Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

1

Nr 131.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nybyggnad för
statens historiska museum m. m.; given Stockholms slott
den 20 februari 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majits,

Min a lernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sam. Städener.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 20 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck,
Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
anför härefter departementschefen, statsrådet Städener:

Under punkt 73 av 1931 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda
riksdagen förelagd, till nybyggnad för statens historiska museum m. m. för
budgetåret 1931/1932 beräkna ett extra reservationsanslag av 150,000 kronor.

Sedan utredningen i ämnet numera slutförts, anhåller jag att ånyo få
anmäla denna fråga för Kungl. Majit.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 113 haft. (Nr 131.)

Nybyggnad
för statens
historiska
museum
m. m.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Statens historiska museum är jämte myntkabinettet, antikvariskt-topografiska
arkivet och antikvariskt-numismatiska biblioteket ställt under vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademiens inseende. Såväl dessa fyra statssamlingar
som akademien och riksantikvarieämbetet äro inrymda i en och samma
byggnad, nationalmuseibyggnaden, där för ändamålet upplåtits hela bottenvåningen
och några utrymmen i källaren. Härjämte disponerar museet
provisoriska förrådslokaler i det södra av de gamla riksbankshusen och i
förutvarande länscellfängelset å Östermalm. De av museet och övriga här
angivna samlingar och institutioner nu innehavda lokalutrymmena representera
en golvyta av sammanlagt 4,516 kvadratmeter, varav 1,107 kvadratmeter
utgöra utställningsrum, 2,088 kvadratmeter magasinsutrymmen samt
1,321 kvadratmeter tjänsterum.

Frågan om uppförande av en ny byggnad för statens historiska museum
och därunder hörande samlingar har länge stått på dagordningen. Ett flertal
utredningar i ämnet ha verkställts, och olika förslag hava framkommit
såväl med avseende å byggnadens beskaffenhet som beträffande dess förläggning.
Det är särskilt förläggningsfrågan, som vållat svårigheter och
föranlett ingående överväganden. År 1909 uttalade sig vitterhetsakademien
för att museet borde förläggas till den mellan nordiska museet och Skansen
belägna tomt, där biologiska museet har sin plats. Mot denna tanke gjordes
dock invändningar av det skälet, att uppförandet av en monumentalbyggnad
av här ifrågavarande dimensioner på berörda tomt ansågs komma
att förtaga Djurgårdsentrén dess karaktär av parkentré. De s. k. statens
byggnadssakkunniga framförde år 1913 två alternativ till förläggningsplats,
nämligen antingen galärvarvet eller områdena på ömse sidor örn nordiska
museet. Då galärvarvet icke var tillgängligt, föreslogo de sakkunniga museets
förläggande till området söder örn nordiska museet mellan stora vägen
och galärvarvets mur.

Även detta förslag möttes emellertid av gensagor. Nordiska museets
nämnd avstyrkte detsamma bland annat på den grund, att de båda områdena
på ömse sidor om nordiska museets byggnad enligt nämndens mening
borde reserveras för detta museums eget behov av vidgat utrymme, och
intendenten för Djurgården samt riksmarskalksämbetet ställde sig likaledes
av susande, därför att en byggnad för ändamålet på sistberörda plats skulle
ofördelaktigt inverka på utseendet och intrycket av själva entrén till Djurgården.
Vitterhetsakademien hemställde så år 1919, att statens tomt i
Nobelparken måtte reserveras för statens historiska museum. Ityggnadssakkunniga
motsatte sig bestämt en sådan åtgärd under framhållande, att Nobelparken
icke borde reduceras och belastas med byggnader av större dimensioner.
Själva upptogo de sakkunniga i sitt betänkande år 1925 angående
ordnandet av statens byggnadsverksamhet i Stockholm en annan tomtplats
till diskussion, nämligen den, å vilken f. d. positionsartilleriregementets kasern
är belägen. De framhöllo, att kasernbyggnaden med dess båda flyglar

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

besutte en så betydande monumentalitet, att det borde vara ett allmänt intresse
att söka bevara anläggningen. Byggnaderna kunde med lämpliga
omändringar synnerligen väl ägna sig för museala ändamål. Emellertid uttalade
sig de sakkunniga i nämnda betänkande närmast för att norra delen
av galärvarvet fortast möjligt borde frigöras och att plats a detta område
måtte upplåtas för statens historiska museum och dithörande institutioner.

I skrivelse av år 1926 uttalade vitterhetsakademien, att den för sin del
kunde acceptera vilken som helst av de ifrågasatta platserna, nämligen galärvarvets
område å Djurgården, Nobelparken och positionsartilleriets kaserntomt.
Akademien ansåge det emellertid vara ofrånkomligt, att byggnadsfrågan
vunne sin lösning inom den allra närmaste framtiden, ty eljest skulle
museisamlingarna och dessas vetenskapliga bearbetning lida obotlig skada
och de foruminnesvårdande myndigheterna svårt hämmas i sitt arbete.

Genom beslut den 14 maj 1926 anbefallde Kungl. Majit byggnadsstyrelsen
att i samråd med riksantikvarien skyndsamt verkställa utredning rörande ny
förläggning av statens historiska museum och därmed förenade samlingar
och institutioner samt att till Kungl. Majit inkomma med det förslag, vartill
utredningen kunde giva anledning; och förklarade Kungl. Majit Sig vilja
sedermera besluta i fråga örn uppdrag åt byggnadsstyrelsen att utarbeta
ritningar till nya lokaler för nämnda museum och därmed förenade samlingar
och institutioner.

Innan byggnadsstyrelsen inkommit med berörda utredning och förslag,
framställdes av 1926 års beredning rörande den militära centralförvaltningens
organisation och av kasernkommittén förslag, att ovannämnda kasernområde
skulle i avseende å den del, varå kasernbyggnaden och stallflyglarna
mot Storgatan vore belägna, utnyttjas för marinens överstyrelseorgan,
som lämpligen kunde erhålla sina lokaler i kasernbyggnaden.

I januari 1928 inkom byggnadsstyrelsen med den av Kungl. Majit anbefallda
utredningen angående ny förläggning av statens historiska museum
och därtill hörande samlingar. Förslaget, som var uppgjort i fullt samförstånd
med riksantikvarien och med ledning av ett av denne utarbetat program,
innebar i huvudsak följande.

Den å f. d. positionsartilleriregementets kasernområde befintliga huvudbyggnaden
skulle efter vissa nödiga ändrings och iståndsättningsarbeten tågås
i anspråk för biblioteks- och arkivlokaler, tjänstelokaler för statens historiska
museum och riksantikvarieämbetet ävensom sessionssal för vitterhetsakademien,
lokaler för fotografering, textilkonservering m. m. Dessa lokaler skulle
upptaga hela byggnadens bottenvåning och våningen 1 trappa upp samt en
del av våningen 2 trappor upp, där dessutom vissa reservlokaler skulle erhållas,
vilka tills vidare skulle kunna utnyttjas för Kinasamlingen eller eventuellt
för kommittéer, ortnamnsberedningen m. m. För museisamlingarnas
utställning och magasinering skulle däremot uppföras en nybyggnad bakom
den sålunda avsedda administrationsbyggnaden, för vilket ändamål hela tomtutrymmet
mellan sistnämnda byggnad och Linnégatan skulle tagas i anspråk.
Denna nybyggnad skulle enligt förslaget, som emellertid icke betraktades

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

såsom en slutlig lösning av byggnadsproblemet, utgöras av en parallellt med
administrationsbyggnaden gående rektangulär byggnad ävensom ett därtill
anslutet bågformigt byggnadsparti mot hörnet av Linnégatan och Narvavägen.
Genom två flygelbyggnader skulle den nya museibyggnaden förbindas med
administrationsbyggnaden men skulle i övrigt vara helt skild ifrån densamma.
På grund av nivåförhållandena inom den del av tomten, som skulle upptagas
av den nya museibyggnaden, skulle denna byggnad, ehuru den icke komme
att höja sig över administrationsbyggnadens taklinje, kunna till sin huvuddel
uppföras i tre våningar med för ändamålet erforderliga rumshöjder. Huvudentrén
till museibyggnaden skulle anordnas från den gård, som bildas mellan
denna byggnad och administrationsbyggnaden, och skulle tillträde till gården
förmedlas genom en i anslutning till sistnämnda byggnads loggiaparti anordnad,
tvärs genom byggnaden gående portik, varifrån jämväl uppgångarna
till administrationslokalerna m. m. skulle anordnas.

Inom den sålunda skisserade nybyggnaden skulle statens historiska museum
för sina samlingar erhålla välbelysta lokaler med ett utrymme, inom
vilket ett av riksantikvarien Curman uppgjort program angivet utrymmesbehov
av tillhopa omkring 10,000 kvadratmeters golvyta helt skulle tillgodoses.

_ Enligt inom byggnadsstyrelsen verkställda approximativa kostnadsberäkningar
skulle kostnaderna för uppförandet av den ifrågasatta nybyggnaden
jämte kostnaderna för utförande av erforderliga ändrings- och iståndsättningsarbeten
inom den gamla kasernbyggnaden uppgå till 3,500,000 kronor.

Det framhölls, att berörda förslag endast innefattade ett skissförslag, avsett
att visa möjligheterna för en lämplig lösning av statens historiska
museums lokalfråga.

Den tomtyta, som enligt det föreliggande skissförslaget skulle tagas i anspråk
för statens historiska museum och därmed förenade samlingar och institutioner,
utgjorde omkring 10,000 kvadratmeter. Emellertid ansågs det
erforderligt att härutöver reservera plats för framtida utvidgning. Sådan
utvidgning skulle enligt byggnadsstyrelsens mening lämpligen kunna förläggas
till det tomtutrymme, som vore beläget i hörnet mellan Linnégatan
och en i enlighet med ett av ovannämnda byggnadssakkunniga framlagt
stadsplaneförslag angiven förlängning av Grevmagnigatan. Genom en dylik
förläggning skulle byggnaden bliva lätt tillgänglig från de övriga museilokalerna,
och tomtplatsen anses ur utrymmessynpunkt tillräcklig. Såsom
en i en avlägsen framtid eventuellt erforderlig lokalutvidgning skulle man
enligt byggnadsstyrelsen emellertid kunna tänka sig, att de båda stallflyglarna
skulle tagas i anspråk för sagda ändamål.

Vad beträffade frågan, huru stallflyglarna tillsvidare skulle utnyttjas,
fann byggnadsstyrelsen sig icke hava anledning att i detta sammanhang
taga någon definitiv ställning. Emellertid anvisade byggnadsstyrelsen två
utvägar såsom möjliga, nämligen antingen att de användes uteslutande
såsom magasinslokaler, för vilket ändamål några kostnader för större ombyftgnadsarbeten
icke skulle behöva ifrågakomma, utan byggnaderna endast
iståndsättas, eller också att byggnaderna genom vidtagande av en del mera
omfattande ändringsarbeten, anbringande av takfönster och dylikt, iordningställdes
såsom utställningslokaler för sådana museisamlingar, vilka med
hänsyn till föremålsbeståndets beskaffenhet lämpligen skulle kunna inrymmas
i de lokaler, som här skulle erhållas. Bland institutioner, vilkas behov av
magasinsutryimnen på nu angivet sätt skulle kunna tillgodoses, angav bygg -

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

nadsstyrelsen riksarkivet, nordiska museet, etnografiska museet, marinmuseet
och sjöfartsmuseet. Skulle stallfiyglarna befinnas böra användas till utställningslokaler
för museiändamål syntes marinmuseet och sjöfartsmuseet lämpligen
kunna härvid ifrågakomma.

Med avseende å den föreslagna kaserntomten torde jag få erinra örn följande
förhållanden:

Området innefattar en areal av 38,464 kvadratmeter. Samtidigt med att
1892 års riksdag (i skrivelse den 19 maj 1892, nr 78) beviljade medel till uppförande
av en ny hästgardeskasern, beslöt riksdagen, att nu ifrågakomna
kasernområde, som då omfattade hela kvarteret Hästgardet, skulle, till betäckande
av kostnaderna för de nya kasernerna, uppdelas i kvarter och
tomter samt efter rivning av därå uppförda byggnader försäljas. Tillika
medgav riksdagen, att medel till såväl nyssnämnda byggnadsföretag som
ock de gaturegleringsarbeten, vilka till följd av den ifrågasatta försäljningen
erfordrades, finge efter Kungl. Majis beprövande av statsverkets
tillgångar förskjutas. En reglering av området genom framdragandet av
Grevmagni- och Torstenssonsgatorna genom detsamma samt breddning av
Styrmansgatan till 18 meters bredd fastställdes genom nådigt brev den 27
maj 1892. Genom denna ändring av stadsplanen skulle kvarteret Hästgardet
uppdelas i tre kvarter — benämnda Spiltan, Krubban och Häcken
— vilka skulle styckas i sammanlagt 40 tomter.

I sitt den 25 oktober 1917 avgivna yttrande över kassaförlagskommitténs
betänkande anmälde statskontoret, att ämbetsverket för uppförande av nytt
kasernetablissemang för livgardet till häst förskjutit ett belopp av 1,586,729
kronor 36 öre. På grund härav föreslog Kungl. Majit, att ifrågavarande
förskott skulle i 1918 års tilläggsstat täckas av tillfälliga lånemedel. Detta
blev också riksdagens beslut. På grund av detta 1918 års riksdagsbeslut
utbetalade riksgäldskontoret av lånemedel till statskontoret den 26 juli 1918
beloppet 1,586,729 kronor 36 öre, vilket belopp sedan dess utgjort riksgäldskontorets
fordran av statsmedel att täckas vid områdets försäljning.

Enligt bemyndigande av Kungl. Majit träffade arméförvaltningen, den
11 april—24 oktober 1894 å Kungl. Majits och kronans vägnar, avtal med
Stockholms stad angående omförmälda stadsplans genomförande. Till staden
har genom sagda avtal överlåtits de delar av kasernområdet, vilka enligt
nu gällande stadsplan skola utläggas till Grevmagni- och Torstenssonsgatornas
förlängning genom kasernområdet ävensom till breddning av Styrmans
och Storgatorna. I Grevmagnigatans berörda förlängning ingår därjämte
en »gatudessein», vilken ansetts tillhöra staden sedan gammalt men
är intagen till kasernområdet. Staden, som vunnit lagfart å de sålunda
överlåtna gatuområdena, äger emellertid i enlighet med avtalet icke rätt att
tillträda gaturnarken förr än »kasernetablissementet varder utrymt» och å
området »uppförda byggnader bliva för kronan obehövliga och nedrivna».

Av byggnaderna är huvudbyggnaden uppförd tvärs över den mark, som
enligt stadsplanen skulle utläggas till Torstenssonsgatan, samt de båda stallflyglarna
delvis å mark, .som enligt stadsplanen skulle utläggas till Storoch
Grevmagnigatorna. Även en del andra byggnader äro delvis belägna
å sådan mark, som enligt nu gällande stadsplan skulle utläggas till gata.

Den sålunda fastställda stadsplanen bar genomförts endast så tillvida, att
den avsedda breddningen av Styrmansgatan är under utförande. Förut omnämnda
byggnadssakkunniga framlade i anknytning till planen på kasern -

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

områdets utnyttjande för museala ändamål i sitt betänkande av år 1925
förslag till ny stadsplan för det gamla kvarteret Hästgardet, utgående från att
kasernbyggnaderna skulle bibehållas. Även enligt detta förslag skulle området
uppdelas i tre kvarter, av vilka det västligaste, A, mellan Styrmansgatan och
den över området framdragna Grevmagnigatan nästan sammanfaller med
kvarteret Spiltan. Den östliga delen av området delas av en parallellt med
Linnégatan lagd gata i två kvarter, varav det nordliga, B, är avsett att uppdelas
i tomter till försäljning och det södra, C, att bilda tomt för de tre kvarstående
kasernbyggnaderna med utrymme även för eventuella tillbyggnader.

Enligt den fastställda stadsplanen har

9,199 kvm.

12,633 »

9»816 » 31,648 kvm.

. ....... 6,816 »

Summa 38,464 kvm.

Enligt det av de sakkunniga framlagda stadsplaneförslaget skulle

det västra kvarteret

A få en areal av. . .

. . 8,946 kvm.

» nordöstra »

B » » » »

. . 8,174 »

» sydöstra »

C » » » »

• ■ 16,474 » 33.594 kvm.

Gatumark .....

Summa 38,464 kvm.

Sammanlagda ytan av kvartersmarken är i det senare förslaget något
större än enligt den fastställda stadsplanen och sålunda samtidigt gatumarken
något minskad. Den till försäljning åt enskilda avsedda tomtmarken
i kvarteren A och B uppgår enligt byggnadssakkunnigas förslag till 17,120
kvadratmeter.

Enligt sakkunnigas förslag skulle hela kvarteret C upplåtas till någon
museal statsinstitution.

