Kungl. Majlis proposition Nr 149.
1
/
Nr 149.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avstående av viss
del av allmänna arvsfondens rätt till arv efter Emmy Genoveva
Maria Nygren; given Stockholms slott den 26 februari
1931.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.''
Felix Hamrin.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 26 februari 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Hansén, Rundqvist.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför:
Den 30 juli 1930 avled Emmy (Amy) Genoveva Maria Nygren från Göteborg
utan att, såvitt den efter henne den 24 oktober samma år upprättade
bouppteckningen utvisar, efterlämna någon arvsberättigad släkting.
I bouppteckningen omnämndes emellertid, att den avlidna efterlämnade
tre kusiner Lydia Kinberg, Lilli Franke och Olga Franke. Behållningen
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 130 hafi. (Nr 1\9.)
1
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.
i boet efter den avlidna utgjorde enligt bouppteckningen 46,862 kronor
24 öre.
I en till Kungl. Maj:t ställd, av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
med utlåtande den 15 december 1930 jämte yttrande av magistraten i Göteborg
till kammaradvokatfiskalsämbetet överlämnad ansökning hava den
avlidnas nyssnämnda kusiner Lydia Kinberg, född Nygren, samt Lilia
(Lilli) Franke och Olga Franke anhållit, att allmänna arvsfondens rätt
till kvarlåtenskapen efter den avlidna måtte till sökandena avstås.
Till stöd för ansökningen hava sökandena anfört:
Enligt 4 § lagen den 8 juni 1928 angående införande av lagen örn arv
skulle vad äldre lag innehölle örn arvsrätt för kusiner lända till efterrättelse,
därest arvlåtaren vid tiden för den nya lagens ikraftträdande
fyllt 50 år samt från nämnda tid intill sin död oavbrutet varit i omyndighet
försatt och på grund av rubbad själsverksamhet varit oförmögen
att göra testamente. Emmy Genoveva Maria Nygren hade varit intagen
såsom sinnessjuk på Betaniastiftelsens sjukhem för sinnessjuka från och
med den 25 maj 1928 intill sin död. Vid den nya arvslagens ikraftträdande
den 1 januari 1929 hade hon varit 79 år gammal. Emellertid hade hon
omyndigförklarats först den 29 november 1929, ehuru hon alltsedan intagandet
på sjukhemmet varit helt oförmögen att göra testamente. Den
omständigheten, att anmälan till rätten örn behovet av den sjukas omyndigförklarande
icke gjorts, vare sig detta berott på försummelse från anstaltens
sida eller från sökandenas, torde emellertid i ett fall som detta
icke böra inverka på sakförhållandet. Förutom nu anförda omständigheter
ville sökandena framhålla, att de vore i största behov av de arvsmedel,
varom här vore fråga.
Vid ansökningen har fogats bland annat ett av läkaren vid Betaniastiftelsens
sjukhem Tore Flink den 7 november 1930 på heder och samvete
avgivet intyg, att Emmy Genoveva Maria Nygren vårdats å sjukhemmet
under tiden 25 maj 1928—30 juli 1930 och under denna tid varit
oförmögen på grund av sinnessjukdom att taga vård örn sig eller sin
egendom.
Av övriga ansökningen hilagda handlingar framgår följande.
Lydia Kinberg, som vore född år 1848 och gift med f. d. bokförläggaren
Hjalmar Kinberg, vore såväl på fäderne som möderne kusin med den
avlidna. Lilia (Lilli) Franke och Olga Franke vore systrar och födda,
den förra år 1864 och den senare år 1853. Båda levde i små ekonomiska
förhållanden. Deras enda inkomst utgjordes, förutom av räntan å ett
kapital å 4,000 kronor, av en pension å 1,350 kronor örn året, som tillkomme
Olga Franke såsom förutvarande lärarinna vid Stockholms praktiska
hushållsskola. De åtnjöte sedan några år gemensam bostad å frimurarhemmet
på Lidingön. Olga Franke hade sedan år 1925 varit sjuk och under
de tre sista åren ständigt måst hava vårdarinna.
Magistraten i Göteborg har i sitt yttrande tillstyrkt ansökningen.
Länsstyrelsen har i sitt utlåtande anfört bland annat:
Förutsättningen för en direkt tillämpning av 4 § lagen den 8 juni 1928
angående införande av lagen om arv bruste i förevarande fall så tillvida,
att arvlåtaren först den 28 november 1929 och alltså efter den nya
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.
arvslagens ikraftträdande blivit omyndigförklarad på grund av sin sjukdom.
Av de uttalanden örn denna övergångsbestämmelse, som innefattades
i 1928 års första lagutskotts utlåtande nr 21 (sid. 28), torde emellertid
framgå, att ifrågavarande stadgande icke avsett att i inskränkande
riktning normera ett fall som det nu förevarande, där de anhöriga måhända
av diskretionshänsyn underlåtit att vidtaga nödiga åtgärder för
arvlåtarens försättande i omyndighetstillstånd före den nya arvslagens
ikraftträdande, ehuru vidtagandet av ifrågavarande åtgärder eljest
framstått såsom fullt naturliga. På grund härav och då det i varje fall
vore klart, att arvlåtaren vid tiden för lagens ikraftträdande och allt intill
sin död varit sinnesrubbad, ansåge länsstyrelsen det bäst överensstämma
med billighetens fordringar och lagens mening, att i detta fall
kvarlåtenskapen efter arvlåtaren i sin helhet avstodes till skyldemännen.
