10

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Nr 114.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering
av Ruda—Finsjö—Oskarshamns och Ruda—
Älghults järnvägsaktiebolags skuldförhållande till
staten; given Stockholms slott den 20 februari 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Åke Holmbäck.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 20 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden
Gärde, Hamrin, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck,
Hansén, Rundqvist.

T. f. chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Holmbäck anför:
T skrivelse den 5 februari 1931 hava fullmäktige i riksgäldskontoret framlagt
förslag i fråga örn reglering av de statslån, vilka på sin tid beviljats för
anläggning av järnvägar från Oskarshamn till Ruda och från Ruda till Älghult.

Förslag i detta ämne förelädes 1930 års riksdag i proposition nr 162. Förslaget
tillstyrktes av statsutskottet (utlåtande nr 93) men vann icke riksdagens
bifall (riksdagens skrivelse nr 164). I propositionen lämnades en ingående redogörelse
för verkställda utredningar och vad eljest förekommit i saken. Under

399 31

Kungl. Maj:ts proposition nr 114. 11

hänvisning i övrigt till nämnda redogörelse må här i korthet erinras örn följande.

Den 2 september 1904 beviljade Kungl. Majit vissa personer koncession å
järnväg örn 0.S91 meters spårvidd från Oskarshamn till Enda station å Kalmar—
Berga järnväg. Vidare beviljade Kungl. Majit den 14 december 1917 vissa personer
koncession å järnväg om 0.891 meters spårvidd från den koncessionerade
järnvägens Sävsjöström—Älghult blivande ändstation vid Älghult till förenämnda
Ruda station. Jämlikt Kungl. Majits särskilda medgivanden den 27
januari 1905 respektive den 7 augusti 1919 överlätos koncessionerna å berörda
järnvägsanläggningar å Ruda—Finsjö—Oskarshamns järnvägsaktiebolag respektive
Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag.

Den 31 mars 1905 respektive den 13 juni 1919 fastställde Kungl. Majit
kostnadsberäkningar för järnvägsanläggningarna Oskarshamn—Ruda och Älghult—Ruda,
slutande å 970,000 respektive 3,050,000 kronor, samt beviljade
för utförande av järnvägsanläggningarna lån ur allmänna järnvägslånefonden
å 483,300 respektive 1,525,000 kronor. Sedan Kungl. Majit den 26 maj 1922 för
fullbordande av järnvägsanläggningen Älghult-—Ruda beviljat Ruda—-Älghults
järnvägsaktiebolag ett lån å 207,000 kronor ur handels- och sjöfartsfonden, beviljade
Kungl. Majit efter riksdagens hörande den 11 juli 1924 nämnda bolag
för inlösen av lånet från handels- och sjöfartsfonden jämte därå upplupen anståndsränta
ett lån å 224,000 kronor ur allmänna järnvägslånefonden. För samtliga
lån från allmänna järnvägslånefonden stadgades de för dylika lån vanliga
villkor beträffande annuitet, ränta, kapitalavbetalning och säkerhet för lånen.

Med förmälan, att Ruda—Finsjö—Oskarshamns järnvägsaktiebolag dittills
endast till en ringa del och Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag alls icke kunnat
fullgöra sin betalningsskyldighet för statslånen, gjorde fullmäktige i riksgäldskontoret
i skrivelse den 9 januari 1930 framställning örn reglering av nämnda
bolags skuldförhållande till staten. Framställningen, som föregåtts av vissa
utredningar och förhandlingar, utmynnade i förslag att statens fordringar på
grund av samtliga statslån till Ruda—Finsjö—Oskarshamns och Ruda—Älghults
järnvägsaktiebolag skulle nedskrivas till ett belopp, motsvarande järnvägarnas
realisationsvärde, eller 525,000 kronor, fördelat på två lån å 350,000
och 175,000 kronor, varvid tillsvidare endast lånet å 350,000 kronor skulle —
från och med år 1932 — förräntas och amorteras; för sistnämnda lån skulle
ställas av fullmäktige i riksgäldskontoret godkänd borgen.

