Kungl. Majlis proposition nr 147.

1

Nr 147.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående inköp av beskickningshus
i Tokio; given Stockholms slott den 26
februari 1931.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen ministern för utrikes
ärendena hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

F. Ramel.

Bihang till riksdagens protokoll 1981

1 sami.

1S8 haft. (Nr 147.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr lå-7.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 26 februari 1931.

•

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,
Holmbäck, Hansén, Rundqvist.

Ministern för utrikes ärendena anför:

Tidigare
förslag om
förvärv av
beskickningshus
i
Tokio.

Frågan om förvärv av beskickningshus i Tokio har sedan många år varit
föremål för uppmärksamhet. Redan kort efter världskriget igångsattes av
dåvarande beskickning undersökningar i syfte att finna en för ändamålet
lämpad fastighet. Sedan åtskilliga förslag framkommit men av kostnadsskäl
visat sig ogenomförbara, framlades under år 1921 av dåvarande beskickningschefen,
envoyén D. Bergström en plan, som innebar en jämförelsevis mindre
betydande utgift för statsverket, enär den avsåg allenast inköp av ett
byggnadskomplex, men däremot icke förvärv av den tomt, på vilken komplexet
var uppfört. Denna tillhörde nämligen en egendom av fideikommissnatur
och kunde ej försäljas utan endast uthyras. Då den årliga avgälden
för tomten var jämförelsevis obetydlig samt säkra utsikter tycktes
föreligga att få denna avgäld fixerad för avsevärd tid framåt och nyttjanderätten
till tomten fullt tryggad för framtiden, syntes förslaget med hänsyn
till rådande priser på fastighetsmarknaden så fördelaktigt, att Kungl. Majit
fann sig böra för dess genomförande äska anslag av 1922 års riksdag (prop*
nr 2/1922, punkt 9). I motiveringen till detta anslagsäskande anförde dåvarande
stats- och utrikesministern Branting bl. a. följande:

»Att för Sveriges beskickning i Tokio förvärva egen fastighet har länge
tett sig som ett angeläget önskemål. I detta hänseende har Kungl. Maj:ts
minister i Tokio, envoyén Bergström, framhållit, vilka olidliga svårigheter
den ringa tillgången i Tokio på s. k. européhus fört med sig för de beskickningar
— däribland Sveriges — som ej hade egna beskickningshus. För var
dag som gick och för varje ny beskickning, som därstädes upprättades, bleve
läget svårare. Sveriges beskickning i Tokio hade sålunda befunnit sig på
flyttande fot fem gånger sedan mars 1920. Vilken menlig inverkan på beskickningens
arbete, dess ställning och dess prestige en dylik ofta återkommande
flyttning utövade behövde ej närmare utvecklas.

Föregående förslag till avhjälpande av detta missförhållande hava strandat
på de alltför höga kostnaderna. Emellertid har envoyén Bergström nu fram -

Kungl. Maj:ts proposition nr lh7.

3

lagt ett förslag, som jämte andra förtjänster har den att vara billigt såväl i
jämförelse med dem som förut varit å bane som ock med prisen på de fåtaliga
europeiskt bebyggda egendomarna i Tokio.»

Efter det riksdagen med bifall i huvudsak till Kungl. Maj:ts förslag å tillläggsstat
för år 1922 för ändamålet anvisat ett reservationsanslag av 240,000
kronor, uppstodo emellertid oväntade svårigheter att ordna tomträttsfrågan på
ett ur svenska statens synpunkt tillfredsställande sätt, varför köpet icke kunde
fullföljas. Jämlikt av Kungl. Majit i 1923 års statsverksproposition framställt
förslag (III H. T. punkt 46, sid. 41) medgav riksdagen sedermera, att
de för det ifrågasatta husköpet beviljade medlen finge tagas i anspråk för annat
liknande ändamål.

Sedan läget på bostadsmarknaden i Tokio ytterligare förvärrats genom följderna
av den stora jordbävningen på hösten 1923, ingavs den 19 januari 1926
till utrikesdepartementet en av dåvarande sändebudet i Tokio, envoyén O. Ewerlöf
och direktören L. Brusewitz undertecknad promemoria, däri föreslogs att
åtgärder skulle vidtagas för avlåtande av framställning till riksdagen örn ett
anslag å 250,000 kronor till inköp av en obebyggd tomt, avsedd att bereda rum
för erforderliga byggnader för beskickningen enligt i promemorian angiven
plan. Till stöd för denna framställning framhölls bl. a., att tillgången på
lämpliga bostadslägenheter i Tokio vore så ytterligt ringa, att det vore så
gott som uteslutet att på hyresvägen uppdriva en lämplig bostad, att nästan
inga hus funnes, som vore så inredda, att de lämnade utrymme för såväl nödiga
representationsrum som kanslilokal, samt att det torde få anses så gott som
uteslutet att för ett rimligt pris i Tokio inköpa en för ändamålet lämpad bebyggd
fastighet. Då närmare utredning angående byggnadskostnaderna samtidigt
ej kunde förebringas, ansågs dock detta förslag ej kunna läggas till
grund för en framställning till riksdagen.

