Statsutskottets utlåtande Nr 154,

1

Nr 154.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1931 kl. 1/i 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under sjätte huvudtiteln gjorda framställning
örn anslag till utredning rörande luft/artsled
Stockholm—Malmö jämte en i ämnet väckt
motion.

(4:e avd.)

Uti deli till riksdagen den 3 januari 1931 avläina propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd oell behov under budgetåret 1931/1932 bär
Kungl. Maj:t i avseende å sjätte huvudtiteln, innefattande anslagen till
kommunikationsdepartementet, föreslagit riksdagen (punkt 37 av det vid
propositionen fogade statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för
samma dag) att till utredning rörande luftfartsled Stockholm—Malmö för
budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag av 2,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till nämnda statsrådsprotokoll.

I detta sammanhang har utskottet förehaft till behandling en inom andra
kammaren av herr It. Lundquist i Rotebro m. fl. väckt motion, nr 50, däri
hemställts, att riksdagen ville i samband med beviljandet av det av Kungl.
Majit under sjätte huvudtiteln begärda extra reservationsanslaget av 2,000
kronor till utredning rörande luftfartsled Stockholm—Malmö göra det uttalandet,
att, innan några arbeten igångsättas för iordningställande av flygled och
nödlandningsfält, dels utredningen i ärendet bör i sin helhet slutföras och
därvid jämväl tagas under övervägande, vilken inverkan elektrifieringen av
statsbanan Stockholm—-Malmö kan beräknas få på frågan om nattlufttrafiks
anordnande å samma sträcka, dels frågan därefter ånyo bör underställas
riksdagen.

I fråga örn de skill, motionärerna anfört till stöd för sin hemställan, får
utskottet hänvisa till motionen.

Svenska luftfartsförbundet har hos Kungl. Majit hemställt, att av 1931
års riksdag måtte äskas erforderliga anslag för igångsättande av behövliga
arbeten för anordnande av nödlandningsplatser å luftfartslederna Stockholm
—Malmö och Malmö—norska glänsell.

Luftfartsförbundet har inlämnat kostnadsberäkningar rörande iordningställande
av 8 av de 13 nödlandningsfälten å leden Stockholm—Malmö

Bihang till riksdagens protokoll W31. 6 sami. 78 haft. (Nr 154.) 9»i si

2

Statsutskottets utlåtande Nr 154.

samt 4 av de 7 nödlandningsfälten å västkustleden. Kostnaderna för ordnandet
av förstnämnda 8 fält uppskattas tillhopa till 4,627,500 kronor och
kostnaderna för de 4 fälten å västkustleden till 1,522,500 kronor. Utgifterna
för de icke kostnadsberäknade 5 fälten å leden Stockholm—Malmö hava
approximativt uppskattats till 1,000,000 kronor. Då de 3 återstående fälten
å västkustlinjen äro svåra att planera, lära kostnaderna för ordnande av
dessa 3 hilt komma att uppgå till ungefär samma belopp.

Av de föreslagna 20 nödlandningsfälten ligga 3 å lantförsvarets mark, 5
å annan kronojord eller ecklesiastik jord, 3 å stadsjord, 1 delvis å krono- och
delvis å stadsjord (Ängelholm) samt endast 8 å enskild mark.

Utlåtanden över luftfartsförbundets framställning hava avgivits av kommerskollegium,
generalpoststyrelsen, chefen för generalstaben, chefen för
flygvapnet, vilka tillstyrkt framställningen, ävensom av statens arbetslöshetskommission,
som sammanfattningsvis framhållit, att iordningställandet av de
ifrågasatta nödlandningsfälten i de flesta fall lämpligen lärer kunna bedrivas
som reservarbete, att frågan örn tryggandet av fältens användande för avsett
ändamål bör lösas före arbetenas igångsättande, att arbetena synas böra
bedrivas både som statliga och —- i vissa fall — som statskommunala arbeten
och att de bemyndiganden, som kunna lämnas åt kommissionen, böra tillerkänna
kommissionen nödig rörelsefrihet att i förekommande fall handla
efter sig företeende omständigheter.

Departementschefen har anfört följande.