Det av byggnadsstyrelsen framlagda förslaget örn en förläggning av
statens historiska museum jämte därmed förenade samlingar och institutioner
till ifrågavarande kasernområde förutsatte avsevärda ändringar i den
år 1892 fastställda stadsplanen för samina område, och förslaget företedde jämväl
väsentliga avvikelser från sakkunnigas förslag. Under det att enligt den
fastställda stadsplanen såväl Torstenssonsgatan som Grevmagnigatan skulle
framdragas över området, delande detsamma i tre kvarter, skulle nu endast
sistnämnda gata förlängas och området alltså komma att bestå av blott två kvarter.
Grevmagnigatans förlängning hade givits ett något modifierat läge, i det
att den förflyttats så mycket åt väster som den västra stallflygeln sköt fram
över Grevmagnigatans nuvarande östra gatulinje, varigenom" alltså nämnda
stallflygel skulle komma att lämnas oberörd av gatans framdragande. Gatan
skulle i sin förlängning erhålla en bredd av 15 meter, dock att genom inläggning
av förgårdsmark av 3 meters bredd å kvartersmarken utmed gatans
östra sida å sträckningen mellan omförmälda stallflygel och Linnégatan avståndet
mellan byggnadslinjerna å denna sträcka skulle bliva 18 meter.
Styrmansgatan skulle i enlighet med den fastställda stadsplanen breddas till
18 meter, under det att utmed Storgatans norra sida å sträckningen mellan
Styrmansgatan och Grevmagnigatan skulle inläggas ett 7 meter brett bälte
av förgårdsmark. Det kvarter, som skulle bildas mellan nämnda gator och

kv. Spiltan en areal av
» Krubban » » »

» Häcken » » »

Gatumark...........

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Linnégatan tomine att omfatta en areal av 8,812 kvadratmeter, och skulle
detta kvarter kunna försäljas, under förutsättning att en närmare under
sökning gåve vid handen, att detsamma icke behövde tagas i anspråk
för statsverkets eget behov. Den återstående, öster örn Grevmagnigatans
förlängning belägna delen av det nuvarande kasernomradet skulle utgöra
ett enda kvarter, omfattande en yta av sammanlagt 26,707 kvadratmeter,
varav 17,729 kvadratmeter belöpa på det tomtutrymme, som skulle tagas i
anspråk för statens historiska museum och därmed förenade samlingar och
institutioner, inberäknat framtida utvidgningar, under det att återstoden
eller 8,978 kvadratmeter skulle disponeras för det ändamål, vartill stallflyglarna
kunde komma att utnyttjas.

Jämlikt den av byggnadsstyrelsen föreslagna dispositionen av kasernområdet
skulle endast det mellan Grevmagnigatans förlängning och Styrmansgatan
belägna kvarter som rådet kunna ifrågakomma till försäljning. En moni
byggnadsstyrelsen verkställd värdering gav vid handen, att detta område
skulle vid en försäljning för bostadsändamål inbringa ett belopp av 1,800,000
kronor vilket motsvarade ett å-pris av 200 kronor per kvadratmeter tomtmark.
Emellertid framhöll byggnadsstyrelsen i detta sammanhang att, sedan
de i gamla länscellfängelset å Östermalm deponerade, statens historiska
museum tillhöriga samlingar överflyttats till den föreslagna nybyggnaden å
kasernområdet och därest riksarkivets i förstnämnda fastighet nu magasin e
rade arkivalier bereddes plats inom en av de båda stallflyglarna, fängelsefastigheten
skulle kunna försäljas, varvid den ekonomiska behållningen
enligt av byggnadsstyrelsen jämväl verkställda beräkningar torde kunna väntas
uppgå till 1,100,000 kronor.

Den 15 februari 1929 avlät Kungl. Majit till riksdagen proposition (nr 98) (
angående åtgärder för beredande av nybyggnad för statens historiska museum
och övriga under vitterhetsakademiens inseende ställda statssamlingar
m. m.

I nämnda proposition, vartill jag här i huvudsak tillåter mig hänvisa,
föreslog Kungl. Majit riksdagen att dels medgiva, att det av förutvarande
positionsartilleriregementet hittills disponerade kasernområdet jämte den därå
befintliga kasernbyggnaden samt tillhörande stallflyglar finge under förutsättning
av sådana ändringar i den för området nu gällande stadsplanen,
som departementschefen i statsrådsprotokollet angivit reserveras för statens
historiska museum, vitterhetsakademien och andra under nämnda akademi
ställda statssamlingar ävensom för andra statliga museer och kulturella
institutioner eller ock statsinstitutioner i övrigt, vilka enligt Kungl. Majits
och riksdagens beslut kunde komma att framdeles förläggas till byggnader å
ifrågavarande tomtkomplex; dels och för utlysande av arkitekttävlan örn förslagsritningar
till sådana ändrings- och nybyggnadsarbeten, som vore erforderliga
för en förflyttning av statens historiska museum och övriga under
vitterhetsakademiens inseende ställda statssamlingar till ifrågavarande område,
ävensom för uppgörande av detaljritningar i samma hänseende m. m.
för budgetåret 1929/1930 under riksstatens åttonde huvudtitel anvisa ett
extra reservationsanslag av 40,000 kronor.

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Vid sin anmälan inför Kungl. Majit av förevarande ärende anförde
dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet bland annat:

Departementschefen ansåge en snar lösning av historiska museets byggnadsfrågor
vara en synnerligen viktig angelägenhet, som icke längre tålde uppskov
Han erinrade om de lokalsvårigheter, med vilka museet länge haft
att kämpa, och påpekade den utomordentligt starka utveckling, som under
de senaste årtiondena ägt rum inom fornforskningens och överhuvud inom
kulturminnesforskningens vidsträckta områden. Det föreföll departementscheten
självfallet, att den yttre ram, man för omkring 70 år sedan tänkte
sig för historiska museets och dithörande institutioners samlingar, ej kunde
motsvara det behov, som den senare tidens utveckling skapat.

Såsom en särskilt viktig omständighet, vilken gjort behovet av bättre lokaler
för museet trängande, framhöll departementschefen museets uppgift
att, vara, ej . blott en vetenskaplig forskningsinstitution, utan jämväl en
folklig bildningsanstalt. Museet ägde enligt departementschefens mening i
sitt rika åskådningsmaterial de mest gynnsamma förutsättningar att kunna
hilva en dylik folkbildmngsinstitution med uppgift att för alla sprida kunskap
och vetande örn vårt lands utvecklingshistoria inom olika områden
Men dessa krav kunde museet givetvis icke på ett tillfredsställande sätt
tylla med de lokala förhållanden, som för närvarande rådde.

Departementschefen påpekade, att en till synes enhällig opinion från fackmyndigheternas
sida uttalat sig till förmån för museets förläggning till positionsartilleriregementets
kasernområde. I betraktande av de av byggnadsstyrelsen
anförda skälen hade departementschefen också funnit detta omrade
vara det, som skulle erbjuda den bästa lösningen av museets bveenadsfråga.

Departementschefen erinrade örn att från de militära myndigheternas sida
visserligen vissa gensagor yppats mot den ifrågasatta tomtdispositionen. Han
hade dock, efter samråd med chefen för försvarsdepartementet, funnit, att
forsvarsväsendets lokalbehov torde kunna tillgodoses på för statsverket betydhgt
fördelaktigare villkor och därför icke borde stå hindrande i vägen
då det gadde det slutliga lösandet av en kulturell fråga av de mått som
den nu föreliggande.

Gentemot byggnadsstyrelsens förslag att viss del av tomten skulle reserveras
för försäljning ställde sig departementschefen tveksam. Han funne
ett klokt förutseende tarva, att staten nied hänsyn till framtida byggnadsbehov
icke avhände sig den markreserv, som ännu funnes kvar inom stadens
centralare delar, samt framhöll, att ju större det reserverade tomtkomplexet
vore, desto mer värdefullt vore det i kronans hand. Förutom att ett
större tomtkomplex oftast kunde antagas lämna bättre möjligheter än ett
mindre till en ekonomisk och ur andra synpunkter rationell bebyggelse, så
representerade det större komplexet just som reserv ett större värde, därigenom
att till förläggning å detsamma kunde ifrågakomma ett vida större
antal olika institutioner, än vad fallet skulle vara beträffande ett mindre
tomtkomplex. Departementschefen erinrade om att ovannämnda bygmiadssakkunmga
upprepade gånger i sitt betänkande framhållit angelägenheten av,
att staten i sin hand behölle sådana markkomplex, som omfattade hela
kvarter av större omfattning, samt att man om möjligt sökte förvärva sådana
enskilda tillhöriga fastigheter, som vore belägna inom kvarter, där
kronan redan ägde en eller flera tomter. För en rationell statens fastig -

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

hetsförvaltning i allmänhet framstode det alltså såsom ganska betänkligt
att avhända sig någon del av positionsartilleriregementets kasernområde.

Departementschefen fäste vidare uppmärksamheten på några under ecklesiastikdepartementets
handläggning hörande aktuella byggnadsfrågor, nämligen
anskaffande av nya lokaler för etnografiska museet och riksarkivet.
Dessutom påpekades, att livrustkammaren arbetade under synnerligen svåra
lokala förhållanden, varjämte erinrades om framkomna förslag om inrättande
av ett skulpturgalleri, ett konstindustrimuseum, ett museum för levande
modern konst, för de tekniska vetenskapernas historia m. m. Aven om
en lösning av alla dessa frågor givetvis i mångt och mycket hörde framtiden
till, kunde — framhöll departementschefen — dock förhållanden
inträffa, som aktualiserade ett eller annat av dessa spörsmål, och det syntes
honom därför oklokt att nu genom avstående av för dylika ändamål lämplig
tomtmark försvåra en ändamålsenlig förläggning av en framdeles måhända
önsklig institution eller museibyggnad. När staten ägde mark, lämplig
att användas för befrämjande av kulturföretag av den vikt det här
gällde, torde för övrigt enligt departementschefens mening synpunkten av
markens värde ej få tillerkännas avgörande betydelse.

Ett särskilt skäl att åtminstone icke för närvarande skrida till försäljning
av någon del av positionsartilleriregementets kasernområde ansåge departementschefen
ligga däri, att i följd av det mellan kronan och btockholms
stad under år 1928 träffade Ladugårdsgärdesavtalet ävensom stadens egna
exploateringsplaner, utbudet av tomter i Stockholm måste förväntas bliva
synnerligen stort under de närmaste årtiondena. För kronan syntes det därför
departementschefen vara angeläget att icke belasta tomtmarknaden genom
utbud av tomter även i andra delar av staden än Ladugårdsgärdet.

Stockholms stads delegerade för underhandlingar med kronans fastighetskommission
av år 1925 hade förklarat sig villiga att hos stadsfullmäktige
tillstyrka, att staden å kronan överläte äganderätten till marken i Torstenssonsgatans
förlängning samt den staden tillhöriga gatumark i övrigt, som
kunde komma att ingå i byggnadskvarter enligt ny stadsplan, ävensom att
staden lämnade sin medverkan till den stadsplanereglering av kasernområdet
i dess helhet, som med hänsyn till kronans behov och andra omständigheter
kunde befinnas lämplig. Delegerade förutsatte därvid, att denna
stadsplanereglering genomfördes enligt enahanda grunder, som år 1892 godkändes.
I anslutning härtill framhöll departementschefen, att därest riksdagen
nu godtoge föreliggande förslag rörande dispositionen av positionsartilleriregementets
kasernetablissement, underhandlingar torde böra inledas
med Stockholms stad örn härav betingade, av stadens representanter i princip
redan medgivna ändringar av 1892 års stadsplantör området jämte överförande
å kronan av äganderätten till den gatumark, som enligt blivande
stadsplan för området kunde komma att ingå i byggnadskvarter. I den
mån delar av det nuvarande kasernområdet emellertid enligt den förutsatta
nya stadsplanen skulle komma att utläggas till gata eller allmän plats, syntes
departementschefen beträffande dessa gatudelars iordningställande
m. m. böra gälla, vad som i sådant hänseende funnes stadgat i 1894 års
avtal, detta alldeles oavsett huruvida ifrågavarande mark jämväl enligt 1892
års stadsplan skulle utläggas till gata eller ej.

Vad beträffade själva nybyggnadsförslaget anslöt departementschefen sig
till det väsentliga i planen men framhöll, att frågan örn byggnadsarbetena

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

tarvade en ingående prövning samt betonade att en lösning av museets
förläggningsfråga icke vore bindande för tidpunkten för ett eventuellt
beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen angående byggnadsarbetenas igångsättande.

Frågan örn dispositionen av stallflyglarna ansåg departementschefen borde
hållas öppen och göras till föremål för förnyat övervägande av byggnadsstyrelsen.

Slutligen framhöll departementschefen, att vid bifall till det nu framlagda
förslaget f. d. positionsartilleriregementets kaserner med tillhörande område
syntes böra från och med den 1 juli 1929 överflyttas från de militära myndigheterna
och ställas under byggnadsstyrelsens förvaltning.

I två inom riksdagen väckta motioner (1:249 och 11:387) hemställdes, att
riksdagen måtte med avslag å Kungl. Maj:ts proposition nr 98 besluta att
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn ny utredning angående lämplig
plats till förläggning av i propositionen åsyftade byggnader.

I skrivelse den 16 maj 1929, nr 176, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 98 samt ovanberörda motioner, anmälde härefter riksdagen, att
riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

dels medgivit, att den i byggnadsstyrelsens skrivelse till Kungl. Maj:t
den 19 januari 1928 angivna, öster om Grevmagnigatans förlängning belägna,
26,707 kvadratmeter omfattande delen av det av förutvarande positionsartilleriregementet
dittills disponerade kasernområdet jämte den därå
befintliga kasernbyggnaden samt tillhörande stallflyglar finge — under förutsättning
av sådana ändringar i den för området nu gällande stadsplanen,
som departementschefen angivit i stadsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 15 februari 1929 — reserveras för statens historiska museum, vitterhetsakademien
och andra under nämnda akademi ställda statssamlingar ävensom
för andra statliga museer och kulturella institutioner eller ock statsinstitutioner
i övrigt, vilka enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut kunde
komma att framdeles förläggas till byggnader å ifrågavarande område;

dels ock för utlysande av arkitekttävlan örn förslagsritningar till sådana
ändrings- och nybyggnadsarbeten, som vore erforderliga för en förflyttning
av statens historiska museum och övriga under vitterhetsakademiens inseende
ställda statssamlingar till ifrågavarande område, ävensom för uppgörande av
detalj ritningar i samma hänseende m. m. för budgetåret 1929/1930 under
riksstatens åttonde huvudtitel anvisat ett extra reservationsanslag av 40,000
kronor.

Riksdagen anförde därvid, huvudsakligen följande:

Kravet på en förbättring av statens historiska museums och därtill hörande
institutioners lokalförhållanden syntes riksdagen välgrundat. Samlingarnas
inrymmande, såsom nu vore fallet, på delvis vitt skilda ställen och
under stark trångboddhet försvårade uppenbarligen i hög grad deras utnyttjande
för forskningsändamål. Detta vore en betydande olägenhet. Men
härtill komme, att genom nu berörda lokalsvårigheter en enligt riksdagens
mening mycket viktig sida av museets uppgift icke kunde komma till sin

11

Kungl. Majus proposition Nr 131.

rätt, den nämligen att tjäna såsom en central bildningsinstitution för den
del av den svenska allmänheten, som hyste intresse för och önskade vidga
sitt vetande i fråga örn våra kulturminnen, en synpunkt, som jämväl departementschefen
tillagt stor betydelse. Särskilt på grund av de nuvarande lokalernas
bristande ändamålsenlighet hade museets möjligheter i berörda
hänseende ej kunnat mer än i relativt ringa grad göra sig gällande.

Riksdagen måste därför finna det synnerligen påkallat, att staten skrede
till åtgärder, som kunde sätta museet i stånd att på ett fullt tillfredsställande
sätt fylla sina uppgifter i forskningens och folkbildningens tjänst.

Av handlingarna i ärendet framginge hurusom flera olika förslag varit å
bane med avseende å museets förläggning. Biologiska museets tomt, områdena
omkring nordiska museet, galärvarvet, statens tomt i Nobelparken
och positionsartilleriregementets kasernområde hade alla varit under ingående
diskussion, och på sistone hade i de i ämnet väckta motionerna framkastats
tanken på Hagaparken såsom förläggningsplats.

Såges denna fråga uteslutande ur ekonomisk synpunkt, vore det klart, att
blicken komme att riktas mot mera perifera delar av staden eller dess omgivningar,
där tomtmarken hade ett mindre värde. Det. torde dock få anses
befogat, att vid bedömandet av detta spörsmål tillbörlig hänsyn foges till
den speciella karaktären hos den institution, varom nu vore fråga, och de
särskilda uppgifter, för vilka den hade att verka.. Tillmättes dessa senare
synpunkter skälig betydelse, måste det, enligt riksdagens mening, te sig
såsom mindre önskvärt att placera museet i en utkant av staden eller måhända
utanför dess gränser. Det nära sambandet mellan nordiska museets
och statens historiska museums arbetsuppgifter talade för att de båda institutionerna
ej hölles lokalt alltför vitt åtskilda. Museets av riksdagen ovan
såsom mycket betydelsefull angivna natur av en även för allmänheten avsedd
bildningsinstitution, syntes riksdagen även göra museets förläggning
till en så vitt möjligt central plats i huvudstaden särskilt angelägen, br
nu berörda synpunkter syntes de ifrågasatta tomterna å Djurgården och det
föreslagna kasernområdet ungefär lika godtagbara. Men under det att mot
Djurgårdsområdena vägande invändningar av andra skäl framkommit, hade
beträffande kasernområdets lämplighet för ändamålet nära nog fullständig
enighet uppnåtts bland de myndigheter, som, representerande skilda statsintressen,
haft att säga sitt ord i saken. Kasernområdet läge nära nordiska
museets anläggning, det hade vidare ett relativt centralt och lätt åtkomligt
läge i staden, och slutligen funnes redan å området byggnader, vilka kunde,
visserligen med nödiga omändringar, komma till användning för det tilltänkta
ändamålet.

