Statsutskottets utlåtande Nr 153.
1
Jfr 153.
Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 193-1 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående
anslag till statsbana Malung— Vansbro m. m.
(4:e avd.)
Uti den till riksdagen den 3 januari 1931 avlåtna propositionen, nr 1,
angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1931/1932 har
Kungl. Maj:t i avseende å statens järnvägar (punkt 21 av det vid propositionen
under rubrik »Utgifter för kapitalökning: bil. 2» fogade utdrag av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för nämnda dag) föreslagit
riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde bliva riksdagen
förelagd, till statsbana Malung—Vansbro för budgetåret 1931/1932
beräkna ett reservationsanslag av 300,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 20 mars 1931
dagtecknad proposition, nr 210, som hänvisats till statsutskottets förberedande
behandling, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för sistnämnda dag, föreslagit
riksdagen dels till statsbana Malung—Vansbro för budgetåret 1931/
1932 anvisa ett reservationsanslag av 300,000 kronor, att utgå av lånemedel,
dels ock medgiva, att bandelen Malung—Brintbodarne må, sedan nyssnämnda
statsbana öppnats för allmän trafik, upprivas samt att till bananläggningen
hörande mark och övriga tillgångar må försäljas.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sist åberopade
statsrådsprotokoll.
Bandelen Malung—Brintbodarne, som har en längd av 27.7 kilometer och
byggts av enskilt företag såsom bibana till Mora—Vänerns järnväg, öppnades
för trafik den 7 september 1892. Bibanans fortsättning till Limedsforsen
öppnades för allmän trafik i november 1903. I samband med att staten
förvärvade Mora—Vänerns järnväg övertogs jämväl bibanan Brintbodarne—
Malung—Limedsforsen den 1 januari 1917 av statens järnvägar. Jämlikt
beslut av 1927 års riksdag bär staten även övertagit järnvägen Limedsforsen—Särna.
Beträffande järn vägsförhållandena i övrigt i trakten får jag
erinra om att från Vansbro station på banan Kristinehamn—Mora utgår
järnväg i östlig riktning mot Björbo och därifrån mot Borlänge och Ludvika.
Bandelen Malung—Brintbodarne är framdragen genom synnerligen oliindig
terräng och har särskilt vid övergången av vattendelaren på sträckan mellan
Brintbodarne och Oje station långa och starka stigningar med jämförelsevis
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sand. 77 käft. (Nr 153.) loin 31 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 153.
skarpa kurvor. Å bandelen finnas fyra trafikplatser, av vilka endast Öje
station, belägen vid södra sidan av Öjesjön på ett avstånd av omkring 11
kilometer från Malung, bar någon ehuru ringa betydelse såsom närmaste
järnvägsstation för den till omkring 600 personer uppgående befolkningen i
Öje kapellförsamling, som dock är belägen på omkring 8 kilometers avstånd
från stationen och på norra stranden av sjön Öje. Samtliga trafikplatser
äro i avsaknad av landsvägsförbindelse.
I februari 1923 gjordes av representanter för Järna, Malungs, Äppelbo,
Lima och Transtrands kommuner samt Vansbro municipalsamhälle framställning
örn vidtagande av åtgärder för anläggning av en järnväg från Malung
över södra Malung, Ytter-Malung och Äppelbo till Vansbro. Sedan järnvägsstyrelsen
den 3 september samma år yttrat sig över denna framställning
och därvid uttalat sig för en utredning i saken, bemyndigade Kungl. Maj:t
den 21 september 1923 järnvägsstyrelsen att verkställa såväl en okulär undersökning
som ock en trafikekonomisk utredning för järnvägsanläggning från
Malung till Vansbro.
Efter slutförd undersökning och utredning överlämnade järnvägsstyrelsen
med skrivelse den 17 december 1926 dels karta och approximativ profil över
den ifrågasatta järnvägen och dels en trafikekonomisk utredning.