I propositionen nr 112 till 1930 års riksdag lämnades en redogörelse för
den av luftfartssakkunniga verkställda utredningen angående anordnande av
nattlufttrafik. Därvid meddelades, att iordningställandet av erforderliga fyrar
och nödlandningsplatser å sträckan Stockholm—Malmö beräknats kosta omkring
2,000,000 kronor. Av detta belopp skulle enligt de sakkunnigas kalkyler
1,156,500 kronor åtgå för iordningställande av nödlandningsfält. Såsom
i det föregående meddelats, uppgår den av luftfartsförbundet uppskattade
kostnaden för 8 av de 13 nödlandningsfälten å nämnda led till 4,627,500
kronor. Denna betydande skillnad torde huvudsakligen vara betingad av att
man räknat med skilda slag av flygplan och därav föranlett olika behov av
nödlandningsfält. De sakkunniga hava ansett, att man borde för nattpostflygningen
använda amfibieflygplan, varigenom även sjöar skulle kunna begagnas
för nödlandning och antalet nödlandningsfält därför väsentligt minskas.
Såsom redan i berörda proposition framhölls, är det emellertid tvivelaktigt,
örn man för en blivande nattpostflygning kan begagna sig av amfibieflygplan.
Luftfartsförbundet har utgått ifrån att lantflygplan böra komma till användning,
och flertalet fackmän lärer vara av den åsikten, att denna typ skall visa
sig vara den lämpligaste.

Luftfartsförbundet har, såsom nämnts, icke verkställt beräkningar rörande
kostnaden för iordningställandet av samtliga de föreslagna nödlandningsfälten,
och någon sammanlagd kostnad för dessa arbeten kan därför icke för närvarande
angivas. Så mycket är dock uppenbart, att den av de sakkunniga uppskattade
totalkostnaden för iordningställande av en nattflygled mellan Stockholm
och Malmö kommer att högst väsentligt överskridas. Även de i propositionen
nr 112 approximativt angivna siffrorna för anordnande av en
nattflygled längs västkusten eller omkring 920,000 kronor för sträckan Malmö
—Göteborg och 560,000 kronor för återstående delen till norska gränsen

Statsutskottets utlåtande Nr 154.

3

komma helt visst att visa sig för låga. Till kostnadsfrågans belysande må
nämnas, att enligt luftfartsförbundets utredning kostnaderna för iordningställandet
av det tilltänkta nödlandningsfältet vid Jönköping — det dyraste
arbetet — skulle belöpa sig till 1,684,500 kronor. Beträffande övriga fält, som
kostnadsberäknats, är det endast i ett fall, som kostnaden går ned till inemot
100,000 kronor. Arbetena avse bland annat fältens dränering samt bortskaffande
av stenrös oell stubbar m. m., varigenom markens värde även
för jordbruksändamål väsentligt ökas. Med hänsyn till de mycket betydande
kostnader, som iordningställandet av luftfartsleder alltså kommer att
medföra, anser jag det vara uteslutet att i det skick, vari ärendet nu befinner
sig, ilska anslag till igångsättande av arbeten för nödlandningsfältens
anordnande. Innan så sker, måste de av luftfartsförbundet gjorda utredningarna
granskas och kompletteras inom departementet, varvid även får undersökas,
bland annat, huruvida icke kostnaderna — eventuellt genom utväljande
i vissa fall av andra platser för fältens anordnande — kunna
nedbringas. Därjämte bör, såsom även antyddes i förut omförmälda proposition,
närmare utrönas, i vad mån bidrag till kostnaderna för nattflygtrafiken
kunna förväntas från vederbörande postverk. Luftfartsförbundet har upprättat
preliminära kontrakt med ägarna eller innehavarna av vederbörande
egendomar, varigenom de till luftfartsförbundet upplåtit nyttjanderätt till
de av förbundet avsedda nödlandningsfälten under 25 år. I avtalen är föreskrivet,
att de kunna överlåtas å staten. Man måste emellertid tillse, att
efter de 25 årens förlopp staten icke vid förnyad upplåtelse får genom förhöjda
avgifter betala för de ökade jordvärden, som uppstått genom av staten
bekostade arbeten. Såsom närmare framgår av kommerskollegii utlåtande
torde det vara enklast att staten förvärvar äganderätt till nödlandningsfälten,
som därefter finge utarrenderas. Ett närmare övervägande på denna punkt
torde i samband med den fortsatta utredningen få äga rum.

Efter det att sålunda ytterligare erforderliga utredningar och undersökningar
utförts, torde en fullständig plan jämte kostnadsberäkning för dessa
luftfartsleders anordnande få föreläggas en kommande riksdag.

