkulärets ändring
härutinnan.
Under ärendets behandling i ämbetsverken har ifrågasatts sådan ändring i bestämmelserna
för utförselbevis, att desamma skulle komma att gälla för utförsel
av vete och råg, endast örn den äger rum under månaderna närmast efter skörden,
sålunda under tiden september—december eller eventuellt september—januari.
Härigenom skulle otvivelaktigt den uppgift, som vid införandet av systemet med utförselbevisen
närmast åsyftats för desamma, nämligen att genom underlättandet av
en viss begränsad export under höstmånaderna minska den pristryckande verkan,
som det under denna tid av kända orsaker förekommande starka utbudet av spannmål
utövar, kunna sägas bättre komma till sin rätt. Med hänsyn till ovissheten
örn, huru utförselbevisens verkan eventuellt i fortsättningen kan komma att påverkas
av ett samtidigt gällande inmalningstvång, vilket hittills visat sig i mycket
hög grad förminska exporten över huvud taget av brödspannmål och därmed även
utnyttjandet av rätten till erhållande av utförsel bevis, hava ämbetsverken icke ansett
tillräcklig anledning föreligga för att föreslå en ändring i nu antydd riktning
av hittills gällande bestämmelser.
Av den utredning, som förebragts, framgår enligt ämbetsverkens uppfattning,
att, enligt vad hittills kunnat bedömas, verkningarna av systemet med utförselbevis,
i den mån detta system kunnat i avsedd utsträckning fungera, knappast
kunna sägas hava varit andra än som förutsattes vid systemets genomförande. I
vad mån och i vilken utsträckning detsamma i fortsättningen kan komma att påverkas
av inmalningstvånget och särskilt av en bibehållen prisreglering för spannmål
undandrager sig ämbetsverkens bedömande.
Emellertid hava, såvitt ämbetsverken kunnat finna, några sådana omständigheter
icke hittills kommit till synes, vilka skulle kunna föranleda ämbetsverken att förorda
ett upphävande av eller en mera väsentlig ändring i de nu gällande be
-
28
Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.
stämmelserna. Med hänsyn härtill och nied fästat avseende tillika vid den omständigheten,
att i samtliga till kommerskollegium inkomna yttranden från representativa
organ för näringslivet ett bibehållande av utförselbevisen i samma omfattning
som hittills bestämt förordas, anse sig ämbetsverken böra tillstyrka, att
de på ifrågavarande område nu gällande bestämmelserna utan ändring tillsvidare
upprätthållas.
I detta ärendes behandling deltogo från kommerskollegium generaldirektören
Fryxell samt kommerseråden Sohlman och Matz, föredragande; från generaltullstyrelsen
generaltulldirektören Wohlin samt t. f. byråcheferna sekreteraren Hilding
och byråinspektören Olsson samt från lantbruksstyrelsen generaldirektören Insulander
samt byråcheferna Bjurstedt och von Zweigbergk. Skiljaktig mening mot
beslutet anmäldes av kommerserådet Matz, som anförde:
Huruvida utförselbevisen utövat någon menlig inverkan på produktionen och
exporten av animaliska produkter är givetvis — ej minst med hänsyn till det ofullständiga
statistiska material, som står till buds — vanskligt att bedöma. Jag kan
emellertid ej undgå att finna anmärkningsvärt, att fläskexporten under åren 1928
och 1929 visat nedgång från i runt tal 26 700 ton 1927 till 22 600 ton 1928 och
19 700 ton 1929. För 1930 har exportsiffran stigit till 27 800 ton — uppenbarligen
ett resultat av den omfattande svinuppfödning, som under 1929 ägt rum
under inflytande av de gynnsamma konjunkturerna på fläskmarknaden. Det har
gjorts gällande, att nedgången i exporten 1928 och 1929 vöre beroende icke på
minskning av själva fläskproduktionen utan på en ökad förbrukning å hemmamarknaden.
Man skulle under tider, då livsmedelsprisen sjunka hastigare än de ekonomiska
förhållandena förändras för den icke jordbruksidkande befolkningen, ha att
räkna med en ökad förbrukning inom landet och därmed också med en relativt
minskad export. Ur nämnda synpunkt torde knappast fläskexportens nedgång 1928
och 1929 kunna förklaras. Enligt socialstyrelsens uppgifter örn livsmedelsprisen
vörö nämligen fläskprisen särskilt låga 1927, då exporten var anmärkningsvärt
hög. Såväl 1928 som 1929, då fläskprisen stego ej oväsentligt och hemmamarknadens
konsumtion alltså bort vara mera begränsad, visa emellertid exportminskning,
varemot år 1930 med låga fläskpris visar en betydande exportökning. Nu
nämnda förhållanden låta förmoda, att det icke varit någon hemmamarknadens
större absorbtionsförmåga, som vållat exportminskningen 1928 och 1929, utan att
denna varit beroende på en nedgång i fläskproduktionen. Detta antagande bestyrkes
också av industristatistikens uppgifter om fläsktillverkningen, därför 1927
redovisas en produktion av i runt tal 40 200 ton, medan siffrorna för 1928 och
1929 sjunka till 38 600, resp. 36 800 ton. Sant är visserligen, att i denna statistik
ej ingå samtliga slakterier utan endast de större, men det material, varpå
uppgifterna grundas, torde dock vara så omfattande, att själva tendensen i utvecklingen
därav framgår. Beträffande exporten av levande svin må anmärkas, att den
betydande uppgång densamma visar för 1929, då den steg från c:a 19 000 st.
