Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 10.
1
Nr 10.
Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1931 kl. 11 f. m.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 119 angående anslag till
försöksverksamhet beträffande för- och eftervård vid
barnsbörd.
I den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen (nr 1) angående
statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1931/1932 har Kungl. Maj :t
under femte huvudtiteln (punkt 88 av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
över socialärenden) föreslagit riksdagen att i avbidan på den särskilda
proposition i ärendet, som kunde komma att avlåtas till riksdagen, till
försöksverksamhet beträffande för- och eftervård vid barnsbörd för budgetåret
1931/1932 beräkna ett extra förslagsanslag av 30,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 20 februari
1931 dagtecknad proposition (nr 119), under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden, föreslagit riksdagen att
till försöksverksamhet som ovan nämnts för budgetåret 1931/1932 anvisa ett
extra förslagsanslag av 30,000 kronor.
Sistnämnda proposition har hänvisats till statsutskottet. Efter överenskommelse
mellan statsutskottet och andra lagutskottet har propositionen behandlats
av sammansatt utskott.
I ett av särskilda sakkunniga, de s. k. moderskapsunderstödssakkunniga, den Moderskaps26
september 1929 avgivet betänkande angående moderskapsskydd upptogos understöasflera
olika förslag till förbättrande av moderskapsvården, däribland vissa som betänkande.
gingo ut på anordnandet av s. k. för- och eftervård vid barnsbörd.
Eörvården skulle omfatta vård av havande kvinna under senare delen av havandeskapstiden
och för normala fall bestå i en eller flera yttre undersökningar
av kvinnan samt periodiska urinundersökningar. Eftervården avsågs skola
fortgå från bamsängstidens början till ett år efter förlossningen samt i regel
innefatta ett första besök av barnmorska hos modern under tredje eller
fjärde veckan efter förlossningen och sedermera olika, så småningom med
längre mellanrum företagna besök av moder och barn hos barnmorska. På den
egentliga landsbygden och i mindre samhällen skulle såväl för- som eftervården
utövas av tjänsteläkare med biträde av barnmorska, i regel tjänstebarn
Bihang
till riksdagens protokoll 1981. 6 sami. 2 avd. 6 haft. (Nr 10—lif) 1
•2
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 10.
Yttranden
över
betänkandet
morska. Barnmorskorna skulle erhålla ersättning enligt vissa grunder, och
till denna skulle det allmänna i regel bidraga med hälften (kommunen V5 och
staten 4/5). Beträffande städer och andra större samhällen skulle inrättas
s. k. mödra- och barnavårdscentraler. I sin enklaste form skulle dylika centraler
åvägabringas genom att på bestämda tider i viss lokal för väntande och
nyblivna mödrar och deras barn tillfälle bereddes till rådfrågning och undersökning
av läkare, biträdd av en i barnavård kunnig kvinna, som skulle vara
centralens förestånderska. Mottagningar borde vid sådan central hållas minst
varannan vecka. Kvinnan borde erlägga samma ersättning för vården, som
hon i kommun, där central ej funnes, skulle vara pliktig betala vid anlitande
av vederbörande barnmorska. Från statens sida skulle centralen erhålla bidrag,
motsvarande summan av de statsbidrag, som skulle utgått för vården
av klienterna, därest de hänvänt sig till barnmorska.
Ifrågavarande förslag tillstyrktes i allmänhet av de myndigheter m. fl., som
yttrade sig över detsamma. Medicinalstyrelsen framställde emellertid vissa
erinringar mot förslaget. Framför allt gingo styrelsens invändningar ut på
att de sakkunniga icke tillräckligt beaktat betydelsen av läkarens medverkan
samt att de icke alls räknat med att för vården taga i anspråk distriktssköterskorna,
ehuru dessas utbildning i väsentligt högre grad än barnmorskornas
vore inriktad på barnavården. Medicinalstyrelsen uppdrog i sitt utlåtande
riktlinjer för ordnandet av för- och eftervården efter i viss mån andra principer
än dem, som förordats av de sakkunniga. De ledande principerna i styrelsens
förslag voro i första rummet, att inom varje område — större eller
mindre — en läkare skulle bliva den ansvarige ledaren för ifrågavarande arbete
med sköterskor och barnmorskor som biträden och i andra rummet att
för ledningen av vården inom varje landstingsområde skulle finnas ett centralt
organ, som med ingående kännedom örn de lokala förhållandena förenade
erfarenhet och insikter i läkarvårds- och sjukvårdsangelägenheter. Dessa principer
utvecklade styrelsen närmare på följande sätt.