I en den 10 juli 1928 dagtecknad skrivelse till dåvarande ministern för ut- Fastighet
rikes ärendena Löfgren meddelade sedermera direktören Brusewitz — som fl^f^nde
under en lång följd av år varit verksam i Japan såsom chef för ett svenskt han- av hondelshus
därstädes och som på grund av sina mångåriga affärsförbindelser med 80rhumdetta
land sedan länge ådagalagt ett livligt intresse för att möjliggöra en tillfredsställande
lösning av beskickningens förläggningsfråga -—, att han då funnit
en fastighet, som vore i alla avseenden väl lämpad till beskickningshus och
vars inköp för statens räkning han livligt förordade. I denna skrivelse och i
en därtill fogad promemoria anfördes till en början angående olägenheterna av
då tillämpade anordningar bl. a. följande.

Behovet av fast förläggning för beskickningen hade sedan tiden efter världskriget
allt starkare gjort sig gällande. Särskilt efter jordbävningen hösten
1923, då halva Tokio förstördes av eld, hade nackdelarna för beskickningen
att sakna egen fastighet trätt bjärt i dagen. Sedan sommaren 1918 hade
kansliet varit inrymt i tio olika lokaler.

Tillståndet på bostadsmarknaden hade nödgat beskickningschefen att förhyra
hus för kortare perioder. Det hus, som för det dåvarande förhyrdes, saknade
eldstäder utom i två rum, varför uppvärmning i större delen av huset

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

måste ske medelst gas- och fotogenkaminer. Som husets väggar vore tunna och
innanfönster saknades, vore det under den kalla årstiden högst vanskligt att
hålla en lämplig temperatur inomhus. Någon möjlighet att förhyra ett bättre
inrett hus hade icke yppat sig under den tid av över fem år, som den dåvarande
beskickningschefen varit anställd i Japan.

Förhållandena i Tokio vore av sådan natur, att de otvivelaktigt betingade
behovet av eget beskickningshus för varje stat med stadigvarande representation
därstädes. Dessa förhållanden hade förmått nästan samtliga i Tokio
företrädda makter att förvärva egna tomter med därå uppförda beskickningshus.
Så vore fallet främst beträffande de stater, som under senare delen av
1800-talet fått sig upplåtna jordområden tillhörande det kejserliga huset, nämligen
England, Frankrike, Italien, Kina, Portugal, Kyssland, Spanien och
Tyskland, men även Belgien, Mexico och Nederländerna hade lyckats förvärva
egna fastigheter.

Möjligheten att för rimligt pris förvärva en fastighet vore små, då enbart
markpriset i de yttre bostadskvarteren motsvarade mellan 50—100 yen per
kvm. och i de centrala delarna stege ända till 200 ä 500 yen per kvm. Det hade
sålunda under flera år visat sig utomordentligt svårt att kunna inkomma med
lämpligt förslag, och såväl sändebudet som de personer, vilka varit honom
behjälpliga med denna uppgift, hade icke någon gång lyckats finna ett hus,
som beträffande läge och storlek motsvarade vad man skulle önska.

Angående beskaffenheten av den fastighet, som förslaget avsåg, torde här
böra meddelas följande upplysningar, till grund för vilka ligga dels nyssnämnda
skrivelse och promemoria, dels senare inkomna fullständiga byggnadsritningar
m. m. Huset är beläget i en för beskickningsändamål synnerligen
väl lämpad del av staden under adress 63 Zaimoku-cho, Azabu-ku. Den tillhörande
tomten har ett ytinnehåll av omkring 2,850 kvm. och omfattar även
en vacker trädgård. Huset, vars volym är omkring 4,500 kbm., är byggt av
betong och trä före 1923 års jordbävning, och då det utan större skador genomgått
denna, torde byggnadssättet kunna anses betryggande och lämpligt avpassat
för de å orten rådande naturförhållandena. Byggnaden är uppförd i
en souterrainvåning och tre andra våningar, vilka omfatta i huvudsak följande
utrymmen:

Souterrainvåningen: en större sal lämpad för representationsändamål, dessutom
ett stort kassavalv, som kan användas för förvaring av viktigare arkivhandlingar,
ävensom nödiga hallutrymmen.