året före till omkring 122 000 st., beror på den skånska smågrisexporten till Danmark.
Till detta land utfördes nämligen 1929 över 119 000 st. Däremot har
den ur lantbrukssynpunkt värdefulla exporten av gödsvin till Tyskland, som 1923
uppgick till omkring 12 000 st. och 1924 till 13 000 st. avsevärt nedgått under de
senare åren, nämligen till omkring 5 600 st. år 1927, 3 100 st. år 1928 och 3 000 st.
år 1929. Till jämförelse må nämnas följande siffror för den danska exporten av
29
Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.
levande svin till Tyskland för motsvarande år omkring: 34 400, 31 000 och
44 600 st. Jag har svårt att tro, att ej den förmån, som genom de svenska utförselbevisen
torde ha beretts den danska svinproduktionen, i sin mån medverkat
till det försämrade exportresultatet för oss särskilt vad angår fläsk under åren
1928 och 1929.
Vid bedömande av frågan örn förlängning av systemet med utförselbevis torde
även vissa handelspolitiska synpunkter böra beaktas. Jag vill erinra örn att 1930
års riksdag i samband med behandlingen av den s. k. jordbruksfrågan beslöt att
hos Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit täcktes söka åvägabringa förhandlingar
olika länder emellan örn åtgärder, eventuellt även åsyftande ett gemensamt uppträdande
inom Nationernas förbund, mot en genom exportpremier eller liknande
medel åstadkommen dumping. Det torde varit i anledning av denna hemställan
som Sveriges ombud vid folkförbundets möte i Genéve sistliden höst framställt ett
av assembléen godtaget resolutionsförslag, vari bland annat konstaterades de svåra
ekonomiska följderna av de olika former av dumping, som föranletts genom statliga
åtgärder.
I Tyskland ha, enligt vad jag inhämtat, exportpremierna å lantbruksprodukter
numera i huvudsak upphävts och även i Polen har under höstens lopp en avveckling
av vissa exportpremier påbörjats. Det framgångsrika initiativ till upphävande
av exportpremiesystemet, som tagits från svensk sida, synes mig i viss mån förplikta
Sverige att icke förlänga anordningen med utförselbevis. Tillfället att nu
avveckla detta system synes mig också lämpligt valt, då utförselbevisen under
gällande ordning med inmalningstvång och minimiprisreglering icke äro av någon
praktisk betydelse och snarast kunna sägas till själva sitt syftemål stå i motsättning
till inmalningssystemet.
På anförda grunder vill jag avstyrka en förlängning av anordningen med utförselbevis.
30
Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.
Bilagor till kommerskollegiets, generaltullstyrelsen*
SAMMANSTÄLLNING AV UPPGIFTER ANGÅENDE PRODUKTION
Nötkreatur |
K ö t |
t e x |
port |
Levande |
svin |
Fläskexport |
|||||||
År och land * |
export |
av nöt-krea- |
andra slag ton |
summa |
e |
X p 0 |
r t |
||||||
1 000 st. |
tur ton |
ton |
t |
o n |
1 000 |
1 i ton |
1 000 |
o n |
|||||
Sve- rige |
Dan- mark |
Sverige |
Dan- mark |
Fin- land |
Sverige |
Dan- mark |
Sve- rige |
Dan- mark |
Fin- land |
||||
1924 Sverige |
10 |
171 |
2611 |
1432 |
4 043 |
20 763 |
1 752 |
21 |
2 225 |
180 |
18 696 |
197 172 |
152 |
1925 Sverige |
3 |
81 |
5 313 |
1 169 |
6 482 |
41167 |
2 861 |
0 |
— |
13 |
7 618 |
191 510 |
321 |
1926 Sverige |
0 |
156 |
2 562 |
1229 |
3 791 |
31242 |
3 043 |
22 |
1942 |
18 |
13 882 |
190 229 |
132 |
1927 Sverige |
6 |
255 |
970 |
1597 |
2 567 |
19 159 |
1425 |
22 |
1771 |
37 |
26 695 |
256257 |
52 |
1928 Sverige |
5 |
247 |
2 095 |
1427 |
3 522 |
19 183 |
565 |
19 |
880 |
45 |
22 600 |
272 210 |
82 |
1929 Sverige |
6 |
262 |
2181 |
1480 |
3 661 |
21 566 |
266 |
122 |
2 610 |
51 |
19 665 |
248 868 |
150 |
1930 Sverige |
3 |
166 |
2 097 |
2 006 |
4103 |
41162 |
775 |
78 |
1801 |
62 |
27 834 |
306 389 |
247 |
1 Januari—november.
4 Avser vid mejerierna invägd mjölk (grädde inräknad) enligt Statistisk årsbok.
3 Avser »den samlede Mselkemsengd» enligt dansk Statistisk Aarbog.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 159. 31
Bil. A.
och lantbruksstyrelsens utlåtande den 5 februari 1931.
