Statsutskottets utlåtande Nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 27 februari 1931 kl. 1 e. m.

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1,9311932
av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel,
innefattande anslagen till socialdepartementet.

(3:e avd.)

Departementet.

l:o) I den till riksdagen den 3 januari 1931 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1931/1932 har
Kungl. Majit i avseende å femte huvudtiteln, innefattande anslagen till
socialdepartementet, föreslagit riksdagen (punkt 1 av det vid propositionen
fogade utdraget av statsrådsprotokollet över socialärenden nämnda dag) att
till förstärkning av arbetskrafterna å departementets avdelning av Kungl.
Majits kansli för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra anslag av 10,020
kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 7 i statsrådsprotokollet.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till förstärkning av arbetskrafterna å departementets
avdelning av Kungl. Maj:ts kansli för budgetåret 1931/1932
anvisa ett extra anslag av 10,020 kronor.

Sociala verk och inrättningar.

2:o) Beträffande Kungl. Majits förslag angående anslag till socialstyrelsen
(punkt 2) och socialstyrelsens verksamhet (punkt 3) kommer utskottet att
framdeles under riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom
för riksdagen

anmäla.

3:o) Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majits förslag (punkt 4) och
under hänvisning till vad statsrådsprotokollet i ämnet innehåller, hemställer
utskottet,

*) Hänvisar till punkt i statsrådsprotokollet.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. .5 haft. (Nr 5.) ssi ai 1

Förstärkning
av arbetskrafterna
å
departementets
avdelning
av
Kungl. Majits
kansli.

[1-°)]

Social styrelsen.

Social styrelsens verksamhet.

[2 o. 3.]

FÖrlikningsmän
för medling
i arbetstvister
m. m.

[4-]

2

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till förlikning smån för medling i arbetstvister m. m.
för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av
95,000 kronor.

Arbets- 4:o) Kungl. Majit bär föreslagit riksdagen (punkt 5) att till arbetsdomstolen
domstolen, för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av 75,000 kronor.

[5.] Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 14—31 i stats;

rådsprotokollet.

Den 22 juni 1928 utfärdades lag örn arbetsdomstol (nr 254). Enligt
denna lag, som trätt i kraft den 1 januari 1929, skall för upptagande
och avgörande av mål rörande kollektivavtal finnas en arbetsdomstol med
säte i Stockholm. Arbetsdomstolen skall bestå av ordförande och sex
ledamöter. Ordföranden och två ledamöter förordnas av Kungl. Maj:t för
viss tid bland personer, som icke kunna anses företräda arbetsgivar- eller
arbetarintressen. Ordföranden och en av ledamöterna, vilken förordnas att vara
vice ordförande, skola vara lagkunniga och i domarvärv erfarna. Den andre
av dessa ledamöter skall äga särskild insikt och erfarenhet i arbetsförhållanden
och därmed förbundna avtalsfrågor. För vardera ledamoten förordnar
Kungl. Majit en ersättare, som uppfyller de för ledamoten stadgade behörighetsvillkoren.
De övriga fyra ledamöterna, vilka skola vara i arbetsförhållanden
erfarna och kunniga, förordnas av Kungl. Majit för två år i sänder, två efter
förslag av svenska arbetsgivarföreningarnas förtroenderåd och två efter förslag
av landsorganisationen i Sverige. För vardera sidan förordnas enligt
samma regler fyra ersättare. Har å någondera sidan vederbörligt förslag icke
avgivits, förordnar Kungl. Majit ändå ledamöter och ersättare för den sidan.
Arbetsdomstolen sammanträder på kallelse av ordföranden så ofta det erfordras
för måls handläggning. Domstolen må, där det prövas nödigt, sammanträda
utom Stockholm. Arbetsdomstolen är domför med ordförande och fyra ledamöter.
Av ledamöter, som förordnats för arbetsgivar- och arbetarsidorna, skola
lika många närvara för vardera sidan. Besiktning å arbetsplats eller annan
dylik förrättning må kunna verkställas av ordföranden jämte två ledamöter,
en för arbetsgivar- och en för arbetarson.

Till bestridande av utgifterna för arbetsdomstolen under första halvåret
1929 avsågs ett belopp av 25,500 kronor inom det av riksdagen för budgetåret
1928/1929 anvisade extra förslagsanslaget å 34,500 kronor till centrala skiljenämnden
för vissa arbetstvister m. m. För ett vart av budgetåren 1929/1930
och 1930/1931 har till arbetsdomstolen anvisats ett extra förslagsanslag motsvarande
dubbla nyssnämnda halvårsbelopp eller 51,000 kronor.

Genom brev den 20 juni 1930 har Kungl. Majit fastställt följande stat för
arbetsdomstolen att lända till efterrättelse under budgetåret 1930/1931:

3

/Statsutskottets utlåtande Nr 5.

A. Avlöningar. Kronor

Arvode åt ordföranden .................................. 7,000

» »en ledamot, tillika vice ordförande .............. 5,000

» »en ledamot .................................. 4,500

» » fyra ledamöter................................ 16,000

» »en sekreterare ................................ 4,000

Avlöning åt ett kanslibiträde i 7:e lönegraden, förslagsvis .... 2,520

Ersättningar åt extra tjänstemän och övriga biträden samt för

vakthållning, högst.................................... 4,000

Arvoden åt ersättare för ledamöter, vikariatsersättningar samt
ersättningar åt ledamöter och sekreteraren för mistade avlöningsförmåner,
förslagsvis .......................... 5,500 48,520

B. Omkostnader.

övriga kostnader (resekostnads- och traktamentsersättningar åt ordföranden,
ledamöter och sekreteraren samt ersättare för ledamöter,
kostnader för särskilda utredningar genom tekniskt sakkunniga, tryckningskostnader,
kostnader för belysning, uppvärmning och städning
av lokaler, anskaffande och underhåll av inventarier, inköp av böcker

samt andra expenser), förslagsvis.............................. 2,480

Summa kronor 51,000

Denna stat överensstämmer med den, som varit gällande under budgetåret
1929/1930, med undantag därav att visst belopp överflyttats från omkostnadsposten
till den sist upptagna avlöningsposten, vilken samtidigt erhållit ändrad
rubrik. Staten för budgetåret 1929/1930 grundade sig i sin tur å staten för
första halvåret 1929.

Emellertid har Kungl. Majit under innevarande budgetår vidtagit viss
ändring i den genom brevet den 20 juni 1930 för domstolen fastställda staten.
Genom beslut den 24 oktober 1930 har Kungl. Majit nämligen höjt omkostnadsposten
med 2,650 kronor till förslagsvis 5,130 kronor och i följd härav höjt
statens slutsumma till 53,650 kronor.

Det nu framlagda förslaget innebär till en början höjning av arvodet åt ordföranden
i arbetsdomstolen.

Yad denna fråga beträffar, har departementschefen — efter att hava framhållit
att redan i statsverkspropositionen till 1930 års riksdag farhågor uttalats
för att befattningen ifråga ej i längden skulle låta förena sig med uppehållande
av annan tjänst samt att dessa farhågor besannats under sistförflutna år —
anfört följande:

»Arbetsdomstolens förste ordförande, som fungerade sedan den 1 januari 1929,
utnämndes den 11 oktober samma år till justitieråd. Hans efterträdare, den nuvarande
ordföranden, dåvarande revisionssekreteraren A. E. F. Sandström kunde
icke jämsides med ordförandeuppdraget uppehålla en tjänst med normal bundenhet
till viss arbetsbörda och viss arbetstakt såsom en revisionssekreterares utan
erhöll ledighet från denna sin tjänst. I stället förordnades han genom särskilt

4

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

beslut den 13 december 1929 att, såsom arbetsdomstolen antytt, tills vidare
biträda inom justitie- och socialdepartementen med de utredningsuppdrag, som
till honom överlämnades av chefen för någotdera av dessa departement. Avsikten
med denna anordning var närmast, att Sandström skulle anlitas för
dylika uppdrag i den mån och på de tider, som hans arbetskraft icke helt togs
i anspråk för arbetsdomstolen. Härför skulle Sandström äga uppbära visst bestämt
belopp för månad. I överensstämmelse med vad arbetsdomstolen anfört
har det emellertid visat sig, att Sandström endast i obetydlig omfattning, och
under större delen av de särskilt arbetsbelastade perioderna icke alls, haft tillfälle
att biträda med dylika utredningsuppdrag. Uppenbarligen kan med hänsyn
härtill anordningen icke anses hava fungerat på ett tillfredsställande sätt. Den
bör också betraktas som en utväg, vilken väl varit nödvändig för att under
rådande omständigheter tillgodose arbetsdomstolens behov av arbetskraft men
som under normala förhållanden icke bör ifrågakomma. Förordnandet har
också numera återkallats, sedan Sandström utnämnts att från och med den 1
december 1930 vara häradshövding. För fullgörandet av sina åligganden som ordförande
i arbetsdomstolen har Sandström emellertid måst begära ledighet från
förvaltningen av häradshövdingämbetet med avstående av viss del av inkomsterna
från detta ämbete. Dylik ledighet kan dock lämpligen endast temporärt
medges, och ett nytt ordförandeskifte förestår därför inom kort.

Arbetsdomstolen har förmenat, att ökningen av domstolens arbetsbörda under
sistförflutna år icke varit tillfällig utan kan antagas bliva bestående för framtiden.
Riktigheten av denna domstolens uppfattning synes mig mycket sannolik,
något som kraftigt bestyrkes av de numera erhållna siffrorna för sista kvartalet
1930. Jag anser därför, att man vid de överväganden, som här komma i fråga,
bör utgå från en normal arbetsbörda för domstolen minst motsvarande arbetets
omfattning under år 1930. Vid sålunda angivna förhållanden synas mig avgörande
skäl förefinnas för att nu i enlighet med arbetsdomstolens hemställan
ombilda ordförandebefattningen till heltidstjänst.

Yad härefter angår frågan örn de avlöningsförmåner, som med denna utgångspunkt
böra tillkomma ordföranden, vill jag kraftigt understryka de uttalanden,
som vid skilda tillfällen och från olika håll gjorts rörande ordförandens
krävande arbetsuppgifter och beträffande nödvändigheten att som ordförande
erhålla en person med särskilda personliga och juridiska kvalifikationer.
Härtill kommer, att det såväl med hänsyn till arbetsdomstolens auktoritet
som för ernående av bästa möjliga arbetsresultat är önskvärt, att ordförandeskifte
icke skall behöva förekomma med så täta mellanrum som hittills.
Det bör alltså vara av största allmänna intresse ej mindre att kunna till ordförande
förvärva än även att få såsom ordförande behålla den för befattningen
lämpligaste. Med hänsyn härtill böra möjligheterna till lämpligt val vid det
stundande nytillsättandet av befattningen icke vara inskränkta på grund av att
de med densamma förenade förmånerna äro allt för snävt begränsade; jag kan
i detta avseende även hänvisa till andra lagutskottets nyss återgivna, av riksdagen
godkända uttalande. Man bör således icke vara utestängd från möjligheten
att till ordförande förvärva någon av rikets mest kvalificerade jurister,

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

5

såsom ett justitieråd eller någon därmed jämförlig befattningshavare. För min
del anser jag, med hänsyn jämväl till att arbetsdomstolen — ofta i mycket betydelsefulla
och prejudikatbildande frågor — dömer som sista instans, att som
regel någon som är eller varit ledamot av högsta domstolen bör förordnas till
ordförande. I anledning härav och på grund av arbetsdomstolens säregna karaktär
har jag funnit mig böra tillstyrka, att ordförandens arvode bestämmes till
ett belopp motsvarande lönen till justitieråd eller alltså till av domstolen föreslagna
21,000 kronor. Jag vill framhålla, att statskontoret icke gjort någon
erinran mot ett arvode av detta belopp. Lönenämnden har visserligen
kommit till annat resultat, men även med nämndens utgångspunkt
borde arvodet snarare hava föreslagits till 19,000 kronor, vilket är vad som vanligen
utgår till ämbetsverkschefer, vilka — liksom arbetsdomstolens ordförande
— utses på viss tid.

Å det föreslagna arvodet torde böra utgå dyrtidstillägg enligt de grunder,
som gälla vid nyreglerade verk, och ordföranden bör jämväl i övrigt äga i
huvudsak åtnjuta de förmåner, som tillkomma justitieråd. Sålunda torde exempelvis
semester böra tillkomma ordföranden i samma utsträckning som motsvarande
förmån kan beräknas tillkomma justitieråd. Närmare bestämmelser
angående ordförandens avlöningsförmåner och därmed sammanhängande frågor
synas böra meddelas av Kungl. Maj:t. Förslag härutinnan torde jag få framlägga,
sedan riksdagen fattat beslut i anslagsfrågan. Yad angår rätten att innehava
uppdrag vid sidan av tjänsten må här erinras örn den inskränkning, som
ligger i lagens föreskrift att ordföranden i arbetsdomstolen skall utses bland
personer, som icke kunna anses företräda arbetsgivar- eller arbetarintressen. En
person, som i mera väsentlig grad är intresserad i ekonomiska företag, är följaktligen,
såsom också föredragande departementschefen i propositionen nr 39
(sid. 152—153) till 1928 års riksdag med förslag till lag örn kollektivavtal och
till lag örn arbetsdomstol anförde, på grund av nämnda bestämmelse hindrad
att vara ordförande i arbetsdomstolen.

Ordföranden torde alltjämt böra utses för viss tid. Någon lagändring påkallas
alltså icke av den nu föreslagna omläggningen.»

Vidare innebär Kungl. Maj :ts förevarande förslag höjning av arvodet åt vice
ordföranden. Till stöd härför har anförts, att denne under ordförandens semester
regelmässigt samt jämväl eljest vid förfall för ordföranden komme att handhava
de synnerligen kvalificerade uppgifter, som ankomme på ordföranden.
Även vid tillfällig stark anhopning av arbetet kunde det tänkas bliva nödvändigt,
att vice ordföranden för visst sammanträde övertoge ledningen av
förhandlingarna, något som redan måst tillämpas. Det borde även ihågkommas,
att det icke funnes någon suppleant, som i förekommande fall vid ordförandens
frånvaro inträdde såsom ledamot, vilket betydligt ökade vice ordförandens
arbetsbörda. Med beaktande härav vore det nuvarande arvodet åt vice
ordföranden, vilket skilde sig från arvodet åt den andre utan förslag utsedde
ledamoten med allenast 500 kronor, alltför lågt beräknat. Arvodesbeloppet för
vice ordföranden har för den skull föreslagits till 6,000 kronor.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle vidare sekreterarbefattningen hos arbetsdomstolen
omändras till en heltidstjänst.

I fråga härom har departementschefen anfört följande:

»Den ökade arbetsbördan hos arbetsdomstolen synes mig böra föranleda, att
även sekreterarbefattningen nu ombildas till heltidstjänst. Den utväg som man,
på sätt jag vid behandlingen av en efterföljande utgiftspost kommer att närmare
beröra, räknat med för innevarande budgetår, nämligen att i särskilda
fall bereda sekreteraren ersättning för de avlöningsförmåner, som han på annat
håll måst avstå för att kunna fullgöra sina åligganden som sekreterare, torde
icke vara lämplig, då arbetsbördan mera konstant tvingar sekreteraren att taga
ledighet från det arbete, som skulle vara hans huvudsakliga.

Vad åter beträffar frågan örn sekreterarens löneplacering finner jag visserligen
knappast lämpligt att, på sätt lönenämnden ifrågasatt, på ordföranden överflytta
en del av sekreterarens mera kvalificerade göromål, därest ordförandebefattningen
ombildas till heltidstjänst. Vid en jämförelse med sekreterarbefattningar
i andra centrala ämbetsverk under socialdepartementet, från vilka sedan gammalt
föreligga hittills resultatlösa framställningar om vissa sådana befattningars
uppflyttning till 26 :e lönegraden, vill det emellertid synas, som örn för närvarande
tillräcklig anledning icke finnes att frångå lönenämndens uppfattning,
att sekreteraren hos arbetsdomstolen bör placeras i 24:e lönegraden. Vid sådant
förhållande torde i överensstämmelse med de föreskrifter, som gälla beträffande
befattningshavare å extra stat, sekreterarens begynnelselön böra utgå enligt
23:e löneklassen i den för ordinarie tjänstemän gällande löneplanen och alltså
utgöra 7,212 kronor. Med detta belopp lärer följaktligen avlöningen åt sekreteraren
kunna förslagsvis upptagas i staten för nästkommande budgetår. Å
avlöningen torde böra utgå dyrtidstillägg enligt de grunder, som tillämpas vid
nyreglerade verk. I fråga örn sekreteraren torde jämväl i övrigt de bestämmelser
böra lända till efterrättelse, som gälla för befattningshavare, varom förmäles
i 33 § av kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 356) med avlöningsbestämmelser
för vissa icke-ordinarie befattningshavare.»

Vidkommande härefter den i nu gällande stat upptagna posten å förslagsvis
2,520 kronor till avlöning åt ett hamnbiträde i 7:e lönegraden skulle denna
post vid bifall till det nu föreliggande förslaget höjas till förslagsvis 2,676
kronor och tjänsten i fråga förändras till kärneralbiträdestjänst.

Beträffande denna fråga har departementschefen anfört:

»Någon överflyttning av åligganden, som nu tillkomma sekreteraren, på biträdet
torde av olika skäl icke lämpligen böra ifrågakomma.

Naturligtvis inverkar arbetsdomstolens ökade arbetsbelastning även på biträdets
arbetsbörda. Med anledning härav och på grund av tjänstens beskaffenhet
förordar jag, att densamma något uppflyttas i lönehänseende. Jag kan
dock icke för närvarande tillstyrka höjning utöver vad lönenämnden ifrågasatt
eller till 8:e lönegraden enligt den för extra ordinarie tjänstemän gällande löneplanen.
Utgiftsposten synes vid bifall härtill böra upptagas i staten med för -

Statsutskottets utlåtande Nr 5. ‘

slagsvis 2,676 kronor, k lönen bör utgå dyrtidstillägg enligt de grunder, som
gälla beträffande nyreglerade verk. I överensstämmelse med lonenamndens förslag
kan lämpligen ifrågavarande befattningshavare efter uppfiyttnmgen benämnas
kameralbiträde. Denna beteckning finnes som bekant redan bland annat
hos riksräkenskapsverket för vissa ordinarie befattningshavare i 8:e lonegra en »
Slutligen innebär Kungl. Majlis förslag höjning dels av posten ersättningar
åt extra tjänstemän och övriga biträden samt for vakthållning med 1,
kronor eller från 4,000 till 5,000 kronor, dels av posten till arvoden «ersättare
för ledamöter, vikariatsersättningar m. m. från 5,500 kronor till 6, trönö ,
dels ock av omkostnadsstaten från 2,480 kronor till 6,500 kronor

Såsom i statsrådsprotokollet erinrats, berörde andra iagutsb3ttet “ 192° 1
sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 36) angående forslaget till lag örn
arbetsdomstol m. m. frågan örn arvodena åt ordföranden och ledamöterna i
domstolen. Utskottet anförde härutinnan, att, eftersom det icke vöre m j ig
att då beräkna storleken av den arbetsbörda, som kunde komma att avilai a_ -

domstolen, det icke syntes vara lämpligt att föreslå, att nämnda ^ttnmgs
havare skulle helt ägna sig åt domstolsarbetet. Men utskottet framhöll Ullik
att även örn befattningarna i arbetsdomstolen skulle utövas^asom ^ysslor ordförandens
och ledamöternas arvoden borde bestämmas pa sadant satt att de
personer, som vore mest lämpade för uppdraget, icke av ekonomiska skal bleve

hindrade att antaga detsamma. , •<

Den sedan arbetsdomstolens tillkomst vunna erfarenheten rörande domstolens
arbetsbörda och svårigheterna att under nuvarande organisa Werner
uppehålla domstolens verksamhet har synts statsutskottet giva vid banden tt
en förändring av domstolens organisation är av behovet pakallad. I framsta
rummet gäller detta givetvis ordförandebefattningen hos domstolen, förjars
förändring till en heltidstjänst starka skäl synts utskottet föreligga. Utskottet

får alltså förorda förändringen i fråga. .

Vad angår frågan örn de avlöningsförmåner, som vid bifall härtill bora t

komma ordföranden, hava, såsom av utredningen i ärendet

ningar härutinnan gjort sig gällande. Departementschefen har sa umla l kh t
med arbetsdomstolen och statskontoret ansett, att avlöningen till gråliden ber
bestämmas till 21,000 kronor, under det att allmänna civilförvaltning
nämnd förordat ett belopp av 17,000 kronor, att utgå i form av arvode.

Vid bedömande av detta spörsmål har utskottet med hänsyn till den utomordentliga
vikten av att för befattningen ifråga kunna förvärva en person med
särskilda personliga och juridiska kvalifikationer samt da, pa satt departementschefen
och framhållit, det lärer få anses vara ett allmänt intresse, att ordforandeskif
ten Icke förekomma med så täta mellanrum som hittills, ansett möjligheterna
till lämpligt val vid kommande nytillsättning av befattningen bora vara sadan
att en person med dylika kvalifikationer må kunna erhallas. Såsom nyss nämnts,
har departementschefen i likhet med arbetsdomstolen ansett, att avlöningen or
bestämmas till 21,000 kronor, under det att allmänna civilförvaltningens onenämnd
förordat ett arvode å 17,000 kronor. Utskottet har emellertid efter övervägande
funnit sig icke kunna ansluta sig till någotdera av dessa förslag, uta

Utskottets

yttrande.

Särskilda
skiljedomart i
arbetstvister.

[6.]

Offentliga
arbetsförmedlingen

i riket
m. m.

[7-]

Statsutskottets utlåtande Nr o.

utskottet får för sin del föreslå, att arvodet bestämmes till samma belopp, som
utgå till ämbetsverkschefer, vilka utses på viss tid, eller 19,000 kronor. Å sagda
belopp torde dyrtidstillägg böra utgå enligt de grunder, som må komma att
gälla vid nyreglerade verk, och torde i övrigt i tillämpliga delar gälla de bestämmelser,
som i 2 kap. av allmänna civilförvaltningens lönereglemente meddelats
för där avsedda befattningshavare. Emellertid vill utskottet hava uttalat,
att, därest till befattningen utses innehavare eller f. d. innehavare av
justitierådsämbete, arvodet må höjas med 2,000 kronor till 21,000 kronor samt
att de justitieråd tillkommande särskilda förmånerna böra i tillämpliga delar
gälla för innehavaren av befattningen.

Såsom nämnts, innebär Kungl. Majits förslag vidare höjning av vice ordförandens
arvode med 1,000 kronor eller från 5,000 till 6,000 kronor. Till stöd
för detta förslag har anförts i huvudsak, att vice ordföranden under ordinarie
ordförandens semester regelmässigt samt jämväl eljest vid förfall för denne
komme att handhava dennes kvalificerade arbetsuppgifter samt att vid tillfällig
stark anhopning av arbetet det kunde tänkas bliva nödvändigt, att vice
ordföranden för visst sammanträde övertoge ledningen av förhandlingarna. Utan
att^ vilja förneka att de sålunda angivna skälen för en förhöjning av arvodet
ifråga äga ett visst berättigande, har utskottet dock ansett sig icke kunna nu
förorda en så stor förhöjning av detsamma, som Kungl. Maj:t ifrågasatt, utan
synes utskottet att, i avvaktan på erfarenhet rörande storleken av den arbetsbörda,
som kan komma att påvila vice ordföranden efter den föreslagna omorganisationens
genomförande, arvodet bör för närvarande höjas med allenast 500
kronor och sålunda bestämmas till 5,500 kronor.

Kungl. Maj :ts förslag i fråga örn sekreterarbefattningens förändring till en
heltidstjänst och denna befattnings placering i lönegrad samt rörande kanslibiträdesbefattningens
förändring till en kameralbiträdestjänst har utskottet funnit
sig böra tillstyrka.

^ id bifall till vad utskottat salunda förordat och då utskottet i övrigt icke
haft något att erinra mot vad Kungl. Majit under förevarande punkt föreslagit
riksdagen, kan det av Kungl. Majit äskade anslaget minskas med 2,500 kronor
och sålunda bestämmas till 72,500 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må till arbetsdomstolen för budgetåret 1931/1932
anvisa ett extra förslagsanslag av 72,500 kronor.

5:o) Med tillstyrkande av Kungl. Majits förslag (punkt 6) får utskottet
hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till särskilda skiljedomare i arbetstvister för budgetåret
1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av 4,000 kronor.

6:°) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 7) att till offentliga arbetsförmedlingen
i riket m. m., att utgå enligt av departementschefen förordade
ändrade glinder, för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag
av 260,000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 5. 9

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 32—34 i statsrådsprotokollet.

Från oell med år 1906 Ilar riksdagen beviljat extra förslagsanslag till befrämjande
oell organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen i riket.
Sedan ett antal år tillbaka hava vidare medel beviljats till bidrag till resekostnader
för medellösa arbetssökande, som av arbetsförmedlingsanstalt anvisats
arbete å annan ort än där de vistas. Rubriken i riksstaten för anslag
till sistnämnda ändamål var under senare tid medellösa arbetssökandes resor.
För ernående av budgetteknisk förenkling hava från och med budgetåret
1927/1928 medel till nyssberörda två ändamål i riksstaten anvisats under ett
gemensamt anslag med rubriken offentliga arbetsförmedlingen i riket m. m.
Sistnämnda anslag beräknades för sagda period till 240,000 kronor och
har sedan dess utgått med oförändrat belopp.

Gällande föreskrifter angående understöd av statsmedel till befrämjande
och organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen återfinnas i kungörelse
den 30 juni 1916 (nr 320) med däri genom kungörelser den 16 maj
1918 (nr 278), den 8 juni 1928 (nr 193) och den 9 maj 1930 (nr 129) gjorda
ändringar. Sistnämnda två kungörelser hava medfört utvidgning av de ändamål,
vartill ifrågavarande anslag får disponeras. Salunda innebar 1928 ais
kungörelse, att understöd från anslaget skulle — intill ett sammanlagt belopp
av högst 10,000 kronor för budgetår — kunna tilldelas arbetsförmedlingsanstalterna
till bestridande av kostnaderna för särskilda anordningar
för underlättande av yrkesval och för arbetsanvisning åt ungdom. Genom
den år 1930 vidtagna kungörelseändringen har föreskrivits, att understöd
även kan erhållas till bestridande av kostnader för rese- och traktamentsersättning,
som i anledning av företagen tjänsteresa utbetalats till tjänsteman
vid arbetsförmedlingsanstalt. Storleken av dylikt understöd bör bestämmas
med ledning av den ersättning, som av vederbörande tjänsteman
uppburits, dock under iakttagande att gottgörelse icke må lämnas med högre
belopp, än som enligt gällande allmänna resereglemente skulle i motsvarande
fall hava utgått vid resa för förrättning i statens ärenden, och att gottgörelsen
icke heller må utgå efter förmånligare grunder än dem, vilka galla
för tjänsteman, som hänförts till rese- och traktamentsklass II C i nämnda
reglemente. Understöd för sistnämnda ändamål må sammanlagt utgå med
högst 2,000 kronor för budgetår. Såsom av det anförda framgått, föranledde
1928 och 1930 års kungörelser icke någon höjning av ifrågavarande anslag,
vars storlek i huvudsak bestämdes med ledning av föreliggande belastningssiffror.

Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag innebär, att maximigränsen för det
understöd, som under ett budgetår sammanlagt ina utgå för det i 1930 års
omförmälda kungörelse avsedda ändamålet, skulle höjas från 2,000 till 3,000

kronor. . .

Denna ändring har icke synts motivera någon höjning av anslaget.
Emellertid hava utgifterna å anslaget, som för budgetåret 1928/1929 utgjorde
omkring 245,000 kronor, under sistförfluten budgetår stigit till 267,692

10

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

kronor. Då denna stegring ansetts bero på en i och för sig önskvärd utveckling
av arbetsförmedlingsverksamheten och kan väntas bliva bestående,
har anslaget för budgetåret 1931/1932 synts icke lämpligen böra beräknas till
lägre belopp än 260,000 kronor.

I sammanhang med Kungl. Majda förevarande förslag har utskottet till
behandling förehaft en inom första kammaren av herrar 0. Hagman och Alb.
Bergström väckt motion, nr 73, vari hemställts, att riksdagen måtte, med
avslag på Kungl. Majda i femte huvudtiteln framförda förslag örn fortsatt
maximering av de belopp, som av socialstyrelsen inom ramen av för den
offentliga arbetsförmedlingen anvisat anslag får användas beträffande främjandet
av yrkesval och arbetsanvisning för ungdom samt till resekostnader
för tjänstemän vid arbetsförmedlingsanstalterna, medgiva, att hittills stadgad
maximigräns icke längre skall gälla, samt förklara hinder icke möta att använda
för den offentliga arbetsförmedlingen anvisat anslag jämväl för understödjande
av fackarbetsanvisningar för kvinnlig sjukvårdspersonal inom den
offentliga arbetsförmedlingen.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet
hänvisa till motionen.

I anledning av det av Kungl. Majit för sistlidet års riksdag framlagda
förslaget örn statsunderstöd för av arbetsförmedlingarnas befattningshavare
företagna resor i förmedlingssyfte anförde riksdagen i sin skrivelse nr 5 A,
punkt 7, att riksdagen icke kunnat undgå att hysa viss tveksamhet mot förslaget
ifråga. Då emellertid förslaget vore avsett att tillgodose vissa praktiska
krav, som gjorde sig gällande vid den offentliga arbetsförmedlingens
bedrivande, ville riksdagen icke motsätta sig framställningen. Med hänsyn
till svårigheten av att överblicka de ekonomiska konsekvenserna av ett bifall
till förslaget fann dock riksdagen försiktigheten bjuda, att visst begränsat
belopp ställdes till socialstyrelsens förfogande för ändamålet. Riksdagen
bestämde nämnda belopp till högst 2,000 kronor för innevarande budgetår.

Såsom nämnts, har Kungl. Majit nu föreslagit, att berörda maximibelopp
måtte höjas till 3,000 kronor, under det att motionsvis ifrågasatts, att maximigränsen
måtte helt bortfalla.

Givetvis tala enligt utskottets förmenande vissa skäl för att — särskilt
under tider av större arbetslöshet — de medel, varom fråga är, icke, på
sätt nu är fallet, äro begränsade till visst belopp, men vid beaktande av
vad sistlidet års riksdag i frågan anfört synes dock tidpunkten nu icke vara
inne för ett borttagande av maximeringen. Med hänsyn till de skäl, som
anförts för en höjning av maximibeloppet till 3,000 kronor, finner sig utskottet
emellertid böra förorda förslaget härutinnan.

Motionsvis har vidare ifrågasatts, att den nu stadgade maximeringen av
kostnaderna för särskilda anordningar för underlättande av yrkesval och
för arbetsanvisning åt ungdom skulle upphöra samt hinder icke möta att
använda för den offentliga arbetsförmedlingen anvisat anslag jämväl för

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

understödjande av fackarbetsanvisningar för kvinnlig sjukvårdspersonal inom
den offentliga arbetsförmedlingen.

Vad den förstnämnda frågan beträffar, vill utskottet erinra, att, då förslag
örn statsbidrag till bestridande av kostnaderna för särskilda anordningar
för underlättande av yrkesval och för arbetsanvisning åt ungdom förelåg för
1928 års riksdag, socialstyrelsen i sin framställning härutinnan icke ifrågasatte
bidragets maximering. Då det emellertid med hänsyn till anordningarnas
försökskaraktär icke syntes vederbörande departementschef lämpligt att
då vidtaga några mera vittgående åtgärder, ansåg departementschefen det
böra föreskrivas ett maximum för det statsbidrag, som under viss period
finge utgå för ändamålet. I sådant avseende föreslogs nu gällande belopp
av högst 10,000 kronor, vilket förslag av riksdagen godkändes.

Vid bedömande av nu berörda spörsmål har utskottet i likhet med motionärerna
numera måst finna, att, då ungdomsförmedlingen är under uppbyggnad
och strävanden göras på åtskilliga håll att nå fram till positiva åtgärder
i denna viktiga fråga samt det icke kan anses rimligt, att eventuellt
uppnåeliga resultat skulle kunna äventyras genom brist på medel, starka
skäl tala för, att maximeringen av ifrågavarande bidrag upphäves. Utskottet
tillstyrker alltså motionärernas förslag i denna del.

Beträffande motionärernas förslag om användandet av anvisat anslag för
den offentliga arbetsförmedlingen för understödjande av fackarbetsanvisningar
för kvinnlig sjukvårdspersonal får utskottet erinra, att, då vid 1919
års lagtima riksdag förslag förelåg örn sjuksköterskebyråernas anslutning
till den offentliga arbetsförmedlingen i form av fackarbetsanvisningar, riksdagen
anförde, att från såväl sjuksköterske- som läkarehåll bestämda invändningar
blivit resta mot förslaget i fråga. I en gemensam skrivelse hade
Fredrika Bremer-förbundets styrelse, stiftelsen Böda korsets sjuksköterskehem
och Svensk sjuksköterskeförening av 1910 uttryckt den åsikten, att en
sådan anordning vore »opraktisk» samt ägnad att »helt och hållet förrycka
detta grannlaga slag av arbetsförmedling». De påyrkade i stället, att vederbörande
godkända byråer skulle stå under ledning av medicinalstyrelsen
eller en särskild central organisation, sammansatt av på detta område prövade
krafter och samverkande med respektive sjuksköterskeorganisationer.
Liknande mening, sammanfallande med medicinalstyrelsens och sakkunniges
tidigare yttranden, hade även kommit till uttryck från åtskilliga läkare.

Riksdagen kunde icke undgå att finna, att, även örn vissa beaktansvärda
fördelar skulle ernås genom sjuksköterskebyråernas anslutning till den
offentliga arbetsförmedlingen, starka skäl dock kunde anföras emot att en
sådan fordran då uppställdes. Sjuksköterskebyråerna vore och syntes allt
framgent böra för de hos dem engagerade sköterskorna vara något helt
annat och mera än en blott och bar arbetsförmedlingsanstalt. De borde
för deni verka med något av ett hems omtanke och handledning. En privatsköterska,
som icke hade stöd av en god sköterskebyrå, hade en synnerligen
osäker och svår ställning. Och det syntes knappast kunna undgås, att en
byråernas subordination under den offentliga arbetsförmedlingen härutinnan
komme att inverka på ett mindre gynnsamt sätt.

12

Statsutskottets utlåtande Nr 5,

Därest förbindelse de olika byråerna emellan upprättades genom tillkomsten
av en för dem gemensam central organisation, skulle sannolikt
utan nämnvärda kostnader ett lämpligt verkande organ för arbetskraftens
fördelning erhållas. Möjligen skulle såsom lämplig överledning kunna fungera
den av vederbörande departementschef då i utsikt ställda styrelsen för statens
skola för utbildning av distriktssköterskor eller delegerade ur denna,
kompletterad med representanter för sjuksköterskeorganisationerna. I varje
fall hyste riksdagen den övertygelsen, att det skulle bliva möjligt för Kungl.
Maj:t att på ett lämpligt och billigt sätt organisera denna verksamhet utan
att anlita en utväg, som hade, bland annat, det emot sig, att den starkt
ogillades av dem, för vilkas räkning den närmast skulle inrättas och från
vilka intresserad medverkan med skäl borde kunna påräknas.

Med erinran örn vad sålunda i frågan förut förekommit och då utskottet,
som icke kunnat undgå att finna vissa av motionärerna nu anförda skäl
varda beaktande, icke anser sig kunna utan utredning från Kungl. Maj:ts
sida förorda motionärernas förslag i nu berörda del, förutsätter utskottet
emellertid, att Kungl. Majit ägnar spörsmålet förnyad uppmärksamhet.

Då utskottet icke funnit skäl till erinran mot det av Kungl. Majit äskade
anslagsbeloppet, får utskottet sålunda hemställa,

Ilo) att riksdagen må i anledning av Kungl. Majits förevarande
förslag till offentliga arbetsförmedlingen i riket m. m., att
utgå enligt av utskottet förordade ändrade grunder, för budgetåret
1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av 260,000 kronor;
samt

Illo) att herrar Hagmans och Bergströms ovanberörda motion,
I: 73, må anses besvarad genom vad utskottet ovan anfört.

BeaTarbett 7:0) Beträffande Kungl. Majits förslag angående anslag till bekämpande
°löshdtn. av arbetslösheten (punkt 8) kommer utskottet att framdeles under riksdagen
[8.] avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

YrHoning 8:0) K"11!?1- Majit har föreslagit riksdagen (punkt 9) att till yrkesinspekverksamhet.
tionens verksamhet för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag
I cp j av 195,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 38 och 39 i statsrådsprotokollet.

Utöver det ordinarie anslaget till yrkesinspektionen har alltsedan den
nuvarande yrkesinspektionens tillkomst eller från och med år 1913 för
värjo budgetperiod varit anvisat ett extra anslag till upprätthållande av inspektionens
verksamhet. Anslaget är för innevarande budgetår upptaget
med 75,000 kronor.

13

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

För nästkommande budgetår har med hänsyn till de ändamål, vilkas
kostnader för närvarande bestridas från anslaget, någon ändring i anslagsbeloppets
storlek ej synts påkallad. Den föreslagna höjningen är helt
föranledd av ifrågasatt utbrytning av kostnaderna för reseersättningar vid
yrkesinspektionen från femte huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar
och dessa kostnaders bestridande av nu ifrågavarande anslag.
Berörda kostnader hava uppskattats till 120,000 kronor.

Utskottet, som ansett ur redovisningssynpunkt lämpligt och praktiskt,
att kostnaderna för reseersättningar vid yrkesinspektionen bestridas från
förevarande anslag, har icke haft något att erinra mot storleken av det beräknade
anslagsbeloppet och får alltså hemställa,

att riksdagen må till yrkesinspektionens verksamhet för budgetåret
1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av 195,000 kronor.

9:o) På grund av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning (punkt 10)
och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 39 41) i ämnet

innehåller, hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till föreningen för arbetarskydd i Stockholm för
budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra anslag av b,000 kronor.

10:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 11) att till arbetsrådet
för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av 59,600 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 41—43 i statsrådsprotokollet.

Anslaget till arbetsrådet är i innevarande budgetårs riksstat uppfört med

56,000 kronor.

Den nu ifrågasatta förhöjningen av anslaget är föranledd därav, att de i
staten ingående posterna för »avlöningar till övriga icke-ordinarie befattningshavare,
avlöningsförhöjningar m. m.», »ersättningar för särskilda utredningar
m. m.» samt »tryckningskostnader m. m.» visat sig otillräckliga.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majits förslag får utskottet hemställa,

att riksdagen må till arbetsrådet för budgetåret 1931/1932
anvisa ett extra förslagsanslag av 59,600 kronor.

lito) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 12) att till upplysningsverksamhet
i emigrationsfrågor för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra
anslag av 10,000 kronor.

Utskottets

yttrande.

Föreningen
för arbetarskydd
i
Stockholm.

[10.]

Arbetsrådet.

[H-]

Upplysningsverksamhet
i
emigrationsfrågor.

[12.]

Utskottets

yttrande.

14: Statsutskottets utlåtande Nr å.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 43—47 i
statsrådsprotokollet.

För ifrågavarande ändamål anvisade sistlidet års riksdag ett extra anslag
av enahanda belopp som det nu äskade.

Sedan departementschefen redogjort för upplysningsverksamhetens innebörd
m. m. samt meddelat innehållet av en av institutet för svensk utlandstjänst
gjord framställning örn anslag för nästkommande budgetår ävensom av socialstyrelsens
däröver avgivna utlåtande, har departementschefen i ärendet anfört
följande:

»Såsom framgår av föreliggande framställning, har institutet för svensk utlandstjänst
hittills väsentligen endast vidtagit åtgärder för organiserande av
den upplysningsverksamhet i emigrationsfrågor, för vars bedrivande institutet
erhållit statsbidrag. Någon nämnvärd erfarenhet rörande verksamhetens praktiska
betydelse kan under dessa omständigheter ännu icke föreligga. De skäl,
som talade för beviljande av anslag för ifrågavarande ändamål för budgetåret
1930/1931, äga emellertid alltjämt giltighet. Att emigrationen under senaste
tiden minskats synes mig icke utgöra någon anledning att inskränka den upplysningsverksamhet
på förevarande område, för vars understödjande statsbidraget
är avsett. Tvärtom torde — såsom ock institutet och socialstyrelsen framhållit
— de hinder, som på senare tid rests mot emigrationen till de hittills
viktigaste och därför mera kända invandringsländerna, göra nämnda verksamhet
särskilt nödvändig, så mycket mer som det är att antaga, att försämrade ekonomiska
konjunkturer inom det svenska näringslivet kunna komma att inom vårt
land medföra en ökad lust till utvandring även till hittills mera oprövade områden.
Jag anser alltså, att även för budgetåret 1931/1932 bör anvisas
ett anslag till upplysningsverksamhet i emigrationsfrågor, vilket anslag bör
ställas till institutets för svensk utlandstjänst förfogande för fullföljande av
institutets upplysningsverksamhet, allt enligt de riktlinjer i ämnet, som uppdrogos
i 1930 års statsverksproposition. Anslagets årsbelopp torde — i brist på
närmare erfarenhet rörande institutets kostnader för ifrågavarande verksamhet
— fortfarande böra bestämmas till 10,000 kronor. För erhållande av bidragsbeloppet
torde böra gälla villkor, motsvarande dem, som angivits i nämnda proposition.
Jag erinrar emellertid, att dessa villkor delvis blivit uppfyllda genom
fastställandet av institutets stadgar, vilka icke kunna ändras utan Kungl. Maj :ts
medgivande.»

Vid behandlingen av frågan om anslag för budgetåret 1930/1931 å enahanda
belopp som det nu äskade till upplysningsverksamhet i emigrationsfrågor
anförde utskottet, bland annat, att, ehuru utskottet behjärtade syftet med de i
detta avseende redan vidtagna och då föreslagna åtgärderna, utskottet dock
icke kunnat undgå att ställa sig synnerligen tveksamt mot att staten — särskilt
under dåvarande konjunkturer — skulle i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
till enskild institutions förfogande ställa medel för verksamheten ifråga. Det

15

Statsutskottets utlåtande Nr S.

hade förefallit utskottet angeläget, att, innan man sloge in på den av Kungl.
Majit anvisade vägen för upplysningsarbetets bedrivande, ytterligare undersökning
verkställdes, huruvida det icke vore möjligt att genom en ändamålsenlig
organisation av arbetet hos vederbörande statsorgan åstadkomma, att
denna verksamhet bedreves genom något av statens ämbetsverk. Utskottet
erinrade örn, att 1923 års riksdag beträffande frågan, huruvida statens rådgivande
och övervakande verksamhet på nu berörda område borde utövas av
en för ändamålet särskilt utsedd kommission eller, vilket riksdagen för sin del
fann under då förhandenvarande förhållanden lämpligast, genom utvidgning
av något redan då befintligt statligt organs, väl företrädesvis socialstyrelsens,
uppgifter, ansåge denna fråga böra bero på resultaten av den av riksdagen då
föreslagna undersökningen.

I betraktande härav och med hänsyn till de konsekvenser i kostnadshänseende
ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag otvivelaktigt komme att medföra,
fann utskottet sig då böra avstyrka förslaget ifråga.

Då utskottet alltjämt hävdar den uppfattning, varåt utskottet vid sistlidet
års riksdag gav uttryck, får utskottet hemställa,

att Kungl. Majlis förevarande förslag icke må vinna riksdagens
bifall.

12:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 13) att till bidrag till
arbetsledarkurser för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra anslag av 10,000
kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 48—57 i statsrådsprotokollet.

Ifrågavarande kurser äro avsedda att, framför allt i arbetsfredens intresse,
bereda ökad utbildning åt det s. k. mellanbefälet inom industrien d. v. s. i
främsta rummet verkmästare och förmän samt med dem likställda.

Vid anmälan av förevarande anslagsäskande har departementschefen anfört

följande: ^ o _

»Den strävan för åstadkommande av ökat samförstånd pa det industriella
området, som under de senaste åren på olika sätt kommit till uttryck jämväl
inom vårt land, är uppenbarligen förtjänt av kraftigt understöd från det allmännas
sida. Ett dylikt samförstånd är ägnat att utjämna motsättningarna
mellan arbetsgivare och arbetstagare. Särskilt genom den ökade upplysning,
som därigenom kan vinnas å ena sidan angående det företag, i vilket arbetarna
äro anställda, och de betingelser, under vilka detta arbete kan fortgå, och å
andra sidan rörande de önskemål och stämningar, som röra sig bland arbetarna,
kunna många orsaker till störningar av arbetsfreden undanröjas. Denna mäste
ju allmänt erkännas för hela landet vara av den största betydelse, icke minst
under nuvarande, av intensiv internationell konkurrens präglade förhallanden
på den industriella produktionens område.

Det är vidare otvivelaktigt, att en mycket viktig faktor i detta samförståndsarbete
utgöres av arbetsledarna, i det de såsom på en gång arbetsgivarnas

Bidrag till

arbetsledare

kurser.

[13.]

