Kungl. Majlis proposition Nr 144.
1
Nr 144.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag tiU förordning
om ändrad lydelse av 5 § tulltaxeförordningen till beredande
av tullfrihet för varor till främmande makters lönade konsuler;
given Stockholms slott den 20 februari 1931.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av
5 § tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316).
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GOSTAF ADOLF.
Felix Hamrin.
Bihang lill riksdagens protokoll I9.TI
1 sami.
12G haft.
(Nr 1U—US.)
2
Kungl. Maj:t8 proposition Nr 144.
F ö rslag
till
förordning om ändrad lydelse av 5 § tulltaxeförordnlngen
den 4 oktober 1929 (nr 316).
Härigenom förordnas, att 5 § tulltaxeförordningeu den 4 oktober 1929
skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:
5 §.
Tullfrihet åtnjutes för:
h) varor, som utländskt, här ackrediterat sändebud eller annan person,
som tillhör främmande makts härvarande beskickning, eller av främmande
makt här i riket anställd lönad konsul (generalkonsul, konsul eller
vicekonsul), som icke här utövar enskild förvärvsverksamhet, inför för
tjänstebruk eller för eget eller sin familjs behov; dock skall detta medgivande
gälla endast person, som icke är svensk medborgare, och i den män
den främmande makten medgiver Sverige motsvarande förmån;
c) vapensköldar, flaggor, kontorsförnödenheter och andra likartade,
för tjänsten avsedda föremål, som eljest inkomma till härvarande konsulat
för främmande makt, vilken medgiver Sverige motsvarande förmån;
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1931.
Kungl. Maj:t8 proposition Nr 144.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Hegén ten i statsrådet å Stockholms slott
den 20 februari 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck,
Hansén, Rundqvist.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anmäler, efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena, fråga örn medgivande
i vissa fall av tullfrihet för varor, som införas av här i riket anställda
främmande konsuler, och anför:
Enligt 5 § b) tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316) åtnjutes för
närvarande tullfrihet för sådana eljest tullpliktiga varor, vilka utländskt
här ackrediterat sändebud eller annan person, som tillhör främmande makts
härvarande beskickning, inför för tjänstebruk eller för eget eller sin familjs
behov. Medgivandet gäller emellertid endast person, som icke är
svensk medborgare, och i den mån den främmande makten medgiver Sverige
motsvarande förmån. Förmånen tillgodokom ursprungligen allenast
beskickningscheferna men tillerkändes, på förslag av Kungl. Majit i proposition
(nr 100) till 1927 års riksdag, även den underordnade personalen
vid beskickningarna.
För åtnjutande av ifrågavarande tullfrihet har Kungl. Majit meddelat
vissa ordningsföreskrifter, intagna i kungörelse av den 29 november
1929 (nr 373). Sålunda har bestämts, att varorna skola vara adresserade
till vederbörande beskickning, dess chef eller annan beskickningen tillhörande
person och att på adressatens anmälan skriftlig framställning
örn varornas tullfria utlämnande skall hava av ministern för utrikes ärendena
ingivits till vederbörande distrikttullanstalt. För det fall, att adressaten
är annan till beskickningen hörande person än beskickningschefen,
skall i berörda framställning finnas intygat, att adressatens anmälan är
försedd med beskickningschefens påskrift örn att den uppvisats för honom.
över varor, som i anledning av framställningen tullfritt utlämnats
från tullverket, har generaltullstyrelsen att kvartalsvis upprätta förteckningar,
vilka insändas till finansdepartementet.
Med rätten till tullfrihet för varorna följa i vissa fall ytterligare förmåner,
såsom befrielse från för varorna eljest utgående skatt eller tillstånd
att införa varorna utan hinder av den begränsning i införselrät
-
Gällande
bestämmel
ser.
Tidigare förslag
om
utsträckt
tullfrihet.
Utrikesdepartementets
om.
organisationskommitté.
Tull- och
traktatkommittén
m. fl.
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.
ten, som av någon anledning kan hava föreskrivits. Dessa förmåner
åtnjutas med stöd av i de särskilda författningarna örn skatteplikt eller
införselbegränsning intagna bestämmelser örn att skatteplikten eller in
förselbegränsningen icke skall gälla för »den, som enligt särskilt stadgande
äger åtnjuta tullfrihet för från utlandet inkommande varor» eller
i fråga örn vara, för vilken »tullfrihet enligt särskilda bestämmelser» till
godonjutes.
