Kungl. Majis ''proposition Nr 132.

1

Nr 132.

Kungl. Majis proposition till riksdagen angående uppförande av
byggnader för karolinska sjukhuset m. m.; given Stockholms
slott den 20 februari 1931.

Kungl. Majit vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majits,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

. GUSTAF ADOLF.

Sam. Städener.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 20 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gaede, Hamrin, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck,

Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet och, vad
angår garnisonssjukhuset, chefen för försvarsdepartementet anför departementschefen,
statsrådet Städener:

Vid anmälan den 3 januari 1931 av anslagsbehoven under riksstatens
åttonde huvudtitel för budgetåret 1931/1932 hemställde jag, att Kungl. Majit
mätte föreslå riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som
kunde varda riksdagen förelagd, till uppförande av byggnader för karolinska
sjukhuset i Stockholm m. m. för budgetåret 1931/1932 under åttonde huvudtiteln
för ändamålet beräkna ett extra reservationsanslag av 750,000 kronor.

Efter det utredningen i ärendet numera avslutats, anhåller jag att få
återkomma till detsamma och därvid begynna med en kort redogörelse för
sjukhusfrågans behandling vid 1930 års riksdag.

Billang till riksdagens protokoll 1931. t sami. 114 haft. (Nr 132.) 1

2

Kungl. Majus proposition Nr 132.

Sjukhusfrågans behandling vid 1930 års riksdag.

Kungl Majus j huvudsaklig överensstämmelse med ett av 1926 års sjukhuskommis°rSag''
sion avgivet förslag (Statens offentliga utredningar 1928: 26) avlät Kungl.

Maj:t till 1930 års riksdag en den 14 mars 1930 dagtecknad proposition
(nr 232) angående uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m.

Enligt denna proposition skulle ett nytt kliniskt sjukhus, benämnt karolinska
sjukhuset, samt nya lokaler för karolinska institutets teoretiska
institutioner uppföras å det s. k. Norrbackaområdet, vilket av 1927 års
riksdag upplåtits för berörda ändamål. Byggnadsföretaget skulle utföras
i tre etapper. Med iakttagande härvid av den principen, att de institutioner
och kliniker, vilkas behov av nya lokaler vore störst, i första hand
borde tillgodoses, hänfördes till den första etappen följande kliniker med
polikliniker, nämligen en medicinsk, en kirurgisk, en radioterapeutisk,
en oftalmologisk, en oto-laryngologisk och en obstetrisk-gynekologisk klinik
ävensom ett röntgendiagnostiskt institut, vidare vissa för klinikerna
gemensamma inrättningar, nämligen isoleringsavdelning, tandpoliklinii,
centrallaboratorier, badavdelning, gymnastikavdelning, apotek, desinfektionsavdelning,
kök och matsalar, tvättinrättning, begravningskapell, personalbostäder,
förråds- och verkstadslokaler ävensom ångpanneanläggning
samt slutligen en patologisk institution. I avseende å denna första
etapp innefattade propositionen hemställan, att riksdagen måtte besluta
dess utbyggande i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten C.
Westman upprättade ritningar och kostnadsförslag.

Med den radioterapeutiska kliniken skulle enligt propositionen sammanföras
cancerföreningens i Stockholm nuvarande vårdanstalt för kräftsjuka,
radiumhemmet, ävensom forskningsavdelningar, allt i huvudsaklig
överensstämmelse med riktlinjer, som en av Hans Majit Konungen tillsatt
kommitté i betänkande av den 23 maj 1929 avgivit och som av honom godkänts,
samt i enlighet med den närmare överenskommelse, som Kungl.
Majit kunde komma att träffa med styrelsen för Konung Gustaf V jubileumsfond
och cancerföreningen.

Kungl. Majits förslag innebar vidare, att det nuvarande garnisonssjukhuset
i Stockholm skulle sammanslås med karolinska sjukhuset sålunda,
att förstnämnda sjukhus nedlades och för garnisonens sjuka inrättades
särskilda avdelningar för medicinska och kirurgiska fall å karolinska
sjukhuset. För övriga fall skulle däremot garnisonens sjuka erhålla vård
å det nya sjukhusets olika specialkliniker.

Sammanlagda antalet platser å den första etappens sjukavdelningar
skulle utgöra 900, varav 779 allmänna platser och 121 enskilda. För garnisonsavdelningen
skulle disponeras 100 av de allmänna platserna, därav

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

50 på medicinska ock 50 på kirurgiska kliniken samt 8 av de enskilda platserna.
50 av de till 100 beräknade allmänna platserna å den radioterapeutiska
kliniken samt 7 av de enskilda platserna därstädes skulle bekostas
av medel, som skulle ställas till förfogande av cancerföreningen
och Konung Gustaf V jiibileumsfond. Av övriga 629 allmänna vårdplatser
skulle 315 avses för Stockkolms stad, 110 för Stockkolms län
ock 204 för landet i övrigt. De allmänna vårdavdelningarna skulle envar
omfatta 25 sängplatser; dock skulle en vårdavdelning å obstetriska kliniken
omfatta endast 20 platser. De enskilda vårdavdelningarna varierade i
storlek mellan 6—13 platser.

De olika klinikerna upptogo följande platsantal å allmän vårdavdelning:
medicinska ock kirurgiska klinikerna vardera 150 (utom de 50 sängarna å
garnisonsavdelningen), oftalmologiska kliniken samt öron-, näs- och halskliniken
vardera 75, obstetriska kliniken 70, gynekologiska kliniken 50 och
radioterapeutiska kliniken 100. Härtill kom en isoleringsavdelning örn 9
platser. Såsom en ledande princip vid bestämmandet av klinikernas storlek
hade gällt, att dessa icke borde omfatta större antal platser än som för
bedrivande av undervisningen vore oundgängligen erforderligt.

Totalkostnaden för sjukhusets utbyggande i första etappen uppskattades
i propositionen till 24 078 509 kronor. I detta belopp ingingo ej vissa
bidrag, som cancerföreningen och jubileumsfonden utfäst sig att lämna
till jubileumsklinikens uppförande m. m., samt ej heller kostnaderna för
uppförande av tre bostadshus för klinikchefer, vilka kostnader voro avsedda
att helt gäldas med lån samt förräntas och amorteras av influtna
hyresmedel. Av nämnda belopp, 24 078 509 kronor, beräknades 5 588 264
kronor direkt betingade av sjukhusets undervisnings- och forskningsuppgifter
samt av merutgifterna för Norrbackatomtens iordningställande.
Sistsagda summa ansågs vid beräkning av kostnaden per vårdplats böra
frånräknas totalkostnaden, enär eljest icke en med platskostnaden å sjukhus
i allmänhet jämförbar siffra erhölles.

Efter avdrag av 5 588 264 kronor från totalkostnaden, 24 078 509 kronor,
återstod ett belopp av 18 490 245 kronor. Örn denna summa fördelades lika
å var och en av första etappens 843 vårdplatser — de av cancerföreningen
och jubileumsfonden bekostade 57 platserna äro härvid frånräknade
—, erhölles en platskostnad av 21934 kronor.

Till kostnaden för sjukhusets uppförande skulle staten, Stockholms stad
och Stockholms län bidraga , varjämte medel för de byggnadskostnader,
som folio å de enskilda platserna, skulle anskaffas genom upplåning. Staden
och länet skulle dock icke på grund av sina bidrag erhålla någon del
i äganderätt till byggnader eller tomt.

Vad angår Stockholms stads och Stockholms läns delaktighet i sjukhuset,
hade träffats preliminärt avtal, enligt vilket av sjukhusets vårdplatser,
på sätt förut nämnts, 315 skulle avses för sjuka från staden och 110 för sjuka

4

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 132.

från länet. För varje vårdplats skulle staden erlägga 18 000 kronor och
länet 17 000 kronor. Dessa belopp skulle anses täcka byggnadskostnader
och tomta vgift. För platsernas utrustning skulle särskild ersättning utgå.
Stadens bidrag till byggnadskostnaderna skulle alltså utgöra 5 670 000 kronor
och länets 1870 000 kronor eller tillhopa 7 540 000 kronor. Dessa bidrag
skulle gäldas på det sättet, att staden och landstinget upplånade och till
staten utlånade de erforderliga beloppen, vilka staden och landstinget
därefter skulle hava att amortera. De årliga annuiteterna skulle fördelas
på vederbörandes vårddagar i form av s. k. platskostnadsavgift, som under
förutsättning av 40-årigt, 4 14 procents amorteringslån skulle per säng
och dag utgöra för staden 2 kronor 68 öre och för landstinget 2 kronor
53 öre. Genom lån skulle för de enskilda vårdplatserna anskaffas 2 325 004
kronor att förräntas och amorteras genom inflytande vårdavgifter. Återstående
beloppet, 14 213 505 kronor, skulle bestridas medelst statsanslag.

Kostnaderna för sjukhusets utrustning beräknades till omkring 3 600 000
kronor, som skulle fördelas i vederbörlig proportion mellan staten, Stockholms
stad och Stockholms län ävensom jubileumsfonden.

Vad kostnaderna för sjukhusets drift beträffar, skulle dessa i första
rummet bestridas av inflytande vårdavgifter. För Stockholms stad och
län skulle därvid enligt det träffade preliminära avtalet gälla, att, i den
mån vårdkostnaderna icke kunde täckas genom patienternas egna legosängsavgifter,
staden respektive länet skulle erlägga vad som belöpte å antalet
vårddagar för stadens och länets sjuka; dock att dagskostnaden ej finge
överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden under året, inberäknat kostnaden
för sjukhusets underhåll m. m., på stadens respektive länets egna
sjukvårdsinrättningar av motsvarande slag. I fråga örn de 204 för patienter
från riket i övrigt avsedda platserna skulle vederbörande patienter själva
gälda hela den fastställda legosängsavgiften; dock att hemlandstinget
skulle lämna vårdbidrag örn 2 kronor 50 öre för patienter, som insjuknat
i Stockholm eller i Stockholms län eller som, på grund aA^ att lämplig
vård ej stöde att få å hemlandstingets sjukvårdsinrättningar, a\T vederbörande
lasarettsläkare remitterats till karolinska sjukhuset. Den del av
kostnaderna för sjukhusets drift, som icke täckes medels legosängsaA^gifter
eller omförmälda bidrag, skulle bestridas genom statsbidrag. Detta uppskattades
till omkring 560 000 kronor per år.

I propositionen hemställdes, att ÖA^erenskommelse rörande samarbetet
för sjukhusets uppförande och drift måtte få träffas mellan staten, Stockholms
stad och Stockholms läns landsting i enlighet med de i propositionen
förordade samt a\T staden och landstinget godtagna bestämmelser. Vidare
begärdes godkännande av de föreslagna principerna för byggnadsföretagets
finansiering samt bemyndigande att vidtaga åtgärder för Norrbackaområdets
ianspråktagande, för markutbyte och tomtreglering.

För ifrågavarande byggnadsarbeten i första etappen begärdes anvisande

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

av ett extra reservationsanslag av 14 213 505 kronor, varav 300 000 kronor
för budgetåret 1930/1931 att användas till förberedande arbeten, uppgörande
av definitiva ritningar m. m. Av sistnämnda belopp avsågos högst
30 000 kronor till förberedande arbeten för en ny vanföreanstalt, åt vilken
enligt propositionen tomt skulle upplåtas å Norrbackaområdet.

I anledning av Kungl. Maj:ts proposition väcktes inom riksdagen tre
motioner (I: 333 och 341; II: 520), i vilka av olika skäl yrkades, att förslaget
icke måtte av riksdagen godtagas. En kort redogörelse för huvudinnehållet
i motionerna torde här vara på sin plats.

I motionen I: 333 hemställdes, att riksdagen, med förklarande att den
icke funne sig beredd att nu taga slutgiltig ställning till det föreliggande
förslaget, i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla, att skyndsam utredning
verkställdes, huruvida och under vilka villkor överenskommelse
måtte kunna träffas med Stockholms stad örn förläggande av den kliniska
undervisningen inom karolinska institutet till stadens sjukvårdsinrättningar.
och att denna utredning och därav föranledda förslag förelädes
riksdagen till omprövning antingen tillsammans med det föreliggande
förslaget eller, därest utredningen skulle visa, att den i motionen förordade
lösningen bleve för statsverket förmånligare, ensamt, samt att de teoretiska
institutionernas byggnadsfråga måtte så utredas, att riksdagen
kunde bilda sig en mening såväl örn denna frågas samband med det kliniska
sjukhuset som ock örn de anslagskrav, vilka under den närmaste
tiden för nämnda institutioner vore att förvänta från karolinska institutet.

I motionen 11:520 yrkades, att riksdagen, med avslag å Kungl. Maj:ts
proposition, måtte hos Kungl. Majit hemställa örn förnyad utredning rörande
det karolinska sjukhuset. Den förnyade utredningen borde särskilt
beakta nödvändigheten att åstadkomma besparingar för statens del genom

a) ett bättre samarbete med Stockholms stad, varvid med hänsyn till detta
samarbete särskilt borde undersökas möjligheterna att vid stadens sjukhus
helt eller delvis på ett tillfredsställande sätt ordna den medicinska
undervisningen t. ex. i huvudsaklig överensstämmelse med de principer,
som tillämpades vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund, samt

b) nedbringandet av själva byggnadskostnaderna eventuellt genom tilllämpandet
av andra och billigare principer för planläggningen än de,
på vilka det föreliggande förslaget byggde, för de nyanläggningar, vilka
slutligen visade sig erforderliga.

Slutligen hemställdes i motionen 1:341, att riksdagen, under uttalande
att det föreliggande förslaget till kliniskt sjukhus icke kunnat godtagas,
ville hos Kungl. Majit anhålla örn skyndsamt framläggande av nytt förslag
till sådant sjukhus med beaktande av de synpunkter och önskemål,
som i motionen framhållits för vinnande av en mera ändamålsenlig och
ekonomisk planläggning aA^ byggnader oell organisation.

Motioner
vid, 1930 års
riksdag.

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

Såsom jämväl framgår av de ovan refererade yrkandena inriktade sig
kritiken mot Kungl. Maj:ts förslag väsentligen på samma punkter i båda
de förstnämnda motionerna. Kungl. Maj:ts förslag ansågs alltför dyrbart
för statsverket. De höga kostnaderna bade enligt motionärernas mening
föranletts av att i förslaget tillbörligt beaktande ej ägnats av riksdagen
förut givna direktiv, vilka dels pekat på önskvärdheten av begränsningar
av klinikutrymmen och lokaler för laboratorier och andra för vetenskapliga
undersökningar avsedda utrymmen, dels ock tagit sikte på ett samarbete
mellan staten och Stockholms stad enligt det s. k. Malmöhuslänssystemet,
d. v. s. i stort sett enligt principen, att staten allenast svarade
för undervisningskostnaderna, under det att kommunen vore sjukhusföretagare
och alltså påtoge sig själva sjukvårdskostnaderna. Enligt
Kungl. Maj:ts förslag finge staten bära för stor anpart av kostnadssumman.
Det vore enligt motionärernas mening sannolikt, att den medicinska
undervisningen vid karolinska institutet kunde handhavas på ett tillfredsställande
sätt, även örn den förlädes till stadens sjukvårdsinrättningar. I
värjo fall hade närmare utredning härom bort förebringas. Genom ett samarbete
med staden på sådant sätt skulle förslaget bliva för staten billigare,
och dessutom skulle härigenom trygghet vinnas för att städse ett tillräckligt
och fullgott sjukmaterial stöde till undervisningens förfogande. I
sistnämnda avseende lämnade Kungl. Maj:ts förslag ingen säkerhet, då
enligt detta endast ett relativt ringa antal platser komme att upptagas av
staden och länet. Med undervisningens förläggande till stadens sjukhus
måste visserligen kravet på ett sammanförande till en plats av alla karolinska
institutets inrättningar uppgivas, men nödvändigheten eller fördelarna
av enhetstankens förverkligande hade icke blivit påvisade. Behovet
av ett rikssjukhus kunde med rätta ifrågasättas, sedan länssjukvården
genom centrallasarettens inrättande nått en mycket hög ståndpunkt.
Man kunde i själva verket befara, att tillkomsten av karolinska sjukhuset
kunde inverka hämmande på centrallasarettens utveckling. Slutligen
framhölls, att all utredning saknades rörande de följande byggnadsetapperna
och kostnaderna för dessa. I motionen I: 333 påpekades särskilt, att
ingen klarhet förelåge i fråga örn de teoretiska institutionernas byggnadsbehov
och huru snart man hade att förvänta krav från deras sida på förbättrade
lokaler.

I motionen I: 341 åter utgick kritiken av Kungl. Maj:ts förslag väsentligen
från byggnadsekonomiska och sjukhusorganisatoriska synpunkter.
Här må endast erinras örn att även enligt sistnämnda motion det nya sjukhusförslaget
vore för dyrbart. I motionen framhölls dock, att karolinska
sjukhuset till följd av sin egenskap av undervisningssjuklius alltid måste
ställa sig dyrare än våra vanliga kommunala sjukhus och länslasarett,
varför man icke finge hava överdrivet stora förväntningar örn vad som
kunde göras för att nedbringa kostnaderna. I motionen riktades härefter

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132. ‘

erinringar mot olika delar av förslaget, vilka ansågos kava onödigt fördyrat
detsamma eller krista i ändamålsenligket. Främst drakkade erinringarna
den röutgendiagnostiska avdelningen, som ansågs alltför stort
tilltagen. Även organisationen av den radioterapeutiska kliniken kade
enligt motionen gjorts okekövligt dyrkar i såväl anläggning som drift.
Med avseende å sjukkusförslaget i övrigt kade vid planerandet av sjukavdelningarna
misskuskållats med utrymmet. Sköterskornas kostäder
korde kåde av ekonomiska ock andra skäl kava placerats i ett särskilt
kostadskus. Antalet sängplatser å sjukavdelningarna korde kunna något
utökas, varigenom en väsentlig kesparing kunde göras. Ur ändamålsenligketens
synpunkt vore även åtskilligt annat att anmärka mot förslaget.
Det vore sålunda mycket tvivelaktigt, örn det kunde vara lämpligt att
inkorporera fyra garnisonssjukavdelningar med den medicinska ock kirurgiska
kliniken ock giva dem en delvis militär organisation. Placeringen av
sjukkusets polikliniker vore otillfredsställande, i det poliklinikerna genom
sin belägenket i centrum av sjukkusanläggningen saknade varje möjligket
till utveckling. Även vid de särskilda poliklinikernas utformning funnes
påtagliga brister av olika slag.

I sin skrivelse den 11 juni 1930 (nr 386), vari riksdagen anmälde sitt
beslut i anledning av omförmälda proposition och i ämnet väckta motioner,
anförde riksdagen bland annat följande:

I föreliggande ärende synes vara ostridigt, att karolinska institutet, landets
största medicinska undervisningsanstalt, är i trängande behov av
bättre, rymligare och mera modernt inrättade och utrustade lokaler för att
kunna meddela en fullgod läkarutbildning. Häremot kar, såvitt riksdagen
kunnat finna, icke gjorts några invändningar av beskaffenhet att kunna tillmätas
betydelse. Detta behov har av riksdagen själv erkänts genom dess uttalanden
ock beslut örn förberedande åtgärder i ämnet vid 1926 ock 1927 årens
riksdagar. Sålunda fann 1926 års riksdag en »skyndsam utredning» om ett
nytt kliniskt sjukhus och nya lokaler för en medicinsk högskola »synnerligen
önsklig», och 1927 års riksdag upplät tomt för ändamålet.

Även i fråga örn sättet, varpå förbättrade undervisningslokaler borde beredas,
kan riksdagen i visst avseende redan sägas hava tagit ställning. Såväl
från institutets sida som ock av de sakkunnigkommissioner, som handhaft
frågans utredning, har med styrka hävdats den s. k. enketstanken, d. v. s.
önskvärdheten att vid byggnadsp]anenias realiserande alla de institutioner,
teoretiska oell praktiska, av vilka karolinska institutet för sin verksamhet
är i behov, sammanföras till ett belt såsom en enda, sammanhängande anläggning.
Till denna tanke torde riksdagen få anses hava givit sin anslutning,
då riksdagen år 1927 beslöt att »till förläggningsplats för uppförande
av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler för karolinska institutet»
upplåta det s. k. Norrbackaområdet. Det är vid sådant förhållande
naturligt, att de sedermera vidtagna både långvariga, mödosamma och ganska
dyrbara utredningarna inriktat sig på enhetstankens förverkligande.

Riksdagen, som nu har att taga ställning till det föreliggande förslaget till
frågans definitiva lösning, har, med avseende å behovet av förbättrade lokal -

Riksdagens
skrivelse den
11 juni 1930.

8

Kungl. May.ts proposition Nr 132.

förhållanden för karolinska institutet och dess kliniker samt åstadkommandet
av dylika genom de olika avdelningarnas sammanförande till ett helt,
icke av den förebragta utredningen funnit anledning frångå den ståndpunkt,
riksdagen sålunda tidigare härutinnan intagit. Fastmera har riksdagen, av
vad som i berörda hänseenden ytterligare förekommit, stärkts i sin uppfattning
örn det synnerligen berättigade i kravet på drägligare yttre arbetsförhållanden
för ifrågavarande medicinska högskola, och att en lösning av
frågan bör ske efter enhetstankens princip.

Vad särskilt sistnämnda spörsmål angår, har i motionen 11:520 och även
i motionen I: 333 dess berättigande eller nödvändighet dragits i tvivelsmål.
Häremot stå enhälliga uttalanden av karolinska institutets lärarkollegium
vid upprepade tillfällen sedan mer än tio år tillbaka och av ett flertal offentliga
utredningskommissioner, andra sakkunniga myndigheter onämnda.
Riksdagen vill särskilt hänvisa till den klargörande framställning av enhetstankens
betydelse, som givits av lärarkollegiet i dess senaste yttrande i frågan
och som finnes återgivet å sid. 30—31 i den kungl, propositionen. Då det
göres gällande, att denna fråga icke är tillräckligt utredd, kan därför riksdagen
ej finna, att denna mening är riktig. Olägenheterna av den nuvarande
splittringen såväl som det av läkarvetenskapens utveckling betingade behovet
av ett även lokalt samband mellan de olika institutionerna och klinikerna"
synas riksdagen tvärtom på ett auktoritativt sätt klarlagda. I jämförelse
härmed måste ett blott och bart påstående i motsatt riktning, utan
närmare motivering och utan stöd från sakkunnigt håll, väga lätt.