16

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottets

yttrande.

förtroendemän och nära förbundna med arbetarna kunna i hög grad bidraga till
ett gott förhållande på arbetsplatserna. Förbättrad upplysning för arbetsledarekåren
i allmänna frågor av betydelse för dess verksamhet måste därför vara
ett viktigt samhälleligt intresse. Det är därför ägnat att väcka tillfredsställelse,
att den vädjan, som arbetsfredsdelegationen ställde till Industriförbundet
örn beredande av dylik upplysning, så snart och på ett, såvitt för närvarande
kan bedömas, så lyckligt sätt vann gensvar. Det synes mig också uppenbart,
att statsmakterna böra lämna sin medverkan till upprätthållande av denna
kursverksamhet, som måste göra arbetsledarna mera ägnade att fylla sin maktpåliggande
uppgift i arbetsfredens tjänst, och därigenom på samma gång visa
intresse för denna verksamhet. Jag delar följaktligen myndigheternas uppfattning,
att statsbidrag bör lämnas för ändamålet. I likhet med statskontoret är
jag också av den meningen, att dessa bidrag böra beredas genom uppförande
av ett särskilt anslag under riksstatens femte huvudtitel. Härav följer, att även
enligt min mening bidrag för innevarande budgetår icke lämpligen kan ställas
till förfogande.

Vad angår beloppet av det sålunda ifrågasatta statsbidraget för nästa
budgetår synes mig detsamma av statsfinansiella skäl böra sättas något lägre
än myndigheterna förordat eller till 10,000 kronor. Då detta belopp icke, på
sätt skolöverstyrelsen föreslagit, beräknats med viss summa för varje föreläsning
och lektionstimme, lärer härav få följa, att såsom villkor för bidragets
åtnjutande icke bör i enlighet med överstyrelsens yrkande uppställas, att den
framlagda undervisningsplanen noggrant följes, utan allenast att kursverksamheten
under nästa budgetår upprätthålles i den omfattning, som finnes möjlig
och lämplig, dock att minst tre kurser skola hållas. Däremot torde även med
detta bidragsbelopp böra stadgas, att kurserna skola stå under inspektion av
skolöverstyrelsen och att berättelse däröver skall avgivas i den för den statsunderstödda
yrkesundervisningen stadgade ordningen. En annan följd av vad
jag förordat beträffande anslagsberäkningen lärer böra bliva, att anslaget icke,
såsom statskontoret förordat, erhåller reservationsanslags karaktär.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, i händelse anslag för ändamålet
beviljas, meddela de närmare föreskrifter, som i olika hänseenden må böra
lämnas rörande anslagets åtnjutande.»

I samband med Kungl. Majits förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 76, inom första
kammaren av herr A. Nylander och den andra, nr 54, inom andra kammaren
av herr Edv. Johanson i Stockholm, vari föreslagits, att riksdagen måtte besluta
att till bidrag till arbetsledarekurser för budgetåret 1931/1932 anvisa ett
extra anslag av 22,980 kronor.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet
hänvisa till motionerna.

Att den undervisningsverksamhet, till vars bedrivande statsbidrag nu äskas,
är en angelägenhet av stor social och ekonomisk betydelse, lärer få anses obestridligt.
Lika med departementschefen anser utskottet för den skull, att stats -

Statsutskottets utlåtande Nr 5. 17

makterna böra lämna sin medverkan till upprätthållande av verksamheten
ifråga.

Yad angår beloppet av statsbidraget, har, såsom nämnts, Kungl. Majit föreslagit,
att detsamma måtte bestämmas till 10,000 kronor, under det att motionsvis
ifrågasatts ett bidrag av 22,980 kronor.

Vid det övervägande, utskottet ägnat spörsmålet örn statsbidragets storlek,
har utskottet, även örn vissa skäl synas tala för att bidraget bör utgå med något
högre belopp, än Kungl. Majit ifrågasatt, likväl ansett sig böra för närvarande
stanna för det av Kungl. Majit föreslagna beloppet eller 10,000 kronor. Innan
större erfarenhet vunnits örn omfattningen av kursverksamheten, synes det
nämligen utskottet icke vara tillräckligt motiverat, att medel för ändamålet
beviljas utöver vad Kungl. Majit nu äskat. Utskottet vill ock uttala sin förmodan,
att med hänsyn till kursverksamhetens syfte utvägar icke torde saknas
att utan större statsunderstöd uppehålla verksamheten ifråga,

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majits förevarande
förslag och med avslag å herrar Nylanders och Johansons i
Stockholm ovanberörda motioner, I: 76 och lii 54, i vad de skilja
sig från Kungl. Majits förslag, till bidrag till arbetsledarekurser
för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra anslag av 10,000
kronor.

13:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 14) att, med uteslutande
ur riksstaten av det under avdelningen sociala verk och inrättningar,
underavdelningen arbetsfred, arbetsförmedling, arbetarskydd m. m., uppförda
ordinarie förslagsanslaget till Sveriges deltagande i den internationella arbetsorganisationens
konferens, under samma avdelning och underavdelning
med rubriken Sveriges deltagande i den internationella arbetsorganisationens
konferens m. m. uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 25,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 57 och 58 i statsrådsprotokollet.

Från och med budgetåret 1925/1926 är i riksstaten uppfört ett ordinarie
förslagsanslag till Sveriges deltagande i den internationella arbetsorganisationens
konferens. Anslaget, som ursprungligen upptogs till 15,000
kronor, höjdes från och med budgetåret 1928/1929 till 20,000 kronor. Från
anslaget skola gäldas samtliga kostnader för Sveriges deltagande i de
sammanträden, som hållas av omförmälda konferens, vidare de kostnader,
som — när Sveriges regering genom en ledamot eller en suppleant är
representerad i styrelsen för den internationella arbetsbyrån, vilken utgör
arbetsorganisationens verkställande organ — kunna uppstå genom regeringsrepresentantens
deltagande i styrelsens sammanträden, samt slutligen kostnaderna
för Sveriges deltagande i sådana specialkonferenser, som anordnas av

Bihang till riksdagens protokoll 1931. (1 sami. 5 haft. ( Nr 5.) aax si 2

Sveriges
deltagande i
den internationella

arbetsorganisationens

konferens
m. m.

[14.]

18

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

den internationella arbetsorganisationens organ och vid vilka Kungl. Maj:t
tinner Sverige böra representeras.

Av Sveriges medlemskap i den internationella arbetsorganisationen föranledas
emellertid vissa andra utgifter, som icke falla inom det nuvarande
anslagets ram. Sålunda förekommer det, att arbetskonferensen eller arbetsbyråns
styrelse tillsätter särskilda kommissioner eller inkallar specialkonferenser
och därvid till ledamot utser en representant för den svenska regeringen.
Så skedde exempelvis i slutet av år 1929, då den svenska regeringens
representant i arbetsbyråns styrelse erhöll uppdrag att såsom företrädare
av regeringsombuden inom nämnda styrelse följa förhandlingarna i en teknisk
konferens, som inkallats för att förbereda handläggningen av vissa
med kolindustrien förbundna frågor, särskilt arbetstiden i kolgruvorna.
Samma representant har också av nämnda styrelse utsetts till ledamot i
dess kommissioner för emigrationsfrågor och för industriell hygien. Vidare
har arbetsorganisationens konferens beslutat att för en förberedande behandling
av vissa sjöfartsfrågor tillsätta en kommission, i vilken alla mera betydande
sjöfartsländer, däribland Sverige, skola vara representerade. De kostnader,
som föranledas i sådana fall som de nu nämnda och liknande, hava
ansetts böra bestridas från förevarande anslag. Detta har emellertid hittills
i allmänhet icke varit möjligt. Detsamma gäller beträffande sådana speciella
fall, då en särskild representant för den svenska regeringen anses
böra närvara vid arbetsbyråns styrelsesammanträden för deltagande i handläggningen
av vissa frågor av intresse för vårt land, eller då det svenska regeringsombudet
i styrelsen behöver biträde av en honom åtföljande expert.

På grund av nu föreslagen utvidgad användning har anslaget ansetts böra
erhålla i någon mån ändrad rubrik.

Vad angår behovet av medel för här ifrågavarande ändamål, har departementschefen
framhållit, att enligt vad erfarenheten visat det nuvarande anslaget
å 20,000 kronor ungefärligen vore tillräckligt för gäldande under normala
förhållanden av de utgifter, vilka för närvarande bestridas från anslaget. Visserligen
förelåge för budgetåret 1929/1930 en betydande överbelastning, i det
utgifterna å anslaget för nämnda budgetår utgjorde ej mindre än 39,687
kronor, men detta förhållande hade väsentligen sin grund dels däri att under
sagda budgetår mot vanligheten hållits två konferenssammanträden, dels däri
att från anslaget kommit att gäldas även delar av kostnaderna för ett sammanträde,
som ägt rum under ett tidigare budgetår. Härtill komme, att
med all sannolikhet svenska regeringen, i motsats mot för närvarande, under
nästa budgetår icke komme att vara representerad av en ledamot i arbetsbyråns
styrelse, vadan kostnaderna i anledning av dylik representation syntes
komma att bortfalla. Däremot medförde utvidgningen av anslagets användning
ökat anslagsbehov. På grund av nu anförda förhållanden har anslaget
synts böra från och med nästa budgetår upptagas till ett belopp av 25,000
kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 5. 19

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må med uteslutande ur riksstaten av det under
avdelningen sociala verk och inrättningar, underavdelningen
arbetsfred, arbetsförmedling, arbetarskydd m. m., uppförda
ordinarie förslagsanslaget till Sveriges deltagande i den internationella
arbetsorganisationens konferens, under samma avdelning
och underavdelning med rubriken Sveriges deltagande
i den internationella arbetsorganisationens konferens m. m. uppföra
ett ordinarie förslagsanslag av 25,000 kronor.

14:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 15) att till avveckling
av statens byggnadsbyrå för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra anslag
av 5,000 kronor.

I fråga örn utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 59—63 i
statsrådsprotokollet.

Enligt den för statens byggnadsbyrå gällande, den 26 september 1921
(nr 560) utfärdade instruktionen åligger det byggnadsbyrån att i överensstämmelse
med reglerna i instruktionen och övriga av Kungl. Majit meddelade
föreskrifter uppgöra förslag till fördelning av de medel, som anvisats
för beredande av statsunderstöd till främjande av bostadsproduktionen samt
att i övrigt utöva en central ledning över ifrågavarande understödsverksamhet
och handlägga de ärenden, som föranledas av densamma. De medel, som
det sålunda tillkommer byggnadsbyrån att närmast handhava, äro de, som
för nyss angivna ändamål under en följd av år ställts till förfogande ur statens
bostadslånefond.

För innevarande budgetår utgör anslaget till statens byggnadsbyrå 20,000
kronor.

Sedan numera efter Svenska bostadskreditkassans bildande bostadskreditföreningar
kommit till stånd i olika delar av riket och erforderlig sekundärkredit
ansetts kunna tillhandahållas bostadsproduktionen genom dessa föreningar,
har långivningen genom statens bostadslånefond synts kunna upphöra
år 1932.

Det nu äskade anslaget för byggnadsbyråns avveckling har ansetts erforderligt
endast under den förutsättningen, att verksamheten skulle fortgå
under hela nästa budgetår.

Utskottet, som biträder Kungl. Maj:ts förslag, hemställer alltså,

att riksdagen må till avveckling av statens byggnadsbyrå för
budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra anslag av 5,000 kronor.

15 :o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 16) att till riksförsäkringsanstaltens
verksamhet för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag
av 1,450,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 64—78 i statsrådsprotokollet.

Avveckling
av statens
byggnadsbyrå.

[15.]

Riks för

säkring sanstaltens

verksamhet

[16.]

20

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

För upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens verksamhet har riksdagen
i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag för budgetåret 1930/1931 beviljat, utöver
det ordinarie anslaget, ett extra förslagsanslag av 1,405,000 kronor. Motsvarande
anslag utgjorde för budgetåret 1927/1928 1,325,000 kronor, för budgetåret
1928/1929 1,360,000 kronor och för budgetåret 1929/1930 1,385,000 kronor.

För användningen av de för budgetåret 1930/1931 anvisade medlen till förevarande
ändamål har Kungl. Majit genom brev den 27 juni 1930 fastställt föl -

jande stat (för jämförelse angivas inom parentes de belopp, som voro upptagna
i den genom brev den 14 juni 1929 fastställda staten för budgetåret 1929/1930):

avlöningar och vikariatsersättningar till ickeordinarie
befattningshavare, ersättningar till
sakkunniga, personliga lönetillägg m. m.,

högst.................................. kronor

hyra, kostnad för uppvärmning, belysning och
städning, resekostnads- och traktamentsersättningar,
rättegångskostnader, kostnad för läkarundersökning
och anskaffande av läkarbetyg,
då sådant ej skall av arbetsgivare eller
av annat anslag bekostas, samt andra dylika
kostnader, tryckningskostnader samt kostnader
för prenumeration å tidningar och tidskrifter,
inköp av böcker, anskaffande och
underhåll av inventarier, för skrivmaterialier,
telefoner och telegram, annonsering m. m.,

förslagsvis.............................. »

kostnad för ortsombuden samt andra dylika

kostnader, förslagsvis .................... »

omkostnader för förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens
fonder (däri inberäknat avlöning
till en icke-ordinarie befattningshavare
i 21 :a lönegraden, avdelning B, i löneplanen,
och en extra ordinarie befattningshavare i
Ilie lönegraden samt kostnad för erforderligt
skrivbiträde ävensom arvoden och ersättning
till särskilda ledamöter, jämte suppleanter,
vid behandling inom anstalten av frågor
rörande fondförvaltningen), förslagsvis .... >

(1929/1930)

(865,000)

(220,000)

(300,000)

(16,500)

Summa kronor (1,401,500)

1930/1931

871,000

226,500

310,000

22,000

1,429,500

Härvid må emellertid erinras, att Kungl. Majit genom brev den 27 juni
1930 företog vissa ändringar i den för budgetåret 1929/1930 fastställda
staten. Sålunda höjdes posten till hyra m. m. till förslagsvis 227,000 kronor
och posten till kostnad för ortsombuden m. m. till förslagsvis 340,000 kronor,
medan å andra sidan posten till avlöningar m. m. sänktes till högst 856,000
kronor. Samtidigt bestämdes slutsumman för staten under budgetåret 1929/1930
till 1,439,500 kronor.

Såsom framgår av de anförda siffrorna, överstiger statens slutsumma för
budgetåret 1930/1931 med 24,500 kronor det för samma budgetår beviljade
anslaget.

Statsutskottets utlåtande Nr å.

21

Detta förhållande sammanhänger dels därmed att Kungl. Majit genom nyssnämnda
brev den 27 juni 1930 medgivit, att vissa ytterligare lokaler i den
fastighet, som för närvarande till avsevärd del förhyres för anstaltens räkning,
finge mot en årlig liyresersättning av 2,550 kronor tills vidare från och med
den 1 juli 1930 upplåtas till anstalten, dels och därmed, att utöver det extra anslaget
till upprätthållande av anstaltens verksamhet skall för varje budgetår till
anstalten utbetalas visst belopp av anstaltens olycksfallsförsäkringsfonds medel
såsom ersättning till statsverket för anstaltens bestyr med förvaltningen av
nämnda fond. Sistberörda belopp, som tidigare varit bestämt till 16,500 kronor,
är genom nämnda brev den 27 juni 1930 tills vidare fixerat till 22,000 kronor.

Kungl. Majlis nu framlagda förslag innebär, vad först anslagsposten till avlöningar
m. m. angår, en höjning av denna post till 929,000 kronor.

Den sålunda föreslagna höjningen är motiverad dels därmed, att på senare
tid inträdd stark stegring av antalet olycksfall i arbete nödvändiggjort en utökning
av anstaltens icke-ordinarie personal, en ökning som, därest anstaltens
arbete skall kunna på tillfredsställande sätt medhinnas, måste i viss omfattning
fortgå jämväl under nästa budgetår, dels ock med den fortgående kostnadsökningen
på grund av avlöningsförhöjningar till redan anställd icke-ordinarie personal.
Därjämte skulle ett nu framlagt förslag rörande omreglering av tre befattningar
såsom tillfälliga ledamöter i anstalten föranleda en höjning av det
under nämnda post beräknade beloppet med 1,000 kronor. Dessa befattningar,
som nu uppehållas av tjänstemän i sekreterargraden (lönegraden B 24), skulle
enligt Kungl. Majlis förslag förändras till befattningar å extra stat, placerade
i lönegraden B 28, med beteckning såsom ledamöter och byrådirektörer. Vid
bifall härtill skulle tre sekreterarbefattningar å extra stat indragas.

I sammanhang med sistnämnda framställning har föreslagits, att befattningshavare,
som vid övergången innehar förordnande såsom tillfällig ledamot i anstalten,
må, därest han förordnas till ledamot och byrådirektör, berättigas att,
utan hinder av de i avlöningsreglementet stadgade inskränkningarna för placering
i löneklass, i den nya befattningen oavkortat räkna sig till godo förutvarande
tjänstetid såsom tillfällig ledamot.

I fråga örn anslagsposten till hyra m. m. har åter en minskning av sagda
post beräknats till 211,000 kronor.

Posterna till kostnaderna för ortsombuden m. m. samt för omkostnader för
förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens fonder hava upptagits till oförändrade
belopp.

Vad Kungl. Majit under förevarande punkt föreslagit riksdagen, har utskottet
ansett sig böra biträda.

Beträffande särskilt frågan örn uppfattning i lönegrad av tre tillfälliga
ledamöter hos riksförsäkringsanstalten har utskottet i likhet med statskontoret
och allmänna civilförvaltningens lönenämnd funnit tillräckliga skäl anförda för
att ifrågavarande befattningshavare erhålla en med hänsyn till deras ställning
såsom ledamöter av ämbetsverket och ledare av arbetet å självständiga byråer
förbättrad ställning.i lönehänseende. Utskottet tillstyrker alltså åtgärders vid -

Utskottets

yttrande.

Försäkrings rådets verksamhet.

[17-]

22 Statsutskottets utlåtande Nr 5.

tagande i detta hänseende och har ej något att erinra emot vad Kungl. Majit
härutinnan föreslagit.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må till riksförsäkringsanstaltens verksamhet för
budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av 1,450,000
kronor.

16:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 17) att till försäkringsrådets
verksamhet för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag
av 59,100 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 79—89 i
statsrådsprotokollet.

Det ordinarie förslagsanslaget till försäkringsrådet är i riksstaten för
innevarande budgetår uppfört med 83,600 kronor. Gällande stat för rådet,
vilken stat godkänts av 1925 års riksdag och av Kungl. Majit fastställts
genom brev den 8 maj 1925, är av följande lydelse.

Stat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ............................. 65,600

Yikariatsersättningar, förslagsanslag ......................................................... 2,000

Arvode ä 4,000 kronor till en var av två representanter för arbetsgivare
och två representanter för arbetare......................................... 16,000

Summa kronor 83,600

För upprätthållande av försäkringsrådets verksamhet har riksdagen i enlighet
med Kungl. Majits förslag för budgetåret 1930/1931 beviljat, utöver
det ordinarie anslaget, ett extra förslagsanslag av 44,600 kronor. I riksstaten
för budgetåret 1929/1930 var för samma ändamål upptaget ett extra förslagsanslag
å likaledes 44,600 kronor.

Genom beslut den 27 juni 1930 har Kungl. Majit fastställt följande stat
för användningen av det extra förslagsanslaget till försäkringsrådets verksamhet
under budgetåret 1930/1931.

avlöningar och vikariatsersättningar till icke-ordinarie befattningshavare,
högst..................................................................... kronor 19,000

ersättning till sakkunniga, arvode till suppleant för ledamot i
försäkringsrådet, vilken representerar arbetsgivarna eller

arbetarna, m. m., förslagsvis .................................................. » 17,500

resekostnads- och traktamentsersättningar, förslagsvis ............ » 400

kostnad för uppvärmning, belysning och städning, tryckningskostnader
samt kostnader för prenumeration å tidskrifter,
för inköp av böcker, för anskaffning och underhåll av inventarier
m. m., förslagsvis...................................................... » 7,700

Summa kronor 44,600

23

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Det av Kungl. Majit nu framlagda förslaget innebär icke någon ändring
i avseende å ordinarie förslagsanslaget till försäkringsrådet.

Vad däremot extra anslaget angår, Ilar med hänsyn till okad arbetsbalans
rådets arbetskrafter ansetts böra utökas med ytterligare ett försäkrmgsråd.

I följd härav och då medel äro erforderliga, bland annat, för vissa befattningshavares
uppfattning i löneklass, har anslagsposten till avlöningar och
vikariatsersättningar till icke-ordinarie befattningshavare ansetts bora höjas
till 31,000 kronor. Vidare har på grund av belastningen under sistförfluten
budgetåret å posten till ersättning åt sakkunniga lii. m. denna post föreslagit,
att upptagas mati 10,000 kronor. Slutligen ™ «,d " 0“
lokalutrymme posten för uppvärmning m. m. hojts från 7,700 till 8,700

kronor.

Utskottet har funnit Kungl. Majlis förevarande förslag till fyllest motiverat
och hemställer alltså,

att riksdagen må till försäkringsrådets verksamhet för budgetåret
1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av 59,100 kronor.

Illo) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 18) att höja det ordi- Mader e„-narie förslagsanslaget till kostnader enligt 19 § i lagell om försäkring ör lagen gm ^ör.
olycksfall i arbete m. m., nu 255,000 kronor, med 10,000 kronor till 2b5,000 ''

kronor. arbete m. m.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 89-91 i statsrådsprotokollet. [18/j

Det under riksstatens femte huvudtitel uppförda förslagsanslaget till bestridande
av kostnader enligt 19 § i lagen örn försäkring för olycksfall i
arbete m. m. avser huvudsakligen medel, som skola av statsverket förskjutas
i anledning av arbetsgivares försumlighet att på föreskrivet satt erlägga
honom påförda försäkringsavgifter.

Den nu äskade förhöjningen av anslaget är föranledd av forvantad okad
belastning å detsamma.

Utskottet, som tillstyrker Kungl. Majlis förslag, får alitsa hemställa,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till kostnader
enligt 10 § i lagen om försäkring för olycksfall i arbete
m. m., nu 255,000 kronor, med 10,000 kronor till 265,000 kronor.

18io) I. enlighet med Kungl. Majlis förslag (punkt 19) hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till dödsfallsersättningar i anledning av livförsäkring i i samband
samband med lån ur statens egnahemslånefond för budgetåret
1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av 1,000 kronor. hemslånefond

[190

24

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Statens bidrag
till
fiskares
försäkring.
[20.]

Sj akkas seväsendets
befrämjande.

Sjukkassor,
som meddela
moderskapsunderstöd.

[21 o. 22.]

Pensionsstyrelsens

verksamhet
m. m.

[23.]

19:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 20) att höja det ordinarie
förslagsanslaget till statens bidrag till fiskares försäkring, nu 60,000
kronor, med 50,000 kronor till 110,000 kronor.

I fråga om utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 92—95 i
statsrådsprotokollet.

Nu föreslagen förhöjning av anslaget är föranledd av väntad ökad belastning
å detsamma.

Med tillstyrkande av Kungl. Majda förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till statens
bidrag till fiskares försäkring, nu 60,000 kronor, med 50,000
kronor till 110,000 kronor.

20:o) Beträffande Kungl. Majda förslag angående anslag dels till sjukkasseväsendets
befrämjande (punkt 21) och dels till sjukkassor, som meddela
moderskapsunderstöd (punkt 22), kommer utskottet att framdeles under
riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

21:o) Kungl. Majd har föreslagit riksdagen (punkt 23) att till pensionsstyrelsens
verksamhet m. m. för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag
av 660,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 100—104 i statsrådsprotokollet.

I statsverkspropositionen till 1930 års riksdag föreslog Kungl. Majd, att
riksdagen måtte till pensionsstyrelsens verksamhet m. m. för budgetåret
1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av 650,000 kronor.

Anslagsbeloppet hade därvid beräknats under iakttagande dels av att till
styrelsen för innevarande budgetår komme att av pensionsförsäkringsfondens
medel utbetalas det i fullmäktiges för fonden den 10 maj 1929 fastställda
stat upptagna beloppet av 65,000 kronor, som avser ersättning till statsverket
för pensionsstyrelsens bestyr med fondförvaltningen, dels ock därav att ett
belopp av 8,000 kronor beräknades komma att inflyta till anslaget såsom
bidrag till bestridande av omkostnaderna för den frivilliga pensionsförsäkringen.

Sammanlagt skulle alltså under budgetåret 1930/1931 ett belopp av 723,000
kronor stå till förfogande för upprätthållande av pensionsstyrelsens verksamhet
m. m.

bistnämnda belopp hade i statsverkspropositionen beräknats på följande
sätt:

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

25

ersättning till sakkunniga kos styrelsen..............•_..................... kronor

avlöningar och vikariatsersättningar till icke-ordinarie befattningshavare
hos styrelsen m. m., förslagsvis.........................

ersättning åt styrelsens ombud, förslagsvis.............................. »

resekostnads- och traktamentsersättning åt nämnda ombud,

förslagsvis ..................... »

resekostnads- och traktamentsersättning åt styrelsen samt

dess sakkunniga, förslagsvis ................................•................. »

städning av styrelsens lokaler, värme och belysning m. m.,

förslagsvis ..................................... s

skrivmaterialier, telefon, böcker, bindning av kontorsböcker

m. m., förslagsvis ....................................................................

tryckningskostnader, förslagsvis ................................_.........»

inköp av inventarier, inklusive skriv- och räknemaskiner, förslagsvis
.......................................................;..........;•...........;......

utgifter för fastigheterna samt diverse utgifter, förslagsvis ...

5.000

566.000

90.000

135.000

6.000

28.000

26,000

45.000

11.000
11,000

Summa kronor 723,000

Dessa poster skilde sig från motsvarande poster i staten för budgetåret
1929/1930, sådan denna stat i enlighet med beräkningar i 1929 års statsverksproposition
lydde vid tiden för avlåtande av statsverkspropositionen
till 1930 års riksdag, därigenom, att posten till avlöningar och vikariatsersättningar
till icke-ordinarie befattningshavare hos styrelsen m. m. höjts
med 10,000 kronor och posten till resekostnads- och traktamentsersättning
åt styrelsens ombud sänkts med 5,000 kronor. Dessutom hade en i staten
för budgetåret 1929/1930, liksom i staterna för tidigare budgetår, upptagen
post till lönetillägg till generaldirektören å 4,000 kronor bortfallit.

Riksdagen biföll vad Kungl. Majit sålunda föreslagit. Genom brev den
20 juni 1930 har Kungl. Majit därefter fastställt stat för pensionsstyrelsens
verksamhet m. m., vilken stat slutar på 723,000 kronor. I staten bestämdes
de olika anslagsposternas belopp i överensstämmelse med nyss återgivna
beräkning.

Det nu framlagda förslaget innebär höjning'' dels av posten till tryckningskostnader
med 7,000 kronor, dels av posten till avlöningar och vikariatsersättningar
till icke-ordinarie befattningshavare hos styrelsen m. m. med

5,000 kronor och dels av posten till resekostnads- och traktamentsersättning
åt styrelsens ombud med 5,000 kronor. Anslagsökningen skulle sålunda utgöra
17,000 kronor och anslaget bestämmas till 740,000 kronor. Då emellertid
även för nästkommande budgetår ett belopp av 65,000 kronor ansetts
böra utgå från pensionsförsäkringsfonden såsom ersättning för pensionsstyrelsens
arbete med fondförvaltningen samt 15,000 kronor synts kunna beräknas
inflyta till anslaget såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna
för den frivilliga pensionsförsäkringen, har anslaget föreslagits till uppförande
med (740,000 — 65,000— 15,000) 660,000 kronor eller till 10,000 kronor morän
för löpande budgetår.

Utskottet, som ansett sig böra tillstyrka Kungl. Majits förslag, hemställer
alltså,

26

Statsutskottets utlåtande Nr o.

att riksdagen mår till pensionsstyrehens verksamhet m. m. för
budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av 660,000
kronor.

Statens kostnad
för pensionstillägg

och understöd
enligt lagen
om allmän
pensionsförsäkring.

[24.]

22:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 24) att
dels till statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen
om allmän pensionsförsäkring för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag
av 45,800,000 kronor;

dels ock medgiva, att av nämnda förslagsanslag må gäldas kostnaden för
statens bidrag till den jämlikt pensionsförsäkringslagen anordnade, på frivilliga
avgifter grundade försäkringen.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 105—lil i statsrådsprotokollet.

Enligt 10 § i lagen örn allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913 besfrides
kostnaden för de jämlikt samma lag utgående pensionstilläggen till
% av staten och till ''/4 av landstingen och kommunerna. Detsamma gäller
i fråga om understöd, som i enlighet med 33 § i nämnda lag utgå till personer,
vilka icke erlagt pensionsavgift och alltså icke kunna erhålla pensionstillägg.

Genom lag den 8 juni 1915 örn övergångsbestämmelser i anledning avlagen
den 30 juni 1913 inbegrepos i rätten till understöd enligt 33 § i sist
nämnda lag vissa kategorier av personer, som på grund av särskilda övergångsförhållanden
ej innefattats under den ursprungliga, lagen. Å andra
sidan gjordes genom 1915 års lag den inskränkningen i pensionsrätten enligt
lagen den 30 juni 1913, att beloppet av pensionstillägg, understöd och ökning
därav jämväl för dem, som under åren 1919—1929 förvärvade sådan rätt,
bestämdes till 90 i stället för 100 procent av i sistnämnda lag eljest stadgat
belopp.

Efter år 1915 hava vidtagits vissa ändringar i lagen örn allmän pensionsförsäkring
och lagen örn övergångsbestämmelser, vilka ändringar medfört
ökning av kostnaderna för pensionstillägg och understöd enligt båda de
omförmälda lagarna.

Härutinnan må hänvisas till den redogörelse, som finnes införd i 1926
års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 31, sid. 90).

Anslag för statens andel i kostnaden för pensionstillägg och understöd
enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring hade för innevarande budgetår
av pensionsstyrelsen äskats med 43,000,000 kronor, varav 100,000 kronor beräknats
för styrelsens s. k. sjukvårdande uppgifter, d. v. s. för sådana åtgärder
till förebyggande eller hävande av invaliditet, som avses i 8 och 12 §§
i pensionsförsäkringslagen. I en senare ingiven promemoria från pensionsstyrelsen
anfördes, att det begärda anslagsbeloppet borde höjas med 100,000
kronor. Kungl. Majit och riksdagen upptogo emellertid på förslag av föredragande
departementschefen anslaget av statsmedel till jämnt 43,000,000
kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

27

Mot Kungl. Majit® förevarande förslag, som står i överensstämmelse med utskottets
av pensions styr elsen framlagda kalkyler rörande anslagets beräkning, hai
utskottet icke funnit skäl till erinran. Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må

a) till statens kostnad för ‘pensionstillägg och understöd enligt
lagen om allmän ‘pensionsförsäkring för budgetåret 1931/1932
anvisa ett extra förslagsanslag av 45,800,000 kronor;

samt

b) medgiva, att av nämnda förslagsanslag må gäldas kostnaden
för statens bidrag till den jämlikt pensionsförsäkringslagen
anordnade, på frivilliga avgifter grundade försäkringen.

23:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 25), att medgiva, att av Åtgärder till
det förslagsanslag, som för budgetåret 1931/1932 kunde komma att beviljas och hävande
till statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt lagen om all- av invaliditet.
män pensionsförsäkring, må för åtgärder till förebyggande och hävande av [25.]
invaliditet jämlikt de föreskrifter, som av Kungl. Majit meddelas, av pensionsstyrelsen
under samma budgetår disponeras ett belopp av högst 100,000
kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid 112—127 i statsrådsprotokollet.

Allt sedan år 1914 hava varje år statsmedel ställts till pensionsstyrelsens
förfogande för vidtagande jämlikt de föreskrifter, som av Kungl. Majit med
delades, av åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet. Sedan
budgetåret 1923/1924 har årliga beloppet utgjort 100,000 kronor. Från och
med år 1921 hava för sådant ändamål kommit till användning jämväl över
skottsmedel ur pensionsförsäkringsfonden.

Denna pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet sönderfaller i två delar,
nämligen dels den s. k. individuella verksamheten, d. v. s. vård, yrkesutbildning
m. m. åt av styrelsen utsedda personer, vilka kunna väntas komma
att genom dylika åtgärder återvinna eller bibehålla arbetsförmågan, och dels
annan verksamhet, som avser att i pensionsförsäkringens intresse förebygga
och häva arbetsoförmåga eller befordra folkhälsan.

Verksamheten i fråga skulle, på sätt av statsrådsprotokollet framgår, nu
utvidgas att omfatta kuratorsverksamhet vid vanföreanstalterna.

Beträffande den genom medel från pensionsförsäkringsfonden bedrivna
försöksverksamheten på tandvårdens område, kuratorsverksamheten vid vanföreanstalterna
samt frågan örn beredande av medel å riksstaten för vidtagande
under nästa budgetår av åtgärder till förebyggande och hävande av
invaliditet har departementschefen anfört följande:

»Vad först angår försöksverksamheten på tandvårdens område har densamma,
såsom redan antytts, av olika skäl icke kunnat påbörjas så snart som
från början beräknats. Särskilt gäller detta den verksamhet å. området, som
skulle genom medicinalstyrelsens försorg auordnas i fyra distrikt i mellersta

28

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

och södra Sverige. Dylik verksamhet har nämligen under längre tid kunnat bedrivas
allenast i ett av de avsedda distrikten, medan verksamheten i övriga
tre distrikt på grund av svårigheter att erhålla lämpliga tandläkare först kunnat
igångsättas i november manad 1930. Enligt vad jag inhämtat äro emellertid
erfarenheterna från verksamheten i förstnämnda distrikt ävensom beträffande
den av Röda korset bedrivna ambulerande verksamheten gynnsamma, och det
är tydligt, att de på området gjorda försöken från olika håll mötts med stort
intresse. Ännu föreligger dock icke tillräcklig erfarenhet för intagande av en
definitiv ståndpunkt till fragan, varför det också från medicinalstyrelsens sida,
enligt vad en den 25 november 1930 dagtecknad, av vederbörande byråchef
upprättad promemoria utvisar, anses bliva till stor fördel, örn försöksverksamheten
får utsträckas att omfatta hela budgetåret 1931/1932; med en dylik utsträckning
borde man kunna fa tillräcklig erfarenhet såväl örn organisationens
beskaffenhet som örn de med verksamheten förbundna ekonomiska problemen.

Redan på grund av vad sålunda anförts synes det erforderligt, att ifrågavarande
försöksverksamhet får fortsättas under nästa budgetår, då bestämda
utsikter finnas, att den skall kunna fortgå i planerad omfattning. Härtill kommer,
att det av olika skäl, framför allt sambandet med övriga sjukvårdsfrågor,
ännu måste dröja ganska avsevärd tid, innan definitiv ståndpunkt kan intagas
till tandvårdsspörsmålet. Enligt min mening kan det knappast vara lämpligt,
att försöksverksamheten avbrytes, innan linjerna för mera definitiva åtgärder
kunna skönjas. På sålunda anförda skäl har jag för avsikt att sedermera hemställa
till Kungl. Majit att för nästa budgetår ställa visst belopp till förfogande
av pensionsförsäkringens fondmedel såsom bidrag till bestridande av kostnaderna
för ifrågavarande försöksverksamhet, huvudsakligen i den tidigare avsedda
omfattningen.

1930 års riksdag anförde i sin skrivelse ''beträffande den här närmast behandlade
frågan, att det kunde ifrågasättas, huruvida icke genom utökning
av pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet jämväl till tandvårdens område
verksamheten måste anses erhålla, en alltför stor omfattning, ävensom att riksdagen
förutsatte, att denna fråga komme att prövas ej blott av statens sjukvårdskommitté
utan jämväl vid den pågående pensionsförsäkringsutredningen.
I anledning härav är endast att anföra, att det ingalunda torde hava varit meningen,
att ett definitivt ordnande av den allmänna tandvården skall anknytas
till pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet. En dylik anknytning har
endast befunnits vara en lämplig och smidig utväg för anordnande av den försöksverksamhet,
som ansetts erforderlig, och inskränker sig ju för övrigt till
att medel ställas till förfogande av fondens tillgångar. Då den invecklade och
omfattande tandvårdsfrågan uppenbarligen måste ses i samband med samhällets
övriga åtgärder till främjande av hälsovården, har det varit naturligt,
att ärendet för ytterligare övervägande överlämnats till statens sjukvårdskommitté.
Givetvis kommer emellertid även pensionsförsäkringskommittén att få
taga befattning med ärendet, i den man detta kan komma att beröra frågor,
som äro under övervägande hos denna kommitté.

Vad härefter beträffar fragen örn anvisande av medel till leuratorsverksam -

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

29

heten vid vanförevården synes mig denna verksamhet vara av sa betydelsefull
art, att den väl är förtjänt av understöd från det allmännas sida. Icke minst
viktig är den möjlighet, som därigenom skapas att uppehålla genom anstaltsvård
vunnen förvärvsduglighet. Med hänsyn till verksamhetens syfte synes
mig detta understöd lämpligen böra utgå från pensionsstyrelsens fond för sjukvårdande
uppgifter. Bestämmandet av det belopp, varmed understöd av fondmedel
bör ifrågakomma, lärer med denna anordning bliva beroende på pensionsstyrelsens
prövning. Dock vill jag uttala, att beloppets storlek tydligen närmast
bör bestämmas med hänsyn till storleken av de bidrag till kuratorsverksamheten,
vilka från enskilt håll må komma att utgå. För den händelse de enskilda
bidragen emellertid framdeles skulle komma att upphöra, synes det mig rimligt,
att av fondmedel såsom bidrag till verksamheten utbetalas ett årligt belopp av
högst 12,000 kronor, att lika fördelas mellan omförmälda fyra vanföreföreningar.
Dylikt bidrag torde tidigast få utgå från och med nästa budgetår.
Vid fastställandet av den summa, som årligen ställes till pensionsstyrelsens förfogande
för understödjande av annan än individuell sjukvårdande verksamhet,
bör tydligen hänsyn tagas till den nya utgift, som här ifrågasättes.

Beträffande slutligen det av pensionsstyrelsen framställda förslaget örn beredande
av medel å rihsstaten för vidtagande under nästa budgetår av åtgärder
till förebyggande och hävande av invaliditet synes det mig klart, att det nu lika
litet som under de senaste åren kan vara lämpligt att, medan kommittéutredningen
angående pensionsförsäkringen pågår, vidtaga några principiella ändringar i den
ställning, som statsmakterna under de senare åren intagit till frågan örn bidrag
av statsmedel till pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet. Vad riksdagen
avsett med sitt nyss återgivna uttalande örn att det kunde ifrågasättas, huruvida
icke vid jämförelse mellan det belopp, som för ändamålet beviljades av
statsmedel, och den summa, som för ändamålet bestredes ur pensionsförsäkrings1''onden,
fondens medel foges i anspråk i alltför stor omfattning, torde icke vara
fullt klart. Pensionsstyrelsen, som enligt lämnat uppdrag tagit berörda uttalande
under övervägande vid behandling av frågan örn framställning örn medel
för ändamålet för nästa budgetår, har, som förut anförts, ansett, att det icke
rimligtvis kunde ifrågasättas att nu inskränka kurortsvården, som vore den viktigaste
grenen av sjukvårdsverksamheten. Även rörande övriga grenar av den
sjukvårdande verksamheten skulle en inskränkning uppenbarligen vara ägnad
att i olika hänseenden medföra så avsevärda olägenheter, att densamma icke
under nuvarande förhållanden torde böra ifragasättas. Besultaten av den blivande
utredningen borde enligt pensionsstyrelsen avvaktas, innan överhuvud
taget någon förändring gjordes beträffande ifrågavarande verksamhet. Då det
sålunda icke vore möjligt att åstadkomma en bättre proportion mellan statsmedel
och medel från pensionsförsäkringsfonden genom inskränkningar i den
sjukvårdande verksamheten, kunde nämnda syfte vinnas endast genom en höjning
av statsbidraget och motsvarande minskning av fondbidraget, en utväg
som pensionsstyrelsen emellertid, ehuru den i princip vore beaktansvärd, ansett
för närvarande icke kunna ifrågakomma.

30

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets
yttra lule.

Till vad sålunda anförts kan jag i allt väsentligt ansluta mig. En inskränkning
i den sjukvårdande verksamheten, vilken förvisso är till stort gagn icke
blott för de personer, som komma i åtnjutande därav, utan även för pensionsstyrelsens
verksamhet överhuvud, lärer icke nu böra ifrågakomma. Redan av
statsfinansiella skäl synes det mig emellertid icke böra föreslås att för nästa
budgetår höja statens andel i dessa kostnader. Jag förordar alltså, såsom jag
redan vid behandlingen av anslaget till statens kostnad för pensionstillägg och
understöd enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring antytt, att denna andel
behålles vid sitt nuvarande belopp, varav följer, att liksom hittills den
återstående delen av kostnaderna får täckas från den del av pensionsförsäkrings
fondens överskottsmedel, som överförts eller kan komma att överföras till
londén för sjukvårdande uppgifter. Enligt vad som framgår av pensionsstyrelsens
förenämnda skrivelse den 28 juni 1930, torde de hittills till denna fond
avsatta medlen komma att i huvudsak hava förbrukats vid utgången av det nu
löpande budgetåret. 1 och för den överföring av ytterligare överskottsmedel
från pensionsförsäkringsfonden, som med anledning därav lärer komma att erfordras,
pågå för närvarande inom pensionsstyrelsen vissa beräkningar, vid
vilka man givetvis har att taga hänsyn till — förutom övriga på frågan örn
överskottsmedlens storlek inverkande faktorer — den tendens till sjunkande
räntesatser, som under den senaste tiden gjort sig märkbar. Redan nu torde
man emellertid kunna påstå, att ur synpunkten av pensionsförsäkringsfondens
ställning och särskilt då fondmedlens förräntning någon omedelbar anledning
till ändrad inställning till förevarande fråga icke föreligger. Det torde
härvidlag vara tillräckligt att nämna, att medelräntan å fondens placeringar
den 30 juni 1930 utgjorde 4.95 % samt att fondens avkastning för sista räkenskapsåret,
efter avdrag av omkostnader för förvaltning m. m., utgjorde 5.os %,
medan den räntesats, efter vilken fonden beräknats, utgör 4.3 %.

Till pensionsstyrelsens framställning örn anvisande av ytterligare medel för
den sjukvårdande verksamheten under innevarande budgetår anhåller jag att
i annat sammanhang få återkomma.»

Beträffande frågan om anslag till förevarande ändamål under nu löpande
budgetår anförde sistlidet års riksdag, att riksdagen anslöte sig till den av
departementschefen då uttalade uppfattningen, att avvikelse icke borde ske
från den av statsmakterna beträffande statens understödjande av ifrågavarande
verksamhet under senare åren intagna ståndpunkten. Anslagsbeloppet
— 100,000 kronor — borde sålunda bestämmas i överensstämmelse med det
då föreliggande förslaget, Riksdagen ansåge sig dock böra ifrågasätta, huruvida
icke, vid jämförelse mellan sagda belopp och de medel, som för ändamålet
bestredes ur pensionsförsäkringsfonden, sistnämnda medel toges i anspråk
i allt för stor omfattning.

Yad anginge spörsmålet om användande av fondmedel för försöksverksamhet
på folktandvårdens område, framhöll riksdagen, att det syntes riksdagen
kunna ifrågasättas, huruvida icke genom utökning av pensionsstyrelsens
sjukvårdsverksamhet jämväl till detta område verksamheten ifråga måste
anses erhålla en alltför stor omfattning. Riksdagen förutsatte, att denna

31

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

fråga komma att prövas ej blott av de den 12 mars 1929 tillkallade sjukvårdssakkunniga
utan jämväl av pensionsutredningen.

Med hänsyn till den ståndpunkt, sistlidet års riksdag sålunda intog till
frågan om utökning på pensionsförsäkringsfondens bekostnad av pensionsstyrelsens
sjukvårdande verksamhet, har utskottet ansett det synnerligen
tvivelaktigt, huruvida pensionsförsäkringsfonden nu även bör anlitas för
kuratorsverksamhet vid vanförevården. Utskottet har kommit till den uppfattningen,
att redan nu så stora belopp tagas ur fonden för pensionsstyrelsens
sjukvårdande verksamhet, att ett övervägande bör ske örn en proportionsvis
riktigare fördelning av kostnaderna härför mellan fonden och
riksstatsanslaget. Det torde ock kunna sättas ifråga, huruvida icke, örn
statsanslag överhuvudtaget må anses erforderligt till kuratorsverksamlreten
vid vanförevården, medel böra för ändamålet anvisas under rubriken »vanf
öreanstalterna *.

Vad angår beloppet av de medel, som må utgå till åtgärder för förebyggande
och hävande av invaliditet under nästkommande budgetar, hai
utskottet ansett någon ändring av nu gällande maximibelopp icke böra ske.

Under hänvisning till vad sålunda anförts, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av det förslagsanslag, som
för budgetåret 1931/1932 beviljats till statens kostnad för pen
sionstillägg och understöd enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring,
må för åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet
jämlikt de föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas,
av pensionsstyrelsen under samma budgetår disponeras ett be
lopp av högst 100,000 kronor.

24:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 26) att till ersättning Ersättning till
till postverket för pensionsutbetalningar för budgetåret 1931/1932 anvisa posJ^‘lst°r
ett extra förslagsanslag av 270,000 kronor. uttetalningar.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 128 och 129 i statsrådsprotokollet. [26.]

För innevarande budgetår är ifrågavarande anslag uppfört med 265,000
kronor.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot förevarande anslagsberäkning,
hemställer alltså,

att riksdagen må till ersättning till ''postverket för pensionsu
tibet ahling ar för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag
av 270,000 kronor.

