Kungl. Majus proposition nr 123.
1
Nr 123.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning
av vissa kronan tillhöriga ägolotter i Mölltorps
socken av Skaraborgs län; given Stockholms
slott den 20 februari 1931.
Kungl Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över för svar sär en den för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
’ Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Carl Ekman.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 20 februari 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden
Gaede, Hamein, Stadenee, Gyllenswäed, Laessoe, Holmbäck,
Hansén, Rundqvist.
Chefen för försvarsdepartementet, statsministern Ekman anför:
Sedan särskilda utredningsmän tillkallats för att verkställa utredning och
avgiva förslag till disposition genom försäljning eller annorledes av sådana
lantförsvaret tillhöriga jordbruksfastigheter, lägerplatser, delar av lägerplatser
eller andra fastigheter, vilka icke vidare kunna anses erforderliga för försvarets
behov, hava dessa utredningsmän, vilka antagit benämningen lantförsvarets
markkommitterade, uti skrivelse den 7 mars 1930 framlagt förslag
rörande dispositionen av vissa lantförsvarets fastigheter vid Karlsborg.
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 105 haft. (Nr 123.) m si
2
Kungl. Majus proposition nr 123.
De av kommitterade i nämnda skrivelse berörda områdena äro å en till
skrivelsen hörande översiktskarta betecknade: Yanäs befästningsområde med
litt. A, den s. k. södra skogen (omfattande övningsfält, skjutbana m. m. för
Karlsborgs garnison) med litt. B, det av flygvapnet såsom flygfält disponerade
området med litt. C, det s. k. Ködesundsområdet med litt. D, den s. k.
norra skogen med litt. E, fem skogslotter invid Mölltorp med litt. E och I,
II, III, IV, Y, en vid Grytåsen belägen äng med litt. G, Mossebo säteri
med litt. H, Vaberget med litt. I samt det av garnisonen såsom skjutfält
m. m. använda området med litt. K. Markkommitterade hava framställt
förslag örn försäljning av följande av ifrågavarande områden, nämligen
1) den utarrenderade delen av Mossebo säteri (litt. H),
2) Yaberget (litt. I), dock med undantag för den på Yabergets hjässa belägna
delen av lägenheten Gustavsberg nr 1 samt de markområden, som
därutöver ingå i inhägnaderna kring de därstädes belägna norra och södra
forten, ävensom området för den därifrån och till Bottensjön ledande vägen
jämte erforderligt utrymme vid därvarande brygga,
3) av skogslotterna (litt. F) de med I, III, IV och V betecknade, samt
4) den vid Grytåsen belägna ängsmarken (litt. G).
Beträffande sättet för verkställande av de föreslagna försäljningarna av
Mossebo egendom, av vissa delar av Vaberget samt av skogslotterna vid
Mölltorp hava kommitterade föreslagit, att dessa försäljningar skulle ske i
den ordning, varom bestämmelser meddelats i förordningen den 6 juni 1929
(nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. samt kungörelsen
av samma dag (nr 179) med tillämpningsföreskrifter till förordningen.
Försäljningen av Mossebo säteri hava kommitterade ansett böra
ske vid utgången av nu löpande arrendeperiod eller den 14 mars 1937; de
delar av Vaberget, som kommitterade ifrågasatt till avyttring, skulle, enligt
vad kommitterade uttalat, försäljas först i den mån dessa ej längre erfordrades
för försvarsverkets behov. Vidkommande ängen i Grytåsen hava kommitterade
föreslagit, att denna skulle försäljas till den nuvarande arrendatorn
därav, änkan Elin Axelsson, Alebacken, Mölltorp, 2nöt av henne för
ägolotten erbjuden köpeskilling av 400 kronor samt på villkor, att avstycknings-
och lagfartskostnaderna gäldades av köparen ensam.
Över markkommitterades förslag hava yttranden avgivits av vederbörande
myndigheter. Beträffande vad därvid förekommit torde jag kunna inskränka
mig till att återgiva följande.
