Statsutskottets utlåtande Nr 98.
1
Nr 98.
Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1931 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående förhandlingar
med Härnösand—Sollefteå järnvägsaktiebolag örn statsinlösen
av bolagets järnväg m. m.
(4:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena, nr 13, inom första kammaren
av herr E. A. Enhörning och den andra, nr 20, inom andra kammaren
av herr N. V. Sandström, har hemställts, att riksdagen ville besluta
avlåta en skrivelse till Kungl. Majit med anhållan, att Kungl. Majit
måtte snarast möjligt upptaga förhandlingar med Härnösand—Sollefteå
järnvägsaktiebolag örn statsinlösen av bolagets järnväg med rullande materiel
och inventarier m. m. samt till nästa riksdag inkomma med proposition,
som kan föranledas av nämnda förhandlingar.
I fråga örn de skäl, som åberopats till stöd för förslaget, får utskottet
hänvisa till motionen 1:13.
Till en början må antecknas, att ifrågavarande järnvägsföretag, Härnösand—Sollefteå
järnvägsaktiebolag, av 1891 års riksdag beviljats lån från
allmänna järnvägslånefonden med 2,350,000 kronor. Återstående kapitalskuld
utgjorde vid senaste årsskiftet i runt tal 1,500,000 kronor. Dessutom
häftar bolaget alltjämt i skuld för 1929 och 1930 års annuiteter. Ifrågavarande
båda annuiteter samt övriga oguldna räntor inräknade, uppgick
vid årsskiftet statens fordran hos bolaget till inemot 2,000,000 kronor.
Det ekonomiska resultatet av bolagets verksamhet under åren 1925—
1929 har, enligt vad som från järnvägsstyrelsen inhämtats, utfallit på
följande sätt: _
År |
Inkomster |
Utgifter exkl. |
Drift- överskott |
Eäntor |
Avsättning t. |
Vinst eller |
K r o |
n o r |
|||||
1925......... |
1,185,103 |
1,068,465 |
116,638 |
116,876 |
60,840 |
— 61,078 |
1926......... |
1,351,641 |
1,180,944 |
170,697 |
116,098 |
60,840 |
— 6,241 |
1927......... |
1,255,664 |
1,075,190 |
180,474 |
114,923 |
60,829 |
+ 4,722 |
1928......... |
1,161,392 |
1,027,838 |
133,554 |
114,591 |
26,509 |
— 7,446 |
1929....... |
1,181,444 |
1,035,510 |
145,934 |
110,850 |
35,977 |
— 893 |
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 samt- 42 hafi. (Nr 98)
2
Statsutskottets utlåtande Nr 98.
I anslutning härtill har från järnvägsstyrelsen i en den 24 februari 1931
avgiven promemoria anförts följande:
I medeltal för åren 1925—1929 uppgick alltså driftöverskottet —- utan
avsättning till förnyelsefond till kronor 149,459. Häremot var att ställa
ränta av kronor 114,668, och en möjlig avsättning utan användande av tidigare
vinster var alltså kronor 34,791. -— Det är av intresse jämföra detta
belopp med avsättningen enligt i kungörelsen till bokföringslagen angivna
lägsta normalgrunder. Man får enligt dessa, för värden vid 1929
års slut.
Anläggnings- värde |
Procent |
Avsättning |
|
Rullande materiel ................. |
1,000-tal kr. ............................... 826 |
2.5 |
kronor 20,650 |
Inventarier ............................. |
................................ 21 |
5.o |
1,050 |
övriga tillgångar ................. |
............................... 5,141 |
1.0 |
51,410 |
Summa 5,988 |
73,110 |
För jämförelse bör nämnas, att avsättningen enligt vissa av järnvägsföreningen
uppställda grunder för år 1929 beräknats till 64.9 tkr.
Den beräknade avsättningen torde för banan ifråga icke kunna anses
särskilt riklig. Med densamma skulle emellertid resultatet, med samma
inkomst- och utgiftsförhållanden som under nämnda 5-årsperiod, bli ett
årligt faktiskt underskott av c:a 40,000 kronor. — Att man enligt lagen bar
rättighet föra en del av avsättningen inom linjen ändrar givetvis icke den
verkliga ställningen. Observeras bör, att ställningen under det för järnvägarna
i allmänhet gynnsamma år 1929 ej nämnvärt förbättrats.