Bottenvåningen: hall och tre rum, därav två större.

Våningen en trappa upp: tre rum, vilka bilda en grupp med särskild ingång
och därför lämpa sig till kanslilokal åt beskickningen. Därutöver fyra sovrum.

Våningen två trappor upp: fyra gästrum och tre rum för tjänare.

Förutom dessa lokaler finnas rikligt tilltagna utrymmen för kök, förvaringsrum
av olika slag, badrum m. m. Huset är försett med värmeledning. På
tomten finnes garage.

Fastigheten i fråga betingade ett inköpspris av 300,000 yen.

Sedan detta förslag underställts byggnadsstyrelsen, förklarades i en den 29
augusti 1928 dagtecknad, av styrelsens chef undertecknad promemoria, att ett
förvärv av fastigheten för svenska statens räkning syntes kunna allvarligt förordas.

Kungl. Maj:ts proposition nr li7.

5

Då det emellertid icke i dåvarande läge befanns möjligt att ställa statsmedel
till förfog-ande för inköp av den ifrågavarande fastigheten, såg sig utrikesministern
nödsakad avböja förslaget. I syfte att trots denna svårighet tillvarataga
det föreliggande tillfället att förskaffa beskickningen en tillfredsställande permanent
förläggning, erbjöd sig då ett konsortium, representerat av direktör
Brusewitz, att inköpa fastigheten och upplåta den för beskickningsändamål.
I detta sammanhang träffades under hand en överenskommelse av i huvudsak
det innehåll, att sedan konsortiet verkställt inköp av fastigheten staten skulle
äga optionsrätt till densamma till ett pris motsvarande inköpspriset med tilllägg
dels av ränta efter sex procent därå till den dag staten kunde finna lämpligt
och möjligt att övertaga fastigheten, dels ock av samtliga kostnader för
lagfart, registrering, underhåll, skatter och onera m. m., vilka kostnader konsortiet
åtog sig att under tiden bestrida.

Den 18 september 1928 inköptes huset, varefter det omedelbart togs i bruk
av beskickningen. Sedan kort tid därefter ombyte å sändebudsbefattningen
ägt rum, föranstaltade det nuvarande sändebudet, envoyén J. E. Hultman, efter
sin ankomst till Tokio örn en grundlig besiktning å fastigheten, varvid åtskilliga
underhålls-, reparations- och andra byggnadsarbeten befunnos önskvärda.

Sedan dessa arbeten i väsentliga delar blivit genom konsortiets försorg utförda
och fastigheten sålunda iordningställts för sitt ändamål, ifrågasatte envoyén
Hultman, i skrivelse till utrikesdepartementet den 23 augusti 1930, huruvida
icke tidpunkten kunde anses vara kommen att slutföra det avtal örn inköp
av beskickningshus i Tokio, som förutsatts vid den år 1928 träffade preliminära
överenskommelsen med fastighetskonsortiet. Sändebudet framhöll därvid,
ätt fastigheten i fråga efter det nämnda överenskommelse träffats i mycket
avsevärd grad förbättrats; sedan genom konsortiets försorg under åren 1929
och 1930 eftersyn och reparation ägt rum, hade större delen av rumsväggarna
ommålats, varmvattenpannor och rörledningar reparerats, en bristfällig vattenbehållare
ersatts med en ny, ljusledningarna kompletterats, den till kansli avsedda
delen av huset inrättats för sitt ändamål, trädgården iordningställts m. m.
Byggandet av ett yttre trapphus i sydöstra hörnet av huset — varom förslag
i stabiliseringssyfte väckts av sändebudet — kunde väntas bliva utfört med
det snaraste, varefter, enligt utlåtande av den utav sändebudet tillkallade arkitekten
A. Raymond, husets stabilitet kunde anses såsom betryggande. Enligt
sändebudets mening vore fastigheten med hänsyn härtill numera fullt användbar
som svenskt beskickningshus i Tokio.