I fråga örn Mossebo säteri har platsbefälhavaren på Karlsborg, med förmälan
att egendomen för närvarande gåve ett årligt arrende av 2,000 kronor, förklarat,
att han ej ville motsätta sig en försäljning av egendomen, under
förutsättning att för densamma kunde erhållas en köpeskilling av 50,000
kronor, till vilket belopp egendomen blivit saluvärderad, men att han ställde
sig tveksam till en sådan möjlighet under nuvarande tryckta tidsförhållanden
för jordbruket. Ett tillägg till egendomen vid dess utbjudande till salu
av en av skogslotterna vid Mölltorp skulle visserligen avsevärt upphjälpa
försäljningsmöjligheterna, men, även örn en sådan utväg toges i anspråk,
Kungl. Mojas proposition nr 123. 3
syntes dock ett uppskov med försäljningen vara att tillråda. Arméförvaltningens
domäntjänsteman Ilar anfört, att vid uppskattning av egendomen i
december 1929 värdet ä densamma satts till 50,000 kronor, men att, sedan
ny ladugårdsbyggnad numera uppförts å egendomen, värdet stigit med 20,000
kronor. Ehuru nämnda värdering gjorts under intrycket av den rådande
lågkonjunkturen och det därvid erhållna värdet å egendomen därför måste
betraktas såsom ett knappt minimivärde, vore det enligt domän tjänstemannens
åsikt med ali sannolikhet omöjligt att ens till det pris, som motsvarade
detta värde, finna någon köpare inom den närmaste framtiden. Domäntjänstemannen
ansåge därför tidpunkten för en försäljning för närvarande
icke lämplig. Arméför vältning ens förtid kationsdcpartement har funnit det liv
utredningen framgå, att ur försvarssynpunkt något behov av Mossebo egendoms
bibehållande i kronans ägo ej förelåge, men att tidpunkten för en
försäljning av egendomen nu ej vore lämplig, då konjunkturerna på jordbruksområdet
för närvarande vore dåliga. Med en eventuell försäljning av
egendomen borde därför anstå, tills nämnda konjunkturer blivit gynnsammare.
Markkommitterades förslag, att egendomen borde försäljas vid nu löpande
arrendetids utgång, den 14 mars 1937, ansåge sig fortifikationsdepartementet
kunna varken till- eller avstyrka, då det vore omöjligt att nu avgöra, hurudana
jordbrukskonjunkturerna då kunde komma att gestalta sig, och vid
sådant förhållande något lämpligt minimipris för försäljning av egendomen
vid denna tid nu ej heller kunde angivas. På grund härav och då någon
anledning för kronan att forcera fram en försäljning av egendomen vare sig
nu eller vid arrendetidens utgång och därvid riskera att få försälja egendomen
till underpris, givetvis ej förefunnes, hemställde fortifikationsdepartementet,
att markkommitterades förslag örn försäljning av Mossebo ej måtte
föranleda annan Kungl. Majits åtgärd, än att uppdrag måtte lämnas åt departementet
att, då tidsförhållandena därtill kunde finnas lämpliga, till
Kungl. Majit inkomma med fullständigt förslag till försäljningsfrågans ordnande.
I avseende å markkommitterades försäljningsförslag beträffande Vaberget
hava de militära myndigheterna ställt sig helt avvisande. Sålunda har platsbefälhavaren
anfört, att så länge Vaberget — inom vilket vore belägna en
del torp och mindre fastigheter ävensom batterier, observationsplatser och
baracker — utgjorde ett fridlyst befästningsområde, som i sig inneslöte
vissa försvarsanstalter, örn vilkas slutgiltiga användning beslut ännu icke
fattats, skäl syntes föreligga, att kronan tillsvidare förbleve ägare till hela
området. Ej heller syntes av ekonomiska grunder någon försäljning inom
den närmaste framtiden böra liga rum, då området, som vore bevuxet med
skog, vilken vore föremål för avverkning enligt fastställd hushållningsplan,
icke föranledde statsverket någon förlust, utan i stället gåve en vinst på
cirka 2,000 kronor årligen. Domäntjänstemannen har anfört, att något behov
av upplåtelse liv mark för bebyggelse på denna {ilats ej förelåge och att
Vaberget ej heller kunde anses lämpligt för eller vore eftertraktat som egna
hemsområde, då det diirtill hade ett alltför ogynnsamt och avskilt läge med
dåliga förbindelser till närmaste samhällen, Rödesund och Mölltorp. Fortifikationsdcpartementct
har framhållit, att stora delar av de av markkommitterade
till försäljning föreslagna områdena av Vaberget inköpts av gåvomedel,
som Svenska kvinnoföreningen ställt till förfogande för stärkande av Karlsborgs
försvar. Därest sålunda inköpta markområden nu skulle komma att
försäljas, kunde enligt fortifikationsdepartementets åsikt härigenom inflytande
forså!jningsmedel icke av kronan disponeras utan nämnda förenings hörande.