Beträffande järnvägarnas förvaltning och drift efter en dylik skuldreglering
framkom mn två alternativa förslag, vilka av riksgäldsfullmäktige anmäldes i
berörda skrivelse. Enligt det ena alternativet skulle Ruda—Älghults järnvägsaktiebolags
samtliga tillgångar och skulder övertagas av Ruda—Finsjö—Oskarshamns
järnvägsaktiebolag samt den i skuldregleringen förutsatta borgen för
det nya lånet å 350,000 kronor tecknas av Oskarshamns stad, som jämte annan
kommun skulle nedskriva vissa fordringar hos de nuvarande järnvägsbolagen.
Det andra alternativet innebar, att Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag genom
ett för ändamålet bildat dotterbolag, Östra Smålands järnvägsaktiebolag, skulle
mot övertagande av betalningsansvaret för de nedskrivna statslånen förvärva

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar, varvid för det nya lånet
å 350,000 kronor skulle ställas borgen, som kunde godkännas av fullmäktige i
riksgäldskontoret. Vidare skulle Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag förbinda
sig att för visst trafikområde vid såväl sina egna som de inköpta järnvägarna
vidtaga en revision av gällande tariffer, vilka skulle dels nedsättas och dels
göras likformiga, så att ej städerna Oskarshamn och Kalmar samt deras hamnar
bleve obehörigen gynnade på varandras bekostnad. Fullmäktige i riksgäldskontoret
förordade det senare alternativet. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
åter ifrågasatte i avgivet utlåtande en lösning av spörsmålet enligt det förra
alternativet.

Vid anmälan inför Kungl. Majit av denna fråga den 14 februari 1930 anförde
dåvarande departementschefen bland annat följande:

Till följd av de senare årens förlustbringande drift å järnvägarna Ruda—
Oskarshamn och Ruda—Älghult hade Ruda—Finsjö—Oskarshamns och särskilt
Ruda—Älghults järnvägsaktiebolags ekonomiska ställning i betänklig grad
försämrats. Anledningarna härtill vore flera. Redan från början hade möjligheterna
för dessa järnvägar att bedriva en lönande transportrörelse begränsats
därigenom, att de naturliga trafikområdena vid järnvägarnas tillkomst varit
starkt beskurna och delvis sammanfallande med trafikområdena för de befintliga
närliggande järnvägarna Kalmar—Berga och Mönsterås—Fagerhult. Detta
hade i sin tur medfört, att mellan de bägge Oskarshamnsbanorna, å ena, och
sistnämnda bägge från Kalmar dirigerade järnvägar, å andra sidan, uppstått
en med åren allt kraftigare konkurrens. En annan orsak till ifrågavarande järnvägars
försämrade ekonomi läge däri, att förhållandena på vissa för järnvägsdriften
betydelsefulla områden särskilt sedan tillkomsten av järnvägen Ruda—
Älghult utvecklats i en för såväl denna som Ruda—Oskarshamns järnväg
mycket ogynnsam riktning, i det att dels den med järnvägarna konkurrerande
motorfordonstrafiken snabbt ökats och dels en avsevärd inskränkning ägt rum
inom vissa för dessa banors ekonomi viktiga näringsgrenar i Småland. Då åtminstone
någon mera betydande ändring i sistnämnda hänseenden icke, så vitt
det kunde förutses, torde vara att förvänta, syntes man icke kunna räkna nied
möjlighet till sådan förbättring i bolagens ekonomiska ställning, att de någonsin
skulle kunna fullgöra sina förpliktelser på grund av statslånen. Under sådana
förhållanden syntes en reglering av bolagens skulder snarast få vidtagas, för
att likvidation skulle kunna undvikas och staten hava utsikt att återbekomma
åtminstone någon del av sitt i järnvägsföretagen nedlagda kapital.

Departementschefen framhöll vidare, att förslaget att nedskriva statens
fordran till 525,000 kronor visserligen innebure en betydande eftergift. Med
hänsyn till ifrågavarande järnvägars dåliga ekonomiska ställning och till de
ringa utsikterna för framtida förbättring härutinnan och då den föreslagna
regleringen av bolagens skuldförhållande i allt fall syntes vara den förmånligaste,
sorn i det uppkomna läget kunde för staten erhållas, tillstyrkte departementschefen
berörda skuldreglerings genomförande. Beträffande förvaltningen
av ifrågavarande järnvägar för framtiden tillstyrkte departementschefen på
angivna grunder det andra av de båda förut nämnda alternativen, avseende samarbete
med Kalmarbanorna.

