Statsutskottets utlåtande Nr 6.
1
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 3 mars 1931 kl. 1 e. m.
Utlåtande angående regleringen för budgetåret 193U1932
av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande
anslagen till kommunikationsdepartementet.
(4:e avd.)
Departementet.
l:o) Uti den till riksdagen den 3 januari 1931 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd oell behov under budgetåret 1931/1932 har
Kungl. Maj:t i avseende å sjätte huvudtiteln, innefattade anslagen till kommunikationsdepartementet,
föreslagit riksdagen (punkt 1 av det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma
dag) att till extra byråchef för tekniska ärenden för budgetåret 1931/1932
anvisa ett extra anslag av 12,000 kronor.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till extra byråchef för tekniska ärenden för
budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra anslag av 12,000 kronor.
2:o) Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 2) hemställer utskottet,
att riksdagen må till ökad föredragning i regeringsrätten
för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra anslag av 13,500
kronor.
Väg- och vattenbyggnadsväsendet.
3:o) Kungl. Maj:t har (punkt 3) föreslagit riksdagen att till väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet för budgetåret 1931/1932 anvisa ett
extra anslag av 45,000 kronor.
Beträffande den i ärendet förebragta utredningen får utskottet hänvisa
till sid. 7—10 i statsrådsprotokollet.
Till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet var under åren närmast
före genomförandet av den nya vägorganisationen i riksstaten uppfört
*) Hänvisar till punkt i statsrådsprotokollet.
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. G haft. (Nr G.) 428 31 1
Extra byrå[chef
för
tekniska
ärenden.
[1.]°)
Utskottets
yttrande.
Ökad föredragning
i
regeringsrätten.
[2.]
Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens
verksamhet.
[3.]
2
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
ett extra anslag av 64,800 kronor för budgetår. 1930 års riksdag beviljade
enligt Kungl. Maj:ts förslag för ändamålet 50,000 kronor.
I skrivelse den 5 september 1930 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjort
framställning örn anslag till förevarande ändamål för nästkommande budgetår.
Efter en redogörelse beträffande den personal, som under senare halvåret
1930 avlönades med de för denna tid till förfogande ställda medlen,
har styrelsen därvid anfört, att styrelsen — för att återstående del av tillgängliga
medel, 38,700 kronor, skulle förslå för ändamålet — hade för avsikt
att under erforderlig tid minska nämnda personal med en amanuens.
Beträffande förhållandena under budgetåret 1931/1932 har styrelsen yttrat,
att någon ytterligare personalminskning under sistnämnda budgetår utöver
den, som verkställts eller planerats under budgetåret 1930/1931, icke kunde
vidtagas. Behovet av biträdande ingenjörer och skrivbiträden åt de nya inspektörerna,
särskilt åt broinspektören, hade nämligen visat sig Hacket starkt,
vartill komme att redovisningar av väganslagen och automobilskattemedlen
bomme att kräva mera arbetskraft än som tidigare beräknats. Styrelsen
ställde sig därför mycket tveksam, huruvida det nu anvisade anslagsbeloppet
å 50,000 kronor till styrelsens verksamhet kunde för ändamålet bliva
tillfyllest. Då tillräcklig erfarenhet emellertid ännu saknades särskilt örn
inspektörernas behov av biträden, ville styrelsen likväl ej nu ifrågasätta
någon höjning av anslaget.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har därför hemställt, att det extra anslaget
till styrelsens verksamhet måtte för budgetåret 1931/1932 utgå med
oförändrat belopp.
I ärendet har statskontoret avgivit utlåtande, vari, efter en redogörelse för
de uttalanden, som av föredragande departementschefen i 1930 års statsverksproposition
gjordes i förevarande anslagsfråga, anförts huvudsakligen
följande:
I betraktande av dessa uttalanden, som av riksdagen lämnades utan erinran,
måste det förefalla anmärkningsvärt, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
icke ansett sig kunna föreslå någon minskning för budgetåret
1931/1932 av nuvarande anslagsbelopp. I avsaknad av utredning rörande
omfattningen av de göromål, som föranledas av övergången till den nya
organisationen, vill statskontoret allenast giva uttryck åt den meningen, att
ifrågavarande anslag i varje fall borde kunna minskas med vad som enligt
det anförda förutsattes vid beviljandet av anslag för innevarande budgetår.
Yad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört till stöd för bibehållande av
nuvarande anslagsbelopp torde knappast kunna sägas utgöra tillräcklig anledning
för ett frångående av de tidigare gjorda uttalandena.
Departementschefen har yttrat följande:
Vid den prövning, jag ägnat förevarande fråga, har jag i likhet med statskontoret
funnit den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förebragta utredningen
icke innefatta tillräckliga skäl för ett frångående av den uppfattning,
som i 1930 års statsverksproposition uttalades av min företrädare i ämbetet
oell som av riksdagen lämnades utan erinran, nämligen att det syntes möjligt
att vid utgången av övergångsåret 1930/1931 nedbringa styrelsens personal
i en omfattning, motsvarande en besparing i avlöningskostnader med
omkring 20.000 kronor för år i jämförelse med kostnaderna under budget
-
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
3
året 1929/1930. I enlighet härmed anser jag, att en minskning av förevarande
anslag till i avrundat tal 45,000 kronor för nästkommande budgetår
bör kunna vidtagas. Däremot har det icke synts mig tillrådligt att nu
föreslå någon ytterligare nedsättning av anslagsbeloppet. Härvid har jag
tagit hänsyn dels till att efter övergångsårets utgång det torde draga ännu
någon tid, innan styrelsens arbetsuppgifter helt nedgått till vad som under
de nya förhållandena kan anses som normalt, dels ock till önskvärdheten
av att, innan ytterligare anslagsminskning ifrågasättes, hava tillgång till
närmare erfarenhet beträffande den nya organisationens återverkningar på
styrelsen.
Med hänvisning till vad departementschefen anfört, får utskottet tillstyrka
Kungl. Maj:ts förevarande förslag och hemställer alltså,
att riksdagen må till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet
för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra anslag av
45,000 kronor.
4:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 4) hemställer utskottet,
att riksdagen må till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens inspektionsverksamhet
för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra anslag
av 46,500 kronor.
5:o) Kungl. Maj:t har (punkt 5) föreslagit riksdagen att till expenser i vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra anslag
av 75,000 kronor.
Utredningen återfinnes å sid. 11—14 i statsrådsprotokollet.
Till expenser i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har, samtidigt med att
det tidigare upptagna ordinarie reservationsanslaget till expenser för allmänna
arbeten uteslutits ur riksstaten, för innevarande budgetår anvisats ett extra
anslag till belopp av 65,000 kronor. Anslaget är avsett — förutom till vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens egentliga expenskostnader — till resekostnader
för väginspektörer och broinspektor samt med baninspektionen förenade
resekostnader ävensom till resekostnader för extra inspektioner av styrelsens
tjänstemän i övrigt jämte stickprovsgranskning av väghållningsdistriktens
räkenskaper.
I skrivelse den 5 september 1930 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
förklarat sig sakna möjlighet att ännu med säkerhet bedöma, huruvida
de till resekostnader för väginspektörer och broinspektor, för utförande
av baninspektion, för extra inspektioner av styrelsens tjänstemän i övrigt
samt för stickprovsgranskning av väghållningsdistriktens räkenskaper anslagna
beloppen bomme att förslå för sina ändamål. De övriga posterna,
avseende styrelsens egentliga expensutgifter, syntes för sina respektive ändamål
vara tillräckliga. Styrelsen skulle följaktligen föreslå anslagets bibehållande
vid oförändrat belopp, därest ej genom inrättandet av broinspektionen
tillkommit en omständighet, som gjorde en tillfällig förhöjning nödvändig.
Det vore nämligen erforderligt att anskaffa vissa bromätningsinstru
-
Uts kottets
yttrande.
Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens
Inspektionsverksamhet.
[4.]
Expenser i
väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen.
[5.]
4
/Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
merit. Kostnaden för dessa instrument för huvudsakligen statiska mätningar
å landsvägsbroar beräknade styrelsen till omkring 5,000 kronor.
Styrelsen har sålunda hemställt, att till expenser i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
måtte för budgetåret 1931/1932 anvisas ett extra anslag av
70,000 kronor.
I en senare skrivelse, dagtecknad den 9 december 1930, har väg- och vattenhyggnadsstyrelsen
anfört, att den erfarenhet, styrelsen under de tre senast
förflutna månaderna vunnit örn resekostnaderna för väg- och broinspektörerna
samt för baninspektion, gåve vid handen, att det för detta ändamål
nu beräknade beloppet, vilket utgör 25,000 kronor, icke komme att vara för
ändamålet tillräckligt. Styrelsen har hemställt örn en höjning av detta belopp
med 5,000 kronor, i anledning varav anslaget i fråga borde bestämmas
till 75,000 kronor.
I ärendet har statskontoret yttrat sig.
Departementschefen har anfört följande:
Yad beträffar de ändamål, vilka för närvarande äro avsedda att regelmässigt
tillgodoses från förevarande anslag, lärer det härtill för innevarande
budgetår beräknade totalbeloppet, 65,000 kronor, i avvaktan på närmare
erfarenhet rörande det normala medelsbehovet böra för nästkommande budgetår
bibehållas oförändrat. I anslutning till vad för innevarande budgetår
stadgats torde emellertid vid anslagets fördelning å olika poster böra medgivas,
att besparing under vissa poster må användas till ökade utgifter under
andra. Härigenom kan vid sträng sparsamhet beträffande expen sutgifter i
egentlig mening vinnas någon ökning i medelstillgången för resekostnader.
Vidkommande det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen begärda beloppet
av 5,000 kronor till inköp av vissa bromätningsinstrument vill jag på de av
styrelsen anförda skälen förorda, att medel till denna engångskostnad beredas.
Dessa medel torde böra inräknas i förevarande anslag, som i anledning
härav för nästkommande budgetår synes böra höjas med 5,000 kronor.
I likhet med statskontoret finner jag icke påkallat att för instrumentens
begagnande uttaga hyresavgift.
Även av en annan anledning torde en höjning av anslaget böra vidtagas.
Såsom chefen för finansdepartementet tidigare i dag under rubriken »för flera
huvudtitlar gemensamma frågor» omnämnt, har det befunnits lämpligt att
från huvudtitlarnas allmänna anslag till rese- och traktamentspenningar utbryta
och till specialanslag för vederbörande tjänstegrenar överföra resekostnaderna
för vissa grupper av förrättningsmän. I enlighet härmed torde
de hittills från sjätte huvudtitelns allmänna resekostnadsanslag bestridda
rese- och traktamentskostnaderna för den genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
utförda maskininspektionen beträffande enskilda järnvägar böra från
och med nästkommande budgetår avföras från nu förevarande anslag. För
ändamålet torde vid anslagets fördelning böra upptagas en särskild anslagspost,
vilken enligt vad verkställd utredning utvisat lärer böra beräknas till
förslagsvis 5,000 kronor. Anslaget skulle alltså för nästkommande budgetår
bestämmas till 75,000 kronor.
Emot vad departementschefen i skilda hänseenden anfört, har utskottet
icke funnit anledning till erinran och hemställer alltså,
I
att riksdagen må till expenser i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra anslag av 75,000
kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
6:o) Kungl. Majit har (punkt 6) föreslagit riksdagen att i riksstaten upp -
av väg- och
vattenbyggnadskåren.
u.u; vr----~i --------<=>-- ■ ,N ,, ,, medlemmar
föra det ordinarie reservationsanslaget till stipendier åt medlemmar av vag
och
vattenbyggnadskåren utan angivet belopp.
Departementschefen bär anfört följande: _ rg u
Under en följd av år har anslaget för detta ändamål tidigare utgående
med 3,000 kronor — med hänsyn till det ekonomiska läget uppförts i riksstaten''
utan angivet belopp. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt
örn anslag för nästkommande budgetår å nämnda belopp till stipendier
för studier inom väg- och vattenbyggnadsväsendet. Ehuru jag behjartar
det med framställningen avsedda syftet — vars tillgodoseende vore särskilt
önskvärt med hänsyn till pågående omdaningar inom vägväsendet — finner
jag mig emellertid av statsfinansiella skäl förhindrad förorda, att sådant
anslag beredes för budgetåret 1931/1932.
I sammanhang med Kungl. Majits förevarande förslag har utskottet till
behandling förehaft en inom första kammaren av herr Garl Forssell väckt,
till utskottet remitterad motion,1 nr 7, däri hemställts, att riksdagen måtte
_ nied uteslutande ur riksstaten av det under sjätte huvudtiteln, avdelningen
väg- och vattenbyggnadsväsendet, uppförda ordinarie reservationsanslaget
till stipendier åt medlemmar av väg- och vattenbyggnadskåren
under samma avdelning med rubriken »stipendier för studier inom väg- och
vattenbyggnadsväsendet» uppföra ett ordinarie reservationsanslag av 3,000
kronor.
I fråga örn de av motionären till stöd för denna hemställan anförda skalen
får utskottet hänvisa till motionen.
Med hänsyn framför allt till den utveckling vägväsendet för närvarande
undergår, bör visserligen, såsom av motionären framhållits, nyttan av ett stipendieanslag
av i motionen angiven natur ej underskattas. Emellertid står till
Kungl. Majits förfogande visst belopp av automobilskattemedlen, avsett till
understödjande av forsknings- och undersökningsarbeten, som anses i synnerlig
grad befrämja ett ändamålsenligt användande av automobilskattemedel.
Därest så skulle befinnas lämpligt, lärer Kungl. Majit av nämnda belopp
kunna anvisa stipendier för studier på vägväsendets område. Under erinran
härom får utskottet tillstyrka Kungl. Majts förslag, att ifrågavarande ordinarie
anslag alltjämt uppföres utan angivet belopp och under oförändrad rubrik
»stipendier åt medlemmar av väg- och vattenbyggnadskåren». Skäl kunna
visserligen anföras för en ändrad rubricering av anslaget, så att härav framgår,
att detsammas användning ej är begränsad till allenast medlemmar av
viig- och vattenbyggnadskåren. Med prövningen av denna fråga lärer dock
tillsvidare lämpligen kunna anstå.
Under åberopande härav får utskottet hemställa,
Utskottets
yttrande■
att riksdagen, med bifall till Kungl. Majits förevarande förslag
och med avslag å herr Carl Forssells i ämnet väckta
motion I: 7, må i riksstaten uppföra det ordinarie reserva
-
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
tionsanslaget till stipendier åt medlemmar av väg- och vattenbyggnadskåren
utan angivet belopp.
Wägen- 7:o) Kungl. Majit bar (punkt 7) föreslagit riksdagen att till vägingenjörer,
''rtande^väg- bltraclande vägingenjörer och vägingenjörsassistenter för budgetåret 1931/1932
ingenjörer anvisa ett extra förslagsanslag av 300,000 kronor, att direkt utgå av auto
och
väg- mobilskattemedel. .
ingenjörs- TT, j ■ • ••
assistenter. Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 14—17 i statsrådsprotokollet
[7.]
Tiil vägingenjörer, biträdande vägingenjörer och vägingenjörsassistenter
har for innevarande budgetår upptagits ett anslag, att direkt utgå av automobilskattemedel,
till belopp av 310,000 kronor. Anslaget har beräknats
på följande sätt:
Vägingenjörer :
Arvoden åt 23 vägingenjörer i löneklass B 30 ....................................
Vikariatsersättningar och särskilda förmåner åt vägingenjörerna, förslagsvis
..........................................................
Dyrtidstillägg, förslagsvis ..................................................................
Kronor
230,715
15,000
37,985
Förslagsvis 283,700.
Biträdande vägingenjörer och vägingenjörsassistenter:
Avlöning jämte särskilda förmåner till 10 biträdande vägingenjörer
ävensom vikariatsersättningar, förslagsvis.......................................... 59 qqo
Avlöning jämte särskilda förmåner till 10 vägingenjörsassistenter ... 37,000
Dyrtidstillägg, förslagsvis ........................................................................ 16 000
Förslagsvis 112, (XX).
Ifrågavarande avlöningskostnader hava alltså beräknats till sammanlagt
395,700 kronor. Härifrån avgår emellertid statsverkets inkomst av utav vägingenjörerna
och deras biträden utförda förrättningar, vilken inkomst tillföres
dessa avlöningsmedel. Denna inkomst har uppskattats till 85,700
kronor. I enlighet härmed har anslaget bestämts till förenämnda beloro
310,000 kronor.
I . skrivelse den 5 september 1930 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemset,
att förevarande anslag till vägingenjörer, biträdande vägingenjörer och
vägingenjörsassistenter måtte höjas med belopp, motsvarande kostnaden för
avlöning åt två assistenter med 3,600 kronor för vardera eller från 310,000
kronor till 317,200 kronor.
I ärendet har statskontoret yttrat sig.
Departementschefen har anfört följande:
I likhet med statskontoret finner jag någon ändring beträffande antalet
tjänstemän 1 den lokala vagorganisationen icke böra ifrågakomma, så länge
närmaie erfarenhet ännu saknas örn behovet av arbetskrafter för ifrågavarande
verksamhet. Jag anser alltså, att den nuvarande personaluppsättningen bör
tagas till utgångspunkt vid anslagsberäkningen för nästkommande budgetår.
Statsutskottets utlåtande Nr 6. ?
Emellertid påverkas anslagsbeloppet även av medelsbehovet för de i anslaget
ingående posterna till dyrtidstillägg. Dessa poster havo, för innevarande
budgetår beräknats efter ett procenttal av omkring 17. Utgår man flån de
antaganden beträffande levnadskostnadsindex vilka — enligt vad chefen för
finansdepartementet tidigare denna dag anfort — lagts till y
ningen av de allmänna dyrtidstilläggsanslagen torde anslagsposterna bora
beräknas efter ett procenttal av 12. f enlighet härmed och med er ordediga
jämkningar för slutsummornas avrundnmg skulle beräkningen av de o ika i
anslaget ingående utgiftsposterna för nästkommande budgetår stalla si„ på
följande sätt:
Vägingenjörer:
Arvoden åt 23 vägingenjörer i löneklass B 30 ...................g."
Yikariatsersättningar och särskilda förmåner åt vagmgenjorerna,/0r
slagsvis.
..................................................................................................
Dyrtidstillägg, förslagsvis ...............................................
Kronor
230,715
15,000
26,985
Förslagsvis 272,700,
Biträdande vägingenjörer och vägingenjörsassistenter:
Avlöning jämte särskilda förmåner till 10 biträdande vägingenjörer
ävensom vikariatsersättningar, förslagsvis...............; ................
Avlöning jämte särskilda förmåner till 10 vägingenjörsassistenter ...
Dyrtidstillägg, förslagsvis..............................................
59.000
37.000
11.500
Förslagsvis 107,500.
Avlöningskostnaderna skulle alltså belöpa sig till 380,200 kronor. Härifrån
böra emellertid avräknas statsverkets inkomster tor av vagingenjorerna
och deras biträden utförda förrättningar. Dessa inkomster torde i brist pa
erfarenhet böra uppskattas till ungefär samma belopp, som antagits för
innevarande budgetår; dock torde detta belopp, 85,700 kronor foransa ets
avrundning kunna jämkas till 80.200 kronor. Anslaget skulle i enlighet
härmed upptagas till 300,000 kronor.
Utskottet har icke haft anledning till erinran emot Kungl. Maj:ts före- Utskott^
varande förslag och hemställer alltså,
att riksdagen må till vägingenjörer, biträdande vägingenjörer
och vägingenjörsassistenter för budgetåret 1931/19o2 anvisa ett
extra förslagsanslag av 300,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel.
8;o) Kungl. Majit bär (punkt 8) föreslagit riksdagen att till diverse kost- Diverec kostnader
för vägorganisationen i länen för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extia vägorganlBa.
förslagsanslag av 209,000 kronor. Twn.1
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. U—18 i statsrådsprotokollet. |-g j
Till diverse kostnader för vägorganisationen i länen har for innevarande
budgetår anvisats ett extra förslagsanslag av 215,000 kronor. Detta anslag
avser kostnader för rit- och skrivbiträden samt kamerala biträden åt vägingenjörerna
ävensom årliga kontorskostnader, däri inbegripet lokalhyra i
förekommande fall. Anslaget har beräknats på följande sätt:
8
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
Bit- och skrivbiträden åt vägingenjörerna.......................
Kamerala biträden ................................................
Dyrtidstillägg, förslagsvis....................................................
Årliga kontorskostnader för vägingenjörerna, förslagsvis
Förslagsvis 215,000
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt, att förevarande anslag för
nästkommande budgetår måtte bestämmas till 215,000 kronor.
I ärendet har statskontoret avgivit utlåtande.
Departementschefen yttrar:
1 llkÅet. med de hörda myndigheterna finner jag det vara möjligt att
genom jarn kinn gar i vissa av de begärda beloppen till rit- och skrivbiträden,
kamerala biträden samt kontorskostnader inom ramen för berörda tre posters
n1UT?I''anC i. totalbelopp täcka medelsbehovet för ifrågavarande ändamål. SärsJalf
ar beträffande kontorskostnader att märka, att i vissa av de län, där
tor närvarande lokal förhyres, tjänsterum för vägingenjören och hans biträdande
personal torde kunna under loppet av nästkommande budgetår upplåtas
inom staten tillhöriga fastigheter. Jag anser alltså, att någon höjning
av nuvarande totalbelopp för nyssberörda tre anslagsposter för närvarande
icke behöver ifrågakomma. Härvid förutsätter jag, att jämkning av beloppen
för de särskilda posterna får, i den mån så erfordras, utan överskridande
av totalbeloppet aga rum.
Vad angår den i anslaget ingående posten till dyrtidstillägg, är densamma
tor närvarande beräknad till omkring 17 procent av avlöningskostnaderna
Vid en beräkning efter det under punkten 7 i det föregående tillämpade
procenttalet 12 samt med någon jämkning för avrundning av anslagsbeloppet
torde denna post böra för nästkommande budgetår upptagas till 14 000
kronor I enlighet härmed skulle anslaget bestämmas till 209,000 kronor.
1 detta sammanhang får jag erinra, att — såsom inledningsvis under rubriken
väg- och vattenbyggnadsväsendet omnämnts — för innevarande budgetår
anvisats ett anslag till engångskostnader för anskaffande av kontorsinventarier
m. m. för vagingenjörerna. Beloppet av detta anslag utgör 105,000 kronor
Harav bär Kungl. Majit genom brev den 23 maj 1930 ställt till länsstyrelsernas
forfogamle tillhopa 92,300 kronor, varjämte genom senare beslut för
vissa länsstyrelse^ anvisats ytterligare sammanlagt 5,265 kronor. Av anslaget
återstår salunda for närvarande odisponerat ett belopp av 7,435 kronor. Hå
anslaget har reservationsanslags karaktär, står denna summa under de närmäste
arén till Kungl. Majis förfogande för inträdande behov av förstärkningar
av at lansstyrelserna anvisade belopp. Efter det att nämnda återstod
förbrukats torde kostnaderna för framdeles erforderlig komplettering och
vidmakthåHande av kontors- och instrumentutrustningen för vägingenjörerna
bora tackas från den i anslaget till diverse kostnader för vägorganisationen
ingående posten till arliga kontorskostnader för vägingenjörerna.
Utskottet har icke haft något att erinra emot förevarande förslag och
hemställer alltså,
att riksdagen ina till diverse kostnader för vägorganisationen
i länen för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag
av 209,000 kronor.
Kronor.
85.000
30.000
20.000
80,000
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
9
9:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 9) hemställer utskottet,
att riksdagen må till resekostnader för vägingenjörer, biträdande
vägingenjörer och vägingengör sassistenter för budgetåret
1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av 150,000 kronor.
Resekostnader
för
vägingenjörer,
biträdande
vägingenjörer
och vägIngenjörsasslstenter.
[9.]
10:o) Kungl. Majit har (punkt 10) föreslagit riksdagen dels till byggande
av landsvägar och vanliga bygdevägar för budgetåret 1931/1932 anvisa ett vägar och
extra reservationsanslag av 5,000,000 kronor, dels ock godkänna de av de- by™^j£ar
partementschefen i statsrådsprotokollet förordade grunderna för bidrag till
kostnad för lösen av mark m. m. vid vägföretag. L
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 19—33 av aberopade statsrådsprotokollet.
I förevarande sammanhang hava inom andra kammaren väckts följande
motioner, nämligen,
nr 130, av herr il/. Västberg m. fl., vilka hemställt, att till byggande av
landsvägar och vanliga bygdevägar må för budgetåret 1931/1932 anvisas ett
reservationsanslag av 5,800,000 kronor;
nr 139, av herr 0. E. Sandberg, som hemställt, att riksdagen, med godkännande
i övrigt av vad Kungl. Majit föreslagit beträffande grunderna för
bidrag till kostnad för lösen av mark m. m. vid vägföretag, måtte beträffande
bidrag till marklösen vid nybyggnad av väg besluta, att sådant bidrag i
regel skall utgå för lösen av åker, trädgård, tomtmark eller annan därmed
jämförlig värdefull mark;
nr 148, av herr E. Lindmark, som hemställt, att riksdagen måtte besluta,
att bidrag till marklösen av anslaget för byggande av landsvägar och vanliga
bygdevägar och anslaget för byggande av enkla bygdevägar skall utgå efter
samma grunder och omfattning som i statsverkspropositionen, sjätte huvudtiteln,
punkt 9, föreslagits skola gälla vid förbättring eller omläggning avredan
befintlig väg; samt
nr 221, av herrar 0. W. Lövgren och E. Hage, som hemställt, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit ville anhålla om skyndsam utredning och revision
av grunder och bestämmelser för brobyggen inom landets olika vägdistrikt
samt att samtidigt frågan örn nya brobyggens finansiering tages
under övervägande.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar stod för vartdera avbudgetåren
1926—1928 till förfogande anslag å tillhopa 4,000,000 kronor.
För budgetåret 1928/1929 bestämdes anslagsbeloppet för detta ändamål till
4,500,000 kronor.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
I 1930 års statsverksproposition föreslogs anslagets upptagande för innevarande
budgetår med oförändrat belopp, 4,500,000 kronor. Med anledning
av väckta motioner höjde emellertid riksdagen anslagsbeloppet till 5,000,000
kronor. Samtidigt företog riksdagen, i anslutning till motionsvis framställda
yrkanden, sådan ändring i de för anslagets användning stadgade grunderna,
att statsbidrag till de med detsamma avsedda vägföretagen finge utgå med
högst tre fjärdedelar i stället för, såsom dittills gällt, två tredjedelar av den
beräknade kostnaden för vederbörande företag.
Väg- och va t ten byggnadss tyr elsen har hemställt örn ett anslag för nästkommande
budgetår av 5,800,000 kronor.
På grund av det budgetära läget har departementschefen tillstyrkt anslagsbeloppets
bestämmande till samma belopp som för innevarande år eller till
5,000,000 kronor.
Under denna punkt har till behandling upptagits spörsmålet örn ändrade
grunder för statsbidrag till marklösen m. m. Ifrågavarande grunder avse även
bidrag från automobilskattemedel.
Bestämmelse örn bidrag till marklösen i enlighet med 1928 års riksdags
beslut infördes i kungörelsen den 10 augusti 1928 (nr 327) angående statsbidrag
till allmänna vägars byggande m. m. och återfinnes i nu gällande
författning den 16 maj 1930 (nr 163) angående statsbidrag till samma ändamål,
Bestämmelsen har följande lydelse:
»Kostnad för lösen av mark eller byggnad må ej inräknas i det belopp
varå statsbidrag beräknas, dock att ifråga örn landsvägar och vanliga bygde
vägar, då så av allmänna samfärdselhänsyn befinnes särskilt önskligt, statsbidrag
må, efter Kungl. Maj:ts prövning, utgå jämväl till lösen av mark, vars
förvärvande skulle ställa sig i särskilt hög grad betungande, såsom åker,
äng eller trädgård, så ock till lösen av byggnad, som befinnes hinderlig för
vägs breddning eller omläggning eller vars undanskaffande kan vara angeläget
för tillgodoseende av trafiksäkerheten.»
Sedan 1929 års v äg sakkunnig a anmodats att beträffande förevarande fråga
verkställa utredning och avgiva förslag, hava de sakkunniga i skrivelse den
31 oktober 1930 avgivit yttrande i ämnet.
De sakkunniga hava, efter en översikt över frågans tidigare behandling,
framhållit, att vid bedömandet av spörsmålet örn statsbidrag till marklösen
vid vägföretag en åtskillnad syntes böra göras mellan å ena sidan anläggning
av ny väg och å andra sidan förbättring eller omläggning av redan
befintlig väg.
Yad angår anläggning av ny väg hava de sakkunniga anfört följande:
Dylika företag torde förekomma huvudsakligen i landets skogstrakter, enär
landets slättbygder i stort sett torde hava ett ordnat vägnät, där visserligen
stort omläggningsbehov föreligger men endast i ringa utsträckning behov av
nya allmänna vägar. Då vid nyanläggning vägen skall skapa en ny förbindelse
till båtnad för cle trakter och de fastigheter, som vägen genomlöper, och då
denna förbindelses utförande bekostas av allmänna medel, sjöms det skäligt,
att vederbörande ortsintressenter upplåta fri mark för den nya vägen. Härvid
är särskilt att ihågkomma den stora betydelse en väg genom skogstrakterna
numera har för skogsdriften, sedan skogskörsler alltmer börjat bedrivas
medelst automobiler. Det är också i Norrland mycket vanligt, att
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
11
såväl staten som övriga skogsägare tillhandahålla fri mark för nyanläggning
av väg genom dem tillhöriga skogsområden. Ofta förekommer att vägstyrelsen,
innan fråga örn ny väg förelägges vägstämman, har träffat avtal örn fri mark
eller att vägstämman sätter som villkor för beslut örn ny väg, att erforderlig
mark skall fritt upplåtas. Skulle nu en bestämmelse införas, att bidrag till
marklösen vid nyanläggning av väg i allmänhet skall utgå, bleve följden
troligen den, att det knappast bleve möjligt för vägstyrelsen att i förekommande
fall få fri mark för vägföretaget, utan skulle i stället såväl statsmedel
som vägskattemedel komma att tagas i anspråk för ändamålet, vilket
förhållande mången gång icke vore att anse såsom skäligt med hänsyn till
båtnaden för ortsintressenterna.
Av skäl, som nu anförts, hava de sakkunniga förklarat sig hålla före,
att statsbidrag till marklösen vid nyanläggning av väg icke bör lämnas.
Att undantag från denna regel i vissa fall kan vara av behovet påkallat,
hava de sakkunniga emellertid ansett knappast kunna bestridas. Med hänsyn
till dylika undantagsfall föreslå de sakkunniga, att nu gällande bestämmelser
örn bidrag till marklösen vad angår nyanläggning av väg bibehållas, möjligen
med något ändrad lydelse. Nämnda bestämmelser upptaga åker, äng eller
trädgård såsom exempel å mark, vars förvärvande kan ställa sig i särskilt
hög grad betungande. De sakkunniga finna det emellertid med skäl kunna
göras gällande, att äng endast i sällsynta undantagsfall är att hänföra till
dylik mark. Såsom exempel på sådan mark bör däremot enligt de sakkunniga
upptagas -— utom åker och trädgård — jämväl tomtmark.
Vad nu sagts örn bidrag till marklösen vid nyanläggning av väg bör
enligt de sakkunniga gälla såväl landsväg som vanlig bygdeväg liksom ock
enkel bygdeväg. Det torde, yttra de sakkunniga, numera icke kunna åberopas
tillräckligt bärande skäl för att låta sistnämnda slag av vägar intaga en särställning
i nu ifrågavarande hänseende.
Vad därefter angår företag, som avse förbättring eller omläggning av väg
hava de sakkunniga beträffande dessa företag föreslagit ett upphävande av
nu gällande snäva bestämmelser rörande förutsättningarna för bidrag till
marklösen. Härutinnan yttra de sakkunniga:
Företag, som avse förbättring eller omläggning av väg, komma i första
hand till utförande beträffande vägar, som utgöra viktigare trafikleder,
speciellt för automobiltrafiken. Ett dylikt vägföretag är däremot ofta av
mindre vikt för den lokala samfärdseln. Markägaren blir därför i allmänhet
föga benägen att lämna mark gratis till vägföretaget; han har ju redan väg
över sin mark och denna väg tillgodoser kanske fullkomligt hans behov.
