Statsutskottets utlåtande Nr 67.
3
Nr 67.
Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1931 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
reglering av Ruda—Finsjö—Oskarshamns
och Ruda—Älghults järnvägsaktiebolags skuldförhållande
till staten.
(4:e avd.)
Uti en till riksdagen avlåten, den 20 februari 1931 dagtecknad proposition,
nr 114, som hänvisats till statsutskottets förberedande handläggning, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att statens
fordran på grund av statslån för anläggning av järnvägar från Oskarshamn till
Ruda och från Ruda till Älghult må överlåtas till Oskarshamns stad mot att
staden senast den 1 oktober 1931 till riksgäldskontoret erlägger ett kontant
belopp av 350,000 kronor och på villkor i övrigt, som av departementschefen
i statsrådsprotokollet förordats.
Beträffande den i ärendet förebragta utredningen får utskottet hänvisa till
åberopade statsrådsprotokoll.
Den 31 mars 1905, respektive den 13 juni 1919 fastställde Kungl. Majit
kostnadsberäkningar för järnvägsanläggningarna Oskarshamn—Ruda och Älghult—Ruda,
slutande å 970,000 respektive 3,050,000 kronor, samt beviljade
för utförande av järnvägsanläggningarna lån ur allmänna järnvägslånefonden
å 483,300 respektive 1,525,000 kronor. Sedan Kungl. Majit den 26 maj 1922 för
fullbordande av järnvägsanläggningen Älghult—Ruda beviljat Ruda—Älghults
järnvägsaktiebolag ett lån å 207,000 kronor ur handels- och sjöfartsfonden, beviljade
Kungl. Majit efter riksdagens hörande den 11 juli 1924 nämnda bolag
för inlösen av lånet från handels- och sjöfartsfonden jämte därå upplupen anståndsränta
ett lån å 224,000 kronor ur allmänna järnvägslånefonden. För samtliga
lån från allmänna järnvägslånefonden stadgades de för dylika lån vanliga
villkor beträffande annuitet, ränta, kapitalavbetalning och säkerhet för lånen.
Med förmälan, att Ruda—Finsjö—Oskarshamns järnvägsaktiebolag dittills
endast till en ringa del och Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag alls icke kunnat
fullgöra sin betalningsskyldighet för statslånen, gjorde fullmäktige i riksgäldskontoret
i skrivelse den 9 januari 1930 framställning örn reglering av nämnda
bolags skuldförhållande till staten. Framställningen, som föregåtts av vissa
utredningar och förhandlingar, utmynnade i förslag att statens fordringar på
grund av samtliga statslån till Ruda—Finsjö—Oskarshamns och Ruda—Älg
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 67.
hults järnvägsaktiebolag skulle nedskrivas till ett belopp, motsvarande järnvägarnas
realisationsvärde, eller 525.000 kronor, fördelat på två lån å 350,000
och 175,000 kronor, varvid tillsvidare endast lånet å 350,000 kronor skulle —
från och med år 1932 — förräntas och amorteras; för sistnämnda lån skulle
ställas av fullmäktige i riksgäldskontoret godkänd borgen.
Beträffande järnvägarnas förvaltning och drift efter en dylik skuldreglering
framkommo två alternativa förslag, vilka av riksgäldsfullmäktige anmäldes i
berörda skrivelse. Enligt det ena alternativet skulle Buda—Älghults järnvägsaktiebolags
samtliga tillgångar och skulder övertagas av Buda—Finsjö—Oskarshamns
järnvägsaktiebolag samt den i skuldregleringen förutsatta borgen för
det nya lånet å 350,000 kronor tecknas av Oskarshamns stad. som jämte annan
kommun skulle nedskriva vissa fordringar hos de nuvarande järnvägsbolagen.
Det andra alternativet innebar, att Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag genom
ett för ändamålet bildat dotterbolag, östra Smålands järnvägsaktiebolag, skulle
mot övertagande av betalningsansvaret för de nedskrivna statslånen förvärva
Buda—Oskarshamns och Buda—Älghults järnvägar, varvid för det nya lånet
a 350,000 kronor skulle ställas borgen, som kunde godkännas av fullmäktige i
riksgäldskontoret. Vidare skulle Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag förbinda
sig att för visst trafikområde vid såväl sina egna som de inköpta järnvägarna
vidtaga en revision av gällande tariffer, vilka skulle dels nedsättas och dels
göras likformiga, så att ej städerna Oskarshamn och Kalmar samt deras hamnar
bleve obehörigen gynnade på varandras bekostnad. Fullmäktige i riksgäldskontoret
förordade det senare alternativet. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
åter ifrågasatte i avgivet utlåtande en lösning av spörsmålet enligt det förra
alternativet.