Då riksdagen från nu angivna utgångspunkt går att granska det föreliggande
förslaget mera i detalj och de mot detsamma framställda invändningarna,
vill riksdagen ytterligare betona, att riksdagen finner de skäl, som
anförts för ett omedelbart avgörande av karolinska institutets byggnadsfråga,
så starka, att riksdagen anser ett vidare undanskjutande av denna
fråga icke vara försvarligt under annan förutsättning, än att någon sådan
utväg anvisas, vilken klart och otvetydigt innebär ur statens synpunkt bestämda
fördelar framför Kungl. Maj:ts förslag.

Mot förslaget har framför allt anmärkts, att detsamma icke tillräckligt
tager sikte på möjligheterna att genom samarbete med Stockholms stad lösa
lokalfrågan i syfte att dels vinna en kostnadsbesparing för statsverket, dels
ock erhålla bättre garantier för ständig tillgång till ett fullgott sjukmaterial
för undervisningen. I avseende härå har man särskilt erinrat örn 1926 års
riksdags uttalande, att vid en utredning rörande överenskommelse med
Stockholms stad borde tagas i betraktande, huruvida icke i tillämpliga delar
det s. k. Malmöhusläussystemet kunde tjäna till ledning, samt velat göra
gällande, att vederbörande på denna punkt icke ställt sig riksdagens anvisningar
till efterrättelse.

Riksdagen vill då först med några ord beröra innebörden av detta system.
Vid sjukvårdsinrättningarna i Lund är länet sjukhusägare, staten allenast
bidragsgivare. Såsom å sid. 59 i propositionen angives, har staten delvis
bekostat sjukhusbyggnadernas uppförande, och vid senast verkställda nybyggnadsarbeten
hava byggnadskostnaderna bestritts till hälften av staten
och till hälften av landstinget. Staten har vidare under senare år lämnat
bidrag till driftskostnaderna för de vårdplatser, som upptagas av utomlänspatienter,
motsvarande det belopp ar sjukhusets allmänna dagskostnad, som
överstiger 4 kronor 50 öre, och har därjämte svarat för kostnaderna för legosängsavgifterna
för 20 procent av underhållsdagarna vid barnbördsavdel -

9

Kungl. Majus proposition Nr 132.

ningen. Principen för statens bidrag i förevarande fall synes — yttrar departementschefen
— vara den, att staten bestrider byggnads- och underhållskostnaderna
för de särskilda lokaler och övriga byggnadsanordmngar,. sorn
betingas av sjukhusets undervisnings- och forskningsuppgifter, samt täcket
sjukhusägarens kostnader för de vårdplatser, som äro behövliga för undeivisningen
men ej krävas för sjukvårdsområdets eget behov.

Riksdagen vill icke förneka, att en lösning av förevarande byggnadsfräga
efter nu angivna linjer sannolikt skulle hava ställt sig ur statens synpunkt
ekonomiskt fördelaktigare. Men riksdagen har icke kunnat finna ådagalagt,
att denna väg är framkomlig utan enhetstankens uppgivande. Riksdagen Itai
undersökt de möjligheter, som kunna tänkas erbjuda sig att till någon a^
stadens hittillsvarande sjukvårdsanstalter förlägga de institutioner och kliniker,
som för karolinska institutets verksamhet äro erforderliga, och enligt
den uppfattning, vartill riksdagen kommit vid dessa överväganden, står någon
tomt, där alla dessa inrättningar med möjlighet till framtida utvidgning
skulle kunna inrymmas, icke till buds. De under den offentliga diskussionen
i sådant hänseende framkastade förslagen synas riksdagen icke vara av den
beskaffenhet, att de kunna anses förtjänta av ett närmare övervägande och
alltså utgöra tillräcklig anledning till ett uppskov med frågans avgörande.
Riksdagen vill tillägga, att även örn man fränginge enhetsprincipen så till
vida, att karolinska institutets teoretiska institutioner förlädes till annan
plats än klinikerna, riksdagen håller före, att det skulle möta stora svårigheter
att å någon av stadens för sjukhusinrättningar avsedda tomter finna
tillräckligt utrymme för institutets kliniker och därmed sammanhörande
anstalter.

Med avseende å att 1926 års sjukhuskommission i sitt betänkande icke närmare
dryftat utvägen till en överenskommelse enligt Malmöhuslänslinjen
torde även böra beaktas, att då kommissionen hade att taga slutgiltig ståndpunkt
till frågan, 1926 års riksdags uttalande, som utgick från sjukhusbyggnadssakkunnigas
förslag av år 1925, efterföljts av 1927 års riksdags beslut
örn upplåtande av det staten tillhöriga Norrbackaområdet, varigenom spörsmålet
i så måtto kom i ett annat läge än förut, att kommissionen hade skäl
att taga för givet, att frågan skulle lösas enligt enhetsprincipen och med
staten såsom sjukhusföretagare. Kommissionen synes vid sådant förhållande
knappast haft anledning att framlägga utredning rörande Malmöhuslänslinjen,
da denna väl icke kail tänkas tillämpad under annan förutsättning,
än att kommunen är tomt- och alltså också sjukhusägare.

En ytterligare omständighet, som synes utesluta möjligheten av någon
annan än staten såsom sjukhusföretagare i detta fall, är garnisonssjukvårdsfrågan.
Enligt riksdagens mening tala starka skäl för ett nedläggande av
det nuvarande garnisonssjukhuset, vilket numera icke kan erhålla full beläggning
med militära patienter. Att ersätta detta sjukhus med ett nytt särskilt
militärsjukhus synes av ekonomiska och andra skäl ej lämpligt. Under
sådana förhållanden synes det riksdagen vara en lycklig lösning av detta
s jukvårdspr oblem att samordna den militära sjukvården i Stockholm med
det nya kliniska sjukhuset, som därvid får en del av sitt platsbehov fyllt.
De invändningar mot en sådan organisation, som gjorts från vissa militära
myndigheter, förefalla riksdagen icke vara bärande. Och det militära sjukvårdsmaterialets
användbarhet för kliniskt ändamål har vitsordats av den
medicinska sakkunskapen. Om man alltså i likhet med riksdagen utgår från
att den föreslagna omorganisationen bör komma till stånd, synes det riks -

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

dagen uteslutet, att en dylik samorganisation skulle kunna inordnas i det
kommunala sjukhus väsendet på ett sådant sätt, att, såväl statens, d. v. s. de
speciellt militära och undervisningens, som ock samtidigt kommunens intressen
kunde i tillbörlig grad tillgodoses.

Vad angår invändningen att sjukmaterialet å det föreslagna sjukhuset ej
skulle kunna förväntas bliva fullgott för undervisningen eller ej tillräckligt
genom att anläggningen ej väsentligen byggde på det egna sjukvårdsområdets
behov, synes riksdagen dessa farhågor ogrundade. Bebyggelsen i de
trakter, där sjukhuset skulle hava sin plats, är synnerligen livlig och visar
en stark tendens till ökning. Samtidigt växer det allmänna sjukvårdsbehovet
i landet med stor hastighet. Av sistnämnda anledning synes det riksdagen
ej heller befogat att i tillkomsten av det nya kliniska sjukhuset se ett hinder
för utvecklingen av landsbygdens centrallasarett. Bägge organisationsformerna
komma otvivelaktigt att hava sitt fulla existensberättigande och på
erforderligt sätt komplettera varandra.

I fråga örn det förslag till avtal med staden och länet, som av Kungl.
Maj:t framlagts och till vilket staden anslutit sig, synes det riksdagen obestridligt
att, såsom ock av departementschefen framhålles, detta avtal är för
staten ekonomiskt fördelaktigare än sjukhusbyggnadssakkunnigas tidigare
förslag. Enligt sistnämnda förslag torde stadens bidrag kunna uppskattas
till omkring 15 300 kronor per säng; enligt nu föreliggande förslag är det
18 000 kronor. Enligt sjukhusbyggnadssakkunnigas förslag skulle staden
svara allenast för halva skillnaden mellan dagskostnaden (med frånräknande
av undervisningskostnaderna) och legosängsavgiften; enligt det nu
framlagda förslaget kommer på staden hela denna skillnad. Jämväl i övrigt
synes det nuvarande avtalsförslagets bestämmelser vara sådana, att man kan
säga, att staden genom att godtaga desamma lagt i dagen sitt intresse för
att icke genom överdrivna anspråk förhindra frågans avgörande. Man torde
alltså med fog kunna göra gällande, att sistnämnda förslag fyller den av
1926 års riksdag uppställda fordran på ett avtal, som väsentligt bättre tillgodosåge
statens intressen än sjukhusbyggnadssakkunnigas förslag.

Vad riksdagen nu senast anfört innebär emellertid icke, att riksdagen anser
det föreliggande avtalsförslaget utan vidare böra godtagas. Härtill återkommer
riksdagen i det följande.

I kritiken mot Kungl. Maj:ts föreliggande förslag rörande det s. k. karolinska
sjukhuset har även framförts den anmärkningen, att varje utredning
saknades rörande de teoretiska institutionernas byggnadsbehov och kostnaderna
för beredande åt dem av nya lokaler. I anledning härav vill riksdagen
framhålla, att det här gäller ett synnerligen omfattande byggnadsföretag,
vilket man tänkt sig genomfört i tre olika etapper. Under hela den tid, utredningen
i ämnet pågått mera än 10 år — har det aldrig varit fråga örn annat
än att i första hand tillgodose klinikernas byggnadsbehov, och häremot har
varken från karolinska institutets, Kungl. Maj:ts eller riksdagens sida framförts
någon erinran. Även institutets teoretiska professorer hava enhälligt
ställt sig på denna ståndpunkt. Det ligger i sakens natur, att fullständiga
nybyggnadei för de teoretiska institutionerna komma att kräva ganska avsevärda
kostnader. Men att redan nu uppgöra beräkningar för ett byggnadsföretag,
som ligger så långt i framtiden som detta, torde vara skäligen meningslöst.
Då de, som vid institutet bära ansvaret för den teoretiska utbildningen,
samfällt förordat frågans lösning på föreslaget sätt, måste det förutsättas.
att de också gjort klart för sig, att de teoretiska institutionerna tills

11

Kunell. Maj.ts proposition Nr 132.

vidare kunna hjälpa sig- fram utan omfattande nybyggnader. Riksdagen kan
därför icke tillmäta ovanberörda invändning någon större betydelse.

Riksdagen anser sig härmed hava bemött de väsentligaste av de invändningar,
som framställts mot Kungl. Maj:ts förslag, utom vad angår själva
byggnadsförslaget, sådant det föreligger i de av arkitekten C. Westman up°prättade
ritningarna med kostnadsförslag, ävensom avtalsförslagets innehåll
i och för sig.

I fråga örn byggnadsförslaget må erinras, att den av sjukhuskommissionen
beräknade kostnadssumman utgör 24 339 077 kronor och att departementschefen
genom uteslutning av den djurexperimentella avdelningen och emanationslaboratoriet
kunnat minska detta belopp till 24 078 509 kronor. I sistnämnda
summa ingå ej cancerföreningens och jubileumsfondens bidrag samt
ej heller kostnaderna för vissa klinikchefers bostadshus, vilka sistnämnda
kostnader äro avsedda att helt bestridas genom lån, som skulle förräntas och
amorteras av inflytande hyresmedel.

Mot byggnadsförslaget hava särskilt i motionen I: 341 riktats åtskilliga anmärkningar,
och i motionen har påkallats uppskov med fragans avgörande,
för att nytt förslag i detta avseende må kunna föreläggas riksdagen till nedbringande
av kostnaderna och vinnande av en mera ändamålsenlig planläggning
av byggnaderna.

Riksdagen kan visserligen icke i allo dela de i berörda motion framförda
synpunkterna — sålunda synes den i motionen mot den radioterapeutiska
kliniken riktade kritiken icke befogad, örn hänsyn tages till utvecklingen på
detta område av medicinen och nödvändigheten att planera denna del a\
sjukhusanläggningen så, att den motsvarar behovet för en avsevärd tid
framåt — men i övrigt torde åtskilligt av vad i motionen anförts vara värt
beaktande och i varje fall förtjänt att närmare övervägas. Även riksdagen
har den uppfattningen, att kostnadssumman är hög, och håller före, att man
med god vilja skall lyckas väsentligt nedbringa densamma. Riksdagen kan
emellertid icke finna nödvändigt, att av denna anledning ett positivt avgörande
i frågan uppskjutes. Enligt vad riksdagen förvissat sig örn, äro de
nu äskade 300 000 kronorna väsentligen avsedda för sådana förberedande arbeten
— planering av tomten, väg- och ledningsarbeten m. m. — som kunna
komma till utförande, oavsett hur det slutgiltiga byggnadsförslaget kommer
att te sig. Riksdagen anser därför, att ett avgörande av frågan nu kan ske,
oberoende av själva byggnadsförslaget. I avseende å detta vill riksdagen hos
Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Maj:t låter verkställa en överarbetning av
nämnda förslag, i syfte att kostnaderna för byggnaderna må väsentligt nedbringas.
En dylik revision får givetvis icke leda till ett eftersättande av
ändamålsenligheten; tvärtom är det angeläget att därvid även undersöka, örn
ej vissa ändringar möjligen kunna anses påkallade för att göra anläggningen
bättre lämpad för sitt ändamål. Berörda överarbetning torde med hänsyn till
sakens brådskande beskaffenhet böra föreläggas 1931 ars riksdag.

Till frågan, huruvida det framlagda förslaget till avtal mellan staten och
Stockholms stad respektive län är sådant, att det nu bör av riksdagen godkännas,
har riksdagen ännu icke tagit ståndpunkt. Enligt riksdagens mening
hade det ur statens synpunkt varit önskvärt, att staden å det nya sjukhuset
tagit i anspråk vårdplatser i avsevärt större; utsträckning än som skett. Härigenom
skulle nämligen för staten kostnaderna för sjukhusanläggningen och
dess drift givetvis komma att ställa sig billigare. Under de hittills med staden
förda förhandlingarna har visserligen från stadens sida framhållits, att

12

Kungl. Ma.j:ts proposition Nr 132.

staden icke har något egentligt intresse av Norrbackasjukhuset såsom förläggningsplats
för en del av sin sjukvård. Men riksdagen kan icke frigöra
sig från tanken, att nya överväganden av denna sak möjligen skulle kunna
giva ett annat resultat. Staden står veterligen för närvarande inför nödvändigheten
att på flera av sina sjukvårdsinrättningar, bl. a. det Norrbaekaområdet
relativt närbelägna Sabbatsberg, företaga omfattande ny- och ombyggnader.
Enligt riksdagens tanke borde det icke vara uteslutet, att staden vid
nya förhandlingar kunde finna med sin fördel förenligt att i samband med
inskränkning av sin sjukvårdsverksamhet på en eller annan av sina nuvarande
sjukvårdsinrättningar belägga ett större antal platser på det blivande
kliniska sjukhuset å Norrbackaområdet. Med hänsyn till vad nu anförts,
synes det riksdagen, att då i allt fall en överarbetning av byggnadsförslaget
av riksdagen förutsatts, jämsides med denna överarbetning nya underhandlingar
i ämnet lämpligen borde upptagas med staden, så att bägge dessa frågor
kunde samtidigt på nytt föreläggas 1931 års riksdag. Vid sådant förhållande
torde det icke vara tillrådligt, att riksdagen nu fastslår omfattningen
av första etappens utbyggnader utan lärer härmed böra anstå till nästkommande
riksdag, då detta spörsmål uppenbarligen måste bedömas med hänsyn
tagen till resultatet av de nya förhandlingarna med staden. Detsamma gäller
naturligtvis även frågorna örn byggnadsföretagets finansiering och beviljandet
av för anläggningen erforderligt totalbelopp. Däremot torde vad riksdagen
nu beslutat icke utgöra hinder för ett godkännande vid denna riksdag
av Kungl. Maj:ts förslag i övrigt, vilket riksdagen anser sig böra bifalla.

Under åberopande av vad sålunda anförts anmälde, riksdagen, att riksdagen
dels beslutat

1) att .ett nytt kliniskt sjukhus, benämnt karolinska sjukhuset, samt nya
lokaler för karolinska institutets teoretiska institutioner skulle uppföras
å det s. k. Norrbackaområdet, vilket av 1927 års riksdag för ändamålet
upplåtits;

2) att det nuvarande garnisonssjukhuset i Stockholm skulle sammanslås
med karolinska sjukhuset i huvudsaklig överensstämmelse med de allmänna
grunder, som av chefen för försvarsdepartementet i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 14 mars 1930 förordats; samt

3) att de av chefen för ecklesiastikdepartementet i samma statsrådsprotokoll
omförmälda åtgärderna för Norrbackaområdets ianspråktagande
för markutbyte och för reglering av tomtgränsen skulle vidtagas;

dels ock till förberedande arbeten för karolinska sjukhuset anvisat för
budgetåret 1930/1931 ett extra reservationsanslag av 300 000 kronor, av vilket
belopp högst 30 000 kronor finge disponeras för förberedande arbeten
för en ny vanföreanstalt å Norrbackaområdet.

Härjämte anhöll riksdagen i samma skrivelse, att Kungl. Majit täcktes
dels låta verkställa och till 1931 års riksdag framlägga en överarbetning
av föreliggande förslag till byggnader för karolinska sjukhuset, i syfte att
kostnaderna för byggnaderna måtte avsevärt nedbringas, dels ock låta
upptaga nya förhandlingar med Stockholms stad rörande samarbete för

13

Kungl. Maj.ts proposition Nr 132.

sjukhusets uppförande och drift, i syfte att staden måtte å sjukhuset belägga
ett större antal platser än enligt det nu förevarande avtalsförslaget
samt för 1931 års riksdag framlägga det förslag, vartill dessa förhandlingar
kunde giva anledning.

Med föranledande av riksdagens nämnda skrivelse uppdrog Kungl. Kww^Jfai.-ts
Majit genom beslut den 14 juli 1930 åt en kommission att ej mindre upptaga
nya förhandlingar med Stockholms stad rörande samarbete för
karolinska sjukhusets uppförande och drift, i syfte att staden måtte å
sjukhuset belägga ett större antal platser än enligt det förevarande
avtalsförslaget, än även verkställa en överarbetning av föreliggande förslag
till byggnader för sagda sjukhus, i syfte att kostnaderna för byggnaderna
måtte avsevärt nedbringas; och skulle nämnda förhandlingar och
överarbetning — vilka kommissionen hade att slutföra i så god tid att på
desamma grundat förslag kunde föreläggas 1931 års riksdag —• verkställas
i huvudsaklig överensstämmelse med de synpunkter, som av riksdagen i
dess nämnda skrivelse framhållits. Tillika förordnade Kungl. Majit till
ordförande i berörda kommission förutvarande statsrådet, landshövdingen
C. A. G. Malmroth samt till övriga ledamöter av densamma ledamoten av
riksdagens första kammare, landshövdingen S. H. Kvarnzelius och ledamoten
av riksdagens andra kammare, möbelsnickaren C. K. Jansson i
Falun.

Härjämte anbefallde Kungl. Majit

dels styrelsen för föreningen för bistånd åt lytta och vanföra att
skyndsamt till Kungl. Majit inkomma med förslag till de föreskrifter,
vilka vore av beskaffenhet att böra av Kungl. Majit utfärdas i avseende
å dispositionen av det belopp å högst 30 000 kronor, vilket av det extra
reservationsanslaget å 300 000 kronor skulle enligt riksdagens beslut få
disponeras för förberedande arbeten för en ny vanföreanstalt a Norrbackaområdet,

dels ock bemälda kommission att till Kungl. Majit inkomma med förslag
till disposition av återstoden av ovanberörda extra reservationsanslag
eller alltså 270 000 kronor till förberedande arbeten för karolinska
sjukhuset.

Slutligen anbefallde Kungl. Majit domänstyrelsen att
dels verkställa de tomtregleringar med Solna kommun och Solna församling
samt Eugeniahemmet, vilka av 1926 års sjukhuskommission angivits
i dess den 24 oktober 1928 avgivna betänkande och förslag rörande
uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m.,

dels vidtaga för Norrbackaområdets ianspråktagande erforderliga åtgärder
angående av sjukhusanläggningen berörda kronolägenheter och
arrendekontrakt,

dels och verkställa utredning, i vilken utsträckning och på vad sätt

14

Kungl. -Majus proposition Nr 132.

domänfonden borde antingen tillgodoföras ersättning för avstående av de
i Norrbackaområdet ingående kronolägenheterna samt för mistade arrendeinkomster
från Solnaskogen eller nedskrivas med ett mot fastigheternas
taxeringsvärde svarande belopp.

Jämlikt bemyndigande den 14 juli 1930 tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet
den 21 augusti 1930 för att inom kommissionen biträda
vid behandlingen av hos kommissionen förekommande frågor dels såsom
sakkunniga generalfältläkaren F. J. Bauer, professorerna vid karolinska
institutet G. Hedrén, C. G. Alson Forssell och E. S. H. Key samt f. d. professorn
vid tekniska högskolan E. J. Lallerstedt, dels ock för att tjänstgöra
såsom kommissionens arkitekt arkitekten C. Westman.

Genom beslut den 26 september 1930 ställde Kungl. Majit av ovan omförmälda
extra reservationsanslag till förberedande arbeten för karolinska
sjukhuset 30 000 kronor till förfogande av styrelsen för föreningen för
bistånd åt lytta och vanföra att mot redovisningsskyldighet inför riksräkenskapsverket
användas huvudsakligen till bestridande av kostnader
för dels utförande av huvudritningar, arbetsbeskrivningar och kostnadsberäkningar
för den blivande vtmföreanstalten, dels uppgörande av ritningar
och program till värme-, elektricitets-, vattenlednings- och sanitetsanläggningar
för anstalten, dels upprättande av förslag till erforderliga
väg- och tomtarbeten, dels ock, i den mån medlen därtill försloge och
det i övrigt befunnes lämpligt, utförande av nödiga breddnings- och planeringsarbeten
å tillfartsvägen till anstalten. Tillika föreskrev Kungl.
Majit dels att ett av styrelsen uppgjort, med alternativ II betecknat förslag
till anstaltsbyggnad, skulle läggas till grund för utformande av slutgiltiga
ritningar till vanföreanstalten, varvid hänsyn skulle tagas till vad
1930 års sjukhuskommission anfört, dels att detta arbete, i den mån så
prövades nödvändigt, skulle företagas efter samråd med nämnda sjukhuskommission
och dess ai’kitekt, dels ock att vid utarbetandet av ritningarna
m. m. skulle tillses, huruvida förenklingar och besparingar kunna vidtagas,
utan att anstaltens ändamålsenlighet därigenom minskades.

