Kungl. Majas proposition nr 134.

1

Nr 134.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
till socialstyrelsen m. ni.; given Stockholms slott den
20 februari 1931.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sam Larsson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 20 februari 1931.

%

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden
Gaede, Hamein, Stadenee, Gyllenswäed, Laesson, Holmbäck,
Hansén, Rundqvist.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Larsson anför:

Nu gällande ordinarie stat för socialstyrelsen slutar å 331,600 kronor. I
enlighet härmed är det ordinarie förslagsanslaget till styrelsen i riksstaten
för budgetåret 1930/1931 upptaget till nämnda belopp.

Genom proposition, nr 206, den 25 februari 1929 framlade Kungl. Maj:t
för nämnda års riksdag förslag till ändrad organisation av styrelsen. Enligt
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 116 käft. (Nr 134.)

424 31

2 Kungl. Dfaj:t.i proposition nr Lii.

detta förslag, som grundade sig på ett av besparingssakkunniga avgivet betänkande
i ämnet, skulle uppkomma en kostnadsminskning, som vid fullt
genomförd omorganisation frånsett dyrtidstillägg skulle uppgå till omkring
23,100 kronor årligen.

Emellertid ansåg riksdagen, att — utom i viss ringa del — Kungl. Maj:ts
berörda förslag icke borde då genomföras. De skäl, som i riksdagens skrivelse
(nr 289) anfördes för denna ståndpunkt, voro huvudsakligen följande.

Vissa frågor förelåge, vilka vore av den art, att de borde erhålla sin definitiva
lösning i samband med det pågående besparingsarbetet inom statsförvaltningen.
Därvid syftade riksdagen närmast på motionsvis framkommet
spörsmål örn förläggning till socialstyrelsen av fattigvårdsärendena, vilka
jämte barnavårdsärendena handläggas å en särskild byrå inom socialdepartementet.
En annan fråga, som i detta sammanhang skjutits på framtiden
men som enligt riksdagens mening bort upptagas till definitiv behandling,
utgjorde spörsmålet örn den lämpliga förläggningen av den statliga bränslekontrollens
ledning. Riksdagen ansåge, att ifrågavarande göromål, som för
närvarande ombesörjas av socialstyrelsen, icke ägde någon samhörighet med
uppgifterna å styrelsens andra byråer eller med styrelsens arbete i övrigt.
En naturlig anknytning till övriga förvaltningsuppgifter på samma gång som
vissa praktiska fördelar syntes kunna vinnas, örn den ifrågavarande verksamheten
i stället förlädes till byggnadsstyrelsen. Ett ytterligare skäl för ett
uppskov med besparingsförslagets avgörande hade riksdagen ansett ligga i
det förhållandet, att de för revision av lösdrivarlagstiftningen år 1927 tillsatta
sakkunnigas förslag inom den närmaste tiden syntes vara att förvänta
och att genomförandet av detta förslag också kunde komma att öva inverkan
på omfattningen av socialstyrelsens arbetsuppgifter. Oavsett hur det kunde
förhålla sig därmed, syntes definitiv ståndpunkt till det framlagda besparingsförslaget
ej böra tagas, förrän kännedom vunnits örn nyssnämnda sakkunnigas
förslag. Vissa andra frågor örn ändring i området för socialstyrelsens ämbetsbefattning,
exempelvis sjukkasseväsendets och yrkesinspektionens bortfiyttande
från socialstyrelsen, ävensom frågan örn de framtida formerna för
arbetslöshetens bekämpande syntes dock i varje fall kunna prövas fristående
för sig och icke behöva föregripas av ett nytt förslag i avseende å besparingar
inom socialstyrelsen.

Det bör tilläggas, att ett i nyss avsedda motion framställt förslag örn skrivelse
till Kungl. Maj:t med begäran örn utredning i frågan örn fattigvårdsoch
barnavårdsinspektionens överflyttning till socialstyrelsen förföll på grund
av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande frågan örn en skrivelse i ämnet borde
innehålla anhållan örn utredning huruvida en dylik överflyttning borde ske,
vilket var första kammarens uppfattning, eller — enligt andra kammarens
mening — allenast huru överförandet skulle ske.

Beträffande de av riksdagen i omförmälda skrivelse anförda omständigheterna
framhöll föredragande departementschefen vid behandling i statsverkspropositionen
till 1930 års riksdag av frågan örn anslag till socialstyrelsen
(femte huvudtiteln, punkt 3) i huvudsak följande.

För utredning beträffande lämpligheten av en överflyttning till socialstyrelsen
av fattigvårds- och barnavårdsinspektionen och den centrala handläggningen
i övrigt av fattigvårds- och barnavårdsärenden vore vissa förberedande
åtgärder igångsatta. Även örn en dylik överflyttning skulle komma till stånd,

3

Kungl. Majus proposition nr 134.

