Statsutskottets utlåtande Nr 49.
1
Nr 49.
Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1931 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts i statsverkspropositionen
under åttonde huvudtiteln, punkten 57, gjorda framställning
angående anslag till ändrings- och reparationsarbeten
å domkapitelshuset i Strängnäs.
(2:a avd.)
I den till riksdagen den 3 januari 1931 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret ly31/1932 har Kungl. Majit
under åttonde huvudtiteln (punkt 57 av det vid statsverkspropositionen fogade
utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för nämnda
dag) föreslagit riksdagen att för utförande, i huvudsaklig överensstämmelse
med av intendenten Ärland Noreen uppgjort förslag, av ändrings- och reparationsarbeten
å domkapitelshuset i Strängnäs bevilja ett belopp av 115,000
kronor och därav för budgetåret 1931/1932 såsom extra reservationsanslag
anvisa 40,000 kronor.
Utredningen återfinnes å sid. 151—158 i statsrådsprotokollet.
Strängnäs domkapitel disponerar en äldre byggnad, belägen i Strängnäs
stad strax söder om domkyrkan. Domkapitlet och dess expedition hava
sina lokaler förlagda till bottenvåningen i sagda byggnad, under det att
den övre varit uthyrd till privata hyresgäster. De utrymmen, som sålunda
användas av domkapitlet och dess expedition, vore, framhåller departementschefen,
mycket otillfredsställande och otillräckliga. Ämbetsrum för biskopen
saknades. Expeditionens tjänstemän hade ett enda gemensamt arbetsrum,
som samtidigt finge tjänstgöra både som kapprum och väntrum, enär sådana
saknades. Skrivbiträdet vore hänvisat att sitta i domkapitlets sessionsrum,
vilket i många fall visat sig vara hinderligt. Intet lämpligt rum, där
forskare i domkapitlets arkiv kunde sitta med sitt arbete, stöde till förfogande.
Varken vaktrum eller toalett funnes. En utvidgning och förbättring
av domkapitlets lokalutrymmen hade därför befunnits vara i hög grad
påkallad.
I anledning av en framställning från domkapitlets sida förordnade byggnadsstyrelsen
den 13 juni 1930 intendenten hos styrelsen Ärland Noreen att
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 0 sami. 26 käft. (Nr 40—50) 1
2
Statsutskottets utlåtande nr 49.
upprätta program för en ändring av domkapitelshuset, avseende i främsta
rummet en mera praktisk anordning av arbetslokalerna.
Sedan Noreen besökt platsen för uppgörande av ifrågavarande program
och samrått med representanter för domkapitlet, avgav han den 14 juli 1930
till byggnadsstyrelsen ett av fotografier och uppmätningsritningar åtföljt
tjänstememorial, vari anfördes, bland annat, följande.
Byggnaden i fråga lär enligt uppgift till sina nedre delar härstamma från
medeltiden under det att övervåningen är byggd på 1700-talet. Alla snickerier
och övrig inredning är från 1800-talet och utan särskilt intresse med
undantag av en kakelugn i nordvästra hörnrummet i övre våningen. En
murad spiskupa i samma rum kanske också bör tillmätas visst värde.
De nuvarande arbetslokalerna, samtliga belägna i bottenvåningen, äro
ohjälpligt för trånga. De utgöras av två arkivrum, ett rum för domkyrkosysslomannen,
en sessionssal samt ett gemensamt rum för stiftssekreteraren,
amanuensen och skrivmaskinsfröken. Biskopen bar intet rum. Kapprum
saknas. Övervåningen har hittills använts för bostadsändamål.