Kammaradvokatfiskalsämbetet har genom Överståthållarämbetet införskaffat
utredning angående Lydia lombergs ekonomiska förhållanden,
av vilken utredning framgår i huvudsak följande.
Lydia Kinbergs förbemälde man Hjalmar Kinberg, som vore född år
1846, hade tidigare haft anställning såsom direktör i Beijers bokförlag,
vilket numera övergått i Albert Bonniers bokförlag. Från sistnämnda
förlag uppbure han en årlig pension av 8,000 kronor. Dessutom hade han
såsom styrelsemedlem i tre olika företag under de senare åren erhållit
några mindre arvoden. Makarna ägde ingen förmögenhet. Mannen vore
numera på grund av ålderdomssvaghet oförmögen att sköta sig själv.
Lydia Kinberg vore, därest hon överlevde sin make, för sin återstående
livstid tillförsäkrad en årlig pension av 4,000 kronor från Albert Bonniers
bokförlag.
Kammaradvokatfiskalsämbetet har med skrivelse den 14 februari 1931
överlämnat ärendet till Kungl. Maj:ts prövning och därvid anfört bland
annat:
Då, såvitt framginge av bouppteckningen, arvsberättigade släktingar
till Emmy Genoveva Nygren saknades, tillf olle hennes kvarlåtenskap
allmänna arvsfonden. Ämbetet hade emellertid icke vidtagit några åtgärder
för indrivning av arvet till nämnda fond i avbidan på beslut över
den föreliggande ansökningen.
Den i ärendet verkställda utredningen gåve vid handen, att Lydia Kinberg
befunne sig i jämförelsevis goda ekonomiska omständigheter. Med
hänsyn därtill och då det icke visats, att hon, frånsett släktskap med
arvlåtaren, stått denna nära, ansåge sig advokatfiskalsämbetet icke kunna
tillstyrka bifall till ansökningen, såvitt anginge nämnda sökande.
Däremot funne ämbetet med hänsyn till avfattningen av stadgandet i
5 kap. 3 § lagen örn arv den 8 juli 1928 det icke saknas fog för ett beaktande
av Lilia (Lilli) Frankes och Olga Frankes framställning. Dessa
levde i torftiga ekonomiska förhållanden, på grund varav och med hänsyn
till övriga i ärendet upplysta omständigheter billighetsskäl talade
för ett avstående till deras förmån av viss del av arvlåtarens kvarlåtenskap.
Ämbetet ansåge sig emellertid icke kunna förorda, att större belopp
än 4,700 kronor, motsvarande ungefär en tiondedel av den i boupp
teckningen upptagna behållningen efter den avlidna, avstodes till förmån
för sistnämnda sökande till lika fördelning dem emellan.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.
Departements- Då utredningen i ärendet ådagalägger, att Lydia Kinbergs ekonomiska
eÄe^n- ställning icke är sådan, att lion kan sägas vara i behov av understöd,
synes något avstående till hennes förmån av allmänna arvsfondens rätt
icke böra ifrågakomma.
Däremot torde, på sätt kammaradvokatfiskalsämbetet framhållit, starka
billighetsskäl tala för att Lilia (Lilli) Franke och Olga Franke — vilka
båda, så vitt utredningen ger vid handen, äro, örn icke medellösa, dock i
stort behov av ekonomisk hjälp — komma i åtnjutande av någon del av
kvarlåtenskapen efter Emmy Genoveva Maria Nygren. Beaktas bör därvid,
att, enligt vad som framgår av det i ärendet åberopade läkarintyget,
Emmy Genoveva Maria Nygren under hela tiden från nya arvslagens
ikraftträdande intill sin död varit på grund av sinnessjukdom urståndsatt
att, örn hon så skulle hava önskat, genom testamente tillgodose sina behövande
släktingar.
Vad angår storleken av de understöd, som böra komma i fråga, synes det
mig i förevarande fall skäligt, att ett belopp av 5,850 kronor tilldelas vardera
av systrarna Franke. Detta belopp motsvarar ungefär vad som skulle
hava tillkommit en var av dem, därest den avlidnas kvarlåtenskap hade
fördelats mellan hennes närmaste skyldeman med tillämpning av de före
nya arvslagens ikraftträdande gällande bestämmelserna.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte, med avslag å den av
Lydia Kinberg gjorda ansökningen, föreslå riksdagen medgiva,
att av allmänna arvsfondens rätt till arv efter Emmy
(Amy) Genoveva Maria Nygren må till envar av
Lilia (Lilli) Franke och Olga Franke avstås ett belopp
av 5,850 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Elis Lindahl.
310654. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.