Obestridligt vore ju, att marken här hade ett mycket högt försäljningsvärde
och att det därför kunde sättas i fråga, örn ej med hänsyn till den
inkomst, staten skulle kunna bereda sig genom upplåtelse av tomter för
bostadsbyggande, man borde, trots platsens påtagliga lämplighet för det
ifrågavarande ändamålet, avstå från tanken på museets förläggning hit och
i stället uppsöka annan, billigare förläggningsplats. Riksdagen hade vid
övervägande härav kommit till den slutsatsen, att exploateringssynpunkterna
borde få träda tillbaka. Riksdagen hade därvid letts av en stark önskan,
att en lösning av förevarande, ur kultursynpunkt viktiga fråga nu måtte
vinnas på ett sätt, som av ovan angivna skäl måste betecknas såsom mycket
lyckligt för den sak det gällde, men riksdagen bade vid sitt ståndpunkttagande
ej heller kunnat undgå att taga ett visst intryck av vad från de -

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

partcmentschefcns sida anförts angående läget på tomtmarknaden med hänsyn
ull förestående utbud av tomter å staten tillhörig mark å Ladugårdsgärde
samt Stockholms stads egna exploateringsplaner. Ensamt det område å
Ladugårdsgärde, som avsåges till försäljning, omfattade en så betydande
areal som omkring 800,000 kvadratmeter kvartersmark. Det syntes även riksdagen
mindre tillrådligt, att under sådana förhållanden ytterligare belasta tomtmarknaden
med nya försäljningsobjekt för den närmaste framtiden. Härtill
komme, att det syntes ganska ovisst, huruvida det skulle bliva möjligt
att finna någon annan plats, som, jämte det att den väl lämpade sig för
ändamålet, tillika kunde med mindre kostnad för staten disponeras för
museets förläggning.

Riksdagen ville alltså ansluta sig till förslaget örn statens historiska mus®lIras
förläggande till ifrågavarande kasernområde. Kungl. Majit hade
ifrågasatt, att hela området skulle reserveras i främsta rummet för museala
oc i andra kulturella institutioner men även för statsinstitutioner i Övrigt,
8<?fP e.^er grinare utredning kunde befinnas böra förläggas dit. Riksdagen
ville icke förneka, att tanken på att till denna plats samla närbesläktade
kulturinstitutioner, särskilt museala och dem närstående, förefölle tilltalande,
oc“ ®ra av de framkomna planerna i detta avseende syntes kunna erbjuda
en tillfredsställande lösning av byggnadsfrågor, som förr eller senare måste
bliva aktuella. Emellertid kunde riksdagen icke finna tillräckliga skäl föreligga
att redan nu, innan dessa planer på områdets utnyttjande tagit fastare
“F?1;. reservera området i dess helhet på föreslaget sätt. Det torde vara
tillfyllest att för det nuvarande så skedde allenast beträffande den del av
området öster om Grevmagnigatans förlängning, som enligt byggnadsoÄT
fö,rslaS skulle omfatta ett enda kvarter med en yta av sammanlagt
-b, <07 kvadratmeter. Vad den återstående till en areal’av 8,812 kvadratmeter
uppgående tomtmarken anginge, torde frågan om dess användning
tills vidare böra hållas öppen. Enligt byggnadsstyrelsens beräkningsnorm
skulle sistnämnda tomtområde äga ett värde i dåvarande stund av omkring
1,< 60,000 kronor.

Med sin nu angivna ståndpunkt till förläggningsfrågan funne riksdagen
det av motionärerna framställda yrkandet örn avslag å Kungl. Majlis förslag
samt påkallande av. ny utredning rörande förläggningsplatsen icke kunna
V11?nj riksdaSens Vad särskilt beträffade det av motionärerna på pekade

förhållandet, att riksgäldskontoret jämlikt 1918 års riksdags beslut
av tillfälliga lånemedel täckt det förskott å 1,586,729 kronor 36 öre, som
på sin tid av statskontoret utbetalts för uppförande av nytt kasernetablissemang
tor livgardet till häst och som avsetts att i sinom tid gäldas genom inbytande
försäljningsmedel för ifrågavarande kasernområde, ville riksdagen
framhålla, att riksdagen icke kunde finna denna omständighet i och för sig
utgöra något hinder för att reservera kasernområdet till användning för
statens egna byggnader. Skulle området i dess helhet komma att reserveras,
pa satt som föreslagits, torde visserligen, såsom motionärerna påpekade’
nämnda fordran böra täckas genom anslag på riksstaten. Riksdagen hade
emellertid, såsom nämnt, ansett frågan om den väster örn Grevmagnigatan
belägna, till ett försäljningsvärde av 1,760,000 kronor uppskattade markens
användning böra tills vidare stå öppen, och vid sådant förhållande förelåge
ingen anledning för riksdagen att i detta sammanhang taga ställning till
spörsmålet örn beloppets täckande.

Vad anginge det av byggnadsstyrelsen i samråd med riksantikvarien ut -

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

arbetade byggnadsprogrammet, hade detta ju icke någon definitiv karaktär
utan avsåge allenast att giva en föreställning om möjligheterna att för museet
använda tomten och de därvarande gamla byggnaderna. Riksdagen
ansåge sig emellertid icke böra underlåta att påpeka, att den framlagda
byggnadsplan en syntes riksdagen väl omfattande. Särskilt syntes det riksdagen,
att alltför rikliga utrymmen upptagits till administrationslokaler.
Riksdagen ville betona angelägenheten av att vid ett framtida utarbetande
av det definitiva byggnadsförslaget begränsningar i största möjliga mån
eftersträvades samt att det noga tillsåges, att å området redan befintliga
byggnader effektivt utnyttjades.

Mot det äskade beloppet å 40,000 kronor för utlysande av arkitekttävlan
samt för uppgörande av detalj ritningar m. m. hade riksdagen intet att erinra.

I likhet med departementschefen funne riksdagen lämpligt att från och
med den 1 juli 1929 kasernbyggnaderna med tillhörande område ställdes
under byggnadsstyrelsens förvaltning.

Genom beslut den 6 juni 1929 förordnade härefter Kungl. Majit, att det
av förutvarande positionsartilleriregementet i Stockholm dittills disponerade
kasernområdet jämte därå befintliga, staten tillhöriga byggnader skulle från
och med den 1 juli 1929 stå under byggnadsstyrelsens vård och förvaltning.
Tillika förklarade Kungl. Majit Sig vilja framdeles dels meddela beslut
i anledning av ovanberörda av riksdagen anvisade extra reservationsanslag
å 40,000 kronor, dels ock taga i övervägande de övriga åtgärder,
som påkallades av riksdagens omförmälda beslut.

Vidare anmodade chefen för ecklesiastikdepartementet den 7 juni 1929
byggnadsstyrelsen att skyndsamt till Kungl. Majit inkomma med förslag till
sådana ändringar i den för förutvarande positionsartilleriregementets kasernområde
nu gällande stadsplan, som kunde påkallas av riksdagens ovanberörda
beslut.

I skrivelse den 12 september 1929 hemställde härefter byggnadsstyrelsen
om bemyndigande att i huvudsaklig överensstämmelse med av styrelsen angivna
riktlinjer anordna den avsedda arkitekttävlan.

Styrelsen anförde därvid bland annat:

Utredningen i och för uppgörande av förslag till stadsplaneändringar
komme att taga ytterligare någon tid i anspråk. Styrelsen hade emellertid
funnit, att igångsättandet av tävlingen icke med nödvändighet vore beroende
härav.’ Då det dessutom kunde vara av en viss fördel att uppskjuta slutförandet
av stadsplaneutredningen, tills resultatet av tävlingen förelåge, vilket
då kunde komma utvecklingen till godo, vore styrelsen av den uppfattningen,
att tävlingen lämpligen redan borde utlysas. De närmare riktlinjerna för
tävlingen komme att angivas i ett av byggnadsstyrelsen upprättat program.
Örn tävlingen, som borde stå öppen för svenska arkitekter, kunde utlysas
inom oktober 1929, skulle inlämningsdagen för tävlingsförslagen kunna utsättas
till den 1 april 1930, varefter prisbedömningen borde kunna vara
avslutad till den 15 maj 1930 och .utställningen av förslagen till utgången
av maj 1930. För erforderlig bearbetning av tävlingsförslag beräknades
åtgå tre månader, varför ett slutligt förslag kunde beräknas föreligga den

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

1 september 1930. För bedömandet av tävlingsförslagen borde tillsättas en
prisnämnd, bestående förslagsvis av, förutom en av Kungl. Majit utsedd
ordförande, riksantikvarien, en representant för vitterhets-, historie- och
antikvitetsakademien, en representant för byggnadsstyrelsen, en arkitekt,
utsedd av byggnadsstyrelsen, samt en av svenska teknologföreningens avdelning
för husbyggnadskonst utsedd arkitekt. Det för tävlingen anvisade anslaget,
40,000 kronor, skulle så användas, att 24,000 kronor anvisades till
pris och inköp av förslag — motsvarande summa vid kanslihustävlingen
hade varit 40,000 kronor och vid tävlingen örn tekniska högskolan 30,000
kronor 10,000 kronor till arvoden för prisdomare, sekreterare, tryckning
av program, duplicering av tävlingshandlingar, annonser, anordnande av
utställning, kostnadsberäkningar av tävlingsförslag m. m. — motsvarande
summa vid kanslihustävlingen omkring 14,000 kronor — samt 6,000 kronor
till bearbetning av förslag, efter prisdömningen.

Genom beslut den 4 oktober 1929 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadssty*
reisen att anordna och handhava en pristävling för svenska arkitekter i fråga
om förslagsritningar till sådana ändrings- och nybyggnadsarbeten, som vore
erforderliga för en förflyttning av statens historiska museum och övriga
under vitterhetsakademiens inseende ställda statssamlingar till det härför
avsedda, i riksdagens skrivelse den 16 maj 1929, nr 176, omförmälda området.
Vidare föreskrev Kungl. Majit, att de närmare riktlinjerna för tävlingen
skulle angivas i ett av byggnadsstyrelsen upprättat program, vid vars
uPPgörande hänsyn skulle tagas till vad riksdagen i sin skrivelse anfört
rörande besparing av utrymmen och effektivt utnyttjande av å området redan
befintliga byggnader. Dessutom bemyndigade Kungl. Majit statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet att utse ledamöter i en prisnämnd, som
skulle pröva och bedöma inlämnade tävlingsförslag. Slutligen ställde Kungl.
Majit till byggnadsstyrelsens förfogande för ifrågavarande ändamål ovannämnda
av riksdagen anvisade extra reservationsanslag å 40,000 kronor att
användas i överensstämmelse med de i byggnadsstyrelsens skrivelse gjorda
beräkningarna.

Sedan byggnadsstyrelsen utlyst ifrågavarande tävling enligt ett utförligt
program, beträffande vilket jag även får hänvisa till handlingarna i ämnet,
överlämnade prisnämnden med skrivelse den 31 maj 1930 till byggnadsstyrelsen
resultatet av tävlingen.

I prisnämndens utlåtande, vartill jag här torde få hänvisa, meddelades, att
nämnden enats om att icke utdela något första pris. I tävlingen hade nämligen
icke något förslag framkommit, som utan väsentliga ändringar kunde
läggas till grund för den föreliggande byggnadsfrågans lösning. Nämnden
hade därför utdelat ett andra pris å 6,000 kronor, ett tredje pris å 4,000
kronor och ett fjärde pris å 3,500 kronor, varjämte nämnden inköpt sju
förslag, vartdera för 1,500 kronor.

Prisnämnden sammanfattade sitt omdöme örn tävlingens resultat sålunda:

Resultatet av tävlingen kan, enligt nämndens mening, betraktas såsom
tillfredsställande, i så måtto att ett flertal nya och mycket beaktansvärda

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

uppslag framkommit i den svåra frågan om nybyggnadernas förläggning i
förhållande till det gamla byggnadskomplexet. Genom tillgåagen till dessa
uppslag har hela byggnadsfrågan förts väsentligt närmare sin lösning.

Efter mottagandet av tävlingsresultatet underkastade byggnadsstyrelsen
omedelbart detta en ingående granskning, och kom styrelsen därvid till den
uppfattningen, att det med andra pris belönade förslaget, signerat med mottot
»Nytt och gammalt», oaktat vissa brister företedde för museifrågans lösning
ur olika synpunkter så betydande uppslag, att detta borde ytterligare utarbetas.
Styrelsen uppdrog alltså åt förslagets författare, arkitekterna Georg
Scherman, Gösta Nilsson och Bengt Romare att efter vissa direktiv vidtaga
sådana förändringar i förslaget, att detta kunde av riksantikvarien och byggnadsstyrelsen
godtagas såsom grundval för nybyggnadsfrågans vidare utveckling.

Sedan omförmälda arkitekter fullbordat uppdraget att vidare utarbeta tävlingsförslaget,
har byggnadsstyrelsen nu med skrivelse den 31 januari 1931
till Kungl. Maj:t överlämnat samtliga till ärendet hörande handlingar, däribland
ett av beskrivning åtföljt ritningsförslag, åskådliggjort å 11 av arkitekterna
Romare och Scherman signerade blad.

Byggnadsstyrelsen har därvid anfört bland annat följande:

De bärande punkterna i andra pristagarnas förslag i jämförelse med det
skissförslag, som åtföljde byggnadsstyrelsens ovanberörda skrivelse den 19
januari 1928, voro att museibyggnaden utbildats med en särskild huvudentré
från Narvavägen och att kasernen, som även enligt detta förslag skulle
i huvudsak användas för administrationslokaler, genom en byggnad mellan
museet och kasernens mittparti erhöll en bekväm förbindelse med museet.

Byggnadsstyrelsen har särskilt fäst sig vid de fördelar för en redig planlösning
inom komplexet i dess helhet, som såväl anordnandet av en särskild
entré för museilokalerna som ock nämnda förbindelseled otvivelaktigt

medfört. .

I samband med museientrén har även genom östra fasadens indragning
åstadkommits en verkningsfull förplats till museet, vartill den på motsatta
sidan av Narvavägen varande utvidgningen intill Banérgatans östra ga tulinje
inbjuder. Även ur trafiksynpunkt har museientrén sitt berättigande,
då den leder ut till Narvavägen med sin spårvägslinje.

Byggnadsstyrelsens utredningsförslag upptog en halvcirkelformad utbildning
av museets byggnadskropp, till vilken tomtens figuration onekligen inbjuder
och vilken också i olika variationer återfinnes i flera av tävlingsförslagen.
Denna planform hade emellertid andra pristagarna icke begagnat
sig av, och finner byggnadsstyrelsen i likhet med riksantikvarien detta ur
museisynpunkt innebära en förbättring, då det givetvis kan vålla svårigheter
att i museisalar av denna omfattning ordna utställniugsföremål mot buktade
väggytor. Såväl byggnadsstyrelsen som riksantikvarien voro redan vid uppgörandet
av det första utredningsförslaget tveksamma beträffande en dylik
anordning men ansågo för det dåvarande, att frågan framdeles borde närmare
utredas. Man ansåg sig emellertid tillsvidare böra använda den exedraformade
planutbildningen, då denna synnerligen effektivt utnyttjade tomtområdet
och lämnade gott utrymme för framtida utbyggnad. De ovan på -

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

visade fördelarna hos pristagarförslaget beträffande entrépartiet och undvikandet
av buktade väggytor hava nu riksantikvarien och byggnadsstyrelsen
funnit så betydelsefulla och vägande, att man ansett sig kunna i någon mån
eftergiva fordringarna på tomtens effektiva utnyttjande. Detta gäller särskilt
de framtida tillbyggnadsmöjligheterna, vilka vid en jämförelse mellan de
båda förslagen äro något mindre i det nu utarbetade förslaget än i utredningsförslaget
men dock enligt riksantikvariens uttalande fullt tillräckliga.
Av denna anledning har byggnadsstyrelsen i det förslag till ändring av
stadsplanen över ifrågavarande område, som styrelsen med skrivelse denna
dag till Kungl. Majit överlämnat, låtit den i utredningsförslaget omnämnda
3 meter breda förgårdsmarken på Grevmagnigatans östra sida utgå, och har
styrelsen därvid avsett, att dylik förgårdsmark framdeles skulle kunna i
mån av behov i samband med bebyggandet av kvarteret mellan Grevmagnigatan
och Styrmansgatan utläggas på Grevmagnigatans västra sida. På detta
sätt anser styrelsen, att det för historiska museet avsedda tomområdet alltjämt
erbjuder erforderligt utrymme jämväl för framtida utvidgningar.

Efter de numera vidtagna ändringarna i byggnadsritningarna, varvid den
tidigare föreslagna användningen av den gamla kasernen som administrationsbyggnad
och uppförande av nybyggnad för museisamlingarna på tomtutrymmet
norr därom bibehållits, innebär förslaget i stort sett enligt byggnadsstyrelsens
mening en särdeles förtjänstfull lösning av denna krävande
arkitektuppgift, Museibvggnaden har sålunda utbildats med en synnerligen
redig och överskådlig planlösning, som genom en väl förlagd huvudtrappa
och lämpligt placerade sidotrappor tillåter besökaren att lätt orientera sig i
^yi?S^äden och museets olika avdelningar, vilka på ett följdriktigt och naturligt
sätt inlagts i byggnaden med lokalerna fördelade omkring en rymlig
gård och med de tre stora salarna för romansk, gotisk och nyare tid
bildande naturliga tyngdpunkter inom byggnaden. Museets plan är därjämte
organiskt ansluten till administrationslokalerna i gamla kasernbyggnaden
medelst två förbindelselängor, den ena ledande från museets huvudtrappa
direkt till kasernens mittparti med dennas entré och huvudtrappa
och den andra förbindande museets och kasernens västliga delar. Utefter
den förra förbindelseleden äro förlagda föreläsningssal och sal för tillfälliga
samlingar, vilka sålunda bliva tillgängliga från både museets och administrationsbyggnadens
huvudentréer, och till den västra längan äro förlagda
uppacknings- och konserveringslokaler samt värmecentral och vaktmästarbostäder.