Vad beträffar främmande makters härvarande konsulära representan
ter är för dessa förmånen av särskild tullfrihet för införda varor enligt
5 § c) tulltaxeförordningen begränsad till vissa konsulatrekvisita, nämligen
vapensköldar, flaggor, kontor stör nödenheter och andra likartade,
för tjänsten avsedda föremål; även i detta fall förutsättes reciprocitet.
Frågan om utsträckt tullfrihet för främmande makters i Sverige anställda
konsuler har i olika sammanhang varit föremål för uppmärksamhet.
I en till ministern för utrikes ärendena ställd skrivelse den 8 maj 1920,
som åberopats redan i förenämnda proposition till 1927 års riksdag, uttalade
kommitterade för omorganisation av utrikesdepartementet och
Sveriges representation i utlandet (utrikesdepartementets omorganisationskommitté),
att det enligt deras mening borde tagas under övervägande,
huruvida icke den förmån av tullfrihet, som tillkomme beskickningscheferna,
borde utsträckas att, under förutsättning av ömsesidighet,
gälla samtliga främmande diplomatiska tjänstemän och lönade konsuler.
Såsom skäl härför anförde kommitterade:
Under senare tid hade allt oftare i utlandet gjort sig gällande en tendens
att utsträcka tullfriheten till alla diplomatiska tjänstemän och lönade
konsuler. Kommitterade kunde ej heller för sin del finna det annat
än i och för sig rimligt, att staten under förutsättning av ömsesidighet
avstode från att upptaga tullavgifter av de personer, som tillhörde en
av främmande makt utsänd representation. Då det rörde sig örn en så
begränsad personkrets som den nu ifrågavarande, syntes blott ringa praktisk
betydelse kunna tillmätas de statsekonomiska skäl, som i allmänhet
föranlett införandet av tullsystem. Vid sådant förhållande syntes själva
principen örn tulltvångets behövlighet icke kunna utgöra hinder för att
inom de av kommitterade ifrågasatta gränser medgiva tullfrihet i överensstämmelse
med den uppenbara önskvärdheten av att staten så långt
möjligt underlättade förhållandena för dem, som av främmande makt utsänts
till tjänst för det ömsesidiga intresset av officiella förbindelser mellan
staterna.
I anledning av remiss å de sakkunnigas framställning avgåvos utlåtanden
dels den 5 juni 1924 av tull- och traktatkommittén, som i ärendet
inhämtat yttranden från kontrollstyrelsen och aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet,
dels ock den 25 april 1925 av generaltullstyrelsen. Samtliga
dessa yttranden voro i fråga om de diplomatiska tjänstemännen till
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 144. b
styrkande; vad beträffar konsulerna gjordes däremot i allmänhet vissa
invändningar mot tillerkännande åt dessa av den ifrågasatta förmånen.
Tull- och traktatkommittén yttrade beträffande konsulernas rätt till
tullfrihet — att, såvitt kommittén kunnat bedöma, en sådan tullfrihet icke
vore påkallad av alldeles samma hänsyn eller i samma grad som då
fråga vore örn diplomatiska tjänstemän. Då härtill komme, att de betänkligheter,
som givetvis kunde anföras mot överhuvud varje utvidgning
av den redan medgivna tullfriheten, framträdde starkare beträffande
de lönade konsulerna än med avseende å de diplomatiska tjänstemännen,
hade kommittén icke funnit sig kunna förorda en utvidgning av de
främmande lönade konsulernas rätt till tullfri varuinförsel.
Generaltullstyrelsen anförde i fråga örn de främmande lönade konsulerna,
att det icke syntes styrelsen lämpligen böra förekomma att tillerkänna
dessa allmän rätt till tullfrihet, detta desto mindre som, efter vad
upplyst blivit, enligt utomlands gällande bestämmelser konsuler och konsulära
tjänstemän i regel åtnjöte en mycket begränsad tullfrihet.
I skrivelse till utrikesdepartementet den 29 oktober 1929 har nu svenska
generalkonsuln i Hamburg meddelat, att enligt i Tyskland gällande
bestämmelser rätt till allmän tullfrihet därstädes tillkomma de utsända
konsulära representanterna för länder, som medgåve tyska konsuler motsvarande
behandling. I anslutning därtill har generalkonsuln hemställt,
att åtgärder måtte vidtagas för tillförsäkrande åt tjänstemännen vid generalkonsulatet
av ifrågavarande förmån, vilken åtnjötes av flertalet
övriga konsulstjänstemän i Hamburg.