syntes detta dock ej kunna ske förrän i samband med ordnandet av vissa andra
spörsmål rörande socialstyrelsens arbetsområde, vilka vore beroende av blivande
lagstiftning eller av annan orsak ännu svävande. Det syntes nämligen
nödvändigt att redan förberedelsevis i ett sammanhang överväga föreliggande
frågor om ändringar inom socialstyrelsens arbetsområde, i det att förutsättningarna
för en överflyttning oell sättet därför tydligen bleve helt dika, örn
styrelsen även i andra hänseenden erli olle nya eller vidgade uppgifter eller
örn tvärtom stora delar av dess förvaltningsområde överflyttades till annat
ämbetsverk. I nyss återgivna riksdagsuttalanden hade erinrats örn flera sålunda
svävande frågor. Det av riksdagen i dylikt sammanhang omförmälda
förslaget angående ny lagstiftning såsom ersättning för gällande lösdrivarlag
hade nu framlagts av de tillkallade sakkunniga, och enligt detta, förslag skulle
socialstyrelsen bliva tillsynsmyndighet över anstalterna för tillrättaförande
av och skyddsåtgärder beträffande de kategorier, som avsåges med denna
lagstiftning. Tillika skulle över dessa personer hos styrelsen föras ett centralregister.
Det vore föredragandens förhoppning, att efter vederbörlig remiss
till lagrådet förslag i ämnet skulle kunna föreläggas 1930 års riksdag.
Därvid torde komma att föreslås, att den nya lagen skulle träda i kraft tidigast
den 1 juli 1931, i följd varav några anslagsäskanden på grund av själva
lagstiftningen icke skulle behöva föreläggas 1930 års riksdag. Örn man sålunda
redan vid nämnda riksdag kunde fatta ståndpunkt i princip till förslaget
i vad anginge nya uppgifter för socialstyrelsen, torde med hänsyn till
sagda tid för ikraftträdandet frågan örn de bestående konsekvenserna i organisationshänseende
för socialstyrelsens del likväl icke behöva prövas förrän
efter det riksdagen tagit ståndpunkt till lagstiftningsförslaget, eller alltså vid
1931 års riksdag.

Dessutom hade nyligen avlämnats ett av tillkallade sakkunniga utarbetat
betänkande rörande ändrad lagstiftning om alkoholistvård. Rörande denna
lagstiftning vore socialstyrelsen redan nu tillsynsmyndighet, varav omedelbart
följde, att förslaget vore av beskaffenhet att inverka på styrelsens arbete.
Detta förslag kunde icke framläggas förrän vid 1931 års riksdag, då det samtidigt
torde bliva anledning att pröva de administrativa konsekvenserna därav,
bland annat för socialstyrelsen. Därigenom skulle dessa organisationsfrågor
komma att behandlas i nära sammanhang beträffande alkoholister och lösdrivare
m. fl., vilket syntes i hög grad önskvärt.

Ytterligare vore att erinra örn det av tillkallade sakkunniga i oktober 1929
framlagda betänkandet rörande en reformerad sjukförsäkring. Genomförandet
av det sålunda framlagda förslaget skulle otvivelaktigt åtminstone under en
ganska lång tid väsentligt öka arbetet med den statliga tillsynen över sjukkassorna.
Detta kunde komma att inverka på bedömandet av frågan om förläggningen
av denna tillsyn, varför denna fråga lämpligen borde upptagas
först efter det spörsmålet örn själva sjukförsäkringsreformen prövats.

Yad härefter anginge den av riksdagen även omnämnda frågan rörande
bränslekontrollens förläggning hade föredraganden ansett det i och för sig
vara lämpligast, att frågan örn en överflyttning därav bedömdes samtidigt
med nyssnämnda spörsmål örn ändringar i socialstyrelsens organisation med
anledning av ny lagstiftning rörande alkoholister och lösdrivare samt örn
sjukförsäkring eller alltså först år 1931. Ett ytterligare skäl för att med
prövningen av frågan örn bränslekontrollens överföring låta något anstå vore
att, då byggnadsstyrelsens organisation ännu icke varit föremål för besparingsgranskning,
det syntes lämpligt, att spörsmålet örn bränslekontrollens
införlivande med nämnda ämbetsverk komme under övervägande i samband
med en sådan granskning.

Än vidare kunde erinras örn att socialstyrelsen enligt Kungl. Majlis upp -

4

Kungl. Majus proposition nr 134.

drag hade att inkomma med utredning rörande ändrad ordning för den industriella
lönestatistiken. Förslag i detta hänseende torde vara att vänta under
loppet av år 1931. I samband med prövningen av detta förslag torde jämväl
uppkomma vissa organisationsfrågor.

På de skäl, som sålunda anförts, hade föredragande departementschefen
ansett sig för budgetåret 1930/1931 böra räkna med en oförändrad organisation
av socialstyrelsen. Härav följde, att han icke ifrågasatte någon ändring
i den för styrelsen gällande ordinarie staten. Även hade han ansett det
böra anstå med prövning av frågan örn ändrade former för bestridande av
avlöningen till Anssa tjänstemän hos socialstyrelsen, vilkas lön för närvarande
utginge från andra anslag än det ordinarie anslaget till socialstyrelsen samt
det sedan ett flertal år beviljade extra anslaget till socialstyrelsens verksamhet.

Departementschefen tilläde emellertid, att vad anginge sistnämnda anslag
de omförmälda lagstiftningsförslagen skulle föranleda höjning redan för
budgetåret 1930/1931. Sålunda hade sjukförsäkringssakkunniga ansett, att
ehuru de ekonomiska konsekvenserna i allmänhet av deras förslag kunde
väntas inträffa först efter utgången av nämnda budgetår, ett särskilt belopp
borde beviljas redan av 1930 års riksdag för bestridande av kostnaderna för
fullgörande av de särskilda uppgifter, som komme att för genomförande av
den nya ordningen åvila socialstyrelsen såsom tillsynsmyndighet. I enlighet
med förslag av de sakkunnigas ordförande i promemoria den 23 september
1929 beräknades till organisationskostnader i sådant hänseende för budgetperioden
1930/1931 ett belopp av minst 50,000 kronor. Yad härefter beträffar
förslaget till ny lagstiftning angående lösdrivare m. fl., den sedermera
s. k. vanartslagen, anfördes, att även örn förslaget skulle träda i kraft
först den 1 oktober 1931 eller den 1 januari 1932, redan för budgetåret
1930/1931 vuss förstärkning av socialstyrelsens arbetskrafter vore erforderlig
för att förbereda den nya lagstiftningens genomförande. Det belopp, som
för sådant ändamål skulle erfordras för nämnda budgetår, hade av socialstyrelsen
preliminärt uppskattats till 40,000 kronor men beräknades av
departementschefen till 20,000 kronor. I avbidan på framläggande av berörda
båda lagstiftningsförslag borde enligt departementschefen anslaget till socialstyrelsens
verksamhet — som för budgetåret 1929/1930 A''ar upptaget till

