12
Sammansatt stats- och hankoutskotts utlåtande Nr 4.
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1931 kl. 1 e. m.
Sammansatt stats- och hankoutskotts utlåtande i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående upprättande av ett institut
för högspänningsforskning.
I en till riksdagen avlåten, den 30 januari 1931 dagtecknad proposition,
nr 64, angående upprättande av ett institut för högspänningsforskning, har
Kungl. Majit, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen
att
dels medgiva, att vid universitetet i Uppsala må — i huvudsaklig överensstämmelse
med bestämmelserna i ett i nämnda statsrådsprotokoll återgivet,
den 3 maj 1918 dagtecknat gåvobrev av ingenjören B. John F. Andersson
och hans hustru ävensom med vad departementschefen i statsrådsprotokollet
tillstyrkt — upprättas ett institut för högspänningsforskning,
dels medgiva, att, med iakttagande av de i ovanberörda donationsbrev
angivna villkor och bestämmelser, må från och med den 1 juli 1932 vid
universitetet i Uppsala inrättas en professur i elektricitetslära benämnd »B.
John F. och Svea Anderssons professur i elektricitetslära med särskild hänsyn
till atmosfäriska urladdningar»,
dels föx-eskriva, att innehavaren av nämnda professur skall vara skyldig
såväl att i tillämpliga delar underkasta sig de för universitetsprofessorer i
allmänhet för åtnjutande av nu gällande avlöningsförmåner stadgade villkoren
och bestämmelserna som ock att vid den ålder, då annan universitetsprofessor
är skyldig avgå från sin tjänst, mot åtnjutande av pension,
beräknad efter samma grunder, som stadgats beträffande övriga universitetsprofessorer,
frånträda sin ifrågavarande professur,
dels bestämma, att innehavaren av den sålunda föreslagna professuren
skall från allmänna indragningsstaten åtnjuta en avlöning av 12,000 kronor,
därav 8,000 kronor lön och 4,00Q kronor tjänstgöringspenningar, jämte efter
fem års tjänstgöring ett ålderstillägg å lönen å 1,000 kronor, ävensom varda
i pensionshänseende likställd med ordinarie universitetsprofessor och följ
-
Sammansatt stats- och lanJcoutsJcotts utlåtande Nr 4. lii
aktligen vara underkastad bestämmelserna i 1907 års lag angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension,
dels medgiva, att den innehavaren av den föreslagna professuren tillkommande
pensionen må utgå av statsmedel,
dels ock till lån till universitetet i Uppsala för uppförande, inredning
och utrustning — allt i huvudsaklig överensstämmelse med i ärendet företedda
ritningar och kostnadsberäkningar — av lokaler för institutet för högspänningsforskning
å riksstaten för budgetåret 1931/1932 bland utgifter för
kapitalökning under rubriken »Fonden för förlag till statsverket» anvisa ett
reservationsanslag av 425,000 kronor att utgå av lånemedel;
allt under förutsättning att, så snart ske kan, de genom ovanberörda donationsbrev
den 3 maj 1918 till universitetet i Uppsala överlämnade medlen
användas ej mindre till återbetalning av nyssnämnda lån än även till bestridande
av avlöning för innehavaren av den föreslagna professuren ävensom
övriga med institutets verksamhet förenade kostnader.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till omförmälda
statsrådsprotokoll.
Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning, vilken för förberedande behandling
hänvisats till statsutskottet, i vad densamma icke avser pensions- och
indragningsstaterna, och i övrigt till bankoutskottet, har efter överenskommelse
mellan statsutskottet och bankoutskottet behandlats av sammansatt
utskott.
Sedan åtskilliga år tillbaka hava inom vattenfallsstyrelsen bedrivits undersökningar
rörande den atmosfäriska elektriciteten och därmed sammanhängande
överspänningsfenomen å elektriska ledningar. Sedan år 1917 hava
dessa undersökningar stått under ledning av docenten H. Norinder i Uppsala
och utförts i en av denne grundad och ledd institution, förlagd till Älvkarleby
kraftverks transformatorstation vid Husbyborg nära Uppsala. Undersökningarna
hava här koncentrerats på utrönandet av möjligheterna att mäta
de överspänningsfenomen på kraftledningar, vilka inträffa i samband med
åskväder och vilka kunna orsaka svårartade skadegörelser och avbrott i den
normala driften i ledningsnäten. Genom systematiskt studium av överspänningsfenomenen
har man därjämte sökt bedöma, i vad mån effektiva skyddsåtgärder
mot överspänningarnas skadegörelser på ledningar och elektriska
anläggningar äro möjliga. För detta ändamål har docenten Norinder konstruerat
vissa instrument och utarbetat metoder, med vilkas tillhjälp hans
institution lyckats att studera de elektriska fälten vid åskväder, deras inverkan
på kraftledningarna och även lösa problemet att direkt från kraftledningarna
registrera de överspänningar, vilka åstadkommas av blixten.