Ärendet kommunicerades riksantikvarien, som i skrivelse den 22 juli 1930
framhöll nödvändigheten av att en mera ingående byggnadshistorisk undersökning,
omfattande avknackning av puts m. m., komme till stånd, innan
ett fullständigt förslag till restaureringen upprättades och fastställdes. Sannolikt
skulle det på grundvalen av därigenom vunna erfarenheter bli möjligt
att genomföra de ur praktisk synpunkt önskvärda förändringarna inom
byggnaden utan att byggnadens värdefulla äldre partier därigenom behövde
skadas. Det syntes för övrigt icke otänkbart, att en dylik partiell ombyggnad
i sin mån kunde bidraga till att återskänka huset något av dess forna,
numera till stor del förvanskade karaktär. Riksantikvarien ansåge det sålunda
icke möjligt att utan företagande av en ingående byggnadshistorisk
undersökning avgöra, huruvida de i programmet föreslagna åtgärderna kunde
anses vara ur antikvarisk synpunkt lämpliga. Riksantikvarien hemställde
därför, att byggnadsstyrelsen ville utreda möjligheterna att få till stånd en
dylik undersökning, vars planläggning och utförande torde böra ske i samråd
med riksantikvarien.
Den av riksantikvarien sålunda påkallade byggnadshistoriska undersökningen
har sedermera ägt rum.
På grundval av det upprättade programmet har Noreen uppgjort ett av
ritningar och fotografier åskådliggjort förslag till restaurering och förändring
av ifrågavarande byggnad ävensom låtit genom byggnadsförman Karl
I. Edblom i Stockholm upprätta kostnadsförslag, slutande å ett belopp av
128,500 kronor.
Förslaget överlämnades till granskning av byggnadsstyrelsen, som lämnade
riksantikvarien tillfälle att därav taga del. I skrivelse till byggnadsstyrelsen
den 27 september 1930 tillstyrkte riksantikvarien förslaget med
vissa ändringar.
I skrivelse den 29 september 1930 anförde därefter byggnadsstyrelsen, att
Statsutskottets utlåtande Nr 49.
3
byggnadsstyrelsen icke hade något att erinra mot det föreliggande förslaget;
dock borde vid dettas utförande beaktas vad riksantikvarien i nyssberörda
skrivelse anfört, och ville styrelsen tillstyrka, att genom domkapitlets försorg
åtgärder vidtoges för förslagets realiserande. Vad de till förslaget
börande kostnadsberäkningarna, slutande å 128,500 kronor, beträffade, saknades
däri en post för oförutsedda utgifter, och syntes härför enligt styrelsens
förmenande böra beräknas ett belopp av 11,500 kronor och alltså totalkostnaden
beräknas uppgå till 140,000 kronor.
I skrivelse den 8 oktober 1930 har domkapitlet under anförande, att domkapitlet
saknade egna medel att bestrida den ifrågasatta restaureringen, hemställt,
att Kungl. Majit täcktes hos riksdagen utverka ett anslag å 140,000
kronor till bestridande av kostnaderna för densamma i huvudsaklig överensstämmelse
med de av Noreen uppgjorda ritningarna.
På grund av remiss hava kammarkollegiet och statskontoret yttrat sig i
ärendet.
Statskontoret har i utlåtande den 18 oktober 1930 anfört följande:
Statskontoret har undersökt möjligheterna att för utförande av nu ifrågavarande
restaureringsarbeten bereda medel från Strängnäs domkyrkokassa
eller från biskopslöneregleringsfonden. Det har därvid visat sig, att domkyrkans
kassa icke har några tillgångar, som kunna disponeras för ändamålet.
Och vad biskopslöneregleringsfonden beträffar, har denna visserligen
tagits i anspråk vid reparation m. m. av biskopshus, varemot kostnaderna
för liknande arbeten å domkapitelshus icke ansetts kunna utgå från fonden.
I sådant avseende får statskontoret erinra om Kungl. Maj:ts beslut den 16
maj 1929 angående anslag till inledande av centralvärmeledning i manbyggnaden
vid biskopsbostället Östrabo i Växjö socken m. m.
Såvitt statskontoret kan finna, torde för utförande av nu ifrågavarande
restaureringsarbeten någon annan utväg icke stå Kungl. Majit öppen än att
av riksdagen äska erforderliga medel för ändamålet.
