Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
1
Nr 116.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionsålder
för chefen för arméns underofficer sskola samt för musikdirektörer
vid armén och marinen; given Stockholms slott den 20
februari 1931.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Felix Hamrin.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 20 februari 1931.
N ärvar ande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden
Gärde, Hamrin, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck,
Hansén, Rundqvist.
Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anför
chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, följande:
Med skrivelse den 22 maj 1925 överlämnade 1921 års pensionskommitté
betänkande med förslag till militär tjänstepensionslag. Detta förslag
anslöt sig till försvarsväsendets dittillsvarande organisation.
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 99 höft. (Nr 116 lil.)
1
Ang. pensionsålder
för
chefen för
arméns underofficersskola.
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
Sedan beslut år 1925 fattats angående omorganisation av försvarsväsendet,
uppdrog Kungl. Majit den 26 september samma år åt pensionskommittén
att verkställa den överarbetning av förslaget till militär
tjänstepensionslag, som med hänsyn, bland annat, till nämnda omorganisation
befunnes erforderlig. Med anledning härav avgav pensionskommittén
i skrivelse den 11 januari 1926 betänkande med nytt förslag till
militär tjänstepensionslag.
Frågan örn en allmän omreglering av det militära pensionsväsendet
föreligger ännu icke i det skick, att densamma kan upptagas till avgörande.
I avvaktan å sådan pensionsreglering hava, i överensstämmelse med
riksdagens beslut, genom kungörelse den 18 juni 1926 (nr 253) meddelats
vissa till följd av den nya försvarsorganisationens genomförande erforderliga
bestämmelser i avseende å den militära pensioneringens provisoriska
ordnande. Dessa bestämmelser innefatta dock icke föreskrift angående
pensionsålder för de nya eller i löneavseende omreglerade beställningarna
vid försvarsväsendet. Beträffande vissa av dessa beställningar
har riksdagen sedermera efter förslag av Kungl. Majit fastställt pensionsålder,
nämligen år 1928 för brigadchefer samt år 1929 för förrådsförvaltare,
flaggkorpraler och högbåtsmän vid marinen.
Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Majits prövning uppkomna
frågor angående pensionsålder för vissa andra beställningshavare vid
försvarsväsendet.
lio.
Med hänsyn därtill att nuvarande innehavaren av den enligt 1925 års
härordning nyinrättade beställningen såsom chef för arméns underofficersskola
under år 1932 uppnår den för hans militära tjänstegrad — överstelöjtnant
— stadgade pensionsåldern, torde frågan örn pensionsåldern
för nämnda beställning nu böra upptagas till avgörande.
1921 års pensionskommitté, vars betänkande den 11 januari 1926 innefattade
förslag även i fråga örn pensionsålder för de nya eller i löneavseende
omreglerade beställningarna vid försvarsväsendet, förordade för
chefen för arméns underofficersskola en pensionsålder av 60 år eller samma
pensionsålder, som gäller för cheferna för krigshögskolan, artillerioch
ingenjörhögskolan samt krigsskolan.
Jämväl direktionen över arméns pensionskassa, som i skrivelse den 28
november 1928 framlagt förslag rörande pensionsålder för innehavare
av vid armén och flygvapnet nytillkomna beställningar, har för chefen
för arméns underofficersskola förordat en pensionsålder av 60 år.
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
Över direktionens över arméns pensionskassa nyssnämnda förslag kava
utlåtanden avgivits av arméförvaltningen den 8 december 1928, av chefen
för generalstaben den 24 januari 1929 samt av statskontoret den 7 februari
1929.
Arméförvaltningen bär i sitt utlåtande icke framställt någon erinran
mot direktionens förslag i förevarande del.
Chefen för generalstaben — vilken tidigare i ett till 1921 års pensionskommitté
avgivet yttrande för chefen för arméns underofficersskola föreslagit
en pensionsålder av 55 år — har i anledning av direktionens förslag
anfört, att han i annat sammanhang hade för avsikt att inkomma med
framställning angående pensionsålder och personalstater för officerare
och underofficerare å aktiv stat och å reservstat. Generalstabschefen
hade emellertid icke något att erinra mot att bestämmelser utfärdades i
enlighet med det framlagda förslaget att gälla tills vidare, intill dess
annorlunda kunde varda bestämt i anledning av hans sålunda avsedda
framställning.