Med anledning härav och (lii Vaberget med tillhörande områden fortfarande
gagnade militära ändamål samt dess bibehållande under lantförsvaret icke
Departements
chefen.
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
förorsakade kronan utgifter, utan i stället lämnade en viss årlig inkomst,
hade fortifikationsdepartementet ej funnit någon anledning föreligga, varför
kronan under nuvarande förhållanden skulle avyttra någon del av Vabergsområdet,
vartill borde hänföras jämväl den utanför Vaberget i Bottensjön
belägna Storön.
Vad angår de till försäljning ifrågasatta fyra skogslotterna i Mölltorp har
platsbefälhavaren ej motsatt sig en försäljning av dessa under förutsättning,
att skäligt pris vid försäljningen kunde erhållas. Platsbefälhavaren ansåge
det dock lämpligt, att endera av lotterna tilldelades Mossebo egendom vid
en eventuell försäljning av denna, då därigenom en avsöndring från Vabergets
skogsområde kunde undvikas. Domäntjänstemannen har i fråga örn
skogslotterna yttrat, att, då dessa ej hade något direkt värde för försvaret,
de ur denna synpunkt skulle utan vidare kunna försäljas. Den av platsbefälhavaren
framkastade tanken, att någon av lotterna borde läggas till Mossebo,
ansåge domäntjänstemannen beaktansvärd. Då emellertid domäntjänstemannen
för närvarande avstyrkte försäljning av Mossebo, ansåge han,
att med avyttring av Mölltorpslotterna borde anstå för att upptagas i samband
med nämnda egendoms exploatering. Fortifikationsdepartementet har
ansett något hinder ej föreligga för försäljning av lotterna I, III, IV och
V, då skäliga priser för dem kunde erhållas. På grund av det för närvarande
tryckta konjunkturläget syntes sådana priser nu icke kunna uppnås.
I avvaktan på bättre tider borde därför enligt fortifikationsdepartementets
åsikt med försäljningen tillsvidare anstå. Förslaget att sammanställa denna
för säl jningsf råga med frågan örn försäljning av egendomen Mossebo, hade
departementet ansett sig böra förorda, då med sannolikhet bättre pris för
nämnda egendom torde kunna påräknas, örn gemensamt med denna en eller
två av skogslotterna kunde försäljas. Fortifikationsdepartementet gjorde
således beträffande nämnda skogslotter samma hemställan som i fråga örn
Mossebo, nämligen att markkommitterades förslag örn försäljning av dessa
lotter ej måtte föranleda annan Kungl. Majis åtgärd, än att uppdrag måtte
lämnas fortifikationsdepartementet att, då tidsförhållandena därtill kunde
finnas lämpliga, till Kungl. Maji inkomma med förslag till försäljningsfrågans
ordnande.
Beträffande ängen i Grytåsen har platsbefälhavaren förklarat, att lian anslöte
sig till markkommitterades förslag örn försäljning av densamma. Aven
domäntjänstemannen har, med förmälan att enligt hans ^sikt intet skäl funnes
för kronan att behålla nämnda ängsmark och att det föreslagna priset därför,
400 kronor, finge anses godtagbart, förordat försäljning för nämnda pris.
Fortifikationsdepartementet har anmält, att ej helier departementet!'' hade något
att erinra mot försäljning av ifrågavarande fastighet till den ml varande
arrendatorn, änkan Elin Axelsson, mot en köpeskilling av 400 kronor och i
övrigt på villkor, som markkommitterade föreslagit.
Vid övervägande av markkommitterades förevarande försäljningsförsJag
har jag kommit till samma uppfattning som arméförvaltningens fortifikationsdepartement
utom såtillvida, att jag anser, att riksdagens medgivande till
försäljning jämväl av de med IV och V betecknade skogslotterna nu bör
inhämtas.