Under den tid, som förflutit, sedan förutnämnda proposition avlämnades,
har intresset för nattpostflygning tagit sig flera uttryck, icke blott i Sverige
utan även i utlandet. Sålunda hölls under oktober månad 1930 en luftpostkonferens
i Bryssel, där 11 europeiska postverk voro representerade och
varvid även frågor rörande nattpostflygning behandlades. Under hösten innevarande
år är det avsett att till samma plats för behandling av luftpostfrågor
sammankalla en ny konferens, till vilken samtliga europeiska postverk
samt representanter för luftfartsmyndigheter skola inbjudas, varjämte
luftfartsföretagen skola lämnas tillfälle att yttra sig. Jämväl Nationernas
förbund har tagit upp frågan örn skapandet av ett europeiskt luftpostnät,
som även skulle innefatta nattpostlinjer. Bland annat har detta ärende behandlats
vid en av Nationernas förbund till Geneve under juli månad 1930
sammankallad konferens med representanter för den civila luftfarten. Man
torde alltså kunna förvänta, att ett rätt vidsträckt europeiskt luftpostnät,
även för befordran av nattpost, inom en nära framtid förverkligas. Bland
deltagarna i sådan luftpostbefordran bör Sverige icke saknas. Jag vill i detta
sammanhang även erinra om riksdagens i skrivelsen den 28 maj 1930 (nr
298) gjorda uttalande, att som (dt betydelsefullt nationellt framtidsintresse
måste framstå, att även den inhemska flygtrafiken kan utvecklas. För att så
skall kulina ske erfordras emellertid, att med nödlandningsfält ordnade luftfartsleder
finnas, ty innan sådana fält äro anordnade, kan ingen regelbunden
lufttrafik med lantflygplan inom landet komma till stånd, såvida man icke
vill eftergiva på kravet, att luftfarten skall fylla tidsenliga fordringar på
säkerhet.

4

Statsutskottets utlåtande Nr 154.

Utskottets
yttrande.

Med hänsyn till sålunda föreliggando förhållanden och i betraktande därjämte
av såväl generalpoststyrelsens uttalande angående vikten av att föreslagna
flygleder snarast möjligt utbyggas som vad statens arbetslöshetskommission
ur sin synpunkt anfört, torde, därest riksdagen icke uttalar annan
mening, iordningställandet av ett eller annat nödlandningsfält böra, örn så ur
arbetslöslietssynpunkt befinnes lämpligt, få påbörjas redan innan utredningen
i ärendet i sin helhet slutförts. Jag förutsätter därvid, såväl att fältets belägenhet
är sådan, att icke någon tvekan råder örn att det bör ingå i en
blivande inhemsk luftfartsled, som att kostnaderna för arbetet kunna auses
godtagbara med hänsyn till vad därmed för det avsedda ändamålet utvinnes.
Det må här framhållas, att man vid utseende av nödlandningsfält har rätt stor
möjlighet att välja, alldenstund det för luftfarten är av mindre betydelse, om
fältet ligger något vid sidan av flyglinjen. De av mig nu åsyftade arbetena
skulle blott avse i statens ägo befintlig jord ävensom kommunala markområden,
därest betryggande avtal kunna träffas, varigenom rätt till fältens
användande för nödlandning för framtiden säkerställes. De arbeten på nödlandningsfält,
som sålunda må komma att påbörjas, bliva till nytta, även örn
mot förmodan nattposttrafik ej framdeles kommer till stånd. Det föreligger
nämligen ett verkligt behov att åtminstone för dagflygning ordnade luftfartsleder
för lantflygplan finnas till landets huvudstad och den stora handelsstaden
vid Göta älvs mynning. Dylika luftfartsleder äro utbyggda i ett
flertal länder i Europa, och saknaden av sådana i Sverige är brist, som
stundom vållat olägenheter för såväl svenska som utländska flygare. Några
utländska luftfartsföretag hava även förklarat sig villiga öppna regelbunden
trafik mellan kontinenten och Stockholm, därest en luftfartsled för lantflygplan
bleve ordnad från Malmö till huvudstaden. Såsom framgår av utlåtandena
från cheferna för generalstaben och flygvapnet, bliva luftfartslederna
jämväl till gagn för försvaret.