Med anledning av denna framställning hava genom utrikesdepartementets
försorg utlåtanden inhämtats från kontrollstyrelsen, aktiebolaget
Svenska tobaksmonopolet samt generaltullstyrelsen.
Kontrollstyrélsen har i sitt den 1 december 1930 avgivna utlåtande anfört
bland annat följande;
»Såsom utrikesdepartementet erinrat, har kontrollstyrelsen tidigare i
ett den 1 december 1921 till tull- och traktatkommittén avgivet utlåtande
funnit sig sakna anledning att beträffande främmande makters lönade
konsuler direkt avstyrka en ifrågasatt utsträckning av tullfriheten och
dess följd, den fria importrätten av rusdrycker. Även örn en dylik fri
importrätt får anses utgöra ett avsteg från gällande restriktionssystems
principer, är att märka, att ett dylikt avsteg redan skett i och med att dylik
importrätt medgivits främmande makters här ackrediterade sändebud eller
andra personer, som tillhöra främmande makts härvarande beskickning.
Ur sistnämnda synpunkt sett kan näppeligen ett utsträckande av den fria
importrätten till de lönade konsulerna anses innebära ett ytterligare avsteg
utöver det, som redan skott från gällande restriktionsbestämmelsers
principer. I likhet med vad kontrollstyrelsen uttalade i sitt utlåtande av
den 1 december 1921, finner kontrollstyrelsen, att de bestämmelser, som
gälla för införsel av rusdrycker till de främmande makternas beskickningar,
böra äga motsvarande tillämpning vid de lönade konsulernas import
av rusdrycker, d. v. s. att viss anmälan örn importen skall äga rum
hos distriktstullanstalten, att medgivande gäller endast person, som icke
Nu föreliggande
förslag
om utsträckt
tullfrihet.
Yttranden.
Kontroll
styrelsen.
6 Kungl. May.ts proposition Nr 144.
är svensk medborgare, och i den mån den främmande makten medgiver
Sverige motsvarande förmån, ävensom att skriftligt intyg på tro och heder
avgives av varuägaren därom, att varorna införas för eget bruk och ej till
avsalu.»
kontrollstyrelsens utlåtande fanns fogad en skrivelse den 7 oktober
centralen. 1930 från aktiebolaget Vin- & spritcentralen, däri bolaget framhållit, att
bolaget med hänsyn till de jämförelsevis obetydliga ekonomiska konsekvenserna
för staten och bolaget ansett skäl ej föreligga att avstyrka bifall
till framställningen.
Aktiebolaget
Svenska
tobaksmono
polet.
Generaltull
styrelsen.
Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet har i skrivelse den 15 september
1930 gjort följande uttalande i frågan:
»För tobaksmonopolets del skulle ett genomförande av förslaget innebära,
att de tobaksvaror, som vederbörande konsul utan samband med inresa
i landet bomme att till riket införa, bleve befriade från den licensavgift,
som erlägges för genom handlande importerade tobaksvaror och som utgöres
dels av den å varan belöpande tobaksskatten, dels ock av ett belopp,
motsvarande vad tobaksmonopolet för täckande av sina omkostnader samt
vinst pålägger tobaksvara med samma priskurantpris eller värde. Även
örn frågan sålunda kan vara av någon ekonomisk betydelse för tobaksmonopolet,
synes den dock icke kunna tillmätas sådan vikt, att anledning
skulle föreligga för tobaksmonopolet att motsätta sig den åsyftade lättnaden
beträffande införseln av tobaksvaror, därest statsmakterna vid en
prövning av det föreliggande förslaget skulle finna den ifrågasatta utvidgningen
av tullfriheten i allmänhet vara påkallad. Överensstämmelse
mellan rätten till tullfrihet i allmänhet och till fri import av tobaksvaror
torde nämligen redan vid införandet av tobaksmonopolet hava varit åsyftad
och har i varje fall kommit till klart uttryck genom den ändrade lydelse
21 § 1 mom. i förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående
statsmonopol å tobakstillverkningen i riket erhöll genom förordningen
den 30 april 1927 (nr 163). Styrelsen förutsätter likväl, att en eventuell utvidgning
av rätten till tullfrihet icke utsträckes att omfatta annan person
än sådan, som tillhör främmande makts härvarande konsulära representation
och är samma makts undersåte samt icke utövar privat förvärvsverksamhet.
»
Generaltullstyrelsen har i sitt den 12 januari 1931 dagtecknade utlåtande
framhållit bland annat följande:
»Det torde allmänt sett vara ett önskemål att så mycket som möjligt begränsa
området för de generella personliga tullfrihetsförmånerna. Styrelsen
har ock på sin tid avstyrkt ett av sakkunnige för omorganisation
av utrikesdepartementet och Sveriges representation i utlandet framlagt
förslag örn tullfrihetsförmånens utsträckning till utländska lönade konsulattjänsteman.