Med anledning av Kungl. Majits ovanberörda beslut den 14 juli 1930
avgav 1930 års sjukhuskommission i skrivelse den 10 september 1930 förslag
till disposition till den del av ovan omförmälda reservationsanslag å
300 000 kronor eller 270 000 kronor, som skulle användas till förberedande
arbeten för karolinska sjukhuset. Kommissionen anförde därvid följande.

Bland sådana arbeten, för vilka omförmälda 270 000 kronor vore avsedda
och vilka redan under den närmaste tiden lämpligen borde igångsättas och
bedrivas, vore först att nämna påbörjandet av uppfartsvägen till sjukhuset,
i den man dittills till enskilda utarrenderade områden/ som berördes av denna
väg, bleve tillgängliga. Vidare borde inom sjukhusområdet en del förarbeten
verkställas såsom röjningar av marken, sprängningar och vissa väganläggningar.
Slutligen syntes eventuellt även vissa arbeten för anläggning av
huvudavloppsledningar kunna företagas redan under budgetåret 1930/1931. I

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

kostnaderna för alla dessa arbeten borde inbegripas jämväl utgifter för uppgörande
av härför erforderliga ritningar, kostnadsberäkningar och andra utredningar.
En del möjligen uppkommande kostnader för lantmäteriförrättningar
samt gottgörelse åt vissa nyttjanderättshavare i samband med sjukhusområdets
ianspråkstagande borde även bestridas av omförmälda belopp.

Genom beslut den 26 september 1930 ställde Kungl. Maj:t av ovannämnda
extra reservationsanslag till förberedande arbeten för karolinska
sjukhuset 270 000 kronor till 1930 års sjukkuskommissions förfogande att
mot redovisningsskyldighet inför riksräkenskapsverket användas i huvudsaklig
överensstämmelse med av kommissionen avgivet förslag, därvid
skulle iakttagas att inga sådana arbeten företoges, som vore ägnade att
föregripa statsmakternas slutliga ställningstagande till själva byggnadsförslaget.

Med skrivelse den 28 november 1930 har nu 1930 års sjukhuskommission
framlagt betänkande och överarbetat förslag rörande uppförande av karolinska
sjukhuset m. m. ävensom av arkitekten Westman upprättade förslagsritningar
m. m. till sjukhuset.

Sedermera har sjukhuskommissionen med skrivelse den 22 december 1930
överlämnat ett av ingenjören C. H. Cederström till sjukhuskommissionens
ordförande överlämnat, den 29 november 1930 dagtecknat granskningsutlåtande
rörande karolinska sjukhuset.

Över sjukhuskommissionens betänkande hava yttranden avgivits den 15
januari 1931 av medicinalstyrelsen, den 21 januari 1931 av kanslern för
rikets universitet, efter hörande av karolinska institutets lärarkollegium,
samt den 4 februari 1931 av byggnadsstyrelsen.

Efter denna översikt över sjukhusfrågans behandling vid 1930 års riksdag
och därefter vidtagna åtgärder övergår jag till det av 1930 års sjukhuskommission
avgivna förslaget och upptager därvid först till behandling
frågan örn överenskommelser med Stockholms stad och Stockholms
län rörande det nya sjukhusets uppförande och drift. Därefter behandlar
jag den av 1930 års sjukhuskommission verkställda överarbetningen av
förslaget till byggnader för karolinska sjukhuset.

Överenskommelser med Stockholms stad och Stockholms län.

Den överenskommelse med representanter för Stockholms stad och län,
som preliminärt träffats av 1926 års sjukhuskommission och som, bortsett
från erinringar på vissa punkter, godkänts av stadens och länets myndigheter,
hade med de jämkningar, vilka förordades i propositionen till 1930
års riksdag, följande lydelse:

1. Det nya sjukhuset uppföres genom statens försorg och anslutes såsom
en ren statsinstitution till karolinska institutet.

2. Sjukhusets drift ombesörjes av en särskild direktion, bestående av sju

16

Kungl. Maj.ts proposition Nr 132.

ledamöter, av vilka Kungl. Majit utser två, därav en såsom ordförande, karolinska
institutets lärarkollegium två, Stockholms stadsfullmäktige två och
Stockholms läns landsting en.

3. Av sjukhusets vårdplatser skola 315 avses för sjuka från Stockholms
stad och 110 för sjuka från Stockholms län. Dessa platser skola så fördelas
på de olika klinikerna, att staden respektive länet erhålla:

Stockholms stad

Stockholms län

å

medicinska kliniken........

65 vårdplatser

40 vårdplatser

»

kirurgiska » ........

75 »

15

»

»

ögon » ........

30 »

10

»

»

öron » ........

25 »

35

»

»

obstetriska » ........

60 »

5

»

»

gynekologiska » ........

30 »

—

»

»

radioterapeutiska kliniken ....

30

5

»

Summa

315 vårdplatser

110 vårdplatser

Staden och länet skola vara berättigade att, därest under byggnadstiden
eller sedermera annan fördelning av de staden respektive länet tillförsäkrade
vårdplatserna önskas, erhålla jämkning i fördelningen, under förutsättning
att hinder härför icke möter från sjukhusets sida.

För den händelse staden under byggnadstiden önskar erhålla ökat antal
vårdplatser å medicinska och kirurgiska klinikerna, skall staden, likaledes
under förutsättning att hinder härför icke möter från sjukhusets sida, vara
därtill berättigad.

Därest en pediatrisk klinik uppföres, skall staden vara berättigad att, utöver
förut angivna 315 vårdplatser, erhålla 35 platser å denna klinik. Länet
skall å nämnda klinik erhålla 15 platser, därvid det länet tillförsäkrade antalet
platser skall minskas å medicinska kliniken till 30 och å kirurgiska
kliniken till 10.

4. För varje vårdplats skall staden erlägga ett belopp av 18000 kronor och
länet ett belopp av 17 000 kronor. Dessa belopp skola anses täcka byggnadskostnader
och tomtavgift. För vårdplatsernas utrustning skall särskild ersättning
utgå med belopp, motsvarande den verkliga uti-ustningskostnaden,
flock högst det belopp staden — länet — skulle behöva vidkännas för utrustning
vid eget nyuppfört, på flera specialavdelningar uppdelat sjukhus.

5. Stadens i-espektive länets förenämnda bidrag för vårdplatsernas anordnande
å sjukhuset (stadens totala platskostnadsbidrag, 18 000 X 315 = 5 670 000
kronor, länets totala platskostnadsbidrag, 17 000 X 110 = 1870 000 kronor) skall
betalas på följande sätt:

Staden — länet —- tillhandahåller staten under byggnadstiden för ändamålet
erforderliga medel. Stadens — länets — bidrag skall fördelas per byggnadsår
i ungefärlig proportion till övriga parters kostnadsbidrag, därvid
hänsyn skall tagas till det antal vårdplatser staden — länet — erhåller i
förhållande till sjukhusets totala antal vårdplatser.

Formellt skall stadens — länets — totala platskostnadsbidrag ställas till
karolinska sjukhusets förfogande såsom lån att förräntas och amorteras under
en tid av 30 eller 40 år, räknat från det sjukhuset tages i bruk. Staden
—• länet — förbinder sig att utöver vårdkostnaden till sjukhuset betala, under
den tid sjukhusets ovannämnda lån amorteras, en daglig platskostnadsavgift
för var och en av sina 315 respektive 110 vårdplatser. Denna platskostnads -

17

Kungl. May.ts proposition Nr 132.

avgift skall svara mot annuiteten å respektive lån, fördelad på stadens —
länets — antal vårddagar. Stadens platskostnadsavgift skall beräknas sålunda:
315 vårdplatser X 365 vårddagar = 114 975 vårddagar. Annuiteten å
amorteringslånet, fördelad på 114 975 vårddagar, skall utgöra stadens platskostnadsavgift
per vårddag. Länets platskostnadsavgift skall beräknas sålunda:
110 vårdplatser X 365 vårddagar = 40150 vårddagar. Annuiteten å detta
amorteringslån, fördelad på 40150 vårddagar, skall utgöra länets platskostnadsavgift
per vårddag.

Skulle staden — länet — bliva förhindrad utnyttja staden — länet — tillförsäkrad
vårdplats på grund av att densamma belagts med patient, vilken
staden — länet — ej är skyldig att mottaga till vård å stadens — länets —
egna sjukhus, skall platskostnadsavgift icke utgå.

För staden — länet — tillförsäkrad plats, som efter amorteringstidens utgång
belägges med patient från annat sjukvårdsområde, skall staden — länet
— äga uppbära särskild ersättning, motsvarande ränta och amortering å stadens
— länets — lån till sjukhuset.

6. Staden — länet — äger att på lämpligt sätt göra sig underrättad örn, i
vilken omfattning stadens — länets — platser å sjukhuset utnyttjas.

7. Genom att lämna ovanberörda bidrag till sjukhusets uppförande tillförsäkras
staden — länet -—- rätt att allt framgent, sa länge sjukhuset drives,
disponera förenämnda 315 respektive 110 vårdplatser a sjukhuset, men erhåller
däremot icke någon del i äganderätt till byggnader eller tomt.

8. Sjuka från Stockholms stad och Stockholms län erlägga legosängsavgift,
vars storlek bestämmes av staden respektive länet. Frågor örn nedsättning
i eller befrielse från legosängsavgift för sjuka, tillhörande Stockholms stad,
avgöras av stadens vederbörande myndighet. För sjuka, som beviljas nedsättning
i eller befrielse från legosängsavgift, betalas felande avgift av vederbörande
fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun.

Samtliga kostnader för sjukhusets drift, däri inberäknat kostnaderna för
poliklinikerna ävensom för sjukhusets underhåll m. m., fördelas på antalet
vårddagar. Därvid påföres Stockholms stad, respektive Stockholms län, vad
som belöper å antalet vårddagar för stadens respektive länets sjuka, dock
med iakttagande av att dagkostnaden ej må överstiga den genomsnittliga
vårdkostnaden under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll
m. m., på stadens respektive länets egna, på flera specialavdelningar uppdelade
sjukvårdsinrättningar, ägande staden respektive länet härvid att
räkna sig till godo, vad som kan hava erlagts i legosängsavgifter för sjuka
från staden respektive länet. Eventuellt återstående belopp av dagkostnaden
erlägges av staten.

9. Erforderlig mark för Norrtulls vägens breddning och för eventuell huvudgata
i Torsgatans förlängning norrut över Norrbackaområdet skall, örn och
när så av staden äskas, utan särskild ersättning upplåtas av staten.

Riksdagen tog, såsom tidigare omförmälts, vid sin behandling av frågan
örn karolinska sjukhuset icke någon definitiv ställning till ovanstående
avtalsförslag, enär det enligt riksdagens mening vore önskvärt, att först
en undersökning ägde rum, huruvida icke staden vore villig att å sjukhuset
taga i anspråk ett större antal platser än de överenskomna 315.

Efter erinran härom framhåller 1930 års sjukhuskomission i sitt betänkande,
att, innan kommissionen inlät sig på förhandlingar med staden på

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 114 haft. (Nr 132.) 2

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

denna punkt, det gällde för kommissionen att för sig klargöra, vad som
härutinnan ytterligare kunde erbjudas staden utan att frångå den princip,
som legat till grund för 1926 års sjukhuskommissions förslag och som av
såväl Kungl. Maj:t som riksdagen måste anses godkänd genom 1930 års
proposition och riksdagsbeslut, nämligen att sjukhuset skulle uppföras
såsom en statens anläggning och icke erhålla annan eller större omfattning,
än som betingades av den medicinska undervisningens behov. Från
denna utgångspunkt kunde det icke ifrågakomma att utöka det totala antalet
vårdplatser å sjukhuset eller att göra några mera genomgripande
ändringar i fråga örn platsernas fördelning på de olika klinikerna. Då
vidare någon rubbning i fråga örn de för länet avsedda platserna givetvis
icke kunde ske samt beträffande garnisonsplatserna och de enskilda vårdplatserna,
vilka senare för övrigt icke inverka på den statsfinansiella
sidan av frågan, det beräknade sängantalet måste betraktas såsom ett
minimum, kom frågan att gälla, huruvida det vore möjligt att till stadens
förmån reducera antalet sängar för »landet i övrigt». Kommissionen fortsätter
härefter:

Antalet platser för landet i övrigt skulle enligt 1926 års sjukhuskommissions,
av Kungl. Majit härutinnan godkända förslag utgöra 204, fördelade på följande
sätt:

Medicinska kliniken....................... 45

Kirurgiska » 60

Ögon- » 35

Öron- » 15

Obstetriska » 5

Gynekologiska » 20

Radioterapeutiska kliniken.................. 15

Isoleringsavdelningen...................... 9

Summa 204

Huru man kommit till dessa siffror skall här närmare klarläggas.

Antalet platser å de olika klinikerna har beräknats med stöd av föreliggande
erfarenheter rörande beläggningen å stadens sjukhus med utomstadspatienter.
Av följande tablå, vars siffror äro hämtade ur en av generalfältläkaren
F. Bauer verkställd utredning, framgår medeltalet av å Stockholms
stads sjukhus under tiden från och med den 1U 1927 till och med den 3lU 1928
per dag vårdade patienter från andra orter än Stockholms stad och Stockholms
län:

Kirurgi Medicin Öron Ögon G^“gk°‘ Obstetrik

Maria sjukhus ..... 20,7 6,4 — — — _

Sabbatsbergs sjukhus . 5,8 2,8 11,4 2,5 0,5 —

Åsö sjukhus....... — 3,9 — — — _

S:t Görans sjukhus . . 0,3 4,2 — — — .—

Södra barnbördshuset — — — — — 7>4

Summa 26,8 17,s 11,4 2,5 0,5 7,4

19

Kungl. Maurts proposition Nr 132.

Man brukar beräkna, att en sjuksäng på grund av vädring, behövliga reparationer
m. in. kan vara belagd blott under 325 dagar ärligen. Om man med
hänsyn härtill, på grund av antalet per dag belagda vårdplatser, beräknar det
antal sängar, som varit upptagna av utomstadspatienter å stadens sjukhus
under nämnda tid, erhållas de siffror, som angivas i det följande.

På den otiatriska (öron-)kliniken har alltså sängbehovet å stadens sjukhus
för utomstadspatienter under nämnda tid varit i medeltal omkring 13. För
landet i övrigt äro å karolinska sjukhusets otiatriska klinik beräknade 15
sängar. Att märka är, att på sistnämnda klinik även skola inläggas hithörande
fall från Stockholms garnison. Följaktligen finnas här praktiskt
taget inga reservplatser.

Vid bedömandet av behovet av platser å oftalmiatriska (ögon-)kliniken å
karolinska sjukhuset måste man taga hänsyn även till de vårdplatser å Serafimerlasarettets
oftalmiatriska klinik, som äro belagda med patienter från
landet i övrigt, enär denna klinik skall överflyttas till karolinska sjukhuset.
I medeltal har sängbehovet för utomstadspatienter å Serafimerlasarettet varit
35 och å stadens sjukhus 3 eller tillsammans omkring 38 platser, under det att
det beräknade antalet platser för utomstadspatienter å karolinska sjukhuset
är endast 35.

Blott en enda gynekologisk (kvinno-) avdelning finnes å stadens sjukhus.
På grund av platsbrist är man här tvungen att vägra intagning av nästan
alla utomstadspatienter. Härav förklaras den låga siffra, ovanstaende tablå
utvisar. Antalet 20 å karolinska sjukhusets gynekologiska klinik grundar sig
på en av vederbörande överläkare vid Sabbatsbergs sjukhus verkställd uppskattning
av platsbehovet, varvid särskild hänsyn tagits till det förhållandet,
att även på de större centralsjukhusen med specialavdelningar endast på ett
fåtal orter gynekologiska avdelningar äro upprättade.

På den obstetriska (förlossnings-)avdelningen vid Södra barnbördshuset
har sängbehovet för utomstadspatienter visat sig vara omkring 8, under det
att 5 platser för ändamålet beräknats på karolinska sjukhuset.

Av det nu anförda framgår, att vårdplatserna för utomstadspatienter på
karolinska sjukhusets specialavdelningar måste anses beräknade i knappaste
laget och att därför ingen minskning av dessa platser bör ifrågakomma.

Gå vi så till de medicinska och kirurgiska avdelningarna vid stadens sjukhus,
finna vi, att å de förra omkring 20 och å de senare omkring 30 sängar
varit belagda med utomstadspatienter. Antalet platser för landet i övrigt å
motsvarande kliniker vid karolinska sjukhuset är respektive 45 och 60, vadan
här förefinnas reserver å respektive 25 och 30 platser eller tillhopa 55 platser.
1926 års sjukhuskommission ansåg tillrådligt att hålla denna reserv, då
man räknade med en ökad tillströmning till Stockholm av utomstadspatienter
efter karolinska sjukhusets tillkomst på den grund, att legosängsavgiften där
säkerligen komme att ställa sig lägre än den avsevärt höga avgift (8 kronor
per dag på allmän sal), som Stockholms stad för närvarande å sina sjukhus
upptager av patienter, som ej tillhöra staden, givetvis i syfte att i möjligaste
mån undvika intagning av i Stockholm ej hemmahörande sjuka.

Ehuru de sålunda gjorda beräkningarna torde komma att motsvaras av det
blivando behovet, har dock 1930 års kommission, med hänsyn till att här i allt
fall förelåg allenast en sannolikhetskalkyl, ansett försvarligt att, örn någon
minskning av antalet platser för landet i övrigt skulle ske, denna finge göras
med avseende å de medicinska och kirurgiska avdelningarnas 55 reservplatser.
Hessa 55 platser har kommissionen alltså funnit sig kunna erbjuda
staden utöver de förut överenskomna 315 platserna.

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

Efter det kommissionen kommit till detta resultat, upptogos med representanter
för Stockholms stad förhandlingar i ämnet. Såsom delegerade
för staden hade stadskollegiet utsett ledamöterna av Stockholms stads
sjukhuskommitté direktören O. Juhlin-Dannfelt, borgarrådet Wictor Karlsson,
ledamoten av försäkringsrådet Olof Carlsson och överläkaren doktor
Samuel Hybbinette. Sedan frågan förehafts till principiell överläggning,
ingåvo sedermera stadens delegerade till svar å det av kommissionen
framställda erbjudandet följande skrivelse, vilken innehåller en sammanfattning
av de synpunkter, som under förhandlingarna framförts från
stadens sida:

Till besvarande av den av Eder till Stockholms stads sjukhuskommitté
ställda frågan, huruvida staden kunde tänkas vara villig att å det nya kliniska
rikssjukhuset å Norrbackaområdet belägga ett större antal platser än
det i föreliggande avtalsförslag fixerade, får sjukhuskommittén — som erhållit
i uppdrag att å stadens vägnar förhandla med Eder i angivna spörsmål
— anföra följande.

Såsom från stadens sida upprepade gånger framhållits, är den av statsmakterna
beslutade förläggningsplatsen för det nya rikssjukhuset ur synpunkten
av stadens intresse att erhålla en lämplig lokal fördelning av tillgängliga
vårdplatser synnerligen olämplig. Att staden det oaktat varit villig
att lämna sin medverkan till sjukhusets tillkomst på denna plats och påtagit
sig kostnaden för 315 av sjukhusets platser, har uteslutande berott därpå att
staden icke velat underlåta att i sin mån medverka till åstadkommande av
bättre förhållanden för den medicinska undervisningen i huvudstaden.

Genom de utredningar rörande Stockholms stads sjukhusbyggnadsfrågor,
som på senare tid verkställts av sjukhuskommittén, har det framstått såsom
alltmera klart, att stadens deltagande i rikssjukhuset, örn hänsyn endast
tages till stadens egna sjukvårdsintressen, måste anses vara synnerligen ofördelaktigt.
För att närmare belysa detta skall här lämnas en kort sammanfattning
av huvudpunkterna i den allmänna plan för omläggning och utvidgning
av stadens sjukhusväsen, som av sjukhuskommittén utarbetats och som
nyligen i princip enhälligt godtagits av stadskollegiet i Stockholm.

Ifrågavarande plan bygger på principen örn en koncentration av den kommunala
lasarettssjukvården till ett färre antal stora sjukhus. Det föreslås
sålunda, att stadens lasarettssjukvård skall koncentreras till tre stora sjukhus,
ett på Norrmalm, ett på Kungsholmen och ett på Södermalm, under det
att övriga lasarettssjukhus (bl. a. sjukhuset S:t Erik) föreslås skola nedläggas.
Härigenom vinnas, förutom en lämplig lokal fördelning av vårdplatserna,
stora fördelar i ekonomiska och andra hänseenden.

Av kommitténs undersökningar har framgått, att å Södermalm finnas tvenne
staden tillhöriga tomtområden, av vilka vart och ett synnerligen väl lämpar
sig som förläggningsplats för en sjukvårdsanstalt av stora mått (med
1700 vårdplatser eller mer). Vidare hava verkställda utredningar visat, att
Sabbatsbergs sjukhus i samband med en under alla förhållanden nödvändig
genomgripande ombyggnad med fördel kan högst väsentligt utvidgas. Även
sjukhuset S:t Göran är efter den nu avslutade orri- och tillbyggnaden så ordnat,
att en ytterligare tillbyggnad där kan ske för låg kostnad. För intet av
sistnämnda sjukhus erfordras härför ianspråktagande av ny tomtmark. Det
har utretts, att staden genom utbyggnad av nämnda tre anstalter kan erhålla

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

ett antal vårdplatser, som ej blott täcker det nuvarande behovet (dari inräknat
ersättning för de sjukhus, som föreslås skola nedläggas) utan därutöver
kan tillgodose sjukvårdsbehovet under lång tid framåt. Genom full utbyggnad
av dessa sjukhus kunna nämligen enligt föreliggande beräkningar erhållas
cirka 1400 vårdplatser utöver vad som motsvarar nu förefintliga behov.