138,000 kronor — endast preliminärt beräknas och därvid ökas med summan
av nyssnämnda båda belopp och alltså preliminärt uppskattas till (138,000
+ 50,000 + 20,000) 208,000 kronor.

Sedan förslag till ny sjukförsäkringslagstiftning ävensom till vanartslagstiftning
framlagts för riksdagen, hemställde Kungl. Majit i proposition den
19 mars 1930 (nr 260) örn anslag till socialstyrelsen och till socialstyrelsens
verksamhet. Det ordinarie förslagsanslaget till socialstyrelsen upptogs i propositionen
till oförändrat belopp, 331,600 kronor, därvid anfördes, att någon
ändring i anslaget icke föranleddes vare sig av omförmälda lagförslag eller
av annan anledning. Yad beträffar anslaget till socialstyrelsens verksamhet
beräknades på närmare anförda skäl den erforderliga anslagsökningen för

5

Kungl. Majlis proposition nr 134.

genomförande av den nya sjukförsäkringsorganisationen till det preliminärt
uppskattade beloppet 50,000 kronor. Kostnaderna för personalförstärkning
hos socialstyrelsen för förberedande av vanartslagens genomförande beräknades
för innevarande budgetår till något lägre belopp än i statsverkspropositionen,
nämligen till 15,000 kronor. I propositionen berördes jämväl
frågan örn socialstyrelsens bränslekontrollerande verksamhet m. m. Därut
innan anfördes, att kostnaderna för bränslekontroll hos landstingen kunde
beräknas från och med den 1 januari 1931 Idiva helt täckta genom de bidrag,
sorn komme att inflyta från landstingen, vadan anslag av statsmedel icke
skulle behöva beräknas för ändamålet. Därav skulle följa, att anslaget för
1930/1931 skulle kunna nedsättas med halva årsbeloppet av den tidigare
beräknade nettokostnaden för statsverket eller alltså med 250 kronor. På
sålunda anförda skäl föreslogs, att anslaget måtte bestämmas till (138,000 +
+ 50,000 + 15,000 — 250) 202,750 eller i avrundat tal 202,700 kronor.

Såsom är känt, avslog emellertid riksdagen förslaget rörande reformerad
sjukförsäkring, och saklig behandling av förslaget till vanartslag medlianns
icke. Med hänsyn härtill erfordrades icke höjning av ifrågavarande
anslag såsom följd av väntade organisationskostnader i anledning av förslagens
genomförande. Anslaget bestämdes därför av riksdagen till sitt
förutvarande belopp, 138,000 kronor.

Vid anmälan den 3 januari 1931 till årets statsverksproposition av frågan
örn behovet av medel under femte huvudtiteln till ifrågavarande ändamål
erinrade jag örn förenämnda propositioner och riksdagsbeslut samt anförde
därefter vidare följande:

Yad anginge det ordinarie anslaget till socialstyrelsen syntes i år lika
litet som i fjol förslag till omändringar kunna framläggas. Frågorna örn ny
lagstiftning örn lösdrivarbekandling, alkoholistvård och sjukförsäkring vöre
alltjämt olösta, och även örn det vore min förhoppning, att förslag i dessa
ämnen skulle kunna föreläggas 1931 års riksdag, förelåge alltså samma afledning
som i fjol att tills vidare ställa sig avvaktande. Beträffande bransiekontrollens
förläggning hade visserligen så till vida en förändring inträffat,
att inom den nyligen tillsatta statens organisationsnämnd utredning syntes
komma att igångsättas rörande besparingsåtgärder i fråga örn byggnadsstyrelsens
organisation. Yid denna utredning torde även frågan örn branslekontrollens
överflyttning komma att beaktas. Emellertid kunde utredningen
icke leda till resultat inom sådan tid, att frågan rörande ändrad förläggning
av nämnda kontroll kunde underställas 1931 års riksdag. Yad härefter anginge
ärendet rörande undersökning angående överflyttning till socialstyrelsen
av fattigvårds- och barnavårdsinspektionen och den centrala handläggningen
i övrigt av fattigvårds- och barnavardsäienden, hade.jag upp
dragit åt förre landshövdingen J. Widén att däri verkställa utredning. Icke
heller detta uppdrag kunde emellertid fullgöras inom sådan tid, att frågan
kunde föreläggas 1931 års riksdag till avgörande.

Vad sålunda anförts torde göra det klart, att det icke kunde vara lämpligt
eller möjligt att vid 1931 års riksdag till behandling upptaga frågan om
större organisatoriska förändringar beträffande socialstyrelsen. Däremot raknade
jag med att, därest nyssnämnda stora lagstiftningskomplex vid den
kommande riksdagen kunde bringas till lösning, det skulle bliva möjligt att
år 1932 företaga frågan om socialstyrelsens organisation till overvagande i
ett sammanhang.

