4

Statsutskottets utlåtande Nr 74.

Nr 74.

Ankom till riksdagens kansli den 10 april 1931 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition med
förslag till förordning om understöd i vissa fall åt
värnpliktigs hustru och harn (familjeunderstöd) jämte
en i ämnet väckt motion. (l:a avd.)

Uti en till riksdagen avlåten, den 20 februari 1931 dagtecknad proposition
(nr 151), vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
antaga följande

Förslag

till

Förordning om understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och barn

(familjeunderstöd).

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Under den tid, värnpliktig fullgör honom enligt gällande författningar
åliggande värnpliktstjänstgöring i fredstid, kunna hans hustru och barn erhålla
understöd av statsmedel enligt de i denna förordning stadgade grander,
såvida understöd är nödvändigt för deras uppehälle.

Finnes behov av understöd på sätt i första stycket sägs vara för handen,
men är tillika uppenbart, att behovet icke föranledes av värnpliktstjänstgöringen,
må understött icke utgå.

2§-

Understödet utgår med följande belopp för varje dag, den värnpliktige
äger tillgodoräkna sig såsom tjänstgöringsdag, in- och utryckningsdagarna

inberäknade, nämligen:

till arbetsför hustru och ett barn ................................. 1: 35 kr.

» » » » två eller flera barn.............. 1: 75 »

» mindre arbetsför hustru .......................................... 1: 35 »

» » » » och ett barn.................... 1:75 »

» » » » » två eller flera barn 2:20 »

x ett barn, örn fadern är änkling eller frånskild...... 1: 35 »

» två eller flera barn, örn fadern är änkling eller

frånskild.................................................................. 1: 75 »

Statsutskottets utlåtande Nr 74.

5

Utom äktenskap födda barn äro berättigade till understöd i likhet med
inom äktenskap födda.

Till arbetsför hustru utan barn utgår intet understöd.

Har den värnpliktige barn med olika mödrar och vårdas ej barnen tillsammans,
skall beräkning av understöd i enlighet med ovan angivna grunder
ske särskilt för sig beträffande vardera moderns barn, i förekommande fall
hustru jämte barn.

Är den värnpliktige på grund av avtal eller genom domstols utslag, vilket
vunnit laga kraft, förpliktad att till hustru eller barn utgiva underhållsbidrag
med visst belopp och överstiger det dagliga understöd, som med
tillämpning av ovan angivna grunder skulle utgå, vad enligt avtalet eller
utslaget belöper för dag, skall understödet nedsättas till sistnämnda belopp.

3 §•

Värnpliktig skall själv bidraga till det hans hustru- eller barn tillkommande
understödet med en femtedel av penningbidraget.

4§-

Närmare föreskrifter i fråga örn villkoren för understöds utgående samt örn
tillämpningen i övrigt av denna förordning meddelas av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1931, och upphör förordningen
den 1 juni 1912 (nr 84) örn understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru
och barn (familjeunderstöd) vid samma tidpunkt att gälla; dock att sistnämnda
förordning skall äga tillämpning beträffande vid nämnda tidpunkt
i tjänst varande värnpliktiga under den tjänstgöring, till vars fullgörande
de då äro inkallade.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

Vidare har uti en inom andra kammaren av herr O. Öhman m. fl. väckt
motion (nr 364) hemställts, att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 151 måtte besluta antaga följande

Förslag

till

Förordning om understöd i vissa fall ät värnpliktiges hustru och barn

(familjeunderstöd).

^ *

Härigenom förordnas som följer:

§ 1-

Under den tid, värnpliktige fullgör honom enligt gällande författningar
åliggande värnpliktstjänstgöring i fredstid, skall hans hustru eller husföre -

Motion.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 74.

ståndarinna oell barn erhålla understöd av statsmedel enligt i denna förordning
stadgade grunder, såvida understöd är nödvändigt för deras uppehälle.

§ 2.