OCH EXPORT AV VISSA ANIMA LISKA PRODUKTER.
M j |
o 1 k |
s |
m ö |
r |
0 |
s t |
Ä g g! |
||||||
produktion 1 000 ton |
produktion ton |
export ton |
pro- duk- tion ton |
export ton |
export ton |
||||||||
Sve- rige2 |
Dan- mark* |
Sve- rige |
Dan- mark |
Sve- rige |
Dan- mark |
Fin- land |
Sverige |
Dan- mark |
Fin- land |
Sve- rige |
Dan- mark |
Fin- land |
|
1394 |
4 000 |
30 601 |
140 000 |
5 364 |
122 114 |
8 248 |
11084 |
121 |
8 836 |
2 546 |
745 |
49 337 |
39 |
1441 |
4 700 |
31998 |
141 000 |
9 223 |
121 535 |
13 191 |
10 627 |
331 |
8 520 |
3 820 |
818 |
47 808 |
78 |
1 635 |
4 300 |
38 485 |
150 000 |
15129 |
131 390 |
13 212 |
13 260 |
297 |
6 961 |
2 887 |
1830 |
49 321 |
57 |
1752 |
4 600 |
42 040 |
162 000 |
18 465 |
142 159 |
15 076 |
15 632 |
261 |
5 282 |
2 949 |
3 920 |
50 070 |
18 |
1 780 |
4 750 |
41289 |
166 000 |
17 545 |
146 733 |
13 376 |
16 833 |
66 |
6 086 |
1648 |
3 888 |
46 760 |
6 |
1 981 |
4 635 |
47 898 |
179 000 |
24 930 |
158 120 |
16 606 |
19 937 |
119 |
6 583 |
2194 |
5 267 |
46 564 |
40 |
26 697 |
168 186 |
15 842 |
• |
• |
5 727 |
2 006 |
4 357 |
51080 |
375 |
32
Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.
Bil. B.
SAMMANSTÄLLNING AV UPPGIFTER RÖRANDE ODLINGEN OCH EXPORTEN AV BRÖDSÄD UNDER
ÅREN 1901—1930.
År |
Besådd areal i |
hektar |
Skörd i ton |
Export i |
||||||||
vete |
råg |
samma |
vete |
råg |
samma |
ton vete |
% av skörd |
ton råg |
% av skörd |
samma |
% |
|
1901—1905 |
81225 |
410 791 |
492 016 |
138 412 |
590 347 |
728 759 |
49 |
0*04 |
27 |
0oo |
76 |
0-oi |
1906—1910 |
91 579 |
405 542 |
497 121 |
190 657 |
631 655 |
822 312 |
91 |
0*05 |
51 |
0 01 |
142 |
002 |
1911-1915 |
115 715 |
387 663 |
503 378 |
239 340 |
613 671 |
853 011 |
159 |
0o 7 |
122 |
0*02 |
281 |
0-08 |
1919 |
140 903 |
372 169 |
513 072 |
254 500 |
574 255 |
828 755 |
69 |
0''08 |
715 |
0-12 |
784 |
0''09 |
1920 |
144 728 |
369 735 |
514 463 |
280 917 |
569 850 |
850 767 |
759 |
0*27 |
15 184 |
2-66 |
15 943 |
1*87 |
1921 |
144 728 |
369 735 |
514463 |
335 717 |
674 616 |
1 010 333 |
6 981 |
2-08 |
65 536 |
9-71 |
72 517 |
7-18 |
1922 |
144 128 |
352 834 |
496 962 |
258 893 |
562 192 |
821 085 |
536 |
0*21 |
4103 |
0-73 |
5 639 |
0-69 |
1923 |
146 520 |
351 676 |
498 196 |
299 501 |
593 527 |
893 028 |
303 |
0*10 |
463 |
0-08 |
766 |
009 |
1924 |
130 170 |
264 550 |
394 720 |
185 081 |
276 432 |
461 513 |
169 |
0*09 |
73 |
0-03 |
242 |
0’05 |
1925 |
146 789 |
352 418 |
499 207 |
363 588 |
676 054 |
1 039 642 |
362 |
0''10 |
52 |
0*01 |
414 |
0*04 |
1926 |
154145 |
339 283 |
493 428 |
330 748 |
586 613 |
917 361 |
40 080 |
12-12 |
19 815 |
3-38 |
59 895 |
6-68 |
1927 |
226 816 |
276 004 |
502 820 |
416 911 |
385 453 |
802 364 |
34 007 |
816 |
25 006 |
6-49 |
59 013 |
7-3 5 |
1928 |
227 385 |
276 095 |
503 480 |
498 886 |
430 647 |
929 533 |
69 098 |
13*85 |
11055 |
2-57 |
80 153 |
8.6 2 |
1929 |
232 280 |
255 355 |
487 635 |
517 963 |
413 578 |
931 541 |
72 693 |
14-02 |
4 520 |
1''09 |
77 113 |
8.28 |
1930 |
261 500 |
240 600 |
502 1001 |
584 297 |
457 347 |
1 041 644 |
11016 |
1*»9 |
93 |
0-02 |
11 109 |
1.07 |
Bil. C.
