Kungl. Maj:ts proposition nr 186.
1
Nr 136.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 5, 6, 7 och 8 §§ förordningen den 16
maj 1884 angående patent; given Stockholms slott
den 26 februari 1931.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag örn ändrad lydelse av 5, 6, 7 och 8 §§ förordningen
den 16 maj 1884 angående patent.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
N. Gärde.
Bihang till riksdagens protokoll 1981. 1 sami. 118 käft. (Nr 136.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 136.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 5, 6, 7 och 8 §§ förordningen den 16 maj 1884
(nr 25) angående patent.
__ Härigenom förordnas, att 5, 6, 7 och 8 §§ förordningen den 16 maj 1884 angående
patent, vilka lagrum ändrats, 5, 6 och 8 §§ genom lag den 9 maj 1902
(nr 45) och 7 § senast genom lag den 23 april 1920 (nr 162), skola — 7 § i
nedan intagen del — erhålla följande ändrade lydelse:
5 §.
Finner patentmyndigheten, att sökanden ej fullgjort vad enligt 4 § 1 mom.
honom ålegat, skall patentmyndigheten hålla sökanden till handa eller, örn
fullständig adress uppgivits, med posten till honom översända skriftlig underrättelse
därom med föreläggande för honom att inom viss tid skriftligen yttra
sig över anmärkningen och avhjälpa förefintlig brist.
Underlåter sökanden att inom föreskriven tid yttra sig i ärendet, skall patentmyndigheten
avföra ansökningen; ägande sökanden dock att återuppliva densamma
genom att inom fyra månader från utgången av förenämnda tid till
patentmyndigheten inkomma med yttrande och en avgift (återupplivningsavgift)
av tjugufem kronor.
Inkommer sökanden inom tid, som i första stycket sägs, med yttrande eller
inom tid, som i andra stycket stadgas, med yttrande och återupplivningsavgift,
men avhjälpes anmärkt brist icke inom föreskriven tid, äge patentmyndigheten
förklara ansökningen förfallen.
6 §.
Finner patentmyndigheten, att uppfinningens föremål icke är av sådan beskaffenhet,
att patent dära ma meddelas, eller att uppfinningen uppenbarligen
icke är ny, eller att sökande, vilken uppgivit annan såsom uppfinnare, ej visat,
att han är dennes rättsinnehavare, eller att sökande underlåtit att erlägga ansökningsavgift,
skall patentmyndigheten på sätt i 5 § sägs lämna sökanden
skriftlig underrättelse därom med föreläggande för honom att inom viss tid
skriftligen yttra sig över anmärkningen och avhjälpa förefintlig brist.
Underlåter sökanden att inom föreskriven tid yttra sig i ärendet, äge vad
i 5 § andra stycket stadgas motsvarande tillämpning.
Inkommer sökanden inom tid, som i första stycket sägs, med yttrande eller
inom fyra månader från utgången av sagda tid med yttrande och återupp
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 136.
3
livningsavgift, men avhjälpes anmärkt brist icke inom föreskriven tid, åge paten
tmyndigheten avslå ansökningen.
7 8.
Åro ansökningshandlingarna fullständiga och har anledning ej förekommit
att, efter ty i 6 § sägs, avslå ansökningen, läte patentmyndigheten, efter underrättelse
därom till sökanden på sätt i 5 § sägs, i allmänna tidningarna införa
kungörelse örn ansökningen med uppgift å dess huvudsakliga innehåll; hålle
ock ansökningshandlingarna hos patentmyndigheten tillgängliga för en var,
som önskar därav taga kännedom.
Under-----patentansökningen.
Inom-----erlagts.
Efter-----avgörande.
Möter — — ---offentliggöras.
8 §.
Då genom beslut av patentmyndigheten, vilket ej givits å patentmyndighetens
besvärsavdelning, patentansökning förklarats förfallen eller blivit avslagen,
skall underrättelse örn beslutet med skälen därför skriftligen delgivas
sökanden på sätt i 5 § sägs.
Är sökanden missnöjd med beslutet, äge han att vid talans förlust inom två
månader från beslutets dag hos patentmyndighetens besvärsavdelning anföra
besvär. Vid besvären foge sökanden en avgift (besvärsavgift) av sjuttiofem
kronor, vid äventyr, om avgiften icke erlagts före nämnda tids utgång, att besvären
icke upptagas till prövning.
Patentmyndighetens besvärsavdelning skall bestå av patentmyndighetens
chef såsom ordförande samt tre av Konungen utsedda tekniskt kunniga ledamöter;
i handläggning och avgörande av ärende, vars beskaffenhet sådant påfordrar,
skall deltaga en av Konungen inom patentmyndigheten därtill förordnad
rättskunnig ledamot. Besvärsavdelningen är beslutför, när förutom patentmyndighetens
chef och i förekommande fall den rättskunnige ledamoten minst
två av de övriga ledamöterna äro tillstädes. Såsom besvärsavdelningens beslut
gäde den mening, varom flertalet förenar sig, eller vid lika röstetal den mening,
som biträdes av ordföranden. Besvärsavdelningen äge att till utredning i
ärende, som ankommer på dess prövning, låta vid allmän domstol höra vittnen.
