Statsutskottets utlåtande Nr 41.
13
Nr 41.
Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1931 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
befrielse för löjtnanten A. G. Molin från
viss betalningsskyldighet jämte en i ämnet väckt
motion.
(lia avd.)
Uti en till riksdagen avlåten, den 26 februari 1931 dagtecknad proposition
(nr 148), vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att löjtnanten vid .Jämtlands fältjägarregemente Arne Georg
Molin befrias dels från den honom jämlikt rådstuvurättens i Östersund två
särskilda utslag den 13 oktober 1930 ålagda skyldighet att utgiva ej mindre
till Kungl. Majit och kronan samt riksförsäkringsanstalten ett belopp av
sammanlagt 6,694 kronor 34 öre jämte ränta, än även till Kungl. Majit och
kronan ett årligt belopp av 293 kronor 33 öre räknat från den 1 september
1930; dels ock från ersättningsskyldighet med avseende å de livräntebelopp,
riksförsäkringsanstalten för tiden efter den 30 juni 1930 utbetalt eller
kommer att utbetala till förre furiren G. E. Hallonqvist på grund av honom
den 5 december 1925 åsamkad skada; allt under det villkor, att Molin före
den 1 augusti 1931 till arméförvaltningens civila departement inbetalar ett
belopp av 1,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Vidare har uti en inom andra kammaren av herr B. Holmgren väckt
motion (nr 362) hemställts, att riksdagen ville medgiva, att Molin befrias
från honom jämlikt rådstuvurättens i Östersund två särskilda utslag den 13
oktober 1930 åliggande skyldighet att till kronan och riksförsäkringsanstalten
utgiva dels genast ett belopp av tillhopa 6,694 kronor 34 öre jämte
viss ränta, dels ock ett årligt belopp av 293 kronor 33 öre från den 1 september
1930; samt att kronan avstår från de fordringsanspråk, som framdeles
kunna komma att resas mot Molin på grund av utbetalning till Hallonqvist
från riksförsäkringsanstalten av en livränta å 880 kronor.
Motionären Ilar till stöd för sin framställning anfört, att av handlingarna
i målet frnmginge, att den vårdslöshet i tjänsten, varå ersättningsskyldigheten
Motion.
14
Statsirtskottets utlåtande Nr 41.
Departements
chefen.
grundade sig, varit av så lindrig art, att den bestraffats med disciplinstraff
av arrest utan bevakning i två dagar, och att sådana omständigheter
i övrigt förelåge, att samtliga i ärendet hörda myndigheter tillstyrkt, att
kronans och riksförsäkringsanstaltens genom laga kraftvunna domstolsutslag
fastställda fordringar hos Molin måtte helt efterskänkas. Motionären hade
funnit de av myndigheterna anförda skälen för ett sådant efterskänkande
beaktansvärda.
Departementschefen har i ärendet inledningsvis anfört följande:
»Under tjänstgöring vid Västgöta regemente den 5 december 1925 blev
furiren vid regementet G. E. Hallonqvist träffad av ett gevärsskott i vänstra
underbenet, med påföljd, att detta måste amputeras. Skottet hade avlossats
av värnpliktige N. E. Ström, under det denne under Hallonqvists befäl deltagit
i övning i s. k. posttjänst, varvid skarp ammunition icke skulle komma
till användning. Före nämnda övning hade Ström under befäl av dåvarande
fänriken vid regementet, numera löjtnanten vid Jämtlands fältjägarregemente
A. G. Molin övats i korthållsskjritning med skarp ammunition.
Ifrågavarande tilldragelse gjordes till föremål för handläggning vid krigsrätt.
Vid krigsrätten anförde vederbörande åklagare följande: Olyckshändelsen
måste hava förorsakats därav, att Ström efter korthållsskjutningen haft en
patron kvar i geväret. Enär Ström och Molin uraktlåtit, Ström att efter
målskjutningens slut uttaga samtliga i geväret kvarvarande patroner och
Molin att vederbörligen kontrollera, att ej någon patron funnits kvar i
geväret, hade Ström och Molin gjort sig skyldiga till tjänstefel ävensom
till vållande av den Hallonqvist ågångna skadan. Härför yrkade åklagaren,
att Ström och Molin måtte dömas till ansvar för tjänstefel och vållande till
kroppsskada. Hallonqvist instämde i åklagarens ansvarstalan samt yrkade
vidare förpliktigande för Ström och Molin att solidariskt till honom utgiva
viss ersättning i anledning av den honom åsamkade skadan.
Målet avgjordes slutligen av Kungl. Maj:t genom utslag den 11 maj 1927.