25;o) I enlighet med Kungl. Majda förslag (punkt 27) och under hänvis- Ersättning till

ning till vad statsrådsprotokollet (sid. 129) i ämnet innehåller, får utskottet

hemställa, pensions förteckningar.

32

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Statens
tvångsarbetsanstalten-.

[28.]

Bostadshus
vid tvångsarbetsanstalten

å Svartsjö.

[29.]

Utskottets

yttrande.

Utvidgning
av tvångsarbetsanstalten
i
Landskrona
m. m.

[30.]

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till ersättning till häradsskrivarna för pensionsförteckningar
för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag
av 54,000 kronor.

26.o) Beträffande dels Kungl. Maj:ts förslag (punkt 28) angående anslag till
statens tvångsarbetsanstalten dels en av herr A. Petrén inom första kammaren
■väckt motion, nr 27, örn arvode till en rådgivande psykiater vid tvångsarbetsanstalten
i Landskrona kommer utskottet att framdeles under riksdagen
avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

27:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 29) att för uppförande
och ombyggnad av bostadshus vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö i huvudsaklig
överensstämmelse med av arkitekten Å. Tengelin i augusti 1930 uppgjorda
ritningar för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag,
att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel, av 50,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 142—146 i statsrådsprotokollet.

Utskottet, som tagit del av i ärendet ingivna ritningar och kostnadsförslag,
har i likhet med departementschefen ansett en utökning och förbättring
av anstaltens bostadsbestånd påkallad. Lika med departementschefen har
utskottet ock funnit anstaltsstyrelsens förslag innebära en lämplig lösningav
frågan om ordnandet av anstaltens bostadsbehov. Mot de beräknade
kostnaderna synas skäl till erinran ej kunna framställas.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må för uppförande och ombyggnad av bostadshus
vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö i huvudsaklig överensstämmelse
med av arkitekten Å. Tengelin i augusti 1930 uppgjorda
ritningar för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag
av 50,000 kronor.

Beträffande sättet för täckandet av ifrågavarande anslag kommer utskottet
att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande.

28:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 30) att till utvidgning av
tvångsarbetsanstalten i Landskrona m. m. för budgetåret 1931/1932 anvisa
ett extra reservationsanslag, att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel
av 100,000 kronor.

I fråga örn utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 146—157
i statsrådsprotokollet.

Med anledning av Kungl. Majda i ämnet gjorda framställningar hava 1927,
1928 och 1929 års riksdagar anvisat extra reservationsanslag till utvidgning

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

33

av tvångsarbetsanstalten i Landskrona m. m. å tillhopa 183,500 kronor. Anslagen
voro avsedda för utförande av diverse om- och nybyggnadsarbeten vid
anstalten.

För utförande av de av Kungl. Maj:t nu föreslagna arbetena vid Landskronaanstalten
skulle för nästkommande budgetår erfordras följande belopp:

installation av värmeledning i byggnaderna nr 3 och 19............ kr. 22,600

utförande av byggnadsarbeten å byggnaden nr 3 ....................... » 50,970

ombyggnad av den norra kurtinmuren framför byggnaden nr 4 » 16,500

utbyggnad av den nya kloakanläggningen.............................. » 4,715

tillägg för arvoden och oförutsedda utgifter ........ > 5,500

Summa kronor 100,285,

eller i avrundat tal 100,000 kronor.

Yid prövning av Kungl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet
funnit sig böra förorda, att arbetena i fråga komma till utförande i enlighet
med vad Kungl. Majit föreslagit. Yad särskilt angår förslaget till omändring
av byggnaden nr 3 vid anstalten, vill utskottet framhålla den ur social synpunkt
stora betydelsen av att de vid anstalten internerade erhålla förbättrade
bostadsförhållanden, en angelägenhet, som utgör ett av de viktigare
leden i strävandena att göra anstalten ifråga mera lämpad för sitt ändamål.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må till utvidgning av tvångsarbetsanstalten i
Landskrona m. m. för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra
reservationsanslag av 100,000 kronor.

Beträffande sättet för täckande av ifrågavarande anslag kommer utskottet
att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande.

29:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 31) att till frälsningsarméns
räddningshem för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra anslag, att
utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel, av 10,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 157 och 158 i statsrådsprotokollet.

Anslag till understöd åt frälsningsarméns räddningshem — av vilka två
äro belägna i Stockholm, ett i Sundbyberg, ett i Göteborg och ett i Malmö
— hava utgått för varje budgetperiod alltsedan år 1921. Anslaget utgjorde
till en början 10,000 kronor men har sedermera av besparingsskäl nedsatts.
Från och med budgetåret 1924/1925 har anslaget uppförts med 6,000 kronor
för budgetår.

Med beaktande av ifrågavarande hems stora betydelse från samhällelig
synpunkt och enskilda funktionärers vid hemmen uppoffrande arbete har
utskottet ansett sig böra tillstyrka Kungl. Majits förslag.

Utskottets

yttrande.

Frälsningsarméns
räddningshem.

[31.]

Utskottets

yttrande.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. 5 haft. (Nr 5.)

381 31 3

34

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till frälsningsarméns räddningshem för budgetåret
1931/1932 anvisa ett extra anslag av 10,000 kronor.

Beträffande sättet för täckande av ifrågavarande anslag kommer utskottet
att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande.

^anstalter ^för Beträffande Kungl. Maj:ts förslag angående anslag till statens vård alkoholister

anstalter för alkoholister vid Svartsjö och i Landskrona (punkt 32) kommer
Vid Svartsjö utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet
°C kronas^°lat härigenom för riksdagen

[32.] anmäla.

Statens 31:o) I fråga örn Kungl. Maj:ts förslag angående anslag till statens vårdVenngarnltfor
ans^a^ a Yenngarn för alkoholister (punkt 33) kommer utskottet att likaledes
alkoholister, framdeles under riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom
[33.] för riksdagen

anmäla.

Restaurering 32:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 34) att till restaurering
& V?iottarnS av Venngarns slott 1 huvudsaklig överensstämmelse med av intendenten
[34.1 ^rland Norcen uPPgj°rt> den 12 juli 1928 dagtecknat förslag för budgetåret
1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag, att utgå av statsverkets fond
av rusdrjcksmedel, av 50,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 170—177 i statsrådsprotokollet.

utskottets Av den i förevarande ärende verkställda utredningen synes utskottet till
y e- fullo ådagalagt, att en restaurering av Venngarns slott är av omständigheterna
påkallad såväl med hänsyn till önskvärdheten av att på ett värdigt
och betryggande sätt kunna bevara slottsbyggnaden som ock ur synpunkten
av de fördelar, en restaurering skulle medföra för den till Yenngarn förlagda
vårdanstalten. Utskottet, som icke funnit skäl till erinran mot storleken av de
beräknade kostnaderna, får alltså hemställa,

att riksdagen må till restaurering av Venngarns slott i huvudsaklig
överensstämmelse med av intendenten Ärland Noreen
uppgjort, den 12 juli 1928 dagtecknat förslag för budgetåret
1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag av 50,000 kronor.

Beträffande sättet för täckande av ifrågavarande anslag kommer utskottet
att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande.

angTfsa i 33:o) Beträffande Kungl. Majlis förslag angående vissa andra anslag till
till alkoholist- alhoholistvården (punkt 35) kommer utskottet att framdeles under riksdagen
vården. avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

35

34:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 36) att till vissa arbe- Vissa arbeten

ten vid erkända alkoholistanstalten Hemmet Älvgården i huvudsaklig överensstämmelse
med ett av byggmästaren C. J. Palm uppgjort förslag för
budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag, att utgå av statsverkets
fond av rusdrycksmedel, av 55,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 206—213 i statsrådsprotokollet.

vid erkända
alkoholistanstalten

Hemmet
Älvgården.

[36.]

Ifrågavarande alkoholistanstalt är belägen å en kronan tillhörig, för ändamålet
upplåten fastighet. För anstaltsdriften begagnas de till fastigheten
hörande byggnaderna. Den förening, som driver anstalten — Hemmet Älvgården
u. p. a. — har icke något privatekonomiskt syfte och är skyldig att,
därest den nedlägger, avyttrar eller eljest till annan överlåter alkoholistanstalten
eller använder densamma för annat än därmed avsett ändamål, till
staten överlämna föreningens samtliga tillgångar, med undantag av föreningsmedlemmarnas
insatser jämte därå beräknad fem procent årlig ränta. Anstalten
ledes av en styrelse, bestående av ordförande och fem övriga ledamöter,
av vilka ordföranden och två av de övriga ledamöterna förordnas av
Kungl. Majit.

Av utredningen i ärendet har utskottet bibragts den uppfattningen, att utskottet»
ifrågavarande anstalt, som i realiteten kan betraktas såsom en statsanstalt, yttrlndeär
behäftad med vissa brister, vilkas snara avhjälpande måste anses önskvärt.

Det nu framlagda förslagets realiserande skulle icke blott undanröja
bristerna i fråga utan vissa nödiga förbättringar skulle ock därigenom ernås.

Vidare skulle platsantalet vid anstalten ökas med 8 platser, vilket med hänsyn
till nu rådande brist på vårdplatser synes utskottet välbehövligt. På
grund härav och då det torde få anses lämpligast, att arbetena utföras i ett
sammanhang, har utskottet funnit sig böra tillstyrka Kungl. Majits förslag
örn medels anvisande för utförande av samtliga de arbeten, varom fråga är.

Vad beträffar anslagets storlek och villkoren för erhållande av medel från
anslaget, har utskottet icke funnit något att erinra mot vad härutinnan föreslagits.
Utskottet, som förutsätter, att all möjlig sparsamhet iakttages vid
arbetenas utförande, får alltså hemställa,

att riksdagen må till vissa arbeten vid erlända alkoholistanstalten
Hemmet Åhgården i huvudsaklig överensstämmelse med
ett av byggmästaren C. J. Palm uppgjort förslag för budgetåret
1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag av 55,000
kronor.

Beträffande sättet för täckande av ifrågavarande anslag kommer utskottet
att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande.

35:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 37) att till statsinspektion
av fattigvård och barnavård för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra
förslagsanslag av 95,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 214 i statsrådsprotokollet.

Stats inspektion

av
fattigvård och
barnavård.

[37.]

36

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

Fattigvård
i allmänhet.

[38.]

Alltsedan år 1919 har i riksstaten uppförts ett extra anslag till statsinspektion
av fattigvården. Anslaget, som från och med år 1920 utgått med
49,650 kronor, sammanfaller till sitt belopp med slutsumman för den gällande
avlöningsstaten för fattigvårdskonsulenterna. Med hänsyn till konsulenterna
numera åliggande tillsyn jämväl beträffande samhällets barnavård
har anslaget i riksstaten under senare budgetår uppförts under rubriken
statsinspektion av fattigvård och barnavård.

Den nu föreslagna höjningen av anslaget är föranledd av ifrågasatt utbrytning
av resekostnaderna för statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter
från femte huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar
och deras bestridande av nu ifrågavarande anslag. Dessa kostnader hava
uppskattats till 45,000 kronor, och anslaget, som ansetts hädanefter böra
erhålla förslagsanslags karaktär, har på grund härav synts böra fixeras till

95,000 kronor.

Då utskottet ansett det ur redovisningssynpunkt lämpligt, att kostnaderna
för rese- och traktamentsersättningar till statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter
bestridas från förevarande anslag, samt icke haft något att erinra
mot anslagets storlek och natur, får utskottet sålunda hemställa,

att riksdagen må till statsinspektion av fattigvård och barnavård
för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag
av 95,000 kronor.

36:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 38) att, med uteslutande
ur riksstaten av det under avdelningen sociala verk och inrättningar, underavdelningen
fattigvård och barnavård, upptagna ordinarie förslagsanslaget
till fattigvård och barnavård i allmänhet, under samma avdelning och underavdelning
med rubriken fattigvård i allmänhet uppföra ett ordinarie förslagsanslag
av 1,250,000 kronor.

I fråga örn utredningen i ämnet hänvisas till sid. 214—219 i statsrådsprotokollet.

Under femte huvudtiteln, avdelningen sociala verk och inrättningar, underavdelningen
fattigvård och barnavård, är för närvarande uppfört, bland andra,
ett ordinarie förslagsanslag till fattigvård och barnavård i allmänhet.

Från anslaget bestridas vissa fattigvården och den samhälleliga barnavården
berörande kostnader, som statskassan har att vidkännas. Sålunda
täckas med medel från anslaget statsverkets samtliga kostnader enligt lagen
den 14 juni 1918 örn fattigvården, d. v. s. kostnader för fattigvård åt utlänningar
samt personer, som längre tid vistats utom sin hemortskommun
eller vilkas hemortsrätt ej kunnat utrönas. Vidare bestridas från anslaget
en del sedan lång tid tillbaka utgående, bestämda belopp, avseende vissa
fattigvardsändamål dels i Stockholm (tillhopa 4,641 kronor 25 öre för
år) dels ock i vissa landsortskommuner (sammanlagt 4,921 kronor 43 öre

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

37

för år). Därjämte tages anslaget i anspråk för bestridande av sådan
ersättning av statsmedel, som enligt 63 § i lagen den 6 juni 1924 örn
samhällets barnavård skall lämnas kommun för utgift för omhändertaget
barn i fall motsvarande dem, då enligt fattigvårdslagen ersättning
utgår från statsverket. Från anslaget bestridas även dels kostnader enligt
förordning av den 14 juni 1918 (nr 4o6) för nödställda svenska medborgare,
vilka från utländsk ort överlämnas till hemlandet, dels vissa understöd,
som enligt Kungl. Maj:ts särskilda beslut skola utgå till nödställda
svenskar i utlandet, dels ock kostnader för hemsändande från Sverige av utlänningar,
som erhållit fattigvård här i riket eller här enligt barnavårdslagen
omhändertagits för samhällsvård. Slutligen bestridas från anslaget
statsverkets kostnader jämlikt fattigvårdskonventionen mellan de nordiska
länderna för fattigvård och barnavård åt danska, finska och norska medborgare,
utöver vad som enligt konventionen blivit ersatt av vederbörande
hemland, samt den ersättning, som enligt samma konvention skall utgivas
av Sverige för fattigvård och barnavård, som meddelats svenska medborgare
i Danmark, Finland och Norge.

Anslaget bestämdes för budgetåret 1929/1930 till 1,750,000 kronor. I
statsverkspropositionen till 1930 års riksdag föreslog Kungl. Majit nedsättning
till 1,700,000 kronor, vilket förslag riksdagen biföll. Genom brev den
9 maj 1930 gav härefter Kungl. Majit statskontoret tillkänna riksdagens beslut
i nämnda avseende. Med hänsyn till att anslaget på grund av de
olika ändamål, vartill det användes, visat sig svåröverskådligt, anbefallde
Kungl. Majit samtidigt statskontoret att efter samråd med statens inspektör
för fattigvård och barnavård inkomma med förslag rörande anslagets uppdelning
på flera anslag efter de huvudsakliga ändamål, som därmed tillgodosåges.

Enligt nu föreliggande förslag skulle förslagsanslaget till fattigvård och
barnavård i allmänhet uppdelas på tre ordinarie förslagsanslag. Från det
första — till fattigvård i allmänhet — skulle avföras statsverkets kostnader
enligt fattigvårdslagen samt för vissa speciella fattigvårdsändamål i Stockholm
och i vissa landsortskommuner. Från det andra — till barnavård i
allmänhet — skulle bestridas sådan ersättning, som enligt 63 § barnavårdslagen
skall i vissa fall lämnas kommun. Övriga kostnader, som nu utgå från
förstnämnda anslag, skulle bestridas från det tredje anslaget, som lämpligen
— efter det huvudsakliga ändamålet därmed — ansetts böra givas rubriken
fattigvård och barnavård enligt den nordiska fattigvårdskonventionen m. m. På
sistnämnda anslag lia synts böra avföras de ersättningar, som enligt fattigvårdskonventionen
kunna inflyta från grannländerna.

Summan av de tre anslagen har upptagits till 1,700,000 kronor eller samma
belopp som det, varmed anslaget till fattigvård och barnavård i allmänhet
är uppfört i riksstaten för innevarande budgetår.

38

Utskottets

yttrande.

Barnavård i
allmänhet.

[39.]

Fattigvård
och barnavård
enligt den
nordiska
fattigvårdskonventionen

m. m.

[40.]

Fattigvård
och barnavård
för lappar.

[41-]

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

o Kun81'' Maj:ts under förevarande punkt och punkterna 39 och 40 i statsrådsprotokollet
framlagda förslag har utskottet funnit sig böra tillstyrka och
hemställer alltså,

att riksdagen må, med uteslutande ur riksstaten av det under
avdelningen sociala verk och inrättningar, underavdelningen
fattigvård och barnavård, upptagna ordinarie förslagsanslaget
till fattigvård och barnavård i allmänhet, under samma avdelning
och underavdelning med rubriken fattigvård i allmänhet
uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 1,250,000 kronor.

. 37:°) 1 enighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 39) och under hänvisning
till vad under nästföregående punkt anförts, hemställer utskottet,

att riksdagen må, under avdelningen sociala verk och inrättningar,
underavdelningen fattigvård och barnavård, med rubriken
barnavård i allmänhet uppföra ett ordinarie förslagsanslag av

150,000 kronor.

38.o) På grund av Kungl. Maj.ts förslag (punkt 40) och under hänvisning
till vad under punkt 36 anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen må, under avdelningen sociala verk och inrättningar,
underavdelningen fattigvård och barnavård, med rubriken
fattigvård och barnavård etill gt den nordiska fattigvårds konventionen
m. m. uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 300,000
kronor.

39:°) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 41) att höja det ordinarie
förslagsanslaget till fattigvård och barnavård för lappar, nu 100,000 kronor
med 200,000 kronor till 300,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 220 och 221 i statsrådsprotokollet.

Bestämmelser angående användningen av detta anslag äro intagna i kungörelse
den 27 juni 1927 (nr 277, med tillägg 1928 nr 133), som innehåller
bland annat följande.

Statsbidrag utgår dels till fattigvardssamhällen och kommuner för deras
kostnader för fattigvård och barnavård för lappar (vårdbidrag), dels till fattigvardssamhallen
och kommunalförbund för uppförande av särskilda ålderdomsem
tor lappar samt för sådan örn- och tillbyggnad av dylikt hem, som närmast
"“‘f™ med nybyggnad (byggnadsbidrag). Statsbidrag må även utgå
till iattigvardssamhalle eller kommunalförbund för inköp och inrättande till
särskilt ålderdomshem för lappar av redan befintlig, för annat ändamål disponerad
byggnad. Vårdbidrag utgår i allmänhet för fattigvård enligt 1 § fattigvardslagen
och barnavård i de fall, där vederbörande lapp såsom huvudsakligt
yrke stadigvarande bedriver renskötsel eller eljest på närmare angivet sätt kan
anses tillhöra den renskötande lappbefolkningen. Vårdbidrag utgår med tre
tjardedelar av fattigvårdssamhällets eller kommunens godkända kostnad för

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

39

fattigvården eller barnavården och utbetalas halvårsvis i efterskott. Byggnadsbidrag
utgår med hela den godkända kostnaden för uppförande, inrättande,
om- eller tillbyggnad av särskilt ålderdomshem för lappar eller den del därav,
som är avsedd för sådana personer, för vilka vårdbidrag utgår. Bidrag till
inköp och inrättande till särskilt ålderdomshem för lappar av redan befintlig
byggnad utgår med hela köpesumman, i vad den kan skäligen anses belöpa a
själva byggnaden, samt hela den godkända kostnaden för erforderliga, om- och
tillbyggnadsarbeten. Då byggnadsbolag beviljas, fastställes preliminärt bidragets
belopp med ledning av föreliggande kostnadsberäkningar. Av det salunda
fastställda beloppet kan under arbetets gang utbetalas högst tre fjärdedelar,
medan återstoden av bidraget utbetalas i efterhand, sedan vederbörande
hem blivit avsynat och godkänt.

Den nu ifrågasatta förhöjningen av förevarande anslag är föranledd av att
man numera måste räkna med betydande belopp för byggnadsbidrag. Enligt
fattigvårdslagens bestämmelser skola nämligen ålderdomshem i erforderlig omfattning
finnas tillgängliga senast vid 1934 års ingång och i den mån lappålderdomshemmen
äro avsedda att ersätta vanliga ålderdomshem, äga dessa bestämmelser
tillämpning jämväl å först avsedda hem. Då ålderdomshem för
lappar hittills endast i ringa omfattning kommit till stånd, måste nu kostnaderna
för uppförande av dylika hem komma att fördelas pa några fa budgetar
för att därefter helt och hållet upphöra. Nu berörda förhållande torde bland
annat komma att medföra en avsevärd överbelastning av det löpande budgetårets
anslag för här ifrågavarande ändamål.

Utskottet, som ej haft något att erinra mot Kungl. Maj :ts förslag, hemställer

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till fattigvård
och barnavård för lappar, nu 100,000 kronor, med 200,000
kronor till 300,000 kronor.

40:o) Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 42) och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 221
och 222) i ämnet innehåller, hemställer utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet för
budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra anslag av 16,500 kronor.

41 :o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 43) att till bidrag till
driftkostnaderna vid arbetshem för budgetaret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag
av 100,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes a sid. 222 och 223 i statsrådsprotokollet.

Statsbidrag till driftkostnaderna vid de i lagen örn fattigvården avsedda
arbetshemmen hava alltsedan år 1921 utgått från varje år särskilt anvisat extra
förslagsanslag. Anslaget, som för budgetåret 1928/1929 var uppfört med

100,000 kronor, höjdes för perioden 1929/1930 till 110,000 kronor, med vilket

Svenska

fattigvårds och barnavårds förbundet.

[42.]

Bidrag
till driftkostnaderna

vid arbetshem.

[43.]

40 Statsutskottets utlåtande Nr 5.

belopp anslag för ändamålet är uppfört jämväl i riksstaten för innevarande
budgetår.

För beräknande av de sannolika kraven å statsbidrag från nu ifrågavarande
anslag under budgetåret 1931/1932 bar å socialdepartementets byrå för fattigvård
och barnavård verkställts utredning. Till statsbidrag skulle enligt nämnda
utredning på grund av minskad beläggning krävas anslag till belopp av endast
omkring 100,000 kronor mot 113,000 kronor enligt beräkning i förra årets
statsverksproposition. Förstnämnda belopp har beräknats huvudsakligen med
ledning av de bidrag, som för sista budgetåret faktiskt utgått till de särskilda
arbetshemmen. Härjämte har vid beräkningen förutsatts, att nu gällande
grunder för statsbidrags utgående skola lämnas orubbade.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må till bidrag till driftkostnaderna vid arbetshem
för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av

100,000 kronor.

42:o) Kungl. Majit har i riksstaten uppfört ordinarie anslaget till barnhusen
med oförändrat belopp, 115,830 kronor.

Beträffande detta anslag samt en inom andra kammaren av herrar V. Hedlund
i Östersund och P. S. Hedlund i Häste väckt motion, nr 33, örn anslag,
under viss förutsättning, till vissa barnavårdsinstitutioner kommer utskottet
att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom
för riksdagen

anmäla.

Skydds uppfostran.

[44.]

43:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 44) att höja det ordinarie
förslagsanslaget till skyddsuppfostran, nu 480,000 kronor, med 30 000
kronor till 510,000 kronor.

I fråga örn utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 223 och
224 i statsrådsprotokollet.

Från och med budgetåret 1925/1926 har under femte huvudtiteln varit uppfört
ett ordinarie förslagsanslag till skyddsuppfostran.

Från detta anslag bestridas dels till barnavårdsnämnder och skyddshem
utgående statsbidrag jämlikt kungörelsen den 8 maj 1925 (nr 131) örn statsbidrag
till vissa kostnader enligt lagen örn samhällets barnavård m. m., dels
de hyresbelopp m. m., den fyllnad av statsmedel samt de ersättningar för
icke belagda platser, vilka enligt av riksdagen godkända avtal med vissa
enskilda institutioner örn anordnande av skyddshem skola bestridas av statsmedel,
dels bidrag — till belopp av 41,100 kronor - till avlöningar åt vissa
befattningshavare vid ett av dessa skyddshem, nämligen åkerbrukskolonien
Hall, dels ock arvode till skyddshemsinspektören. En närmare redogörelse
i dessa hänseenden återfinnes i 1928 års statsverksproposition (femte huvudtiteln,
punkt 40). Beträffande arvodet till skyddshemsinspektören torde få

Statsutskottets utlåtande Nr 5. 41

hänvisas till 1929 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 37) samt
riksdagens skrivelse nr 5 A, punkt 16, år 1929.

För vartdera av budgetåren 1926/1927 och 1927/1928 var ifrågavarande
anslag upptaget till 466,000 kronor. Med ledning av belastningssiffran för
budgetåret 1926/1927 sänktes anslaget för budgetåret 1928/1929 till 380,000
kronor men höjdes därefter ånyo för budgetåret 1929/1930 till 440,000 kronor
och för innevarande budgetperiod till 480,000 kronor. Till grund för beräkningen
av sistnämnda summa ligger ytterst bland annat det av statskontoret
och länsstyrelserna jämlikt § 6 i förenämnda kungörelse den 8 maj 1925
(nr 131) redovisade beloppet av utbetalade statsbidrag för vård under budgetåret
1928/1929. Enligt denna redovisning hade i dylikt statsbidrag utbetalats
till barnavårdsnämnder 118,126 kronor och till skyddshem 213,476
kronor, sistnämnda belopp motsvarande en ständig beläggning av omkring
81 % av då befintliga skyddshemsplatser. Med ledning av dessa siffror beräknades
det statsbidrag för samma ändamål, som bomme att belasta innevarande
budgetårs anslag, till 359,660 kronor, därav 120,000 kronor till barnavårdsnämnder
och 239,660 kronor till skyddshem, varvid det sista beloppet
motsvarade en genomsnittlig beläggning av 82.3 % av under budgetåret tillgängliga
platser å skyddshem. Till den sålunda erhållna summan lades vad
som skulle utgå av statsmedel till övriga, nyss angivna ändamål, varefter
slutsumman blev i runt tal 480,000 kronor.

Det belopp, som enligt föreskriven redovisning för vård under budgetåret
1929/1930 utbetalats till barnavårdsnämnder, utgjorde 135,780 kronor, och
det redovisade beloppet av bidrag till skyddshem uppgick för samma tid
till 236,275 kronor, motsvarande en beläggning av omkring 81.9 % av platsantalet
å vederbörande skyddshem.

A departementets byrå för fattigvårds- och barnavårdsärenden har med
ledning av här senast angivna siffror verkställts beräkning av det erforderliga
anslagsbeloppet för budgetåret 1931/1932. Vid denna beräkning hava tilllämpats
samma grunder, som kommit till användning vid beräkning av anslaget
för innevarande budgetår. Beräkningen slutar på en summa av i runt tal

512,000 kronor. Det belopp, som kan förväntas bliva erforderligt till statsbidrag
till skyddshemmen, har därvid upptagits till 238,000 kronor, motsvarande
en beläggning av i genomsnitt 82.5 % av de platser å skyddshem,
som äro tillgängliga under innevarande budgetår, medan statsbidraget
till barnavårdsnämnderna upptagits med ett till 140,000 kronor förhöjt
belopp. Det erforderliga anslaget har ansetts kunna avrundas till 510,000
kronor.

Utskottet, som icke funnit skäl till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag, får
alltså hemställa,

att riksdagen må höja det ordinäre förslagsanslaget till slcydelsuppfostran,
nu 480,000 kronor, med 30,000 kronor till 510,000
kronor.

42

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Inspehtionsoch
upplysningsarbete

med avseende
å spädbarnsoch
förlossningshem.

[45.]

44:o) Kungl. Majit har förslagit riksdagen (punkt 45) att till inspektionsoch
upplysningsarbete nied avseende å spädbarns- och förlossningshem för
budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra anslag av 3,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 225—232 i statsrådsprotokollet.

För ifrågavarande ändamål har riksdagen för vartdera av sistförfil!tna och
innevarande budgetår anvisat extra anslag å 3,000 kronor.

utskottets Enligt vad av utredningen i ärendet framgår, har av det för budgetåret
yttrande. 1929/1930 anvisade anslaget ett belopp å 2,407 kronor 20 öre tagits i anspråk.
Detta belopp har i enlighet med föreskrifterna i brev den 27
juli 1929 och den 21 februari 1930 använts till dagarvoden för de sociala
experterna, kostnader för telefonsamtal, skrivmaterial, tryckning av blanketter
och utskrift av rapporter, ävensom till upprättande av ett kortregister m. m.
Rese- och traktamentskostnaderna för de sociala experterna under budgetåret
1929/1930 har enligt brevet den 27 juli 1929 utgått ur femte huvudtitelns
förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar samt belöpt sig till
2,284 kronor 84 öre. Den medicinskt-hygieniska kontrollen åter har i regel
utförts av förste provinsialläkarna i samband med tjänsteresor.

Med hänsyn till de skäl, som nu anförts till stöd för fortsatt anslag för
förevarande verksamhet, har utskottet ansett sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts
förslag och får alltså hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till inspektions- och upplysningsarbete med avseende å
spädbarns- och förlossningshem för budgetåret 1931/1932 anvisa
ett extra anslag av 3,000 kronor.

Medicinalstaten saint hälso- och sjukvården.

Medicinal- 45:o) Beträffande dels Kungl. Maj:ts förslag (punkt 46) angående ordinarie
styrelsen, avlönings- och omkostnadsstat för medicinalstyrelsen samt ordinarie för [46.

]

slagsanslaget till samma ämbetsverk, dels två likalydande motioner, väckta,
den ena, nr 26, inom första kammaren av herr J. B. Johansson m. fl. och
den andra, nr 88, inom andra kammaren av herr H. Weibull m.fl. örn anslag
till den centrala administrationen för bekämpande av tuberkelsjukdomar hos
nötkreaturen dels ock en inom andra kammaren av herr V. Hedlund i Östersund
väckt motion, nr 70, örn höjning av inspektörens för sinneslövården arvode
kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet
skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

43

46:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 47) att till sinnessjuknämnden
för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av 13,200
kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 238—239 i statsrådsprotokollet.

Enligt 2 § i den av 1929 års riksdag antagna sinnessjuklagen, vilken promulgerats
den 19 september 1929 (nr 321) och trätt i kraft den 1 januari
1931, skola vissa i lagen närmare angivna frågor angående utskrivning från
sinnessjukhus m. m. behandlas av en särskild nämnd, sinnessjuknämnden.
Till denna har riksdagen för innevarande budgetår anvisat ett extra förslagsanslag
av 6,600 kronor.

Anslaget har för budgetåret 1931/1932 uppskattats efter samma grunder
som tillämpats för löpande budgetperiod. Anslaget, som emellertid nu
måste beräknas för helt budgetår, har i följd härav för nästa budgetår upptagits
till 13,200 kronor.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majlis förevarande förslag hemställer
utskottet,

att riksdagen må till sinnessjuknämnden för budgetåret
1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av 13,200 kronor.

47:o) På grund av Kungl. Majlis därom gjorda framställning (punkt 48)
och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 240) i ämnet innehåller,
får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till statens farmaceutiska laboratorium för budgetåret
1931/1932 anvisa ett extra anslag av 24,500 kronor.

48:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 49) att

dels bestämma antalet provinsialläkare från och med den 1 januari 1392
till 316;

dels godkänna det av departementschefen förordade förslaget till stat för
förste provinsialläkare och provinsialläkare, att tillämpas från och med
budgetåret 1931/1932;

dels och höja det ordinarie förslagsanslaget till förste provinsialläkare
och provinsialläkare, nu 3,023,500 kronor, med 41,000 kronor till 3,064,500
kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 240—244 i statsrådsprotokollet.

Genom beslut vid 1926 års riksdag genomfördes definitiv lönereglering
för förste provinsialläkare och provinsialläkare. Beträffande grunderna för
denna lönereglering må hänvisas till Kungl. Majits proposition nr 74 och
riksdagens skrivelse nr 191 nämnda år.

Sinnessjuk nämnden.

[47.]

Statens
farmaceutiska
laboratorium.

[48.]

Förste
provinsialläkare
och
provinsialläkare.

[49.]

44

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

I samband med löneregleringen uppfördes i riksstaten under rubriken
förste provinsialläkare och provinsialläkare ett ordinarie förslagsanslag med
ett belopp, motsvarande slutsumman i den av riksdagen godkända nya staten
för förste provinsialläkare och provinsialläkare.

Vid löneregleringen bestämdes antalet förste provinsialläkare till 24 och
antalet provinsialläkare till 271.

I enlighet med riksdagens beslut har Kungl. Majit den 21 maj 1926 utfärdat
avlöningsreglemente för förste provinsialläkare och provinsialläkare
(sv. förf.-saml. nr 177). Genom brev den 29 juni 1926 har Kungl. Majit
vidare fastställt fördelning av provinsialläkartjänsterna i riket å de i nyssnämnda
avlöningsreglemente uti löneplanen under avdelning B upptagna
lönegrupperna för provinsialläkare, vilken fördelning länder till efterrättelse
från och med ingången av budgetåret 1926/1927.

Jämlikt beslut av 1927, 1928, 1929 och 1930 års riksdagar har antalet
provinsialläkare ökats med 10 varje gång och utgör således numera — från
och med den 1 januari 1931 — 311. I samband med den sålunda vid olika
riksdagar beslutade ökningen av antalet tjänster hava vidtagits såväl ändringar
av den i staten upptagna anslagsposten till avlöningar till förste provinsialläkare
och provinsialläkare som höjning av här ifrågavarande anslag. Även
av annan anledning hava vissa ändringar skett i dessa hänseenden. Den
från och med ingången av budgetåret 1930/1931 gällande staten för förste
provinsialläkare och provinsialläkare är av följande lydelse:

Stat. Kronor.

Avlöningar till förste provinsialläkare och provinsialläkare, förslagsanslag
................................................................................................ 2,758,600

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ................................................. 200,000

Arvoden till biträdande förste provinsialläkare................................ 11,600

Expeditionslokal, skrivbiträde och övriga expenser för förste provinsialläkare
...................................................................................... 53,300

Summa kronor 3,023,500.

Det ordinarie förslagsanslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare
är i anslutning härtill i riksstaten för budgetåret 1930/1931 uppfört
med 3,023,500 kronor.

Den för nästkommande budgetår föreslagna staten för förste provinsialläkare
och provinsialläkare är av följande utseende:

Stat. Kronor.

Avlöningar till förste provinsialläkare och provinsialläkare, förslagsanslag.
................................................................................................. 2,799,600

Vikariatsersättningar, förslagsanslag..................................................... 200,000

Arvoden till biträdande förste provinsialläkare................................. 11,600

Expeditionslokal, skrivbiträde och övriga expenser för förste provinsialläkare
....................................................................................... 53,300

Summa kronor 3,064,500

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

45

Kungl. Maj:ts förevarande förslag, som avser fullföljande, ehuru i långsammare
tempo än hittills varit fallet, av 1916 års provinsialläkardistriktskommittés
på sin tid framlagda plan, såvitt densamma rör totala antalet
ordinarie provinsialläkardistrikt, har utskottet ansett sig böra tillstyrka och
hemställer alltså,

att riksdagen må

a) bestämma antalet provinsialläkare från och med den 1
januari 1932 till 316;

b) godkänna det av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 3 januari 1931 förordade förslaget
till stat för förste provinsialläkare och provinsialläkare,
att tillämpas från och med budgetåret 1931/1932; samt

c) höja det ordinarie förslagsanslaget till förste provinsialläkare
och provinsialläkare, nu 3,023,500 kronor, med 41,000
kronor till 3,064,500 kronor.

49:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 50) att under avdelningen
medicinalstaten samt hälso- och sjukvården, underavdelningen medicinalstyrelsen
med dithörande stater, med rubriken reseersättningar vid provinsialläkarstaten
uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 140,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 354—358 i statsrådsprotokollet.

Det ordinarie förslagsanslaget till allmän hälso- och sjukvård var i riksstaten
för budgetåret 1926/1927 upptaget till 850,000 kronor men blev för
budgetåret 1927/1928 nedsatt till 800,000 kronor. Med sistnämnda belopp
har anslaget jämväl uppförts för vart och ett av de därpå följande budgetåren.

Enligt riksräkenskapsverkets räkenskaper hava nettoutgifterna under ifrågavarande
anslag för budgetåret 1929/1930 uppgått till 832,101 kronor 31 öre.

Från nämnda anslag bestridas utgifter till en mångfald olika ändamål.
Med hänsyn till den härav följande svårigheten att överblicka anslagets användning
har nu föreslagits uppdelning av anslaget, allt efter de huvudsakliga
ändamål, som därmed tillgodoses.

Därvid har ansetts, att kostnaderna för könssjukdomarnas bekämpande,
vilka kostnader utgöra huvuddelen av de på anslaget bokförda utgifterna
och samtidigt bilda en från andra utgifter väl avgränsad grupp, lämpligen
böra utgå av ett särskilt, för dessa kostnader avsett förslagsanslag, benämnt
åtgärder mot utbredning av könssjukdomar. Beloppet av nämnda anslag
har med hänsyn till det belopp, vartill ifrågavarande kostnader under det
senast gångna budgetåret uppgått, synts kunna upptagas till 690,000 kronor.
Medelbeloppet av ifrågavarande kostnader under de tre sist förflutna budgetperioderna
hava enligt medicinal s ty reis e n utgjort omkring 698,000 kronor.

Vidare bestridas för närvarande från anslaget till allmän hälso- och sjukvård
till största delen kostnaderna för reseersättningar vid provinsialläkarstaten.
Sålunda utbetalades, såvitt av verkställd utredning framgår, under

Utskottets

yttrande.

Reseersättningar
vid
provinsialläkar
staten.

[50.]

46

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

Flyttningsbidrag
åt vissa
provinsialläkare.

[51.]

budgetåret 1929/1930 genom länsstyrelserna omkring 114,250 kronor för
tjänsteförrättningar, i allmän hälso- och sjukvård, företagna huvudsakligen
av läkare vid nämnda stat. I anslutning härtill och med ^beräknande av
de utgifter för ifrågavarande ändamål, vilka — under budgetåret 1929/1930
uppgående till 33,338 kronor — för närvarande bestridas från det under
femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar,
har det föreslagna anslaget till reseersättningar vid provinsialläkarstaten
synts böra upptagas till förslagsvis 140,000 kronor. Motsvarande
minskning kommer givetvis att inträda i utgifterna å anslaget till rese- och
traktamentspenningar.

Yad slutligen angår de övriga kostnader, som för närvarande utgå av
allmänna hälso- och sjukvårdsanslaget, har föreslagits, att för bestridande av
desamma uppföres ett förslagsanslag av 25,000 kronor, benämnt kostnader i
övrigt för allmän hälso- och sjukvård. Summan av de tre nya anslagen
kommer alltså — oberäknat överflyttningen av ett till 30,000 kronor beräknat
belopp från anslaget till rese- och traktamentspenningar — att bliva

825,000 kronor eller 25,000 kronor mera än det nuvarande anslaget till
allmän hälso- och sjukvård, en höjning, som är påkallad av den förut omnämnda
överbelastningen å sistnämnda anslag.

Det förslag till uppdelning av det ordinarie förslagsanslaget till allmän
hälso- och sjukvård, som sålunda framlagts, har synts utskottet väl gagna
det avsedda syftet att möjliggöra en bättre översikt över den huvudsakliga
fördelningen å olika ändamål av här ifrågavarande utgifter.

Yad angår beräkningen av förevarande och de under punkterna 80 och 81
här nedan omförmälda anslagen till åtgärder mot utbredning av könssjukdomar
och till kostnader i övrigt för allmän hälso- och sjukvård, har utskottet
icke funnit skäl till erinran mot Kungl. Maj:ts därutinnan framlagda
förslag. Icke heller i övrigt har Kungl. Maj:ts förslag i ämnet givit utskottet
anledning till erinran.

Utskottet hemställer alltså under denna punkt,

att riksdagen må under avdelningen medicinalstaten samt
hälso- och sjukvården, underavdelningen medicinalstyrelsen
med dithörande stater, med rubriken reseersättningar vid provinsial!
äkarst atén uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 140,000
kronor.

50:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 51) att till flyttningsbidrag
åt vissa provinsialläkare för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra
förslagsanslag av 1,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 245 i statsrådsprotokollet.

Ifrågavarande anslag, vilket första gången utgick för budgetåret 1926/1927,
har för ett vart av budgetåren 1928/1929—1930/1931 i riksstaten upptagits

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

47

med 2,000 kronor. Den nu föreslagna nedsättningen av beloppet med 1,000
kronor har skett med hänsyn till den ringa belastningen å anslaget under
sistförflutna liksom under flera föregående budgetår.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må till flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare
för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av

1,000 kronor.

51 :o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 52) att till tillfälliga
lönetillägg åt vissa provinsialläkare för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra
anslag av 3,600 kronor.

Ifråga örn utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 246 och 247
i statsrådsprotokollet.

Berörda anslag, som utgått från och med budgetåret 1926/1927, är sedan
därpå följande budgetår i riksstaten uppfört med 4,200 kronor. Att beloppet
nu föreslagits att nedsättas med 600 kronor har sin grund i av Kungl. Majit
beslutad minskning av de tillfälliga lönetilläggen i vissa provinsialläkardistrikt.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må till tillfälliga lönetillägg åt vissa provinsialläkare
för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra anslag av 3,600
kronor.

52:o) I enlighet med Kungl. Majits därom gjorda framställning (punkt 53)
får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till dyrtidstillägg åt vissa extra provinsialläkare för
budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av 1,000
kronor.

53:o) På grund av Kungl. Majits förslag (punkt 54) och under hänvisning
till vad statsrådsprotokollet (sid. 248—251) i ämnet innehåller, hemställer
utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till utbildningskurs för rättsobducenter för budgetåret
1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag av 15,000 kronor.

Tillfälliga
ISnelillägg
åt vissa
provinsialläkare.

[52.]

Dyrtidstillägg
åt vissa extra
provinsialläkare.

[53.]

Vtbildningskurs
flir rättsobducenter.

[54.]

48

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Statens

sinnes sjukhus.

(55.]

54:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 55) att
dels bestämma antalet ordinarie befattningar vid statens sinnessjukhus på
följande sätt:

I. Lärarpersonal.

Befattning. Lönegrad.

13 överläkare av lia klass .......................................................................... B 29

15 förste läkare.......................................................................................... B 28

4 överläkare av 2:a klass........................................................................... B 28

14 överläkare av 3:e klass .......................................................................... B 27

31 andre läkare.................................................. B 26

1 läkare vid Visby sinnessjukhus .......................................................... B 26

II. Kontorspersonal.

3 sysslomän av lia klass ......................................................................... B 24

9 sysslomän av 2:a klass ......................................................................... B 22

7 sysslomän av 3:e klass........................................................................... B 21

15 bokhållare .............................................................................................. B 15

19 kassörer .................................................................................................. B 11

10 kameralbiträden....................................................................................... B 8

13 kanslibiträden ........................................................................................ B 7

2 kontorsbiträden ...................................................................................... B 4

lil. Sjukvårdspersonal.

18 uppsyningsmän av lia klass ............................................................ B 14

24 förestånderskor av lia klass.............................................................. B 12

18 uppsyningsmän av 2:a klass .......................................................... B 10

144 Överskötare ....................................................................................... B 8

30 förestånderskor av 2:a klass ............................................................ B 7

867 skötare ...... B 6

267 översköterskor .................................................................................. B 6

1,027 sköterskor.......................................................................................... B 3

IV. Ekonomipersonal.

11 maskinmästare av lia klass................................................................. B 14

7 maskinmästare av 2:a klass................................................................ B 12

8 befallningsmän ...................................................................................... B 10

29 hantverksföreståndare av lia klass...................................................... B 10

16 maskinister av lia klass...................................................................... B 10

17 trädgårdsmästare................................................................................. B 10

102 hantverksföreståndare av 2:a klass...................................................... B 8

20 maskinister av 2:a klass................................................................... B 8

13 köksförestånderskor av lia klass ........................................................ B 7

10 magasinsföreståndare .................................................. B 7

18 arbetsförestånderskor ........................................................................... B 6

Statsutskottets utlåtande Nr 5

49

Befattning. Lönegrad.

12 bageriförestånderskor ......................................................................... B 6

10 chaufförer............................................................................................... B 6

15 eldare av l:a klass................................................................................ B 6

6 förmän i trädgård och jordbruk ......................................................... B 6

90 hantverkare.......................................................................................... B 6

6 köksförestånderskor av 2:a klass....................................................... B 6

19 post- och stadsbud............................................................................... B 6

16 tvättförestånderskor av l:a klass ......................................................... B 6

81 eldare av 2:a klass.............................................................................. B 5

28 föreståndare i stall, ladugård och svinstall ...................................... B 5

15 närmaste biträden till köksförestånderska......................................... B 5

22 yttre nattvakter....................................................................................... B 5

9 närmaste biträden till bageriförestånderska ...................................... B 3

3 tvättförestånderskor av 2:a klass........................................................ B 3

15 närmaste biträden till tvättförestånderska.......................................... B 3

35 sömmerskor eller väverskor.................................................................. B 3

Anni. Under tiden 1 juli—31 december 1931 skall antalet skötare utgöra
821 och antalet sköterskor vara 943.

dels godkänna följande stat för statens sinnessjukhus, att tillämpas från
och med budgetåret 1931/1932:

Stat.