Närmare bestämmelser örn besvärsavdelningens verksamhet meddelar Konungen.
Angående underrättelse örn beslut, enligt vilket patentmyndighetens besvärsavdelning
funnit patentansökning icke kunna bifallas, gälle vad i första
stycket sägs.
över sådant beslut äge sökanden att vid talans förlust inom två månader
från beslutets dag hos Konungen anföra besvär.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1931 men äger icke tillämpning i fråga
örn förelägganden och beslut, som av patentmyndigheten givits före nämnda
dag.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 186.
Gällande
rätt.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regentcn i statsrådet
å Stockholms slott den 13 februari 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,
Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, fråga örn ändrad lydelse av
5, 6, 7 och 8 §§ förordningen den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent samt
anför:
»Chefen för handelsdepartementet har förut denna dag, i samband med frågan
angående stat för patent- och registreringsverket, föreslagit viss omorganisation
av detta ämbetsverk. Förslaget ansluter sig till ett av generaldirektören
K. Levinson i egenskap av ekonomisakkunnig med biträde av filosofie
doktorn A. R. Lindblad och professorn vid tekniska högskolan E. H. W. Weibull
efter granskning av verkets organisation och arbetssätt den 16 oktober
1930 avgivet betänkande i ämnet. Såsom redan erinrats av chefen för handelsdepartementet,
förutsätter ett genomförande av organisationsförslaget vissa
ändringar i patentförordningen.
Enligt 4 § 1 mom. i nämnda förordning skall den, som vill erhålla patent,
till patentmyndigheten ingiva eller i betalt brev insända skriftlig ansökan
samt därvid foga beskrivning över uppfinningen och de ritningar, som erfordras
för att tydliggöra beskrivningen, ävensom, där sådant behöves, modeller,
varuprov och dylikt. Ansökningen skall innehålla uppgift örn sökandens
namn, yrke och postadress samt uppfinningens benämning. Beskrivningen
skall vara så tydlig och fullständig, att sakkunnig person bör kunna med
ledning därav utöva uppfinningen. Däri skall bestämt angivas vad sökanden
anser vara det nya i uppfinningen. År sökanden ej boende inom riket,
skall han vid ansökningen foga jämväl fullmakt för ett inom riket bosatt ombud
att i allt vad patentet angår svara för honom. Sökes patent å flera uppfinningar,
skola särskilda ansökningshandlingar för vardera ingivas.
I 2 mom. föreskrives, att sökande, som uppgivit annan såsom uppfinnare,
skall förete handling, som visar, att han är dennes rättsinnehavare.
Kungl. Maj:ts proposition nr 186. "
Enligt 3 mom. i samma paragraf åligger det därjämte sökanden att bifoga
en avgift (ansökningsavgift) av femtio kronor.
I patentförordningens 5 § stadgas, att, örn patentmyndigheten finner, att
sökanden ej fullgjort vad enligt 4 § 1 mom. alegat honom, skriftlig underrättelse
härom skall hållas sökanden tillhanda eller, örn fullständig adress
uppgivits, med posten översändas till honom. Därest sökanden ej inom viss
av patentmyndigheten bestämd tid fullgör vad som brister, äger patentmyndigheten
förklara ansökningen förfallen.
Enligt 6 § i patentförordningen äger patentmyndigheten genast avslå ansökningen,
därest uppfinningens föremål icke är av sådan beskaffenhet, att
patent därå må meddelas, eller uppfinningen uppenbarligen icke är ny, eller
där sökande, vilken uppgivit annan såsom uppfinnare, icke har visat, att han
är dennes rättsinnehavare, eller sökande har underlåtit att erlägga ansökningsavgift.
Emellertid har praxis så utvecklat sig, att även i fall, som avses i 6 §,
underrättelse (föreläggande) alltid meddelas sökanden och att eventuellt avslag
således icke sker förrän efter den förelagda tidens utgång.
I 7 § meddelas föreskrifter angående förfaringssättet för den händelse ansökningshandlingarna
äro fullständiga och anledning ej förekommit att, efter
ty i 6 § sägs, genast avslå ansökningen.
Slutligen föreskrives i 8 §, att, örn patentansökning förklarats förfallen eller
blivit avslagen, underrättelse örn beslutet med skälen därför skall skriftligen
delgivas sökanden så som i 5 § stadgas för där avsedda fall. År sökanden
missnöjd med beslutet, äger han att vid talans förlust innan klockan tolv å
sextionde dagen från beslutets dag anföra besvär däröver hos Konungen.