Vidare är att märka, att den för företaget erforderliga marken vid vägomläggning
i regel är värdefullare än mark, som kommer i fråga vid nyanläggning.
Vid en rationell vägomläggniug måste önskan att göra minsta möjliga intrång
å värdefull mark träda tillbaka för trafikintressets krav på god sträckning
av vägen. Med nu gällande bestämmelser örn bidrag till marklösen blir
däremot, såsom i motionerna vid 1930 års riksdag framhållits, följden ofta
den, att vägdistrikten med tillbakasättande av trafikintresset söka få vägomläggningar
så utförda, att de draga minsta möjliga kostnad för marklösen.
Det oaktat blir denna kostnad likväl i de liesta fall betungande för
vägdistrikten. Avgörande skäl synas därför föreligga att i fråga örn bidrag
12
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
till marklösen vid förbättring eller omläggning av väg upphäva nu gällande
snäva villkor för erhållande av dylikt bidrag. Såsom allmän regel bör i
stället gälla, att bidrag till berörda ändamål skall lämnas med samma andel
som i fråga om övriga kostnader för företaget, och bör härutinnan — liksom
beträffande nyanläggning av väg — ingen åtskillnad göras mellan olika slag
av allmänna vägar.
Yad i det föregående sagts örn marklösen bör enligt de sakkunniga
givetvis gälla även örn lösen av byggnad. I händelse vägdistriktet icke
med äganderätt förvärvar vägområdet utan till detta erhåller allenast s. k.
vågrätt, bör i fråga örn härför utgående engångsersättning gälla detsamma
som beträffande lösen för mark, som förvärvas med äganderätt.
Departementschefen har i marklösensfrågan i huvudsak anfört:
För egen del finner jag starka skäl tala för att ändring vidtages i nu
gällande grunder beträffande bidrag till lösen av mark och byggnader för
vägföretag i syfte att i någon mån lätta de bördor, som de väghållningsskyldiga
i anledning av automobiltrafikens hastiga utveckling fått påtaga sig
för vägväsendets förbättring. Då förevarande spörsmåls lösning är en angelägenhet
av vikt och ett uppskov därmed i avvaktan på blivande revision
av väglagstiftningen icke synes påkallat, har jag ansett mig böra redan nu
framlägga frågan till bedömande.
Lika med de sakkunniga anser jag motiverat, att beträffande rätten till
bidrag av ifrågavarande slag åtskillnad göres mellan å ena sidan nyanläggning
och å andra sidan omläggning eller förbättring av väg ävensom att till
förstnämnda slag av vägarbeten, med hänsyn bland annat till ortens båtnad
av företaget, bidrag i regel icke beviljas. Såsom stöd för bidrag till marklösen
även vid nyanläggningar har visserligen åberopats, att nyanläggningar
företrädesvis förekomma i Norrland, där behovet av nya vägförbindelser och
därmed även av ökade statsbidrag ännu är stort. Betydelsen härav bör givetvis
icke förbises. Vad de sakkunniga anfört därom, att för nyanläggningar erforderlig
mark inom skogsområden för närvarande i regel upplåtes kostnadsfritt
samt att ett dylikt förfarande skulle försvåras genom tillkomsten av en allmän
statsbidragsrätt, synes mig dock såväl ur vägdistriktens som ur statens synpunkt
utgöra avgörande skäl mot ett regelmässigt beviljande av marklösenbidrag
vid nyanläggningar. Jag ansluter mig fördenskull till de sakkunnigas
uppfattning på denna punkt. Då emellertid även vid anläggning av nya
vägar omständigheterna stundom kunna skäligen påkalla marklösenbidrag,
lärer möjlighet böra upprätthållas att i särskilda fall medgiva sådant bidrag.
Beträffande förutsättningarna för dylikt medgivande synas nuvarande regler
böra jämkas, så att de erhålla en något vidare omfattning än de sakkunniga
föreslagit. Sålunda bör bidrag — utan att, såsom nu är fallet, göras beroende
av vad allmänna samfärdselhänsyn göra särskilt önskligt — få utgå,
där markförvärvet över huvud taget ställer sig särskilt betungande. Bland
de ägoslag, som därvid böra angivas såsom i förekommande fall betingande
bidrag till marklösen, torde i enlighet med vad de sakkunniga föreslagit
böra i stället för äng medtagas tomtmark. Det torde i detta sammanhang
få framhållas, att ett sådant angivande av ägoslag endast är att anse
såsom en exemplifiering och icke avser att vara bindande för möjligheten
till bidrag.
Prövningen av frågor örn marklösenbidrag i särskilda fall vid nyanläggningar
torde liksom hittills böra förbehållas Kungl. Majit, som jämväl bör
äga att med hänsyn till omständigheterna avväga storleken av eventuellt
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
13
bidrag inom den gräns, som gäller för bidrag i allmänhet till vederbörande
företag. ,
På sätt i vissa yttranden framhållits, kan det stundom vara förenat med
svårighet att avgöra, huruvida ett vägföretag är att hänföra till nyanläggning
eller omläggning. Skäligt S3rnes vara att härutinnan i tillämpningen icke
upprätthålla alltför snäva formella gränser. Vid avfattningen av blivande
bestämmelser torde uppmärksamhet få ägnas häråt.
Yad härefter angår företag, som avser förbättring eller omläggning av
befintlig väg, kan jag helt ansluta mig till de sakkunnigas_ förslag, att tild
lösen av mark och byggnader vid sådant företag bör utgå bidrag liksom till
övriga kostnader för företaget. Mot detta förslag har invänts, att ett bifall
till detsamma skulle medföra ökad medelsåtgång från länens automobilskattemedelsfonder
och alltså minska antalet av de företag, för vilkas utförande
bidrag från fonderna kunna beviljas. Jag är icke främmande för
denna synpunkt men vill dock framhålla, att denna Ytterligare medelsåtgång
med automobilskattemedlens fortgående ökning efter hand torde bliva kompenserad.
Enligt min mening är den gjorda invändningen icke av så vägande
beskaffenhet, att den rimligen bör stå hindrande i vägen för en l oen
för sig angelägen åtgärd i syfte att söka bereda vägdistrikten en av förut
angivna skäl behövlig lättnad. Ej heller finner jag påkallat att, såsom från
vissa håll ifrågasatts, bestämma bidraget för marklösen till lägre andel av
kostnaden än den som tillämpas beträffande bidrag till övriga utgifter för
vederbörande företag. För undvikande av oberättigat höga statsbidrag till
marklösen torde emellertid länsstyrelserna böra granska skäligheten av lösenbeloppen
och, där priset med hänsyn till omständigheterna prövas vara
alltför högt samt ändring icke ernås genom åtgärd av länsstyrelsen, underställa
frågan Kungl. Majis prövning. .
Såväl beträffande nyanläggningar som då det gäller omlaggningsforetag
torde, på sätt de sakkunniga hemställt, enkla bygdevägar böra likställas med
landsvägar och vanliga bygdevägar.
I detta sammanhang har departementschefen vidare anmält en av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen i utlåtande den 15 september 1930 gjord framställning
om anslag å riksstaten till statsbidrag för viss del av en ifrågasatt väganläggning
Sjölund a—L ommavägen norr örn Arlöv i Malmöhus
län, varvid ifrågasatts, att statsbidrag till företaget eventuellt beredes från
städernas utjämningsandel av automobilskattemedel med fördelning på ett
antal år.
Vikten av att anslagen till vägväsendet under dess nuvarande omdaningstid
oj tillmätas alltför knappt lärer vara uppenbar och har jämväl av riksdagen vid
upprepade tillfällen framhållits.
Vad nu ifrågavarande anslag till landsvägar och vanliga bygdevägar beträffar,
har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknat anslagsbehovet för nästkommande
år till 5,800,000 kronor, vilket belopp av Kungl. Maj:t nedsatts
till 5,000,000 kronor eller samma summa, som beviljats för innevarande budgetår.
För egen del vill utskottet tillstyrka en mindre höjning av anslaget,
nämligen från 5,000,000 kronor till 5,250,000 kronor.
Kungl. Maj:ts på vägsakkunnigas tillstyrkan grundade förslag örn en ytterligare
utsträckning av rätten till statsbidrag jämväl för marklösenskostnader
Utskottets
yttrande.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
anser sig utskottet ej kunna tillstyrka. Utskottet vill erinra, att ifrågavarande
rätt efter att tidigare enligt beslut av 1914 års förra riksdag hava helt borttagits
år 1928 i viss begränsad utsträckning återinfördes. Den utsträckning
härav, som nu i statsverksproposition föreslagits, innefattar en allmän
bidragsrätt för marklösenkostnad vid vägomläggningar, varjämte vid nyanläggning
av väg skulle borttagas nuvarande begränsning, att statsbidragets
beviljande skall vara av allmänna samfärdselhänsyn särskilt önskligt. De
föreslagna ändringarna äro betydelsefulla och ekonomiskt vittutseende.
Någon utredning örn den ökade belastning av väganslagen, som härav kan
föranledas, föreligger ej. Uppenbart är dock, att ett bifall till Kungl. Maj:ts
förslag skulle medföra en kännbar ytterligare beskärning av den redan nu
knappa tillgången på anslagsmedel för vägarbeten.
En omständighet, som ytterligare talar för att någon ändring beträffande
marklösensbidraget ej nu bör göras, är den pågående revisionen av grunderna
för statens hela bidragsverksamhet i fråga örn vägväsendet; önskvärt är, att
denna ej föregnpes genom att en utvidgad, ekonomiskt tämligen vittutseende
rätt till statsanslag för marklösenskostnad nu fastslås.
Utskottet har alltså kommit till den uppfattningen, att de så sent som vid
1928 års riksdag beslutade grunderna rörande statsbidrag för lösen av mark
och byggnad vid vägarbeten alltjämt tillsvidare böra bibehållas, dock med
den av vägsakkunniga förordade jämkningen, att bidrag ej må utgå för lösen
av äng, men att rätt till dylikt bidrag däremot nu bör medgivas jämväl för
tomtmark.
I anledning av den av herrar Lövgren och Hage väckta motionen rörande
revision av gällande hållfasthetsbestämmelser för brobyggnadsarbeten vill utskottet
allenast framhålla, att utskottet delar motionärernas uppfattning örn
angelägenheten av att brobyggnaderna ej fördyras genom otidsenliga och i
övrigt onödigt stränga säkerhetsbestämmelser. På initiativ av byggnadsstyrelsen
hava emellertid delegerade under år 1929 blivit tillsatta av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,
telegrafstyrelsen och statens provningsanstalt för att revidera nuvarande
normalbestämmelser för järnkonstruktioner till hus-, bro- och vattenbyggnader
(Svensk författningssamling 1919 nr 193). Förslag från nämnda
delegerade har uppgivits vara att vänta redan under den allra närmaste tiden.
Enligt vad departementschefen (sid. 221 av statsrådsprotokollet) vidare omförmält.
har han för avsikt att igångsätta undersökning rörande möjliga åtgärder
att förbilliga väg- och brobyggnader. Vid sådant förhållande synes någon
särskild framställning i ämnet från riksdagen ej vara påkallad.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört och med förmälan tillika,
att den av departementschefen berörda frågan örn sättet för finansieringen
av Sjölunda—Lommavägen ej föranleder särskilt uttalande från utskottets
sida, får utskottet hemställa,
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
15
I) att riksdagen må,
a) i anledning av Kungl. Haj:ts förslag och den av herr Västberg
m. fl. i ämnet väckta motionen II: 130, till byggande av
landsvägar och vanliga bygdevägar för budgetåret 1931/1932 anvisa
ett extra reservationsanslag av 5,250,000 kronor;
b) med avslag å herrar Sandbergs och Lindmarks ovanberörda
motioner (II: 139 och 148) allenast i så måtto bifalla Kungl.
Maj:ts förslag beträffande grunderna för bidrag till kostnad för
lösen av mark m. m. vid vägföretag, att den ändring i nu gällande
grunder vidtages, att bland ägoslag, som i förekommande
fall må betinga bidrag till marklösen, uteslutes äng och upptages
tomtmark;
II) att den av herrar Lövgren och Hage väckta motionen
II: 221 ej må av riksdagen bifallas.
H:o) Kungl. Majit har (punkt 11) föreslagit riksdagen att dels till byg- Byggande a*
gande av enkla bygdevägar för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reser- enklyaägbJrgde''
vationsanslag av 1,200,000 kronor; Til.]
dels ock medgiva, att statsbidrag till ifrågavarande vägbyggnader må utgå L
med högst tre fjärdedelar av den beräknade kostnaden, där ej på grund av
särskilda skäl högre bidrag prövas böra beviljas.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 33—36 av statsrådsprotokollet.
I detta sammanhang har utskottet förehaft två inom andra kammaren
väckta motioner, nämligen
dels nr 69, av herr P. Bergström i Bäckland m. fl., i vilken motion hemställts,
att riksdagen måtte besluta att till byggande av enkla bygdevägar
för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag av 1,300,000
kronor;
dels ock nr 131, av herr M. Västberg m. fl., däri yrkats, att riksdagen
måtte besluta att till byggande av enkla bygdevägar för budgetåret 1931/1932
anvisa ett extra reservationsanslag av 1,500,000 kronor.
I fråga örn de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Anslag för anläggning av enkla bygdevägar hava anvisats från och med
år 1914, till en början avsedda för de nordligare länen men från och med
år 1922 för hela landet. An slagsbeloppet har för var och en av budgetperioderna
1924—1927 bestämts till 600.000 kronor, för vartdera av budgetåren
1927—1929 till 700,000 kronor, för budgetåret 1929/1930 till 850,000
kronor och för innevarande budgetår till 1,200,000 kronor.
Enligt gällande bestämmelser utgår statsbidrag till byggande av enkla
bygdevägar med högst två tredjedelar av den beräknade kostnaden, där ej på
grund av särskilda skäl högre bidrag prövas böra beviljas. Statsbidrag beviljas
i regel av vederbörande länsstyrelse, därvid granskad flerårsplan skall
tjäna till ledning.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
I skrivelse den 5 september 1930 innefattande framställning om anslagtill
förevarande ändamål för nästkommande budgetår har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
till en början behandlat fråga örn ändring av nu gällande
grunder för storleken av statsbidrag från anslaget, och därvid hemställt,
att statsbidraget även till enkla bygdevägar måtte bestämmas att
normalt utgå med tre fjärdedelar eller 75 procent av den beräknade kostnaden.
Styrelsen har härefter ingått på frågan om medelsbehovet för nästkommande
budgetår för det med anslaget avsedda ändamålet.
Styrelsen har framhållit, att för att någon nedprutning av de utav länsstyrelserna
begärda totala anslagsbeloppen för hela den tidsperiod, som
flerårsplanerna omfattade, icke skulle behöva vidtagas, erfordrades för vartdera
av budgetåren 1931—1933 ett anslag av i avrundat tal 1,350,000 kronor.
Styrelsen har vidare omförmält, att enligt vid flerårsplanerna fogade redogörelser
vissa viktiga företag planerats, vilka icke upptagits i planerna men
vilka, såvitt nu kunde bedömas, likväl syntes böra komma till utförande.
Med hänsyn till dessa företag och under hänvisning till vad styrelsen i
skrivelse den 5 september 1929 angående anslagsäskanden för budgetåret
1930/1931 anfört angående medelsbehovet under förevarande anslag (se 1930
års statsverksproposition, sjätte huvudtiteln, punkten 14) har styrelsen föreslagit,
att anslaget för nästkommande budgetår måtte bestämmas till 1,500,000
kronor, med vilket anslagsbelopp någon lättnad i föreliggande medelsbehov
skulle ernås särskilt för de norrländska länen.
Departementschefen yttrar:
Vad först beträffar storleken av statsbidraget till de vägbyggnadsarbeten,
som avses med förevarande anslag, framgår av den förut lämnade redogörelsen,
att det av automobilskattemedel utgående bidraget till vägförbättringsarbeten
år 1929 bestämdes att normalt utgöra tre fjärdedelar av den beräknade
kostnaden för vederbörande företag samt att bidrag från anslaget till
byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar från och med innevarande
budgetår utgår med högst samma andel av den uppskattade byggnadskostnaden.
Då de skäl, som föranledde höjning av bidragsprocenten beträffande
sistnämnda anslag, med samma giltighet torde kunna åberopas i fråga örn
anslaget till byggande av enkla bygdevägar, anser jag mig böra tillstyrka
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag att även bidraget från detta anslag
fastställes till normalt tre fjärdedelar av den beräknade kostnaden för
vederbörande företag.
Vidkommande härefter anslagsbeloppet för nästkommande budgetår, vore
uppenbarligen även i fråga örn detta anslag, trots den kraftiga ökning detsamma
för innevarande budgetperiod undergått, en ny höjning i hög grad
önskvärd. Av statsfinansiella skäl nödgas jag dock föreslå, att anslaget uppföres
med samma belopp som för närvarande eller 1,200,000 kronor. Klart
är visserligen att en höjning av bidragsprocenten, på sätt jag nyss förordat,
utan samtidig ökning av anslagsbeloppet leder till någon minskning i den
byggnadsverksamhet, som med bidrag från anslaget kan bedrivas, något som
även måste föranleda vissa jämkningar i flerårsplanerna, vilka upprättats
på grundval av nu gällande procentsats för statsbidraget. Men en dylik
konsekvens av den i och för sig påkallade höjningen av statsbidraget till
Statsutskottets utlåtande Nr 6. 17
tre fjärdedelar av byggnadskostnaden synes i nu rådande budgetära läge
vara ofrånkomlig.
Under hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört, får utskottet
tillstyrka förslaget örn höjning av statsbidrag för byggande av ifrågavarande
vägar till normalt tre fjärdedelar av den beräknade kostnaden.
Med hänsyn till föreliggande stora anslagsbehov, vilket ytterligare ökas
vid ett bifall till förslaget örn statsbidragets ökning, vill utskottet föreslå,
att anslaget för nästkommande budgetår höjes från det för innevarande år
beviljade och nu av Kungl. Maj:t äskade beloppet av 1,200,000 kronor till
1,350,000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och den av herr Västberg m. fl. i ämnet väckta motionen
II: 131 samt med bifall till herr Bergströms i Bäckland m. fl.
ovannämnda motion II: 69, må
a) till byggande av enida bygdevägar för budgetåret 1931/1932
anvisa ett extra reservationsanslag av 1,350,000 kronor;
b) medgiva, att statsbidrag till ifrågavarande vägbyggnader
må utgå med högst tre fjärdedelar av den beräknade kostnaden,
där ej på grund av särskilda skäl högre bidrag prövas böra
beviljas.
12:o) Kungl. Maj:t har (punkt 12) föreslagit riksdagen att till byggande
av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands
samt vissa delar av Kopparbergs län för budgetåret 1931/1932 anvisa
ett extra reservationsanslag av 800,000 kronor.
Utredningen återfinnes å sid. 36—39 av statsrådsprotokollet.
I sammanhang med förevarande fråga har utskottet till behandling förehaft
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 16) att riksdagen må förklara, att vägen
Umfors—Tärna—Slussfors i Västerbottens län skall, räknat från och med
år 1930, i underhållshänseende betraktas såsom ödebygdsväg.
Å sid. 63—64 i statsrådsprotokollet återfinnes utredningen i sistnämnda
fråga.
I sammanhang med Kungl. Maj:ts båda förevarande förslag har utskottet
förehaft följande motioner, nämligen
dels nr 82 inom första kammaren, av herr C. I. Asplund m. fl., vilka hemställt,
att riksdagen måtte till byggande av ödebygdsvägar i Norrbottens,
Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands samt vissa delar av Kopparbergs
län för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationslag av
1,000,000 kronor;
Utskottets
yttrande.
Byggande av
ödebygdsvägar.
[12.]
Bihang till riksdagens protokoll 1031. 6 sami. 6 helft. (Nr 6.)
428 3L 2
18
Statsutskottets utlåtande AV 6''.
dels nr 10 inom andra kammaren, av herr G. K. Pettersson i Hällbacken,
däri yrkats, att riksdagen måtte till byggande av ödebygdsvägar i Norrbottens,
Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands samt vissa delar av
Kopparbergs län för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag
av 1,000,000 kronor;
dels nr 67 inom andra kammaren, av herr E. Hage m. fl., i vilken hemställts,
att riksdagen måtte till byggande av ödebygdsvägar i Norrbottens
Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands samt vissa delar av Kopparbergs
län för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag av
1,000,000 kronor;
dels och nr 83 inom första kammaren, av herr E. Jonsson, som hemställt,
att riksdagen måtte förklara, att jämväl vägen Västansjö—Ängesdal i Västerbottens
län skall, räknat från och med år 1930, i underhållshänseende betraktas
såsom ödebygdsväg.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för nämnda yrkanden, får
utskottet hänvisa till vad motionerna därutinnan innehålla.
Till anläggning av ödebygdsvägar i de fyra nordligaste länen har riksdagen
från och med år 1919 anvisat anslag, till en början med 400,000 kronor för
år räknat, men sedan nedsatt, för budgetåret 1923/1924 till 385,000 kronor
samt för påföljande budgetår till 250,000 kronor. 1925 års riksdag vidtog
med anledning av väckta motioner för budgetåret 1925/1926 åter en höjning
av anslaget till 400,000 kronor; samtidigt godkändes en av riksdagen tidigare
ifrågasatt och av Kungl. Maj:t föreslagen utvidgning av anslagets användning
till även de nordligare delarna av Kopparbergs län. För budgetåren 1926—
1931 har riksdagen anvisat respektive 400,000, 450,000, 500,000, 550,000 och
800,000 kronor.
I skrivelse den 5 september 1930 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjort
framställning örn anslag till byggande av ödebygdsvägar för budgetåret
1931/1932 med 1,000,000 kronor och därvid anfört bland annat följande.
För byggnadsarbetenas planmässiga bedrivande på redan påbörjade ödebygdsvägar
samt på de vägar, som komme att påbörjas under innevarande
budgetår, erfordrades under budgetåret 1931/1932 ett anslag av i avrundat
tal 530,000 kronor, sålunda fördelat mellan länen:
Norrbottens län ....................................... 120,000 kronor
Västerbottens län .................................... 170,000 »
Jämtlands län ........................................ 160,000 »
Västernorrlands län ................................ 45,000 »
Kopparbergs län....................................... 35,000 »
Med hänsyn till det stora behovet av ifrågavarande slag av vägar syntes
det styrelsen angeläget att under budgetåret 1931/1932 kunna igångsätta
ytterligare ödebygdsvägar, för vilket ändamål beräknades erforderligt följande
belopp:
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
19
Norrbottens län ......
Västerbottens län ...
Jämtlands län .........
Västernorrlands län
150.000 kronor
80,000 »
40,000 »
100.000 »
Summa 370,000 kronor
För det sålunda planerade utbyggandet av ödebygdsvägnätet beräknade
styrelsen för budgetåret 1931/1932 erforderligt ett sammanlagt belopp av
900,000 kronor, sålunda fördelat mellan länen:
Norrbottens län.....................................................
Västerbottens län...................................................
Jämtlands län.........................................................
Västernorrlands län................................................
Kopparbergs län ..................................................
vartill bomme förenämnda för anslagsbristens avarbetande beräknade
belopp .....................................................................................
270.000 kronor
250.000 »
200.000 »
145,000 »
35,000 » 900,000,
100,000
Summa kronor 1,000,000
Departementschefen yttrar bland annat:
Vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i ämnet anfört giver vid handen,
att behovet av medel för byggande av ödebygdsvägar alltjämt är mycket
stort. Trots den betydande ökning av förevarande anslag, som för innevarande
budgetår ägt rum, vore därför en ytterligare anslagshöjning för nästkommande
budgetår önskvärd. Nödvändigheten att begränsa statsutgifterna
omöjliggör dock en sådan åtgärd. Jag måste därför förorda, att anslaget
upptages med oförändrat belopp.
Vägen Tärna—Slussfors, vilken ersätter en tidigare befintlig ödebygdsväg,
har enligt beslut av 1920 års riksdag anlagts på bekostnad av statsmedel. För
vägens underhåll, innan densamma övertogs till underhåll av vägdistriktet, anvisades
medel å riksstaten för budgetåren 1927—1929. Såsom direkt fortsättning
på denna väg är för närvarande under byggnad en tillfartsväg till inlandsbanan
från Slussfors söderut till Storuman (Luspen). Beträffande sistnämnda
väg skall, enligt gällande regler rörande tillfartsvägar till inlandsbanan, i avseende
å underhåll föreskrifterna angående ödebygdsvägar lända till efterrättelse.
Vägen Tärna—Slussfors utgör i sin tur fortsättning på en väg från Umfors
vid sjön överuman söderut till Tärna kyrkoby. Sistnämnda väg har under
åren 1898—1903 utförts på statsverkets bekostnad, innan bestämmelserna om
ödebygdsvägar eller örn tillfartsvägar till inlandsbanan tillkommit, men torde
med hänsyn till sin karaktär närmast vara att hänföra till ödebygdsväg.
Sedan vägen Tärna—Slussfors med år 1929 övertagits till allmänt underhåll,
gjorde vägdistriktet framställning örn underhållsbidrag för densamma, varvid
distriktet utgick från att vägen vore att betrakta såsom ödebygdsväg samt med
hänsyn till distriktets ringa ekonomiska bärkraft anhöll, att bidraget måtte
utgå med 90 procent av underhållskostnaden.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utanordnade bidrag såsom för vanlig väg
men gjorde samtidigt hos Kungl. Maj:t hemställan, att såväl denna vägsträcka
20
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
TJtskottets
yttrande.
sorn sträckan Umfors—Tärna måtte förklaras såsom i underhållskänseende likställd
med ödebygdsväg.
Departementschefen har i förevarande avseende anfört följande:
Med hänsyn till ifrågavarande vägsträckors karaktär och föreliggande omständigheter
i övrigt synes det vara skäligt, att vägen Umfors—Tärna—Slussfors
i sin helhet får — liksom dess fortsättning åt söder till inlandsbanan vid
Stomman — i underhållshänseende betraktas såsom ödebygdsväg. Jag vill därför
förorda, att hemställan i sådant avseende göres hos riksdagen. Det sålunda
tillstyrkta förfaringssättet synes böra tillämpas beträffande underhållsbidrag
för år 1930 och senare år.
För egen del vill utskottet erinra örn de behjärtansvärda samfärdseluppgifter,
ifrågavarande ödebygdsvägar avse att fylla. Dessa väganläggningars
tillkomst är — såsom tidigare av riksdagen framhållits — av en utomordentlig
betydelse för en ej sällan talrik och i stora byar bosatt jordbrukarbefolkning,
som under nuvarande, all utveckling hämmande isolering har att draga
sig fram under synnerligen svåra livsbetingelser.
Med hänsyn härtill har utskottet ansett sig böra föreslå, att anslagsbeloppet
bestämmes till 900,000 kronor. Detta belopp innebär en ökning med 100,000
kronor i förhållande till vad som anvisats för innevarande budgetår och nu
av Kungl. Majit äskats för budgetåret 1931/1932, men understiger med 100,000
kronor den summa, örn vars beviljande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställt.
Kungl. Majits förslag, att vägen Umfors—Tärna—Slussfors må i underhållsavseende
betraktas som ödebygdsväg, föranleder ej erinran från utskottets
sida. I anledning av väckt motion vill utskottet likaledes tillstyrka, att den
anslutande vägen Västansjö—Ängesdal må — från tidpunkt, som Kungl. Majit
äger bestämma — i underhållsavseende betraktas som ödebygdsväg.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må
a) i anledning av Kungl. Majits förevarande förslag och de
av herrar Asplund m. fl., Pettersson i Hällbacken och Hage m. fl.
i ämnet väckta motionerna (I: 82 samt lii 10 och 67), till
byggande av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands
och Västernorrlands samt vissa delar av Kopparbergs län
för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag av
900,000 kronor;
b) förklara, att vägen Umfors—Tärna—Slussfors i Västerbottens
län skall, räknat från och med år 1930, i underhållshänseende
betraktas såsom ödebygdsväg; samt
c) , i anledning av herr E. Jonssons motion (1:83), förklara,
att jämväl vägen Västansjö—Ängesdal i Västerbottens län skall
från den tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer, i underhållshänseende
betraktas såsom ödebygdsväg.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
21
13:o) Kungl. Majit Ilar (punkt 13) föreslagit riksdagen att till byggande av Byggande av
enskilda utfartsvägar för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservations- Aväsar*’
anslag av 500,000 kronor. T 13.1
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 39—43 i statsrådsprotokollet.
I sammanhang med Kungl. Maj :ts förevarande förslag Ilar utskottet till
behandling förehaft vissa motioner, nämligen
dels en inom första kammaren av herr G. Sederholm väckt motion, nr 28,
i vilken hemställts, att riksdagen måtte besluta, att såsom villkor för bidrag
från anslaget till byggande av enskilda utfartsvägar skall gälla, jämte i övrigt
meddelade föreskrifter, att statsbidrag till företag ej må utgå med mindre
annan än sakägare till företaget beviljat bidrag, uppgående till minst 15
procent av statsbidragets belopp;
dels och följande inom andra kammaren väckta motioner, nämligen
nr 66 av herr G. K. Pettersson i Hällbacken, däri hemställts, att riksdagen
till byggande av enskilda utfartsvägar för budgetåret 1931/1932 måtte anvisa
ett extra reservationsanslag av 550,000 kronor;
nr 149 av herr E. Lindmark m. fl., vari yrkats, att riksdagen måtte höja
det i statsverkspropositionen under sjätte huvudtiteln punkt 12 till byggande
av enskilda utfartsvägar för budgetåret 1931/1932 föreslagna extra
reservationsanslaget med 100,000 kronor från 500,000 kronor till 600,000
kronor;
nr 243 av herr E. Lindmark, däri begärts, att riksdagen må besluta, att
det vid fråga örn anslag till enskilda utfartsvägar av departementschefen
gjorda uttalandet örn viss författningsändring avseende ny praxis vid anslagets
fördelning ej må avse de fyra nordligaste länen; samt
nr 258 av herr P. Bergström i Bäckland, däri yrkats, att riksdagen måtte
besluta att hos Kungl. Majit anhålla örn utredning angående lämpligheten att
överflytta till länsstyrelserna utbetalningen av hela det statsbidrag, som
utgår till förrättning för enskild utfartsväg, och dels örn utarbetandet av en
särskild för dessa förrättningar gällande taxa samt för riksdagen framlägga
det förslag, vartill utredningen kan giva anledning.
I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Beträffande anslagsbehovet för ifrågavarande ändamål har väg- och vattenhy
ggnadsstyrelsen anfört bland annat följande.
Ehuru för budgetåret 1930/1931 anslaget till byggande av enskilda utfartsvägar
avsevärt höjts, nämligen från 300,000 kronor för närmast föregående
budgetår till 450,000 kronor för innevarande budgetår, torde med hänsyn
till vad länsstyrelserna anfört beträffande anslagsbehovet för ifrågavarande
ändamål en ytterligare höjning av anslaget få anses motiverad. Särskilt
torde Norrbottens och Västerbottens län ävensom Västernorrlands län få
anses vara i behov av ökade anslagsmedel. En ökning synes även ofrån
komlig för de sydligare länens vidkommande. Styrelsen får sålunda förorda
en höjning av anslaget till 600,000 kronor, sålunda fördelade mellan
länen:
22
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Norrbottens län .................................. |
.................................. kronor |
160,000 |
Västerbottens » ................................ |
....... ........................... » |
160,000 |
Jämtlands » ................................. |
................................... » |
40,000 |
Västernorrlands » ................................. |
.................................. » |
65,000 |
Gävleborgs » ................................. |
» |
25,000 |
Kopparbergs » ................................. |
.................................. » |
15,000 |
Värmlands » .................................. |
................................... » |
25,000 |
Orebro » .................................. |
................................... » |
10,000 |
övriga län tillhopa................................... |
.................................. » |
100,000 |
Summa kronor 600,000
Departementschefen yttrar:
Det för budgetåret 1930/1931 tillgängliga anslaget till ifrågavarande ändamål
har av Kungl. Majit fördelats med 120,000 kronor till vartdera av Norrbottens
och Västerbottens län, 55,000 kronor till Jämtlands län, 35,(»00
kronor till Västernorrlands län, 20,000 kronor till vart och ett av Gävleborgs,
Kopparbergs och Värmlands län samt 10,000 kronor till Örebro län. För
bidrag till vägföretag inom övriga län har till Kungl. Majis disposition tillsvidare
reserverats ett belopp av tillhopa 50,000 kronor. Någon fördelning
av detta belopp på de särskilda ifrågavarande länen har hittills icke ägt rum.
