Statsutskottets utlåtande Nr 77.

1

Nr 77.

Ankom till riksdagens kansli den 10 april 1931 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis i statsverkspropositionen
under åttonde huvudtiteln, punkten 216, gjorda framställning
angående anslag till utjämning av kostnaderna
för uppehållande av folkskoleväsendet jämte tre i ämnet
väckta motioner.

(2:a avd.)

I den till riksdagen den 3 januari 1931 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1931/1932 har Kungl. Maj:t
under åttonde huvudtiteln (punkt 216 av det vid statsverkspropositionen
fogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för nämnda
dag) föreslagit riksdagen att för beredande av utjämning av kostnaderna
för folkskoleväsendet för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag
av 8,800,000 kronor att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med de
av 1930 års riksdag angivna grunder samt i enlighet med de närmare villkor
och bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.

Utredningen återfinnes å sid. 633—634 i statsrådsprotokollet.

I samband härmed har utskottet till behandling förebaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr N. Gabrielsson m. fl. (I: 34) och den andra inom andra kammaren av
herr C. A. Anderson i Storegården m. fl. (II: 113), i vilka motioner hemställts,
att riksdagen måtte besluta att det under åttonde huvudtiteln upptagna
extra förslagsanslaget för beredande av utjämning av kostnaden för
folkskoleväsendet i riksstaten för budgetåret 1931/1932 upptages till 5,800,000
kronor, att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med i motionen I: 34 angivna
grunder,

dels ock en inom andra kammaren av herr A. J. Johansson i Bro m. fl.
väckt motion (II: 246), vari föreslagits, att riksdagen ville besluta hos Kungl.
Maj:t anhålla örn utfärdande av ändrade bestämmelser för utbetalande av
medel ur anslaget till »Utjämning av kostnaderna för uppehållande av folkskoleväsendet»
i överensstämmelse med vad i motionen anförts.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. 34 käft. (Nr 77.)

1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar anförda
skälen får utskottet hänvisa till motionerna I: 34 och II: 246.

I skrivelse den 11 juni 1930, nr 387, i anledning av väckta motioner
angående kostnaderna för folkskoleväsendet, anmälde riksdagen, att riksdagen
i anledning av två i ämnet väckta motioner (I: 9 och II: 9) för beredande
av utjämning av kostnaderna för uppehållande av folkskoleväsendet
för budgetåret 1930/1931 under åttonde huvudtiteln anvisat ett extra förslagsanslag
av 8,800,000 kronor, att utgå i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som i nämnda motioner angivits, dock med iakttagande
av de ändringar härutinnan, som av riksdagen i dess skrivelse angivits,
samt i enlighet med de närmare villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t
kunde finna gott föreskriva.

Sedan skolöverstyrelsen till Kungl. Maj:t inkommit med förslag till de
villkor och bestämmelser, som kunde böra av Kungl. Maj:t föreskrivas för
utgåendet av ifrågavarande av riksdagen anvisade extra förslagsanslag, utfärdade
Kungl. Maj:t den 30 juli 1930 kungörelse (nr 321) angående statsbidrag
till beredande av utjämning av skoldistriktens kostnader för folkskoleväsendet.
Denna kungörelse, som upptager, bland annat, grunderna
för anslagets fördelning samt de villkor och bestämmelser i övrigt, som
skola vara gällande för utjämningsbidragets utgående, trädde i kraft omedelbart
och gäller tills vidare, så länge anslag för ovanberörda ändamål
anvisas. Kungörelsen innehåller i huvudsak följande:

Statsbidraget utgår med dels 5 kronor för varje harn, dels 200 kronor
för varje läraravdelning, allt för läsår räknat (§ 1). Bidrag utgår allenast
för barn och läraravdelning, som tillhöra av skoldistrikt uppehållen folkskola
eller i vissa delar av Norrland förekommande s. k. statsfolkskola.
Med folkskola avses jämväl högre avdelning av folkskola liksom ock småskola
samt mindre folkskola (§ 2). Till grund för beräkningen av ifrågavarande
bidrag skall läggas antalet barn och läraravdelningar vid slutet av
näst föregående läsår (redovisningsår). Härvid iakttages, dels att för barn,
som undervisats inom annat skoldistrikt än det barnet tillhört, bidraget
utgår till det skoldistrikt, inom vilket barnet undervisats, dels och att bidrag
ej utgår för barn, vilket på grund av att det åtnjutit undervisning i offentlig
läroanstalt eller i enskild skola eller i hemmet varit befriad från skolgång
i folkskola (§ 3). Såsom villkor för utgående av ifrågavarande bidrag skola
i tillämpliga delar gälla de föreskrifter, som i fråga örn utgående av statsbidrag
till avlöning åt lärare vid folk- och småskolor äro stadgade i § 18
av kungörelsen den 16 september 1918, nr 760 (§ 4).

I skrivelse den 30 augusti 1930 har skolöverstyrelsen gjort framställning
örn anslag för ändamålet jämväl för budgetåret 1931/1932 med samma belopp
som beviljats för innevarande budgetår eller alltså 8,800,000 kronor.
Överstyrelsen har därvid anfört bland annat följande:

Då riksdagsbehandlingen av denna fråga syntes giva vid handen, att nu
ifrågavarande form av skatteutjämning vore ämnad att utgöra ett proviso -

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

3

rium intill dess den större frågan om en allmän, mera genomgripande
skattereform vunne sin lösning, förutsatte överstyrelsen, att Kungl. Majit
komme att av riksdagen begära anslag för ändamålet även för budgetåret
1931/1932 med samma belopp som det nu utgående. Vad beträffade grunderna
för bidragets utgående till de särskilda kommunerna ville överstyrelsen
erinra därom, att överstyrelsen i sitt utlåtande till riksdagens statsutskott
den 18 februari 1930 föreslagit delvis andra grunder än de, som för
närvarande gällde. Överstyrelsen funne icke anledning att frångå sin i
sagda utlåtande uttalade uppfattning, att till grund för bidraget borde läggas
uteslutande antalet läraravdelningar. Enär emellertid de nuvarande
grunderna blivit helt nyligen av riksdagen beslutade och någon erfarenhet
angående deras större eller mindre lämplighet ännu icke kunnat vinnas,
ville överstyrelsen för närvarande icke påyrka någon ändring.