Kammarkollegiet har i utlåtande den 21 oktober 1930 instämt i vad statskontoret
anfört.
Genom remiss den 29 oktober 1930 anbefalldes byggnadsstyrelsen att till
Kungl. Majit inkomma med utredning i vad mån och i vilken utsträckning
en begränsning av kostnaderna för de i ärendet föreslagna ändrings- och
reparationsarbetena kunde vidtagas.
Med anledning härav anförde byggnadsstyrelsen i skrivelse den 6 november
1930, att genom vidtagande av vissa modifikationer i det uppgjorda
förslaget, avseende ett förenklat utförande av en del inredningsdetaljer m. m.,
samt genom minskning av den till förläggning i särskild nybyggnad föreslagna
bostaden för vaktmästaren från tre rum och kök till två rum och
kök kostnaderna kunde nedbringas med 15,000 kronor, varav omkring
11,000 kronor hänförde sig till konsistoriehuset och återstoden till vaktmästarbostaden.
Vidare kunde, om de beräknade kostnaderna för anskaffning
av möbler undantoges, ytterligare 10,000 kronor inbesparas. Slutsumman
skulle då bliva 115,000 kronor i stället för 140,000 kronor.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 49.
Departementschefen har framhållit, att domkapitlet och dess expedition
vore i behov av ökade utrymmen. Möjlighet att erhålla sådana funnes
genom att för domkapitlets räkning taga i anspråk även övre våningen.
Detta skulle nödvändiggöra genomgripande ombyggnads- och ändringsarbeten
inom byggnaden, förbundna med ett grundligt reparationsarbete. Byggnadens
ålder och historiska betydelse bjöde, att ifrågavarande arbeten utfördes
på sådant sätt, att inga detaljer av historiskt värde förvanskas och
gå förlorade. Enligt den i ärendet förebragta kostnadsutredningen, mot vilken
departementschefen förklarade sig icke hava någon anmärkning att
framställa, skulle kostnaderna för de behövliga ändrings- och reparationsarbetena
å byggnaden efter vissa nedprutningar belöpa sig till 115,000 kronor.
Domkapitlet hade under anförande, att det saknade egna medel att
bekosta dessa arbeten, hemställt, att Kungl. Majit ville hos riksdagen utverka
anslag för ändamålet. Visserligen ålåge det, framhåller departementschefen,
icke i allmänhet staten att sörja för domkapitlens förseende med
lokaler, utan denna skyldighet hade av ålder ansetts enligt förordningen
örn rättegång i domkapitlen den 11 februari 1687 tillkomma domkyrkorna.
Men då domkyrkorna understundom icke mäktat bestrida de utgifter, som
varit förenade med detta åliggande, hade staten trätt hjälpande emellan.
Sålunda hade sedan ett flertal år tillbaka av anslaget till domkapitlens expeditioner
anvisats årliga bidrag till domkapitlet i Visby till hyra av sessions-
och expeditionslokal samt till domkapitlet i Luleå till hyra för expeditions-
och sessionslokal samt för bostad till vaktmästare. Även funnes
exempel på att ett direkt byggnadsanslag i sådant avseende anvisats av allmänna
medel, när tillgång på annat sätt ej kunnat beredas. Riksdagen
hade sålunda år 1907 efter framställning av Kungl. Majit anvisat ett belopp
av 15,000 kronor till anordnande av arkivlokal i domkapitelshuset i Västerås
samt till nämnda byggnads iståndsättande. Vidare hade riksdagen år 1912
för att möjliggöra uppförande av ett domkapitelshus i Skara på Kungl.