Landstingen borde taga initiativet till anordnande av ifrågavarande vård och
därvid kunna påräkna visst statsbidrag. Laglig skyldighet i detta hänseende
borde emellertid tills vidare icke fastslås för landstingen, men det vore synnerligen
önskvärt, att landstingets övertagande av ledningen av vården bleve fastslaget
som villkor för statsbidrag. För varje landstingsområde, som önskade
anordna vård av ifrågavarande art, borde uppgöras en plan för vårdens bedrivande,
vilken plan skulle underställas medicinalstyrelsen till prövning och
godkännande. Åt visst redan befintligt organ — barnmorskestyrelsen, sjukvårdsberedning
samt i stad utanför landsting hälsovårdsnämnd eller barnavårdsnämnd
— borde uppdragas att bliva centralstyrelse för vården. Såväl
för- som eftervården borde förläggas till vissa rådfrågningsställen, därvid redan
befintliga och för ändamålet lämpliga institutioner borde utvecklas och stödjas
samt såväl kommuners som enskildas medverkan borde eftersträvas. Organisationen
skulle i överensstämmelse med vad sålunda anförts i huvudsak bliva
följande. Varje landstingsområde skulle uppdelas i distrikt av lämplig storlek,
vart och ett med ett rådfrågningsställe, en s. k. barnavårdsbyrå. I tätt bebyggda
län med goda kommunikationer kunde det vara fördelaktigt med ett
mindre antal byråer, förlagda i anslutning till förefintliga sjukvårdsinrättningar,
barnbördsavclelningar och pediatriska avdelningar. 1 andra län nied större
ytvidd och ringa befolkningstäthet kunde det vara lämpligare att förlägga
byråerna till stationsorter för tjänsteläkare eller till andra härför lämnade lä
-
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 10.
3
käres mottagningar. I flertalet fall komme antagligen en kombination av dessa
olika system att visa sig förmånligast. För vissa delar av Norrland, eventuellt
även för andra trakter med stora avstånd till läkarstationerna, borde antalet
mottagningar utom läkarstationen utökas. Läkare vid byråerna borde antagas
av vederbörande centralstyrelse. Särskild föreståndarinna borde anställas vid
byrå, i den mån arbetet så fordrade. I mera vidsträckta distrikt vore det måhända
fördelaktigt ur vårdsynpunkt att anställa högt kvalificerade föreståndarinnor,
vilka samtidigt skulle hava till uppgift att vara ambulerande barnavårdskonsulenter
och därvid biträda tjänsteläkarna med besök i de mer avlägset
liggande trakterna inom distriktet. Byråernas verksamhet skulle huvudsakligen
inriktas på att vara rådgivande. Barnaföderskorna borde uppmanas
att begagna sig av byråns tjänster, därvid i första hand barnmorskorna
skulle medverka, varjämte dessa skulle vara skyldiga att anmäla varje barns
födelse till barnavårdsbyrån eller vederbörande läkare. Kontroll av byråernas
verksamhet borde utövas av vederbörande förste provinsialläkare eller förste
stadsläkare, dock utan rubbning av de åligganden, som för närvarande tillkomme
barnavårdsnämnd. — Den sålunda skisserade för- och eftervården vid
barnsbörd borde bliva kostnadsfri, såväl i vad avsåge besök å centralen eller
hos vederbörande läkare som vad angår sköterskas respektive barnmorskas besök
i hemmen. Statsbidrag borde utgå till vården med närmare angivna belopp
för olika slag av lämnad vård. Med de angivna grunderna för statsbidrag
ansåge medicinalstyrelsen, att statsverkets kostnader kunde beräknas till en
början komma att understiga 500,000 kronor per år. Kostnader för lokal, möblering,
uppvärmning, lyse och städning etc. borde bestridas på annat sätt än
genom statsmedel.