Genom att i fråga örn de planerade nybyggnaderna tillämpa ett koncentrerat
byggnadssätt (med blocksjukhus) och genom att giva anläggningarna
stora dimensioner har det visat sig möjligt att, utan att sänka anspråken i
kvalitetshänseende, nedbringa kostnaderna, per plats räknat, högst avsevärt.
Under det att man ännu för två år sedan räknade med en platskostnad (såväl
tomt- som byggnadskostnad) för ett nytt kommunalt sjukhus av cirka 18 000
kronor (vilket belopp ju även lades till grund för beräkningen av stadens kostnader
för platser vid rikssjukhuset), tyda verkställda preliminära beräkningar
beträffande nu omförmälda sjukhusprojekt på att denna kostnad vid en tilllämpning
av ovan angivna principer torde komma att ställa sig betydligt lägre.
Detta gäller såväl beträffande utbyggnadsplanens första etapp (d. v. s. en
utbyggnad motsvarande ungefär nuvarande vårdbehov) som ock i än högre
grad de följande framtida utbyggnadsetapperna. Då ifrågavarande byggnadsföretag
redan från början i avseende å ekonomilokaler och andra gemensamma
anordningar planeras med tanke på framtida utvidgningar, kunna
nämligen senare utbyggda platser erhållas för allt lägre kostnad.

Genom ett successivt realiserande av ovan antydda ^byggnadsplan synes
Stockholms stad, åtminstone såvitt för närvarande kan bedömas, hava goda
förutsättningar att ernå en rationell lösning av sitt sjukhusbyggnadsproblem
och torde staden härigenom kunna bliva i stånd att på ett ekonomiskt och
ändamålsenligt sätt tillgodose sina invånares sjukvårdsbehov under åtskilliga
decennier framåt.

Redan av vad nu anförts torde framgå, att det näppeligen kan vara något
stadens intresse att binda sig för flera platser vid rikssjukhuset än dem,
som staden redan åtagit sig att bekosta.

En faktor av stor betydelse härvidlag är givetvis kostnadsfrågan. Skulle
staden tillmötesgå en anmodan att övertaga ytterligare platser vid rikssjukhuset,
kunde ett dylikt övertagande givetvis endast tänkas ifrågakomma till
ett pris, motsvarande stadens egen självkostnad för motsvarande platser, vilken
med hänsyn till de verkställda beräkningarna rörande kostnader för den
kommunala sjukhusplanens senare utbyggnadsetapper synes kunna uppskattas
till ett belopp per vårdplats, som snarare under- än överstiger 10 000
kronor.

Även örn — mot all förmodan — staten skulle vara villig att å staden överlåta
ytterligare platser vid rikssjukhuset för ett i förhållande till statens
egna kostnader så lågt kostnadsbelopp, torde det dock vara uteslutet, att
staden skulle kunna gå med på en överenskommelse i dylik riktning, med
hänsyn nämligen till de bestämda olägenheter i vissa andra hänseenden, som
härav skulle förorsakas.

Genom en utökning av antalet av stadens platser å rikssjukhuset skulle
den av sjukhuskommittén uppgjorda utbyggnadsplanen för det kommunala
sjukhusväsendet i flera hänseenden rubbas. Sålunda komme härigenom en
lämplig lokal fördelning av vårdplatserna på olika stadsdelar att försvåras.
De norra stadsdelarna äro redan förut väl tillgodosedda med vårdplatser,
under det att stor platsbrist råder å Södermalm. Uteslutet vore därför under
alla förhållanden att låta en av en ökad beläggning å rikssjukhuset föran -

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

ledd minskning av stadens eget utbyggnadsprogram gå ut över det planerade
södersjukhusets platser och enda möjligheten skulle väl i så fall bliva att
flytta det erforderliga antalet platser från Sabbatsbergs sjukhus till rikssjukhuset,
ehuru ju även detta, med hänsyn till det senares mera avlägsna
läge, för stadens sjukvård skulle betyda en försämring. Men icke heller en
dylik anordning synes gärna kunna komma i fråga, då det förslag till ombyggnad
och förbättring av de lokala förhallandena vid Sabbatsbergs sjukhus,
som föreligger och som under alla förhållanden måste komma till utförande,
är så uppgjort, att det intimt sammanhänger med och förutsätter
att samtidigt en avsevärd utbyggnad av sjukhuset verkställes. En minskning
av denna utbyggnad skulle därför ekonomiskt och tekniskt ofördelaktigt påverka
hela planen för detta sjukhus omdaning.

Åstadkommandet av en rationell lösning av Stockholms stads sjukhusfrågor
har avsevärt fördröjts på grund av ovissheten huruvida och i vad mån
staden skulle komma att medverka till åstadkommande av ett nytt kliniskt
rikssjukhus. Sedan nu efter många års förhandlingar överenskommelse i
detta hänseende träffats, har staden erhållit en fast utgångspunkt för vidtagandet
av de andra åtgärder till förbättring av sjukvårdsförhållandena i
Stockholm, som äro erforderliga. Såsom ovan anförts har i och för ordnandet
av dessa förhållanden en allmän plan nu kunnat uppgöras, till vilken
stadsfullmäktige inom den allra närmaste tiden torde komma att i princip
taga ställning. Denna plan, som utgör ett sammanhängande helt, bygger
bl. a. pa den förutsättningen att staden skall belägga 315 platser vid rikssjukhuset.
Därest överenskommelsen i denna punkt komme att upprivas, skulle
ett nytt ovisshetsmoment uppstå och befaras kunde, att ett realiserande av
stadens sjukhusplan bleve ytterligare fördröjt, vilket med hänsyn till det
trängande behov av åtgärders vidtagande, som på ifrågavarande område i
åtskilliga hänseenden föreligger, för stadens vidkommande skulle innebära
en synnerligen allvarlig olägenhet.

En annan omständighet, som i föreliggande fråga förtjänar beaktande, är
följande. Därest staden skulle belägga ytterligare platser vid rikssjukhuset,
komme motsvarande minskning att ske i fråga örn de platser vid sjukhuset,
som äro avsedda för landsortsbor. Detta måste ur stadens synpunkt anses
som ofördelaktigt, Vid stadens sjukhus äro för närvarande platser i rätt
stor omfattning belagda med landsortsbor, varigenom tillgodoseendet av
vårdbehovet för stadens egna invånare försvåras. Genom rikssjukhusets tillkomst
synes en viss avlastning från stadens sjukhus av dylika utomstadspatienter
kunna bliva möjlig. I den mån emellertid antalet för landsortsbor
avsedda platser vid rikssjukhuset reduceras, bliva emellertid möjligheterna
härtill mindre och staden får i så fall även i fortsättningen räkna med att
vid sina egna sjukhus hava ett väsentligt antal platser belagda med landsortsbor.
En sådan fördelning av klientelet, att de kommunala sjukhusen i
största möjliga utsträckning förbehållas stadens egna invånare och landsortsborna
hänvisas till rikssjukhuset synes böra eftersträvas. En anordning,
som skulle medföra en ökad beläggning av rikssjukhuset med Stockholmsbor
på bekostnad av de för landsorten avsedda platserna, skulle ju däremot
direkt motverka en dylik rationell fördelning av klientelet och kan därför
åtminstone från Stockholms stads sida ej anses lämplig.

De farhågor, som kommit till uttryck, att rikssjukhuset, därest Stockholms
stad icke komme att belägga flera platser därstädes än de förut överenskomna
315, icke skulle komma att erbjuda tillräckligt material för den kli -

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

niska undervisningen, sakna enligt kommitténs uppfattning all grund. Med
de förstklassiga anordningar och de framstående läkarkrafter, som detta
sjukhus kommer att få, torde detsamma alltid komma att bliva eftersökt av
patienter från såväl Stockholm som landsorten. Särskilt för tillgodoseende
av det inom Stockholms län förefintliga sjukvårdsbehovet torde rikssjukhuset
för övrigt kunna få en stor uppgift att fylla.

Sjukhuskommittén kan sålunda för sin del icke tillstyrka någon som helst
utökning av det antal platser vid rikssjukhuset, som staden åtagit sig att
bekosta.

Denna ståndpunkt får givetvis icke tolkas som någon avoghet från stadens
sida mot den medicinska undervisningen. Denna har staden som bekant,
trots att här är fråga örn en statsangelägenhet, på olika sätt främjat, bl. a.
genom att upplåta sina egna sjukhus för undervisningsändamål samt nu
senast genom att lämna sin medverkan till det nya kliniska sjukhusets tillkomst,
ehuru denna medverkan icke kan motiveras av ett stadens eget sjukvårdsintresse.
Även i framtiden torde man hava anledning att förvänta att
Stockholms stad städse skall ställa sig välvilligt gentemot de önskemål och
behov, som kunna komma att föreligga från den medicinska undervisningens
sida.

Såsom av förestående skrivelse framgår, hava stadens representanter
— fortsätter sjukhuskommissionen — ställt sig helt avvisande till tanken
på att staden nu skulle, utöver vad den redan träffade preliminära överenskommelsen
innehåller, taga i anspråk ytterligare platser på karolinska
sjukhuset. Skälen härtill vore flera. Utom det förhållandet, att Norrbackaområdet
av staden ansetts olämpligt beläget ur synpunkten av stadens
sjukvårdsbehov, åberopades i skrivelsen — och detta utgjorde uppenbarligen
det förnämsta skälet — att örn staden övertoge flera platser å karolinska
sjukhuset än hittills avtalats, detta skulle åstadkomma en rubbning
i den generalplan för ordnandet av stadens sjukhusväsende, som numera
föreligger och som man är angelägen att snarast bringa till utförande.
Med hänsyn härtill avböjdes från stadens sida ett anbud örn utökat platsantal
å karolinska sjukhuset, även örn detta anbud kunde tänkas förknippat
med gynnsammare ekonomiska villkor för staden än enligt ovannämnda
preliminära avtal. Såsom ännu ett skäl för stadens hållning anfördes,
att staden hade ett direkt intresse av att ej karolinska sjukhusets
för »landet i övrigt» avsedda vårdplatser reducerades, enär eljest
härigenom möjligheten att från stadens sjukhus avlasta utomstadspatienterna
skulle minskas. I detta sammanhang gjorde stadens representanter
ett uttalande, som kommissionen, med hänsyn till den framkomna kritiken
mot förslaget örn karolinska sjukhuset, förklarat sig vilja särskilt fästa
uppmärksamheten på, nämligen att enligt deras uppfattning farhågorna
för att karolinska sjukhuset med den föreslagna platsfördelningen icke
skullo komma att få tillräckligt material för den kliniska undervisningen
»sakna all grund». »Med de förstklassiga anordningar» — heter det i skrivelsen
— »och de framstående läkarkrafter, som detta sjukhus kommer att
få, torde detsamma alltid komma att bliva eftersökt av patienter från
såväl Stockholm som landsorten.»

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

Kommissionen har vidare meddelat, att, ehuru kommissionen uppfattat
1930 års riksdags beslut örn karolinska sjukhuset såsom innebärande ett
bestämt godtagande av principen, att staten å detta undervisningssjukhus
skall hava företagarens ställning, från kommissionens sida likväl under
förhandlingarna med stadens representanter framställts den frågan, huruvida
staden kunde tänkas vara villig att, i stället för att fullfölja sina
planer örn utbyggande eller nyanläggningar på annat håll, exempelvis
vid Sabbatsbergs sjukhus, nedlägga sin sjukvårdsverksamhet därstädes
och flytta den till ett sjukhus på Norrbackaområdet, där sedermera staten
skulle få inhysa den kliniska undervisningen. På denna fråga avgavs
emellertid ett klart nekande svar under åberopande av ungefär de skäl,
som finnas anförda i ovanintagna skrivelse.

Kommissionen fortsätter härefter:

Sedan sålunda de av riksdagen och Kungl. Majit anbefallda förhandlingarna
med Stockholms stad givit ett negativt resultat, har kommissionen, oaktat
detta, formellt sett, icke föll inom ramen för kommissionens uppdrag,
ansett sig böra undersöka, örn ej från Stockholms läns sida intresse kunde
föreligga för övertagande av ett större antal platser än de 110, som länet förbehållit
sig. Det föreföll nämligen kommissionen, som örn, därest från statsmakternas
sida det ansåges önskvärt, att flera platser toges i anspråk av det
närmast berörda sjukvårdsområdet, det läge minst lika nära till hands att
förutsätta villighet härtill hos Stockholms län, inom vars gränser karolinska
sjukhuset skulle komma att ligga och där veterligt platsbrist vore rådande,
som beträffande Stockholms stad. Och från statens synpunkt tycktes det ju
icke spela någon större roll, vilkendera av dessa två parter, som utökade sitt
platsantal å karolinska sjukhuset. Kommissionen inledde därför underhandlingar
i ämnet med sjukvårdsavdelningen av landstingets förvaltningsutskott
och framställde till avdelningen samma erbjudande örn ytterligare 55 platser,
som förut gjorts staden.

Efter att vid ett sammanträde muntligen hava dryftat saken med sjukvårdsavdelningens
ledamöter har kommissionen från förvaltningsutskottet
fått mottaga följande skriftliga svar:

I skrivelse av den 18 oktober 1930 har 1930 års sjukhuskommission hemställt
att från Stockholms läns landstings sida måtte tagas i övervägande, huruvida
intresse kan föreligga att utöver redan enligt preliminärt avtal disponerade
110 sängplatser övertaga ytterligare tillhopa 55 sängplatser å de medicinska
och kirurgiska avdelningarna å karolinska sjukhuset.

Stockholms läns landstings förvaltningsutskott, som tagit frågan i övervägande,
får härmed meddela, att förvaltningsutskottet icke anser sig kunna
föreslå landstinget att fast teckna ytterligare sängplatser å karolinska sjukhuset
utöver enligt preliminärt avtal redan disponerade 110 platser, vilka
torde få anses fylla det merbehov av sjukvårdsplatser för specialvård samt
för kirurgisk och medicinsk behandling, varav dels länet som helhet, dels
den Stockholm närmast belägna sjukvårdsrayonen kan vara i behov. Av
avgörande betydelse för förvaltningsutskottets ställningstagande till frågan
är även den omständigheten, att eventuellt behov av ytterligare sjukvårdsplatser
för allmän vård i länets övriga delar kan fyllas genom länslasarettens
till- och påbyggnader till en kostnad för länet, som betydligt understiger
det pris, landstinget iklätt sig beträffande de redan avtalade platserna.

25

Kungl. Maj-ts proposition Nr 132.

Förvaltningsutskottet tillåter sig vidare uttala den åsikten, att de sjukvårdsplatser
för riket i dess helhet, vilka å karolinska sjukhuset i dess egenskap
av en statens undervisningsanstalt beräknats, i stället böra utökas, då
erfarenheten talar för att desamma torde komma att tillfullo utnyttjas.

Även från länets sida hade man alltså — säger kommissionen — ställt
sig avvisande till erbjudandet att övertaga ett större antal platser. Jämväl
förvaltningsutskottet hade emellertid gjort ett uttalande rörande behovet
av de för landet i övrigt beräknade 204 platserna. Enligt utskottets
mening vore snarare en utökning av deras antal påkallad, enär, såsom utskottet
yttrar, »erfarenheten talar för att desamma torde komma att tillfullo
utnyttjas».

I fråga örn de sålunda av kommissionen förda förhandlingarna örn platsfördelningen
anför kommissionen härefter:

Kommissionen måste givetvis finna det beklagligt, att det icke visat sig
möjligt att vinna vad riksdagen åsyftade, då den påkallade nya förhandlingar
örn platsfördelningen. Emellertid vill kommissionen framhålla, att
den besparing, statsverket skulle hava gjort, därest staden — eller länet —
accepterat det gjorda erbjudandet örn 55 ytterligare platser å karolinska sjukhuset
icke torde hava blivit av någon större omfattning, även under förutsättning,
att staden — länet — förbundit sig att för dessa sängar betala samma
pris som för de redan överenskomna platserna. Enligt Kungl. Maj:ts förslag
skall nämligen staden — länet — vara skyldig att, i den mån sängar å
sjukhuset beläggas med patienter från staden — länet — utöver de avtalade
315 (110), erlägga platskostnadsbidrag med 2 kronor 50 öre per säng och vårddag.
Stadens — länets — platskostnadsavgift för de avtalade 815 (110) platserna
skulle enligt av 1926 års sjukhuskommission verkställda beräkningar
komma att utgöra 2 kronor 68 öre (2 kronor 53 öre). Skillnaden är alltså endast
18 (3) öre per säng och vårddag. Härvid bör dock givetvis beaktas, att staden
— länet — för de platser, den kontraktsenligt förbundit sig att övertaga, har
skyldighet att erlägga platskostnadsavgift vare sig platsen är belagd med
patient från staden1 — eller länet — eller står oanvänd, under det att sådan
betalningsskyldighet ifråga örn övriga platser icke föreligger i vidare mån
än faktisk beläggning förekommit.

Då förhandlingarna med staden och länet icke lett till åsyftat resultat,
befinner sig alltså frågan i denna del uti samma läge, som då propositionen
örn karolinska sjukhuset underställdes 1930 års riksdag. Vid sådant förhållande
hemställer kommissionen, att det förslag till avtal mellan staten å ena,
samt staden respektive länet, å andra sidan, som i propositionen förordades,
måtte ånyo föreläggas riksdagen för godkännande.

I de avgivna yttrandena bar den nu avhandlade punkten i kommissionens
förslag icke blivit föremål för några uttalanden.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava omfattande undersökningar
och förhandlingar förts såväl med Stockholms stad som med
Stockholms län i syfte att staden och länet måtte belägga ett större antal
platser på det blivande sjukhuset än det för 1930 års riksdag framlagda
avtalsförslaget innebar. Dessa förhandlingar hava emellertid lämnat
negativt resultat. I likhet med 1930 års sjukhuskommission måste jag

Departe mentschefen.

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

finna det beklagligt, att det ej varit möjligt att vinna vad riksdagen åsyftade
i nu förevarande hänseende. Jag nödgas sålunda inskränka mig att,
i anslutning till min företrädares i statsrådsämbetet till statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 14 mars 1930 gjorda uttalanden på
denna punkt (Kungl. Maj:ts proposition till 1930 års riksdag, nr 232, sid.
86—90) hemställa, att det förslag till avtal mellan staten å ena, samt staden
respektive länet, å andra sidan, som i propositionen till 1930 års riksdag
förordades och som i denna proposition i det föregående återgivits, måtte
godkännas av riksdagen.

Överarbetningen av förslaget till byggnader för karolinska sjukhuset.

1930 års sjukhuskommission framhåller inledningsvis i sitt betänkande,
att den allvarligt bemödat sig att efterkomma riksdagens önskan örn kostnadernas
nedbringande. Detta har också, enligt kommissionens mening
lyckats i en omfattning, som måste sägas vara betydande. Totalkostnaden
för sjukhusets uppförande i första etappen har sålunda, som senare
skall påvisas, nedbragts från 24 078 509 kronor till 21319 050 kronor eller
alltså med 2 759 459 kronor. Kostnadsminskningen har uppnåtts genom
vissa ändringar i planläggningen, begränsningar av åtskilliga utrymmen
och förenklingar i byggnadssättet. I vissa fall har den förnyade granskningen
givit kommissionen tillfälle att vidtaga en del rättelser och ändringar,
som medfört viktiga förbättringar.

Kommissionen framhåller vidare, att kommissionen enligt riksdagens
önskan jämväl tagit under närmare övervägande de anmärkningar mot
1926 års sjukhuskommissions förslag (av 1930 års sjukhuskommission betecknat
med »1928 års förslag»), som i den vid 1930 års riksdag väckta
motionen I: 341 framförts och som icke av riksdagen själv avvisats såsom
obefogade. Dessa anmärkningar hava bemötts av professorerna Gösta
Forssell och Einar Key i till kommissionen inlämnade promemorior, vilka
kommissionen fogat såsom bilagor till sitt betänkande och till vilka kommissionen
hänvisar. Såvitt kommissionen kunnat finna, hava professorerna
Forssell och Key i dessa promemorior visat, att den i berörda motion
framförda kritiken till övervägande delen antingen grundar sig på missuppfattning
av 1928 års förslag eller är, sakligt sett, ohållbar. I vissa hänseenden
hava dock i motionen gjorda erinringar ansetts befogade och föranlett
ändringar i förslaget.

I detta sammanhang framhåller kommissionen, att de vidtagna ändringarna
i 1928 års förslag skett i samråd med och godkänts av vederbörande
klinikchefer utom professor I. Holmgren, som avböjt att taga del
av ändringsförslagen under hänvisning till sina inlägg i riksdagen. Såvitt
angår garnisonsavdelningarna, apoteket och tandvårdsavdelningen,
har ändringsförslaget granskats och godkänts av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse.

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

Enligt vad kommissionen vidare meddelat hava av kommissionen vidtagna
inskränkningar i radioterapeutiska kliniken (Konung Gustaf V
jubileumsfond) verkställts i samråd med representanter för jubileumsfonden
och för cancerföreningen.

Kommissionen lämnar härefter en allmän översikt över de besparingsåtgärder,
som kommissionen föreslår. Kommissionen framhåller därvid,
att den vid sin över arbetning av 1928 års förslag till förnyad prövning
upptagit såväl planen för byggnadernas gruppering som använda byggnadstyper
och inre byggnadsanordningar och underkastat varje särskild
byggnad en detaljerad granskning i syfte att utröna, huruvida en kostnadsminskning
vore möjlig och dessutom större ändamålsenlighet kunde
ernås.

I fråga örn byggnadernas förläggande å tomten anför kommissionen: Byggnader nas

förlägg De

huvudlinjer, efter vilka byggnadernas förläggning å tomten skett i 1928 liing d tomten.
års förslag, synas kommissionen vara de lämpligaste. Genom att indraga
sjukhusets huvuduppfartsväg norrifrån lämnas södra tomtområdet fritt från
trafikleder, erbjudande utvecklingsmöjligheter för sjukhuset och plats till
parkområde för de sjuka. Genom den nämnda sträckningen av uppfartsvägen
och förläggningen av sjukhusets entré till den norra sidan hava sjukhusets
huvudkomplex (I)1 samt Konung Gustaf Y jubileumsklinik (III) kunnat förläggas
på den platå, som bildar tomtens mest jämna område, med sin största
utsträckning i öster och väster. På detta sätt har även flertalet av vårdavdelningarna
kunnat anbringas i ostört läge åt söder. Den patologiska institutionen
(IV) har erhållit en god byggnadsplats i nära anslutning till sjukhusets
huvudkomplex och gravkapellet (VIIIP). Ekonomibyggnaderna (VIII)
hava genom placering omedelbart norr örn huvudkomplexet erhållit en nära
anslutning till detsamma och på samma gång ett bekvämt tillträde från uppfartsvägen.
Vid utbyggande av följande etapper komma ekonomibyggnaderna
att ligga än mera centralt i förhållande till anläggningen i övrigt.
Bostadshusen för sjukvårds- och ekonomipersonal (VII) äro likaledes anbragta
inom norra delen av området i nära anslutning till respektive arbetsplatser
utan att upptaga utrymmen, lämpade för sjukvårdsbyggnader. Bostäderna
för sjukhusets direktör och för vissa överläkare (X) ligga i något
större avskildhet men med bekväm kommunikation till sjukhuset och på en
plats, som icke synes kunna komma i fråga för sjukvårdsbyggnader. För de
pediatriska (II) och psykiatriska (XII) klinikerna, som beräknas kunna
komma till uppförande i en ej alltför avlägsen framtid, finnas, såsom av
situationsplanen framgår, goda tomtplatser inom områdets östra delar i nära
anslutning till första etappens byggnader.

