4

Statsutskottets utlåtande Nr 32.

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 10 mars 1931 kl. 1 e. ni.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående
försäljning av vissa delar av övning splatsen
Backamo.

(l:a avd.)

Uti en till riksdagen avlåten, den 6 februari 1931 dagtecknad proposition
(nr 69), vilken till förberedande behandling hänvisats till statsutskottet, har
Kungl. Majit, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden nämnda dag, föreslagit riksdagen medgiva, att
de i Backamo övningsplats ingående ägolotter, vilkas försäljning av departementschefen
förordats, må avyttras till det pris och på de villkor i övrigt, som
i statsrådsprotokollet angivits, samt att inflytande köpeskillingar må, sedan
försäljningskostnaderna avdragits, tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader
och andra försvarsändamål.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

Sedan de s. k. lantförsvarets markkommitterade i skrivelse den 19 oktober
1929 framlagt förslag rörande den framtida användningen av övningsplatsen
Backamo, avlät Kungl. Majit, efter det vederbörande myndigheter hörts i ärendet,
proposition (nr 129) till 1930 års riksdag angående försäljning av vissa
delar av övningsplatsen. Propositionen vann emellertid icke riksdagens godkännande
(riksdagens skrivelse nr 149). Jämlikt härefter av Kungl. Majit den
9 maj 1930 lämnat uppdrag har arméförvaltningens fortifikationsdepartement
i skrivelse den 17 december 1930 inkommit med ny utredning jämte förslag beträffande
dispositionen av övningsplatsen.

I sin nyssnämnda skrivelse nr 149 anförde riksdagen, att riksdagen, som icke
känt sig övertygad örn behovet av att reservera mark å Backamo för truppövningsplats
och flygfält, ansett, att frågan örn den omfattning, i vilken markförsäljning
vid Backamo borde äga rum, borde göras till föremål för förnyat
övervägande av Kungl. Majit. Dock hade riksdagen, i anslutning till vad som
motions vis yrkats, ansett Kungl. Majit böra bemyndigas att med Inlands
Fräkne härads väghållningsdistrikt träffa avtal om försäljning av det i motionerna
omförmälda grustag efter ett pris av 3,000 kronor per hektar. Riksdagen
framhöll vidare, att det torde vara önskvärt, att det undersöktes, huruvida icke
grustillgångarna i övrigt vid Backamo borde bibehållas i statens hand. Även
frågan örn priset å övriga till försäljning avsedda områden å Backamo syntes

497 si

Statsutskottets utlåtande Nr 32.

5

riksdagen böra underkastas ytterligare utredning. Några svårigheter för innehavare
av lägenheter å Backamo syntes icke behöva uppstå genom ett uppskov
med försäljningen, då riksdagen ansåge sig kunna förutsätta, att lägenhetsinnehavarna
finge bibehålla nu gällande upplåtelsevillkor oförändrade samt
att resultatet av den föreslagna nya utredningen kunde föreläggas 1931 års
riksdag.

Genom beslut den 9 maj 1930 uppdrog Kungl. Majit åt arméförvaltningens
fortifikationsdepartement att till Kungl. Majit inkomma med förslag rörande
försäljning till Inlands Fräkne härads väghållningsdistrikt av det i riksdagens
omförmälda beslut avsedda området av Backamo. Härjämte anbefallde Kungl.
Majit fortifikationsdepartementet att, med beaktande av vad riksdagen i sin
förenämnda skrivelse anfört, i samråd med flygstyrelsen verkställa ny utredning
beträffande dispositionen av övningsplatsen i övrigt samt att till Kungl.
Majit inkomma med det yttrande och förslag, vartill utredningen kunde giva
anledning.

Sedan fortifikationsdepartementet i skrivelse till Kungl. Majit den 30 juli
1930 meddelat, att departementet för fullgörande av berörda uppdrag, i vad
avsåge det till försäljning till väghållningsdistriktet ifrågasatta området, låtit
genom distriktslantmätare!! B. H. Lundholms försorg utstaka och kartlägga
detsamma, bemyndigade Kungl. Majit genom brev den 29 augusti samma år
fortifikationsdepartementet att till väghållningsdistriktet försälja ifrågavarande
område örn cirka två hektar, sådant området angivits å den av Lundholm upplättade
kartan, mot en köpeskilling av 3,000 kronor per hektar och på villkor
i övrigt, att väghållningsdistriktet vidkändes samtliga kostnader för områdets
avstyckning och för lagfart därå.

I den inledningsvis omnämnda skrivelsen av den 17 december 1930 har
arméförvaltningens fortifikationsdepartement därefter framlagt resultatet av
utredningsuppdraget i dess återstående del.

Efter att hava lämnat en redogörelse för innehållet i berörda skrivelse har
departementschefen för egen del i ärendet anfört följande:

»Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, har av Backamo övningsplats
redan försålts ett område örn cirka två hektar.

Vid övervägande av frågan om ytterligare försäljningar har jag ansett mig
böra utgå ifrån, att kronan icke bör avhända sig mark, beträffande vilken det
icke med visshet kan överblickas, huruvida den erfordras för statliga ändamål.
Då enligt min mening tillräcklig utredning nu ej föreligger rörande behovet av
mark å Backamo för flygfältsändamål, har jag kommit till den uppfattningen,
att det för närvarande ej bör ifrågasättas att försälja i övningsplatsen ingående
mark i sådan utsträckning, att därigenom ett eventuellt utnyttjande av övningsplatsen
för nyss angivet ändamål skulle kunna äventyras. Vidare lärer
Backamo, såsom av myndigheterna framhållits, alltjämt erfordras för vissa av
Bohusläns regementes övningar. Visserligen har i årets statsverksproposition
(fjärde huvudtiteln, punkten 64) framställts förslag örn inköp av ett mark -

6

Statsutskottets utlåtande Nr 32.

