Kungl. Maj:ts proposition Nr 104.
11
Nr 104.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avstående av viss
del av allmänna arvsfondens rätt till arv efter Olga Maria
Weidenhielm; given Stockholms slott den 13 februari 1931.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att. bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Felix Hamrin.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 13 februari 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gaede, Hamkin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför:
Ilen 25 februari 1930 avled Olga Maria Weidenhielm, född Wallström,
frän Stockholm utan att, såvitt en efter henne den 22 maj 1930 upprättad
bouppteckning utvisar, efterlämna annan arvinge än allmänna arvsfonden.
Enligt bouppteckningen utgjorde behållningen i boet 270,495 kronor
56 öre.
12
Kuncjl. Martts proposition Nr 104.
I särskilda till Kungl. Majit ställda, av Överståthållarämbetet med
egna yttranden till kammaradvokatfiskalsämbetet överlämnade skrifter
hava dels Anna Charlotta Karlsson, dels Selma Holmertz, född Boustedt,
och Elsa Boustedt, dels ock förre kamreraren Olof Johan Hofvander
och Anna Alatilda Hofvander anhållit, att den avlidnas kvarlåtenskap
måtte delvis till deras förmån efterskänkas.
Anna Charlotta Karlsson har till stöd för sin ansökning åberopat
bland annat följande:
Hon hade under många år varit i tjänst hos Olga Alaria Weidenhielm
och därunder till dennas fulla belåtenhet utfört sina åligganden. Vid
ett flertal tillfällen hade Olga Alaria Weidenhielm förklarat, att hon
skulle sörja för Anna Charlotta Karlssons återstående dagar antingen
genom inköp av en livränta eller genom insättning i bank av ett tillräckligt
kapital för hennes räkning.
Vid ansökningen funnos fogade avskrifter av fyra från Olga Maria
Weidenhielm till vice värden i ett henne tillhörigt hus, förre polismannen
C. H. Watz avlåtna brev, däri hon avhandlar frågan örn lämpligaste
sättet för betryggande av Anna Charlotta Karlssons framtid. I ett av
dessa brev, dagtecknat den 15 november 1929, ber hon Watz efterfråga
i försäkringsaktiebolaget Skandia, där Anna Charlotta Karlsson köpt en
livränta, huru stort kapital ytterligare erfordrades för att hon skulle
erhålla en årlig livränta av 1,300 kronor, 1,400 kronor eller högre belopp.
I de övriga ansökningarna har i huvudsak anförts: av Selma Holmertz
och Elsa Boustedt, att de vore döttrar till en kusin till Olga Maria Weidenhielm,
nämligen Amanda Boustedt, född Bergius, samt att Olga Maria
Weidenhielms avsikt säkerligen varit att genom testamente tillgodose
dem med en del av sin efterlämnade kvarlåtenskap, men att hon, innan hon
hunnit genomföra denna sin avsikt, överraskats av döden; samt av Olof
Johan Hofvander och Anna Alatilda Hofvander, att de, som vöre kusiner
till den avlidna, vore ålderstigna och befunne sig i mycket tryckta
förhållanden i ekonomiskt avseende.
Vid sina yttranden har Överståthållarämbetet fogat utredning angående
sökandenas personer och ekonomiska ställning.
I fråga örn Selma Holmertz och Elsa Boustedt har denna utredning
införskaffats av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som den 1 december
1930 jämväl avgivit utlåtande i ärendet beträffande dessa sökande.
Av utredningen rörande Anna Charlotta Karlsson framgår följande.
Hon vore fodd den 4 november 1851. Är 1897 hade hon erhållit tjänst
hos Olga Maria Weidenhielm samt kvarstannat i berörda tjänst till Olga
Maria Weidenhielms död. Under de senaste tjugusju åren hade hon åtnjutit
en lön av 25 kronor i månaden. Hennes enda inkomst utgjordes
nu av en livränta å 700 kronor örn året, som hon för egna besparingar
inköpt. Efter Olga Maria Weidenhielms död hade hon bosatt sig i Gränna,
där hon hyrde en bostad örn ett rum och kök för 100 kronor örn året
Kungl. Maj:ts proposition Nr 104.