Understöd utgår i enlighet med av socialstyrelsen utarbetade dyrortsgruppering
med följande belopp för varje dag, den värnpliktige äger tillgodoräkna
sig såsom tjänstgöringsdag, in- och utryckningsdagarna inberäknade,
nämligen:

till hustru eller husföreståndarinna:

i ortsgrupp I ............................................................

» » II .........................................................

* » III...........................................................

IY............................................................

» > Y ............................................................

samt för varje barn den värnpliktige har att försörja:

i ortsgrupp I ...........................................................

II ............................................................

» » III...........................................................

* » IV............................................................

» » v ............................................................

2: 35 kr.
2:70 >
3:05 »
3:40
3: 75

0: 50 kr.
0:60 *
0:70 »
0:80 »
0:00 »

Utom äktenskapet födda barn äro berättigade till understöd i likhet med
inom äktenskapet födda.

Har den värnpliktige barn med olika mödrar och vårdas ej barnen tillsammans,
skall begränsning av understöd i enlighet med ovan angivna grunder
ske särskilt för sig beträffande vardera moderns barn, i förekommande fall
hustru jämte barn.

Ar den värnpliktige på grund av avtal eller genom domstols utslag, vilka
vunnit laga kraft, förpliktad att till hustru eller barn utgiva underhållsbidrag
med visst belopp och överstiger det dagliga understöd, som med tillämpning
av ovan angivna grunder skulle utgå, vad enligt avtalet eller utslaget belöper
för dag, skall understödet nedsättas till sistnämnda belopp.

§3.

Närmare föreskrifter ifråga örn villkoren för understöds utgående samt
örn tillämpning i övrigt av denna förordning meddelas av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1931, och upphör förordningen
den 1 juni 1912 (nr 84) om understöd i vissa fall åt värnpliktiges hustru
och barn (familjeunderstöd) vid samma tidpunkt att gälla; dock att sistnämnda
förordning skall äga tillämpning beträffande vid nämnda tidpunkt i
tjänst varande värnpliktiga under den tjänstgöring till vars fullgörande de
äro inkallade.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning,
får utskottet hänvisa till motionen.

Statsutskottets utlåtande Nr 74.

1 berättelsen om granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders Kungl. Maj

i. • i • i _ i/ 1 30/ 100Q o ii vriö vilrs- förslag.

tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 7j 1927—3% anförde riks dagens

revisorer rörande lantförsvarets anslag till understöd åt vissa värnpliktigas
familjer, bland annat, att det förefallit revisorerna, som tagit del
av vissa länsstyrelsers beslut angående understöd åt värnpliktigas famil jer,
sorn örn vid avgörande av frågan, huruvida behov av understöd företaga,
olika principer följdes av de olika länsstyrelserna. Detta förhållande kunde
enligt revisorernas mening i viss mån vara orsaken till att, såsom av en av
revisorerna gjord sammanställning av utbetala familj elinder stöd vid vissa
truppförband under budgetåret 1927/1928 franninge, vid truppförband av
ungefär samma storlek beloppen av utbetalta understöd varierade högst betydligt.
Revisorerna ansåge det önskvärt, att åtgärder vidtoges for ernående
av en någorlunda enhetlig tillämpning av förevarande bestämmelser.

Med anledning av dessa uttalanden från statsrevisorernas sida anförde
1929 års riksdag i till Konungen ställd skrivelse nr 4 A rörande anslaget
till familjeunderstöd bl. a. följande.