Departementschefen har i likhet med skolöverstyrelsen förordat, att anslaget
under budgetåret 1931/1932 må utgå med samma belopp och enligt
samma bestämmelser som under budgetåret 1930/1931.

1 motionen I: 34 har anförts bland annat följande:

Åt ifrågavarande anslag borde givas en sådan fasthet, att kommunerna
visste vad de hade att rätta sig efter under de närmaste åren. Än så länge
hade väl kommunerna svårligen kunnat gå längre i sina kalkyler beträffande
ifrågavarande anslag, än att de upptagit ett helt års bidrag i budgeten
för år 1931, och att den där upptagna utdebiteringen kalkylerats med
hänsyn härtill. Eftersom 1930 års utdebitering (1929 års kommunalskatt)
bestämts utan motsvarande hänsyn och kommunerna mottagit ett års bidrag,
borde kommunerna sålunda hittills ej hava haft fog för att i sitt
budgetväsen räkna med större löften än dem som redan infriats. En ändring
beträffande anslaget syntes för den skull kunna utan större olägenheter
vidtagas i år, under det att ett senare år svårigheterna måste bliva större.
Och motionärerna hade inriktat sig på att kunna framlägga ett sådant material,
som kunde läggas till grund för beslut örn dylik ändring redan vid
innevarande års riksdag.

Motionärerna hade låtit med ledning av de utdebiteringssiffror för den
år 1929 beslutade och år 1930 uttagna allmänna kommunalskatten, som
upptagits i Årsbok för Sveriges kommuner, uträkna, huru stort bidrag skulle
tillfallit varje kommun, örn gällande bestämmelser örn bidragen modifierats
på det sätt, att till kommuner med mindre än 5 procents utdebitering av
dylik skatt ej skulle utgå något bidrag, samt att för varje påföljande utdebiteringsprocent
intill 15 procent skulle utgå en tiondel av bidragsbeloppet.
Kommuner med 15 procents utdebitering av allmän kommunalskatt
skulle sålunda erhålla bidraget fullt ut, vid 6 procents utdebitering skulle
erhållas en tiondel av bidraget, vid 10 procents utdebitering hälften av detsamma
o. s. v. Syftet med denna uträkning hade emellertid ej varit att
föreslå en lika stor nedsättning av bidragen utan att få en grundval för
att beräkna en jämkning av bidragen uppåt och nedåt så, att anslaget
verkligen skulle i huvudsak komma de mera skattetyngda kommunerna
till godo.

Ett av huvudsyftena med förslaget hade varit att verkligen få fram en
■Skatteutjämning. Den av motionärerna verkställda utredningen visade, att
för närvarande den vida övervägande delen av nu utgående anslaget stanna -

4

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

de hos kommuner med mindre än 10 procents utdebitering. Motionärernas
beräkningar visade även att, om den av dem ifrågasatta skalan tillämpades,
en höjning av maxim ibidraget till i runt tal tre gånger det nuvarande skulle
vara möjlig inom det beviljade anslagets ram. Motionärerna måste emellertid
ställa sig tveksamma inför en så betydande ökning av detta anslag.
Medgivandet av bidrag till så stora belopp skulle kunna befaras göra det
för kommunerna direkt vinstbringande att inrätta nya klasser. Ett bidrag
å två gånger det nuvarande, d. v. s. med 10 kronor per skolbarn och 400
kronor per läraravdelning för kommuner med ett skattetryck över 15 procent
såsom ett speciellt bidrag till skolväsendet vore redan detta rundligt tilltaget,
örn man betänkte de vid sidan därav utgående statsbidragen till lärarlöner,
och syntes i nuvarande läge tillrådligt endast med hänsyn därtill, att rätten
till understöd av skatteutjämningsmedel komme att genom dessa bidrag minskas.
Härigenom gjordes det i själva verket möjligt att i sistnämnda bidragsform
taga något större hänsyn till kommuner, vilkas höga skattetryck
väsentligen berodde på annat än folkskolekostnaderna, en till synes rättvis
konsekvens av de åtgärder, som skulle gälla skolväsendet. Däremot dyste
motionärerna ingen som helst tvekan örn lämpligheten att indraga alla bidrag
för kommuner med mindre än 5 procents utdebitering och att minska
desamma för de närmast följande utdebiteringsprocenten. Bifölles detta förslag,
komme följaktligen en fördubbling att äga rum av de bidragsbelopp,
som i en vid motionen fogad tabell angivits i de tre sista kolumnerna. Jämviktsläget
i förhållande till de efter gällande grunder utgående bidragen inträdde
vid 10 procents utdebitering (50 procent av dubbla avdrag). Kommuner
med 6 procents utdebitering erhölle 20 procent av nuvarande bidrag,
medan alla kommuner med mer än 10 procents utdebitering finge sina bidrag
ökade. En anslagsbesparing vunnes härigenom, vilken kunde uppskattas
till i runt tal 3 miljoner kronor, och anslaget syntes i riksstaten för
budgetåret 1931/1932 böra upptagas till 5,800,000 i stället för i statsverkspropositionen
föreslagna 8,800,000 kronor.