Belysningen av museets salar är väl tillgodosedd och utrymmet synnerligen
rationellt tillvarataget. Onyttiga korridorutrymmen saknas sålunda.
Huvudentrén från Narvavägen är värdigt ordnad med ett vackert trapprunp
från vilket man har en verkningsfull och över museilokalerna orienterande
överblick över den stora gården, som även är avsedd för utställning av
större stenföremål.

Nybyggnadernas proportioner äro väl avvägda i förhållande till den gamla
kasernbyggnaden, och enligt styrelsens förmenande hava författarna med
enkla arkitektoniska uttrycksmedel lyckats icke blott skapa en enkel men
värdig museibyggnad utan även ansluta denna till den gamla byggnadens
karaktär.

Såsom i utredningsförslaget är kasernbyggnaden avsedd att innehålla,
bland annat, akademiens sessionssal, riksantikvariens kansli samt historiska
museets administrationslokaler, det antikvariskt-topografiska arkivet och det

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

antikvariskt-numismatiska biblioteket, varvid utrymmena dock disponerats
så att de härför erforderliga lokalerna, som i utredningsförslaget vörö förlagda
till bottenvåningen och våningen 1 trappa upp, nu förlagts till våningarna
1 och 2 trappor upp. Reservlokaler hava nu förlagts till bottenvåningen
i stället för till våningen 2 trappor upp såsom tidigare avsetts.

Beträffande lokaldispositionerna tillåter sig byggnadsstyrelsen i övrigt hänvisa
till riksantikvariens vid styrelsens skrivelse fogade, till Kungl. Maj:t
ställda skrivelse av den 31 januari 1931, däri riksantikvarien uttalat sig örn
det nu framlagda förslaget.

Enligt det föreliggande ritningsförslaget skall kasernen ombyggas på sätt
av ritningarna och beskrivningen närmare framgår. Samtliga bjälklag, som
nu äro av trä och i dåligt skick, utbytas mot nya av betong, varjämte
trapphusen ombyggas och byggnaden förses med nya snickerier och installation
för värme-, vatten och avloppsledningar. För att bereda plats för
museibyggnaden rivas det gamla sjukhuset och matsalsbyggnaden, vilka
enligt vad vid utredningen framgått på intet sätt kunna komma till användning
för museet. Museibyggnaden uppföres i tre våningars höjd utom mot
Narvavägen och en del av Linnégatan, där byggnaden på grund av den
här lägre liggande marken även förses med souterrängvåning. Nybyggnaden
avses att uppföras i tegel på sockel av granit med bjälklag och trappor av
betong. Fasaderna putsas och yttertaket täckes med plåt.

Beträffande hela museikomplexets omfattning vill byggnadsstyrelsen erinra
vad riksdagen härom yttrade i sin skrivelse den 16 maj 1929, nr 176. Vad
anginge byggnadsprogrammet, anförde riksdagen, hade detta ju icke någon definitiv
karaktär utan avsåge allenast att giva en föreställning örn möjligheterna
att för museet använda tomten och de därvarande gamla byggnaderna.
Riksdagen ansåge sig emellertid icke böra underlåta att påpeka, att den
framlagda byggnadsplanen syntes riksdagen väl omfattande. Särskilt syntes
det riksdagen, att alltför rikliga utrymmen upptagits till administrationslokaler.
Riksdagen ville betona angelägenheten av att vid ett framtida utarbetande
av det definitiva byggnadsförslaget begränsningar i största möjliga
mån eftersträvades samt att det noga tillsåges, att å området redan befintliga
byggnader effektivt utnyttjades.

Med hänsyn till vad riksdagen sålunda anfört hava lokaler för bibliotek och
arkiv, som i utredningsförslaget upptogos till 1,200 kvadratmeter, nu upptagits
med allenast 1,100 kvadratmeter, varjämte tjänstelokalerna, tidigare upptagna
till 1,200 kvadratmeter, nu utgöra 980 kvadratmeter. Härigenom har
alltså åstadkommits en arealminskning av 320 kvadratmeter. Lokalerna för
skåde- och studiesamlingarna hava emellertid, av skäl som riksantikvarien i
sin skrivelse närmare utvecklar, måst ökas, så till vida att skådesamlingarna,
för vilka tidigare avsetts 3,500 kvadratmeter, nu upptaga 4,725 kvadratmeter.
För studiesamlingarna har utrymmet däremot kunnat minskas från
2,900 till 2,520 kvadratmeter. Såsom av riksantikvariens skrivelse framgår
har numera tillkommit behov av utrymme för de komparativa samlingarna,
och har nu härför avsetts en yta av 375 kvadratmeter. Samlingarnas golvyta
har alltså ökats med 1,220 kvadratmeter. Frånräknas arealminskningen,
320 kvadratmeter för arkiv, bibliotek och tjänstelokaler, uppstår alltså en
totalökning av 900 kvadratmeter eller från den i utredningens tidigare
skede beräknade golvytan 10,000 kvadratmeter till 10,900 kvadratmeter. I
dessa ytor hava icke inräknats reservlokalerna i administrationsbyggnadens
bottenvåning, som uppgå till i runt tal 1,000 kvadratmeter.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 soini. 113 höft. (Nr 131.)

2

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Det är emellertid att märka, att denna arealökning föranlett en ökning
av museibyggnadens volym med allenast 1,000 kubikmeter eller från 54,000
till 55,000 kubikmeter, vilket giver vid handen att befintliga utrymmen till
det yttersta utnyttjats.

Vad slutligen de båda stallflyglarna beträffar disponeras den västra intill
utgången av år 1931 av östra arméfördelningen för militära förråd, under
det att de olika utrymmena inom östra flygeln äro tillsvidare med vissa
kortare uppsägningstider upplåtna till nordiska museet, svenska röda korset,
chefen för östra arméfördelningen, aktiebolaget Östermalms ridskola samt
K. E. Engberg.

Byggnadsstyrelsen är icke i tillfälle att för närvarande lämna Kungl.
Majit slutligt förslag, huru flyglarna framdeles lämpligen skola användas.
Av utredningen beträffande historiska museets lokaler har emellertid framgått,
att flyglarna icke skulle för närvarande behöva användas för museets
räkning. De utrymmen, som erhållas inom den nya museibyggnadens souterrängvåning
och som med hänsyn till belysningsförhållandena icke kunna
användas till annat än magasinering av museiföremål, äro nämligen tillräckliga
för museets nuvarande behov av dylika utrymmen och därjämte
givetvis bättre belägna i direkt anslutning till museets övriga lokaler.

Framdeles torde stallflyglarna kunna komma till lämplig användning för
tillgodoseende av historiska museets behov av ökade magasinsutrymmen,
men för närvarande måste byggnadsstyrelsen finna det mindre välbetänkt
att nedlägga andra kostnader på stallbyggnaderna än sådana, som äro att
hänföra till egentligt underhåll, i vilket avseende byggnaderna hittills varit
eftersatta.

I detta sammanhang vill byggnadsstyrelsen även erinra örn att Kungl.
Majit den 22 november 1929 anbefallt byggnadsstyrelsen att i samråd med
riksarkivet verkställa utredning angående, jämte annat, användning av ifrågavarande
stallflyglar, i första hand den västra, för förvaring av i riksarkivets
annexlokaler befintliga, mindre ofta använda arkivalieserier. En sådan utredning
har hos byggnadsstyrelsen verkställts och för yttrande överlämnats
den 14 augusti 1930 till riksarkivet, som dock, styrelsen veterligt, ännu icke
tagit slutlig ställning till denna fråga. I avvaktan härpå bör alltså den
västra flygeln alltjämt tillsvidare användas för nuvarande militära ändamål.
Jämväl den östra flygeln bör enligt styrelsens mening tillsvidare disponeras
på sätt nu sker, till dess ett behov uppkommer för vars tillgodoseende
byggnaden kan visa sig lämplig. Styrelsen tänker därvid i första rummet
på magasinslokaler för museer och samlingar i huvudstaden, som därav
kunna vara i behov, och tillåter sig styrelsen hänvisa till vad styrelsen i
detta hänseende anförde i ovanberörda skrivelse den 19 januari 1928.

Enligt de nu verkställda kostnadsutredningarna kommer byggnadsföretaget
i sin helhet att draga en kostnad av 4,200,000 kronor.

Vid överlämnandet den 19 januari 1928 av det då föreliggande utredningsförslaget
meddelade styrelsen, att enligt inom styrelsen dåmera verkställda
approximativa beräkningar kostnaderna för uppförande av den ifrågasatta
nybyggnaden jämte kostnaderna för utförande av erforderliga ändringsoch
iståndsättningsarbeten inom den gamla kasernbyggnaden skulle uppgå
till 3,500,000 kronor. Den sålunda uppkomna kostnadsökningen av 700,000
kronor är att hänföra till följande omständigheter. Den ovan påvisade ökningen
av nybyggnadens volym med 1,000 kubikmeter föranleder en höjning
av kostnaderna med omkring 60,000 kronor. För inredningsarbeten

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

i arkiv, bibliotek, föreläsningssal och konserveringslokaler samt för åtskilliga
hyllinredningar, för vilka ändamål kostnader icke medtagits i den tidigare
beräkningen, erfordras ett belopp av omkring 210,000 kronor. Återstoden
av de nu uppkomna merkostnaderna orsakas i första hand av sådana kostnadsökningar
på byggnadsmarknaden, som inträffat, efter det styrelsen för
tre år sedan verkställde de approximativa beräkningarna. Denna fördyringgör
sig för övrigt särskilt kännbar vid sådana ombyggnadsarbeten, varom
här är fråga. Härtill kommer slutligen, att omläggningen av museibyggnaden
med särskild huvudentré från Narvavägen givetvis måste medföra en
ökning av kostnaderna för de yttre arbetena med tomtens planering m. m.
framför denna entré, varjämte även är att märka, att något större anspråk
på prydlighet måste ställas på utformningen av museibyggnadens inre gård
med hänsyn till det läge denna numera erhållit intill entrépartiet med den
direkta utblicken därifrån över gården.

Byggnadsarbetenas utförande synes böra uppdelas i två perioder. Under
den första ombygges den gamla kasernbyggnaden, varjämte den västra förbindelselängan,
innehållande bland annat värmecentral för hela komplexet,
uppföres, och under den andra perioden utföres museets nybyggnad. Med
denna anordning skulle ombyggnadsarbetena kunna igångsättas under våren

1932, till vilka de slutliga ritningarna då kunna föreligga. Dessa arbeten
böra kunna vara färdiga till hösten 1933. Under sommaren 1933 bör uppförandet
av museibyggnaden kunna påbörjas, till vilken tidpunkt ritningarna
kunna färdigställas. Detta ny byggnadsarbete kan beräknas slutfört till utgången
av år 1935.

Administrationslokalerna skulle alltså kunna tagas i bruk under hösten

1933. Örn det skulle befinnas önskvärt att frigöra de lokaler inom gamla
riksbankshuset och f. d. Österm almsfängelset, där vissa av historiska museets
samlingar förvaras, skulle dessa lämpligen vid denna tidpunkt kunna tillfälligt
överflyttas till utrymmen inom den då ombyggda kasernen, varjämte
utrymme, omkring 500 kvadratmeter, för dylikt ändamål även torde behöva
tagas i anspråk inom någon av stallflyglarna. Härigenom skulle uppställningen
inom den nya museibyggnaden kunna praktiskt förberedas.

Inflyttningen i museibyggnaden kan beräknas taga ett år i anspråk, och
skulle alltså museets nuvarande lokaler i nationalmuseum kunna vara utrymda
senast i början av år 1937.

I 1931 års statsverks proposition har Kungl. Majit, i avbidan på den proposition
i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, föreslagit riksdagen
att till nybyggnad för statens historiska museum m. m. för budgetåret
1931/1932 beräkna ett extra reservationsanslag av 150,000 kronor. Detta
belopp anser byggnadsstyrelsen tillräckligt för arbetenas påbörjande under
nämnda budgetår. Återstoden 4,050,000 kronor synes böra ungefär lika
fördelas mellan de följande fyra budgetåren.

Byggnadsstyrelsen hemställer slutligen, att Kungl. Majit måtte, med godkännande
av det föreliggande ritningsförslaget, föreslå riksdagen att till nybyggnad
för statens historiska museum m. m. för budgetåret 1931/1932
anvisa ett extra reservationsanslag av 150,000 kronor.

Beträffande de till ärendet hörande ritningar och kostnadsberäkningar
torde jag få hänvisa till handlingarna.

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Den i byggnadsstyrelsens utlåtande den 31 januari 1931 omförmälda, av
arkitekterna Romare och Scherman utarbetade beskrivningen på erforderliga
ändrings- och nybyggnadsarbeten är av i huvudsak följande lydelse:

Förslaget omfattar:

1) ändring av den befintliga kasernbyggnaden till administrationsbyggnad,
rymmande lokaler för riksantikvarieämbetet, museets tjänstelokaler samt
biblioteks- och arkivlokaler,

2) uppförande av en nybyggnad för museets samlingar jämte tvenne förbindelseflyglar.

Vid förslagets utformande har strävan varit att med lämpligt utnyttjande
av befintliga byggnader ernå:

en ekonomisk planlösning, som smidigt anpassar sig efter de olika institutionernas
behov,

en förläggning på tomten av den nya byggnaden, som låter den pietetsfullt
ansluta sig till kasernbyggnadernas klassiskt förnäma byggnadskuber,

en arkitektonisk utformning av nybyggnaden, som med enkla men betydelsefulla
medel skapar en harmonisk miljö för museets kulturskatter och
förlänar detsamma representativ värdighet.

I administrationsbyggnaden inrymmas följande lokaler:

I bottenvåningen:

Vestibul ledande till samtliga i denna byggnad förlagda institutioner. Från
denna vestibul finnes även förbindelse med museibyggnaden.

Rum för vakter.

Bostad för vaktmästare.

Reservlokaler avsedda att temporärt användas av museet närstående institutioner
och samlingar.

I våningen 1 trappa:

å ena sidan ämbetslokaler för riksantikvarieämbetet med tillhörande biutrymmen;
å andra sidan statens historiska museums tjänstelokaler med
tillhörande biutrymmen samt i mittpartiet sammanträdesrum för vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademien, även avsedda som sammanträdesrum för
nyssnämnda institutioner.

I våningen 2 trappor:

å ena sidan antikvariskt-topografiska arkivet, å andra sidan antikvarisktnumismatiska
biblioteket samt i mittpartiet en för dessa institutioner gemensam
studiesal för allmänheten.

Vid västra gaveln ett lunchrum för tjänstemännen jämte tillhörande utrymmen.

Vindsvåningen disponeras som reservutrymmen för bibliotekets bokförråd.

Åmbetslokalernas arbetsrum ha så vitt möjligt förlagts mot soligt väderstreck;
mot norr ligga kommunikationsleder, toaletter, materialrum m. m.

Administrationsbyggnaden förses med en central huvudtrappa och två
tjänstetrappor, en personhiss nära huvudtrappan och två bokhissar, en vid
vardera tjänstetrappan.

Den nya museibyggnaden förlägges å tomtens norra del mellan Linnégatan
och administrationsbyggnaden. Den är uppförd kring en rektangulär
museigård och förbindes med administrationsbyggnaden av två lägre förbindelselselängor.
Museibyggnaden uppföres till en höjd av fyra våningar,
varvid på grund av terrängens lutning bottenvåningen går blott under en
del av huset.

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Förbindelselängorna uppföras till två våningars höjd, den ena erhåller
dessutom souterrängvåning.

Nybyggnaden är så förlagd, att dess våning en trappa upp ligger i nivå
med administrationsbyggnadens bottenvåning.

Museibyggnaden har sin huvudentré från Narvavägen.

Den innehåller följande lokaler:

I bottenvåningen:

Vestibul med tillhörande biutrymmen.

Lokaler för komparativa samlingarna.

Museets samtliga magasinslokaler.

Vid första trapplanet:

En expedition för museets populariseringsverksamhet samt ett lunchrum
för skolklasser.

I våningen 1 trappa:

Förhistoriska skådesamlingarna jämte tillhörande studiesamlingar löpande
jämsides med de förra. I våningens främre parti utföres en med särskilda
säkerhetsanordningar försedd guld- och silverkammare.

I våningen 2 trappor:

Skådesamlingar från medeltiden och nyare tiden:

dels tre större hallar, en för romansk tid, en för gotisk tid och en för
nyare tidens kyrkliga konst;

dels utställningsgallerier, möjliga att avdela i smärre partier, de mot museigården
vettande med sidobelysning, de utåt vettande med överljus.

I våningen 3 trappor:

Lokaler för myntkabinettet samt studiesamlingar från medeltiden och
nyare tiden.