Emellertid ansåg styrelsen, att för vinnande av erfarenhet örn vissa organisationsfrågor
en försöksverksamhet borde anordnas inom olika områden i riket,
och styrelsen hemställde örn uppdrag att inkomma med förslag till sådan försöksverksamhet.
Sedan Kungl. Maj:t med anledning härav i brev den 24 oktober 1930 anbefallt
medicinalstyrelsen att inkomma med förslag rörande grunder för och anslag
till anordnande av den ifrågasatta försöksverksamheten, framlade styrelsen med
skrivelse den 3 december 1930 sådant förslag.
I denna skrivelse föreslog styrelsen såsom lämpliga försöksområden: 1)
Lidköpings stad och Lidköpings provinsialläkardistrikt, omfattande såväl stadsoch
industribefolkning som även — och huvudsakligast — lantbefolkning, 2)
Hälsingborgs stad med omnejd med ren stads- och industribefolkning, samt 3)
vissa provinsialläkardistrikt i Norrbottens län, representerande såväl lantbefolkning
i kustområdet och inom finnbygden som ock skogs- och lappbefolkning.
Grunderna för försöksverksamheten sammanfattade styrelsen i följande
punkter:
1. Försöksverksamhet beträffande s. k. för- och eftervård vid barnsbörd anordnas
inom de tre i det föregående angivna försöksområdena.
2. I första försöksområdet (Lidköpingsområdet) anordnas för- och eftervården
vid en bamavårdsbyrå med en sakkunnig läkare som ledare och en utbildad
sjuksköterska. A byrån anordnas mottagningar två ä tre gånger i
veckan.
3. I andra försöksområdet (Hälsingborgsområdet) anordnas förvården av
Medicinalstyrelsens
skrivelse
3 december
1930.
4
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 10.
Utlåtanden
i anledning
av nämnda
skrivelse.
inom staden befintlig barnbördsavdelningspoliklinik och eftervården av den
med barnsjukhuset i staden intimt samarbetande mjölkdroppen därsammastädes.
Å vardera anstalten anställes en läkare. Å polikliniken träffas avtal med
där anställd sköterska örn biträde vid förvårdsarbetet. Vid mjölkdroppen anställes
en särskild sjuksköterska som biträde vid eftervårdsarbetet.
4. I tredje försöksområdet (Norrbottensområdet) hållas mottagningar av
här ifrågavarande slag en gång i veckan å de fyra provinsialläkarstationerna
samt därjämte vid varje tillfälle, då provinsialläkaren i något av sagda distrikt
håller mottagning på annan plats inom distriktet.
De inom området stationerade distriktssköterskorna vidtalas biträda vid
verksamheten i fråga.
5. De för verksamheten anlitade sjuksköterskorna skola erhålla skälig gottgörelse
för nödiga resekostnader eller, om de förut hava rätt därtill, skälig förhöjning
i erhållen gottgörelse.
6. Ledare för verksamheten skall tillse, att lämplig propagandaverksamhet
bedrives, exempelvis genom spridande av skrifter, cirkulär o. d.
7. Medicinalstyrelsen äger att utfärda de föreskrifter och godkänna de avtal
örn lokal och med personal m. fl., som kunna befinnas erforderliga, ävensom
medgiva mindre avvikelse från stadgade grunder.
Medicinalstyrelsen beräknade efter vissa närmare angivna grunder, att kostnaderna
för försöksverksamheten under ett år skulle uppgå till sammanlagt
31.400 kronor, därav för Lidköpingsområdet 11,800 kronor, för Hälsingborgsområdet
10,400 kronor och för Norrbottensområdet 9,200 kronor.