A- Avlöningsstat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie befattningshavare, förslagsanslag ............ 8,525,000

Vikariatser sättningar, förslagsanslag .................................................. 800,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag.
.................................................................................................... 2,600,000

B. Omkostnadsstat.

Övriga kostnader för sinnessjukhusens underhåll, förslagsanslag ■■ 10,200,000
Driftkostnadsersättning för psykiatriska kliniken i Lund, förslagsanslag
.................................................................... 160,000

Summa kronor 22,285,000

dels ock nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till statens sinnessjukhus,
nu 10,300,000 kronor, med 100,000 kronor till 10,200,000 kronor.

I fråga örn utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 251—270 i
statsrådsprotokollet.

Den av 1930 års riksdag fastställda staten för statens sinnessjukhus är
av följande utseende:

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. 5 käft. (Nr 5.)

881 81 4

50

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Stat.

A. AvlÖningSStat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie befattningshavare, förslagsanslag ............ 8,125,000

Yikariatsersättningar, förslagsanslag.................................................. 720,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare, förslagsanslag ...... 2,320,000

B. Omkostnadsstat.

Övriga kostnader för sinnessjukhusens underhåll, förslagsanslag 10,675,000

Summa kronor 21,840,000

Det ordinarie förslagsanslaget till statens sinnessjukhus är i gällande
riksstat upptaget till 10,300,000 kronor, motsvarande skillnaden mellan å ena
sidan slutsumman av den återgivna staten, 21,840,000 kronor, och å andra
sidan det belopp av 11,540,000 kronor, vartill sinnessjukhusens inkomster
under budgetåret uppskattats.

Vid anmälan örn frågan om anslagsbehovet för statens sinnessjukhus för
nästkommande budgetår har departementschefen först behandlat medicinalstyrelsens
i skrivelse den 29 augusti 1930 i ämnet framlagda förslag samt därefter
redogjort för uppkommen fråga örn inskränkning i tjänstgöringstiden för den
vid sinnessjukhusen anställda sjukvårdspersonalen samt denna frågas betydelse
för nämnda anslagsbehov.

Vad då till en början beträffar antalet ordinarie befattningar, har medicinalstyrelsen
i det fastställda antalet sådana för tiden från och med budgetåret
1931/1932 föreslagit vissa ändringar avseende den nya anstalten i Vänersborg
(Källshagens sjukhus) samt Restads sjukhus och sinnessjukhusen i Västervik
(S:ta Gertruds sjukhus), Vadstena (Birgittas sjukhus) och Hälsingborg (S:ta
Maria sjukhus).

I Kungl. Maj :ts propositon, nr 165, till 1928 års riksdag angående anslag till
uppförande av, bland andra, Vänersborgsanstalten fanns (sid. 172) intagen en av
medicinalstyrelsen uppgjord approximativ beräkning rörande anstaltens behov
av såväl ordinarie som icke ordinarie personal. Med anledning av Kungl.
Maj:ts i ämnet gjorda framställning beslöt 1929 års riksdag, att flertalet av
det i beräkningen upptagna antalet ordinarie befattningar skulle få inrättas
från och med budgetåret 1930/1931. I skrivelse den 30 augusti 1929 framhöll
medicinalstyrelsen, att enligt sagda approximativa beräkning skulle — utöver
redan beslutade befattningar — vid Vänersborgsanstalten erfordras bland annat
3 hantverksföreståndare av 2:a klass och 2 hantverkare. Styrelsen hemställde
emellertid, att med inrättandet av dessa befattningar måtte få anstå, intill dess
att anstaltsledningen blivit tillsatt och anstaltens organisation erhållit fastare
form. Med anledning därav hava sistnämnda befattningar ännu icke inrättats.
Efter erinran härom har medicinalstyrelsen meddelat, att det nu — sedan Vänersborgsanstalten
erhållit direktion och tagits i bruk — visat sig, att vid anstalten
förelåge behov av dels ifrågavarande fem befattningar, dels ock en befattning
som förman i jordbruk, samt på den grund föreslagit, att den ordinarie staten
måtte från och med nästa budgetår utökas med dessa befattningar.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

51

Vidkommande Restads sjukhus har medicinalstyrelsen hemställt, att en därstädes
ledig befallningsmanstjänst (B 10) måtte utbytas mot en befattning som
förman i jordbruk (B 6).

En liknande förändring har styrelsen föreslagit beträffande sinnessjukhuset i
Västervik, varest befattningen såsom befallningsman ävenledes för närvarande
är obesatt.

I fråga örn sinnessjukhuset i Vadstena har medicinalstyrelsen erinrat, att
Kungl. Majit genom brev den 21 februari 1930 medgivit, att vissa av sjukhusets
lokaler finge utrymmas och tills vidare upplåtas till Birgittastiftelsen samt att
patientantalet vid sjukhuset från och med den tidpunkt under innevarande budgetår,
då denna överlåtelse kommer att äga rum, blir minskat med 36. I följd
av denna minskning har styrelsen ansett, att personalen vid sjukhuset kan
reduceras med en Översköterska och tre sköterskor.

Slutligen har medicinalstyrelsen beträffande Hälsingborgs sinnessjukhus
föreslagit en ökning av antalet översköterskor med fyra samt i samband därmed
förordat en motsvarande minskning av antalet sköterskor.

Till stöd härför har medicinalstyrelsen anfört följande.

Det hade visat sig förenat med svårigheter att ordna sköterskeledningen vid
sinnessjukhusets största sjukvårdsavdelningar, vilka vore ovanligt stora. Direktionen
för sjukhuset hade därför hemställt, att ledningen av dessa avdelningar
måtte uppdelas och att för möjliggörande härav måtte inrättas fyra nya översköterskebefattningar.
Medicinalstyrelsen funne de sålunda ifrågasatta befattningarna
erforderliga. Då emellertid sjukvårdspersonalen vid sjukhuset
redan nu vore jämförelsevis stor i förhållande till antalet patienter och vid
sådant förhållande den avsedda uppdelningen icke borde föranleda någon ytterligare
ökning av antalet i sjukvården anställda befattningshavare, borde vid
bifall till direktionens hemställan antalet sköterskor minskas med fyra.

De ordinarie befattningar vid statens sinnessjukhus, som beröras av styrelsens
förslag, skulle alltså i avseende å antal och lönegrad från och med den
1 juli 1931 bliva följande:

Lönegrad

267 (264—l1) + 42) översköterskor ............................ B 6

943 (950 — 31) — 42) sköterskor ................................ B 3

8 ( 10 — l3) — l4) befallningsmän ............................ B 10

102 ( 99 + 35) hantverksföreståndare av 2:a klass ................ B 8

6 ( 3 + l3) + l4) + l6) förmän i trädgård och jordbruk ........ B 6

90 ( 88 + 25) hantverkare .................................... B 6

Yad medicinalstyrelsen sålunda förordat angående inrättande av vissa nya
tjänster ävensom rörande utbyte av en del tjänster mot andra dylika, har departementschefen
tillstyrkt och därvid tillika meddelat, att nettokostnaden för
statsverket härigenom skulle ökas med 8,000 kronor årligen.

Härefter har departementschefen till behandling upptagit medicinalstyrelsens

‘) Vadstena sinnessjukhus.

2) Hälsingborgs »

8) Restads »

4) Västerviks » ,

s) Vänersborgs »

52 Statsutskottets utlåtande Nr 5.

förslag till beräkning av de olika posterna inom staten för statens sinnessjukhus
för nästa budgetår.

Yad då först angår avlöning sstaten har styrelsen beträffande anslagsposten
till avlöningar till ordinarie befattningshavare — nu upptagen till 8,125,000
kronor — föreslagit, att densamma dels på grund av den stegring av utgifterna
för avlöning, som föranletts av 1929 och 1980 års riksdagars beslut örn ökning
av antalet ordinarie befattningar vid statens sinnessjukhus, dels ock med hänsyn
till styrelsens nu framlagda förslag i avseende å de ordinarie befattningarna
därstädes måtte höjas till 8,400,000 kronor.

Anslagsposten till vikariatsersättningar ■— för närvarande 7 20,000 kronor —-har med hänsyn till belastningen å posten för budgetåret 1929/1930 av medicinalstyrelsen
föreslagits höjd till 820,000 kronor.

Beträffande posten till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare — nu

2.320.000 kronor — har medicinalstyrelsen ifrågasatt, att densamma på grund
av belastningen under budgetperioden 1929/1930 och till följd av ökat antal befattningshavare
måtte höjas till 2,550,000 kronor.

Vidkommande härefter omkostnadsstaten har medicinalstyrelsen föreslagit,
att därunder måtte från och med nästa budgetår upptagas en särskild anslagspost
med rubriken driftkostnadsersättning förr psykiatriska kliniken i Lund
samt att denna post måtte för budgetåret 1931/1932 förslagsvis beräknas till

180.000 kronor. I fråga örn vad styrelsen närmare anfört rörande erforderliga
medel för detta ändamål, tillåter sig utskottet hänvisa till sid. 257 i statsrådsprotokollet.

Med avseende å den nuvarande anslagsposten till övriga kostnader för sinnessjukhusens
underhåll, vilken alltså enligt styrelsen icke skulle omfatta statens
kostnader för driften av omförmälda psykiatriska klinik, har styrelsen uttalat,
att med samma medelkostnad per patient, som beräknats för budgetåret
1929/1930, skulle utgifterna för driften av statens sinnessjukhus under budgetåret
1931/1932 kunna beräknas komma att uppgå till ett belopp av 10,476,796
kronor 95 öre eller i avrundat tal 10,475,000 kronor. Emellertid borde enligt
medicinalstyrelsen vidare hänsyn tagas till att siunessjuklagen den 19 september
1929 och Kungl. Maj:ts stadga samma dag angående sinnessjukvården i
riket, som trädde i kraft den 1 januari 1931 och således skulle tillämpas under
nämnda budgetår, komme att i vissa avseenden, som närmare angåves i Kungl.
Maj:ts proposition den 8 februari 1929, nr 89, angående vissa med förslag till
sinnessjuklag m. m. sammanhängande frågor, medföra ökning av de utgifter,
som skulle bestridas av förevarande anslag. Nämnda ökning har medicinalstyrelsen
uppskattat till sammanlagt 32,740 kronor.

Enligt medicinalstyrelsens beräkningar skulle alltså posten till övriga kostnader
för sinnessjukhusens underhåll kunna för budgetåret 1931/1932 uppskattas
till (10,475,000 -f- 32,740) 10,507,740 kronor eller, i avrundat tal,

10.500.000 kronor.

Rörande slutligen inkomsterna av driften vid sinnessjukhusen för budgetåret
1931/1932 har medicinalstyrelsen uppskattat desamma till ett avrundat belopp
av 11,850,000 kronor. Styrelsen har därvid utgått från medelinkomsten per

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

53

vårdplats under budgetåret 1929/1930 men från det totalbelopp, som med denna
beräkning för nästkommande budgetår erhållits, gjort vissa avdrag dels med
hänsyn till en beräknad nedsättning av avgifterna för salspatienter med förslagsvis
10 öre för dag, dels ock på grund av viss beräknad minskning i sinnessjukhusens
hyresinkomster.

Beträffande medicinalstyrelsens förslag till beräkning av de olika anslagsposterna
har departementschefen anfört, att han i huvudsak kunnat ansluta sig
till medicinalstyrelsens beräkningar av medelsbehovet för personalen vid sinnessjuTcanstalterna.
Emellertid bör enligt hans mening höjningen av posten till
vikariatsersättningar kunna i förhållande till staten för löpande budgetår begränsas
till 80,000 kronor i stället för det av medicinalstyrelsen föreslagna
beloppet 100,000 kronor. Med denna beräkning skulle posten komma att uppgå
till 800,000 kronor.

Vidkommande härefter omlcostnadsstaten har departementschefen anfört följande: »Vidkommande

härefter omkostnadsstaten är jag däremot av den uppfattningen,
att en avsevärd nedsättning kan äga rum i det av medicinalstyrelsen
uppskattade beloppet. Styrelsen utgår i sin beräkning från den faktiska kostnaden
per vårdplats och år under budgetåret 1929/1930, vilken kostnad utgjorde
748 kronor 61 öre. Det är emellertid att märka, att motsvarande kostnad för
budgetåret 1928/1929 utgjorde allenast 739 kronor 34 öre. Det torde knappast
finnas anledning att för nästa budgetår räkna med högre medelkostnad än för
sistnämnda budgetår, särskilt i betraktande av att underhållskostnaden saväl
beträffande lujs som inventarier uppenbarligen måste bliva proportionellt
mindre, då ett flertal nyuppförda eller nyinredda anstalter tillkommer. Ävenledes
är att märka, att motsvarande anslagspost i fjolårets statsverksproposition
beräknades med utgångspunkt från belastningen under budgetåret
1928/1929, vartill Indes den uppskattade kostnaden för nya anstalter till den
del det beräknades, att desamma skulle komma att redan under innevarande
budgetår tagas i bruk. Med tillämpning av samma beräkningssätt kommer man
i år till en siffra, som med omkring 200,000 kronor understiger den av medicinalstyrelsen
föreslagna. Till ungefär samma resultat kommer man på den först
antydda vägen, nämligen att till utgångspunkt taga kostnaden per vårdplats
under budgetåret 1928/1929 och därvid tillika taga hänsyn till tillkomsten av
flera nya anstalter.

Emellertid kan av annan anledning en ytterligare nedsättning förordas. Av den
berättelse, som av kontrollanten av hospitalens ekonomiska förvaltning lämnats
över hospitalens drift under år 1929, framgår, dels att nettokostnaderna för utspisning
å sinnessjukhusen under nämnda år uppgått till omkring 2,665,000
kronor, dels att utspisningskostnaden per underhållsdag nedgått med omkring
1.7 öre eller till 55.7 öre. Denna kostnadsminskning förklaras vara en följd av
att livsmedelspriserna under år 1929 genomsnittligt varit något lägre än året
förut. Allmänt är bekant, att nedgången i livsmedelspriserna under sista tiden
fortsatt, och man torde vid uppgörande av förslag till stat för nästa budgetår
kunna utgå från den salunda inträdda sänkningen. Med hänsyn härtill har jag

54

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

ansett mig kunna räkna med att utspisningskostnaden skall under nästkommande
budgetår vara omkring 2.5 öre lägre än år 1929. Detta motsvarar en
kostnadsminskning för sinnessjukhusen på omkring 130,000 kronor. Liknande
prisreduktion lär kunna beräknas även beträffande en del andra i omkostnadsstaten
ingående poster. Det synes mig därför berättigat att även i förhållande
till den faktiska kostnaden under år 1928 — från vilken jag i det föregående
utgått — av nu angivna skäl räkna med en sammanlagd kostnadsminskning av
omkring 150,000 kronor.

Såsom en särskild post i omkostnadsstaten har medicinalstyrelsen upptagit
statens avgifter för vården å den nya psykiatriska kliniken i Lund, därvid styrelsen
räknat med att enligt de avtalsmässigt fastställda grunderna statens
driftbidrag skall komma att under nästa budgetår uppgå till omkring 180,000
kronor. Da denna siffra är beroende av storleken av de faktiska vårdkostnaderna
vid det sjukhus, till vilket kliniken är anslutet, synes jämväl denna post
kunna med hänsyn till den väntade prissänkningen något nedsättas, förslagsvis
med 20,000 kronor.

Vad härefter beträffar inkomsterna har medicinalstyrelsen beräknat desamma
till 11,850,000 kronor, därvid styrelsen utgått från att vårdavgiften
skulle i förhållande till nu gällande belopp nedsättas med 10 öre per vårddag.
Då tillräcklig anledning till ändring av vårdavgiften, vilken fastställdes till nuvarande
belopp så sent som våren 1929, icke synes mig föreligga, har jag ansett
inkomstposten kunna ökas med ett belopp, motsvarande skillnaden mellan
den nu gällande och den av medicinalstyrelsen ifrågasatta vårdavgiften, eller
för helt år 235,000 kronor.

Vidare är att märka, att en omständighet, med vilken medicinalstyrelsen
icke haft anledning räkna, torde böra föranleda höjning av posten för övriga
kostnader för sinnessjukhusens underhåll. I huvudsaklig överensstämmelse
med av generaldirektören Stridsberg i hans betänkande angående planläggning
av tjänsteresor m. m. framlagt förslag torde nämligen från nämnda post böra
bestridas samtliga utgifter för resekostnads- och traktamentsersättningar till
befattningshavare vid statens sinnessjukhus. Posten torde i anledning härav
böra ökas med omkring 30,000 kronor eller, örn man tillika räknar med resekostnaderna
för den nyssnämnda hjälpverksamheten, med i avrundat tal 50,000
kronor.

Enligt dessa kalkyler skulle för nästa budgetår vara att räkna med följande
utgifter, nämligen för avlöningar till ordinarie befattningshavare 8,400,000
kronor, för vikariatsersättningar (820,000 — 20,000) 800,000 kronor, för avlöningar
till icke-ordinarie befattningshavare 2,550,000 kronor, för driftkostnadsersättning
till psykiatriska kliniken i Lund (180,000 — 20,000) 160,000
kronor och för övriga kostnader för sinnessjukhusens underhåll (10,500,000_

200.000 —150,000 + 50,000) 10,200,000 kronor eller tillhopa 22,110,000
kronor. Inkomsterna skulle åter kunna uppskattas till (11,850,000 + 235,000)

12.085.000 kronor.

Anslaget skulle efter denna beräkning behöva upptagas till (22,110,000_

12,085,000) 10,025,000 kronor eller avsevärt lägre belopp än för innevarande

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

55

budgetår. Förklaringen till att, trots tillkomsten av nya anstalter, så kan vara
förhållandet ligger — jämte i den nyss omförmälda prissänkningen — däri, att
för nästa budgetår icke beräknas några medel för inventarier till nya anstalter,
för vilket ändamål i anslaget för innevarande budgetår ingår ett belopp av över

800,000 kronor.»

Emellertid har departementschefen härefter framhållit, att en höjning i det
av honom sålunda uppskattade beloppet torde böra äga rum i syfte att möjliggöra
viss inskränkning i tjänstgöringstiden för sjukvårdspersonalen vid statens
sinnessjukhus.

Efter att hava meddelat vad i denna fråga förekommit och därvid bland
annat redogjort för viss utredning, som på av 1930 års riksdag i skrivelse nr
229 gjord hemställan numera verkställts, har departementschefen anfört följande.

»I anslutning till vad min företrädare i ämbetet uttalat och riksdagen i
den nyss återgivna skrivelsen anfört synes det mig obestridligt, att starka
skäl tala för en inskränkning av arbetstiden för den vid statens sinnessjukhus
anställda sjukvårdspersonalen. Den tjänstgöring, som åligger denna
personal, är ofta av så ansträngande och uppslitande art, att statsmakterna
icke skäligen böra motsätta sig en inskränkning av arbetstiden i överensstämmelse
med medicinalstyrelsens år 1929 i ämnet framlagda förslag, detta
oaktat den betydande kostnadsökning, som följer av dess genomförande.
Den utredning, som numera verkställts rörande de ekonomiska konsekvenser,
som för den slutna kroppssjukvårdens del kunna tänkas av ett bifall till förslaget,
har visserligen givit vid handen, att en motsvarande inskränkning av
tjänstgöringstiden för sjukhuspersonalen vid kroppssjukhusen skulle komma
att för landsting, kommuner och enskilda medföra betydande merkostnader,
men dessa kostnader synas mig dock icke så stora, att de böra avhålla från
den ifrågasatta reformen beträffande liospitalspersonalen. Med hänsyn till
de svårigheter av teknisk och ekonomisk art, som en inskränkning av arbetstiden
på många håll måste komma att medföra, torde nian för övrigt hava
att räkna med att även framdeles olika bestämmelser angående sjukvårdspersonalens
arbetstid komma att gälla vid olika sjukhus. Det är vid sådant
förhållande icke osannolikt, att summan av de med en eventuell begränsning
av arbetstiden vid kroppssjukhusen följande kostnaderna åtminstone till en
början kommer att bliva mindre än enligt medicinalstyrelsens beräkning.

I överensstämmelse med det anförda anser jag, att statsmakterna böra
vidtaga åtgärder för att arbetstiden för sjukvårdspersonalen vid statens
sinnessjukhus må kunna, på sätt medicinalstyrelsen föreslagit, nedsättas
vid dagtjänstgöring från 240 timmar per 28 dagar till 240 timmar per 30
dagar och vid nattjänstgöring från 216 timmar per 28 dagar till 216 timmar
per 30 dagar. Yad som nu erfordras för genomförande av denna begränsning
av arbetstiden är beslut örn nödig utökning av personalen och beviljande av
medel till dess avlöning. Däremot torde med lösning av frågan om nya
personalbostäder kunna anstå, till dess denna fråga i ett sammanhang
upptages för varje särskild anstalt. De närmare bestämmelserna angående

56

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

arbetstiden torde böra utformas på sätt medicinalstyrelsen avsett. Den nya
regleringen synes, bland annat för beredande av erforderlig tid för omläggning
av tjänstgöringen, lämpligen böra träda i tillämpning från och med
ingången av kalenderåret 1932.

Yad härefter angår antalet ordinarie befattningar vid statens sinnessjukhus
för budgetåret 1931/1932 har jag i det föregående tillstyrkt medicinalstyrelsens
därutinnan i skrivelse den 29 augusti 1930 framlagda förslag.
På grund av vad jag nyss anfört angående sjukvårdspersonalens tjänstgöringstid,
torde emellertid i detta förslag böra i enlighet med medicinalstyrelsens
förslag företagas den ändringen, att för tiden 1 januari—30 juni
1932 antalet skötare bestämmes till (821 + 46) 867 och antalet sköterskor
till (943 + 84) 1,027.

De olika posterna i staten för statens sinnessjukhus har jag — såsom framgår
av vad jag tidigare anfört — för nästa budgetår, med bortseende från frågan
örn tjänstgöringstiden för sjukvårdspersonalen, beräknat på följande sätt.

Kronor.

Avlöningar till ordinarie befattningshavare...................................... 8,400,000

Vikariatsersättningar ........................................................................... 800,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare............................... 2,550,000

Driftkostnadsersättning för psykiatriska kliniken i Lund............... 160,000

Övriga kostnader för sinnessjukhusens underhåll .......................... 10,200,000

Summa kronor 22,110,000
Enligt medicinalstyrelsens beräkningar skulle ett genomförande av förslaget
rörande tjänstgöringstiden för sjukvårdspersonalen vid sinnessjukhusen
till en början medföra en årlig kostnadsökning av 275,000 kronor å posten
till avlöningar till ordinarie befattningshavare, av 10,000 kronor å posten till
vikariatsersättningar och av 80,000 kronor å posten till icke-ordinarie befattningshavare,
allt per budgetår räknat. Mot dessa beräkningar har jag i
stort sett icke något att erinra. Då enligt mitt förslag tjänstgöringstiden
skulle minskas först från och med den 1 januari 1932, skulle i följd härav
nämnda tre anslagsposter behöva för nästa budgetår i förhållande till mina
tidigare beräkningar höjas med hälften av sagda belopp eller med respektive
137,500, 5,000 och 40,000 kronor. På grund härav ävensom med hänsyn
därtill att förevarande poster, som blott kunna beräknas ganska approximativt,
lämpligen böra upptagas så att ifrågavarande anslag kan bestämmas
till ett någorlunda jämnt belopp, anser jag, att de särskilda posterna inom
staten för statens sinnessjukhus böra för nästa budgetår beräknas på sätt

framgår av följande uppställning.

Kronor.

Avlöningar till ordinarie befattningshavare....................................... 8,525,000

Vikariatsersättningar ........................................................................... 800,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare .............................. 2,600,000

Driftkostnadsersättning för psykiatriska kliniken i Lund............... 160,000

Övriga kostnader för sinnessjukhusens underhåll ........................... 10,200,000

Summa kronor 22,285,000

Statsutskottets utlåtande Nr 5. 57

Då inkomsterna — såsom jag förut anfört — torde böra uppskattas till

12,085,000 kronor, skulle anslaget till statens sinnessjukhus för budgetåret
1931/1932 kunna upptagas till 10,200,000 kronor eller alltså till 100,000 kronor
lägre belopp än för löpande budgetår.»

Då Kungl. Maj:ts förevarande anslagsäskande delvis är beroende på spörsmålet
om inskränkning av tjänstgöringstiden för sjukvårdspersonalen vid
statens sinnessjukhus, har utskottet först till behandling upptagit denna
fråga.

I avseende härå bör framhållas, att med hänsyn till de å sinnessjukhusen
intagnas tillstånd och den omständigheten, att nämnda sjukhus åio sa gott
som ständigt överbelagda, den därstädes anställda personalens tjänstgöiing
måste anses vara av så säregen beskaffenhet, att härav kan motiveras en viss
begränsning av tjänstgöringstiden. På grund härav och då utskottet icke
haft något att erinra mot de av departementschefen framlagda grunderna
för en sådan begränsning, har utskottet ansett sig böra biträda förslaget
härutinnan.

Till Kungl. Maj:ts förslag i fråga örn ändringar i antalet ordinarie befattningar
vid sinnessjukhusen och beträffande beräkningen av de särskilda
anslagsposterna i staten för samma sjukhus får utskottet likaledes giva sin
anslutning.

Då utskottet icke heller haft något att erinra mot vad Kungl. Majit i
övrigt föreslagit under förevarande punkt, får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) bestämma antalet ordinarie befattningar vid statens
sinnessjukhus på följande sätt:

I. Läkarpersonal.

Befattning.

13 Överläkare av lia klass ...........

15 förste läkare................................

4 överläkare av 2:a klass ............

14 överläkare av 3:e klass ...........

31 andre läkare...............................

1 läkare vid Visby sinnessjukhus

Lönegrad.

B 29

..... B 28

..... B 28

..... B 27

..... B 26

.. .. B 26

II. Kontorspersonal.
3 sysslomän av lia klass.............

9 sysslomän av 2:a klass............

7 sysslomän av 3:e klass.............

15 bokhållare..................................

19 kassörer ....................................

10 kameralbiträden........................

13 kanslibiträden...........................

2 kontorsbiträden.........................

B 24
B 22
B 21
B 15
B 11
B 8
B 7
B 4

Utskottets

yttrande.

58

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

III. Sjukvårdspersonal.

Befattning. Lönegrad.

18 uppsyningsman av l:a klass......................................... B 14

24 förestånderskor av l:a klass......................................... B 12

18 uppsyningsman av 2:a klass.......................................... B 10

144 Överskötare ................................................................... B 8

30 förestånderskor av 2:a klass.......................................... B 7

867 skötare............................................................................. g g

267 översköterskor ............................................................. B 6

1,027 sköterskor..................................................................... B 3

IV. Elconornip er sonal.

11 maskinmästare av l:a klass ....................................... B 14

7 maskinmästare av 2:a klass .......................................... B 12

8 befallningsmän ............................................................... B 10

29 hantverksföreståndare av l:a klass ............................. B 10

16 maskinister av lia klass............................................... B 10

17 trädgårdsmästare............................................................ B 10

102 hantverksföreståndare av 2:a klass .............................. B 8

20 maskinister av 2:a klass................................................ b 8

13 köksförestånderskor av l:a klass ................................ B 7

10 magasinsföreståndare..................................................... B 7

18 arbetsförestånderskor...................................................... B 6

12 bagerilorestå uderskor.......................................... B 6

10 chaufförer................................................................ g g

15 eldare av l:a klass......................................................... B 6

6 förmän i trädgård och jordbruk ................................. B 6

90 hantverkare .................................................................. g g

6 köksförestånderskor av 2:a klass ................................ B 6

19 post- och stadsbud........................................................ B 6

16 tvättförestånderskor av Ira klass ................................. B 6

81 eldare av 2:a klass....................................................... B 5

28 föreståndare i stall, ladugård och svinstall ............... B 5

15 närmaste biträden till köksförestånderska................ B 5

22 yttre nattvakter........................................................... g 5

9 närmaste biträden till bageriförestånderska............... B 3

3 tvättförestånderskor av 2:a klass ............................... B 3

15 närmaste biträden till tvättförestånderska................. B 3

35 sömmerskor eller väverskor........................................ b 3

Anm. Under tiden 1 juli-31 december 1931 skall antalet
skötare utgöra 821 och antalet sköterskor vara 943.

b) godkänna följande stat för statens sinnessjukhus, att tilllämpas
från och med budgetåret 1931/1932:

Statsutskottets utlåtande Nr 5. 59

Stat.

A. Avlöningsstat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie befattningshavare, förslagsanslag
.......................................................................... 8,525,000

Yikariatsersättningar, förslagsanslag .......................... 800,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,
förslagsanslag............................................................... 2,600,000

B. Omkostnadsstat.

Övriga kostnader för sinnessjukhusens underhåll,

förslagsanslag............................................................... 10,200,000

Driftkostnadsersättning för psykiatriska kliniken i

Lund, förslagsanslag.................................................. 160,000

Summa kronor 22,285,000

samt

c) nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till statens sinnessjukhus,
nu 10,300,000 kronor, med 100,000 kronor till 10,200,000
kronor.

55:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag angående anslag till hospitalsbyggnader
(punkt 56) kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva
utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

56:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 57) att höja det ordinarie
förslagsanslaget till anstalter för obildbara sinnesslöa, nu 760,000
kronor, med 60,000 kronor till 820,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 275 och 276 i statsrådsprotokollet.

Under femte huvudtiteln, avdelningen medicinalstaten samt hälso- och
sjukvården, äro uppförda särskilda ordinarie förslagsanslag till vissa slag av
icke statliga vårdanstalter, nämligen anstalter för obildbara sinnesslöa, anstalter
för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka, och epileptikeranstalter.
Storleken av dessa anslag för innevarande budgetår utgör respektive
760,000, 820,000 och 175,000 kronor.

Statsbidrag till ifrågavarande anstalter utgå enligt grunder, som innefattas
dels i kungörelse av den 24 oktober 1919 (nr 658) angående understöd av
statsmedel åt anstalter för obildbara sinnesslöa, med däri genom kungörelser
den 11 april 1924 (nr 146), den 18 juni 1927 (nr 210) och den 19 december
1930 (nr 444) gjorda ändringar, dels ock i kungörelse av den 24 oktober 1919
(nr 659) angående understöd av statsmedel åt anstalter för bildbara sinnesslöa,
som icke äro fallandesjuka, och åt epileptikeranstalter, med däri genom
kungörelser den 9 november 1922 (nr 526), den 11 april 1924 (nr 147), den
18 juni 1927 (nr 211) och den 19 december 1930 (nr 445) gjorda ändringar.

Beträffande statsbidragens belopp och de ändringar, som därutinnan vid -

Hospitals byggnader.

[56.]

Anstalter för
obildbara
sinnesslöa.

[57.]

60

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

Anstalter för
bildbara
sinnesslöa,
som ieke äro
fallandesjuka.

[58.]

Epileptikcr anstalter.

[59.]

Statens uppfÖstring
sanstalt
för
sinnesslöa
gossar.

[60.]

tagits, må hänvisas till de redogörelser i ämnet, som lämnats vad angår
tiden till och med år 1925 i statsverkspropositionen till 1926 års riksdag
(femte huvudtiteln, sid. 203) och vad angår tiden därefter i 1928 års statsverksproposition
(femte huvudtiteln, sid. 199). Här må endast erinras,
att statsbidragen utgå med vissa för olika kategorier av å anstalterna intagna
sinnesslöa och fallandesjuka bestämda belopp för halvår, respektive
lästermin.

Enligt riksräkenskapsverkets budgetredovisning har belastningen under
budgetåret 1929/1930 utgjort, för anslaget till anstalter för obildbara sinnesslöa
773,298 kronor, för anslaget till anstalter för bildbara sinnesslöa, som
icke äro fallandesjuka, 828,177 kronor samt för anslaget till epileptikeranstalter
178,467 kronor.

De nu föreslagna höjningarna av ifrågavarande anslag äro beroende på
motsedd ökning av utgifterna till följd av nja bidragsberättigade platser.

Utskottet har icke haft något att erinra mot beräkningen av förevarande
och de under de två närmast följande punkterna begärda anslagen till anstalter
för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka, samt till epileptikeranstalter.

Utskottet hemställer alltså under denna punkt,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till anstalter
för obildbara sinnesslöa, nu 760,000 kronor, med 60,000
kronor till 820,000 kronor.

57:o) Under åberopande av vad utskottet under nästföregående punkt
anfört, får utskottet på grund av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 58) hemställa,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till anstalter
för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka, nu

820,000 kronor, med 30,000 kronor till 850,000 kronor.

58:o) Under hänvisning till vad utskottet anfört under punkt 56, får utskottet
i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 59) hemställa,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till epileptikerans
falter, nu 175,000 kronor, med 45,000 kronor till 220,000
kronor.

59:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 60) att för budgetåret
1931/1932 anvisa

dels till avlöningar och vikariatsersättningar m. m. vid statens uppfostringsanstalt
för sinnesslöa gossar ett extra anslag av 27,600 kronor;

dels ock till bidrag till driftkostnader i övrigt vid nämnda anstalt ett
extra förslagsanslag av 31,200 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

61

Beträffande utredningen i ämnet tillåter sig utskottet hänvisa till sid. 277—
283 i statsrådsprotokollet.

Till upprätthållande av verksamheten vid statens uppfostringsanstalt för
sinnesslöa gossar å Salbohed har 1930 års riksdag, i anledning av Kungl.
Maj:ts framställning, för budgetåret 1930/1931 anvisat dels till avlöningar
och vikariatsersättningar m. m. ett extra anslag av 27,200 kronor, dels ook
till bidrag till driftkostnader i övrigt ett extra förslagsanslag av 34,000
kronor.

Genom brev den 9 maj 1930 har Kungl. Majit fastställt avlönings- och
omkostnadsstater för anstalten för budgetåret 1930/1931.

Avlöningsstaten har följande utseende:

Avlöningsstat. * 10

Lön

1

1

i

Oredu-

cerat

belopp

Pen-

sions-

avgift

mot-

svarande

belopp

Redu-

cerat

belopp

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Summa

1 föreståndare..............

2,300

100

2,200

1,200

3,400

1 lärare.......................

1,600

50

1,550

1,000

2,550 l

1 räkenskapsförare ......

1 lärarinna..................

1,400

1,400

50

50

1,350

1,350

800

800

2 150\
2,150/

1 arbetsledare..............

5 » ...........

1,000

5,000

25

125

975

4,875

500

2,500

1,475\

7,375/

1 husmoder ................

700

25

075

—

675

Till vikariatsersättnin-gar, extra personal,
tjänstepersonal och

ålderstillägg..............

7.425

Summa kronor

—

—

—

—

27.200

‘ter 5 år kan lönen höjas
med 400 kronor, efter 10
år med ytterligare 400
kronor och efter 15 år
med än ytterligare 400
kronor,
fter 5 år kan lönen höjas
med 300 kronor, efter 10
år med ytterligare 300
kronor och efter 15 år
med än ytterligare 300
kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 250 kronor, efter 10
år med ytterligare 250
kronor och efter 15 år
med än ytterligare 250
kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 100 kronor och efter

10 år med ytterligare 100
kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 50 kronor och efter
10 år med ytterligare 50
kronor. Därjämte fri kost
och tvätt samt möblerad
bostad.

62

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Anmärkningar:

( n i? befattningshavare erhålla fri hostad eller hyresersättning, fri uppvärmning

» 6) Samt’ T ele^?iskt ]KS införts> belysning. Huggning och stening av

havardaVensom armatur och- lampor för elektrisk belysning bekostas dock av befattnings 2j

Husmo''|em äger under semester rätt till kontant ersättning för kost med det belopp
for dag, vartill kosthållet för henne beräknats. ^

nu-3'' £),ä.reSt föresfcå1ndaro eller lärare äger delaktighet i statsunderstödd pensionsanstalt,
nojés avlöningen nied mot pensionsavgift svarande belopp.

Kungl. Maj:t§ nu förevarande förslag innefattar, att avlöningsstaten skulle
höjas med 400 kronor till 27,600 kronor. Förstnämnda belopp motsvarar
med en mindre avrundning uppåt förutsedd ökning av kostnaderna för
ålderstillägg åt vissa befattningshavare.

Enligt det i statsrådsprotokollet förordade förslaget till omkostnadsstat
för budgetåret 1931/1932 skulle denna stat erhålla följande utseende (för
jämförelse angivas här motsvarande poster i nu gällande omkostnadsstat):

Omkostnadsstat.

Utgifter:

Utspisning för personalen (6 st. å kronor 1: 50 per dag), förslagsvis
............................................

Utspisning för eleverna (55 st. ä 80 öre per dag), förslags vis

................................................ °

Beklädnad och sängkläder, förslagsvis .....................

Undervisning, förslagsvis ..........................

Hälso- och sjukvård, förslagsvis .............................

Eldning, belysning och elektrisk kraft, förslagsvis

Renhållning, förslagsvis ..................................

Byggnader, förslagsvis.....................................

Inventarier, förslagsvis...........................

Arbetens bedrivande, förslagsvis

Elevbelöningar, förslagsvis.................................

Idrotts- och lekmateriel, förslagsvis ...........

Expenser och diverse, förslagsvis...............

Summa

Inkomster:

Avgifter för 4 epileptiska elever å 800 kronor, förslagsvis
Avgifter för 51 icke-epileptiska elever å 400 kronor, förslagsvis
Statens tillskott, förslagsvis ..............................

Summa

Stat för

Beräkning:

för

1930/1931

1931/1932

kronor.

kronor.

3,285

3,285

16,060

_

16,060

_

6,000

—

6,500

—

500

—

500

—

2,200

—

2,200

—

8,500

—

8,500

—

1,000

—

1,000

—

3,000

—

5,000

_

>) 7,000

—

1,500

—

400

—

400

—

550

—

550

—

350

—

350

—

8,755

—

8,955

—

57,600

—

54,800

—

3,200

_

3,200

20,400

—

20,400

_

34.000

—

31,200

—

57,600 |-

54,800

—

hövst 100nekrnuotl0f?P -TrS0S r)ngSt 4,000 kronor för inköP av en ny lastautomobil och
Högst JjUUU kronor för inköp av 50 nya järnsängar.

Såsom denna sammanställning giver vid vid handen, skulle vid bifall till
Kungl. Maj:ts förslag posterna till beklädnad och sängkläder, byggnader
samt expenser och diverse höjas med respektive 500, 2,000 och 200 kronor.
A andra sidan skulle posten till inventarier nedsättas med 5,500 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

63

Utskottet har icke funnit skäl till erinran mot Kungl. Maj:ts förevarande utskottets
förslag. Emellertid vill utskottet på given anledning hava uttalat, att ut- yttrande,
skottet förutsätter, att, därest på grund av elevantalets nedgång viss reducering
av anstaltspersonalen anses böra äga rum, undersökning göres, huruvida
icke sålunda övertalig personal lämpligen kan beredas anställning å
annan anstalt.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må för budgetåret 1931/1932 anvisa

a) till avlöningar och vikariatsersättningar m. m. vid statens
uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar ett extra anslag av 27,600
kronor; samt

b) till bidrag till driftkostnader i övrigt vid nämnda anstalt
ett extra förslagsanslag av 31,200 kronor.

60:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 61) att för budgetåret
1931/1932 anvisa

dels till avlöningar och vikariatsersättningar m. m. vid statens uppfostringsanstalt
för sinnesslöa flickor ett extra anslag av 13,900 kronor;

dels ock till bidrag till driftkostnader i övrigt vid nämnda anstalt ett
extra förslagsanslag av 7,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 283—286 i statsrådsprotokollet.

Statens uppfostringsanstalt
för
sinnesslöa
flickor.

[61.]

Till uppehållande av verksamheten vid statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa
flickor i Vänersborg har 1930 års riksdag, i anledning av Kungl.
Majda förslag, för budgetåret 1930/1931 anvisat dels till avlöningar och
vikariatsersättningar m. m. ett extra anslag av 12,400 kronor, dels ock till
bidrag till driftkostnader i övrigt ett extra förslagsanslag av 10,000 kronor.

Genom brev den 9 maj 1930 har Kungl. Majit fastställt avlöningsoch
omkostnadsstater för anstalten för budgetåret 1930/1931. Avlöningsstaten
är av följande utseende:

64

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Avlöningsstat.

Lön

Tjäust-

görings-

pen-

ningar

Oredu-

cerat

belopp

Pen-

sions-

avgift

mot-

svarande

belopp

Redu-

cerat

belopp

Summa

1 föreståndarinna.........

1,650

50

1,600

800

2,400

1 handarbetslärarinna...

1 d:o...........................

1,150

1,150

50

50

1,100

1,100

650

650

1,7501

1,7501

1 vaktmästare ............

1,000

25

975

500

1,475 1

Personligt lönetillägg åt
föreståndarinnan Elin
Gunnarsson...............

1

300

Till vikariatsersättnin-gar, extra personal,
tjänstepersonal och
ålderstillägg samt för
förande av räkenska-perna .....................

4,725

Summa kronor

—

—

—

12,400

(Efter 5 år kan lönen höjas
med 300 kronor, efter 10
år med ytterligare 300
kronor och efter 15 år
med än ytterligare 300
kronor.

Efter 5 år kun lönen höjas
med 200 kronor, efter 10
år med ytterligare 200
kronor och efter 15 år
med än ytterligare 200
kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 100 kronor och efter
10 år med ytterligare 100
kronor.

Anmärkningar:

1. Föreståndarinna, handarbetslärarinna och vaktmästare erhålla fri bostad, fri uppvärmning
samt elektrisk belysning. Armatur och lampor för elektrisk belysning bekostas
dock av befattningshavaren.

2. Därest föreståndarinna eller handarbetslärarinna äger delaktighet i statsunderstödd

pensionsanstalt, höjes avlöningen med mot pensionsavgift svarande belopp. •

Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag innebär, att avlöningsstaten skulle
höjas till 13,900 kronor. Denna ökning är föranledd därav att föreståndarinnan
vid anstalten förväntas under hela nästa budgetår vara av sjukdom
förhindrad att uppehålla sin tjänst. Härav beräknas uppstå en merkostnad
av 1,500 kronor för avlönande av vikarierande föreståndarinna.

Enligt det i statsrådsprotokollet förordade förslaget till omkostnadsstat
skulle densamma för budgetåret 1931/1932 erhålla följande utseende (för
jämförelse angivas även motsvarande belopp i den för innevarande budgetår
fastställda staten):

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

65

Omkostnadsstat.

Utgifter:

Utspisning för personalen (6 st. ä kronor 1:10 per dag),

förslagsvis ....................................................••••• •••

Utspisning för eleverna (36 st. å 55 öre per dag), förslagsvis
........................................................

Beklädnad och sängkläder, förslagsvis ..............

Undervisning, förslagsvis ...................................

Hälso- och sjukvård, förslagsvis..........................

Eldning, belysning och elektrisk kraft, förslagsvis

Benhållning, förslagsvis............

Byggnader, » ............

Inventarier, » ............

Arbetens bedrivande, förslagsvis
Elevbelöningar, »

Idrotts- och lekmateriel, » .......................

Expenser och diverse, » .......................

Summa

Inkomster:

Avgifter för 6 epileptiska elever å 800 kronor, förslagsvis
Avgifter för 30 icke epileptiska elever å 400 kronor, förslagsvis
...................................................................

Statens tillskott, förslagsvis..........................................

Summa

Stat för
1930/1931

kronor.

Beräkning för

1931/1932

kronor.

2,630

2,410

_

8,540

_

7,230

—

1,600

—

1,600

—

200

—

200

—

2,000

—

2,000

—

3,500

—

3,500

—

900

—

900

—

4,000

—

2,500

—

1,000

—

1.000

—

550

—

550

—

360

—

360

—

100

—

100

—

1,420

—

1,420

—

26,800

—

23,800

—

4,800

—

4,800

—

12,000

_

12,000

—

10,000

—

7,000

—

26,800

—

23,800

—

Förestående förslag innebär, att på grund av minskade utspisningskostnader
för personal och elever, nämligen för personalen från 1 krona 20 öre
till 1 krona 10 öre per dag och för eleverna från 65 öre till 55 öre per dag,
anslagsposterna för sagda ändamål skulle nedsättas från 2,630 respektive 8,540
kronor till 2,410 respektive 7,230 kronor, att posten till byggnader skulle
sänkas från 4,000 kronor till 2,500 kronor samt att posten till expenser och
diverse för erhållande av en jämn slutsumma å omkostnadsstaten skulle beräknas
till 1,450 kronor i stället för 1,420 kronor i nu gällande stat. I anledning
av dessa förändringar å utgiftssidan skulle statens tillskott kunna
nedsättas med 3,000 kronor till 7,000 kronor.

Kungl. Maj:ts förevarande'' förslag har icke föranlett någon erinran från
utskottets sida. Vad utskottet under nästföregående punkt anfört rörande
undersökning örn beredande av annan anställning åt av viss anledning
eventuellt övertalig personal gäller emellertid även beträffande den vid nu
ifrågavarande anstalt befintliga personalen.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må för budgetåret 1931/1932 anvisa
a) till avlöningar och vikariatsersättningar m. m. vid statens
uppfostringsanstalt för sinnesslöa flickor ett extra anslag av 13,900
kronor; samt

Bihang till riksdagens protokoll 1031. 6 sami. 5 haft. (Nr 5.) ssi »i 5

Utskottets

yttrande.

66

Statsutskottets utlåtande Nr o.

Underhåll av
Järvsö sjukhus
för
spetälska.

[62.]

Understöd åi
spetälskesjukas familjer

m. m.

[63.]

Bidrag till
uppförande
eller inrättande
av
tuberkulossjukv&rdsanstalter.

[64.]

b) till bidrag till driftkostnader i övrigt vid nämnda anstalt
ett extra förslagsanslag av 7,000 kronor.