Statskontoret har likaledes lämnat utan erinran direktionens förslag,
i vad det avser pensionsåldern för nu ifrågavarande beställningshavare.
Såsom jag förut anfört synes nu icke längre höra anstå med fastställandet
av pensionsålder för den genom 1925 års härordning nyinrättade
beställningen såsom chef för arméns underofficersskola.
Enligt vad den lämnade redogörelsen utvisar, hava 1921 års pensionskommitté
och direktionen över arméns pensionskassa föreslagit samt de
i ärendet hörda ämbetsverken tillstyrkt, att pensionsåldern för nämnda
befattning bestämmes till 60 år. Icke heller chefen för generalstaben har
i sitt utlåtande den 24 januari 1929 framställt erinran emot, att pensionsåldern
provisoriskt fastställes i enlighet med vad sålunda föreslagits.
Även jag har kommit till den uppfattningen, att för omförmälda beställningshavare
bör i avbidan på definitiv pensionsreglering bestämmas en
pensionsålder av 60 år. Detta torde lämpligen böra ske genom utfärdande
av föreskrift av innebörd, att en uppnådd levnadsålder av 60 år skall utgöra
förutsättning för rätt till fyllnadspension.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen besluta,
att chefen för arméns underofficersskola skall under
i övrigt gällande villkor äga att efter erhållet
avsked undfå fyllnadspension, därest han vid avskedstagandet
uppnått en levnadsålder av 60 år.
Departements
chefen.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
2:o.
Äng.
pensionsålder
för musikdirektörer
vid
armén och
marinen.
Enär åtskilliga innehavare av de nyinrättade musikdirektörsbeställningarna
vid försvarsväsendet under de närmaste åren uppnå den för avgång
ur tjänsten enligt de för musikpersonal hittills gällande bestämmelser
föreskrivna levnadsålder, synes även för dessa beställningshavare
frågan örn pensionsålder böra tagas under omprövning.
Enligt beslut av 1925 och 1927 års riksdagar tillböra musikdirektörerna
vid armén och marinen numera andra lönegraden i löneplanen för
officerare. Med officerare i lönebänseende likställd musikpersonal förekom
icke dessförinnan. *
Pensionsåldern för musikpersonal är enligt de alltsedan år 1877 respektive
1876 gällande pensioneringsgrunderna för arméns och marinens befäl och
underbefäl med vederlikar 50 år vid armén och 55 år vid marinen.
1921 års pensionskommitté föreslog i sitt betänkande den 11 januari
1926 för musikdirektörer såväl vid armén som vid marinen en pensionsålder
av 60 år. Detta förslag tillstyrktes av direktionerna över arméns
och flottans pensionskassor i yttranden över pensionskommitténs betänkande.
I skrivelse den 21 september 1928 hemställde sedermera chefen för marinstaben,
att pensionskommitténs förslag, i vad det rörde bland annat
musikdirektörernas pensionsförhållanden, snarast möjligt måtte upptagas
till behandling.
I utlåtande den 14 december 1928 i anledning av chefens för marinstaben
nyssnämnda skrivelse anförde direktionen över flottans pensionskassa,
bland annat, att, enär kungörelsen den 18 juni 1926 (nr 253) med
vissa bestämmelser i avseende å den militära pensioneringens provisoriska
ordnande icke innehölle bestämmelse angående pensionsålder för
musikdirektör, frågan härom fortfarande kvarstode olöst samt att direktionen
i likhet med chefen för marinstaben funne det vara erforderligt,
att, intill dess föreliggande förslag till militär tjänstepensionslag blivit
slutligen prövat, frågan örn pensionsålder för musikdirektör vunne åtminstone
provisorisk lösning. För sin del ansåge direktionen, att frågan
örn musikdirektörs pensionsålder lämpligen borde lösas på så sätt, att
Kungl. Maj:t genom särskild kungörelse förordnade, att fyllnadspension
tills vidare skulle utgå till musikdirektör vid marinen, såvida han vore
berättigad till pension ur flottans pensionskassa och uppnått 60 levnadsår.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
5
Sedermera har direktionen över arméns pensionskassa i skrivelse den
28 november 1928, innefattande förslag rörande pensionsålder för innehavare
av vid armén och flygvapnet nytillkomna beställningar, för musikdirektör
på aktiv stat förordat en pensionsålder av 60 år. Detta förslag
har lämnats utan erinran av arméförvaltningen, chefen för generalstaben
och statskontoret i respektive den 8 december 1928, den 24 januari
1929 och den 7 februari 1929 över direktionens förslag avgivna utlåtanden.