I motionen II: 246 har föreslagits, att i föreskrifterna för här ifrågavarande
anslags utbetalande måtte införas bestämmelse därom, att kommunen
ej skulle äga fordra ersättning för barn från annan kommun, som ginge i
dess skola, med mindre ökade kostnader kunde påvisas och vederbörande
folkskoleinspektör förklarat ersättning böra utgå.

Över motionerna I: 34 och II: 113 hava yttranden i vederbörlig ordning
införskaffats från statskontoret, skolöverstyrelsen och skatteutjämningsberedningen.
Dessa yttranden äro såsom bilagor fogade vid detta utlåtande (Bil.
A—C).

Statskontoret bar framhållit, att de grunder, som fastställts för bidragens
utbetalande, givit desamma karaktären av understöd mera för allmän skattelättnad
än för skatteutjämning, och att en ändring av berörda grunder i
den riktning, motionärerna föreslagit, förvisso komme att befrämja den strävan
efter skatteutjämning, som med understödet avsetts. Emellertid vore att
märka, att kommunerna torde hava förväntat att ifrågavarande understöd
skulle jämväl för nästkommande budgetår tillkomma dem enligt de av 1930
års riksdag beslutade grunderna, vadan de vid fastställande av inkomst- och
utgiftsstat för år 1931 torde hava tagit denna inkomst i beräkning. Vid sådant
förhållande och då understödet ifråga enligt av riksdagen gjort uttalan -

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

5

de skulle hava endast provisorisk karaktär, syntes övervägande skäl tala mot
vidtagande av en så genomgripande förändring i grunderna för bidragens
utbetalande, som av motionärerna ifrågasatts. I varje fall torde nödig hänsyn
till kommunernas finansplaner böra bjuda, att en sådan ändring icke trädde
i kraft förrän efter det kommunernas nuvarande räkenskapsår gått till ända,
eller den 1 januari 1932.

Skolöverstyrelsen bar bl. a. framhållit, att, om i enlighet med motionärernas
förslag en omläggning av anslagets natur komme till stånd i sådan
riktning, att det förlorade sin karaktär av bidrag till skoldistrikten för deras
kostnader för folkskoleväsendet och i det väsentliga likställdes med de anslag,
som sedan många år tillbaka utgått till vissa skattetyngda kommuner
i skatteutjämnande syfte, uppenbarligen ingen anledning funnes att bibehålla
detsamma på åttonde huvudtiteln och betunga skolmyndigheter med
det arbete, som ärendets administration påkallade. En dylik omläggning
syntes också böra föra med sig ändring i bestämmelserna beträffande villkoren
för bidragens utgående. Örn i rent skatteutjämnande syfte en kommun
ansåges böra tillerkännas visst bidrag, vars storlek grundades på ett
högt kommunalt skattetryck, orsakat till exempel huvudsakligen av kostnader
för fattigvårdsväsendet i kommunen, bleve det ju nästan ett missbruk
av ord att kalla det bidrag till skolväsendet, och i varje fall syntes det
knappast motiverat att binda ett sådant skatteutjämningsbidrag vid villkor,
som stadgades i § 18 av kungörelsen den 16 september 1918 (nr 760) angående
avlöning åt lärare vid folk- och småskolor samt statsbidrag till sådan
avlöning. Motionärerna hade vidrört en med det nu sagda sammanhängande
synpunkt, som också måste beaktas. Bleve grunderna för bidragens beräkning
alltför komplicerade, befarade motionärerna att ett särskilt organ
för anslagens fördelning behövde inrättas. Överstyrelsen kunde icke underlåta
att fästa uppmärksamheten vid, att ett införande av den föreslagna
månggradiga kommunala skatteskalan såsom grund för fördelningen säkerligen
komme att vålla så många svårigheter vid granskningsarbetet, att det
borde allvarligt ifrågasättas, huruvida granskningen av skoldistriktens uppgifter
i nämnda hänseende skäligen kunde påläggas folkskolinspektörerna.

Slutligen har skatteutjämning sberedningen anfört bl. a., att den visserligen
kunnat ansluta sig till uppfattningen, att den nuvarande anordningen ur
skatteutjämningssynpunkt vore mindre tillfredsställande, men velat uttala
sina betänkligheter mot att en ändring i den av motionärerna föreslagna
riktningen vidtoges utan en ingående undersökning av frågan.

Vad först angår de i motionerna 1:34 och II: 113 framställda yrkandena
anser utskottet, att, även örn det tilläventyrs kunde anses lämpligt och påkallat
att nu vidtaga en ändring av grunderna för ifrågavarande bidrags
utgående, det icke vore tillrådligt, att riksdagen utan vidare godtoge det
förslag, som i nämnda motioner framlagts. Såväl skolöverstyrelsen som
8katteutjämningsberedningen hava framhållit de vanskligheter, som möta vid
ett bedömande av verkningarna av ett utjämningsförfarande enligt de i
motionerna förordade grunderna, och utskottet kan i allt väsentligt instämma
i den kritik, som sålunda riktats mot förslaget. Detsamma är alltför
komplicerat för att kunna göras till föremål för ett omedelbart riksdagsbeslut,
och dess genomförande skulle dessutom, på sätt särskilt överstyrelsen
påpekat, helt förrycka anslagets karaktär av ett skolkostnadsbidrag.