Syftet med förevarande anslag synes mig vara i hög grad behjärtansvärt. Då
staten till de vägarbeten, vilka med detta anslag avses, bidrager endast med
en mindre del av kostnaden, äro ock de resultat, som uppnås genom bidrag
från anslaget, i förhållande till statsbidragsbeloppen högst betydande. Med
hänsyn till nu antydda omständigheter är det enligt min mening angeläget att
tillräckliga medel stå till förfogande under förevarande anslagsrubrik. Den i
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens skrivelse lämnade redogörelsen beträffande
anslagsbehovet synes mig innefatta goda skäl för en ny ökning av anslaget.
Vad de sydligare länen beträffar, har emellertid styrelsen beräknat ett belopp
av tillhopa 100,000 kronor vara erforderligt. Verkställd undersökning har givit
vid handen, att landstingen inom vissa av ifrågavarande län för år 1931
anvisat medel till dylika bidrag med tillhopa 7,500 kronor, motsvarande
enligt gällande, i det föregående omförmälda bestämmelser ett statsbidragsbelopp
av tillhopa endast 50,000 kronor. Vid sådant förhållande och då behållning
å det för innevarande budgetår reserverade beloppet till de sydligare
länen torde uppstå, lärer man för ifrågavarande län icke behöva räkna
med så stort statsbidragsbelopp, som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagits. Aven i övrigt torde någon jämkning i styrelsens medelsberäkning
kunna ske. Med hänsyn till vad nu anförts har jag ansett mig
kunna förorda en nedsättning i det av styrelsen begärda anslagsbeloppet till
500,000 kronor.
I detta sammanhang torde jag få beröra fråga om viss jämkning i nu
gällande grunder för statsbidrag. Jag åsyftar villkoret om bidrag av landstingsmedel,
vilket för närvarande, såsom i det föregående omnämnts, är så
avfattat, att statsbidrag icke må utgå med mindre vederbörande landsting för
det ändamål, som med anslaget avses, beviljat medel uppgående till minst 15 %
av det belopp, som utav anslaget blivit för vederbörande län anvisat. Denna
formulering förutsätter en fördelning av anslaget med visst belopp på varje
särskilt län. Beträffande de sydligare länen, vilka från och med innevarande
budgetår kunna komma i åtnjutande av bidrag från anslaget, lärer emellertid
en dylik fördelning icke vara lämplig, bland annat med hänsyn till att
de förhållanden, som förutsättas för statsbidragets utgående, åtminstone icke
alltid torde föreligga inom samtliga dessa län samt att en förhandsuppskattning
av medelsbehovet för vart och ett av länen ifråga i varje fall är för
-
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
23
enad med stora svårigheter. Ändamålsenligare synes vara, att Kungl. Majit för
samtliga ifrågavarande län till sin disposition reserverar visst belopp att
successivt anvisas i samband med prövning av inkommande ansökningar, avseende
företag inom dessa län. Ett dylikt förfaringssätt förutsätter emellertid
att berörda villkor så jämkas, att det kommer att innefatta krav på att till
det i varje särskilt fall avsedda vägföretaget bidrag med av vederbörande
landsting anvisade medel utgår med minst 15 % av statsbidragets belopp.
Då ett så avfattat villkor dessutom ur principiell synpunkt synes vara riktigare
än det nu gällande, lärer en ändring av bestämmelserna på denna
punkt böra göras tillämplig även på övriga län. Därest riksdagen i förevarande
hänseende icke uttalar erinran, har jag för avsikt att tillstyrka Kungl. Majit
vidtagande av sådan ändring i nuvarande författning, som här antytts. I
samband därmed torde jämväl — utan rubbning av huvudgrunderna — böra
vidtagas vissa andra jämkningar, väsentligen åsyftande att bringa författningen,
vilken avfattats före tillkomsten av nu gällande lagstiftning örn enskilda
vägar, i närmare överensstämmelse med nämnda lagstiftning.
Utfartsvägarna äro av enskild vägs natur, och ett understödjande av desamma
från statens sida har motiverats med de säregna och svåra samfärdselförhållanden,
som råda inom vissa delar av landet. Avsikten med förevarande
anslag är — såsom jämväl riksdagen tidigare framhållit — att uppmuntra
eller överhuvud göra det möjligt för befolkningen i avlägset liggande
byar eller gårdar att själv bryta väg fram till de allmänna trafiklederna.
Detta syfte måste alltså anses synnerligen behjiirtansvärt. Utskottet vill
emellertid erinra, att anslaget så sent som vid nästföregående års riksdag
höjdes från 300,000 kronor till 450,000 kronor. Under åberopande härav får
utskottet tillstyrka, att anslaget bestämmes till det av Kungl. Majit föreslagna
beloppet, 500,000 kronor, vilket innebär en höjning av 50,000 kronor
i förhållande till vad som senast beviljats.
Vidkommande därefter den av departementschefen ifrågasatta författningsändringen,
innebär denna, att villkoret, att vederbörande landsting skall för
ändamålet hava sammanlagt beviljat medel uppgående till minst 15 % av det
belopp, som av anslaget blivit för vederbörande län anvisat, jämkas därhän,
att vederbörande landsting skall till det i varje särskilt fall avsedda vägföretaget
hava anvisat bidrag med minst 15 % av statsbidragets belopp. Ifrågavarande
jämkning skulle gälla ej blott de sydligare utan jämväl övriga län.
För samtliga de sydliga länen skulle Kungl. Majit vid fördelningen av förevarande
anslag till sin disposition reservera visst belopp att successivt anvisas
i samband med prövning av inkommande ansökningar avseende företag
inom dessa län.
Mot vad sålunda föreslagits, har utskottet icke haft anledning till erinran.
Gällande bestämmelser förutsätta för statsbidrags utgående, att landstinget
för ändamålet beviljat medel uppgående till visst angivet belopp. I sin
förevarande motion har herr Sederholm uttalat, att statsbidrag borde utgå
även för det fall att annan icke sakägare än landsting beviljat medel till
vägföretaget med 15 % av statsbidragets belopp. Då det kan inträffa, att
icke landsting men väl kommun eller annan korporation eller inrättning
TJtskottets
yttrande.
24
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Byggande a
tillfartsvägar
till
Inlandsbanan.
[14.]
hyser sådant intresse för ett vägföretag, att vederbörande utan att vara sakägare
anslår medel härtill, vill utskottet tillstyrka den föreslagna ändringen
i nu stadgade bidragsvillkor.
I anledning av herr Lindmarks i motionen II: 243 framställda yrkande
vill utskottet endast framhålla, att utskottet, i likhet med motionären, anser
lämpligt att beträffande de fyra nordligaste länen statsbidragens fördelning
å vägföretag allt framgent verkställes av vederbörande länsstyrelse från
en av Kungl. Majit till länsstyrelsens förfogande ställd andel av anslaget.
Någon förändring härutinnan synes emellertid ej hava av departementschefen
avsetts.
Herr Bergström i Bäckland har i sin i ämnet väckta motion påpekat de
invecklade bestämmelser, som för närvarande gälla för bestridande av kostnaderna
för planläggning och övriga förrättningar, som föregå beviljandet
av anslag till ifrågavarande utfartsvägar. Utskottet delar motionärens uppfattning
örn behovet av tidsenligare och mera praktiska normer uti ifrågavarande
hänseende och tillstyrker, att framställning härom göres hos Kungl.
Majit.
Utskottet hemställer alltså
I) att riksdagen må,
a) i anledning av Kungl. Majits förevarande förslag och de
av herrar Pettersson i Hällbacken och Lindmark m. fl. väckta
motionerna (II: 66 och 149) till byggande av enskilda utfartsvägar
för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag
av 500,000 kronor.
b) i anledning av herr Sederholms i ämnet väckta motion
(I: 28) förklara, att såsom villkor för bidrag från anslaget skall,
jämte övriga föreskrifter, gälla, att statsbidrag till företag ej
må utgå, med mindre landsting, kommun eller annan icke-sakägare
till det i varje särskilt fall avsedda vägföretaget beviljat
bidrag, uppgående till minst 15 procent av statsbidragets belopp;
c)
i anledning av herr Bergströms i Bäckland motion n: 258
i skrivelse till Kungl. Majit göra framställning örn fastställelse
av ändrade föreskrifter för förrättningar för enskilda utfartsvägföretag,
avsedda att utföras med bidrag från ifrågavarande
anslag;
II) att herr Lindmarks motion (H: 243) icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
14:o) Kungl. Majit har (punkt 14) föreslagit riksdagen att till byggande
av tillfartsvägar till inlandsbanan för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra
reservationsanslag av 500,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 43—46 av statsrådsprotokollet.
25
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Riksdagen Ilar till anläggning av tillfartsvägar västerifrån till inlandsbanan
anvisat för budgetåret 1926/1927 150,000 kronor, för budgetåret
1927/1928 100,000 kronor, för budgetåret 1928/1929 250,000 kronor, för budgetåret
1929/1930 300,000 kronor samt för innevarande budgetår 500,000 kronor
eller sammanlagt 1,300,000 kronor.
Med föranledande av ett av 1930 års riksdag gjort uttalande örn ett något
snabbare bedrivande av arbetena på inlandsbanans tillfartsvägar, bar vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen uppgjort ny byggnadsplan för ifrågavarande
vägar, vilken av Kungl. Majit den 4 september 1930 godkänts att i huvudsak
tillsvidare ligga till grund för utförande med för ändamålet anvisade anslag
av ifrågavarande företag.
Den sålunda fastställda planen omfattar följande tio vägföretag, inom
varje län upptagna i den ordning, vari arbetenas påbörjande ägt rum eller
avsetts komma att ske:
Norrbottens län:
Öberget—Sädvajaur, delen Loholmsvägen—Sädvajaur (påbörjad).
Arjeplog—Slagnäs (påbörjad).
Bj oxholmen—Kvikkj okk.
Västerbottens län:
Luspen—Slussfors (påbörjad). .......
Yojmåns järnvägsstation—Vojmsjöns övre anda (Dikanäs) (paborjadJ.
Långvattnet—Forsmark (påbörjad).
Sorsele—Gillisnuole,
Jämtlands län:
Väg norr om Kvarnbergsvattnet (påbörjad).
Södra ön—Kärrnäset—Draganäs med bivägar (påbörjad).
Västernorrlands län:
Järvnäset—N orrby.
Beträffande den ekonomiska innebörden av planen lämnas i statsverks
propositionen följande redogörelse:
Av dessa företag, tillsammans omfattande en väglängd av omkring 56 mil,
har emellertid anläggningen av den 7.5 mil långa vägen Björkholmen—
Kvikkjokk i Norrbottens län i enlighet med den uppfattning, som länsstyrelsen
i länet uttalat, ansetts tills vidare böra uppskjutas, enär vägens nytta
beräknats icke svara mot kostnaderna för densammas utförande.
I den nya planen hava vidare den ursprungliga byggnadsplanens kostnadsuppgifter
för företagen reviderats, varvid byggnadskostnaderna beräknare
i överensstämmelse med för företagen upprättade arbetsplaner och med ledning
av redan utförda arbeten. Kostnaderna för utförande av samtliga i
den nya planen upptagna arbeten hava beräknats uppgå till 6,389,600 kronor.
Då vederbörande vägdistrikts bidrag, i regel en tiondel av byggnadskostnaderna,
beräknats till sammanlagt 665,600 kronor, skulle totalsumman av för
ändamålet erforderligt statsbidrag uppgå till 5,724,000 kronor.^ Enar rlks''
dagen för ifrågavarande ändamål hittills anvisat sammanlagt 1,300,000 kronor,
erfordras sålunda för arbetenas fullbordande ytterligare statsbidrag till belopp
av 4,424,000 kronor. Vid här återgivna beräkningar har medtagits aven
26
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
vågen Björkholmen—Kvikkjokk, vilken emellertid ansetts tills vidare icke
böra komma till utförande. Erånräknas för denna väg beräknat statsbidrag,
kronor, skulle erforderligt ytterligare anslagsbelopp begränsas till
3,7 <8,000 kronor.
I planen har för vart och ett av budgetåren 1931—1937 räknats med ett
anslag av 500,000 kronor eller samma belopp, som av riksdagen anvisats
för innevarande budgetår. Efter utgången av budgetåret 1936/1937 skulle
Pmväl med bortseende fran vägen Björkholmen—Kvikkjokk — för färdigställande
av då ännu icke fullbordade företag erfordras ett slutligt anslagsbelopp
av 778,000 kronor. eg
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt örn anvisande för nästkom
mande budgetår av 500,000 kronor till ifrågavarande ändamål.
Departementschefen har tillstyrkt bifall till styrelsens förslag.
Under erinran att den nya byggnadsplanen för byggande av tillfartsvägar
till inlandsbanan för sitt genomförande erfordrar ett årligt anslag av 500,000
kronor eller samma belopp, som anvisats för innevarande budgetår, får utskottet
tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må till byggande av tillfartsvägar till inlandsbanan
för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag
av 500,000 kronor.
^ning**" 15:o) Kung1'' MaJ:t liar (punkt 15) föreslagit riksdagen att till anläggning
Arearaara— av enkel bygdeväg från Alavaara över Huuki till Kicksisvaara i Norrbottens
Kieksisvaara. län för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag av 70,000
[15.] kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid 46 och 47 av åberopade statsrådsprotokollet.
Tillhopa har till ifrågavarande anläggning redan anvisats ett belopp av
180,000 kronor. Arbetet å vägen, en sträcka av 44 kilometer, utföres genom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg och bekostas helt av statsmedel;
dock skola de väghållningsskyldiga kostnadsfritt tillhandahålla erforderlig
mark, sten, grus och virke. Kostnaderna för väganläggningen hava beräknats
till 462,800 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelar i skrivelse den 5 september 1930,
att hittills anvisade anslag beräknas bliva helt förbrukade till den 1 juli
1931.
Under innevarande budgetår kommer ifrågavarande väg enligt styrelsen
att färdigställas å sträckan Areavaara—Huuki med en väglängd av 7,240
meter. Under budgetåret 1931/1932 beräknas vägsträckorna Huuki—Ristimela
med en väglängd av 6,160 meter och Kieksisvaara—Törmäsniva med
en väglängd av 7, <20 meter kunna färdigställas. Vidare avser styrelsen att
därjämte i lämplig omfattning bedriva arbetet å den återstående vägsträckan
Utskottets
yttrande.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
27
Ristimela—Kolari—Törmäsniva. För arbetets ändamålsenliga bedrivande på
sätt av styrelsen sålunda angivits beräknar styrelsen för nästkommande budgetår
erforderligt ett belopp av 100,000 kronor.
I överensstämmelse härmed har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställt,
att till anläggning av ifrågavarande väg måtte för budgetåret 1931/1932 anvisas
ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor, vilket belopp av statsfinansiella
skäl av departementschefen föreslagits nedsatt till 70,000 kronor.
Med ''tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till anläggning av enkel bygdeväg från
Areal''aar a över Huuki till Kicksisvaara i Norrbottens län för
budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag av
70,000 kronor.
16:0*) I en inom andra kammaren av herr J. Grapenson väckt motion, nr
257, har hemställts, att riksdagen måtte besluta anlägga allmän landsväg
mellan Saivoumuotka och Kuttainens byar i Karesuando socken och för
ändamålet bevilja ett anslag för budgetåret 1931/1932 till vägbyggnadens
påbörjande med 50,000 kronor.
I fråga örn de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, far
utskottet hänvisa till motionen.
Bland anslagsframställningar, avsedda att föreläggas 1928 års riksdag,
hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upptagit ett förslag örn anvisande av
medel till ifrågavarande, ej långt söder örn Karesuando belägna, ännu ej
fullbordade sträcka av gränslandsvägen upp till nämnda kyrkoby; närmast
söder örn kyrkobyn är vägen redan utbyggd som ödebygdsväg på en sträcka
av cirka 15 km till Kuttainen. Återstående i motionen avsedda, ej utförda
sträcka från Kuttainen söder ut till Saivoumuotka har en längd av cirka
30 km. I enlighet med länsstyrelsens, av departementschefen tillstyrkta
förslag beslöts emellertid vid 1928 års riksdag, att i stället för sistnämnda
sträcka först skulle byggas den längre söderut belägna, under nästföregående
punkt behandlade väganläggningen Areavaara—Kicksisvaara.
Med hänvisning härtill får utskottet avstyrka förevarande motionsvis framförda
förslag, med vilkets förnyade övervägande under alla förhållanden
lärer böra anstå i avvaktan på att arbetena å vägen Areavaara—Kicksisvaara
hinna vidare fortskrida. Utskottet hemställer alltså,
att herr Grapensons förevarande motion II: 257 ej må av
riksdagen bifallas.
Utskottets
yttrande.
Motion rörande
väganläggnlng
Saivoumuotka—
Kuttainen.
Utskottets
yttrande.
28
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
olunder* .17:o) Beträffande Kungl. Majis förslag angående förbättring och underhåll
av för håll av för automobil trafiken viktiga gator och vägar i städerna (punkt 16),
trafik^0 vik- angående förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga vägar å
tiga gator Igelsbygden (punkt 17), angående bidrag till vägunderhållet på landet na. m.
östäderna ^Unkt 18^ angående ytterligare bidrag till vägunderhållet på landet m. m.
Förbättring (Pullht 19) samt angående understöd åt synnerligt betungade väghållningsoch
under- distrikt (punkt 20) ävensom beträffande i dessa ämnen väckta motioner
automobil-1" hommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande; vilket
trafiken vik- utskottet velat härigenom för riksdagen
tiga vägar
å lands- anmäla,
bygden.
Bidrag till
vägunderhållet
på
landet.
Ytterligare
bidrag till
vägander- *
hållet på
landet.
Understöd åt
synnerligt
betungade
väghållnlngsdlstrlkt.
[16-
20.]
tillstyrkande av Kungl. Majis förslag (punkt 21) hemställer
att riksdagen ma till hamn- och farledsundersökningar för
budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag av
10,000 kronor.
Statens fiske- 19:o) Kungl. Maji har (punkt 22) föreslagit riksdagen att till statens fiskehamnar.
hamnar för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag av
[22.] 230,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes & sid. 68—74 av statsrådsprotokollet.
I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 80, av herr
f''1 -B- U. Nilsson i Gränebo m. fl. och den andra inom andra kammaren,
nr 101, av herr K. Wirsell m. fl., i vilka yrkats, att riksdagen i anledning
av Kungl. Majis proposition rörande anslagen till kommunikationsdepartementet
i fråga örn statens fiskehamnar måtte besluta, att den av riksdagen
senast ar 1923 till anläggning beslutade hamnbyggnaden vid Byxelkrok, till
vars utförande vederbörande kommun och landsting anslagit av riksdagen
förutsatta penningbidrag, måtte enligt ingenjören Segerfors förslag bringas
till utförande ävensom att detta, på sätt överdirektören Enblom förordat,
Hamn- och 18:o) Med
■sekt utsk°ttet>
[21.]
tStatsutskottets utlåtande Nr 6.
29
måtte ske i två byggnadsstadier, att bekräfta att hamnen vid Byxelkrok
skall utföras och underhållas genom statens försorg samt att riksdagen till
statens fiskehamnar för budgetåret 1931/1932 måtte anvisa ett extra reservationsanslag
av 305,000 kronor, varav 75,000 kronor till en fiskehamn vid
Byxelkrok.
I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionen I: 80.
I skrivelse den 5 september 1930 Inar väg-och vattenbyggnadsstyrelsen gjort
framställning i fråga örn behovet av medel för statens fiskehamnar under
budgetåret 1931/1932.
Beträffande fiskehamnsgruppen I (nybyggnader) har styrelsen därvid
till en början meddelat, att under det år, som förflutit efter styrelsens framställning
örn anslag för innevarande budgetperiod, ingen av de till denna
gxupp hörande hamnanläggningarna fullbordats samt att arbeten för närvarande
bedreves på hamnarna i Lerudden, Gnisvärd, Torekov, Kivik och
Hanö.
Vidare har styrelsen upprepat sina under de senaste åren gjorda framställningar
örn igångsättande av hamnanläggningen vid Byxelkrok
samt örn anläggande av en hamn vid Utklipporna. Framställningar
i dessa ämnen hava jämväl ingivits av vederbörande länsstyrelser. I sistnämnda
fråga hava utlåtanden nu avgivits av lotsstyrelsen, chefen för marinstaben
samt kommerskollegium.
Uti två av statens fiskehamnar hade — yttrar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
— utrymmena tagits i anspråk i sådan grad, att vissa tillbyggnader
vore på kallade med det snaraste, nämligen i Träslöv i Hallands län
och Nogersund i Blekinge län. I båda fallen berodde detta på en glädjande
utveckling av fisket, fartygsmaterielen och trafiken.
Medelsbehovet för budgetåret 1931/1932 har styrelsen beräknat på följande
sätt: i
Kostnaden för Torefors hamn hade beräknats till 260,000 kronor. Då
under innevarande budgetår 110,000 kronor beräknades för denna anläggning,
erfordrades således för de återstående arbetena, vilka borde kunna fullbordas
under nästa budgetår, ett belopp av 150,000 kronor, varav av statsmedel behövdes
145,000 kronor, enär intressenterna bidroge till hamnbyggnaden med
ett belopp av 5,000 kronor.
För Byxelkroks hamn borde beräknas — särskilt med hänsyn till en lämplig
arbetsdrift vid arbetsavdelning III Ostkusten — att arbetena igångsattes
snarast möjligt efter det nya budgetårets ingång, och syntes under första
budgetåret böra nedläggas drygt halva byggnadskostnaden för det första
byggnadsstadiet elior cirka 100,000 kronor, lia 15 % av elen beräknade kostnaden
skulle inbetalas i förväg av kommun och landsting, skulle av statsmedel
erfordras 75,000 kronor. , _ ,
För hamnen vid Utklipporna beräknades av statsmedel erforderligt ett
belopp av 250,000 kronor eller — nied viss omläggning av den i första hand
tilltänkta arbetsplanen — 140,000 kronor.
För utvidgningen av anläggningarna vid Träslöv borde tillsvidare reser -
30
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
veras ett överslagsvis
120,000 kronor.
För utvidgning av anläggningarna i
lopp av 19,400 kronor.
Totala medelsbehovet skulle då bliva följande:
beräknat belopp för en första utbyggnad av cirka
Nogersunds hamn erfordrades ett be
-
Kronor
Torekov ......................................................................
Byxelkrok ....................................................................
Utklipporna ...............................................................
Träslöv.......................................................................
Nogersund..................................................................
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnavdelning
. 145,000
. 75,000
. 250,000
■ 120,000
. 19,400
. 18,000
eller summa kronor 627,400,
varifrån avginge den beräknade reservationen å......... kronor 6,400.
Anslagsbehovet bleve således kronor 621,000.
Med jämkning på sätt nyss antytts av arbetsplanen för Utklipporna kunde
anslagsbehovet minskas till 511,000 kronor.
Beträffande arbetena inom fiskehamnsgruppen II (muddringshamnar)
samt återstående medelsbehov för dessa arbeten har styrelsen i skrivelsen
den 5 september 1930 lämnat följande redogörelse:
Av hamnar tillhörande denna grupp hade Utvalnäs, på sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i skrivelse den 30 augusti 1927 anmält, måst ställas utanför
byggnadsplan*». Under tiden efter 1929 års anslagsframställning hade
hamnarna i Bergö _ och Mar viksgnmnan färdigställts. För närvarande återstode
arbeten å följande hamnar:
Företag Beräknad kostnad
kronor
Storrebben, Norrbottens län............................................. 87 800
Rönnskär, Västerbottens län............................................ 52 500
Skeppsmalen, Västernorrlands län ............................... 34 600
Grissla» Västernorrlands län.......................................... 31 600
Hönö-Klåva, Göteborgs och Bohus län........................... 313,500
Av dessa borde Rönnskär utgå ur planen, då numera avgörande besked
erhållits av Pitea stad, att staden icke ville ikläda sig att i vederbörlig ordning
förvärva och överlåta nödigt hamnområde. Även i fråga örn Skeppsmalen
hade stora svårigheter mött att ordna markfrågan, men vederbörande
länsstyrelse syntes för närvarande hava goda förhoppningar att överenskommelse
skulle kunna träffas.
Såsom tidigare anmälts, hade vid Storrebben sedan några år tillbaka alla
arbeten utom muddringsarbetena färdigställts. När dessa kunde utföras,
bleve beroende av den tid, inom vilken muddringsattiraljen, som undan för
undan flyttades norrut, hunne föras till platsen, vilket beräknades inträffa
under år 1931 eller 1932. Ben 1 juli 1930 kvarstående arbeten vid denna
hamn beräknades draga en kostnad av 42,500 kronor.
För Qvisslan, där arbetena nyligen påbörjats, beräknades medelsbehovet
efter den 1 juli 1930 till 30,000 kronor.
Vid Hönö-Klåva vore arbetena utförda till nära hälften, och medelsbehovet
för yjd innevarande budgetårs ingång återstående arbeten beräknades till
170,500 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
31
Med utgångspunkt från att Skeppsmalens hamn men däremot icke Rönnskärs
hamn komme till utförande vore medelsbehovet för kvarstående hamnarbeten
sammanlagt 277,600 kronor. Härtill komme en på innevarande
budgetår fallande kostnad för tre av de senast fullbordade hamnarna till
ett belopp av 6,600 kronor.
Mot det sålunda antagna medelsbehovet, 284,200 kronor, svarade en
tillgång av 233,000 kronor utgörande den 1 juli 1930 befintlig reservation å
förut anvisade anslag, och det skulle således erfordras ett ytterligare anslagsbelopp
av 51,200 kronor. Då det vore planerat, att de återstående arbetena
skulle kunna fullbordas under budgetåret 1931/1932, finge styrelsen, med
tilläggande av ett mindre belopp för oförutsedda förhållanden, hemställa, att
för budgetåret 1931/1932 måtte äskas ett belopp av 55,000 kronor till fullbordande
av statens fiskehamnar inom grupp II.
Enligt de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sålunda gjorda beräkningarna
skulle det totala anslagsbehovet för statens fiskehamnar under nästkommande
budgetår utgöra (621,000 + 55,000) 676,000 kronor eller — med förut antydda
jämkning i arbetsplanen för hamnen vid Utklipporna — (511,000 + 55,000)
566,000 kronor.
Departementschefen yttrar:
Vidkommande företag inom fiskehamnsgruppen I torde medel för nästkommande
budgetår böra beräknas till fullbordande av den pågående anläggningen
i Torekov. Därjämte synes den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagna utvidgningen av Nogersunds hamn böra under nämnda budgetår
komma till utförande. För dessa båda ändamål samt till kostnader för
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnavdelning åtgår ett belopp av tillhopa
(145,000 + 19,400 + 18,000) 182,400 kronor, vilken summa emellertid vid
frånräknande av förväntad reservation reduceras till 176,000 kronor. Av statsfinansiella
skäl kan jag icke tillstyrka, att medel nu beräknas till ytterligare
företag inom gruppen I. TT , ,
Vad härefter angår företagen inom fiskehamnsgruppen 11, synes det vara
erforderligt att för nästkommande budgetår bereda de ytterligare medel, som
krävas för fullbordande av till denna grupp hörande, redan beslutade anläggningar
med undantag av hamnen vid Rönnskär, vilken pa av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen anförda skäl torde böra uteslutas ur planen. Det
av styrelsen till återstående kostnader för hamnar inom gruppen II beräknade
beloppet av 55,000 kronor har jag funnit mig böra godtaga; dock torde
beloppet kunna för anslagets avjämning begränsas till 54,000 kronor.
I enlighet med den ståndpunkt, jag sålunda intagit, skulle anslaget till
statens fiskehamnar för nästkommande budgetår bestämmas till (1 <6,000 +
54,000) 230,000 kronor.
Yad först angår det motionsvis framförda kravet på igångsättande av
arbeten å en fiskehamn vid Byxelkrok, har, såsom i motionerna framhållits,
av statsfinansiella skäl anslag härtill ansetts icke böra äskas vid någon av
riksdagarna 1928, 1929 eller 1930.
Av samma skäl anser sig utskottet ej heller nu kunna tillstyrka anslag
för ändamålet. Erinras må, att Ölands norra udde icke är holt utan hamnar.
Den ej långt från Byxelkrok belägna s. k. Grankullaviken lärer nämligen,
enligt vad utskottet inhämtat, kunna bereda ortsbefolkningen rätt
så tillfredsställande hamnförhållanden.
Utskottets
yttrande.
32
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Yad Kungl. Majit under förevarande punkt i övrigt föreslagit, Ilar icke
givit utskottet anledning till erinran.
Utskottet hemställer sålunda,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och med avslag å de av herrar Nilsson i Gränebo m. fl.
och Wirsell m. fl. i ämnet väckta motionerna (I: 80 och II: 101),
i vad de skilja sig från Kungl. Maj:ts förslag, må till statens
fiskehamnar för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag
av 230,000 kronor.
Statsunder- 20:o) Kungl. Majit har (punkt 23) föreslagit riksdagen att till statsunder^hamnar**
a^c^a fiskehamnar för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsrpq
-i" anslag av 325,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 74—77 av statsrådsprotokollet.
Till statsunderstödda fiskehamnar har riksdagen för tiden från och med
år 1920 till och med budgetåret 1930/1931 anvisat tillhopa 2,040,000 kronor,
därav för vartdera av de båda senaste budgetåren 250,000 kronor.
I skrivelse den 5 september 1930 har väg- och vattenbi)ggnadsstyrelsen beträffande
medelsbehovet för ifrågavarande ändamål för nästkommande budgetår
anfört huvudsakligen följande:
I den skrivelse den 19 juni 1930, som legat till grund för Kungl. Majits
beslut den 29 augusti 1930 angående anvisande av understöd till vissa
hamnanläggningar, hade styrelsen omnämnt ett antal hamnar, beträffande
vilka intressenterna i flertalet fall redan avlämnat författningsenliga förbindelser
att uppfylla gällande föreskrifter för erhållande av statsbidrag. Det
erforderliga statsbidraget skulle för dessa hamnar utgöra 1,508,247 kronor.
I samma skrivelse hade styrelsen omnämnt ytterligare ett antal hamnar,
beträffande vilka inväntades fullständiga handlingar angående statsbidrag.
Kör dessa hamnar beräknades ett statsbidrag av i runt tal 1,170,000 kronor.
Hela det sålunda angivna anslagsbehovet skulle således uppgå till 2,678,247
kronor.
Bland de hamnföretag inom förstnämnda grupp, för vilka avlämnats fullständiga
förbindelser för intressenterna att uppfylla gällande fordringar för
erhållande av statsbidrag och vilka i stort sett vore i det skick, att de
snarast borde iståndsättas för att de ej skulle förfalla och därmed draga
större kostnader för istandsättandet än vad nu beräknades, syntes följande
böra nämnas:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
Företag. Erforderligt
statsbidrag.