I en till Kungl. Maj:t ställd, den 22 april 1980 dagtecknad skrift har
därefter styrelsen för Svenska militär musikdirektör stör eningen gjort
framställning i syfte att pensionsåldern för musikdirektörerna vid armén
och marinen måtte fastställas till 60 år.
Till stöd för framställningen har anförts följande:
En höjning av pensionsåldern för musikdirektörer till 60 år syntes
styrelsen vara en önskvärd och väl befogad reform. De anspråk, som
ställdes på en kompaniofficer beträffande förmåga att under svåra förhållanden
följa truppförbandet i fält, syntes knappast behöva ifrågasättas
för en musikdirektör, vilkens tjänstgöring såsom musikledare och
musiklärare för musikkåren vore av helt annan art och i fysiskt hänseende
mindre krävande. Vid marinen torde dessa rent militära fordringar
vara ännu mindre. Erfarenheten visade också, att flera musikdirektörer,
som i avvaktan på den nu genomförda omorganisationen kvarstått
i tjänst avsevärt över nu gällande pensionsålder, på ett förtjänstfullt
sätt kunnat sköta sina befattningar. I fråga örn mognad och erfarenhet
i sitt kall torde en musikdirektör vid femtioårsåldern stå på
höjdpunkten. Beklagligt nog tvingade nu gällande bestämmelser en sådan
tjänsteman att avgå, då han vore mest skickad att fylla sin uppgift.
Över nyssnämnda framställning hava utlåtanden avgivits av direktionen
över arméns pensionskassa den 14 maj 1930, av chefen för generalstaben
den 26 november 1930, av direktionen över flottans pensionskassa
den 30 maj 1930, av chefen för marinstaben den 30 juli 1930 samt av
statskontoret den 19 december 1930.
Direktionen över arméns pensionskassa har i sitt yttrande anfört, bland
annat, följande:
Då någon generell proposition örn fastställande av pensionsålder för innehavare
av de enligt 1925 års härordning nytillkomna beställningarna
väl icke vore att förvänta förrän i samband med en definitiv lösning av
de militära pensionsfrågorna och då vidare ett enhälligt önskemål från
musikdirektörernas sida att denna fråga måtte behandlas särskilt syntes
vara rådande, vore från direktionens sida intet att erinra mot att framställning
gjordes till riksdagen örn bestämmandet av pensionsåldern för
dessa beställningshavare till 60 år utan samband med pensionsåldersfrågan
för övriga innehavare av de enligt 1925 års härordning nyinrättade
beställningarna. Dock ansåge sig direktionen höra fästa Kungl. Majlis
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
uppmärksamhet på att, då musikpersonalen vid armén enligt de för densamma
med hänsyn till en pensionsålder av 50 år genom kungl, brevet
den 22 december 1927 fastställda stater, skulle utgöras av 25 musikdirektörer,
30 musikfanjunkare och 101 musiksergeanter, en förhöjning av pensionsåldern
till 60 år för musikdirektörerna måste, för att icke befordringsutsikterna
för musikpersonalen skulle försämras och möjligheten för
flertalet av musiksergeanterna att vid avgången tillförsäkras rätten till
fanjunkares pension omöjliggöras, komma att medföra en förändring i
de sålunda fastställda staterna för musikpersonalen vid armén.
