Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
1
Nr 120.
Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående anslag till bestridande
av kostnaderna för Sveriges deltagande i en
blivande internationell nedrustningskonferens; given
Stockholms slott den 20 februari 1931.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen ministern för utrikes
ärendena hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
F. Ramel.
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 20 februari 1931.
N ärvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden
Gärde, Hamrin, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Hansén, Rundqvist.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför ministern
för utrikes ärendena:
Jag anhåller att få underställa Kungl. Maj:t frågan örn äskande av anslag
under tredje huvudtiteln till bestridande av kostnaderna för Sveriges representanters
deltagande i en blivande internationell nedrustningskonferens; som av
det följande torde framgå har det icke varit möjligt att med någorlunda säkerhet
förutse detta medelsbehov, än mindre att förebringa utredning därom, förrän
vid en tidpunkt, då statsverkspropositionen redan låg under behandling i
riksdagen.
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 102 haft. (Nr 120.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Efter världskrigets slut framstod för folkmeningen i de flesta länder som
ett oeftergivligt krav, att de olika ländernas rustningar snarast måtte kraftigt
reduceras. Enligt en vitt utbredd uppfattning ansågos ju också förkrigsårens
kapprustningar vara en av världskrigets främsta orsaker. Nedrustningssträvandena
togo sig vid fredsslutet uttryck dels i fredstraktatemas föreskrifter
om Tysklands, Österrikes, Ungerns och Bulgariens avrustning, dels i bestämmelserna
i förbundsaktens art. 8. Enligt denna hava förbundets medlemmar
sålunda förklarat sig erkänna, att fredens bevarande kräver de nationella rustningarnas
begränsning till det minimum, som är förenligt med den nationella
säkerheten och med genomförandet av internationella förpliktelser medelst en
samfälld aktion. I anslutning härtill stadgas i samma artikel vidare bl. a.,
att Nationernas förbunds råd skall under hänsynstagande till varje stats geografiska
läge och övriga för staten säregna förhållanden utarbeta planer för
en dylik begränsnings genomförande i och för de olika regeringarnas prövning
och beslut.
Sedan nedrustningsproblemet under de första åren av förbundets tillvaro
varit föremål för förberedande behandling inom olika förbundsorgan, tillsatte
förbundsrådet efter avslutandet av Locarnoavtalen — vilka ansågos hava så
ökat säkerhetstillståndet i Europa, att de motiverade upptagandet av ett mera
positivt arbete på förverkligandet av den i förbundsakten angivna nedrustningsplanen
— vid sitt sammanträde den 12 december 1925 en kommission,
vilken skulle hava till uppgift att förbereda en allmän internationell nedrustningskonferens.
Denna kommission — den s. k. förberedande nedrustningskommissionen
— har bestått av ombud för ett 30-tal stater, däribland tre
utanför förbundet stående länder nämligen Amerikas Förenta stater, Sovjetunionen
och Turkiet. Sverige har alltsedan kommissionens tillkomst varit däri
företrätt.
Kommissionen, som under åren 1926—1930 avhållit sammanlagt sex möten
och jämväl genom särskilda underutskott låtit verkställa förberedande utredningar,
har i och med sitt senaste möte, under november—december nästlidna
år, slutfört sitt uppdrag. Den har sålunda utarbetat och jämte en rapport över
sin verksamhet till förbundsrådet överlämnat ett utkast till en internationell
överenskommelse rörande begränsning av rustningarna. Med avseende å kommissionens
arbete och resultatet därav torde i detta sammanhang få i huvudsak
hänvisas till de ingående redogörelser därför, som lämnats i utrikesdepartementets
blåböcker rörande Nationernas förbunds verksamhet för resp. åren
1925, sid. 87—88, 1926, sid. 123—131, 1927, sid. 36—61, 1928, sid. 43—47,
1929, sid. 54—63 samt 1930, sid. 57—60 och 226—237. Här må endast sammanfattningsvis
framhållas, att det av kommissionen utarbetade konventionsutkastet
angiver vilka rustningsfaktorer, som skola begränsas, och huru dessa
faktorer skola begränsas, varjämte utkastet innehåller föreskrifter örn periodisk
uppgiftsskyldighet rörande faktiskt förefintliga rustningar samt kontroll
över konventionens efterlevnad, undantagsbestämmelser etc. Den blivande nedrustningskonferensens
uppgift avses bliva att på grundvalen av detta utkast
överenskomma örn-och fixera de kvantitativa maximigränser för de olika rust
-
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
3
ningsfaktorema, vilka de olika staterna skola förbinda sig att under konventionstiden
icke överskrida.
Resultatet av det sålunda slutförda förberedelsearbetet upptogs av förbundsrådet
till behandling vid dess senaste möte i slutet av januari innevarande år,
varvid rådet, den 24 i sagda månad, fattade ett beslut av i huvudsak det
innehåll, att en internationell nedrustningskonferens skulle kallas att sammanträda
å tisdagen närmast efter det rådsmöte, som öppnas den 25 januari 1932,
samt att konferensen skulle äga rum i Genéve, under förutsättning dock att
en för ändamålet anbefalld utredning komme att giva vid handen, att denna
stad erbjöde tillräckliga möjligheter i avseende å möteslokaler, utrymmen för
förläggning, kommunikations- och postala anordningar m. m. Med hänsyn
till att rådets sammanträden ej pläga taga mer än omkring en vecka i anspråk,
torde den i nyssnämnda beslut meddelade tidsangivelsen få anses innebära,
att avrustningskonferensen kan väntas börja sitt arbete under förra
delen av februari månad år 1932.