Utlåtanden i ärendet avgåvos sedermera av statens sjukvårdskommitté, som
allenast framställde vissa erinringar i fråga om kostnadsberäkningarna, samt
socialstyrelsen, vilken vid sitt utlåtande fogade yttrande i ämnet av moderskapsunderstödssakkunnigas
ordförande, yrkesinspektrisen Kerstin Hesselgren.
I sistnämnda yttrande anmärktes bl. a., att vid den planerade försöksverksamheten
borde prövas även de sakkunnigas förslag att använda barnmorskorna,
åtminstone i fråga örn förvården, samt att en utsträckning av försöksverksamheten
till någon plats å den rena landsbygden i mellan-Sverige syntes vara att
förorda.
Sedan Kungl. Maj:t anbefallt medicinalstyrelsen att avgiva nytt utlåtande
i ärendet, avgavs sådant den 14 februari 1931. I detta yttrande föreslog medicinalstyrelsen,
att försöksverksamhet efter i huvudsak samma grunder, som
förordats beträffande Norrbottensområdet, skulle anordnas jämväl i Mörtfors
provinsialläkardistrikt av Kalmar län. Därjämte framhöll styrelsen, att det
varit dess avsikt att i direktiven för en blivande försöksverksamhet inom Norrbottensområdet
angiva, att läkaren hade att, i den mån detta befunnes lämpligt
och behövligt, söka samarbete med distriktsbarnmorskorna. Med avseende å
kostnaderna beräknade styrelsen, att dessa för verksamheten i Mörtforsområdet
skulle uppgå till 3,300 kronor men att å andra sidan utgifterna för verksamheten
i de båda stadsområdena kunde något nedbringas, vad anginge Lidköpingsområdet
till 11,200 kronor och vad anginge Hälsingborgsområdet till
7.400 kronor. Totala beräknade kostnaden skulle sålunda uppgå till 31,100
kronor.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 10.
5
Departementschefen har i princip anslutit sig till medicinalstyrelsens förslag
men framhållit, att jämväl barnmorskornas biträde borde anlitas, där det
funnes vara till gagn, och att i sådant fall de för distriktssköterskorna avsedda
arvodesbeloppen borde fördelas mellan dem och barnmorskorna. Det erforderliga
anslagsbeloppet har departementschefen ansett kunna avrundas nedåt
till 30,000 kronor.
Önskemålet att få till stånd en planmässigt ordnad vårdverksamhet med avseende
å väntande och nyblivna mödrar samt de nyfödda barnen finner utskottet
synnerligen behjärtansvärt. För utrönande av, huru en sådan verksamhet
bäst bör ordnas, torde anställande av vissa försök å för ändamålet lämpliga
platser vara att förorda. I propositionen uppdragas riktlinjer för en försöksverksamhet
i angivet syfte. Mot dessa riktlinjer har utskottet i stort
sett intet att erinra. Dock vill utskottet i anslutning till ett uttalande av departementschefen
understryka det önskvärda i att jämväl möjligheten av att,
särskilt på landsbygden, i vårdverksamheten anlita biträde av barnmorskorna
undersökes och prövas. Utskottet vill tillika betona, att de förordade försöken
böra vara utslagsgivande för det slutliga ordnandet av ifrågavarande
verksamhet och att riksdagen sålunda med det nu äskade anslagets beviljande
icke bör anses vara bunden vid de principer i avseende å verksamhetens utövande,
som innefattas i de nu framlagda förslagen.
I fråga örn storleken av det begärda anslaget har utskottet icke funnit anledning
till några erinringar.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen må till försöksverksamhet beträffande föroch
eftervård vid barnsbörd för budgetåret 1931/1932 under
femte huvudtiteln anvisa ett extra förslagsanslag av 30,000
kronor.
Stockholm den 15 maj 1931.
På utskottets vägnar:
HJALMAR VON SYDOW.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar von Sydow, Oscar Olsson*, Hagman*, Alb.
Bergström, Ernfors* och fröken Hesselgren;
från andra kammaren: herrar Jansson i Falun*, Magnusson i Kalmar, Gardell
i Gans, Strindlund, Järte och Aronson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Strind}wiel och Järte.
Propositio
nen.
Utskottet.