Bolagets räntekostnad för år 1929 utgjorde c:a 110 tkr. Dragés härifrån
förenämnda 40 tkr., återstår 70 tkr., vilket alltså skulle vara banans beräkningsbara
avkastning. Härvid bar emellertid hänsyn icke tagits vare sig
till den numera genomförda taxesänkningen i godstrafik eller till verkningarna
av nuvarande prisutveckling.
Det torde ej vara nödvändigt bär närmare redogöra för de — för övrigt
summariska — kalkyler, vilka verkställts angående berörda förhållanden.
Nämnas må, att den nya taxan och samtrafiksordningen beräknats medföra
nedgång i godstrafiksinkomsten av 80 tkr. årligen brutto, samt att 1930
torde komma att uppvisa en försämring av affärsresultatet med 90 tkr.
gentemot år 1929, varav 65 tkr. komma på nedgång i nämnda inkomst. —
Lägges härtill, att inkomsten ifråga sistnämnda år uppgick till endast
517 tkr., inses lätt, att den under senaste året inträdda försämringen i
järnvägsbolagets ställning måste betecknas som högst avsevärd. En beräkning,
vid vilken hänsyn tagits jämväl till de faktorer, som verka i
gynnsam riktning, har givit vid handen, att man för de närmaste åren
skulle ha att räkna med ett driftöverskott utan avsättning till förnyelsefond
av endast omkring 50 tkr. årligen.
Det ligger i sakens natur, att alla framtidskalkyler måste vara osäkra,
varför betydande variationer i båda riktningarna äro möjliga. Såsom
obestridligt resultat kvarstår emellertid, att banan under för den närmaste
framtiden förutsebara förhållanden icke kan förväntas lämna något verkligt
överskott. Den räntebetalning, som kommer att äga rum, innebär alltså
en faktisk konsumtion av kapital. Även med en rätt väsentlig förbätt
-
Statsutskottets utlåtande Nr 98. 3
ring gentemot nuvarande läge får banan intet nämnvärt affärsvärde ens
i enskild ägo.
Banan som statsbanelinje. I motionen förutsättes införlivande med statens
järnvägar. Härmed skulle tydligen inträda ytterligare en avsevärd
försämring, och detta såväl å inkomst- som utgiftssidan. Någon utredning
i detta hänseende föreligger icke och kan ej verkställas på den tid, som
står till förfogande.
En verkställd överslagskalkyl har emellertid visat, att enbart nedgången
i godstrafiksinkomst, efter nuvarande trafikomfattning räknat, kommer
att uppgå till omkring 100 tkr. årligen. -— Även för persontrafiken inträder
åtminstone till en början viss inkomstminskning. — Bland utgifterna
har man först att taga hänsyn till personalkostnaderna. Dessa undergå
efter nuvarande praxis ingen större omedelbar ökning, så småningom gör
sig emellertid den högre löneskalan vid statens järnvägar gällande. — Viktigt
är också, att av föreliggande handlingar att döma underhållet icke synes
vara fullt tillfredsställande, en förbättring härutinnan kräver givetvis
alltid kostnad. Häremot har man endast att ställa en viss ej särdeles betydande
besparing i förvaltningskostnader.
Att angiva några bestämda siffror för de olika faktorernas verkningar
är givetvis ej möjligt utan särskild utredning. Uppenbart är emellertid,
att linjen Härnösand—Sollefteå såsom statsbanelinje skulle komma att,
åtminstone under första tiden, såsom resultat giva en driftsförlust av betydligt
mer än 100 tkr. årligen.
Statsinlösen efter sådana grunder, som motionären syftar på, kan under
sådana omständigheter tydligen icke ifrågakomma. Att staten under
helt andra tidsförhållanden betalt en relativt hög ersättning för bandelar,
örn vars framtida avkastning man då ej kunde lia någon mera bestämd
uppfattning, men som ändock synts önskvärda att förvärva, kan ej vara
något skäl nu tillämpa samma eller liknande grunder för en bana, om
vilken man på förhand vet, att den saknar allt affärsvärde, och vars införlivande
ej kan sägas bereda några nämnvärda fördelar ifråga örn trafikens
handhavande å statsbanenätet i övrigt.