Järnvägsstyrelsen anförde, att den ifrågasatta direkta linjen mellan Malung
och Vansbro beräknades få en längd av 44 kilometer. Bandelen beräknades
komma att draga en anläggningskostnad av 3,400,000 kronor, motsvarande
omkring 77,000 kronor per kilometer. I dessa summor inginge icke kostnaden
för rullande materiel — sådan ansåges icke behöva anskaffas särskilt
för den nya bandelen — och icke heller kostnaden för jordlösen med mera,
vilken styrelsen ansåge böra som vanligt påvila landstinget.
Beträffande de trafikekonomiska förutsättningarna för den nya bandelen
hänvisade styrelsen till den förut åberopade trafikekonomiska utredningen och
meddelade därutöver, att efter nedläggning av bandelen Malung— Brintbodarne
och anläggning av den direkta linjen Malung—Vansbro statens järnvägars trafikinkomster
beräknades komma att ökas med 86,000 kronor. På grund av den
nya bandelens större längd skulle dock driftkostnaderna samtidigt ökas med
53,000 kronor. Överskottet beräknades således komma att uppgå till 33,000
kronor.
I fortsättningen meddelade järnvägsstyrelsen, att styrelsen hos länsstyrelsen
i Kopparbergs län hemställt örn uttalande, huruvida nedläggandet av
bandelen Malung—Brintbodarne kunde befaras medföra så skadliga konsekvenser
för befolkningen och näringslivet, att frågan örn den nya bananläggningen
med hänsyn härtill ansåges böra förfalla. Järnvägsstyrelsen lämnade
därefter en redogörelse för av länsstyrelsen från vederbörande införskaffade
yttranden, vilka utvisade, att erinringar mot nedläggande av ifrågavarande bandel
uttalats av befolkningen i Öje kapellförsamling, medan man i övrigt uttalat
sig för tillkomsten av den nya järnvägen, vilken tillstyrktes även av
länsstyrelsen. I anslutning härtill meddelade järnvägsstyrelsen, att chefen
för generalstaben i skrivelse den 29 november 1926 förklarat sig icke hava
Statsutskottets utlåtande Nr 153. 3
något att erinra mot nedläggande av nyssnämnda bandel oell anläggande av
järnväg från Malung till Vansbro.
Järnvägsstyrelsen yttrade sig vidare örn behovet av en omläggning av järnvägsförbindelsen
ifråga och anförde därutinnan:
Redan kort efter sedan bibanan Malung—Brintbodarne till Mora—Vänerns
järnväg genom privat initiativ kommit till stånd, visade det sig att bibanan,
genom att Brintbodarne i stället för Vansbro hade valts till utgångspunkt
för densamma, erhållit ett olämpligt läge. Dels erhöll banan härigenom, såsom
förut påpekats, en ur driftssynpunkt mindre lämplig tracé med svåra
stigningsförhållanden, dels utgör Brintbodarne en plats, som icke har några
särskilda betingelser för utveckling, och detta gäller vare sig man bedömer
saken ur ren järn vägssynpunkt eller ur kommersiella och industriella synpunkter.
Så som utvecklingen snart visade sig vilja gå, måste det numera
få betecknas som ett missgrepp av det dåvarande järnvägsbolaget att låta
banan dragas den väg som skedde. Betydelsen av detta måste nog komma
att ökas, när den under byggnad varande banan Limedsforsen—Särna blir
öppnad för allmän trafik och trafikrörelsen därmed växer på den nedre delen
av den grenbana, på vilken denna järnväg bildar en omedelbar fortsättning.
Det lär alltså få sägas, att anordnandet av en direkt järnvägsförbindelse
mellan Malung och Vansbro skulle innebära tillrättandet av ett begånget
fel och vara en åtgärd, som bomme att medföra avsevärda fördelar ur flera
synpunkter.
