Kungl. Majlis proposition nr 101.

1

Nr 101.

Kungl. Marits proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 (nr
422) om fattigvården m. m.; given Stockholms slott
den 20 februari 1931.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Majit
härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 (nr 422) örn
fattigvården; samt

2) lag örn ändrad lydelse av 2 § 3 morn., 72 §, 81 § 3 mom. och 85 § 1 mom.
i lagen den 6 juni 1924 (nr 361) om samhällets barnavård.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sam Iaksson.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 87 käft. (Nr 101 f)

1

2

Kungl. Majlis proposition nr 101.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om fattigvården.
,

Härigenom förordnas, att 92 § av lagen den 14 juni 1918 om fattigvården
skall upphöra att gälla samt att 73—76 §§, 78 § 3 mom. och 83 § samma
lag skola, 74 § i dess lydelse enligt lagen den 6 juni 1924 (nr 362) och i nedan
angivna del, erhålla följande ändrade lydelse:

73 §.

Anträffas någon, som fyllt aderton år, bettlande, må han av polisman anhållas
och, där anledning ej finnes att förfara enligt lagen örn åtgärder mot vanartigt
levnadssätt, överlämnas till samhällets fattigvårdsstyrelse.

Varder bettlare, som är varaktigt oförmögen till arbete, på grund av föreliggande
fattigvårdsbehov intagen å fattigvårdsanstalt, vare han ej berättigad
att lämna anstalten, med mindre grundad anledning finnes att antaga, att han
utanför anstalten skall ärligen försörja sig.

Lag samma vare, där den, som förut varit föremål för åtgärd enligt 19, 20
eller 29 § av lagen örn åtgärder mot vanartigt levnadssätt, blivit på grund av
behov av fattigvård jämlikt bestämmelse i samma lag överlämnad till fattigvårdsstyrelsen
och för vård intagen å fattigvårdsanstalt.

74 §.

Undandrager sig någon, som intagits å anstalt eller inställt sig eller hämtats
till förrättande av arbete utanför anstalt, att fullgöra anvisat arbete, eller
lämnar han utan tillstånd arbetet, eller visar han tredska att efterkomma givna
föreskrifter, eller gör han sig skyldig till uppförande, som strider mot sedlighet
eller god ordning, äger fattigvårdsstyrelsen, där han fyllt aderton år,
tilldela honom varning med erinran örn den påföljd, som i 75 § omförmäles.
Är han varaktigt oförmögen till arbete, må likväl varning icke meddelas endast
på grund av hans underlåtenhet att fullgöra anvisat arbete och ej heller
av annan anledning, med mindre han är i behov av vård å vårdanstalt och det
finnes uppenbart, att hans vårdande å sådan anstalt skulle äventyra ordningens
upprätthållande därstädes eller i annat hänseende medföra synnerlig olägenhet
för anstalten.

Styrelse för — — — är sagd.

Varning, som —- —- — nästa sammanträde.

över beslut---—- för styrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

3

75 §.

Därest den felande ej låter rätta sig av varning, som i 74 § sägs, må fattigvårdsstyrelsen
eller anstaltens styrelse, med bifogande av bevis om varningen
och tillgänglig utredning i ärendet, hos skyddskollegiet i länet göra framställning
örn den felandes intagande å allmän arbetsanstalt.

Skyddskollegiet skall lämna den felande tillfälle att yttra sig över framställningen
och, där det är av nöden, hålla förhör med honom. Angående ärendets
behandling hos kollegiet och vad därmed äger samband skola bestämmelserna
i 26—28 samt 65 §§ av lagen örn åtgärder mot vanartigt levnadssätt
i tillämpliga delar gälla. Upplysning skall inhämtas, i vilket fattigvårdssamhälle
den felande vistades, då han senast erhöll fattigvård eller då föreläggande
att utföra anvisat arbete senast meddelades honom.

Kollegiet äger förordna örn den felandes intagande å allmän arbetsanstalt
eller, då mildrande omständigheter förekomma, meddela honom förnyad varning.
För beslut om intagande å allmän arbetsanstalt erfordras, att ordföranden
biträder beslutet. Vad i 32 § och 34 § första stycket av nyssnämnda
lag är stadgat skall lända till efterrättelse.