Galtabäck, Hallands län .................................................. kronor 67 500
Viken, Malmöhus län .................................................... » 164 800
Foto, Göteborgs och Bohus län....................................... » 48 690
Kyrkbacken, Malmöhus län ............................................ » 85320
Ålaboderna, Malmöhus län ............................................. » 82535
Sörfjärden, Gävleborgs län ............................................. » 3ö''l00
Därjämte borde följande nyanläggningar och förbättringar
av fiskehamnar snarast komma till stånd:
Vejby, Kristianstads län.................................................. » 194,000
Björkö, Göteborgs och Bohus län ................................ » 153^440
Arild, Malmöhus län....................................................... » 30 536
Skillinge, Kristianstads län ............................................. » 101.200
Summa kronor 963,121
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
83
För att de sex först uppräknade hamnarna snarast skulle kunna iståndsättas
erfordrades till påbörjande av arbetena under nästkommande budgetår
ett minsta belopp av 260,000 kronor. För bedrivandet av arbetena å
Vejby och Björkö, vilka hamnanläggningar med hänsyn till deras stora betydelse
för fiskerinäringen också syntes böra påbörjas under nästkommande
budgetår, erfordrades ett belopp av 200,000 kronor.
Under åberopande härav och då starka skäl förelåge för statsmakterna
att för nästkommande budgetår besluta en effektiv anslagsökning, har vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen hemställt, att till statsunderstödda fiskehamnar
för budgetåret 1931/1932 måtte anvisas ett extra reservationsanslag av 460,000
kronor.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län — som tidigare vid skilda tillfällen
framhållit det stora behovet av hamnanläggningar eller hamnförbättringar
i nämnda län och betonat angelägenheten av ökade medel till hamnbyggnadsarbeten
inom länet — har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 september
1930 gjort förnyad framställning i sådant avseende och därvid hemställt,
att ett avsevärt högre belopp än det för innevarande budgetår anvisade
måtte hos riksdagen begäras för budgetåret 1931/1932.
Departementschefen yttrar:
Såsom min företrädare i ämbetet i 1929 och 1930 års statsverkspropositioner
framhållit, har man under de senaste åren avsiktligt sökt överföra
tyngdpunkten i fråga örn fiskehamnsbyggandet från de rena statshamnarna
till statsunderstödda hamnar, något som ansetts påkallat med hänsyn till
önskvärdheten av att kostnaderna för fiskehamnsanläggningarna till skälig
del bestridas av intressenterna. På sätt i berörda sammanhang antytts,
måste emellertid en dylik utveckling medföra, att större anspråk än tidigare
ställas på bidrag från förevarande anslag till nya fiskehamnar och till förbättring
av äldre hamnar. Att ett starkt behov av ökade medel till statsunderstödda
fiskehamnar för närvarande föreligger, framgår med all tydlighet
såväl av de siffror, vilka anförts i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
skrivelse — dessa siffror utvisa en betydande stegring av bidragskraven i
jämförelse med närmast föregående år — som även och icke minst av vad
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrat rörande behövliga fiskehamnsföretag
i nämnda län. Jag finner med hänsyn till vad sålunda påvisats
ofrånkomligt, att en ökning av förevarande anslag äger rum för nästkommande
budgetår. På grund av nödvändigheten att begränsa statsutgifterna
har jag dock ansett mig icke kunna biträda en så avsevärd höjning
som den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna utan finner mig
böra förorda, att anslaget bestämmes till 325,000 kronor.
I likhet med departementschefen finner utskottet en ökning av förevarande
anslag motiverad och får, då utskottet ej heller i övrigt haft någon
erinran mot Kungl. Maj:ts förslag, alltså hemställa,
att riksdagen må till statsunderstödda fiskehamnar för budgetåret
1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag av 325,000
kronor.
Utskottets
yttrande■
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. 6 haft. (Nr G.)
428 si 3
34
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
namanadrelo’cii v 21''^ t ^:t har (punkt 24) föreslagit riksdagen att till handels
fart.
^. ha“nar ock farleder för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservations[94
1 anslag av 350,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 77—79 av statsrådsprotokollet.
Till handelshamnar oell farleder Ilar för vartdera av budgetåren 1928/1929
och 1929,1930 anvisats ett reservationsanslag av 250,000 kronor. För innevarande
budgetår är anslaget upptaget med ett till 300,000 kronor förhöjt
belopp. J
I sm skrivelse med anslagsäskanden för budgetåret 1931/1932 Ilar väg- och
vattenhyggnadsstyrelsen hemställt, att till handelshamnar och farleder måtte
ör budgetåret 1931/1932 anvisas ett extra reservationsanslag av 545,000 kronor.
Styrelsen har beträffande medelsbehovet anfört bland annat följande.
Tili fullföljande av redan beslutade arbeten i Mörbylånga och Färjestaden
erfoidmdes ett belopp av 62,000 kronor. Till hamnföretag, vilkas påbörjande
redan av Kungl. Majit medgivits, samt till ett företag8 rörande vilket
IKön™611 riidan anha,nit °“ tillstånd för vederbörande att påbörja detsamma
(K o j > man neli arn n), erfordrades anslag med inalles 345,500 kronor varav under
budgetaret 1931/1932 borde finnas tillgång till 213,500 kronor. Härtill komme
det tor anläggning av Köpings djuphamn för år 1931/1932 erforderliga
anslaget av 120,000 kronor Slutligen syntes ett belopp av minst 150 000
kronor bora vara under nästkommande budgetår tillgängligt för nya ännu
icke beslutade arbeten. För budgetåret 1931/1932 skulle således7 inalles
erfordras ett anslag av i runt tal 545,000 kronor.
Departementschefen har anfört följande:
Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen omnämnt, anvisade Kungl Maid
tillhona b207 090 r ^ ?tatskid™g från förevarande anslag med
tdlhopa 207,090 kronor till sex företag, danbland även till påbörjande av de
i styrelsens skrivelse omformalda arbetena i Mörbylånga och Färjestaden
Vid denna bidragsfordelmng reserverades av anslaget omkring 110,000 kronor
bllTnde ,tlU a,nlaggmij8 ay djuphamn för staden Köping, vilket
lange planerade foretag beräknades bliva igångsatt under loppet av innevarande
budgetår Genom beslut den 20 september 1930 har Kungl Maid
■^•Trbr?at Jldrag med sistnämnda belopp till detta företags påbörjande
i enlighet med av Kungl. Majit samma dag fastställd arbetsplan. Av
anslaget till handelshamnar och farleder återstår därefter odisponerat ett
belopp av endast 102 kronor 79 öre. "
“ede1lskekov®t för nästkommande budgetår beträffar, lärer med hänsjn
tili det betydande belopp, som åtgår till bidrag för det omfattande hamnoi
etage t i Koping — det totala bidragsbeloppet för detta arbete utgör 355 000
Kronor — en höjning av nuvarande anslagssumma vara nödvändig för’att
Sfi bidrags soldan des intressen icke skola bliva oskäligt tillbakasätta. Av
statsfinansiella skal kan jag dock icke förorda en så kraftig anslagsökning
d(r? £7, vag‘,och .vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna. Med utgångspunkt
flan att bidrag för nästkommande budgetår bora, i ungefär den omfattning
som av styrelsen beraknats avses för hamnföretagen i Köping, Mörbylånga
Färjestaden Degerhamn och Lysekil samt att därutöver bör finnas tillgäng
,
nagot kelopp för annu ej beslutade arbeten, har jag ansett mig böra
tillstyrka, att anslaget bestämmes till 350,000 kronor. ö
Statsutskottets utlåtande Nr 6. 35
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till handelshamnar och farleder för budgetåret
1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag av 350,000
kronor.
22:o) Kungl. Maj:t har (punkt 25) föreslagit riksdagen att till underhåll av
fiskehamnar för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag av
50.000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 79 och 80 av statsrådsprotokollet.
För ifrågavarande ändamål har riksdagen för budgetåren 1923—1931 anvisat
tillhopa 190,000 kronor, därav för budgetåret 1930/1931 35,000 kronor.
I skrivelse den 5 september 1930 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställt,
att för ifrågavarande ändamål måtte för budgetåret 1931/1932 anvisas
ett belopp av 60,000 kronor.
Departementschefen yttrar:
Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uppgift skulle med hänsyn till
redan nu kända förhållanden — utöver beräknad reservation, omkring 6Ö0 kronor,
samt såsom underhållsbidrag från hamnintressenter förväntat belopp av
2,700 kronor — det oundgängliga medelsbehovet för underhåll av fiskehamnar
under budgetåret 1931/1932 uppgå till omkring 42,700 kronor. Under sådana
omständigheter och då det därjämte synes påkallat, att ett belopp står till
förfogande för mötande av oförutsedda kostnader, lärer man icke kunna
undgå en jämförelsevis betydande ökning av nuvarande anslagssumma. Så
stor ökning, som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagits, anser jag
mig dock icke kunna förorda. Ett belopp av 50,000 kronor torde kunna
vara tillfyllest för tillgodoseende under nästkommande budgetår av ifrågavarande
ändamål.
Utskottet, som ej haft någon erinran mot Kungl. Maj:ts förevarande förslag,
hemställer,
att riksdagen må till underhåll av fiskehamnar för budgetåret
1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag av 50,000 kronor.
23:o) Kungl. Maj:t har (punkt 26) föreslagit riksdagen att till uthamn för
Haparanda och Tornedalen för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag
av 200,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 80—82 i det åberopade statsrådsprotokollet.
I
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta, den ena inom första kammaren, nr 81, av herr O. Bergqvist
m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 126, av herr E. Hage
m. fl., i vilka yrkats, att riksdagen måtte till uthamn för Haparanda och
Tornedalen för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag av
500.000 kronor.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för nämnda yrkande, får utskottet
hänvisa till motionen I: 81.
Utskottets
yttrande.
Underhåll
av fiskehamnar.
[25.]
Utskottets
yttrande.
Uthamn
för Haparanda
och
Tornedalen.
[26.]
36
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
För behandlingen vid 1930 års riksdag av frågan om anslag till förevarande
anläggning lämnas i statsrådsprotokollet följande redogörelse.
I proposition nr 222 till 1930 års riksdag framlades förslag i fråga örn
anläggande av uthamn för Haparanda och Tornedalen. Förslaget innebar,
att en dylik uthamn skulle anläggas vid Karl Johans stad, omkring 16 kilometer
sydväst från Haparanda, i huvudsaklig överensstämmelse med en av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utarbetad plan. Denna plan byggde på
att mellan Haparanda och hamnen tillsvidare skulle anordnas endast vägförbindelse,
för vilket ändamål dels den befintliga kustlandsvägen från
Haparanda på vissa sträckor skulle förbättras, dels ock tillfartsväg från
nämnda landsväg till hamnell anläggas.
Kostnaderna för samtliga i nu angivna förslag ingående arbeten beräknades
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppgå till 920,000 kronor, varav
belöpte på anläggandet av tillfartsväg 75,000 kronor och på förbättring av
kustlandsvägen 35,000 kronor samt på själva hamnanläggningen återstoden
eller 810,000 kronor. Arbetena med förbättring av kustlandsvägen ansågos
emellertid böra utföras genom vederbörande vägdistrikts försorg med bidrag
till 90 procent av automobilskattemedel. Behovet av statsanslag skulle alltså
avse endast själva hamnen jämte tillfartsvägen. Beträffande kostnaden för
själva hamnen, 810,000 kronor, förutsattes emellertid, att såsom villkor för
anslags beredande skulle föreskrivas, att vederbörande ortsintressenter förbunde
sig att deltaga med 5 procent av nämnda kostnad eller 40,500 kronor.
Såsom ytterligare villkor skulle uppställas, att ortsintressenterna förbunde
sig att bestrida kostnaderna för förvärvande av för hamnområde och tillfartsväg
erforderlig mark samt att Haparanda stad övertoge hamnens drift och
underhåll, varvid hamninkomsterna skulle tillfalla staden. I propositionen
uttalades, att anslagsmedel icke borde ställas till förfogande för arbetenas
påbörjande, förrän nu angivna villkor uppfyllts.
I enlighet med här nämnda förutsättningar beräknades behovet av statsanslag
för ändamålet till (810,000 — 40,500 + 75,000) 844,500 kronor eller i
avrundat tal 845,000 kronor, under det att sammanlagda anläggningskostnaden
för hamnen jämte tillfartsväg skulle utgöra 885,000 kronor. Av det
beräknade anslagsbeloppet äskades i propositionen 200,000 kronor såsom
extra reservationsanslag för budgetåret 1930/1931.
Eiksdagen biföll vad Kungl. Maj:t i berörda proposition föreslagit (riksdagens
skrivelse nr 297).
I skrivelse den 5 september 1930 har väg- oell vattenbyggnadsstyrelsen
gjort framställning örn medel till fullföljande av arbetena i fråga. Styrelsen
har därvid anfört, att så snart vederbörliga förbindelser från ortsintressenterna
och Haparanda stad förelåge, de komme att av styrelsen översändas
till Kungl. Maj:t. Hamnarbetet beräknades sedermera taga sin början i
slutet av år 1930 och det av riksdagen för budgetåret 1930/1931 anvisade
anslaget bliva till budgetårets slut fullt förbrukat. Styrelsen ansåge hamnarbetets
rationella bedrivande under budgetåret 1931/1932 kräva ett belopp
av 500,000 kronor.
Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med skrivelse den 2 december
1930 till Kungl. Majit överlämnat vederbörlig förbindelse i förut angivna
hänseenden från Haparanda stad, har Kungl. Majit genom beslut den 19
december 1930 — med godkännande av förbindelsen — bemyndigat styrelsen
att utföra anläggningsarbetena i fråga i överensstämmelse med den förut
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
37
godkända planen samt ställt det av riksdagen för innevarande budgetår anvisade
anslaget för ändamålet till styrelsens förfogande.
Departementschefen har framhållit, att det dröjsmål, som uppstått med
avgivandet av förbindelsen från intressenterna, föranlett en avsevärd förskjutning
av tidpunkten för arbetenas igångsättande i förhållande till vad
som ursprungligen beräknats. På grund härav syntes ett så stort anslagsbelopp
som det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen begärda icke bliva
erforderligt för arbetenas rationella bedrivande under nästkommande budgetår.
Departementschefen förordade, att anslaget bestämdes till samma summa
som för innevarande budgetår eller 200,000 kronor.
Genom att arbetet å ifrågavarande hamnanläggning utsträckes över en
alltför lång tid förminskas, enligt vad som för utskottet framhållits, möjligheterna
att på ett fullt ekonomiskt sätt genomföra byggnadsplanen. På
grund härav vill utskottet förorda en höjning av anslagsbeloppet från äskade
200,000 kronor till 300,000 kronor.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och de av herrar Bergqvist m. fl. och Hage m. fl. i ämnet
väckta motionerna (I: 81 och II: 126), må till uthamn för
Haparanda och Tornedalen för budgetåret 1931/1932 anvisa ett
extra reservationsanslag av 300,000 kronor.
24:o) Kungl. Maj:t har (punkt 27) föreslagit riksdagen att till upprensning
av farled förbi Långören till Torhamnsfjärden för budgetåret 1931/1932
anvisa ett extra reservationsanslag av 75,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 82—89 av statsrådsprotokollet.
Genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg uppgjorde dåvarande
arbetschefen, numera t. f. byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
kaptenen S. Stenberg i januari 1929 en plan för anordnande av en förbättrad
farled från Östersjön förbi Långören till Torhamnsfjärden i Karlskrona
skärgård. Planen upptog tre alternativ, nämligen med ett vattendjup och en
bottenbredd av respektive 3.o och 20 meter, 3.6 och 20 meter samt 3.6 och 25
meter. Kostnaden för själva upprensningen beräknades för dessa alternativ till
respektive 34,000, 80,000 och 100,000 kronor. Härtill skulle för samtliga alternativ
komma kostnad för uppförandet av nödiga fyrar, för vilket ändamål beräknades
ett belopp av 15,000 kronor.
Därefter har länsstyrelsen i Blekinge län framhållit, att upprensning och
belysning av ifrågavarande farled komme att bliva till stor nytta för den
mindre sjöfarten och för fiskarbefolkningen, samt tillstyrkt upprensningens
utförande med ett farledsdjup av 3.6 meter samt en bottenbredd av 20 meter.
I skrivelse den 5 september 1929 med anslagsäslcanden för budgetåret
1930/1931 tillstyrkte väg- och vattenhy g gnadssty reisen, att upprensningen
måtte komma till stand med ett djup av 3.6 meter samt en bottcubredd av 20
meter ävensom helt utföras med statsmedel, varvid dock utprickning av far
-
Utskottets
yttrande.
Upprensning
av farled
förbi Långören
till
Torbamnsfj
arden.
[27.]
38
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
leden samt drift och underhåll av de föreslagna fyrarna borde åligga lotsverket.
För ändamålet äskade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för budgetåret
1930/1931 ett anslag av 95,000 kronor.
Chefen för marinstaben tillstyrkte förslaget.
Lotsstyrelsen förordade av säkerhetshänsyn det mest omfattande av de tre
alternativen, nämligen uppmuddring av infartsrännan till 3.6 meters djup under
medelvattenytan och 25 meters bottenbredd. Den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
för behövliga fyrar beräknade kostnaden av 15,000 kronor borde vara
tillfyllest för uppförande av två par agafyrar. Emellertid erfordrades ännu en
fyr, nämligen en sektorfyr a fasta landet vid Torhamn. Styrelsen beräknade
kostnaden för denna fyranläggning till 3,000 kronor under förutsättning av en
agafyr, men tillfälle kunde möjligen yppa sig att i stället anordna en elektrisk
fyrlykta. Årlig kostnad för underhåll, drift, tillsyn och skötsel av de ifrågasatta
fem agafyrarna tillsammans beräknades uppgå till omkring 1,000 kronor,
varmed omkostnadsstaten för lots- och fyrinrättningen komme att belastas.
Därest fyren vid Torhamn bleve anordnad för elektrisk drift, borde nämnda
fyr överlämnas till Torhamns kommun, som i så fall borde svara för fyrens
underhåll, drift, tillsyn och skötsel.
Kommerskollegium förklarade sig för sin del, ur synpunkten av de intressen
kollegium företrädesvis hade att bevaka, icke kunna allenast med hänsyn till
sjöfarten, vilken synts vara av allenast ringa omfattning och av så gott som
uteslutande lokal karaktär, tillstyrka medel för ändamålet till föreslaget belopp,
helst som utvägar icke syntes saknas att på annat sätt tillgodose jämväl åtminstone
största delen av den minsta sjöfartens berättigade intresse av att äga
tillgång till dylik hamn. Kollegium syftade härvid på framkomna särskilda
förslag dels örn eventuellt utbyggande av en ifrågasatt fiskehamnsanläggning
\id Utklippoma att tjäna jämväl som nödhamn för den mindre sjöfarten, dels
ock om anordnande av fyrbelysning av inloppet till Kållafjärden. Kollegium
fann sig efter hörande av sin sjötekniske konsulent bora., under förutsättning
att nämnda fiskehamnsanläggning utan alltför höga kostnader kunde för ändamålet
utbyggas, giva sitt förord at förslaget härutinnan. Örn däremot ur kostnadssynpunkt
eller eljest det sålunda förordade förslaget icke skulle finnas
böra realiseras, syntes det kollegium böra göras till föremål för närmare undersökning,
vilka säkerhetsanstalter, som kunde erfordras för att göra den nyssnämnda
Kållafjärden även under mörker lätt tillgänglig såsom nödhamn.
Motionsvis framfördes vid 1930 års riksdag det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
år 1929 framlagda förslaget örn uppmuddring av farleden förbi det
vid Blekinges sydöstra udde belägna Långören till Torhamnsfjärden samt i
samband därmed nämnda farleds förseende med fyrbelysning.
Riksdagen framhöll för egen del, att bristen på nödhamnsmöjligheter å
denna av havsfiskare och andra sjöfarande livligt trafikerade del av svenska
Östersjökusten för närvarande vore synnerligen påtaglig. De mindre fartyg,
varom här i stor utsträckning vore fråga, utsattes ofta för synnerligen ödesdigra
påfrestningar och risker, när de hade att under hårt väder antingen
runda de yttre skären utanför Karlskrona eller ock söka skydd långt upp mot
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
39
Kalmarsund. I jämförelse med den betydande ökning av skyddsmöjligheterna,
som genom farledsförbättringen skulle vinnas, måste det därför erforderliga
beloppet få anses jämförelsevis måttligt. Företaget syntes dock hava den omfattning,
att förslag härom hör avvaktas från Kungl. Majit.
I skrivelse den 5 september 1930 har nu väg- och vattenhy g gnadsstyr elsen
gjort förnyad framställning i ämnet.
Styrelsen har därvid uttalat, att styrelsen funnit lotsstyrelsens förslag örn
breddning av farleden till 25 meter med hänsyn till strömsättningen vara synnerligen
ändamålsenligt. Styrelsen har alltså nu tillstyrkt upprensningens utförande
enligt det förut omnämnda, mest omfattande alternativet, avseende ett
djup av 3.6 meter samt en bottenbredd av 25 meter. Kostnaderna härför hava,
i enlighet med den tidigare beträffande upprensningsarbetena verkställda beräkningen
och med hänsynstagande till vad lotsstyrelsen anfört i fråga örn fyranordningar,
uppskattats till sammanlagt 118,000 kronor. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har hemställt örn anvisande för nästkommande budgetår av
ett anslag å nämnda belopp till förevarande ändamål.
I samband härmed har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagt en beräkning
av kostnaderna för uppmuddring av den inre farleden från Torhamnsfjärden
till Karlskrona såsom direkt fortsättning av farleden förbi Långören
till Torhamnsfjärden. Denna upprensning — vilken, på sätt i det föregående
omnämnts, med ett djup av 3.6 meter och en farledsbredd av 20 meter år 1929
beräknats draga en kostnad av 124,000 kronor — har nu med samma bredd
och djup, som föreslagits beträffande Långörenleden, beräknats betinga en utgift
av 161,000 kronor, oberäknat kostnader för utprickning och eventuell belysning.
Jämväl över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens nu föreliggande framställning
hava chefen för marinstaben, lotsstyrelsen och kommerskollegium yttrat sig.
Med anledning av att kommerskollegium förordat en upprensning till ett
djup av minst 4.6 meter av den yttre delen av farleden i fråga har väg- och
vattenhy g gnadsstyr elsen i utlåtande den 13 oktober 1930 förklarat sig anse
det föreslagna djupet 3.6 meter tillräckligt även i farledens yttre del. Skulle
denna del upprensas till 4.6 meters djup, så ökades kostnaden för företaget i
dess helhet, inklusive fyrbelysning, till 212,000 kronor, en så betydande kostnadsökning,
att den ej syntes styrelsen tillräckligt motiverad.
Länsstyrelsen i Blekinge län har i skrivelse den 9 augusti 1930 uttalat sig
för ledens upprensning till 25 meters bredd.
Departementschefen finner ett påtagligt behov föreligga i synnerhet för
den mindre sjöfarten att äga tillgång till skyddad ankarsättning vid ifrågavarande
del av Östersjökusten. Med hänsyn till det särskilda syfte, som det
här gällde att tillgodose, syntes av de olika förslag, som i ärendet omförmälts,
endast de som avse upprensning av farleden förbi Långören till Torhamnsfjärden
samt åstadkommande av ett fyrbelyst inlopp till Kållafjärden böra komma
under övervägande. Med stöd av den föreliggande utredningen förordade departementschefen,
att av dessa båda förslag det förstnämnda erhölle företräde.
Departementschefen ansluter sig till den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
40
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
förordade upprensningen av farleden i dess helhet till ett vattendjup av 3,e
meter och en bottenbredd av 25 meter, vilken skulle komma att tillgodose behovet
av skyddsmöjligheter på ett sätt, som beträffande de fartyg, för vilka
riskerna under nuvarande förhållanden vore störst — nämligen fiskebåtar och
mindre lastfartyg i kustfart — kunde anses fullt tillfredsställande, samt tillstyrker
ett genomförande av styrelsens förslag oförändrat.
Vidare framhålles att, ehuru det tillstyrkta upprensningsarbetet — såsom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen betonat — är att anse såsom ett självständigt
företag och ej blott såsom ett led i en upprensning av östra farleden
till Karlskrona, utredningen i ärendet visar, att möjlighet föreligger att i en
framtid, om sa skulle anses önskvärt, verkställa en uppmuddring av den inre
farleden från Torhamnsfjärden in till Karlskrona såsom en direkt fortsättning
på den nu tilltänkta farleden.
Beträffande kostnaderna yttrar departementschefen följande.
Mot de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknade kostnaderna för nu
ifrågavarande företag, slutande å ett belopp av 118,000 kronor, torde i och för
sig intet vara att erinra. Emellertid skulle någon nedsättning av den i totalsumman
ingående utgiftsposten till anordnandet av fyrbelysning kunna ske,
därest, såsom lotsstyrelsen alternativt tänkt sig, den i kostnadsberäkningen upptagna
agafyren å fastlandet vid Torhamn kunde ersättas med en elektrisk fyrlykta.
Annu kan icke avgöras, huruvida erforderliga förutsättningar härför
komma att bliva för handen. Då jag av statsfinansiella skäl nödgas föreslå, att
det för företaget behövliga anslagsbeloppet fördelas på två budgetår, torde
likväl tillfälle beredas att före äskande av slutanslag till upprensningsarbetena
taga ståndpunkt till denna detaljfråga.
Underhåll och drift av föreslagna fyrar torde, i den omfattning lotsstyrelsen
förutsatt, böra omhänderhavas och bekostas av lotsverket. Beträffande fyrarnas
anordnande torde erforderligt samarbete mellan lotsstyrelsen samt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen böra äga rum.
För nästkommande budgetår vill jag till arbetena i fråga föreslå ett anslagsbelopp
av 75,000 kronor.
Utskottet, Under erinran att 1930 års riksdag uttalat sig för en upprensning av Långyttrande.
örcnleden i syfte att bereda nödhamnsmöjligheter å ifrågavarande av havsfiskare
och andra sjöfarande livligt trafikerade del av den svenska Östersjökusten,
får utskottet tillstyrka förevarande förslag.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må till upprensning av farled förbi Långören till
Torhamnsfjärden för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag
av 75,000 kronor.
Vissa nied
upprensning
av Oxdjupet
sammanhängande
utgifter.
[28.]
25:o) I enlighet med Kungl. Majis förslag (punkt 28) hemställer utskottet,
att riksdagen må till vissa med upprensning av Oxdjupet
sammanhängande utgifter för budgetåret 1931/1932 anvisa ett
extra anslag av 10,000 kronor.
41
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
26:o) Beträffande departementschefens uttalanden (sid. 90—101 i statsrådsprotokollet)
rörande inomskärsfarled Ramsvikskilen—Ålstensliamn jämte i VikaWien—
ämnet väckta motioner kommer utskottet att framdeles under riksdagen av
giva yttrande; vilket utskottet härigenom velat för riksdagen
anmäla.
27:o) Departementschefen har (sid. 101-103 av statsrådsprotokollet) an- upprensning
i m . i . . ••ji TTiö •• äv norra in*
mätt frågan örn upprensning av norra inloppet tili i arosuna. loppet tili
Departementschefen har därvid erinrat, att 1930 års riksdag till försöks. Fårösund,
arbeten för ifrågavarande upprensning anvisat ett extra reservationsanslag
av 65,000 kronor.
Sedan vattenfallsstyrelsen, som erhållit i uppdrag att utföra berörda arbeten,
avslutat desamma, har styrelsen i skrivelse den 29 september 1930.
framlagt resultaten av desamma. Styrelsen har förklarat sig anse dessa
resultat bestyrka styrelsens tidigare kostnadsberäkningar. Med ledning av
de vunna erfarenheterna samt med vissa härav föranledda ökningar av de
kubikmassor, som måste borttagas, har styrelsen framlagt kalkyler rörande
kostnaderna för farledens upprensning enligt tre olika av styrelsen angivna
alternativ. Av dessa avser alternativ 1 en upprensning av farleden i dess
helhet till 5.5 meters djup och 45 meters bottenbredd, medan alternativ 2
innefattar en begränsning av farledsbredden till 40 meter i farledens södra
del och alternativ 3 går ut på — förutom nyssnämnda ändring beträffande
bredden — jämväl en inskränkning av bottendjupet i farledens norra och
södra delar till 5.o meter. Kostnaderna för dessa olika alternativ hava, utöver
det till försöksarbeten anvisade anslagsbeloppet, uppskattats till respektive
450,000 kronor, 425,000 kronor och 375,000 kronor. Styrelsen har för
sin del tillstyrkt arbetenas utförande i enlighet med alternativ 2.
I avgivna utlåtanden hava länsstyrelsen i Gotlands län, kommerskollegium,
chefen för marinstaben samt lotsstyrelsen helt eller i huvudsak anslutit sig till
vad vattenfallsstyrelsen föreslagit. Även väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har
förklarat sig icke hava något att erinra mot genomförande av det utav
vattenfallsstyrelsen tillstyrkta alternativet 2. Beträffande kostnaderna för
upprensningen har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen däremot uttalat en från
vattenfallsstyrelsens mening avvikande uppfattning. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
— som på närmare angivna grunder ansett resultaten av de utförda
försöksarbetena icke bestyrka vattenfallsstyrelsens kostnadsberäkningar utan
visa, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ej övervärderat svårigheterna vid
upprensningen — har icke ansett skäl föreligga till frångående av sina tidigare
kostnadsberäkningar. För sin del har styrelsen beräknat kostnaderna
för alternativ 2 till 784,000 kronor utöver det till försöksarbeten anvisade
anslagsbeloppet. För budgetåret 1931/1932 har styrelsen beräknat medelsbehovet
till 400,000 kronor.
För egen del anför departementschefen följande:
Med anledning av vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört rörande
beräkningen av kostnaderna för ifrågavarande arbeten, har ärendet måst
remitteras till vattenfallsstyrelsen för förnyat utlåtande, vilket vid den tid
-
Utskottets
yttrande.
Bidrag till
vissa kommunikations
ändamål.
[29.]
42 Statsutskottets utlåtande Nr 6.
punkt, då arbetet med statsverkspropositionen måst avslutas, ännu icke
inkommit. Jag har därför ännu icke kunnat för egen del taga ståndpunkt
till de i ärendet föreliggande alternativa förslagen. På grund härav och
då i varje fall med hänsyn till rådande statsfinansiella situation medel för
arbetenas utförande icke kunna för närvarande beredas, har jag icke anledning
att tillstyrka beräknande av anslag för ändamålet.
I detta sammanhang har utskottet förehaft två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren, nr 78, av herrar G. W. Boos och
L. G. Bodin samt den andra inom andra kammaren, nr 119, av herr A.
Gardell i. Stenstu m. fl., i vilka motioner hemställts, att riksdagen ville till
upprensning av norra inloppet till Fårösundsleden anvisa ett reservationsanslag
av 425,000 kronor.
I fråga örn de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sin framställning,
får utskottet hänvisa till motionen I: 78.
Under hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört, får utskottet
avstyrka det motionsvis framförda förslaget örn anvisning vid innevarande
riksdag av anslag till ifrågavarande farledsföretag.
Utskottet hemställer alltså,
att de av herrar Roos och Bodin samt Gardell i Stenstu
m. fl. väckta motionerna (I: 78 och II: 119) ej må av riksdagen
bifallas.
Vägtrafik väsendet.
28:o) Kungl. Maj:t har (punkt 29) föreslagit riksdagen att höja det ordinarie
reservationsanslaget till bidrag till vissa kommunikationsändamål, nu
35,000 kronor, med 5,000 kronor till 40,000 kronor.
Ifrågavarande anslag utgjorde budgetåret 1928/1929 20,000 kronor, budgetåret
1929/1930 30,000 kronor och innevarande budgetår 35,000 kronor.
Departementschefen har yttrat bland annat:
^ vissa kommunikationsändamål stå för nu löpande budgetår
till förfogande dels anslag å 35,000 kronor och dels en reservation från budgetåret
1929/1930 . å omkring 12,600 kronor eller sammanlagt omkring 47,000
kronor. Med hänsyn till angelägenheten av att tillgodose behovet av isvagar,
varutinnan jag tillåter mig att hänvisa till vad som anfördes i nästlidet
års statsverksproposition (sjätte huvudtiteln, punkt 31), torde för detta
ändamål få avses minst det härför beräknade beloppet, 5,000 kronor. Tages
vidare i betraktande, att det — på sätt framgår av 1929 års statsverksproposition
(sjätte huvudtiteln, punkt 28) — under ännu någon tid torde komma
att torefinnas ett ökat behov av bidrag till understödjande av ångbåtstrafiken
''/. vUsa norrländska sjöar, synes det, såvitt nu kan bedömas, även med omformälda
medelstillgang å anslaget icke antagligt att detta skall räcka jämväl
Statsutskottets utlåtande Nr 6. 43
till bestridande av kostnaderna för de mest trängande iståndsättnings&tgärderna
å fjällstugorna i fråga. För detta ändamål synes en anslagshöjning
för nästkommande budgetår av 5,000 kronor bliva erforderlig.