Förutom det att en järnväg mellan dessa orter skulle komma att betjäna
jämförelsevis tätt bebyggda trakter och vara av stor betydelse för allmänheten,
skulle tillkomsten av en sådan järnväg även medföra, att man vid
Vansbro finge direkt anslutning till befintliga banor, ledande kortaste vägen
till såväl Falun och Gävle som Stockholm, varjämte avståndet från Västerdalarna
till Kristinehamn skulle förkortas. Vidare vore det ur järnvägssynpunkt
en fördel att få endast en föreningsstation, Vansbro, i stället för två
sådana stationer, Brintbodarne och Vansbro, liggande jämförelsevis nära
varandra. Som förut påpekats, skulle linjen Malung—Vansbro även komma
att erbjuda ur driftsynpunkt bättre tracé än linjen Malung—Brintbodarne.
Styrelsen erinrade vidare, att nedläggandet av bandelen Malung—Brintbodarne
utgjorde en ofrånkomlig förutsättning för anläggandet av en järnväg
Malung—Vansbro. Angående verkningarna härav anförde styrelsen:
Vad då först beträffar invånarna i Oje kapellförsamling, vilken är belägen
utefter stora landsvägen från Malung till Mora på ett avstånd av 18 kilometer
från Malung, synas deras förbindelser med yttervärlden redan nu till
huvudsaklig del gå via Malung. Detta är ju också naturligt, då den närmare
belägna järnvägsstationen Oje saknar landsvägsförbindelse och då i Malung
finnas bank, präst, läkare, apotek, veterinär, lantmätare, landsfiskal med
mera, vilket allt saknas i Oje. På grund av dessa omständigheter och med
hänsyn därjämte till den år från år ökade motortrafiken å landsvägarna anser
järnvägsstyrelsen, att ett nedläggande av bandelen Malung —Brintbodarne
kommer att medföra endast ringa olägenheter för befolkningen i Oje kapellförsamling.
Vidkommande förutnämnda två industriella anläggningar vid bandelen
Malung—Brintbodarne synes man ej heller behöva fästa något större avseende
vid desamma, då under de senare åren rörelsen vid dessa anläggningar
bedrivits i mycket ringa omfattning. Man lär också redan nu vara betänkt
på att överflytta sågen vid Öje station till annan trakt, enär virkestillgången
på den nuvarande platsen icke längre är tillfyllest.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 153.
Visserligen hava rests vissa skadeståndskrav från befolkningen vid ett
eventuellt nedläggande av bandelen Malung—Brintbodarne, men dessa synas
från juridisk synpunkt icke kunna göras gällande. Det förhållandet, att
Malungs kommun vid sin aktieteckning år 1886 fästat villkoret, att banan
skulle beröra Öjesjön, synes numera sakna betydelse, då vid statsinköpet
av järnvägen kommunen återfått hela det tecknade beloppet och ej därvid
gjort något förbehåll örn banans behållande i nuvarande sträckning. Såsom
tidigare nämnts, hava också delegerade från övre Västerdalarna uttalat, att
fördelarna med den nya banans tillkomst äro så stora, att krav på den nuvarande
linjens bibehållande icke få stå hindrande i vägen för tillkomsten
av den direkta linjen Malung—Vansbro.
Med stöd av nu verkställda utredningar anser också styrelsen för sin del,
att ett nedläggande av bandelen ifråga skulle medföra jämförelsevis små
olägenheter. Med den betydelse för den allmänna utvecklingen, som järnvägskommunikationerna
alltid äga, och med den vikt det alltså alltid måste ligga
därpå, att dessa äro väl ordnade för och väl anpassa sig efter de lokala
behoven, synes det styrelsen i förevarande fall vara ett önskemål värt att
stödja, att i sammanhang med den vidgning i storlek och betydelse av järnvägssystemet,
som sker genom tillkomsten av linjen Limedsforsen—Särna, nu
få detsamma tjänligare ordnat för den framtida utvecklingen. Järnvägsstyrelsen
anser därför, att statens järnvägar böra härtill medverka så långt som
kan vara väl förenligt med statsbanans ekonomiska intressen och möjligheter.
Genom beslut den 4 november 1927 uppdrog Kungl. Majit åt järnvägsstyrelsen
att föranstalta örn uppstakning å marken av den ifrågasatta järnvägslinjen
ävensom att verkställa och till Kungl. Majit inkomma med fullständig
kostnadsberäkning rörande företaget.