Den med litt. G betecknade ängsmarken, som i areal innehåller omkring
2.80 hektar och för närvarande är utarrenderad mot en årlig avgift av 30
kronor, torde således, på sätt föreslagits, böra försäljas till ägolottens nuvarande
arrendator, änkan Elin Axelsson, för av henne erbjuden köpeskilling,
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
400 kronor, samt på villkor i övrigt, att alla kostnader för avstyckning
och lagfart å fånget betalas av köparen.
Vidkommande skogslotterna litt. IV oell V vill jag framhålla följande.
Skiftet IV innehåller 7.4 3 hektar. Platsbefälhavaren har beräknat skogsbeståndet
å detta skifte till 400 klim. cirka 45-årig skog samt uppskattat
skiftets värde till lägst 3,000 kronor. Skiftet V åter innehåller 0.41 hektar.
Skogsbeståndet här har av platsbefälhavaren beräknats till 500 kbm. 40-årig
skog samt 60 kbm. 60-årig skog. Därjämte finnes 25-årig ungskog å omkring
2 hektar. Värdet av detta skifte har platsbefälhavaren ansett ej kunna uppskattas
lägre än till 4,000 kronor. Platsbefälhavarens värderingar hava biträtts
av arméförvaltningens domän tjänsteman. Vissa delar av skiftena äro
för närvarande upplåtna till enskilda, vilka äro ägare till å respektive brukningsdelar
uppförda byggnader. Ansökningar om förvärv av skiftena hava
gjorts av vissa utav nyttjanderättsliavarna ävensom av ett par andra personer.
Anbud har härvid avgivits å inköp av skiftet IV för 3,100 kronor
och av skiftet V för 4,100 kronor.
Såsom av utredningen inhämtas, möter ur försvarssynpunkt intet hinder
mot försäljning av ifrågavarande skogsskiften. Att, såsom de militära myndigheterna
förordat, låta anstå med försäljningen av dessa båda på jämförelsevis
långt avstånd från Mossebo säteri belägna skogslotter, tills fråga
uppstår örn säteriets försäljning, synes ej nödvändigt. För vinnande av
det av myndigheterna med uppskovet angivna syfte, erhållande av högre
försäljningspris för Mossebo säteri, torde det vara tillfyllest att i kronans
ägo bibehålla de övriga skogslotterna. Godtagbart pris torde nu kunna påräknas
för skiftena IV och V. Jag vill därför förorda, att åt arméförvaltningens
fortifikationsdepartement måtte få uppdragas att, sedan riksdagens
beslut föreligger, gå i författning örn skiftenas försäljning på för kronan
förmånligaste sätt och för en köpeskilling ej understigande för skiftet IV
3,100 kronor och för skiftet V 4,100 kronor samt under villkor tillika, att
det skall ankomma på blivande köpare att ensam vidkännas kostnaderna
för avstyckning och lagfart å fånget. Förbehåll torde böra göras om nyttjanderättsavtalens
respekterande.
De inflytande köpeskillingsmedlen torde, efter avdrag av försäljningskostnaderna,
böra tillgodoföra^ lantförsvarets fond för byggnader och andra
försvarsändamål.
På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva, att
dels omförmälda å den i ärendet åberopade översiktskartan med litt. G
betecknade ängsmarken må försäljas till den nuvarande arrendatorn, änkan
Elin Axelsson, Älebäcken, Mölltorp, eller hennes rättsinnehavare för en
köpeskilling av 400 kronor samt på villkor, att köparen vidkännes alla kost
nador för avstyckning av området och för lagfart därå;
dels de å samina karta med IV och V betecknade skogslotterna må på
för kronan förmånligaste sätt försäljas, skiftet IV för lägst 3,100 kronor och
skiftet V för lägst 4,100 kronor, med skyldighet för blivande köpare att vid
-
6
Kungl. Afaj:ts proposition nr 123.
kännås av köpet föranledda avstyeknings- och lagfartskostnader ävensom
att respektera av kronan upplåtna nyttjanderätter till delar av skiftena;
dels ock inflytande köpeskillingar må, efter avdrag av försäljningskostnaderna,
tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ä. Broberg.
Stockholm, K- h. Beckmans Boktr., 1931.