Majits proposition medgivit avskrivning med 27,000 kronor å en domkyrkans
i Skara skuld till riksgäldskontoret. Enligt gällande, den 2 november
1927 fastställda stat för Strängnäs domkyrka med däri den 29 augusti 1930
vidtagen ändring uppgå domkyrkans årliga inkomster till 12,635 kronor och
dess årliga utgifter till 10,285 kronor, varjämte såsom reserverade medel
beräknats ett belopp av 2,350 kronor. Det vore härav uppenbart, att domkyrkan
icke kunde bidraga till ifrågavarande ombyggnad och reparation å
domkapitelshuset. Då i ett fall som det föreliggande dessutom vore att taga
i betraktande det kulturhistoriska värde ifrågavarande byggnad ägde, funne
departementschefen förhållandena vara sådana, att de fullt ut motiverade
ett understöd från statens sida, och en hänvändelse till riksdagen örn beviljande
av det behövliga beloppet syntes därför vara den enda utväg som
stöde till buds. För ändamålet hade ursprungligen beräknats ett anslag av
140,000 kronor, vilket belopp emellertid, på sätt framginge av byggnads -
Statsutskottets utlåtande Nr 49.
o
styrelsens senast i ärendet avgivna yttrande, ansåges kunna nedsättas till
115,000 kronor. Då anslaget torde böra fördelas på flera år, torde för budgetåret
1931/1932 ett belopp av förslagsvis 40,000 kronor vara tillräckligt.
Utskottet har genom sin vederbörande avdelning avlagt besök i Strängnäs
för att närmare undersöka förhållandena.
Vidare har utskottet i vederbörlig ordning utverkat Kungl. Maj:ts befallning
till byggnadsstyrelsen att till utskottet inkomma med utlåtande och
förslag, åtföljt av vederbörliga ritningar och kostnadsberäkningar, angående
de åtgärder, vilka kunde anses oundgängligen nödvändiga i syfte enbart att
göra ifrågavarande lokaler fullt ändamålsenliga, varvid borde dels i allmänhet
beaktas önskvärdheten av att kostnaderna för byggnadsföretaget avsevärt
nedbringades, dels ock särskilt tagas under övervägande vaktmästarbostadens
förläggande alternativt på nedra botten eller i våningen 1 trappa
upp i nämnda hus.
Med anledning härav har byggnadsstyrelsen med skrivelse den 26 februari
1931 till utskottet överlämnat ett av intendenten Noreen på styrelsens
uppdrag upprättat ändringsförslag, framställt å skrivelsen bilagda fem, såsom
»Restaureringsförslag 2» betecknade ritningar med tillhörande borrprofil,
ävensom en inom styrelsen verkställd ny kostnadsberäkning.
Byggnadsstyrelsen har därvid anfört huvudsakligen följande:
Enligt nämnda ändringsförslag skulle vaktmästarbostaden, i stället för att
förläggas till en särskild nybyggnad, inredas i bottenvåningen i domkapitelshuset.
Denna bostad, som skulle omfatta två rum och kök, upptager det
i det tidigare förslaget såsom väntrum betecknade utrymmet ävensom en del
av sessionssalen, och skulle lägenheten förses med särskild ingång från
södra gaveln. Vidare skulle värmeledningspannan och kolförrådet förläggas
till ett under domkapitelshuset utgrävt källarutrymme, vilket skulle förses
med en särskild entré från nämnda gavel. Den del av sessionssalen, som
icke skulle tagas i anspråk för vaktmästarbostaden, skulle utnyttjas såsom
rum för domkyrkosysslomannen, varjämte den mindre trappuppgången till
våningen 1 trappa upp skulle förläggas till detta utrymme, varigenom det
i det tidigare förslaget såsom förrum betecknade utrymmet skulle bliva
större och kunna användas såsom bokförråd. Enligt ändringsförslaget skulle
sessionssalen förläggas i våningen en trappa upp, för vilket ändamål skulle
tagas i anspråk de i det tidigare förslaget av bibliotek och skrivrum samt
den mindre trappan upptagna utrymmena. Detta har medfört att stiftssekreterarens
rum måst delas i två utrymmen, varav det ena skulle tagas i anspråk
såsom skrivrum samt att amanuensens rum något minskats för beredande
av plats för berörda trappa.
