Kungl. Majlis proposition Nr 15.
1
Nr 15.
Kunkjl. May.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj 1923
(nr 113) örn utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall
vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror;
given Stockholms slott den 3 januari 1931.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning angående fortsatt tillämpningav
förordningen den 17 maj 1923 (nr 113) örn utgörande av en särskild
stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor
med flera lyxvaror.
GUSTAF.
Felix Hamrin.
Förslag
tili
förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj
1923 (nr 113) örn utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid
köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror k
Härigenom förordnas, att förordningen den 17 maj 1923 örn utgörande
av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till
riket av pärlor med flera lyxvaror skall, 19 § med ändrad lydelse enligt
förordning den 5 april 1929 (nr 52), äga fortsatt tillämpning till och med
den 30 juni 1932.
1 Jfr 1930:193.
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. Vr hafi. (Nr 15—16.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 15.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hanis Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 januari 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anmäler frågan örn
fortsatt utgörande av stämpelavgiften för pärlor med flera lyxvaror och
anför:
Genom förordning den 11 juli 1919 infördes en särskild stämpelavgift
vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror. Förordningens
giltighetstid var begränsad till utgången av år 1920, men genom
riksdagens särskilda beslut förlänades förordningen fortsatt tillämpning
till och med år 1923.
Efter verkställd utredning inom finansdepartementet framlade Kungl.
Maj:t med proposition nr 199 till 1923 års riksdag förslag till ny förordning
i ämnet, att gälla under år 1924. Detta förslag skilde sig från den
då gällande författningen i huvudsak därutinnan, att kontrollen med avseende
å skattens behöriga utgörande i viss mån omlagts. I enlighet med
bevillningsutskottets hemställan biföll riksdagen denna proposition, och
förordning utfärdades den 17 maj 1923 (nr 113).
Giltighetstiden för denna förordning har sedermera enligt beslut av
riksdagen förlängts med ett år i sänder, senast genom beslut vid 1930 års
riksdag till och med den 30 juni 1931. Genom förordning den 5 april 1929
(nr 52) har i 19 § viss ändring vidtagits i fråga örn sättet för tillhandahållandet
åt allmänheten av författningen i ämnet.
Ifrågavarande stämpelavgift avser, med vissa undantag, köp, byte och
införsel till riket av äkta pärlor och ädla stenar, av föremål, i vilka sådana
pärlor och stenar äro infattade, samt av smycken utav guld, silver
eller platina. Avgift utgöres för varje föremål, vars värde överstiger 300
kronor, och utgår som regel med 10 kronor, då föremålets värde icke
överstiger 350 kronor, och därutöver med 5 kronor för varje ytterligare
påbörjat belopp av 50 kronor. Stämpelheläggningen omhesörjes av överlåtaren.
Den, som driver handel med föremål, örn vilka nu är fråga, skall
föra särskild försäljningsbok, vari stämpeln insättes. Eljest anbringas
vid överlåtelse stämpeln å avräkningsnota, som skall upprättas av över
-
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 15.
låtaren. Vid införsel åsättes stämpeln faktura, konossement, frakthandling
eller tullräkning genom vederbörande tullmyndighets försorg. Tillsyn
över efterlevnaden av ifrågavarande förordning tillkommer Överståthållarämbetet
eller länsstyrelse samt utövas genom tillsyningsman, vilka
åtnjuta arvoden ävensom resekostnads- och traktamentsersättning. Tryckning
och försäljning av stämplarna ombesörjes av postverket.
Nu berörda stämpelavgift har under senare tid inbringat 60,000 till
30,000 kronor för år.
För kontrollen över stämpelavgiftens behöriga utgörande finnas för närvarande
inemot ett femtiotal tillsyningsman, vilkas arvoden belöpa sig till
omkring 10,800 kronor örn året. Härtill kommer resekostnads- och traktamentsersättning,
som, såvitt kunnat utrönas, i det hela torde uppgå till
jämförelsevis ringa belopp. Kostnaden för tryckning av stämplarna är
obetydlig; för försäljningen av stämplarna förekomma icke några särskilda
utgifter.
Förut i dag har jag vid beräkningen av stämpelmedelsintäkten under Departementsbudgetåret
1931/1932 förutsatt, att ifrågavarande förordning skulle förlänas ehefen''
fortsatt giltighet under nästkommande budgetår. Förslag till författning i
ämnet har upprättats och torde nu böra föreläggas riksdagen till antagande.
Föredraganden uppläser härefter berörda förslag till förordning angående
fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj 1923 (nr 113) örn
utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller
införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror samt hemställer, att
Kungl. Majit måtte i proposition föreslå riksdagen att antaga samma
förslag.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Kurt Björklund.
i