Ström och Molin dömdes att för vårdslöshet i tjänstens utövning undergå
disciplinstraff, Ström av vaktarrest i fem dagar samt Molin av arrest utan
bevakning i två dagar. För vållande till kroppsskada dömdes Ström och
Molin att till kronan böta envar 50 kronor. Slutligen förpliktades Molin
och Ström, en för båda och båda för en, att till Hallonqvist utgiva dels
ersättning för sveda och värk samt stadigvarande lyte med 3,000 kronor,
dels ock en årlig livränta av 293 kronor 33 öre att utgå för tiden från och
med den 1 september 1926 och erläggas med en tolvtedel för varje månad.
Hallonqvist anhängiggjorde talan jämväl mot kronan samt yrkade —
under förmälan att anledning funnes till antagande, att Molin och Ström
saknade tillgångar till gäldande av den dem ådömda ersättningen — att
det måtte åläggas kronan att till Hallonqvist utgiva ersättning för ifrågavarande,
honom tillfogade skada. Genom Kungl. Maj:ts dom den 25 oktober
1929 förpliktades kronan att, i den män Hallonqvist icke förut av Molin
och Ström uppburit ersättning för i nyss nämnt avseende liden skada,
solidariskt med dessa till Hallonqvist utgiva ersättning för sveda och värk
samt stadigvarande lyte ävensom årlig livränta, allt med belopp, som ovan
angivits.
Beträffande de närmare omständigheterna i nu berörda rättegångar hänvisas
till Nytt juridiskt arkiv Avd. I årg. 1927, ref. 71, sid. 248—254 och
årg. 1929, ref. 159, sid. 550—555.
I proposition nr 76 till 1930 ars riksdag hemställde Kungl. Majit, att
Statsutskottets utlåtande Nr 41.
15
riksdagen måtte medgiva, att den Hallonqvist tillerkända årliga livräntan
av 293 kronor 33 öre finge från och med budgetåret 1930/1931 bestridas
från anslaget till allmänna indragningsstaten. Propositionen ^ vann riksdagens
bifall. I fråga örn det Hallonqvist tillerkända skadeståndet, 3,000
kronor, samt den å tiden före ingången av nämnda budgetår belöpande
livräntan förordnade Kungl. Majit genom brev den 27 juni .1930, att dessa
belopp skulle gäldas av lantförsvarets anslag till extra utgifter.
Sedan Kungl. Maj.t väckt talan mot Molin med yrkande örn åläggande
för honom att till kronan utgiva, vad kronan genom domen den 25 oktober
1929 ålagts utbetala till Hallonqvist, jämte ränta och rättegångskostnad,
förpliktade rådstugurätten i Östersund genom utslag den 13 oktober 1930,
nr 115, som vunnit laga kraft, Molin att till kronan utgiva, dels ett belopp
av tillhopa 4,173 kronor 32 öre — motsvarande ej mindre ovannämnda ersättning
för sveda och värk samt stadigvarande lyte, 3,000 kronor, än även
livränta efter 293 kronor 33 öre för tiden från den 1 september 1926 till
den 1 september 1930 — jämte viss ränta, dels årligen 293 kronor 33 öre
från den 1 september 1930 att utbetalas med en tolvtedel förskottsvis varje
månad, dels ock kronans rättegångskostnader i målet, 112 kronor 80 öre.
Genom beslut den 20 oktober 1926 tillerkände riksförsäkringsanstalten
Hallonqvist en årlig livränta av 880 kronor att utgå från och med den 1
september samma år. Åv livräntan utgår 495 kronor enligt förordningen
den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, samt 385 kronor enligt lagen den 17 juni 1916 örn försäkring
för olycksfall i arbete. Vidare har riksförsäkringsanstalten till
Hallonqvist utbetalt ersättning för ett konstgjort ben med 225 kronor samt
för läkarbetyg m. m. med 14 kronor.
Sedan riksförsäkringsanstalten, efter stämning till rådstuvurätten i Ostersund,
yrkat åläggande för Molin att till anstalten utgiva två tredjedelar av
det belopp, anstalten till och med den 30 juni 1930 utbetalt till Hallonqvist,
biföll rådstuvurätten i utslag den 13 oktober 1930, nr 117, vilket utslag
vunnit laga kraft, riksförsäkringsanstaltens i målet förda talan samt ålade
Molin att till riksförsäkringsanstalten utgiva 2,408 kronor 22 öre jämte
ränta.
I skrivelse den 30 oktober 1930 har Molin — under förmälan att lian,
som saknade förmögenhet, vore helt hänvisad att leva på sin lön, samtidigt
som han hade att avbetala skulder, som åsamkats honom genom hans utbildning
— anhållit om befrielse från den honom enligt rådstuvurättens i
Östersund förenämnda båda utslag ålagda betalningsskyldigheten.»