Utskottets

yttrande.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

Emellertid håller utskottet vidare före, att den uppfattning, som synes
ligga till grund för motionärernas förslag, nämligen att nu en ändring av
bidragsgrunderna bör ske, varigenom anslaget skulle erhålla karaktär av ett
allmänt skatteutjämningsunderstöd, icke kan godkännas. Då riksdagen
förra året fattade beslut örn beviljande av ifrågavarande statsbidrag, skedde
detta under uttryckligt framhållande av att anordningen finge betraktas såsom
ett provisorium i avbidan på resultatet av den pågående utredningen
av skatteutjämningsproblemet i hela dess omfattning, och att bestämmelserna
i ämnet därför borde givas ett sådant innehåll, att de icke föregrepe
den slutgiltiga lösningen av detta problem. Av denna anledning togs vid
fastställandet av grunderna för bidragens utgående ingen hänsyn till de
särskilda kommunernas växlande skattetunga, utan grunderna avfattades på
ett mera enkelt, summariskt sätt, så att understöden närmast erhöllo naturen
av en skattelättnad, ehuru de visserligen — vilket utmärktes genom
anslagets benämning — även åsyftade och ytterst torde, såsom av nämnda
beredning påpekats, hava verkat i viss mån utjämnande i skattehänseende.
Det synes utskottet viktigt, att denna provisoriska egenskap hos bidragen
bibehålies, till dess tiden är inne att allsidigt till prövning upptaga hela
skatteutjämningsfrågan. Så skulle emellertid icke bliva fallet, örn man nu
vidtoge en omläggning i- den riktning, motionärerna ifrågasatt.

Denna utskottets ståndpunkt behöver visserligen icke utesluta varje ändring
av de nuvarande grunderna, såvitt en omläggning av dessa av andra skäl
visar sig påkallad och kan genomföras utan ett föregripande av skatteutjämningsfrågans
lösning. Men härutinnan saknas ännu varje erfarenhet,
då bidragen hittills utgått blott under ett år.

Till sist må även beaktas det skäl mot en rubbning av de nu gällande
grunderna, som särskilt starkt markerats av statskontoret, nämligen att kommunerna
givetvis vid uppgörandet av sina stater räknat med att även under
år 1931 erhålla bidrag efter samma regler som under år 1930. Örn riksdagen
i år ändrade vad den förra året i förevarande avseende fann gott
fastställa, skulle detta otvivelaktigt medföra ej oväsentliga budgetära olägenheter
för kommunerna, vilka med rätta synas kunna påräkna, att dylika
hastiga omkastningar i den statliga understödsverksamheten på det kommunala
området skola få betraktas såsom uteslutna.

Av nu anförda skäl anser sig utskottet böra avstyrka de i motionerna
I: 34 och II: 113 framställda yrkandena.

I fråga örn motionen II: 246 kan utskottet icke finna, att det däri behandlade
spörsmålet blivit nöjaktigt utrett eller att eljest tillräckliga skäl anförts
för den i motionen påyrkade ändringen, varför utskottet avstyrker densamma.

Mot Kungl. Maj:ts förslag har utskottet intet att erinra.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å dels herr Gabrielssons m. fl. och Ander -

Statsutskottets utlåtande Nr 77. •

sons i Storegården m. fl. ovannämnda motioner (I: 34 och
II: 113), i vad dessa motioner skilja sig från Kungl. Maj:ts
förslag, dels ock herr Johanssons i Bro förberörda motion
(II: 246) för beredande av utjämning av kostnaderna för
folkskoleväsendet för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra
förslagsanslag av 8,800,000 kronor att utgå i huvudsaklig
överensstämmelse med de av 1930 års riksdag angivna
grunder samt i enlighet med de närmare villkor och bestämmelser,
Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.

Stockholm den 10 april 1931.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J.L. Widell, Olof
Olsson, O. Bergqvist, J. Nilsson i Malmö, N. J. M. Svensson i Kompersmåla, E. J. G.
Rosén, E. A. Lundell, C. I. Asplund, K. E. Andersson i Eliantorp och K. A. W. Björck;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, P. Nilsson i Bonarp, S. Bengtsson
i Norup, A. Alson Törnkvist i Karlskrona, G. Strindlund, P. M. Olsson i Blädinge,
B. Fison Holmgren, E. G. E. Eriksson i Stockholm, J. Olofsson i Digernäs, P. C. Jonsson
i Eskilstuna, C. A. Anderson i Storegården och A. Norsell.

Reservation:

av herrar Widell, Bergqvist, Svensson i Kompersmåla, Lundell, Asplund,
Holmgren och Anderson i Storegården, vilka ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hava följande lydelse:

»Vad först angår motionerna I: 34 och II: 113 har utskottet, i likhet med
skatteutjämningsberedningen, den uppfattningen, att den nuvarande anordningen
ur skatteutjämningssynpunkt måste anses mindre tillfredsställande.
Ett bifall till de i motionerna framställda yrkandena skulle i vida högre
grad än hittills varit fallet låta de mera skattetyngda kommunerna komma
i åtnjutande av en verklig hjälp.

De skäl, som anförts mot ett bifall till motionerna, hava synts utskottet
vara mera av formell än saklig art och synas därför icke få ställa sig
hindrande i vägen för en god lösning av denna fråga.

8 Statsutskottets utlåtande Nr 77.

Utskottet anser sig alltså böra tillstyrka bifall till vad i motionerna I: 34
och II: 113 yrkats. Då emellertid kommunerna torde få antagas hava vid
uppgörandet av sina stater räknat med att även under år 1931 erhålla bidrag
efter samma regler som under år 1930, finner utskottet sig böra förorda,
att med tillämpningen av de nya grunderna må anstå till ingången
av år 1932. Med hänsyn härtill torde besparingen i här förevarande anslag
i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag för budgetåret 1931/1932 böra
uppskattas till endast hälften av vad motionärerna beräknat eller till 1,500,000
kronor, vadan anslaget i riksstaten för nämnda budgetår torde böra uppföras
med ett belopp av (8,800,000—1,500,000) 7,300,000 kronor.