Utskottet, som ej haft någon erinran mot förevarande förslag, hemställer,
att riksdagen må höja det ordinarie reservationsanslaget till
bidrag till vissa kommunikationsändamål, nu 35,000 kronor, med
5,000 kronor till 40,000 kronor.
29:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 30) hemställer utskottet,
att riksdagen må minska det ordinarie förslagsanslaget till
bidrag till skjutsentreprenader, nu 50,000 kronor, med 10,000
kronor till 40,000 kronor.
30:o) Kungl. Majit har (punkt 31) föreslagit riksdagen att till registrering
av motorfordon för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av
30,000 kronor.
Utredningen återfinnes å sid. 105—107 i statsrådsprotokollet.
Till bestridande av utgifter för registrering av automobiler anvisade
1927 års riksdag ett extra förslagsanslag av 10,000 kronor. För vartdera av
budgetåren 1928/1929 och 1929/1930 har anslaget uppförts med ett till
20,000 kronor förhöjt belopp. Den av 1928 års riksdag sålunda beslutade
ökningen vidtogs dels för att bereda personalen å det inom generalstaben
förda centralregistret över motorfordon viss avlöningsförhöjning, dels ock
med hänsyn till storleken av de utgifter, som i övrigt kunde väntas komma
att belasta anslaget.
Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition nr 221 framställda förslag anvisade
1930 års riksdag för budgetåret 1930/1931 för ändamålet ett med hänsyn
till belastningen under budgetåret 1928/1929 till 30,000 kronor förhöjt anslag,
varvid samtidigt anslagets benämning ändrades till »Registrering av motorfordon».
I skrivelse den 3 juli 1930 har chefen för generalstaben gjort framställning
örn anslag för budgetåret 1931/1932 för centralregistrets förande med ett till
13,800 kronor förhöjt belopp. Därvid anföres, att motorfordonsregistrets
förande under budgetåret 1931/1932 kunde beräknas medföra följande kostnader
utöver det för närvarande utgående anslaget av 11,400 kronor:
Avlöning under 10 månader till ett extra kvinnligt biträde ... kronor 1,500
Löneförhöjning med vardera 300 kronor åt två biträden ......... » 600
Ökning av anslaget för tillfälliga utgifter.....................................1*22
Summa kronor 2,400.
Departementschefen yttrar följande:
Skötseln av ifrågavarande centralregister omhänderhaves av en officer (i
reserven) i egenskap av föreståndare samt tre kvinnliga biträden ett kansli
-
Utskottets
yttrande.
Bidrag till
skjutsentreprenader.
[30.]
Registrering
av motorfordon.
[31.]
Utskottets
yttrande.
Besiktning
av motorfordon.
[32.]
åt
regelbunden
m. m.
[33 —
42.]
44 Statsutskottets utlåtande Nr 6.
biträde och två skrivbiträden — vartill kommer under en del av året ett
extra biträde. Kanslibiträdet erhöll, räknat från och med den 1 juli 1928
arvodesförhöjning med 300 kronor för år till 3,000 kronor. Av skrivbiträdena
är det ena anställt sedan mars 1928 och det andra från senare tidpunkt,
båda mot ett arvode av 2,100 kronor för år. Det nu framlagda förslaget
avser att bereda de två tidigast antagna biträdena arvodesförhöjning
från och med den 1 juli 1931 med för vartdera 300 kronor för år eller tillhopa
600 kronor. Häremot synes intet vara att erinra, varvid förutsättes,
att dyrtidstillägg å ifrågavarande arvoden liksom hittills icke skall utgå.
Mot vad chefen för generalstaben i övrigt hemställt har jag icke heller
funnit anledning till erinran.
. Vid bifall till framställningen skulle den årliga kostnaden för centralregistret,
som för innevarande budgetår utgör sammanlagt 12,450 kronor, komma
att uppgå till ett belopp av 13,800 kronor, fördelat på följande sätt:
Avlöningar: Kronor.
Föreståndaren..................................................................... 3,180
Kanslibiträde ...................................................................... 3^300
Ett skrivbiträde .................................................................... 2A00
» » .................................................................. 2,100
Tillfällig arbetskraft............................................................... 1,500
Expenser (kartonger, kort m. m.)............................................ 1^320
Den sålunda ökade belastningen synes icke behöva föranleda någon höjning
av anslagsbeloppet.
Utskottet har icke haft anledning till erinran mot förevarande förslag
och hemställer alltså,
att riksdagen må till registrering av motorfordon för budgetåret
1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av 30,000 kronor.
3bo) Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 32) hemställer
utskottet,
att riksdagen må till besiktning av motorfordon för budgetåret
1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av 1,050,000
kronor.
Luftfartsväsendet.
32:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkterna 33—42) angående anslag
till luftfartsväsendet m. m. jämte i ämnet väckta motioner kommer utskottet
att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet
velat härigenom för riksdagen
anmäla.
t
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
45
Byggnadsväsende^
33:o) Kungl. Majit har (punkt 43) föreslagit riksdagen att till byggnads- ^yssaadastyrelsens
verksamhet för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslags- verksamhet.
anslag av 133,000 kronor. [43.]
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 156—157 i statsrådsprotokollet.
I det ordinarie förslagsanslaget å 256,300 kronor till byggnadsstyrelsen
ingår en post å 67,000 kronor till avlöningar till ieke-ordinarie befattningshavare
m. m. Utöver det ordinarie anslaget har riksdagen till upprätthållande
av byggnadsstyrelsens verksamhet sedan flera år tillbaka anvisat ett
extra anslag, senast för budgetåret 1930/1931 till belopp av 95,200 kronor.
Sistnämnda anslag är avsett till avlöningar, i den mån den ordinarie anslagsposten
icke förslår, till icke-ordinarie befattningshavare och tillfälliga
arbetsbiträden å styrelsens samtliga byråer utom byggnadsbyrån, beträffande
vars icke-ordinarie befattningshavare kostnaderna för avlöningar jämlikt medgivande
av riksdagen påföras anslagen för de av byggnadsstyrelsen omhänderhavda
byggnadsföretagen enligt grunder, som fastställas av Kungl. Majit.
I skrivelse den 28 augusti 1930 har byggnadsstyrelsen gjort framställning
om anslag till upprätthållande av styrelsens verksamhet för budgetåret 1931/
1932.
Styrelsen meddelar, att avlöningarna till icke-ordinarie befattningshavare
å styrelsens samtliga byråer med undantag av byggnadsbyrån under nu
löpande budgetår beräknas komma att uppgå till i runt tal 146,500 kronor,
avlöningsförhöjningar inräknade. För nästkommande budgetår berä,knar
styrelsen, att avlöningarna till samma personal med hänsyn till intjänta
ålderstillägg komma att ökas med 2,200 kronor till omkring 148,700 kronor.
Styrelsen gör vidare framställning örn beredande av medel för anställande
av ytterligare ett ritkunnigt biträde, avsett för handhavandet av det till
styrelsens utredningsbyrå hörande byggnadsarkivet. Detta biträde skulle i
likhet med övriga ritkunniga skrivbiträden hänföras till lönegrad 7 i löneplanen
för extra ordinarie tjänstemän med en begynnelselön av 2,520 kronor.
Till bestridande av kostnaderna för gratifikationer åt tjänstgörande arkitekter
utom stat, avlöning åt den tekniske inspektören vid de kungl, teatrarna, tillfälliga
biträden m. m. har styrelsen för nästkommande budgetår beräknat ett
oförändrat belopp av 16,000 kronor.
För samtliga nu angivna kostnader skulle alltså för budgetåret 1931/1932
erfordras ett sammanlagt belopp av (148,700 + 2,520 + 16,000) 167,220 kronor
eller i runt tal 167,200 kronor. Då den å styrelsens stat upptagna anslagsposten
till avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare uppgår till 67,000
kronor, skulle alltså till upprätthållande av styrelsens verksamhet för nästa
budgetår behövas ett extra anslag av 100,200 kronor.
I anledning av styrelsens förslag örn medel till anställande av ytterligare
ett biträde å styrelsens utredningsbyrå hava utlåtanden inhämtats av allmänna
civilförvaltningens lönenämnd, som förklarat sig, därest behov av det
46
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
Länsarki
tekter.
[44.]
ifrågasatta biträdet förefunnes, intet hava att erinra mot den föreslagna
placeringen i lönegrad, samt av statskontoret, som gjort enahanda uttalande.
Departementschefen har anfört följande:
Yad först angår frågan örn beredande av medel för anställande av ytterligare
ett ritkunnigt biträde inom byggnadsstyrelsen, torde behovet härav
icke vara så trängande, att icke med denna åtgärd ännu något kan anstå.
Beträffande styrelsens framställning i övrigt må erinras, att för avlöningar
under budgetåret 1930/1931 till icke-ordinarie personal å styrelsens samtliga
byråer med undantag av byggnadsbyrån i 1930 års statsverksproposition
räknades med ett belopp av 146,200 kronor eller, örn förut nämnda, i det
ordinarie anslaget ingående post å 67,000 kronor frånräknas, 79,200 kronor,
vilket sistnämnda belopp tillsammans med beräknade 16,000 kronor till tjänstgörande
arkitekter utom stat m. m. motsvarar det för samma budgetår uppförda
förstärkningsanslaget å 95,200 kronor. Då emellertid ett belopp av
146,500 kronor visat sig erforderligt för förstnämnda ändamål, står under innevarande
budgetår för det senare ändamålet till förfogande allenast 15,700
kronor. Byggnadsstyrelsens förslag i förevarande del avser en höjning av
förstärkningsanslaget med 2,200 kronor till avlöningsförhöjningar samt därutöver
en ökning med 300 kronor för att ånyo bringa upp posten till arkitekter
m. m. till det tidigare för ändamålet beräknade beloppet av 16,000
kronor. Anslaget skulle således för tillgodoseende av de ändamål, för vilka
detsamma nu är avsett, höjas från 95,200 kronor med 2,500 kronor till 97,700
kronor. Mot en sådan ökning har jag icke något att erinra.
Viss förändring beträffande förevarande anslag påkallas vidare för genomförande
av det utav chefen för finansdepartementet tidigare i dag under
rubriken »för flera huvudtitlar gemensamma frågor» omnämnda förslaget örn utbrytande
ur huvudtitlarnas allmänna anslag till rese- och traktamentspenningar
av resekostnaderna för vissa grupper av förrättningsmän. I enlighet härmed
torde de hittills från sjätte huvudtitelns allmänna resekostnadsanslag bestridda
rese- och traktamentskostnaderna för byggnadsstyrelsens tjänstemän
böra från och med nästkommande budgetår avföras från nu förevarande anslag.
.1 anslaget bör för sådant ändamål enligt vad verkställd utredning utvisat
inräknas ett belopp av förslagsvis 35,000 kronor, vilket belopp för avrundning
av anslagssumman torde kunna jämkas till 35,300 kronor. I samband
härmed torde anslaget böra i riksstaten erhålla förslagsanslags natur.
Utgifterna för resekostnads- och traktamentsersättningar torde under anslaget
böra redovisas å särskild bokföringstitel.
I enlighet med vad här anförts skulle förevarande anslag för nästkommande
budgetår bestämmas till 133,000 kronor.
Under åberopande av vad departementschefen anfört, får utskottet hemställa,
att riksdagen må till byggnadsstyrelsens verksamhet för budgetåret
1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av 133,000
kronor.
34:o) Kungl. Maj:t bär (punkt 44) föreslagit riksdagen att till länsarkitekter
för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av 82,000
kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 158 och
159 av åberopade statsrådsprotokollet.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
47
Det extra anslaget till länsarkitekter köjcles för budgetåret 1930/1931
från 57,000 kronor till 62,000 kronor. Med denna förhöjning avsågs att bestrida
kostnaderna för ökande av antalet länsarkitektsbefattningar från tio
till elva.
I skrivelse den 26 augusti 1930 har byggnadsstyrelsen hemställt, att till
avlöning åt länsarkitekter måtte för budgetåret 1931/1932 anvisas ett till
67,000 kronor förhöjt belopp. Ökningen, 5,000 kronor, är avsedd till inrättande
av en ny länsarkitektsbefattning.
Byggnadsstyrelsen bär i berörda framställning även ansett sig böra erinra
örn att styrelsen i sin skrivelse angående anslag för ifrågavarande ändamål
för budgetåret 1930/1931 framhållit, att länsarkitekternas arbetsbörda på
vissa håll blivit synnerligen tyngande och att behov av tjänstebiträden eller
vidtagande av andra åtgärder för arbetets underlättande och ärendenas påskyndande
gört sig med styrka gällande, särskilt beträffande de i Stockholm,
Göteborg, Malmö och Växjö stationerade länsarkitekterna. Byggnadsstyrelsen
förklarade sig emellertid böra i första hand verka för institutionens
utbyggnad över samtliga län, innan åtgärder vidtoges i nyssnämnda
avseende.
Departementschefen har anfört följande:
Såsom byggnadsstyrelsen framhållit, omfattar länsarkitektsinstitutionen
numera samtliga län utom Jämtlands län. I likhet med styrelsen anser jag,
att ifrågavarande, successivt uppbyggda organisation nu bör helt genomföras
och alltså utsträckas att omfatta även sistnämnda län. Då detta med hänsyn
till de nuvarande länsarkitektsdistriktens storlek och länsarkitekternas
arbetsbörda icke låter sig göra annat än genom inrättandet av ytterligare
en sådan befattning, tillstyrker jag byggnadsstyrelsens därom framställda
förslag.
Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att, sedan riksdagens beslut i
anslagsfrågan föreligger, fatta beslut i fråga örn den ändring av distriktsindelningen,
som kan föranledas av den nya befattningens inrättande, ävensom
att i övrigt därutinnan vidtaga de ändringar, som kunna visa sig behövliga.
Arvodet till den nye länsarkitekten torde böra bestämmas till 5,000 kronor,
vilket skulle medföra en höjning av anslaget med motsvarande belopp.
Höjning av anslaget påkallas vidare för genomförande av det av chefen för
finansdepartementet tidigare i dag under rubriken »för flera huvudtitlar gemensamma
frågor» omnämnda förslaget örn utbrytande ur huvudtitlarnas allmänna
anslag till rese- och traktamentspenningar av resekostnaderna för vissa
grupper av förrättningsmän. Länsarkitekternas rese- och traktamentskostnader,
vilka hittills avförts från sjätte huvudtitelns allmänna resekostnadsanslag,
torde i enlighet härmed böra från och med nästkommande budgetår
bestridas från nu förevarande anslag. För detta ändamål torde, enligt vad
verkställd utredning visat, böra i anslaget inräknas ett belopp av 15,000
kronor, i samband varmed anslaget bör erhålla förslagsanslags natur. Utgifterna
för rese- och traktamentsersättningar torde under anslaget böra redovisas
å särskild bokföringstitel.
I enlighet med vad här förordats skulle förevarande anslag för nästkommande
budgetår upptagas med 82,000 kronor.
Utskottet har ej velat motsätta sig Kungl. Maj:ts förslag örn anvisande
av medel för anställande av ytterligare en länsarkitekt. Härigenom skulle
länsarkitektorganisationen bliva utsträckt att omfatta samtliga län.
Utskottets
yttrande.
48
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Byggnader
oell
reparationer.
Emot Kungl. Maj:ts förslag, att rese- och traktamentskostnaderna för
länsarkitekterna skola bestridas av förevarande anslag, har utskottet ej
funnit anledning till erinran, liksom ej heller emot beräkningen av anslagets
belopp.
Med anledning av byggnadsstyrelsens uttalande örn anställande av tjänstebiträden
åt länsarkitekterna eller vidtagande av andra åtgärder för arbetets
underlättande och ärendenas påskyndande anser sig utskottet icke böra
underlåta att som sin mening redan nu framhålla, att anställande av dylika
tjänstebiträden icke bör för framtiden ifrågakomma i andra fall än då sådant
finnes vara av omständigheterna oundgängligen påkallat. Därest någon
länsarkitekts arbetsbörda skulle befinnas så stor, att därigenom vållas avsevärt
men för ärendenas behöriga handläggning, lärer i stället andra utvägar
till frågans lösande böra undersökas. I första hand synes man böra se till,
huruvida icke en omläggning av distriktsindelningen lämpligen kan äga rum,
i syfte att mera jämnt mellan de olika länsarkitekterna fördela arbetsmängden.
Beslut härom torde emellertid ankomma på Kungl. Majit.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må till länsarkitekter för budgetåret 1931/1932
anvisa ett extra förslagsanslag av 82,000 kronor.
35:o) I förslaget till riksstat för budgetåret 1930/1931 har Kungl. Majit
upptagit det ordinarie reservationsanslaget till byggnader och reparationer
med oförändrat belopp, 525,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 159—162 i åberopade statsrådsprotokollet.
Det ordinarie reservationsanslaget till byggnader och reparationer, som
för budgetåret 1925/1926 var uppfört med 450,000 kronor, höjdes med hänsyn
till ökningen av kronans under byggnadsstyrelsens vård ställda fastighetsbestånd
från och med budgetåret 1926/1927 till 500,000 kronor samt från och
med budgetåret 1929/1930 till 525,000 kronor.
Till förstärkning av det ordinarie anslaget hava under flera år anvisats
särskilda extra anslag, för budgetåren 1928—1931 till belopp av respektive
850,000, 800,000 och 800,000 kronor.
Jämlikt medgivande av statsmakterna hava av vart och ett av de för ifrågavarande
ändamål under de senaste fem budgetåren tillgängliga beloppen
50,000 kronor tagits i anspråk för sådana restaureringsarbeten å Kalmar och
Bäckö slott, vilka ansetts oundgängligen nödvändiga till förhindrande av
ytterligare förstörelse av nämnda slott. Det förutsattes vid denna frågas
behandling år 1926, att ifrågavarande restaureringsarbeten skulle fördelas
på flera år samt att kostnaderna för arbetena skulle påföras förevarande anslag,
därvid, efter utredning av byggnadsstyrelsen, för varje år visst maximibelopp
skulle fastställas.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
49
I skrivelse den 20 augusti 1930 har byggnadsstyrelsen anmält behovet av
anslag till byggnader och reparationer för budgetåret 1931/1932. Därvid
har byggnadsstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för budgetåret 1931/1932 dels upptaga det ordinarie reservationsanslaget
till byggnader och reparationer till oförändrat belopp 525,000 kronor, dels
ock till förstärkning av samma anslag anvisa ett extra anslag av 910,000
kronor.
Sedermera har byggnadsstyrelsen med skrivelse den 12 november 1930 överlämnat
planer rörande nödvändiga restaureringsarbeten å Kalmar och
Läckö slott under budgetåret 1931/1932 och därvid anfört, att de i arbetsplanerna
beräknade kostnaderna utgjorde för Kalmar slott 30,000 kronor
och för Läckö slott 22,161 kronor 97 öre eller tillsammans 52,161 kronor
97 öre. Denna summa syntes emellertid kunna minskas till 50,000 kronor
genom att kostnaderna för genomförandet av arbetsplanen för Läckö begränsades
till 20,000 kronor.
Departementschefen har anfört följande:
Vad beträffar byggnadsstyrelsens förslag örn vissa brandskyddsåtgärder
m. m. i landsarkivets lokaler i Uppsala slott vill jag erinra, att detta
ärende för närvarande ankommer på ecklesiastikdepartementets handläggning
och torde, efter vad jag försport, komma att, när omständigheterna det medgiva,
upptagas till prövning. Frågan om anordnande av vaktmästarbostad
i länsresidenset i Visby torde jag få anmäla under en följande punkt.
Mot de av byggnadsstyrelsen framlagda planerna för restaureringsarbeten
å Kalmar och Läckö slott under nästkommande budgetår har jag intet att
erinra. Jag tillstyrker därför, att till dessa ändamål för nämnda budgetår
avses ett belopp av sammanlagt 50,000 kronor.
Med bortseende från de för omförmälda arbeten i Uppsala och Visby
beräknade medlen, 30,000 kronor, men med inräknande av nyssnämnda belopp
av 50,000 kronor för fortsatt restaurering av Kalmar och Läckö slott
skulle enligt byggnadsstyrelsens förslag för budgetåret 1931/1932 till byggnader
och reparationer erfordras tillhopa 1,405,000 kronor. Härav skulle å
förstärkningsanslaget komma ett belopp av 880,000 kronor, vilket innebär en
ökning av detta anslag med 80,000 kronor. Med hänsyn till byggnadsstyrelsens
utredning i ärendet och då till följd av förutnämnda disposition
av medel från ifrågavarande anslag till anordnande av provisoriska lokaler
för lantmäteriundervisningen vissa underhållsarbeten måst anstå, anser jag
en höjning av anslaget vara av omständigheterna påkallad. Höjningen torde
dock kunna begränsas till 50,000 kronor och anslagsbeloppet alltså bestämmas
till 850,000 kronor.
Utskottet, som tillstyrker, att för ifrågavarande ändamål beviljas, utöver
det ordinarie reservationsanslaget till oförändrat belopp, det av Kungl. Maj:t
äskade extra anslaget å 850,000 kronor, får under nu förevarande punkt
hemställa,
att riksdagen må i riksstaten upptaga det ordinarie reservationsanslaget
till byggnader och reparationer med oförändrat
belopp 525,000 kronor.
Utskottets
yttrande.
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. 6 Käft. (Nr G.)
428 31 4
50
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Förstärkning
av reservationsanslaget
till byggnader
och
reparationer.
[45.]
36:o) Under åberopande av vad som anförts under nästföregående punkt,
hemställer utskottet,
att riksdagen må till förstärkning av reservationsanslaget till
byggnader och reparationer för budgetåret 1931/1932 anvisa ett
extra anslag av 850,000 kronor.
Lyshållning
m. fl. utgifter
för kronans
publika hus
i Stockholm.
37:o) Med
utskottet,
[46.]
tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 46) hemställer
att riksdagen må minska det ordinarie förslagsanslaget till
lyshållning m. fl. utgifter för kronans publika hus i Stockholm,
nu 100,000 kronor, med 40,000 kronor till 60,000 kronor.
Restaurering 38:o) Kungl. Maj:t har (punkt 47) föreslagit riksdagen att till restaurering
kapellet och av slottskapellet och södra portiken å Stockholms slott för budgetåret
södra por- 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag av 59,000 kronor.
stockholms Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 163—166 av statsrådsprotokollet.
slott.
[47.] Under senare år hava med anlitande av särskilt anvisade riksstatsanslag
verkställts vissa restaureringsarbeten å Stockholms slott. Till en början
inriktades dessa arbeten på återställandet av slottets yttre, och för detta
ändamål anvisade riksdagen för tiden från och med år 1922 till och med
budgetåret 1928/1929 anslag under sjätte huvudtiteln å tillhopa 1,299,000 kronor.
Sedan arbetena härmed avslutats, påbörjades åtgärder för en inre
restaurering med anvisande av medel för återställande av rikssalen i ett
värdigt skick. För detta ändamål har för vartdera av de två senaste budgetåren
anvisats ett anslag å 118,000 kronor. Arbetena med rikssalens restaurering
beräknas bliva avslutade under år 1931.
Angelägenheten av snara åtgärder för restaurering av vissa delar av
slottets inre har vid upprepade tillfällen under det senaste årtiondet framhållits
bland annat av riksdagens revisorer. Sålunda påpekade 1920 års
revisorer särskilt rikssalens bristfälliga skick och behovet av en genomgripande
restauration av denna sal. 1925 års revisorer, som vitsordade riktigheten
av vad 1920 års revisorer sålunda yttrat, framhöllo emellertid, att jämväl
åtskilliga andra delar av slottets inre befunne sig i ett synnerligen bristfälligt
tillstånd, samt anförde, att det enligt revisorernas mening icke kunde
anses försvarligt att längre uppskjuta avhjälpandet av dessa bristfälligheter.
För ändamålet syntes särskilda anslagsmedel snarast böra beredas, därest icke
genom ytterligare dröjsmål med restaureringsarbetet bristerna skulle förvärras
och följaktligen också kostnaderna för deras botande fördyras. I en över revisorernas
ifrågavarande uttalanden avgiven förklaring omnämnde ståthållarämbetet
a Stockholms slott åtskilliga erforderliga inre restaureringsarbeten,
rörande vilka förberedande undersökningar verkställts men som icke inom
rimlig tid kunde tänkas genomförda utan särskilda anslagsmedel, samt angav
Statsutskottets utlåtande Nr 6. 51
därvid, förutom återställande av rikssalen, i första rummet restaurering av
slottskapellet med det därutanför belägna södra valvet.
I skrivelse den 30 augusti 1930 har nu riksmarskalksämbetet meddelat,
att ståthållarämbetet å Stockholms slott överlämnat av slottsarkitekten, generaldirektören
Ivar Tengbom framlagd utredning med förslag i fråga örn
restaurering av slottskapellet jämte slottets södra portik, det s. k. södra
slottsvalvet, mellan kapellet och rikssalen.
Beräkningen av kostnaderna för ifrågavarande arbeten är — yttrar slottsarkitekten
— baserad på företagna undersökningar och prov, men det ligger
i sakens natur, att någon större grad av exakthet är mycket svår att ernå
vid sådana ytterst svårbedömliga och ovissa arbeten, som det här är frågan
örn, och där det är omöjligt att i detalj på förhand konstatera de befintliga
skadorna. Kostnadsberäkningen ställer sig på följande sätt:
Slottskapellet:
Restaurering och rengöring av väggar, tak, plafondmålningar,
altare, predikstol och orgelfasad .........................................
Restaurering av golv och marmorsockel................................
Ny bänkinredning i kapellets främre del .............................
För ställningar beräknas (arbetet bedrives så att ställning
uppföres för en tredjedel av kapellet för varje gång) ......
Södra portiken:
Restaurering av väggar, valv och skulpturer ........................ 40,000
Nytt golv av stenplattor........................................................... 10,000
Fram tagning av äldre färg och delvis målning av dörrar ... 2,000
Elektriska belysningsledningars framdragande till befintlig
armatur .................................................................................... 2,000
För ställningar beräknas............................................................ 10,000 64,000
Diverse omkostnader och oförutseddda utgifter vid samtliga
arbeten, c:a 15 %................................................................... 20,000
Ritningar, kontroll, tillsyn m. m. kr. 5,000 pr år.................. 15,000 35,000
Samtliga här angivna arbeten skulle således draga en kostnad av kronor 177,000.
De angivna arbetena torde böra komma till utförande under loppet av
tre år.
Ståthållarämbetet har på grund av de skäl, som slottsarkitekten anfört och
som ämbetet i allo vitsordat, hemställt, att anslag för de avsedda arbetena
måtte äskas med 177,000 kronor, varav för nästkommande budgetår 59,000
kronor. Tillika har ämbetet föreslagit, att arbetena måtte i likhet med övriga
större arbeten å slottet utföras genom byggnadsstyrelsens försorg.
Riksmarskalksämbetet har för egen del anfört, att då den pågående restaureringen
av rikssalen inom en nära framtid bleve avslutad och då nästa steg
i fråga örn slottets försättande i dess helhet i ett värdigt skick syntes ämbetet
utan tvekan böra vara genomförandet av det sedan länge synnerligen
önskvärda och välbehövliga iståndsättandet av slottskapellet jämte södra portiken,
ämbetet funnit det vara av stor vikt, att åtgärder snarast vidtoges för
Kronor Kronor
56.000
5.000
7.000
10.000 78,000
52
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
Nybyggnad
för Kungl.
MaJ:ts kanell.
[48,]
beredande av medel till i detta hänseende nödiga restaureringsåtgärder.
Beträffande de av ståtkållarämbetet och slottsarkitekten härutinnan verkställda
utredningarna hade riksmarskalksämbetet icke något att erinra. Med
framhållande, att de årliga underhållsanslagen under första huvudtiteln icke
lämnade tillgång till bestridande av de beräknade kostnaderna för arbetenas
genomförande, ville riksmarskalksämbetet tillstyrka anslag för ändamålet i
enlighet med vad ståthållarämbetet hemställt.
Såväl riksantikvarien som byggnadsstyrelsen hava tillstyrkt bifall till förslaget.
Departementschefen har anfört följande:
I likhet med samtliga de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, finner
jag angeläget att medel beredas till fortsättande av de inre restaureringsarbeten
å Stockholms slott, vilka — i överensstämmelse med vad riksdagens
revisorer påyrkat — igångsatts i syfte att försätta slottet i ett skick, som
är värdigt detta landets främsta byggnadsminnesmärke. Sedan slutligt anslag
till rikssalens återställande numera anvisats, torde, i enlighet med vad
myndigheterna hemställt, restaurering av slottskapellet med södra portiken
närmast böra komma i fråga. Mot det förslag, som framlagts beträffande
restaureringsåtgärder å dessa delar av slottet, har jag intet att erinra. Det
för förslagets genomförande erforderliga anslagsbeloppet å 177,000 kronor
torde, såsom i utredningen förutsatts, böra fördelas med 59,000 kronor på
vart och ett av tre budgetår.
På sätt ståthållarämbetet förutsatt, torde restaureringsarbetena böra verkställas
genom byggnadsstyrelsens försorg, därvid erforderligt samarbete med
riksantikvarien och ståthållarämbetet bör äga rum.
Med hänsyn till den i ärendet förebragta utredningen vill utskottet tillstyrka,
att de nu ifrågasatta restaureringsarbetena å Stockholms slott komma
till utförande. Emot uppdelningen på tre budgetår av det till 177,000 kronor
beräknade anslagsbeloppet har utskottet intet att erinra. Utskottet får
alltså hemställa,
att riksdagen må till restaurering av slottskapellet och södra
portiken å Stockholms slott för budgetåret 1931/1932 anvisa ett
extra reservationsanslag av 59,000 kronor.
39:o) Kungl. Majit har (punkt 48) föreslagit riksdagen att till nybyggnad
för Kungl. Maj:ts kansli för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag
av 650,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 167—169 i statsrådsprotokollet.
Genom beslut vid 1928 och 1929 års riksdagar har frågan örn nya lokaler
för Kungl. Maj:ts kansli bragts till lösning.
Enligt beslut av 1930 års riksdag skall kanslihuskomplexet, som är avsett
att inrymma lokaler för samtliga statsdepartement med undantag av utrikes-
och försvarsdepartementen, bestå av en huvudbyggnad, med förläggning
i huvudsak på det nuvarande kanslihusets plats, och två flygelbyggnader,
förlagda å det från staden förvärvade västra området av nuvarande kvarteret
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
53
Mars oell Vulcanus. Arbetet har avsetts skola bedrivas så, att flyglarna kunna
beräknas vara färdiga under sommaren 1932 och hela byggnadskomplexet
vara fullbordat under sommaren 1935. Kostnaderna för byggnadsföretaget
hava vid förslagets uppgörande beräknats komma att uppgå till 4,875,000
kronor. Av riksdagen hava anvisats för budgetåret 1928/1929 till vissa
ytterligare utredningar och undersökningar rörande nybyggnaden 60,000
kronor samt till byggnadsarbetets bedrivande för budgetåret 1929/1930
400,000 kronor och för budgetåret 1930/1931 900,000 kronor, alltså sammanlagt
1,360,000 kronor. Beloppet å 400,000 kronor har utgått ur fonden för
anordnande av lokaler för statens ämbetsverk i huvudstaden, medan de övriga
anslagsbeloppen anvisats under rilisstatens sjätte huvudtitel.