Östra förbindelselängan:

innehåller föreläsningssal och sal för tillfälliga utställningar samt tvenne
utställningsgallerier, som vart i sin våning förbinda administrationsbyggnadens
bottenvåning och våning 1 trappa med museibyggnadens våningar 1
trappa och 2 trappor respektive.

Västra förbindelselängan:

innehåller:

I souterrängvåning en:

Lokaler för värmecentral ra. m.

I bottenvåningen:

Vissa lokaler för konserveringsanstalten samt vaktmästarbostäder.

I våningen 1 trappa:

Övriga lokaler för konserveringsanstalten, fotografiatelier och tecknarerum
samt en tjänstekorridor från administrationsbyggnadens våning 1 trappa till
museets våning 2 trappor.

Museet erhåller ett huvudtrapphus vid entrén från Narvavägen med två
invid detsamma placerade hissar, en personhiss och en varuhiss.

Dessutom anläggas fyra mindre trappor, därav en i konserveringsanstalten,
samt en varuhiss, som förbinder konserveringsanstaltens våningar med magasin
och samlingar.

Nybyggnadens förläggning å tomten medgiver framtida tillbyggnader i
anslutning till dess arkitekturkomposition. Tillbyggnaderna kunna utnyttjas
som direkt fortsättning på museet men, om så önskas, helt avskilda, för
institutioner utan direkt samband med detsamma.

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

I skrivelse den 31 januari 1931 har vidare riksantikvarien — såsom jämväl
byggnadsstyrelsen i sitt utlåtande omförmält — utlåtit sig angående det
föreliggande förslaget och därvid anfört huvudsakligen följande:

Riksantikvarien, som i skrivelse den 19 januari 1928 haft tillfälle att inför
Kungl. Majit framlägga de principiella synpunkter, som enligt riksantikvariens
uppfattning böra läggas till grund för det ifrågavarande byggnadsföretagets
utförande, ävensom ett preliminärt program för detsamma, får
örn det nu föreliggande ritningsförslaget anföra följande.

Detsamma utmärker sig för en synnerligen klar och redig disposition såväl
i plan som i fråga örn byggnadsmassornas gruppering, och det har lämnat
en utmärkt lösning på det ganska komplicerade problemet. Dessutom
utmärker sig förslaget genom en utomordentlig enkelhet och sparsamhet
ifråga örn den’ arkitektoniska utformningen, därvid anslutande sig till de
förut å tomten befintliga byggnadernas exempel och anpassande sig efter
tidens ekonomiska krav. Det innehåller inga som helst för byggnadens
egentliga ändamål outnyttjade utrymmen. Det hela bygger på den klara,
logiska ändamålsenligheten samt på de enkla, väl avvägda proportionerna.
Att vissa detaljer i såväl planläggning som fasadutbildning kunna ytterligare
fullkomnas och modifieras vid arbetsritningarnas slutliga utförande är
dock givet. Särskilt torde fönstrens storlek och placering kräva ett noggrant
studium i modell. Men i allt väsentligt får det föreliggande förslaget anses
representera en slutgiltig och mycket god lösning på den föreliggande
uppgiften.

Huvuddispositionen.

Denna är följande. Till den befintliga kasernbyggnaden äro förlagda
samtliga administrationslokaler, d. v. s. tjänsterum och sammanträdesrum
för vitterhetsakademien, riksantikvarieämbetet och statens historiska museum
samt de nära därmed sammanhörande utrymmena för antikvariskt-numismatiska
biblioteket och det antikvariskt-topografiska arkivet m. m. jämte
studiesal för allmänheten.

Museisamlingarna äro helt förlagda till en på tomtens nordöstra del förlagd
nybyggnad med huvudingång från Narvavägen, stadsdelens stora stråkväg.
Museibyggnaden, som är förlagd kring en stor, rektangulär gård, förenas
med administrationsbyggnaden genom två lägre byggnadslängor, den
ena innehållande föreläsningssal, sal för tillfälliga utställningar samt ett
museigalleri i två våningar, som även förmedlar kommunikationen mellan
administrations- och museibyggnadernas huvud våningar; den andra innehållande
konserveringsanstalt, två vaktmästar- (respektive maskinistbostäder)
och värmecentral. Genom konserveringsanstalten förmedlas förbindelsen
mellan museitjänstemännens arbetsrum och museibyggnadens bakre parti.

De fyra huvuddelarna kunna helt och brandfritt avstängas från varandra
och kunna begagnas var för sig ensamma eller i kombination med varandra.
Sålunda kunna t, ex. föreläsningssalen och tillfälliga utställningssalen användas
med ingång genom administrationsbyggnadens vestibul, utan att
museet behöver öppnas, men de kunna också användas i direkt anslutning
till museilokalerna, utan att man behöver gå genom administrationsbyggnaden.
Och i konserveringsanstalten kunna arbeten bedrivas på kvällarna
(vilket ofta är nödvändigt), utan att varken museets eller administrationsbyggnadens
lokaler behöva därav beröras. Tjänstemannautgångarna äro

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

ständigt bevakade från tvenne såsom portvaktslägenheter förlagda vakt mästarbostäder.

. ,

Förläggningen på tomten möjliggör, såsom det antydes pa situationsplanen
att betydande tillbyggnader successivt kunna utföras, tillbyggnader,
som kunna direkt anslutas till de nu befintliga och projekterade byggnaderna
eller ock göras självständiga med egna entréer mot Linnégatan eller
mot Grevmagnigatans förlängning. Värmecentralens förläggning och storlek
är avpassad för att kunna utvecklas till att betjäna hela kvarterets b} gg
nader.

Museibyggnaden.

Museibyggnadens disposition är enkel och klar. I bottenvåningen inrymmes
vestibul med kapprum och toaletter för allmänheten. Från vesti bulén
leder en trappa upp till gårdens plan och sedan vidare upp till de övie
egentliga utställningsvåningarna 1, 2 och 3 trappor upp.

Bottenvåningen, som på grund av tomtens, beskaffenhet till största delen
är att betrakta såsom en souterrängvåning, vilken för övrigt för undvikande
av alltför stor bergsprängning icke sträcker sig under hela museibyggnaden,
innehåller museets samtliga magasinslokaler. I dessa skola alla sådana föremål
förvaras, vilka icke behöva finnas ständigt tillgängliga för publik och
forskare. Dock inrymmes i bottenvåningens uordösta hörnrum en stor utställningssal
för de s. k. komparativa samlingarna. .

Våningen 1 trappa upp är avsedd att upptaga de förhistorislca samlingarna.

2 trappor upp ligga lokaler för de medeltida samlingarna samt för kyrksäter
från 1500-, 1600- och 1700-talen. 3 trappor upp ligga slutligen i en fakt ning

salarna för mynt- och medalj samling eli, ävensom lokaler för de s. k.
studiesamlingarna från medeltid och nyare tid.

Be förhistorislca samlingarna skola, i likhet med museets alla samlingar,
uppdelas i en för den stora allmänheten avsedd, skådesamhng och en tor
forskare och specialintresserade avsedd studiesamling. Den förra, sorn skall
uppställas spatiöst och lättöverskådligt samt med stor hänsyn till dess estetiska
och pedagogiska verkan, skall i huvudsak förläggas till de lokaler,
som vetta mot gården. Studiesamlingen, där föremålen kommer att utställas
efter ett visst skematiskt system och så tätt som det är möjligt utan
att omöjliggöra överblicken över dem, skall anordnas i de yttre gallerierna
parallellt med skådesamlingarna. I byggnadens östra parti, (mot Narvavägen)
komma dock skådesamlingarna att förläggas till ett gallen utmed fasaderna.
Där komma de rika samlingarna från vendeltid och vikingatid att utställa^.
För de från dessa perioder stammade rika guld- och silverfynden är anordnad
en särskilt välskyddad och med kassaskåpsdörrar försedd guld- och
silverkammare, där fynden skola utställas i elektrisk belysning i det valida
rummet Denna anordning motiveras såväl av säkerhetsskäl som av utstallningstekniska
synpunkter. Till denna guld- och silverkammare kunna även,
om så visar sig lämpligt och önskvärt, andra särskilt dyrbara föremål inflyttas
efter museets stängningstid, såsom bruket är t. ex. i nationalmuseet

I våningen 2 trappor upp skola de vilea medeltida samlingarna utställas.
Då dessa till mvcket stor del bestå av kyrkliga föremål av betydande storlek,
hava i denna våning anordnats 3 stora hallar, till sina dimensioner
likartade med kyrkorum, men i övrigt utan någon direkt kyrklig formgivning.
I dessa skola de stora och representativa föremålen från respektive
romansk tid, gotisk tid samt renässans och barocktid kunna val och vackert

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

utställas. I den romanska hallen tänker man sig t. ex. att kunna utställa
ett av befintligt material sammansatt, fullständigt parti av en svensk stavkyrka.
i den gotiska hallen skola de präktiga sengotiska altarskåpen finna
en utmärkt verkningsfull uppställning, möjligen även ett målat medeltida
tratak.

Då vissa grupper av föremål inom denna avdelning bäst utställas i överijus,
medan åter andra göra sig bättre gällande i sidobelysning, hava gallerierna
mellan hallarna så anordnats, att de mot gården belägna lokalerna
forsetts med sidorus, under det att de utåt belägna anordnats med takljus
Den större delen av ifrågavarande våning kommer att användas för skådesamhngen,
dock skola vissa delar avdelas till studiesamlingen, vars huvuddel
emellertid är förlagd till de gallerier, vilka i våningen 3 trappor upp äro
förlagda utmed gardens norra och södra sidor med en förbindelseled på västra
sidan örn götiska hallen ovanpå dess sidokapell.

Det bor här framhållas, att de å ritningarna angivna ouppdelade långa
gallerierna äro avsedda att efter behov genom insatta lättväggar uppdelas

förändra ^ mmdl’e rumsenheter- Denna indelning är sålunda lätt att

I en takyånmg, förlagd i byggnadens östra parti över stora trapphuset
har myntkabinettet fått små lokaler med ett långt, välbelyst utställningsgallen
mot gården samt tvenne med takljus belysta salar för medaljer
myntskap m. m. J ’

Fördelningen av våningarna mellan de olika avdelningarna är sålunda
redig, klar och för besökaren lätt överskådlig. En systematisk rundvand®kådesamlingarna
i kronologisk ordning är klart och tydligt
tillrattalagd för besökaren, men å andra sidan tvingas icke denne, såsom
fallet ar i vissa utländska museer, att gå igenom hela systemet, örn han ej
önskar det. Kommunikationen inom byggnaden förmedlas nämligen förutom
av huvudtrappan, av tvenne trappor mellan våningarna 1 och 2
trappor upp, lämpligt belägna i anläggningens sydvästra och nordvästra hörn
Dessutom finnas frenne hissar, av vilka en är avsedd till personhiss för
pubhken, 2 äro varuhissar, som förmedla förbindelserna mellan museets
olika våningar samt museimagasin och konserveringsanstalt.

Invid första avsatsen i stora trappan ligga dels ett expeditionsrum för
museets popularisermgsverksamhet (för ordnande av visningar, lämnande av
råd och upplysningar m. m.), dels ett rum, avsett såsom lunchrum för resande
skolklasser vilka där kunna få äta medförd matsäck, värma mjölkchoklad
eller dylikt.

Östra förbindelselängan.

... Omedelbart intill den första museivåningens första utställningssal, i vilken
tankes ordnad en allmänt orienterande utställning, avsedd att utgöra en
upplysande introduktion för museibesökarna, ligga salen för tillfälliga utställningar
samt föreläsningssalen, båda avsedda att spela en framträdande
rott i den pedagogiska folkupplysningsverksamhet, som museet hoppas kunna
utöva genom sina rika och instruktiva samlingar. I samma första utställningssal
mynnar det för uppställning av museets bildstenar, runstenar och
dylikt avsedda »stengalleriet», vilket samtidigt förbinder entrévestibulén i
admimstrationsbyggnadens bottenvåning med museisamlingarnas nyssnämnda
»entresal». »Stengalleriet», som ju icke skall innehålla några ömtåliga
saker, utan endast stora och massiva föremål, kommer sålunda att tjänst -

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

göra både såsom utställningssal och såsom ett vackert förrum, en »promenoar»,
för utställnings- och föreläsningssalarna, när dessa ensamt begagnas,
vilket särskilt torde bliva fallet på kvällarna, då föredragsserier hållas med
eller utan anknytning till tillfälliga utställningar. För dylika tillfällen finnas
anordnade tillräckliga kapprum och toaletter i administrationsbyggnadens
vestibul.

Denna synnerligen praktiska anordning av nämnda lokaler kommer att
få en stor betydelse för museets pedagogiska verksamhet och för möjligheten
att till museet närmare knyta sådana föreningar och sammanslutningar,
som i olika hänseenden äga gemensamma intressen med detta.
Därigenom knytes också museets verksamhet intimare samman med det
levande livet i vidare kretsar.

Över »stengalleriet» ligger ett likartat galleri, avsett för utställning av
medeltida gravstenar m. m. Samtidigt förmedlar det förbindelsen mellan
tjänsterumsvåningen och museets främre parti.

Västra förbindelselängan.

Västra förbindelselängan, uppförd i 2 våningar och källarvåning, inrymmer
i övre våningen lokaler för tecknare och fotografiatelier med tillhörande
laboratorium samt för konserveringsanstalten, vilken även disponerar en del
av bottenvåningen, där dessutom uppackningsrum för till museet inkommande
större föremål är förlagt. Resten av bottenvåningen upptages av 2
bostadslägenheter, en för värmeledningens maskinist, en för en förste vaktmästare.
Dessa äro belägna invid samt bevaka en inkörsport, genom vilken
större föremål kunna med åkdon fraktas in på gården till en lastkaj
utanför uppackningsrummet. Därifrån transporteras föremålen sedermera
med en varuhiss till konserveringsanstaltens eller museets lokaler.

En genom konserveringsanstaltens övre våning löpande korridor tjänstgör
även såsom förbindelseled mellan museitjänstemännens arbetsrum och museibyggnadens
västra (bakre) del. Detta läge på förbindelseleden är till stort
gagn för den intima kontakt mellan museitjänstemännen och konserveringsanstaltens
arbeten, som är i hög grad önskvärd och betydelsefull.

I källaren äro förlagda lokaler för centraluppvärmningen, såsom pannrum,
kölrum, pumprum o. s. v. Dessa äro tillgängliga enbart genom en
nedgång, som mynnar utanför museets avstängda område. Dessa lokaler
hava sådan storlek, att värmeanläggningen skall kunna vid behov utökas
utan någon ändring av lokalerna. Utefter värmecentralens östra långsida
löper en bred korridor mellan museets souterrängvåning och administrationsbyggnaden,
i vars ena trapphus densamma mynnar, därigenom bildande
en god förbindelse mellan tjänsterummen i administrationsbyggnaden
och museets magasinslokaler, till vilka den nämnda korridoren utgör
en god tillökning.

Till denna västra förbindelselänga hava sålunda koncentrerats alla de
lokaler, som kunna innebära någon brandrisk.

Administrationsbyggnaden.

Den gamla kasernbyggnaden med sina relativt låga våningshöjder lämpar
sig synnerligen väl till att upptaga de behövliga administrationslokalerna.
Då de gamla bjälklagen, som öro angripna av röta, under alla förhållanden
måste ombyggas och ersättas med nya brandsäkra sådana, hava i det
inre i huvudsak endast hjärtmurarna bibehållits.

26

Kungl. Majis proposition Nr 131.

Byggnaden har så disponerats, att våningen 1 trappa upp anordnats med
tjänsterum för riksantikvarieämbetet och för statens historiska museum,
grupperade på ömse sidor örn vitterhetsakademiens till mittpartiet förlagda
sessionssal. I våningen 2 trappor upp äro lokaler för antikvariskt-topografiska
arkivet och antikvariskt-numismatiska biblioteket på samma sätt
förlagda på ömse sidor örn en stor, gemensam läse- och studiesal för forskare
och allmänhet. På vinden ordnas reserver för bokmagasin. I bottenvåningen
har mittpartiet tagits i anspråk för vestibul samt för en vaktmästarbostad
(portvakt) och för nattvaktsrum och museivaktmästarens omklädnadsrum.

Övriga lokaler i bottenvåningen (betecknade å planen med A) äro disponibla.
De kunna antingen uthyras eller upplåtas för lämpliga ändamål. I
första hand tänker man då på det egyptiska museet, som för närvarande
är inrymt i särskilt upplåtna lokaler i det gamla riksbankshuset, och som
till hela sin karaktär skulle passa utmärkt i dessa lokaler. Det finnes ju
även i övrigt dessvärre gott örn husvilla museisamlingar, vilka här under
kortare eller längre tid kunna erhålla relativt goda utställningslokaler. Det
måste för övrigt anses såsom en mycket stor fördel, att bottenvåningen kan
utgöra en reserv för eventuella framtida utökningar av administrationslokalerna
1 trappa upp. Dessa hava nämligen, såsom framgår av det följande,
i anslutning till av riksdagen särskilt framställd begäran reducerats till att
omfatta lokaler enbart för den nu redan befintliga tjänstemannapersonalen.