Till åtlydnad härav har järnvägsstyrelsen med skrivelse den 17 januari
1928 överlämnat av kartor samt plan- och profilritningar åtföljd kostnadsberäkning
för bananläggningen ifråga. Styrelsen meddelar, att den stakade
linjen, som har en längd av 44.8 kilometer, med endast obetydliga avvikelser
följer den tidigare okulärt undersökta linjen. Trafikplatser skulle anordnas
vid Rågsveden, Appelbo, Sillerö, Ytter-Malung, Skördåker och Malungs
kyrka. Därjämte meddelar styrelsen, att banan med då rådande arbets- och
materialpriser — liksom tidigare — beräknats draga en kostnad av 3,400,000
kronor, exklusive kostnad för rullande materiel.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län har efter vederbörandes hörande avgivit
utlåtande den 13 december 1929 och därvid överlämnat dels en skrift av
ombud för Malungs, Appelbo och Järna kommuner med framställning, att
ifrågavarande järnvägsanläggning med det snaraste måtte komma till stånd
och utföras såsom statligt nödhjälpsarbete, jämte vid skriften fogade protokollsutdrag,
utvisande att kommunalfullmäktige i nämnda socknar beslutat
kostnadsfritt upplåta mark för järnvägsanläggningen, ävensom yttranden häröver
från landsfiskalen i Malungs distrikt och vägkonsulenten i länet, dels
protokoll vid sammanträde den 6 juni 1929 med ortsinvånarne inför landsfogden
i länet, dels ock av landsfogden och Kopparbergs läns landsting i
ärendet avgivna infordrade yttranden. För egen del har länsstyrelsen anfört
följande.
Statsutskottets utlåtande Nr 153.
5
I sin skrivelse den 17 december 1926 framhåller järnvägsstyrelsen — efter
kritik av bandelen Malung—Brintbodarne, utmynnande uti att det måste
betecknas såsom ett missgrepp av det dåvarande järnvägsbolaget att låta
banan dragas den väg som skedde -— att anordnandet av en direkt järnvägsförbindelse
mellan Malung och Vansbro skulle innebära tillrättandet av
ett begånget fel och vara en åtgärd, som komme att medföra avsevärda fördelar
ur flera synpunkter, vilka närmare angivas.
Länsstyrelsen vill på det kraftigaste understryka vad järnvägsstyrelsen
sålunda framhållit. Det är icke tu tal örn att sträckningen Malung—Brintbodarne
var ett stort missgrepp ävensom att en sträckning Malung—Vansbro
skulle på ett påtagligt sätt bättre tillgodose allmänhetens trafikbehov
och bidraga till bygdens framåtskridande och förkovran, än vad det någonsin
kan tänkas ske genom järnvägen Malung—Brintbodarne.
Då som länsstyrelsen förut framhållit nedläggandet av linjen Malung
Brintbodarne icke kan antagas medföra skada eller olägenhet av nämnvärd
art, i synnerhet örn, såsom vägkonsulenten föreslagit, banvallen efter trafikens
nedläggande ställes till vägdistriktets disposition för vägväsendets tillgodoseende,
får länsstyrelsen livligt tillstyrka, att anläggning av järnväg mellan
Malung och Vansbro kommer till stånd under villkor att bandelen Malung
—Brintbodarne nedlägges.
Beträffande järnvägsstyrelsens beräkningar angående det belopp, med
vilket den nya bandelen bör öka statens järnvägars bokförda värde, samt
angående trafiköverskottet saknar länsstyrelsen sakkunskap för att kvinna i
detalj yttra sig över samma beräkningar.