I fråga örn motionen II: 246 kan utskottet icke finna, att det däri behandlade
spörsmålet blivit nöjaktigt utrett eller att eljest tillräckliga skäl
anförts för den i motionen påyrkade ändringen, varför utskottet avstyrker
densamma.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och herrar Gabrielssons m. fl. och Andersons i Storegården
m. fl. ovannämnda motioner (I: 34 och II: 113) samt med
avslag å herr Johanssons i Bro m. fl. ovannämnda motion
(II: 246), för beredande av utjämning av kostnaderna för
folkskoleväsendet för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra
förslagsanslag av 7,300,000 kronor att utgå i huvudsaklig
överensstämmelse med de av utskottet förordade grunderna
samt i enlighet med de närmare villkor och bestämmelser,
Kungl. Majit kan finna gott föreskriva.»

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

9

Bil. A.

Till Riksdagens statsutskott.

Genom nådig remiss den 6 innevarande månad har Kungl. Majit, efter
av Eder hos vederbörande ledamot av statsrådet gjord framställning, anbefallt
statskontoret att avgiva yttrande över två likalydande motioner, väckta,
den ena inom första kammaren, nr 34, av herr N. G. Gabrielsson m. fl.
och den andra inom andra kammaren, nr 113, av herr C. A. Anderson i
Storegården m. fl. i anledning av Kungl. Majits förslag angående utjämning
av kostnaden för folkskoleväsendet; och får statskontoret till åtlydnad
härav anföra följande.

Onekligen har, såsom motionärerna framhållit, 1930 års beslut angående
anslag till utjämning av kostnaderna för folkskoleväsendet grundats på en
strävan att genom särskilda bidrag för sagda ändamål åstadkomma ett stöd
åt de mera skattetyngda kommunerna. Härvid avsågs, att bidragen från
berörda anslag skulle äga provisorisk karaktär för tiden intill dess den åt
skatteutjämningsberedningen överlämnade utredningen hunnit bliva slutförd
och beslut i anledning härav fattats.

De grunder, som fastställts för bidragens utbetalande, hava likväl givit
desamma karaktären av understöd mera för allmän skattelättnad än för
skatteutjämning, och en ändring av berörda grunder i den riktning motionärerna
föreslagit komme förvisso att befrämja den strävan efter skatteutjämning,
som med understödet avsetts.

Emellertid är att märka, att kommunerna torde hava förväntat att ifrågavarande
understöd skulle jämväl för nästkommande budgetår tillkomma
dem enligt de av 1930 års riksdag beslutade grunderna, vadan de vid fastställande
av inkomst- och utgiftsstat för år 1931 torde hava tagit denna inkomst
i beräkning. Vid sådant förhållande och då understödet ifråga enligt
av riksdagen gjort uttalande skall hava endast provisorisk karaktär, synas
övervägande skäl tala mot vidtagande av en så genomgripande förändring
i grunderna för bidragens utbetalande, som av motionärerna ifrågasatts. I
varje fall lärer nödig hänsyn till kommunernas finansplaner böra bjuda, att
en sådan ändring icke träder i kraft förrän efter det kommunernas nuvarande
räkenskapsår gått till ända, eller den 1 januari 1932.

I handläggningen av detta ärende hava, förutom undertecknade, deltagit
statskommissarierna friherre Leijonhufvud, Nissen, Spilhammar och Tottie.

Stockholm den 26 februari 1931.

Gustaf Alve.

A. E. M. ERICSSON.

Carl Peyron.

10

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

Bil. B.

Till riksdagens statsutskott.

Genom nådigt beslut den 6 februari 1931 har Kungl. Majit anbefallt Skolöverstyrelsen
att till riksdagens statsutskott inkomma med av utskottet begärt
yttrande över två likalydande motioner, väckta den ena inom första
kammaren, nr 34, av herr N. G. Gabrielsson m. fl., och den andra inom
andra kammaren, nr 113, av herr C. A. Anderson i Storegården m. fl., i
anledning av Kungl. Majits förslag angående utjämning av kostnaden för
folkskoleväsendet.

Skolöverstyrelsen får i anledning härav anföra följande.

Att börja med vill överstyrelsen erinra örn överstyrelsens ställning till
denna fråga, då den förelåg till behandling vid 1930 års riksdag, samt örn
frågans närmare innebörd, såvitt framgår av ärendets riksdagsbehandling
nämnda år och av den därav föranledda författningen i ärendet.

I sitt till statsutskottet avgivna utlåtande över de vid 1930 års riksdag
föreliggande motionerna om anslag till utjämning av kostnaderna för uppehållande
av folkskoleväsendet framhöll överstyrelsen, att motionerna icke
berörde en skolangelägenhet i vanlig mening, utan att det närmast vore
fråga örn en skatteutjämning. Av ett mera vittomfattande problem, nämligen
det som rörde de allmänna skattebördornas jämnare och rättvisare
fördelning i olika hänseenden, hade motionärerna upptagit en särskild sida,
nämligen spörsmålet örn en utjämning av kostnaderna för uppehållandet av
folkskoleväsendet. Och denna fråga hade ytterligare begränsats att avse i
första hand en kostnadsutjämning i nämnda hänseende mellan å ena sidan
de mera ekonomiskt bärkraftiga stadssamhällena och å andra sidan de i
stort sett mindre skattekraftiga landskommunerna. Härmed åsyftades den utjämning,
som bleve en följd av att hela anslagssumman uttages på den
direkta beskattningens grund, och att fördelningen i realiteten kunde anses
innebära att staten övertoge en större del av skolutgifterna.