6

Kungl. Majus proposition nr 134.

fraga om uppskattningen av anslaget till socialstyrelsens verksamhet
toljde av det anförda, att man på nuvarande stadium borde även för nästa
budgetar beräkna medel för bestridande av de kostnader, som bleve förenade
med genomförandet av förslag rörande ändrad sjukförsäkring ävensom angå®n
yanarts- och alkoholistlagstiftning. Då anledning saknades till annan
beräkning av eje för nämnda ändamål erforderliga beloppen, än som framlades
i propositionen nr 260 år 1930, föreslog jag, att enahanda belopp
beräknades för nästa budgetår eller alltså 50,000 kronor till organisationskostnader
för sjukförsäkringens genomförande och 15,000 kronor till förberedelser
för verkställighet av vanartslagstiftningen.

Av särskild anledning^ till vilken jag ämnade återkomma vid den definitiva
behandlingen av frågan örn anslag för ändamålet, syntes vidare en
aV ^<)1 iivlöningar åt extra tjänstemän beräknade beloppet med

2,000 kronor vara erforderlig.

•i annan orsak syntes emellertid ytterligare förhöjning böra beräknas av
ifrågavarande anslag. Såsom chefen för finansdepartementet vid hellandlingen
i statsverkspropositionen av för flera huvudtitlar gemensamma frågor
meddelat, hade generaldirektören E. Stridsberg i det av honom såsom tillkallad
sakkunnig avgivna betänkandet rörande planläggning av tjänsteresor
m'' m‘ föreslagit, att för erhållande av ökad överskådlighet beträffande kostnader
for tjänsteresor för olika ändamål de allmänna anslag till rese- och
traktamentskostnader, som upptagits under olika huvudtitlar av riksstaten
mätte i möjligaste män uppdelas på de särskilda ändamål, för vilka de foges
i anspråk. Vid detaljbehandling av denna fråga, vad femte huvudtiteln
anginge, hade Stridsberg föreslagit utbrytande av ett flertal poster från
huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar.
Denna utbrytning skulle i vissa fall ske så, att särskilda, nya anslag upptoges
föi ändamålet och i andra fall så, att nya poster för reseersättningar
upptoges inom redan befintliga anslag. I princip hade jag — i likhet med
chefen for finansdepartementet och på de av honom anförda skälen — anslutit
mig till ifrågavarande förslag, och även vad anginge detaljerna kunde
jag i allmänhet tillstyrka detsamma.

Det första av dessa anslag vore det som avsåge socialstyrelsens verksamhet,
Resekostnaderna för socialstyrelsens tjänstemän hade hittills utgått
nan anslaget till rese- och traktamentspenningar. Enligt Stridsbergs förslag
borde medel för detta ändamål nu beräknas under anslaget till socialstyrelse118.
verksamhet, vilket anslag i samband därmed borde erhålla karaktären
aa foislagsanslag. Det belopp, varmed anslaget av nämnda anledning borde
okas, utgjorde enligt Stridsberg 13,000 kronor. Mot detta förslag hade jag
icke funnit anledning till erinran. Även enligt min mening borde följaktligen
anslaget till socialstyrelsens verksamhet av denna anledning för nästa
budgetår nöjas med 13,000 kronor oell erhålla deli ifrågasatta ändrade
karaktären.

Anslagets totala belopp skulle med den gjorda beräkningen komma att
tf1 (138,000 + 50,000 + 15,000 + 2,000 + 13,000) 218,000 kronor
Med definitiv framställning till riksdagen syntes få anstå, till dess slutlig
ståndpunkt tagits till omförmälda lagförslag.

Ehuru enligt vad jag nyss anfört det ordinarie anslaget till socialstyrelsen
knappast torde komma att beröras av de ifrågasatta förändringarna, syntes
det vara lämpligt att tills vidare endast göra en provisorisk beräkning jämväl
av detta anslag.

I anslutning till det sålunda anförda gjorde jag under punkten 2, respektive
punkten 3 av femte huvudtiteln hemställan att, i avvaktan på särskild

Kungl. Majis proposition nr 134. t

proposition i ämnet, etet ordinarie förslagsanslaget till socialstyrelsen måtte
i riksstaten beräknas till 331,600 kronor samt att till socialstjrelsens ''verksamhet
måtte beräknas ett extra förslagsanslag av 218,000 kronor. Denna
hemställan bifölls av Kungl. Majit.

Sedan Kungl. Majit numera beslutit för riksdagen framlägga dels förslag
till ändrad lagstiftning rörande sjukförsäkring (proposition nr 75), dels oele
förslag till vanartslag, avsedd att ersätta gällande lösdrivarlag (proposition
nr 100), anhåller jag att få upptaga förevarande anslagsfrågor till närmare
prövning.

Vad då först angår det ordinarie förslagsanslaget till socialstyrelsen framgår
av det nyss anförda, att detta anslag för närvarande är i riksstaten soclaisty upptaget

till 331,600 kronor, å vilket belopp jämväl den ordinarie staten för reisen,

socialstyrelsen slutar. Socialstyrelsen har icke beträffande detta anslag
ifrågasatt någon ändring för nästa budgetår. Ej heller påkallas särlan ändring
av de omförmälda förslagen till vanartslag och till ändrad sjukkasselagstiftning.

Med anledning därav torde det ordinarie anslaget till socialstyrelsen i
enlighet med den i statsverkspropositionen gjorda beräkningen böra i riksstaten
för budgetåret 1931/1932 upptagas med oförändrat belopp, 331,600 kronor.