Utskott ets
yttrande.

område vid Uddevalla för utvidgning av regementets därvarande övningsfält,
men förvärvet av den obetydliga areal — cirka 2 hektar — detta förslag avser,
torde icke komma att i stort sett medföra minskat behov av mark för regementets
övningar å Backamo. Huvuddelen av Backamo synes mig alltså tillsvidare
böra bibehållas i kronans ägo.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartements förslag i ämnet innebär, som
nämnt, att ägolotterna nr 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 a och 9 skola försäljas med de ungefärliga,
i förhållande till i propositionen nr 129/1930 avsedda sträckningar
något justerade gränser, som angivas å den i ärendet åberopade, av distriktslantmätaren
B. H. Lundholm år 1930 upprättade kartan. Mot försäljning av
ifrågavarande ägolotter har jag icke något att erinra. På de skäl, som anförts
uti den i ämnet vid 1930 års riksdag väckta motionen II: 410, anser jag, att
även ägolotterna nr 8 och 8 a samt nr 10 utan större olägenhet kunna avyttras.
Dessa lotter torde härvid böra avgränsas i ungefärlig överensstämmelse med
vad å den utav distriktslantmätaren Lundholm upprättade kartan angives.

I likhet med fortifikationsdepartementet anser jag, att ägolotterna nr 4 a,
5 a, 6 a, 10 a och 10 b ävensom lotterna nr 7 b, 7 c och 7 d — beträffande vilka
lantförsvarets markkommitterade ursprungligen ifrågasatt försäljning — ej nu
böra avhändas kronan. Enligt av arméförvaltningens domäntjänsteman lämnad
uppgift innehålla nämligen lotterna nr 4 a, 5 a, 6 a samt 10 a och 10 b god tillgång
på grus. Lotten nr 7 d, inom vars gränser lotterna nr 7 b och 7 c äro belägna,
disponeras av Bohusläns regemente såsom fältskjutningsterräng; för
övrigt föreligger ej något tillfredsställande anbud för en försäljning av dessa
lotter.

I överensstämmelse med den uppfattning, varåt fortifikationsdepartementet
givit uttryck, anser jag, att försäljningspriserna böra bestämmas med ledning
av förefintliga anbud, varvid i de fall. där olika anbud avgivits av vederbörande
spekulant, det för kronan förmånligaste bör läggas till grund för prisets
fastställande. Beträffande lotten nr 10 föreligger nu ej något anbud; priset för
denna lott torde emellertid böra bestämmas till 8 öre per kvadratmeter eller det
belopp, vartill lotten uppskattats vid värderingen den 14 januari 1930. För försäljningarna
torde därjämte böra uppställas såsom villkor, att köparna skola bestrida
avstycknings- och lagfartskostnaderna för de förvärvade områdena. Vid
lotternas avstyckning torde i avseende å desammas gränser, sådana dessa finnas
angivna å förenämnda av B. H. Lundholm upprättade karta, få vidtagas de
mindre jämkningar, som kunna befinnas lämpliga. I fråga örn likviderandet
av köpeskillingarna har jag icke något att erinra mot fortifikationsdepartementets
härutinnan framställda förslag.

De inflytande köpeskillingarna böra, efter avdrag av försäljningskostnaderna,
tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamåls Med

anledning av departementschefens uttalande, att priserna för de till försäljning
föreslagna jordlotterna borde bestämmas med ledning av förefintliga
anbud, varvid i de fall, där olika anbud avgivits av vederbörande spekulant,

Statsutskottets utlåtande Nr 32.

7

det för kronan förmånligaste borde läggas till grund för prisets fastställande,
anser utskottet sig böra framhålla, att utskottet förutsätter, att de nuvarande
arrendatorerna av ifrågavarande områden i första hand beredes tillfälle att med
äganderätt förvärva de områden, som de nu innehava.

Då Kungl. Maj :ts förslag i övrigt icke giver utskottet anledning till erinran,
hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva,

a) att de i Backamo övningsplats ingående ägolotter, vilkas försäljning
av departementschefen förordats, må avyttras till det
pris och på de villkor i övrigt, som i statsrådsprotokollet över
försvarsärenden den 6 februari 193l angivits,

b) att inflytande köpeskillingar må, sedan försäljningskostnaderna
avdragits, tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader
och andra försvarsändamål.

Stockholm den 10 mars 1931.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, J. L. Widell, O. Bergqvist,
J. Nilsson i Malmö, E. J. G. Bosén, E. A. Lundell, C. I. Asplund, J. G. Walles,
6. G. V. Hammarskjöld, I. Hj. E. Pauli, J. Sandén och Alexander Nilsson;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, P. Nilsson i Bonarp,
S. Bengtsson i Norup, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, G. Strindlund, P. M. Olsson
i Blädinge, B. F:sm Holmgren, E. G. E. Eriksson i Stockholm, S. Persson i Fritorp,
A. Danielsson, K. S. V. Ward och C. J. Högström.