I tjänsterumsvåmngen (1 trappa upp) har man eftersträvat att lägga alla
arbetsrum mot söder, öster eller väster. Mot nordsidan ligga i huvudsak
endast förvarings- och uppackningsrum, trappor, korridorer, kapprum, toaletter,
väntrum och dylika lokaler. Tjänsterumsvåningen är väl disponerad,
vare sig riksantikvarieämbetet i en framtid kommer att skiljas från det
direkta sambandet med statens historiska museum eller ej. Akademiens
sessionssal är avsedd att även användas dels såsom ämbetsverkets föredragningsrum,
dels såsom lokal för sammanträden, konferenser m. m. inom
detsamma.

Förläggningen av bibliotelc och arkiv till översta våningen med en gemensam
studiesal för allmänheten i mittpartiet måste anses vara synnerligerr
lämplig. Dessa utomordentligt rika och viktiga samlingar kunna därigenom
bliva till stor och verklig nytta för forskare och den studerande allmänheten.
Arkivet ligger dessutom lätt tillgängligt för riksantikvarieämbetets
tjänstemän, som dagligen begagna det i sitt administrativa arbete, genom
den östra tjänstetrappan, under det att den västra förmedlar förbindelsen
mellan museitjänstemännen och biblioteket.

I nordvästra hörnet av översta våningen (invid västra trappan) är anordnat
ett lunchrum för tjänstemännen.

Byggnadens mittparti kan brandsäkert avstängas mot sidopartierna, varigenom
byggnaden delas i tre brandsäkra »skott».

Det här ovan beskrivna förslaget till anordnande av erforderliga lokaler
för statens historiska museum och övriga under vitterhetsakademiens inseende
ställda statssamlingar måste enligt riksantikvariens åsikt anses vara
uppgjort med synnerlig omsorg och är ägnat att giva en ur alla synpunkter
utmärkt lösning på denna lokalfråga, varför riksantikvarien på det allra
livligaste vill tillstyrka dess antagande till utförande.

Härvid bör emellertid meddelas, att i det föreliggande förslaget plats för

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

de ostasiatiska samlingarna icke direkt beräknats. Dessa samlingar, som
omfatta huvudsakligen arkeologiska föremål från Kina, Korea och Japan m. fl.
ostasiatiska områden, disponera för närvarande synnerligen goda lokaler
inom handelshögskolans byggnad vid Sveavägen, där desamma helt nyligen
med mycket stora kostnader blivit utmärkt vackert installerade. Det har
därför synts både olämpligt och oekonomiskt att föreslå dessa samlingars
förflyttning för närvarande, vilket även bestämt hävdas av dessa samlingars
föreståndare. Emellertid har å museitomten plats reserverats för en eventuell
framtida nybyggnad, inom vilken dessa och andra likartade samlingar
kunna upptagas, när behov därtill föreligger.

De på tomtområdet belägna gamla stallflyglarna hava icke tagits i anspråk
för statens historiska museum i det föreliggande förslaget. Redan i
den av byggnadsstyrelsen och riksantikvarien i skrivelser respektive den 7
februari och den 19 januari 1928 framlagda utredningen har framhållits,
att dessa flyglar icke för närvarande böra tagas i anspråk för statens historiska
museum. Den förut omtalade arkitekttävlingen har även ådagalagt
samma förhållande. De kunna lämpligare och utan egentlig omgestaltning
användas såsom magasin för olika statliga ändamål, vartill de för närvarande
äro mycket starkt anlitade, och behov av sådana magasin slokaler
torde ännu länge komma att förefinnas. Därvid måste givetvis för framtiden
tillses, att de ändamål, för vilka stallflyglarna upplåtas, icke innebära
någon fara eller olägenhet för museikomplexet.

Kostnaderna för genomförande av det föreliggande byggnadsförslaget
hava av byggnadsstyrelsen beräknats till 4,200,000 kronor, en summa, som
åtskilligt överstiger det år 1928 angivna beräknade beloppet av 3,500,000
kronor för anläggningen. Denna ökning beror, såsom byggnadsstyrelsen i
sin skrivelse av den 31 januari 1931 meddelar, väsentligast därpå, att byggnadskostnaderna
måste beräknas efter högre enhetspris än vid förra beräkningen.
Men till någon, dock rätt oväsentlig, del beror ökningen även
därpå, att från museets sida kravet på lokalutrymmen något ökats, så att
en ökning i byggnadens kubikmassa på cirka 1,000 kubikmeter (representerande
en kostnad av cirka 60,000 kronor) uppstått utöver vad som fanns
i det år 1927 upprättade förslaget. Detta har icke kunnat undvikas trots
att uppmärksamheten från riksantikvariens och museitjänstemännens sida
varit allvarligt inriktad på att i möjligaste mån söka begränsa lokalkraven
för museet.

Ju mera arbetet med inventering och uppackning av museets sedan flera
årtionden nedpackade arkeologiska material fortskrider -— ett arbete, vartill
museet först under de senare åren erhållit medel —- desto större möjligheter
erhålla museitjänstemännen att med säkerhet beräkna utrymmesbehovet för
det redan befintliga materialet. Och detta visar sig vara åtskilligt större,
än vad man tidigare antagit. Dessutom hava de senaste tre åren tillfört
statens historiska museum vissa mycket betydande samlingar av föremål,
som på grund av sin särskilda betydelse och märkliga beskaffenhet kräva
att utställas, och som därför lägga beslag på ett ganska stort utrymme.
Här kan då i främsta rummet pekas på de rika och märkliga resultaten av
utgrävningen av krigargravarna vid Korsbetningen invid Visby samt av
pålbyggnaden och klostret i Alvastra. Med hänsyn till dessa förhållanden
har en ökning av skåde- och studiesamlingarnas golvyta ansetts vara alldeles
ofrånkomlig. Dessutom har museet att motse såsom gåva till sina komparativa
samlingar en mycket betydande och förnämlig samling av föremål

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

från Cypern, frukten av doktor E. Gjerstads stora Cypernexpedition under
de senaste tre åren. Dessa samlingar torde i sitt slag, att döma av föreliggande
meddelanden örn desamma, vara i omfattning och värde ganska
enastående i Europa. Man har därför ansett sig böra i museet upptaga ett
ej alltför obetydligt särskilt utrymme just för de komparativa samlingarnas
utställande och förvaring.

Då nu statens historiska museums lokalfråga står inför sitt slutliga ord-,
nande, är det en oavvislig plikt att söka tillse, att det blir ett verkligt tillfredsställande
ordnande på lång sikt och icke en halvmesyr. Inom museet
har man utgått ifrån, att de nu föreslagna lokalerna skola vara tillfyllest
för institutionens utveckling under den närmaste framtiden. Institutionen
har. under mera än 30 år kämpat med den mest olidliga trångboddhet och
därigenom hämmats väsentligt i sin vetenskapliga och sin pedagogiska verksamhet.
Sällsynt märkliga, för den europeiska forskningen synnerligen
viktiga fynd, sådana som Björköfynden, hava i ett halvt århundrade legat
nedpackade och ligga fortfarande magasinerade och opublicerade till stor
skada för svensk och internationell vetenskap. Riksantikvarien har under
år 1930, varunder en internationell museimannakongress hållits i Stockholm,
fatt mottaga ett antal brev från framstående deltagare i denna kongress, i
vilka de giva uttryck åt sin oförställda förvåning över vårt museums oanat
rika material, men i ännu högre grad över de synnerligen otillräckliga museilokalerna.
Det framhålles i dessa brev, att Sverige har en icke blott nationell,
utan även en internationell plikt att framlägga detta för europeisk
kulturforskning så värdefulla material på ett sådant sätt, att det kan komma
den internationella vetenskapen till godo.

Att statens historiska museum även har viktiga förpliktelser mot de i
landets olika delar uppväxande provinsmuseerua är utan vidare klart. Det
bör vara en hjälpande och stödjande moderinstitution för dessa både genom
att åt dem utföra svårare konserveringsarbeten och dylikt och genom att
vara en utbildningsanstalt för provinsmuseernas tjänstemän. Att dessutom
ett för hela landet värdefullt resultat skulle kunna vinnas genom ett klokt
och väl avvägt depositionsförfarande är alldeles tydligt. Men för att detta
verkligen skall kunna på ett planmässigt sätt genomföras, fordras möjlighet
att så ordna statssamlingarnas studiemagasin, att de hilva lätt överskådliga,
och därtill kräves utrymme, som hittills saknats.

Inför å ena sidan hänsynen till de vetenskapliga intressena och å andra
sidan de berättigade kraven på att våra samlingar skola på ett vackert, lätt
överskådligt och instruktivt sätt göras tillgängliga för den stora bildningssökande
allmänheten och användbara för den allmänna skolundervisningen,
har det varit vår oavvisliga plikt att vid planeringen av den förestående
n.ybyggnaden söka bereda statens historiska museums rika samlingar sådana
utrymmen i det blivande museet, att de verkligen kunna fylla sin uppgift
under den närmaste framtiden. Det har å andra sidan varit vår plikt att
söka . följa riksdagens maning till begränsning av byggnadsföretagets omfattning.
Då av ovan angivna skäl det icke varit med klok omsorg för
framtiden förenligt, att nedpressa under nu angivna mått arealen för museilokalerna,
har man i stället sökt efterkomma riksdagens maning till sparsamhet
genom att .använda lägsta möjliga våningshöjder, genom enkelhet i såväl
yttre som. inre gestaltning av arkitekturen samt genom att till det yttersta
söka undvika alla döda utrymmen i museibyggnaden.

Däremot ha vi i det föreliggande förslaget lyckats nedbringa administra -

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

tionslokalernas utrymme icke oväsentligt. Förslaget torde i det hänseendet
få anses innehålla ett absolut minimum. Institutionen förfogar för närvarande
över 27 tjänsterum (härav 9 entresolrum) inom nationalmuseibyggnaden
och 4 i östermalmsfängelset. För närvarande utgöres den i dessa
lokaler arbetande tjänstemannastaben av 39 personer.1) Härtill komma
provtjänstgörare och forskare. Enligt byggnadsförslaget skall institutionen,
akademiens sessionslokal oberäknad, erhålla 27 tjänsterum i våningen 1
trappa upp och 5 i våningen 2 trappor upp. Således en ökning med ett
enda rum. Rummens storlek och fördelning blir emellertid väsentligt bättre
än nu. Det torde tvivelsutan för närvarande ligga mycket nära till hands
för den utom institutionen stående att felbedöma institutionens nuvarande
lokalförhållanden och därigenom finna de föreslagna lokalökningarna mera
betydande, än de i verkligheten äro. Dels äro nämligen lokalerna i nationalmuseibyggnaden
i stor utsträckning entresolerade (både tjänsterum och
magasin), dels disponerar museet i östermalmsfängelset och gamla riksbankshuset
arbetsrum ävensom magasins- och förvaringslokaler om tillsammans
cirka 1,500 kvadratmeter. Till jämförelse må nämnas, att museets samtliga
utställningssalar i nationalmuseibyggnadens bottenvåning omfatta cirka
1,200 kvadratmeter.

Byggnadsstyrelsen har i sin skrivelse den 31 januari 1931 framlagt en
plan för byggnadsföretagets bedrivande i olika etapper. Enligt denna plan
skulle administrationsbyggnaden och konserveringsanstalten stå färdiga till
inflyttning den 1 september 1933 samt museikomplexet i sin helhet vara
färdigt den 1 januari 1936. Först efter fem års förlopp skulle sålunda den
slutliga inflyttningen i det nya museet kunna börja. Utan tvivel kommer
en så lång byggnadsperiod att bereda museet stora svårigheter under väntetiden,
men med hänsyn till möjligheten att successivt verkställa överflyttningen
av administration och vissa samlingar redan under byggnadstiden
anser sig riksantikvarien böra instämma i den av byggnadsstyrelsen
föreslagna planen för byggnadsarbetets bedrivande, varigenom byggnadsanslaget
kan fördelas över en femårsperiod.

Statens historiska museum har länge väntat på möjligheten att på ett
värdigt sätt få visa det svenska folket, vilka utomordentliga, för mången
okända skatter det äger i det museum, vilket jämte nordiska museet måste
sägas vara Sveriges verkliga nationalmuseum i ordets egentliga betydelse.
Det synes vara rimligt och i nationens samfällda intresse, att åt detta museum
nu beredes en tillräcklig och ändamålsenlig byggnad, varigenom detta
museum kan sättas istånd att med framgång utföra sin gärning till stärkande
av vårt nationalmedvetande, till fördjupande och vidgande av vårt
folks kunskap av sin egen forntid och utvecklingshistoria. Därmed skulle
också åt svensk vetenskap lämnas ett starkt och väl behövligt stöd i dess
arbete på utforskandet av den mänskliga odlingens ursprung och utveckling
främst i fäderneslandet, men även utanför dess gränser.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer riksantikvarien, att
Kungl. Majit måtte gilla och stadsf asta det av byggnadsstyrelsen i samråd
med riksantikvarien utarbetade och inför Kungl. Majit framlagda förslaget
till om- och nybyggnadsarbeten för statens historiska museum och övriga
under vitterhetsakademiens inseende ställda statssamlingar, ävensom av riksdagen
utverka de för förslagets utförande nödiga medlen.

’) Konserveringsanstaltens personal, vars arbete är förlagt till denna anstalts särskilda
lokaler, är här icke inräknad.

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Över det av byggnadsstyrelsen framlagda förslaget har vitterhets-, historieoch
antikvitetsakademien den 13 februari 1931 avgivit utlåtande och därvid
anfört följande:

Till byggnadsstyrelsens skrivelse med därtill hörande ritningar, beskrivning,
kostnadsberäkning m. m. är fogad en skrivelse av riksantikvarien, i vilken
denne utförligt redogjort för det framlagda förslagets disposition av byggnaderna
ävensom för de olika byggnadsdelarnas konstruktion och funktion
m. m. Akademien anser sig kunna till fullo instämma i riksantikvariens
i nämnda skrivelse avgivna omdöme örn det nu framlagda byggnadsförslaget,
att detsamma är uppgjort med synnerlig omsorg och ägnat att giva
en ur alla synpunkter utmärkt lösning på det föreliggande problemet. Förslaget
utmärker sig genom en synnerligen klar och redig disposition samt
genom en ur museiteknisk synpunkt ovanligt praktisk anordning av de
olika lokalerna.

Akademien anser det föreliggande förslaget vara väl avpassat för att
fylla behovet av lokaler för de ifrågavarande museisamlingarna under den
närmaste framtiden, men har också med tillfredsställelse konstaterat, att
den föreslagna förläggningen av byggnaderna på tomten medgiver framtida
tillbyggnader av ganska betydande dimensioner.

I likhet med riksantikvarien anser sig akademien icke kunna tillråda någon
som helst reduktion av det föreslagna utrymmet, emedan erfarenheten
visat, huru olyckligt och oekonomiskt det är att bygga efter för knappt tilltagna
utrymmesprogram.

byggnadsstyrelsen har föreslagit, att det erforderliga byggnadsanslaget
måtte fördelas på en femårsperiod. Under förutsättning att så blir förhållandet,
skulle det nya museikomplexet stå färdigt till inflyttning först under
år 1936. Akademien, som haft tillfälle att noga iakttaga de svårigheter,
som de nuvarande otillräckliga lokalerna vålla i museiarbetet, anser sm
böra enträget anhålla, att Kungl. Majit måtte särskilt behjärta nödvändigt
heten av att byggnadstiden under alla omständigheter icke måtte dragas ut
längre än som sålunda föreslagits av byggnadsstyrelsen, ty situationen inom
statens historiska museum kan annars bliva rent av katastrofal.

Vitterhetsakademien slutar med att — under hänvisning till riksantikvariens
och byggnadsstyrelsens i ärendet framlagda, synnerligen beaktansvärda
motiveringar — på det allra livligaste förorda det nu framlagda ritningsförslaget
till snarast möjliga utförande samt hemställer, att Kungl. Majit
måtte gilla och stadfästa det av byggnadsstyrelsen i samråd med riksantikvarien
utarbetade, nu föreliggande förslaget till örn- och nybyggnadsarbeten
för statens historiska museum och övriga under akademiens inseende ställda
statssamlingar och av riksdagen utverka de för förslagets utförande nödiga
medlen.

Riksantikvarien har vidare efter anmodan till ecklesiastikdepartementet
överlämnat en P. M. rörande de kostnader, som utöver byggnadskostnaden
böra beräknas i samband med flyttning av statens historiska museum till
de föreslagna nya lokalerna.

I denna P. M. har anförts huvudsakligen följande:

Med skrivelse den 31 januari 1931 hava byggnadsstyrelsen och riks -

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

antikvarien till Kungl. Majit överlämnat förslagsritningar till de ny- och
ombyggnadsarbeten, som äro erforderliga för att bereda tillfredsställande
lokaler för statens historiska museum och övriga under vitterhetsakademiens
inseende ställda samlingar ävensom åt riksantikvarieämbetet och åt vitterhetsakademien
själv. I den kostnadsberäkning, som åtföljde byggnadsstyrelsens
skrivelse, hava upptagits samtliga kostnader för byggnadernas
uppförande, tomtens ordnande m. m. I denna kostnadsberäkning ingå
också kostnaden för all fast inredning, såsom bokmagasinens hyllor, arkivlokalernas
fasta skåp- och hyllinredning ävensom konserveringsanstaltens
och fotografilaboratoriets fasta inredning med diskar, skåp, tvätthoar o. dyl.
Föreläsningssalens och studiesalens fasta inredning äro även däri inräknade.
Däremot finnes icke den museala monterutrustningen och ej heller administrationsbyggnadens
lösa möblering, ej heller konserveringsanstaltens och
fotografilaboratoriets apparatutrustning däruti upptagna.