Förutom det att byggnadernas förläggning sålunda synes kommissionen
vara ändamålsenlig med hänsyn till yttre och inre kommunikationer, torde
även det för byggnaderna valda området av tomten vara den del därav, som
är billigast att bebygga. Kommissionen bär av nämnda skäl funnit, att den
uppgjorda planen till byggnadernas förläggning är utförd med all möjlig 1

1 De romerska siffrorna och de stora bokstäver, vilka i texten satts inom ( ), hänvisa
till den vid 1930 års sjukhuskommissions betänkande fogade situationsplanen rörande
1930 års förslag.

Byggnads plan.

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

hänsyn till ernående av ett ekonomiskt byggnadssätt och ekonomisk drift och
har därför icke ansett anledning finnas att föreslå en ändring av densamma.

Kommissionen behandlar därefter frågan örn byggnadsplanen och anför
på denna punkt:

De olika problem, som möta vid planläggning av ett stort undervisningssjukhus,
hava före framläggandet av 1928 års förslag varit föremål för prövning
av karolinska institutets samtliga professorer, vilka var och en för sin
institution skriftligen yttrat sig över dessa frågor.

Såväl vid uppgörande av 1928 års förslag som under utförande av den här
framlagda överarbetningen av detsamma hava dessa frågor ingående granskats,
och kommissionen har noga övervägt, vilken byggnadsplan som ur ekonomiska
synpunkter och med hänsyn till sjukvårdens och undervisningens
lämpliga organisation och drift vore att föredraga.

Två medlemmar av 1926 års sjukhuskommission, liksom även dess arkitekt
och dess medicinska sakkunniga, hava före framläggandet av sjukhusplanen
studerat ett flertal moderna universitetssjukhus i Tyskland, Österrike och
Danmark. Därjämte hava två av kommissionens medicinska sakkunniga och
dess arkitekt ingående studerat moderna sjukhusbyggnader i Amerika och
Skandinavien, varjämte två av de medicinska sakkunniga studerat ett flertal
moderna sjukhusbyggnader i England.

Universitetssjukhusen hava i allmänhet uppförts efter två olika grundprinciper.
Antingen har varje klinik byggts som en sluten enhet i egen byggnad,
försedd med egna speciallaboratorier såväl för sjukvårdsarbetet som för
undervisningen och med egna forsknings- och föreläsningslokaler. Eller också
har ett större eller mindre antal kliniker sammanförts i en byggnad, delvis
med gemensamma laboratorier och undervisningslokaler. I senare fallet hava
i synnerhet i Amerika byggnader med stor höjd kommit till användning med
de olika klinikerna uppförda ovanpå varandra. Båda byggnadstyperna hava
sina fördelar och sina nackdelar.

Enkliniksystemet har den stora fördelen, att varje klinik bildar ett slutet
och ostört arbetsområde med alla hjälplokaler och laboratorier ordnade efter
dess speciella behov samt att klinikens utveckling kan äga rum såväl i horisontell
som vertikal led utan att hänsyn därvid behöver tagas till övriga kliniker.
Den svåraste nackdelen med detta system torde vara de höga byggnadsoch
driftkostnader, som orsakas genom klinikens fullständiga utrustning med
egna institutioner för sjukvård och undervisning samt genom dess uppförande
helt på egen grund. Därtill kommer svårigheten att erhålla ett bekvämt och
i driften billigt samarbete med övriga kliniker och med administrationsavdelningarna.

Fördelen av blockbyggnadssystemet — med flera kliniker i samma byggnad
— är framför allt: lättare och mera ekonomiska kommunikationer genom nära
anslutning av sjukhusets olika avdelningar till varandra samt möjligheten
att bygga på höjden och därigenom minska byggnadskostnaderna. Genom
detta byggnadssystem underlättas även i hög grad bruket av gemensamma
laboratorier och övriga institutioner, vilket i sin tur medför billigare anläggnings-
och driftkostnader. Den stora nackdelen med blockbyggnadssystemet
är svårigheten att bereda möjlighet till vidare utveckling av sjukhusets olika
avdelningar, oberoende av varandra, samt att ansluta nytillkommande kliniker.
Dessutom är det med detta system svårare att tillgodose varje kliniks
individuella behov och att bereda densamma ostörd ro och arbetstrevnad samt

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

direkt och bekväm kommunikation med yttervärlden. Belysnings-, ventilations-
och ljudisoleringsproblemen försvåras också i samma mån, som byggnadskroppen
tillväxer i storlek och höjd.

Kommissionen har vid planläggningen av karolinska sjukhuset sökt att tillgodogöra
sig såväl enkliniksystemets som blockbyggnadssystemets fördelar
och att i möjligaste mån undvika deras nackdelar samt har i övrigt tagit hänsyn
till den moderna sjukhusbyggnadskonstens rön och till de särskilda krav,
som i Sverige anses böra ställas på ett undervisningssjukhus.

Vid uppgörande av byggnadsplanen har hänsyn måst tagas icke blott till
de kliniker, som skola byggas i den första etappen, nämligen en medicinsk
och en kirurgisk klinik, omfattande jämväl garnisonssjukhusets medicinska
respektive kirurgiska avdelningar, en obstetrisk-gynekologisk, en oftalmologisk,
en oto-laryngologisk och en radioterapeutisk klinik, ett för samtliga
kliniker gemensamt röntgendiagnostiskt institut samt en patologisk-anatomisk
institution, utan även till de kliniker, som med sannolikhet komma att
i en nära framtid anslutas till nämnda byggnadsgrupper.

Den patologisk-anatomiska institutionen (IV), den enda av karolinska institutets
teoretiska institutioner, som upptages i detta förslag, har — liksom
i 1928 års förslag — i överensstämmelse .med det av karolinska institutets
lärarkollegium uppställda programmet förlagts i en egen byggnad, men i nära
anslutning till sjukhuset.

Den radioterapeutiska kliniken, »Konung Gustaf V j u b i l e u m sidin i k» (lil),
som skall uppföras under medverkan av Konung Gustaf V jubileumsfond och
cancerföreningen i Stockholm, har man ansett böra förläggas till en egen
byggnad, ehuru nära intill och i bekväm kulvertförbindelse med övriga kliniker.
Denna klinik måste nämligen anbringas i omedelbar förbindelse dels
med den särskilda byggnad (III X), som av de nämnda stiftelserna uppföres
för jubileumsklinikens forskningsavdelningar för radioterapi vid kräfta, dels
med det radioterapeutiska behandlingsinstitutet och avdelningen för cancerstatistik,
vilka båda på grund av det nära samarbetet med nämnda forskningsavdelningar
icke ansetts böra förläggas i ett från desamma avskilt större
byggnadskomplex.

Övriga i den första etappen ingående kliniker har man ansett sig böra sammanbygga
till ett byggnadskomplex, i beskrivningarna benämnt buvudkomplexet.

Bland de kliniker, som i närmaste byggnadsperiod komma att erhålla nybyggnad,
har man ansett, att den pediatriska kliniken (barnkliniken) och den
psykiatriska kliniken (kliniken för sinnessjuka) böra förläggas i nära anslutning
till den första etappens byggnader. Dessa kliniker böra emellertid på
grund av klientelets art förläggas till särskilda hus.

För i senare etapper tillkommande kliniker, liksom för de teoretiska institutionerna,
finnes riklig plats inom det upplåtna tomtområdet.

Inom huvudkomplexet (I) hava vårdavdelningarna sammanförts i en södra
och en norra byggnadslänga, vilka förenas av en central byggnadskropp, det
s. k. mittpariet, som innehåller dels undervisnings- och behandlingslokaler
för huvudkomplexets kliniker, dels för dessa kliniker i större eller mindre
utsträckning gemensamma lokaler, dels ock deras polikliniker.

I huvudkomplexets södra länga (A—E) äro de stora medicinska och kirurgiska
klinikerna förlagda, i byggnadens mitt sammanfogade i horisontell led.
I norra längans (K—N) östra flygel befinner sig den obstetrisk-gynekologiska
kliniken. Norra längans västra flygel innesluter den oto-laryngologiska kli -

30

Byggnads höjd.

Kungl. Maj.is proposition Nr 132.

niken och den oftalmologiska kliniken. Dessa kliniker äro anslutna till varandra
i''vertikal riktning, detta för att genom det samlade antalet av deras
vårdavdelningar nå upp till samma höjd som för övriga klinikbyggnader i
huvudkomplexet.

Mittpartiet (F, G, I, H) innehåller, grupperade omkring ljusgårdar — förutom
de nämnda klinikernas polikliniker och en tandpoliklinik — centralbadet,
det centrala röntgendiagnostiska institutet, ljusbehandlingsavdelning,
elektro-terapeutisk avdelning, gymnastikavdelning och en för hela sjukhuset
gemensam fotograferings- och reproduktionsavdelning samt en stor föreläsningssal
(F) och ett system av smärre föreläsningslokaler.

Genom hissar vid södra och norra längornas föreningspunkter med mittpartiet
stå samtliga vårdavdelningar i direkt och bekväm förbindelse dels
med sina polikliniker, dels med de nämnda gemensamma behandlings-, undersöknings-
och undervisningslokalerna. Genom de omförmälda hissarna och
andra hissförbindelser, anbragta mellan avdelningarna inom klinikbyggnaderna,
äro förbindelserna konsekvent så ordnade i hela anläggningen, att
transport kan äga rum från samtliga vårdavdelningar till behandlings-,
undersöknings- och undervisningslokaler, utan att passera annan vårdavdelning.

De för hela sjukhuset gemensamma vetenskapliga centrallaboratorierna
ligga i den medicinska klinikens bottenvåning (A, B), där de via mittpartiet
äro direkt anslutna till hela huvudkomplexets kommunikationssystem.

Kommissionen har vidare behandlat frågan, huruvida en relativt låg
eller en relativt hög byggnadstyp borde komma till användning vid uppförande
av sjukhusbyggnaderna och anför härom:

Vare sig man bestämmer sig för ett byggnadssystem med skilda klinikbyggnader
eller för ett sammanförande av flera kliniker i ett byggnadskomplex,
gäller det att taga ställning till problemet, huruvida en relativt låg eller en
relativt hög byggnadstyp skall komma till användning. Det förra byggnadssättet
har hittills i Sverige, liksom i det övriga Europa varit dominerande,
så att sjukhusbyggnader sällan uppförts i större höjd än tre å fyra våningar.
I Amerika hava däremot, i synnerhet under det senaste decenniet, sjukhusbyggnader
i de stora städerna uppförts till betydande höjd, stundom ända upp
till tjugo våningar. Sjukhusbyggnadstypen har i stort sett följt med utvecklingen
av byggnadstypen för bostads- och affärshusen, ehuru sjukhusen i allmänhet
icke uppförts till så stor höjd som de sistnämnda.

Den förnämsta drivkraften till hushöjdens stegring har varit av ekonomisk
natur. Ökandet av våningsantalet har framför allt betingats av stegrade tomtvärden.
Denna stegring har flerstädes varit så stor, att en betydlig ökning
av våningsantalet lönat sig, trots de vid stor byggnadshöjd väsentligt stegrade
byggnadskostnaderna. Vid ett visst tomtpris blir byggnadskostnaden per
rymdenhet nedbringad genom att till en viss gräns öka antalet våningar,
under förutsättning att samma eller snarlik rumsindelning användes. Därigenom
att byggnadskostnaderna för grund och tak fördelas på ett större antal
våningar, att rörstammar göras gemensamma för ett stort antal våningar
samt trappor och hissar koncentreras till färre punkter, sänkes byggnadskostnaden.
Även ur sjukvårdssynpunkt och med hänsyn till driftkostnader synas
flera skäl tala för att vid större sjukvårdsanläggningar använda ett vertikalt
byggnadssystem. Därigenom vinnas nämligen en förkortning av de besvärliga

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132. 31

horisontaltransporterna och fördelen att kunna använda det genom hissar
lättare vertikala transportsystemet.

Såväl ekonomiska synpunkter som hänsyn till transport- och andra krav
vid sjukhusets organisation och drift göra det emellertid nödvändigt att ej
driva byggnaden för karolinska sjukhuset över en viss höjd. Trots fördelen
ur kostnadssynpunkt med gemensam grund och gemensamt tak för ett större
antal våningar, färre trappor och enklare rörledningar stiger byggnadskostnaden
per rymdenhet, då byggnadens höjd ökas över en viss gräns. Mera invecklade
byggnadsmetoder måste nämligen tillgripas, och arbetslönerna stiga
vid ökad byggnadshöjd. Därtill kommer, att antalet hissar måste betydligt
ökas vid ökad hushöjd, och kostnaderna för dessa hissar uppgå till stora
belopp.

Vid mycket höga tomtvärden kunna de stegrade byggnadskostnaderna vid
byggnad på höjden kompenseras genom sparad tomtkostnad, så att ett dylikt
byggnadssätt likväl blir ekonomiskt. För ett sjukhus med fritt läge på jämförelsevis
billig och rikligt tilltagen tomtmark, såsom i fråga örn det karolinska
sjukhuset, uppväger dock icke den ekonomiska fördelen av långt driven
vertikalbyggnad nackdelarna därav. Beträffande byggnadskostnaderna för
bostadshus inom Stockholms stads område har utredning gjorts, av vilken
framgått, att den ekonomiska gränsen torde ligga vid sex å sju våningar.
Detsamma torde gälla -sjukhus inom stadens område.

Flera andra omständigheter mana till försiktighet, då det gäller att stegra
våningsantalet inom sjukhus upp till en större höjd.

En ej oväsentlig omständighet är den vid eldsvåda i ett mycket högt sjukhus
ökade risken för människoliv. Brandchefen i Stockholm har på förfrågan
redan vid den första planläggningen av karolinska sjukhuset meddelat, att
den högsta våningshöjd, som ur brandsäkerhetssynpunkt kan tillrådas för ett
sjukhus i Stockholm, är en höjd av 24 meter upp till den översta våningens
fönsterbröstning, detta med hänsyn därtill, att i händelse av eldsvåda möjligheten
att med stegar rädda människor från översta våningen eljest äventyras.
Med en höjd av cirka 3,30 meter från golv till tak bör sålunda sju våningars
höjd, åtminstone tills vidare, sättas såsom maximum för ett sjukhus.

Ett annat viktigt skäl mot att alltför mycket driva sjukhusbyggnaden i höjden
är faran för att stockning i trafiken under vissa tider på dagen inträder
i de vertikala kommunikationslederna. Ju högre sjukhuset uppföres, dest)
mer måste kommunikationerna i vertikalled verkställas genom hissar. Redan
med en höjd av sex våningar måste ett stort antal hissar insättas för att tillgodose
den dagliga trafiken i ett sjukhus, vilken omfattar transporter av
läkare, personal och studenter, av patienter till och från behandlings-, undersöknings-
och undervisningslokaler samt, under vissa timmar av dagen, av
en stor ström av besökande till de sjuka. Därtill komma transporter av mat,
tvätt m. m. Ju större antal våningar, desto flera hissar måste insättas, om
trafikstopp ej skall inträda.

En alltför stark koncentration i vertikalled försvårar i hög grad utvecklingsmöjligheterna
för de olika klinikerna. Tillbyggnad av en klinik, som är
inbyggd mellan andra kliniker, är icke möjlig utan en fullständig omgruppering
inom hela byggnadsparti. Tillbyggnad på höjden är möjlig endast folden
överst i huset belägna kliniken och kan för denna ske, endast om det ur
brandskyddssynpunkt högsta tillåtna våningsantalet ej genom tillbyggnaden
överskrides och eljest husets konstruktion tillåter en påbyggnad.

Vid grupperingen av de i sjukhusbygget ingående by g gnadsenheterna mäste

32

Företagna åtgärder
för
koncentration
och minskning
av byggnadsvolymen.

Kungl. May.ts proposition Nr 132.

man även i mycket hög grad taga hänsyn till varje särskild kliniks speciella
krav, till samarbetet mellan sjukhusanläggningens olika delar, till möjligheten
att erhålla en praktisk och ekonomisk drift av sjukhuset samt till sjukhusets
behov av framtida utveckling. Vid ett undervisningssjukhus tillkommer
problemet att på ett så effektivt och ekonomiskt sätt som möjligt anordna
undervisnings- och forskningslokaler för varje kliniks behov och för gemensamma
uppgifter.

Av ovan anförda skäl har kommissionen ansett sig icke böra i allmänhet
överskrida en byggnadshöjd av sex våningar. På grund av de principer, som
enligt vad ovan närmare angivits varit gällande vid uppgörande av hela sjukhusplanen
samt vid planläggningen av sjukhusets drift och av undervisningen,
har icke heller en större höjd än sex våningar vid sjukhusets första utbyggande
ansetts lämplig annat än i mittpartiet av den norra längan av sjukhusets
huvudkomplex, som enligt föreliggande förslag från början skall uppföras
till sju våningars höjd.

Kommissionen har icke ansett sig böra frångå ovan angivna planläggning
av sjukhuset, enär kommissionen håller före, att man genom denna planläggning
vunnit den grad av koncentration, som under förhandenvarande omständigheter
är möjlig utan att obehörigt inkräkta på de olika klinikernas
arbetsfrihet och utvecklingsmöjligheter. Genom sammanbyggande i horisontell
led av klinikbyggnaderna och dessas uppförande till en höjd av i allmänhet
sex våningar har man på samma gång uppnått synnerligen goda kommunikationer
mellan sjukhusets samtliga delar och bibehållit möjligheten till en
framtida utveckling av varje klinik genom till- eller påbyggnad.

Kommissionen redogör härefter för av kommissionen företagna åtgärder
för koncentration och minskning av byggnadsvolymen och anför
därvid:

Kommissionen har av förut anförda skäl icke ansett sig böra öka höjden
av huvudkomplexets södra länga utöver de sex våningar, som upptagits i 1928
års förslag. Sidopartierna av norra längan hava sänkts från sju till sex
våningars höjd för att nedbringa byggnadskostnaderna på sätt som nedan i
samband med redogörelse för personalbostäderna skall nämnas. En koncentrering
av byggnadssättet med ökad byggnadshöjd har emellertid kunnat äga
rum genom omarbetning av den längst åt öster belägna delen (N) av norra
längan, som inrymmer den obstetrisk-gynekologiska klinikens operations- och
förlossningsavdelningar samt en del underläkare och kandidatrum. Denna
flygel har väsentligt förminskats i horisontell led och i stället påbyggts.

Inom den radioterapeutiska kliniken (III) har en stark koncentration av
byggnaden ägt rum, i det att grundytan väsentligt förminskats men byggnaden
samtidigt uppförts till större höjd. Vårdavdelningarna, som förut anbragts
i en norra och en södra länga, hava nu samtliga förlagts i den södra
längan, som uppförts till fem våningars höjd. Samtidigt hava klinikens
övriga partier uppförts till tre våningars höjd. Härigenom har en avsevärd
kostnadsbesparing kommit till stånd.

Den patologiska institutionens byggnad (IV), tvättbyggnaden (VIII Q) och
den med pannhuset (VIII O) förenade verkstadsbyggnaden hava minskats i
volym. Köksbyggnaden (VIHR) har sänkts med en våning genom utbrytande
av en till personalbostäder inredd våning.

Vattentornet har slopats och ersatts med en hydroforanläggning, vilket
medfört kostnadsminskning.

33

Kungl. May.ts proposition Nr 132.

Lokalerna för sjukvårdspersonalens bostäder hava underkastats en grundlig
revision. Flerstädes såväl inom huvudkomplexet som inom den radioterapeutiska
kliniken voro såsom reserv för framtida utvidgning personalrum
inlagda inom avdelningarna eller i deras närhet. Bland annat var sålunda
en hel våning inlagd i den norra längans mittparti (IL) inom huvudkomplexet.
Dessa personalrum, som draga relativt stor kostnad, då de uppföras
inom klinikbyggnaden, hava flyttats till det stora personalhuset (VII U) inom
entrékomplexet. Dit hava även förflyttats de personalbostäder, som förut förlagts
inom köksbyggnaden. Enligt 1928 års förslag skulle en del av den radioterapeutiska
klinikens personalbostäder förläggas i ett eget personalhus invid
nämnda klinik. Hela detta hus har slopats från byggnadsplanen, och även
denna personal har förlagts till entrékomplexet.

Byggnaden för manlig gift och ogift personal (IX), vilken är belägen invid
uppfartsvägens fortsättning åt väster, har något förskjutits för att lämna
bättre plats för eventuell senare utbyggnad och har uppförts med ytterligare
en våning för att inrymma tre vaktmästarbostäder, som flyttats från den
patologiska institutionens byggnad, samt eldarbostäder, förut belägna i ovannämnda
verkstadsbyggnad.

1928 års förslag upptog tre byggnader med bostadslägenheter för sjukhusets
direktör och för vissa överläkare (X), med två bostadslägenheter i varje hus.
I föreliggande förslag hava för detta ändamål i stället planerats två bostadshus
med tre lägenheter i varje hus. Golvytan har därjämte betydligt minskats
i dessa bostadshus.

Den enda byggnad, som ej berörts av förändringar, är entrébyggnaden
(VII T), genom vilken infarten till anläggningen går. Byggnaden för jubileumsfondens
forskningsavdelningar (IIIX), som ej bekostas av staten, har
ej heller undergått förändring på annat sätt, än att den genom den radioterapeutiska
klinikens koncentrering och något ändrade läge förskjutits till
en längre norr ut belägen plats.

Efter denna allmänna översikt över de av kommissionen företagna besparingsåtgärderna
lämnar kommissionen i sitt betänkande en närmare
redogörelse för vidtagna ändringar beträffande varje särskild byggnad.
I fråga örn denna redogörelse tillåter jag mig att hänvisa till kommissionens
betänkande sid. 36—49.