Kostnaderna för genomförandet av ändrings- och reparationsarbetena enligt
ändringsförslaget 2 skulle jämlikt ovannämnda kostnadsberäkning uppgå
till 77,000 kronor. Vid upprättandet av denna kostnadsberäkning bär byggnadsstyrelsen
i anslutning till de av utskottet lämnade direktiv utgått ifrån
att byggnaden, frånsett erforderlig förändring beträffande rumsindelningen,
skulle såvitt möjligt bibehållas i sitt nuvarande skick och att sålunda i
huvudsak endast nödiga bättringsarbeten skulle utföras. Nuvarande dörröd!
fönstersnickerier skulle alltjämt komma till användning och de gamla
6
Statsutskottets utlåtande Nr 49.
golven bibehållas, dock med undantag för sessionssalen och rummet för
domkapitlets ledamöter, vilka utrymmen skulle förses med nya golv. Vidare
skulle en del tidigare föreslagna inredningsdetaljer förenklas, särskilt
vad beträffar trapphuset och vestibulen, varjämte den fasta skåpinredningen
skulle slopas. Vad beträffar byggnadens yttre skulle fasadteglet för
närvarande icke framtagas och fogstrykas såsom tidigare avsetts utan putsen
bibehållas och endast i erforderlig utsträckning repareras. Slutligen
har genom att nybyggnaden för vaktmästarbostaden icke skulle komma till
utförande värmeledningsanläggningen givetvis minskats.
Emellertid skulle kostnaderna för byggnadsföretaget kunna ytterligare
något nedbringas, därest värmeledningen, i stället för att i enlighet med
ändringsförslaget 2 förläggas till ett särskilt utgrävt källarutrymme, inrymdes
på sätt som närmare angivits å en skrivelsen bilagd, med 3 betecknad ritning,
i bottenvåningen. För ändamålet skulle sålunda tagas i anspråk de
utrymmen, som enligt ändringsförslaget 2 upptagas av kök och tambur till
vaktmästarbostaden. Dessa utrymmen skulle i ''stället förläggas till det i
sistnämnda förslag såsom domkyrkosysslomannens rum betecknade utrymmet.
Någon särskild ingång till bostadslägenheten skulle icke anordnas, utan skulle
vestibulen jämväl användas för tillträde till sagda lägenhet. Slutligen skulle
den mindre innertrappan icke komma till utförande, och skulle alltså den
nuvarande huvudtrappan, som skulle bliva uppvärmd, komma att utgöra
den enda trappförbindelsen i byggnaden. Genom de sålunda angivna ytterligare
modifikationerna beträffande ändrings- och reparationsarbetena skulle
kostnaderna kunna nedbringas med ytterligare 7,000 kronor till 70,000
kronor.
Enligt byggnadsstyrelsens mening skulle emellertid den å ändringsritningen
3 angivna föi-läggningen av värmeledningen till byggnadens bottenvåning
komma att medföra alltför stort intrång på tjänsteiokalerna ävensom
ur trevnadssynpunkt medföra avsevärda olägenheter, varför byggnadsstyrelsen
finner sig böra förorda en lösning i enlighet med ändringsförslaget 2.
Utskottets
yttrande.
Utskottet har av den i statsverkspropositionen förebragta utredningen och
de undersökningar, utskottet självt låtit verkställa, funnit ådagalagt, att
domkapitlets i Strängnäs lokaler äro synnerligen bristfälliga och även otillräckliga.
Enligt utskottets mening kan det därför icke råda något tvivel
örn att behovet av förbättrade lokalförhållanden för domkapitlet är trängande.