Frågan örn ett fortsättande av här förevarande undersökningar kom
på grund av i ämnet väckta motioner att bliva föremål för prövning av
1930 års riksdag. Riksdagen anförde därvid i sin skrivelse i ämnet, nr
14 Sammansatt stats- och hanlcoutslcotts utlåtande Nr 4.
157, att riksdagen kommit till den uppfattningen, att nämnda undersökningar
vore av den art, betydelse och räckvidd, att de syntes böra fortsättas.
Särskilt gynnsamma förutsättningar förefunnes även för att undersökningarna
skulle kunna med framgång fullföljas, i det att den personal,
som hittills vid institutionen planlagt och utfört de såsom banbrytande
betecknade undersökningarna, även för framtiden torde stå till förfogande
för det fortsatta arbetet. Då emellertid dessa undersökningar nu förts fram
så långt, att området för desamma vidgats till att omfatta även spörsmål,
som icke hade direkt sammanhang med vattenfallsstyrelsens verksamhet,
ansåge sig vattenfallsstyrelsen icke utan vidare inom ramen av sin befogenhet
äga rätt att i fortsättningen upprätthålla institutionen i fråga och
bekosta undersökningarna. Ansåges det sålunda lämpligt, att dessa fortsattes,
borde utredning verkställas, huru de för framtiden skulle ordnas och
bekostas. Särskilt vore en sådan utredning erforderlig, om ifrågavarande
undersökningar skulle utvidgas till att omfatta ej blott frågor, som vore av
vikt för vattenfallsstyrelsens speciella verksamhet, utan även andra vetenskapliga
och praktiska frågor inom högspänningsforskningen. Därjämte
borde utredas, om dessa forskningar såsom hittills borde bedrivas i en självständig
institution eller lämpligen kunde bedrivas i samband med arbetet
vid universiteten eller tekniska högskolan, varav även frågan örn förläggningen
av ett eventuellt högspänningsinstitut vore beroende.
Den sålunda av riksdagen begärda utredningen har, jämlikt Kungl. Maj:ts
bemyndigande, utförts av särskilda för ändamålet tillkallade sakkunniga.
De sakkunniga hava funnit inrättandet av ett institut för högspänningsforskning
vara av synnerligen stor betydelse såväl ur forskningssynpunkt
som med hänsyn till dess praktiskt ekonomiska verkningar.
De skäl, som från olika håll anförts till förmån för ett fortsättande och
utvidgande av här ifrågavarande undersökningar, hade, framhåller departementschefen,
synts honom övertygande, och han har därför uttalat sin anslutning
till förslaget härom. Han har därvid särskilt erinrat om de —
jämväl av de sakkunniga framhållna — praktiskt ekonomiska skäl, som
talade för upprättande av ett institut för högspänningsforskning i Sverige.
Landets beroende av vattenkraftens utnyttjande och dess i följd därav vitt
utgrenade elektriska ledningsnät gjorde, att skadegörelsen genom åskslag i
ledningsnäten bleve av stor ekonomisk betydelse. Det vore därför av vikt,
att möjligheter bereddes för utprovning av mot åskslag och överspänningar
i kraftledningsnäten och anläggningarna lämpliga skydd. Härför skulle ett
institut av ifrågasatt slag vara särskilt skickat.
I fråga örn institutets förläggning och inordnande i statsorganisationen
hava de sakkunniga föreslagit, att institutet skulle förläggas till Uppsala
och anknytas till Uppsala universitet. De skäl, som av de sakkunniga anförts
för detta förslag, äro i korthet följande: I Uppsala kunde nödvändig
anslutning erhållas till ett flertal för undersökningarna lämpliga högspän
-
Sammansatt stats- och banJcoutsfcotts utlåtande Nr 4. 15
ningsledningar, vilka tillhörde vattenfallsstyrelsens ovanberörda anläggning.