Emellertid vill länstyrelsen framhålla, att vid beräkningarnas uppgörande,
såvitt länsstyrelsen kunnat finna, tillbörligt avseende icke fästats vid den
fortgående minskning i trafikinkomsterna bandelen Malung—Brintbodarne
Vansbro med all sannolikhet kommer att få vidkännas genom den förstklassiga
landsvägen mellan Malung och Vansbro över Appelbo. Det är tämligen
givet, att därvidlag den långa tidsödande transporten av resande och
gods över Malung—Brintbodarne—Vansbro erbjuder en tacksam angreppspunkt
för den med järnvägen konkurrerande motortrafiken och fara föreligger
att konkurrensen kommer att sträcka sina verkningar även till bandelen
Särna—Limedsforsen—Malung.
Det förefaller länsstyrelsen jämväl, att inkomsten av godstrafiken från
den nya bandelen, med ''hänsyn till de utvecklingsmöjligheter orten erbjuder,
beräknats väl lågt.
På grund av det anförda synes anslaget av lånemedel kunna beräknas till
ett avsevärt högre belopp, än vad järnvägsstyrelsen gjort.
För ersättning för skada och olägenheter eller dylikt eller för eventuellt
skadestånd för nedläggande av trafiken å bandelen Malung—Brintbodarne
torde de av företaget intresserade kommunerna ikläda sig garanti.
Av de till länsstyrelsen avgivna yttrandena framgår, att endast befolkningen
i Öje kapellförsamling uttalat sig mot det ifrågasatta nedläggandet
av bandelen Malung—Brintbodarne.
Sedermera bär järnvägsstyrelsen den 12 november 1930 ånyo yttrat sig i
ärendet och därvid för egen del tillstyrkt, att järnvägen Malung—V ansbro
byggen norn statsbana, under förutsättning att landsting, kommuner eller
enskilda åtaga sig att uppfylla de vid beslut örn nya statsbanor vanliga villkoren
beträffande fritt tillhandahållande av erforderlig mark, att svara för
olägenheter och intrång med mera dylikt.
Statsutskottets utlåtande Nr 153.
Enligt styrolsens förmenande borde banbyggnaden beräknas fullbordad på
tre a fyra år, beroende på det under olika år förefintliga större eller mindre
behovet av arbetstillfällen för motverkande av arbetslöshet. Under förutsättning
av en byggnadstid om fyra år framlägger styrelsen förslagsvis följande
plan för banbyggnadens finansiering, varvid enligt reviderat kostnadsförslag
totalkostnaden uppskattats till 3,300,000 kronor:
Budgetår |
Förnyelse* fondsmedel |
Första .................. |
kronor |
Andra .................. |
_ |
Tredje ................... |
................. 200,000 |
Fjärde ................... |
................. 200,000 |
Summa kronor 400,000
Lånemedel kronor 300.000 400.000 |
Andra stats-inkomster 300.000 600.000 |
Summa kronor 600,000 1,000,000 1,000,000 700.000 |
700,000 |
2,200,000 |
3,300,000 |
Järnvägsstyrelsen avser sålunda, att för budgetåret 1931/1932 skulle för
ifrågavarande ändamål ställas till förfogande ett belopp av 600,000 kronor,
att med lika delar utgå av lånemedel och av andra statsinkomster.
Då en förutsättning för framläggande av förslag till proposition i förevarande
fråga synts böra vara, att vederbörande kommuner åtoge sig att uppfylla
i dylika fall sedvanliga villkor beträffande tillhandahållande av erforderlig
mark m. m., har länsstyrelsen i Kopparbergs län anbefallts att
lämna berörda kommuner tillfälle att i sådant hänseende avgiva förbindelser
i huvudsaklig enlighet med vad järnvägsstyrelsen angivit i skrivelsen den
17 december 1926. Med skrivelse den 31 december 1930 har länsstyrelsen
överlämnat av kommunalfullmäktige i Malungs, Äppelbo och Järna kommuner
genom beslut respektive den 29 december, den 7 december och den 7
december 1930 avgivna sådana förbindelser. Äppelbo och Järna kommunalfullmäktiges
omförmälda beslut hava vunnit laga kraft. Över beslutet av
kommunalfullmäktige i Malung hava besvär blivit anförda, men länsstyrelsen
i Kopparbergs län har enligt utslag den 21 februari 1931 prövat lagligt
lämna besvären utan bifall.