13
och skötte sitt hushåll själv. Emellanåt måste hon dock anlita hjälp, alldenstund
hennes synförmåga vore starkt nedsatt och hon dessutom lede
av reumatisk värk och stark åderförkalkning.
Överståthållarämbetet Ilar i sina yttranden tillstyrkt, att en var av
sökandena tillerkändes visst belopp av kvarlåtenskapen efter Olga Maria
Weidenhielm.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har i sitt utlåtande tillstyrkt
avstående av någon del av kvarlåtenskapen till förmån för Selma Holmertz
och Elsa Boustedt.
Kammaradvokatfiskalsämbetet har den 8 januari 1931 avgivit utlåtande
i ärendet och därvid överlämnat, jämte annan av ämbetet åstadkommen
utredning, ett från den ene av utredningsmännen i Olga Maria
Weidenkielms dödsbo, advokaten Arthur Gullberg, inhämtat yttrande,
däri denne anfört bland annat följande:
Gullberg hade i många år varit Olga Maria Weidenhielm behjälplig
med skötseln av hennes juridiska och ekonomiska angelägenheter samt
ansåge sig utan tvekan kunna uttala, att hon in i det sista hade en mycket
klar och redig uppfattning i fråga örn affärer. Sedan den nya arvslagen
antagits, hade han i huvuddrag meddelat henne lagens innehåll
och frågat, örn hon med anledning av densamma önskade göra några dispositioner
till förmån för sina släktingar. Härtill hade hon svarat, att
hon vore nöjd med lagen och gillade arvsfondens ändamål, att hon icke
komme att göra testamente till släktingarnas förmån, samt att hon vore
glad över att arvet icke komme att splittras på ett flertal händer. För
Gullberg stöde det fullt klart, att det varit Olga Maria Weidenhielms bestämda
önskan, att hennes släktingar icke skulle erhålla någon del av
hennes kvarlåtenskap.
Vid sitt yttrande har Gullberg fogat fem brev, som han mottagit frän
Olga Maria Weidenhielm. Breven är o dagtecknade respektive den 4
augusti, den 13 september, den 21 september, den 22 september och den
11 oktober 1928 och bestyrka den av Gullberg uttalade uppfattningen om
Olga Maria Weidenhielms önskningar beträffande sin kvarlåtenskap.
För egen del har kammaradvokatfiskalsämbetet anfört följande:
Såsom framginge av bouppteckningen efter den avlidna, efterlämnade
hon ingen annan arvinge än allmänna arvsfonden, och tillfölle alltså hennes
kvarlåtenskap nämnda fond. Boet efter den avlidna vore ännu föremål
för utredning, och hade kvarlåtenskapen icke ens till någon del ännu
redovisats till fonden.
Vad anginge de av Selma Holmertz och Elsa Boustedt samt Olof Johan
Hofvander och Anna Matilda Hofvander gjorda ansökningarna, hade
till stöd för desamma åberopats sökandenas släktskap med den avlidna.
Sålunda vore sistnämnda båda sökande kusiner till Olga Maria Weidenhielm,
medan Selma Holmertz och Elsa Boustedt vore barn till en kusin
till henne. Fråga uppstode alltså här, vilken betydelse borde vid prövning
av ansökning om efterskänkande av arvsfondens rätt till kvarlåtenskap
tillmäta*- sökandenas släktskap med arvlåtaren.
14
Kanyl. Maj:ts pia/,position Nr 104.
Sedan advokatfiskalsämbetet härefter principiellt uttalat sig i denna
fråga och därvid framhållit billigheten i vissa fall av ett efterskänkande
även där sökanden icke kunde visa, att arvlåtaren i berörda avseende
manifesterat sitt intresse för honom, fortsätter ämbetet:
Emellertid kunde fall inträffa, då vederbörande arvlåtare av ett eller
annat skäl under sin livstid givit uttryck för sin önskan, att arvlåtarens
ej arvsberättigade släktingar icke skulle erhålla kvarlåtenskapen eller
någon del därav. Vöre detta händelsen, kunde det givetvis ej bli fråga
örn något efterskänkande av allmänna arvsfondens rätt.