I detta sammanhang vill jag emellertid meddela, att jag haft under övervägande
att nu framlägga förslag rörande förändrad tjänsteställning för sekreteraren
å socialstyrelsens byrå för arbetarskyddsärenden. Beträffande arbetet
å denna byrå är att märka, att byråchefen därstädes tillika fungerar såsom
överinspektör inom yrkesinspektionen och i denna sin egenskap mäste ägna
en betydande del av sin tjänstetid åt resor och inspektioner inom de olika
yrkesinspektionsdistrikten. Ansvaret för arbetet på byrån kommer därför
att i stor utsträckning vila å nämnde sekreterare, vilken är att betrakta
såsom byråchefens närmaste man och på vilken det särskilt ankommer att
handlägga och föredraga ärenden av övervägande administrativ eller juridisk
innebörd.

Flera omständigheter komma att inom den närmaste framtiden medföra
en avsevärd ökning av arbetet å ifrågavarande byrå. Jag ber att i berörda
hänseende få erinra örn att Kungl. Majit genom proposition den 23 januari
1931 (nr 40) för riksdagen framlagt förslag angående ändring i vissa delar
av lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd. Nämnda lagförslag innebär,
bland annat, att till yrkesinspektionens chefsmyndighet, d. v. s. till socialstyrelsen,
skulle överflyttas den befogenhet att i vissa fall framtvinga ett
genomförande av arbetarskyddslagen, som hittills tillkommit länsstyrelserna.

Enligt lagförslaget skulle också åtskilliga förhållanden, vilka icke förut i
lag reglerats, bliva föremål för dylik reglering och därmed underkastade
socialstyrelsens kontroll. Vidare torde få beaktas, att Kungl. Maj.t i anledning
av en riksdagsskrivelse i ämnet den 27 maj 1930 (nr 287) genom
beslut den 20 september 1930 anbefallt socialstyrelsen att verkställa utredning
och avgiva förslag rörande viss effektivisering av yrkesinspektionens

8

Kungl. Majus proposition nr 134.

verksamhet, vilken utredning ännu pågår. Även det förslag, som i följd härav
kommer att framläggas, torde komma att gå ut på åtgärder medförande ökning
av byråns arbetsuppgifter. Ett led i effektiviseringen måste givetvis
bliva, att byråchefen far möjlighet att på tillfredsställande sätt utöva det
överinseende över och den ledning av yrkesinspektionsverksamheten, som
arbetarskyddslagen ålägger socialstyrelsen. Tillräcklig tid måste också beredas
byråchefen för ledningen av det tekniska arbetet på byrån, vilket arbete
i stor omfattning kräver överläggningar med experter, institutioner och
sammanslutningar ävensom med arbetsgivare och arbetare.

Med hänsyn till det anförda är det att förutse, att arbetet för byråchefen
å ifrågavarande byrå blir så omfattande, att det blir nödvändigt att uppdraga
at sekreteraren att självständigt handlägga och avgöra åtskilliga grupper av
ärenden, som hittills varit förbehållna byråchefen själv. Det lärer då också
bliva nödvändigt att ombilda sekreterarbefattningen till en befattning med
avsevärt högre tjänsteställning än den nuvarande, därvid närmast torde böra
ifrågakomma en byradirektörstjänst. Då, såsom nämnts, utredningen örn
yrkesinspektionens effektivisering ännu icke är avslutad och då det framlagda
förslaget till ändringar i arbetarskyddslagen ännu icke varit föremål
för riksdagens prövning, har jag emellertid ansett, att frågan icke detta år
behöver bringas till avgörande.

Det extra Jag övergår härefter till närmare behandling av frågan örn anslag till
^öciaistyrei- socialstyrelsens verksamhet för budgetåret 1931/1932.
sens verk- Härvid torde jag närmast få till granskning upptaga frågan örn behov av
samhet. ökad personal för förberedandet av sjukkassereformens genomförande.

stariZinfÖf''ör På ““ hemställan har’ På sätt jag förut antytt, Kungl. Maj:t den 6 febfarter
elände raaia 1931 beslutit att till riksdagen avlåta proposition (nr 75) med förslag
av sjukkassc- till lag om ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 (nr 184) örn
rCgen7m-S understödsföreningar m. m. I denna proposition har Kungl. Majit framlagt
förande, förslag till omorganisation av det frivilliga sjukkasseväsendet. Detta förslag
ansluter sig i vad angår den egentliga sjukförsäkringen nära till den i samma
ämne ar 1930 till riksdagen avlatna propositionen. Förslaget rörande sjukförsäkring
har emellertid nu kombinerats med en utvidgad moderskapsförsäkring
och med moderskapsunderstöd av statsmedel åt mindre bemedlade
barnaföderskor. I sist berörda delar är dock förslaget icke av större betydelse
i förevarande sammanhang. Medan förra årets förslag skulle träda
i kraft den 1 januari 1931, är det nu framlagda förslaget avsett att träda
i kraft den 1 januari 1932. Emellertid är i sistnämnda förslag — liksom
i fjolårsförslaget — bestämd en övergångstid av tre år, räknat från dagen
för ikraftträdandet.