Till belysning av önskvärdheten av ett fastighetsförvärv i Tokio har envoyén
Hultman sedermera i en huvudstadstidning, som anmodat honom liksom övriga
svenska beskickningschefer att giva uttryck för de särskilda önskemål, vilka
vore att framföra för vederbörande beskicknings vidkommande, anfört bland
annat följande, som jag i detta sammanhang ber att här få återgiva:

»Det är en önskan som står framför alla andra. Jag tror att jag kan tala
på alla Japansvenskarnas vägnar örn jag säger: Låt Sveriges beskickning i Ost -

Förslag
rån sändebudet
i
Tokio.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 1-47.

asien få ett varaktigt hem i Tokio. Vårt land har en ansedd och aktad ställning
i den fjärran östern.--— Sverige är i Japan känt som ett gammalt

kulturland och ett modernt industriland, och med vilken bildad japan man än
sammanträffar, har han alltid ett beundrande ord för svenska seder, svensk
undervisning, Svensk konst och svensk industri. Men örn en av dessa japaner
önskar någon upplysning örn Sverige eller önskar uppgift vart han i Sverige
skall vända sig i ett ärende av kulturell eller ekonomisk innebörd, vet han i
regel icke var han skall söka Sveriges beskickning. Tokio är icke byggt som
en västerländsk stad: gatorna sakna namn och husen gatnummer — den som letar
efter ett hus, får nöja sig med en uppgift på stadsdelen, i vilken det ligger,

och kanske fastighetens nummer i stadsdelens jordebok.--— Och Sveriges

beskickning har flyttat alldeles för ofta. Den har flyttat mellan möblerade
och omöblerade hus så länge, att den som vill bege sig dit mer än en gång besinnar
sig, innan han ger sig ut och letar. Det är högst på tiden, att det blir
en ändring.» (Dagens Nyheter den 30 januari 1931.)

Sedan under hösten 1930 även från konsortiets sida framställts förfrågan,
huruvida möjlighet ej förefunnes för framläggande av proposition till innevarande
års riksdag örn inköp av den ifrågavarande fastigheten på de av konsortiet
erbjudna villkor, upptogs frågan härom till undersökning och övervägande.
Då jag därvid fann, att detta fastighetsförvärv, sedan räntor och kostnader
lagts till det ursprungliga inköpspriset, skulle betinga en kostnad, som
den 1 juli 1931 skulle uppgå till över 650,000 kronor, ansåg jag mig emellertid
omöjligen kunna ifrågasätta, att i innevarande års statsverksproposition
skulle för ifrågavarande ändamål upptagas ett anslagsäskande av denna storleksordning,
varom jag under november månad lämnade konsortiet underrättelse.
I syfte att de personer, som på ett så oegennyttigt sätt trätt emellan
för ordnandet av Tokiobeskickningens bostadsfråga, icke skulle sväva i okunnighet
örn utsikterna till en snar statsinlösen av den till beskickningshus avsedda
fastigheten, ansåg jag mig därvid även böra såsom min mening uttryckligen
förklara, att jag icke heller kunde hysa någon förhoppning att möjlighet
skulle föreligga för framläggande av förslag örn inlösen av fastigheten till
1932 års riksdag, att, då kostnaderna för fastighetsköpet för varje år skulle
komma att avsevärt ökas, utsikt till att staten sedermera skulle komma att
begagna sin optionsrätt till fastigheten över huvud ej kunde anses föreligga,
samt att konsortiet under sådana förhållanden givetvis ägde full frihet att, örn
det så skulle önska, på annat sätt disponera fastigheten.

Emellertid har konsortiet, i en den 21 innevarande månad dagtecknad, till
mig ställd skrivelse, framfört ett erbjudande till svenska staten att på för statsverket
väsentligen fördelaktigare villkor, än tidigare förutsatts, förvärva den
ifrågavarande fastigheten. I denna skrivelse har konsortiet —- efter ätt hava
framhållit, hurusom på dess bekostnad i enlighet med vederbörande beskickningschefs
förslag verkställts sådana reparationer och ändringar i fastigheten.
att denna numera torde få anses fullt lämplig såsom beskickningshus —
anfört följande:

»I enlighet med det ändamål, för vilket konsortiet bildades, nämligen att för
svenska staten underlätta och möjliggöra förvärvandet av ett beskickningshus

Kungl. Maj:ts proposition nr l47.

7

i _ Tokio, har konsortiet tagit i allvarligt övervägande, i vilken form och på
vilka villkor konsortiet skulle kunna medverka till ett statsinköp av nämnda
fastighet, på sådant sätt att detta inköp icke skulle bliva alltför betungande
för statens budget.