Engångskostnader.

Överflyttningen av museets, bibliotekets och arkivets samlingar ävensom
av administrationen till de nya lokalerna kommer sålunda att förorsaka
vissa installationskostnader utöver de i kostnadsberäkningen för nybyggnaden
upptagna. Dessa installationskostnader äro givetvis mycket svåra att
med säkerhet beräkna, men här nedan angivna siffror äro baserade på uppgifter
rörande kostnaden för likartade arbeten inom andra institutioner av
likartat slag.

Den största posten hänför sig till anskaffande av delvis nya molfrer.
Vid museisamlingarnas ordnande i den nya byggnaden är det givetvis av
största betydelse att detta kan ske så praktiskt och så vackert som möjligt.
Med den avsedda uppdelning av museisamlingarna i skådesamlingar och
studiesamlingar är det naturligt, att de nu befintliga montrerna användas
till studiesamlingen, så långt de räcka, samt att nya moderna montrer anskaffas
för skådesamlingarna. De nya montrerna behöva givetvis icke vara
luxuösa, men de böra vara praktiska, prydliga och hållbara och möjliggöra
en vacker utställning. Såsom utgångspunkt för beräkningen av monterkostnaden
har tagits de standardmontrer, som nu utföras åt det danska nationalmuseet
i Köpenhamn för ett genomsnittspris av cirka 200 kronor per
löpmeter väggskåp, vilket får anses såsom ett mycket billigt pris.

Under framhållande, att det för närvarande icke är möjligt att lämna
annat än approximativa kostnadsuppgifter, lämnas uppgift örn storleken på
de engångskostnader, som äro nödvändiga för museets installering.

Montrer.

1) Förhistoriska avdelningen:

Skådesamlingen...................kronor 100,000:

Studiesamlingen................... * 35,000:

Diverse plintar i stensal............. *_2,000:

2) Medeltids- och nyare tids avdelningen:

Skådesamling.....................kronor 60,000:

Studiesamling..................... *__20,000:

3) Mynt- och medaljkabinett..........................

4) Komparativa samlingen............................

För montrer summa kronor 275,000: —

137,000:

80,000

40.000

18.000

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Möbler till administrationslokaler och museum (komplettering av

befintlig utrustning)..............................

Elektrisk belysningsarmatur för hela anläggningen...........

Apparatur för konserveringsanstalten och fotografilaboratorium .
Flyttningskostnad för överförande av samlingarna från nationalmuseibyggnaden,
östermalmsfängelset och gamla riksbankshuset
till det nya byggnadskomplexet..................

20,000: —
15,000: —
15,000: —

25,000: —

Summa engångskostnader kronor 350,000: —

Driftkostnader.

Här nedan lämnas en beräkning av de driftkostnader, som betingas av
institutionernas inflyttande i det nya byggnadskomplexet.

Uppvärmning:

1) 9,000 hl. koks å 1,60 enligt beräkning
av värmeledningsingenjör. . . 14,400: —

2) 1 övereldare lön..... 2,832: —

1 eldare » ..... 2,580: - - 5,412;—

Belysning i tjänstelokalerna, konserveringsanstalt

och museet........................

llikstelefon..................

Rengöring och städning...................

Vaktpersonal i museet:

19,812: —

För närvarande:

7,000:— c:a 3,500:—
4,000:— c:a 4,000:—
10,000: — c:a 6,000: —

1) 1 st. förste expeditions vakt

i B 7 ....... 2,832: — 2,832: —

18 st. extra ordinarie i

5:e lönegraden å . . .

2,208: —

39,744: —

42,576: —

8,900: —

2) 1 st. förste nattvakt å.

1,330: —

1,330: —

5 nattvakter å.....

1,150: —

5,750: —

7,080: —

Expeditionsvakter i tjänsterum,
arkiv och bibliotek:

2 förste expeditionsvakter
i B 7.........

2,832: —

5,664: —

5,664: —

2 expeditionsvakter i B 5 . .

2,520: —

5,040: —

10,704; —

6,156: —

Summa driftkostnader kronor 101,172: —

34,220: —

Vid beräkning av driftkostnader har icke medräknats kostnader för museets
eventuella öppethållande på kvällarna. Däremot har man utgått ifrån,
att statens historiska museum framdeles skall hållas öppet under samma
tider, som nationalmuseum hittills varit öppet, nämligen mellan kl. 10—4
(10—3 under de mörkaste månaderna). Statens historiska museum har
tyvärr hittills icke haft möjlighet att hålla sina samlingar öppna för allmänheten
mera än 2 timmar om dagen under vinterhalvåret. Endast under
sommarhalvåret är museet öppet kl. 10—4.

Den största utgiften för driften ligger givetvis i avlöningarna till museivakterna.
Dessas antal har beräknats sålunda:

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

1 vakt i vestibulen.

1 » i komparativa samlingen.

7 vakter i vån. 1 tr. upp.

7 » i vån. 2 tr. upp.

2 » i vån. 3 tr. upp.

1 ambulerande förste vaktmästare, som inspekterar hela museet. Mindre
antal vakter kan icke sköta en effektiv bevakning, om hela museet skall
vara öppet varje dag (även söndagar), vilket är önskvärt.

En möjlighet till begränsning av vaktpersonalen finnes, om man under
vardagarna endast har halva museet tillgängligt för allmänheten på sådant
sätt, att varannan dag de förhistoriska avdelningarna och den komparativa
samlingen äro tillgängliga, varannan dag de medeltida och kyrkliga samlingarna
samt myntkabinettet. Samtliga avdelningar böra dock vara öppna
på söndagarna. Museivakternas antal kan då minskas från 18 till 10. På
söndagarna får då användas extra folk för att utfylla vaktmanskapets leder.
Därigenom skulle utgiften för museibevakningen kunna nedbringas till cirka
30,000 kronor om året.

Till jämförelse må nämnas att nationalmuseum för närvarande har 17
anställda vaktmästare, därav 15 ordinarie, med en sammanlagd avlöning av
cirka 50,000 kronor.

I här ovan angivna driftkostnader har icke upptagits kostnader för eventuella
personalutökningar inom akademiens tjänstepersonal, emedan sådana
icke hava något direkt samband med den förändrade lokalen.

Såsom jag tidigare erinrat, anmodade min företrädare i statsrådsämbetet
den 7 juni 1929 byggnadsstyrelsen att till Kungl. Majit inkomma med förslag
till sådana ändringar i den för förutvarande positionsartilleriregementets
kasernområde nu gällande stadsplan, som kunde påkallas av det utav 1929
års riksdag fattade beslutet rörande den framtida användningen av sagda
område.

Med anledning härav har byggnadsstyrelsen med skrivelse den 31 januari
1931 avgivit utlåtande och förslag i ämnet och därvid till en början meddelat,
att byggnadsstyrelsen låtit efter samråd med ordföranden i Stockholms
stads fastighetsnämnd, borgarrådet Harry Sandberg samt stadsplanedirektören
Albert Lilienberg upprätta förslag till ändringar i den för ifrågavarande
område gällande stadsplanen.

Härefter har byggnadsstyrelsen anfört huvudsakligen följande:

Enligt nämnda, den 27 maj 1892 fastställda stadsplanen skulle området
ifråga, vilket då var upplåtet till förutvarande livgardet till häst och utgjorde
ett kvarter, benämnt Hästgardet, uppdelas i tre kvarter, benämnda
Spiltan, Krubban och Häcken. Genom området skulle framdragas en ny
gata med 18 meters bredd mellan Storgatan och Linnégatan i rät fortsättning
av Grevmagnigatan samt en ny gata med 24 meters bredd mellan
Storgatan och Linnégatan i rät fortsättning av Torstenssonsgatan. Härjämte
skulle Styrmansgatan mellan Storgatan och Linnégatan vidgas på östra
sidan till 18 meters bredd. Med avseende å genomförandet av denna stadsplan
träffades den 11 april och 22 oktober 1894 mellan arméförvaltningen
jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande, å ena, samt Stockholms drätselnämnds

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 113 haft. (Nr 131.) 3

34

Kungl. Majlis proposition Nr 131.

första avdelning efter uppdrag av stadsfullmäktige, å andra sidan, avtal av
innehåll, bland annat, att kronan av kvarteret Hästgardet till Stockholms stad
med full äganderätt överläte dels för Styrmansgatans utvidgning till 18 meters
bredd erforderlig mark, i areal omkring 845 kvadratmeter, dels den för
Grevmagnigatans framdragande över kvarteret erforderliga marken, i areal
omkring 1,980 kvadratmeter, dels den för Torstenssonsgatans framdragande
erforderliga marken, i areal omkring 3,400 kvadratmeter dels ock ett utmed
Storgatans norra linje beläget, å en till avtalet hörande, vid byggnadsstyrelsens
utlåtande fogad karta med d1, p, s, w, e1 och d1 betecknat område,
i areal omkring 302 kvadratmeter, att dessa områden skulle till staden överlämnas
i den mån livgardets till häst dåvarande kasernetablissement bleve
utrymt och å platsen uppförda byggnader bleve för kronan obehövliga och
nedrivna, att staden till kronan överlämnade två områden, å nyssnämnda
karta betecknade det ena med a, b, c, d och a och innehållande 76 kvadratmeter
och det andra med e, f, g, h, i och e örn 370 kvadratmeter eller tillhopa
446 kvadratmeter, som skulle tilläggas kvarteret Spiltan, att kronan
skulle bekosta, bland annat, ifrågavarande gators och gatudels fullständiga
ordnande med tuktad sten i kör- och gångbanor, de senare inom huggna
kant- och rännstenar, samt att staden åtoge sig att till fastställd profil reglera
Styrmansgatans övriga del mellan Stor- och Linnégatorna senast samtidigt
med att kronan reglerade den utvidgade delen av nämnda gatusträcka
ävensom att, sedan förenämnda villkor blivit fullgjorda, för framtiden underhålla
och belysa de nya gatudelarna.

Styrelsen vill erinra örn att staden visserligen förvärvat lagfart å de sålunda
överlåtna gatuområdena, men att staden icke äger rätt att tillträda
gatumarken förr än »kasernetablissementet varder utrymt» och å området
»uppförda byggnader bliva för kronan obehövliga och nedrivna».

Den för ifrågavarande område sålunda gällande stadsplanen har emellertid
hittills icke blivit genomförd i annan mån än att den för Styrmansgatans
utvidgning till 18 meters bredd erforderliga marken, 845 kvadratmeter,
inom det nuvarande kvarteret Spiltan, jämlikt Kungl. Maj:ts beslut
den 14 november 1930, överlämnats till Stockholms stad, som på kronans
bekostnad för närvarande låter iordningställa nämnda område till gata.

I byggnadsstyrelsens ovannämnda skrivelse den 19 januari 1928 angav
styrelsen de ändringar i gällande stadsplan, som skulle påkallas av en förläggning
till ifrågavarande område av statens historiska museum i enlighet
med ett av styrelsen samtidigt framlagt skissförslag och som närmare åskådliggjorts
å en förslaget bilagd situationsplan över området. Under det att
enligt den fastställda stadsplanen såväl Torstenssonsgatan som Grevmagnigatan
skulle framdragas över området, delande detsamma i tre kvarter,
skulle endast sistnämnda gata förlängas och området alltså komma att bestå
av blott två kvarter. Grevmagnigatans förlängning hade å berörda
situationsplan givits ett något modifierat läge, i det att den förflyttats så
mycket åt väster som den västra stallflygeln skjuter fram över Grevmagnigatans
östra gatulinje, varigenom alltså nämnda stallflygel skulle komma
att lämnas oberörd av gatans framdragande. Gatan skulle i sin förlängning
erhålla en bredd av 15 meter, dock att genom inläggning av förgårdsmark
av 3 meters bredd å kvartersmarken utmed gatans östra sida å sträckningen
mellan omförmälda stallflygel och Linnégatan avståndet mellan byggnadslinjerna
å denna sträcka skulle bliva 18 meter. Styrmansgatan förutsattes
skola i enlighet med den fastställda stadsplanen breddas till 18 meter, under

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

det att utmed Storgatans norra sida å sträckningen mellan Styrmansgatan
och Grevmagnigatan skulle inläggas ett 7 meter brett bälte av förgårdsmark.
Det kvarter, som skulle bildas mellan nämnda gator och Linnégatan,
(kvarteret Spiltan) skulle, framhöll byggnadsstyrelsen, eventuellt kunna
försäljas, givetvis under förutsättning att en närmare undersökning gåve
vid handen, att detsamma icke behövde tagas i anspråk för statsverkets
eget behov. Den återstående, öster om Grevmagnigatans förlängning belägna
delen av det nuvarande kasernområdet skulle utgöra ett enda kvarter,
som skulle disponeras för statens historiska museum och därmed förenade
samlingar och institutioner ävensom för de ändamål, vartill stallflyglarna
skulle kunna utnyttjas.

Såsom framgår av en i ovannämnda statsrådsprotokoll intagen skrivelse
den 19 mars 1928 från Stockholms stads dåvarande delegerade för underhandlingar
med kronans fastighetskommission av år 1925, uppgjordes sedermera
i samråd mellan stadens stadsplanekontor och byggnadsstyrelsen ett
förslag till ändrad stadsplan för området ifråga, vilket förslag på framställning
av advokatfiskalsämbetet vid kammarkollegium förklarades vilande i
avbidan på lösningen av frågan örn kasernområdets blivande disposition.
Detta förslag anslöt sig i huvudsak till ovanberörda av byggnadsstyrelsen
upprättade preliminära skissförslag till stadsplan, dock med den ändringen
att utmed Storgatans norra sida å sträckningen mellan Styrmansgatan och
Grevmagnigatan kvartersmarken skulle indragas 50 meter från den nuvarande
gatulinjen, varigenom här alltså skulle erhållas en öppen plats.

I detta sammanhang får byggnadsstyrelsen erinra, att Stockholms stads
ovannämnda förhandlingsdelegerade i sin berörda skrivelse den 19 mars
1928 förklarat sig villiga att hos stadsfullmäktige tillstyrka, att staden åt
kronan överläte äganderätten till marken i Torstenssonsgatans förlängning
samt den staden tillhöriga gatumark i övrigt, som kunde komma att ingå
i byggnadskvarter enligt ny stadsplan, ävensom att staden lämnade sin medverkan
till den stadsplanereglering av kasernområdet i dess helhet, som
med hänsyn till kronans behov och andra omständigheter kunde befinnas
lämplig. Delegerade förutsatte därvid, att denna stadsplanereglering genomfördes
enligt enahanda grunder, som år 1892 godkändes.

Det föreliggande, av byggnadsstyrelsen nu upprättade förslaget till ändring
av stadsplan för ifrågavarande område ansluter sig i huvudsak till de
av styrelsen tidigare i detta avseende angivna riktlinjer dock med vissa
modifikationer. Sålunda har den tidigare ifrågasatta 3 meter breda förgårdsmarken
utmed den förlängda Grevmagnigatans östra sida å sträckningen
mellan den västra stallflygeln och Linnégatan uteslutits med hänsyn
till att den för historiska museet erforderliga tillbyggnaden till kasernbyggnaden
enligt det nu framlagda byggnadsförslaget — på skäl som angivits
i en av byggnadsstyrelsen den 31 januari 1931 till Kungl. Majit överlämnad
framställning rörande nybyggnad för statens historiska museum m. m.
— förlagts mera åt väster än vad tidigare ifrågasatts, till följd varav berörda
förgårdsmark eventuellt kan behöva tagas i anspråk för en blivande
utvidgning av museikomplexet. För erhållande av lämplig bredd mellan
bygguadslinjerna skulle eventuellt en 3 meter bred förgård i stället kunna
anordnas inom kvarteret Spiltan utmed Grevmagnigatans västra sida. Emellertid
har i stadsplaneförslaget icke upptagits någon dylik anordning, då
denna fråga givetvis är beroende av den framtida användningen av detta
kvarter, varom ännu ingenting är bestämt. Vad beträffar Storgatans sträck -

36

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

ning utmed kvarteret Spiltan skall denna gata enligt det nu föreliggande
förslaget här vidgas från 18 meter till 30 meter genom en motsvarande indragning
av kvartersmarken. I ovannämnda genom stadens försorg upprättade
stadsplaneförslag ingick, såsom ovan nämnts, anordnande här av en
öppen plats varigenom staden skulle erhålla viss kompensation för den gatumark,
som enligt 1894 års avtal tillkommer staden men som genom igenläggningen
av Torstenssonsgatans förlängning skulle återgå till kronan. Efter
förhandlingar har ordföranden i stadens fastighetsnämnd borgarrådet Sandberg
meddelat, att staden åtnöjde sig med den mindre utvidgning av Storgatan
utmed kvarteret Spiltan, som avses i det nu föreliggande stadsplaneförslaget,
genom vilken utvidgning önskvärt utrymme för parkeringsplats
o. dyl. skulle erhållas.

Enligt 1894 års avtal skulle, såsom ovan visats, av kronan till staden —
efter avräkning av de för Styrmansgatans breddning numera avträdda 845
kvadratmeter — överlämnas omkring 5,682 kvadratmeter mark. Enligt det
nu föreliggande förslaget till ändring av stadsplanen skulle kronan till staden
överlämna dels för breddning av Storgatan mellan Styrmans- och Grevmagnigatorna
omkring 1,080 kvadratmeter dels ock för Grevmagnigatans
framdragande mellan Stor- och Linnégatorna omkring 1,470 kvadratmeter
eller tillhopa omkring 2,550 kvadratmeter.