Emellertid synes den ifrågasatta utsträckningen enligt
vad utredningen i ärendet ger vid handen i och för sig vara mindre betydande.
såsom avseende endast ett jämförelsevis begränsat antal personer,
och härtill kommer att, efter vad likaledes påvisats, motsvarande lättnader
numera medgivits i åtskilliga främmande stater och att en tendens jämväl
gör sig gällande att inom olika staters utrikesförvaltningar och även
inom vår egen tillämpa en gemensam karriär för diplomatiska och
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.
konsulära tjänstemän, allt förhållanden vilka vid tiden för styrelsens tidigare
yttrande i ämnet icke förelågo klarlagda i samma mån som nu. Dä
slutligen genom den ifrågasatta ändringen svenska konsulära tjänstemän i
utlandet skulle komma i åtnjutande av en förmån, som av föreliggande
uppgifter att döma skulle äga större värde än förut kunnat beräknas,
vill styrelsen för sin del icke motsätta sig, att den tullfriketsförmån, som
enligt 5 § b) i gällande tulltaxeförordning tillerkänts utländska diplomater,
utsträckes att gälla främmande makters härstädes anställda consules missi.
Förutom de beträffande diplomater stadgade villkoren torde härvid såsom
särskild förutsättning böra stipuleras, att vederbörande icke här i
riket utövar enskild förvärvsverksamhet.»
Inom utrikesdepartementet har vidare verkställts en utredning, avsedd utredning an
att giva vid handen, i vad mån internationell sedvänja på förevarande 0å®^jeolj"f|8r
område under senare åren undergått sådan utveckling, att åtgärder i den sedvänja,
av generalkonsrdn i Hamburg åsyftade riktningen därav kunde anses påkallade.
Denna utredning har ådagalagt, att på det internationella området
under senare år försiggått en påtaglig utveckling i riktning mot allt fullständigare
jämställdhet mellan diplomatiska och konsulära tjänstemän
i fråga örn tullfrihet och därmed sammanhängande'' förmåner. Under det
att — såvitt av tillgängligt material kunnat utrönas — före världskriget
och omedelbart därefter konsuler endast i mycket ringa utsträckning tillerkändes
dylika förmåner och ännu vid tidpunkten för det senaste riksdagsbeslutet
i ämnet det övervägande antalet makter i detta avseende synes
hava gjort bestämd åtskillnad på diplomater och konsuler, är läget numera
det, att flertalet länder anse de senare böra komma i åtnjutande av
samma förmåner som de förra, och att alltjämt nya länder ansluta sig
till denna uppfattning.
För att på ett överskådligt sätt belysa nyss antydda förhållande härinom
utrikesdepartementet utarbetats följande översikt över de tullättnader,
vilka, såvitt för departementet tillgängliga uppgifter givit vid handen,
för närvarande av olika makter medgivas främmande länders lönade
konsuler:
Följande länder bevilja obegränsad rätt till tullfri införsel: Abessinien.
Afghanistan, Albanien, Amerikas Förenta Stater, Argentina, Bolivia, Bulgarien,
Chile, Colombia, Costa Rica, Cuba, Dominikanska republiken.
Ecuador, Egypten, Guatemala, Haiti, Honduras, Japan, Jugoslavien, Kina,
Lettland, Liberia, Lithauen, Mexico, Nederländerna, Nicaragua, Norge,
Panama, Paraguay, Peru, Persien, Salvador, Siam, Spanien, Turkiet,
Tyskland, Ungern, Uruguay; summa 38 länder.
Följande länder bevilja mindre omfattande tullättnader av olika slag:
Belgien, Estland, Frankrike (rätt att tullfritt införa automobil), Grekland,
Portugal, Schweiz (rätt att tullfritt medföra automobil vid inflyttningen).
Storbritannien jämte Indien och biländer m. m. (obegränsad tullfrihet för
allt, som införes inom 9 månader efter inflyttningen), Tjeckoslovakien
(samma rätt som Schweiz); summa 8 länder.
Följande länder bevilja inga personliga förmåner i tullavseende: Brasilien,
Danmark, Estland, Finland, Italien, Polen, Rumänien, Ryssland,
Sverige, Venezuela, Österrike; summa 11 länder.
Departe
mentschefen.
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr lil.