Sedan från Stockholms stads sida framställts önskemål att i direkt anslutning
till den arkadanordniDg, som redan tidigare blivit bestämd att utföras
utefter huvudbyggnadens fasad åt Myntgatan (nuvarande kanslihusbyggnaden),
en liknande arkad anordnades utefter södra flygelns fasad mot samma gata,
har 1930 års riksdag efter i ämnet avlåten proposition (nr 278) bemyndigat
Kungl. Majit att med staden träffa avtal örn anordnande av arkad i södra flygelbyggnaden
av nybyggnaden för Kungl. Maj:ts kansli under förutsättning bland
annat, att staden förklarade sig villig att till kronan utbetala ett ersättningsbelopp
av 250,000 kronor, och på villkor i övrigt, som av Kungl. Majit fastställdes.
<3enom beslut den 27 juni 1930 har Kungl. Majit godkänt mellan
byggnadsstyrelsen och Stockholms stads fastighetsnämnd den 19 i samma
månad träffat avtal i ämnet, ävensom — i anslutning till vad i propositionen
förutsatts — föreskrivit, att det belopp å 250,000 kronor, som staden enligt
berörda avtal skulle den 1 november 1930 gälda till kronan, skulle inbetalas
till byggnadsstyrelsen, som hade att tillföra detsamma reservationsanslaget
till nybyggnad för Kungl. Majits kansli, att efter beslut, som Kungl. Majit
ville framdeles på framställning av byggnadsstyrelsen meddela, användas för
det med nämnda anslag avsedda ändamålet. Samtidigt fastställde Kungl.
Majit av byggnadsstyrelsen framlagda ritningar, upptagande av nämnda
avtal föranledda ändringar i de av Kungl. Majit genom beslut den 22
november 1929 godkända huvudritningarna till ifrågavarande nybyggnad.
I skrivelse den 7 augusti 1930 har byggnadsstyrelsen hemställt dels örn
medgivande att det belopp, som Stockholms stad enligt förenämnda avtal
den 19 juni 1930 skall gälda till kronan, må efter ingången av budgetåret
1931/1932 av byggnadsstyrelsen tagas i anspråk för bestridande av kostnader
för uppförande av nybyggnad för Kungl. Majits kansli, dels ock örn anvisande
till ifrågavarande ändamål för samma budgetår av ett extra reservationsanslag
å 650,000 kronor.
Departementschefen har yttrat följande:
Stockholms stad har i avtalsenlig tid till byggnadsstyrelsen inbetalat förenämnda
belopp av 250,000 kronor, vilket belopp därefter tillgodoförts reservationsanslaget
till nybyggnad för Kungl. Majits kansli.
Såsom i det föregående antytts, uttalades i propositionen angående arkadanordning
i södra flygelbyggnaden, att berörda ersättningsbelopp torde böra
54
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
Ämbetsbyggnad
å
tomterna
nr 8 och 9
i kvarteret
Grönlandet
södra i
Stockholm.
[49.]
tågås i anspråk för byggnadskostnadernas bestridande, varigenom anslagsbehovet
för kanslihusbygget skulle minskas med den del av ersättningen,
som icke åtginge för täckande av de vid förslagets genomförande uppkommande
merkostnaderna för byggnadsföretaget. Detta uttalande föranledde
ej något yttrande från riksdagens sida.
För nästkommande budgetår torde medel böra beredas i den omfattning,
som påkallas för att under nämnda budgetår kunna bedriva arbetena i enlighet
med den härför framlagda planen. Mot den av byggnadsstyrelsen på
denna grundval gjorda beräkningen av anslagsbehovet, 900,000 kronor, har
jag intet att erinra. Då emellertid meranämnda belopp av 250,000 kronor
står till förfogande för ändamålet, skulle endast 650,000 kronor behöva anvisas
såsom särskilt anslag.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj/ts förevarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli för
budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag av
650,000 kronor.
40:o) Kungl. Maj.t har (punkt 49) föreslagit riksdagen att till ämbetsbyggnad
å tomterna nr 8 och 9 i kvarteret Grönlandet södra i Stockholm för
budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag av 713,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 169—171 i åberopade'' statsrådsprotokollet.
1929 ars riksdag anvisade för budgetåret 1929/1930 ett extra reservationsanslag
av 25,000 kronor för utredningar rörande ämbetsbyggnad å tomterna
nr 8 och 9 i kvarteret Grönlandet södra i Stockholm m. m. Detta beslut
tillkom i samband med frågan örn beredande av andra lokaler åt de statsinstitutioner,
främst riksförsäkringsanstalten, vilka äro förlagda till de för
statsverkets räkning förhyrda utrymmena i fastigheten med adressnummer
23 och 25 vid Vasagatan och 29 vid Tunnelgatan i Stockholm eller det s. k.
Auditorium.
I statsverkspropositionen till 1930 års riksdag anmäldes, att byggnadsstyrelsen
i skrivelse den 14 november 1929 meddelat, att styrelsen, efter
samråd med riksförsäkringsanstalten, uppdragit åt tjänstgörande arkitekten
hos styrelsen S. Lewerentz att efter erforderlig utredning upprätta fullständiga
ritningar till ifrågavarande nybyggnad samt att utredningen dåmera
fortskridit så långt, att skissritningar till byggnadsföretaget i dess helhet
förelåge utarbetade. Arbetet med upprättande av huvudritningar kunde
visserligen icke slutföras förrän under år 1930, men skissritningarna vore så
utarbetade, att de kunde läggas till grund för erforderliga kostnadsberäkningar.
Det upprättade skissförslaget avsåg en nybyggnad örn sex våningar jämte
delvis inredd vind samt källarutrymmen. Riksförsäkringsanstalten skulle
disponera våningarna 1—5 trappor upp ävensom en till vindsvåningen förlagd
frukostlokal samt erforderliga arkivutrymmen i källaren. Enligt förslaget
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
55
skulle anstaltens lokaler omfatta sammanlagt 3,600 kvadratmeter, motsvarande
av anstalten uppgivet lokalbehov, vilket byggnadsstyrelsen för sin del funnit
icke kunna minskas. Efter framställning av riksförsäkringsanstalten hade för
föreningens för arbetarskydd i Stockholm räkning i förslaget medtagits en
till den ena av byggnadens bägge källarvåningar ansluten, under gårdsutrymmet
förlagd utställningslokal, avsedd för demonstrering av anordningar
för arbetarskydd o. d. Kostnaden för anordnandet av denna lokal, omfattande
en golvyta av 323 kvadratmeter, beräknades till 70,000 kronor.
Det av byggnadsstyrelsen framlagda förslaget slutade å en kostnadssumma
av 1,700,000 kronor, däri inberäknat det av 1929 års riksdag beviljade anslaget
av 25,000 kronor. För att nybyggnaden skulle hinna färdigställas till
den 1 april 1932, då förhyrningen i Auditorium upphör, borde, enligt vad
byggnadsstyrelsen framhöll, ett anslag av 900,000 kronor vara tillgängligt
under budgetåret 1930/1931 samt återstoden under budgetåret 1931/1932.
Med bifall till Kungl. Marits förslag anvisade riksdagen till ämbetsbyggnad
å tomterna nr 8 och 9 i kvarteret Grönlandet södra i Stockholm för budgetåret
1930/1931 ett extra reservationsanslag av 900,000 kronor.
Med skrivelse den 2 oktober 1930 har byggnadsstyrelsen överlämnat av
arkitekten Lewerentz utarbetade, den 1 augusti 1930 dagtecknade huvudritningar
till ifrågavarande byggnad. Beträffande utnyttjandet av källarvåningarna
meddelar styrelsen, att föreningen för arbetarskydd beslutat att icke
vidare reflektera på förslaget att inrymma föreningens permanenta utställning i
den för detta ändamål avsedda lokalen. Med hänsyn härtill och då utrymmet,
som endast med svårighet kunde på fullt betryggande sätt skyddas mot
fukt, ej borde användas för arkivändamål, vartill lokaler ej heller erfordrades
utöver dem som erhölles i källarvåningarna i övrigt, hade, anför byggnadsstyrelsen,
den planerade utställningslokalen fått helt utgå ur förslaget, vilket
medförde en kostnadsbesparing av 70,000 kronor. Å andra sidan hade, till
följd av ökade arbetslöner inom målerifacket, uppstått en till 8,000 kronor
beräknad kostnadsökning. Totalkostnaden för nybyggnaden borde alltså
numera beräknas till 1,638,000 kronor.
Byggnadsstyrelsen har i sin skrivelse hemställt, att Kungl. Majit ville,
med godkännande av huvudritningarna, ställa till styrelsens disposition det
för innevarande budgetår för ändamålet beviljade anslaget. Därjämte har
styrelsen hemställt örn anvisande för nästkommande budgetår av återstående
erforderligt anslag, 713,000 kronor.
I skrivelse till byggnadsstyrelsen den 1 oktober 1930 har riksförsäJcringsanstaltcn
förklarat sig intet hava att erinra mot de uppgjorda huvudritningarna.
Genom beslut den 11 oktober 1930 har Kungl. Majit anbefallt byggnadsstyrelsen
att i samråd med riksförsäkringsanstalten och i huvudsaklig överensstämmelse
med förenämnda, av Lewerentz upprättade huvudritningar låta
uppföra ifrågavarande nybyggnad samt ställt till byggnadsstyrelsens förfogande
förenämnda anslag av 900,000 kronor, att användas för därmed avsett
ändamål.
56
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Departementschefen, som ej haft något att erinra mot den numera föreliggande
definitiva kostnadsberäkningen för ifrågavarande byggnadsföretag, har tillstyrkt
anvisande av återstående anslagsbelopp, 713,000 kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må till ämbetsbyggnad d tomterna nr 8 och 9 i
kvarteret Grönlandet södra i Stockholm för budgetåret 1931/1932
anvisa ett extra reservationsanslag av 713,000 kronor.
tf^uppaafa ^:o) Majit bär (punkt 50) föreslagit riksdagen att till ersättning
läns Hushåll- Uppsala läns hushållningssällskap för överlåtelse till länsstyrelsen av
ningssäu- vissa lokaler för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra anslag av 3,000
skap föröver- n
låtelse till Kronor
länsstyrelsen
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 172 och
lokaler* av statsrådsprotokollet.
Departementschefen anser, att medel böra beredas för återbetalning till
Uppsala läns hushållningssällskap av kvarstående del, 3,000 kronor, av det
belopp å 23,000 kronor, varmed hushållningssällskapet på sin tid bidragit
till bestridande av kostnader för restaurering av Uppsala slott mot det att
hushållningssällskapet erhållit dispositionsrätt till vissa lokaler i slottet.
utskottets Utskottet har funnit sig böra tillstyrka Kungl. Majits förevarande förslag
yttrande. och hemställer alltså,
att riksdagen må till ersättning till Uppsala läns hushållningssällskap
för överlåtelse till länsstyrelsen av vissa lokaler för budgetåret
1931/1932 anvisa ett extra anslag av 3,000 kronor.
om- och tili- 42:o) Kungl. Majit har (punkt 51) föreslagit riksdagen att för örn- och Bilare
sidens^ byggnad av residensbyggnaden i Nyköping för budgetåret 1931/1932 anvisa
byggnaden i ett extra reservationsanslag av 125,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 174—176 av statsrådsprotokollet.
1930 års riksdag har för örn- och tillbyggnad av residensbyggnaden, i
Nyköping för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra reservationsanslag av
20,000 kronor. Beloppets anvisande avsåg att möjliggöra utförandet av vissa
tidskrävande förarbeten för byggnadsföretaget i fråga inom sådan tid, att det
egentliga byggnadsarbetet skulle kunna påbörjas omedelbart efter det att
medel härtill beviljats av 1931 års riksdag.
Till grund för beslutet örn ifrågavarande örn- och tillbyggnadsarbetens
utförande låg ett av byggnadsstyrelsen uppgjort förslag, vilket innebar bland
annat följande. Byggnadens båda flyglar skulle utökas med en rumsbredd
inåt gårdssidan samt förlängas genom en större tillbyggnad av den östra
flygeln och en mindre tillbyggnad av den västra flygeln. Landshövdingens
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
57
för närvarande i bottenvåningen belägna kök och domestikrum — vilka nu
dela landskontorets lokaler i två delar utan direkt förbindelse nied varandra
— skulle flyttas till våningen en trappa upp i den breddade västra flygeln
och de härigenom ledigblivande utrymmena tagas i anspråk till tjänstelokaler.
Genom ombyggnad av liuvudtrappan till landshövdingens bostad skulle
åstadkommas för närvarande saknad inre förbindelse mellan bottenvåningens
östra och västra delar medelst en genomgående korridor, som under den
ombyggda trappan skulle nedsänkas några steg. I samband härmed skulle
nya entréer upptagas från Stora torget, en fran vardera sidan av huvudingången,
vilken skulle bibehållas för landshövdingens boställsvåning, varjämte
vissa grundförstärkningsarbeten skulle utföras.
Kostnaderna för förslagets genomförande beräknades till sammanlagt
395.000 kronor.
I skrivelse den 21 augusti 1930 gjorde byggnadsstyrelsen framställning örn
anvisande av medel till ifrågavarande företag. Styrelsen meddelade därvid,
att styrelsen hade för avsikt att igångsätta arbetena under våren 1931 och
därefter bedriva dem så, att de bleve fullbordade under loppet av hösten
1932. Detta skulle innebära ett anslagsbehov för budgetåret 1931/1932 av
300.000 kronor samt för det nästföljande budgetåret av återstående 75,000
kronor. På grund härav hemställde byggnadsstyrelsen, att till förevarande
ändamål måtte för nästkommande budgetår anvisas ett belopp av 300,000
kronor.
Sedan departementschefen föranstaltat örn undersökning huruvida icke anslagsbehovet
för den närmaste tiden skulle kunna reduceras genom ett
sådant anordnande av de planerade byggnadsarbetena, att dessa i första
hand inriktades endast på viss begränsad del av företaget, vilken kunde för
en mindre kostnad färdigställas och därefter omedelbart nyttiggöras oberoende
av förslagets utförande i dess helhet, har byggnadsstyrelsen i skrivelse
den 27 november 1930 framlagt förslag i frågan.
Styrelsen har därvid anfört, att byggnadsarbetena — beträffande vilka
fullständiga ritningar och övriga entreprenadhandlingar numera förelåge —
lämpligen skulle kunna fördelas på nästkommmande och därpå följande
budgetår på sådant sätt, att under det första året den mindre (västra) flygeln
skulle tillbyggas, varjämte korridorförbindelsen i bottenvåningen mellan länsstyrelsens
nu skilda avdelningar skulle genomföras i samband med att
trappan till landshövdingens bostad ombyggdes. Vidare skulle de två nya
entréerna från torget upptagas, varjämte landshövdingbostaden skulle
erhålla ny ekonomiavdelning i ersättning för den gamla, som skulle avstås
till tjänstelokaler för länsstyrelsen. Genom de angivna arbetena skulle länsstyrelsen
erhålla sex nya tjänsterum. .
Vid bifall till detta förslag borde det återstående erforderliga ansiagsbeloppet
å 375,000 kronor fördelas med 150,000 kronor på nästkommande
och 225,000 kronor på därpå följande budgetår.
Departementschefen har för sin del anfört följande:
Den i ärendet verkställda undersökningen Ilar visat, att en uppdelning
på nu angivet sätt av arbetena i fråga lämpligen kan vidtagas, varigenom
Utskottets
yttrande.
Restaureringsarbeten
å Gripsholms
slott.
[52.]
5“ Statsutskottets utlåtande Nr 6.
en begränsning av det närmast föreliggande anslagsbehovet ernås samtidigt
som länsstyrelsen oberoende av det planerade byggnadsföretagets utförande
i dess nernet erhåller viss ökning av utrymmena. Cenna ökning får ytterligare
värde, då ombyggnadsförslaget jämväl avser att sätta dessa och övriga
tjanstelokaler inom byggnadens västra del i direkt förbindelse med de i östra
delen belägna och därmed möjliggöra förbättrad disposition av lokalerna.
b>a en dylik begränsning av anslagsbehovet påkallas av statsfinansiella skäl,
bär jag ansett mig böra tillstyrka, att arbetena anordnas på sätt jag nu
angi\it. Nämnda skäl synas även böra föranleda, att ett blivande entreprenadavtal
mskränkes till att omfatta endast de arbeten, varom nu närmast
ar fråga, även örn en viss kostnadsökning härigenom måhända skulle uppkomma.
1 ^
För de arbeten, som sålunda nu skulle komma till utförande, har
byggnadsstyrelsen beräknat att, utöver vad som återstår å de av nästhdet
års riksdag anvisade medlen, ett anslagsbelopp av 150,000 kronor
skulle bliva erforderligt, vilken beräkning emellertid icke uppgjorts under
den här uppställda förutsättningen beträffande arbetenas uppdelning på skilda
entreprenadavtal. Med hänsyn till det budgetära läget och då medel för
nasta budgetperiod även erfordras till trängande arbeten för länsstyrelsens i
Linköping behov, kan jag emellertid icke tillstyrka, att till nu ifrågavarande
arbeten i ^Nykoping för budgetåret 1931/1932 avses större belopp än 125,000
kronor.
Trots den kostnadsfördyring, som uppstår genom ifrågavarande av riksdagen
redan beslutade byggnadsarbetens uppdelning på två olika entreprenader,
har utskottet ej velat motsätta sig förslaget att arbetena sålunda
utföras i två skilda perioder. Det nu närmast erforderliga beloppet skulle
härigenom kunna begränsas till 150,000 kronor, avseende kostnaden för till5y&gnad
av den mindre (västra) flygeln jämte vissa omändringsarbeten, emot
375,000 kronor, örn omedelbart i ett sammanhang även den större ombyggnaden
av en östra flygel fullbordas.
Av nämnda kostnadsbelopp, 150,000 kronor, torde — i enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag — 125,000 kronor vid innevarande riksdag böra anvisas.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må för om- oell tillbyggnad av residensbyggnaden
i Nyköping för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag
av 125,000 kronor.
43 :o) Kungl. Majit har (punkt 52) föreslagit riksdagen att till restaurerings -arbeten a Gripsholms slott för budgetaret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag
av 35,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 176—178 i statsrådsprotokollet.
Sedan ståthållarämbetet å Gripsholms slott jämte eget yttrande till riksmarskalksämhetet
överlämnat en av slottsarkitekten å nämnda slott, f. d. byggnadsradet
F. Lilljekvist verkställd förnyad utredning rörande sådana behövliga
restaureringsatgärder a slottet med därtill hörande byggnader, som till följd av
brist pa medel mast eftersättas och för vilka de årliga underhållsmedlen icke
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
59
lämnade tillgång, har riksmarskalksämbetet i skrivelse till Kungl. Majit den
30 augusti 1930 gjort framställning örn beredande av anslag för vissa iståndsättningsarbeten
m. m. vid Gripsholm.
Enligt slottsarkitektens utredning skulle — vad själva slottet angår — erfordras
vissa restaureringsåtgärder beträffande ståthållarflygeln, Yasatornet,
Teatertornet, Griptornet, slottets tak, inre borggården med karnapet, Drottningflygeln,
Karl IX:s flygel och Stureskansen, vartill skulle komma diverse
arbeten å yttertrappor m. m. samt vissa yttre och inre målningsarbeten. Kostnaderna
för ifrågavarande arbeten, vilka närmare specificerats i en vid utredningen
fogad sammanställning, hava beräknats till sammanlagt 70,833 kronor
15 öre. I denna summa, som enligt slottsarkitekten beräknats med tillämpning
av låga enhetspriser, ingår emellertid icke något belopp för oförutsedda utgifter,
för vilket ändamål upptagits en gemensam post för samtliga arbeten å
såväl slottet som övriga i förslaget avsedda byggnader. Lägges till den för
restaureringsarbeten å slottet beräknade kostnaden vad a denna kostnad belöper
av nyssnämnda post till oförutsedda utgifter, skulle det till arbetena a slottet
enligt utredningen erforderliga totala beloppet utgöra i runt tal 80,000 kronor.
I anslutning till beräkningen av kostnaderna för de erforderliga restaureringsarbetena
har slottsarkitekten framhållit, att den genom den nu verkställda
utredningen klarlagda ökningen i anslagsbehovet, i förhållande till vad förberörda
tidigare undersökning visat, utgjorde ett bevis pa hur oekonomiskt det
vore att år efter år framskjuta erforderliga reparationer. Vid de förnyade
undersökningar, som nu gjorts a slottets tornhuvar, hade det visat sig att en
betydande och betänklig försämring av dessa ägt rum. Såväl Griptornets övre
huv som Teatertornets huv hade befunnits så uppruttna, att tillfälliga stagningar
måst göras å spiror och flöjlar i avvaktan pa anslag för en genomgående
reparation av tornhattarna, tyvärr även omfattande Griptornets gamla
smidda järnplåt. Dylika upptäckter föranledde slottsarkitekten att på nytt
framhålla vådan av att vidare framskjuta beviljande av erforderliga reparationsmedel.
Ståthållarämbetet har instämt i vad slottsarkitekten anfört om angelägenheten
av ett omedelbart igångsättande av eftersatta reparationsarbeten å Gripsholms
slott samt framhållit, att de gjorda kostnadsberäkningarna vore hållna
i underkant. Med avseende å utförandet av de föreslagna arbetena har ståthållarämbetet
föreslagit, att byggnadsstyrelsen måtte erhålla uppdrag att verkställa
desamma i samråd med ståthållarämbetet.
Riksmarskalksämbetet har för egen del intet haft att erinra mot de utredningar,
som i ärendet blivit verkställda av ståthållarämbetet och slottsarkitekten,
utan har förklarat sig anse det otvivelaktigt vara för Gripsholms slotts
bestånd oavvisligen nödvändigt att föreslagna åtgärder vidtoges. Under framhållande
att de årliga underhållsanslagen under första huvudtiteln icke lämnade
tillgång till bestridande av beräknade kostnader för de förordade arbetenas
utförande har riksmarskalksämbetet alltså tillstyrkt, att särskilda anslagsmedel
måtte anvisas för ändamalet.
Riksantikvarien, och byggnadsstyrelsen hava på det livligaste tillstyrkt den
60
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
Förbättrade
lokaler för
länsstyrelsen
1 Östergötlands
län.
[53.]
föreliggande framställningen, därvid dock sistnämnda myndighet förklarat sig
finna det begärda anslagsbeloppet vara väl knappt beräknat, särskilt vad anginge
poster för plåtarbeten.
Departementschefen har anfört följande:
Gripsholms slott utgör en av landets mest betydande historiska byggnader,
och i detta slott förvaras därjämte en staten tillhörig, ur såväl konstnärlig som
historisk synpunkt ytterst värdefull tavelsamling, innehållande omkring 2,000
porträtt från skilda tider. Vidare inrymmer slottet en mängd kulturhistoriskt
intressanta möbler och konstföremål i övrigt. Det synes mig icke vara försvarligt
att alltför länge eftersätta nödigt underhåll av detta märkliga byggnadsverk
och därigenom äventyra dess vidmakthållande i värdigt skick. Av
utredningen i ärendet har jag blivit övertygad om nödvändigheten av att flertalet
av de i slottsarkitektens förslag upptagna åtgärderna för restaurering av
själva slottet snarast genomföres — vad utredningen i övrigt innehåller har,
såsom förut nämnts, icke i detta sammanhang upptagits till bedömande. Jag vill
alltså tillstyrka, att erforderliga medel till berörda restaureringsarbeten beredas
genom anslag under sjätte huvudtiteln.
Kostnaderna för de av slottsarkitekten föreslagna arbetena å slottet hava,
såsom av den lämnade redogörelsen framgår, med inräknande av visst belopp
för oförutsedda utgifter uppskattats till i runt tal 80,000 kronor. Då vissa
arbeten emellertid synts vara, av den art, att de torde kunna något uppskjutas
för att i sinom tid komma till utförande med anlitande av medel till löpande
underhåll, har jag ansett mig kunna av sparsamhetsskäl ifrågasätta en minskning
av anslagsbeloppet till 70,000 kronor, som lämpligen torde böra fördelas
på två budgetår.
Arbetena torde böra utföras genom byggnadsstyrelsens försorg i samråd
med riksantikvarien och ståthållarämbetet å slottet.
Den i ärendet förebragta utredningen har givit vid handen, att de ifrågasatta
restaureringsarbetena icke kunna utan verklig olägenhet ytterligare uppskjutas.
På grund härav och då Kungl. Maj:ts förevarande förslag icke givit
utskottet anledning till erinran får utskottet hemställa,
att riksdagen må till restaureringsarbeten å Gripsholms slott
för budgetaret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag av
35,000 kronor.
44: o) Kungl. Maj:t har (punkt 53) föreslagit riksdagen att till förbättrade
lokaler för länsstyrelsen i Östergötlands län för budgetåret 1931/1932 anvisa
ett extra reservationsanslag av 150,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 178—189 av åberopade statsrådsprotokollet.
Sedan länsstyrelsen i Östergötlands län, som sedan gammalt är inrymt i Linköpings
slott, gjort framställning örn bättre lokaler, har byggnadsstyrelsen den
27 november 1930 framlagt förslag till vissa ombyggnadsarbeten inom slottet
för en kostnad av 390,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
61
Över det sålunda föreliggande förslaget laar länsstyrelsen åen 25 november
1930 yttrat sig till byggnadsstyrelsen och därvid för sin del tillstyrkt förslagets
genomförande under framhållande, att det nu synnerligen trängande
behovet av utvidgade och förbättrade lokaler för länsstyrelsen därmed syntes
bliva väsentligen tillgodosett.
Riksantikvarien har i yttrande den 20 november 1930 till byggnadsstyrelsen
anfört, bland annat, följande:
Linköpings slotts betydelse såsom byggnadsmärke torde ännu ingalunda
stå fullt klar ens för den trängre kretsen av fackmän, detta huvudsakligen
därför att byggnaden vid senaste restaurering på 1800-talet blivit tämligen
olyckligt omstuvad till sitt yttre, så att alla utvärtes spår av dess byggnadshistoria
dolts under ett tjockt puts- och gipshölje.
Det kan emellertid ej starkt nog betonas, huru viktigt detta monument
är ur historisk synpunkt, trots att byggnaden för närvarande ej visar någon
märkligare arkitektur eller utsmyckning. Även örn en eventuell restaurering
ej skulle komma att i större omfattning bringa i dagen äldre arkitektoniska
eller dekorativa detaljer, måste dock Linköpings biskopsborg och Gustav
Vasas slottsbyggnad för vår kännedom örn bostadsskicket i äldre tider anses
vara av allra största vikt och betydelse. Vi torde icke på mångå andra
orter i det medeltida Sverige lia så stora möjligheter som här att fa en klar
bild av huru en av rikets främsta stormän bodde vid medeltidens slut.
Ett genomförande av föreliggande förslag till ombyggnad och förändrad
indelning av Linköpings slott i och för anordnande av ökade lokaler för
länsstyrelsen skulle innebära ett så gott som fullständigt beläggande och
omändrande av vissa ännu tämligen orörda partier av slottsbyggnaden, varjämte
ett flertal lokaler, vilka ursprungligen utgjort stora monumentalrum,
skulle komma att sönderdelas i smärre utrymmen.
Dessa orörda partier giva tillsamman med andra dylika, vilka enligt förslaget
skulle komma att skonas, ännu en ganska samlad bild av slottets ursprungliga
ekonomianordning och dennas utveckling under äldre tider. Vissa
detaljer av dessa orörda partier äro i vårt land enastående, men även såsom
helhet hava dessa byggnadsdelar sitt mycket stora värde. Ett insprängande
i bottenvåningen av modernt utrustade ekonomilokaler skulle i mycket hög
grad förstöra bilden av den äldre ekonomianläggningen.
I de forna stora salarna -— äldst är biskoparnas sal, lika märkliga även
Gustav Vasas gemak och salar — finnas sannolikt, dolda under nuvarande
putslager men möjliga att återställa, dekorerade tak och annan utsmyckning
jämte äldre muröppningar m. m. Dessa äldre anordningar torde vid en
eventuell uppdelning av salarna i mindre rum komma att till stor del förstöras
eller döljas. — Då Linköpings slott till sina medeltida och från 1500-talets mitt härstammande delar (såsom stormanna- och kunglig bostad) utgör
ett viktigt historiskt monument, måste varje sådant ianspråkstagande av
slottsbyggnaden vara synnerligen beklagligt, vilket kräver sådana förändringar
eller andra åtgärder, som antingen för all framtid förstöra vissa delar därav
eller också för överskådlig framtid förhindra dess partiella eller fullständiga
tillvaratagande såsom historiskt monument. Ur denna synpunkt innebär
tydligen länsstyrelsens kvarboende i byggnaden, såsom föreliggande förslag
klart visar, mycket allvarliga vådor, i synnerhet som nya lokalutvidgningar
och därmed följande ytterligare förändringar inom en ej avlägsen
framtid torde komma att erfordras. Man torde därför vara berättigad att
anse, att byggnaden såsom kulturhistoriskt monument kommer att för fram
-
62
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
tiden tillspillogivas i och med förverkligandet av föreliggande förslag, genom
vilket länsstyrelsen för överskådlig framtid skulle komma att bliva bunden
vid densamma.
Man står sålunda här inför valet antingen att prisgiva en stor del av
byggnadens kulturhistoriska värde genom utförande av för länsstyrelsens
behov nödvändiga ändrings- och måhända även tillbyggnadsarbeten eller att
skaffa länsstyrelsen nya lokaler i annan byggnad och söka använda slottet
för något annat ändamål, som bättre kunde anpassas till eller rent av tillgodogöra
sig dess kulturhistoriska värden och tillåta en ur dessas synpunkt
önskvärd restaurering av slottsbyggnaden.
Riksantikvarien anser sig böra bestämt avstyrka utförande av det nu föreliggande
förslaget och hemställer örn verkställande av en grundlig utredning
i samråd med representanter för staden Linköping samt för Östergötlands
museum och Linköpings museum för skön konst, huruvida icke en för alla
parter tillfredsställande lösning av de här föreliggande problemen kunde ernås
på sådant sätt, att slottsbyggnaden tillvaratoges såsom historiskt minnesmärke
för all framtid och länsstyrelsen bereddes ändamålsenliga moderna
lokaler med goda möjligheter till nödiga framtida utvidgningar. Det vore,
tillägger riksantikvarien, måhända icke omöjligt att därvid finna en lösning,
varigenom landshövdingens boställsvåning fortfarande blir förlagd till
slottet.
Med anledning av vad riksantikvarien anfört yttrar byggnadsstyrelsen i
fortsättningen av sin förberörda skrivelse:
Byggnadsstyrelsen ansluter sig till vad riksantikvarien yttrat rörande Linköpings
slotts värde och betydelse såsom byggnadsminnesmärke, och det vore
alltså även enligt byggnadsstyrelsens mening ur kulturhistorisk synpunkt det
mest önskvärda att slottsbyggnaden, i likhet med exempelvis Kalmar och
Malmöhus slott, kunde tagas i anspråk för ett ändamål, som icke lade hinder
i vägen för byggnadens återställande i ursprungligt skick. Emellertid kan
byggnadsstyrelsen icke finna, att de kulturhistoriska synpunkterna i förevarande
fall böra givas en så avgörande betydelse, att man utan i övrigt
tvingande skäl beslutar en förändrad användning av slottsbyggnaden och
sålunda bryter den sedan århundraden bestående tradition att byggnaden
utnyttjas såsom länsresidens, allra helst som detta förutsätter dyrbara nybyggnadsarbeten,
vilka av statsfinansiella skäl givetvis örn möjligt böra undvikas.
I detta sammanhang får byggnadsstyrelsen framhålla, att även inom
styrelsen diskuterats den möjligheten att lösa förevarande fråga genom att
nybyggnad uppfördes allenast för länsstyrelsen, under det att landshövdingbostaden
fortfarande bibehölles i slottet, vilket i övrigt skulle utnyttjas för
museiändamål. Även denna lösning skulle emellertid medföra avsevärda
nybyggnadskostnader, varvid särskilt bör beaktas, att, därest landshövdingbostaden
bibehålies i slottet, återstående lokalutrymmen icke torde bliva
tillräckliga för tidigare berörda museiändamål, varför det skulle bliva erforderligt
att i detta fall uppföra en tillbyggnad till slottet, vilken torde behöva
göras av ungefär samma storlek som en särskild nybyggnad för landshövdingbostaden.