Med hänsyn till den allmänna och starka önskan bland samtliga svenska bolag
och enskilda, vilka hava några intressen i Fjärran östern, att beskickningen,
som representerar vårt land i två så betydande länder som Japan och Kina,
skall erhålla en värdig och permanent byggnad, har en enskild donator nu möjliggjort
för konsortiet att erbjuda svenska staten inköp av fastigheten på sådana
villkor, att förvärvandet av fastigheten torde bliva en ur rent ekonomisk
synpunkt mycket fördelaktig transaktion.

I betraktande av ovissheten i fråga örn möjligheterna för ett framtida fastighetsförvärv
och av önskvärdheten ur konsortiets synpunkt att i händelse dylikt
förvärv icke skulle komma till stånd kunna på annat sätt förfoga över
fastigheten, har konsortiet emellertid funnit sig böra vid detta erbjudande
fästa det villkor, att avgörande i frågan från statens sida träffas under innevarande
års riksdag.

Inköpspriset för fastigheten utgjorde på sin tid......yen 300.000: —

vartill kommer 6% ränta till den 30 juni 1931...... » 50,150: —

jämte hittills för skatter, underhåll och reparationer utlagda » 13,247: 77

eller sammanlagt yen 363,397: 77

motsvarande efter nuvarande kurs 1,865 kronor 677,736: 84,

vilket således representerar fastighetens kostnadsvärde den 1 juli 1931.

Under hänvisning till ovanstående får jag härmed å konsortiets vägnar förelägga
Eders Excellens följande anbud:

Under förutsättning att Kungl. Maj:ts regering till 1931 års riksdag inkommer
med proposition örn statsinköp av den till Kungl, svenska beskickningen
nu upplåtna och av konsortiet ägda fastigheten i Tokio, erbjuder sig konsortiet
härmed att, med frånträdande av sina rättigheter till beräkning av fastighetens
värde enligt tidigare under hand träffad överenskommelse, överlämna
nämnda fastighet till svenska staten till ett pris av kronor 388,000 (trehundraattioattatusen
kronor), att av staten erläggas kontant och på en gång så snart
ske kan efter riksdagens därom fattade beslut, dock senast den 1 juli 1931.

Konsortiet vågar uttrycka den förhoppningen, att vad som sålunda från konsortiets
sida åtgjorts för att främja ett statsintresse i Fjärran östern måtte av
regering och riksdag uppskattas och godkännas.»

Då vid tiden för utarbetandet av innevarande års statsverksproposition fråga
väcktes örn statsinköp pa tidigare förutsatta villkor av den ifrågavarande
fastigheten i Tokio, ansåg jag mig, såsom i det föregående omnämnts, icke kunna
förorda framläggande av förslag härom till detta års riksdag. De skäl.
som i allmänhet tala lör inköp av beskickningshus i sådana länder, där
Sveriges representation måste förutsättas vara av permanent karaktär, och de
särskilda omständigheter, som framhållits till stöd för ett sådant fastighetsmköp
i Tokio och som även i princip vunnit statsmakternas godkännande, syntes
mig visserligen så beaktansvärda, att jag icke hyste någon tvekan örn önskvärdheten
i och för sig av ett dylikt fastighetsförvärv, men jag fann mig likväl
icke kunna förelägga Kungl. Maj:t och riksdagen förslag örn äskande för
ifrågavarande ändamål av ett så stort belopp som det, varom då var fråga.

Departe ments chefen.

8

Kungl. Majsts proposition nr 147.

Det erbjudande, som nu gjorts, har visserligen icke helt undanröjt mina
betänkligheter i nyss angivna hänseende. Men det har å andra sidan synts
mig innebära en så väsentlig reduktion av det tidigare ifrågasatta inköpspriset
och möjliggöra ett fastighetsförvärv i Tokio till så gynnsamma villkor,
att jag icke ansett mig kunna underlåta att upptaga det till allvarlig omprövning.
Jag har därvid telegrafiskt anmodat sändebudet i Tokio yttra sig i
fråga örn det pris, vartill fastigheten nu erbjudits staten, och har sändebudet
till svar härå i ett den 23 innevarande månad avsänt telegram på det varmaste
tillstyrkt inköp av fastigheten under de nu erbjudna villkoren och samtidigt
som sin mening uttalat, att det skulle vara ytterst beklagligt, om ett dylikt
erbjudande icke antoges. Jag har vidare inhämtat förnyat yttrande i ärendet
från byggnadsstyrelsen, som i ett den 24 februari 1931 dagtecknat utlåtande
— under hänvisning till att från styrelsens sida i den här tidigare
åberopade promemorian den 29 augusti 1928 inköp av den ifrågavarande
fastigheten tillstyrkts till högre belopp — förklarat sig livligt tillstyrka inköpet
till nu angivna pris av 388,000 kronor.

