Statsutskottets utlåtande Nr 31.

1

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 10 mars 1931 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion örn ändring i
vissa avseenden av avlöningsbestämmelserna för
sådana militära och civilmilitära befattningshavare,
som överförts å övergångsstat.

(l:a avd.)

Uti en av herr E. .Andersson i Stockholm m. fl. inom andra kammaren
väckt motion (nr 251) har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att de
som uppbära lön på övergångsstat icke skola uppbära något dyrtidstillägg
samt att lönen skall utgå med det lägsta belopp, som i varje fall enligt anställningsvillkoren
kan förekomma.

Motionären har till stöd för sin framställning anfört följande:

»I samband med 1925 års försvarsorganisation beslöts att en del militära
och civilmilitära befattningshavare skulle frivilligt eller tvångsvis överföras
på s. k. övergångsstat. Dessa åtnjuta lön och dyrtidstillägg av staten, och
kostnaderna därför uppgå till betydande belopp.

Örn överförandet till övergångsstat vore en hel del att anföra, men vi
skola endast rikta uppmärksamheten på huru som tyghantverkare och fortmaskinister
överförts till övergångsstat, under det att andra de närmaste
åren efter antagits i dessas ställe. Beträffande officerare och underofficerare
är förhållandet detsamma, endast med den skillnaden, att omsättningen
varit ännu större. Någon förnuftig motivering för dylika anordningar torde
icke kunna anföras. De flesta av de till övergångsstat överförda torde hava
skaffat sig anställningar och inkomst på den enskilda arbetsmarknaden.
Några reella motiv för att staten även därefter skall betala lön till dessa
torde icke kunna anföras. Formella skäl lära ju däremot finnas för att
betala viss lön. Detta på grund av de villkor, på vilka dessa befattningshavare
anställts i statens tjänst. Staten betalar emellertid nu mer än vad
som enligt dessa bestämmelser är erforderligt. Aven örn dyrtidstillägget
och det som därutöver kan borttagas blir avdraget, så komma dessa militärer,
även örn de icke skulle ha någon anställning, ändå i en bättre ekonomisk
ställning än arbetarna.

Man torde utan överdrift kunna hävda den principen, att staten i första
hand bör betala ordentliga löner till dem, som äro anställda och utföra
arbete i statens tjänst. Från olika håll har det pekats på svårigheter härutinnan.
Det stora flertalet av dessa till övergångsstat överförda militärer

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. 21 haft. (Nr 31—36.) 498 3i 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 31.

Utskottets

yttrande.

påstå sig hysa en ytterligt stor »fosterlandskärlek». För alla deni, som
lämnat militärtjänsten oell övergått till annan verksamhet med goda inkomster,
vore det ett utomordentligt tillfälle att i handling visa den omskrutna
»fosterlandskärleken» genom att ej uttaga lön av staten, då staten
ej tager deras tid oell arbetskraft i anspråk.

Yi våga icke hysa några förhoppningar örn att »fosterlandskärleken»
kommer att visa några sådana resultat, som vi liär ifrågasatt, men vi räkna
däremot med att de här först ifrågasatta åtgärderna skulle giva några tiotusental
kronor, som kunde användas som löneförbättring åt de lägre befattningshavarna,
som arbeta i statens tjänst.»

Utskottet vill erinra örn att första särskilda utskottet vid 1925 års riksdag
i förevarande ämne uttalat följande (sid. 119 och 120):

»Beträffande den övertaliga personalens tjänstgöringsskyldighet och avlöningsförmåner
m. m. ansluter sig utskottet i stort sett till Kungl. Maj:ts
förslag.

I fråga örn den frivilligt övergångna personalen föreslår dock utskottet,
att lönen för denna personal skall utgöra 75 procent av vid övergången
innehavande lön, beräknad efter A-ort, ävensom att personalen efter uppnådd
pensionsålder erhåller pension i likhet med aktiv personal. I de fall,
då lönen understiger det för vederbörlig lönegrad fastställda pensionsbeloppet,
bör dock pensionen endast utgå med samma belopp som lönen.