Av de båda områden, som staden enligt 1894 års avtal skulle överlämna
till kronan, ligger det ena örn 76 kvadratmeter på den mark, som nu föreslås
skola utläggas till Grevmagnigatan, och skall alltså den av staden till
kronan avstådda marken minskas med 76 kvadratmeter till 370 kvadratmeter.

Med avräkning av de arealer staden skulle hava att avstå till kronan,
skulle alltså kronan till staden överlämna enligt 1894 års avtal 5,236 kvadratmeter
(5,682—446) och enligt det nu föreliggande stadsplaneförslaget
2,180 kvadratmeter (2,550—370), vilken sistnämnda areal således med 3,056
kvadratmeter understiger vad i omförmälda avtal överenskommits.

Med överlämnande av det sålunda upprättade förslaget till ändring av
stadsplanen för ifrågavarande kasernområde, vilket förslag framställts å en
av stadsplanedirektören Lilienberg den 7 januari 1931 upprättad karta, beträffande
vilken jag tillåter mig att hänvisa till handlingarna i ärendet,
har byggnadsstyrelsen meddelat, att styrelsen förutsatte, att den kvartersmark,
som enligt förslaget skulle utläggas till gata, av kronan utan ersättning
överlätes till staden samt att den föreslagna stadsplaneändringen i
övrigt genomfördes enligt samma grunder, som godkändes med avseende
å den nu gällande stadsplanen.

Genom det beslut av 1929 års riksdag, varigenom viss del av förutvarande
positionsartilleriregementets kasernområde reserverades för historiska
museet, vitterhetsakademien och andra under nämnda akademi ställda statssamlingar
m. m., avgjordes den sedan snart en mansålder aktuella frågan
örn den framtida förläggningen av nämnda institutioner.

Riksdagen gav därvid uttryck åt den uppfattningen, att det vore synnerligen
påkallat att staten skrede till åtgärder, som kunde sätta historiska mu -

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

seet i stånd att på ett fullt tillfredsställande sätt fylla sina uppgifter i forskningens
och folkbildningens tjänst.

När sålunda förläggningsfrågan erhöll sin slutliga lösning, förelåg ett av
byggnadsstyrelsen i samråd med riksantikvarien utarbetat byggnadsprogram.
Detta hade emellertid icke någon definitiv karaktär utan avsåg allenast att
giva en föreställning örn möjligheterna att för museet använda tomten och
de därvarande gamla byggnaderna.

1929 års riksdag påpekade emellertid, att den framlagda byggnadsplan
syntes riksdagen väl omfattande. Särskilt syntes det riksdagen, att alltför
rikliga utrymmen upptagits till administrationslokaler. Riksdagen betonade
angelägenheten av att vid ett framtida utarbetande av det definitiva byggnadsförslaget
begränsningar i största möjliga mån eftersträvades samt att
det noga tillsåges, att å området befintliga byggnader effektivt utnyttjades.

1929 års riksdag anvisade vidare ett extra reservationsanslag å 40,000
kronor för utlysande av en arkitekttävlan m. m. Resultatet av denna tävlan
föreligger nu i det för Kungl. Maj:ts prövning framlagda förslag till
ny- och ombyggnadsarbeten, för vilket jag i det föregående redogjort.

Enligt detta förslag skulle till den gamla kasernbyggnaden — i huvudsak
våningarna 1 och 2 trappor upp, — förläggas samtliga administrationslokaler,
d. v. s. tjänste- och sammanträdesrum för vitterhetsakademien, riksantikvarieämbetet
och statens historiska museum, ävensom lokaler för antikvarisktnumismatiska
biblioteket och det antikvariskt-topografiska arkivet m. m. jämte
studiesal för allmänheten. Museisamlingarna hava föreslagits skola helt
förläggas till en på tomtens nordöstra del förlagd nybyggnad med huvudingång
från Narvavägen. Museibyggnaden, som skulle förläggas kring en
stor rektangulär gård, skulle förenas med administrationsbyggnaden, d. v.
s. den gamla kasernbyggnaden, genom två lägre byggnadslängor, den ena
innehållande föreläsningssal, sal för tillfälliga utställningar samt ett museigalleri
i två våningar och den andra innehållande konserveringsanstalt, tva
vaktmästar- (respektive maskinist-) bostäder och värmecentral. De på tomtområdet
belägna gamla stallflyglarna hava icke tagits i anspråk för statens
historiska museum i det föreliggande förslaget. Det har framhållits, att
de lämpligare och utan egentlig omgestaltning kunde användas såsom magasin
för olika statliga ändamål, vartill de för närvarande vore mycket
starkt anlitade, varjämte behov av sådana magasinslokaler ännu länge torde
komma att förefinnas.

I fråga om utrymmena i do föreslagna lokalerna torde jag få framhålla
följande. Lokaler för bibliotek och arkiv, som i 1929 års förslag upptogos
till 1,200 kvadratmeter, hava nu upptagits med allenast 1,100 kvadratmeter,
varjämte tjänstelokalerna, tidigare upptagna till 1,200 kvadratmeter, nu utgöra
980 kvadratmeter. För skåde- och studiesamlingarna avsedda utrymmen
hava däremot måst ökas så till vida att skådesamlingarna, för vilka tidigare
avsetts 3,500 kvadratmeter, nu upptaga 4,725 kvadratmeter. För studie -

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

samlingarna har utrymmet däremot kunnat minskas från 2,900 till 2,520
kvadratmeter. Härjämte har tillkommit behov av utrymmen för de komparativa
samlingarna, beräknade till 375 kvadratmeter. Samlingarnas golvyta
har alltså ökats med (1,225 — 380 + 375) 1,220 kvadratmeter. Frånräknas
den tidigare berörda arealminskningen, 320 kvadratmeter, för arkiv,
bibliotek och tjänstelokaler, uppstår en totalökning av 900 kvadratmeter
eller från den i utredningens tidigare skede beräknade golvytan 10,000
kvadratmeter till 10,900 kvadratmeter. I dessa ytor hava icke inräknats
reservlokalerna i administrationsbyggnadens bottenvåning, som uppgå till i
runt tal 1,000 kvadratmeter. Byggnadsstyrelsen har framhållit, att den nu
berörda arealökningen föranlett en ökning av museibyggnadens volym med
allenast 1,000 kubikmeter eller från 54,000 till 55,000 kubikmeter.

I fråga örn det för samlingarna ökade erforderliga utrymmet har riksantikvarien
framhållit, bland annat, att, ju mera arbetet med inventering
och uppackning av museets sedan flera årtionden nedpackade arkeologiska
material fortskrede — ett arbete, vartill museet först under de senare åren
erhållit medel — desto större möjligheter erhölle museitjänstemännen att
med säkerhet beräkna utrymmesbehovet för det redan befintliga materialet.
Och detta visade sig vara åtskilligt större än vad man tidigare antagit.
Dessutom hade de senaste tre åren tillfört statens historiska museum vissa
mycket betydande samlingar av föremål, som på grund av sin särskilda
betydelse och märkliga beskaffenhet krävde att utställas, och som därför
lade beslag på ett ganska stort utrymme; i detta hänseende har i främsta
rummet pekats på de rika och märkliga resultaten av utgrävningen av krigargravarna
vid Korsbetningen invid Visby samt av pålbyggnaden och klostret
i Alvastra.

Enligt de av byggnadsstyrelsen framlagda kostnadsberäkningarna beräknas
byggnadsföretaget i sin helhet att draga en kostnad av 4,200,000 kronor
eller 700,000 kronor mera än det för 1929 års riksdag framlagda, preliminära
förslaget, som slutade på 3,500,000 kronor. Enligt vad byggnadsstyrelsen
framhållit, vore den sålunda uppkomna kostnadsökningen att hänföra
till följande omständigheter. Den ovan berörda ökningen av nybyggnadens
volym med 1,000 kubikmeter föranledde en höjning av kostnaderna
med omkring 60,000 kronor. För inredningsarbeten i arkiv, bibliotek,
föreläsningssal och konserveringslokaler samt för åtskilliga hyllinredningar,
för vilka ändamål kostnader icke medtagits i den tidigare beräkningen, erfordrades
ett belopp av omkring 210,000 kronor. Återstoden av de nu uppkomna
merkostnaderna orsakades dels av kostnadsökningar på byggnadsmarknaden
dels ock därav, att omläggningen av museibyggnaden med
särskild huvudentré från Narvavägen beräknats medföra en ökning av
kostnaderna för de yttre arbetena med tomtens planläggning m. m. framför
denna entré, varjämte även vore att märka, att något större anspråk på
prydlighet måste ställas på utformningen av museibyggnadens inre gård

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

med hänsyn till det läge denna numera erhållit intill entrépartiet med den
direkta utblicken därifrån över gården.

Som jag tidigare omförmält, har riksantikvarien inkommit med en preliminär
beräkning rörande de kostnader, som, utöver byggnadskostnaderna,
böra beräknas i samband med förflyttningen. Enligt denna beräkning skulle
engångskostnaderna uppgå till 350,000 kronor. Härtill komma institutionernas
driftkostnader efter överflyttningen till det nya byggnadskomplexet.
Dessa hava beräknats till ett årligt belopp av i runt tal 101,000 kronor mot
för närvarande omkring 34,000 kronor, d. v. s. innebärande en årlig kostnadsökning
av ungefär 67,000 kronor.

Det är sålunda ett mycket omfattande byggnadsföretag, såväl i fråga örn
engångskostnader som beträffande de framtida driftkostnaderna, jag nu Ilai
att framlägga för Kungl. Majit. Det är emellertid, såsom framgår av min
förut lämnade redogörelse, intet nytt krav, oförmodat framkommet ur förut
okända förhållanden, som här framlägges, utan det gäller tillgodoseende av
ett sedan lång tid tillbaka vitsordat behov. Efter den ingående prövning,
som jag ägnat den föreliggande frågan, har jag också ansett mig böra giva
min anslutning till det av myndigheterna enträget framförda yrkandet, att
historiska museets byggnadsfråga nu måtte få sin slutliga lösning. Med
hänsyn till de stora nationella värden, det här gäller anser jag alitsa,
att kostnadsfrågan icke bör tillmätas avgörande betydelse. Såsom riksantikvarien
framhållit, har statens historiska museum länge väntat på
möjligheten att på ett värdigt sätt få visa det svenska folket, vilka utomordentliga,
för mången okända skatter det äger i detta museum. Det synes
vara rimligt och i nationens samfällda intresse, att nu en tillräcklig och
ändamålsenlig byggnad beredes åt detta museum, varigenom detsamma kan
sättas i stånd att med framgång utöva sin gärning i vetenskapens och folkbildningens
tjänst. Såväl de otillfredsställande lokala förhållanden, som för
närvarande råda och enligt en samfälld opinion med det snaraste tarva en förbättring,
som de stora uppgifter, som vänta historiska museet i en framtid
under bättre yttre förhållanden, komma mig att tillstyrka, att förslag i här
förevarande ämne må föreläggas 1931 års riksdag.

Det framlagda förslaget, för vilket tidigare redogjorts, har jag funnit
lämpligt och ändamålsenligt. Planen synes ifråga örn rummens praktiska
fördelning vara väl genomtänkt och utrymmena förefalla väl tillvaratagna.
Det föreliggande förslaget innebär en rationell tillämpning av moderna
museibyggnadsprinciper, och man synes hava på ett ändamålsenligt sätt
sökt tillgodose ej endast de anspråk, som uppställas av den i stark utveckling
stående arkeologiska vetenskapen, utan även de krav, som numera resas
på en institution, vilken skall gå i spetsen för hembygdsmuseirörelsen och
utbilda sakkunniga ledare för denna rörelse.

Byggnadskostnaderna sluta, som tidigare omförmälts, på en summa av
4,200,000 kronor, innebärande i förhållande till det år 1929 preliminärt

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

beräknade förslaget en ökning av 700,000 kronor. Efter vad jag under
hand från byggnadsstyrelsen inhämtat, ingår i denna kostnadsökning en
summa av 350,000 kronor, vilken beräknats motsvara ökningarna i prisnivån
på den allmänna byggnadsmarknaden. Då det näppeligen synes mig
erforderligt att nu behöva räkna med en dylik höjning, helst man tager i
betraktande den rådande tendensen till en allmän prissänkning och till den
relativt långa byggnadstiden, har jag ansett slutsumman för nu ifrågavarande
byggnadsföretag böra minskas med nyssnämnda belopp, 350,000
kronor, till 3,850,000 kronor. Enligt byggnadsstyrelsens förslag skulle
för budgetåret 1931/1932 för arbetenas påbörjande erfordras det belopp av
150,000 kronor, som för ändamålet beräknats i 1931 års åttonde huvudtitel.
Återstoden, 3,700,000 kronor, skulle ungefär lika fördelas mellan de fyra
följande budgetåren. Under förutsättning att så bliver förhållandet, skulle
det nya museikomplexet stå färdigt till inflyttning under år 1936. Både
riksantikvarien och vitterhetsakademien hava kraftigt understrukit behovet
av att byggnadstiden under alla omständigheter icke måtte dragas ut
längre än som sålunda föreslagits. Även jag finner det önskvärt, att den
för museets verksamhet så påfrestande byggnadstiden må kunna inskränkas
så mycket som möjligt, men finner mig för närvarande icke hava anledning
att närmare ingå på fördelningen av byggnadsanslaget på kommande budgetår.
Ej heller finner jag nu anledning föreligga att närmare ingå på
frågan om inrednings- och driftkostnader.

Rörande tomtfrågan får jag framhålla följande.

Såsom jag tidigare erinrat, skedde 1929 års riksdags beslut om reserverande
för historiska museets m. fl. institutioners räkning av här ifrågavarande
område under förutsättning av vissa närmare angivna ändringar i
den för området nu gällande stadsplanen. Byggnadsstyrelsen har, på därom
gjord anmodan, med skrivelse den 31 januari 1931 inkommit med utlåtande
och förslag i ämnet, för vilket jag i det föregående redogjort. Enligt vad jag
inhämtat av chefen för kommunikationsdepartementet, torde ytterligare åtgärder
vara erforderliga, innan Kungl. Majit slutligen kan meddela beslut i
stadsplanefrågan. Såsom närmare framgår av byggnadsstyrelsens ovanberörda
skrivelse, är emellertid läget i denna stadsplanefråga sådant, att ingen som
helst anledning förefinnes att av denna orsak fördröja historiska museets
nybyggnadsfråga ett helt år. Å andra sidan måste givetvis stadsplanefrågan
vara slutligt avgjord, innan ritningar fastställas och arbetena påbörjas.

Förutsättning för att det avsedda byggnadsföretaget skall komma till
stånd är givetvis också, att Stockholms stad utan ersättning till kronan
återför äganderätten till sådan mark, som enligt 1894 års berörda avtal mellan
kronan och staden samt den år 1892 fastställda stadsplanen skulle utläggas
till gata, men som enligt den nu avsedda nya stadsplanen skall utgöra

41

Kungl. May.ts proposition Nr 131.

tomtmark. Å andra sidan bör då också kronan till staden utan ersättning
med full äganderätt överlåta den kronans mark, som enligt den nu gällande
stadsplanen för dessa områden utgör kvartersmark, men som enligt nyssberörda
nya stadsplan skall utläggas som gata eller öppen plats, ävensom
bekosta denna marks iordningställande såsom gata eller öppen plats enligt
samma grunder, som i 1894 års avtal angivas för där avsedda gatudelar.

Sedan riksdagen fattat beslut i detta ärende, torde Stockholms stads vederbörande
myndigheter böra beredas tillfälle att avgöra, huruvida staden
är villig att på nyss angivna sätt och villkor i avseende å vissa markområden
ävensom genom antagande av det utarbetade stadsplaneändringsförslaget
lämna sin medverkan till lösandet av denna museifråga.

I anslutning till vad nu anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att,

under förutsättning dels av sådana ändringar i den för
f. d. positionsartilleriregementets kasernområde nu gällande
stadsplanen, som av byggnadsstyrelsen föreslagits i dess
skrivelse den 31 januari 1931, dels ock att Stockholms stad
utan ersättning till kronan återför äganderätten till den mark,
vilken kronan, enligt det den 11 april och den 22 oktober
1894 mellan kronan och staden rörande nyssnämnda område
träffade avtalet, avstått till staden och vilken enligt den nu
avsedda ändrade stadsplanen skall utläggas till kvartersmark,

till örn- och nybyggnadsarbeten för statens historiska
museum, vitterhetsakademien och andra under nämnda akademi
ställda statssamlingar å det för ändamålet genom beslut
av 1929 års riksdag reserverade området, i huvudsaklig
överensstämmelse med av byggnadsstyrelsen i skrivelse den
31 januari 1931 framlagda ritningar, beskrivning och kostnadsförslag,
bevilja ett belopp av 3,850,000 kronor samt
därav för budgetåret 1931/1932 såsom extra reservationsanslag
anvisa...................kronor 150,000:

ävensom medgiva, att till Stockholms stad må utan ersättning
med full äganderätt avstås all den kronans mark, som
enligt förberörda tilltänkta nya stadsplan skall utläggas som
gata eller öppen plats, med skyldighet tillika för kronan att
bekosta sagda marks iordningställande som gata eller öppen
plats enligt samma grunder, som 1894 års avtal mellan
kronan och staden angiver för där avsedda gatudelar.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 113 käft. (Nr 131.) 4

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:
Enar Sahlin.

Stockholm 1931, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

810580