När skäl därtill äro, må kollegiet förordna, att den felande skall tagas i
förvar i avbidan på att målet avgöres eller utslag om hans intagande å allmän
arbetsanstalt vinner laga kraft eller nöjdförklaring i stadgad ordning
avgives.

76 §.

\

Meddelas förordnande örn den felandes intagande å allmän arbetsanstalt,
skola bestämmelserna i 35, 36, 39, 40, 43—52, 55—58 samt 62—64 §§ av lagen
om åtgärder mot vanartigt levnadssätt i tillämpliga delar gälla. Dock skall därvid
iakttagas, att den, som på grund av försummad försörjningsplikt enligt
71 § denna lag förelagts arbete, icke må kvarhållas längre tid än ett år, så framt
ej 45 § av lagen om åtgärder mot vanartigt levnadssätt varder tillämplig, att
vid prövning av fråga örn utskrivning av sådan person hänsyn i främsta rummet
skall tagas därtill, huruvida grundad anledning föreligger till antagande, att
han efter utskrivning skall söka efter förmåga fullgöra honom åliggande försörjningsplikt,
samt att i det fall, som avses i 44 § första stycket sistnämnda
lag, arbetsofÖrmögen person skall överlämnas till Konungens befallningshavande
i det län, där förordnandet örn hans intagande å allmän arbetsanstalt
meddelats, och såsom vistelsesamhälle skall anses det fattigvårdssamhälle, där
han enligt skyddskollegiets utredning vistades, då han senast erhöll fattigvård
eller då föreläggande att utföra anvisat arbete senast meddelades honom. Avsåg
förordnandet örn intagande å allmän arbetsanstalt den, som är varaktigt
oförmögen till arbete, och meddelades förordnandet på den grund, att hans
vårdande å vårdanstalt skulle äventyra ordningens upprätthållande därstädes
eller i annat hänseende medföra synnerlig olägenhet för anstalten, skall vad i
40 § andra stycket och 42 § av lagen örn åtgärder mot vanartigt levnadssätt
är stadgat äga motsvarande tillämpning.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

Uti det i 61 § av lagen om åtgärder mot vanartigt levnadssätt omförmälda
centralregistret skola uppgifter införas angående dem, rörande vilka förordnande
örn intagande å allmän arbetsanstalt enligt 75 § denna lag meddelats.
Angående meddelande av utdrag av registret skall vad i 8 § 1, 3 och 4 morn.
av lagen om straffregister är stadgat äga motsvarande tillämpning.

78 §.

3 mom. över varning, som i 74 § sägs, må klagan ej föras; dock äger
skyddskollegium, i sammanhang med prövning av framställning örn den felandes
intagande å allmän arbetsanstalt, pröva varningens befogenhet.

83 §.

Den, som vill söka ändring i skyddskollegiets utslag i mål om intagande
å allmän arbetsanstalt enligt 75 § eller i kollegiets i sådant mål meddelade
beslut örn påföljd för utevaro fran förhör vid kollegiet eller örn ersättning av
allmänna medel, varom i 26 § tredje stycket, 27 § första stycket och 28 § andra
stycket av lagen om åtgärder mot vanartigt levnadssätt sägs, äger att inom en
vecka från den dag, då han skriftligen erhöll del av utslaget eller beslutet, till
kollegiets ordförande inkomma med sina till Konungen ställda besvär. Ordföranden
infordrar skyndsamt vederbörandes yttrande över besvären, örn anledning
därtill föreligger, samt insänder därefter ofördröjligen till nedre justitierevisionen
samtliga ärendet rörande handlingar tillika med utlåtande av kollegiet.

I sammanhang med prövning av besvär, som här sägs, må ock komma under
bedömande lagligheten av varning, som meddelats enligt 74 eller 75 §.

Klagan över beslut, som av skyddskollegium särskilt meddelats örn någons
tagande eller kvarhallande i förvar, ma av honom förås i enahanda ordning,
dock utan inskränkning till viss tid. över annat beslut, som skyddskollegium
meddelat under målets handläggning, må särskild klagan icke föras.

Av Konungen meddelat beslut örn intagande å allmän arbetsanstalt översändes
till Konungens befallningshavande för förordnande örn verkställighet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1933; dock att 76 § andra stycket träder i
kraft å dag, som Konungen bestämmer.