Över patents meddelande får däremot besvär ej anföras, utan den, som anser
sin rätt vara genom patentet förnärmad, har att vid domstol föra talan örn
patentets ogillande (18 §).
De ändringar i patentförordningen, som de sakkunniga ansett betingade av
omorganisationen, hava av dem sammanfattats i ett utkast till ändringai i
förordningen den 16 maj 1884 angående patent, vilket torde fa som bilaga åtfölja
detta protokoll.
De föreslagna författningsändringarna innefatta dels föreskrift om obligatoriskt
avförande i vissa fall av patentansökningar med rätt för den, vars ansökning
sålunda avförts, att inom viss tid kunna fa ärendet återupplivat för
vidare behandling, dels ock införandet av en ny instansordning i patentärenden.
För närvarande förekommer det mycket ofta, att den patentsökande underlåter
att fullgöra patentmyndighetens föreläggande d. v. s. uraktlåter att svara
eller ock inlämnar en svarsskrivelse, i vilken han, vanligen utan närmare motivering,
överlämnar ärendet till avgörande. I dylika fall företager patentmyndigheten
en ny provning av ärendet. Någon gang resulterar denna prövning i
att ansökningen trots det givna föreläggandet godkännes i befintligt skick
eller att ett nytt, annorlunda avfattat föreläggande gives och att patent till
sist kan beviljas, men i regel befinner sig ärendet i sadant skick, att av
-
De sakkunnigas
ändringsförslag.
Avförande
med återn
p p 1 i v
ningsrätt
-
6
Instans
ordning
inom
verket.
Anmälnings
avdel
ningarna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1S6.
slags- eller förfallobeslut följer. Ett sådant beslut måste emellertid föregås
av en ganska omständlig handläggning. Vederbörande tekniske ledamot har
först att inför den byråchef, som förestår avdelningen, verkställa en förberedande
föredragning av ärendet. Den slutliga föredragningen sker sedermera
inför generaldirektören och avdelningschefen. Är fråga om förfallobeslut eller
sådant avslagsbeslut, som grundar sig på juridiska skäl, skall jämväl byrådirektören
på administrativa avdelningen i egenskap av rättskunnig närvara
och deltaga i beslutet. Finner generaldirektören ärendets beskaffenhet
kräva flera ledamöters hörande, äger han tillkalla sådana. Beslut fattas enligt
flertalets mening med utslagsröst för generaldirektören. — Beslut örn ansöknings
godkännande till kungörande eller örn meddelande av patent kan däremot
fattas av avdelningschefen, den föredragande tekniske ledamoten och i
förekommande fall den rättskunnige ledamoten, därest de äro örn beslutet ense.
De flesta avslagna och förfallna ärenden tillhöra den kategori, där föreläggande
icke besvarats eller där. ärendet, på sätt nyss nämnts, av sökanden överlämnats
till avgörande. Anledningen till att svar ej avgives lärer ofta vara
den, att sökanden ej vill underkasta sig det besvär, som är förenat med ett
formellt återtagande^ ansökningen. Det kan också inträffa, att vederbörande
ombud ej lyckas erhålla besked från sökanden, huruvida och i vad mån ansökningen
skall fullföljas. Om i dylika fall ombudet skulle återtaga ansökningen och
ärendet följaktligen avföras, förelåge icke någon annan möjlighet för sökanden
att få detsamma återupptaget än genom ingivande av ny ansökan. Den nya
ansökningsdagen bleve då avgörande vid bedömande av uppfinningens nyhet.
Om däremot ombudet, i stället för att återtaga ansökningen, underlåter att
svara eller överlämnar ärendet till beslut, blir påföljden visserligen i regel
avslag eller förfalloförklaring, men möjligheten att anföra besvär — eventuellt
med omskrivna patentanspråk — står då sökanden öppen. Det är helt
naturligt, att denna för sökanden mera bekväma och samtidigt mera gynnsamma
men för patentverket vida mer tyngande utväg i regel av sökandena
anlitas.
. ^ syfte aft vinna rättelse i detta omständliga och för ämbetsverkets arbete
hindrande förfaringssätt i fråga örn ärenden, som sökandena i regel själva
betrakta som övergivna, hava de sakkunniga föreslagit, att, därest sökanden
underlåter att inom föreskriven tid avgiva infordrat yttrande, ansökningen
skulle — i likhet med vad som redan nu tillämpas på sina håll i utlandet —
avföras men med rätt för sökanden att inom en tid av 120 dagar från tidsfristens
utgång på begäran få ansökningen återupplivad. För återupplivning
skulle erläggas en särskild avgift, förslagsvis 50 kronor.
De ändringar i patentförordningen, som de sakkunniga ansett införandet
av förenämnda ordning påkalla, framgå av 5, 6 och 7 §§ i det av dem upprättade
utkastet.