Till närmare belysande av omfattningen av de av kommissionen ifrågasatta
besparingsåtgärderna framlägger kommissionen vissa uppgifter
rörande den av besparingsåtgärderna medförda minskningen av sjukhusbyggnadernas
kubikinnehåll.

Enligt 1928 års förslag utgjorde det totala kubikinnehållet av första etappens
byggnader 451493 m3. Motsvarande siffra för kommissionens nu föreliggande
förslag (i nedanstående tablå kallat 1930 års förslag) är 399 053 m3.
Minskningen uppgår alltså till 52 440 in3 eller omkring 11 % av 1928 års kubiksiffra.

Efterföljande tablå utvisar skillnaden i kubikinnehåll mellan 1928 års förslag
och det nu föreliggande beträffande varje särskild byggnad:

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 114 haft. (Nr 132.)

3

34

Kungl. May.ts proposition Nr 132.

Tablå, utvisande skillnaden i kub mellan 1930 års
förslag och 1928 års förslag.

Centralbyggnaden (I). Minskning Ökning

1928 års förslag ............ 243 785

1930 » » ............ 225 765 18 020

Patologiska institutionen (IV).

1928 års förslag ............ 19 819

1930 » » ............ 12493 7 326

Ekonomikomplexet (VIII).

Köksbyggnaden (R).

1928 års förslag ............ 26 475

1930 » » ............ 21750 4 725

Ångpanne- och verkstadshus
(O).

1928 års förslag ............ 18 943

1930 » » ............ 12 543 6 400

Tvätt och centralförråd
(Q).

1928 års förslag ............ 9 896

1930 » » ............ 7 496 2 400

B egravningskape11et (P).

1928 års förslag ............ 2 230

1930 » » 2180 50

Entrékomplexet (VII).

Byggnad för syssloman skontor,
sköterskor m. fl. (S).

1928 års förslag ............ 9 058

1930 » » ............ 9 201 143

Entrébyggnad (T).

1928 års förslag ............ 570

1930 » » 570

Byggnad för apotek,
elever m. fl. (V).

1928 års förslag ............ 10630

1930 » » ............ 10 688 58

Byggnad med bostäder för
läkare, provsystrar
m. fl. (D).

1928 års förslag ............ 35 958

1930 » » ............ 38 660 2 702

Bostadshus för gift och ogift
manlig personal (IX).

1928 års förslag ............ 7 920

1930 » » ............ 7 930

10

35

Kungl. Maj ds proposition Nr 132.

Minskning Ökning
m3 ms

Radioterapeutiska kliniken (III).

1928 års förslag ............ 50 054

1930 » » ............ 42 837 7 217

Radioterapeutiska klinikens personalhus
(III).

1928 års förslag ............ 6 900

1930 » » utgår 6 900

Professorsbostäder (X).

1928 års förslag 3 st. med 2 vån. 9 255

1930 » »2 st. » 3 » 6 940_2 315_

Summa 55 353 m3 2 913 rrv''

Minskning 55 353 m3

Avgår ökning 2 913 m3

Återstår besparing 52 440 m3

Ehuru i det nu föreliggande förslaget ej föreslås någon ändring beträffande
omfattningen av första byggnadsetappen, ifrågasätter sjukhuskommissionen
i sammanhang med framläggande av kostnadsberäkningarna,
örn icke en undersökning borde komma till stånd för utrönande av
huruvida icke en psykiatrisk klinik borde uppföras redan i första etappen.
Under framhållande att den av kommissionen i kostnadsberäkningarna
angivna sängkostnaden kan ytterligare nedbringas genom att redan i den
första etappen medtaga flera kliniker än som i 1928 års förslag förutsattes
och att bland de kliniker, som härvid främst borde komma i fråga, vore
den psykiatriska och den pediatriska kliniken, anför kommissionen i fråga
örn den förstnämnda:

Vad den psykiatriska kliniken angår, vill kommissionen erinra örn att
nämnda klinik för närvarande är förlagd till det staten tillhöriga Stockholms
hospital å Konradsbergsområdet, som likaledes är statens tillhörighet. Hospitalet
tjänstgör även såsom upptagningsanstalt för Stockholm, och hospitalets
samtliga platser för allmän klass, 235, äro avsedda för sjuka från Stockholms
stad. Från och med den 1 januari 1933 skall emellertid staden själv
övertaga sin sinnessjukvård, för vilket ändamål beslut fattats örn uppförande
av ett stort sinnessjukhus vid Beckomberga utanför Stockholm. Det mellan
staten och staden härutinnan träffade avtalet omfattar dock icke vården av
patienter å psykiatrisk klinik. I och med stadens övertagande av sin sinnessjukvård
frommer följaktligen den psykiatriska kliniken att vara avsedd för
patienter från hela landet. Ur såväl undervisnings- som forskningssynpunkt
är det ett viktigt önskemål, att denna klinik förlägges i samband med övriga
undervisningskliniker, en princip, som redan vunnit statsmakternas gillande
genom 1928 års riksdags beslut i fråga örn anordnande av en sådan klinik vid
Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund.

Det förefaller kommissionen, som örn ovan angivna förhållanden tala för
att frågan örn nedläggande av Stockholms hospital och den psykiatriska klinikens
förflyttning i samband härmed till karolinska sjukhuset snarast möj -

36

Yttranden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

ligt bör göras till föremål för närmare utredning. Det önskvärda i ett slopande
av hospitalet och den psykiatriska klinikens uppförande i första etappen
Ilar särskilt understrukits av medicinalstyrelsen i dess yttrande över 1926
års sjukhuskommissions betänkande. De ekonomiska fördelarna för staten av
en dylik förändring äro utan vidare påtagliga. Härigenom skulle nämligen
det synnerligen värdefulla Konradsbergsområdet frigöras och av staten kunna
på annat sätt utnyttjas. Enligt en genom kronans fastighetskommission verkställd
uppskattning representerar berörda område i närvarande stund ett
tomtvärde av omkring 7 630 000 kronor. Emellertid anser sig sjukhuskommissionen
böra betona, att en eventuell utredning i nu berörda hänseende icke
bör få inverka fördröjande på igångsättandet av sjukhusets uppförande. Intet
sakligt hinder möter nämligen för att, örn beslut fattas vid 1931 års riksdag
örn loista etappens omfattning, denna vid en följande riksdag utökas med en
psykiatrisk klinik.

Mot det av 1930 års sjukhuskommission framlagda överarbetade förslaget
hava i de avgivna yttrandena endast några smärre detaljanmärkningar
gjorts.

Medicinalstyrelsen erinrar örn sitt över 1926 års sjukhuskommission avgivna
yttrande och framhåller därvid, att den av Kungl. Majit anbefallda
överarbetningen i syfte att avsevärt nedbringa kostnaderna lett till väsentligt
längre gående reduktioner, än styrelsen vid avgivande av sitt berörda
yttrande tänkte sig. Då medicinalstyrelsen fann de byggnadsplaner, som
1926 års sjukhuskommission framlagt, utmärka sig för stark koncentration
och samtidigt för stor klarhet och överskådlighet och nu föreliggande
planer av anläggningen som helhet betraktad överensstämma med de
förra, bar medicinalstyrelsen inga erinringar att rikta emot planläggningen
i stort sett. Då därjämte de väsentliga detaljanmärkningarna,
vilka styrelsen riktade mot 1926 års sjukhuskommissions byggnadsritningar,
blivit i huvudsak beaktade och ändamålsenligheten vad de sjukvårdskrav,
som för närvarande kunna överblickas, beträffar, icke synes
styrelsen genom den skedda överarbetningen åsidosatt, har styrelsen icke
heller några nämnvärda detaljanmärkningar att göra. Styrelsen anför
härefter:

1° detta sammanhang anser sig styrelsen böra erinra om, att av styrelsen
ifrågasätta överväganden örn behövligheten av särskild röntgenanläggning
för den otolaryngologiska avdelningen samt örn möjligheten av reduktion av
oftalmologiska polikliniken icke, såvitt av handlingarna framgår, av kommissionen
beaktats.

Av de i anläggningen ingående, för egentliga sjukvårdsändamål avsedda
byggnaderna har den radioterapeutiska kliniken undergått den jämförelsevis
största reduktionen. En jämförelse mellan tidigare och nu föreliggande förslag
giver vid handen, att sjukavdelningarna lämnats i allt väsentligt oberörda
av inknappningarna och att de företagna reduktionerna icke gått ut
över mottagnings- och behandlingslokaler i någon sådan utsträckning, att klinikens
behandlingskapacitet praktiskt taget kan anses hava blivit förminskad.
Styrelsen har övervägt, örn antalet hissar icke kunde förminskas men efter
inhämtade upplysningar ansett sig icke böra föreslå någon ändring i pia -

37

Kungl. Maj:ts proposition JSlr 132.

nema. I förbigående vill styrelsen anmärka, att behovet av städrum i bottenvåningen
icke är tillräckligt tillgodosett. Med denna detaljerinran anser sig
styrelsen böra tillstyrka de föreliggande planerna till den radioterapeutiska
kliniken i dess nuvarande skick.

De besparingar, som vunnits genom överarbetningen av planerna till centralbyggnaden,
härröra väsentligen av omarbetning av planen till den obstetrisk-gynekologiska
kliniken, av reduktion av centralhallen samt av överflyttning
av ett stort antal personalbostadsrum till byggnad med bostäder
för läkare, provsystrar m. fl. Härigenom har ändamålsenligheten av i centralbyggnaden
inrymda avdelningar icke blivit lidande. I vissa avseenden
hava tvärtom förbättringar vidtagits. Det har redan ovan framhållits, att
den röntgendiagnostiska avdelningen vunnit i koncentration. Styrelsen vill
sålunda tillstyrka de föreliggande planerna till centralbyggnaden men kan
dock icke underlåta framhålla, att det förslag, som nu förelagts Kungl. Maj:t,
är mindre än det 1928 framlagda ägnat att tillgodose successivt uppkommande
krav på nya lokaliteter för olika kliniker och avdelningar — krav, vilka läkekonstens
utveckling med all säkerhet kommer att framställa — på den grund
att ett flertal bostadsrum, vilka lämpat sig såsom reserver för sjukvårdslokaler,
som ovan nämnts, utflyttats från denna centrala del av sjukhusanläggningen
till annan byggnad. De båda förslagen kunna ur denna synpunkt
icke anses vara likvärdiga.

Beträffande personalbostadsrummen vill styrelsen påpeka, att golvytan i
2-personsrummen i det för bostäder för elever m. fl. avsedda byggnadssegmentet
icke uppgår fullt till 15 kvm., vilket styrelsen anser vara minimimått
för rum av denna typ. Då, enligt vad styrelsen under hand av kommissionens
arkitekt inhämtat, kommissionen lagt detta mått till grund för sina mätningar
av ifrågavarande rums storlek, bör vid ett blivande utarbetande av huvudritningen
en korrektion i detta avseende äga rum.

Såsom ovan angivits, har en reduktion av den patologiska institutionen av
styrelsen förordats. Mot överarbetningen i detta avseende har styrelsen intet
att erinra. Så icke heller emot i övrigt föreslagna förändringar i de i föreliggande
plan ingående, ej ovan nämnda byggnader.

Beträffande frågan om den psykiatriska kliniken anför medicinalstyrelsen: Styrelsen

vill bringa i Kungl. Maj:ts åtanke styrelsens önskemål, att en ny
psykiatrisk klinik måtte medtagas i det första byggnadsskedet. Styrelsen vidhåller
detta och vill därför för sin del ånyo uttala önskvärdheten av, att den
psykiatriska klinikens förflyttning till karolinska sjukhuset snarast möjligt
göres till föremål för närmare utredning. Kommissionen gör ett uttalande i
samma riktning. Härmed öppnar sig frågan örn nedläggande av Psykiatriska
sjukhuset i Stockholm, vilket i sin ordning kräver en prövning av de åtgärder,
som kunna vara erforderliga för tillgodoseende av vårdbehovet på sinnessjukhus
för befolkningen i Stockholms stads omnejd. Även örn vid ett nedläggande
av Psykiatriska sjukhuset anordnandet för nämnda ändamål av
vårdplatser genom nybyggnad på annat håll i stadens närhet skulle visa sig
nödvändigt, torde detta nedläggande med hänsyn till Konradsbergsområdets
stora markvärden bliva ur ekonomisk synpunkt för statsverket fördelaktigt.

Karolinska institutets lärarkollegium förordar varmt, att det överarbetade
förslaget må komma till utförande. Lärarkollegiet framhåller i sitt
yttrande, att överarbetningen givetvis föranlett åtskilliga ändringar i det

38

Kungl. Majlis proposition Nr 132.

av 1926 års sjukhuskommission avgivna byggnadsförslaget utan att dock
principiellt väsentliga ändringar kunna anses föreligga. Även örn vissa
detaljer i de sålunda vidtagna ändringarna kunna diskuteras, framhåller
kollegiet likväl bestämt, att de vidtagna ändringarna icke väsentligt
inverka på ändamålsenligheten i sjukhusets karaktär såsom undervisningssjukhus.
I några avseenden kunna ändringarna i fråga anses vara
snarare förbättringar av det förutvarande byggnadsförslaget. Från sistnämnda
synpunkt framhåller kollegiet särskilt den vidtagna ändringen
beträffande anordningen av lokaler för sjukvårdspersonalens bostäder
genom personalrummens flyttande till det stora personalhuset, ehuru å
andra sidan kollegiet beklagar, att reservutrymmena för framtida behov
därigenom försvunnit. Kollegiet berör vidare frågan örn den psykiatriska
kliniken ävensom frågan örn nybyggnader för karolinska institutets teoretiska
institutioner och anför därvid:

I anledning av 1930 års sjukhuskommissions uttalande att ett ytterligare
nedbringande av sängkostnaden beräknad enlig! det överarbetade förslaget
skulle vara möjligt, därest den psykiatriska och den pediatriska kliniken medtoges
redan i den första byggnadsetappen, anser sig lärarkollegiet icke böra
underlåta att med hänsyn till karolinska institutets intresse beträffande dessa
klinikers nybyggnad understryka detta uttalande. I fråga örn den psykiatriska
kliniken vill kollegiet alldeles särskilt betona önskvärdheten av att
snarast möjligt, dock givetvis utan fördröjande av föreliggande byggnadsförslags
omedelbara förverkligande, en utredning kommer till stånd rörande
frågan örn nedläggande av Stockholms hospital och den psykiatriska klinikens
förflyttning i samband härmed till karolinska sjukhuset. Lärarkollegiet
anser sig vidare böra framhålla, att med hänsyn till de svåra betingelser,
under vilka de teoretiska institutionerna arbeta, ett alltför långt uppskjutande
av dessas nybyggnadsfråga skulle nödvändiggöra omfattande provisoriska
nybyggnader och förbättringar av nuvarande lokaler. Emellertid torde enligt
riksdagens skrivelse den 11 juni 1930 möjligheterna för mera omfattande provisoriska
nybyggnader ej vara stora. Genom de förbättringar av serafimerlasarettet,
som företagits i avsikt att detsamma ännu i ett 30-tal år skall
kunna bibehållas såsom undervisningssjukhus, torde likväl en betydande förändring
hava inträtt beträffande den ordning, i vilken karolinska institutets
hela nybyggnad kan äga rum, så att större möjligheter föreligga för de teoretiska
institutionernas nybyggande på ett tidigare stadium, än som från
början antagits. Kollegiet får därför varmt förorda, att de teoretiska institutionernas
nybyggnad sker i omedelbar följd efter de i 1930 års sjukhuskommissions
betänkande berörda klinikerna.

Kanslern för rikets universitet instämmer i det av karolinska institutets
lärarkollegium avgivna yttrandet.

Byggnadsstyrelsen förklarar i sitt utlåtande, att de verkställda ändringarna
i ritningsförslaget icke givit anledning till någon erinran från
styrelsens sida. Styrelsen anför därvid:

Vid den på riksdagens begäran verkställda överarbetningen av förelaget
har vidtagits en del omläggningar av lokaler, varigenom vissa byggnadsparti
minskats i planyta, och i stället tänkas byggnaderna uppförda i flera
våningar. Vidare hava bostäder sammanförts till det stora bostadskomplexet

39

Kungl. May.ts proposition Nr 133.
vid entrén i större utsträckning än i 1938,4"

lokaler uteslutits ur byggnadsprogrammet, vilka samtliga åtgärder

Helt omarbetade äro endast

l^iigsls-s

5ÄÄ«5Ss

foranläggning.

I enlighet med det av 1930 ira riksdag gjorda uttalandet har sjnkhnm
kommissionen haft att vid överarbetmngen av det for 1930 ars riksdag
framlagda förslaget angående uppförande av nytt kliniskt '' äJ“£

holm söka genomföra en minskning av kostnaderna for sjuk ygg
dorna utangeftersättande av deras ändamålsenlighet eller— med
ökande av sjukhusanläggningens lämplighet for sin uppgift. SavBt jag
kunnat finna, måste sjukhuskommissionen anses hava med det nu toe g
gande överarbetade förslaget, enligt vilket kostnaderna satt framgå

av de i det följande återgivna kostnadsberäkningarna nedbri g

2 759 459 kronor, nått ett så gynnsamt resultat sorn det överhuvudtaget
torde vara möjligt att vinna, därest sjukhuset skall kunna pa ett tillfreds
ställande sätt fylla sin dubbla uppgift såsom sjukvårdsinrättning och hog 8ksiot\tbd!^Tåm^an1ämnade

redogörelsen framgår, innebär det nu

föreliggande förslaget i fråga örn omfattningen av delit f«rs^a ^riksdag
någon ändring av vad som föreslagits i propositionen till 1930 ars riksdag.
Sjukhuskommissionen har emellertid uttalat som önskvärt. att fråga* örn
uppförande av den psykiatriska kliniken i första byggnadsetappeni i

göras till föremål för närmare utredning, ett önskemal, som u
av såväl medicinalstyrelsen som karolinska institutets ararkollcgm ^
Vad sjukhuskommissionen anfört synes mig värt beaktande, och har jag
för avsikt att låta närmare utreda denna fråga. En utredning pa
punkt får dock givetvis ej fördröja sjukhusbyggets igangsattande.
Skulle den av mig tillämnade utredningen giva vid handcnattjaiWden
psykiatriska kliniken bör medtagas i första etappen torde intet hind
föreligga, att riksdagen under byggnadstiden fattar beslut darom

dag erinrade nyss, att förslaget ifråga om omfattningen av forsta etappen
foke innebär någon ändring i förhållande till 1930 års förslag. Bada

Departe mentschefen.

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

förslagen upptaga sålunda särskild tvättinrättning. Emellertid vill jag
omnämna, att fråga uppkommit angående samgående för karolinska sjukhuset
i en av Stockholms stad för samtliga sjukhus i staden planerad
gemensam tvättinrättning. Spörsmålet härom tarvar dock en närmare
undersökning, som jag anser snarast höra igångsättas. Jag vill dock ej,
innan resultatet av denna undersökning föreligger, förorda, att den för
karolinska sjukhuset beräknade tvättinrättningen nu uteslutes ur det föreliggande
förslaget. Skulle utredningen giva vid handen, att en särskild
tvättinrättning för karolinska sjukhuset icke skulle befinnas erforderlig,
lärer tillfälle beredas att under byggnadstiden efter framställning till
riksdagen vidtaga härav betingade ändringar i nu föreliggande byggnadsprograms
omfattning och därmed sammanhängande kostnadsberäkningar.

Den av 1930 års sjukhuskommission åvägabragta kostnadsminskningen
har uppnåtts genom vissa ändringar i planläggningen, begränsningar av
åtskilliga, utrymmen och förenklingar i byggnadssättet. Såsom framgår
av kommissionens förslag, har kommissionen från det förra programmet
borttagit vissa reservlokaler, vilka tänkts komma att erfordras först
längre fram i tiden. Emellertid torde de besparingar, kommissionen vidtagit,
. väsentligen hänföra sig till åtgärder, som innebära faktiska nedskärningar
av de förut beräknade kostnaderna. Då den av kommissionen
uppnådda kostnadsminskningen synes mig hava ernåtts, utan att byggnadernas
ändamålsenlighet försämrats, anser jag mig böra förorda det av
kommissionen framlagda förslaget. De mindre detaljerinringar, som gjorts
av de i ärendet hörda myndigheterna, synas mig böra bliva föremål för
omprövning vid uppgörande av de definitiva ritningarna. Det torde böra
ankomma på den byggnadskommitté, som jag ämnar föreslå skola tillsattas
för handhavande av karolinska sjukhusets nybyggnad, att ytterligare
utreda hithörande förhållanden. I sitt utlåtande över det nu föreliggande
förslaget har byggnadsstyrelsen ifrågasatt, huruvida icke borde
tagas under övervägande, örn företaget skulle omhänderhavas av byggnadsstyrelsen
i samråd med representanter för medicinsk sakkunskap.
Med hänsyn till byggnadsföretagets stora omfattning anser jag det dock
både nödigt och lämpligt, att en särskild byggnadskommitté handhar
denna byggnadsfråga.

Jag vill framhålla, att denna byggnadskommitté torde böra bestå av
ett lämpligt antal av Kungl. Majit utsedda ledamöter, representerande
ekonomiska, medicinska och byggnadstekniska synpunkter, vartill torde
bora komma en representant för vardera Stockholms stad och Stockholms
Ian. Härjämte bör i kommitténs arbeten deltaga en representant för arméförvaltningen
sjukvårdsstyrelse och en av jubileumsfondens styrelse
utsedd representant i vad avser dem berörande byggnadsfrågor. För kommitténs
verksamhet bör gälla särskild av Kungl. Majit fastställd instruktion.
Byggnadskommittén torde antingen själv eller genom ett särskilt

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

arbetsutskott hava att såväl tekniskt som ekonomiskt omhänderhava de
arbeten, som äro förenade med planläggningen och utförandet av karolinska
sjukhuset. Kommittén bör sålunda ombesörja upprättande av definitiva
ritningar, kostnadsförslag och arbetsplan samt underställa desamma
Kungl. Maj:ts prövning. Mindre ändringar i den fastställda planen
torde, därest de icke medföra ökade kostnader, kunna företagas av kommittén.
Kommittén bör vidare äga rätt att anställa arkitekt, sekreterare,
kassaförvaltare, kontrollanter och övrig för dess verksamhet erforderlig
personal.

Samtliga utgifter för den nu förordade byggnadskommiténs verksamhet
böra bestridas av de för sjukhusanläggningen beviljade medlen. Jag vill
härvid erinra, att, såsom framgår av vad kommissionen anfört (sid. 41 och
sid. 44, överst i det följande), dessa kostnader inräknats i den av kommissionen
beräknade totalkostnaden.