Vid avlåtandet av proposition i ämnet till 1930 års riksdag tillstyrkte föredragande
departementschefen genomförandet av ifrågavarande skuldreglering
samt anslöt sig beträffande förvaltningen av järnvägarna för framtiden till det
andra av de båda förut nämnda alternativen, avseende samarbete med Kalmarbanorna.
I propositionen föreslogs, att statens den 31 december 1929 beräknade kapital-
och räntefordran på grund av statslån för anläggning av järnvägar från
Oskarshamn till Buda och från Buda till Älghult finge till den del, densamma
överstege 525,000 kronor, avskrivas under vissa av departementschefen förordade
villkor. I detta avseende anförde departementschefen bland annat följande:
Förslaget
att nedskriva statens fordran till 525,000 kronor, varigenom
staten —- förutom avskrivning av alla förfallna räntor — skulle göra en kapitalförlust
av ej mindre än omkring 1,700,000 kronor, innebär en mycket betydande
eftergift. Med hänsyn till ifrågavarande järnvägars dåliga ekonomiska ställning
och till de ringa utsikterna för framtida förbättring härutinnan och då
den föreslagna regleringen av bolagens skuldförhållande i allt fall torde vara
den förmånligaste, som i det uppkomna läget kan för staten erhållas, lärer
berörda skuldreglering böra genomföras.
a Såsom en förutsättning för att staten nu skall göra en så stor eftergift
måste emellertid uppställas, att förvaltningen av ifrågavarande järnvägar för
framtiden ordnas så, att i möjligaste mån deras bestånd tryggas och utsikter
Statsutskottets utlåtande Nr 67.
5
öppnas för att det nedskrivna statslånet i dess helhet verkligen skall kunna
bliva förräntat och amorterat. Huruvida detta syfte kan nås genom att, såsom
det ena alternativa förslaget innebär, efter sammanslagning av dessa båda järnvägar
fortfarande driva dem såsom ett fristående företag synes emellertid
tvivelaktigt. Under en dylik driftform torde nämligen icke några ytterligare
besparingar i driftkostnaderna kunna genomföras, och då konkurrensen med
Kalmarbanorna sannolikt komme att bestå och kanske än ytterligare skärpas,
lärer man ej heller kunna räkna med ökning i trafik och inkomster. De nya
föreskrifter för järnvägarnas godssamtrafik och de på grund härav fastställda
nya taxor å nu ifrågavarande järnvägar, som skola tillämpas från och med den
1 juli 1930, torde i och för sig icke komma att föranleda någon avspänning i
denna konkurrens.
Ett samarbete med Kalmarbanorna, på sätt i det andra alternativet ifrågasatts,
synes däremot ägnat att leda till en bättre ekonomi för Oskarshamnsbanorna.
Yid den i detta alternativ förutsatta gemensamma driften skulle en
del — visserligen mindre men dock icke oväsentliga — driftkostnadsbesparingar
för Oskarshamnsbanorna kunna vinnas. Viktigast är emellertid, att
genom den föreslagna tarifföverenskommelsen en för dessa banors ekonomi
menlig konkurrens skulle bortfalla samt möjligheter till trafikökning och större
inkomster för de ifrågavarande järnvägarna öppnas. Att detta alternativ innebär
avsevärda fördelar även för trafikanterna inom järnvägarnas trafikområden
torde få anses ådagalagt genom den i ärendet förebragta utredningen.