61:o) I enlighet med Kungl. Majis förslag (punkt 62) och under hänvisning
till vad statsrådsprotokollet (sid. 286 och 287) i ämnet innehåller, hemställer
utskottet,

att riksdagen må nedsätta det ordinarie anslaget till underhåll
av Järvsö sjukhus för spetälska, nu 23,500 kronor, med
3,500 kronor till 20,000 kronor.

62:o) I överensstämmelse med vad Kungl. Maji föreslagit (punkt 63), hemställer
utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till understöd åt spetälskesjukas familjer m. m. för budgetåret
1931/1932 anvisa ett extra anslag av 3,000 kronor.

63:o) Kungl. Maji har föreslagit riksdagen (punkt 64) att

I. dels till bidrag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter
för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag av
1,000,000 kronor;

dels medgiva, att från nämnda anslag må av Kungl. Maji beviljas

till föreningen för kustvård åt skrofulösa barn ej mindre till fullbordande
av vissa i det föregående angivna arbeten vid kustsanatoriet Apelviken ett byggnadsbidrag
av högst 207,200 kronor än även för den del av tiden 1 juli—30 september
1931, varunder till statligt driftkostnadsbidrag berättigade vårdplatser
inom paviljong II vid sanatoriet på grund av utförandet av nyssnämnda arbeten
icke kunnat vara belagda, ett evakueringsbidrag till belopp av 2 kronor 75 öre
för varje dylik obelagd vårdplats och dag; samt

till föreningen för skrofulösa barns vård för utförande av vissa arbeten vid
Kronprinsessan Victorias kustsanatorium i Barkåkra ett byggnadsbidrag av
högst 18,784 kronor 25 öre;

dels ock föreskriva, att här omförmälda statsbidrag skola utgå, byggnadsbidragen
i huvudsaklig överensstämmelse med de rörande anslag till uppförande
eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter stadgade grunderna och evakueringsbidraget
i tillämpliga delar i huvudsaklig enlighet med de beträffande anslag
till bidrag till driftkostnaderna för dylika anstalter gällande grunderna
samt såväl byggnadsbidragen som evakueringsbidraget på de närmare villkor i
övrigt, som må av Kungl. Majit bestämmas;

II. med ändring av vad 1929 års riksdag bestämt i fråga örn bidrag till byggnadsarbeten
vid Styrsö kustsjukhus

dels medgiva, att Kungl. Majit må från anslag till nämnda ändamål bevilja
föreningen för vård av skrofulösa barn vid havskuranstalt för utförande i huvudsaklig
anslutning till ett i statsrådsprotokollet återgivet, av föreningen med

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

67

skrivelse den 29 september 1930 avgivet förslag av vissa i förslaget angivna
arbeten vid nämnda sjukhus ett byggnadsbidrag av högst 368,100 kronor;

dels föreskriva, att av nämnda bidrag må, successivt i mån av arbetenas utförande
på sätt medicinalstyrelsen förordat, utgå före den 1 juli 1932 högst
223,987 kronor samt före den 1 juli 1933 ytterligare högst 144,113 kronor.;

dels och förklara, att för åtnjutande av ifrågavarande bidrag i övrigt skola
gälla de särskilda villkor och föreskrifter, som må av Kungl. Maj :t bestämmas.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 287—321 i
statsrådsprotokollet.

Alltsedan år 1909 har riksdagen anvisat medel till bidrag för uppförande
eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter, företrädesvis tuberkulossjukhus
och tuberkulossjukstugor samt tuberkulosavdelningar å andra
sjukvårdsanstalter. Totalsumman för av riksdagen beviljade medel till ändamålet
uppgår till 9,423,000 kronor, därav 1,200,000 kronor anvisats i form
av reservationsanslag för budgetåret 1930/1931.

För åtnjutande av ifrågavarande statsbidrag har riksdagen fastställt allmänna
bestämmelser, varjämte riksdagen från och med år 1912 lämnat visst
medgivande örn kostnadsfri upplåtelse av kronomark för anläggning av
tuberkulossjukvårdsanstalter.

De allmänna bestämmelserna äro innefattade i kungörelse den 27 juni
1914 (nr 292) med däri genom kungörelser den 13 juni 1919 (nr 305) och
den 7 juli 1921 (nr 385) gjorda ändringar. Statsbidraget utgår enligt dessa
allmänna bestämmelser med högst hälften av den verkliga byggnadskostnaden,
dock högst med 2,000 kronor per vårdplats, samt får uppbäras först sedan
anstalten blivit färdig och efter avsyning godkänts av medicinalstyrelsen.

I vissa fall har emellertid riksdagen medgivit avvikelse från de fastställda
reglerna. Sålunda har 1927 års riksdag (skrivelse nr 250) i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 217 förklarat, bland annat, att ett
av 1925 års riksdag anvisat bidrag å 1,000,000 kronor till uppförande av en
för Norrbottens län avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt, centralsanatorium,
skulle utgå på sätt och under villkor, Kungl. Majit föreslagit. I berörda
proposition förordades bland annat, att nyssnämnda bidrag å 1,000,000 kronor
skulle, oavsett byggnadskostnadernas belopp, få oavkortat uppbäras för ett
sjukhus örn minst 200 vårdplatser, isoleringsplatser ej inräknade, samt att
bidraget skulle kunna utbetalas dels i tre terminer med 300,000 kronor för varje
gång sedan minst motsvarande andel — varje gång tre tiondelar — av hela
byggnadsarbetet utförts och det vid besiktning konstaterats, att utförandet
skett i enlighet med godkända ritningar, dels ock med ett slutbelopp av återstående
100,000 kronor, sedan byggnaden blivit fullt färdig samt avsynats och
av medicinalstyrelsen godkänts. Eventuellt skulle sistnämnda belopp vid
utbetalningen reduceras till följd av stadgad skyldighet för landstinget att i
samband med nedläggande helt eller delvis av den nuvarande tuberkulossjukvårdsanstalten
vid Sandträsk enligt närmare angivna grunder återbära
viss del av det för uppförande av denna anstalt tidigare uppburna statsbidraget.

68

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Vidare bar 1927 års riksdag (skrivelse nr 252) i anledning av ett utav
Kungl. Majit i proposition nr 218 framlagt förslag medgivit, att statsbidrag
finge, utan binder av gällande författningsbestämmelser i ämnet, under iakttagande
av vissa närmare angivna villkor oell föreskrifter beviljas till uppförande
av en för Jämtlands län avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt, centralsanatorium,
med ett belopp av 4,000 kronor för en var av högst 162 vårdplatser,
isoleringsplatser ej inräknade. Detta bidrag skulle utgå först sedan
anstalten blivit avsynad oell godkänd. Bidraget skulle enligt nyssnämnda
grunder uppgå till högst 648,000 kronor, men i samband med dess utbetalande
skulle återbäring ske av det statsbidrag, som tidigare erhållits för
uppförande av en tuberkulossjukstuga vid Solliden, vilken i samband med
centralsanatoriets tillkomst skulle nedläggas. Sistnämnda statsbidrag, utgörande
40,000 kronor, skulle emellertid vid återbäringen av skäl och enligt
grunder, för vilka i propositionen närmare redogjorts, minskas med ett belopp,
motsvarande 800 kronor för varje år från det sjukstugan efter avsyning
varit i bruk. Enligt berörda grunder beräknades det totala statsbidraget till
centralsanatoriets uppförande komma att utgöra 648,000 — (40,000 — 17,600)
625,600 kronor.

Med anledning av ett utav Kungl. Majit i proposition nr 203 för 1930
års riksdag framlagt förslag i ämnet har sedermera samma års riksdag
(skrivelse nr 215) — med ändring av vad 1927 års riksdag därutinnan
bestämt —- medgivit, att i statsbidrag finge för sistnämnda sanatorium
under vissa villkor utgå ett belopp av 5,000 kronor för en var av de i 1927
års beslut avsedda vårdplatserna. På grund härav har det totala statsbidraget
beräknats komma att uppgå till högst 787,600 kronor. Av detta statsbidrag
skulle före den 1 juli 1931 få utbetalas högst 625,600 kronor.

Därjämte har 1928 års riksdag (skrivelse nr 254), med bifall till Kungl.
Majits förslag i proposition nr 66, medgivit statsbidrag till belopp, växlande
mellan 2,500 kronor och 4,000 kronor för vårdplats, för anordnande av visst
antal vårdplatser å olika tuberkulossjukvårdsanstalter inom Västerbottens län.
Dessa bidragsbelopp må ej heller utgå, förrän vederbörande anstalt blivit
färdig och efter avsyning godkänd.

Vidare har riksdagen genom särskilda, vid olika tillfällen fattade beslut
medgivit, att från ifrågavarande anslag finge utgå statsbidrag för vissa
fiy§S?nafisarfieten m- m. vid kustsanatorierna vid Apelviken, i Barkåkra och å
Styrsö. Bland annat har 1930 års riksdag (skrivelse nr 215) medgivit, att
från anslaget finge utgå dels ett byggnadsbidrag av högst 150,000 kronor
för utförande av vissa arbeten vid kustsanatoriet Apelviken, dels ock för
den tid av budgetåret 1930/1931, varunder till statligt driftkostnadsbidrag
berättigade vårdplatser inom paviljong II vid sanatoriet på grund av utförandet
av nyssnämnda arbeten icke kunnat vara belagda, ett evakueringsbidrag
till belopp av 2 kronor 75 öre för varje dylik obelagd vårdplats
och dag.

Enligt samma skrivelse har 1930 års riksdag jämväl medgivit, att av
ifrågavarande anslag finge till stiftelsen Solhem i Borås för uppförande av

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

69

en anstalt för vård av barn med kirurgisk tuberkulos utgå ett byggnadsbolag
av 2,000 kronor för var och en av högst 60 vårdplatser, isoleringsplatser
ej medräknade, dock högst till belopp motsvarande hälften av den
enligt vederbörligen granskade räkenskaper funna verkliga byggnadskostnaden,
däri ej inräknad utgift för anskaffande av byggnadstomt.

Enligt av medicinalstyrelsen nu framlagd beräkning skulle statsbidrag för
uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter före den 1 juli
1932 kunna ifrågakomma med tillhopa 2,990,242 kronor. Då det härför
disponibla beloppet utgjorde 1,962,920 kronor 4 öre, erfordrades enligt
medicinalstyrelsen för budgetåret 1931/1932 ett ytterligare belopp av 1,027,321
kronor 96 öre eller i avrundat tal 1,030,000 kronor.

Innan departementschefen ingått på ett bedömande av denna uppskattning,
har departementschefen till behandling upptagit vissa framställningar
angående ytterligare statsbidrag till kustsanatorierna vid Apelviken, i Barkåkra
och å Styrsö, till vilka framställningar hänsyn icke tagits i berörda
uppskattning.

Yad först angår framställning angående ytterligare statsbidrag till kustsanatoriet
vid Apelviken — varom närmare redogörelse återfinnes å sid.
295—299 i statsrådsprotokollet — innebär denna framställning ett fullföljande
av 1930 års riksdags beslut ifråga örn en fullständig modernisering av sanatoriet
med vissa nu i planen förordade jämkningar. Kostnaderna, som förut
beräknats komma att för budgetåret 1931/1932 utgå med 150,000 kronor,
skulle med nu förordad breddning av en paviljong (paviljong II) samt vissa
andra ifrågasatta jämkningar i förslaget komma att utgöra 207,200 kronor.

I sammanhang härmed har förslag väckts, att evakueringsbidrag måtte
utgå för den del av tiden 1 juli—30 september 1931, varunder till statligt
driftkostnadsbidrag berättigade vårdplatser inom paviljong II vid sanatoriet
på grund av byggnadsarbetena icke kunde vara belagda. Bidraget
skulle utgå enligt de grunder och på de villkor, som gällde för nu löpande
budgetår.

Yad härefter angår frågan örn byggnadsbidrag för arbeten vid kustsanatoriet
i Barkåkra — varom redogörelse återfinnes å sid. 300— 305 i statsrådsprotokollet
— innebär Kungl. Majis förevarande förslag statsbidrags
anvisande för uppförande av ett nytt bostadshus vid sanatoriet.

Beträffande denna fråga har departementschefen anfört följande:

»Av den lämnade redogörelsen framgår, att värdet av det bostadshus, örn
vars uppförande med bidrag av statsmedel föreningen under loppet av
de senaste åren gjort upprepade framställningar, skulle ligga icke blott däri
att genom detsamma skulle tillgodoses anstaltens behov av nya personalbostäder
utan även däri att det skulle möjliggöra ett effektivt avskiljande av
anstaltsområdet från angränsande områden, ett avskiljande som särskilt i

70

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

betraktande av anstaltsbyggnadernas läge måste ur olika synpunkter anses
särdeles påkallat. Med hänsyn därtill anser jag mig böra i anslutning till
medicinalstyrelsens förslag i ämnet förorda, att statsbidrag må utgå till uppförande
av nämnda byggnad med högst hälften av den beräknade byggnadskostnaden
eller med 18,784 kronor 25 öre. Därest utgifterna för byggnaden
skulle komma att understiga de beräknade, bör givetvis — i överensstämmelse
med hittills tillämpad praxis — bidragsbeloppet reduceras till hälften
av den verkliga kostnaden.

Då redan vid ett bifall till detta förslag det normala maximibidraget av

2,000 kronor per vårdplats skulle komma att — ehuru obetydligt — för anstaltens
del överskridas, anser jag, på de av medicinalstyrelsen anförda skälen,
frågan örn statsbidrag till övriga av de ifrågasatta byggnadsarbetena böra
tills vidare anstå.

I följd härav skulle för statsbidrag till arbeten vid Barkåkraanstalten
för nästa budgetår behöva räknas allenast med ett belopp av högst 18,784
kronor 25 öre.»

Vidkommande frågan om byggnadsbidrag för vissa arbeten vid Styrsö
kustsjuklius må till en början erinras, att, då förslag härom vid 1928 års
riksdag förelåg, riksdagen anförde, bland annat, att, ehuru riksdagen funnit, att
det framlagda proj ektet angående örn- och tillbyggnad av huvudsj ukhuset snarast
möjligt borde realiseras, riksdagen dock, innan Kungl. Maj:t definitivt prövat
den föreliggande byggnadsplanen, vilken syntes riksdagen vara av beskaffenhet
att i huvudsak kunna godkännas, ansett sig icke då kunna medgiva, att
medel för ifrågavarande byggnadsarbetes utförande anvisades å riksstaten
för budgetåret 1928/1929. Riksdagen förväntade emellertid, att förslag i
frågan förelädes 1929 års riksdag.

I 1929 års statsverlcsproposition framhöll departementschefen, att någon invändning
icke syntes vara att göra mot ombyggnadsförslaget, som av medicinalstyrelsen
och byggnadsstyrelsen godkänts och vilket 1928 års riksdag
förklarat vara av beskaffenhet att kunna i huvudsak godkännas.

Med anledning av ett i 1928 års statsverksproposition gjort uttalande
örn önskvärdheten av förslagets överarbetning i syfte att vinna någon ytterligare
ökning av platsantalet anförde departementschefen, att man icke borde
räkna med behov av någon nämnvärd platsökning å de hittillsvarande kustsanatorierna,
samt erinrade tillika om ett yttrande av Styrsöföreningens
styrelse, att en platsökning vid denna anstalt åtminstone under överskådlig tid
av ekonomiska skäl icke kunde ifrågakomma.

I enlighet med det anförda tillstyrkte departementschefen, att statsbidrag
måtte beviljas för genomförande av huvudsjukhusets ombyggnad i huvudsaklig
överensstämmelse med det föreliggande förslaget.

Efter förordande av statsbidrag jämväl till ett stängsels uppförande ingick
departementschefen på frågan örn statsbidragets storlek och anslöt sig därvid
till medicinalstyrelsens ståndpunkt, att statsbidraget borde begränsas
genom maximering med hänsyn till såväl beloppet för halva totala byggnads -

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

71

kostnaden — vilken gräns dock i det ifrågavarande fallet saknade praktisk
betydelse — som till ett belopp motsvarande högst 2,000 kronor per varje
statsbidragsberättigad vårdplats. Sistnämnda begränsning ansåg departementschefen
i detta fall så mycket hellre böra iakttagas, som — enligt vad medicinalstyrelsen
antytt — vissa smärre kompletteringsarbeten utöver de föreslagna
omändringarna måhända kunde bliva behövliga och statsbidrag eventuellt
kunde anses böra utgå även till sådana arbeten. I anslutning härtill
tillstyrkte departementschefen ett byggnadsbidrag, motsvarande högst 2,000
kronor för envar av 146 platser och alltså — efter avdrag av tidigare erhållna
statsbidrag — utgörande av medicinalstyrelsen förordat belopp, 223,987 kronor.

I enlighet med av medicinalstyrelsen därutinnan framställt förslag förordade
departementschefen vidare en uppdelning av berörda statsbidragsbelopp
på sådant sätt, att en summa av 100,000 kronor skulle utbetalas, sedan hälften
av arbetena utförts och det vid besiktning konstaterats, att utförandet skett
i huvudsaklig enlighet med av departementschefen förordat förslag, samt med
återstoden eller högst 123,987 kronor efter det arbetena blivit i sin helhet
fullbordade samt genom medicinalstyrelsens försorg avsynade och av styrelsen
godkända, dock tidigast efter ingången av budgetåret 1930/1931.

Kungl. Maj:ts i enlighet härmed framställda förslag vann riksdagens godkännande
(skrivelse nr 5 A, punkt 51, år 1929).

Genom brev den 10 maj 1929 har sedermera Kungl. Majit beviljat föreningen
ett statsbidrag av 223,987 kronor för utförande av ifrågavarande
arbeten att utgå på sätt i propositionen föreslagits. Detta bidrag har emellertid
ännu icke lyftats.

Av Kungl. Majit nu framlagt förslag ifråga örn byggnadsbidrag för arbeten
vid Styrsö kustsjukhus grundar sig å en av styrelsen för Styrsöföreningen
framlagd ny byggnadsplan för Styrsöanstalten.

Beträffande denna fråga har departementschefen anfört följande:

»Medan de av föreningsstyrelsen i oktober 1929 och i februari 1930 framlagda
förslagen till ombyggnad av Styrsöanstalten utgingo fran att anstalten
borde i väsentlig män utvidgas och platsantalet därstädes i följd därav avsevärt
ökas, har i det nu föreliggande förslaget förutsatts, att vårdplatsernas
antal allenast skulle undergå en obetydlig förändring. Under det att enligt
1927 års förslag det totala antalet vårdplatser vid anstalten skulle bliva 146,
har sålunda i det senaste förslaget räknats med ett sammanlagt platsantal
av 152 eller eventuellt 148. Även i övrigt ansluter sig det nu framlagda
förslaget nära till det år 1927 ingivna och av 1929 års riksdag godkända
förslaget. De förändringar, som vidtagits i 1927 ars förslag, hava, såsom
framgår av det anförda, huvudsakligen haft till syfte att möjliggöra en sådan
förläggning av patienterna, att moderna krav på golvyta och luftkub bleve
på ett bättre sätt tillgodosedda än enligt det äldre förslaget.

I likhet med de hörda myndigheterna finner jag det nu föreliggande
förslaget i förhållande till de tidigare projekten äga sådana företräden, att

72

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

jag anser mig böra förorda, att staten bidrager till att det kommer till
utförande och att alltså beslutet angående 1927 års förslag ändras.

Vad härefter beträffar den omfattning, i vilken staten bör bidraga till
arbetenas utförande, kan jag emellertid icke biträda föreningsstyrelsens
hemställan, att hela den beräknade byggnadskostnaden av 418,100 kronor
skulle få bestridas av statsmedel.

Det må nämligen erinras, att kostnaderna för de arbeten, för vilkas utförande
1929 års riksdag beviljade omförmälda anslag av 223,987 kronor, beräknades
till i runt tal 275,000 kronor samt att det alltså därvid förutsattes, att det
överskjutande beloppet av omkring 50,000 kronor skulle bestridas av föreningen
själv. Anledningen härtill var att, på sätt föredragande departementschefen
förordat och medicinalstyrelsen förutsatt, den i allmänhet tillämpade begränsningen
av det sammanlagda bidragsbeloppet till högst 2,000 kronor per
vårdplats ansågs böra iakttagas. Efter avdrag av till anstalten redan beviljade
statsbidrag örn sammanlagt 68,013 kronor utgjorde alltså det belopp,
som anstalten med utgångspunkt från ett beräknat platsantal av 146 skulle
äga åtnjuta, högst 223,987 kronor. Någon anledning att nu frångå denna
beräkningsgrund, så att föreningen skulle befrias från att deltaga i kostnaderna
för arbetenas genomförande med ungefär det belopp, som avsågs vid
ärendets behandling hos 1929 års riksdag, synes mig icke föreligga. Viss
begränsning av det förhöjda anslagsbeloppet lärer även böra föranledas av
vad som rörande maximum för ett eventuellt tilläggsanslag uttalades av min
företrädare i ämbetet, vilket av riksdagen lämnades utan erinran. Jag får
därför tillstyrka, att ytterligare statsbidrag till utförande av ifrågavarande
arbeten nu medgives till ett belopp, som med 50,000 kronor understiger
den beräknade kostnaden, eller alltså med 144,113 kronor, varigenom det
sammanlagda statsbidraget skulle komma att utgöra 368,100 kronor, medan
återstoden av kostnaderna eller alltså 50,000 kronor skulle få bestridas av
föreningen. Då föreningens egna byggnadskostnader för anstalten hittills
uppgått till 390,000 kronor, skulle vid bifall till detta förslag summan av de
beviljade byggnadsbidragen (68,013 + 368,100) 436,113 kronor komma att icke
fullt uppgå till samma belopp som summan av föreningens sammanlagda utgifter
för byggnadsarbeten vid anstalten (390,000 + 50,000) 440,000 kronor
och alltså utgöra ungefär hälften av den totala byggnadskostnaden för samtliga
arbeten vid anstalten, en begränsning som enligt vad förut anförts
tidigare ansetts böra iakttagas vid bestämmande av statsbidrags storlek till
ändamål av ifrågavarande slag.

Av det byggnadsbidrag, som sålunda enligt min mening bör beviljas för
eningen, torde under nästa budgetår få tagas i anspråk det belopp av
223,987 kronor, som redan beviljats föreningen för genomförande av 1927
års förslag. Riksdagens medgivande till förändrad användning av det sålunda
beviljade bidraget torde följaktligen nu böra inhämtas. Återstående statsbidraget
eller 144,113 kronor torde böra få utgå under budgetåret 1932/1933.
Rörande sättet för statsbidragets utbetalande delar jag medicinalstyrelsens

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

73

uppfattning, att bidraget torde böra få med nämnda fördelning pa skilda
budgetår utbetalas successivt i mån av arbetenas utförande. Närmare bestämmelser
rörande villkoren för statsbidragets erhållande ävensom beträffande
sättet för dess utbetalande torde det få ankomma på Kungl. Majit
att meddela.

Vid bifall till vad jag förordat beträffande byggnadsarbetena vid Styrsöanstalten
behöver icke för nästa budgetår beräknas något belopp för utförande
av dylika arbeten utöver det redan beviljade beloppet av 223,987
kronor. Däremot måste givetvis frågan om arbetenas utförande enligt den
av mig förordade planen redan nu underställas riksdagens prövning, eftersom
ett godkännande av den nya planen innebär en ändring av 1929 års
riksdags beslut i ämnet.»

Yad härefter angår det sammanlagda anslagsbehovet för nästa budgetår
till bidrag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter
har, såsom av det föregående framgår, medicinalstyrelsen beräknat detta behov
till sammanlagt 1,030,000 kronor. I huvudsak har departementschefen
ej haft något att erinra mot denna beräkning. Vid bifall till vad departementschefen
förordat rörande statsbidrag till vissa kustsanatorier skulle
emellertid ifrågavarande anslag under nästa budgetår komma att ytterligare
belastas med följande belopp, nämligen 57,200 kronor för bidrag till byggnadsarbeten
vid anstalten vid Apelviken, 12,144 kronor för evakueringsbidrag
vid samma anstalt samt 18,784 kronor 25 öre för bidrag till byggnadsarbeten
vid Barkåkraanstalten. Förstnämnda belopp av 1,030,000 kronor
har alltså i följd härav höjts med (57,200 + 12,144 + 18,784:25) 88,128
kronor 25 öre till i runt tal 1,118,000 kronor. Då erfarenheten visat, att
tuberkulossjukvårdsanstalter, för vilkas uppförande eller inrättande statsbidrag
beviljas, ofta bliva färdiga att tagas i bruk först vid en senare tidpunkt
än som ursprungligen antagits samt det vid sådant förhållande
är att förmoda, att statsbidraget även för en del av de byggnadsarbeten,
vilka medtagits i den nu gjorda beräkningen, icke skola hinna utbetalas
under nästa budgetår, har berörda belopp ansetts utan olägenhet kunna något
nedsättas, förslagsvis till 1,000,000 kronor. Anslaget har alltså i riksstaten
för budgetåret 1931/1932 upptagits till sistnämnda belopp.

I sammanhang med Kungl. Majits förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft en inom andra kammaren av herr L. Borggren väckt motion,
nr 36, vari hemställts, att riksdagen måtte, i stället för av Kungl. Majit föreslagna
18,784 kronor 25 öre, bevilja till kustsanatoriet i Barkåkra 115,946
kronor 65 öre, fördelade på tre år d. v. s. 38,648 kronor 76 öre för budgetåret
1931/1932 och lika mycket för vartdera av de två nästföljande åren.

Ifråga örn de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet
hänvisa till motionen.

Vad först angår Kungl. Majits förslag ifråga om byggnadsbolag för arbeten
vid kustsanatoriet vid Apelviken, har utskottet i likhet med departementschefen

74

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

ansett de föreslagna förändringarna i planen till ombyggnadsarbetena vid sanatoriet
ifråga innebära sådana förbättringar, att utskottet ansett sig, trots de
härav föranledda merkostnaderna, icke böra motsätta sig ifrågavarande förslag.
Utskottet tillstyrker salunda, att av anslaget till bidrag till uppförande eller
inrättande av tuberkulossjukvardsanstalter må till föreningen för kustvård åt
skrofulösa barn utgå ett byggnadsbidrag å högst 207,200 kronor. Då samma
skäl, som föranledde beslutet om evakueringsbidrag för budgetåret 1930/1931,
måste anses gälla även i nu föreliggande fall, vill utskottet ock förorda förslaget
i denna del.

Såsom förut nämnts, har Kungl. Majit vidare hemställt örn riksdagens medgivande
att fran det anslag, varom fråga är, till föreningen för skrofulösa barns
vård bevilja ett byggnadsbidrag av högst 18,784 kronor 25 öre för utförande
av vissa arbeten vid Kronprinsessan Victorias kustsanatorium i Barkåkra, Motionsvis
har i anledning av detta förslag hemställts örn anvisandet av ett anslag
å 115,946 kronor 65 öre, att utgå med lika stora andelar för vart och ett av de
tre följande budgetåren.

Beträffande denna fråga torde få erinras, att medicinalstyrelsen, som förordat
det av Kungl. Majit äskade statsbidraget, beträffande bidrag till vissa
övriga arbeten vid sanatoriet anfört, att dessa, som lämpligast borde utföras i
ett sammanhang, icke vore av den trängande art, att ett uppskov med deras
verkställande icke skulle vara tillrådligt. Vid sådant förhållande och då styrelsen
hade sig bekant, att statens sjukvardskommitté komme att i sin utredning
ägna fragen örn kustsanatoriernas finansiering, även vad anginge byggnadsbidrag,
sin uppmärksamhet och därom framlägga förslag, saknade styrelsen anledning
tillstyrka bifall till verkställande av andra byggnadsarbeten än det
bostadshus, varom nu är fråga. Med hänsyn härtill har ock utskottet ansett sig
böra stanna för det av Kungl. Majit äskade beloppet och kan sålunda icke biträda
motionärens yrkande.

Vidkommande förslaget örn byggnadsbidrag åt föreningen för vård av
skrofulösa barn vid havskuranstalt för utförande av vissa arbeten vid Styrsö
kustsjukhus har utskottet icke utan tvekan ansett sig böra tillstyrka detsamma.
Då emellertid utskottet, som förutsätter, att förslaget realiseras på sätt nu förordats,
och att ytterligare statsbidrag för utvidgning av sjukhuset ej må ifrågakomma,
funnit förslaget kunna anses ur sjukvårdssynpunkt praktiskt och
lämpligt, har utskottet icke velat motsätta sig förslaget ifråga.

Vad slutligen angar Kungl. Majits förslag ifråga örn beräkningen av anslaget
till bidrag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter, har
utskottet ansett sig böra tillstyrka Kungl. Majits förslag härutinnan.

Då utskottet i övrigt ej haft något att erinra mot vad Kungl. Majit under
förevarande punkt föreslagit riksdagen, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majits förevarande
förslag och med avslag å herr Borggrens ovanberörda motion,
II. 36, i vad densamma skiljer sig från Kungl. Majits förslag,
I. a) till bidrag till uppförande eller inrättande av tuberkulos -

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

75

sjukvårdsanstalter för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra
reservationsanslag av 1,000,000 kronor;

b) medgiva, att från nämnda anslag må av Kungl. Maj:t
beviljas

till föreningen för kustvård åt skrofulösa barn ej mindre till
fullbordande av vissa i det föregående angivna arbeten vid
kustsanatoriet Apelviken ett byggnadsbidrag av högst 207,200
kronor än även för den del av tiden 1 juli—30 september 1931,
varunder till statligt driftkostnadsbidrag berättigade vårdplatser
inom paviljong II vid sanatoriet på grund av utförandet av
nyssnämnda arbeten icke kunnat vara belagda, ett evakueringsbidrag
till belopp av 2 kronor 75 öre för varje dylik obelagd
vårdplats och dag; samt

till föreningen för skrofulösa barns vard för utförande av
vissa arbeten vid Kronprinsessan Victorias kustsanatorium i
Barkåkra ett byggnadsbidrag av högst 18,784 kronor 25 öre;

samt

c) föreskriva, att här omförmälda statsbidrag skola utgå,
byggnadsbidragen i huvudsaklig överensstämmelse med de
rörande anslag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter
stadgade grunderna och evakueringsbidraget
i tillämpliga delar i huvudsaklig enlighet med de beträffande
anslag till bidrag till driftkostnaderna för dylika anstalter gällande
grunderna samt såväl byggnadsbidragen som evakueringsbidraget
på de närmare villkor i övrigt, som må av Kungl. Maj:t
bestämmas;

II. med ändring av vad 1929 års riksdag bestämt i fråga
örn bidrag till byggnadsarbeten vid Styrsö kustsjukhus

a) medgiva, att Kungl. Maj:t må från anslag till nämnda
ändamål bevilja föreningen för vård av skrofulösa barn vid
havskuranstalt för utförande i huvudsaklig anslutning till ett i
statsrådsprotokollet över socialärenden den 3 januari 1931
återgivet, av föreningen med skrivelse den 29 september 1930
avgivet förslag av vissa i förslaget angivna arbeten vid nämnda
sjukhus ett byggnadsbidrag av högst 368,100 kronor;

b) föreskriva, att av nämnda bidrag må, successivt i mån
av arbetenas utförande på sätt medicinalstyrelsen förordat,
utgå före den 1 juli 1932 högst 223,987 kronor samt före den
1 juli 1933 ytterligare högst 144,113 kronor;

samt

c) förklara, att för åtnjutande av ifrågavarande bidrag i
övrigt skola gälla de särskilda villkor och föreskrifter, sorn
må av Kungl. Majit bestämmas.

76

/Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Sdriftkolt- 64:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 65) att höja det ordinadema
för narie förslagsanslaget till bidrag till driftkostnaderna för tuberkulossjuk^ukvårdt
vårdsanstalter- nu 4,300,000 kronor, med 100,000 kronor till 4,400,000 kronor
anstalter. Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 321—325 i statsrådsprotokollet.

[65.]

_ Det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till driftkostnaderna för tuberkulossjukvårdsanstalter
var för budgetåren 1927/1928, 1928/1929 och 1929/1930
upptaget till 3,200,000, respektive 3,500,000 och 3,700,000 kronor och är i
riksstaten för budgetperioden 1930/1931 uppfört med 4,300,000 kronor.

De jämlikt riksdagens beslut stadgade villkoren för åtnjutande av bidrag
från nämnda anslag innefattas i kungörelse den 28 juni 1918 (nr 494) med
däri genom kungörelser den 7 juli 1921 (nr 384), den 11 april 1924 (nr 145),
den 6 juni 1929 (nr 121) och den 9 maj 1930 (nr 127) gjorda ändringar.

Beträffande bidragsbeloppens storlek må här erinras, att desamma
sedan flera år utgå med följande belopp per dag och patient räknat, nämligen
med 1 krona 75 öre för tuberkulossjukhus, med 1 krona 25 öre för
tuberkulossjukstugor och tuberkulosavdelningar å lasarett samt med 1 krona
35 öre för kustsanatorier. Genom 1930 års kungörelseändring har föreskrivits,
att statsbidrag för driftkostnaderna, vilka tidigare alltid utbetalats halvårsvis
i efterskott, skola, vad angår av andra än landsting eller kommun drivna
kustsjukhus och kustsanatorier för skrofulösa barn samt anstalter, som med
hänsyn till därstädes lämnad behandling äro att likställa med kustsjukhus
eller kustsanatorier, utanordnas kvartalsvis i efterskott. För övriga anstalter
utbetalas bidragen alltjämt halvårsvis i efterskott.

Vidare är att märka, att riksdagen — i samband med beviljande av statsbidrag
till uppförande av s. k. centralsanatorier i Norrbottens och Jämtlands
län samt till, bland annat, utvidgning av centralsanatorium i Västerbottens
^a^ medgivit, att driftkostnadsbidrag till nämnda anstalter finge under
bestämd kortare tid utgå enligt vissa förmånligare grunder än de eljest
gällande.

Vid anmälan av förevarande anslagsäskande har departementschefen anfört,
bland annat, följande:

»Medicinalstyrelsen har, som redan nämnts, beräknat anslagsbehovet för
nämnda budgetår under förutsättning av maximibeläggning och oförändrade
bidragsgrunder till ett belopp av 4,597,604 kronor 55 öre. Enligt vad jag
inhämtat har styrelsen därvid utgått från att de vårdplatser, örn vilka styrelsen
i sin skrivelse sagt att de komma att vara i bruk hela nästa budgetår,
skola beläggas i sa god tid, att statsbidrag under nämnda budgetperiod
kommer att utgå för helt ar. På anförda skäl har medicinalstyrelsen emellertid
ansett sig kunna förorda en nedsättning av nyssnämnda belopp till

4,430,000 kronor, vilket motsvarar en reduktion av maximisiffran med i runt
tal 3.5 %. Vid behandlingen i 1930 års statsverksproposition av frågan
örn anslagsbehovet för innevarande budgetår räknades allenast med en reduktion
av 3 %. De av medicinalstyrelsen lämnade uppgifterna tala emellertid
för att nedsättningen för nästa budgetår kan göras något större. Jag

Statsutskottets utlåtande Nr 5,

77

ansluter mig därför i denna del till styrelsens förslag. I följd härav skulle
anslaget för budgetåret 1931/1932 kunna upptagas till 4,430,000 kronor.
Yissa andra omständigheter torde emellertid kunna inverka på anslagsberäkningen.
Med hänsyn till av medicinalstyrelsen efter anslagskalkylens
uppgörande lämnade uppgifter rörande ett antal vårdplatser, som kunna antagas
tillkomma under nästa budgetår men vilka icke medtagits i kalkylen,
skulle någon höjning av anslagsbeloppet vara befogad. Å andra sidan torde,
såsom framgått av vad jag anfört under nästföregående punkt, evakueringen
av vissa vårdplatser å Apelvikens sanatorium komma att räcka så länge, att
utgiftsminskningen å det nu behandlade anslaget blir större än medicinalstyrelsen
av denna anledning antagit. Vidare lärer man — på samma sätt
som skedde förra året — kunna räkna med någon utgiftsminskning på den
grund att färdigställandet av vissa i medicinalstyrelsens kalkyler medtagna
nya anstalter i någon mån fördröjes. Det erforderliga beloppet synes vid
övervägande av alla dessa faktorer kunna beräknas till 4,400,000 kronor.»

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 74, inom
första kammaren av herr A. Sundberg och den andra, nr 146, inom andra
kammaren av C. Brännberg, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att
till 2 § i kungl, kungörelsen den 28 juni 1918 enligt dess lydelse i kungl,
kungörelsen den 11 april 1924 måtte göras följande tillägg:

»Där anstalt är i första hand avsedd för sjuka, tillhörande viss eller vissa
kommuner eller visst landstingsområde, må hinder för statsbidrags åtnjutande
ej föranledas av den omständigheten att vårdavgift för person från
annan ort utgår med högre belopp än ovan sägs.»

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet
hänvisa till motionen.

Kungl. Maj :ts förevarande förslag angående beräkningen för nästkommande
budgetår av ifrågavarande anslag bär icke föranlett erinran från utskottets
sida.

Yad angår det motionsvis väckta yrkandet, innebär detsamma, såsom av
motionerna framgår, en fråga örn rätta tolkningen av Kungl. Maj:ts cirkulär
den 12 december 1930 angående den ersättning, som enligt de i 51 § fattigvårdslagen
angivna grunder skall utgå för patientvård vid vissa anstalter.
Utskottet förutsätter, att, därest ett klarläggande av de av motionärerna angivna
bestämmelserna kunna befinnas av behovet påkallade, åtgärder härutinnan
komma att i vederbörlig ordning meddelas.

Utskottet hemställer alltså,

I:o att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till
bidrag till driftkostnaderna för tuberkulossjukvårdsanstalter, nu

4,300,000 kronor, med 100,000 kronor till 4,400,000 kronor; samt
Illo) att herrar Sundbergs och Brännbergs ovanberörda motioner,
I: 74 och II: 146, icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Utskottets

yttrande.

78

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Folk sanatorierna.

[66.]

Understödjande
av
dispensärverksamhet.

[67.]

Behandling
av medellösa
lupuspatienter
från
landsorten.

[68.]

Radiumhemmets
i
Stockholm
klinik.

[69.]

65:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 66) och under hänvisning
till vad statsrådsprotokollet (sid. 325—332) i ämnet innehåller, får utskottet
hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till /oltes anator ier na för budgetåret 1931/1932 anvisa
ett extra anslag av 150,000 kronor.

66:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 67) att till understödjande
av dispensärverksamhet för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag
av 480,000 kronor.

Utredningen i ämnet förekommer å sid. 332 och 333 i statsrådsprotokollet.

Till statsbidrag för understödjande av dispensärverksamhet har riksdagen
beviljat extra förslagsanslag alltsedan år 1914. Anslaget, som för budgetåret
1927/1928 utgjorde 380,000 kronor, höjdes för budgetåret 1928/1929 till

390,000 kronor och för budgetåret 1929/1930 till 420,000 kronor samt är för
löpande budgetperiod i riksstaten uppfört med 450,000 kronor.

Gällande föreskrifter för användningen av anslag till förevarande ändamål
äro — i anslutning till av riksdagen godkända grunder — meddelade i kungörelse
den 8 maj 1925 (nr 329) med däri genom kungörelse den 10 maj
1929 (nr 84) gjord ändring.

Den nu föreslagna ökningen av anslaget Ilar sin grund i att detsamma
överbelastats. Utgifterna från anslaget för budgetåret 1929/1930 uppgå till
omkring 470,000 kronor.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, hemställer alltså,

att riksdagen må till understödjande av dispensärverksamhet
för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av

480,000 kronor.

67:o) På grund av Kungl. Majlis förslag (punkt 68) och under hänvisning
till vad statsrådsprotokollet (sid. 333) i ämnet innehåller, hemställer utskottet,

att riksdagen må nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till
behandling av medellösa lupuspatienter från landsorten, nu 60,000
kronor, med 10,000 kronor till 50,000 kronor.

68:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 69) att höja det ordinarie
förslagsanslaget till radiumhemmets i Stockholm klinik, nu 25,000
kronor, med 20,000 kronor till 45,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 334 i statsrådsprotokollet.

Statsbidrag till radiumhemmets i Stockholm klinik har utgått alltsedan år
1921. För ändamålet har från och med budgetåret 1927/1928 varit uppfört
ett ordinarie förslagsanslag å nu utgående belopp.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

79

Gällande bestämmelser för åtnjutande av bidrag från ifrågavarande anslag
återfinnas i Kungl. Maj:ts brev den 6 maj 1927. I detta brev bar stadgats,
bland annat, att bidrag till upprätthållande av verksamheten vid hemmets
klinik skall utgå med 2 kronor 50 öre örn dagen för varje å kliniken
vårdad person.

Belastningen å anslaget utgjorde under budgetåret 1929/1930 enligt riksräkenskapsverkets
redovisning 45,320 kronor. Den nu föreslagna höjningen
är föranledd av att ingen nämnvärd minskning i utgifterna från anslaget
väntas under nästkommande budgetår.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande förslag hemställer
utskottet,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till
radiumhemmets i Stochholm Minik, nu 25,000 kronor, med 20,000
kronor till 45,000 kronor.

69:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 70) att till bidrag till
uppförande, inrättande eller inlösen av epidemisjukhus för budgetåret
1931/1932 anvisa ett estra förslagsanslag av 400,000 kronor.

Utredningen i ämnet förekommer å sid. 335 och 336 i statsrådsprotokollet.

Anslag till bidrag till uppförande, inrättande eller inlösen av epidemisjukhus
hava i riksstaten upptagits från och med år 1921.

I ämnet gällande bestämmelser återfinnas i kungörelse den 7 september
1920 (nr 667) med däri genom kungörelse den 18 juni 1927 (nr 257) gjord
ändring.

Anslaget, som städse haft karaktären av förslagsanslag, utgick för budgetåret
1929/1930 med 600,000 kronor och är i riksstaten för budgetåret 1930/1931
upptaget till 500,000 kronor.

I förhållande till det för löpande budgetår utgående anslaget innebär således
Kungl. Majlis nu föreliggande förslag en nedsättning av anslaget med

100,000 kronor.

Utskottet har icke funnit skäl till erinran mot Kungl. Majits förslag och
hemställer alltså,

att riksdagen må till bidrag till uppförande, inrättande eller
inlösen av ep idena sjukhus för budgetåret 1931/1932 anvisa ett
extra förslagsanslag av 400,000 kronor.

70:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 71) att till bidrag till
driften av epidemisjukhus för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag
av 800,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 336 och 337 i statsrådsprotokollet.

Bidrag till
uppförande,
inrättande
eller inlösen
av epidemisjukhus.

[70.]

Bidrag till
driften av
epidemisjukhus.

[71-]

80

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Bidrag till
uppförande
m. m. av hem
för kroniskt
sjuka.

[72.]

Till bidrag till driften av epidemisjukhus hava anslag varit anvisade från
och med år 1921. Anslaget uppgick för ettvart av budgetåren 1929/1930 och
1930/1931 till 750,000 kronor.

Bestämmelser angående statsbidrag för driften av epidemisjukhus äro
innefattade i kungörelse den 7 september 1920 (nr 668).

Den nu av Kungl. Maj:t föreslagna höjningen med 50,000 kronor av anslaget
för nästkommande budgetår är föranledd av att anslaget överskridits.
Belastningen å anslaget under budgetåret 1929/1930 uppgick således till
986,466 kronor. Ehuru jämväl för innevarande budgetår en hög belastningssiffra
kan förväntas, har likväl, med hänsyn till svårigheten att avgöra, huruvida
den högre belastningen är av mera tillfällig beskaffenhet eller ej, en
höjning, utöver vad ovan sagts, icke ansetts böra för närvarande ifrågakomma.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag får utskottet hemställa,

att riksdagen må till bidrag till driften av epidemisjuJchus
för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av

800,000 kronor.

71:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 72) att till bidrag till
uppförande m. m. av hem för kroniskt sjuka för budgetåret 1931/1932 anvisa
ett extra reservationsanslag av 50,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 337—342 i statsrådsprotokollet.

Alltsedan år 1927 har riksdagen beviljat anslag till bidrag till uppförande
m. m. av hem för kroniskt sjuka. Anslaget, som för budgetåret 1927/1928 hade
karaktär av extra förslagsanslag, har från och med budgetåret 1928/1929
utgått i form av extra reservationsanslag. För budgetperioden 1929/1930
upptogs anslaget till 200,000 kronor och höjdes för löpande budgetperiod till

450,000 kronor.

I ämnet gällande bestämmelser återfinnas i kungörelse den 27 juni 1927
(nr 245) med däri genom kungörelse den 10 maj 1929 (nr 83) gjord ändring.
Här må endast erinras, att — med visst undantag — statsbidrag icke
må sammanlagt utgå för flera sjukplatser än vad angår stad, som icke deltager i
landsting, en på varje tal av tvåtusen av stadens invånare och för landstingsområde
en plats på varje tusental av landstingsområdets invånare. Vid behandling
i 1930 års statsverksproposition av frågan örn anslag för ifrågavarande
ändamål för budgetåret 1930/1931 (femte huvudtiteln, punkt 68) framhöll
föredragande departementschefen, att det visat sig, att intresset för upprättandet
av hem för kroniskt sjuka inom stora delar av riket varit mycket
livligt, så att till och med på sina håll viss konkurrens örn statsbidragen
uppstått mellan landsting å ena sidan och kommuner eller kommunsammanslutningar
å den andra sidan eller mellan kommuner eller kommunsamman -

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

81

slutningar inbördes. En granskning av upprättade förteckningar över de
hem, till vilka byggnads- eller driftbidrag lämnats, hade också enligt departementschefen
givit vid handen, att följden blivit olikheter i förevarande
hänseende skilda landsdelar emellan, som knappast kunde anses betingade
av sakens natur. Inom somliga landstingsområden förekomme sålunda övervägande
landstingsanstalter, under det att i andra län bidrag utgått till
kommunala hem i sådan utsträckning, att med hänsyn till nyss antydda
s. k. folkmängdsregel utrymme knappast funnes för några för större områden
avsedda, av landsting eller kommunalförbund anordnade, statsunderstödda
anstalter. Det ville, uttalade departementschefen, synas, som örn länsstyrelserna
efter samråd med medicinalstyrelsen borde kunna, där så icke
redan skett, påkalla landstingens och kommunernas intresse för ett mera
rationellt ordnande av frågan inom de särskilda landstingsområdena.