Kostnadsberäkningar och finansiering.

Sedan i det föregående ställning tagits till det överarbetade förslaget
till sjukhusanläggningens utformning, återstår spörsmålet örn de med sjukhusbygget
förenade kostnaderna samt huru dessa lämpligen skola täckas.

Beträffande de företagna kostnadsberäkningarna lämnar 1930 års sjukhuskommission
följande redogörelse:

Vid beräkningen av kostnaderna för karolinska sjukhusets uppförande enligt
det nu överarbetade förslaget har kommissionen utgått från samma priser,
som lågo till grund för beräkningarna i 1928 års förslag. Härigenom underlättas
en jämförelse med detta förslag, och dessutom torde i och för sig icke
tillräcklig anledning kunna anses föreligga att vid ifrågavarande beräkningar
tillämpa andra beräkningsgrunder. Visserligen har, sedan 1928 års
förslag utarbetades, en viss prisstegring inträtt å lednings- och måleriarbeten,
under det att priset å vissa materialier minskats. Med hänsyn härtill,
och då det gäller ett byggnadsföretag sådant som det här förevarande, där
byggnadsperioden kommer att sträcka sig över en avsevärd tidrymd, har
kommissionen icke ansett det vara nödvändigt att räkna med dylika mer eller
mindre tillfälliga fluktuationer i prisnivån i vidare mån, än att kommissionen
vid beräkningen av den erforderliga anslagssumman avrundat denna
uppåt från 21319 050 kronor till 21400 000 kronor.

Enligt ovan angivna, av kommissionen verkställda beräkningar skulle totalkostnaden
för utförande av det överarbetade förslaget komma att, efter avdrag
av på jubileumsfonden och cancerföreningen belöpande andel samt med
frånräknande av kostnaden för de två bostadshusen för sjukhusets direktör
m. fl., uppgå till 21319 050 kronor.

Huru denna kostnad fördelar sig på de olika byggnaderna framgår av
nedanstående tablå, vilken jämväl upptager kubikpriset för varje byggnad
samt tillika innefattar specificerade uppgifter rörande den på jubileumsfonden
och cancerföreningen belöpande kostnaden ävensom kostnaden för nämnda
bostadshus.

Kostnads beräkningar.

42

Kungl. Majlis proposition Nr 132.

Kostnad för uppförande av karolinska sjukhuset,
fördelad på respektive byggnader.

Centralbyggnaden (I).

Byggnadskostnad ....................................

Värme, vatten och avlopp m. m.....................

Elektriska ledningar, hissar m. m...................

Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m.

7 727 000: —
1480 000: —
691 000: —
890 250: —

Kubikinnehåll: 225 765 m3. Pris per m3 = 47,78 kronor.

10 788 250: —

Patologisk-anatomiska institutionen (IV).

Byggnadskostnad .................................... 439160: —

Värme, vatten och avlopp m. m..................... 82 000: —

Kylanläggning ...................................... 34000: —

Elektriska ledningar, hissar m. m................... 39 500: —

Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m. 53 340: —

Kubikinnehåll: 12 493 m3. Pris per m3 = 51,87 kronor.

648 000: —

Ekonomikomplexet (VIII).
Köksbyggnaden (R)/

Byggnadskostnad ....................................

Köksanläggning .....................................

Kylanläggning ......................................

Värme, vatten och avlopp m. m.....................

Elektriska ledningar, hissar m. m.................

Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m.

697 500

—

164 550

—

120 000

—

139 400

79 000

—

108 250

—

1308 700: —

Kubikinnehåll: 21750 m3. Pris per m3, inklusive kostnad för köks- och kyl -

anläggning = 60,12 kronor.

Ångpannehus med verkstäder (O).

Byggnadskostnad .................................... 425 500: —

Värme, vatten och avlopp, ångpannor m. m....... 729 900: —

Elektrisk anläggning, elektriska leån., hissar m. m. 152 000: —
Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m. 117 900: — 1425 300: —

Kubikinnehåll: 12 543 m3. Pris per m3, inklusive ångpanne- och elektricitetsanläggning
= 113,63 kronor.

Tvätt och centralförråd (Q).

Byggnadskostnad.................................... 241000: —

Värme, vatten, avlopp, tvättanläggning m. m..... 122 200: —

Elektriska ledningar, hissar m. m................... 27 500: —

Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m. 35 300: —

426 000: —

Kubikinnehåll: 7496 m3. Pris per m3, inklusive tvättanläggning = 56,83 kronor.

Begravningskapellet (P).

Byggnadskostnad ....................................

Värme, vatten och avlopp m. m.....................

Kylanläggning ......................................

Elektriska ledningar m. m.........................

Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m.

121000

—

10 500

—

26 000

—

2100

14 400

—

174 000: —

Kubikinnehåll: 2180 m3. Pris per m3, inklusive svepningsrum och kylanläggning
= 79,81 kronor.

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

Entrékomplexet (VII).

Byggnad för sysslomanskontor, sköterskor

m. fl. (S).

Byggnadskostnad ....................................

Värme, vatten och avlopp m. m.....................

Elektriska ledningar, hissar m. m.................

Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m.

319 000: —
49 700: —
29 800: —
35 500: —

Kubikinnehåll: 9 201 m3. Pris per m3 = 47,17 kronor.

Entrébyggnaden (T).

Byggnadskostnad....................................

Värme, vatten och avlopp m. m.....................

Elektriska ledningar m. ..........................

Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m.

Kubikinnehåll: 570 m3. Pris per m3 = 114,90 kronor.

46 600: —
11500: —
1850: —
5 550: —

Byggnad för apotek, elever m. fl. (V).

Byggnadskostnad....................................

Värme, vatten och avlopp m. m.....................

Elektriska ledningar, hissar m. m...................

Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m.

409 490: —
60 600: —
37 000: —
45 255: —

Kubikinnehåll: 10 688 m3. Pris per m3 = 50,71 kronor.

Byggnad med bostäder för läkare, provsystrar
m. fl. (U).

Byggnadskostnad ....................................

Värme, vatten och avlopp m. m.....................

Elektriska ledningar, hissar m. m.................

Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m.

1448135: —
215 800: —
106 000: —
159 515: —

Kubikinnehåll: 38 660 m3. Pris per m3 = 49,11 kronor.

Bostadshus för gift och ogift manlig personal (IX).

Byggnadskostnad....................................

Värme, vatten och avlopp m. ......................

Elektriska ledningar, hissar m. ....................

Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m.

Kubikinnehåll: 7 930 ms. Pris per m3 = 51,83 kronor.

299 003: —
50 700: —
30100: —
34 007: —

Radioterapeutiska kliniken (lil).

Byggnadskostnad....................................

Värme, vatten och avlopp m. ......................

Elektriska ledningar, hissar m. ....................

Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m.

1441835: —
296 550: —
196 000: —
174615: —

434 000: —

65 500: —

552345: —

1929 450: —

413 810: —

2109 000: —

Kubikinnehåll: 42 837 m3. Pris per m* = 49,23 kronor.

44

Diverse.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

Kulvertar ............................................

Vänthall vid spårvägsstationen ....................

Yttre huvudrörledningar ..........................

Spillvatten- och dagvattenledningar ..............

Yttre elektriska ledningar ..........................

Vägar utanför tomten ..............................

Vägar inom tomten och terrasseringar ............

Tomtens iordningställande .........................

Stängsel och grindar...............................

Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m.

84104: —
10 000: —
512050: —
241100: —
56600: —
418 000: —
561000: —
200 000: —
45 000: —
1915P6: —

2 319 360: —

Avgår för jubileumsfondens del

Kronor 22 593 715: —

hälften av kostnaden för läkar- och personalbostäder 149 630: —

hela kostnaden för en assistentbostad.............. 18 570: —

hälften av kostnaden för radioterapeutiska kliniken 1054 500: —

hälften av kostnaden för huvudrörledningar...... 14 905: —

hälften av kostnaden för vägar och terrasseringar 37 060:— 1274 665: —

Kronor 21 319 050: —

2 st. bostadshus för sjukhusets direktör m. fl. (X).

Kostnad för ett hus.

Byggnadskostnad .................................... 190 600:_

Värme, vatten och avlopp m. m..................... 19 650:_

Elektriska ledningar, hissar m. m................... 12 750:_

Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m. 20 000: —

243 000:—_

Således för båda Kronor 486 000: —
Kubikinnehåll: 3 470 m3 för varje hus. Pris per m3 = 70 kronor.

Till förestående tablå må anmärkas, att kommissionen med'' beteckningen
»administration» avser utgifter för den blivande byggnadskommittén (arbetsledning,
utredningar, arvoden till sakkunniga m. m.).

Här nedan lämnas en sammanställning av byggnadskostnaderna enligt nu
. ^rs*ag- Till jämförelse har återgivits motsvarande sammanställning
enligt 1928 års förslag. Med hänsyn till att Kungl. Maj:ts förslag
till 1930 års riksdag icke upptog den pediatriska kliniken och den djurexperimentella
avdelningen samt emanationslaboratoriet, hava kostnaderna för
dessa institutioner jämte å desamma belöpande andelar i kostnaderna för
vägar, huvudrörledningar m. m. ej heller här medtagits. Kostnaderna för
bostadshus åt sjukhusets direktör m. fl. äro ej medräknade. I sammanställningarna
har ej, såsom skedde i 1926 års sjukhuskommissions betänkande,
särskilt för sig under varje huvudrubrik upptagits det allmännas andel i
jubiieumskhniken; i stället har i en post avdragits det totalbelopp, som enligt
de olika förslagen avgår för jubileumsfondens och cancerföreningens del.

De båda sammanställningarna te sig på följande sätt:

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

1928 års 1930 års

förslag förslag

Byggnadskostnader ............................. Kr. 16 209 400: — 13 709 327:

Kostnad för panncentral, uppvärmnings- och
ventilationsanläggningar, desinfektions-, steriliserings-
och maskintvättanläggningar med

tillbehör ....................................... » 3 374 850:— 3 248 850: —

Huvudrörledningar för pumpvarmvatten, ånga,

kondensvatten, gas, kall- och varmvatten----

»

487 300

—1 512050: —

Spillvatten- och dagvattenledningar med rör-

gravar utanför tomten ......................

»

98 000:— 98 000

—

Spillvatten- och dagvattenledningar med rör-

gravar inom tomten jämte övriga rörgravar

»

162 000

— 143100

—

Köksanläggning ................................

»

164 550

— 164 550

—

Elektrisk belysnings- och kraftanläggning, his-

sar, elektrisk svagströmsanläggning, ask-

ledare och rikstelefonanläggning ............

»

1435 050

— 1448 450

_2

Kylanläggning ..................................

»

180 000

— 180 000

—

Väg utanför tomten ............................

»

465 000

— 418 000

—

Vägar inom tomten, terrasseringar m. m.......

»

846 800

— 561000

—

Tomtens iordningställande......................

»V

230 000

—1 * 3 200 000

—

Stängsel och grindar ..........................

»

45 000

— 45 000

—

Administration, arvoden och oförutsedda utgifter

»

2132 388

— 1865 388

—

Kronor 25 830 338

— 22593 715

—

Avgår för jubileumsfondens del ..............

Kr.

1751829

— 1274 665

—

Kronor 24 078 509

— 21319 050

—

Av förestående sammanställningar framgår, att den genom förut omtalade
inskränkningar och övriga förändringar vunna besparingen uppgår
till ett belopp av 2 759 459 kronor. Bostäderna för sjukhusets direktör
m. fl. kostade enligt 1928 års förslag 606 258 kronor. Motsvarande kostnad
utgör enligt det överarbetade förslaget 486 000 kronor. Medräknas även
denna kostnadsminskning stiger besparingen till 2 879 717 kronor.

Örn totalkostnaden enligt nu föreliggande förslag, 21319 050 kronor,
fördelas på sjukhusets 843 vårdplatser, blir kostnaden per vårdplats 25 289
kronor. Erinras må, att motsvarande siffra enligt 1928 års förslag utgjorde
28 563 kronor och enligt Alternativ I av det s. k. Gärdesförslaget 28163
kronor.

Sjukhuskommissionen belyser härefter närmare frågan örn kostnaderna
för karolinska sjukhuset i jämförelse med vanliga sjukhus och anför
därvid:

1 I 1928 års förslag fördes kostnaden, 30 000 kronor, för huvudledningar till byggnaderna
för direktör och vissa överläkare, till kostnadssumman för dessa byggnader. I 1930 års

förslag ingår motsvarande kostnad i kronor 512 050: —.

3 Den höjda kostnadssumman i 1930 års förslag beror på kostnadsökning för hissar.

3 I summan ingår med 30 000 kronor halva kostnaden för tomtens iordningställande
vid jubileumskliniken och hela kostnaden för tomtens iordningställande vid personalhuset
vid samma klinik.

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

Såsom emellertid såväl av 1926 års sjukhuskommission som ock av vederbörande
departementschef i propositionen till 1930 års riksdag uttryckligen
betonats, är det icke riktigt att vid bedömandet av kostnaderna för karolinska
sjukhuset i jämförelse med vanliga sjukhus utgå från en beräkning sådan som
den nyss gjorda. Örn man ej vill giva en skev framställning i detta hänseende,
är det nödvändigt att taga i betraktande, att det här gäller att bygga,
icke ett vanligt sjukhus, utan en medicinsk undervisningsanstalt. Sjukhusanläggningen
måste i sin helhet och i sina detaljer uppföras med hänsyn till
dess uppgift att vara ett statens undervisningssjukhus. Man skapar ej ett
sadant sjukhus endast genom att i planen för ett vanligt sjukhus inrymma
föreläsningssalar och undervisningslaboratorier. Hela sjukhuset måste uppföras
med tanke på att undervisning skall äga rum i praktiskt taget alla dess
delar. Trappor och korridorer måste inrättas med hänsyn till att sjukhuset
skall rymma icke blott patienterna och den vanliga sjukvårdspersonalen utan
också en stor skara studenter. Själva sjukvårdslokalerna, såsom vårdavdelningar,
operationssalar, röntgentdiagnostikavdelning och gymnastikavdelning,
måste anordnas med tillräckligt utrymme för undervisning. Detsamma
gäller sjukhusets alla övriga undersöknings- och behandlingslokaler. Poliklinikerna
vid ett undervisningssjukhus måste göras betydligt större än vid
ett vanligt sjukhus. Det polikliniska klientelet spelar nämligen en mycket
viktig roll för undervisningen. Poliklinikerna vid ett undervisningssjukhus
måste därför givas sådana mått, att de kunna inrymma ett vida större antal
besökande än vid ett vanligt sjukhus, där poliklinikerna huvudsakligen äro
inrättade för att undersöka inträdessökande till sjukhuset och att kontrollera
sjukdomsförloppet närmaste tiden efter patienternas utskrivning från sjukhuset.
En byggnadskostnad, som ytterligare tillkommer på grund av sjukhusets
undervisningsuppgift, är kostnaden för bostadslokaler för sådan personal,
som är betingad av undervisningens särskilda behov och icke kräves
på ett vanligt sjukhus.

En direkt jämförelse mellan byggnadskostnaderna för ett undervisningssjukhus
och motsvarande kostnader för ett vanligt sjukhus av samma storlek
kan således icke äga rum.

Utom kostnaderna för att forma sjukhuset till en medicinsk undervisningsanstalt
tillkomma vid karolinska sjukhuset vissa andra utgifter, som icke
tynga byggnadskostnaderna vid en vanlig sjukhusanläggning. Dit höra otvivelaktigt
kostnaderna för garnisonsavdelningarnas administrationslokaler,
liksom för lokalerna för garnisonens apotek och apoteksförråd. Dit torde
även kunna räknas kostnaderna för den utökning av lokaler inom kök, tvättoch
ångpannehus utöver det omedelbara behovet, som beräknats med hänsyn
till framtida utvidgning av sjukhuset nied en pediatrisk och en psykiatrisk
klinik, en reserv, som är ojämförligt mycket större än som brukar beräknas
vid en vanlig sjukhusanläggning. Till dessa merkostnader torde man även
med fog kunna räkna åtminstone en del av de kostnader, som betingas därav,
att tomten är belägen utanför stadsgränsen och saknar färdigställda vägar
och yttre ledningar, liksom de kostnader för tomtens iordningställande, som
betingas av tomtens särskilda beskaffenhet.

1926 ars sjukhuskommission utförde icke någon detaljerad beräkning beträffande
merkostnaderna för det karolinska sjukhuset på grund av dess speciella
uppgifter samt tomtens läge och beskaffenhet, utan verkställde en approximativ
uppskattning av dessa kostnader utom beträffande de uteslutande för
undervisning och forskning avsedda lokalerna, vilka kostnader relativt lätt
kunna fastställas. Nämnda kommission kom vid sin berörda uppskattning

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132. 47

till ett belopp av 5 848 832 kronor, som den ansåg böra avräknas från totalkostnaden.

1930 års kommission har vid närmare prövning funnit dessa beräkningar
tarva en mera noggrann granskning. Då saken tillagts stor betydelse i den
offentliga diskussionen örn karolinska sjukhuset, har kommissionen låtit sig
angeläget vara att mycket ingående undersöka de faktorer, som betinga det
karolinska sjukhusets relativt höga byggnadskostnad i förhållande till ett
vanligt sjukhus av motsvarande omfattning. Resultatet av dessa beräkningar
återgives i nedanstående tablå, vid vars utarbetande följande principer tilllämpats.
Såsom särskilda undervisnings- och forskningslokaler hava räknats
dels föreläsningslokaler, dels ock sådana laboratorie-, biblioteks- och studielokaler,
som icke bruka förekomma i ett vanligt sjukhus. Bland dessa lokaler
äro medräknade lokalerna för den patologiska institutionen med undantag
av de obduktionslokaler, laboratorier, likkällare m. m., som anses nödvändiga
även för ett vanligt sjukhus. Den utvidgning av sjukvårdslokalerna, som kräves
för undervisningens behov, är vida svarare att med säkerhet beräkna,
men kommissionen har för varje särskild lokal tagit i övervägande den större
dimensionering av sjukvårdslokalerna, som enligt vid den medicinska undervisningen
i Stockholm vunnen erfarenhet måste anses oundgängligen behövlig.

Tablå över kostnaden för olika lokaler och arbeten vid karolinska
sjukhuset utöver vid vanliga sjukhus gängse.

Undervisningslokaler:

inom huvudkomplexet ..... 24 204 m3 å kr. 47: 78 — 1156 462

inom radioterapeutiska kliniken.
.................. 4 975 » » » 49:23 = 244 920

inom patologiska institutionen
........................ 10 200 » » » 51:87 = 529 740

Diverse bostäder inom entrékomplexet
.............- 4870 » » » 49:11= 239 165

Diverse bostäder för gift och

ogift personal ............ 1140 » » » 51:83 = 59 088 2 229 375

Ökning av kliniklokaler på grund av undervisning:

inom huvudkomplexet...... 15 023 m3 å kr. 47: 78 = 717 798

inom radioterapeutiska kliniken
..................... 736 » » » 49:23 = 36 064

inom entrékomplexet ...... 759 » » » 50:71= 38 489

Diverse lokaler, korridorer,

trappor, hissar m. m..... 7 000 » » » 47: 78 = 334 460 1126 811

Ökning av polikliniklokaler:

inom huvudkomplexet...... 9 214 m3 å kr. 47: 78 = 440 245

inom radioterapeutiska kliniken.
.................... 477 » » » 49:23 = 23 482

Samtliga ovannämnda lokalers del i ångpannehuset........

463 727

294 742 4114 655

För garnisonens administrationslokaler:

inom huvudkomplexet...... 2304 m* å kr. 47:78= 110 851

Garnisonens del i apotek
samt apoteksförråd i entré koinplexet

................ 1853 » » » 50:71= 93 965

Del i ångpannehus .................................. 15 589

220 405

48 Kungl. May.ts proposition Nr 132.

Lokaler inom kök, tvätt- och ångpannehus,
vilkas storlek beräknats med hänsyn till
framtida utvidgning av sjukhuset.

Reserv i kök ...............................

» » tvätt och förråd..................

» » ångpannehus ....................

Härtill kommer

Arbeten utom tomten (vägar och ledningar) 516 000

+ 9 % för administration, arvoden m. m......... 562 440

Halva kostnaden för inre vägar, planeringar, tomtens
iordningställande + 9 % .................... 414 745

lU av kostnaden för kulvertar, huvudrörledningar,
spillvattenledningar, elektriska huvudledningar +

9 % (utgörande samma del i kostnaden som summan
av ovan angivna kuber utgör del i totala

kuben) .............................................. 173 500 1150 685

Summa kronor 5 945 745

Från totalkostnaden, 21319 050 kronor, bör alltså vid en jämförelse med kostnaden
för uppförande av ett icke kliniskt sjukhus avräknas 5 945 745 kronor.
Återstoden, 15 373 305 kronor, utgör det belopp, som vid en dylik jämförelse
bör upptagas för karolinska sjukhusets del. Vid fördelning av denna summa
på de 843 vårdplatserna erhålles en sängkostnad av 18 236 kronor. Denna sängkostnad
torde icke kunna anses hög för ett modernt sjukhus av denna omfattning.

I detta sammanhang vill kommissionen framhålla, att då Stockholms stads
sjukhuskommitté i sin i andra kapitlet här ovan återgivna skrivelse gör gällande,
att stadens självkostnad per vårdplats vid blivande utbyggnad »snarare
under- än överstiger 10 000 kronor», härmed tydligen avses vårdplatser,
som erhållits genom tillbyggnad till redan förefintliga sjukhusanläggningar,
i vilket fall kostnaden naturligtvis alltid ställer sig avsevärt lägre än vid
ren nybyggnad.

Som redan tidigare i samband med frågan örn de i första byggnadsetappen
ingående byggnaderna meddelats, har sjukkuskommissionen i
detta sammanhang framhållit, att den av kommissionen angivna sängkostnaden
kan ytterligare nedbringas genom att redan i den första etappen
medtaga flera kliniker än som i 1928 års förslag förutsattes, då nämnda
kostnad sjunker i den mån som antalet vårdplatser ökas.

Finansiering. I fråga örn sjukhusbyggnadsföretagets finansiering anför sjukhuskommissionen:
I

I fråga örn byggnadsföretagets finansiering har kommissionen ansett sig
böra utgå från de beräkningsgrunder, som chefen för ecklesiastikdepartementet
funnit sig böra följa i propositionen till 1930 års riksdag. Med hänsyn
härtill tarvas allenast en omräkning i anledning av den minskning i kostnadssumman,
som den av kommissionen verkställda överarbetningen av byggnadsförslaget
medfört.