Vid sådan förläggning av institutet skulle dessutom de byggnader, instrument
och anordningar, vilka tillhörde vattenfallsstyrelsens anläggning, lämpligen
kunna överflyttas till institutet, varigenom en besparing kunde vinnas
för staten. Befintligheten vid Uppsala universitet av institutioner, vilka
arbetade på institutet angränsande forskningsområden, komme att befordra
ett ömsesidigt utbyte av resultat och erfarenheter. Vidare skulle härigenom
vinnas möjligheter för institutet att erhålla tillfälliga arbetskrafter med
nödig utbildning genom anlitande av studerande vid universitet. Härtill
komme det ur ekonomisk synpunkt mycket viktiga skälet, att ingenjören B.
John F. Andersson i förutseende av ifrågavarande forskningsuppgifters stora
betydelse redan år 1918 genom en donation till Uppsala universitet velat
möjliggöra upprättandet av ett sådant institut som det nu ifrågasatta i samband
med en professur i elektricitetslära med särskild hänsyn till atmosfäriska
urladdningar.
I likhet med de sakkunniga har departementschefen funnit uppenbart,
att det för det allmänna skulle innebära en avsevärd lättnad, örn nyssberörda
donation kunde övertaga kostnaderna för det föreslagna och av honom
tillstyrkta institutet för högspänningsforskning. Denna lösning förutsatte
givetvis, såsom jämväl de sakkunniga framhållit, att den för institutet nödvändiga
professuren med tillhörande institution inrättades vid Uppsala universitet.
I likhet med samtliga i ärendet hörda myndigheter, som yttrat sig
i denna fråga, funne departementschefen sig böra biträda de sakkunnigas
förslag jämväl i denna del. De närmare bestämmelser, som kunde bliva
erforderliga för det ifrågasatta institutets framtida verksamhet, torde få ankomma
på Kungl. Majit att framdeles efter vederbörandes hörande meddela.
Departementschefen ansåge sig emellertid redan nu böra framhålla, att härvid
i allt väsentligt torde kunna lända till efterrättelse ett av de sakkunniga
framlagt förslag, som anslöte sig till av ingenjören Andersson i hans donationsbrev
givna föreskrifter.
Departementschefen har härefter övergått till frågan örn sättet för bestridande
av de kostnader, som bleve förenade med upprättandet av det föreslagna
institutet.
Enligt donationsbrevets bestämmelser skulle de för den däri omförmälda
professuren jämte för institutionen donerade medel fonderas, tills dessa
vuxit till ett sådant belopp, att, efter det en sjättedel av årsavkastningen
lagts till kapitalet, medel funnes för inrättande och avlönande av professuren,
för uppförande av lämplig laboratoriebyggnad med boställsvåning åt
professorn, för inredning och utrustning av laboratoriet samt för beredande
av erforderligt årsanslag för arbetena å detsamma. Enligt vad de sakkunniga
meddelat, uppginge det nu tillgängliga kontanta kapitalet till cirka
200,000 kronor, vartill komme värdet av två icke försålda fastigheter i
Stockholm. Då värdet av de senare uppskattats till 400,000 å 500,000
16 Sammansatt stats- och banJcoutslcotts utlåtande Nr 4.
kronor, skulle fondens totala belopp för närvarande uppgå till cirka 600,000
a 700,000 kronor. Av vissa utav de sakkunniga gjorda provisoriska beräkningar
framginge, att sistnämnda belopp ej vore tillräckligt för institutionens
upprättande och drift men att universitetet örn cirka tio år skulle vara i stånd
att uteslutande med fondens medel driva institutet. Med hänsyn till de
tungt vägande skäl, som anförts för ett fortsättande och utvidgande av de
hittills med framgång bedrivna undersökningarna, funne departementschefen
sig böra tillstyrka de sakkunnigas förslag, att man ej skulle invänta den
tidpunkt, då den Anderssonska donationen bleve i stånd att helt bekosta
de med institutets uppförande och drift förenade kostnaderna, utan att redan
nu åtgärder måtte vidtagas för att snarast möjliggöra ett förverkligande av
planerna på ett högspänningsinstitut. De sakkunniga hade i sådant hänseende
föreslagit, att nödiga personal- och driftkostnader skulle uppföras på
allmänna indragningsstaten, varjämte för uppförande samt inredning och
utrustning av institutionsbyggnaden ett engångsanslag skulle beviljas. Mot
personal- och driftkostnadernas uppförande på allmänna indragningsstaten
hade statskontoret — med hänsyn till att dylika medel endast skulle utgå
under tiden, innan donationsmedlen kunde anlitas härför — icke haft något
att erinra, och jämväl departementschefen har uttalat sin anslutning till
detta förslag. Departementschefen har emellertid tillagt, att det endast vore
det av statskontoret anförda skälet, som kommit honom att intaga denna
ståndpunkt. Såsom riksdagen i annat sammanhang framhållit, hade en
dylik anordning tidigare kommit till användning endast när det gällt att
vid en statsinstitution binda en arbetskraft, som dokumenterat sig såsom
utomordentligt skicklig på ett visst verksamhetsområde, vilket annars ej ansetts
böra få särskild företrädare vid institutionen i fråga. Med hänsyn till
de särskilda här föreliggande omständigheterna hade departementschefen
emellertid ansett sig kunna ansluta sig till det framlagda förslaget.