Med bifall till departementschefens hemställan föreslog Kungl. Majit i förenämnda
proposition riksdagen medgiva, att statens den 31 december 1929 beräknade
kapital- och räntefordran på grund av statslån för anläggning av järn -

13

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

vägar från Oskarshamn till Ruda och från Ruda till Älghult finge till den del,
densamma överstege 525.000 kronor, avskrivas under vissa av departementschefen
förordade villkor.

I två inom riksdagen väckta likalydande motioner (I: 302 och II: 476) hemställdes
örn avslag å berörda proposition. Till.stöd härför anfördes, bland
annat, att staden Oskarshamn gjort avsevärda uppoffringar för ifrågavarande
banors tillkomst och för uppehållande av trafiken å desamma samt att med
hänsyn härtill en lösning av förevarande spörsmål på sätt i propositionen föreslagits
måste anses obillig. Vidare framhölls, att frågan om närmare samarbete
eller eventuell fusion mellan Oskarshamnsbanorna och Östra Värends järnväg,
som trafikerade järnvägslinjen Växjö—Älghult, borde undersökas, innan frågan
örn skuldreglering avgjordes.

Statsutskottet tillstyrkte propositionen samt erinrade därvid, att några möjligheter
till ett praktiskt genomförande av en sammanslagning av Oskarshåmnsbanorna
och östra Värends järnväg knappast syntes föreligga. Skiljaktig
mening anfördes av sju ledamöter, som ansågo, att utskottet bort hemställa om
avslag å propositionen, varjämte blank reservation avgavs a\ en ledamot.

Propositionen blev, såsom förut nämnts, avslagen av riksdagen.

I nu föreliggande skrivelse den 5 februari 1931 hava fullmäktige i riksgäldskontoret
gjort förnyad framställning örn reglering av ifrågavarande järnvägsaktiebolags
skuldförhållande till staten.

Fullmäktige hava därvid meddelat, att de med anledning av riksdagens
beslut föranstaltat om utredning av frågan örn förhållandet mellan Oskarshamnsbanorna
och östra Värends järnväg. På initiativ av fullmäktige hade sålunda
för ändamålet tillsatts en kommitté, bestående av representanter för berörda
järnvägar. Kommittén hade sammanträtt i T äxjö den 4 november 1930
och protokoll över därvid förda förhandlingar hade sedermera tillställts fullmäktige.
Efter uppdrag av kommitterade hade även trafikchefen vid Malmö—
Genarps järnväg J. C. Holin avgivit utlåtande i förevarande ärende.

Resultatet av de vid berörda sammanträde förda förhandlingarna har i protokollet
sammanfattats sålunda:

Fusion mellan de olika järnvägsbolagen varken önskades eller kunde genomföras
under nuvarande förhållanden. För att genom samtrafik öka järnvägarnas
inkomster måste denna samtrafik utsträckas till Alvesta, dock vere inkomstökningen,
även örn samtrafiken med bortseende från Växjö—Åseda—
Hultsfreds järnvägs intresse kunde genomföras, obetydlig och oviss. För att erna
nämnvärt bättre tidtabellsförhållanden måste motorvagnar eller motorlokomotiv
inköpas. Att från kommunerna erhålla medel till dessa inköp vöre säkerligen
icke möjligt, synnerligast som den eventuella ökningen i trafikinkomster
vid motorvagnstrafik icke skulle uppgå till belopp, motsvarande ränta och
amortering å kapitalutläggen. Beträffande taxefrågorna rådde för närvarande
inom ramen för gällande bestämmelser ett gott samarbete mellan järnvägarna,
som även för framtiden torde komma att bestå.

Trafikchefen Holms utlåtande, beträffande vars närmare innehåll jag tillåter
mig att hänvisa till handlingarna i ärendet, utmynnar i det uttalandet, att vid
en sammanslagning av alla tre järnvägarna till ett företag med gemensam taxa

14

Kungl. Majus proposition nr lii.

oell ekonomi fördelarna icke komme att uppväga den sänkning av inkomsterna,
som av den gemensamma taxan oell samtrafiktaxan skulle föranledas, samt att
genom en sammanslutning i en trafikförvaltning icke skulle vinnas någon förbättring
i den ekonomiska ställningen, i varje fall icke någon förbättring av
betydelse.