»Vad riksdagens revisorer anfört i fråga örn förevarande anslags användning,
synes riksdagen tala för att en undersökning bor ske i vad man olika
principer vid understödens utbetalning vinna tillämpning. Det torde dadvid
lim väl böra tagas i övervägande, huruvida icke beträffande styikandet av
understödsbehovet och försörjningsskyldigheten kompletterande bestämmelse!
böra meddelas. Av de intyg, som i sådant hänseende nu skola. ^mnas av
vederbörande kommunala myndigheter, torde nämligen icke alltid med full
säkerhet framgå, att anledning verkligen föreligger för statsverket att bidraga
till underhållet av den värnpliktiges anhöriga under tid han fullgör värnpliktstjänstgöring.
Jämväl torde böra övervagas, örn icke i de fall, da en
värnpliktig har viss försörj ningsskyldighet enligt traffat avtal, understödet
bör *utgå endast med så högt belopp, som skulle liava, tillkommit den underliållsberättigade,
därest försörj ningsskyldighet fullgjorts i enlighet med
avtalet.»

Över riksdagens skrivelse i nu anförda del infordrades yttranden fran
Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna, därvid tillika begärdes upplysning
1) rörande antalet till vederbörande myndighet under 1929 överlämnade
ansökningar örn familj eunderstöd; 2) hur många av dessa ansökningar som
avsett understöd till barn utom äktenskap; 3) hur många av ansökningarna
som beviljats resp. avslagits samt hur många som avslagits på den giund,
att behov av understöd ej ansetts föreligga; 4) huruvida vid beliovsprövningen
viss norm tillämpades samt i så fall vilken; 5) huruvida de uppgifter,
som lämnades enligt det fastställda ansökningsformuläret, i allmänhet
vöre tillfyllest samt, därest så ej vore fallet, vilka ytterligare uppgifter som
kunde anses önskvärda; 6) huruvida det enligt myndighetens erfarenhet i
någon större utsträckning förekomme, att där värnpliktig lämnade underhållsbidrag
enligt avtal eller utslag, beviljat familjeunderstöd överstege det
avtalade eller utdömda underhållsbidraget; saint 7) huruvida bestämmelserna
rörande familjeunderstöd i något hittills ej berört avseende enligt myndighetens
uppfattning vore i behov av revision.

- Statsutskottets utlåtande Nr 74.

Jämväl från cliefen för generalstaben och statens fattigvårdsinspektör infordrades
yttranden.

Sedermera verkställdes inom försvarsdepartementet genom särskilt tillkallad
person utredning i ärendet. Resultatet av utredningen sammanfattades i
en promemoria rörande ändrade bestämmelser örn fainiljeunderstöd vid
värnpliktstjänstgöring. Vid promemorian voro fogade utkast dels till ändrad
lydelse av §§ 1 och 2 i den grundläggande förordningen av den 1 juni 1912,
dels till ändrad lydelse av §§ 1, 4 och 8 i tillämpningsförordningen den 10
juni 1912, dels ock till nytt formulär för ansökan om familjeunderstöd.

Promemorian jämte därvid fogade utkast till författningsändringar och
nytt ansökningsformulär remitterades för yttrande till Överståthållarämbetet
och samtliga länsstyrelser, statens fattigvårdsinspektör, arméförvaltningen,
marinförvaltningen, flygstyrelsen, chefen för generalstaben, chefen för marinstaben,
samtliga arméfördelningschefer, militärbefälhavaren för övre Norrland,
militärbefälhavaren på Gotland, stationsbefälhavarna vid flottans station
i Stockholm och vid flottans station i Karlskrona samt chefen för kustartilleriet.
Sedan de begärda yttrandena inkommit, anbefalldes jämväl socialstyrelsen
att avgiva yttrande i ärendet.

Departementschefen har till en början till behandling upptagit frågan örn
behovsprövningen samt möjligheterna att i detta avseende åstadkomma en mer
enhetlig tillämpning. Efter att hava redogjort för myndigheternas i ärendet
avgivna yttranden har departementschefen anfört följande:

»De uppgifter, som införskaffats rörande antalet under 1929 inkomna ansökningar
örn familjeunderstöd samt resultaten av dessa, giva vid handen, att
allenast i relativt få fall understöd vägrats på den grund, att behov av
understöd ej ansetts föreligga, men också, att de sålunda avslagna ansökningarna
fördela sig mycket ojämnt på de olika tillämpande myndigheterna.
Medan nämnda år å nyss angivna grund avslogos av Överståthållarämbetet
13 ansökningar av 202 inkomna, av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län 11 ansökningar av 207 inkomna och av länsstyrelsen i Östergötlands län
19 ansökningar av 171 inkomna, vägrades å enahanda grund understöd av
länsstyrelsen i Malmöhus län i allenast 2 fall av 299 prövade, av länsstyrelsen
i Gävleborgs län i intet fall av 246 prövade och av länsstyrelsen i
Värmlands län likaledes i intet fall av 155 prövade. Även örn bestämda
slutsatser måhända icke kunna dragas av uppgifter, avseende allenast ett
år, giva dock de anförda siffrorna, sammanställda med vad som framkommit
i de olika yttrandena över 1929 års riksdagsskrivelse, ett ganska starkt intryck
av att behovsprövningen hos olika myndigheter verkställes på olika
satt, att den sker-,mera strängt hos en myndighet än hos en annan och att
delvis olika grunder tillämpas. Uppenbarligen är det önskligt, att härutinnan
en bättre ordning kommer till stånd, vilken garanterar, så långt det är möjligt,
en lika bedömning av ensartade fall.

Den enda för närvarande gällande regeln med avseende på behovsprövningen
är, att understöd skall vara nödvändigt för hustrus eller barns uppehälle.
Vid prövningen hava myndigheterna att tillgå vissa upplysningar,
som den värnpliktige skall lämna i sin ansökan örn understöd; för denna
finnes, såsom redan inledningsvis anmärkts, visst fastställt formulär. En
första åtgärd i syfte att åstadkomma en mera jämn och enhetlig prövning

Statsutskottets utlåtande Nr 74.

9

synes då vara att sörja för en lämplig komplettering av ansökningsformuläret,
i den mån detta är ofullständigt eller ur andra synpunkter mindre
tillfredsställande. Sistnämnda spörsmål skall i det följande mera utförligt
behandlas. Redan i detta sammanhang må emellertid anmärkas, att det
nuvarande formuläret enligt min mening bör utfyllas i åtskilliga avseenden.
Med mera fullständiga och tillförlitliga uppgifter rörande den värnpliktiges
och hans anhörigas ekonomiska ställning vinner man visserligen ingen direkt
garanti för större enhetlighet de olika myndigheterna emellan vid behovsprövningen;
denna kan ju alltfort ske mer eller mindre strängt. Men givet
är, att i den mån felkällor av ena eller andra slaget kunna elimineras, detta
skall verka i utjämnande riktning.

Härutöver låter sig tänkas, att man i författningsväg meddelar vissa närmare
regler för behovsprövningen, avseende att göra denna mera schematisk
och därmed mera enhetlig. I den ovan omnämnda promemorian diskuteras,
närmast i anslutning till vad i remissvaren uppgivits angående praxis hos
olika tillämpande myndigheter, vissa uppslag i detta hänseende. Det må
också påpekas, att i ett genom proposition till årets riksdag framlagt förslag
rörande moderskapsunderstöd, vilket förslag likaledes är grundat på
behovsprincipen, upptagas vissa regler i motsvarande syfte. Enligt detta
förslag skall sålunda, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda,
behov av moderskapsunderstöd anses föreligga, örn för barnaföderskan eller,
där hon är gift, örn för makarna tillsammans vid senaste taxering till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt icke upptagits beskattningsbart belopp
överstigande 500 kronor. En dylik regel sammanfaller principiellt med den
av vissa länsstyrelser i fråga örn familj erinder stöd tillämpade grundsatsen,
att understöd i allmänhet beviljas, så snart den värnpliktiges senaste
inkomst ej överstiger visst belopp. På sätt i promemorian anföres, torde
emellertid denna grundsats knappast lämpa sig att lagfästas å det förevarande
området. Själva behovsprincipen har här redan från början understrukits
mycket starkare än vad fallet tänkes bliva i fråga örn moderskapsunderstödet;
i den grundläggande författningen angives, att hustru och
barn kunna erhålla understöd, därest sådant är nödvändigt för deras
uppehälle. Emellan denna regel och en tillämpningsföreskrift av nyss
angivna innebörd synes råda en viss motsättning. Det är dessutom högst
troligt, att den större enhetlighet, som genom en sådan föreskrift skulle
ernås, kornme att vinnas allenast mot ökade understödskostnader för statsverket.
Det kan ock sägas, att behovet av en så pass schematisk tillämpningsföreskrift
knappast framträder med samma styrka i fråga örn familjesom
i fråga örn moderskapsunderstödet. Beträffande det senare är tänkt, att
behovet skulle prövas av enskilda sammanslutningar, de statsunderstödda
sjukkassorna; i fråga örn familjeunderstödet åter ombesörjes prövningen av
statliga organ med vidsträckt erfarenhet från handläggandet av liknande
ärenden och med möjlighet att i tveksamma fall inhämta yttranden från
statliga och kommunala myndigheter.