Det läge i sakens natur, framhöll överstyrelsen, att överstyrelsen vid avgivande
av utlåtande i ärendet icke funnit anledning att närmare ingå på
de mera allmänna sidorna av skatteutjämningsspörsmålet, ej heller på
frågan huruvida överhuvudtaget en provisorisk lösning av skatteutjämningsproblemet
enligt motionärernas förslag omedelbarligen borde genomföras.
Överstyrelsen saknade givetvis möjlighet att bedöma de statsfinansiella allmänna
förutsättningarna för de av motionärerna framförda önskemålens
uppfyllande och tog därför icke_ heller någon ställning till storleken av de
föreslagna understödsbeloppen. Överstyrelsen betonade därför, att den funne
sig böra granska det då föreliggande förslaget endast från de synpunkter,
som betingades därav, att det rörde utgifterna för folkskoleväsendet och
sålunda i den mån det på grund därav kunde tänkas medföra vissa konsekvenser
beträffande samma skolväsen.

11

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

Från dessa allmänna utgångspunkter blev det egentligen endast i ett enda
avseende, som överstyrelsen fann anledning att granska förslaget och uttala
en bestämd positiv mening. Det gällde grunden för det eventuella utjämningsbidragets
beräkning. Motionärerna hade föreslagit, att antalet skolpliktiga
barn skulle läggas till grund för bidragets storlek. Men då enligt
förslaget syftet med den ifrågasatta understödsanordningen skulle vara »att
låta staten i större utsträckning än hittills skett bekosta skolväsendet» varigenom
visserligen på samma gång skulle vinnas en viss »utjämning, i
kostnaderna», uppvisade överstyrelsen, att bidragen också borde stå i verklig
relation till de kommunala kostnaderna för skolväsendet, liksom ock att den
önskvärda utjämningen i möjligaste mån borda resultera i en utjämning
även de särskilda kommunerna emellan beträffande deras utgifter för skolväsendet.
Båda dessa syften skulle vinnas på ett fullständigare sätt genom
att antalet lärarkrafter inom skoldistrikten lades till grund för beräkning
av bidragen. Riktigheten härav har ingen kunnat bestrida, och överstyrelsen
vidhåller fortfarande denna sin uppfattning. Emellertid gick riksdagen en
medelväg och lade dels barnantalet, dels lärarantalet till grund för beräkningen.

Redan av det sagda torde framgå, att 1930 års riksdags beslut att å
åttonde huvudtiteln uppföra ett anslag till beredande av utjämning av skoldistriktens
kostnader för folkskoleväsendet givetvis icke inneburit någon
rationell lösning av frågan örn skatteutjämning i detta ords vanliga bemärkelse
och väl ej heller avsett att utgöra en sådan lösning annat än i
»viss utsträckning».

Tyngdpunkten kom att ligga i det redan av motionärerna starkt framhållna
syftet, att bidragen skulle bereda lättnad i skoldistriktens utgifter för
folkskoleväsendet. Att utjämningsbidraget skulle stå i en viss relation endast
till skolutgifterna framhölls bland annat genom den av motionärerna uttalade
och av riksdagen ej motsagda grundsatsen, att bidraget till varje
skoldistrikt ej borde sättas så högt, att det överstege distriktets aktuella
utgifter för skolväsendet. Man kan säga att riksdagen underströk denna
synpunkt genom att på av skolöverstyrelsen anförda skäl vägra bidrag för
fortsättningsskolan, enär skoldistriktens utgifter för denna skolform i regeln
äro inga eller obetydliga. Slutligen har ock den av Kungl. Maj:t den 30
juli 1930 (nr 321) utfärdade författningen i ärendet så formulerats, att av
bestämmelserna framgår att de utgående bidragen avse understöd till skolväsendet
eller kompensation för skolutgifterna. Särskilt synes detta framgå
av de i § 4 angivna villkoren för bidragens utgående. Men några närmare
föreskrifter beträffande anslagets användande för skoländamål eller överhuvudtaget
angående dess proportionering i förhållande till skolans budget
lämnades icke.

Överstyrelsen bär funnit det nödigt att så pass ingående uppehålla sig
vid karaktären av de nu utgående bidragen till beredande av utjämning
av skoldistriktens kostnader för folkskoleväsendet för att därigenom erhålla
jämförelsepunkter, när det gäller att bedöma innebörden av de nu föreliggande
motionerna, vilka avse ändring i grunderna för bidragens utgående.

Den ändring i nämnda hänseende, som nu föreslås, åsyftar att bättre
tillgodose skatteutjämningskravet. Detta syfte vilja motionärerna vinna dels
genom att till grund för bidragsberäkningen lägga hela den kommunala utdebiteringsprocenten
— sålunda även det kommunala skattetryck, som orsakas
av andra utgifter än för folkskolväsendet, dock ej landstingsskatt och

12

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

vägskatt dels genom tillämpning av en graderad skatteskala, varigenom
kommuner med en utdebitering av mindre än fem procent skulle bliva utan
bidrag och kommuner med högre utdebitering, dock högst femton procent,
skulle erhålla bidrag enligt stigande skala. Aven örn motionärerna åsyftat
att endast medelst en tillbyggnad till de nuvarande grunderna för bidragens
utgående bättre tillgodose kravet på skatteutjämning, kan det dock icke
förbises, att deras förslag innebär en sådan förskjutning i synpunkterna,
att det i realiteten kommer att betyda en verkligt principiell omläggning
av ifrågavarande grunder. I stället för att bidraget enligt nu gällande
grunder är tänkt att utgå i en viss ehuru ej närmare fixerad relation till
de kommunala kostnaderna för skolväsendet, skulle enligt det nya förslaget
bidragen i stort sett frigöras från ett sådant samband för att mera helt tillgodose
syftet att åstadkomma skatteutjämning de olika kommunerna emellan.
Visserligen skulle en anknytning till de nuvarande grunderna äga
rum så hilvida, att det fortfarande för de skoldistrikt, som finge något med
av anslaget, skulle räknas med antal barn och antal lärare, men denna beräkning
skulle icke längre vara utslagsgivande, utan avgörande för bidragets
storlek skulle i sista hand vara det samlade kommunala skattetrycket,
eller rättare en del av detta, sedan landstings- och vägskatten i förenklinvssyfte
ställts utanför.