SVERIGES TOTALA EXPORT AV RÅG OCH VETE ÅR 1930.
Vete Råg
kg kg
Januari.......................................... 4 098 462 1 692
Februari ....................................... 943 025 1205
Mars............................................. 1 310 659 35 894
April............................................. 1733 715 3 036
Maj .......................... 1258 870 12000
Juni ................:............................. 423 902 —
Juli ................ 164 271 —
Augusti.......................................... 302 289 27 509
September .................................... 145 879 7 290
Oktober .......... 228 756 —
November....................................... 313435 4 710
December....................................... 92 400 —
Summa 11015 663 93 336
Kungl: Mattts proposition Nr 169.
33
Bil. D.
UPPGIFT Å |
DE |
KVANTITETER OMAL |
ET VETE OCH |
OMALEN RÅG, |
SOM IMPORTERA |
lTS |
UNDER TIDEN Ali |
GUSTI 192 6 — |
DECEMBER 19 3 0.1 |
||||
Omalet vete. |
||||||
M å ii a |
1926—1927 |
192T —1928 |
1928 — 1929 |
1929 — 1930 |
1930 |
|
ton |
ton |
ton |
ton |
ton |
||
Augusti ....... |
21067 |
22 242 |
25 743 |
13 437 |
||
September .... |
............ 21 968 |
28 554 |
30 430 |
29 045 |
19 411 |
|
Oktober ....... |
............ 20 880 |
23 833 |
29 916 |
24 004 |
20 460 |
|
November .... |
........... 22 700 |
21011 |
25 089 |
22 472 |
14 527 |
|
December ... |
............ 14 200 |
24 803 |
24 309 |
27 943 |
10 790 |
|
Januari ....... |
........... 11024 |
13 089 |
22 381 |
14 675 |
||
Februari ....... |
............ 12 949 |
17 865 ! |
• 12 666 |
20 324 |
||
Mars............ |
............ 13 781 |
22 459 |
11085 |
8 868 |
||
April ......... |
...... ..... 10 682 |
98 894 |
34 923 |
8 980 |
||
Maj ............ |
............ 24 837 |
32 581 |
23 895 |
14 249 |
||
Juni........... |
............ 25 981 |
Ib 126 |
15 258 |
9 326 |
||
Juli ............ |
............. 18 509 |
10 194 |
25 045 |
20 412 |
||
Summa 215 073 |
250 476 |
277 239 |
226 041 |
|||
Omalen råg |
||||||
M å n |
1926 -1927 |
1927 — 1928 |
1928 -1929 |
1929—1980 |
1930 |
|
a (1 |
ton |
ton |
Ion |
ton |
ton |
|
Augusti ..... |
............. 730 |
4 941 |
7 097 |
10 919 |
2 547 |
|
September ... |
............. 958 |
9 768 |
18 471 |
7 827 |
4 906 |
|
Oktober ...... |
............. 244 |
18 860 |
17 556 |
8 580 |
5 387 |
|
November ... |
............. 562 |
16 491 |
12 706 |
9 038 |
3 019 |
|
December ... |
............. 10 |
13 364 |
8 056 |
9 632 |
1 056 |
|
Januari ..... |
— |
4 668 |
6 351 |
8 840 |
||
Februari ...... |
............. 462 |
3 389 |
3 236 |
10 269 |
||
Mars............ |
............. 1575 |
5 888 |
2 606 |
4 395 |
||
April ....... |
............ 1 175 |
7 597 |
19 678 |
7 924 |
||
Maj ............ |
............. 1778 |
5 584 |
8 276 |
6 036 |
||
Juni............ |
............. 5 439 |
4 188 |
4 374 |
13 027 |
||
Juli ............ |
............. 8125 |
3133 |
7 464 |
5 615 |
||
Summa 21 064 |
97 871 |
115 871 |
101 602 |
'' Uppgifterna i denna tabell Uro hämtade ur månadsstatistiken Över handeln.
Bihang till riksdagens protokoll ISSI.
1 sami.
UO haft. (Nr V>9.)
3
Bil. E.