Yad därefter angår den tvångsvis överförda personalen, har utskottet funnit
sig böra föreslå, att den tid, under vilken nämnda personal må åtnjuta
oavkortade löneförmåner, för deras vidkommande, vilka överföras under första
övergångsperioden, utsträckes tre månader utöver vad Kungl. Maj:ts förslag
innebär. Efter berörda tid bör avlöningen utgå efter B-ort. Beträffande
befordran till högre lönegrad av sådana äldre löjtnanter, underlöjtnanter och
sergeanter, vilka till följd av ogynnsamma befordringsförhållanden vid vederbörliga
regementen och kårer endast erhållit befordran till kapten respektive
löjtnant eller fanjunkare i regemente (kår o. s. v.), ansluter sig utskottet i
stort sett till Kungl. Maj:ts förslag. Dock bör därjämte fordras ett visst
antal tjänsteår vid övergången, nämligen för löjtnant minst 15 och för underlöjtnant
minst 5 tjänsteår såsom officer samt för sergeant minst 17 tjänsteår
såsom sergeant och furir. I fråga om uppflyttning i högre löneklass
biträder utskottet likaledes vad Kungl. Majit i detta hänseende föreslagit,
dock med följande avvikelser. För att möjliggöra löneuppflyttning för sådana
äldre löjtnanter, underlöjtnanter och sergeanter, vilka, utan att vara befordrade
till högre tjänstegrad i regemente eller kår, uppnått högsta löneklassen
inom vederbörlig lönegrad, har utskottet funnit sig böra förorda, att
dylik personal må kunna erhålla uppflyttning till 7, respektive 3. löneklassen
i gällande löneplan för officerare, och 8. löneklassen i löneplan för underofficerare
med iakttagande i övrigt av vad ovan föreslagits för den i regemente
(kår o. s. v.) befordrade personalen. Slutligen har utskottet ansett
sig böra framhålla, att uppflyttning i högre löneklass givetvis icke bör ifrågakomma
för någon, förrän tre år förflutit efter närmast föregående löneuppflyttning
samt i övrigt förutsättningarna för uppflyttning i löneklass, respektive
befordran till högre lönegrad föreligga.

Emot de föreslagna grunderna för åtnjutande av tjänstgöringstraktamente
har utskottet ingen annan erinran att göra, än att det synes erforderligt, att
det i propositionen förekommande begreppet »vid kortare tjänstgöring» måtte
vid utformandet av övergångsbestämmelserna bliva närmare preciserat.

Statsutskottets utlåtande Nr 31.

3

Vidare anser sig utskottet böra framhålla, att utskottet finner det skäligt
att, så länge dyrtidstillägg i sin nuvarande form utgår till statstjänstemän
i allmänhet, sådan förmån även bör tillkomma personal å övergångsstat,
ävensom att ifrågavarande personal därefter bör ifråga örn dylikt lönetillägg
eller ersättning därför jämställas med statens pensionärer.»

Ifrågavarande uttalande godkändes av riksdagen.

Då. utskottet icke funnit anledning tillstyrka, att riksdagen nu skulle
frångå de år 1925 fastställda grunderna för avlöning till personal å övergångsstat
och fråntaga personal, som under en följd av år uppburit dyrtidstillägg,
denna förmån, avstyrker utskottet motionen.

Utskottet hemställer,

att herr Anderssons i Stockholm m. fl. förevarande motion
(II: 251) icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 10 mars 1931.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, J. L. Widell, O. Bergqvist,
J. Nilsson i Malmö, E. J. G. Rusén, E. A. Lundell, C. I. Asplund, J. G. Walles,
G. G. V. Hammarskjöld, I. Hj. E. Pauli, J. Sandén och Alexander Nilsson;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, P. Nilsson i Bonarp,
S. Bengtsson i Norup, A. lsson Törnkvist i Karlskrona, G. Strindlund, P. M. Olsson
i Blädinge, B. Esson Holmgren, E. G. E. Eriksson i Stockholm, S. Persson i Fritorp,
A. Danielsson, K. S. V. Ward och C. J. Högström.