Engångskostnaderna hade av de sakkunniga beräknats till 325,000 kronor
i byggnadskostnader och 99,500 kronor för den experimentella utrustningen,
alltså sammanlagt 424,500 kronor eller i avrundat tal 425,000 kronor. Statskontoret
hade med hänsyn till att det under nuvarande statsfmansiella
förhållanden skulle vålla stora svårigheter att i budgeten bereda plats för
ett så avsevärt anslagsbelopp — undersökt, huruvida det vore möjligt att
på annat sätt än genom anslags beviljande förverkliga önskemålet att nu
upprätta ett institut. I första hand hade därvid statskontoret ifrågasatt, örn
icke donationsmedlen skulle redan nu kunna i erforderlig utsträckning tagas
i anspråk för institutets upprättande. Återstoden av donationsmedlen skulle
i så fall förräntas, tills donationen vuxit till sådant belopp, att den årliga
avkastningen därav lämnade tillgång till bestridande av utgifterna för institutets
drivande. Därest ett dylikt förfarande ej skulle anses lämpligt, hade
statskontoret ifrågasatt, huruvida icke det behövliga engångsbeloppet, 425,000
kronor, skulle kunna tillhandahållas universitetet i Uppsala såsom ett ränte
-
Sammansatt stats- och banJcoutslcotts utlåtande Nr 4. 17
fritt lån att sedermera, då donationen vuxit till erforderligt belopp, återbetalas
till statsverket, i samband varmed avkastningen å de återstående donationsmedlen
skulle tagas i anspråk för institutets drivande. Statskontorets
sist omförmälda förslag hade tillstyrkts av de akademiska myndigheterna
samt av riksräkenskapsverket och fullmäktige i riksgäldskontoret. Riksräkenskapsverket
hade emellertid därvid ansett, att — därest ifrågavarande
anslag anvisades att utgå av lånemedel — full förräntning borde föreskrivas,
varvid Uppsala universitet för gäldande av räntekostnaderna kunde erhålla
täckning genom särskilt anslag under verkliga utgifter. Emot detta riksräkenskapsverkets
förslag hade fullmäktige i riksgäldskontoret i ett i ärendet
avgivet förnyat utlåtande anfört, att ett dylikt arrangemang visserligen vore
formellt och budgettekniskt riktigt, men att det saknade reell betydelse och
därjämte skulle medföra en enligt fullmäktiges mening onödig omgång, i det
att det anslag för ifrågavarande ändamål, som universitetet skulle äga utbekomma
hos statskontoret, av universitetet skulle inbetalas till riksgäldskontoret,
som i sin ordning hade att återbetala beloppet till statskontoret. Det
av statskontoret i första hand angivna alternativet att redan nu i erforderlig
utsträckning taga donationsmedlen i anspråk för institutets upprättande
kunde departementschefen i likhet med drätselnämnden vid universitetet i
Uppsala icke biträda. De kontanta medlen vore ännu icke tillräckliga härför,
och det angivna alternativet förutsatte fördenskull en försäljning av de
donerade fastigheterna. Men en dylik försäljning borde, för att bästa resultat
skulle kunna påräknas, ske vid lägligt tillfälle och borde ej brådstörtas
genom yttre omständigheter. Däremot har departementschefen anslutit sig
till förslaget örn att engångskostnaderna för institutionsbyggnadens uppförande,
inredning och utrustning skulle bestridas med lånemedel. Härför
talade främst, framhåller departementschefen, att det under nuvarande statstinansiella
förhållanden vore förenat med avsevärda svårigheter att på annat
sätt å budgeten bereda plats för ett så betydande belopp som det, varom
här vore fråga. Örn det erforderliga beloppet utginge såsom ett lån till
Uppsala universitet, underströkes vidare det förhållandet, att det här endast
gällde en tillfällig försträckning i avvaktan på att donationen hunnit växa
i erforderlig grad. I frågan om huruvida detta lån borde vara räntefritt
eller ej hade olika uppfattning uttalats av riksräkenskapsverket och fullmäktige
i riksgäldskontoret. Departementschefen har för sin del anslutit sig till
fullmäktiges mening, att det väl vore formellt och budgettekniskt riktigt
med ränteberäkning å lånet, men detta saknade reell betydelse och skulle
därjämte medföra en onödig omgång. I anslutning till vad sålunda anförts
har departementschefen föreslagit, att det erforderliga engångsanslaget måtte
utgå av lånemedel under rubriken »Fonden för förlag till statsverket» i form
• t ett räntefritt lån till Uppsala universitet.