I promemorian har däremot ifrågasatts, att man skulle i tillämpningsförordningeu
fastslå en viss maximigräns beträffande behovet. Närmare utförd
skulle denna anordning innebära, att örn den värnpliktige — i förekommande
fall den värnpliktige och hans hustru — vid årets taxering till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt påförts ett taxerat belopp av viss storlek, varierande
med hänsyn till levnadskostnaderna å olika orter, behov av understöd i
regel ej skulle anses vara förhanden. En föreskrift av denna innebörd,
vilken uppenbarligen icke skulle hava samma praktiska räckvidd som den
ovan omnämnda, har också förordats av flertalet myndigheter, som yttrat

10

Statsutskottets utlåtande Nr 74.

sig över promemorian. A andra sidan hava i vissa yttranden mot förslaget
framställts principiella invändningar, vilka torde förtjäna beaktande.

Till en början bär sålunda anmärkts, att anordningen komme att medföra,
att alla, för vilka inkomsten understigit det såsom maximigräns fastslagna
beloppet, skulle anse sig äga rätt till understöd. Denna invändning
gäller tydligen i fråga örn varje maximiregel, oberoende av huru den utformas.
I och för sig är det naturligen icke av någon större betydelse,
vilken uppfattning de enskilda sökandena hava. Men mera betänklig ställer
sig saken, örn en liknande uppfattning skulle vinna insteg jämväl hos de
prövande myndigheterna. I promemorian har uttalats vissa farhågor för,
att så skulle bliva fallet, att med andra ord det stora flertalet ansökningar,
beträffande vilka maximisiffrorna ej uppnåtts, komme att utan någon närmare
prövning beviljas. En länsstyrelse har också vitsordat, att fog finnes
för dessa farhågor. Det är tydligt, att om utvecklingen komme att gå i
denna riktning, hela anordningen skulle vara väsentligen förfelad. Måhända
skulle en något ändrad formulering av de föreslagna bestämmelserna
kunna bidraga till att hindra en sådan utveckling. Men själva formuleringen
torde nog i detta hänseende spela en underordnad roll. Det är
maximiregelns faktiska existens, som man närmast har att räkna med, och
att denna skulle komma att medföra en viss tendens till förskjutning uppåt
vid beliovsprövningen, torde nog få anses ofrånkomligt.