På grund av vad sålunda förekommit och då det med säkerhet torde kunna
sägas, att en tillfredsställande lösning av Tokiobeskickningens lokalfråga icke
framdeles kan förväntas komma till stånd på för staten så förmånliga villkor,
som det föreliggande anbudet innebär, anser jag mig böra förorda, att hemställan
nu göres till riksdagen örn beviljande av medel för inköp av den ifrågavarande
fastigheten i enlighet med detta anbud. Genom ett sådant inköp
skulle ett såväl av vår officiella representation i Tokio som av för våra förbindelser
med Japan i övrigt intresserade personer sedan länge livligt omfattat
önskemål omsider bliva under opåräknat fördelaktiga villkor realiserat, och
den definitiva lösning av frågan, som därmed skulle vinnas, skulle säkerligen
utgöra ett icke oväsentligt stöd för utvecklingen av våra kommersiella och kulturella
förbindelser med Japan, vilket lands växande betydelse såväl i det internationella
samlivet i allmänhet som för viktiga svenska intressen av olika
art synes mig göra det ytterligare önskvärt, att från svenska statens sida nu
genom den föreslagna åtgärden skapas en fast replipunkt för tillgodoseendet av
de svenska intressena i Fjärran Östern.

Därest staten i enlighet med det förslag, jag sålunda nu har för avsikt framlägga,
från och med ingången av instundande budgetår övertager den ifrågavarande
fastigheten, torde sändebudet i Tokio böra vidkännas en mot förmånen
av fri bostad svarande nedsättning av det till honom utgående ortstillägget. I
överensstämmelse med de principer, som tidigare tillämpats vid inköp av fastigheter
i utlandet, synes denna nedsättning lämpligen böra fixeras till 10,000
kronor, varjämte såsom bidrag till fastighetens uppvärmning och belysning skäligen
torde böra utgå ett belopp av 2,000 kronor. Da emellertid staten för ortstillägg
för nästkommande budgetår redan blivit fastställd, torde sändebudet
böra under budgetåret 1931/1932 erlägga en hyra av 10,000 kronor, minskat
med angivna värmebidrag; och lärer frågan örn erforderliga ändringar i staten
för ortstillägg sedermera få anmälas i samband med regleringen av utgifterna
under tredje huvudtiteln för budgetåret 1932/1933.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1-47.

9

Något anslag för inköp av ifrågavarande beskickningshus har, såsom av
det föregående framgår, icke beräknats i statsverkspropositionen. Yad angår
beredande av medel för ändamålet ber jag få erinra om, att Kungl. Majit i
en den 6 februari 1931 avlåten proposition, nr 76, på föredragning av chefen
för socialdepartementet, föreslagit riksdagen dels medgiva avlösning av
en från Göteborgs stad till statsverket för Gamla Älvsborgs kungsladugård
m. m. utgående avgäld genom inbetalning till statsverket före utgången av år
1931 av ett engångsbelopp av 400,000 kronor, dels ock besluta, att detta
belopp skall tillgodoföras statens domäners fond. Efter samråd med cheferna
för social- och finansdepartementen förordar jag nu, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att vid behandling av nämnda proposition besluta, att berörda
belopp, 400,000 kronor, i stället må tillgodoföras riksstatstiteln »Diverse
inkomster» för budgetåret 1931/1932. Härigenom skulle täckning beredas för
anslag till bestridande av kostnaderna för inköp av beskickningshuset i Tokio.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj :t
måtte i proposition föreslå riksdagen att

dels för inköp av beskickningshus i Tokio å riksstaten för
budgetåret 1931/1932 under tredje huvudtiteln anvisa ett extra

anslag av ..............................kronor 388,000,

dels ock, med ändring av vad Kungl. Majit i propositionen
den 6 februari 1931, nr 76, angående avlösning av en för Gamla
Älvsborgs kungsladugård m. m. utgående avgäld föreslagit i
fråga örn dispositionen av avlösningssumman, taga denna summa,
400,000 kronor, i beräkning å inkomsttiteln »Diverse inkomster»
för budgetåret 1931/1932.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, på därom av ministern
framställt förslag, att proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

, Ur protokollet!

Gunnar Hägglöf.

Bihang till riksdagens protokoll ISSI. 1 sami. 128 haft. (Nr 147.)

2