Genom denna lag upphävas lagen den 14 juni 1918 (nr 426) örn ersättning
i vissa fall av allmänna medel till vittnen i mål enligt 75 § i lagen örn fattigvården
samt kungörelsen den 31 december 1918 (nr 1068) örn tvångsarbetes
förrättande i vissa fall i kronohäkte.

Mål angående ådömande av tvångsarbete enligt 75 §, som vid tiden för denna
lags ikraftträdande äro anhängiga hos Konungens befallningshavande, skola
för fortsatt handläggning överlämnas till skyddskollegiet i länet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

5

Fullföljes talan mot utslag, som före denna lags ikraftträdande av Konungens
befallningshavande meddelats i mål angående ådömande av tvångsarbete
enligt 75 §, skall dittills gällande lag lända till efterrättelse.

Vid verkställighet av utslag, varigenom någon före denna lags ikraftträdande
enligt 75 § dömts till tvångsarbete, skall i fråga om tiden för tvångsarbetet
gälla vad utslaget innehåller men i övrigt den nya lagen äga tillämpning;
dock att stadgandet i 13 § av lagen den 12 juni 1885 angående lösdrivares
behandling fortfarande skall äga giltighet.

Har någon enligt 92 § av lagen om fattigvården eller 7 § av lagen den 12 juni
1885 angående lösdrivares behandling blivit överlämnad till fattigvårdsstyrelse
och för vård intagen å fattigvårdsanstalt, skall 73 § här ovan i fråga om honom
lända till efterrättelse.

I fall, som avses i 73 §, skall varning enligt lagen den 12 juni 1885 angående
lösdrivares behandling vara att likställa med åtgärd enligt 19 § av lagen
örn åtgärder mot vanartigt levnadssätt och utslag, varigenom någon enligt förstnämnda
lag dömts till tvångsarbete, med förordnande örn intagande å allmän
arbetsanstalt.

I den mån så lämpligen kan ske, skola uti det i 61 § av lagen örn åtgärder
mot vanartigt levnadssätt omförmälda centralregistret införas uppgifter angående
dem, som före den 1 juli 1933 enligt lagen om fattigvården dömts till
tvångsarbete.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2 § 3 morn., 72 §, 81 § 3 moni. och 85 § 1 moni. i
lagen den 6 juni 1924 (nr 361) örn samhällets barnavård.

Härigenom förordnas, att 2 § 3 morn., 72 §, 81 § 3 mom. och 85 § 1 mom.
i lagen den 6 juni 1924 örn samhällets barnavård skola, 72 § i nedan angivna
del, erhålla följande ändrade lydelse:

2 §.

3 mom. Om vissa på barnavårdsnämnden ankommande åtgärder eller dess
befattning med vissa ärenden är stadgat i lagarna örn äktenskaplig börd, örn
barn i äktenskap, örn adoption, örn barn utom äktenskap, örn förbud för vissa
underhållsskyldiga att avflytta från riket, om förmynderskap samt örn åtgärder
mot vanartigt levnadssätt ävensom i 14 kap. 45 § strafflagen och i
lagen innefattande bestämmelser om förfarandet i brottmål rörande vissa
minderåriga.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

72 §.

Skyldig att---— -—- underhållsskyldighetens fullgörande.

Den arbetsskyldige — -----ett år.

Vad i 71, 72, 74, 75 och 76 §§ i lagen om fattigvården är stadgat om inverkan
av arbetsskyldighetens fullgörande, örn handräckning, örn varning och
intagande å allmän arbetsanstalt såsom påföljd vid underlåtenhet av eller
tredska eller dåligt uppförande vid utförande av anvisat arbete samt örn anstaltsvård
och införande av vissa uppgifter i det i 61 § av lagen örn åtgärder
mot vanartigt levnadssätt omförmälda centralregistret m. m. skall i motsvarande
tillämpning lända till efterrättelse, med iakttagande dock, att vad enligt
nämnda §§ åligger fattigvårdsstyrelsen i stället skall ankomma på barnavårdsnämnden.

81 §.