Vid ärendets fortsatta behandling inom kommunikationsdepartementet
blir det nödvändigt att upprätta en del kartor, varjämte utredningsarbetets
fullföljande torde föranleda andra utgifter, vilka icke nu kunna närmare angivas.
För bedrivande av den fortsatta utredningen rörande luftfartsleden
mellan Stockholm och Malmö torde därför ett mindre belopp bliva erforderligt.
Förslagsvis torde böra äskas ett anslag av 2,000 kronor. Vad
angår västkustlinjen har 1930 års riksdag beviljat ett extra reservationsanslag
av 5,500 kronor till undersökning och kostnadsberäkning av en nattflygled
Malmö—Göteborg—norska gränsen. Detta anslag torde lämna tillgång
till bestridande jämväl av kostnaderna för de utredningar, som erfordras
med anledning av den av luftfartsförbundet nu gjorda framställningen rörande
denna led.

Vad först angår frågan örn utredning rörande luftfartsled Stockholm —
Malmö, vill utskottet framhålla, att anvisande av något särskilt riksstatsanslag
härför ej synts utskottet erforderligt. Därest Kungl. Majit finner
medels beviljande för ändamålet behövligt, torde utgiften lämpligen kunna
bestridas från till Kungl. Majis förfogande stående medel.

Av departementschefen har vidare ifrågasatts att arbetena å vissa nödlandningsfält,
avsedda att ingå i två tilltänkta luftfartsleder Stockholm—
Malmö och Göteborg—Malmö, skulle igångsättas som arbetslöshetsföretag.
För egen del vill utskottet framhålla att ifrågavarande luftfartsleder kunna
väntas bliva synnerligen vittutseende och kapitalkrävande företag. Av denna
anledning och med hänsyn till ärendets outredda läge finner utskottet det

Statsutskottets utlåtande Nr 154.

5

näppeligen möjligt, att riksdagen nu skulle fatta ståndpunkt till detsamma.
Skulle av förhållandena påkallas igångsättande av arbetena å visst nödlandningsfält
som reservarbete torde frågan härom böra i vanlig ordning prövas
ur synpunkten av arbetslöshetens bekämpande.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

a) att Kungl. Maj:ts förevarande förslag ej ina av riksdagen
bifallas;

b) att den av herr Lundquist i Rotebro m. 11. i ämnet väckta
motionen (II: 50) må anses besvarad med vad utskottet sålunda
anfört och hemställt.

Stockholm den 18 maj 1931.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. G. Lindblad, J. L. Widell,
J. Nilsson i Malmö, G. P. V. Nilsson i Gränebo, N. J. M. Svensson i Kompersmåla,
K. J. G. Rosén, J. G. Walles, C. G. V. Hammarskiöld, P. A. Bernström,
I. Hj. E. Pauli och K. A. S. Nylander;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i hallin,
P. Nilsson i Bonarp, G. Strindlund, P. M. Olsson i Blädinge, E. J. Wigforss, J.
Olofsson i Digernäs, O. Nilsson i Örebro, S. Persson i Fritorp, O. Andersson i Höör,
O. E. F. Järte oell A. Danielsson.

Reservationer:

1) av herrar Lindblad, Nilsson i Malmö, Walles, Hammarskjöld, Bergström,
Pauli, Nylander, Anderson i Råstock, Nilsson i Örebro, Andersson i Höör och
Järte, vilka ansett att utskottets yttrande och förslag bort hava följande
lydelse:

»Påtagliga bevis på luftfartsviisendets kraftiga utveckling äro de omfattande
anordningar i form av nödlandningsfält, fyrbelysning m. m., som
redan inom ett stort antal länder vidtagits utmed fiyglederna. Den nordamerikanska
kontinenten är genomdragen av dylika flygfarleder, i betydande
utsträckning försedda med fyrar för nattflygning eller radiofyrar. Liknande
är förhållandet på den europeiska kontinenten. Tyskland har redan ett rikt
utgrenat luftfarledsnät. Vad exempelvis leden Malmö—Hamburg—Amsterdam
beträffar, hava såväl Danmark som Tyskland bekostat flygledens utbyggnad
och försett densamma med erforderligt antal nödlandningsplatser. Av denna
utveckling kan ej heller Sverige i längden undgå att beröras.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 154.