Viktigare synes mig emellertid den andra principiella invändningen vara.
som framställts mot förslaget, nämligen att den värnpliktiges inkomster
enligt årets taxering, d. v. s. under det föregående året, på ett ensidigt
sätt skjutas i förgrunden. Visserligen får erkännas, att man i taxeringen
har en fast och påtaglig omständighet att hålla sig till, och att det vid
uppbyggandet av ett normsystem är en given fördel, måhända nödvändigt,
att äga en dylik fast utgångspunkt. Ur denna synpunkt synes mig också
det i promemorian såsom alternativ I innefattade förslaget vara att föredraga
framför det från visst håll framförda, nämligen att taga den värnpliktiges
inkomster vid tiden för tjänstgöringens början till utgångspunkt
samt, därest dessa uppgått till belopp, som för år räknat skulle motsvara
de i alternativ I angivna taxeringsbeloppen, i regel vägra understöd. En
regel av sistnämnda innebörd bygger på en rent tillfällig omständighet och
skulle tydligen giva långt osäkrare utslag än den i alternativ I upptagna,
vilken grundar sig å inkomstförhållandena under en relativt lång tidsrymd.
Emellertid synes mig överhuvud vanskligt att grunda en bedömningsregel å
förhållanden, som hänföra sig till tiden före tjänstgöringens början. Bakom
regler av denna innebörd ligger tanken, att örn den värnpliktige före nämnda
tidpunkt haft en viss icke alltför låg inkomst, han bort kunna lägga undan
medel för familjens uppehälle under tiden för värnpliktstjänstgöringen. Men
det måste ihågkommas, att man här så gott som uteslutande har att göra
med unga personer, vilkas ekonomiska ställning ej hunnit vinna någon
egentlig stadga. I flertalet fall leva de ännu ur hand i mun, och det torde
nog höra till undantagen, att några mera avsevärda besparingar gjorts. För
övrigt må i detta sammanhang erinras, att läget är helt olika, när det gäller
en tjänstgöringsperiod å 25 eller 30 dagar, och då fråga är örn en period
av exempelvis 200 dagar. Eventuella besparingar kunna förslå i det förra
fallet men ej i det senare. Men för beaktande härav giva å ifrågavarande
grund fastställda regler ej rum.

Behovet av understöd skall hänföra sig till tiden, då värnpliktstjänstgöringen
pågår, och det är sålunda till familjens läge under denna tid, som
man väsentligen måste taga hänsyn. Beträffande detta läge saknar man
åter i regel fasta hållpunkter. I de fall, där den värnpliktige har tjänst

Statsutskottets utlåtande Nr 74.

11

eller anställning, på grund av vilken lian under värnpliktstjänstgöringen får
uppbära viss avlöning, eller där lian äger visst kapital i penningar eller
fast egendom, eller där hustru eller barnamoder äger fast anställning eller
kapital, kunna naturligen mer eller mindre bestämda slutsatser dragas. Men
att på grundval härav uppställa en någorlunda enkel och lätthanterlig
maximiregel synes icke lätt. Av betydelse är icke blott den påräkneliga
inkomstens storlek utan jämväl dess beskaffenhet — om den utgår kontant
eller in natura — familjens storlek och sammansättning, huruvida bostad
behöver förhyras för densamma eller icke, om exempelvis arbetskraft
måste lejas för skötseln av en jordbruksfastighet, huru lång tjänstgöringstiden
är o. s. v.

Det lärer nog till sist få erkännas, att de på beliovsprövningen inverkande
omständigheterna äro allt för många och skiftande för att lämpligen
kunna innefattas i en schematisk formel, även örn med denna avses allenast
att fastslå en maximigräns i fråga örn behovet. Enligt min uppfattning
torde det vara klokast att inskränka sig till att genom ansökningsformulärets
komplettering söka få fram precisa och tillförlitliga uppgifter rörande
de viktigaste av nämnda omständigheter och sedan överlämna åt de tilllämpande
myndigheterna att såsom hittills verkställa en prövning under
hänsynstagande till samtliga lämnade upplysningar och vad genom eventuella
remisser till ortsmyndigheter eller eljest kan därutöver inhämtas.
Såsom påpekats i ett yttrande, äga de prövande myndigheterna en vidsträckt
erfarenhet i fråga örn behovsprövning från fattigvårds- och barnavårdsärenden.
Man lärer också kunna hoppas, att sedan genom den i ärendet
företagna utredningen uppmärksamheten blivit fäst å önskvärdheten av
mera jämn tillämpning samt upplysningar rörande praxis å olika håll bragts
till myndigheternas kännedom, mera ensartade bedömningsgrunder skola
så småningom och i den utsträckning det är möjligt komma till användning.
»