Yad beträffar de av riksantikvarien framställda anmärkningarna mot nu
ifrågakomna förslag kan byggnadsstyrelsen icke biträda riksantikvariens åsikt,
att förslagets genomförande skulle mer eller mindre förvanska slottsanläggningen.
De betänkligheter riksantikvarien hyser mot förslaget torde i huvud
-
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
63
sak grunda sig på den av riksantikvarien uttalade uppfattning, att den föreslagna
utökningen av länsstyrelsens lokaler skullo innebära ett fullständigt
beläggande och omändrande av vissa ännu tämligen orörda partier av slottsbyggnaden,
samt att ett flertal lokaler, vilka ursprungligen utgjort större
monumentalrum, skulle komma att sönderdelas i smärre utrymmen. Med
anledning härav får byggnadsstyrelsen framhålla, att den i förslaget avsedda
ökade beläggningen av slottet icke avser ett sådant utnyttjande av lokalerna,
som hindrar att kulturhistoriskt intressanta detaljer inom desamma tillvaratagas.
Yad beträffar det av riksantikvarien gjorda uttalandet att ett flertal
lokaler, vilka ursprungligen utgjort stora monumentalrum, skulle sönderdelas
i smärre utrymmen får byggnadsstyrelsen framhålla, att härmed torde avses
vissa rum, som vid en eventuell restaurering av slottet möjligen skulle
kunna erhållas genom rivning av nu befintliga väggar. De nu föreslagna
ändringarna av rumsenheterna äro emellertid minimala. Huruvida man vid
en restaurering av slottet skulle kunna återföra byggnaden till de ursprungligen
stora rumsenheterna, som riksantikvarien synes förmena, torde för övrigt
vara ganska ovisst, och dylika åtgärder hava icke förutsatts, i det förenämnda
av intendenten Lundberg och museiamanuensen Cnattingius upprättade
förslaget till byggnadens iordningställande för museiändamål, utan
överensstämmer sistnämnda förslag med avseende å rumsindelningen i huvudsak
med det nu föreliggande förslaget till anordnande av förbättrade lokaler
för länsstyrelsen inom slottet. Slutligen får byggnadsstyrelsen framhålla,
att de av riksantikvarien framställda detaljanmärkningarna beträffande sistnämnda
förslag numera blivit i huvudsak beaktade å de föreliggande ritningarna,
och givetvis kommer vid ett eventuellt genomförande av förslaget
all möjlig hänsyn att tagas till de kulturhistoriska svnpunkterna.
På grund av vad sålunda anförts och med hänsyn till att länsstyrelsen
funnit sig kunna godtaga det nu föreliggande förslaget till åstadkommande
av förbättrade lokaler för länsstyrelsen inom slottsbyggnaden, finner sig
byggnadsstyrelsen böra tillstyrka förslagets genomförande. I anslutning härtill
har byggnadsstyrelsen hemställt, att Kungl. Majit måtte avlåta proposition
till 1931 års riksdag örn anvisande för budgetåret 1931/1932 av ett
extra reservationsanslag å 150,000 kronor för igångsättande, i huvudsaklig
överensstämmelse med förenämnda med B betecknade förslag, av arbeten
för beredande av förbättrade lokaler för länsstyrelsen i Östergötlands län.
Departementschefen har för egen del anfört bland annat följande:
Såsom den lämnade redogörelsen visar, har behov av utvidgade och förbättrade
lokaler för länsstyrelsen i Östergötlands län redan länge förelegat.
För att provisoriskt avhjälpa de mest kännbara olägenheterna har förhyrning
skett dels av en lägenhet örn 7 rum, som disponeras av vissa avdelningar
av landskontoret, och dels för vägingenjörens expedition av en lägenhet örn
3 rum, varjämte den friliggande slottsflygeln tagits i anspråk av..länsstyrelsen.
Länsstyrelsens tjänstelokaler äro sålunda för närvarande förlagda till
4 skilda byggnader. Olägenheterna härav äro uppenbara. Härtill kommer,
att de inom slottet befintliga tjänstelokalerna äro i behov av renovering och
att byggnadens beskaffenhet gör anordnandet av centraluppvärmning starkt
påkallat. Vid besök å platsen har jag också fått ett bestämt intryck, att lösningen
av förevarande byggnadsfråga är en angelägenhet av så trängande
beskaffenhet, att den icke utan allvarligt men kan undanskjutas.
Vid de undersökningar i frågan, som verkställts inom byggnadsstyrelsen,
hava flera förslag framkommit, alla utom ett inriktade på att länsstyrelsen
64
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
alltjämt skulle vara förlagd inom slottet, där den sedan gammalt haft sina
lokaler. Mot en sådan lösning har riksantikvarien ställt sig avvisande, enär
därigenom icke blott skulle förhindras ett bättre tillvaratagande av där behntliga
kulturhistoriska värden utan även en del av dem prisgivas genom
utförande av nödvändiga byggnadsarbeten. Riksantikvarien har därjämte
framhållit, att byggnaden lämpligen borde användas för museiändamål. Byggnadsstyrelsen
å sin sida har med fullt beaktande av Linköpings slotts värde
och betydelse såsom byggnadsminnesmärke likväl ansett övervägande skäl tala
för att slottet även för framtiden användes för sitt nuvarande ändamål, varvid
hinder för tillvaratagande av kulturhistoriskt intressanta detaljer icke skulle
behöva uppstå. Vad byggnadsstyrelsen i förevarande hänseende anfört — jag
tillåter mig (härutinnan hänvisa till den lämnade redogörelsen — kan jag till
alla delar biträda. Här vill jag endast framhålla, att redan den för en nybyggnad
beräknade kostnaden, 650,000 kronor jämte eventuella kostnader för
grundförstärkning och yttre arbeten å tomten, synes utesluta möjligheten
åtminstone för den närmaste tiden att komma till en lösning på denna väg
jag lämnar här å sido de ekonomiska konsekvenser, som slottsbyggnadens
upplåtande till museiändamål torde komma att innebära för staten.
Beträffande alternativet att bereda förbättrade lokaler åt länsstyrelsen inom
slottet har byggnadsstyrelsen utarbetat ett förslag, som avser, förutom vissa
inre ombyggnadsarbeten i slottet, uppförande av en tillbyggnad, vilken skulle
sammanbinda de yttre ändpartierna på de norra och södra slottslängorna.
Kostnaderna för ett sådant örn- och tillbyggnadsföretag, varigenom länsstyrelsens
lokalbehov skulle tillgodoses för en avsevärd tid framåt, hava
likaledes beräknats till 650,000 kronor. Med beaktande av det statsfinansiella
läget, som i enlighet med vad nyss antytts icke för närvarande medger en
så stor utgift för ändamålet, har byggnadsstyrelsen emellertid framlagt ett
mera begränsat förslag, avseende att det nu omedelbart föreliggande lokalbehovet
skulle tillgodoses, varemot med åtgärder för möjliggörande av framdeles
erforderlig utvidgning skulle anstå. Sistnämnda förslag innebär i
huvudsak, att till landshövdingens boställsvåning hörande sov- och gästrum
jämte den till norra slottslängan förlagda ekonomiavdelningen skulle upplåtas
till länsstyrelsen. I stället skulle vissa delar av vinden tågås i anspråk för
inredande av sov- och gästrum jämte domestikrum samt ny ekonomiavdelning
anordnas i de förminskade boställsutrymmena i våningen två trappor upp.
Vidare skulle vissa trappförbindelser upptagas samt centraluppvärmning införas.
Genom dessa omändringar skulle utvinnas så stor ökning av tjänstelokalerna,
att dessa bleve tillräckliga för länsstyrelsens nuvarande behov,
varvid tagits i beräkning att den friliggande slottsflygeln skulle, förutom
till bostäder åt vaktmästare, tagas i anspråk för vägingenjören och länsarkitekten,
vilken sistnämnde befattningshavare emellertid är stationerad å annan
ort och endast tillfälligt behöver tillgång till tjänsterum i Linköping.
De brister, som vidlåda länsstyrelsens nuvarande lokaler, äro synnerligen
påfallande. Överhuvud synes ett snart iståndsättande av slottsbyggnaden,
enligt vad utskottet vid avlagt besök på platsen iakttagit, framstå som en
nödvändighet.
Med hänsyn härtill anser sig utskottet böra tillstyrka förevarande, av
byggnadsstyrelsen utarbetade förslag till ombyggnad av slottet. Enligt vad
kjggnadsstyrelsen framhållit, skulle ett dylikt iståndsättande låta sig genomföra
med bevarande av vissa kulturhistoriska detaljer inom slottsbyggnaden.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
65
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må till förbättrade lokaler för länsstyrelsen i
Östergötlands län för budgetåret 1931/1932 anvisa ett estra
reservationsanslag av 150,000 kronor.
45:o) Kungl. Maj:t har (punkt 54) föreslagit riksdagen att till inköp av
tomt samt uppförande därå av nybyggnad för lantmäterikontoret i Kronobergs
län för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag av
85,000 kronor.
För 1930 års riksdag framlades ett förslag avseende att ett för ändamålet
lämpligt område av en Yasjö stad tillhörig tomt nr 5 i kvarteret Gripen i
Växjö skulle inköpas samt att därå skulle för laDtmäterikontorets räkning
uppföras en nybyggnad, vartill skissritningar upprättats inom byggnadsstyrelsen.
Köpeskillingen för tomten skulle utgöra 25,000 kronor, och kostnaderna
för byggnadens uppförande uppskattades till 150,000 kronor. Totalkostnaderna
för de nya lokalernas anskaffande beräknades alltså till 175,000
kronor. För budgetåret 1930/1931 anvisades av denna summa ett belopp
av 90,000 kronor. Nu skulle återstoden, 85,000 kronor, anvisas.
Inköp av
tomt samt
uppförande
därå av nybyggnad
för
lantmäteri»
kontoret i
Kronobergs
län.
[54.]
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet, vt skottets
yttrande.
att riksdagen må till inköp av tomt samt uppförande därå av
nybyggnad för lantmäterikontoret i Kronobergs län för budgetåret
1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag av 85,000 kronor.
46:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkt 55 och 56) angående ny- Nybyggnad
# # # _#t _ • «. . ## sämt möbler
byggnad och möbler samt arkivinredning m. m. för länsstyrelsen i Malmo- och arkivin
hus
län har riksdagen redan fattat beslut; varom utskottet velat härigenom redning m.m.
n för länssty
erinra.
reisen i
Malmohus
län.
[55o.56.]
47:o) Kungl. Majit har (punkt 57) föreslagit riksdagen att till konserverings- Konservearbeten
å Bohus fästningsruin för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra linäeBg^[[en
reservationsanslag av 30,000 kronor. fästnings.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 195—200 av åberopade statsråds- ™ln_
protokollet. L57-J
Genom beslut den 8 april 1925 förordnade Kungl Majit, att Bohus fästningsruin,
som tidigare stått under vård av arméförvaltningens fortifikationsdepartement,
skulle med därtill omedelbart hörande markområde från och
med den 1 juli 1925 stå under byggnadsstyrelsens vård och förvaltning.
Samtidigt uppdrog Kungl. Majit åt styrelsen att i samråd med riksantikvarien
verkställa närmare utredning rörande sättet och kostnaderna för bedrivande
av erforderliga konserveringsarbeten å ruinen.
Bihang till riksdagens protokoll 1931. G sami. 6 haft. (Nr G.) 4-3 lii 5
<><i Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Med skrivelse den 21 augusti 1925 framlade byggnadsstyrelsen resultatet
av den sålunda anbefallda utredningen. Det därvid tillstyrkta förslaget, som
utarbetats av numera avlidne intendenten Iros styrelsen A. Roland, avsåg
sådana konserverings- och återuppbyggnadsarbeten, vilka ansetts erforderliga
till förhindrande av ett fortskridande av fästningens förfall.
De i förslaget angivna åtgärderna voro fördelade i tre olika klasser. Första
Massen avsåg arbeten, som ansågos vara av särskilt angelägen och brådskande
natur, andra klassen upptog arbeten, som därnäst ansågos angelägna för
ruinens bevarande och bestånd, under det att tredje klassen innefattade arbeten,
som kunde längst uppskjutas. De i första klassen upptagna arbetena,
vilka beräknades draga en sammanlagd kostnad av 143,700 kronor, tänktes
utförda under loppet av tre år, de i andra klassen upptagna arbetena, dragande
en beräknad kostnad av 154,200 kronor, under loppet av följande tre
år samt de i tredje klassen upptagna arbetena, med en beräknad kostnad
av 187,600 kronor, under loppet av därefter följande fyra år. Samtliga arbeten
skulle således fördelas på tio år och betinga en årlig kostnad av i medeltal
omkring 50,000 kronor.
I anslutning till denna plan hemställde byggnadsstyrelsen i berörda skrivelse
den 21 augusti 1925, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1926 års riksdag
att till påbörjande av arbeten för konservering av Bohus fästning i huvudsaklig
överensstämmelse med intendenten Rolands förslag å extra stat för
budgetåret 1926/1927 anvisa ett reservationsanslag av 50,000 kronor.
Vid föredragning av denna framställning i statsrådet den 7 januari 1926
(statsverkspropositionen, sjätte huvudtiteln, punkten 48) ansåg sig dåvarande
departementschefen kunna tillstyrka allenast, att för ändamålet beviljades
anslag till sammanlagt det belopp, som motsvarade kostnaderna för de i
första klassen av planen upptagna arbetena, därvid dock beloppet borde
avrundas till 150,000 kronor. Inom denna ram borde det ankomma på
byggnadsstyrelsen att i samråd med riksantikvarien planlägga arbetet så, att
största möjliga effekt uppnåddes. Det sålunda föreslagna anslagsbeloppet
150,000 kronor borde lämpligen kunna fördelas på fem år.
Med bifall till Kungl. Majlis i enlighet härmed avlåtna förslag anvisade
riksdagen för ändamålet för budgetåret 1926/1927 ett extra reservationsanslag
av 30,000 kronor. Samma anslag har sedermera anvisats för vart och ett
av budgetåren 1927—1931. Sammanlagda anslagsbeloppet utgör sålunda
-150,000 kronor, och med innevarande budgetårs anslag har alltså anvisats
det totalbelopp, som motsvarar kostnaderna för de arbeten, vilka i förberörda
plan hänförts till första klassen.
I skrivelse den 17 september 1930 har nu byggnadsstyrelsen gjort framställning
örn medel för fortsättande av ifrågavarande konserveringsarbeten
genom vidtagande av åtgärder som, utöver hittills verkställda arbeten, ansetts
nödvändiga till förhindrande av ytterligare förstörelse av ruinen.
Styrelsen har därvid anfört bland annat följande:
Under arbetenas gång hava generaldirektören Tengbom, byggnadsrådet
Nilsson och intendenten, vice-professorn Lindholm vid olika tillfällen besökt
Statsutskottets utlåtande Nr ti.
67
ruinen. Av de därvid gjorda iakttagelserna Ilar styrelsen blivit övertygad
om nödvändigheten av konserveringsarbetenas omedelbara fortsättande, för
att ruinen skall kunna skyddas för ytterligare förstörelse. Härvid skulle,
sedan vissa avslutningsarbeten å de centrala byggnads- och murpartierna fullbordats,
i första hand de mest hotade delarna av ännu bevarade yttervalla!-konserveras. I huvudsak torde därvid den ursprungliga planen kunna läggas
till grund och alltså de till andra klassen hörande arbetena i intendenten
Rolands förslag komma till utförande. I likhet med vad fallet varit vid utförandet
av de till första klassen hörande arbetena skulle dock byggnadsstyrelsen
äga att i samråd med riksantikvarien vidtaga de smärre ändringar
i planen, vilka under arbetenas gång kunna visa sig behövliga och lämpliga
och icke öka kostnaderna.
Andra klassens arbeten, som nu skulle påbörjas, äro i huvudsak följande.
A ytten: allar na: Nedre Platts västra och norra sidor från uppgången vid
Larmposten, mellanpartierna å Larmpostens västra sida, mellandelen av
Stora Våghals östra sida och Skarpe Nords västra sida, samt
å inre murar: Kyrktornet, Gamla magasinet, valven vid Fars hatt och
Borggårdens norra mur.
Angående kostnaderna för de sålunda nu avsedda arbetena erinrar styrelsen,
att dessa kostnader i den ursprungliga planen beräknats till 154,200
kronor. Styrelsen anser lämpligt, att detta kostnadsbelopp, såsom hittills
skett, fördelas å exempelvis fem år. För budgetåret 1931/1932 skulle alltså
erfordras samma anslag som anvisats för vart och ett av de gångna fem åren
eller 30,000 kronor.
På grund av vad sålunda anförts har byggnadsstyrelsen hemställt, att
Kungl. Majit måtte föreslå 1931 års riksdag att till fortsättande av konserveringsarbetena
å Bohus fästningsruin för budgetåret 1931/1932 anvisa ett
extra reservationsanslag av 30,000 kronor.
Byggnadsstyrelsen har vidare omnämnt, att riksantikvarien, efter att hava
på platsen granskat den av arkitekten Lundgren uppgjorda planen för konserveringsarbeten
under nästkommande budgetår, i yttrande den 13 augusti
1930 förklarat sig livligt tillstyrka denna plans realiserande och samtidigt
framhållit nödvändigheten av att konserveringsarbetena fullföljas under ytterligare
en femårsperiod.
Departementschefen har yttrat följande:
Vid besök å platsen har jag tagit del av de vid Bohus fästningsruin hittills
utförda konserveringsarbetena samt sökt bilda mig en uppfattning angående
behovet av ytterligare dylika arbeten. Jag har därvid haft tillfälle
iakttaga att — även örn betydande resultat vunnits genom de hittills utförda
arbetena — åtskilliga delar av den mäktiga ruinen befinna sig i ett
sådant tillstånd, att snara åtgärder måste anses vara av nöden för att förhindra
fortsatt förstörelse. På grund härav och då det synes angeläget att
bevara detta värdefulla byggnadsminnesmärke, har jag icke ansett tillrådligt,
att de igångsatta iståndsättningsarbetena nu avbrytas, utan i likhet med
byggnadsstyrelsen och riksantikvarien funnit mig böra tillstyrka ett fortsättande
av konserveringsarbetena. Därvid torde, såsom byggnadsstyrelsen
förutsatt, den ursprungligen uppgjorda konserveringsplanen böra i huvudsak
följas; dock böra — jämte vad som föranledes av hittills på grund av
erfarenheter under arbetets gång gjorda avvikelser — däri vidtagas de jämkningar,
som med hänsyn till i fortsättningen inträffande omständigheter kunna
68
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
Inköp av
visst markområde
vid
länsresidenset
1
Härnösand
m. m.
[58.]
av byggnadsstyrelsen efter samråd med riksantikvarien prövas påkallade.
I stort sett skulle alltså de i nyssnämnda plan under andra klassen upptagna
arbetena nu komma till utförande. För detta ändamål torde böra
avses ett belopp av i avrundat tal 150,000 kronor, att fördelas på 5 budgetår.
De i den ursprungliga, av intendenten A. Boland uppgjorda planen under
första klassen upptagna arbetena, vartill medel anvisats under budgetåren
1926/1931, äro nu i huvudsak avslutade. Föreliggande förslag avser igångsättande
av i planen under andra klassen rubricerade arbeten. Med hänsyn
till Bohus fästningsruins betydelse som historiskt minnesmärke har utskottet
ej velat motsätta sig en fortsättning av iståndsättningsarbetena enligt
den sålunda uppgjorda planen. Såsom departementschefen föreslagit och i
likhet med vad tidigare varit fallet, bör emellertid hinder ej möta för byggnadsstyrelsen
att i samråd med riksantikvarien vidtaga de avvikelser från
planen, som under arbetets gång kunna befinnas erforderliga och som icke
öka kostnaderna.
De nu ifrågasatta arbetena hava beräknats kosta 150,000 kronor att fördelas
med 30,000 kronor på ett vart av fem budgetår. Häremot har utskottet
ej haft anledning till erinran.
Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Jconserveringsarbeten å Bohus fästningsruin
för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag
av 30,000 kronor.
48:o) Kungl. Maj:t har (punkt 58) föreslagit riksdagen att till inköp av
visst markområde vid länsresidenset i Härnösand m. m. för budgetåret
1931/1932 anvisa ett extra anslag av 20,800 kronor.
För iståndsättande av gamla residensbyggnaden i Härnösand till bostad åt
landshövdingen i länet m. m. har riksdagen för budgetåren 1927/1928 och
1928/1929 anvisat anslag. Vidare har 1929 års riksdag bemyndigat Kungl.
Majit att godkänna ett av byggnadsstyrelsen upprättat, av stadsfullmäktige
i Härnösand den 2 augusti 1928 antaget förslag till avtal mellan kronan och
staden rörande byte av mark omkring residensbyggnaden m. m. Genom
brev den 3 maj 1929 har Kungl. Majit godkänt berörda avtal.
Enligt § 5 i avtalet har Härnösands stad förbundit sig att, när staden
blivit ägare till den mark, varå uthuset å tomten nr 101 är uppfört, samt
nedrivit detta uthus, till kronan med äganderätt överlämna den del av nämnda
mark, som å en av byggnadsstyrelsens intendentsbyrå den 4 april 1928 upprättad
karta är utmärkt med D och svart streckning, utgörande omkring 110
kvadratmeter, mot en kontant ersättning per kvadratmeter lika med den
staden själv erlagt per kvadratmeter för ifrågavaran4e tomt med åbyggnad. I
I skrivelse den 17 september 1930 har byggnadsstyrelsen anmält, att Härnösands
drätselkammare i skrivelse den 8 augusti 1930 meddelat styrelsen,
att staden inköpt tomten nr 101, numera benämnd nr 7 i kvarteret Köp
-
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
69
mannen, jämte åbyggnad, ävensom att staden vore beredd att till kronan
överlämna det i avtalet överenskomna området örn 110 kvadratmeter mot
en ersättning, som med hänsyn till den av staden för tomten i sin helhet
erlagda köpeskillingen uppginge till 19,589 kronor 4 öre. Den sålunda begärda
ersättningen, som alltså enligt avtalet grundade sig pa det pris per
kvadratmeter, som staden själv erlagt, syntes styrelsen skälig. Drätselkammaren
hade vidare överlämnat i statsrådsprotokollet intaget förslag till
avtal rörande kronans förvärv av tomtdelen i fråga, mot vilket förslag byggnadsstyrelsen
för sin del intet hade att erinra.
Byggnadsstyrelsen framhåller slutligen att, örn medel för inlösen av ifrågavarande
tomtmark måste äskas hos riksdagen och likvid till följd härav icke
skulle kunna ske förrän vid nästa budgetårs ingång den 1 juli 1931, därvid
alltså skulle erfordras, förutom köpeskillingen, 19,589 kronor 4 öre, 5 %
ränta därå för tiden den 1 augusti 1930—30 juni 1931 eller 897 kronor 83
öre, vartill komme den till omkring 300 kronor uppskattade kostnaden för
tomtens avskiljande och för kronans lagfart å fånget, alltså tillhopa omkring
20,786 kronor 87 öre eller avrundat 20.800 kronor.
På grund av vad sålunda anförts har byggnadsstyrelsen hemställt, att
det framlagda avtalsförslaget måtte godkännas samt att erforderliga medel
måtte beredas för gäldande av köpeskillingen för ifrågavarande markområde
och andra kostnader i samband därmed.
Med skrivelse den 22 oktober 1930 har byggnadsstyrelsen överlämnat ett
till styrelsen inkommet protokollsutdrag, utvisande att stadsfullmäktige i
Härnösand den 14 oktober 1930 godkänt nyssnämnda avtal.
Departementschefen har tillstyrkt byggnadsstyrelsens föreliggande framställning.
Utskottet, som ej funnit anledning till erinran emot Kungl. Maj:ts förslag,
hemställer,
att riksdagen må till inköp av visst markområde vid länsresidenset
i Härnösand m. m. för budgetåret 1931/1932 anvisa ett
extra anslag av 20,800 kronor.
49:o) Kungl. Maj:t har (punkt 59) föreslagit riksdagen att till vissa smärre
ombyggnadsarbeten för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag
av 94,800 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 202—208 av statsrådsprotokollet.
De under förevarande punkt gjorda anslagsäskandena avse dels inredning
av vindsvåningen i fastigheten nr 9 Storkyrkobrinken i Stockholm (Försvarsdepartementet)
för en beräknad kostnad av 72,000 kronor m. m., dels
anordnande av vaktmästarbostad i tekniska högskolans gamla byggnad för
en beräknad kostnad av 10,500 kronor, dels ock anordnande av expediti ons
-
Utskottets
yttrande.
Vissa smärre
ombyggnadsarbeten.
[59.]
Utskottets
yttrande.
70
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Ersättning
åt statens
Järnvägar för
av Kungl.
KaJ:t med
givna lindringar
i
befordrlngsavgifterna
för vissa
resor.
[60.]
Bidrag till
utgivande av
tidskriften
cBrandskyddu.
[61.]
vaktbostad inom länsresidenset i Visby för en beräknad kostnad av 12,300
kronor.
I enlighet med Kungl. Maj:ts sålunda framställda förslag hemställer utskottet,
-
att riksdagen må till vissa smärre ombyggnadsarbeten för budgetåret
1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag av 94,800
kronor.
Diverse.
50:o) I enlighet med Kungl. Maj;ts förslag (punkt 60) får utskottet hemställa,
att riksdagen må till ersättning åt statens järnvägar för av
Kungl. Maj.t medgivna lindringar i befordringsavgifter na för
vissa resor för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag
av 15,000 kronor.
51:o) Kungl. Majit har (punkt 61) föreslagit riksdagen att som bidrag till
utgivande av tidskriften »Brandskydd» för budgetåret 1931/1932 anvisa ett
extra anslag av 2,000 kronor.
För understödjande av Svenska brandskyddsföreningens verksamhet har
1920 års riksdag på tilläggsstat för år 1920 beviljat ett förslagsanslag, högst,
4,000 kronor, varjämte såsom bidrag till utgivande genom nämnda förening
av tidskriften »Brandskydd» å en var av tilläggsstaterna för åren 1921 och
1922 beviljats ett förslagsanslag, högst, 500 kronor, samt för varje budgetår
under perioden 1923—1928 ett anslag av 400 kronor. För vartdera av budgetåren
1928—1930 har för ändamålet utgått ett extra anslag av 1,000 kronor.
Den av 1928 års riksdag beviljade höjningen vidtogs med hänsyn till föreningens
utvidgade verksamhet och dess i följd därav stegrade utgifter. Med
tagen hänsyn till att propagandaverksamheten för ett effektivt brandskydd
måste anses i hög grad samhällsgagnande beviljade 1930 års riksdag för innevarande
budgetår anslag såsom bidrag till utgivande av tidskriften med ett
till 2,000 kronor förhöjt belopp.
I skrivelse den 29 september 1930 har Svenska brandskyddsföreningen anhållit
örn statsbidrag med 5,000 kronor, varav 2,000 kronor till utgivande av förenämnda
tidskrift och återstoden för bedrivande av föreningens upplysningsoch
propagandaverksamhet i övrigt.
Departementschefen har anfört följande:
Enligt vad jag inhämtat, hava utgifterna för tidskriften »Brandskydd»
under åren 1926—1929 uppgått till respektive omkring 26,000, 25,900, 28,200
••••''. ''-«> nmae&n.isrijoismÉerr
Statsutskottets utlåtande Nr 6. < i
oell 30,500 kronor. Den del av dessa belopp, som icke täckts av inkomster
från tidskriften, bär måst bestridas av influtna medlemsavgifter, varav i an
språk tagits för år 1926 omkring 9,200 kronor, för år 1927 omkring 8,400
kronor, för år 1928 omkring 7,900 kronor och för år 1929 omkring 8,600
kronor. ... . .
Utan tvivel har Svenska brandskyddsföreningen en viktig uppgift att fylla
i arbetet på att förminska eldens härjningar i vårt land. Det synes mig
därför motiverat, att staten genom fortsatt understöd visar sitt intresse för
föreningens verksamhet. Understödet torde fortfarande böra utgå såsom
bidrag till utgivande av föreningens tidskrift och synes även för nästa budgetår
böra bestämmas till 2,000 kronor. Som villkor för erhållande av bidraget
lärer i likhet med vad föregående år skett böra stadgas, att lämpligt
antal exemplar av tidskriften tillhandahålles kommunikationsdepartementet.
Under åberopande av vad departementschefen anfört, vill utskottet till- utskottets
, i . , ii ...v, ii, 0 yttrande.
styrka Kungl. Marits förslag och hemställer alitsa,
att riksdagen må som bidrag till utgivande av tidskriften
»Brandskydd» för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra anslag
av 2,000 kronor.
52:o) Kungl. Majit har (punkt 62) föreslagit riksdagen att som bidrag till
utgivande av »Brandkårstidskrift» för budgetaret 1931/1932 anvisa ett extra „Brandicå.ra
anslag av 2,000 kronor.
Till understöd åt Sveriges riksförbund av frivilliga brandkårer hava under
ett antal år anvisats anslag, senast för budgetåret 1926/1927 med 1,000 kronor.
Sedan förbundets namn ändrats till Svenska brandkårernas riksförbund, har
riksdagen för vartdera av budgetåren 1928/1929 och 1929/1930 såsom bidrag
till utgivande genom Svenska brandkårernas riksförbund av »Tidskrift för
landsbygdens brandväsen» beviljat ett extra anslag av 1,000 kronor.
Av samma skäl, som föranledde under nästföregående punkt omförmäld
ökning av anslaget till utgivande av tidskriften »Brandskydd», beviljade
riksdagen för innevarande budgetår som bidrag till utgivande av riksförbundets
tidskrift, dåmera benämnd »Brandkårstidskrift», ett till 2,000 kronor
förhöjt anslagsbelopp.
I skrivelse den 29 september 1930 har riksförbundet anhållit örn statsbidrag
med 5,000 kronor, därav 2,000 kronor såsom bidrag till utgivande av
riksförbundets tidskrift.
Departementschefen har yttrat följande:
Även riksförbundet har otvivelaktigt en viktig uppgift på brandskyddsarbetets
område, och jag anser därför fortfarande anledning förefinnas, att
staten lämnar understöd till riksförbundets verksamhet. Höjning ay det nu
utgående anslagsbeloppet, 2,000 kronor, kan jag emellertid icke tillstyrka.
Anslaget torde'' lämpligen liksom hittills böra utgå såsom bidrag till ut
givande av riksförbundets tidskrift. Som villkor för statsbidraget lärer i likhet
med vad föregående år skett böra stadgas, att lämpligt antal exemplar
av tidskriften tillhandahålles kommunikationsdepartementet.
72
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
Under hänvisning till vad departementschefen anfört, vill utskottet tillstyrka
Kungl. Majlis förslag och hemställer alltså,
att riksdagen må som bidrag till utgivande av »Hr andkårs tidskrift.
, för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra anslag av 2,000
kronor.
Bidrag till
upprättande
av en region
plan för
Stockholm
med omgivningar.
[63.]
Utskottets
yttrande.
53:o) Kungl. Majit har (punkt 63) föreslagit riksdagen att av det av 1929
års riksdag såsom bidrag till upprättande av en regionplan för Stockholm
med omgivningar beviljade beloppet av 57,000 kronor för budgetåret 1931/1932
såsom extra reservationsanslag anvisa ett belopp av 19,000 kronor.
1929 års riksdag beviljade ett belopp av 57,000 kronor såsom bidrag till
upprättande av en regionplan för Stockholm med omgivningar samt anvisade
av det sålunda beviljade beloppet för budgetåret 1929/1930 ett anslag av
19,000 kronor. 1930 års riksdag anvisade av det beviljade beloppet för innevarande
budgetår likaledes 19,000 kronor.
Med upprättandet av nämnda regionplan har avsetts att åvägabringa en
allmän plan för det framtida bebyggandet av Stockholms omgivningar och
för anordnandet av erforderliga huvudtrafikleder såväl från huvudstaden som
mellan de olika samhällena inbördes.