Såsom förut nämnts beräknades i propositionen nr 260 år 1930 angående
anslag till socialstyrelsen den erforderliga anslagsökningen för genomförande
av den nya sjukkasseorganisationen för budgetåret 1930/1931 till 50,000
kronor. Körande den närmare motiveringen härför ber jag få hänvisa till

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

nämnda proposition sid. 6—14 med däri lämnad redogörelse för de nya
eller väsentligt ökade förvaltningsuppgifter, som i och för genomförandet
av den föreslagna lagstiftningen skulle komma att åvila tillsynsmyndigheten.
Bland dessa uppgifter må här endast nämnas utarbetande av författningar och
anvisningar av skilda slag, bland annat normalstadgar och normaltariffer, medverkan
vid organisationen av såväl lokal- som centralsjukkassor särskilt med
hänsyn till verksamhetsområdenas utformning och åstadkommande av sammanslagning
av olika sjukkassor, medverkan till nödiga fondberäkningar vid
avskiljande av begravningshjälpsverksamhet och vid överlåtelse av sjukkassas
rörelse, ävensom utarbetande av föreskrifter angående överflyttning av fondmedel
samt nyregistrering såsom understödsföreningar av samtliga nuvarande
sjukkassor, vilka önska fortsätta verksamheten vare sig som erkända sjukkassor
eller eljest. Vid sidan av dessa egentliga ämbetsuppgifter tillkommer
ett avsevärt arbete för lämnande av upplysningar rörande den nya
organisationen och medverkan vid förhandlingar mellan olika grupper av
sjukkassor rörande det lämpligaste sättet för enhetskassornas bildande.

I omförmälda proposition lämnades också en detaljerad redogörelse för huru
nyssnämnda extra anslagsbelopp hade beräknats. I detta hänseende vill jag
här endast i korthet erinra örn följande. I propositionen räknades med att
byråchefen å styrelsens sjukkassebyrå skulle såsom ersättning för det av
omorganisationen föranledda ökade arbetet under övergångstiden erhålla
särskilt tilläggsarvode utöver den ordinarie lönen, vilket arvode lämpligen
borde bestämmas av Kungl. Majit efter budgetårets slut, då arbetets omfattning
kunde närmare överblickas. För budgetåret 1930/1931 beräknades
för nämnda ändamål tills vidare ett belopp av 3,000 kronor. Återstående

47.000 kronor voro avsedda att täcka kostnaderna för den personalförstärkning
hos styrelsen, vilken beräknades bliva erforderlig för förberedande av
sjukkassereformens genomförande. Av sistnämnda belopp skulle omkring

22.000 kronor användas till avlöning — frånsett dyrtidstillägg — åt tre nya
befattningshavare å extra stat, därav en i lönegraden B 28, en i lönegraden
B 24 och en i lönegraden B 21, medan ett belopp av omkring 25,000 kronor
avsågs för arvoden och ersättningar till befattningshavare i övrigt, till experter
och mera tillfälliga sakkunniga ävensom till vissa andra utgifter.

Samma skäl, som föranledde ifrågavarande förslag till 1930 års riksdag,
föreligga jämväl nu för äskande av särskilda medel för förstärkning av
arbetskrafterna å socialstyrelsens sjukkassebyrå under övergångstiden. Vid
bifall till den nu framlagda propositionen örn ändrad sjukkasselagstiftning
skulle socialstyrelsens arbetsuppgifter under denna tid bliva i allt väsentligt
de samma som de, varmed räknades i fjol; snarast kan man vänta någon
ökning med hänsyn till den utvidgade moderskapsförsäkringen och det nya
förslaget angående moderskapsunderstöd, i det att sjukkassorna torde bliva
i behov av viss handledning för omhändertagande av dessa uppgifter. Det
är uppenbarligen av största vikt, att nämnda byrå vid den ifrågasatta omläggningen
äger fullt kompetent och tillräckligt talrik personal för att kunna

Per soned förstärkning
för
förberedande
av vanarts1agens
genomförande.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

fullgöra de invecklade och avsevärt ökade arbetsuppgifterna samt därjämte
på erforderligt sätt bistå sjukkassorna med alla de upplysningar och all
den hjälp i fråga örn organisationen, stadgarnas ombildning, avgifternas
uträkning m. m., som säkerligen kommer att bliva behövlig för att övergången
skall kunna försiggå utan slitningar. Vad angår den i fjol gjorda
kostnadsberäkningen och den då avsedda dispositionen av det begärda anslaget
finner jag icke heller anledning till erinran. I följd härav vill jag
förorda, att för ifrågavarande personalförstärkning m. m. för budgetåret
1931/1982 beräknas ett belopp av 50,000 kronor.

Enligt 1930 års proposition med förslag till vanartslag skulle den nya
lagen med visst undantag träda i kraft den 1 juli 1932. Den tid, varunder
ifrågavarande lagstiftning kunde förberedas, skulle alltså komma att omfatta
budgetåren 1930/1931 och 1931/1932. Förberedelsearbetet förmenades i första
hand böra åvila socialstyrelsen. Under det första budgetåret efter lagens
antagande ansågs detta arbete särskilt böra inriktas dels på insamlande och
bearbetning av det material, som erfordrades för uppläggande av det i vanartslagen
föreskrivna centralregistret angående dem, som bliva föremål för
viss åtgärd enligt lagen, m. fl., dels på undersökning huru deli medverkan
av enskilda hjälporganisationer, som förutsattes i nämnda lag, bäst skulle
kunna uppnås, dels ock på möjligheterna och behovet att inrätta nya arbetsanstalter
och arbetshem. Såsom förut antytts, beräknades i omförmälda proposition
nr 260 kostnaderna för personalförstärkningen hos styrelsen för
fullgörande av denna förberedande verksamhet för budgetåret 1930/1931 till

15,000 kronor. Av detta belopp var — såsom närmare framgår av propositionen
(sid. 14—16), till vilken jag ber att få hänvisa — ett belopp örn
tillhopa 4,000 kronor avsett att enligt Kungl. Maj:ts bestämmande kunna
disponeras för tilläggsarvoden åt två kvalificerade tjänstemän inom styrelsen,
vilka i första hand skulle handhava förberedelsearbetet, medan återstående
belopp av 11,000 kronor avsågs för avlönande av en heltidsamanuens och
vissa biträden, för arvoden och reseersättningar till experter och sakkunniga
m. m.