Det må uppmärksammas, att Norge, som här ovan återfinnes i den grupp
av länder, vilka medgiva lönade konsuler full tullfrihet, helt nyligen anslutit
sig till denna grupp. Enligt inhämtade upplysningar har norska
regeringen vidtagit de därför erforderliga författningsåtgärderna med
stöd av ett av 1925 års storting lämnat bemyndigande.
Den tendens, som i främmande länder gjort sig gällande att i avseende
å förmåner av nu ifrågavarande beskaffenhet likställa de konsulära representanterna
med de diplomatiska, torde i väsentlig mån hava framkallats
därav, att allt flera länder omorganiserat sina utrikesförvaltningar enligt
den moderna principen om en för diplomatisk och konsulär tjänst
gemensam kår av befattningshavare. Denna princip innebär, att
tjänstemännen inom vederbörande utrikesförvaltning, i stället för att
utbildas och användas för uteslutande den ena tjänstegrenen, växelvis
placeras till tjänstgöring vid beskickningar och konsulat, samt
att full jämställdhet råder mellan motsvarande befattningar inom
de två tjänstegrenarna. En omorganisation av vår utrikesförvaltning
efter dessa linjer har ägt rum redan år 1919, och fullständig likställdhet
mellan våra diplomatiska och konsulära tjänstemän är sålunda
numera i allmänhet genomförd. Då emellertid, såsom av den nyss lämnade
redogörelsen framgår, viss olikhet dem emellan ännu råder med avseende
å rätten till tullfrihet utomlands, synes det vara angeläget att, i den
mån åtgärder från svensk sida därtill kunna bidraga, söka åvägabringa,
att våra konsuler i utlandet även i förevarande avseende erhålla såvitt möjligt
samma ställning som de diplomatiska tjänstemännen. Detta skulle
tydligen kunna åstadkommas genom införande i den svenska hillagstiftningen
av stadganden, varigenom utländska lönade konsulära tjänstemän
tillförsäkrades tullfrihet här i riket i samma utsträckning som diplomatiska
tjänstemän. Förmånen av fullständig tullfrihet skulle därmed följa för
våra lönade konsulattjänstemän i, bland andra, de länder, där Sverige har
det största antalet sådana representanter, nämligen Tyskland och Amerikas
Förenta Stater.
Med hänsyn till det förhållandet, att i Sverige endast ett relativt fåtal
främmande makter äga lönad konsulär representation, kan beviljandet åt
dessa makters lönade konsuler av de lättnader i tullhänseende, som fö c
närvarande åtnjutas av beskickningstjänstemän, däribland även sådana
i mycket underordnad ställning, icke nr statsfinansiell synpunkt vara av
nämnvärd betydelse. Ej heller eljest synes medgivandet av en dylik för
mån kunna medföra olägenhet. Givetvis höra gällande bestämmelser örn
skyldighet för generaltullstyrelsen att kvartalsvis upprätta och till finansdepartementet
insända förteckningar över de varor, som tullfritt införas
av främmande beskickningars personal, utsträckas att avse även sådan
import, varom här är fråga. Möjlighet att kontrollera omfattningen
av denna införsel kommer alltså att föreligga.
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr lii.
Jag filmer mig sålunda böra tillstyrka en utvidgning av rätten till tullfrihet
till att gälla även de lönade konsulerna. För åtnjutande av denna
utsträckta tullfrihet torde böra uppställas förutom enahanda villkor, som
äro stadgade i fråga örn rätten till tullfrihet för beskickningspersonal,
jämväl det av generaltullstyrelsen föreslagna villkoret, att vederbörande
icke här i riket utövar privat förvärvsverksamhet.
I enlighet med min sålunda angivna uppfattning har jag på grundval av
ett utav generaltullstyrelsen uppgjort förslag låtit utarbeta förslag till förordning
örn ändring i vederbörliga delar — b) och c) — av 5 § tulltaxeförordningen.
Därest detta förslag vinner Kungl. Maj:ts och riksdagens
godkännande, är det min avsikt att sedermera föreslå därav betingade
ändringar i de av Kungl. Majit utfärdade tillämpningsföreskrifterna
till tulltaxeförordningen.
De blivande författningarna i ämnet torde böra träda i kraft den 1
juli 1931.
Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till förordning
örn ändrad lydelse av 5 § tulltaxeförordningen den 4 oktober
1929 (nr 316) samt hemställer, att Kungl. Majit måtte i proposition föreslå
riksdagen att antaga nämnda förslag.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Kans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
B. Borgström.
■■v, \
-