Att från statens sida skulle tagas initiativ till ett statsförvärv synes under
sådana förhållanden uteslutet. En begäran från bolaget eller dess intressenter
örn förhandlingar på av motionären antydd bas måste också
betecknas såsom från början utsiktslös. — Även örn utgångspunkten skulle
vara ett anbud från bolagets sida att överlåta banan med tillhörande egendom
utan någon ersättning till aktieägarna, alltså i analogi med framställningen
från Norra Södermanlands järnväg, skulle järnvägsstyrelsen säkerligen
i allt fall icke komma att anse lämpligt ingå i sådana förhandlingar,
då dessa ändock skulle få gälla övertagandet av en större eller
mindre del av bolagets skulder, något som i varje fall är för staten ogynnsamt.
Det är Härnösands stad och Svenska Handelsbanken, som äro innehavare
av fordringar mot lägsta säkerhet. Även örn dessa såsom praktiskt
taget värdelösa helt avskrivas, skulle förutom statslånet, beträffande vilket
måste förutsättas en avlösning på sätt föreslagits för Norra Södermanlands
järnväg, återstå obligationslån å — vid slutet av år 1931 —
tillsammans c:a 440 tkr. För att riksgäldskontoret skall kunna övertaga
dessa, kräves ett anslag, som kommer att belasta statens järnvägar. — Ytterligare
kapitalmedel till ej ringa belopp kräves för banans sättande i så
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 98.
Utskottets
yttrande.
dant skick, att statens järnvägars lok och vagnar kunna framföras därå,
vilket är nödvändigt för en rationell drift.
Vad som ifrågasatts, är alltså en affär, vilken statsverket bör söka undvika,
så länge banan ändock kan äga bestånd. Då den beräkningsbara
förlusten dels å själva driften, dels i form av utebliven förräntning å insatt
nytt statskapital är betydande, måste således järnvägsstyrelsen, trots
det intresse för det splittrade svenska järnvägsnätets enhetliggörande, åt
vilket styrelsen vid upprepade tillfällen givit uttryck, i förevarande fall
vara nödsakad att bestämt avstyrka motionärens framställning.
Vid förevarande frågas bedömande bör visserligen ej förbises, att medan
staten ombesörjt järnvägsförbindelser till alla övriga kuststäder norr om
Gävle, tvärbanan Sollefteå—Härnösand utbyggts som privat företag, med
staden Härnösand som nuvarande huvudintressent. Som affär betraktat har
företaget — i motsats till vad man vid dess byggnad på 1890-talet räknade
med — utfallit mycket ogynnsamt. Trots en tidigare rekonstruktion tynges''
företaget alltjämt av betydande ränteutgifter, vilkas betalning endast
kunnat ske på bekostnad av vederbörliga avsättningar till förnyelsefonden.
Banans ekonomi har ytterligare försvagats genom den nytillkomna Ostkustbanan.
Från dessa utgångspunkter kan anses förklarligt örn nu vissa
önskemål framkomma på banans övertagande av staten.
Ur statens synpunkt måste dock en dylik inlösen anses mindre tillrådlig.
Enligt vad järnvägsstyrelsen upplyst, har man, bortsett från eventuella
ränteförluster, att räkna med att banan med tillämpning av statens
järnvägars taxor skulle som resultat giva en driftsförlust av betydligt
mer än 100,000 kronor för år.
överhuvud synas skäl ej föreligga att från statens sida taga initiativ
till förhandlingar i motionernas syfte. Utskottet får alltså hemställa,
att de av herrar Enhörning och Sandström i ämnet
väckta motionerna (1:13 och II: 20) ej må av riksdagen
bifallas.
Stockholm den 17 april 1931.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Statsutskottets utlåtande Nr 98.
5
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, O. Bergqvist, J. Nilsson
i Malmö, C. P. 7. Nilsson i Gränebo, N. J. M. Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson,
E. J. G. Bosén, C. G. V. Hammarskjöld, D. A. Petrén, I. Hj. E. Pauli och K. A. S. Nylander;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. B. Jansson i Falun, A. Å:son
Törnkvist i Karlskrona, G. Strindlund, P. M. Olsson i Blädinge, E. J. Wigforss, B. F:son
Holmgren, J. Olofsson i Digernäs, O. E. F. Järte, A. Danielsson, C. J. Högström och f. V.
Sandwall.
Reservation
av herrar Rosén och Strindlund.
Bihang till riksdagens protokoll 1931.
6 sami.
42 haft. (Nr 98.)
2