Vid övervägande av spörsmålet örn det ändamålsenligaste systemet för patentärendenas
handläggning hava de sakkunniga i syfte att öka ledamots avverkningskapacitet
föreslagit, att at ledamoten -— vilken utför granskning och
meddelar förberedande beslut samt alltså handlägger ärendena från första bör
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 136. •
jan — uppdroges att självständigt meddela patent i sådana ärenden, där invändning
icke blivit framställd. Därjämte hava de sakkunniga i enahanda
syfte föreslagit, att ärenden, däri avslags- eller förfallobeslut ifrågasättes
vilka ärenden, såsom förut nämnts, nu föredragas av den tekniske ledamoten inför
avdelningschefen och därefter, i närvaro av den senare jämte i förekommande
fall den administrative byrådirektören, inför generaldirektören — skulle
föredragas av ledamoten inför avdelningschefen och, där ärendena så pafordrade,
verkets sekreterare såsom rättskunnig ledamot samt avgöras av avdelningschefen.
Den kollegiala behandlingsformen borde dock enligt de sakkunniga
icke övergivas, med mindre — under bibehållande av regeringsrätten såsom
högsta instans i samma omfattning som för närvarande inom patentverket
inrättades en särskild mellaninstans, besvärsavdelningen, för prövning
av besvär över avslags- och förfallobeslut. Ärende, vari invändning framställts,
skulle ävenledes handläggas och avgöras i sistnämnda ordning, dock
att, om avdelningschefen funne ärendet trots invändningen böra leda till patent,
ärendet skulle underställas besvärsavdelningen. Till skillnad från besvärsavdelningen
skulle de avdelningar, som i första hand hade att taga befattning
med patentärendena och i vissa fall fatta beslut, benämnas anmäl
ningsavdelningarna.
o
Besvärsavdelningen skulle bestå av verkets chef såsom självskriven ordförande
samt tre tekniska ledamöter ävensom, där ärendets beskaffenhet sådant
påfordrade, den administrative byrådirektören såsom rättskunnig ledamot.
Besvärsavdelningens åligganden skulle, såsom nyss angivits, i första
hand bestå i handläggning av från anmälningsavdelning genom besvär fullföljda
avslags- och förfalloärenden, varjämte besvärsavdelningen skulle underställningsvis
pröva sådana ärenden, i vilka anmälningsavdelning funnit inkomna
invändningar böra lämnas utan avseende. Till besvärsavdelningens åligganden
skulle ytterligare höra att avgiva utlåtanden i besvärsmål, som från regeringsrätten
remitterats till ämbetsverket för yttrande, ävensom att avgiva yttranden,
som av domstolar begärts i mål rörande upphävande av patent, meddelande
av tvångslicens eller intrång i patent. Slutligen borde besvärsavdelningen
hava att handlägga ärenden, som anginge författningar rörande patent. För beslutförhet
skulle erfordras närvaro av förutom ämbetsverkets chef eller den
rättskunnige ledamoten minst två tekniska ledamöter. Beslut skulle fattas
i enlighet med flertalets mening med utslagsröst för ordföranden. Muntliga
förhandlingar borde kunna förekomma, men därjämte syntes avdelningen böra
erhålla befogenhet att till utredning av visst ärende påkalla förhör med vittnen
och sakkunniga inför domstol. Den, som till besvärsavdelningen fullföljde ett
patentärende, skulle enligt de sakkunnigas förslag erlägga en särskild avgift
av 75 kronor. .
Den ändring i patentförordningen, som de sakkunniga ansett besvärsavdeiningens
inrättande påkalla, framgår av 8 § i det av dem upprättade utkastet.
över de sakkunnigas organisationsförslag jämte utkast till ändringar i patentförordningen
hava kommerskollegium samt patent- och registreringsverket
avgivit utlåtanden. Tillfälle till yttrandes avgivande har av kommers
-
Bes varsårdelningen.
Avgivna
yttranden.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 186.
kollegium beretts samtliga handelskamrar i riket, Sveriges industriförbund,
fullmäktige i jernkontoret och svenska teknologföreningen samt av patent- och
registreringsverket svenska uppfinnareföreningen, svenska patentombudsföreningen,
svenska föreningen för industriellt rättsskydd samt patent- och registreringsverkets
tjänstemannaförening.
Bada ämbetsverken jämte de organisationer, som inkommit med yttranden,
äro ense örn behovet av de ifrågasatta åtgärderna och hava jämväl i det stora
hela lämnat förslaget, sa vitt nu är i fråga, utan erinran.
.1 fraga om Patentärendenas avförande i vissa fall med rätt till återupplivmng
har dock i några yttranden anmärkts, dels att avförandet icke borde göras
obligatoriskt och dels att återupplivningsavgiften borde sänkas till 25 kronor.