Till detta uttalande anslöt sig 1930 års riksdag (riksdagens skrivelse nr
5 A, punkt 59).

Genom brev den 9 maj 1930 bragte Kungl. Hajd till länsstyrelsernas
och medicinalstyrelsens kännedom vad departementschefen och riksdagen
sålunda anfört.

I skrivelser den 20 augusti och den 23 oktober 1930 har medicinalstyrelsen
hemställt örn anvisande av medel för ifrågavarande ändamål för budgetåret
1931/1932. Därvid har styrelsen nämnda 23 oktober beräknat kostnaderna
för statsbidrag för uppförande och inrättande av hem för kroniskt
sjuka under löpande och nästa budgetår till sammanlagt 780,750 kronor,
nämligen 549,750 kronor för anordnande av anstalter, beträffande vilka antingen
Kungl. Majit redan beviljat statsbidrag eller frågan örn statsbidrag
av styrelsen med tillstyrkan underställts Kungl. Majis prövning, 15,000
kronor i anledning av två på Kungl. Majis prövning beroende, av medicinalstyrelsen
avstyrkta ansökningar, 9,000 kronor på grund av en till medicinalstyrelsen
ingiven, Kungl. Majis prövning ännu icke underställd ansökning
samt 207,000 kronor i anledning av ansökningar, som jämlikt år
1929 och 1930 fattade landstingsbeslut vore att förvänta under den närmaste
tiden. Då efter ingången av budgetåret 1930/1931 å anslaget fanns
disponibel en reservation å 715,107 kronor 23 öre, skulle enligt styrelsen
anslagsbehovet för nästa budgetår kunna uppskattas till (780,750 — 715,107
kronor 23 öre), 65,642 kronor 77 öre eller i avrundat tal 65,000 kronor.

Vid anmälan av frågan örn anslag för nu omförmälda ändamål för nästkommande
budgetår har departementschefen anfört, bland annat, följande:

»Statens sjukvårdskommitté, i vars uppdrag ingår att överväga frågan örn
den lämpligaste formen för ordnandet av den kroniska sjukvården, hade såsom
ett förberedande led i sitt arbete utarbetat en promemoria angående hem för
kroniskt sjuka, vilken influtit som nr 2 bland meddelanden från svenska

landstingsförbundets byrå i oktober 1930. — —-----Beträffande en

av de punkter, som behandlades i nämnda promemoria, synes dock åtgärd
omedelbart kunna och böra vidtagas. I skrivelse den 25 november 1930 har
nämligen sjukvårdskommittén anfört i huvudsak följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. 5 höft. (Nr 5.) säl 3i ti

82

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Kommittén hade under sina överväganden rörande vården av kroniskt
kroppsstyrka tagit under närmare omprövning, huruvida icke de beträffande
statsbidragen till sådan vård gällande författningarna (kungörelser den 27 juni
1927 nr 245 och 246) borde förtydligas, i vad angår de kategorier av sjuka, som
skola vara berättigade till vård å dylika hem. Redan fattig vårdslags t iftningskomnättén
hade givit uttryck åt den bestämda meningen, att rörande anstaltsvårdför
kroniskt sjuka vårdbehov förelåge jämväl för personer, som icke vore fattigvårdsberättigade
eller i behov av sådan vård. Detta hade varit en anledning
till att nämnda kommitté ansett det ligga utanför sitt uppdrag att framlägga
plan för organisation av den kroniska sjukvården. Föredragande departementschefen
hade också i den proposition, genom vilken frågan om
statsbidrag till den kroniska sjukvården förelagts riksdagen (nr 112 år 1927),
uttalat den uppfattningen, att nämnda vård skulle avse jämväl personer,
som icke folie under fattigvården. Emellertid hette det nu i de gällande
författningarna, att under kroniskt sjuka förstodes obotligt eller svårbotligt
kroppssjuka, vilka visserligen vore i behov av sjukhusvård och därför icke
lämpligen kunde vårdas å allmän fattigvårdsanstalt, men vilkas tillstånd icke
berättigade till och vilka icke heller kunde erhålla den särskilda vård, för
vilken lasarett och sjukstuga samt därmed jämförliga anstalter vore avsedda.

Statens sjukvårdskommitté ansåge nu, att de ifrågavarande stadgandena
med den avfattning de sålunda erhållit icke gåve ett tydligt uttryck för vad
som avsetts med dem. Enligt kommitténs förmenande borde efter orden
’å allmän fattigvårdsanstalt’ göras tillägget ''eller i sina hem eller annorstädes’.
»

Kommitténs skrivelse slutar med att kommittén ansett sig böra redan
nu bringa vad sålunda anförts till Kungl. Maj:ts kännedom för den åtgärd,
som Kungl. Majit kunde finna anledning att vidtaga i ärendet.

Medicinalstyrelsen har i avgivet utlåtande tillstyrkt bifall till en sådan
ändring, som sjukvårdskommittén ifrågasatt.

Departementschefen har vidare i ärendet anfört följande:

»Det lärer vara uppenbart, att med ifrågavarande bestämmelser icke avsetts
att begränsa vårdmöjligheterna på de statsunderstödda kroniska sjukhemmen
till fattigvårdsklienter. Då, enligt vad sjukvårdskommittén anfört,
avfattningen av dessa bestämmelser icke ansetts otvetydig i detta hänseende,
vill jag tillstyrka, att ett förtydligande i den angivna riktningen göres i de
gällande kungörelserna. En sådan ändring innebär naturligtvis icke ett
föregripande av den utredning rörande den kroniska sjukvården, som pågår
hos statens sjukvårdskommitté. Då med de ifrågasatta författningsändringarna
icke avses att införa någon saklig nyhet, torde riksdagens medgivande
till desamma icke erfordras, men har jag ändock velat i detta sammanhang
omförmäla, att jag, därest riksdagen icke har något att däremot erinra, har
för avsikt att sedermera föreslå Kungl. Majit dylika författningsändringar.

Vad härefter angår uppskattningen av det för nästa budgetår erforderliga
anslaget synes i huvudsak icke vara något att erinra mot medicinalstyrelsens
förslag. Med hänsyn till storleken av befintliga reservationer, varav
bland annat framgår, att färdigställandet av anstalter av ifrågavarande slag

Statsutskottets utlåtande Nr o.

83

gått långsammare, än vid tidigare anslagsberäkning förutsatts, synes det
emellertid knappast vara erforderligt att för nästa budgetår anslå hela det
av medicinalstyrelsen angivna beloppet. Jag förordar för den skull, att
anslaget begränsas till 50,000 kronor-------.»

Mot beräkningen av nu ifrågavarande anslag bär utskottet icke funnit
skäl till erinran.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må till bidrag till uppförande m. m. av hemför
kroniskt sjuka för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag
av 50,000 kronor.

72:o) På grund av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 73) och under hänvisning
till vad statsrådsprotokollet (sid. 342—344) i ämnet innehåller, får utskottet
hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till bidrag till driften av hem för kroniskt sjuka för
budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av 750,000
kronor.

73:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 74) att höja det ordinarie
förslagsanslaget till kliniker vid vanföreanstalter, nu 160,000 kronor,
med 40,000 kronor till 200,000 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet tillåter sig utskottet hänvisa till sid,
344—346 i statsrådsprotokollet.

I riksstaten för budgetåret 1929/1930 voro följande för vanföreväsendet
avsedda ordinarie förslagsanslag uppförda med här angivna belopp, nämligen
till kliniker vid vanföreanstalterna i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg
med 136,000 kronor, till polikliniker vid nämnda vanföreanstalter med 15,000
kronor, till underhåll av skol- och uppfostringshem för vanföra med 70,000
kronor samt till de i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg inrättade undervisningsanstalterna
för vanföra m. m. med 140,000 kronor.

Gällande grunder för åtnjutande av bidrag från ifrågavarande anslag voro
godkända av 1924 års riksdag och av Kungl. Majit fastställda genom brev

den 11 april 1924. De inneburo, att statsbidrag från anslagen finge tills vidare
utgå med följande belopp:

till vanföreanstalternas kliniker, per dag och patient........... kronor 2: 15

» poliklinikerna, per anstalt och kvartal.............................. » 1,250: —

» skol- och uppfostringshemmen, per dag och elev............ » 2: —

» undervisningsanstalternas interna elever, per elev och

månad .............................................................................. * 54:

» undervisningsanstalternas externa elever, per elev och
månad, högst .................................................................

Bidrag
till driften
av hem för
kroniskt
sjuka.

[73.]

Kliniker vid
vanföreanstalter.

[74.]

21: —

84

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

Polikliniker
vid vanföreanstalter.

[75.]

Tillika funnos bestämmelser meddelade angående det högsta antal vårdplatser
å kliniker samt skol- och uppfostringshem, för vilket statsbidrag finge
utgå vid de särskilda anstalterna.

Bland annat med anledning därav att den beslutade nya vanföreanstalten
i Härnösand beräknades komma att färdigställas i slutet av budgetåret
1930/1931 hava från och med sistnämnda budgetår omförmälda ordinarie
anslag erhållit de ändrade rubrikerna kliniker vid vanföreanstalter, polikliniker
vid vanföreanstalter, skol- och uppfostringshem för vanföra samyrkesskolor
för vanföra m. m. Dessa anslag äro i riksstaten för budgetåret
1930/1931 upptagna till respektive 160,000, 15,000, 70,000 och 150,000 kronor.
På därom i 1930 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 70)
gjord framställning medgav samma års riksdag, att för de nya anslagens
användning skulle gälla grunder motsvarande de för de dittillsvarande anslagen
stadgade med de ändringar, som betingades av Härnösandsanstaltens
tillkomst. I överensstämmelse härmed har Kungl. Majit genom brev den 9
maj 1930 dels förordnat, att statsbidrag till klinikerna, poliklinikerna samt
skol- och uppfostringshemmen för vanföra vid vanföreanstalterna i Stockholm,
Göteborg och Hälsingborg ävensom till yrkesskolorna (undervisningsanstalterna)
för vanföra vid samma anstalter skulle i enlighet med tidigare
meddelade bestämmelser från och med den 1 juli 1930 utgå från de nya
anslagen för vanföreväsendet, dels ock förklarat, att Kungl. Majit ville framdeles
bestämma det platsantal och de grunder i övrigt, efter vilka statsbidrag
från omförmälda anslag borde utgå till blivande vanföreanstalt i Härnösand.
Dylikt beslut har ännu icke meddelats.

. Den nu föreslagna höjningen av anslaget till kliniker vid vanföreanstalter
från 160,000 kronor till 200,000 kronor ävensom de under punkterna 74—76
här nedan föreslagna höjningarna av anslagen till polikliniker vid vanföreanstalter,
skol- och uppfostringshem för vanföra samt yrkesskolor för vanföra
m. m. från respektive 15,000, 70,000 och 150,000 kronor till respektive
20,000, 80,000 och 175,000 kronor äro föranledda av Härnösandsanstaltens
tillkomst.

Då utskottet icke funnit skäl till erinran mot beräkningen av förevarande
och de under de tre nästföljande punkterna omförmälda anslagen, får utskottet
alltså under denna punkt hemställa,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till Miniuér
vid vanföreanstalter, nu 160,000 kronor, med 40,000 kronor
till 200,000 kronor.

74:o) Under hänvisning till vad utskottet under närmast föregående punkt
anfört, hemställer utskottet,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till
polikliniker vid vanföreanstalter, nu 15,000 kronor, med 5,000
kronor till 20,000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

85

75:o) Under åberopande av vad utskottet under punkt 73 anfört, får utskottet
hemställa,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till
skol- och uppf Östring shem för vanföra, nu 70,000 kronor, med

10,000 kronor till 80,000 kronor.

76:o) Under hänvisning till vad utskottet under punkt 73 anfört, hemställer
utskottet,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till yrkesskolor
för vanföra m. m., nu 150,000 kronor, med 25,000
kronor till 175,000 kronor.

77:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkt 78) angående bidrag till
uppförande av ny vanföreanstalt i Stockholm kommer utskottet att framdeles
under riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom
för riksdagen

anmäla.

78:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 79) att höja det ordinarie
förslagsanslaget till bidrag till resor för vanföra jämte vårdare, nu

130.000 kronor, med 20,000 kronor till 150,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 352 och 353 i statsrådsprotokollet.

Det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till resor för vanföra jämte vårdare,
som för vart och ett av budgetåren 1927/1928 och 1928/1929 var i
riksstaten uppfört med 105,000 kronor, höjdes för budgetåret 1929/1930 till

120.000 kronor och för innevarande budgetår till 130,000 kronor.

Bestämmelser rörande ifrågavarande statsbidrag voro tidigare meddelade

i kungörelse den 1 december 1914 (nr 459) med däri genom kungörelser den
29 augusti 1919 (nr 578) och den 7 maj 1926 (nr 173) gjorda ändringar.
Dessa bestämmelser hade avseende å resor, som av vanföra jämte vårdare
företogos till och från någon av vanföreanstalterna i Stockholm, Göteborg
och Hälsingborg. Genom kungörelse den 6 maj 1927 (nr 150) utsträcktes
bestämmelserna att från och med den 1 juli 1927 i tillämpliga delar gälla
jämväl beträffande resor, som av vanföra jämte vårdare företagas till och
från Eugeniahemmet i Stockholm.

Genom beslut den 9 maj 1930 har utfärdats ny kungörelse i ämnet (nr 126),
som trätt i kraft den 1 juli 1930 och genom vilken upphävts samtliga förut
omförmälda kungörelser. Den nya kungörelsen skiljer sig dock i sak från
de äldre bestämmelserna endast därutinnan, att densamma — i överensstämmelse
med beslut vid 1930 års riksdag — utsträckts att gälla även för
resor, som av vanföra jämte vårdare företagas till och från den nya vanföreanstalten
i Härnösand.

Skol och
uppfostringshem
för
vanföra.

[76.]

Yrkesskolor
för vanföra
m. m.

[77.]

Bidrag till
uppförande
av ny
vanföreanstalt
i
Stockholm.

[78.]

Bidrag till
resor för vanföra
jämte
vårdare.

L79-]

86

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Belastningen å ifrågavarande anslag har utgjort under budgetåret 1927/1928
123,877 kronor, under budgetperioden 1928/1929 132,422 kronor och under
budgetåret 1929/1930 143,730 kronor.

Den nu föreslagna höjningen av anslaget är föranledd av de år från år
stegrade utgifterna för bidrag till ifrågavarande resor.

Eugenia hemmet.

[80.]

Åtgärder mot
utbredning
av könssjukdomar.

[81-]

Kostnader
i övrigt för
allmän hälsooch
sjukvård.

[82.]

Lindring
i mindre
bemedlade
patienters å
landsbygden
sjukvårdskostnader.

[83.]

Utskottet har icke funnit skäl till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag och
hemställer alltså,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till
bidrag till resor för vanföra jämte vårdare, nu 130,000 kronor,
med 20,000 kronor till 150,000 kronor.

79:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 80) och under hänvisning
till vad statsrådsprotokollet (sid. 353 och 354) i ämnet innehåller, hemställer
utskottet,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till Eugeniahemmet för budgetåret 1931/1932 anvisa
ett extra anslag av 5,000 kronor.

80:o) Under hänvisning till vad utskottet under punkt 49 här ovan anfört, får
utskottet i enlighet med vad Kungl. Maj.‘t föreslagit (punkt 81) hemställa,

att riksdagen må, med uteslutande ur riksstaten av det under
avdelningen medicinalstaten samt hälso- och sjukvården, underavdelningen
hälsovård i allmänhet upptagna ordinarie förslagsanslaget
till allmän hälso- och sjukvård, under samma avdelning
och underavdelning med rubriken åtgärder mot utbredning
av könssjukdomar uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 690,000
kronor.

81 :o) Under åberopande av vad utskottet anfört under punkt 49 här ovan,
får utskottet på grund av Kungl. Majlis förslag (punkt 82) hemställa,

att riksdagen må under avdelningen medicinalstaten samt
hälso- och sjukvården, underavdelningen hälsovård i allmänhet
med rubriken kostnader t övrigt för allmän hälso- och sjukvård
uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 25,000 kronor.

82:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 83) att till lindring i
mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader för budgetåret
1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av 70,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 359 och 360 i statsrådsprotokollet.

Gällande bestämmelser örn grunderna för användning av anslag till lindring
i sjukvårdskostnaderna för mindre bemedlade patienter å landsbygden

Statsutskottets utlåtande Nr 5. 87

återfinnas i kungörelser den 29 juni 1926 (nr 293) och den 26 juli 1926
(nr 390).

Ifrågavarande anslag, som för budgetåret 1928/1929 utgick med 50,000
kronor, höjdes för budgetåret 1929/1930 till 60,000 kronor, med vilket belopp
anslaget utgår jämväl under innevarande budgetår. Utgifterna å anslaget hava
för de två förstnämnda budgetperioderna uppgått till respektive 54,467
kronor och 59,585 kronor 12 öre.

Med hänsyn till väntad ytterligare höjning av belastningssiffran har anslagsbeloppet
nu föreslagits ökat med 10,000 kronor.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag får utskottet
hemställa,

att riksdagen må till lindring i mindre bemedlade patienters
d landsbygden sjukvårdskostnader för budgetåret 1931/1932 anvisa
ett extra förslagsanslag av 70,000 kronor.

83:o) I överensstämmelse med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 84) och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 360 och
361) i ämnet innehåller, får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till bidrag för anställning av distriktssköterskor för
budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av 220,000
kronor.

84:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 85) att till dyrtidshjälp
åt distriktssköterskor för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag
av 1,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 361 och 362 i statsrådsprotokollet.

Dyrtidshjälp av statsmedel åt distriktssköterskor har utgått alltsedan år
1920. Anslagen för detta ändamål utgjorde till en början 100,000 kronor för
år, men med hänsyn till minskad belastning har successiv anslagsnedsättning
ägt rum. För vartdera av budgetåren 192</1928 och 1928/1929 var anslaget
uppfört med endast 2,000 kronor. För budgetåret 1929/1930 sänktes
anslagsbeloppet ytterligare till 1,500 kronor, med vilket belopp anslaget
jämväl är uppfört i riksstaten för innevarande period.

Gällande bestämmelser för åtnjutande av ifrågavarande dyrtidshjälp äro
innefattade i kungörelse den 7 maj 1926 (nr 172) med däri genom kungörelser
den 6 maj 1927 (nr 148) och den 9 maj 1930 (nr 132) gjorda
ändringar. Även den nu föreslagna nedsättningen av anslaget är beroende
på minskad belastning å detsamma.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må till dyrtidshjälp åt distriktssköterskor för
budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av 1,000
kronor.

Sidrag för
anställning
av distriktssköterskor.

[84.]

Dyrtidshjälp
åt distriktssköterskor.

[85.]

88

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

alrningtilåt . 85:°1 1 enli§het med Kungl. Majis förslag (punkt 86) och under hänvisdistriktsbarn-
vad statsrådsprotokollet (sid. 363 och 364) i ämnet innehåller, får

morskor och utskottet hemställa,
reservbarn morskor-

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår

l®6.] ägt rum, till bidrag till avlöning åt distriJctsbarnmorsJcor och re servbarnmorsJcor

för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag
av 690,000 kronor:

2&wS 86:o) Kungl. Maji har föreslagit riksdagen (punkt 87) att till dyrtidshjälp
barnmorskor ^ distriktsbarnmorskor m. fl. för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förm-fl.
slagsanslag av 90,000 kronor.

[87.] Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 364 och 365 i statsrådsprotokollet.

Till dyrtidshjälp at distriktsbarnmorskor och vissa av kommun fast anställda
barnmorskor har anslag beviljats från och med år 1920. Anslagsbeloppet
utgjorde till en början 400,000 kronor för år men har sedermera
successivt minskats. För budgetåret 1925/1926 utgjorde anslaget 250,000
kronor.

Ett av Kungl. Maji för 1926 års riksdag (proposition nr 20) framlagt och
av riksdagen godkänt förslag rörande bland annat höjning av löneförmånerna
för distriktsbarnmorskor beräknades medföra en minskning i kostnaderna
för dyrtidshjälp åt distriktsbarnmorskor m. fl., så att dessa kostnader skulle
kunna nedbringas till ett årsbelopp av omkring 100,000 kronor. För vartdera
av budgetåren 1927/1928 och 1928/1929 har i anslutning till denna
beräkning anslaget upptagits till 100,000 kronor. För budgetåret 1929/1930
uppfördes anslaget — i anslutning till vissa av medicinalstyrelsen gjorda
belastningsberäkningar (se 1929 års statsverksproposition, femte huvudtiteln,
punkt 75) — med 115,000 kronor. För löpande budgetår har anslaget ånyo
beräknats till 100,000 kronor.

Gällande bestämmelser för åtnjutande av ifrågavarande dyrtidshjälp äro
innefattade uti kungörelse den 18 juni 1926 (nr 239) med däri genom kungörelser
den 6 maj 1927 (nr 149) och den 9 maj 1930 (nr 131) gjorda ändringar.

Utgifterna från förenämnda anslag hava under de tre senast förflutna
budgetåren uppgått till följande belopp, nämligen för budgetåret 1927/1928
till 142,679 kronor, för budgetåret 1928/1929 till 109,377 kronor och för budgetåret
1929/1930 till 92,433 kronor.

Den successivt minskade belastningen å anslaget har nu ansetts böra
föranleda en reduktion av detsamma med 10,000 kronor.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,
hemställer alltså,

att riksdagen må till dyrtidshjälp åt distriktsbarnmorslcor m. fl.
för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av

90,000 kronor.

89

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

87:o) I fråga om Kungl. Maj:ts förslag (punkt 88) angående anslag till Försöksverkförsöksverksamhet
beträffande för- och eftervård vid barnsbörd kommer bför_

utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet oc;t eftervård
skolat härigenom för riksdagen md barnsbörd.

... L°°-J

anmäla.

88:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 89) att till förbättrad
sjukvård inom rikets ödemarksområden för budgetåret 1931/1932 anvisa ett
extra reservationsanslag av 120,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 368—374 i statsrådsprotokollet.

För åren 1921 och 1922 samt för första halvåret 1923 anvisade riksdagen
på Kungl. Majits förslag extra anslag för provisoriska åtgärder beträffande
sjukvården inom rikets ödemarksområden. Från och med budgetåret 1923/1924
har funnits disponibelt ett extra reservationsanslag till förbättrad sjukvård
inom rikets ödemarksområden.

Från anslag till sistnämnda ändamål skulle ursprungligen enligt av riksdagen
bestämda grunder kunna beviljas statsbidrag till upprättande av sjukstugor
vid läkarstationer, till förhyrande av lokaler för provisoriska sjukhärbärgen,
till förhöjning av statsbidraget till distriktssköterskor (ödemarkstillägg),
till anställande av samariter samt till anskaffande, drift och underhåll av
automobiler och motorbåtar för sjukvårdsändamal. Statsbidragen skola, vad
angår uppförande av sjukstugor, begränsas till ödemarksområdena i Norrbottens
och Västerbottens län men i övrigt avse nyssnämnda områden
jämte västra delarna av Jämtlands län, dock med rätt för Kungl. Majit att
i förekommande fall medgiva jämkning av omförmälda begränsning.

Vid 1926 års riksdag beslöts i enlighet med Kungl. Majits förslag, att
från anslag till förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden skulle
beredas medel jämväl till två ändamål, för vilka anslaget dittills ej varit
avsett, nämligen dels extra statsbidrag till avlöning av distriktsbammorskor
inom de delar av Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, som räknas
till ödemarksområden, ävensom till avlöning av reservbarnmorskor inom
nämnda tre län (ödemarkstillägg till distrikts- och reservbarnmorskor), dels ock
statsbidrag till flyttningskostnader åt distriktsbammorskor i sådana ödemarksdistrikt,
som skulle kunna komma i åtnjutande av nyssnämnda extra statsbidrag.

Bidragen till samtliga nu ifrågavarande ändamål utgå i enlighet med bestämmelser
i kungörelse den 15 juni 1923 (nr 227) med ändringar genom
kungörelser den 11 april 1924 (nr 158), den 18 juni 1926 (nr 248) och den
6 maj 1927 (nr 147).

Anslaget till förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden bestämdes
för budgetåret 1923/1924 till 157,000 kronor. Samma belopp anvisades för
nästföljande budgetperiod. Med hänsyn till förefintliga reservationer sänktes
anslaget för budgetåren 1925/1926 och 1926/1927 till 107,000 respektive 50,000
kronor, och för perioden 1927/1928 upptogs av samma anledning icke något

Förbättrad
sjukvård
inom rikets
ödemarksområden.

[89.]

90

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

anslag för ändamålet å budgeten. För budgetåren 1928/1929, 1929/1930 och
1930/1931 beviljades för samma ändamål anslag å 170,000, respektive 44,000
och 31,000 kronor.

Av anslaget har Kungl. Majit hittills beviljat statsbidrag, bland annat,
för uppförande av inalles åtta sjukstugor, vilket antal beräknades i en av
medicinalstyrelsen på sin tid uppgjord plan beträffande statsbidrag till uppförande
av sjukstugor inom områden, varom här är fråga.

Vid anmälan av förevarande anslagsäskande har departementschefen anfört
följande:

»Enligt medicinalstyrelsens nu framlagda plan skulle statsbidrag beräknas
för anordnande av ytterligare fyra sjukstugor i Norrbottens län, nämligen i
Vittangi, Pajala, Övertorneå och Jokkmokk, och av ytterligare en sjukstuga
i Västerbottens län, nämligen i Sorsele. Statens kostnader härför uppskattas
av styrelsen till (201,000 + 50,000) 251,000 kronor. Till denna plan — efter
vars genomförande behovet av ödemarkssjukstugor torde kunna anses fyllt —
kan jag i huvudsak ansluta mig, så mycket hellre som tre av de fem nu
upptagna sjukstugorna voro medtagna redan i den ursprungliga planen och
alltså behov av dessa sjukstugor redan länge ansetts föreligga. Vad angår
de planerade sjukstugorna i Jokkmokk och Sorsele — vilka däremot icke
upptagits i den ursprungliga planen — torde, såsom framgått av det anförda,
numera föreliggande omständigheter nödvändiggöra inrättandet av nya
anstalter.

Jag vill emellertid framhålla, att enligt min mening den nu uppgjorda
planen lika litet som den tidigare bör betraktas såsom bindande, utan torde
det liksom hittills få ankomma på Kungl. Majit att efter prövning i varje
särskilt fall besluta örn statsbidrag. Dock lärer det icke böra ifrågakomma,
att Kungl. Majit utan inhämtande av riksdagens medgivande beviljar statsbidrag
för upprättande av mer än ytterligare fem sjukstugor av här avsett
slag eller överskrider den av medicinalstyrelsen beräknade totalkostnaden
av 251,000 kronor. Det synes icke vara lämpligt att på förhand bestämma
någon viss tid för planens genomförande. Under alla förhållanden torde
kostnaderna för ifrågavarande statsbidrag kunna fördelas på åtskilliga budgetår.

Vad beträffar behovet av anslag till förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden
under nästa budgetår får jag meddela, att reservationerna å
anslaget vid ingången av löpande budgetår uppgingo till 103,922 kronor.
Då anslaget för nämnda budgetår utgör 31,000 kronor, fanns alltså den
1 juli 1930 tillgängligt ett belopp av i runt tal 135,000 kronor. Enligt vad
jag inhämtat kan det antagas, att under budgetåret 1930/1931 kommer att
utbetalas statsbidrag med 50,000 kronor för en av de åtta sjukstugor, beträffande
vilka beslut örn statsbidrag meddelats av Kungl. Majit. För övriga sju
redan uppförda sjukstugor har sådan utbetalning tidigare ägt rum. Med
hänsyn härtill och då för andra ändamål än sjukstugor alltjämt torde böra
beräknas 81,000 kronor per budgetår, delar jag medicinalstyrelsens uppfattning,
att några nämnvärda reservationer å anslaget icke kunna antagas vara

Statsutskottets utlåtande Nr <5.

91

att tillgå vid ingången av nästa budgetår. I motsats till styrelsen anser jag
däremot icke nödvändigt att för budgetåret 1931/1932 räkna med statsbidrag
till mer än en av de sjukstugor, vilka upptagits i den nya planen. Då den
sjukstuga, som närmast kommer i fråga till statsbidrag, såvitt nu kan bedömas
är den i Vittangi, torde kostnaden för detta ändamål icke beböva
uppskattas till högre belopp än det beräknade bidraget till nämnda sjukstuga
eller 39,000 kronor. Behovet av medel för andra ändamål än sjukstugor
synes i anslutning till vad nyss anförts även för nästa budgetår böra
beräknas till 81,000 kronor. Anslaget torde i följd härav böra för nästa
budgetår upptagas till (39,000 + 81,000) 120,000 kronor. Liksom medicinalstyrelsen
förutsätter jag härvid att — frånsett utvidgningen av planen för
sjukstugorna — hittills gällande grunder för användningen av anslag till
ifrågavarande ändamål lämnas orubbade.»

Kungl. Maj:ts förevarande förslag har icke givit utskottet anledning till
erinran, och utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må till förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden
för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag
av 120,000 kronor.

89:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 90) att till sjuktransporter
med flygplan för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag
av 50,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 375—379 i statsrådsprotokollet.

Från och med år 1927 har riksdagen på därom av Kungl. Majit gjorda
framställningar årligen i form av extra reservationsanslag beviljat anslag till
sjuktransporter med flygplan. Såväl anslagsbeloppen som de ändamål, för
vilka anslagen använts, hava emellertid under årens lopp undergått vissa
förändringar. Beträffande dessa må här i korthet erinras örn följande.

Det för budgetåret 1927/1928 anvisade anslaget uppgick till 25,000 kronor
och användes till bestridande av de underhålls- och driftkostnader, som
föranleddes av att ett vid fjärde flygkåren å Frösön stationerat flygplan
disponerades för civil sjukvårdsverksamhet.

För budgetåret 1928/1929 utgjorde ifrågavarande anslag 40,000 kronor.
Anslaget disponerades delvis på samma sätt som det för budgetåret
1927/1928 anvisade men användes därjämte för bestridande av kostnaderna
för underhåll av dels ett föreningen Svenska röda korset tillhörigt sjuktransportaeroplan,
som av föreningen ställts till försvarsväsendets förfogande
för att med Boden som stationeringsort användas till civila sjuktransportflygningar
i Norrbottens län, dels ock ett flygvapnet tillhörigt flygplan i
Boden, vilket erhöll till uppgift att tjäna som reservplan till det civila flygplanet.
Driftkostnaderna för flygplanen i Boden hava bekostats av föreningen
Svenska röda korset.

Sjuk transporter


med flygplan.

[90.]

92

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

För budgetåret 1929/1930 upptogs för ändamålet ett anslag av 45,000 kronor.
Från detta anslag hava bestritts utgifterna till underhåll av nyssnämnda
två flygplan i Boden. Sedan Kungl. Majit genom brev den 3 augusti 1929
medgivit, att ett föreningen Svenska röda korset tillhörigt, speciellt för
sjuktransport byggt aeroplan finge tills vidare uppställas vid fjärde flygkåren
a Frösön samt att därefter det vid nämnda flygkår stationerade militärflygplanet
endast skulle tagas i anspråk såsom reservplan till det nya
fl}Kplanek ävensom förordnat, att kostnaderna för underhåll och drift av
det nya aeroplanet skulle bestridas från anslaget till sjuktransporter med
flygplan, har nämnda anslag därjämte använts för bestridande av utgifterna
för drift och underhåll av båda de å Frösön stationerade flygplanen.

I 1930 ars statsverksproposition uppskattades de för löpande budgetår
erforderliga beloppen till 20,000 kronor för underhåll av flygplanen i Boden,

20,000 kronor till underhåll av flygplanen å Frösön, 5,000 kronor till driftkostnaderna
för sistnämnda flygplan och 16,000 kronor för anskaffande av
en reservmotor till det civila flygplanet å Frösön eller alltså sammanlagt
till 61,000 kronor. Med hänsyn till uppkomna besparingar å reservationsanslaget
för budgetåret 1928/1929 ansågs anslaget för budgetåret 1930/1931
dock icke behöva upptagas till högre belopp än 45,000 kronor. Detta belopp
blev också av riksdagen beviljat.

Utgifterna för de olika flygplanens betjäning hava i fråga örn samtliga
flygplan bestritts av medel under fjärde huvudtiteln. Från anslag under
sistnämnda huvudtitel hava även hittillsvarande kostnader för hangar, slipanordningar
och dylikt anvisats.

I skrivelse den 30 augusti 1930 har flygstyrelsen hemställt örn anvisande
linder femte huvudtiteln av medel till sjuktransporter med flygplan för budgetåret
1931/1932 samt därvid lämnat redogörelse för användningen av det
för budgetåret 1929/1930 till sådant ändamål beviljade anslaget å 45,000
kronor.

Av berörda redogörelse inhämtas, att av det för sistnämnda budgetår
disponibla anslagsbeloppet, vilket på grund av reservationer från budgetåret
1928/1929 utgjorde tillhopa 64,384 kronor, använts sammanlagt 36,003
kronor 55 öre, därav 3,817 kronor 35 öre till driften av flygplanen å Frösön
samt 32,186 kronor 20 öre till underhåll för nämnda flygplan och flygplanen

1 Boden. På grund härav fanns vid ingången av innevarande budgetår en
reservation å anslaget av 28,380 kronor 45 öre.

Flygstyrelsen har — under framhållande av att driftkostnaderna för ifrågavarande
flygplan stöde i direkt förhållande till sjuktransportintensiteten
samt därför vore svåra att på förhand beräkna — hemställt, att till driftkostnader
för flygplanen vid Frösön måtte för budgetåret 1931/1932 beräknas
ett belopp av 5,000 kronor. Kostnaderna för underhåll av flygplanen å
Frösön och i Boden har flygstvrelsen för nästa budgetår uppskattat till

2 X 20,000 kronor eller 40,000 kronor.

För att säkerställa sjuktransporttjänsten med flygplan har flygstyrelsen
vidare ansett nödvändigt, att en reservmotor anskaffas för det civila sjuk -

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

93

transportaeroplanet i Boden, varigenom detta aeroplan i berörda hänseende
skulle bliva likställt med motsvarande flygplan å Frösön. För detta ändamål
har flygstyrelsen för nästa budgetår räknat med en engångskostnad å
förevarande anslag av 16,000 kronor.

Under förmälan att flygstyrelsen i ärendet samrått med medicinalstyrelsen
och överstyrelsen för föreningen Svenska röda korset, vilka icke haft
något att erinra mot styrelsens förslag, har flygstyrelsen på dessa grunder
hemställt, att till sjuktransporter med flygplan måtte under femte huvudtiteln
för nästa budgetår anvisas ett anslag av (5,000 + 40,000 + 16,000)

61,000 kronor.

Mot flygstyrelsens föreliggande förslag angående storleken av anslaget
till sjuktransporter med flygplan för budgetåret 1931/1932 har departementschefen,
efter samråd med chefen för försvarsdepartementet, väsentligen icke
funnit anledning till erinran. Med hänsyn till att de besparingar, som uppkommit
å anslaget för budgetåret 1929/1930, med omkring 12,000 kronor
överstigit det belopp, varmed i fjolårets statsverksproposition räknats såsom
tillgängliga reservationer, har emellertid anslaget ansetts kunna i förhållande
till styrelsens förslag nedsättas förslagsvis till 50,000 kronor.

Utskottet finner sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag och
hemställer alltså,

att riksdagen må till sjuktransporter med flygplan för budgetåret
1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag av 50,000
kronor.

90:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 91) att till stipendier stipendier
för deltagande i medicinska fortsättningskurser m. m. för budgetåret 1931/1932
anvisa ett extra anslag av 6,400 kronor. fortsätinings Utredningen

i ämnet återfinnes å sid. 379—382 i statsrådsprotokollet.

Till stipendier för i statens, landstings eller kommuns tjänst anställda
läkare för bevistande av medicinska fortsättningskurser i Stockholm anvisade
riksdagen på extra stat för år 1915 4,500 kronor samt för vartdera av åren
1917 och 1919 6,000 kronor. För år 1921 beviljades av riksdagen till dylikt
ändamål ett anslag å extra stat till belopp av 12,000 kronor.

Under vart och ett av åren 1921—1924 gjorde medicinalstyrelsen hemställan
örn anvisande av medel till motsvarande ändamål. Av statsfinansiella
skäl ledde dock icke någon av dessa framställningar till anslagsäskande
från Kungl. Maj:ts sida. I enlighet med i motionsväg framlagt förslag beviljade
emellertid 1925 års riksdag för budgetåret 1925/1926 ett extra anslag
till stipendier av förevarande slag m. m. till belopp av 7,500 kronor.

I anledning av ett vid 1928 års riksdag — vid vilken proposition i ämnet
icke förelåg — motionsvis väckt förslag örn beviljande av anslag till stipendier
för bevistande av medicinska fortsättningskurser m. m. — vilket förslag
icke vann riksdagens bifall — uttalade riksdagen, att då riksdagen i likhet

94

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

Understöd åt
J. Henriksson
för odling
av medicinalväxter
m. m.

[92.]

med motionäi-en ansåge, att anordnandet av medicinska fortsättningskurser
vore av synnerligen stor betydelse för utvidgande av läkarnas kunskaper
samt att möjliggörandet av dylika kurser utan alltför långt uppehåll mellan
varje kurs borde understödjas, riksdagen förutsatte, att Kungl. Maj:t till
1929 års riksdag toge under omprövning, huruvida ej anslag för detta ändamål
då borde äskas å riksstaten.

I 1929 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 80) förordade
föredragande departementschefen anvisande av anslag för ändamålet. Enligt
departementschefen borde — med hänsyn till att i kurserna deltagande
ordinarie förste provinsialläkare och provinsialläkare, i olikhet mot vad
tidigare varit fallet, ägde rätt att under tiden för deltagandet bibehålla samtliga
avlöningsförmåner — maximibeloppen för stipendierna nedsättas från
300 kronor till 250 kronor. Det för dylika stipendier erforderliga beloppet
uppskattades av departementschefen till 5,750 kronor. Vidare borde enligt
departementschefen det i anslaget ingående beloppet till resebidrag för i
fortsättningskurs deltagande provinsialläkare från de fyra nordligaste länen
upptagas till högst 650 kronor. Departementschefen hemställde därför, att
anslaget måtte för budgetåret 1929/1930 i riksstaten uppföras med 6,400
kronor.

I överensstämmelse med departementschefens förslag äskade Kungl. Maj:t
och anvisade riksdagen för sistnämnda budgetår ett anslag till omförmälda
stipendier m. m. av 6,400 kronor.

Genom brev den 10 maj 1929 ställde Kungl. Maj:t det sålunda beviljade
anslaget till medicinalstyrelsens förfogande att jämlikt i brevet närmare
meddelade föreskrifter användas i enlighet med i 1929 års statsverksproposition
angivna grunder.

För löpande budgetår har icke begärts något anslag för här ifrågavarande
ändamål.

Det nu föreslagna beloppet har förutsatts skola disponeras enligt senast
av statsmakterna godkända grunder.

Kungl. Maj:ts förevarande förslag får utskottet tillstyrka. Utskottet tilllåter
sig härvid hänvisa till den motivering, som innefattas i det här ovan
återgivna, av riksdagen gjorda uttalandet angående anslag för ändamålet för
budgetåret 1929/1930.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må till stipendier för deltagande i medicinska
fortsättningskurser m. m. för budgetåret 1931/1932 anvisa ett
extra anslag av 6,400 kronor.

91:o) I överensstämmelse med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
(punkt 92) och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 382 och
383) i ämnet innehåller, får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till understöd åt J. Henriksson för odling av medicinalväxter
m. m. för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra
anslag av 2,000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

95

92:o) I fråga om två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 97, inom
första kammaren av herr J. Nilsson i Malmö m. fl. och den andra, nr 99,
inom andra kammaren av herr TI. H. Schött m. fl. angående anslag till svenska
eldbegängélseföreningen kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva
utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

Överståthållarämbetet och landsstaten.

93:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 93) att

dels godkänna det av departementschefen förordade förslaget till ordinarie
avlöningsstat för befattningshavare vid länsstyrelserna, att tillämpas från och
med budgetåret 1931/1932;

dels ock nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till befattningshavare vid
länsstyrelserna, nu 4,073,600 kronor, med 11,500 kronor till 4,062,100 kronor.

I fråga örn utredningen i ämnet tillåter sig utskottet hänvisa till sid. 384—
388 i statsrådsprotokollet.

Av det nu uppförda ordinarie förslagsanslaget till befattningshavare vid länsstyrelserna
motsvarar ett belopp av 4,066,000 kronor slutsumman av den för
dessa befattningshavare från och med hudgetåret 1930/1931 gällande ordinarie
avlöningsstaten, medan återstoden eller 7,600 kronor motsvarar slutsumman av
den från och med samma budgetår gällande övergångsstaten för befattningshavare
vid länsstyrelserna.

Den av riksdagen godkända ordinarie avlöningsstaten för befattningshavare
vid länsstyrelserna, vilken av Kungl. Majit fastställts genom brev den 9 maj
1930, är av följande utseende:

Ordinarie avlöningsstat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ............ 2,660,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag .......................... 50,000

Avlöningsförstärkning till landssekreterare och landskamrerare, förslagsanslag
.............................................. 124,000

Personligt lönetillägg till landssekreterare och landskamrerare, förslagsanslag
.............................................. 46,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 1,161,000

Sakkunniga till biträde vid utredningar m. m................... 15,000

Sakkunniga inventeringsbiträden åt landsfogdarna m. fl., förslagsanslag
..................................... 10,000

Summa kronor 4,066,000

Enligt Kungl. Majits nu föreliggande förslag skulle vidtagas ändring endast
beträffande anslagsposten till personligt lönetillägg till landssekreterare och
landskamrerare.

Motioner
angående
anslag till
svenska eldbegängelsef''öreningen.

Befattningshavare
vid
länsstyrelserna.

[93.]

96

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Vad angår denna anslagspost, innebar 1925 års beslut i samband med löneregleringen
för befattningshavare vid länsstyrelserna, att ordinarie landssekreterare
eller ordinarie landskamrerare, som övergått till den nya lönestaten och
vilkens sammanlagda avlöning, tillfällig löneförbättring däri inbegripen, i medeltal
under åren 1920—1924 jämte under samma tid i medeltal uppburna
sportler överstigit vederbörande avlöning, däri inberäknad avlöningsförstärkning,
för budgetåret 1925/1926, skulle tilldelas personligt lönetillägg, motsvarande
berörda överskott, dock högst 5,400 kronor för år räknat, med iakttagande
att det sålunda bestämda personliga lönetillägget skulle avskrivas med en niondel
från och med den 1 juli 1926, med ytterligare en niondel å det ursprungliga
beloppet från och med den 1 juli 1927 o. s. v., så att hela beloppet vore avskrivet
med utgången av juni månad 1934.

Förutom genom nu nämnda successiva avskrivning skall enligt gällande
grunder det särskilda personliga lönetillägget minskas, i den mån tjänstemannens
avlöning till följd av uppflyttning till högre löneklass ökas utöver
den nyss angivna sammanlagda avlöningen omedelbart efter övergången till den
nya lönestaten.

Denna anslagspost, som med hänsyn till sin natur årligen undergått minskning
och med vilken man endast behöver räkna till och med budgetåret 1933/1934,
har för nästkommande budgetår synts kunna ytterligare nedsättas med en fjärdedel
av dess nuvarande belopp eller alltså med 11,500 kronor. På grund härav
har anslagsposten nu upptagits till 34,500 kronor.

Vid bifall till vad sålunda förordats skulle staten för befattningshavare vid
länsstyrelserna från och med den 1 juli 1931 erhålla följande utseende:

Ordinarie avlöningsstat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.............. 2,660,000

Yikariatsersättningar, förslagsanslag .......................... 50,000

Avlöningsförstärkning till landssekreterare och landskamrerare, förslagsanslag
.............................................. 124,000

Personligt lönetillägg till landssekreterare och landskamrerare, förslagsanslag
.............................................. 34,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag 1,161,000

Sakkunniga till biträde vid utredningar m. m................... 15,000

Sakkunniga inventeringsbiträden åt landsfogdarna m. fl., förslagsanslag
..................................... 10.000

Summa kronor 4,054,500

I fråga örn övergångsstaten för befattningshavare vid länsstyrelserna, såsom
ovan nämnts slutande å ett belopp av 7,600 kronor, har ändring nu icke påkallats.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle således anslaget till befattningshavare
vid länsstyrelserna för nästkommande budgetår bestämmas till (4,054,500 +
7,600) 4,062,100 kronor och alltså sänkas med 11,500 kronor i förhållande till
nuvarande beloppet, 4,073,600 kronor.