Det kan givetvis sagås, att genom den föreslagna omläggningen av grunderna
för bidragets fördelning skulle i visst hänseende större rättvisa åstadkommas.
Förutsättningen är då, att man anlägger en ren skatteutjämningssynpuukt
på frågan. Men fasthåller man vid bidragets syfte att verka utjämnande
med hänsyn till utgifterna för skolväsendet, så kommer motionärarnas
förslag uppenbarligen att i åtskilliga fall ytterligare förrycka detta
bidrags relation till skolutgifterna. Följande exempel på konsekvenserna
av den föreslagna omläggningen torde bestyrka detta. Tvenne närliggande
kommuner A och B äro tämligen likställda i skolhänseende och i fråga örn
kostnaderna för skolväsendet. Möjligen har man i A gjort större uppoffringar
för detsamma, vilket också föranlett större skolskatt än i B. Men
på grund av kostnader för andra kommunala ändamål är utdebiteringsprocenten
väsentligen större i B än i A. I B får man alltså ett stort bidrag
»till utjämning av kostnaden för skolväsendet», i A får man ett mindre
belopp eller ingenting. B skulle alltså få ett extra statsunderstöd för sitt
skolväsen på den grund, att de där till exempel reparerat kyrkan, byggt
ålderdomshem eller nödgats bevilja stora arbetslöshetsunderstöd.

Med de nu gjorda erinringarna har överstyrelsen icke velat intaga någon
bestämd ståndpunkt till det av motionärerna framlagda skatteutjämningsförslaget
och dess utformning. I avsaknad av de detaljberäkningar, som
legat till grund för motionerna, är det för överstyrelsen omöjligt atthilda
sig en föreställning örn verkningarna av det föreslagna systemet i de särskilda
kommunerna. Detta oavsett torde det ligga i sakens natur att skolöverstyrelsen
saknar nödig sakkunskap för ett mera ingående bedömande
av frågor av allmän skattepolitisk natur. Endast en sak vill överstyrelsen
med styrka framhålla. Skulle i enlighet med motionärernas förslag en omläggning
av anslagets natur komma till stånd i sådan riktning, att det förlorar
sin karaktär av bidrag till skoldistrikten för deras kostnader för folkskoleväsendet
och i det väsentliga likställes med de anslag, som sedan
många år tillbaka utgått till vissa skattetyngda kommuner i skatteutjämnande
syfte, då finnes uppenbarligen ingen anledning att bibehålla det -

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

13

samma på åttonde huvudtiteln och betunga skolmyndigheter med det arbete,
som ärendets administration påkallar. En dylik omläggning synes
också böra föra med sig ändring i bestämmelserna beträffande villkoren för
bidragens utgående. Om i rent skatteutjämnande syfte en kommun anses
böra tillerkännas visst bidrag, vars storlek grundas på ett högt kommunalt
skattetryck, orsakat till exempel huvudsakligen av kostnader för fattigvårdsväsendet
i kommunen, blir det ju nästan ett missbruk av ord att kalla det
bidrag till skolväsendet, och i varje fall synes det knappast motiverat att
binda ett sådant skatteutjämningsbidrag vid villkor, som stadgas i § 18 av
kungörelsen den 16 september 1918 (nr 760) angående avlöning åt lärare
vid folk- och småskolor samt statsbidrag till sådan avlöning. Motionärerna
hava vidrört en med det nu sagda sammanhängande synpunkt, som också
måste beaktas. Bleve grunderna för bidragens beräkning alltför komplicerade,
befarade motionärerna att ett särskilt organ för anslagens fördelning
behövde inrättas. Överstyrelsen kan icke underlåta att fästa uppmärksamheten
vid, att ett införande av den föreslagna månggradiga kommunala
skatteskalan såsom grund för fördelningen säkerligen komme att vålla så
många svårigheter vid granskningsarbetet, att det bör allvarligt ifrågasättas,
huruvida granskningen av skoldistriktens uppgifter i nämnda hänseende
skäligen kan påläggas folkskolinspektörerna.

I den slutliga handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektören
Holmdahl, avdelningschefen undervisningsrådet Bruce, undervisningsråden
Björck, Engvall och Almkvist samt föredraganden.

Stockholm den 17 februari 1931.

OTTO HOLMDAHL.

Sven Nylund,
föredragande.

Gustaf Redelius.

14

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

Bil. C.

Till Riksdagens statsutskott.

Genom beslut den 6 februari 1931 har Kungl. Majit anbefallt skatteutjämningsberedningen
att så skyndsamt som möjligt och senast den 1 mars 1931
till riksdagens statsutskott inkomma med av utskottet begärt yttrande över
två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 34, av
herr N. G. Gabrielsson m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 113,
av herr C. A. Anderson i Storegården m. fl. i anledning av Kungl. Majda
förslag angående utjämning av kostnaden för folkskoleväsendet.

Skatteutjämningsberedningen får i anledning härav med bifogande av
remisshandlingarna anföra följande:

Motionerna avse i huvudsak en sådan omläggning av reglerna för erhållande
av bidrag från ifrågavarande anslag, att från rätten till bidrag skulle
uteslutas skoldistrikt med relativt lågt skattetryck, medan de övriga skoldistrikten
skulle erhålla bidrag med belopp, som, beräknade efter antalet
barn och läraravdelningar, därjämte ställdes i viss proportion till det kommunala
skattetrycket. Då enligt motionärernas förslag de för innevarande
budgetår utgående bidragen, 5 kronor för varje skolpliktigt barn och 200
kronor för varje läraravdelning, samtidigt skulle fördubblas, komme härigenom
de hårdast skattetyngda skoldistrikten att erhålla väsentligt högre
understöd än enligt nu gällande bestämmelser.