Ett sådant fall förelåge beträffande de båda ansökningar, varom nu
närmast vöre fråga. Såsom framginge av de av advokaten Gullberg i
dennes förutberörda yttrande lämnade uppgifter, vilka bestyrktes av de
vid yttrandet fogade, av Olga Maria Weidenhielm till Gullberg avlåtna
breven, hade arvlåtarens önskan varit, att hennes släktingar icke skulle
erhålla del i hennes kvarlåtenskap. Vid sådant förhållande kunde ämbetet
icke tillstyrka bifall till dessa ansökningar.
Beträffande däremot ansökningen av Anna Charlotta Karlsson ansåge
ämbetet fog finnas för att tillmötesgå densamma. Sökanden hade under
en lång följd av år varit Olga Maria Weidenhielms tjänarinna, och sökandens
uppgift, att arvlåtaren i sin livstid tänkt att ekonomiskt trygga
sökandens ålderdom, vunne stöd av i ärendet företedda handlingar. Örn
ämbetet således såge sig kunna förorda ett efterskänkande till sökanden
av viss del av kvarlåtenskapen efter den avlidna, ville ämbetet för sin
del föreslå, att i detta fall icke en bestämd summa en gång för alla tilldelades
sökanden, utan att ett visst belopp, som ämbetet föresloge till
400 kronor årligen, bestämdes att periodvis, exempelvis i början av varje
kvartal, utgå till sökanden under hennes återstående livstid. Utbetalningen
borde verkställas av utredningsmännen, tills kvarlåtenskapen blivit
redovisad till allmänna arvsfonden och därefter av statskontoret, och
borde sökanden berättigas att uppbära beloppet i fråga från och med
kvartalet näst efter det, varunder Olga Maria Weidenhielm avlidit, till
och med det kvartal, varunder sökanden avlede.
Härefter har statskontoret, på grund av remiss, den 17 januari 1931
inkommit med utlåtande i fråga örn lämpligaste sättet för beredande av
årligt understöd åt Anna Charlotta Karlsson och har däri yttrat följande:
Enligt vad som framginge av förenämnda brev till C. H. Watz hade
Olga Maria Weidenhielm förklarat sin avsikt vara att vidtaga sådan
åtgärd, att sökanden måtte, efter Olga Maria Weidenhielms frånfälle, ut
över den livränta sökanden själv kunnat förskaffa sig, erhålla sådan inkomst,
att hon tillhopa skulle få 1,300 å 1,400 kronor i årsunderhåll. Denna
avsikt hade icke kommit till utförande, då Olga Maria Weidenhielm
avled den 25 februari 1930. Den stora behållningen i boet efter henne
bomme att tillfalla allmänna arvsfonden; och det syntes då vara skäligt,
att sökanden, vilken för sitt uppehälle numera, efter Olga Maria Weidenhielms
död, vore hänvisad till den livränta, som hon med egna medel
inköpt hos försäkringsaktiebolaget Skandia och som, enligt vad statskontoret
inhämtat, belöpte sig till 700 kronor för år, erhölle något understöd
av allmänna arvsfondens medel. Det av kammaradvokatfiskalsämbetet
föreslagna beloppet 400 kronor måste med hänsyn till vad som förekom
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 104.
mit förefalla väl lågt, och statskontoret skulle för sin del vilja förorda
720 kronor. Även om allmänna arvsfonden icke ännu mottagit kvarlåtenskapen
efter Olga Maria Weidenhielm, torde livräntan dock kunna
efter riksdagens medgivande anvisas att utgå av fondens medel. Det
syntes statskontoret, som örn denna livränta, liksom från statskontoret
utgående pensioner i allmänhet, borde utbetalas månadsvis med V12 i slutet
av varje kalendermånad samt av sökanden åtnjutas från och med den
1 mars 1930 under hennes återstående livstid. Däremot borde — i olikhet
med vad som gällde för pensioner i allmänhet — dyrtidstillägg icke
förekomma beträffande denna livränta.
Slutligen hava Selma Holmertz och Elsa Boustedt inkommit med en
till Kungl. Maj:t ställd, den 6 februari 1931 dagteeknad skrift och därvid
fogat åtskilliga, i flertalet fall från Olga Maria Weidenhielm till dem
avlåtna brev.