I detta sammanhang må nämnas att, i samband med nyss omförmälda
beslut örn tillhandahållande av mark, från Malungs och Äppelbo kommuners
sida framhållits önskvärdheten av att arbetslösa inom de berörda socknarna
bereddes sysselsättning vid ifrågavarande företag.
I ärendet hava sedermera från vissa invånare i Malungs socken ingivits
skrifter, i vilka gjorts gällande, att den ifrågasatta anläggningen icke borde
komma till stånd. Därvid har bland annat framhållits, att det tilltänkta
järnvägsföretaget visserligen innebure fördelar för en del av ortens befolkning
men att dessa fördelar icke syntes stå i riktig proportion till de ekonomiska
uppoffringarna för markupplåtelse och det förfång, som tillfogades andra,
enskilda intressen.
Departementschefen har anfört följande.
Av den lämnade redogörelsen torde framgå, att den av statens järnvägar
i samband med förvärv av Mora—Vänerns järnväg övertagna bibanan till
Malung fått ett olämpligt läge genom att -Brintbodarne i stället för Vansbro
Statsutskottets utlåtande Nr 153.
7
valts till utgångspunkt för densamma. Järnvägsstyrelsen Ilar framhållit, att
banan erhållit en ogynnsam tracé med svåra stigningar samt att Brintbodarne
synes ur såväl järnvägs- som näringssynpunkt sakna betingelser för
utveckling. A andra sidan bär styrelsen betonat, att en järnväg mellan
Malung och Vansbro, vilken skulle erhålla vida bättre lutningsförhållanden,
komme att betjäna jämförelsevis tätt bebyggda trakter och bliva av stor betydelse
även för befolkningen vid bandelen Särna—Malung liksom också förandra
trafikanter. Vid Vansbro skulle direkt anslutning erhållas till befintliga
banor, ledande kortaste vägen till Falun, Gävle och Stockholm, varjämte
avståndet från Västerdalarna till Kristinehamn skulle förkortas, kiljärn
vägssynpunkt vore det en fördel att få endast en föreningsstation i stället
för två närbelägna.
Vid besök å platsen har jag tagit närmare del av förhållandena och därvid
kommit till en uppfattning, vilken sammanfaller med den av järnvägsstyrelsen
hävdade. Bandelen Malung—Brintbodarne är uppenbarligen föga
ägnad att tjäna det intresse, för vilket den tillkommit. Därom vittna framförallt
sådana omständigheter, som att under banans snart fyrtioåriga tillvaro
inga tillfartsvägar anlagts och att bebyggelse omkring banan praktiskt taget
uteblivit. En linjesträckning på föreslaget sätt från Malung till Vansbro
skulle utan tvivel bliva till betydande gagn icke blott för befolkningen i
Västerdalarna utan även för andra trafikanter. Den skulle därjämte ur järnvägsekonomisk
synpunkt erbjuda fördelar. Från de berörda orterna har det
föreliggande förslaget vunnit livligt understöd, med undantag dock för en
del invånare i Malungs socken, särskilt befolkningen i Oje kapellförsamling.
Den nuvarande järnvägsförbindelsens betydelse för sistnämnda befolkning torde
emellertid icke böra överskattas. Kapellförsamlingen är belägen på 8 kilometers
avstånd från Öje station och saknar, såsom nämnts, väg till stationen.
Mellan Öje och Malung finnes däremot landsväg, vars längd uppgår till endast
omkring 18 kilometer. Med hänsyn till nu berörda förhållanden synes Öjeortens
särskilda intresse icke kunna tillerkännas avgörande inverkan vid
ståndpunktstagande till förevarande spörsmål.