DE UNDER ÅREN 1926 - 1830 FRÅN SVERIGE UTFÖRDA RÅG- OCH VETEMÄNGDERNAS FÖRDELNING PÅ DE SKILDA LÄNDER, TILL VILKA w
VARORNA BLIVIT FÖRSÅLDA, I KILOGRAM. 4a
! |
2 6 |
1 9 |
2 7 |
1 9 |
2 8 |
19 2 9 |
1930 |
||||
Båg |
Vete |
i Båg |
Vete |
Båg |
Vete |
Båg |
Vete |
Båg |
Vete |
||
1 Norge ............. |
........Bkg Vete |
— |
1 710 |
190 080 |
3 190 |
500 |
5 750 |
710 137 |
12 295 |
215 861 |
|
‘ .Danmark........... |
.........Båg Vete |
18 759 075 |
5 374 851 |
24 462 415 |
12 595 578 |
6 478 204 |
45 519 618 |
4 483 264 |
42059 169 |
17 870 |
5 808 835 |
Finland ........... |
.........Båg Vete |
313 260 '' |
96 980 |
4 136 |
15 403 |
2 547 |
39 283 |
11 778} 71 522 |
41 405 |
36 949 |
|
Estland.............. |
.........Båg Vete |
100 112 |
154 262 |
— |
— |
3 649 |
308 953 |
13 405 |
612 410 |
— |
500 |
Lettland ........... |
Vete |
160 |
441 270 |
2 450 |
2 300 |
50 |
28 |
30 |
541 384 |
19100 |
215 495 |
Polen .............. |
.........Båg Vete |
1 850 |
18 355 |
4 066 |
2 770122 |
20 523 |
947 575 |
— |
6 720 |
~~ |
2 580 |
Danzig ............. |
.........Båg Vete |
1 000 |
63 000 |
8 262 145 |
4 245 883 |
18 894 480 |
— |
_ |
|||
Tyska riket......... |
.........Båg Vete |
39 025 |
14 136 112 |
467 256 |
2 913 816 |
300 150 |
1 644 455 |
2 050 |
17 617 420 |
3 313 9751 |
|
Nederländerna ... |
.........Båg Vete |
5 002 |
1 354 |
1423 |
150 832 |
500 |
7 342 lil |
86 |
i 1 132 43fc| |
||
Belgien .............. |
Vete |
— |
— |
_ |
■ |
944 676 |
160 |
1 931 133 |
7 792i |
||
Storbritannien ... |
Vete |
3 237 |
176 867 |
51 |
8 983 |
- |
12 356 |
302 |
1 085 364 |
211 |
262 891 |
Frankrike............ |
........Båg Vete |
592 131 |
18 764100 |
100 |
7 244 650 |
36 |
635 261 |
990 |
615 919 |
1 100 |
17 362 |
Italien ............... |
........Båg Vete |
915000 |
— |
— |
— |
||||||
Övriga länder...... |
.......Båg Vete |
650 |
200 |
1250 |
2 600 |
820, |
468 |
1454 |
64 |
1 269 |
1 985; |
Summa |
19 814 502 |
40 080851 |
25006 484 |
84 007 100 |
11055052 |
69098485 |
4 519 688 |
72 593 858 |
93 886 |
11015663 |
Kungl. Mattts proposition Nr 159.
Kungl. Maj:t8 proposition Nr löV.
35
Bil. F.
UPPGIFT Å 1)E KVANTITETEK OMAEET VETE OCH OMALEN RÅG, SOM ANMÄLTS TILL UTFÖRSEL
MOT ERHÅLLANDE AV UTFÖRSELBEVIS UNDER TIDEN AUGUSTI 1926 DECEMBER
1930. |
|||||
Omalet vete. |
|||||
'' Månad |
1926 — 1927 |
1927—1928 |
1928—1929 |
1929—1930 |
1930 |
ton |
ton |
ton |
ton |
ton |
|
Augusti .................. September ............... |
49 |
898 |
2 833 |
302 |
|
....... 8 922 |
4 169 |
2 055 |
2 975 |
144 |
|
Oktober .................. |
5 038 |
14 059 |
8 800 |
166 |
|
November................ |
....... 11 712 |
2 863 |
15111 |
9 904 |
313 |
December .............. |
...... 11 963 |
1 107 |
10 592 |
12 832 |
87 |
Januari .................. |
..... 8 002 |
599 |
5 960 |
4 396 |
|
Februari .................. |
....... 2 997 |
l 716 |
3 235 |
1 146 |
|
Mars........................ |
...... 6 642 |
5128 |
l 560 |
6Cf> |
|
April ..................... |
...... 1 835 |
6 552 |
7 335 |
1 783 |
|
Maj ........................ |
...... 1 338 |
5159 |
8 826 |
1080 |
|
Juni........................ |
4 715 |
3 686 |
423 |
||
Juli ........................ |
....... 180 |
3 270 |
5 254 |
43 |
|
Summa aug.- |
-juli 59 569 |
40 365 |
78 561 |
46 820 |
|
Summa sept.— |
aug. 59 051 |
41 214 |
80 496 |
44 289 |
Omalen ray.