Efter att hava redogjort för myndigheternas i ärendet avgivna yttranden
har departementschefen vidare anfört följande:
»Av utredningen i ärendet framgår, att vissa förmildrande omständigheter
tala till Molins förmån. Vederbörande myndigheter hava också tillstyrkt,
att kronans och riksförsäkringsanstaltens genom lagakraftvunna domstolsutslag
fastställda fordringar hos Molin måtte helt efterskiinkas. Härjämte har
statskontoret förordat, att Molin jämväl befrias från betalningsskyldighet
med avseende å de livräntebelopp, som riksförsäkringsanstalten för tiden
efter den 30 juni 1930 erlägger till Hallonqvist. Mig synes det emellertid
i viss mån betänkligt att helt befria Molin från den ersättningsskyldighet,
han på grund av vårdslöshet i tjänsten ådragit sig. Jag anser mig däremot
kunna tillstyrka att Molin befrias från redan föreliggande samt framdeles
uppkommande ersättningsskyldighet, på det villkor att han inom viss
16
Statsutskottets utlåtande Nr 41.
Utskottets
yttrande.
tid, förslagsvis den 1 augusti 1931, till arméförvaltningens civila departement
inbetalar ett belopp, vilket jag på grund av vad i ärendet förekommit
anser böra sättas till 1,000 kronor. Detta belopp torde böra tillgodoföras
lantförsvarets anslag till extra utgifter.»
ITtskottet har icke kunnat undgå att i likhet med departementschefen
finna i viss mån betänkligt, att Molin befrias såväl från kronans och riksförsäkringsanstaltens
genom lagakraftvunna domstolsutslag fastställda fordringar
som från riksförsäkringsanstaltens blivande fordringar å Molin på
grund av den från anstalten utbetalda livräntan till Hallonqvist. Då det
emellertid synts ntskottet uppenbart, att det av Molin begångna tjänstefelet
icke stått i rimlig proportion till dess ekonomiska konsekvenser, har utskottet
på grund härav och av i ärendet i övrigt förekommande omständigheter
funnit skäligheten bjuda, att Molin vinner befrielse från all den
ersättningsskyldighet, som han på grund av tjänstefelet i fråga ådragit sig.
Utskottet, som således ansluter sig till det av motionären framställda yrkandet,
får hemställa,
att riksdagen må i anledning av förevarande proposition
nr 148 och med bifall till motionen IT: 362 medgiva,
a) att löjtnanten vid Jämtlands fältjägarregemente A. G. Molin
befrias från honom jämlikt rådstuvurättens i Östersund två
särskilda utslag den 13 oktober 1930 åliggande skyldighet att
utgiva dels till Kungl. Majit och kronan samt riksförsäkringsanstalten
ett sammanlagt belopp av 6,694 kronor 34 öre jämte
ränta, dels ock till Kungl. Majit och kronan ett årligt belopp
av 293 kronor 33 öre räknat från den 1 september 1930;
b) att Molin befrias jämväl från ersättningsskyldighet med
avseende å det livräntebelopp, riksförsäkringsanstalten för
tiden efter den 30 juni 1930 utbetalt eller kommer att utbetala
till förre furiren G. E. Hallonqvist på grund av honom
den 5 december 1925 åsamkad skada.
Stockholm den 17 mars 1931.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 38.
Statsutskottets utlåtande Nr 41.
17
Reservation
av herrar Kvarnzelius, Olof Olsson, Rosén, Sandén, Jansson i Falun, Bengtsson
i Norup och Olofsson i Digernäs, som ansett, att utskottet bort tillstyrka
Kungl. Majits förslag och alltså hemställa,
att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts proposition
och med avslag å herr Holmgrens motion H: 362 medgiva, att
löjtnanten vid Jämtlands fältjägarregemente A. G. Molin befrias
dels från den honom jämlikt rådstuvurättens i Ostersund
två särskilda utslag den 13 oktober 1930 ålagda skyldighet att
utgiva ej mindre till Kungl. Majit och kronan samt riksförsäkringsanstalten
ett belopp av sammanlagt 6,694 kronor 34
öre jämte ränta, än även till Kungl. Majit och kronan ett årligt
belopp av 293 kronor 33 öre räknat från den 1 september
1930; dels ock från ersättningsskyldighet med avseende å de
livräntebelopp, riksförsäkringsanstalten för tiden efter den 30
juni 1930 utbetalt eller kommer att utbetala till förre franrén
G. E. Hallonqvist på grund av honom den 5 december 1925
åsamkade skada: allt under det villkor, att Molin före den 1
augusti 1931 till arméförvaltningens civila departement inbetalar
ett belopp av 1,000 kronor.
‘Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. 23 hälft. (Nr 38—43.)
585 81 2