Från nu angivna utgångspunkter synes det framställda förslaget örn en
järnvägsanläggning Malung—Vansbro och i samband därmed nedläggande
av bandelen Malung—Brintbodarne värt beaktande. Det förhållandet, att
anläggningen kräver en betydande kapitalinvestering utöver förnyelsefondsoch
lånemedel, kan visserligen med hänsyn till rådande konjunkturer föranleda
en viss tvekan beträffande lämpligheten av att nu framlägga förevarande
fråga till prövning och avgörande. Emellertid föreligga särskilda
omständigheter att i detta sammanhang beakta. Jag avser härvid de synpunkter,
som såväl från av företaget berörda orter som av järnvägsstyrelsen
framförts, syftande därtill att detta byggnadsföretag lämpligen skulle kunna
komma till utförande såsom ett led i de statliga åtgärderna till motverkande
av arbetslöshet. Onekligen skulle banbygget vara väl ägnat att tillgodose
ett sådant syfte, icke minst med hänsyn till den omständigheten att takten
för arbetets bedrivande skulle kunna i väsentlig mån lämpas efter behovet
av arbetstillfällen.
Enligt vad jag inhämtat biträdes den uppfattning, varåt jag nu givit uttryck,
av chefen för socialdepartementet. Företaget ifråga förekommer också bland
dem, som vid den nyligen verkställda utredningen av frågan örn beredskapsarbeten
angivits såsom lämpliga sådana arbeten. För dylika arbeten äskas
anslag i en av Kungl. Maj:t tidigare denna dag på bemälde departementschefs
föredragning beslutad proposition, till vilken jag tillåter mig hänvisa.
Ett bifall till vad i nämnda proposition föreslagits synes möjliggöra en till
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 153.
Utskottets
yttrande.
fredsställande, efter förhållandena lämpad lösning av den nu föreliggande
finansieringsfrågan.
Efter prövning av samtliga på frågan inverkande omständigheter vill jag
alltså tillstyrka, att en statsbana Malung—Vansbro anlägges samt att vid
dess tagande i bruk bandelen Malung—Brintbodarne nedlägges och till bananläggningen
hörande mark och övriga tillgångar försäljas. Innan försäljning
av marken sker, torde böra tillses, huruvida densamma lämpligen kan, helt
eller delvis, nyttiggöras för vägändamål. I detta avseende torde järnvägsstyrelsen
framdeles böra hos Kungl. Majit göra eventuellt erforderlig framställning.
Den av järnvägsstyrelsen verkställda kostnadsberäkningen, slutande å
3,300,000 kronor, bär icke givit mig anledning till erinran. Ej heller har
jag funnit något att anmärka mot styrelsens ekonomiska kalkyler och därpå
grundade förslag till det erforderliga kapitalets fördelning på förnyelsefondsoch
lånemedel samt medel av andra statsinkomster.
För nästkommande budgetår synes det enligt järnvägsstyrelsens plan
erforderliga beloppet av 600,000 kronor böra anvisas. Av nämnda belopp
torde, såsom i statsverkspropositionen beräknats, 300,000 kronor böra utgå
av lånemedel. Återstoden synes, i anslutning till vad jag förut anfört, böra
utgå av anslaget till beredskapsarbeten enligt grunder, som för användandet
av detta anslag må bliva bestämda. I fråga örn arbetets igångsättande torde
böra tillämpas samma regler som beträffande andra arbeten, utförda med
anlitande av medel från nämnda anslag.
Kungl. Majis förevarande proposition innefattar förslag örn en förändrad
sträckning för den 155 km. långa statsbanan Särna—Malung—Brintbodarna
å dess sydligaste del närmast Brintbodarna. Å nämnda 27.7 km. långa
sträcka Malung—Brintbodarna — där banan ansluter till järnvägslinjen
Ostersund—Kristinehamn — har banan ett mycket ogynnsamt terrängläge,
som medför stora drifttekniska olägenheter. Oaktat banan ägt bestånd i
över trettio år, finnes så gott som ingen bebyggelse utefter linjen; det ringa
befolkningsantalet inom bansträckans trafikområde i förening med de ogynnsamma
terrängförhållandena har, enligt vad järnvägsstyrelsen framhållit,
medfört den ovanliga situationen, att samtliga trafikplatser sakna landsvägsförbin
delser.