Engångskostnaderna hade, erinrar vidare departementschefen, beräknats
till i avrundat tal 425,000 kronor, varav 325,000 kronor för själva bygg
Hihang
till riksdagens protokoll 1931. <> sami. 2 avd. 1 käft. (Nr 1—5.) 2
18 Sammansatt stats- och banJcoutsJcotts utlåtande Nr 4.
nadsarbetena. Mot dessa beräkningar hade lian icke funnit något att erinra.
Mot de framlagda ritningsförslagen hade byggnadsstyrelsen endast haft vissa
smärre erinringar att göra; och departementschefen utginge ifrån att hänsyn
komme att tagas härtill vid arbetenas utförande. I detta sammanhang har
departementschefen slutligen erinrat, att vattenfallsstyrelsen i sitt i ärendet
avgivna utlåtande under förutsättning av Kungl. Majrts medgivande förklarat
sig villig att till det föreslagna institutet utan ersättning överlämna
det åskelektriska laboratorium jämte tillhörande inventarier, som vattenfallsstyrelsen
upprättat i Uppsala. Värdet härav för den nya institutionen hade
av vattenfallsstyrelsen uppskattats till minst 70,000 kronor. Vattenfallsstyrelsens
sålunda gjorda erbjudande vore givetvis en nödvändig förutsättning
för att det föreslagna institutet skulle kunna komma till stånd. Det formella
överlämnandet torde lämpligen böra ske i samband med att närmare föreskrifter
meddelades rörande det nya institutets uppförande m. m.
Departementschefen erinrar härefter, att han tidigare tillstyrkt, att de för
personal- och driftkostnaderna erforderliga beloppen tillsvidare skulle uppföras
på allmänna indragningsstaten. Förutsättningen för att den Anderssonska
donationen skulle få användas för här ifrågavarande ändamål vore
att vid universitetet i Uppsala inrättas en professur i elektricitetslära med
särskild hänsyn till atmosfäriska urladdningar. Jämväl i övrigt funne departementschefen
arbetet vid det planerade högspänningsinstitutet vara av
den betydelse och den vetenskapliga läggning, att en professors ställning
för institutets föreståndare vore synnerligen starkt motiverad. Då det här
dessutom ur statsfinansiell synpunkt gällde ett mera tillfälligt arrangemang,
i det att kostnaderna för professuren efter en beräknad tid av ett tiotal år
skulle överflyttas från statsverket till donationen, tvekade departementschefen
icke att ansluta sig till de sakkunnigas av samtliga myndigheter tillstyrkta
förslag örn inrättandet av en dylik professur.
Avlöningen för innehavaren av denna professur borde beräknas till samma
belopp som för andra universitetsprofessorer eller 12,000 kronor, därav 8,000
kronor lön och 4,000 kronor tjänstgöringspenningar, varjämte lönen efter
5 år skulle kunna höjas nied 1,000 kronor. Härtill komme dyrtidstillägg
enligt de för professorer gällande grunder.