Den blivande konferensen tillmätes på alla håll i världen en utomordentlig
betydelse, och man torde med säkerhet kunna förutsätta, att de deltagande länderna
ej komma underlåta att sända så kvalificerade och väl utrustade delegationer,
som omständigheterna medgiva. Det synes mig stå utanför all diskussion,
att även Sverige vid detta tillfälle måste låta sig företrädas på ett
sådant sätt, att det blir oss möjligt att med största möjliga utbyte för våra
nationella intressen och för de internationella mål, Sveriges politik inom förbundet
ständigt åsyftat, deltaga i arbetet på lösningen av de viktiga men samtidigt
i hög grad invecklade och omtvistade frågor, som konferensen får sig
förelagda. Med tanke härpå har jag efter erhållen kännedom örn rådets beslut
låtit undersöka, i vad mån särskilda åtgärder till äventyrs kunde vara erforderliga
för mötande av de kostnader, som vårt lands deltagande i konferensen
kan väntas föranleda. É:''
Storleken av dessa kostnader är det givetvis mycket svårt att med någon
grad av säkerhet angiva. Till utgångspunkt för beräkningarna torde emellertid
lämpligen kunna tagas de årligen återkommande utgifterna för Sveriges
representanters deltagande i Nationernas förbunds delegeradeförsamling. Da
delegationen till nedrustningskonferensen i varje fall icke lärer kunna göras
mindre omfattande än den sedvanliga delegationen till församlingen - - omkring
tio personer inklusive sekreterare och skrivbiträde — och då levnadskostnaderna
i Genéve, där ju konferensen efter all sannolikhet kommer att
hållas, säkerligen komma att på grund av den stora tillströmningen till staden
under konferensen hållas på en icke oväsentligt högre niva än under förbundsförsamlingarna,
torde kostnaderna för deltagandet i den blivande nedrustningskonferensen
för varje månad av delegationens vistelse i Genéve böra beräknas
till ett i varje fall icke lägre belopp än motsvarande utgifter för deltagandet i
förbundets möten. Dessa möten pläga taga omkring en månad i anspråk och
kostnaderna för Sveriges representation vid desamma hava under en följd av
år uppgått till mellan 30,000 och 40,000 kronor; de hava bestritts av ett under
tredje huvudtiteln uppfört särskilt extra anslag.
4
Kungl. Majlis proposition nr ISO.
Den största svårigheten när det gäller att beräkna storleken av nu föreliggande
medelsbehov ligger i ovissheten angående konferensens varaktighet.
Med utgångspunkt från den tid, som tagits i anspråk av vissa tidigare konferenser
av mera begränsad omfattning men med i någon mån liknande uppgifter,
har inom förbundskretsar en sammanlagd tidslängd av minst omkring
ett halvt år nämnts såsom den sannolika; och torde denna uppgift kunna användas
som en åtminstone approximativ grundval för beräkningarna. Då det
dock å andra sidan icke förefaller otroligt, att konferensens arbete kan komma
att fördelas på flera sammanträdesperioder, varvid på budgetåret 1931/1932
ej skulle komma att falla kostnaden för hela den tid konferensen är samlad
utan endast för en del därav, torde det vara försvarligt att för sagda budgetår
icke räkna med ett högre belopp än 100,000 kronor, vilket belopp emellertid
också torde få betraktas såsom det lägsta, som kan väntas bliva erforderligt
för tillgodoseende av det medelsbehov, varom här är fråga. Det för utgifter av
hithörande natur eljest avsedda anslaget III C 3, Sveriges deltagande i internationella
konferenser, som är uppfört med allenast 30,000 kronor, är givetvis
icke tillräckligt för att kostnader av nu ifrågavarande storleksordning därmed
skulle kunna bestridas, och det torde vara uppenbart, att ej heller något
annat av tredje huvudtitelns anslag härtill lämnar tillgång. Ett särskilt anslag
torde därför böra äskas av riksdagen; med hänsyn till de många osäkra
faktorer, som ingå i de nyss angivna beräkningarna, synes mig anslaget böra
erhålla förslagsanslags natur.
Såsom förut antytts, har anslag för ifrågavarande ändamål ej beräknats i
statsverkspropositionen. Efter samråd med chefen för finansdepartementet förutsätter
jag, att därest ej under riksdagens lopp medel på annat sätt skulle
bliva tillgängliga, medelsanskaffningen upptages till övervägande i samband
med den slutliga avvägningen av det belopp, som för riksstatens finansiering
bör tagas i anspråk av statsverkets kassafond
Under hänvisning till vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
till bestridande av kostnaderna för Sveriges deltagande i en
blivande internationell nedrustningskonferens för budgetåret
1931/1932 under tredje huvudtiteln bevilja ett extra förslagsanslag
av .............................. kronor 100,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, på därom av ministern
framställt förslag, att proposition av den lydelse,
bilaga litt. till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Stig Sahlin.
Stockholm 1931. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
310598