Departementschefen har härefter behandlat frågan, huruvida kompletterande
bestämmelser borde meddelas beträffande styrkandet av understödsbehov
och försörjningsplikt. Efter förmälan, att myndigheterna i sina i den föreliggande
frågan avgivna yttranden gjort vissa anmärkningar mot det för
närvarande gällande formuläret och åtskilliga önskemål uttalats i fråga örn
dess utfyllande, har departementschefen anfört följande:

»Av den ståndpunkt, jag i det föregående intagit till spörsmålet om de
lämpligaste åtgärderna för att få till stånd en mera enhetlig behovsprövning,
följer, att jag för min del anser det vara av synnerlig vikt, att ansökningsformuläret
göres i möjligaste mån fullständigt. Den komplettering av
det för närvarande gällande formuläret, som innefattas i det vid promemorian
fogade utkastet till nytt formulär, synes mig i det stora hela tillfredsställande.
Möjligen kan ifrågasättas, huruvida icke mera specificerade
uppgifter borde lämnas angående hustrus respektive barnamoders inkomstförhållanden
under tiden för värnpliktstjänstgöringen. Till denna fråga
liksom till de erinringar och önskemål med avseende å nämnda utkast,
vilka framförts i de över promemorian avgivna yttrandena, torde jag emellertid
icke nu behöva taga definitiv ståndpunkt. Såsom anmärkts ingår
formuläret i en administrativ författning, och dess lydelse är i viss mån
avhängig av det beslut, som riksdagen må komma att fatta i anledning av
den framställning, som nu avses att avlåtas till riksdagen.

Det torde kunna förväntas, att man genom införandet av ett nytt och bättre
formulär, åtminstone om sedermera behörig noggrannhet iakttages vid dess

12

Statsutskottets utlåtande Nr 74.

Utskottets

yttrande.

ifyllande, skall väsentligt underlätta de prövande myndigheternas arbete.
Men det är naturligen fortfarande önskligt, att i den mån tveksamhet likväl
är för handen eller då frågorna i formuläret ej fullständigt besvarats,
nämnda myndigheter låta genom sina underordnade organ verkställa kompletterande
utredning.»

Vidkommande frågan örn begränsning av understödet, då den värnpliktige
betalar underhållsbidrag med bestämt belopp, har departementschefen förordat
ett till § 2 i den grundläggande förordningen föreslaget tillägg av innebörd,
att, därest den värnpliktige vore på grund av avtal eller domstols
utslag förpliktad att till hustru eller barn utgiva underhållsbidrag med
visst belopp samt det dagliga understödet enligt i paragrafen förut meddelade
bestämmelser skulle överstiga vad enligt avtalet eller utslaget belöpte
för dag, understödet skulle nedsättas till sistnämnda belopp.

Beträffande behandlingen av vissa föreslagna ändringar i understödsreglerna,
som icke berörts i ovannämnda riksdagsskrivelse, får utskottet hänvisa
till åberopade statsrådsprotokollet.

Det motionsvis gjorda yrkandet örn en förhöjning av de för närvarande
utgående understödsbeloppen har utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka.
Vad i motionen i övrigt föreslagits, har utskottet ej heller funnit sig böra
biträda.

Mot det av Kungl. Majit framlagda förslaget till förordning örn familjeunderstöd
har utskottet icke haft något att erinra.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må, i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag och
med avslag å herr Öhmans m. fl. motion II: 364, antaga det
vid statsrådsprotokollet över försvarsärenden den 20 februari
1931 fogade förslaget till förordning örn understöd i vissa fall
åt värnpliktigs hustru och barn (familj eunderstöd).

Stockholm den 10 april 1931.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 73.