Då grunden för den sålunda föreslagna omläggningen angives vara, att
med tillämpning av nu gällande regler för anslagets fördelning icke skulle
åstadkommas någon verklig mellankommunal skatteutjämning, må erinras,
att riksdagen, när anslag för ändamålet beviljades, synes hava åsyftat, förutom
en minskning av kommunernas utgifter för skolväsendet, jämväl en
skatteutjämning så till vi da, som de anvisade medlen uttoges genom den
statliga inkomst- och förmögenhetsskatten i stället för, såsom förut skett,
genom utdebitering å det kommunala skatteunderlaget. I den mån medlen
kommit att tillskjutas av skattskyldiga inom kommuner med lågt skattetryck,
torde en skatteutjämning i det stora hela hava skett, även örn ojämnheter
i fråga örn bidragsbeloppen till de särskilda kommunerna kunna påvisas.

Oberoende härav synes det visserligen önskvärt, att bidraget på något
sätt kunde ställas i direkt relation till skattetrycket inom de olika kommunerna.
Ur denna synpunkt torde motionärernas förslag förtjäna beaktande.
Det kan emellertid ifrågasättas, huruvida den riktiga måttstocken på skattetrycket
i så fall är uttaxeringen per skattekrona till primärkommunen. Då
det är skolväsendets behov, som skall tillgodoses med de anslagna medlen
torde det vara större fog för att det av utgifterna för detta speciella behov
uppkommande skattetrycket får öva inflytande på bidragets storlek. Skall
emellertid bidraget bestämmas även efter det av andra förvaltningsuppgifter
föranledda kommunala skattetrycket, synes hela det skattetryck, som inom

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

15

skoldistriktet åvilar det kommunala skatteunderlaget, d. v. s. den sammanlagda
utdebiteringen av egentlig kommunalskatt, vägskatt och landstingsmedel
enbart eller subsidiärt böra bliva bestämmande. Att i det ena eller
andra avseendet utan en ingående undersökning rörande de olika faktorer,
som kunna öva inflytande å den kommunala skattetungan, fastställa de
regler, som lämpligen böra i visst fall tillämpas, är förenat med stora vanskligheter,
i all synnerhet som det gäller att för det speciella statsbidraget
finna en mätare, som icke förrycker verkningarna av de redan utgående
allmänna utjämningsunderstöden till synnerligt skattetyngda kommuner.
Skatteutjämningsberedningens arbete har i varje fall ännu icke fortskridit
så långt, att beredningen anser sig i stånd att nu angiva några riktlinjer
i förevarande hänseende.

Då skatteutjämningsberedningen hade att avgiva utlåtande över de motioner,
som lågo till grund för riksdagens förra året fattade beslut i ämnet,
förklarade sig beredningen sakna anledning ingå på de då föreslagna grunderna
för anslagets fördelning. Därjämte betonade beredningen önskvärdheten
av att de åtgärder, som kunde komma att beslutas, angåves och betraktades
såsom ett provisorium i avbidan på de förslag, vartill beredningens
arbete kunde komma att giva anledning. Att i enlighet med de föreliggande
motionerna nu införa ett mera komplicerat system för beräkningen av ifrågavarande
bidrag skulle, enligt beredningens mening, kunna giva det intrycket,
att därmed en mera slutgiltig lösning vunnits beträffande denna del av
skatteut j ämningsproblemet.

Beredningen, som icke funnit sig böra ingå på de detaljer i motionerna,
som avse den skala, efter vilken bidragen skulle bestämmas, eller sättet för
bokföringen av bidragen i skoldistriktens utgifts- och inkomststater, har
sålunda visserligen kunnat ansluta sig till uppfattningen, att den nuvarande
anordningen ur skatteutjämningssynpunkt är mindre tillfredsställande, men
på grund av vad ovan anförts velat uttala sina betänkligheter mot att en
ändring i den av motionärerna föreslagna riktningen vidtages utan en ingående
undersökning av frågan. Protokollsutdrag rörande en inom beredningen
förekommen skiljaktig mening bifogas härjämte.

Stockholm den 27 februari 1931.

På skatteutjämningsberedningens vägnar:

ERNST LYBERG.

C. A. Löwenhielm.

16

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

Utdrag av protokoll fört vid skatteutjämningsberedningens
sammanträde den 27 februari 1931.

Närvarande: ordföranden herr Lyberg samt

herrar Carlström,
Fast,

Tjällgren, .

Wohlin,

Odén.

§ 2.

Godkändes följande yttrande till riksdagens statsutskott över de motioner,
vilka av herr N. G. Gabrielsson m. fl. inom första kammaren och herr C.
A. Anderson i Storegården m. fl. inom andra kammaren väckts i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag angående utjämning av kostnaden för folkskoleväsendet
:

Till riksdagens etc. Bil. A.

Herr Wohlin ville hava till protokollet antecknat, att han ansåge beredningen
bort hava starkare, än vad i utlåtandet skett, understryka det nuvarande
statsbidragets avsevärda brister ur skatteutjämningssynpunkt samt
tydligare framhålla de företräden, som det i motionerna innehållna förslaget
— oavsett de anmärkningar, som på vissa punkter kunna riktas mot
detsamma — i förenämnda avseende måste anses innebära.

Ur protokollet:

C. A. Löwenhielm.

Stockholm 1931, Ivar Haeggström^ Boktryckeri A. B.

310999