Statsutskottets utlåtande Nr 47.
o
Nr 47.
Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1931 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition
angående befrielse för Sollefteå tingslags väghållning
sdistrikt från vissa förpliktelser beträffande gamla
järnvägsbron över Angermanälven vid Forsmo m. m.
(4:e avd.)
Uti en till riksdagen den 30 januari 1931 avlåten proposition, nr 56, vilken
hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att
Sollefteå tingslags väghållningsdistrikt må befrias från de förpliktelser, som
åvila distriktet enligt en i statsrådsprotokollet omförmäld, mellan distriktet
och järnvägsstyrelsen den 26 januari och den 9 februari 1924 träffad överenskommelse
angående överlåtelse av gamla järnvägsbron över Ångermanälven
vid Forsmo, under förutsättning att distriktet till statens järnvägar avstår
den rätt till bron jämte mark för tillfartsvägar, som distriktet enligt
berörda överenskommelse äger.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Efter det att den vid Forsmo i Eds socken av Västernorrlands län belägna
nya järnvägsbron över Ångermanälven å norra stambanan under år
1912 öppnats för trafik, har riksdagen 1920 medgivit, att den gamla järnvägsbron
vid Forsmo finge av järnvägsstyrelsen kostnadsfritt överlåtas till
Sollefteå tingslags väghållningsdistrikt för att användas såsom landsvägsbro
under villkor, att bron vid förefallande behov finge användas som reserv
för den nya järnvägsbron samt att de till bron ledande järnvägsbankarna
i görligaste mån bibehölles i orubbat skick, varvid riksdagen förutsatte, att
vid den blivande överlåtelsen träffades för statens järnvägar och det allmänna
betryggande överenskommelse rörande skyldighet för väghållningsdistriktet
att för framtiden underhålla bron och till densamma ledande järnvägsbankar.
Därefter träffades mellan järnvägsstyrelsen och väghållningsdistriktet överenskommelse
— dagtecknad den 26 januari och den 9 februari 1924 — varigenom
järnvägsstyrelsen till väghållningsdistriktet dels med full äganderätt
överlät gamla järnvägsbron vid Forsmo att användas till landsvägsbro, dels
ock avgiftsfritt med nyttjanderätt tills vidare upplät statens järnvägar tillhörig
mark, som kunde behöva tagas i anspråk för erforderliga tillfarts
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 47.
vägar, allt under villkor bland annat att bron med till densamma ledande
bankar skulle av vägliållningsdistriktet för framtiden underhållas på betryggande
sätt, som kunde av statens järnvägars vederbörande distriktsförvaltning
godkännas. Med avseende å underhållet innehöll överenskommelsen
vidare bland annat att, innan bron toges i anspråk såsom landsvägsbro,
genom vägkållningsdistriktets försorg skulle ske fullständig nitundersökning
med tillhörande utbyte av lösa nitar ävensom målning av järnöverbyggnaden
samt att för framtiden sådan nitundersökning och målning skulle verkställas
minst vart nionde år.
Redan innan omförmälda överenskommelse undertecknades anhöll vägstyrelsen,
med hänvisning till av de väghållningsskyldiga tidigare fattat beslut
örn brons övertagande till ombyggnad, hos länsstyrelsen i Västernorrlands
län örn åläggande för de väghållningsskyldiga att mot erhållande av
vanligt stats- och landstingsbidrag utföra ombyggnaden av bron i enlighet
med ett i sådant avseende efter vederbörligt förordnande utarbetat förslag.
Länsstyrelsen har genom utslag den 8 mars 1929, däri regeringsrätten
genom utslag den 25 februari 1930 ej funnit skäl göra ändring — med hänsyn
såväl till av de väghållningsskyldiga å vägstämma fattat beslut att, med
ändring av vad tidigare beslutits, hemställa att de väghållningsskyldiga icke
måtte åläggas att utföra bron och vägföretaget, som ock till vad eljest i
målet förekommit med avseende å nyttan för det allmänna vägväsendet av
ombyggnad för landsvägstrafik av bron jämte anordnande av tillfartsvägar —
icke funnit skäl förplikta de väghållningsskyldiga att utföra ifrågavarande brooch
vägföretag.