Chefen för generalstaben har i anledning av förevarande framställning
anfört följande:
En höjning av musikdirektörernas pensionsålder från 50 till 60 år
skulle medföra, att ett stort antal av arméns nuvarande musiksergeanter,
vilka med nu gällande bestämmelser skulle kunna beräkna att vid uppnådd
pensionsålder erhålla minst fanjunkares pension, komme att berövas
denna möjlighet. Därtill komme, att den ifrågasatta åtgärden skulle
för återstoden av förenämnda musikunderofficerare innebära en med i
medeltal 3—4 år försenad befordran till högre beställning. En höjning
av pensionsåldern för musikdirektörer borde därför icke ske annat än i
samband med en ändring av de fastställda staterna för arméns musikpersonal.
En dylik ändring kunde för närvarande icke ifrågasättas, varför
framställningen tills vidare icke borde föranleda någon Kungl. Majrts
åtgärd.
Direktionen över flottans pensionskassa har i sitt utlåtande den 30 maj
1930 anfört, att de skäl som i omförmälda framställning andragits syntes
vara värda beaktande, samt i övrigt hänvisat till sitt tidigare yttrande i
den föreliggande frågan.
Chefen för marinstaben har under åberopande av sin framställning i
ämnet av den 21 september 1928 vidare anfört, bland annat, att i avvaktan
på ny militär tjänstepensionslag vore nödvändigt, att provisoriska
pensionsbestämmelser utfärdades jämväl för musikdirektörer, och syntes
det honom därvid vara ändamålsenligt, att pensionsåldern för ifrågavarande
beställningshavare i enlighet med 1921 års pensionskommittés och
styrelsens för Svenska militärmusikdirektörsföreningen förslag fastställdes
till 60 år.
Statskontoret har i sitt utlåtande anfört följande:
Statskontoret ville erinra, att 1921 års pensionskommitté i betänkande
med förslag till militär tjänstepensionslag förordat en pensionsålder av
60 år för musikdirektörer vid armén och marinen. Tidigare hade statskontoret
förklarat sig icke hava något att erinra häremot. Ingen av de
i förevarande ärende hörda myndigheter hade ansett, att en pensionsålder
av 60 år för musikdirektörer i och för sig skulle vara för hög. Chefen
för generalstaben hade emellertid med hänsyn till den försämrade
befordringsgång, som skulle inträda för musiksergeanter, därest pensionsåldern
höjdes för musikdirektörer, ansett, att förevarande framställning
Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.
7
icke borde föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Under erinran att
förhållandet mellan antalet musikfanjunkare och musiksergeantbeställningar
numera ur befordringssynpunkt vore avsevärt gynnsammare än
före genomförandet av 1925 års försvarsorganisation, ville statskontoret
framhålla, att, därest musikdirektörer eljest ansåges lämpligen böra pensioneras
vid uppnådda 60 levnadsår, pensionsåldern syntes för dem böra
bestämmas härtill, oavsett örn befordringsgången för musiksergeanter
härigenom skulle bliva sämre, och att sålunda denna fråga icke borde utöva
inflytande på lösandet av föreliggande spörsmål.
Med hänsyn till de i ärendet åberopade omständigheterna synes pen- Departement*
sionsålder nu böra bestämmas för de å aktiv stat uppförda musikdirektörerna
vid armén och marinen, att gälla tills vidare i avbidan på en allmän
omreglering av det militära pensionsväsendet.
Vad avvägningen av pensionsåldern beträffar har jag ansett mig kunna
ansluta mig till det från olika håll framkomna förslaget örn pensionsålderns
bestämmande till 60 år, mot vilken ålder i och för sig invändning
icke blivit gjord av någon av de i ärendet hörda myndigheterna.
Liksom i det under föregående punkt omförmälda fall synes fastställandet
av pensionsåldern böra ske genom utfärdande av föreskrift av
innebörd, att en uppnådd levnadsålder av 60 år skall utgöra förutsättning
för rätt till fyllnadspension.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen besluta,
ätt å aktiv stat uppförd musikdirektör vid armén
och marinen skall under i övrigt gällande villkor äga
att efter erhållet avsked undfå fyllnadspension,
därest han vid avskedstagandet uppnått en levnadsålder
av 60 år.
Vad departementschefen ovan under punkterna
l:o)—2:o) hemställt, däri statsrådets övriga
ledamöter instämma, behagar Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Kegenten bifalla samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Vid protokollet:
R. Borgström.