I anledning av dessa anmärkningar har patent- och registreringsverket anfört: -
Avsikten vöre, att endast sådant ärende, i vilket svar å föreläggande helt
u eblmt skulle avföras samt att den nuvarande möjligheten att erhålla anstånd
med besvarandet av ett föreläggande skulle bibehållas. För vinnande i full
utsträckning av önskvärd enkelhet med ty åtföljande tidsbesparing vore det av
+-ii r avforan.det skedde sa att saga automatiskt. En viss motsvarighet
härtill funnes redan enligt gällande patentförordning (7 § 3 stycket) för det
tall, att en sökande ej inom föreskriven tid erlade stadgad utfärdnings- och
stämpelavgift. Det föreliggande utkastet borde dock så till vida jämkas, att
iorutsattmngen^for lagbudets tillämpning komme till otvetydigt uttryck _
Att bestämma återupplivningsavgiften till allenast 25 kronor syntes ämbetsverket
näppeligen av förhållandena motiverat, men en dylik sänkning skulle
icke heller mera avsevärt inverka på ämbetsverkets ekonomi.
I fråga örn besvärsavdelningen har i vissa yttranden anmärkts, dels att avdelningen
borde förstärkas med utom verket stående sakkunniga inom teknikens
olika grenar och dels att jämväl invändare borde tillerkännas rätt att hos
avdelningen anföra besvär.
Patent- och registreringsverket har härom anfört:
Väl skulle det kunna ifrågasättas, huruvida ej utomstående sakkunniga borde
hava sate och stamma i besvärsavdelningen, för vilken händelse denna möi''-ugen kunde Junkas såsom sista instans. Dock funne sig ämbetsverket icke nu
bora gora någon hemställan i denna riktning. Anordningen med underställmng
av ärende, i vilket invändning framställts men avdelningschefen funne
patent bora meddelas, ansåge ämbetsverket — under förutsättning att i verkets
instruktion nödiga garantier uppställdes för behörigt iakttagande av invaiTareas
ra^ ~ vara att föredraga framför ett sådant ordnande av saken
att besvarsratt tillerkändes invändaren. Givetvis borde emellertid underställmng
med därav följande tidsutdräkt ej ifrågakomma för sådana fall, där invandaren
t. ex. endast påfordrat strykande av visst patentanspråk och sökanden
i anledning därav avstatt från detta anspråk.
Angående organisationsförslagets närmare innebörd och innehållet i övrigt
i de däröver avgivna yttrandena tillåter jag mig hänvisa till den redogörelse
härför, som chefen för handelsdepartementet i dag lämnat vid behandlingen av
den på nämnda departement ankommande frågan örn stat för patent- och registreringsverket
m. m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 136.
9
Frågan om revision av patentlagstiftningen i dess helhet har sedan länge Departostått
på dagordningen utan att ännu hava kunnat bringas till sin lösning, mentschefen.
Med hänsyn härtill kunde det måhända anses mindre lämpligt att, såsom nu
blivit ifrågasatt, vidtaga ändringar i patentförordningen på enstaka punkter.
De föreslagna författningsändringarna synas mig dock vara av sådan natur,
att de kunna genomföras oberoende av den pågående revisionen. Mot förslaget
örn patentansöknings avförande med återupplivningsrätt har jag intet
att erinra. Vad angår den föreslagna besvärsavdelningen lärer en sådan vara
nödvändig för omorganisationsförslagets genomförande. Visserligen torde det
hittills icke hava förekommit, att i vårt land inom samma institution inrymmas
två instanser, men i förevarande fall få dock betänkligheterna vika för de
fördelar, som den nya besvärsinstansens inrättande inom verket självt medför.
Då tillbörlig hänsyn vid bestämmelsernas utformning tagits såväl till de patentsökandes
som till allmänhetens berättigade intressen, är jag beredd att i
huvudsak tillstyrka det framlagda förslaget till författningsändringar.
I några av de inkomna yttrandena har, såsom nämnts, anmärkts, att det
föreslagna avförandet av vissa patentärenden icke borde göras obligatoriskt. I
anslutning till vad chefen för handelsdepartementet härom anfört finner jag
dock tillräcklig anledning icke föreligga att frångå de sakkunnigas förslag
härutinnan. Det synes mig emellertid skäligt, att lättnad så till vida beredes
i villkoren för avfört ärendes återupplivning, att återupplivningsavgiften sänkes
till 25 kronor. Då även chefen för handelsdepartementet funnit en dylik
sänkning önskvärd, har jag i detta avseende ändrat författningsutkastet.