Det förslag till vanartslag, som inneliålles i Kungl. Maj:ts proposition
nr 100, ansluter sig i de delar, som bär äro av intresse, i huvudsak till
fjolårets propositionsförslag. Socialstyrelsens befattning med lagens genomförande
och tillämpning skulle enligt de två förslagen bliva i stort sett
densamma. Då enligt den nu framlagda propositionen vanartslagen skulle
träda i kraft den 1 juli 1933, skulle tiden för förberedelsearbetet även nu
kunna beräknas omfatta två budgetperioder, nämligen budgetåren 1931/1932
och 1932/1933. Med hänsyn till nu anförda omständigheter och då jag icke
har något att erinra mot nyssberörda, i propositionen nr 260 år 1930 intagna
kostnadsberäkningar, synas mig kostnaderna för personalförstärkning för
förberedande av vanartslagens genomförande i anslutning till dessa beräkningar
böra för nästa budgetår uppskattas till 15,000 kronor.

11

Kungl. Majus proposition nr 134.

I årets statsverksproposition bär jag, såsom redan förut berörts, anfört, Ersättning till
att det för avlöningar åt extra tjänstemän beräknade beloppet av särskild
anledning behövde ökas med 2,000 kronor. Jag ber nu att få närmare redo- såsom expert

gora for denna fråga. _ „ .. .. ärenden rö Till

en början Adil jag då erinra, att å socialstyrelsens byrå för allmän randelevnads -

socialstatistik m. m. (fjärde byrån) under en följd av år var anställd en
adjungerad ledamot å extra stat i lönegraden B 29 med uppgift att under
byråchefens inseende handhava närmaste ledningen av den till byrån hörande
pris- och kooperationsstatistiken. Denna ledamotsbefattning innehades av
sekreteraren hos socialstyrelsen H. I. Hejman. Genom beslut den 9 november
1928 förordnades emellertid Heyman att från och med den 1 december
1928 vara föredragande tjänsteman hos rikskommissionen för ekonomisk
försvarsberedskap. Sedan med anledning därav ledamotsbefattningen blivit
ledig, medgav Kungl. Majit genom beslut den 21 december 1928 på framställning
av socialstyrelsen, att befattningen finge ersättas med en befattning
såsom förste aktuarie å extra stat i lönegraden B 24. Då inom socialstyrelsen
fortfarande förelåg behov av att äga tillgång till Heymans sakkunskap,
bemyndigade Kungl. Majit samtidigt styrelsen att tills vidare för viss
tid anlita Heyman såsom expert hos styrelsen beträffande ärenden rörande
levnadskostnader och kooperation mot en ersättning av 150 kronor för månad,
vilken ersättning skulle utgå från anslaget till socialstyrelsens verksamhet.
På grund av nämnda och senare lämnade bemyndiganden bär Heyman
under tiden 1 december 1928—31 december 1930 tjänstgjort såsom
expert hos socialstyrelsen mot en ersättning av 150 kronor för månad, motsvarande
1,800 kronor för år.

I skrivelse den 18 december 1930 hemställde socialstyrelsen — under
liänA-isning till innehållet i en skrivelsen bifogad, av chefen för styrelsen
generaldirektören Huss upprättad promemoria — att Heymans arvode måtte
från och med den 1 januari 1931 höjas till 300 kronor per månad. I promemorian
framhölls, bland annat, att den statistik och de ärenden, för Alika
Heymans sakkunskap anlitades, under årens lopp alltmera tillväxt i omfattning
och betydelse, samt att nya uppgifter på förevarande område alltjämt
vore att motse. Därjämte anfördes, att Heymans expertskap i stor och
alltmera ökad utsträckning anlitades även för uppgifter, som icke direkt
anginge socialstyrelsens ämbetsutövning utan som föranleddes av statsmakternas,
ämbetsverks och myndigheters eller privata institutioners behov.
Heyman hade också i sin egenskap av socialstyrelsens expert kommit
att alltmera anlitas av myndigheter, kommittéer och organisationer för
utredning av spörsmål, som stöde i samband med levnadskostnads- och
dyrortsförhållanden. Slutligen hade Heymans sakkunskap i fråga örn den
kooperativa verksamheten tagits i anspråk för medverkan Aid ett flertal utredningar
angående lagstiftning och beskattning i dylika ämnen. Med hänsyn
till vad sålunda anförts vore det av största vikt för tillgodoseende av
socialstyrelsens behov av Heymans expertis, att han finge ett arAode, som
bättre än det dåvarande svarade mot det ökade arbetet. — Genom beslut den

kostnader och
kooperation.

Rese kostnader.

Sammanfattande
anslagsberäkning
rörande
anslaget
till socialstyrelsens

verksamhet.

12 Kungl. Majus proposition nr 134.

30 december 1930 har Kungl. Majit med bifall till socialstyrelsens förslag
bemyndigat styrelsen att från oell med den 1 januari tills vidare till och
med den 30 juni 1931 anlita Heyman såsom expert för ifrågavarande ärenden
mot en ersättning av 300 kronor för månad, motsvarande en ersättning
av 3,600 kronor för år.

De omständigheter, vilka sålunda för tiden intill utgången av löpande
budgetår föranlett en höjning av Heymans berörda expertarvode med
1,800 kronor, för år räknat, föreligga jämväl för tiden därefter. Då nämnda
arvode liksom hittills lämpligen bör bestridas från anslaget till socialstyrelsens
verksamhet, men detta anslag med dess nuvarande belopp endast mera
tillfälligt förslår till bestridande av det nu utgående högre arvodet, får jag
föreslå, att anslaget måtte för berörda ändamål för nästa budgetår höjas med
1,800 kronor.