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 72, inom första

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

97

kammaren av herr Johan Nilsson i Malmö och den andra, nr 128, inom andra
kammaren av herr Janne Nilsson i Hörby m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att länsnotarietjänsten av andra klass vid länsstyrelsen i Stockholms
län och de två länsnotarietjänsterna av andra klass vid länsstyrelsen i
Malmöhus län skola förändras till länsnotarietjänster av första klass i lönegraden
B 24 från och med den 1 juli 1931, ävensom att höja ordinarie förslagsanslaget
till befattningshavare vid länsstyrelserna med härav föranlett belopp.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin hemställan, får utskottet
hänvisa till motionerna.

Yad till en början angår nyssnämnda motioner, tillåter sig utskottet erinra
därom, att med anledning av en av länsstyrelsen i Stockholms län i ämnet gjord
framställning i statsverkspropositionen till 1930 års riksdag föreslogs, att en
befattning såsom länsnotarie av l:a klass skulle från och med den 1 juli 1930
inrättas vid sagda länsstyrelse. I ett över framställningen avgivet utlåtande
hemställde statskontoret, att densamma icke för det dåvarande måtte föranleda
någon Kungl. Maj:ts åtgärd, därvid såsom skäl åberopades, att statskontoret
funne tidpunkten lämpad för igångsättande av en besparingsundersökning för
länsstyrelsernas vidkommande, samt att, intill dess en sådan utredning blivit
verkställd, statskontoret ansåge sig nödsakat att motsätta sig inrättandet av
nya ordinarie befattningar. Denna statskontorets mening biträddes av riksdagen,
som således, under framhållande av sin uppfattning att en besparingsundersökning
för länsstyrelsernas vidkommande snarast borde igångsättas, i sin
skrivelse i ämnet (nr 5 A, punkt 80) förklarade sig icke kunna bifalla förslaget
örn nyinrättande av en länsnotarietjänst av l:a klass i Stockholms län. I samband
härmed uttalade riksdagen dessutom, att tillräckliga skäl icke syntes föreligga
för ett frångående av den förut av riksdagen hävdade åsikten, att frågan
örn inrättandet av nya ordinarie befattningar borde på en gång upptagas till
prövning beträffande samtliga länsstyrelser.

I särskilda till Kungl. Maj:t ställda skrivelser den 20 september respektive
den 4 oktober 1930 hava länsstyrelserna i Malmöhus och Stockholms län bland
annat gjort framställningar i enlighet med vad i förevarande motioner hemställts.
Vid anmälan av dessa framställningar har emellertid departementschefen
uttalat, att desamma icke torde böra i statsverkspropositionen upptagas till
prövning. Departementschefen har därvid erinrat, att, vad anginge den av riksdagen
förordade besparingsundersökningen för länsstyrelsernas vidkommande,
statens organisationsnämnd — tillsatt jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 21 november
1930 — erhållit i uppdrag att beträffande statsförvaltningen i dess helhet
med visst förbehåll för försvarsväsendet inkomma med de organisationsförslag
och övriga framställningar, vilka kunna lända till minskningar i statens
utgifter för olika ändamål eller eljest finnas påkallade. Nämndens uppdrag
omspände alltså även länsstyrelserna, och, enligt vad departementschefen inhämtat,
bomme, i anledning bland annat av berörda riksdagsskrivelse, frågan
om länsstyrelsernas organisation att, så snart sig göra läte, bliva föremål för
behandling inom nämnden.

Bihang till riksdagens protokoll 1!)31. ti sami. 5 haft. (Nr 5.) asi si 7

Utskottets

yttrande.

98

Statsutskottets utlåtande Nr 5,

Reseersättningar
till
landshövdingarna
och
befattningshavare
vid
länsstyrelserna.

[94.]

Utskottets

yttrande.

Departementschefen har vidare till stöd för sin gentemot länsstyrelsernas berörda
framställningar intagna ståndpunkt åberopat enahanda skäl, åt vilka, enligt
vad ovan anförts, statskontoret och riksdagen på sin tid givit uttryck.

Av förut angivna skäl anser sig icke heller utskottet nu kunna förorda bifall
till förevarande motioner. Därvid vill utskottet på given anledning hava uttalat,
att enligt utskottets mening ingen anledning föreligger, att i förevarande
hänseende göra skillnad mellan, å ena sidan, sådana fall, då inrättandet av nya
ordinarie tjänster medför en ökning av antalet dylika befattningar, och, å andra
sidan, de fall, då såsom i motionerna avses, nyinrättandet endast innebär en
uppfattning i lönegrad av redan befintliga tjänster. Jämväl med statsmakternas
prövning av frågor örn dylika förändringar i löneställning av ordinarie befattningar
vid länsstyrelserna synes således utskottet tills vidare böra anstå.

Vad angår frågan örn beräkningen av den i ordinarie avlöningsstaten för
befattningshavare vid länsstyrelserna ingående posten till personligt lönetilllägg
till landssekreterare och landskamrerare, finner sig utskottet böra biträda
Kungl. Maj:ts förslag därutinnan.

Då utskottet icke heller haft något att erinra mot vad Kungl. Majit i övrigt
föreslagit under förevarande punkt, får utskottet, under åberopande av vad sålunda
anförts, hemställa,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majda förevarande
förslag och med avslag å herr Nilssons i Malmö och herr Nilssons
i Hörby m. fl. ovanberörda motioner (I: 72 och II: 128),

a) godkänna det av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 3 januari 1931 förordade förslaget till
ordinarie avlöningsstat för befattningshavare vid länsstyrelserna,
att tillämpas från och med budgetåret 1931/1932; samt

b) nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till befattningshavare
vid länsstyrelserna, nu 4,073,600 kronor, med 11,500 kronor till
4.062,100 kronor.

94:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 94) att under avdelningen
Överståthållarämbetet och landsstaten med rubriken reseersättningar
till landshövdingarna och befattningshavare vid länsstyrelserna uppföra ett
ordinarie förslagsanslag av 100,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 388 i statsrådsprotokollet.

Kostnaderna för rese- och traktamentsersättningar åt landshövdingarna och
befattningshavare vid länsstyrelserna hava hittills bestritts från femte huvudtitelns
ordinarie förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar.

Då uppförandet av ett särskilt anslag för omförmälda ändamål synts utskottet
välbetänkt, får utskottet, som icke funnit skäl till erinran mot anslagsbeloppets
storlek, alltså hemställa,

att riksdagen må under avdelningen Överståthållarämbetet
och landsstaten med rubriken reseersättningar till landshövdingarna
och befattningshavare vid länsstyrelserna uppföra ett ordinarie
förslagsanslag av 100,000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

99

95:o) Enligt Kungl. Majis förslag till riksstat har det ordinarie förslagsanslaget
till fögderiförvaltningarna för budgetåret 1931/1932 upptagits nied
oförändrat belopp, 2,350,000 kronor.

^Beträffande vad i detta ärende förekommit tillåter sig utskottet hänvisa
till sid. 389—393 i statsrådsprotokollet.

Yid anmälan av förevarande anslagsbehov för nästkommande budgetår
har departementschefen till behandling upptagit frågan örn beviljande av
lönetillägg åt vissa tillförordnade landsfiskaler.

Härom må anföras följande.

Av ifrågavarande anslag bestridas avlöningar till landsfogdar, landsfiskaler
och häradsskrivare.} fAnslaget, som från och med budgetåret 1929/1930 har
förslagsanslags karaktär, upptogs för nämnda budgetår till ett belopp av

2,375,000 kronor men nedsattes för löpande budgetperiod till 2,350,000
kronor.

Som bekant hava de grupper av befattningshavare, vilka avlönas från
förevarande anslag, ännu icke erhållit lönereglering och alltså icke blivit
införda i det numera inom största delen av statsförvaltningen tillämpade
lönesystemet, detta oaktat förslag örn sådan lönereglering för vissa av nämnda
grupper vid olika tillfällen framlagts. För närvarande är frågan örn lönereglering
för landsfogdar och landsfiskaler under behandling inom 1928 års
lönekommitté, som, enligt uppgift, kan beräknas komma att under loppet
av mars månad innevarande år avgiva betänkande med förslag i ämnet.

Sedan 1924 års landsstatslöuesakkunniga den 20 november 1924 avgivit
förslag till lönereglering för landsfogdar och landsfiskaler m. m., föreskrevs,
att landsfiskalstjänsterna i avbidan på blivande lönereglering och i samband
därmed stående organisationsförändringar skulle tills vidare tillsättas
allenast på förordnande. Genom brev den 5 december 1924 föreskrev Kungl.
Maj:t vidare, att vikarie å dylik vakant tjänst skulle åtnjuta samtliga med
den lediga tjänsten förenade löneförmåner med undantag av ett belopp,
som motsvarade vad ordinarie innehavare av befattningen skulle hava att
erlägga såsom avgift för egen pensionering. Genom brev den 20 augusti
1926 har förordnats, att motsvarande regler skola, räknat från och med den
1 juli 1925, tillämpas beträffande den, som förordnats eller förordnas att
uppehålla landsfiskalstjänst, då ordinarie innehavaren är förordnad att tills
vidare bestrida ledig landsfiskalstjänst.

I skrivelse den 11 december 1930 har nu styrelsen för föreningen Sveriges
landsfiskaler anfört bland annat.

På grund av nämnda bestämmelser och då frågan örn lönereglering för
landsfiskalerna ännu icke blivit avgjord, hade under tiden efter år 1924 ett
avsevärt antal landsfiskalstjänster blivit vakanssatta och innehavarna av
dessa på förordnande tills vidare tillsatta tjänster fått åtnjuta löneförmåner,
som understege vad som tillkomme ordinarie landsfiskal.

Fögderi förvalt ningarna -

100

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

En ordinarie landsfiskal vöre berättigad till två ålderstillägg ä 400 kronor,
det ena efter fem, det andra efter tio års tjänstetid. Rätt till sådant tillägg
ägde emellertid icke en på förordnande tills vidare tillsatt landsfiskal.

Efter att hava erinrat örn ett av presidenten K. Schlyter såsom inom
socialdepartementet tillkallad sakkunnig hösten 1930 avgivet betänkande
(Statens off. utredn. 1930: 31) med förberedande utredning angående omorganisation
av landsfiskalsbefattningarna — vilket förslag ginge ut på att landsfiskalerna
skulle uppdelas i två grupper, häradsfiskaler och häradsfogdar, av
vilka de förra skulle omhänderhava landsfiskalernas till polis- och åklagareväsendet
hörande uppgifter och de senare utsökningsväsendet och vissa
administrativa göromål, bland annat mantalsskrivningarna — och särskilt
påpekat, att den sakkunnige hemställt, att förslaget måtte upptagas till
behandling i samband med den förestående löneregleringen för landsfiskalerna,
har landsfiskalsföreningens styrelse framhållit, att med hänsyn härtill
den länge i utsikt ställda löneregleringen kunde komma att ytterligare vila
i avvaktan på vidlyftiga utredningar.

Styrelsens skrivelse utmynnar i en hemställan, att åtgärd måtte vidtagas
i syfte att de allenast på förordnande tills vidare tillsatta landsfiskalerna
måtte beredas ett personligt lönetillägg av fyrahundra kronor att jämte
dyrtidstillägg därå, i enlighet med vad för fögderiförvaltningarna vore
stadgat, utgå efter fem års tjänstgöring och av ytterligare fyrahundra kronor
jämte dyrtidstillägg efter tio års tjänstetid, samt att detta lönetillägg måtte
få uppbäras av befattningshavare från den tid, han, i händelse han varit
ordinarie landsfiskal, kunde hava varit berättigad till det första ålderstilllägget.

Departementschefen har för sin del i ärendet anfört följande:

»Den framställning, varom här är fråga, synes mig värd allt beaktande.
Yisserligen kunna givetvis, såsom statskontoret anfört, ur principiell synpunkt
betänkligheter resas mot en sådan åtgärd som den ifrågavarande.
Emellertid måste ihågkommas, att frågan om landsfiskalskårens överförande
till det nya avlöningssystemet gång på gång undanskjutits, och ehuru, enligt
vad jag nyss anfört, nytt förslag till definitiv lönereglering kan väntas under
de närmaste månaderna, är det därför ingalunda säkert, att ej sådana förhållanden
kunna inträffa — något som också landsfiskalsföreningen antytt —
att löneregleringsfrågan det oaktat icke kan omedelbart upptagas till prövning.

I det anförande, varmed chefen för finansdepartementet motiverade framställningen
örn tillsättande av den s. k. statens organisationsnämnd, vilken
har i uppdrag att efter verkställda utredningar inkomma med de organisationsförslag
och övriga framställningar, vilka kunna lända till minskningar i
statens utgifter för olika ändamål eller eljest finnas påkallade, erinrade departementschefen,
bland annat, örn den omfattande vakanssättning, som med
hänsyn till det länge pågående besparingsarbetet uppkommit och vars nytta
knappast uppvägt den irritation och de olägenheter i övrigt, som därav vållats.

101

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Departementschefen ansåg också, att det borde tagas under omedelbart
övervägande, huruvida ej denna vakanssättning borde upphöra i alla de
fall, då ej särskilda skäl talade för dess bibehållande. Den övergång från
det nuvarande vakanssättningssystemet, som sålunda i allmänhet torde vara
avsedd, lärer icke kunna utsträckas att omfatta landsfiskalskåren, detta med
hänsyn till de olika organisationsförslag, som föreligga och som angå dels
indragning av ett antal distrikt, dels ock fördelning av landsfiskalernas nuvarande
arbetsuppgifter på olika kategorier av befattningshavare. Med hänsyn
härtill synes det icke mer än billigt, att dessa befattningshavare, som
på grund av angivna förhållanden icke kunnat och icke heller nu kunna komma
i åtnjutande av de fördelar, som innehav av ordinarie befattning medför,
erhålla någon gottgörelse därför i den form, som här förordats. Det är icke
rimligt, att vakanssättning, när den som här kommer att för en hel kår utsträckas
över ett avsevärt antal år, medför förlust av eljest efter vissa
tjänstår utgående aviöningsförhöj ning. Jämväl ur statsnyttans synpunkt
måste det anses otillfredsställande, att en stor och alltjämt växande del av
landsfiskalskåren icke ens kommer i åtnjutande av de — erkänt alltför låga —
avlöningsförmåner, som äro förenade med längre tids innehav av ordinarie
landsfiskalstjänst.

På sålunda anförda skäl har jag för avsikt att, därest riksdagen icke däremot
framställer erinran, tillstyrka, att i enlighet med landsfiskalsföreningens
hemställan bestämmelser utfärdas av innebörd att de på förordnande tills vidare
med rätt till full lön — med avdrag blott för vad som motsvarar pensionsavgift
— tillsatta innehavarna av vakanta landsfiskalstjänster samt med dem
likställda t. f. landsfiskaler beviljas ett personligt lönetillägg av 400 kronor
årligen jämte dyrtidstillägg därå i enlighet med de för fögderiförvaltningarna
gällande bestämmelserna, att utgå efter fem års tjänstgöring, ävensom ett lönetillägg
av ytterligare 400 kronor årligen jämte dyrtidstillägg efter tio års tjänstetid.
Däremot kan jag av principiella skäl icke tillstyrka vad föreningen
hemställt därom, att dessa lönetillägg måtte få utgå retroaktivt för dem,
som redan hava mer än fem års tjänstetid. Förmanen synes i analogi
med vad som gäller för ordinarie landsfiskaler — böra tillkomma dem, som
den 1 januari 1931 hade minst fem, respektive minst tio års tjänstetid, från
och med den 1 juli 1931 och för andra befattningshavare utgå från ingången
av året efter det, under vilket de uppnått dylik tjänstetid. För åtnjutande
av ifrågavarande lönetillägg torde i övrigt i tillämpliga delar böra lända till
efterrättelse de närmare villkor och bestämmelser, som gälla beträffande
ordinarie landsfiskals rätt till ålderstillägg.

Enligt vad jag inhämtat, uppgår antalet tillförordnade landsfiskaler, som
enligt dessa bestämmelser nu skulle bliva berättigade till lönetillägg, till omkring
femtio. Sammanlagda årskostnaden skulle alltså för närvarande bliva
omkring 20,000 kronor, med vilket belopp alltså belastningen å anslaget till
ålderstillägg komme att ökas. Med hänsyn till belastningssiffrorna för nämnda
anslag torde detsamma dock icke behöva höjas i anledning av det nu föiordade
förslaget.

102

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

Det må tilläggas, att väsentligen enahanda skäl som här anförts kunna
åberopas till stöd för beredande av motsvarande förmån för landsfogdarna.
Enär emellertid den allmänna vakanssättningen av landsfogdetjänsterna påbjudits
först genom beslut den 15 mars 1929, torde frågan för landsfogdarnas
del tills vidare sakna aktualitet.

Med hänsyn till vad nyss anfördes angående föreliggande förslag till provisorisk
löneförbättring torde detsamma icke böra föranleda ökning av förevarande
anslag under nästa budgetår. Icke heller i övrigt lärer anledning
föreligga att för sagda budgetår beräkna nämnda anslag på annat sätt än
för det löpande budgetåret.»

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta, den ena, nr 71, inom första kammaren av friherre 1. Lagerfat
m- A- och den andra, nr 110, inom andra kammaren av herr G. A. Björkman
m. fl., vari hemställts, att riksdagen ville besluta, att det till landsfiskalerna
utgående förvaltningsbidraget skall från och med budgetåret 1931/1932
höjas med 600 kronor till 1,100 kronor, samt i anledning härav bevilja erforderligt
anslag.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet
hänvisa till motionen nr 71 i första kammaren.

Yad angår den väckta frågan örn personligt lönetillägg åt vissa tillförordnade
landsfiskaler, har utskottet på de av departementschefen anförda
skälen ansett sig böra tillstyrka, att sådant tillägg beviljas i enlighet med
vad departementschefen därom närmare anfört. Då fråga endast är örn att
bereda vissa tillförordnade befattningshavare ett sådant tillägg till lönen,
vilket i form av ålderstillägg skulle tillkommit vederbörande, därest han
varit ordinarie innehavare av befattningen, torde åtgärden icke vara ägnad
att försvåra genomförandet av en blivande lönereglering.

Det i motionerna framställda yrkandet åter örn förhöjt förvaltningsbidrag
till landsfiskalerna har utskottet ansett sig icke kunna biträda. Ett bifall
till nämnda yrkande skulle nämligen medföra en förändring i de med ordinarie
landsfiskalstjänst förenade löneförmånerna, vilket måste anses olämpligt
med hänsyn till att omorganisation av landsfiskalstjänsterna och definitiv
lönereglering för de befattningshavare, varom här är fråga, är att förvänta.
Utskottet vill emellertid hava uttalat önskvärdheten av att sistnämnda
två frågor snarast måtte föreläggas riksdagen för avgörande.

På grund av vad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att riksdagen må, med avslag å friherre Lagerfels m. fl.
och herr Björkmans m. fl. ovanberörda motioner (1:71 och
II: 110), i riksstaten för budgetåret 1931/1932 upptaga det ordinarie
förslagsanslaget till fögderiförvaltningarna med oförändrat
belopp, 2,350,000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 5. l"d

96:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 95) att lioja det ordi- ^^nmar
narie förslagsanslaget till vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningarna, fögderinu
270,000 kronor, med 20,000 kronor till 290,000 kronor. n^m-L.

Utredningen i ämnet förekommer å sid. 393 och 394 i statsrådsprotokollet. -j

Vid uppskattningen av förevarande anslagsbehov från och med budgetåret
1931/1932 Ilar till utgångspunkt tagits anslagsbelastningen under sistförfluten
budgetår, vilken utgjorde 197,677 kronor mot ungefär 187,000 kronor under
nästföregående budgetperiod. Till belastningssumman bär lagts kostnaden
i anledning av för landsfiskalerna från och med den 1 juli 1930 införd rätt
till semester, vilken kostnad liksom för löpande budgetår beräknats till

120,000 kronor. Å andra sidan har visst avdrag ansetts kunna göras på grund
av att dels vissa genom cirkulär den 31 januari 1930 meddelade bestämmelser
angående skyldighet för tjänstemän vid fögderiförvaltningarna att vid
ledighet av annan anledning än sjukdom eller semester avstå vissa avlöningsförmåner
beräknats medföra minskning i ledighetstidernas antal och längd
och i följd därav nedgång i belastningen å anslaget vilka bestämmelser
dock redan delvis kunnat inverka på utgifterna under sistförflutna budgetår
dels ock landsfiskalernas semesterrätt synts böra medföra minskning i behovet
av ledighet av annan anledning än semester. Avdraget har approximativt
ansetts kunna uppskattas till sammanlagt 25,000 kronor. Anslaget
har i enlighet härmed nu beräknats till (197,677 + 120,000 25,000) 292,677

kronor eller i avrundat tal 290,000 kronor.

Utskottet finner sig böra tillstyrka Kungl. Majits förevarande förslag och
får alltså hemställa,

att riksdagen må höja det ordinarie förslagsanslaget till vikariatsersättningar
vid fögderiförvaltningarna, nu 270,000 kronor,
med 20,000 kronor till 290,000 kronor.

97:o) I enlighet med Kungl. Majits därom gjorda framställning (punkt 96)
och under hänvisning till vad statsrådsprotokollet (sid. 395) i ämnet inne- j göteborgs
håller, får utskottet hemställa, och l?°hu3

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår [96.]
ägt rum, till ortstillägg till landsfogden i Göteborgs och Bohus
län för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra anslag av 200
kronor.

• 98:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 97) att till ersättning ErsättningJt
åt lappfogdar m. m. för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av app''Z. "

130,000 kronor. [97.]

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 395—399 i statsrådsprotokollet.

Alltsedan år 1891 har riksdagen anvisat extra anslag till ersättning åt juridiskt
biträde åt de svenska lapparna i Norge samt till lappfogdar och lappför -

104

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

män m. m. Förevarande anslag, som under senare år haft rubriken ersättning
åt lappfogdar m. m., har reservationsanslags karaktär. Anslagsbeloppet utgjorde
från och med år 1921 till och med budgetåret 1926/1927 — inräknat
ett å tilläggsstat för år 1921 beviljat förstärkningsanslag — 43,550 kronor för
år. I samband med beslut vid 1927 års riksdag om medgivande av visst provisoriskt
avlönmgstillägg åt lappfogdarna samt om beräknande av medel för
ökning av expensersättningen till nämnda tjänstemän höjdes anslaget för perioden
1927/1928 till 46,350 kronor (se 1927 års statsverksproposition, femte
huvudtiteln, punkt 86, samt riksdagens skrivelse nr 5 A, punkt 77).

Anslaget, som för budgetåret 1928/1929 upptogs till 48,500 kronor, höjdes
för budgetperioden 1929/1930 till 50,600 kronor, med vilket belopp anslaget
är uppfört jämväl för löpande budgetår. Anslagsbehovet har senast beräknats
på följande sätt.

Arvoden till fyra lappfogdar (4 X 5,500) ........................

Provisoriskt avlöningstillägg till lappfogden i Norrbottens södra lappfogdedistrikt
..............................

Arvode till ett biträde, gemensamt för de två lappfogdarna i Norrbottens
län .........................

Ersättning till extra biträde hos lappfogden i Västerbottens län......

Gottgörelse till de fyra lappfogdarna för inköp av skrivmaterialier,

blanketter och dylikt (4 X 300) ........................

Juridiskt biträde till de svenska lapparna i Norge..................

Ersättning och gratifikation at ordningsmän inom lappbyarna och åt
lappförmän............................

Summa kronor 48,900

Anslagets belopp överstiger alltså berörda summa med 1,700 kronor. An.
ledningen härtill är den, att det — särskilt med hänsyn till svårigheten att
exakt uppskatta sistnämnda post — befunnits lämpligt att beräkna anslaget
med viss marginal.

Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag innebär bland annat, att posterna till
arvode till ett biträde, gemensamt för de två lappfogdarna i Norrbottens län
och till ersättning och gratifikationer åt ordningsmän inom lappbyarna och åt
lappförmän skulle höjas med 600 respektive 500 kronor.

Arvodet till ett biträde, gemensamt för de två lappfogdarna i Norrbottens
lein bestämdes genom brev den 14 juni 1928 för tiden 1 juli 1928—30 juni 1929
till 3,000 kronor för år. I skrivelse den 31 oktober 1928 hemställde länsstyrelsen
i Norrbottens län, att arvodet måtte få från och med år 1929 utgå med
4,200 kronor för år.

Kronor.

22,000

500

3,600

800

1,200

6,300

14,500

Till stöd härför anfördes huvudsakligen, att befattningshavaren i fråga vore
omistlig för lappväsendet i Norrbottens län. Hans tjänstgöring bestode i resor
tor särskilda uppdrag och för tillsyn å renskötseln samt dessemellan uti arbete
a iappiogdarnas expedition, varest handläggningen av vissa närmare angivna
arendesgrupper upptoge lappfogdarna i en för deras övriga göromål hinderlig
grad. 1 sakens natur läge, att vid resorna bland lapparna biträdet måste lämnas
ett visst matt av bestämmande efter sig företeende förhållanden. Då biträdet

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

105

sålunda i många fall faktiskt finge handla med lappfogdes makt och myndighet,
måste stora krav ställas på hans insikter och omdöme. Befattningshavaren
måste vara kunnig i lapparnas förhållanden och rennäringens olika sidor samt
i lapparnas språk. Han måste äga förtrogenhet med betesförhållanden å olika
trakter under olika årstider, kännedom örn de bofasta och deras förhållanden
inom lappmarkerna, förmåga att kunna förhandla med folk liksom även att
kunna taga sig fram i ödemarkerna. Befattningshavaren behövde alltså över
huvud taget så nära som möjligt uppfylla samma kvalifikationer, som man
måste uppställa i fråga örn innehavaren av en lappfogdetjänst. Med hänsyn till
sålunda angivna förhållanden kunde länsstyrelsen icke finna annat än att
— på sätt uti en av innehavaren av befattningen till länsstyrelsen ingiven skrivelse
framhållits — avlöningen för biträdet åt lappfogdarna i länet vore otillfredsställande.

Sedan statskontoret i utlåtande den 10 november 1928 förklarat sig icke
vilja motsätta sig länsstyrelsens framställning i förevarande del, förordnade
Kungl. Majit genom brev den 15 november 1928 — med ändring av de genom
brevet den 14 juni 1928 därutinnan meddelade bestämmelserna — att ifrågavarande
biträde skulle från och med den 1 januari 1929 tills vidare till och
med den 30 juni samma år åtnjuta ett arvode av 3,600 kronor för år. Jämväl
för tiden 1 juli 1929—30 juni 1931 har arvodet till omförmälda biträde bestämts
till 3,600 kronor för år, ehuru dock länsstyrelsen i skrivelse den 30 juni
1930 hemställt, att detsamma för löpande budgetår måtte höjas till 4,800 kronor.

Departementschefen har nu i förevarande hänseende framhållit, att med
hänsyn till vad länsstyrelsen i Norrbottens län anfört i sin skrivelse den 31 oktober
1928 det syntes departementschefen tydligt, att det nuvarande arvodet vore
alltför lågt. Det arbete, som utfördes av ifrågavarande biträde, vore säkerligen
både maktpåliggande och fysiskt påfrestande. I många hänseenden fullgjorde
biträdet samma funktioner som lappfogde, och vid sjukdomsfall plägade han inträda
såsom vikarie för lappfogde inom länet. Med anledning härav ansåge departementschefen,
att biträdets arvode borde höjas till 4,200 kronor per år,
d. v. s. till det belopp, som länsstyrelsen föreslagit för tiden från 1929 års ingång.

Vad härefter angår kostnaderna för ersättning och gratifikationer åt ordningsmän
inom lappbyarna och åt lappförmän må framhållas, att det härför
under senare år beräknade beloppet av 14,500 kronor under de senaste åren
icke räckt till för därmed avsedda ändamål. Det av Kungl. Majit sist anvisade
beloppet uppgår till sammanlagt 15,200 kronor. Dessa kostnader hava därför
nu synts böra uppskattas till omkring 15,000 kronor.

Vidare avser det av Kungl. Majit nu framlagda förslaget, att kostnaderna för
rese- och traktamentsersättningar till lappfogdar och lapptillsyningsmän, vilka
kostnader hittills bestritts från femte huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar,
skulle från och med nästa budgetår utbrytas från sistnämnda
anslag och överföras till anslaget till ersättning åt lappfogdar m. m. Kostnaderna
för rese- och traktamentsersättningar till lappfogdar och lapptillsyningsmän
hava därvid med ledning av senaste uppgifter i ämnet ansetts kunna beräknas
till förslagsvis 80,000 kronor årligen.

I överensstämmelse med det anförda skulle utgifterna från ifrågavarande
anslag för nästa budgetår beräknas på sätt framgår av följande uppställning.

106

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

Polisväsendet
i riket.

[98.]

Kronor.

Arvoden till fyra lappfogdar (4 X 5,500) ........................ 22,000

Provisoriskt avlöningstillägg till lappfogden i Norrbottens södra lappfogdedistrikt
.............................................. 500

Arvode till ett biträde, gemensamt för de två lappfogdarna i Norrbottens
län ................................................ 4,200

Ersättning till extra biträde hos lappfogden i Västerbottens län .... 800

Gottgörelse till de fyra lappfogdarna för inköp av skrivmaterialier,

blanketter och dylikt (4 X 300).............................. 1,200

Juridiskt biträde till de svenska lapparna i Norge................ 6,300

Ersättning och gratifikation åt ordningsmän inom lappbyarna och

åt lappförmän ............................................ 15,000

Rese- och traktamentsersättningar till lappfogdar och lapptillsynings män

...................................... 80,000

Summa kronor 130,000

Då utgifterna för rese- och traktamentsersättningar till lappfogdar och lapptillsjmingsmän
allenast kunnat approximativt uppskattas, har anslaget, vid
bifall till förslaget örn överförande till detsamma av nämnda utgifter, ansetts
böra erhålla karaktär av förslagsanslag. Under denna förutsättning har viss
marginal å anslaget icke behövt beräknas. Anslaget har därför för nästa budgetår
upptagits till 130,000 kronor.

Utskottet har ansett sig böra biträda förslaget om överförande till ifrågavarande
anslag av kostnaderna för rese- och traktamentsersättningar till lappfogdar
och lapptillsyningsmän. Till följd härav torde anslaget, såsom ock föreslagits,
böra erhålla förslagsanslags karaktär.

Mot beräkningen av anslagets storlek har utskottet icke funnit skäl till erinran.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må till ersättning åt lappfogdar m. m. för budgetåret
1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av 130,000 kronor.

Polisväsendet.

99:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 98) att till polisväsendet
i riket för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av 2,290,000
kronor.

I fråga örn utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 400—414 i
statsrådsprotokollet.

De med 1925 års omorganisation av polisväsendet sammanhängande anslagsfrågorna
behandlades av Kungl. Majit i den till nämnda års riksdag
avlåtna propositionen nr 59 och av riksdagen i skrivelse nr 266, därvid
riksdagen åberopade innehållet i andra särskilda utskottets av riksdagen
godkända utlåtande nr 4. På sätt närmare framgår av dessa handlingar,
ansågs för budgetåret 1925/1926 böra upptagas ett anslag till »polisväsendet
i riket» med ett belopp av 1,480,000 kronor för användning i huvudsaklig
överensstämmelse med i nyssnämnda utskottsutlåtande angivna eller
förordade grunder.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

107

Motsvarande anslag var i riksstaten för budgetåret 1926/1927 upptaget
med 1,750,000 kronor och för budgetåret 1927/1928 med 1,640,000 kronor. Anslaget
har sedermera varje gång höjts, för budgetåret 1928/1929 till 1,800,000
kronor, för budgetperioden 1929/1930 till 1,960,000 kronor och för löpande
budgetår till 2,190,000 kronor.

De kalkyler, som lades till grund för beräkning av anslaget till förevarande
ändamål för budgetåret 1930/1931, återfinnas i 1930 års statsverksproposition
(femte huvudtiteln, punkt 95). Med hänvisning i övrigt till den under sagda
punkt framlagda utredningen i ämnet må här endast återgivas följande
tablå över de utgifter till olika ändamål, som enligt utredningen borde för
budgetåret 1930/1931 bestridas från anslaget till polisväsendet i riket.

Den lokala polisorganisationen å landsbygden..................... kronor 420,000

Retroaktiva pensionsavgifter för extra polismän och fjär dingsmän

å landsbygden..................................................... » 42,000

Landstingens polisväsen............................................................ » 46,250

Reservpolisorganisationen........................................................ » 264,300

Kriminalpolisorganisationen..................................................... » 240,000

Polisskola.................................................................................... » 60,000

Tidningen »Polisunderrättelser» ............................................ » 65,000

Centralbyrån för fingeravtryck............................................... » 24.000

Gränskontroll............................................................................ » 30,000

Till användning enligt förut gällande grunder.................. »_995,000

Summa kronor 2,186,550

Anslaget avrundades uppåt till 2,190,000 kronor.

Vid behandlingen av frågan om anslag till polisväsendet i riket för nästkommande
budgetår har någon ändring icke ifrågasatts beträffande posterna
retroaktiva pensionsavgifter för extra polismän och fjärdingsmän å landsbygden,
landstingens polisväsen, kriminalpolisorganisationen, centralbyrån för fingeravtryck,
gränskontroll samt till användning enligt förut gällande grunder.

Yad angår posten den lokala polisorganisationen å landsbygden, har densamma,
på grund av att statsbidraget jämlikt den av riksdagen godtagna
planen för genomförande av 1925 års polislagstiftning skulle ökas med

70,000 kronor för ett vart av vissa övergångsår, föreslagits höjd från 420,000
kronor till 490,000 kronor.

Jämväl beträffande posten till reservpolisorganisationen är en höjning ifrågasatt.
Denna är förorsakad av att envar av städerna Stockholm och Göteborg
på grund av stegring i folkmängden äro skyldiga tillhandahålla ytterligare
1 reservpolisman. I bägge fallen har ökningen av det årliga statliga
bidraget synts kunna uppskattas till i runt tal 1,200 kronor. Någon annan
anledning till ändring av förevarande anslagspost än nyss angivna förhållanden
har icke ansetts föreligga. Posten har följaktligen för nästa budgetår beräknas
till (264,300 + 2,400) 266,700 kronor.

Även posten till polisskola har föreslagits höjd, nämligen med 15,000
kronor. Anledningarna härtill äro, dels att i posten ansetts böra inräknas

108

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

ett belopp av 10,000 kronor för beredande av pension åt föreståndaren för
polisskolan i Stockholm fjärde polisintendenten V. Ekström, vilken våren
1931 torde komma att avgå från sin tjänst, dels ock ökade kostnader med

5,000 kronor för beredande av lokaler åt skolan.

Nämnda pensionsbelopp bär inklusive till Stockholms stads befattningshavare
utgående pensionstillägg av Överståthållarämbetet uppskattats till
9,440 kronor.

I frågan har statskontoret den 29 september 1930 anfört i huvudsak följande.

Enligt den vid 1925 års riksdag genomförda polisreformen skulle i de
polisdistrikt, Kungl. Majit bestämde, polismän för hela rikets behov finnas
anställda. Kostnaden för sådan personal bestredes i första hand av vederbörande
polisdistrikt men skulle gottgöras polisdistriktet av statsverket.
Vidare skulle vissa polisdistrikt efter Kungl. Majits förordnande draga försorg
örn särskilda anordningar för polisväsendet i dess helhet. Polisdistriktets
kostnad därför gottgjordes likaledes helt av statsmedel. Med nu omnämnda
bestämmelser syntes avses bland annat personal och anordningar för polisskolan
i Stockholm.

I enlighet därmed hänvisade 6 § av Kungl. Majits reglemente den 18 juni
1925 (nr 227) för polisskolan i Stockholm i fråga örn gottgörelse bland annat
till lärarpersonalen till vad som vore stadgat i 8, 14, 15 och 20 §§ i lagen
örn polisväsendet i riket den 6 juni 1925 (nr 170).

Kostnaderna för de pensionsförmåner, som kunde komma att i vederbörlig
ordning beviljas chefen för polisskolan i denna hans egenskap, skulle enligt
berörda bestämmelser gottgöras Stockholms stad av statsmedel, vadan intet
syntes vara att erinra mot att ifrågavarande anslagspost, från vilken sagda
kostnader skulle utgå, beräknades med hänsyn därtill.

Vidkommande storleken av det utav Överståthållarämbetet för detta
ändamål beräknade beloppet ankomme det jämlikt polislagens bestämmelser
på Stockholms stad att fatta beslut angående avlönings- och pensionsförmåner
åt polisskolans personal, vilka beslut dock skulle underställas
överståthållarämbetets prövning. Statskontoret skulle emellertid vilja sätta
i fråga, huruvida icke i nu förevarande fall det av Överståthållarämbetet
angivna pensionsbeloppet beräknats för högt. I betraktande av den korta
tid, allenast något över 5 år, varunder fjärde polisintendenten V. Ekström
innehaft befattningeD som chef för polisskolan, syntes honom tillkommande
pensionsförmåner i denna hans egenskap knappast komma att uppgå till
så stort belopp som det av Överståthållarämbetet angivna. I frågans dåvarande
läge vore dock statskontoret icke i tillfälle att därom närmare uttala
sig.

Vid anmälan av frågan örn höjning av sistberörda post har departementschefen
anfört, bland annat, att det, med hänsyn till att intet definitivt
beslut från staden förelåge örn beloppet av den ifrågavarande pensionen, syntes
departementschefen icke vara något att erinra mot det av Överståthållarämbetet
framställda förslaget att under utgifterna för polisskolan provisoriskt
beräkna ett belopp av 10,000 kronor för nämnda pension. Därmed hade
dock givetvis icke i någon mån ståndpunkt tagits till frågan örn den blivande
pensionens storlek, så mycket mindre som det ifrågasatta pensionsbeloppet
vid ett preliminärt bedömande förefölle väl högt.

Vidkommande härefter kostnaderna för polisskolans lokaler må erinras,
att desamma för närvarande äro — mot ersättning av statsmedel — inrymda
i polishuset i Stockholm, men att, enligt vad Överståthållarämbetet anmält,

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

109

vissa av sålunda upplåtna lokaler måste från oell med den 1 april 1931
tagas i anspråk för beredande av ökat utrymme åt Stockholms stads polisverk.
Härigenom har uppkommit behov av nya lokaler för en del av
polisskolan. På grund härav har Kungl. Majit med anledning av en av Överståthållarämbetet
i skrivelse den 9 oktober 1930 gjord framställning genom
brev den 24 oktober 1930 förklarat hinder icke möta för Stockholms stads
polisdistrikt att med vederbörande fastighetsägare träffa avtal örn förhyrande
för tiden 1 april 1931—1 oktober 1936 för polisskolans räkning av viss
lägenhet utom polishuset mot en årlig hyresersättning av 6,500 kronor, inberäknat
ersättning för värme och varmvatten, dock på villkor att nu utgående
hyra m. m. för polisskolans lokaler i polishuset från och med den 1 april
1931 minskades med ett årligt belopp av minst 1,650 kronor. Detta beslut
innebär i realiteten, att de årliga hyreskostnaderna för polisskolan från och
med den l april 1931 komma att ökas med i runt tal 5,000 kronor.

Yad beträffar posten till tidningen »Polisunderrättelser» har denna föreslagits
höjd med 19,000 kronor. Denna höjning är föranledd därav att enligt
uppgift nytt femårsregister, omfattande åren 1926—1930, måste upprättas
och från trycket utgivas under år 1931. Medel för motsvarande ändamål
hava regelbundet anvisats alltsedan 1885, och det sista femårsregistret, omfattande
åren 1921—1925, har utkommit år 1926. Höjningen beror alltså
på en tillfällig utgift.

I sammanhang med behandling av posten centralbyrån för fingeravtryck
har departementschefen anfört följande:

»Kungl. Majit har under senare år på därom av länsstyrelser i skilda län
gjorda framställningar vid olika tillfällen ställt smärre belopp till länsstyrelsernas
förfogande för bestridande av kostnaderna för anskaffande av materiel
för upptagande och framkallande av sådana fingeravtryck, vilka det jämlikt
bestämmelserna i 3 § av kungörelsen den 19 november 1920 (nr 733) örn
fingeravtryck å häktade m. m. ankommer på polismyndighet att verkställa.
Enär särskilt anslag för ändamålet icke stått till förfogande, har Kungl. Majit
föreskrivit, att dessa belopp skulle utanordnas från femte huvudtitelns reservationsanslag
till extra utgifter. Det synes mig emellertid naturligast, att dylika
kostnader bestridas från anslaget till polisväsendet i riket. Därest riksdagen
icke har något däremot att erinra, torde därför Kungl. Majit framdeles
böra vid anvisande av medel för omförmälda ändamål anlita anslaget
till polisväsendet i riket. Med hänsyn till de relativt obetydliga utgifter,
varom det här rör sig, lärer någon hänsyn till desamma icke behöva tagas
vid uppskattningen av nu ifrågavarande anslagsbehov.

Vidare får jag erinra, att vissa landsfogdar och landsfiskaler, vilka med
åtnjutande av statsstipendium deltagit i den utbildningskurs i kriminalteknik
m. m., som under sommaren 1930 anordnades i Stockholm, i en till
Kungl. Majit ingiven skrift — under förmälan att det i mångå fall kunde
påvisas, hurusom polisundersökningar i svåra brottmål medfört otillfredsställande
resultat på grund av bristande tillgång på nödig utrustning —
hemställt, att frågan om anskaffande åt befattningshavarna vid landsbygdens
polisväsende av erforderlig utrustning för behörigt verkställande av utredning
i brottmål måtte snarast upptagas till prövning samt att viss i en framställningen
bifogad förteckning närmare angiven utrustning måtte på statsverkets
bekostnad ställas till förfogande i första hand för dels de landsfogdar,
vilka själva deltagit i kursen eller inom sitt tjänstgöringsområde hade

Ilo

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

kriminalpolis anställd, vilken deltagit i korsen, dels ock för de landsfiskaler,
vilka bevistat kursen. Med anledning härav får jag vitsorda, att
den kriminaltekniska utrustning, som för närvarande står landsfogdarna,
landsfiskalerna och kriminalpoliserna till buds, sannolikt å de flesta håll är
otillräcklig och i behov av komplettering. Det synes mig därför lämpligt, att
Kungl. Majit, som för närvarande icke disponerar särskilda medel för ändamålet.
erhåller möjlighet att, på därom av viss länsstyrelse gjord framställning,
efter prövning av det föreliggande behovet i varje särskilt fäll ställa till länsstyrelsens
förfogande något belopp för anskaffande av här avsedd utrustning.
Kostnaderna för detta ändamål synas mig — liksom nyssnämnda utgifter för
anskaffande av materiel för fingeravtryck — böra bestridas från anslaget
till polisväsendet i riket, något som utan särskilt beslut lärer kunna ske,
därest riksdagen icke framställer erinran däremot. I avbidan på närmare
erfarenhet rörande storleken av de utgifter, som för detta ändamål må erfordras,
synes åtminstone för nästa budgetår något särskilt belopp för nämnda
utgifter icke behöva beräknas.»

Departementschefen har härefter övergått till frågan örn medel för bestridande
av kostnader för viss utredning rörande polisväsendet. Härom
må anföras följande.

I anledning av framkomna anmärkningar rörande bristande effektivitet
hos kriminalpolisorganisationen utarbetades år 1929 inom socialdepartementet
en promemoria rörande åtgärder, som ifrågasatts eller kunde ifrågasättas
för uppnående av en förbättrad dylik organisation. Å sid. 409 och 410 i
statsrådsprotokollet förekommer en redogörelse för de yttranden, som över
nämnda promemoria infordrats från länsstyrelserna. Efter lämnande av
denna redogörelse, till vilken utskottet tillåter sig hänvisa, har departementschefen
uttalat, att vad i ärendet framkommit tydligt gåve vid handen, att
frågan örn åtgärder för effektivisering av kriminalpolisen måste upptagas till
nytt övervägande, därvid de framförda önskemålen borde noggrant prövas.
I annat sammanhang hade departementschefen uttalat sig för beredande av
medel till anskaffande i viss utsträckning av kriminaltekniskt materiel. Rinnan
avgörande rörande övriga förslag kunde träffas, måste emellertid vissa kompletterande
utredningar verkställas. För sådant ändamål och för att samtidigt i
en punkt, där så omedelbart ansåges möjligt, skrida till aktivt ingripande
hade redan viss åtgärd vidtagits. Genom beslut den 19 december 1930 hade
nämligen Kungl. Maj:t förordnat f. d. polismästaren Gustaf Rudolf Hårleman
att såsom sakkunnig inom socialdepartementet biträda med granskning av
polislagstiftningens tillämpning m. m.

Till det rörande sagda beslut förda statsrådsprotokollet har departementschefen,
efter att hava framhållit erforderligheten av nämnda kompletterande
utredningar, anfört följande.