I detta sammanhang har departementschefen erinrat, att den blivande
professorn enligt bestämmelserna i donationsbrevet skulle vara berättigad
till särskild bostad utöver lönen. Det syntes vara meningen, att bostad för
professorn — vilken, enligt vad departementschefen under hand inhämtat,
med nuvarande priser å byggnadsmarknaden, torde komma att draga en
kostnad av i runt tal 70,000 kronor — skulle uppföras med donationens
medel, när dessa därtill lämnade tillgång. Häremot torde enligt departementschefens
mening intet vara att invända; departementschefen har emellertid
framhållit, att den tidpunkt, då donationen kunde bestrida samtliga
kostnader för institutet, härigenom något framflyttades.
Sammansatt stats- och banlcoutsJcotts utlåtande Nr 4. 19
Innehavaren av den föreslagna professuren torde i pensionshänseende böra
likställas med ordinarie universitetsprofessorer och följaktligen vara underkastad
bestämmelserna i 1907 års lag angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension. Såsom statskontoret framhållit, torde därjämte medgivande
böra inhämtas av riksdagen, att pension till honom må utgå av statsmedel.
De sakkunniga hade, anför vidare departementschefen, i sitt utlåtande utförligt
redogjort för den undervisningsskyldighet ävensom de vetenskapliga
och praktiska arbetsuppgifter, som borde tillkomma innehavaren av den
föreslagna professuren. De härför erforderliga föreskrifterna syntes, sedan
vederbörande universitetsmyndigheter i samråd med tekniska högskolan,
ingenjörsvetenskapsakademien och vattenfallsstyrelsen avgivit ett närmare
preciserat förslag härutinnan, böra utfärdas av Kungl. Maj:t.
I fråga örn den tidpunkt, då den föreslagna professuren bör förverkligas,
har departementschefen framhållit följande. Uppförandet och inredandet
av det nya institutet torde med all sannolikhet komma att draga största
delen av budgetåret 1931/1932 i anspråk. Vid sådant förhållande och då
vidare, som bekant, tillsättandet av en professorsbefattning alltid droge
någon tid i anspråk, funne departementschefen sig böra förorda, att medel
för professuren bereddes först från och med den 1 juli 1932. Efter vad
departementschefen inhämtat, komme vattenfallsstyrelsen även under budgetåret
1931/1932 att av för styrelsen tillgängliga medel hålla verksamheten
vid den hittillsvarande institutionen igång i ungefär samma utsträckning
som hittills. Departementschefen har vidare tillagt, att enligt hans uppfattning
åtgärder för professurens tillsättande borde vidtagas redan under budgetåret
1931/1932, så att innehavaren av professuren kunde börja sin verksamhet
med ingången av budgetåret 1932/1933.
Vad de övriga personal- och driftkostnaderna beträffade, hade dessa av de
sakkunniga beräknats till dels avlöning åt en instrumentmakare i lönegraden
B 10, dels ock ett driftsanslag av 31,500 kronor. Statskontoret hade ifrågasatt,
att instrumentmakarens avlöning skulle utgå från sistberörda anslagspost,
vilken i så fall skulle ökas med motsvarande belopp. Beträffande
denna anslagspost hade statskontoret vidare anfört, att det ville synas statskontoret,
som om någon avprutning kunde ske å en del av de sakkunniga
för olika ändamål föreslagna beloppen. I anslutning till vad nyss anförts
i fråga örn tidpunkten för professurens inrättande, torde, framhåller departementschefen,
ej heller här förevarande anslag behöva beräknas i riksstaten
för budgetåret 1931/1932. Departementschefen saknade därför anledning
att nu ingå på en närmare prövning av de föreslagna beloppen.
I enlighet med vad sålunda anförts skulle driftkostnaderna, inberäknat
begynnelselöner men oavsett ålderstillägg och dyrtidstillägg, uppgå till (12,000
+ 4,000 + 31,500) 47,500 kronor. De årliga driftkostnaderna för vattenfallsstyrelsens
nuvarande anläggning utgjorde cirka 30,000 kronor. De ökade
kostnaderna för statsverket skulle vid ett bifall till det nu framlagda orga
-
20
Utskottet*
yttrande.
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.
nisationsförslaget under förutsättning att någon mera avsevärd minskning
av de beräknade driftkostnaderna icke kunde ske — från och med budgetåret
1932/1933 uppgå till cirka 17,500 kronor.