1926—1927 |
1927—1928 |
1928-1929 |
1929—1930 |
1930 |
|
Månad |
Ion |
ton |
ton |
ton |
Ion |
Augusti ................ |
....... 2 277 |
185 |
63 |
50 |
26 |
September .............. |
........ 5 791 |
1 394 |
467 |
143 |
t |
Oktober ................ |
........ 2 654 |
1669 |
513 |
165 |
— |
November .............. |
1 559 |
313 |
57 |
5 |
|
December .............. |
........ 5 038 |
1311 |
591 |
45 |
— |
•Januari .............. |
1 361 |
268 |
2 |
||
Februari ................ |
........ 3 927 |
848 |
651 |
0 |
|
Mars...................... |
........ 2 656 |
3 077 |
637 |
36 |
|
April...................... |
........ 3118 |
2187 |
991 |
3 |
|
Maj ..................... |
........ 4 219 |
1031 |
683 |
12 |
|
Juni..................... |
........ 842 |
407 |
423 |
— |
|
Juli ...................... |
........ 423 |
238 |
409 |
— |
|
Summa aug. |
—juli 38 721 |
15 267 |
6 009 |
513 |
|
Summa sept.- |
—aug. 36 628 |
15 145 |
5 996 |
489 |
36
Kungl. Majlis proposition Nr 169.
Erfarenheter,
som vunnits
vid tillämpningen
av gällande
bestämmelser
rörande
utförselbevis
för råg
och vete.
Med avseende
å de inhemska
råg- och veteprisen.
Bil. G.
P. M.
SAMMANSTÄLLNING AV TILI. KOMMERSKOLLEGIUM INKOMNA YTTRANDEN 1 ÄRENDE ANGÅENDE
UTREDNING RÖRANDE FORTSATT TILLÄMPNING AV BESTÄMMELSERNA OM UTFÖRSELBEVIS
FÖR RÅG OCH VETE.
Sammanställningen avser yttranden av Stockholms handelskammare, Östergötlands
och Södermanlands handelskammare, Smålands och Blekinge handelskammare.
Skånes handelskammare, Handelskammaren i Göteborg, Svenska kvarnföreningen,
Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening, Föreningen Sveriges
spannmalsintressenter och Sveriges allmänna lantbrukssällskap.
1 samtliga yttranden framhålles, att utförselbevisen i viss män bidragit att höja
prisnivån på svensk brödsäd.
Svenska kvarnförening en och Skånes handelskammare (beträffande handelskammarens
distrikt) påpeka sålunda, att genom utförselbevisen priserna inom landet å
svensk brödsäd i stort sett kommit att motsvara prisläget å likvärdig kvalitet
spannmål i grannländerna, ökat med den svenska införseltullen och minskat med
exportkostnaderna.
Enligt Skånes handelskammare hade genom de exportmöjligheter, som skapats
av utförselbevisen, dessutom uppstått en viss utjämning i inlandsprisen, i det
man numera inom de särskilda produktionsområdena haft att räkna med avståndet
och frakten ej blott till närmaste kvarn utan även till närmaste exportplats.
Att på grund av utförselbevisen »tullskyddet å brödspannmål uppnått en förut
i allmänhet saknad effektivitet» framhålles även av Föreningen Sveriges spannmåls -intressenter.
Nämnda förening samt Östergötlands och Södermanlands handelskammare anföra
särskilt, att de vidgade exportmöjligheterna under höstarna — med deras starka
utbud av brödsäd, som icke alltid för skäligt pris kunnat avsättas inom landet *_
motverkat de under berörda årstid tidigare förekommande prisfallen å inhemsk
vara. Prisfallen hade enligt föreningens uppfattning företrädesvis varit att hänföra
till »dén inhemska förmalningsindustriens otillräckliga förmåga och intresse att
absorbera den naturliga ansvällning av tillförseln, som höstmånaderna uppvisade».
Handelskammaren i Norrköping påpekar i detta samband betydelsen av, att utförselbevisen
jämväl möjliggjort export av en hel del endast till foder användbar
råg och vete.
Föreningen Sveriges spannmålsintressenter framhåller vidare, att de genom utförselbevisens
införande vidgade exportmöjligheterna knutit den svenska spannmålsmarknaden
fastare samman med världsmarknaden, varigenom växlingarna i
världsprisen trognare återspeglats på hemmamarknaden och en utjämnande kontakt
skapats mellan de svenska och utländska prisen. Sistberörda synpunkter understrykas
i viss mån även av Smålands och Blekinge handelskammare samt Handelskammaren
i Göteborg.
Stockholms handelskammare finner, att utförselbevisen särskilt väl förmått fylla
sin uppgift dels år 1928, då det på grund av den svenska spannmålens dåliga
kvalitet visade sig förenat med stora svårigheter att avsätta spannmålen inom lan
-
37
Kungl, Maj.ts proposition Nr tö9.
det, och dels år 1929, då veteskörden blev betydligt större än den inhemsk»
marknaden kunde absorbera.
Sveriges allmänna lantbrukssällskap anför i detta sammanhang i huvudsak följande.