För sådant ändamål men jämväl i viss mån vid sidan av den fortsatta
behandlingen av _ det nyssnämnda utredningsmaterialet torde redan nu
böra upptagas till prövning den väckta frågan örn anordnandet av en
central granskning rörande statsbidragen till polisväsendet. Endast genom
en dylik granskning torde man kunna erhålla en överblick över huruvida
användningen av dessa statsbidrag vore sådan, att den motsvarade statens
_ betydliga uppoffringar för ändamålet; i detta sammanhang borde
inskjutas, att det kunde förutses, att det med tillämpning av gällande

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

lil

grunder bleve nödvändigt att för nästa budgetår ånyo kraftigt höja såväl
anslaget till polisväsendet i riket som det därmed sammanhängande
anslaget till vissa ersättningar åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet.
Yad närmast anginge kriminalpolisorganisationen torde den redan
verkställda utredningen böra kompletteras med en undersökning rörande
dels den omfattning, i vilken de kriminalpoliser, vilkas avlöning bestredes
av statsverket, användes utanför stationeringsorten, dels vilka göromål de
sysselsattes med å denna ort och dels i vad mån deras kompetens motsvarade
vad man vid institutionens införande avsett. Undersökningen av
denna fråga syntes delvis få verkställas genom samtal med domare, som
haft att handlägga mål, i vilka utredning verkställts av dylika kriminalpoliser,
liksom även med dessas överordnade. Vad beträffade reservpolisorganisationen
syntes det likaledes böra undersökas, dels i vad mån reservpolispersonal kommit
till användning utanför den stad, där den vore anställd, och dels också i vad
mån dess kompetens vore tillräcklig för fullgörandet av avsedda uppgifter.
I fråga härefter örn den lokala polisorganisationen på landsbygden vore att
märka, att det vid genomförandet därav visat sig, att systemet med ordinarie,
helt sysselsatta polismän, till vilkas avlöning staten bidroge med halva beloppet,
kommit till användning i större utsträckning än som från början
varit avsett, medan å andra sidan antalet icke ordinarie polismän väsentligt
understege det beräknade. I detta hänseende syntes emellertid stora
olikheter föreligga mellan olika delar av landet. Det syntes vara anledning
undersöka, huru de båda systemen verkade, och om allestädes uppdelningen
skett på ändamålsenligaste sätt.

Den ifrågasatta granskningen syntes lämpligen böra verkställas av en inom
socialdepartementet tillkallad person med omfattande sakkunskap på hithörande
område. Denne sakkunnige torde även kunna anlitas vid behandlingen
inom departementet av mera invecklade frågor rörande polisorganisationen.

I fråga örn den sålunda avsedda utredningen har departementschefen nu
anfört ytterligare, att utredningen med hänsyn till sakens natur borde fortgå
någon tid, för att verkligt resultat därav skulle komma att vinnas. Det kunde
för övrigt redan nu ifrågasättas, huruvida det icke för ernående av verklig
effekt av polisreformen samtidigt som hushållning med statens anslag för
ändamålet vore lämpligt, att utredningen erhölle visst mått av permanens.
Därigenom skulle man också i någon mån tillmötesgå de önskemål, som
från olika håll, däribland från polismännen själva, framkommit örn inrättandet
av en central polismyndighet för hela riket. Då ifrågavarande granskning
tydligen hade ett mycket nära sammanhang med de ändamål, som tillgodosåges
från det nu behandlade anslaget, finge det anses lämpligt, att kostnaderna
för densamma utginge från detta anslag. Därest riksdagen icke
hade något att däremot erinra, hade departementschefen för den skull för
avsikt att föreslå, att — örn erfarenheten under tiden fram till nästa budgetårs
början visade nyttan av den igångsatta granskningen — kostnaderna
för densamma överfördes på anslaget till polisväsendet i riket. Dessa
kostnader kunde beräknas till högst 5,000 kronor för år räknat, vartill
eventuellt komma rese- och traktamentspenningar till ett obetydligt belopp.
Under ifrågavarande anslag borde alltså beräknas en post av nämnda storlek
flir detta ändamål.

I enlighet med det anförda skulle beräkningen av anslaget till polisväsendet
i riket för budgetåret 1931/1932 te sig på sätt framgår av följande tablå:

112

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

Kronor.

Den lokala polisorganisationen å landsbygden ................................ 490,000

Retroaktiva pensionsavgifter för extra polismän och fjärdingsman å

landsbygden ...................................................................................... 42,000

Landstingens polisväsen........................................................................ 46,250

Reservpolisorganisationen ................................................................. 266,700

Kriminalpolisorganisationen................................................................. 240,000

Polisskola ....... 75,000

Tidningen »Polisunderrättelser» ......................................................... 84,000

Centralbyrån för fingeravtryck ............................................................ 24,000

Granskning av polislagstiftningens tillämpning m. m..................... 5,000

Gränskontroll........................................................................................ 30 000

Till användning enligt förut gällande grunder ................................ 995,000

Summa 2,297,950

Med någon avrundning nedåt har anslaget med dessa utgångspunkter ansetts
kunna bestämmas till 2,290,000 kronor, vilket belopp, i jämförelse med
anslaget för budgetåret 1930/1931 å 2,190,000 kronor, innebär en ökning med

100,000 kronor.

Vad Kungl. Majit i skilda hänseenden föreslagit riksdagen under förevarande
punkt, har utskottet funnit sig böra i allt väsentligt tillstyrka.

Endast i ett hänseende har utskottet ansett sig böra förorda en avvikelse
från Kungl. Majlis förslag. Detta gäller ersättningen av statsmedel till
Stockholms stad för pension åt polisskolans föreståndare, fjärde polisintendenten
Y. Ekström.

Yad denna fråga angår, vill utskottet först och främst framhålla, att det
härför avsedda beloppet, 10,000 kronor, torde vara avsevärt för högt. Emellertid
lärer i varje fall något särskilt belopp för ändamålet icke böra beräknas,
innan storleken av pensionen och ersättningen i vederbörlig ordning
bestämts. På grund härav har utskottet! ansett sig icke kunna tillstyrka,
att ifrågavarande belopp nu inräknas i anslaget.

I detta sammanhang vill utskottet hava uttalat, att det, med hänsyn,
bland annat, till den korta tid — allenast något över 5 år — Ekström
tjänstgjort som föreståndare för polisskolan, framstår för utskottet såsom
uppenbart, att gottgörelse av statsmedel icke rimligen bör beredas staden
för hela det belopp, Ekström av denna tillerkännes i pension. Det synes
utskottet riktigt och skäligt, att vid avgörande av frågan örn den utsträckning,
i vilken pensionen bör ersättas staden, hänsyn tages till förhållandet
mellan den tid, Ekström innehaft befattningen såsom föreståndare för polisskolan,
och den tid, han i övrigt varit i Stockholms stads tjänst.

Utskottet finner sig således böra föreslå en nedsättning med 10,000 kronor
av det nu äskade anslaget till polisväsendet i riket.

En dylik beskärning av anslaget utgör emellertid naturligen ej hinder
för att, därest så skulle påkallas, redan under nästkommande budgetår från

113

aStatsutskottets utlåtande Nr 5.

anslaget, vilket Ilar förslagsanslags karaktär, utbetalas vederbörligen bestämd
gottgörelse i ifrågavarande hänseende. Till den sålunda bestämda ersättningen
torde sedermera vid uppgörande av kommande budgetförslag hänsyn
böra tagas.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen må till polisväsendet i riket för budgetåret
1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av 2,280,000 kronor.

100:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 99) att till vissa er- Vissa ersättsättningar
åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet för budgetåret
1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av 950,000 kronor. kårare vid

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 415 och 416 i statsrådsprotokollet.

väsendet.

Anslaget till vissa ersättningar åt befattningshavare vid polis- och åklagar- [99.]
väsendet, som för första gången upptogs i riksstaten för budgetaret 1925/1926,
har för budgetåret 1929/1930 beräknats till 800,000 kronor och för innevarande
budgetår uppskattats till 870,000 kronor.

Beträffande anslagets användning äro bestämmelser meddelade i kungörelse
den 26 juni 1925 (nr 342) angående ersättning åt befattningshavare vid polisoch
åklagarväsendet för vissa av deras verksamhet föranledda utgifter m. m.

Därjämte bestridas från och med budgetåret 1926/1927 från förevarande anslag
jämväl de ersättningar, som tillkomma landsfiskalerna jämlikt kungörelsen
den 17 september 1851 (nr 31) angående ersättning till länsmän och nämndemän
i de fall, då flera härader hava gemensam tingstad i brottmål.

Kungörelsen den 26 juni 1925 har tre gånger undergått ändring, varigenom
ramen för anslagets användning något utvidgats. Sålunda har genom kungörelse
den 7 maj 1926 (nr 176) landsfiskal tillerkänts resekostnadsersättning
för tjänsteresa, företagen för verkställande av inventering hos landsfiskalen
underställt exekutionsbiträde. Vidare har genom kungörelse den 19 september
1929 (nr 339) — i samband med utfärdande av ny sinnessjuklag —
landsfiskal tillerkänts ersättning för tjänsteresa för åtgärd, som ankommer
på honom enligt nämnda lag. Sistberörda kungörelse trädde dock först i
tillämpning samtidigt med den nya sinnessjuklagen eller den 1 januari
innevarande år. Slutligen har genom kungörelse den 9 maj 1930 (nr 130)
landsfiskal från och med den 1 juli 1930 tillerkänts resekostnadsersättning
för tjänsteresa, företagen för undersökning eller utredning i fråga rörande
mantalsskrivning.

Beträffande beräkningen av anslagets storlek har departementschefen anfört,
att belastningen å anslaget under sistförflutna budgetår utgjort 917,0)5
kronor. Anslagsbehovet för budgetåret 1931/1932 syntes böra beräknas till
nämnda belopp, ökat med summan av de kostnader, som föranleddes av
kungörelserna den 19 september 1929 och den 9 maj 1930. Vid beräknandet
av anslagsbehovet för innevarande budgetår hade kostnaderna för ersättning
till landsfiskaler för tjänsteresor för vidtagande av åtgärder enligt sinnes Biliang

till riksdagens protokoll 103i. 6 sand. 5 haft. (Ar .5.) 381 31 6

114 Statsutskottets utlåtande Nr J.

sjuklagen uppskattats till 5,000 kronor för budgetår och kostnaderna för
ersättande av landsfiskalernas tjänsteresor i man talsskri vningsärenden till

30,000 kronor för budgetår. Samma kostnader syntes böra uppskattas till
enahanda belopp även för budgetåret 1931/1932. På grund härav borde anslaget
för nästkommande budgetår upptagas till (917,795 + 5,000 + 30,000)
952,795 kronor eller i avrundat tal 950,000 kronor.

Vidare har departementschefen anfört, att det för vinnande av ökad kontroll
och vidgad erfarenhet rörande anslagsmedlens disposition torde vara förmånligt,
att anslaget uppdelades på två anslagsposter, avseende den ena
reseersättningar och den andra övriga från anslaget utgående ersättningar,
samt att utgifterna avfördes på dessa anslagsposter men ej på anslaget i
dess helhet. Det anslagsbelopp, som departementschefen funnit erforderligt
för nästa budgetår, borde därvid lämpligen så uppdelas, att anslagsposten
till reseersättningar upptoges till förslagsvis 750,000 kronor och den andra
anslagsposten till förslagsvis 200,000 kronor. Uppenbarligen vore beräkningen
i synnerligt hög grad approximativ. För effektuerande av förslaget
örn utgifternas avförande på de särskilda anslagsposterna borde föreskrifter
i sinom tid meddelas på administrativ väg.

Mot vad Kungl. Majit under förevarande punkt föreslagit, har utskottet
icke funnit skäl till erinran.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må till vissa ersättningar åt befattningshavare
vid polis- och åklagarväsendet för budgetåret 1931/1932 anvisa
ett extra förslagsanslag av 950,000 kronor.

Särskild polisverksamhet

för uppdagande
av
olovlig införsel
av
spritdrycker,
lönnbränning
m. m.

101:o) I fråga örn Kungl. Majits förslag angående anslag till särskild
polisverksamhet för uppdagande av olovlig införsel av spritdrycker, lönnbränning
m. m. (punkt 100) kommer utskottet att framdeles under riksdagen
avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

[100.]

Utbildningskurs
i kriminalteknik

m. m.

[101.]

102:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 101) att till utbildningskurs
i kriminalteknik m. m. för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag
av 40,000 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 420—426 i
statsrådsprotokollet.

I fjolårets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 98) framlades förslag
rörande statsanslag för anordnande av en utbildningskurs i kriminalteknik
m. m., vilken kurs var avsedd att utgöra ett led i företagna och planerade åtgärder
till förbättring av kriminalpolisverksamheten på landsbygden. Körande moti -

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

115

veringen för nämnda förslag och de närmare planerna för kursens anordnande
torde få hänvisas till nyssnämnda statsverksproposition. Här må endast erinras,
att kursen var avsedd att pågå under 6 veckor, att i densamma skulle deltaga 30
av vederbörande myndigheter utsedda representanter för den lokala polisorganisationen,
därav en landsfogde, landsfiskal eller extra landsfiskal från vart och
ett av länen samt 6 av de av staten avlönade kriminalpoliserna. Till dessa kursdeltagare
skulle utgå rese- och traktamentsersättning av statsmedel ävensom
ersättning för mistade avlöningsförmåner. Dessutom skulle i kursen kunna deltaga
ett antal av högst 30 frivilliga deltagare — polistjänstemän eller juris
studerande — vilka skulle äga bevista kursen på egen bekostnad. Kursen
skulle anordnas under inseende av stats- och rättsvetenskapliga fakulteten vid
Stockholms högskola, vilken skulle hava att utse inspektor för kursen. Lokal
skulle också erhållas vid högskolan. Kursen var avsedd att upprepas under de
följande åren, till dess ett erforderligt antal befattningshavare erhållit den
avsedda utbildningen.

Det för ändamålet behövliga anslaget uppskattades till 31,300 kronor, vilken
summa skulle fördela sig på följande sätt:

Kronor.

materialier (väsentligen engångskostnad) .......................... 2,000

arvoden åt lärare (3,000 + 500 + 500) .......................... 4,000

resekostnader.................................................. 1,600

ersättningar för förlorade avlöningsförmåner ...................... 8,100

ersättning för utgifter i Stockholm ................. 15,600

Summa kronor 31,300

Med hänsyn till att anslaget syntes böra erhålla förslagsanslags karaktär
ansåg föredragande departementschefen detsamma kunna något avrundas, förslagsvis
till 31,000 kronor.

Riksdagen biföll det sålunda framställda förslaget. I sin skrivelse i ämnet
anförde riksdagen bland annat följande. Riksdagen hade kommit till den uppfattningen,
att även örn vissa anmärkningar kunde framställas mot det förslag,
varpå ifrågavarande framställning grundade sig, övervägande skäl dock
talade för anordnande genom statens försorg av de kurser, varom här vore
fråga, till en början försöksvis under budgetåret 1930/1931. Yad i ärendet förordats
beträffande kursens omfattning, program för densamma, sätt för utseende
av deltagare m. m. hade icke föranlett erinran från riksdagens sida. Utom
i ett speciellt avseende hade riksdagen ansett sig kunna godkänna i Kungl.
Maj :ts förslag framlagda grunder. Den beslutade ändringen i dessa grunder
innebar, att dagtraktamente till statsstipendierade kursdeltagare borde, oavsett
vilken befattningshavargrupp de olika deltagarna tillhörde, bestämmas till
13 kronor för dygn och alltså icke differentieras efter tjänsteställningen såsom
enligt Kungl. Maj:ts förslag.

Genom beslut den 9 maj 1930 fastställde Kungl. Majit sedermera närmare
bestämmelser angående ifrågavarande kurs. Genom särskilt beslut den 6 juni
1930 fastställde Kungl. Majit även undervisningsplan för kursen och utsåg

116

Statsutskottets utlåtande Nr 5,

lärare vid densamma. Kursen tog sedermera sin början den 14 juli 1930 och
pågick till och med den 23 augusti. I kursen deltog det beräknade antalet
såväl statsstipendierade som andra deltagare. Vid avslutningen ansågs till samtliga
deltagare kunna utdelas intyg om kursens nöjaktiga bevistande.

I fråga örn kursens upprepande har departementschefen nu anfört bland
annat, att det torde vara en allmän mening bland dem, som följt undervisningen
vid den kurs i kriminalteknik, som hölls under sommaren 1930, ävensom bland
deltagarna i nämnda kurs, att densamma varit till gagn och i förhållande till
den korta utbildningstiden lämnat ett gott utbyte. Med hänsyn härtill syntes
det utan vidare klart, att ifrågavarande undervisning borde, såsom från början
varit avsett, fortsättas under nästkommande budgetår.

Beträffande kursen under sagda budgetår har ansetts böra gälla i huvudsak
samma bestämmelser som dem, vilka fastställts för kursen under sommaren
1930. Dock har det icke ansetts erforderligt eller lämpligt att på nuvarande
stadium bestämma antalet icke statsstipendierade deltagare, utan har detta
antal synts sedermera böra bestämmas i samråd med kursledningen och med
hänsyn bland annat till antalet och beskaffenheten av inkomna ansökningar.

Vad slutligen angår kostnaderna för den under budgetåret 1931/1932 tillämnade
kursen har departementschefen därom anfört, att, såsom redan erinrats,
anslaget bestämdes föregående år till 31,000 kronor. Därvid beräknades ett belopp
av 1,600 kronor för resekostnader åt statsstipendierade elever och 8,100
kronor för ersättningar för förlorade avlöningsförmåner. Av en inom riksräkenskapsverket
uppgjord belastningstabell över femte huvudtiteln för tiden julioktober
1930 framginge emellertid, att utgifterna under ifrågavarande anslag
uppgått till omkring 39,500 kronor, vilket, då övriga poster icke gärna kunde
hava överskridits, måste innebära, att omförmälda båda poster blivit för lågt
beräknade; i desamma inginge även ersättning för rese- och traktamentskostnad
för en av lärarna vid kursen nämligen, länsnotarien Fontell. Med hänsyn till vad
sålunda förekommit syntes det departementschefen lämpligt att vid bestämmande
av anslagets belopp för nästa budgetår taga hänsyn till den summa, som
sålunda i verkligheten visat sig åtgå. Härtill komme, att i anledning av vad som
anförts i huvudledarens för kursen, doktor Söderman, framställning, det kunde
vara anledning att beräkna summan av lärararvoden till något högre belopp än
förra året, eller förslagsvis till 4,500 kronor i stället för 4,000 kronor. I anslutning
till det anförda skulle ersättningen åt eleverna vid vistelse i Stockholm beräknas
på samma sätt som förra året. Sammanlagda anslagsbeloppet skulle
alltså behöva bestämmas till (39,500 + 500) 40,000 kronor.

Utskottets

yttrande.

Utskottet vill tillstyrka, att, såsom tidigare förutsatts, jämväl under nästkommande
budgetår genom statens försorg anordnas en kurs i kriminalteknik
m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med i ärendet angivna grunder.

Då utskottet ävenledes finner sig kunna biträda förslaget ifråga örn anslagets
beräkning, får utskottet alltså hemställa.

att riksdagen må till utbildning skurs i kriminalteknik m. m.
för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av

40,000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

117

Diverse.

103:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkt 102) angående ordinarie
förslagsanslaget till rese- oell traktamentspenningar kommer utskottet att
framdeles under riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom
för riksdagen

anmäla.

l()4:o) Kungl. Majit har föreslagit riksdagen (punkt 103) att till utredning
angående allmänna pensionsförsäkringen för budgetåret 1931/1932 anvisa ett
extra reservationsanslag av 65,000 kronor.

I fråga örn utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 427 och 428
i statsrådsprotokollet.

För vartdera av budgetåren 1929/1930 och 1930/1931 har i riksstaten
upptagits ett extra reservationsanslag å 100,000 kronor till utredning angående
allmänna pensionsförsäkringen.

Kostnaderna för den för ifrågavarande ändamål tillsatta kommitténs verksamhet
hava för budgetåret 1931/1932 uppskattats till 105,000 kronor. Med
hänsyn till beräknad reservation av 40,000 kronor Ilar emellertid anslaget
för samma budgetperiod ansetts kunna begränsas till 65,000 kronor.

Utskottet, som funnit sig böra biträda förevarande förslag, får alltså

hemställa, > ..

att riksdagen må till utredning angående allmänna pensionsförsäkringen
för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag
av 65,000 kronor.

105:o) Beträffande Kungl. Majds förelag angående anslag till tillfällig
löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen (punkt
104), till provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst
(punkt 105) samt till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst
(punkt 106) kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtanden;
vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

liese- och
traktamentspenningar.

[102.]

Utredning
angående,
allmänna
pensionsförsäkringen.

[103.]

Tillfällig
löneförbättring
för
viss personal
inom den
civila statsförvaltningen.

Provisorikt
-dyrortstillägg
åt vissa befattningshavare
i statens
tjänst.
Dyrtidstillägg
ät
befattningshavare
i
statens tjänst.

[104—

106.]

118

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Tryckningskostnader.

[107.]

Övriga

ordinarie

anslag.

106:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 107) att nedsätta det
ordinarie förslagsanslaget till tryckningskostnader, nu 261,304 kronor, med
32,650 kronor till 228,654 kronor.

Det ordinarie förslagsanslaget till tryckningskostnader har beräknats för
budgetåret 1929/1930 till 260,123 kronor och för nu löpande budgetår till
261,304 kronor.

Enligt riksräkenskapsverkets budgetredovisning uppgingo nettoutgifterna
från anslaget för budgetåret 1929/1930 till 228,330 kronor. Med hänsyn härtill
har anslaget för nästa period ansetts kunna nedsättas ungefärligen till
nämnda belopp, varvid anslaget för utjämning av huvudtitelns slutsumma
jämkats till 228,654 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må nedsätta det ordinarie förslagsanslaget
till tryckningskostnader, nu 261,304 kronor, med 32,650 kronor till
228,654 kronor, dock att i anslaget må göras den jämkning,
som kan erfordras för jämnande av huvudtitelns slutsumma.

Övriga ordinarie anslag.

107:o) Beträffande övriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
budgetår äro uppförda under femte huvudtiteln, har någon ändring icke
ifrågasatts.

Utskottet hemställer,

att samtliga de ordinarie anslag under femte huvudtiteln,
''dika icke här ovan blivit särskilt omförmälda, må i riksstaten
för budgetåret 1931/1932 uppföras med oförändrade belopp.
Stockholm den 27 februari 1931.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående äremdes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. IL Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell,
Olof Gisern, J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, N. J. M. Svensson i
Kompersmåla, Oscar Olsson, E. J. O. Bosén, E. A. Lundell, C. O. V. Hammarskjöld,
och P. A. Bergström;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, G. R. Jansson i Falun,
P. Nilsson i Bonarp, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, G. Strindlund, P. M. Olsson
i Blädinge, J. Olofsson i Digernäs, 0. Andersson i Höör, 0. E. F. Järte, A. Danielsson,
G. A. Anderson i Storegården och E. Andersson i Prästbol;

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

119

med undantag därav att i behandlingen av

punkterna 1—54 deltagit herr D. A. Petrén i st. f. herr Lindblad;
punkterna 5—107 deltagit herr G. A. Carlsson i Gävle i st. f. herr Bosén;
punkten 12 deltagit herr K. A. S. Nylander i st. f. herr Hammarskjöld;
punkterna 1—11 samt 13—53 deltagit herr J. Clemedtson i st. f. herr
Hammarskj öld;

punkterna 54—107 deltagit herr K. A. W. Björck i st. f. herr Olof Olsson
och herr Alexander Nilsson i st. f. herr Nilsson i Gränebo.

Reservationer:

vid punkt 4 (arbetsdomstolen) av herr Nilsson i Bonarp;

vid punkt 6 (offentliga arbetsförmedlingen) av herr Bergström;

vid punkt 11 (upplysningsverksamhet i emigrationsfrågor) av herrar Kvarnzelins,
Nilsson i Malmö, Oscar Olsson, Petrén, Anderson i Råstock, Järte och
Danielsson, vilka ansett, att utskottet bort hemställa örn bifall till Kungl.
Maj:ts förslag;

vid punkt 12 (arbetsledarkurser)

1) av herrar Olof Olsson, Nilsson i Malmö, Oscar Olsson, Petrén, Nylander,
Anderson i Råstock, Andersson i Höör och Järte, vilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

» Att den---verksamheten i fråga.

Vad angår--- 22,980 kronor.

Vid det övervägande utskottet ägnat spörsmålet örn statsbidragets storlek
har utskottet i likhet med motionärerna icke kunnat undgå att finna det av
Kungl. Maj :t äskade anslaget väl snävt tillmätt. Utskottet har för sin del
funnit sig böra godtaga de av skolöverstyrelsen verkställda kalkylerna i fråga
om anslagets beräkning och får sålunda, då utskottet utgår ifrån, att fyra
kurser komma att hållas under nästkommande budgetar, förorda, att anslaget
bestämmes till 15,000 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Majtts förevarande
förslag och herrar Nylanders och Johansons i Stockholm ovanberörda
motioner, I: 76 och II: 54, till bidrag lill axbctslcdarkurser
för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra anslag av

15,000 kronor.»

2) av herr Strindlund, vilken ansett, att utskottet bort hemställa örn avslag
å Kungl. Majda förslag;

vid punkt 44 (inspektionen av spädbarnshem m. m.) av herr Strindlund,
vilken ansett, att utskottet bort hemställa om avslag å Kungl. Majda förslag;

120

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

vid punkt 54 (statens sinnessjukhus)

1) av herrar Widell, Svensson i Kompersmåla, Lundell, Hammarskjöld, Nilsson
i Bonarp, Olsson i Blädinge, Järte och Anderson i Storegården, vilka
ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Då Kungl. Maj:ts----fråga.

För genomförandet av det föreliggande förslaget äskas i årets statsverksproposition
175,000 kronor. De framtida årskostnaderna för avlöning av det
ökade antalet befattningshavare hava av medicinalstyrelsen beröknats uppgå
till 524,000 kronor. Härtill får läggas kostnaden för anskaffande av personalbostäder
och en fördyring av den av 1928 års riksdag antagna nybyggnadsplanen
för den statliga sinnessjukvården.

Örn en motsvarande begränsning av arbetstiden vid kroppssjukhusen
genomföres, har medicinalstyrelsen uppskattat årskostnaden i avlöningar
härför till 2,500,000 kronor. Härtill kommer vissa engångskostnader för
anskaffning av bostäder åt den personal, som måste nyanställas.

Ehuru skäl icke saknas för en begränsning av arbetstiden på sätt Kungl.
Maj:t föreslagit, finner sig dock utskottet med hänsyn till det statsfinansiella
läget och de konsekvenser, beslutet kan komma att medföra för landstingen,
icke kunna tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i förevarande avseende.

Då utskottet icke haft något att erinra----hemställa,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
förslag

a) bestämma antalet ordinarie befattningar vid statens
sinnessjukhus på följande sätt:

I. Läkarpersonal.

Befattning.

Lönegrad.

13 överläkare av l:a klass..................................

............... B 29

15 förste läkare.....................................................

............... B 28

4 överläkare av 2:a klass....................................

............... B 28

14 överläkare av 3:e klass....................................

............... B 27

31 andre läkare ..................................................

.............. B 26

1 läkare vid Visby sinnessjukhus ...................

.............. B 26

II. Kontorspersonal.

3 sysslomän av l:a klass....................................

............... B 24

9 sysslomän av 2:a klass...................................

............... B 22

7 sysslomän av 3;e klass....................................

............... B 21

15 bokhållare..........................................................

............ B 15

19 kassörer............................................................

............... B 11

10 kameralbiträden.................................................

............... B 8

13 kanslibiträden....................................................

............... B 7

2 kontorsbiträden...............................................

.............. B 4

Statsutskottets utlåtande Nr 3. 121

III. Sjukvårdspersonal.

18 uppsyningsman av l:a klass......................................... B 14

24 förestånderskor av l:a klass.......................................... B 12

18 uppsyningsman av 2:a klass......................................B 10

144 Överskötare .................................................................... B 8

30 förestånderskor av 2:a klass......................................... B 7

821 skötare........................................................................... B 6

267 översköterskor ............................................................... B 6

943 sköterskor....................................................................... B 3

IV. Ekonomipersonal.

11 maskinmästare av Ira klass .......................................... B 14

7 maskinmästare av 2:a klass........................................ B 12

8 befallningsmän ............................................................. B 10

29 hantverksföreståndare av l:a klass.............................. B 10

16 maskinister av lia klass................................................ B 10

17 trädgårdsmästare............................................................ B 10

102 hantverksföreståndare av 2:a klass ............................. B 8

20 maskinister av 2:a klass............................... B 8

13 köksförestånderskor av l:a klass ................................. B 7

10 magasinsföreståndare...................................................... B 7

18 arbetsförestånderskor............. B 6

12 bageriförestånderskor.............................................. B 6

10 chaufförer...................................................................... B 6

15 eldare av l:a klass....................................................... B 6

6 förmän i trädgård och jordbruk................................... B 6

90 hantverkare .................................................................... B 6

6 köksförestånderskor av 2:a klass ................................. B 6

19 post- och stadsbud....................................................... B 6

16 tvättförestånderskor av lia klass ................................. B 6

81 eldare av 2:a klass ..................................................... B 5

28 föreståndare i stall, ladugård och svinstall ............... B 5

15 närmaste biträden till köksförestånderska.................. B 5

22 yttre nattvakter.................. B 5

9 närmaste biträden till bageriförestånderska............... B 3

3 tvättförestånderskor av 2:a klass ................................ B 3

15 närmaste biträden till tvättförestånderska.................. B 3

35 sömmerskor eller väverskor....................................... B 3

b) godkänna följande stat för statens sinnessjukhus, att tilllämpas
från och med budgetåret 1931/1932:

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. 5 käft. (Nr 3.)

381 31 9

122

Statsutskottets utlåtande Ni'' 5.

Stat.

A. Avlöningsstat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie befattningshavare, förslagsanslag
....................................................................... 8,400,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ........................... 800,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,
förslagsanslag................................................................ 2,550,000

B. Omkostnadsstat.

Övriga kostnader för sinnessjukhusens underhåll,

förslagsanslag............................................................... 10,200,000

Driftkostnadsersättning för psykiatriska kliniken i

Lund, förslagsanslag ................................................ 160,000

Summa kronor 22,110,000

samt

c) nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till statens sinnessjukhus,
nu 10,300,000 kronosmed 275,000 kronor till 10,025,000
kronor.

2) av herr Alexander Nilsson;

vid punkt 63 (tuberkulossjukvårdsanstalter) av herr Strindlund;
vid punkt 93 (länsstyrelserna) av herr Nilsson i Malmö.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr.. 198K

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

1

Verkliga utgifter.

V. Femte huvudtiteln. Socialdepartementet.

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

A. Departementet.

1

Departementschefen .............................-........................

24,000

2

Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, för-

statsanslag ...................................................................

234,100

3

Förstärkning av arbetskrafterna å departementets av-

delning av Kungl. Maj:ts kansli ..............................

10,020

Säger för departementet

258,100

10,020

B. Sociala verk och inrättningar.

Socialstyrelsen:

1

Socialstyrelsen, förslagsanslag ...................................

* 331,600

2

Socialstyrelsens verksamhet, förslagsanslag................

* 218,000

Arbetsfred, arbetsförmedling, arbetarskydd m. m.:

3

Förlikningsmän för medling i arbetstvister m. m.,

förslagsanslag ...........................................................

95,000

4

Arbetsdomstolen, förslagsanslag ..................................

72,500

5

Särskilda skiljedomare i arbetstvister, förslagsanslag

4,000

6

Offentliga arbetsförmedlingen i riket m. m., förslags-

anslag .......................................................................

260,000

7

Bekämpande av arbetslösheten, reservationsanslag ..

*7,000,000

8

Yrkesinspektionen, förslagsanslag ..........,....................

301,500

9

Yrkesinspektionens verksamhet, förslagsanslag ........

195.000

10

Föreningen för arbetarskydd i Stockholm ................

6,000

11

Arbetsrådet, förslagsanslag .......................................

59,600

12

Bidrag till arbetsledarekurser ...................................

10,000

13

Sveriges deltagande i den internationella arbetsorga-

nisationens konferens m. m., förslagsanslag ........

25,000

14

Avveckling av statens byggnadsbyrå ........................

5,000

326,500

7,707,100

Olycksfallsförsäkring:

15

Riksförsäkringsanstalten, förslagsanslag.......................

245,200

16

Rikslörsäkringsanstallens verksamhet, förslagsanslag

1,450,000

17

Försäkringsrådet, förslagsanslag ..................................

83,60(

* Av Kungl. Mnj:t föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.
Bihang lill riksdagens protokoll 1931. G sami. 5 höft. (Nr 5.)

1

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

18

Försäkringsrådets verksamhet, förslagsanslag ...........

59,100

19

Kostnader enligt 19 § i lagen om försäkring för

olycksfall i arbete m. m., förslagsanslag................

265,000

1 20

Dödsfallsersättningar i anledning av livförsäkring i

|

samband med lån ur statens egnabemsiånefond,
förslagsanslag .................................

1,000

| 21

Statens bidrag till fiskares försäkring, förslagsanslag

110,000

Sjukförsäkring:

703,800

1,510,100

,

1 22

Sjukkasseväsendets befrämjande, förslagsanslag ........

*3,940,000

23

Sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd, för-

|

slagsanslag .................................................

* 190,000

.

Allmänna pensionsförsäkringen:

24

Pensionsstyrelsen, föislagsanslaq ................................

640,000

25

Pensionsstyrelsens verksamhet m. m., förslagsanslag

660,000

26

Statens kostnad för pensionstillägg och understöd

enligt lagen om allmän pensionsförsäkring, förslags-anslag .....................................................................

45,800,000

27

Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar,

förslagsanslag ............................................................

270,000

28

Ersättning till häradsskrivarna för pensionsförteck-

ningar, förslagsanslag................................................

54,000

Åtgärder beträffande lösdrivare m. fl.:

640,000

46,784,000

1 29

Statens tvångsarbetsanstalter, förslagsanslag, att utgå

av statsverkets fond av rusdrycksmedel................

* 565,000

I 30

Bostadshus vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö,

i

i

reservationsanslag, ** att utgå av statsverkets fond
av rusdrycksmedel...................................................

50,000

! 31

Utvidgning av tvångsarbetsanstalten i Landskrona

m. m., reservationsanslag,** att utgå av statsverkets
fond av rusdrycksmedel ........................................

100,000

32

Frälsningsarméns räddningshem,** att utgå av stats-

verkets fond av rusdrycksmedel............................

10,000

Alkoholistvård:

565,000

160,000

33

Statens vårdanstalter för alkoholister vid Svartsjö

och i Landskrona, att utgå av statsverkets fond
av rusdrycksmedel...................................................

* 42,000

j 34

Statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholister, för-

slagsanslag, att utgå av statsverkets fond av rus-drycksmedel ............................................................

* 175,000

35

Restaurering av Venngarns slott, reservationsanslag,

**att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel

50,000

36

Främjande av nykterhetsnämndemas verksamhet

m. m., reservationsanslag, att utgå av statsverkets
fond av rusdrycksmedel ...................................

* 90,000

Av Kungl. Majit föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.
** Enligt förslag av Kungl. Majit, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

3

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

37

t»

Bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters

driftkostnader, förslagsanslag, att utgå av stats-

verkets fond av rusdrycksmedel ............................

* 250,000

38

Statens kostnader för farliga alkoholister m. m., för-

slagsanslag, att utgå av statsverkets fond av rus-

drycksmedel ............................................................

* 5,000

39

Bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter,

reservationsanslag, att utgå av statsverkets fond av

rusdrycksmedel .......................................................

* 75,000

40

Resor vid tvångsinternering av alkoholister, förslags-

anslag, att utgå av statsverkets fond av rusdrycks-

medel ........................................................................

* 10,000

41

Interneringskostnader i vissa fall, förslagsanslag, att

utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel

* 4,000

42

Vissa arbeten vid erkända alkoholistanstalten Hem-

met Älvgården, reservationsanslag, ** att utgå av

statsverkets fond av rusdrycksmedel ....................

55,000

175,000

581,000

Fattigvård och barnavård:

43

Statsinspektion av fattigvård och barnavård, förslags-

anslag ........................................................................

95,000

44

Fattigvård i allmänhet, förslagsanslag ........................

1,250,000

45

Barnavård i allmänhet, förslagsanslag........................

150,000

46

Fattigvård och barnavård enligt den nordiska fattig-

vårdskonventionen m. m., förslagsanslag...............

300,000

47

Fattigvård och barnavård för lappar, förslagsanslag

300,000

48

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet ........

16,500

49

Bidrag till driftkostnaderna vid arbetshem, förslags-

anslag ........................................................................

100,000

50

Barnhusen ...................................................................

* 115,830

51

Skyddsuppfostran, förslaqsanslaq ................................

510,000

52

Inspektions- och upplysningsarbete med avseende å

spädbarns- och förlossningshem ............................

3,000

2,625,830| 214,500

Säger för sociala verk och inrättningar

9,307,730

57,364,700

C. Medicinalstaten saint hälso- och sjukvården.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

Medicinalstyrelsen m. m.:

1

Medicinalstyrelsen, förslaqsanslaq ................................

* 402,000

2

Sinnessjuknämnden, /örslagsanslaq ............................

13,200

* Av Kungl. Maj:t föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.
** Enligt förslag av Kungl. Maj:t, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.

4

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

3

4

5

6

7

8
9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

Statsmedicinska anstalten:

Statens bakteriologiska laboratorium,
förslagsanslag ............ 175,800

Statens rättskemiska laboratorium,

förslagsanslag............................ 26,250

Statens larmaceutiska laboratorium
........................................ 24,500

Provinsialläkarstaten:

Förste provinsialläkare och provinsialläkare,
förslagsanslag ... 3,064,500

Reseersättningar vid provinsialläkarstaten,
förslagsanslag........ 140,000

Flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare,
förslagsanslag ........ 1,000

Tillfälliga lönetillägg åt vissa

provinsialläkare........................ 3,600

Avlöning åt civila läkarstipen diater,

förslagsanslag................ 5,000

Bidrag till extra provinsialläkares

avlönande, förslagsanslag........ 20,000

Dyrtidstillägg åt vissa extra provinsialläkare,
förslagsanslag .... 1,000

Utbildningskurs för rättsobdu center,

reservationsanslag ........ 15,000

Sjukvårdsanstalterna.

Sinnessjukvårdsanstalterna:
Statens sinnessjukhus, förslagsanslag
....................................

Hospitalsbyggnader, reservationsanslag,
därav 1,300,000
kronor att utgå av statsverkets
fond av rusdrycks medel.

..................................

Bidrag till sinnessjukvården i
Stockholm, Göteborg och

Malmö, förslagsanslag ........

Anstalter för obildbara sinnesslöa,
förslagsanslag ............

Anstalter för bildbara sinnesslöa,
som icke äro fallandesjuka,
förslagsanslag............

Epileptikeranstalter, förslagsanslag
...................................

10,200,000

*6,400,000

1,300,000

820,000

850.000

220.000

Ordinarie Extra

anslag anslag

Kronor

Kronor

202,050

24.50C

3,229,500

20,600

3,833,550| 58,300

Av Kungl. Maj:t föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

5

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

20

Avlöningar och vikariatsersätt-

ningar m. m. vid statens
uppfostringsanstalt för sin-nesslöa gossar ...................

27,600

21

Bidrag till driftkostnader i öv-

rigt vid stålens uppfostrings-anstalt för sinnesslöa gossar,
förslagsanslag.......................

31,200

22

Avlöningar och vikariatsersätt-

ningar m. m. vid statens
uppfostringsanstalt för sin-nesslöa flickor ....................

13,900

23

Bidrag till driftkostnader i öv-

rigt vid statens uppfostrings-anstalt för sinnesslöa flickor,

förslagsanslag.......................

7,000

13,390,000

6,479,700

Övriga egentliga sjukvårdsanstal-

ter:

24

Lasaretts underhåll ................

15,774

25

Underhåll av Järvsö sjukhus

för spetälska ......................

20,000

26

Understöd åt spetälskesjukas

familjer m. m...................

3,000

27

Bidrag till uppförande eller

inrättande av tuberkulos-sjukvårdsanstalter, reserva-tionsanslag ...........................

1,000,000

28

Bidrag till driftkostnaderna för

tuberkulossjukvårdsanstal-ter, förslagsanslag ...............

4,400,000

29

Bidrag till resor för vissa

patienter vid kustsanalo-rierna, förslagsanslag ........

65,000

30

Folksanatorierna ....................

150,000

31

Understödjande av dispensär-

verksamhet, förslagsanslag..

480,000

32

Behandling av medellösa lupus-

patienter från landsorten,
förslagsanslag .......................

50,000

33

Radiumhemmets i Stockholm

poliklinik ............................

15,000

34

Radiumhemmets i Stockholm

klinik, förslagsanslag...........

45,000

35

Bidrag till resor för pallen-

ter vid vissa anstalter för
radiumbehandling, förslags-anslag...................................

80,000

6

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

36

Bidrag till uppförande, inrät-

tande eller inlösen av epide-

misjukhus, förslagsanslag .... 400,000

37

Bidrag till driften av epidemi-

sjukhus, förslagsanslag....... 800,000

38

Bidrag till uppförande m. m.

av hem för kroniskt sjuka,

reservationsanslag ............... 50 000

39

Bidrag till driften av hem för

kroniskt sjuka, förslagsanslag 750,000

4,690,774

3,633,000

Vanföreanstalter:

40

Kliniker vid vanföreanstalter,

förslagsanslag........................ 200,000

41

Polikliniker vid vanföreanstal-

ter, förslagsanslag................. 20,000

42

Skol- och uppfostringshem för

vanföra, förslagsanslag........ 80,000

43

Yrkesskolor för vanföra m. m.,

förslagsanslag ....................... 175,000

44

Bidrag till uppförande av ny

vanföreanstal t i Stockholm,

reservationsanslag ........... * 200 000

45

Bidrag till resor för vanföra

jämte vårdare, förslagsanslag 150,000

46

Eugeniahemmet........................ 5 000

625,000

205,000

18,705,774

10,317,700

Hälsovård i allmänhet.

47

Åtgärder mot utbredning av könssjukdomar, förslags-

anslag ................

Aon nnn

48

Kostnader i övrigt för allmän hälso- och sjukvård,

förslagsanslag

25,000

49

Lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden

sjukvårdskostnader, förslagsanslag

70,000

50

Statens skola för utbildning av distriktssköterskor

24,000

51

Bidrag för anställning av distriktssköterskor, förslags-

anslag ..........

220,000

52

Dyrtidshjälp åt distriktssköterskor, förslagsanslag

1,000

53

Bidrag till avlöning åt distriktsbarnmorskor och re-

servbarnmorskor, förslagsanslag .................

690,000

54

Dyrtidshjälp åt distriktsbarnmorskor m. fl., förslagsanslag

90,000

55

Barnmorskeundervisningenoch barnbördshusen, förslags-

anslag ..........

105,000

56

Försöksverksamhet beträffande för- och eftervård

vid barnsbörd, förslaasanslaa .....

* 30,000

57

Skyddskoppympnjngen, förslagsanslag ............

140,000

Av Kungl. Majit löreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

7

Ordinarie

Extra

i '' !

anslag

anslag

Kronor

Kronor

58

Karantänsanstalten på Känsö ........................................

17,600

59

Resestipendier åt vissa läkare, reservationsanslag........

12,000

60

Svenska läkarsällskapet....................................................

1,500

61

Internationella hälsovårdsbyrån i Paris, förslagsanslag

6,750

62

Förbättrad sjukvård inom rikets^ ödemarksoinråden,

reservationsanslag ........................................................

120,000

63

Sjuktransporter med flygplan, reservationsanslag .......

50,000

64

Stipendier för deltagande i medicinska fortsättnings-

kurser ni. m................................................................

6,100

65

Understöd åt J. Henriksson för odling av medicinal-

växter m. m.......................:.......................................

2,000

1,021,850

1,279,400

Säger för medicinalstaten samt hälso- och sjukvården

23,561,174

11,655,400

D. Överståthållarämbetet och landsstaten.

1

Överståthållarämbetet, förslagsanslag ............................

137,422

2

Landshövdingarna ...........................................................

509,000

3

Befattningshavare vid länsstyrelserna, förslagsanslag ■

4,062,100

4

Reseersättningar till landshövdingarna och befattnings-

havare vid länsstyrelserna, förslagsanslag ...............

100,000

5

Fögderiförvaltningarna, förslagsanslag ............................

2,350,000

6

Vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningama, förslags-

anslag ............................................................................

290,000

7

Ortstillägg till landsfogden i Göteborgs och Bohus län

200

8

Ersättning åt lappfogdar m. m., förslaqsanslag ...........

130,000

Säger för Överståthållarämbetet och landsstaten

7,448,522

130,200

E. Polisväsendet.

1

Polisväsendet i riket, förslagsanslag................................

2,280,000

2

Vissa ersättningar åt befattningshavare vid polis- och

åklagarväsendet, förslagsanslag...................................

950,000

3

Särskild polisverksamhet för uppdagande av olovlig

införsel av spritdrycker, lönnbränning m. m., att

utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel .......

* 200,000

4

Utbildningskurs i kriminalteknik m. m., förslagsanslag

40,000

Säger för polisväsendet

3,470,000

* Av Kungl. Majit föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.

8

Statsutskottets utlåtande Nr 5.

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

F. Diverse.

1

Ålderstillägg, förslagsanslag ..................i.........................

400,000

2

Rese- och traklamenlspenningar, förslaqsanslaq..........

• 50,000

3

Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reser-

valionsanslaq .......................................................

150,000

4

Utredning angående allmänna pensionsförsäkringen,

reservationsanslag .......................................................

65,000

5

F,xlra utgifter, resematiansanslaq...................................

100,000

6

Skrivmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag

1,000,000

7

Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den

civila statsförvaltningen, förslagsanslag

* 523,000

8

Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i

statens tjänst, förslagsanslag.....................................

* 140,000

9

Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, för-

slaqsanslaq .............................................................

• 3,800,000

10

Tryckningskostnader, förslagsanslag............................

228,054

Säger för diverse

1,928.654

4,528,000

Summa

42,504,180

77,158,320

* Av Kungl. Maj:t föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.

810672. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.