I fråga om den utomstående sakkunskapens medverkan å besvärsavdelningen
vill jag erinra, att § 4 mom. 2 i den för patent- och registreringsverket gällande
instruktionen stadgar, att, då för utredning av förekommande ärenden
finnes erforderligt inhämta yttrande från sakkunnig, som ej är hos ämbetsverket
anställd, verket äger att i sådant hänseende anlita den eller de
personer, vilka i varje fall finnas lämpliga. Det behov av utomstående sakkunskap,
som kan göra sig gällande för mellaninstansen, synes mig, åtminstone
tillsvidare i avvaktan på närmare erfarenhet härutinnan, kunna tillgodoses på
den väg, instruktionen för ämbetsverket redan nu öppnar. Jag anser mig därför
böra förorda den föreslagna sammansättningen av besvärsavdelningen. Beträffande
frågan om besvärsrättens utsträckning jämväl till den, som i patentärende
gjort invändning, anser jag lika med patent- och registreringsverket den
föreslagna anordningen med underställning av ärende, i vilket invändning framställts
men avdelningschefen funnit patent böra meddelas, vara att föredraga
framför ett sådant ordnande av frågan, att besvärsrätt tillerkännes invändaren.
De sakkunnigas utkast till ändringar i patentförordningen har förtydligats
i fråga om reglerna för beslutförhet i besvärsavdelningen samt kompletterats
med en bestämmelse örn rätt för sökanden att, därest besvärsavdelningens beslut
i underställt invändningsärende gått honom emot, fullfölja talan hos Kungl.
Maj :t. I överensstämmelse med vad numera är brukligt har besvärstiden angivits
i månader i stället för i dagar. Därjämte hava vissa jämkningar av
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 136.
huvudsakligen formell natur vidtagits. Sålunda har, bland annat, tydligare
utmärkts, att avförande endast får ske, då svar å föreläggande helt uteblivit.
De av mig nu förordade författningsändringarna böra träda i kraft den 1
juli 1931, från och med vilken dag den föreslagna nya organisationen för
patent- och registreringsverket är avsedd att träda i tillämpning. I fråga örn
förelägganden och beslut, som av ämbetsverket givits före nämnda dag, torde
emellertid nu gällande bestämmelser fortfarande böra gälla.»
Föredraganden uppläser härefter det sålunda överarbetade förslaget till lag
om ändrad lydelse av 5, 6, 7 och 8 §§ förordningen den 16 maj 1884 (nr 25)
angående patent av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, samt
hemställer, att lagrådets yttrande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1S6.
11
Bilaga.
Förslag
till
Lag
örn ändrad lydelse ar 5, 6, 7 och 8 förordningen den 16 maj 1884
(nr 25) angående patent.
Härigenom förordnas, att 5, 6, 7 och 8 §§ förordningen den 16 maj 1884 angående
patent, vilka lagrum ändrats, 5, 6 och 8 §§ genom lag den 9 maj 1902
(nr 45) och 7 § senast genom lag den 23 april 1920 (nr 162), skola — 7 och
8 §§ i nedan intagna delar — erhålla följande ändrade lydelse:
5 §-
Finner patentmyndigheten, att sökanden ej fullgjort vad enligt 4 § 1 mom.
honom ålegat, skall patentmyndigheten hålla sökanden till handa eller, örn
fullständig adress uppgivits, med posten till honom översända skriftlig underrättelse
därom med föreläggande för honom att inom viss tid skriftligen yttra
sig över anmärkningen och avhjälpa förefintlig brist.
Underlåter sökanden att inom föreskriven tid yttra sig i ärendet, skall patentmyndigheten
avföra ansökningen såsom återtagen; ägande sökanden dock att
återuppliva densamma genom att inom fyra månader från utgången av förenämnda
tid till patentmyndigheten inkomma med yttrande och en avgift (återupplivningsavgift)
av tjugufem kronor.
Inkommer sökanden inom tid, som i första stycket sägs, med yttrande eller
inom tid, som i andra stycket stadgas, med yttrande och återupplivningsavgift,
men avhjälpes anmärkt brist icke inom föreskriven tid, äge patentmyndigheten
förklara ansökningen förfallen.
6 §■
Finner patentmyndigheten, att uppfinningens föremål icke är av sådan beskaffenhet,
att patent därå må meddelas, eller att uppfinningen uppenbarligen
icke är ny, eller att sökande, vilken uppgivit annan såsom uppfinnare, ej visat,
att han är dennes rättsinnehavare, eller att sökande underlåtit att erlägga ansökningsavgift,
skall patentmyndigheten på sätt i 5 § sägs lämna sökanden
skriftlig underrättelse därom med föreläggande för honom att inom viss tid
skriftligen yttra sig över anmärkningen och avhjälpa förefintlig brist.
Underlåter sökanden att inom föreskriven tid yttra sig i ärendet, äge vad
i 5 § andra stycket stadgas motsvarande tillämpning.
12
Kungl. Majlis proposition nr 186.