I överensstämmelse med den uppfattning, för vilken jag redan givit uttryck
i årets statsverksproposition, bör vidare till ifrågavarande anslag från
anslaget till rese- och traktamentspenningar överflyttas resekostnaderna för
socialstyrelsens tjänstemän. Av denna anledning torde — såsom jag förut
anfört — ifrågavarande anslag böra för nästa budgetår höjas med 13,000
kronor, varjämte anslaget bör erhålla förslagsanslags karaktär.

Vidare vill jag framhålla, att i det betänkande med förslag angående
arbetslöshetens motverkande genom beredskapsarbeten, vilket den 15 januari
1931 avgivits av särskilt tillkallade utredningsmän, uttalats, att vid bifall
till nämnda förslag det syntes bliva påkallat att höja anslaget till socialstyrelsens
verksamhet med det mindre belopp, som kunde finnas erforderligt
till följd av de nya arbetsuppgifter, som enligt förslaget skulle tillföras
styrelsen. Frågan örn anordnande av nämnda beredskapsarbeten föreligger
ännu icke i det skick, att densamma kunnat upptagas till slutlig prövning.
Aven för den händelse anslag till dylika arbeten skulle anvisas i huvudsaklig
överensstämmelse med utredningsmännens förslag och socialstyrelsens
arbetsuppgifter därmed i viss mån utvidgas, synes mig emellertid detta förhållande
icke behöva i nämnvärd mån medföra sådana utgifter, som böra
belasta anslaget till socialstyrelsens verksamhet. Sistnämnda anslag torde
därför icke behöva röna inverkan av frågan örn anslag till berörda arbeten.

I detta sammanhang vill jag ånyo erinra, att det är min avsikt att hemställa
örn framläggande av förslag till årets riksdag örn reviderad alkoholistlagstiftning.
Med anledning därav må dock framhållas att, ehuru detta förslag
ännu icke varit föremål för lagrådets granskning och proposition i
ämnet alltså ännu icke kan framläggas, det redan nu står klart, att förslaget
torde kunna genomföras utan rubbning av här gjorda anslagsberäkningar.

Enligt mina i det föregående framlagda beräkningar skulle anslaget till
socialstyrelsens verksamhet, som för löpande budgetår är upptaget till

138,000 kronor, för nästa budgetår behöva höjas med dels 50,000 kronor för
personalförstärkning för förberedande av sjukkassereformens genomförande,

13

Kungl. Majds proposition nr 134.

dels 15,000 kronor för personalförstärkning för förberedande av vanartslagens
genomförande, dels 1,800 kronor för möjliggörande av högre ersättning till
socialstyrelsens expert för ärenden rörande levnadskostnader och kooperation,
dels ock 13,000 kronor för resekostnader för socialstyrelsens tjänstemän.
Anslaget skulle i följd härav kunna för nästa budgetår upptagas till
(138,000 + 50,000 + 15,000 + 1,800 + 13,000) 217,800 kronor, vilket belopp
lämpligen torde böra avrundas uppåt till 218,000 kronor.

Slutligen må här beröras en i viss mån fristående fråga. I propositionen
nr 240 till 1930 års riksdag med förslag till vanartslag m. m. anförde min !
företrädare, att det vore önskvärt, att för inrättande av erkända arbetsanstalter
skulle kunna tagas i anspråk jord tillhörig kronan och att därför av
riksdagen borde inhämtas medgivande till dylik disposition. Liknande medgivande
har tidigare lämnats, bland annat, rörande alkoholistanstalter, fattigvårdsanstalter
för lappar och hem för kroniskt sjuka. Även enligt min
mening bör dylikt medgivande utverkas och då, för den händelse det för
innevarande års riksdag framlagda lagförslaget i samma ämne upphöjes till
lag, det redan under nästa budgetår kan ifrågakomma att planera inrättandet
av nya erkända arbetsanstalter, lärer medgivandet redan nu böra äskas
av riksdagen. Framställning i sadant hänseende har icke ansetts lämpligen
kunna göras i den proposition (nr 100), vari själva lagförslaget framlagts.
I stället tillåter jag mig hemställa att, eftersom här behandlats frågan örn
vissa följdverkningar av vanartslagens antagande, i samband därmed framställning
jämväl må göras till riksdagen örn rätt till dylik disposition av
kronojord.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört
får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels uppföra det ordinarie förslagsanslaget till socialstyrelsen
med oförändrat belopp .............................. kronor 331,600;

dels till socialstyrelsens verksamhet för budgetåret 1931/1932

anvisa ett extra förslagsanslag av..................... kronor 218,000;

dels ock medgiva, att jord, som står under kronans omedelbara
disposition eller som tillhör någon av de under bruk och
bergverk för nödigt skogsfång upplåtna allmänningar eller någon
av de genom domänstyrelsens försorg utarrenderade kronoegendomar,
vilka icke upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas
fond, stuterierna eller Vadstena krigsmanshusfond, må, efter
av Kungl. Majit i varje särskilt fall verkställd prövning, utan särskild
ersättning till kronan på de villkor i övrigt, Kungl. Majit
kan finna skäligt bestämma, upplåtas till landsting, kommun,
förening eller stiftelse för anordnande av allmän arbetsanstalt.

Disposition
iv kronojord
för inrättande
av
erkända
arbetsanstalter.

Hemställan.

14

Kungl. Majus proposition nr 134.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr , 1931.