Sedan den av fullmäktige i riksgäldskontoret sålunda föranstaltade utredningen
slutförts, återupptogo fullmäktige förhandlingar med Oskarshamns stad
angående reglering av Oskarshamnsbanornas skuldförhållande till staten.

Såsom resultat av dessa förhandlingar hava stadsfullmäktige i Oskarshamn
i en till Kungl. Maj :t ställd, av fullmäktige i riksgäldskontoret överlämnad
skrift meddelat, att stadsfullmäktige den 13 december 1930 beslutat erbjuda
riksgäldskontoret ett kontant belopp av 350,000 kronor såsom full betalning
för de till Ruda Finsjö—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag
utlämnade statslånen, samt hemställt, att Kungl. Majit måtte till innevarande
års riksdag avlåta proposition örn antagande av detta erbjudande.

För egen del anföra fullmäktige i riksgäldskontoret följande:

De på föranstaltande av fullmäktige verkställda utredningarna utvisa otvetydigt,
att redan vid den tidpunkt, då det ursprungliga anbudet ingavs, endast
ringa utsikt förefanns för staten att någonsin erhålla likvid för lånet å 175,000
kronor, för vilket någon säkerhet ej skulle ställas. Resultatet av driften å båda
banorna tillsammans, som år 1928 utvisade ett obetydligt överskott, förbyttes
underbar 1929 till ett driftunderskott å omkring 5,000 kronor. Beträffande
1930 ars resultat kan någon exakt uppgift för närvarande ej lämnas, då årets
räkenskaper ännu ej äro avslutade, men man räknar med ett driftunderskott av

20.000 å 25,000 kronor. I betraktande av den sålunda alltjämt fortgående försämringen
av ifrågavarande järnvägars driftsresultat och med hänsyn till de
stora ekonomiska uppoffringar, som Oskarshamns stad tidigare gjort för desamma,
anse fullmäktige, att det nu föreliggande anbudet bör av statsmakterna
godtagas.

I överensstämmelse med vad som skett vid tidigare uppgörelser av ifrågavarande
art bör emellertid såsom villkor härför föreskrivas, att staten erhåller
rättighet att inlösa järnvägarna för den nu bjudna köpeskillingen 350,000
kronor, ökad med de belopp, som framdeles komma att bindas i järnvägarnas
fasta anläggningar och rullande materiel, men minskad med behöriga avdrag
på grund av slitning och annan teknisk värdeminskning. Sedan bolagen erhållit
underrättelse örn denna fullmäktiges uppfattning, hava de i särskilda till
Kungl. Majit ställda ansökningar hemställt, att de för järnvägarna gällande
koncessionsvillkoren matte i detta syfte undergå erforderlig förändring.

I övrigt hava fullmäktige icke någon annan erinran att framställa mot stadsfullmäktiges
nu avgivna anbud än att en viss termin bör fastställas, inom
vilken förenämnda summa av 350,000 kronor bör vara erlagd; och vilja fullmäktige
föreslå, att inbetalningen verkställes senast den 1 oktober 1931.

På grund av vad sålunda anförts tillstyrka fullmäktige i riksgäldskontoret
överlåtelse till Oskarshamns stad av statens fordran för Ruda—Finsjö_Oskars hamns

och Ruda—Älghults järnvägsaktiebolags tre statslån mot ett belopp av

350.000 kronor att erläggas kontant senast den 1 oktober 1931.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i utlåtande den 14 februari 1931
tillstyrkt antagande av det av Oskarshamns stad gjorda erbjudandet på de av
fullmäktige i riksgäldskontoret föreslagna villkoren.

Kungl. Majus proposition nr 114.

15

Slutligen må Ilar meddelas följande sammanställning, utvisande statens
fordran för ifrågavarande statslån den 31 december 1929 respektive samma
dag år 1930:

leke förfallen skuld

Förfallen skuld

Summa

Kronor

Kronor

Kronor

3I/n 1929

3Vi2 1930

»Via 1929

31/i2 1930

31/ia 1929

31/iä 1930

Ruda—Finsjö—Oskars-

hamns järnvägs-

aktiebolag.

Kapital.....................

407,490

97

401,663

06

75,809

03

81,636

94

483,300

—

483,300

—

Ränta .....................

4,533

34

4,468

50

422,500

39

440,837

48

427,033

73

445,305

98

Överränta ...............