Efter det kammaradvokatfiskalsämbetet beretts tillfälle taga del härav,
har ämbetet i en den 9 februari 1931 avgiven promemoria förklarat
nämnda handlingar icke vara av beskaffenhet att kunna föranleda ämbetet
att frångå sin förut uttalade mening rörande Selma Holmertz’ och
Elsa Boustedt^ ansökning.
På grund av vad i ärendet förekommit anser jag i likhet med kammaradvokatfiskalsämbetet,
att något efterskänkande av kvarlåtenskapen
efter Olga Maria Weidenhielm till förmån för någon av Selma
Holmertz, Elsa Boustedt, Olof Johan Hofvander och Anna Matilda Hofvander
icke bör ifrågakomma.
Däremot finner jag starka skäl tala för ett dylikt efterskänkande till
förmån för Anna Charlotta Karlsson för beredande av något årligt understöd
åt henne under hennes återstående livstid. Lika med statskontoret
anser jag, att detta understöd lämpligen bör erhålla formen av en
livränta till ett årligt belopp av 720 kronor. Denna livränta torde böra
utbetalas månadsvis med V12 i varje kalendermånad.
I fråga örn sättet för beredande av sådan livränta synes emellertid vad
statskontoret härutinnan föreslagit knappast stå i överensstämmelse med
lagen örn allmänna arvsfonden, enligt vilken fondens avkastning endast
får användas till främjande av barns och ungdoms vård och fostran. För
beredande av livränta åt Anna Charlotta Karlsson torde i stället den i
34 § lagen örn allmän pensionsförsäkring omförmälda s. k. frivilliga
försäkringen böra anlitas och sålunda av kvarlåtenskapen avstås
vad som erfordras för inköp av livränta enligt denna försäkringsform.
Visserligen är det för närvarande icke möjligt för sökanden att
vinna anslutning till den frivilliga pensionsförsäkringen, då bon uppnått
en ålder av över 70 år. Emellertid bar Kungl. Majit i proposition
den 23 januari 1931, nr 39, föreslagit sådan ändring av sagda lagrum,
att försäkring tillätes jämväl av personer, vilka överskridit denna ålder.
Vid bifall till lagändringen, som enligt förslaget skall träda i kraft
Departements
chefen.
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 104.
den 1 juli 1931, skulle sålunda efter denna tid åt sökanden kunna beredas
en livränta från pensionsförsäkringsfonden. Enligt vad jag inhämtat,
torde kostnaderna härför komma att belöpa sig till omkring 4,500
kronor.
Det ifrågavarande understödet bör emellertid, på sätt statskontoret tillstyrkt,
beräknas redan från och med den 1 mars 1930. Då, såsom förut
anförts, livränta från pensionsförsäkringsfonden icke kan beredas förrän
efter den 1 juli 1931, torde följaktligen Anna Charlotta Karlsson böra
ur kvarlåtenskapen efter Olga Maria Weidenhielm ytterligare tillerkännas
ett understöd av 60 kronor för månad, räknat från förstnämnda tidpunkt
till dess livräntan börjar utgå. Allmänna arvsfondens rätt till
den del av kvarlåtenskapen, som erfordras för utbetalande av detta understöd,
torde därför — utöver vad som åtgår för inköp av livräntan —
böra avstås till förmån för Anna Charlotta Karlsson.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte, med avslag å Selma
Holmertz’, Elsa Boustedts, Olof Johan Hofvanders och Anna Matilda
Hofvanders ansökningar, föreslå riksdagen medgiva,
att av allmänna arvsfondens rätt till arv efter Olga
Maria Weidenhielm må till Anna Charlotta Karlsson
avstås vad som erfordras dels för anskaffande
av en livränta under hennes återstående livstid å
720 kronor örn året, räknat från tidpunkt, som av
Kungl. Majit bestämmes, att utbetalas månadsvis
med V12 i varje kalendermånad, dels ock för beredande
åt Anna Charlotta Karlsson av ett understöd av 60
kronor för månad, räknat från och med den 1 mars
1930 till dess nämnda livränta börjar utgå.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
TJr protokollet!
Olga Gjörloff.
310497. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.