Genom att i stället den längre söderut vid Östersund—Kristinehamnjärnvägen
belägna Vansbro station väljes som anslutningspunkt, skulle vinnas
åtskilliga fördelar. Å sin nya 44.8 km. långa sträckning Malung—Vansbro
skulle banan gå fram genom jämförelsevis tätt bebyggda trakter. Vid
Vansbro vinnes direkt anslutning till befintliga banor, ledande kortaste vägen
till såväl Falun och Gävle som Stockholm, varjämte avståndet från Västerdalarna
till Kristinehamn skulle förkortas. Vidare har det ur järnvägssynpunkt
ansetts vara en fördel att få endast en föreningsstation, Vansbro, i
stället för två sådana stationer, Brintbodarne och Vansbro, liggande jämförelsevis
nära varandra.
Då härtill kommer att, såsom departementschefen påvisat, banbygget väl
lämpar sig till utförande som ett arbetslöshetsföretag, anser sig utskottet
böra tillstyrka Kungl. Majis förevarande förslag.
Utskottet godkänner ock den framlagda finansieringsplanen, enligt vilken
Statsutskottets utlåtande Nr 153.
9
de beräknade totalkostnaderna 3,300,000 kronor skulle bestridas med 400,000
kronor från statens järnvägars förnyelsefond, 700,000 kronor av lånemedel
— varav ett belopp av 300,000 kronor nu skulle anvisas — samt 2,200,000
kronor från anslaget till beredskapsarbeten.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må
a) till statsbana Malung—Vansbro för budgetåret 1931/1932
anvisa ett reservationsanslag av 300,000 kronor, att utgå av
lånemedel,
b) medgiva, att bandelen Malung—Brintbodarne må, sedan
nyssnämnda statsbana öppnats för allmän trafik, upprivas samt
att till bananläggningen hörande mark och övriga tillgångar må
försäljas.
Stockholm den 18 maj 1931.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVAKNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. Ii. Kvarnzelius, A. G. Lindblad, J. L. Widell,
J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, N. J. M. Svensson i Kompersmåla,
Oscar Olsson, E. J. G. Rosén, G. 1. Asplund, J. G. Walles, G. G. V. Hammarskjöld
och K. A. S. Nylander;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun,
P. Nilsson i Bonarp, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, G. Strindlund, P. M. Olsson
i Blädinge, E. J. Wigforss, J. Olofsson i Digernäs, O. Nilsson i Örebro, S. Persson i
Fritorp, 0. E. F. Järte och A. Danielsson.
Reservation
av herrar Widell, Nilsson i Gränebo, Svensson i Kompersmåla, Hammarskjöld,
Nylander, Nilsson i Bonarp, Strindlund, Olsson i Blädinge, Olofsson i
Digernäs, Persson i Fritorp och Järte, vilka ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hava följande lydelse:
»Ur kommunikationssynpunkt synes värdet av ifrågavarande 44 kilometer
långa järnvägsanläggning Malung—Vansbro tämligen begränsat. Det lokala
samfärdselbehovet tillgodoses redan för närvarande genom automobiler och
bussar, från vilka en blivande järnväg får räkna med konkurrens. För genomgångstrafiken
till och från statsbanan Limedsforsen—Särna skulle visserligen
den ifrågasatta linjeomläggningen medföra vissa fördelar. De kunna dock
ej anses så betydande, att härav kan motiveras ett kapitalutlägg av sådan
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. 77 käft. (Nr 153.) 1061 si 2
10
t''Statsutskottets utlåtande Nr 153.
storlek som det ifrågasatta; kostnaderna för järnvägsanläggningen hava beräknats
till 3.3 miljoner kronor, varav, på grund av företagets ringa ekonomiska
bärkraft, ej mindre än 2.2 miljoner kronor eller alltså två tredjedelar
äro avsedda att bestridas av skattemedel.
Under åberopande bärav hemställer utskottet,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition ej må av riksdagen
bifallas.»
istockholm 1931. K. L. Beckmans Boktr.