225 000
110 000

125 000 460 000

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

Totalkostnaden för den första byggnadsetappen, frånsett den del, som skall
bekostas av jubileumsfonden samt kostnaden för bostadshusen för sjukhusets
direktör m. fl., utgör enligt det överarbetade förslaget 21319 050 kronor, vilket
belopp kommissionen ansett sig böra avrunda uppåt till 21400 000 kronor.

Härifrån skola till en början avgå stadens och landstingets bidrag, tillhopa
7 540 000 kronor. Vidare skola kostnaderna för de 106 enskilda vårdplatserna
bestridas genom upptagande av lån att förräntas och amorteras genom
inflytande vårdavgifter. Enligt vederbörande departementschefs uttalande
i propositionen skola dessa platser deltaga i byggnadskostnaderna med ett
belopp, motsvarande den genomsnittliga kostnaden per vårdplats för hela
sjukhuset, d. v. s. med 18 236 kronor per säng. Deras bidrag skulle alltså utgöra
(106 X 18 236 =) 1933 016 kronor, vilket belopp jämväl bör avräknas från
totalkostnaden. Återstående beloppet, 11926 984 kronor, skulle utgöra statens
kostnader för karolinska sjukhuset. Motsvarande kostnad enligt Kungl.
Maj:ts proposition till 1930 års riksdag var 14 213 505 kronor.

Med den i propositionen angivna byggnadstiden av omkring 8 år synes
byggnadskostnaden lämpligen böra fördelas enligt följande tablå.

Tablå över erforderliga belopp under byggnadstiden och deras fördelning.

Byggn.

år

Anslag

Anslag från

från

riksdagen

Stockholms

stad

i......

300 0001

—

2......

1500 000

—

3......

1900 000

1100 000

4......

1900 000

1100 000

5......

1900 000

1100 000

6......

1900 000

1100 000

7......

1900 000

1270 000

8......

626 984

—

11926 984 5 670 000

Anslag från

Genom lån

Stockholms

(106 enskilda

Summa

län.

vårdpl.)

_

—

300000

_

—

1500 000

400 000

350 000

3 750 000

400 000

350 000

3 750 000

400 000

350 000

3 750 000

400 000

350 000

3 750 000

270 000

350000

3 790 000

—

183 016

810 000

1870 000 1 933 016 21 400 000

Då det är möjligt, att en kortare byggnadstid än 8 år kan medföra vissa
besparingar i byggnadskostnaderna, synes frågan härom förtjänt att tagas
under övervägande.

De sålunda av 1930 års sjukhuskommission företagna kostnadsberäkningarna
ävensom det av kommissionen framlagda finansieringsförslaget
hava av de i ärendet hörda myndigheterna närmare berörts allenast av
byggnadsstyrelsen, som därvid anfört följande:

I 1930 års förslag beräknas byggnadskostnaderna till 21 319 050 kronor, vilket
alltså i jämförelse med det för 1930 års riksdag framlagda förslaget innebär
en besparing av 2 759 450 kronor.

Denna besparing har enligt kommissionens uppgift erhållits dels såsom
ovan nämnts genom minskning av byggnadsvolymen och dels genom mindre
omfattande planeringsarbeten m. m. Enligt vad kommissionen i betänkandet

> Av det utav 1930 års riksdag för budgetåret 1930 1931 beviljade anslaget å 300 000
kronor skola 30 000 kronor användas till förberedande arbeten för en ny. vanföreanstalt.
Sistnämnda belopp skall dock sedermera ersättas av medel, som komma att beviljas för
vanföreanstaltens uppförande.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sand. 114 käft. (Nr 132.)

Yttrande.

4

Departe

mentschefen.

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

meddelat, skulle de nya kostnadsberäkningarna grunda sig på samma å-priser,
som lågo till grund för 1928 års förslag. Emellertid framgår av för styrelsen
under liand företedda detaljberäkningar, att kommissionen i själva verket
även räknat med prisnedsättning.

Enligt styrelsens uppfattning är den besparing, som vunnits genom minskning
av byggnadsvolymen, den verkliga vinsten av den gjorda överarbetningen
av 1928 års förslag.

En sänkning av vissa å-priser i förhållande till 1928 års förslag synes styrelsen
knappast motiverad, så mycket mindre som kostnaderna redan enligt
1928 års förslag i flera avseenden voro knappt beräknade. Av den inom styrelsen
verkställda detaljgranskningen av kostnadsberäkningarna vill det i
varje fall synas, som örn nedprutningen av kostnaderna drivits väl långt, och
skulle säkerligen enligt dagens priser någon ökning av kostnaderna vara
tillrådlig.

Kommissionen har ansett sig vid sina kalkyler icke behöva räkna med mera
tillfälliga fluktuationer i prisnivån, då det i detta fall gäller ett byggnadsföretag,
som beräknats draga närmare tio år i utförande. Denna synpunkt
torde enligt styrelsens förmenande hava fog för sig. På vissa områden såsom
beträffande målningsarbeten och rörläggningsarbeten hava sålunda prisstegringar
inträtt, medan däremot för järnbalkar och cement lägre priser nu äro
rådande än år 1928.

Enligt styrelsens uppfattning förefinnas emellertid för närvarande vissa
tendenser till en allmän prissänkning i världsmarknaden. Huruvida denna
kan bliva bestående under den långa byggnadstid, varom här är fråga,
undandrager sig givetvis styrelsens bedömande. Härjämte har styrelsen ansett
sig böra räkna med att sådana allvarliga ansträngningar att nedbringa
byggnadskostnaderna, som det föreliggande förslaget visar, även äro att förvänta
såväl vid det ytterligare bearbetande i detalj, som förslaget givetvis
kommer att underkastas som ock vid själva byggnadsarbetets utförande och
att därunder den yttersta sparsamhet kommer att iakttagas.

Ehuru kostnadsökningen enligt vad den av byggnadsstyrelsen nu verkställda
granskningen giver vid handen, kan beräknas uppgå till 850 000 kronor
eller omkring 4 % av byggnadskostnaden, anser sig byggnadsstyrelsen, i betraktande
av ovan anförda omständigheter, icke för närvarande böra påyrka
något tillägg till den av kommissionen angivna totalsumman, avrundad
21400 000 kronor, så mycket mindre som de föreliggande kostnadsberäkningarna
under förevarande omständigheter icke kunna betraktas såsom fullt
definitiva, och man givetvis måste räkna med att justeringar under det synnerligen
omfattande byggnadsföretagets gång komma att visa sig ofrånkomliga.

Beträffande det av kommissionen för budgetåret 1931/1932 angivna anslagsbehovet
1500 000 kronor har byggnadsstyrelsen intet att erinra.

De av 1930 års sjukhuskommission gjorda beräkningarna av kostnaderna
för den nya sjukhusanläggningen, vilka beräkningar i det stora jämväl
vitsordats av byggnadsstyrelsen, giva icke anledning till någon erinran
från min sida. I annat sammanhang har jag med anledning av vissa
mindre detaljanmärkningar mot det föreliggande förslaget förordat, att
desamma i samband med definitiva ritningars uppgörande tagas under
omprövning. Under byggnadstiden måste man ock räkna med att vissa

51

> Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

mindre justeringar kunna visa sig ofrånkomliga. Med hänsyn såväl härtill
som ock till möjligen uppstående fluktuationer i den allmänna prisnivån
kunna de föreliggande kostnadsberäkningarna givetvis icke betraktas
såsom fullt definitiva. Jag förutsätter dock, att vid de definitiva ritningarnas
uppgörande och vid byggnadsarbetets utförande den av mig
förordade byggnadskommittén allvarligt bemödar sig att, så vitt möjligt
är, nedbringa byggnadskostnaderna. Med anledning härav torde det
kunna förväntas, att byggnadskostnaderna icke komma att överstiga de av
sjukhuskommissionen angivna.

Även med det nu överarbetade förslaget äro onekligen kostnaderna för
karolinska sjukhuset avsevärda. På sätt redan min företrädare i statsrådsämbetet
framhöll vid framläggande av sjukhusförslaget till 1930 års
riksdag, är det emellertid naturligt, att kostnaderna för en anläggning som
den nu ifrågavarande, vilken skall tjäna såväl sjukvårdens som undervisningens
och den medicinska forskningens intressen, måste bliva betydande.
Den utredning, som 1930 års sjukhuskommission förebragt på denna punkt,
understryker enligt min mening på ett övertygande sätt vad som härutinnan
uttalades i propositionen till 1930 års riksdag. Sjukhuskommissionen
beräknar, att av totalkostnaden för karolinska sjukhuset 5 945 745
kronor direkt betingas av sjukhusets undervisnings- och forskningsuppgifter.
Dragés detta belopp från den beräknade totalkostnaden, 21319 050
kronor, återstår ett belopp av 15 373 305 kronor. Fördelas denna summa
på var och en av de 843 vårdplatserna, erhålles en kostnad per vårdplats
av 18 236 kronor.

Denna summa skulle enligt kommissionens beräkning motsvara kostnaden
per vårdplats å karolinska sjukhuset, örn detta skulle uppföras uteslutande
såsom sjukvårdsanstalt utan uppgift att tjäna undervisningen,
och skulle således kunna användas vid en jämförelse med byggnadskostnaderna
för ett kommunalt sjukhus i Stockholm av motsvarande storlek.
Såsom jag ovan nämnt, framhåller kommissionen, att det vid utförande
av en sådan jämförelse icke möter större svårighet att beräkna själva
undervisningslokalernas kubikinnehåll och kostnad, under det att det däremot
är vida svårare att exakt beräkna, huru stor del av utrymmet inom
sjukvårdslokalerna, som kan anses oundgängligen nödvändigt för själva
sjukvårdens behov, och huru stor del därav, som tillkommer på grund av
undervisningens krav. Under diskussionen örn det karolinska sjukhuset
har den anmärkningen framställts, att 1930 års sjukhuskommission skulle
havn räknat med för stort totalt utrymmesbehov per vårdplats å ett icke
kliniskt sjukhus i Stockholm.

Då icke någon större sjukhusbyggnad under senare år blivit utförd inom
Stockholm, är det ej möjligt att vid dessa beräkningar stödja sig på praktisk
erfarenhet av sjukhusbyggnad därstädes. Det är icke heller möjligt
att utan vidare beräkna det totala utrymmesbehovet per säng å ett stort

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

icke kliniskt sjukhus i Stockholm med ledning av erfarenheten från nybyggnader
för mindre och medelstora lasarett i landsorten.

För att emellertid erhålla någon ledning vid bedömandet av denna fråga
har jag ansett mig höra inom departementet låta utföra en jämförelse med
ett nyligen uppfört centrallasarett med specialavdelningar och har för
detta ändamål valt lasarettet i Norrköping, som allmänt anses vara synnerligen
ekonomiskt uppfört.

Denna utredning ger vid handen, att det totala utrymmet per vårdplats
inom karolinska sjukhuset — oavsett det för undervisningen beräknade
utrymmet — uppgår till 340,7 m3, under det att motsvarande utrymme i
Norrköping är 242 m3.

Granskar man närmare de för olika ändamål avsedda utrymmena, finner
man, att skillnaden i kubikinnehåll per vårdplats beror till största
delen, nämligen c:a 50 m3, därpå, att vid karolinska sjukhuset beräknats
väsentligen större sjukvårdspersonal i överensstämmelse med erfarenheten
från Stockholms stads sjukhus. Den nämnda differensen beror vidare
därpå, att större utrymme beräknats för undersöknings- och behandlingslokaler
vid polikliniker, röntgendiagnostisk avdelning, gymnastisk avdelning,
förlossningsavdelning, operationsavdelningar, bad- och ljusbehandlingsavdelningar,
vartill kommer den radioterapeutiska klinikens behandlingsavdelningar.

På alla dessa avdelningar ställas väsentligen större anspråk vid ett
stort sjukhus i Stockholm — särskilt med hänsyn till dess stora polikliniska
verksamhet. Utrymmet för dessa lokaler är vid karolinska sjukhuset
beräknat till c:a 35 m3 per vårdplats mer än i Norrköping. Återstoden
av differensen beror därpå att vid sjukhuset i Norrköping ej uppförts
tvättinrättning, samt att man vid karolinska sjukhuset räknat med
reservutrymme inom ekonomilokalerna för närmast kommande kliniker
samt planlagt verkstäder för sjukhusets behov.

Utrymmet för vårdavdelningar och övriga ovan ej nämnda lokaler upptager
på håda sjukhusen ungefär samma kubikinnehåll per vårdplats.

Det för karolinska sjukhuset såsom sjukvårdsanstalt — oavsett undervisningens
krav av lokaler — beräknade utrymmet torde av anförda skäl
med fog kunna anses motsvara vad som behöves för ett i Stockholm beläget
centralsjukhus med specialavdelningar. Mot den av kommissionen
beräknade fördelningen av byggnadskostnaderna mellan undervisningens
och sjukvårdens områden torde vid nu angivna förhållanden icke vara
något att erinra.

Till nyss angivna totalkostnad å 21319 050 kronor komma dessutom,
såsom framhölls i förslaget till 1930 års riksdag (sid. 227 i propositionen nr
232), kostnader för utrustning beräknade till cirka 3 600000 kronor och
avsedda att fördelas i vederbörlig proportion mellan staten, Stockholms
stad och Stockholms län ävensom jubileumsfonden. I avseende å finan -

53

Kungl. Majlis proposition Nr 132.

strandet av det blivande sjukhusets drift ansluter jag mig till min företrädares
i statsrådsämbetet därom gjorda uttalanden och tillåter mig att
hänvisa till vad härutinnan anfördes i propositionen nr 232 till 1930 års
riksdag.

Den av sjukhuskommissionen framlagda finansiering splanen, mot vilken
i de avgivna yttrandena icke några anmärkningar gjorts, föranleder
erinran från min sida allenast i fråga örn det för budgetåret 1931/1932 beräknade
anslagsbeloppet. Med hänsyn till svårigheterna att för nästkommande
budgetår tillgodose anslagskraven i alla avseenden har jag
ansett mig icke kunna för samma budgetår förorda högre belopp än
det av mig i statsverkspropositionen till 1931 års riksdag under punkt 126
av åttonde huvudtiteln för budgetåret 1931/1932 beräknade beloppet 750 000
kronor. Därest från den på staten ankommande, beräknade totalkostnaden
11926 984 kronor dragés det för innevarande budgetår beviljade anslaget
å 300 000 kronor, återstår alltså ett belopp av 11 626 984 kronor, som erforderligt
för sjukhusbygget enligt det föreliggande förslaget.

I samband med spörsmålet örn kostnaderna för sjukhusbygget anser jag
mig böra underställa riksdagens prövning en därmed sammanhörande
fråga. Sedan 1930 års sjukhuskommission hos Kungl. Majit anhållit, att
arkitekten E. C. Westman i avräkning å blivande ersättning för sitt arbete
hos kommissionen måtte utbekomma 20 000 kronor till täckande av utgifter,
som av honom redan bestritts för vissa utredningar för kommissionens
räkning, anvisade Kungl. Majit för omförmälda ändamål, genom beslut
den 19 december 1930, 20 000 kronor att av statskontoret till Westman utbetalas
från det under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1930/1931 uppförda
reservationsanslaget till kommittéer och utredningar genom sakkunniga.
Då ersättning för de av arkitekten Westman utförda arbetena för sjukhuskommissionens
räkning synes mig rimligen böra utgå av anslaget till
sjukhusbyggnaderna, anser jag mig böra hemställa örn riksdagens medgivande,
att från det av 1930 års riksdag till förberedande arbeten för
karolinska sjukhuset för budgetåret 1930/1931 anvisade extra reservationsanslaget
må till det under åttonde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget
till kommittéer och utredningar genom sakkunniga överföras
ett belopp av 20 000 kronor.

Såsom av vederbörande departementschefer framhölls vid framläggande
av sjukhusförslaget till 1930 års riksdag, torde det vara erforderligt att
under byggnadstiden närmare utreda vissa med sjukhusbygget sammanhängande
spörsmål. Med anslutning till vad vederbörande departementschefer
vid detta tillfälle uttalade i hithörande frågor vill jag sålunda
erinra örn, att det torde vara erforderligt, att under byggnadstiden sjuksköterskefrågan
oell de åtgärder, som lämpligen böra företagas för att
tillgodose behovet av sjukvårdspersonal, upptagas till närmare utredning.
(Jämför sid. 58 i propositionen nr 232 till 1930 års riksdag.) Av 1926 års

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

sjukhuskommission framlagt förslag att, intill dess en — först i en andra
byggnadsetapp tilltänkt — hud- och könsklinik blir uppförd vid karolinska
sjukhuset, vård för garnisonens könssjuka anordnas å Göta livgardes
sjukhus, synes jämväl böra göras till föremål för ytterligare utredning.
(Jämför sid. 143 i propositionen nr 232 till 1930 års riksdag.) I och med
garnisonssjukhusets överflyttning till karolinska sjukhuset kommer den
nuvarande tandpolikliniken vid garnisonssjukhuset att automatiskt överflyttas
till karolinska sjukhuset. Med denna anordning synes det böra
undersökas, huruvida icke en av medicinalstyrelsen i dess yttrande över
1926 års sjukhuskommissions förslag ifrågasatt samorganisation med tandläkarinstitutet
bör komma till stånd. Vidare torde av arméförvaltningen
i yttrande över sistnämnda sjukhusförslag framfört yrkande, att frågan
örn de militära överläkarnas och amanuensernas tjänstgörings- m. fl. förhållanden
borde göras till föremål för närmare utredning, höra vinna
beaktande. (Jämför sid. 144 i propositionen nr 232 till 1930 års riksdag.)

I detta sammanhang vill jag meddela, dels att jämlikt Kungl. Maj:ts
bemyndigande tillkallad sakkunnig för utredning rörande pediatriska kliniker
i Stockholm den 26 november 1930 avgivit utredning i ämnet, över
vilken utredning infordrade yttranden dock ännu ej avgivits, dels ock att
Kungl. Majit den 6 februari 1931 meddelat beslut örn expropriation av det
av svenska jägarförbundet disponerade skjutbaneomfådet, vilket ingår i
sjukhushyggets tomtområde. (Jämför sid. 168, 171 ff. i propositionen nr 232
till 1930 års riksdag.)

Jag vill slutligen i detta sammanhang erinra därom, att i diskussionen
örn karolinska sjukhuset den åsikten gjorts gällande, att man bort i kostnadsberäkningen
för sjukhuset även taga hänsyn till de kliniker, vilka
skulle tillkomma i företagets senare byggnadsetapper, d. v. s. närmast de å
serafimerlasarettet befintliga klinikerna. Härtill vill jag emellertid framhålla,
att serafimerlasarettet med riksdagens medverkan undergått en
genomgripande ombyggnad och modernisering, varvid man utgått från
att lasarettet såsom självständigt sjukhus skulle bestå en avsevärd tid
framåt. Enligt gällande kontrakt är lasarettet skyldigt att till Stockholms
stads förfogande ställa 200 platser å därvarande kliniker. En reglering av
hithörande förhållanden synes vid angivna omständigheter icke nu böra
komma till stånd och torde i varje fall rimligtvis icke kunna inverka på
det nu föreliggande förslaget.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

55

Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
dels besluta

att uppförandet av det nya kliniska sjukhus, benämnt
karolinska sjukhuset, varom 1930 års riksdag fattat beslut,
skall i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten
E. C. Westman år 1928 upprättade, numera överarbetade
ritningar och kostnadsförslag i första byggnadsetappen
omfatta:

a) följande kliniker med polikliniker, nämligen en medicinsk,
en kirurgisk, en radioterapeutisk, en oftalmologisk,
en oto-laryngologisk och en obstetrisk-gynekologisk
klinik, ävensom ett röntgendiagnostiskt institut;

b) följande för klinikerna gemensamma inrättningar,
nämligen isoleringsavdelning, tandpoliklinik, centrallaboratorium,
badavdelning, gymnastikavdelning, apotek, desinfektionsavdelning,
kök och matsalar, tvättinrättning,
begravningskapell, personalbostäder, förråds- och verkstadslokaler
ävensom ångpanneanläggning; samt

c) en patologisk institution;

att med den radioterapeutiska kliniken skall sammanföras
cancerföreningens i Stockholm nuvarande vårdanstalt
för kräftsjuka, radiumhemmet, ävensom forskningsavdelningar,
allt i huvudsaklig överensstämmelse med de
riktlinjer, som en av Hans Majit Konungen tillsatt kommitté
i betänkande den 23 maj 1929 angivit och som av honom
godkänts, samt i enlighet med den närmare överenskommelse,
som Kungl. Majit kan komma att träffa med
styrelserna för jubileumsfonden och cancerföreningen;

att avtal må träffas rörande samarbete för sjukhusets
uppförande och drift mellan staten, Stockholms stad och
Stockholms läns landsting i enlighet med av chefen för
ecklesiastikdepartementet i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 14 mars 1930 förordade samt av staden
och landstinget godtagna bestämmelser;

att byggnadsföretaget skall finansieras i huvudsaklig
överensstämmelse med de av nämnda departementschef i
samma statsrådsprotokoll förordade grunderna;

dels i enlighet härmed till ifrågavarande byggnadsarbeten
i första etappen samt till bestridande av utgifter

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

för uppgörande av detaljritningar, arbetsbeskrivningar
m. m., ävensom till övriga i samband med dessa byggnadsarbeten
stående administrationskostnader bevilja ett belopp
av 11626 984 kronor samt därav för budgetåret
1931/1932 såsom extra reservationsanslag anvisa 750 000
kronor;

dels ock medgiva att till det under åttonde huvudtiteln
för budgetåret 1930/1931 uppförda reservationsanslaget till
kommittéer och utredningar genom sakkunniga må från
det för samma budgetår anvisade extra reservationsanslaget
av 300 000 kronor till förberedande arbeten för karolinska
sjukhuset överföras ett belopp av 20 000 kronor.

Till denna departementschefens av statsrådets övriga
ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten bifall samt förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Enar Sahlin.

INNEHÅLL.

Sid.

Sjukhusfrågans behandling vid 1930 års riksdag................. 2

Överenskommelser med Stockholms stad och Stockholms län........ 15

Överarbetningen av förslaget till byggnader för karolinska sjukhuset . . 26

Kostnadsberäkningar och finansiering .......................41

Hemställan................................. 55

Stockholm 1931, Ivar Hsoggströms Boktryckeri A. B.

810446