Efter det att länsstyrelsens nyssnämnda utslag meddelats, gjorde vägstyrelsen
i en till Kungl. Majit ställd skrift den 18 april 1929 hemställan, att Kungl.
Majit måtte befria vägliållningsdistriktet från skyldigheten att enligt den
med järnvägsstyrelsen träffade överenskommelsen övertaga bron i fråga.
Över denna framställning hava infordrade utlåtanden avgivits av järnvägsstyrelsen,
chefen för generalstaben, länsstyrelsen i Västernorrlands län, vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen samt arméförvaltningens fortifikations- och civila
departement.
Departementschefen har anfört följande:
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, grundades den mellan vägliållningsdistriktet
och järnvägsstyrelsen träffade överenskommelsen angående
överlåtande på vägdistriktet av den gamla järnvägsbron över Ångermanalyen
vid Forsmo på den förutsättningen, att bron skulle komma till användning
såsom landsvägsbro. Då på grund av ändrade förhållanden denna förutsättning
icke blivit uppfylld, synes det mig icke skäligen kunna från statens sida
påfordras, att vägdistriktet skall fullgöra den i överenskommelsen stadgade
skyldigheten att bestrida underhåll av bron. Detta gäller enligt min mening
underhållet såväl för framtiden som för den tiel, vilken förflutit efter överenskommelsens
ingående. Jag vill alitsa för min del tillstyrka ett tillmötesgående
av den i ärendet gjorda framställningen örn befrielse från fullgörande
av förpliktelserna enligt överenskommelsen.
Vid ett beslut i enlighet härmed torde bron böra, åtminstone tillsvidare,
övertagas av statens järnvägar. Huruvida bron för framtiden bör, med hän
-
Statsutskottets utlåtande Nr 47.
7
syn till militära intressen, bibehållas såsom reserv för den nu använda järnvägsbron
vid Forsmo, lärer få bliva beroende av ytterligare utredning, i
samband varmed även frågan örn sättet för täckande i sådant fall av kostnaderna
för brons iståndsättande och framtida underhåll torde böra tagas
under övervägande. Därest ifrågavarande undersökning skulle giva vid handen,
att bron icke bör av nyss angivna skäl bibehållas, lärer det ankomma på
Kungl. Maj:t att besluta örn brons borttagande och försäljning. Ehuru
enligt inhämtade upplysningar bron befinner sig i sådant skick, att ett
iståndsättande av densamma, därest den skall bibehållas, icke länge kan
uppskjutas, lärer dock under den kortare tid, som kan erfordras för nyssnämnda
utredning, kunna anstå med vidtagande av underhållsåtgärder.
Enär frågan om brons överlåtande på vägdistriktet på sin tid avgjorts
under medverkan av riksdagen, synes även nu förevarande spörsmål lämpligen
böra hänskjutas till riksdagens prövning.
Utskottet, som förutsätter, att beslut örn brons borttagande och försäljning
icke fattas utan riksdagens hörande, har icke velat motsätta sig Kungl.
Maj:ts förevarande förslag.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må medgiva, att Sollefteå tingslags väghållningsdistrikt
må befrias från de förpliktelser, som åvila distriktet
enligt den i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 30 januari 1931 omförmälda, mellan distriktet och
järnvägsstyrelsen den 26 januari och den 9 februari 1924
träffade överenskommelsen angående överlåtelse av gamla järnvägsbron
över Ångermanälven vid Forsmo, under förutsättning
att distriktet till statens järnvägar avstår den rätt till bron
jämte mark för tillfartsvägar, som distriktet enligt berörda överenskommelse
äger.
Stockholm den 17 mars 1931.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS
Utskottets
yttrande.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 46.