—

—

—

—

186,900

04

212,114

22

186,900

04

212,114

22

Anståndsränta .........

43,416

45

43,416

45

—

—

—

—

43.416

45

43,416

45

Summa kronor

455,440

76

449,548

01

685,209

46

734,588

64

1,140,650

22

1,184,136

65

Ruda—Älghults järn-

vägsaktiebolag.

Lån nr 1 av dr 1919:

Kapital.....................

1,498,708

24

1,491,293

65

26,291

76

33,706

35

1,525,000

—

1,525,000

—

Ränta .....................

24,770

32

24,647

77

417,067

97

492,003

38

441,838

29

516,651

15

Överränta ...............

—

—

—

—

62,381

21

88,263

16

62,381

21

88,263

16

Anståndsränta .........

189,715

62

189.715

62

—

—

—

—

189,715

62

189,715

62

Kronor

1,713,194

18

1,705,657

04

505,740

94

613,972

89

2,218,935

12

2,319,629

93

Lån nr 2 av år 1924:

Kapital.....................

221,175

36

220,138

13

2,824

64

3,861

87

224,000

—

224,000

—

Ränta .....................

4,577

10

4,555

64

33,463

36

44,522

13

38,040

46

49,077

77

Överränta ...............

—

—

—

—

2,821

90

5,093

09

2,821

90

5,093

09

Kronor

225,75246

224,693)77

39,109

90

53,477

09

264,862

36

278,170 86

Summa kronor

1,938,946 64|l,930,350|81

544,850 84

667,449

98

2,483,797

48

2,597,80079

Såsom varit att förutse har Ruda—Finsjö—Oskarshamns och Ruda—Älg- Departement»-hults jämvägsaktiebolags ekonomiska ställning, som var betänkligt svag redan chofc"''
då förut nämnda proposition angående reglering av bolagens skuldförhållande
till staten avläts till 1930 års riksdag, numera blivit ytterligare försämrad.

En sådan reglering är alltså nu än mera av behovet påkallad.

I fråga om sättet att genomföra en skuldreglering torde det genom den senast
verkställda utredningen få anses ådagalagt, att ett samgående i vidare mån
än som nu äger rum eller en fusion med östra Värends järnväg, såsom i förut
omförmälda motioner vid 1930 års riksdag ifrågasatts, icke skulle komma att
medföra någon förbättring i Oskarshamnsbanornas ekonomiska ställning. Med
hänsyn härtill och under i övrigt föreliggande förhållanden lärer endast återstå
utvägen att genomföra en skuldreglering för ifrågavarande järnvägar såsom
fristående företag. Det i sådant hänseende nu senast framlagda förslaget att till
Oskarshamns stad överlåta statens fordran på grund av statslånen mot att staden
kontant erlägger ett belopp av 350,000 kronor innebär, att staten skulle vidkännas
en ren kapitalförlust av inemot 1,900,000 kronor, alltså en ännu mera

16

Kungl. Majlis proposition nr 114.

betydande eftergift än som avsågs med det för 1930 års riksdag framlagda nedskrivningsförslaget.
Med hänsyn till att man, såsom redan i nästlidet års proposition
framhölls, icke torde kunna räkna med att bolagen någonsin skola kunna
fullgöra sina förpliktelser på grund av statslånen och i betraktande av de avsevärda
ekonomiska uppoffringar, som Oskarshamns stad gjort för järnvägarna,
samt då en för staten mindre kännbar skuldreglering än den nu föreslagna icke
lärer kunna åstadkommas, anser jag mig böra tillstyrka, att förslaget kommer
till genomförande. Därvid torde det av fullmäktige i riksgäldskontoret förordade
villkoret om inlösningsrätt böra föreskrivas.

Tidpunkten för inbetalning av beloppet i fråga torde, såsom riksgäldsfullmäktige
föreslagit, böra bestämmas till senast den 1 oktober 1931.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att statens fordran på grund av statslån för anläggning av järnvägar
från Oskarshamn till Huda och från Ruda till Älghult må
överlåtas till Oskarshamns stad mot att staden senast den 1 oktober
1931 till riksgäldskontoret erlägger ett kontant belopp av

350,000 kronor och på villkor i övrigt, som av mig i det föregående
förordats.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr,, 1931.