Såsom belysande för de olägenheter, som bristen på inhemska luftfarleder
för närvarande framkallar, må anföras, att nattluftposten sommaren 1931
mäste framföras med sjöflygplan från Stockholm till Göteborg samt vidare
därifrån med landflygplan till Köpenhamn. Att å förstnämnda sträcka sjöflygplan,
trots deras avsevärda döda vikt, föredragits, beror på de större
nödlandningsmöjligheter, som erbjudas på mellanliggande insjöar. Den
starka sjöhävningen på Västkusten försvårar däremot användningen av sjöllygplan
på sträckan Göteborg—Köpenhamn, vadan å nämnda sträcka är
avsett att befordra, posten med landflygplan oaktat där ännu rådande brist
på nödlandningsfält med därav följande avsevärda risk för störtningsolyckor.

Såväl franska som belgiska, holländska och tyska flygföretag hava förklarat
sig villiga utsträcka trafiken från Malmö till Göteborg och Stockholm.
Som en så gott som oeftergivlig förutsättning härför Ilar dock, åtminstone
vad trafiken på Stockholm beträffar, uppställts att flygleder iordningställas.
På grund av Sveriges läge som genomfartsland för trafiken
med Norge och Finland har frågan för vårt lands del viss internationell
betydelse.

Från dessa utgångspunkter finner utskottet sig kunna tillstyrka Kungl.
Maj:ts förslag örn ett anslag på 2,000 kronor för utredning örn en luftfartsled
Stockholm—Malmö till komplettering av den utredning rörande en liknande
farled Göteborg—Malmö, vartill anslag med 5,500 kronor tidigare av
1930 års riksdag anvisats. Att statens kostnader på detta sätt kunnat begränsas,
beror på att ifrågavarande undersökningar verkställts av svenska
luftfartsförbundet, som för ändamålet också lyckats hopbringa betydande
bidrag från vissa svenska affärsföretag och andra intresserade.

Utskottet har ej heller velat motsätta sig förslaget att, i avvaktan på
ifrågavarande utredningars slutförande, vissa nödlandningsfält iordningställas
som nödhjälpsarbeten. Härvid skulle dock allenast ifrågakomma sådana,
som äro belägna å statlig eller kommunal jord. Man torde ock böra räkna
med att flyglinjen söderut från Stockholm i sitt första skede måste dragas
över Göteborg. Tillsvidare skulle alltså allenast förekomma arbeten å nödlandningsfält,
lämpade att ingå i en flygled Stockholm—Göteborg—Malmö.
Enligt vad utskottet inhämtat, torde härvid landningsfälten å flygleden
Stockholm—Göteborg till största delen kunna givas ett sådant läge, att de
även kunna begagnas å en blivande luftled Stockholm—Malmö.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet, med avstyrkande
av herr Lundquists i Kotebro i ämnet väckta motion, hemställa,

att riksdagen, med avslag å den av herr Lundquist i Kotebro
m. fl. i ämnet väckta motionen (II: 50), må till utredning
rörande luftfartsled Stockholm—Malmö för budgetåret 1931/1932
anvisa ett extra reservationsanslag av 2,000 kronor.»

2) av herr Bosén, vilken ansett att utskottets yttrande och förslag bort
hava följande lydelse:

Statsutskottets utlåtande Nr 154.

7

»Vad först angår frågan om utredning rörande luftfartsled Stockholm—
Malmö, vill utskottet framhålla, att anvisande av något särskilt anslag för
ändamålet ej synts utskottet erforderligt. Det av departementschefen beräknade
kostnadsbeloppet av 2,000 kronor torde lämpligen kunna bestridas
från vederbörligt huvudtitelsanslag för kommittéer och utredningar genom
sakkunniga.

Utskottet har ej ansett sig kunna tillstyrka planen att arbetena å vissa
nödlandningsfält, avsedda att ingå i två tilltänkta luftfartsleder Stockholm—
Malmö och Göteborg—Malmö, redan nu igångsättas som arbetslöshetsföretag.
Såsom av statsverkspropositionen inhämtas, kan ifrågavarande luftfartsleder
väntas bliva synnerligen vittutseende och kapitalkrävande företag.
Redan av denna anledning synes fog föreligga för ett uppskov med ett
ställningstagande i frågan, till dess densamma, såsom avsett är, må hinna
fullständigare utredas.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

a) att Kungl. Maj:ts förevarande förslag ej må av riksdagen
bifallas;

b) att den av herr Lundquist i Rotebro m. fl. i ämnet väckta
motionen (II: 50) må anses besvarad med vad utskottet sålunda
anfört och hemställt.»

3) av herr Persson i Fritorp.

4) av herr Danielsson.