Den förebragta utredningen, som närmast föranletts av en utav 1930 års
riksdag gjord framställning, har enligt utskottets uppfattning på ett övertygande
sätt klarlagt önskvärdheten ur såväl vetenskapliga som rent praktiskt-ekonomiska
synpunkter av att de sedan åtskilliga år tillbaka inom vattenfallsstyrelsen
bedrivna undersökningarna rörande den atmosfäriska elektriciteten
och därmed sammanhängande överspänningsfenomen å elektriska
ledningar böra fortsättas och jämväl i erforderlig utsträckning utvidgas.
Med hänsyn härtill finner utskottet sig böra uttala sin anslutning till det
av Kungl. Majit nu framlagda, av samtliga sakkunniga myndigheter tillstyrkta
förslaget örn inrättande av dels ett institut för högspänningsforskning
i Uppsala, dels ock i samband härmed en professur vid universitetet, i
Uppsala i elektricitetslära med särskild hänsyn till atmosfäriska urladdningar.
Aven ur statsfinansiell synpunkt har utskottet funnit förslaget tillfredsställande,
då, såsom närmare framgår av den föreliggande utredningen, kostnaderna
för institutionens uppförande och drift ävensom för professorns avlöning
efter en till ungefär tio år beräknad tid skola bestridas av en till
Uppsala universitet överlämnad donation av ingenjören B. John F. Andersson
och hans hustru.
Då Kungl. Maj:ts i ärendet framlagda förslag icke heller i övrigt givit
utskottet anledning till erinran, hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) medgiva, att vid universitetet i Uppsala må — i huvud
•
■ saklig överensstämmelse med bestämmelserna i ett i stats
rådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 30 januari 1931
återgivet, den 3 maj 1918 dagtecknat gåvobrev av ingenjören
B. John F. Andersson och hans hustru ävensom med
vad föredragande departementschefen i samma statsrådsprotokoll
tillstyrkt — upprättas ett institut för högspänningsforskning,
b) medgiva, att, med iakttagande av de i ovanberörda
donationsbrev angivna villkor och bestämmelser, må från
och med den 1 juli 1932 vid universitetet i Uppsala inrättas
en professur i elektricitetslära benämnd »B. John F. och
Svea Anderssons professur i elektricitetslära med särskild
hänsyn till atmosfäriska urladdningar»,
c) föreskriva, att innehavaren av nämnda professur sk^U
vara skyldig såväl att i tillämpliga delar underkasta sig de
för universitetsprofessorer i allmänhet för åtnjutande av au
gällande avlöningsförmåner stadgade villkoren och bestäm
-
Sammansatt stats- och banlcoutslcotts utlåtande Nr 4. 21
melserna som ock att vid den ålder, då annan universitetsprofessor
är skyldig avgå från sin tjänst, mot åtnjutande
av pension, beräknad efter samma grunder, som stadgats
beträffande övriga universitetsprofessorer, frånträda sin ifrågavarande
professur,
d) bestämma, att innehavaren av den sålunda föreslagna
professuren skall från allmänna indragningsstaten åtnjuta
en avlöning av 12,000 kronor, därav 8,000 kronor lön och
4,000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte efter fem års
tjänstgöring ett ålderstillägg å lönen å 1,000 kronor, ävensom
varda i pensionshänseende likställd med ordinarie universitetsprofessor
och följaktligen vara underkastad bestämmelserna
i 1907 års lag angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension,
e) medgiva, att den innehavaren av den föreslagna professuren
tillkommande pensionen må utgå av statsmedel,
f) till lån till universitetet i Uppsala för uppförande, inredning
och utrustning — allt i huvudsaklig överensstämmelse
med i ärendet företedda ritningar och kostnadsberäk
■
■ ningar — av lokaler för institutet för högspänningsforskning å
riksstaten för budgetåret 1931/1932 bland utgifter för kapitalökning
under rubriken »Fonden för förlag till statsverket»
anvisa ett reservationsanslag av 425,000 kronor att utgå av
lånemedel;
allt under förutsättning att, så snart ske kan, de genom
ovanberörda donationsbrev den 3 maj 1918 till universitetet
i Uppsala överlämnade medlen användas ej mindre till återbetalning
av nyssnämnda lån än även till bestridande av
avlöning för innehavaren av den föreslagna professuren
ävensom övriga med institutets verksamhet förenade kostnader.
Stockholm den 5 mars 1931.
På sammansatta stats- och bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
I
Naatmrande: se under utskottets utlåtande nr 1.