Inkommer sökanden inom tid, som i första stycket sägs, med yttrande eller
inom fyra månader från utgången av sagda tid med yttrande och återupplivningsavgift,
men avhjälpes anmärkt brist icke inom föreskriven tid, äge patentmyndigheten
avslå ansökningen.
7 §.
Åro ansökningshandlingarna fullständiga och har anledning ej förekommit
att, efter ty i 6 § sägs, avslå ansökningen, läte patentmyndigheten, efter underrättelse
därom till sökanden på sätt i 5 § sägs, i allmänna tidningarna införa
kungörelse örn ansökningen med uppgift å dess huvudsakliga innehåll; hålle
ock ansökningshandlingarna hos patentmyndigheten tillgängliga för en var,
som önskar därav taga kännedom.
Under-----patentansökningen.
Inom-----erlagts.
Efter-----avgörande.
Möter-----offentliggöras.
8 §.
Har-----fall.
År sökanden missnöjd med beslutet, äge han att vid talans förlust inom två
manader från beslutets dag hos patentmyndighetens besvärsavdelning anföra
besvär. Vid besvären foge sökanden en avgift (besvärsavgift) av sjuttiofem
kronor, vid äventyr, örn avgiften icke erlagts före nämnda tids utgång, att besvären
icke upptagas till prövning.
Patentmyndighetens besvärsavdelning skall bestå av patentmyndighetens
chef såsom ordförande samt tre av Konungen utsedda tekniskt kunniga ledamöter;
i handläggning och avgörande av ärende, vars beskaffenhet sådant påfordrar,
skall deltaga en av Konungen inom patentmyndigheten därtill förordnad
rättskunnig ledamot. Besvärsavdelningen är beslutför, när förutom patentmyndighetens
chef och i förekommande fall den rättskunnige ledamoten minst
två av de övriga ledamöterna äro tillstädes. Såsom besvärsavdelningens beslut
gälle den mening, varom flertalet förenar sig, eller vid lika röstetal den mening,
som biträdes av ordföranden. Besvärsavdelningen äge att till utredning i
ärende, som ankommer på dess prövning, låta vid allmän domstol höra vittnen.
Närmare bestämmelser örn besvärsavdelningens verksamhet meddelar Konungen.
Angående underrättelse örn beslut, enligt vilket besvärsavdelningen funnit
patentansökning icke kunna bifallas, galle vad i första stycket sägs.
över sådant beslut äge sökanden att vid talans förlust inom två månader
från beslutets dag hos Konungen anföra besvär.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1931 men äger icke tillämpning i fråga
örn förelägganden och beslut, som av patentmyndigheten givits före nämnda
dag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 136.
13
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Matris lagråd den 24 februari
1931.
N ärvarande:
justitieråden Christiansson,
Edelstam,
Stenbeck,
regeringsrådet Afzelius.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
den 13 februari 1931, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 5, 6, 7 och 8 §§ förordningen
den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent. I samband därmed hade till lagrådet
för kännedom vid förslagets granskning överlämnats utdrag av protokollet
över handelsärenden, hållet i statsrådet samma den 13 februari, rörande
patent- och registreringsverkets organisation. ^ _
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av revisionssekreteraren William Hemberg.
Lagrådet yttrade: .
Då efter föreläggande, som i 5 § första stycket avses, sökanden underlåter
att inom föreskriven tid yttra sig i ärendet, skall patentmyndigheten enligt
stadgandet i andra stycket avföra ansökningen »såsom återtagen», varvid dock
återupplivningsrätt finnes. Som återupplivning av en återtagen patentansökan
ej skall kunna äga rum, torde ur det föreslagna stadgandet orden »såsom
återtagen» böra utgå. Då återupplivningsrätt i det i 7 § tredje stycket angivna
fall icke föreligger, är motsvarande ändring där ej erforderlig.
Med den lydelse 8 § första stycket äger, kommer där att avses beslut, som i
5 § sista stycket och 6 § sista stycket sägs, så ock avslagsbeslut, som jämlikt
7 § meddelats efter kungörelse. Såsom framgår av departementschefens yttrande
kan beslut av sistnämnda slag komma att efter underställning givas av
patentmyndighetens besvärsavdelning. Då ett efter underställning av nämnda
avdelning meddelat beslut skall överklagas hos regeringsrätten och således omfattas
av det i 8 § näst sista stycket upptagna stadgandet, får lagrådet hemställa
om sådan jämkning i första styckets lydelse, att där endast kommer att
avses beslut av patentmyndigheten, vilket ej givits å besvärsavdelnmgen. Denna
jämkning är av betydelse främst med hänsyn till avfattningen av andra stycket.
Vid bifall till sistnämnda hemställan kräves ändring i förslagets ingress.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 186.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 26 februari 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråde,
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson^
Holmbäck, Hansén, Rundqvist.
Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, lagrådets den 24 februari
1931 avgivna utlåtande över det den 13 i samma månad till lagrådet remitterade
förslaget till lag om ändrad lydelse av 5, 6, 7 och 8 §§ förordningen den
16 maj 1884 angående patent.
. föredraganden redogör för utlåtandet samt hemställer, att, sedan de av lagrådet
förordade ändringarna i förslaget vidtagits, detsamma måtte, jämlikt
§ 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att til] riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gösta Tidelius.
Kungl. Maj:ts proposition nr 186.
15
Bilaga.
Utkast
till
ändringar i förordningen den 16 maj 1884 ang. patent.
(Avgivet av de sakkunniga.)
5 §.
Finner patentmyndigheten, att sökanden ej fullgjort vad enligt 4 § 1 mom.
honom ålegat, skall patentmyndigheten hålla sökanden till handa eller, örn
fullständig adress uppgivits, med posten till honom översända skriftlig underrättelse
därom med föreläggande för sökanden att inom viss tid skriftligen
yttra sig med anledning av sålunda framställd anmärkning och avhjälpa förefintlig
brist.
Underlåter sökanden att inom föreskriven tid avgiva infordrat yttrande, skall
patentmyndigheten avföra ansökningen såsom återtagen; ägande sökanden
emellertid att återuppliva densamma genom att inom 120 dagar från utgången
av förenämnda tid till patentmyndigheten inkomma med dylikt yttrande, varvid
skall fogas en avgift (återupplivningsavgift) av 50 kronor, vid äventyr,
om avgiften icke erlagts före den sålunda stadgade tidens utgång, att yttrandet
icke upptages till prövning.
Avgiver sökanden inom tid, som i första stycket sägs, eller, med bifogande
av återupplivningsavgift, inom tid, som i andra stycket stadgas, infordrat yttrande,
men underlåter han därvid avhjälpa anmärkt brist, äge patentmyndigheten
förklara ansökningen förfallen.
6 §.
Finner patentmyndigheten, att uppfinningens föremål icke är av sådan beskaffenhet,
att patent därå må meddelas, eller att uppfinningen uppenbarligen
icke är ny, eller att sökande, vilken uppgivit annan såsom uppfinnare, ej visat,
att han är dennes rättsinnehavare, eller att sökande underlåtit att erlägga avgift,
som i 4 § 3 mom. sägs, skall patentmyndigheten så som i 5 § stadgas
för där avsedda fall delgiva sökanden skriftlig underrättelse därom med föreläggande
för sökanden att inom viss tid skriftligen yttra sig med anledning
av sålunda framställd anmärkning och, där sådant icke med hänsyn till beskaffenheten
av anmärkt brist är uteslutet, avhjälpa bristen.
Underlåter sökanden att inom föreskriven tid avgiva infordrat yttrande, äge
vad i 5 § andra stycket för där avsedda fall stadgas motsvarande tillämpning.
Avgiver sökanden inom tid, som i första stycket sägs, eller, med bifogande
av återupplivningsavgift, inom 120 dagar från utgången av förenämnda tid
infordrat yttrande, men underlåter han därvid avhjälpa anmärkt brist, äge
patentmyndigheten avslå ansökningen.
7 §•
Åro ansökningshandlingarna fullständiga och har anledning ej förekommit
att, efter ty i 6 § sägs, avslå ansökningen---tryck offentliggöras.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 136.
8 §•
Har patentansökning---avsedda fall.
Är sökanden missnöjd med beslutet, åge han att vid talans förlust innan
klockan 12 å 60:de dagen från beslutets dag hos patentmyndighetens besvärsavdelning
anföra besvär, varvid skall bifogas en avgift (besvärsavgift) av
75 kronor, vid äventyr, om avgiften icke erlagts före nämnda tids utgång, att
besvären icke upptagas till prövning.
Patentmyndighetens besvärsavdelning skall bestå av patentmyndighetens
chef såsom ordförande samt tre av Konungen utsedda tekniskt kunniga ledamöter;
varjämte i handläggning av ärende, vars beskaffenhet sådant påfordrar,
skall deltaga en av Konungen inom patentmyndigheten därtill förordnad rättskunnig
ledamot. Besvärsavdelningen är beslutför, när förutom patentmyndighetens
chef eller den rättskunnige ledamoten minst två av de övriga ledamöterna
äro tillstädes. Besvärsavdelningen äge att till utredning i på dess prövning
ankommande ärende lata vid allmän domstol avhöra vittnen eller sakkunniga.
Närmare bestämmelser örn besvärsavdelningens verksamhet meddelas
av Konungen.
över beslut, varigenom besvärsavdelningen ogillat eller icke till prövning
upptagit hos densamma anförda besvär, äge sökande att vid talans förlust
innan klockan 12 å 60:de dagen från beslutets dag hos Konungen anföra besvär.
Stockholm 1931. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
310549