Det har framhållits, att genom ett samarbete med Kalmarbanorna skulle
åsidosättas staden Oskarshamns och de övriga kommuners intressen, vilka
ekonomiskt medverkat till Oskarshamnsbanornas tillkomst. Härutinnan må
erinras, att dessa intressenter under alla förhållanden måste offra avsevärda
i banorna nedlagda kapitalbelopp, vartill kommer, att de säkerligen skulle bliva
nödsakade att i framtiden ytterligare ekonomiskt stödja Oskarshamnsbanorna,
ordnade såsom ett fristående företag — en ökad tunga för intressenterna, vilken
skulle helt undvikas vid dessa banors samarbete med Kalmarbanorna. Vad beträffar
Oskarshamnsintressenternas likställighet i fråga örn taxor å de gemensamt
drivna Oskarshamns- och Kalmarbanorna samt nämnda intressenters inflytande
å den gemensamma ledningen av dessa järnvägar, så torde kraven på
skäligt inflytande i dessa hänseenden få anses tillgodosedda genom de i förslaget
till förbindelse intagna bestämmelserna rörande tarifferna, särskilt med
däri av järnvägsfusionssakkunniga föreslagna tillägg, samt genom de föreslagna
bestämmelserna örn Oskarshamnsintressenternas representation i det nya
bolagets styrelse och örn tvistiga frågors hänskjutande till skiljemän.
I två inom riksdagen väckta likalydande motioner (I: 302 och II: 476) hemställdes
örn avslag å berörda proposition. Till stöd härför anfördes, bland
annat, att staden Oskarshamn gjort avsevärda uppoffringar för ifrågavarande
banors tillkomst och för uppehållande av trafiken å desamma samt att med
hänsyn härtill en lösning av förevarande spörsmål, på sätt i propositionen föreslagits,
måste anses obillig. Vidare framhölls, att frågan om närmare samarbete
eller eventuell fusion mellan Oskarshamnsbanorna och Östra Värends järnväg,
som trafikerade järnvägslinjen Växjö—Älghult, borde undersökas, innan frågan
örn skuldreglering avgjordes.
Statsutskottet tillstyrkte propositionen samt erinrade därvid, att några möjligheter
till ett praktiskt genomförande av en sammanslagning av Oskarshamnsbanorna
och Östra Värends järnväg knappast syntes föreligga. Skiljaktig
6
Statsutskottets utlåtande Kr 07.
mening anfördes av sju ledamöter, som ansågo, att utskottet bort hemställa om
avslag å propositionen, varjämte blank reservation avgavs av en ledamot.
Propositionen blev avslagen av riksdagen.
I skrivelse den 5 februari 1931 hava fullmäktige i riksgäldskontoret ånyo
framlagt förslag i fråga örn reglering av de statslån, vilka beviljats för anläggning
av järnvägar från Oskarshamn till Ruda och från Ruda till Älghult.
Fullmäktige hava därvid meddelat, att de med anledning av riksdagens
beslut föranstaltat om utredning av frågan örn förhållandet mellan Oskarshamnsbanorna
och Östra Yärends järnväg.
Utredningen har givit vid handen, att fusion mellan de olika järnvägsbolagen
varken önskades eller kunde genomföras under nuvarande förhållanden,
varjämte uttalats, att vid en sammanslagning av alla tre järnvägarna till ett
företag med gemensam taxa och ekonomi fördelarna icke komme att uppväga
den sänkning av inkomsterna, som av den gemensamma taxan och samtrafiktaxan
skulle föranledas, samt att genom en sammanslutning i en trafikförvaltning
icke skulle vinnas någon förbättring i den ekonomiska ställningen, i varje
fall icke någon förbättring av betydelse.
Sedan den av fullmäktige i riksgäldskontoret sålunda föranstaltade utredningen
slutförts, återupptogo fullmäktige förhandlingar med Oskarshamns stad
angående reglering av Oskarshamnsbanoruas skuldförhållande till staten.
Såsom resultat av dessa förhandlingar hova stadsfullmäktige i Oskarshamn
i en till Kungl. Maj:t ställd, av fullmäktige i riksgäldskontoret överlämnad
skrift meddelat, att stadsfullmäktige den 13 december 1930 beslutat erbjuda
riksgäldskontoret ett kontant belopp av 350,000 kronor såsom full betalning
för de till Ruda—Finsjö—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag
utlämnade statslånen, samt hemställt, att Kungl. Majit måtte till innevarande
års riksdag avlåta proposition örn antagande av detta erbjudande.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava för egen del tillstyrkt överlåtelse till
Oskarshamns stad av statens fordran för Ruda—Finsjö—Oskarshamns och
Ruda—Älghults järnvägsaktiebolags tre statslån mot ett belopp av 350,000
kronor att erläggas kontant senast den 1 oktober 1931.