Av utav sällskapet förebragt siffermaterial framginge, att det svenska vetet efter
utförselbevisens införande under första hälften av konsumtionsåret i regel betingat
ett, i förhållande till de utländska vetesorterna fördelaktigare pris än fallet
varit första halvåret 1925/1926. Prisläget för det svenska vetet hade emellertid
under de senaste åren icke varit relativt lika fördelaktigt som konsumtionsåret
1926/1927, det första Ar då utförselbevisen tillämpats. Att så icke blivit fallet
torde i främsta rummet berott på i allmänhet sämre kvalitet å det svenska vetet
under de senaste åren ävensom betydande förekomst av skadat vete även i andra
europeiska länder (1927 och 1928) samt rikliga skördar därstädes (1929), vilket
föranlett mindre efterfrågan från utlandets sida på det svenska vetet. Härtill hade
medverkat, att den europeiska marknaden, dit vi vore hänvisade för spannmålsexport,
i sin helhet varit tryckt, samt att flertalet länder vidtagit mer eller mindre
vittgående åtgärder, vilka försvårat import till dessa. Av visst intresse vore, att
tullen med ett undantag (1928/1929) varit väsentligt bättre utnyttjad under andra
än under första hälften av konsumtionsåret, men att dess utnyttjande under andra
hälften av konsumtionsåret dock tenderat att bliva något sämre de senaste åren
än tidigare. Detta torde ha sin grund däruti, att den svenska skörden stegrats,
så att tillgången på svenskt vete även under våren och sommaren varit större än
tidigare.
Emellertid vore det otvivelaktigt, att utförselbevisen varit av stor betydelse för
prisbildningen å den svenska spannmålen. De exportmöjligheter, som dock genom
dessa funnits, hade verkat prisreglerandc och förhindrat, att prisläget blivit betydligt
sämre.
Vissa av sällskapet utarbetade siffersammanställningar utvisade vidare, att tullen
under de senaste åren i vad vete beträffade ej varit lika mycket utnyttjad som
1926/1927, men att den ä andra sidan för såväl vete som råg varit bättre utnyttjad
än inånga av de föregående åren, då utförselbevis ej funnits. 1 genomsnitt
hade tullen utnyttjats till omkring två tredjedelar.
Enligt Stockholms handelskammares uppfattning kunde systemet med utförsel -bevis icke anses hava åstadkommit någon förändring i statens tullintäkter.
Stockholms och Skånes handelskammare samt Svenska kvarnföreningen medgiva
väl, att utförselbevisen i vissa fall verkat fördyrande pa mjöl av råg och vete,
men framhålla samtidigt, att berörda prisstegring icke borde tillerkännas någon
större betydelse.
Smalands och Blekinge handelskammare framhålla såsom en följd av systemet
med utförselbevis, att systemet verkat stimulerande på brödsädesodlingen.
Föreningen Sveriges spannmålsintressenter påpekar, att don med utförselbevisens
införande fruktade eventualiteten av en stigande rågodling såsom underlag för
en rågexport, avsedd att finansieras av tullinkomsten av vete, icke inträffat, Rågoxporten
hade genomgående hållit sig inom mattliga gränser och rågodlingen
sjunkit i mån av konsumtionens förskjutning i riktning mot en ökad förbrukning
av vete.
Föreningen framhåller vidare, att den befarade nationalekonomiska förlusten av
en veteexport under höstmånaderna, avsedd att. kompenseras genom motsvarande
import (vid högre prisläge) under vårarna, icke kunnat styrkas. Exportför
-
Med avseende
å statens tullintäkter.
Med avseende
å ilen inhemska
prisbildningen
ä förraalningsprodukter
av råg
oell vete.
I övrigt.
38
Kungl. Maj:ts proposition Nr lön.
säljningarna. under höstarna hade i stället i visst avseende visat sig förmånliga, i
det de inneburit befrielse från kostnaderna för svensk varas bevarande för förbrukning
till våren. Under det sistförfluten förbrukningsåret hade världsmarknaden
dessutom t. o. ni, uppvisat högre spannmålspris på hösten 192!) än under
våren 1930.
Till bemötande av vissa under de senare åren mot utförselbevisen anförda erinringar,
att dessa genom att stimulera exporten av billigt fodervete till Danmark
bidragit att — särskilt beträffande fläskproduktionen — stärka de danska
jordbrukarnas ställning i konkurrensen med de svenska, anför Sveriges allmänna
lantbrukssällskap i huvudsak följande.
De danska jordbrukarna hade för nedbringandet av sina produktionskostnader
oj varit beroende av importen från Sverige, då kanadensiskt fodervete oell tysk
råg i Danmark noterats och försålts till lägre priser än motsvarande svenska produkter.
.A andra sidan hade de svenska lantbrukarna, som för utnyttjande arskadat
svenskt vete icke tillräckligt hastigt kunnat övergå till animalisk produktion
samt sålunda och även av andra skäl varit nödsakade att avyttra ifrågavarande
vete, tack vare utförsel bevisen kunnat sälja vetet för väsentligt högre pris än som
eljest stått att erhålla.
hörda korporationer uttala sig för en fortsatt tillämpning ar- systemet
rande bestäm- mefJ utförselbevis för råg och vete.
melera giltig- Smålands och Blekinge handelskammare förordar sålunda, att den nuvarande förhetetid.
sökstiden för utförselbevisen utsträckes att gälla tillsvidare och intill dess Kungl.