Såsom departementschefen påpekat, har det av gammalt ansetts tillkomma
domkyrkorna att sörja för domkapitlens lokalbehov. Dock har, på sätt även
av departementschefen framhållits, i vissa fall, där domkyrkorna icke haft
nödiga medel till sitt förfogande för ändamålet, statsverket lämnat sitt
bistånd. Med hänsyn till vad i det nu föreliggande fallet blivit upplyst
angående vederbörande domkju-kas ekonomiska ställning, har utskottet funnit
ett undantag från ovan omtalade regel örn domkyrkans ansvar för lokalbehovets
tillgodoseende befogat. Utskottet anser alltså, att statsverket bör
lämna ekonomisk hjälp för att förse domkapitlet i Strängnäs med tillfredsställande
lokaler.
Utskottet har emellertid icke ansett sig kunna godtaga det av Kungl.
Maj:t framlagda byggnadsförslaget, vilket synes utskottet draga alltför stora
kostnader.
Statsutskottets utlåtande Nr 49. 7
Enligt utskottets mening borde allenast de arbeten utföras, som vore nödvändiga
för att sätta tjänstelokalerna i sådant skick, att de icke lämna rum
för befogade anmärkningar; vad som hänförde sig till andra intressen borde
i detta sammanhang lämnas ur räkningen. Vidare syntes det utskottet
sannolikt, att en avsevärd kostnadsbesparing kunde ernås genom att förlägga
vaktmästarbostaden i domkapitelshuset och ej, såsom Kungl. Maj:ts förslag
avser, i en särskild nyuppförd byggnad. Det är efter detta program, som
byggnadsstyrelsen på anmodan låtit utföra ovannämnda i skrivelse den 26
februari 1931 framlagda utredning.
Det ändringsförslag, benämnt »Restaureringsförslag 2», som i denna skrivelse
omförmäles, synes utskottet innefatta en godtagbar lösning av lokalfrågan,
dock endast enligt det alternativ, som avser värmeledningens förläggande
till ett särskilt utgrävt källarutrymme. Det andra alternativet, som innebär
att värmeledningen placeras i bottenvåningen, synes medföra så stora olägenheter.
att dessa icke uppvägas av den angivna differensen i kostnadshänseende,
7,000 kronor. Utskottet anser alltså, att ändringsarbetena böra verkställas
i huvudsaklig enlighet med det förra alternativet, här nedan benämnt
»Alternativ I av restaureringsförslag 2».
Emellertid förefaller även den för detta alternativ utförda kostnadsberäkningen,
slutande å 77,000 kronor, alltför hög. Med hänsyn till arbetenas
relativt begränsade omfattning och enkla beskaffenhet synes det utskottet
sannolikt, att kostnaderna för desamma skola kunna nedbringas under sistnämnda
belopp. I varje fall anser sig utskottet icke kunna förorda, att
staten till kostnaderna bidrager med högre belopp än 60,000 kronor, vilket
belopp lämpligen torde kunna fördelas på två år med 30,000 kronor för
vartdera året. Utskottet vill förorda, att riksdagen för ändamålet anvisar
30,000 kronor såsom extra reservationsanslag för budgetåret 1931/1932.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag,
för utförande i huvudsaklig överensstämmelse med i ärendet
omförmälda »Alternativ I av restaureringsförslag 2» av ändrings-
och reparationsarbeten å domkapitelshuset i Strängnäs
bevilja ett belopp av 60,000 kronor samt därav för budgetåret
1931/1932 såsom extra reservationsanslag anvisa
30,000 kronor.
Stockholm den 20 mars 1931.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 49.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell,
Olof Olsson, O. Bergqvist, J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, N. J. M. Svensson
i Kompersmåla, E. J. G. Rosén, E. A. Lundell, I. Hj. E. Pauli och K. A. W. Björck;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund i Brattfors,
C. R. Jansson i Falun, P. Nilsson i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, G. Strindlund, P. M.
Olsson i Blädinge, E. J. Wigforss, B. F:son Holmgren, J. Olofsson i Digernäs, O. Andersson
i Höör och K. S. V. Ward.