3 mom. Över varning, som meddelats jämlikt 72 § i denna lag, må klagan
ej föras; dock äger skyddskollegium, i sammanhang med prövning av framställning
örn den felandes intagande å allmän arbetsanstalt, pröva varningens befogenhet.

85 §.

1 mom. Vill någon söka ändring i skyddskollegiets utslag eller beslut i mål
örn intagande å allmän arbetsanstalt enligt 72 § i denna lag, skall vad i 83 §
i lagen örn fattigvården är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1933.

Mål angående ådömande av tvångsarbete enligt 72 §, som vid tiden för denna
lags ikraftträdande äro anhängiga hos länsstyrelse, skola för fortsatt handläggning
överlämnas till skyddskollegiet i länet.

Fullföljes talan mot utslag, som före denna lags ikraftträdande av länsstyrelse
meddelats i mål rörande ådömande av tvångsarbete enligt 72 §, skall
dittills gällande lag lända till efterrättelse.

Vid verkställighet av utslag, varigenom någon före denna lags ikraftträdande
enligt 72 § dömts till tvångsarbete, skall i fråga örn tiden för tvångsarbetet
gälla vad utslaget innehåller men i övrigt den nya lagen äga tillämpning;
dock att stadgandet i 13 § i lagen den 12 juni 1885 angående lösdrivares
behandling fortfarande skall äga giltighet.

I den mån så lämpligen kan ske, skola i det i 61 § av lagen örn åtgärder mot
vanartigt levnadssätt omförmälda centralregistret införas uppgifter angående
dem, som före den 1 juli 1933 enligt lagen örn samhällets barnavård dömts till
Ivångsarbete.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

7

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet å Stockholms
slott den 20 februari 1931.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Hansén,
Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Larsson anför efter gemensam beredning
med chefen för justitiedepartementet:

Tidigare i dag har Kungl. Majit beslutit avlåta proposition till riksdagen
med förslag till lag örn åtgärder mot vanartigt levnadssätt (vanartslag).
Detta förslag överensstämmer i väsentliga delar med det förslag till lag i
ämnet, som Kungl. Majit med propositionen nr 240 föreläde 1930 års riksdag
men vars sakliga behandling då icke medhanns. Förutom förslaget till vanartslag
innefattade sistnämnda proposition två andra lagförslag, avseende
vissa av förslaget till vanartslag föranledda ändringar i fattigvårds- och barnavårdslagama.
Motsvarande ändringar äro ock påkallade av det förslag
till vanartslag, som nu skall framläggas för riksdagen. Rörande innebörden
av desamma tillåter jag mig hänvisa till vad min företrädare i propositionen
nr 240 därom anfört (s. 320 ff.). Emellertid är att märka, att enligt
den i dag till riksdagen avlåtna propositionen med förslag till vanartslag
frågor örn intagande å allmän arbetsanstalt skola avgöras, icke såsom enligt
1930 års proposition av länsstyrelser och eventuellt poliskamrar, utan av en
specialdomstol, benämnd skyddskollegium. Det spörsmålet uppkommer därvid,
huruvida ärenden angående intagande å allmän arbetsanstalt jämlikt fattigvårds-
och barnavårdslagarna böra handläggas av skyddskollegierna eller såsom
nu av länsstyrelserna i riket.

Frågan om kollegiets inrättande samt örn de ärenden, kollegiet bör handlägga,
har av mig närmare omförmälts vid remisserna till lagrådet av förslagen
till vanartslag och alkoholistlag, och tillåter jag mig hänvisa till vad då
anförts. Därav framgår jämväl den uppfattning, de i ärendet hörda myndigheterna
uttalat rörande lämpligheten att för ändamålet tillskapa ett särskilt
organ. Beträffande myndigheternas ställning till frågan om överflyttning
av förevarande ärenden till kollegiet vill jag nämna, att av dem, som
särskilt berört frågan, länsstyrelserna i Kalmar, Malmöhus, Hallands, Skara -

8

Kungl. Majlis proposition nr 101.

borgs, Värmlands och Västmanlands län samt socialstyrelsen tillstyrkt överflyttningen,
därest ett nytt organ inrättades, men att länsstyrelserna i Blekinge,
Älvsborgs och Jämtlands län avstyrkt densamma.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län bar anfört:

Örn man anser, att den speciella företeelse, som lösdriveriet utgör, kan medgiva
en för denna särskilt inrättad andra instans, torde det därmed icke vara
utan vidare klart att ett tvångsvis berövande av friheten i övriga fall nödvändigt
skall behöva handläggas av detta särskilt inrättade organ. Länsstyrelsen
tillåter sig i detta fall påpeka att det tvångsarbete, som enligt fattigvårds-
och barnavårdslagarna kan ådömas, snarare måste betraktas såsom ett
slags disciplinstraff, som ådömes på grund av »den felandes» underlåtenhet
att ställa sig vederbörliga föreskrifter till efterrättelse eller gör sig skyldig
till sedlighetssårande eller oordentligt uppförande, än som samhällets reagerande
mot en viss samhällsfarlig livsföring. I detta sammanhang bör kanske
även påpekas att tvångsarbete av ifrågavarande art ej kan enligt gällande författningar
ådömas för längre tid än sex månader — enligt nya förslaget ett år.
— Eattigvårdslagstiftningskommittén har ock i sina motiv uttalat, att dylikt
tvångsarbete uppenbarligen icke medför de rättsverkningar, som i vissa fall följer
med det enligt lösdrivarlagen ådömda tvångsarbetet.

Länsstyrelsen i Jämtlands län yttrar:

Då i den remitterade promemorian ifrågasättes, att jämväl ärenden angående
intagning på allmän arbetsanstalt enligt fattigvårds- och barnavårdslagarna
skulle flyttas till de nya institutionerna från länsstyrelserna, lärer härmed
avses beslut enligt 75 § fattigvårdslagen och 72 § barnavårdslagen. Sådana
ärenden torde ganska sällan förekomma, och deras hittillsvarande behandling
av länsstyrelserna synes icke ge skäl för en sådan förändring. Samarbetet
mellan länsstyrelserna och de kommunala organen samt hjälpinstitutionema
har, så vitt Kungl. Maj:ts befallningshavande har sig bekant, varit alldeles
övervägande lyckligt. Bland fattigvårdsstyrelserna och barnavårdsnämnderna
lärer det vara en bestämd erfarenhet att det för styrelser och nämnder varit
till mycket stort gagn att de bakom sig haft länsstyrelserna med deras auktoritet
och maktmedel.

Vid remissen till lagrådet av förslaget till ny alkoholistlag framhöll jag, att
anledning näppeligen lärer hava förefunnits att enbart för ärenden angående
internering av alkoholister inrätta ett nytt organ. Enahanda torde förhållandet
vara beträffande ärenden angående intagande å allmän arbetsanstalt enligt
fattigvårds- och barnavårdslagarna. Då emellertid nu ett nytt organ
föreslås skola komma till stånd för handläggning i andra instans av ärenden
enligt vanartslagen, hava jämväl de ärenden, varom nu är fråga, synts mig
böra hänskjutas till detta organ. Vad länsstyrelserna i Älvsborgs och Jämtlands
län i sina här återgivna yttranden anfört är väl beaktansvärt, men jag har
likväl för min del funnit övervägande skäl tala för att ärendena framdeles såsom
hittills handläggas av samma myndighet. Med hänsyn härtill har jag låtit
fjolårets förslag rörande fattigvårds- och barnavårdslagarna undergå de ändringar,
som betingas av ärendenas överflyttning till skyddskollegierna. I samband
därmed hava vissa jämkningar vidtagits av huvudsakligen formell art.
Härjämte har bestämmelse meddelats örn upphävande av lagen den 14 juni 1918
(nr 426 ) örn ersättning i vissa fall av allmänna medel till vittnen i mål enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

9

75 § i lagen örn fattigvården. Denna bestämmelse är föranledd av en erinran.
som lagrådet framställt vid granskningen av förslaget till vanartslag,
28 §.

Föredraganden uppläser härefter de sålunda föreliggande förslagen till lag
om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om fattigvården
samt lag örn ändrad lydelse av 2 § 3 morn., 72 §, 81 § 3 mom. och 85 § 1 mom.
i lagen den 6 juni 1924 (nr 361) om samhällets barnavård och hemställer, att
desamma måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.

Bihang till riksdagens protokoll 1931.

1 sami.

87 käft. (Kr 101.)

2