Majit och riksdagen annorlunda beslutade.
Skånes handelskammare samt Svenska foderämnes- och spannmålsimporter emus förening
finna däremot tiden nu vara inne för att giva bestämmelserna örn utförselbevis
en permanent karaktär. Härför talade, framhåller nämnda förening, särskilt
den omständigheten, att vidtagandet av vissa anordningar, bland annat för
lagring av spannmål, vilka erfordrades för ett rationellt bedrivande av reguljär
spannmålsexport, droge sådana kostnader, att den, som skulle påtaga sig dessa,
måste äga någorlunda trygghet för att utförselbevisens existens ej vore tillfällig.
Ostergötlands och Södermanlands handelskammare, Smålands och Blekinge handelskammare,
Skånes handelskammare och Handelskammaren i Göteborg ävensom Svenska
foderämnes- och spannmälsimportörernas förening samt Sveriges allmänna lantbrukssällskap
påpeka likväl i förevarande sammanhang, att det innevarande år till följd
av vissa abnorma förhållanden införda i nmalningstvånget för närvarande i praktiken
förminskat eller upphävt utförselbevisens verkan. Samtliga ifrågavarande
organisationer anse dock, att denna tillfälliga omständighet icke borde föranleda
ett slopande under nu rådande depression av det stöd, som utförsel bevisen i varje
fall för framtiden torde skänka det svenska jordbruket.
Föreningen Sveriges spannmålsintressenter framhåller att, då ett upphävande av bestämmelserna
rörande utförselbevis under höstarna skulle medföra starka stockningar
i spannmålsförsäljningarna med därav följande prisfall, en sådan gestaltning av den
svenska marknaden sannolikt skulle skapa opinion för uppoffrande av statsmedel
till byggande av en mängd lagerhus i syfte att åstadkomma en jämnare fördelning
av konsumtionen och en till följd därav stabilare prisnivå. Då emellertid
från vissa länder hittills föreliggande erfarenheter bekräftade, att därstädes tilllämpade
system med lagerhus tillfogat såväl staten som odlarna betydande förluster,
vore det i Sverige nu gällande systemet med utförselbevis att föredraga framför
förstnämnda system.
89
Kungl. Maj:ts proposition Kr lö9.
Föreningen Sveriges spannmålsintressenter ifrågasätter utsträckning av utförselbevisets
verksamhetsområde att jämväl omfatta korn.
Enligt föreningens uppfattning skulle härvid såsom exportvara i praktiken endast
för mältning avsett kvalitetskorn kunna komma ifråga. Vid skördeutfall, som överstege
de svenska bryggeriernas tillverkning, skulle för odlarna härigenom öppnas
möjlighet att genom avsättning till grannländerna av korn av ifrågavarande slag
erhålla större valuta för detsamma än, därest de varit hänvisade att använda eller
försälja det som foderkorn.
Stockholms handelskammare och Svenska kvarnföreningen uttrycka såsom ett önskemål,
att exportörer av råg- och vetemjöl måtte få utnjuta förmåner av samma
reella innebörd, som de, vilka genom utförselbevisen beviljats exportörer av omalen
spannmål. Sagda önskemål kunde enligt ifrågavarande organisationers uppfattning
tillgodoses antingen genom en utsträckning av utförselbevisens tillämplighetsområde
eller genom sådan ändring av bestämmelserna angående kvarnindustrirestitution,
att vid utförsel av mjöl av råg eller vete restitution medgåves för
importerad råvara av vare sig det ena eller andra sädesslaget.
Enligt Svenska kvarnföreningen syntes därvid det. sistnämnda alternativet vara
»naturligare».
Kvarnföreningen framhåller i detta sammanhang, att genom ändring av tulllestitutionsbestämmelserna
möjlighet borde beredas jämväl för export av krossad
(plattmalen) spannmål.
Med avseende å härovan angivna, av Stockholms handelskammare och Svenska
kvarnföreningen framförda önskemål erinrar Skånes handelskammare om en av handelskammaren
i särskild ordning gjord framställning.
Föreningen Sveriges spannmålsintressenter framhåller önskvärdheten av en i så
måtto smidigare och mera affärsmässig tillämpning av bestämmelserna rörande utförselbevis,
att import medgåves tullfritt jämväl för mindre parti än vederbörande
utförselbevis angåve.
Smålands och Blekinge handelskammare, Skånes handelskammare och Sveriges allmänna
lantbrukssällskap anse några ändringar i nu gällande bestämmelser om utförselbevis
icke vara påkallade.
Skånes handelskammare anser sig slutligen böra erinia örn ett av handelskammaren
tidigare framställt yrkande rörande en för de tolagsberättigade städerna
tillfredsställande lösning av vissa i samband med utförsel bevisen med avseende å
städernas tolagsersättning uppkommna frågor.
Ändringskrttr
Beträffande
korn.
Beträffande
förmalningaprodukter
av
råg oell vele.
I övrigt.
Städernas
tolagserstUt
vinq.
Stockholm i november 1930.