Läns tyrélsen i Stockholms län har hemställt örn anvisande för budgetåret
1931/1932 av återstoden av statsbidragsbeloppet, 19,000 kronor.
. Med tillstyrkande av Kungl. Majda förevarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må av det av 1929 års riksdag såsom bidrag
till upprättande av en regionplan för Stockholm med omgivningar
beviljade beloppet av 57,000 kronor för budgetåret 1931/1932 såsom
extra reservationsanslag anvisa ett belopp av 19,000 kronor.
54:o) Kungl. Majit har (punkt 64) föreslagit riksdagen att såsom bidrag
Bidrag till
Övre finn- • •• '' *-* ----—i —----c*uw uiuia^
Bygdens Be- 0vre finnbygdens belysningsförening u. p. a. för budgetåret 1931/1932
lysnings- anvisa ett extra anslag av 92,500 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 215—217
av åberopade statsrådsprotokollet.
förening
n. p. a.
[64.]
Enligt den idan rörande elektrifiering av vissa delar av Norrbottens län,
som underställdes 1929 års riksdag, skulle företaget avse elektrifiering av två
av varandra oberoende distributionsområden, det ena bestående av Gällivare
socken och det andra omfattande Korpilombolo, Tärendö, Junosuando och
Pajala socknar, gemensamt benämnda nordöstra finnbygden. Pör vartdera området
skulle bildas en ekonomisk förening utan personlig ansvarighet, som skulle
utföra distributionsanläggningama inom området samt sedermera ombesörja
distributionen och driften. Andelsteckningen skulle ske efter viss angiven plan.
Varje andel skulle svara för dels ett belopp av 100 kronor, varav 25 kronor
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
73
skalle inbetalas kontant och skuldförbindelse lämnas å återstoden, dels visst
bidrag in natura. Statens medverkan till elektrifieringsföretagets genomförande
skulle främst utgöras av anslag till utförande av huvudledning från
Gällivare till en punkt omkring elva kilometer söder örn Tärendö kyrkoby,
vilket anslag ursprungligen beräknats till 340,000 kronor men sedermera
ansetts kunna nedbringas till 315,000 kronor. Vidare räknades med ett
statsanslag å 167,500 kronor — för Gällivare socken 75,000 kronor och för
nordöstra finnbygden 92,500 kronor — till gäldande av enskildas och kommunernas
kontanta insatser i distributionsföreningarna; antalet dylika andelar
beräknades för Gällivareområdet till 3,000 och för finnbygdsområdet
till 3,700. Slutligen skulle till föreningarna utgå lån ur kraftledningslånefonden
med sammanlagt 376,000 kronor.
1929 års riksdag anvisade för företaget ett anslag å 100,000 kronor, avsett
för kraftledningens påbörjande, varefter 1930 års riksdag beviljade återstående
erforderliga medel 215,000 kronor för kraftledningen.
1 skrivelse den 8 september 1930 har länsstyrelsen i Norrbottens län meddelat,
att distributionsföreningen i nordöstra finnbygden, »Övre finnbygdens
belysningsförening u. p. a.», sedan åtskillig tid varit i verksamhet och att
arbetena inom distributionsområdet vore i full gång samt att behov av det
i utsikt ställda statsbidraget därför gjorde sig gällande. På grund härav
har länsstyrelsen hemställt om anvisande av anslag för budgetåret 1931/1932
med 92,500 kronor för beredande av bidrag åt föreningen.
Departementschefen har yttrat följande:
Såsom den lämnade redogörelsen utvisar, ingår beredandet åt den inom
nordöstra finnbygden bildade distributionsföreningen av bidrag med belopp,
som länsstyrelsen nu begärt, i den för ifrågavarande elektrifiermgsforetag
uppgjorda och av riksdagen utan erinran lämnade planen. Enligt vad länsstyrelsen
anfört, föreligger nu behov av nämnda bidrag. Erforderligt belopp,
92,500 kronor, torde därför böra anvisas å riksstaten för budgetåret 1931/1932.
Beloppet torde böra ställas till länsstyrelsens förfogande för utbetalning till
föreningen.
Utskottet, som ej funnit anledning till erinran mot vad Kungl. Majit föreslagit,
hemställer,
att riksdagen må såsom bidrag till Övre finnbygdens belysningsförening
u. p. a. för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra anslag
av 92,500 kronor.
55:o) Kungl. Majit har (punkt 65) föreslagit riksdagen att höja det ordinarie
förslagsanslaget till postavgifter för tjänstebrev oell dylika försändelser,
nu 3,910,000 kronor, med 590,000 kronor till 4,500,000 kronor.
ITfredningen i ärendet återfinnes å sid. 217 och 218 av statsrådsprotokollet.
Det ordinarie förslagsanslaget till postavgifter för tjänstebrev och dylika
försändelser, som tidigare varit uppfört med 3.600,000 kronor, höjdes med
Utskottets
yttrande.
Postavgifter
för tjänstebrev
och
dylika försändelser.
[65.]
74
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
Bese- och
traktamente
penningar.
[66.]
hänsyn till anslagsbelastningen för budgetåret 1929/1930 till 3,850,000 kronor
och för budgetåret 1930/1931 till 3,910,000 kronor.
Nettoutgiften å anslaget har under budgetåren 1927—1930 utgjort respektive
omkring 3,850,000, 3,908,000 och 4,019,000 kronor.
Departementschefen har efter en redogörelse för frågan om ändrade bestämmelser
rörande tjänstebrevsrätten anfört följande:
Såsom av det anförda framgår, har på grund av den omfattande utredningen
fragan örn begränsning av antalet tjänstebrevsberättigade ännu icke kunnat
Wiva föremål för slutlig prövning. Anslagsbehovet under budgetåret 1931/
j?3!.. gäldande av postavgifter för tjänstebrev och dylika försändelser torde
därför böra beräknas utan hänsyn till nämnda ärendes läge.
... Jämlikt nyssnämnda förordning den 5 mars 1920 gäldas postavgifter för
tjänsteförsändelser beträffande samtliga tjänstebrevsberättigade utom telegrafverket,
statens järnvägar, statens vattenfallsverk, domänverket och riksbanken
med ett gemensamt belopp av statskontoret från förevarande anslag till generalpoststyrelsen.
Ersättningsbeloppet utgår med viss procent av postverkets
frankoteckensuppbörd, och storleken av denna procent bestämmes av generalpoststyrelsen
och statskontoret. Dessa ämbetsverk hava nu beslutit, att
ifrågavarande ersättning, som alltsedan år 1920 varit fastställd till sex procent
av frankoteckensuppbörden, skall från och med den 1 januari 1931 utgå med
sju procent av nämnda uppbörd. Med hänsyn till den härigenom uppkommande
ökningen av utgifterna från anslaget synes detta böra för nästkommande budgetår
bestämmas till 4,500,000 kronor.
Då generalpoststyrelsen och statskontoret numera i enlighet med gällande
författning bestämt, att ersättning för postavgifter för tjänsteförsändelser skall
från och med den 1 januari 1931 utgå med förhöjd procent av frankoteckensuppbörden,
far utskottet, som ej haft någon erinran emot departementschefens beräkning
av ifrågavarande anslag, hemställa,
att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till postavgifter
för tjänstebrev och dylika försändelser, nu 3,910,000
kronor, med 590,000 kronor till 4,500,000 kronor.
56:o) Kungl. Majit har (punkt 66) föreslagit riksdagen att minska det ordinarie
förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar, nu 120,000 kronor,
med 55,000 kronor till 65,000 kronor.
Departementschefen har anfört följande:
Sjätte huvudtitelns förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar har
från och med budgetåret 1927/1928 varit upptaget i riksstaten med 120,000
kronor. Nettoutgifterna från anslaget hava enligt riksräkenskapsverkets budgetredovisning
utgjort för budgetåret 1927/1928 123,729 kronor, för budgetåret
1928/1929 121,065 kronor och för budgetåret 1929/1930 122,109 kronor. Vid
oförändrade grunder för anslagets disposition skulle med hänsyn till nämnda
belastningssiffror tillräcklig anledning till ändring av anslagets belopp icke
föreligga.
I anslutning till vad chefen för finansdepartementet under rubriken »för
flera huvudtitlar gemensamma frågor» anfört och förordat i fråga örn utbrytande
ur huvudtitlarnas allmänna anslag till rese- och traktamentspenningar
har jag emellertid under punkterna 5, 43 och 44 i det föregående förutsatt,
iStatsutskottets utlåtande Nr ti.
75
att från oell med nästkommande budgetår skulle från de under nämnda punkter
avsedda anslagen bestridas rese- och traktamentskostnaderna för den genom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utförda maskininspektionen beträffande enskilda
järnvägar, respektive för byggnadsstyrelsens tjänstemän och för länsarkitekterna.
För nämnda ändamål hava under berörda anslag beräknats belopp
av respektive 5,000 kronor, 35,000 kronor och 15,000 kronor. Vid bifall
till vad under omförmälda punkter föreslagits bör motsvarande ^nedsättning
ske av huvudtitelns allmänna resekostnadsanslag, som alitsa fran och med
nästkommande budgetår torde böra upptagas med 65,000 kronor.
Det belopp, vartill anslaget alltså skulle bestämmas, torde till största delen
åtgå till resekostnads- och traktamentsersättningar åt nämndemän vid vägsyner.
Upplysningsvis må meddelas, att kostnaderna härför under budgetaret
1927/1928 utgjorde närmare 60,000 kronor. I den utredning, som legat till
grund för den behandling, chefen för finansdepartementet i förberörda sammanhang
ägnat spörsmålet örn resekostnaders fördelning på skilda utgiftsanslag,
har ifrågasatts att nyssnämnda kostnader skulle bestridas från ett under sjätte
huvudtiteln uppfört nytt anslag till vägsyner. Med^ hänsyn till den utredning
angående revision av väglagstiftningen, som nu pågår och som kan komma att
föranleda väsentliga förändringar jämväl på förevarande område av vägväsendet,
har jag emellertid efter samråd med chefen för finansdepartementet ansett
en dylik åtgärd icke för närvarande böra ifrågakomma.
Den ifrågasatta utbrytningen av rese- och traktamentskostnaderna under
sjätte huvudtiteln för vissa grupper befattningshavare synes utskottet lämplig.
I det föregående har utskottet också tillstyrkt Kungl. Maj:ts förslag rörande
bestridande av nämnda kostnader för den genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
utförda maskininspektionen beträffande enskilda järnvägar, för byggnadsstyrelsens
tjänstemän och för länsarkitekterna från respektive anslag till
expenser i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, till byggnadsstyrelsens verksamhet
och till länsarkitekter. Mot vad Kungl. Majit under nu förevarande punkt
föreslagit, har utskottet ej funnit anledning till erinran.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen må minska det ordinarie förslagsanslaget till
rese- och Ira kia men tsp en rätt fia r, nu 120,000 kronor, med 55,000
kronor till 65,000 kronor.
57:o) Kungl. Majit har (punkt 67) föreslagit riksdagen att höja det ordinarie
reservationsanslaget till kommittéer och utredningar genom sakkunniga,
nu 30,000 kronor, med 45,000 kronor till 75,000 kronor.
Departementschefen har i huvudsak anfört följande:
Det under sjätte huvudtiteln uppförda ordinarie anslaget till kommittéer och
utredningar genom sakkunniga, som intill budgetåret 1923/1924 hade karaktären
av förslagsanslag, var för vartdera av åren 1921 och 1922 samt för forsta
halvåret 1923 i riksstaten uppfört med 80,000 kronor. Belastningen å anslaget
uppgick emellertid för år 1921 till omkring 390,000 kronor och för
år 1922 till i runt tal 310,000 kronor. För budgetåret 1923/1924 bestämdes
anslaget — efter det att ett flertal av de tidigare arbetande kommittéerna
tili följd av Kungl. Maj:ts beslut i november 1922 upphört med sin verk
Utskottet.n
yttrande
Kommittéer
och utred
nlngar genom
sakkunniga
[67.]
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
76
samhet — till 50,000 kronor. I samband därmed ändrades anslagets natur till
reservationsanslag. Ytterligare nedsättning av anslagsbeloppet vidtogs redan
efter ett år, i det att anslaget från och med budgetperioden 1924/1925 uppfördes
med 40,000 kronor. På grund av åtgärder, som under slutet av år
1928 vidtogos för avveckling av vissa då arbetande kommittéer och som
väntades medföra en avsevärd minskning i anslagsbelastningen, föreslogs i
1929 års statsverksproposition en nedsättning av anslaget till 30,000 kronor.
Med sistnämnda belopp har anslaget varit upptaget i riksstaten för vartdera
av de båda senaste budgetåren.
Vid ingången av budgetåret 1929/1930 förefanns å anslaget en reservation
av 14,432 kronor 80 öre, varigenom sammanlagda medelstillgången
under anslaget för nämnda budgetår utgjorde 44,432 kronor 80 öre. Nettoutgifterna
uppgingo under budgetåret i fråga till 39,320 kronor 53 öre, vadan
vid budgetårets utgång förefanns en anslagsreservation av 5,112 kronor 27
öre. Medelstillgången vid innevarande budgetårs ingång utgjorde alltså
35,112 kronor 27 öre. Utgifterna från anslaget hava under tiden 1 juli—15
december 1930 enligt i statskontoret förda anteckningar uppgått till 23,251
kronor 60 öre. Behållningen å anslaget hade alltså vid sistnämnda tidpunkt
nedgått till 11,860 kronor 67 öre.
Un höjning^ av förevarande anslag från och med nästkommande budgetår
synes vara ofrånkomlig. Erfarenheten har givit vid handen, att det nuvarande
anslagsbeloppet, därest större reservationer ej förefinnas, är otillräckligt
för att tillgodose tid efter annan uppkommande behov av sakkunnigutredningar
inom departementets arbetsområde, där i många fall en livlig utveckling
för närvarande pågår och som följd därav dylika utredningar lätt
kunna bliva påkallade. Sedan ingången av år 1929, då förslag örn den senast
vidtagna nedskärningen av sjätte huvudtitelns kommittéanslag framlades,
hava åtskilliga utredningar måst igångsättas, av vilka flertalet begärts av
riksdagen.
På grund av den knappa medelstillgången under kommittéanslaget hava
kostnaderna för vissa av nu nämnda utredningsarbeten till ett sammanlagt
belopp av inemot 5,000 kronor definitivt eller —■ vad angår ett belopp av
omkring 700 kronor — förskottsvis bestritts från anslaget till extra utgifter.
Härigenom har lättnad i belastningen å kommittéanslaget beretts i den mån
det med hänsyn till medelsbehovet för extra utgifter ansetts görligt. Likväl
föreligger icke möjlighet till fullföljande av igångsatta, ännu ej avslutade
utredningar utan förstärkning av kommittéanslaget redan under innevarande
budgetår. Jag kommer att i annat sammanhang senare i dag göra framställning
härom.
[Inder förutsättning att dylik förstärkning beredes, torde — såvitt nu kan
bedömas ett pär av de pågående utredningarna kunna fullbordas före
utgången av innevarande budgetår. Två andra lära däremot komma att
fortgå även under nästkommande budgetår. Pör dessa båda utredningar
torde medelsbehovet under budgetåret kunna med ledning av från de sakkunniga
meddelade beräkningar approximativt uppskattas till sammanlagt
omkring 41,000 kronor. Utom till dessa kostnader torde medel behöva beräknas
för vissa utredningar, som enligt vad redan nu kan förutses inom
en nära framtid bliva erforderliga. I
I betraktande av vad här anförts har jag ansett beloppet av ifrågavarande
anslag för nästkommande budgetår icke lämpligen böra sättas lägre än till 75,000
kronor. Aven efter en sådan höjning skulle sjätte huvudtitelns kommittéanslag
komma att vara lägre än något av de andra kommittéanslagen med
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
77
undantag av det under tredje huvudtiteln uppförda. Till jämförelse må erinras,
att kommittéanslagen under nionde och tionde huvudtitlarna i gallande
riksstat äro upptagna med respektive 150,000 och 140,000 kronor.
t
Den av departementschefen förebragta utredningen synes riksdagen giva
vid handen, att en höjning av ifrågavarande anslag är av behovet påkallad.
Den av Kungl. Majit föreslagna ökningen, 45,000 kronor, förefaller visserligen
avsevärd, men utskottet har med hänsyn till de planerade betydelsefulla
utredningar, som skulle bestridas av anslaget, icke velat motsätta sig
förslaget härutinnan.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må höja det ordinarie reservationsanslaget till
kommittéer och utredningar genom sakkunniga, nu 30,000 kronor,
med 45,000 kronor till 75,000 kronor.
58:o) Beträffande Kungl. Majits förslag (punkterna 68 och 69) angående
provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst och
dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst kommer utskottet att
framdeles under riksdagen avgiva yttrande; vilket utskottet härigenom
skolat för riksdagen
anmäla.
59:o) Beträffande övriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år äro uppförda under sjätte huvudtiteln, har någon ändring icke föreslagits.
Utskottet hemställer,
att samtliga de ordinarie anslag under sjätte huvudtiteln,
vilka icke här ovan blivit särskilt omförmälda, må i riksstaten
för budgetåret 1931/1932 upptagas med oförändrade belopp,
dock att i förslagsanslaget till tryckningskostnader må göras
den jämkning, som må bliva erforderlig för jämnande av huvudtitelns
slutsumma.
Stockholm den 3 mars 1931.
Utskottets
yttrande -
Provisorisks
dyrortstillägg
åt
vissa befattningshavare
i statens
tjänst och
dyrtidstillägg
åt
befattningshavare
1
statens
tjänst.
[68 och
69.]
Övriga
ordinarie
anslag.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVAKNZELIUS.
78
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad,,!. L. Widell,
O. Bergqvist, J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, N. J. M. Svensson i
Kompersmåla, E. J. G. Rosén, C. I. Asplund, J. G. Walles, J. Clemedtson och K.
A. W. Björck;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, P. Nilsson i Bonarp,
S. Bengtsson i Norup, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, E. J. Wigforss, B. F:son
Holmgren, E. G. E. Eriksson i Stockholm, J. Olofsson i Digernäs, O. Nilsson i
Orebro, S. Persson i Fritorp, F. V. Sandwall och G. H. Svensson i Grönvik,
med undantag därav att i behandlingen av punkterna 44:o)—59:o) deltagit herr
O. Andersson i Höör i st. f. herr Wigforss.
Reservationer:
vid punkt 10:o) (byggande av landsvägar m. m.) av herrar Kvarnzelius,
Bergqvist, Nilsson i Gränebo, Svensson i Kompersmåla, Clemedtson, Nilsson i
Bonarp, Bengtsson i Norup, Holmgren, Sandwall och Svensson i Grönvik,
vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Vikten av att--- 5,250,000 kronor.
Kungl. Majit har gjort framställning örn viss ytterligare utsträckning av
rätten till statsbidrag jämväl för marklösenskostnader; denna framställning är,
såsom framgår av statsrådsprotokollet, i huvudsak byggd på förslag av 1929
års vägsakkunniga.
Medan för närvarande saväl beträffande nya vägföretag som förbättring
av redan befintliga vägar statsbidrag allenast må efter Kungl. Maj:ts beprövande
utgå, då så av allmänna samfärdselhänsyn befinnes särskilt ömkligt
och fråga är örn mark, vars förvärvande skulle ställa sig i särskilt hög
grad betungande, föreslås nu av departementschefen en allmän rätt till
dylik marklösensbidrag vid vägförbättringar (vägomläggningar). På de skäl,
som anförts av vägsakkunniga och departementschefen, tillstyrker utskottet
förslaget i denna del. Vad åter angår nya väganläggningar biträder utskottet
de sakkunnigas uppfattning, att nuvarande bestämmelser böra''härutinnan
bibehållas. Utskottet kan alltså ej tillstyrka departementschefens förslag
örn borttagande av nuvarande begränsning att bidragsrätten i fråga örn nya
väganläggningar skall vara beroende av att statsbidraget är av allmänna
samfärdselhänsyn särskilt önskligt.
I anledning av----påkallad.
Under åberopande----hemställa, I
I att riksdagen må
a) ----.
b) med avslag å herrar Sandbergs och Lindmarks ovanberörda
motioner (II: 139 och 148), godkänna de av departementschefen
i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 3 januari 1931 förordade grunderna för bidrag till
kostnad för lösen av mark m. m. vid vägföretag, dock att i
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
79
fråga om nyanläggningar ingen annan ändring i nu gällande
grunder vidtages än att bland ägoslag, som i förekommande
fall må betinga bidrag till marklösen, jiteslutes äng och upptages
tomtmark.
II----.»
vid punkt 19:o) (statens fiskehamnar) av herrar Bergqvist, Nilsson i Malmö,
Nilsson i Gränebo, Bosén, Asplund, Björck, Törnkvist i Karlskrona, Wigforss,
Sandivall och Svensson i Grönvik, vilke ansett, att utskottet bort hemställa
örn bifall till de i ämnet väckta motionerna;
vid punkt 27:o) (norra inloppet till Fårösund) av herrar Nilsson i Malmö,
Nilsson i Gränebo, Anderson i Bistock, Wigforss, Holmgren i Karlskrona,
Nilsson i Örebro och Svensson i Grönvik, vilka ansett, att utskottet bort
tillstyrka de i ämnet väckta motionerna;
vid punkt 44:o) (lokaler för länsstyrelsen i Östergötlands län)
1) av herrar Holmgren och Olofsson i Digernäs, vilka ansett, att utskottet
bort hemställa, att riksdagen, med avslag å Kungl. Maj:ts förslag, må i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla örn förnyad utredning i förevarande byggnadsfråga
med beaktande därvid särskilt av grundförhållandena för den
alternativt ifrågasatta nybyggnaden för länsstyrelsen samt framläggande för
riksdagen av det förslag vartill utredningen må föranleda; 2
2) av herr Bosén.
Statsutskottets utlåtande Nr 6. 1
Verkliga utgifter.
VI. Sjätte huvudtiteln. Kommunikationsdepartementet. * 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Ordinarie Extra
anslag anslag
Kronor j Kronor i
A. Departementet.
2 Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, för
slagsanslag
.................................................................... 177,000
3 j Extra byråchef för tekniska ärenden ............................ 12,000
4 1 Ökad föredragning i regeringsrätten ............................i_j 13,500
Säger för departementet 201,000j 25,500
B. Väg- och vattenbyggnadsväsendet.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. m.:
1 Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, förslagsanslag .... 167,500
2 Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet........ 45,000
3 Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens inspektionsverk
samhet.
..................................................................... 46,500
4 Expenser i väg- och vattenbyggnadsslyrelsen ........ 75,000
5 Stipendier åt medlemmar av väg- och vattenbygg
nadskåren,
reservationsanslag.............:.................... — <____
167,500 166,500
6 j Vägingengör, biträdande vägingenjörer och väg
ingenjörsassistenter,
förslagsanslag, att direkt utgå
av automobilskattcmedel.................................... 300,000
7 Diverse kostnader för vägorganisationen i länen,
förslagsanslag ............................................................ 209,000
8 Hesekostnader för vägingenjörer, biträdande väg
ingenjörer
och vugingenjörsassistenter, förslagsanslag
...................................................................... • _ 150,000
'' 659,000
Vägbyggnader och vägunderhåll:
9 Byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar,
reservationsanslag ................................................... 5,250,000
10 j Byggande av enkla bygdevägar, reservationsanslag. 1,350,000
Bihang till riksdagens protokoll ISSI. 0 sami. G hafi. (Nr 6.)
I
2
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Ordinarie |
Extra |
||
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor |
||
11 |
Byggande av ödebygdsvägar i Norrbottens, Väster- |
||
bottens, Jämtlands och Västernorrlands samt vissa |
|||
delar av Kopparbergs län, reservationsanslag........ |
900,000 |
||
12 |
Byggande av enskilda utfartsvägar, reservationsanslag |
500,000 |
|
13 |
Byggande av tillfartsvägar till inlandsbanan, reser- |
■ |
|
vationsanslag ............................................................ |
500,000 |
||
11 |
Anläggning av enkel bygdeväg från Alavaara över |
||
Huuki till Kicksisvaara i Norrbottens län, reser- |
|||
vationsanslag ............................................................ |
70,000 |
||
15 |
Förbättring och underhäll av för automobiltrafiken |
||
viktiga gator och vägar i städerna, förslags- |
|||
anslag, att direkt utgå av automobilskattemedel.... |
*9,020,000 |
||
16 |
Förbättring och underhåll av för automobiltrafiken |
||
viktiga vägar å landsbygden, förslagsanslag, att |
|||
direkt utgå av automobilskattemedel .................... |
*36,080,000 |
||
17 |
Bidrag till vägunderhållet på landet m. m., förslags- |
||
anslag ....................................................................... |
*6,600,000 |
||
18 |
Ytterligare bidrag till vägunderhållet på landet m. m., |
||
förslagsanslag, att direkt utgå av automobil- |
|||
. |
skattemedel................................................................ |
*6,600,000 |
|
19 |
Understöd åt synnerligt betungade väghållningsdi- |
||
strikt, reservationsanslag............................................ |
* 200,000 |
||
13,200,000 |
53,870,000 |
||
Hamnar och farleder: |
|||
20 |
Hamn- och farledsundersökningar, reservationsanslag |
10,000 |
|
21 |
Statens fiskehamnar, reservationsanslag .................. |
930 OOO |
|
22 |
Statsunderstödda fiskehamnar, reservationsanslag .... |
325,000 |
|
23 |
Ilandelshamnar och farleder, reservationsanslag........ |
350,000 |
|
24 |
Underhåll av fiskehamnar, reservationsanslag............ |
50,000 |
|
25 |
Uthamn för Haparanda och Tornedalen, reserva- |
||
tionsanslag ................................................................ |
300,000 |
||
26 |
Upprensning av farled förbi Långören till Torhamns- |
||
fjärden, reservationsanslaq........................................ |
75,000 |
||
27 |
Vissa med upprensning av Oxdjupet sammanhang- |
||
ande utgifter ....................................................... |
10,000 |
||
1 1,350,000 |
|||
Säger för väg- och vattenbvggnadsväsendet |
13,367,500 |
56,045,500 |
|
C. Vägtrafikväsendet. |
|||
1 |
Bidrag till vissa kommunikationsåndamål, reservations- |
||
anslag ..................................................................... |
40,000 |
||
2 |
Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag ........... |
40,000 |
|
3 |
Registrering av motorfordon, förslagsanslag ................ |
30,000 |
|
4 |
Besiktning av motorfordon, förslagsanslag ................... |
i |
1,050,000 |
Säger för vägtrafikväsendet |
80,000 |
1,080,000 |
* Av Kungl. Majit föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
J |
.......................... ■ |
Ordinarie |
Extra |
anslag |
anslag |
||
,• |
Kronor |
Kronor |
|
D. Luftfartsväsendet. |
! |
||
i |
Understöd av regelbunden luftfart, reservationsanslag... |
; •• . |
* 600,000! |
2 |
Radiotjänst för luftfarten................................................ |
* 40,000! |
|
3 |
Instrumentutrustning och försök med instrumentflyg- |
||
ning, reservationsanslag................................................ |
* 20,000; |
||
4 |
Belysningsanordningar å Bulltofta flygplats, reserva- |
||
tionsanslag .................................................................... |
* 5,000 |
||
5 |
Utredning rörande luftfartsled Stockholm—Malmö, re- |
||
servationsanslag ............................................................ |
* 2,000 |
||
1 6 |
Bidrag till uppförande av en hangar vid Stockholms |
||
stads flyghamn vid Lindarängen, reservationsanslag |
* 94,000] |
||
7 |
Väderlekstjänst för luftfarten ........................................ |
* 36,000 |
|
1 8 |
Telegramkostnader för väderlekstjänst för luftfarten, |
• |
|
förslagsanslag .............................................................. |
51 7,000; |
||
| 9 |
Biträde vid handläggning av ärenden rörande luftfart |
* 11,600 |
|
! 10 |
Extra besiktningar av luftfartyg .................................... |
* 1,000 |
Säger för luftfartsväsendet j 816,600
E. Byggnadsväsende!.
Byggnadsstyrelsen m. m.:
1 Byggnadsstyrelsen, förslagsanslag.........,...................... 256,300
2 Byggnadsstyrelsens verksamhet, förslagsanslag ........
3 Länsarkitekter, förslagsanslag ...................................
4 Mätningar m. m. av kulturhistoriskt märkliga bygg
nader,
reservationsanslag ........................................ 3,500
259,800!
Kronans publika hus:
Löpande underhåll m. m.:
5 Byggnader och reparationer,
reservationsanslag ................ 525,000
6 Förstärkning av reservationsan
slaget
till byggnader och reparationer
............................ 850,000
7 Lyshållning m. fl. utgifter för
kronans publika hus i Stockholm,
förslagsanslag ■■■■■.........60.000 ___ 585,000
Nybyggnader samt särskilt beslutade reparations- och
ändringsarbeten m. m.:
8 Restaurering av slottskapellet och södra
portiken å Stockholms slott, reservationsanslag
..................... 59,000
9 Nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli, reser
vationsanslag
........................................ 650,000;
* Av Kungl. MuJ:t löreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer ali avgivas.
133,000
82,000
215,000
850,000
4
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
1 ■■
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
Ordinarie J Extra
anslag anslag
Kronor i Kronor
Ämbetsbyggnad å tomterna nr 8 och 9
i kvarteret Grönlandet södra i Stockholm,
reservationsanslag........................ 713,000
Ersättning till Uppsala läns hushållningssällskap
för överlåtelse till länsstyrelsen
av vissa lokaler ............................ 3,000
Örn- och tillbyggnad av residensbyggnaden
i Nyköping, reservationsanslag .... 125,000
Restaureringsarbeten å Gripsholms slott,
reservationsanslag..........,......................... 35,000
Förbättrade lokaler för länsstyrelsen i
Östergötlands län, reservationsanslag.... 150,000
Inköp av tomt samt uppförande därå av
nybyggnad för lantmäterikontoret i
Kronobergs län, reservationsanslag........ 85,000
Nybyggnad för länsstyrelsen i Malmöhus
län, reservationsanslag............................ *50,000
Möbler samt arkivinredning m. m. för
länsstyrelsen i Malmöhus län, reservationsanslag
........................................... *90,000
Konserveringsarbeten å Bohus fästnings
ruin,
reservationsanslag ........................ 30,000
Inköp av visst markområde vid länsresidenset
i Härnösand m. m............. 20,800
Vissa smärre ombyggnadsarbeten, reservationsanslag
............................................ 94,800
2,105,600
585,000; 2,955,600
Säger för byggnadsväsende! 844,800 3,170,600
F. Diverse.
1 Ersättning åt statens järnvägar för av Kungl. Majit
medgivna lindringar i befordringsavgifterna för vissa
resor, förslagsanslag .................................................... 15,000
2 Tidskriften »Brandskydd»................................................ 2,000
3 Utgivande av »Brandkårstidskrift» ................................. 2,000
4 Bidrag till upprättande av en regionplan för Stock
holm
med omgivningar, reservationsanslag................ 19,000
5 Bidrag till Övre finnbygdens belysningsförening u. p. a. 92,500
6 Postavgifter för tjänstebrev och dylika försändelser,
förslagsanslag ................................................................. 4,500,000
7 Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag.............. 65,000
8 | Skrivmalerialier och éxpenser, ved m. m., förslagsanslag 85,000
9 ; Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reser
|
vationsanslag ................................................. 75,000
* Beloppet redan beviljat av riksdagen.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
5
Ordinarie anslag Kronor |
Extra anslag Kronor |
||
! 10 : 11 ! ! 12 |
Extra utgifter, reservationsanslag .................................... Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst, förslagsanslag........................................ Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, för- |
20,000 |
) * 25,000 ! * 140,000 |
i 13 |
Tryckningskostnader, förslagsanslag ............................... |
15,000 |
|
Säger för diverse |
4,760,000 |
295,500 |
|
Summa |
19,263,300 |
61,433,700 |
* Av Kung). Majit föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.
Bihang Bil riksdagens protokoll ISSI. 0 sami. t> käft. (Nr B.)