Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

t

3

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 13 mars 1931 kl. 5 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 4, i anledning
av väckt motion, 11:324, angående upphävande av i vägtrafikstadgan
föreskriven skyldighet att å sparkstötting föra signalapparat.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 3.24, ilar herr Sandberg m. fl.
hemställt, att riksdagen ville hos Kungl. Majit anhålla, att stadgandet i § 4
i vägtrafikstadgan örn skyldighet att å sparkstötting föra ringklocka eller annan
lämplig signalapparat måtte utgå.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskott, till vilket motionen hänvisades,
anförde i sitt utlåtande nr 4 följande.

»Då förslag till ny vägtrafikstadga vid 1930 års riksdag framlades, åberopades
inga särskilda skäl för att sparkstötting borde vara försedd med ringklocka.
Samma anledning ansågs föreligga för att sparkstötting borde ha signalanordning
som för velociped. Enligt utskottets mening är emellertid risken för fotgängare
betydligt mindre beträffande sparkstötting än velociped, och för automobilförare
o. d. torde ingendera signalen i regel vara möjlig att uppfatta.

Då andra kammaren i fjol uttalade sig örn vägtrafikstadgan, beslöts också
utan votering, att bestämmelsen örn signalanordning på sparkstötting skulle
utgå. Den infördes emellertid i det sammanjämkningsförslag, som framlades
med anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut.

Enligt samstämmiga uppgifter i utskottet har det ur trafiksäkerhetssynpunkt
ingen som helst betydelse, om sparkstötting är försedd med signalanordning
eller ej. Icke ens i de delar av landet, där sparkstötting örn vintern är ett flitigt
använt fortskaffningsmedel, skulle avsaknaden av signalanordning innebära
några vådor.

Även kostnadssynpunkten bör beaktas. I de flesta familjer i Norrland och
vissa andra delar av landet torde flertalet familjemedlemmar ha sin sparkstötting,
och för en stor familj betyder därför anskaffandet av ringklocka eller
annat signalredskap en extra utgift av ej ringa storlek, vilken utgift följaktligen
kan anses skäligen onödig.

Den allmänna meningen är också, enligt vad utskottet trott sig finna, mot
denna bestämmelse. Ännu ha emellertid på grund därav helt visst ingalunda
alla sparkstöttingar försetts med ringklocka. Det synes därför utskottet, som
om det skulle vara en välbetänkt åtgärd, örn bestämmelsen snarast möjligt
kunde utgå ur vägtrafikstadgan, innan allmänheten hunnit anskaffa signalanordningar,
och utskottet får därför hemställa,

Mononen.

Andra

kammarens

utskott.

Andra

kammarens

Ulskoltel.

4 Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 4.

att riksdagen ville hos Kungl. Majit anhålla, att stadgandet i § 4 i vägtrafikstadgan
om skyldighet att å sparkstötting föra ringklocka eller annan lämplig
signalapparat snarast möjligt måtte utgå».

Andra kammaren biföll, vad dess tredje tillfälliga utskott sålunda hemställt,
och första kammaren, som delgivits detta beslut, har hänvisat ärendet till sitt
andra tillfälliga utskott.

I anledning härav får utskottet, som ansluter sig till de synpunkter, vilka
framförts i ovannämnda utlåtande från andra kammarens utskott, hemställa,

att första kammaren måtte biträda andra kammarens i
ärendet fattade beslut.

Stockholm den 13 mars 1931,

På utskottets vägnar:

A. J. GRANSTRÖM.

Närvarande vid beslutets fattande: herrar Granström, friherre Lagerfelt, Benglsson, Hjalmarsson,
Karlsson och Henriksson.

Victor Pettersons Bokindustri A.-B., Stockholm 1931