I ärendet har yttrande avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Departementschefen har yttrat följande:
Såsom varit att förutse har Ruda—Finsjö—Oskarshamns och Ruda—Älghults
järnvägsaktiebolags ekonomiska ställning, som var betänkligt svag redan
då förut nämnda proposition angående reglering av bolagens skuldförhållande
till staten avläts till 1930 års riksdag, numera blivit ytterligare försämrad. En
sådan reglering är alltså nu än mera av behovet påkallad.
I fråga örn sättet att genomföra en skuldreglering torde det genom den senast
verkställda utredningen få anses ådagalagt, att ett samgående i vidare mån
än som nu äger rum eller en fusion med östra Yärends järnväg, såsom i förut
omförmälda motioner vid 1930 års riksdag ifrågasatts, icke skulle komma att
medföra någon förbättring i Oskarshamnsbanornas ekonomiska ställning. Med
hänsyn härtill och under i övrigt föreliggande förhållanden lärer endast återstå
utvägen att genomföra en skuldreglering för ifrågavarande järnvägar såsom
fristående företag. Det i sådant hänseende nu senast framlagda förslaget att till
Oskarshamns stad överlåta statens fordran på grund av statslånen mot att sta
-
Statsutskottets utlåtande Nr 07.
7
den kontant erlägger ett belopp av 350,000 kronor innebär, att staten skulle vidkännas
en ren kapitalförlust av inemot 1,900,000 kronor, alltså en ännu mera
betydande eftergift än som avsågs med det för 1930 års riksdag framlagda nedskrivningsförslaget.
Med hänsyn till att man, såsom redan i nästlidet ars proposition
framhölls, icke torde kunna räkna med att bolagen någonsin skola kunna
fullgöra sina förpliktelser på grund av statslånen och i betraktande av de avsevärda
ekonomiska uppoffringar, som Oskarshamns stad gjort för järnvägarna,
samt då en för staten mindre kännbar skuldreglering än den nu föreslagna icke
lärer kunna åstadkommas, anser jag mig böra tillstyrka, att förslaget kommer
till genomförande. Därvid torde det av fullmäktige i riksgäldskontoret förordade
villkoret om inlösningsrätt böra föreskrivas.
Tidpunkten för inbetalning av beloppet i fråga torde, såsom riksgäldsiullmäktige
föreslagit, böra bestämmas till senast den 1 oktober 1931.
I förevarande proposition föreslås, att statens fordran i Ruda—Oskarshamns
och Ruda—Älghults järnvägar, den 31 december 1930 uppgående till i runt
tal 3,780,000 kronor, skulle överlåtas till Oskarshamns stad mot erläggande av
ett kontant belopp av 350,000 kronor. Da själva kapitalskulden utgör 2,232,300
kronor, skulle statsverkets förlust å järnvägsanläggningarna, ej likviderade
räntor oräknat, alltså uppgå till ett belopp av inemot 1,900,000 kronor. Ur
statens synpunkt måste här föreliggande förslag anses ofördelaktigare än det,
som år 1930 förelädes riksdagen. Med hänsyn till ifrågavarande båda järnvägsföretags
ekonomiska svaghet torde emellertid ett ytterligare uppskjutande av
regleringen av deras skulder endast medföra ännu ogynnsammare resultat för
statsverket.
I betraktande jämväl av sistlidne års riksdags i fragan intagna ståndpunkt
har utskottet ej velat motsätta sig Kungl. Maj:ts förevarande förslag. Utskottet
hemställer alltså,
att riksdagen må medgiva, att statens fordran pa grund av
statslån för anläggning av järnvägar från Oskarshamn till Ruda
och från Ruda till Älghult må överlåtas till Oskarshamns stad
mot att staden senast den 1 oktober 1931 till riksgäldskontoret
erlägger ett kontant belopp av 350,000 kronor och på villkor i
övrigt, som av departementschefen i statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden för den 20 februari 1931 förordats.
Stockholm den 20 mars 1931.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Utskottets
yttrande.
Närvarande: se under utlåtandet nr 66.